Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av medicinalstyrelsen

1947-02-07 · 163 sidor, varav 162 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 162 av 163 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:67, Angående omorganisation av medicinalstyrelsen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

1

Nr 67.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation

av medicinalstyrelsen; given Stockholms

slott den 7 februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet hemställt.

GUSTAF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 7 februari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wioporss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Yougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och jordbruksdepartementen

samt statsrådet Sträng anför statsrådet Mossberg.

I årets statsverksproj>osition har Kungl. Maj:t, på min hemställan, under

femte huvudtiteln, punkterna 109—111, föreslagit riksdagen att, i avbidan på

särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1947/48 såsom förslagsanslag

beräkna

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 67. 8191 46

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

till Medicinalstyrelsen: Avlöningar ................................. kronor 1 300 000

» » : Omkostnader ........................... » 170 000

» » : Beredskapsorganisation ............ » 80 000

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

Inledning.

Genom beslut den 30 januari 1942 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för

socialdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att inom nämnda

departement biträda med utredning rörande organisationen av den centrala

förvaltningen för det civila medicinal- och veterinärväsendet. Med stöd av

detta bemyndigande tillkallades följande personer såsom sakkunniga, nämligen

f. d. landshövdingen K. E. Tiselius, tillika ordförande, lasarettsläkaren,

medicine doktorn E. B. E. Bager, Stocksund, länsveterinären A. W. Borg,

Malmö, ledamoten av riksdagens andra kammare J. E. G. Fast, Nässjö, dåvarande

revisionssekreteraren numera häradshövdingen O. G. G. Hesselgren,

Stocksund, dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare E. H.

Lindberg, Umeå, samt professorn T. L. Thunberg, Lund. Sedan riksdagsmannen

Lindberg utnämnts till landshövding i Västerbottens län, blev han

på egen begäran den 25 februari 1943 entledigad från ifrågavarande sakkunniguppdrag,

och utsågs till sakkunnig i hans ställe sjukhusdirektören H. Höglund,

Göteborg, som dock på grund av sjukdom varit förhindrad att deltaga

i överläggningarna under utredningsarbetets slutförande. De sakkunniga antogo

benämningen medicinalstyrelseutredningen.

Med skrivelse den 5 februari 1946 har medicinalstyrelseutredningen överlämnat

betänkande i ämnet (SOU 1946: 20).

över betänkandet ha utlåtanden avgivits av följande myndigheter, nämligen

medicinalstyrelsen efter hörande av bl. a. civilförvaltningens personalförbund,

statskontoret, allmänna lönenämnden, riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd,

justitiekanslern, universitetskanslern efter hörande av de medicinska

fakulteterna i Lund och Uppsala samt karolinska institutets lärarkollegium,

styrelsen för veterinärhögskolan efter hörande av skolans lärarkollegium, statens

veterinärmedicinska anstalt, statens institut för folkhälsan, lantbruksakademien,

lantbruksstyrelsen, socialstyrelsen, statistiska centralbyrån, samtliga

länsstyrelser efter hörande av vederbörande förste provinsialläkare och

länsveterinär, respektive förste stadsläkare och förste stadsveterinär. Vidare

ha åtskilliga sammanslutningar yttrat sig, nämligen svenska landstingsförbundet,

svenska stadsförbundet, Sveriges läkarförbund, svenska läkaresällskapet,

svenska provinsialläkarföreningen, svenska stadsläkarföreningen, svenska lasarettsläkarföreningen,

svenska sanatorieläkarföreningen, svenska psykiatriska

föreningen, Sveriges yngre läkares förening, svenska veterinärläkareföreningen,

svenska distriktsveterinärföreningen, svenska veterinärföreningen för kött- och

mjölkhygien, svenska veterinärföreningen för husdjurshygien, Sveriges yngre

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

■ Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

veterinärers förening, Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens

folk, hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott, Sveriges tandläkarförbund,

apotekarsocietetens direktion samt Sveriges apotekareförbund och

Sveriges farmacevtförbund, svensk sjuksköterskeförening samt statens sjukhuspersonals

förbund. Tilläggas må, att statskontoret, allmänna lönenämnden,

riksräkenskapsverket och statens organisationsnämnd efter remiss även yttrat

sig över medicinalstyrelsens utlåtande i ämnet. Härjämte har civila statsförvaltningens

tjänstemannaförbund inkommit med en skrift, berörande vissa

delar av betänkandet.

Översikt av den centrala organisationens nuvarande

utformning.

Medicinalstyrelsen. Högsta tillsynen över det civila medicinal- och veterinärväsendet

tillkommer medicinalstyrelsen. Styrelsen består för närvarande

av en generaldirektör såsom chef samt sju permanenta byråer och

lika många relativt självständiga byråavdelningar jämte vissa kompletterande

anordningar och organ.

Byråernas och byråavdelningarnas karaktär belyses av följande sammanställning.

Benämning

Chefspersonal

Utbildning

Löneställning

Hedicinalbyrån ..............

medicinalråd

läkare

A 30

Hälsovårdsbyrån..............

)>

»

»

Lasarettsbyrån................

,,

)>

»

Tandvårdsavdelningen......

byrådirektör

tandläkare

A 28

Sinnessjukvårdsbyrån ........

medicinalråd

läkare

A 30

Rättspsykiatriska avdelningen

»

»

Eo 30

Apoteksbyrån ................

byråchef

apotekare

A 30

Specialitetsavdelningen......

byråassistent

»

Eo 24

Veterinärbyrån ..............

medicinalråd

veterinär

A 30

Köttkontrollavdelningen ....

statsinspektör

»

A 29

Tuberkulosavdelningen......

byrådirektör

))

A 28

Kastsjukeavdelningen ......

konsulent

»

Eo 24

Kameralbyrån................

Avdelningen för sinnessjuk- husens ekonomiska förvalt-

byråchef

jurist

A 30

nmg ....................

byrådirektör

kameralist

A 28

Beträffande byråernas närmare organisation hänvisas till betänkandet

s. 22—25. Här må endast nämnas, att totala antalet befattningshavare å

medicinalstyrelsens stat, som helt eller delvis sysselsattes med ärenden av

fredsbetonad karaktär, den 1 juli 1945 uppgick till omkring 125, varav 25

stadigvarande voro föredragande.

Såsom komplement till byråorganisationerna finnas

dels två särskilda inspektörer, nämligen överinspektören för sinnessjuk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

vården samt inspektören för sinnesslövården jämte den psykiska barna- och

ungdomsvården, den förre placerad i lönegrad C 6 och den senare avlönad

mot arvode till belopp, motsvarande 29 löneklassen;

dels två nämnder för handläggning av rättsmedicinska och rättspsykiatriska

ärenden;

dels och tre organ med enbart rådgivande funktion, nämligen vetenskapliga

rådet, specialitetsnämnden och apotekarbefordringsnämnden.

För att biträda med erforderliga undersökningar m. m. finnas vidare tre

under medicinalstyrelsen lydande laboratorier, benämnda statens bakteriologiska,

rättskemiska och farmacevtiska laboratorier. För dessa laboratorier

lämnas en särskild redogörelse i betänkandet (s. 275 o. f.).

Medicinalstyrelsens beredskapsorganisation. År 1939 tillskapades en särskild

organisation för handläggning av vissa med landets försvarsberedskap

sammanhängande frågor av sjukvårdsorganisatorisk art. Denna organisation,

för vilken kostnaden bestrides från särskilt anslag, är sammansatt på följande

sätt.

En avdelning, den s. k. beredskapsavdelningen, ingår såsom extra byrå

inom styrelsen med en särskilt utsedd sakkunnig såsom chef. Å denna byrå

ha främst handlagts ärenden rörande planläggning och upprättande av beredskapssjukhus,

såvitt angår erforderliga lokalers anskaffande och inredning,

ävensom ärenden rörande den personella sjukvårdsberedskapen. För sistnämnda

ärenden har styrelsen dels en representant jämte två medicinskt

utbildade biträden i arméns sjukvårdsinspektion, där för ändamålet erforderligt

register över befintliga läkare föres, dels ock ett antal befattningshavare

för förande av beredskapsregister inom styrelsen över sjuksköterskor,

sjukgymnaster, barnmorskor och sjukvårdsbiträden samt tandläkare, tandsköterskor

och tandtekniker ävensom farmacevtiskt utbildad personal. I

övrigt ha å denna avdelning tjänstgjort biträdande läkare samt viss annan

extra personal för handläggning av ärenden rörande omhändertagande och

sanitär behandling av flyktingar m. m.

Såsom ett andra led i beredskapsorganisationen fungerar medicinalstyrelsens

materielnämnd, som har att biträda medicinalstyrelsen med utredningar

rörande rikets försörjning med läkemedel och sjukvårdsmateriel samt med

handläggning av därmed sammanhängande frågor rörande import, fabrikation,

förvaring, förbrukning och prisreglering av dylika varor ävensom med

avgivande av yttranden över exportlicenser rörande nämnda slag av varor.

Nämnden består av sju ledamöter samt har till sitt förfogande ett kansli

under ledning av en kanslichef.

Såsom ett tredje led i beredskapsorganisationen ingår en förstärkning av

vissa byråer inom styrelsen. Sålunda har kameralbyrån förstärkts med en

biträdande kamrerare, två juridiska biträden och fyra skrivbiträden, vilka till

väsentlig del sysselsatts med granskning av räkningar å staten för kostnader

i samband med beredskapssjukhusens iordningställande samt för vård av

militära patienter å civila sjukhus. Vidare ha med anlitande av bered
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67. 5

skapsmedel anställts en tandläkarassistent å tandvårdsavdelningen och två

apotekarassistenter å apoteksbyrån.

Slutligen finnas två av chefen för socialdepartementet utsedda sakkunniga

för rådgivning rörande planläggning, inrättande och drift av beredskapssjukhus.

Ifrågavarande beredskapsorganisation, som tidigare varit relativt omfattande,

har under det sistförflutna kalenderåret avsevärt begränsats. För

ändamålet har å riksstaten för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag

av 110 000 kronor.

Andra statliga centralorgan inom medicinal- och veterinärväsendet. För

att fullständiga bilden av den centrala organisationen för det civila medicinal-

och veterinärväsendet torde böra erinras om att vissa delar av den

allmänna sjukvården mer eller mindre självständigt handhaves av statliga

organ vid sidan om medicinalstyrelsen. Sålunda bedriver pensionsstyrelsen

enligt grunder, som fastställts av Kungl. Maj:t i brev den 31 december 1920,

viss sjukvårdande verksamhet, avseende att i pensionsförsäkringens intresse

förebygga eller häva invaliditet. De s. k. universitetssjukhusen, av vilka karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet helt samt allmänna barnbördshuset

och akademiska sjukhuset i Uppsala till huvudsaklig del kunna betraktas som

statliga, intaga jämväl en särställning på kroppssjukvårdens område, främst

därigenom att de förvaltas av direktioner, som direkt eller i vissa fall genom

vederbörande universitetsmyndighet sortera under Kungl. Maj:t i ecklesiastikdepartementet.

Medicinalstyrelsens befogenheter äro ock mera begränsäde

beträffande dessa sjukhus än beträffande övriga.

Vidare må beaktas den verksamhet, som bedrives av centrala sjukvårdsberedningen.

Detta organ, som under medicinalstyrelsens överinseende

administreras av en särskild, av Kungl. Maj:t utsedd styrelse, har till uppgift

att på anmodan av medicinalstyrelsen eller sjukhusägare medverka vid

granskning av förslag rörande planläggning och utrustning av sjukhus och

därmed jämförliga inrättningar ävensom vid planläggning av den slutna vården

inom landets sjukvårdsområden. Beredningen skall jämväl verka för

standardisering av inventarier och materiel på sjukvårdens område samt för

rationalisering av driften av det allmännas sjukvårdsinrättningar.

Slutligen finnas två fristående anstalter med huvudsaklig uppgift att utföra

praktiskt vetenskapliga undersökningar och forskning på medicinal- och

veterinärväsendets område, nämligen statens institut för folkhälsan och statens

veterinärmedicinska anstalt. Folkhälsoinstitutet, vars verksamhetsfält

omfattar såväl allmän hygien och yrkeshygien som födoämneshygien, fungerar

jämväl som karolinska institutets hygieniska institution och har tillika att

bedriva viss upplysnings- och undervisningsverksamhet inom området för sin

verksamhet. Veterinärmedicinska anstalten har att bedriva undersökningsoch

forskningsverksamhet inom veterinärmedicinens och födoämneshygienens

områden. Vardera av institutionerna står under ledning av en styrelse, som

sorterar direkt under Kungl. Maj:t, folkhälsoinstitutet under socialdepartementet

och veterinärmedicinska anstalten under jordbruksdepartementet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Medicinalstyrelsens nuvarande arbetsbörda.

Till belysning av medicinalstyrelsens arbetsbörda och dennas fördelning

å olika byråer lämnas i det föreliggande betänkandet (Bil. A och B) dels en

tabell över antalet till medicinalstyrelsen inkommande ärenden åren 1934—

1944, dels ock en tabell över antalet från medicinalstyrelsen utgående

originalexpeditioner åren 1940 och 1944. Den förra bygger på den officiella

statistiken, medan den senare grundar sig på en genomgång av medicinalstyrelsens

konceptband, varvid koncept, som endast avsett infordrande av remissyttranden,

icke medräknats.

I medicinalstyrelsens yttrande över betänkandet lämnas dels vissa kompletterande

upplysningar rörande utredningens nyssnämnda tabeller dels

ock motsvarande uppgifter för år 1945.

Av ifrågavarande uppgifter framgår, att antalet inkommande ärenden under

den senaste 10-årsperioden (1936—45) i avrundade tal ökat från 32 000 till

50 000. Härvid ha icke medräknats till styrelsen inkommande räkningar och

statsbidragsrekvisitioner, som under samma tid stigit från omkring 18 000

till omkring 50 000. Hänsyn har ej heller tagits till tuberkulinrekvisitioner för

nötkreaturstuberkulosens bekämpande eller till anmälningar, årsberättelser och

rapporter av olika slag, som årligen i avsevärd och ständigt växande omfattning

insändas till medicinalstyrelsen för granskning. Dessa diarieföras numera

i allmänhet endast i de fall, då de föranleda beslut eller skriftväxling

från medicinalstyrelsens sida. För att giva en föreställning om medicinalstyrelsens

arbetsbörda i detta hänseende kan nämnas, att enligt av styrelsens

veterinärbyrå lämnade uppgifter under år 1945 å byrån förhandsprövats i

det närmaste 30 000 tuberkulinrekvisitioner och att i samband med granskning

av cirka 200 000 inkomna tuberkulinrapporter och andra anmälningar

avsänts inemot 20 000 handbrev från byrån. Även på andra byråer, särskilt

sinnessjukvårdsbyråns rättspsykiatriska avdelning, föranleder rapportgranskningen

ofta skriftväxling, låt vara i betydligt mindre utsträckning.

De egentliga ärendenas fördelning, innebörd och svårighetsgrad belyses

i sin mån av efterföljande sammanställning rörande antalet från medicinalstyrelsen

utgående originalexpeditioner åren 1940, 1944 och 1945, vari

bland annat skilts mellan ärenden, som handlagts av generaldirektören (Gärenden),

rättsmedicinska respektive rättspsykiatriska nämnden (nämndärenden)

samt vederbörande byråchef eller specialföredragande (B-ärenden).

Ärenden, som föranletts av de med världskriget sammanhängande förhållandena

(s. k. beredskapsärenden), ha också redovisats för sig.

Sammanställningen utvisar bland annat en markerad stegring av antalet

expeditioner under åren 1944 och 1945 i förhållande till år 1940, vilket år

kännetecknas av en viss stagnation i det ordinarie arbetet på grund av världskrigets

utbrott. Uppmärksammas bör, att i siffrorna för de två senaste

åren ingår ett icke ringa antal s. k. beredskapsärenden, vilket efter hand kan

väntas i stort sett bortfalla. Anmärkas må vidare, att en relativt stor del av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

7

Antalet från medicinalstyrelsen utgående originalexpeditioner åren 1!)40,1044 och 1945.

Byrå eller avdelning

1940

1944

1945

B-

ärenden

G-

ärenden

Summa

B- ! G-

ärendenjärenden

Summa

B-

ärenden

G-

ärenden

Summa

Medicinalbyrån .............

2210

667

2 877

3 793

1 363

5 156

3 411

1352

4 763

därav: rättsmedicinska ärenden

125! 1142

267

141

■182

323

107

>194

301

beredskapsärenden2 . .

—

—

—

90

131

221 48

103

151

Hälsovårdsbyrån ..........

879

552

1 4S1

1 536

924

2 460 1 133

861

1 994

därav: beredskapsärenden ....

11

23

34

29

181

210

123

115

238

Lasarettsbyrån ..............

2 462

267

2 729

3 814

403

4 217

3 640

560

4 200

därav: beredskapsärenden ....

10

2

12

14

28

42

4

1

5

Tandvårdsavdelningen ........

338

1 192

1 530

1021

1046

2 067

1060

1 422

2 482

därav: beredskapsärenden ....

8

925

933

316

702

1 018

221

745

966

Sinnessjukvårdsbyrån.........

1609

708

2 317

1884

684

2 568

1882

712

2 594

Rättspsykiatriska avdelningen . .

608

857

1 465

1379

2 649

4 028

1391

3 680

5 071

därav: nämndärenden ......

846

846

—

2 628

2 628

—

3 643

3 643

Voterinärbyrån ..............

7 332

857

8 189

6 536

279

6 815

8 822

455

9 277

därav: allmänna avdelningen

statsinspektörens avdel-

2 431

371

2 802

2 643

174

2 817

3 322

291

3 613

ning..............

1625

no

1 735

1 216

44

1 260

1 184

27

1 211

tuberkulosavdelningen

3 274

162

3 436

2 067

35

2 102

2 315

64

2 379

kastsjukeavdelningen . .

—

214

214

610

26

636

1 997

43

2 040

Apoteksbyrån..........; ....

5 532

608

6 140

4118

727

4 845

6 932

795

7 727

därav: specialitetsärenden....

2 933

324

3 257

1 032

258

1 290

967

224

1 191

beredskapsärenden 2 . .

—

—

—

612

42

654

3199

23

3 3 222

Kameralbyrån ..............

1430

1537

2 967

1954

1921

3 875

2 880

2 498

5 378

därav: beredskapsärenden 2 . .

—

—

—

558

180

738

1 218

230

1 448

Bercdskapsbyråu ............

375

427

802

830

339

1 169

1725

393

2 118

Summa expeditioner

22 775

7 672

30 447

26 865

10335

37 200

32 876

12 728

45 604

1 Avse nämndärenden. — 2 Ej särskilt redovisade för är 1940. ■— 3 Därav 3 201 ärenden angående

penicillin.

Allmän anm. I tabellens siffror ingå icke s. k. handbrev, vilka uppskattas till 20 000—30 000 per år.

ökningen faller på den rättspsykiatriska avdelningen, vilket främst sammanhänger

med stegringen av steriliserings- och abortärendena.

Med avseende å de anförda sifferuppgifterna betonar medicinalstyrelseutredningen

för sin del, att dessa uppenbarligen endast giva en ofullständig

bild av medicinalstyrelsens arbetsbörda. De synas utredningen dock klart

ådagalägga, att styrelsens arbetsbörda är av betydande omfattning och kräver

en avsevärd organisationsapparat. Försvarsberedskapens upphörande synes

utredningen icke komma att medföra någon större förändring härutinnan.

Visserligen kan antalet beredskapsärenden väntas nedgå till ett minimum, men

samtidigt räknar utredningen med att utbyggnaden av hälso- och sjukvården,

som under de senaste fem åren mer eller mindre hämmats av brist på arbetskraft

och materiel, skall, sedan normala förhållanden åter inträtt, upptagas i

minst samma omfattning som tidigare samt kräva alltmera stegrad uppmärksamhet

och medverkan från medicinalstyrelsens sida.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Medicinalstyrelsen understryker i sitt yttrande vad utredningen sålunda

anfört. Till komplettering av sifferuppgifterna anser sig styrelsen vidare

böra betona, att i ett stort antal statliga och kommunala organs verksamhet

ingå moment, som tangera eller gripa in i styrelsens arbete, vilket i sin tur

medför, att styrelsen anlitas för samråd — mestadels under hand —- i större

utsträckning än flertalet andra centrala ämbetsverk. Till utveckling härav

yttrar styrelsen.

Statskontoret och riksräkenskapsverket samt allmänna lönenämnden och

kammarrätten pläga exempelvis skaffa sig underhandsinformationer från

medicinalstyrelsen i ärenden, som avse tillämpningen av femte kapitlet i

civila avlöningsreglementet och motsvarande föreskrifter i övriga statliga avlöningsreglementen,

i ärenden, som angå sjuk- eller förtidspensionering, samt

i ärenden angående avlöning och annan ersättning till medicinalpersonal.

Praktiskt taget alla statliga verk och myndigheter hänvända sig till styrelsen

med förfrågningar rörande verksläkarinstitutionen. Med generaltullstyrelsen

uppehåller medicinalstyrelsen en nära kontakt i ärenden rörande exempelvis

införsel och transitering av läkemedel, in- och utförsel av djur etc. De militära

myndigheternas problem rörande sjuk- och veterinärvård underställas i

avsevärd utsträckning medicinalstyrelsen för preliminära uttalanden om

ifrågasatta åtgärders lämplighet. Vidare inkomma från kommunala instanser,

i första hand från huvudmännen för hälso- och sjukvård men även från primärkommunernas

skol- och fattigvårdsstyrelser, ett stort antal brev till skilda

befattningshavare personligen, i vilka man önskar ett råd eller ett uttalande

av medicinalstyrelsen. Slutligen står styrelsen självfallet under hand i nära

förbindelse med de statliga myndigheter, vilka ansvara för viss del av hälsooch

sjukvården, exempelvis socialstyrelsen beträffande barnavård och ungdomsvård

samt alkoholistvård, pensionsstyrelsen då det gäller sjukkasseärenden

och invalidvård, riksförsäkringsanstalten angående olycksfallsförsäkring,

arbetarskydd och yrkeshygien samt skolöverstyrelsen beträffande skolhälsovård.

Vidare framhåller styrelsen, att en representant för medicinalstyrelsen ofta

kallas till ledamot av eller rådgivare hos korporation, som önskar få del av

medicinalstyrelsens synpunkter. Enligt en av styrelsen gjord sammanställning

utgör antalet uppdrag, vilka enligt gällande föreskrifter eller förordnande

av Kungl. Maj:t eller vederbörande institution innehaves av medicinalstyrelsens

chef, ledamöter eller föredragande, till drygt 70. En del av uppdragen

äro av den art, att de regelmässigt påläggas statstjänstemän i framskjuten

ställning. Några av dem innehavas hos sammanslutningar, vilka icke ha

en officiell prägel. Med hänsyn till angelägenheten av att medicinal

styrelsen hade en kontaktman hos flertalet av ifrågavarande institutioner

utgår styrelsen från att uppdragen i en eller annan form måste bibehållas

även för framtiden. Styrelsen tillägger, att även om nu berörda

samarbete ur styrelsens synpunkt i icke ringa utsträckning vore av stort

värde, då det tillförde styrelsen erfarenheter och planer från områden, som

styrelsen icke som sådan hade direkt kännedom om, så måste likväl beaktas,

att samarbetet vore av tidsödande karaktär.

Styrelsen betonar tillika, att allmänhetens intresse för de ämnen, som utgöra

föremål för styrelsens verksamhet, pålade styrelsen en tidvis tung arbets
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

börda. Även i den mån allmänhetens framställningar vore sakligt omotiverade,

låge ofta bakom desamma en stark känsla — ängslan för anhörigas liv, hälsa

eller frihet, tro på hittills okända botemedel eller kurer, misstro mot viss

anstalt eller befattningshavare — som det icke skulle vara humant att lämna

obeaktad. I dylika fall använde styrelsen antingen personliga samtal, telefonbesked

eller underhandsskrivelser som kommunikationsmedel. Att mäta nu

angivna arbetsuppgifter med exakt mått läte sig självfallet icke göra, men

styrelsen ansåge sig dock kunna antaga, att antalet dylika ärenden uppginge

till omkring 10 000 per år.

Slutligen erinrar styrelsen om att Kungl. Maj:t -—- till följd av de speciella

förhållandena på området — i icke ringa utsträckning anlitat styrelsen

för verkställande av utredningar, som i andra fall regelmässigt anförtroddes

åt särskilda sakkunniga — en omständighet, som givetvis vore ägnad att

tynga arbetet inom styrelsen. Man finge räkna med att så bleve fallet även

i framtiden.

Samtliga nu nämnda omständigheter vore enligt styrelsens mening av natur

att böra beaktas vid utformningen av styrelsens organisation.

Översikt av medicinalstyrelseutrednmgens

förslag.

Med den avsevärda arbetsbörda, som för närvarande åvilar medicinalstyrelsen

och som kan förväntas stiga efter hand som utvecklingen inom medicinal-

och veterinärväsendet fortskrider, har det för utredningen framstått som

angeläget att i första hand undersöka, huruvida och i vad mån en begränsning

av styrelsens verksamhetsområde lämpligen kan genomföras. Det huvudspörsmål,

som härvid mött, har varit frågan om veterinärväsendets administrativa

ställning. Majoriteten av utredningens ledamöter har kommit till det resultatet,

att veterinärväsendets centrala ledning, främst med hänsyn till det nära

sambandet mellan veterinärväsendet och medicinalväsendet, bör bibehållas

inom medicinalstyrelsen men där beredas en så vitt möjligt självständig ställning.

En minoritet inom utredningen har ansett organisatoriska och andra skäl

väga över till förmån för inrättande av en fristående veterinärstyrelse (kap. 5).

Utredningen har vidare bland annat undersökt möjligheterna att genom

decentralisering av beslutanderätten i vissa ärenden till lokala organ nedbringa

styrelsens arbetsbörda. Resultatet av undersökningen, som redovisas i kap. 7,

utvisar, att möjligheterna härutinnan äro tämligen begränsade. Utredningens

förslag utmynnar bland annat i att ärenden rörande tillstånd till utförande

av cyanvätegasbehandling för förgörande av ohyra samt angående kortare

tjänstledigheter m. m. för provinsialläkare skulle anförtros åt förste provinsialläkarna

ävensom att vissa ärenden rörande personalen och den ekonomiska

förvaltningen vid statens sinnessjukhus skulle överlåtas på de lokala

direktionerna.

I enlighet härmed och då den förstärkta försvarsberedskapens upphörande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

ej heller beräknas medföra någon mera väsentlig minskning i styrelsens totala

arbetsbelastning, har utredningen ansett sig böra i stort sett utgå från medicinalstyrelsens

nuvarande arbetsbelastning och räkna med att denna kommer

att öka, allteftersom den allmänna hälso- och sjukvårdens olika grenar utbyggas.

Utredningen har vidare funnit en effektivisering av styrelsens verksamhet

i vissa hänseenden påkallad; särskilt gäller detta inspektions- och konsultationsverksamheten

å hälsovårdens, sinnessjukvårdens samt apoteksväsendets

områden (kap. 8). Härjämte har utredningen ansett särskilda åtgärder

erforderliga för åvägabringande av en mera fullständig och rationellt organiserad

bearbetning av det statistiska materialet på medicinal- och veterinärväsendets

områden (kap. 9).

Från nu angivna allmänna utgångspunkter och med beaktande av givna

direktiv har utredningen framlagt alternativa förslag till omorganisation av

styrelsen, allteftersom veterinärväsendets ledning avsetts kvarbliva inom medicinalstyrelsen

(alternativ I) eller tillkomma ett särskilt ämbetsverk (alternativ

II).

I förhållande till nuvarande organisation innebär alternativ I i huvudsak

följande ändringar.

1. En befattning som överdirektör inrättas med uppgift att vara såväl

administrativ konsult och expeditionschef som generaldirektörens ställföreträdare.

2. Medicinalstyrelsens byråorganisation utökas med fem byråer, nämligen

en rättspsykiatrisk byrå, en tandvårdsbyrå, två veterinära byråer samt

en lag- och utredningsbyrå, av vilka dock de fyra förstnämnda för närvarande

förefinnas såsom byråavdelningar. De veterinära byråerna sammanföras till

en gemensam avdelning under en veterinär di rektor som chef.

3. De ärenden, som angå landstingens och icke-landstingsstädernas förebyggande

och öppna vård, sammanföras till en socialhygienisk avdelning

inom medicinalbyrån med en byrådirektör som sammanhållande kraft

närmast under byråchefen. Styrelsen kompletteras även med en statistisk

avdelning, avsedd för sammanställning och bearbetning av all medicinaloch

veterinärstatistik. Däremot överföres huvudparten av de ärenden, som

nu handläggas av styrelsens speciali t etsavdelnin g, till statens farmacevtiska

laboratorium, som även övertager de nuvarande apoteksinspektörernas

uppgifter beträffande läkemedelskontrollen.

4. Samtliga medicinska chefstjänster och därmed jämförliga

befattningar överföras till civila avlöningsreglementets löneplan C och

tillsättas med förordnande för sex år i sänder, överinspektören för sinnessjukvården

anförtros vidgade uppgifter med avseende å terapien inom sinnessjukvården

och beredes samtidigt en fastare ställning.

5. Den fasta byråpersonalen förstärkes med bland annat tre administrativa

byrådirektörer, avsedda för medicinalbyrån, sjukhusbyrån samt veterinäravdelningen

ävensom med en byråtandläkare, en byråapotekare och en

förste aktuarie (statistiker). Det totala antalet befattningshavare med stadigvarande

anställning inom styrelsen ökas med ett 20-tal, varav flertalet över
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 67. 11

föres från styrelsens nuvarande beredskapsanslag eller andra anslag. Antalet

ordinarie befattningar ökas från 40 till 67.

6. För handläggning av ärenden rörande kastrering, sterilisering och avbrytande

av havandeskap inrättas en särskild nämnd, betecknad socialpsykiatriska

nämnden. Jämväl för disciplinärendenas handläggning tillskapas

en särskild nämnd.

7. Ärenden angående lokal- och materielberedskapen å den civila sjukvårdens

område anförtros åt medicinalstyrelsens beredskapsnämnd.

Frågor angående den personella sjukvårdsberedskapen avses däremot alltjämt

skola handhavas av medicinalstyrelsen i samråd med arméns sjukvårdsinspektion.

8. Ett särskilt organ tillskapas för samråd mellan medicinalstyrelsen samt

landstingen och städerna utanför landsting, benämnd huvudmannarådet.

För samråd på veterinärväsendets område inrättas ett lantbruksråd vid

medicinalstyrelsens sida.

I alternativ II utbrytes veterinäravdelningen och bildar ett eget verk

under särskild styrelse och med en överdirektör som chef. Samtidigt minskas

antalet befattningshavare inom medicinalstyrelsen med ett 30-tal befattningshavare,

varjämte det föreslagna lantbruksrådet utgår.

Avlöningskostnaderna för medicinalstyrelsen beräknas enligt alternativ I

uppgå till i runt tal 1 100 000 kronor, innebärande en ökning i förhållande till

styrelsens nu gällande avlöningsstat med 225 000 kronor. Ett genomförande

av alternativ II skulle enligt utredningens beräkningar betinga en ytterligare

merkostnad av omkring 25 000 kronor. Härtill komma jämlikt båda alternativen

kristillägg och provisoriska tillägg. Å andra sidan beräknas anslaget

till medicinalstyrelsens beredskapsorganisation kunna minskas med ett belopp

av minst 75 000 kronor genom överförande av viss personal till medicinalstyrelsens

avlöningsstat.

Slutligen framläggas vissa förslag beträffande medicinalstyrelsens laboratorier

och statens institut för folkhälsan, främst i syfte att underlätta en samordning

mellan dessa institutioner i vetenskapligt och ekonomiskt hänseende.

Härvid har någon principiell ändring icke avsetts i fråga om nu berörda institutioners

administrativa ställning.

Föredraganden.

Medicinalstyrelseutredningens förslag har jämlikt direktiven i första hand

tagit sikte på en kvalitativ förstärkning av medicinalstyrelsens organisation

men innebär samtidigt en icke obetydlig utökning av det fasta personalbeståndet

inom styrelsen. Vid remissbehandlingen har enighet rått om att medicinalstyrelsen

kräver en avsevärd utbyggnad för att kunna väl fylla sina

viktiga uppgifter. Frånsett frågan om veterinärväsendets centrala administration,

i vilken principiella meningsmotsättningar framträtt såväl inom utredningen

som i de avgivna yttrandena, ha remissinstanserna ock i stort sett

givit sin anslutning till de förslag rörande medicinalstyrelsens organisation,

som utredningen framlagt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande hävdat den uppfattningen, att

den föreslagna organisationen vore för snävt tillmätt, och framfört krav på

ytterligare personalförstärkningar i betydande omfattning, vilka dock icke

rubba den principiella grundvalen för utredningens förslag utan närmast ha

karaktären av kompletteringar. Styrelsen har vidare starkt understrukit angelägenheten

av att proposition i ämnet snarast möjligt förelädes riksdagen. Å

andra sidan har Sveriges läkarförbund uttalat tvekan om lämpligheten av att

nu genomföra en mera genomgripande omorganisation av medicinalstyrelsen,

varvid förbundet hänvisat till de omfattande socialmedicinska reformprojekt,

som kunde förväntas bli helt eller delvis förverkligade inom den närmaste

framtiden och som kunde antagas medföra en betydande inverkan på arten

och omfattningen av medicinalstyrelsens arbetsuppgifter.

För egen del har jag genom den i ärendet förebragta utredningen och av mig

i övrigt kända förhållanden blivit övertygad om att medicinalstyrelsen är i

behov av en snar omorganisation. Jag avser därför att i det följande till behandling

upptaga föreliggande organisationsförslag i den män de påkalla

riksdagens medverkan, varvid jag med hänsyn till den väsentliga betydelse,

som frågan om veterinärväsendets centrala ledning har för utformandet av

medicinalstyrelsens organisation, börjar med prövning av detta spörsmål. Jag

vill tillika anmäla, att av utredningen framlagda förslag till decentralisering

av vissa ärenden till lokala organ icke synas vara av den omfattning eller

natur, att de nämnvärt påverka organisationsfrågan. Detsamma gäller vissa

av utredningen framförda förslag om överflyttning av beslutanderätten i ärenden

angående tjänstår sberäkning för läkare och apotekare m. fl. från Kungl.

Maj:t till medicinalstyrelsen. Med dessa förslags behandling torde därför utan

olägenhet kunna anstå till en senare tidpunkt.

Övriga frågor rörande medicinalstyrelsens verksamhet, vilka upptagits till

allsidig granskning av utredningen, såsom inspektionsverksamheten och medicinalstatistiken,

komma att i detta sammanhang beröras endast i den mån de

direkt öva inflytande på organisationens utformning. Utredningens förslag

rörande laboratorierna och statens institut för folkhälsan torde lämpligen

böra anmälas i samband med anslagsäskandena för dessa institutioners verksamhet

under nästa budgetår.

Veterinär väsendets centrala ledning.

Frågans tidigare behandling.

Frågan om veterinärväsendets centrala ledning har under de senaste 50

åren i olika sammanhang varit uppe till behandling. En närmare redogörelse

härför lämnas i det föreliggande betänkandet (s. 43—61), till vilket jag torde

få hänvisa. Här må endast i korthet erinras om följande.

I den tidigare diskussionen har övervägts en lösning efter i huvudsak tre

alternativa linjer, innebärande antingen de civila veterinärärendenas förläggning

till lantbruksstyrelsen eller inrättande av ett under jordbruksdepartementet

lydande nytt ämbetsverk för ändamålet eller ock veterinärväsendets

bibehållande under medicinalstyrelsen efter viss komplettering.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Frågan om veterinärväsendets överflyttning till lantbruksstyrelsen var på

förslag av Kungl. Maj:t föremål för prövning redan av 1898 års riksdag, som

emellertid fann det då aktuella spöi‘smålet om inrättande av ett nytt statsdepartement

böra först närmare utredas.

Efter förslag av den s. k. organisationskommittén underställdes nyssnämnda

fråga åter riksdagen i samband med 1911 års statsverksproposition.

Kungl. Maj:ts förslag tillstyrktes av jordbruksutskottet men föll likväl på

grund av kamrarnas skiljaktiga beslut.

I samma proposition berördes — i anledning av en vid organisationskommitténs

betänkande fogad reservation -— även frågan om inrättandet av en

särskild styrelse för de veterinära ärendenas handläggning. Föredragande

departementschefen underströk därvid det samband, som veterinärväsendet

ostridigt ägde med såväl lantbruket som medicinalväsendet, samt fann det

ur denna synpunkt mindre lämpligt att anförtro veterinärväsendets ledning

åt ett fristående ämbetsverk, i vilket varken lantbruket eller medicinalväsendet

förutsattes bli på ett stadigvarande sätt representerat. Riksdagen anslöt

sig till denna uppfattning.

Spörsmålet om veterinärväsendets administrativa ställning återupptogs

sedermera av 1926 års besparingssakkunniga, till vilka bland annat överlämnades

två framställningar från svenska veterinärläkareföreningen om inrättande

av en självständig veterinärstyrelse. De sakkunniga ansågo det för

sin del icke kunna förnekas, att véterinärväsendet under de närmast föregående

decennierna undergått en stark utveckling, som vidgat området för

veterinärförvaltningens verksamhet, men funno sig likväl icke övertygade om

att veterinärförvaltningens uppgifter nått sådan omfattning, att de nödvändiggjorde

tillskapandet av ett nytt ämbetsverk för ändamålet. De sakkunniga

förordade i stället veterinärärendenas överflyttning till lantbruksstyrelsen

med hänsyn till dessa ärendens huvudsakligen ekonomiska inriktning.

Besparingssakkunnigas ifrågavarande förslag anmäldes för 1928 års riksdag

i proposition nr 122, varvid föredragande departementschefen intog en avvaktande

hållning. Han yttrade sålunda bland annat.

Med den utveckling och betydelse veterinärväsendet fått saknades måhända

icke visst fog för inrättande av en särskild fackstyrelse. För egen del

hade han — som beträffande förevarande spörsmål samrått med chefen för

jordbruksdepartementet — dock i likhet med besparingssakkunniga icke funnit

sig övertygad om att veterinärförvaltningens uppgifter nått den omfattning,

att de nödvändiggjorde inrättandet av ett särskilt ämbetsverk. Icke

heller syntes erfarenheten av nu gällande ordning, med handläggningen av

huvudparten av nyss nämnda uppgifter inom ett ämbetsverk såsom medicinalstyrelsen

med även andra betydande ämnesgrupper inom sitt verksamhetsområde,

betinga omedelbart vidtagande av en dylik åtgärd. Härtill komme, att

inrättandet av ett nytt ämbetsverk med största sannolikhet måste medföra

ökade utgifter för statsverket och följaktligen icke borde utan synnerligen

tvingande skäl ifrågakomma, då inom alla grenar av statsförvaltningen en

stark strävan gjorde sig gällande att söka minska kostnaderna i organisationshänseende.

Av sålunda anförda skäl kunde han icke tillstyrka den av svenska veterinärläkareföreningen

gjorda framställningen om inrättande av en veterinäröverstyrelse.

Med angivna ståndpunkt funne han icke heller skäl att biträda me
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

dicinalstyrelsens förslag angående verkställande av en ny utredning rörande

behovet av ett ämbetsverk för ifrågavarande uppgifter. Med avseende å förslaget

om de civila veterinärärendenas förläggning till lantbruksstyrelsen fann

lian goda skäl kunna anföras såväl för veterinärärendenas bibehållande hos

medicinalstyrelsen som för deras överflyttande till lantbruksstyrelsen. Ur

besparingssynpunkt vore frågan skäligen betydelselös. Med hänsyn till den

avvisande ställning gent emot en förändring av gällande ordning, som intagits

av de myndigheter, vilkas förvaltningsområden närmast berördes av

nämnda ärenden, samt de viktiga intressen, som ur humanmedicinsk synpunkt

vore förenade med ett övervakande från medicinalstyrelsens sida särskilt av

födoämneshygienen, fann han sig emellertid böra tillstyrka, att åtminstone

tills vidare veterinärväsendet kvarstode under medicinalstyrelsens ledning.

Riksdagen lämnade departementschefens uttalande i fråga om veterinärväsendets

centrala ledning utan erinran.

Frågan om de civila veterinärärendenas förläggning upptogs ånyo till behandling

av den s. k. jordbruksutredningen i ett år 1932 avgivet betänkande

med förslag till omorganisation av lantbruksstyrelsen.

Utredningen förklarade sig därvid avvisa tanken på inrättandet av ett

särskilt ämbetsverk för veterinärärenden dels på grund av statsfinansiella

skäl dels ock på grund därav, att utredningen för sin del icke vore övertygad

om att tillkomsten av en självständig veterinärstyrelse skulle i och

för sig vara ägnad att medföra ökad hänsyn till lantmannaintressena, en synpunkt

som utredningen vid sitt bedömande av frågan närmast ansett sig böra

beakta. Ej heller ett överflyttande av veterinärväsendet till lantbruksstyrelsen

kunde utredningen förorda, enär en sådan åtgärd knappast skulle

kunna undgå att, till skada för lantbruksstyrelsens egentliga uppgifter, verka

splittrande på styrelsens, framför allt verkschefens, tid och uppmärksamhet.

I stället föreslog utredningen en överföring till medicinalstyrelsen av ärendena

angående nötkreaturstuberkulosens bekämpande, vilka dittills handlagts

inom lantbruksstyrelsen. För att emellertid tillförsäkra de lantbruksekonomiska

intressena tillbörligt inflytande vid handläggningen av de veterinära

ärendena föreslog utredningen, att vid medicinalstyrelsens sida skulle

ställas en särskild representation för jordbruksnäringen med rådgivande befogenhet,

benämnd veterinärfullmäktige.

Vid anmälan av jordbruksutredningens förslag i proposition nr 234 till

1933 års riksdag anslöt sig föredragande departementschefen -— som förklarade

sig sakna anledning att då ånyo påkalla någon överflyttning av veterinärväsendets

centrala ledning — till jordbruksberedningens förslag om överföring

av ärenden angående nötkreaturstuberkulosbekämpande till medicinalstyrelsen.

Med avseende å utredningens förslag om inrättande av en särskild representation

för jordbruksnäringen vid medicinalstyrelsens sida ifrågasatte departementschefen,

huruvida verkligt behov förefunnes av en sådan institution.

Medicinalstyrelsen ägde redan möjlighet att genom tillkallande vid behov

av lantbrukets representant inom styrelsens vetenskapliga råd göra sig

underkunnig om lantmännens synpunkter på de veterinära ärendena. För

övrigt vore det enligt departementschefens mening icke lämpligt att, då stats
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:ts proposition nr 67. 15

makterna så sent som år 1927 vidtagit en direkt begränsning av lekmannainstitutionerna

inom statsförvaltningen, skrida till en åtgärd, som avsåge inrättande

av en ny sådan institution. Departementschefen ansåg sig sålunda

icke kunna förorda utredningens förslag i denna del.

Jordbruksutskottet framhöll för sin del, att större möjligheter för lantmannaintressenas

beaktande enligt utskottets mening erbjöde sig genom att

vid behandling av veterinära frågor av större ekonomisk betydelse anlita —

förutom lantbrukets representant i medicinalstyrelsens vetenskapliga råd —

den för den särskilda frågans bedömande bästa sakkunskapen på lantbrukets

område. Föreskrift i antytt avseende syntes utskottet böra meddelas i instruktion

för medicinalstyrelsen. I övrigt föranledde departementschefens uttalanden

ingen erinran från riksdagens sida.

Slutligen må erinras om att spörsmålet angående veterinärväsendets ställning

i hela sin vidd aktualiserats genom att riksdagen i skrivelse den 15 april

1939 (nr 5) på grundval av i ämnet väckta motioner hemställt om en förutsättningslös

utredning angående veterinärväsendets ledning och administration.

Riksdagen anförde därvid bland annat.

Såsom i motionerna anförts funnes anledning att nu till närmare omprövning

upptaga frågan om den lämpligaste arbetsformen för veterinärväsendets

ledning icke blott med hänsyn till den mycket betydelsefulla uppgiften att

förebygga mul- och klövsjukans spridning till och utbredning i landet, utan

även på grund av att vissa andra viktiga ärendens beredning efter hand tilllagts

veterinärväsendets ledning, t. ex. ordnandet av kampen mot nötkreaturstuberkulosen

och mot smittsam kastning bland husdjuren.

Om alltså det arbetsfält, som förelåge för det civila veterinärväsendets ledning,

numera i hög grad utvidgats och kommit att ställa avsevärt ökade krav

på denna ledning, måste man dock vid organisationsfrågans bedömande taga

hänsyn till de utgifter, som vore förenade med en utvidgad förvaltningsapparat,

och att en självständig styrelse kunde komma att föranleda vissa

merkostnader i förhållande till nuvarande organisationsform med den civila

véterinära ledningen underordnad medicinalstyrelsen. Å andra sidan finge

icke förbises, att det här vore fråga om bekämpandet av sjukdomar, som för

vårt land medförde avsevärda utgifter, och att en i administrativt hänseende

friare ledning av veterinärväsendet måhända kunde, om den utrustades med

lämpliga arbetskrafter, åstadkomma betydande besparingar för såväl djurägarna

som det allmänna, Om man icke skulle finna en fullt självständig organisationsform

vara den lämpligaste lösningen, kunde man givetvis tänka, sig,

att sådana anordningar vidtoges, att veterinärväsendets ledning gåves en mera

självständig och ur arbetssynpunkt smidigare avpassad ställning inom ramen

för ett nuvarande ämbetsverk. Möjligen kunde också kostnaderna för den

administrativa ledningen därigenom i viss mån begränsas. Även andra lösningar

kunde måhända ifrågakomma.

Samtliga de sålunda angivna synpunkterna och vad motionerna i övrigt

innehölle borde enligt riksdagens mening göras till föremål för en ingående

och allsidig prövning.

Ifrågavarande uppdrag har anförtrotts åt medicinalstyrelseutredningen.

Medicinalstyrelseutredningens förslag-.

Frågan om den ur administrativ synpunkt lämpligaste organisationen av

veterinärväsendets centrala ledning hav varit föremål för ingående överlägg
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

ningar inom medicinalstyrelseutredningen. Enligt utredningens mening torde

man vara hänvisad till att välja en lösning efter någon av de tre huvudlinjer,

som i den tidigare diskussionen framkommit, d. v. s. antingen en överflyttning

av veterinärväsendets ledning till lantbruksstyrelsen eller inrättande av

ett särskilt ämbetsverk för ändamålet eller ock veterinärväsendets bibehållande

under medicinalstyrelsen. Anmärkas må dock, att inom utredningen

jämväl framförts tanken att — efter mönster av gällande organisation i Finland

och Danmark — inordna veterinärledningen som en avdelning inom

jordbruksdepartementet. En dylik ordning skulle emellertid innebära ett så

markerat avsteg från en inom vårt lands statsförvaltning hittills tillämpad

princip, att det endast kunde motiveras av tungt vägande skäl. Då sådana enligt

utredningens mening knappast kunde sägas vara för handen, har utredningen

icke närmare ingått på prövning av denna administrationsform.

Utredningen anser sig vidare icke kunna förorda en överflyttning av

veterinärväsendets ledning till lantbruksstyrelsen. Utredningen yttrar härutinnan

i huvudsak följande.

Till grund för det tidigare framförda förslaget att överflytta de veterinära

ärendena till lantbruksstyrelsen ligger tanken, att genom en dylik organisation

säkerhet skulle vinnas för att lantbrukets intressen alltid bleve vederbörligen

tillgodosedda vid handläggningen av veterinära ärenden. Ett hänsynstagande

till jordbrukets intressen lärer främst vara påkallat vid avgörandet

av sådana veterinära frågor, som ha principiell eller mera avsevärd

ekonomisk räckvidd eller gälla viktigare organisatoriska spörsmål. Hit höra

ärenden avseende bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar samt

rörande indelning av riket i veterinärdistrikt ävensom taxor och besiktningsavgifter.

Medicinalstyrelseutredningen, som för sin del vill tillmäta de lantbruksekonomiska

intressena stor vikt såvitt gäller ifrågavarande ärenden, har icke

kunnat finna att dessa intressen genom nuvarande organisation av veterinärväsendets

centrala ledning blivit åsidosatta vid ärendenas behandling. Några

särskilda garantier häremot föreligga å andra sidan icke, för såvitt icke

det slutliga avgörandet av ett ärende ankommer å Kungl. Maj:t. Genom

lämpliga organisatoriska anordningar torde likväl de lantbruksekonomiska

synpunkterna kunna tillförsäkras vederbörligt beaktande även i andra fall.

Härtill återkommer utredningen i annat sammanhang. Anledning synes sålunda

icke föreligga att för tillgodoseende av de lantbruksekonomiska intressena

överflytta de veterinära ärendena till lantbruksstyrelsen. Från humanoch

veterinärmedicinskt håll har rests bestämt motstånd mot en dylik överflyttning,

främst enär den för veterinärväsendet ansvarige chefen då kunde

förutsättas komma att sakna medicinsk sakkunskap. Det må vidare framhållas,

att en organisationsändring i denna riktning på senare tid även avvisats

av lantbruksstyrelsen själv, vars arbetsbörda därigenom skulle bli alltför

stor.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har utredningen funnit en överflyttning

av de veterinära ärendena till lantbruksstyrelsen icke böra ifrågakomma.

För att underlätta ett bedömande av de återstående alternativen lät utredningen

preliminärt utarbeta två skilda organisationsförslag, benämnda

alternativ I och II, vilka tillställdes styrelserna för vissa veterinära myndigheter

och auktoritativa sammanslutningar för yttrande under hand.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj-.ts proposition nr 67.

Alternativ I, som avsåg att bereda veterinärväsendet en självständigare

ställning inom medicinalstyrelsens ram, byggde i huvudsak på den nuvarande

organisationens grund, kompletterad med vissa för medicinalstyrelsen

i dess helhet gemensamma anordningar. Bland annat förutsattes tillkomma

en administrativ överdirektör, vilken skulle fungera dels som expeditionschef

och administrativ konsult, dels ock som generaldirektörens ställföreträdare,

ävensom en lag- och utredningsbyrå jämte en statistisk avdelning.

Yeterinärväsendet skulle beredas ökad självständighet främst genom att till

förmån för chefen för veterinärbyrån generaldirektörens beslutanderätt i

veterinära ärenden begränsades till förslagsvis följande grupper:

a) ärenden, som vore av beskaffenhet att böra beredas gemensamt med

någon av styrelsens övriga fackbyråer och tillika vore av större vikt;

b) andra gemensamma ärenden, i vilka de i ärendets handläggning deltagande

befattningshavarna stannade vid olika meningar och ärendets avgörande

icke överlåtits på den administrative överdirektören;

c) frågor om tillsättning m. m. av högre befattningshavare å veterinärbyrån;
d)

frågor om besvär över styrelsens beslut i veterinära ärenden, vari generaldirektören

deltagit;

e) övriga ärenden av synnerlig vikt eller vilka generaldirektören eljest

funne särskilda skäl göra till föremål för handläggning i nu avsedd ordning.

Enligt alternativ II skulle ledningen av veterinärväsendet handhas av

ett särskilt ämbetsverk, benämnt veterinärstyrelsen och fördelat på fyra

byråer, nämligen en allmän byrå, en hygienisk byrå, en byrå för ärenden

rörande tuberkulos och smittsam kastning samt en administrativ byrå, vilket

i huvudsak innebär ett överflyttande till det nya ämbetsverket av nuvarande

organisation, utbyggd med en administrativ byrå. I spetsen för ämbetsverket

skulle stå en överdirektör med veterinär fackkunskap, som vid sin sida hade

en styrelse, i vilken skulle ingå, jämte överdirektören och cheferna för de

olika byråerna inom verket, en representant för medicinalstyrelsen och en

representant för jordbruksnäringen ävensom föreståndaren för statens veterinärmedicinska

anstalt, vilken anstalt avsåges inordnad under det nya ämbetsverket.

Denna styrelse skulle genom omröstning i plenum avgöra ärenden

av principiell vikt eller eljest av större betydelse ävensom ärenden, som

överdirektören funne skäligt hänskjuta till densamma. Som pleniärenden

skulle företrädesvis handläggas ärenden angående lag eller annan viktigare

författning, anslagsäskanden och övriga frågor av större ekonomisk betydelse

(t. ex. principbeslut om nedslaktning), viktigare tjänstetillsättningar och besvär

över ämbetsverkets beslut. Medicinalstyrelsens och jordbruksnäringens

representanter skulle vid behov äga påkalla gemensam handläggning med

respektive styrelser. Särskilda bestämmelser skulle gälla i ärenden av

brådskande natur. I andra ärenden än pleniärenden skulle överdirektören

äga ensam beslutanderätt, såvitt desamma icke vore av den natur, att de

lämpligen kunde handläggas såsom byråärenden. Slutligen skulle vid veterinärstyrelsens

sida ställas ett vetenskapligt råd.

Bihantj till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 67.

2191 4G 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

I de över dessa preliminära förslag avgivna yttrandena ha betydande

meningsskiljaktigheter i frågan visat sig förekomma även inom veterinärernas

egna led. Såtillvida synes dock enighet ha rått som att, i den mån alternativ

I i princip förordats, veterinärväsendets centrala ledning ansetts böra

organiseras å tre olika fackbyråer i anslutning till vad i alternativ II angivits,

varjämte förutsatts, att generaldirektören endast i undantagsfall skulle

använda sin generella beslutanderätt, såvitt gäller veterinära ärenden. För

det närmare innehållet i yttrandena lämnas en redogörelse i betänkandet

s. 65—75.

Omnämnas bör måhända även, att nio veterinärer, representerande skilda

verksamhetsgrenar inom veterinärväsendet, i anslutning till nyssnämnda

underhandsremiss genom en privat cirkulärskrivelse till samtliga veterinärer

i Sverige den 19 september 1945 —- i vilken utställarna för egen del bestämt

förordat alternativ I med vissa modifikationer —- hemställt om meddelande å

bifogat svarskort angående deras uppfattning om den bästa lösningen av det

civila veterinärväsendets centrala administration. Cirkulärskrivelsen har enligt

uppgift givit till resultat, att av kårens 635 medlemmar ett antal av 450 kårmedlemmar

avgivit svar. Av dessa ha 425 kårmedlemmar uttalat sig för »möjligast

stora självständighet inom medicinalstyrelsens ram (enligt alternativ I)»

och 25 kårmedlemmar ha uttalat sig för »självständig veterinärstyrelse (enligt

alternativ II)».

För egen del har utredningen funnit vägande skäl kunna åberopas till stöd

för båda alternativen. Utredningen berör först de omständigheter, som kunna

anföras till förmån för en lösning i principiell överensstämmelse med

alternativ II, och yttrar därvid bland annat.

Sedan grunden år 1914 lades för medicinalstyrelsens nuvarande organisation

bär en intensiv utveckling ägt rum på såväl medicinalväsendets som

veterinärväsendets område, varigenom alltmera ökade krav kommit att ställas

på den centrala organisationen. Till belysande härav må nämnas, att enligt

den officiella statistiken för år 1940 sammanlagda antalet till medicinalstyrelsen

inkommande ärenden uppgick till cirka 194 000, inberäknat rekvisitioner,

räkningar, anmälningar och rapporter. Enligt statistiken för år

1916 stannade antalet till medicinalstyrelsen inkomna ärenden vid omkring

25 000. Denna stegrade arbetsbörda har medfört, bland annat, att inom

medicinalstyrelsen efter hand tillkommit ett icke ringa antal byråavdelningar

och specialföredragande för handläggning av skilda grupper av ärenden,

varigenom antalet mera permanenta föredragande i medicinalstyrelsen

ökat från 7 till 25. Härjämte må framhållas, att utredningen för tillgodoseende

av redan föreliggande arbetsuppgifter funnit sig böra föreslå inrättandet

av en särskild lag- och utredningsbyrå ävensom av ytterligare ett

antal befattningar som föredragande å andra byråer. Man torde med all

sannolikhet ha att räkna med att utvecklingen på hithörande områden kommer

att fortgå i relativt snabb takt under avsevärd tid framåt och att

även fortsättningsvis växande krav komma att ställas på den centrala

administrationen av medicinal- och veterinärväsendet. Under sådana förhållanden

kan det icke utan fog ifrågasättas, huruvida det i längden blir

möjligt att anförtro ett enda ämbetsverk ledningen därav. Det kan nämligen

befaras, att de skiftande och vidsträckta förvaltningsområden, varom

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Iiungl. Maj:ts proposition nr 67.

här är fråga, och den iångt drivna specialiseringen inom dessa efter hand

komma att nödvändiggöra en delegering av generaldirektörens beslutanderätt

å olika byråchefer och specialföredragande i en utsträckning, som kan leda

till att den organisatoriska ramen för en dylik administration spränges. Ur

organisatorisk synpunkt synes därför en begränsning av medicinalstyrelsens

förvaltningsområde framstå såsom i och för sig önskvärd.

Vill man genomföra en dylik begränsning, träder av naturliga skäl frågan

om de veterinära ärendenas skiljande från medicinalstyrelsen och förläggande

till ett särskilt ämbetsverk i förgrunden. Dels bildar nämligen veterinärväsendet

en tämligen väl avskild del av medicinalstyrelsens verksamhetsområde,

dels representerar det med veterinärärendenas handläggning förenade

arbetet en relativt betydande del (omkring 20—25 %) av medicinalstyrelsens

samlade arbetsbörda. Frågan om veterinärväsendets skiljande från

3nedicinalstyrelsen har ock som tidigare nämnts berörts i 1939 års riksdagsskrivelse

i ämnet. Vidare har ett steg i här antydd riktning redan tagits, då

statens veterinärmedicinska anstalt genom beslut av statsmakterna år 1943

utbröts från medicinalstyrelsens överinseende och ställdes under ledning av

en särskild styrelse, lydande omedelbart under jordbruksdepartementet. Denna

åtgärd, som bland annat motiverades med vanskligheten för medicinalstyrelsen

att med sina vidsträckta arbetsuppgifter i fortsättningen jämväl utöva inseendet

över anstalten, synes icke kunna frånkännas betydelse vid bedömande

av föreliggande spörsmål, då sambandet mellan medicinal- och veterinärväsendet

icke torde kunna sägas vara mindre på det vetenskapliga området

än på det rent administrativa.

Onekligen kunna även andra skäl anföras för inrättandet av ett särskilt

ämbetsverk för de veterinära ärendenas handläggning. Genom den veterinärmedicinska

vetenskapens landvinningar under de senaste decennierna, som

medfört en växande specialisering, ha sålunda veterinärväsendets uppgifter

i fråga om förebyggande och bekämpande av husdjurssjukdomar samt animal

födoämneshygien fått en allt större omfattning och betydelse. Härav synes

följa, att även hos veterinärväsendets högsta ledning kraven på veterinär fackkunskap

göra sig allt starkare gällande.

Redan tidigare har berörts, att det med hänsyn till veterinärväsendets

stora betydelse för jordbrukets ekonomi får anses önskvärt, att lantbruksintresset

genom särskild företrädare beredes tillfälle att inom den centrala

ledningen öva inflytande vid avgörande av frågor, som äro av principiell

vikt eller eljest av större betydelse. Inrättas ett särskilt ämbetsverk för

veterinäradministrationen i huvudsaklig överensstämmelse med alternativ IT,

torde detta önskemål lättare kunna tillgodoses än vid ett bibehållande av

veterinärväsendet under medicinalstyrelsens ledning.

Slutligen må här framhållas ytterligare en synpunkt, som vid utredningens

överväganden anförts till förmån för en organisation enligt alternativ

II. Vid sin behandling av frågan om de under medicinalstyrelsen

lydande laboratoriernas samt folkhälsoinstitutets administrativa ställning

har utredningen för de förras vidkommande avvisat tanken på att den administrativa

tillsynen över desamma skulle fråntagas medicinalstyrelsen samt

beträffande folkhälsoinstitutet förordat en organisation, innebärande att

medicinalstyrelsen beredes ökat inflytande inom institutets ledning. Vägledande

har därvid varit angelägenheten av att på medicinalväsendets område

åvägabringa en så intim samverkan som möjligt mellan vederbörande

institutioner och den centrala förvaltningsmyndigheten. Motsvarande synpunkt

äger sin giltighet även på veterinärväsendets område. Därest ett särskilt

ämbetsverk anförtros ledningen av det civila veterinärväsendet, lärer

det icke längre med samma fog som tidigare kunna göras gällande, att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

vanskligheter skulle möta för det centrala ämbetsverket att handhava tillsynen

över den veterinärmedicinska anstaltens verksamhet. Möjlighet torde

även föreligga att vid inrättande av ett särskilt ämbetsverk för de veterinära

ärendenas handläggning tillgodose de krav på mera allsidig sakkunskap

och erfarenhet på området, vilka framfördes som skäl för en självständig ställning

för den veterinärmedicinska anstalten. Under sådana förhållanden skulle

behov av en särskild styrelse för anstalten icke föreligga utan skulle densamma

kunna direkt underställas det centrala ämbetsverket.

Sina synpunkter på alternativ I:s företräden utvecklar utredningen

sålunda.

Till förmån för detta alternativ talar främst den nära samhörigheten mellan

läkarnas och veterinärernas verksamhet, särskilt på födoämneshygienens och

livsmedelskontrollens viktiga område men även i fråga om bekämpandet av

smittsamma husdjurssjukdomar.

Genom sin befattning med den animala livsmedelskontrollen, speciellt

mjölk- och köttkontrollen, bidraga veterinärerna till att förebygga smittspridning

medelst födoämnen. Särskilt är mjölkkontrollen av stor betydelse

för förhindrande av att människor infekteras med exempelvis bovin tuberkulos.

Den animala livsmedelskontrollen handhaves för närvarande av såväl

läkare som veterinärer. Kontrollen av de animala födoämnena utövas

företrädesvis av tjänsteveterinärerna, som därutinnan äga speciell fackkunskap.

Jämväl tjänsteläkarna kontrollera emellertid i viss utsträckning den

animala födoämneshygienen och någon klar gränsdragning förekommer för

närvarande icke i detta hänseende. Såsom utredningen i ett senare avsnitt

av betänkandet (kap. 8) framhåller, har behov av en sådan gränsdragning

på olika håll gjort sig gällande. I samband därmed har utredningen

förordat, att denna fråga upptages till förnyad prövning. En ändamålsenlig

lösning av de olika spörsmål, som sammanhänga med den animala

livsmedelskontrollen, bör kunna lättare främjas under en enhetlig ledning

av medicinal- och veterinärväsendet än om ledningen av dessa verksamhetsområden

delas.

Yad sjukdomsbekämpandet angår så överföras visserligen de flesta och

vanligast förekommande smittsamma sjukdomarna hos människan endast

genom smitta från människa till människa. Åtskilliga infektionssjukdomar

hos djur äro dock smittsamma även för människor, framför allt nötkreaturstuberkulos

och smittsam kastning. Även om det praktiska bekämpandet av

ifrågavarande sjukdomar mestadels är av olika natur, allteftersom det gäller

människor eller djur, så hindras dock genom det veterinära bekämpandet

dessa sjukdomar från att erhålla större utbredning bland människor. Särskilt

bekämpandet av tuberkulosen och den smittsamma kastningen spelar

härvidlag en betydande roll på grund av dessa sjukdomars vanliga förekomst

bland nötkreaturen. Det organiserade bekämpandet av ett flertal sjukdomar

hos djuren kan sålunda anses motiverat även ur humanmedicinska synpunkter.

Tilläggas må, att det samband, som sålunda förefinnes mellan medicinal-

och veterinärväsendet, under de senaste decennierna blivit allt mera

framträdande genom att det allmännas strävanden i ständigt stegrad omfattning

inriktats på att främja den allmänna hälsovården genom förebyggande

åtgärder vid sidan av de rent sjukvårdande.

Gemenskapen mellan medicinal- och veterinärväsendet har tagit sig uttryck

i ett förhållandevis nära samarbete mellan veterinärbyrån och vissa andra

fackbyråer inom medicinalstyrelsen. Detta gäller främst hälsovårdsbyrån, till

vars handläggning ärenden rörande annan livsmedelskontroll än den animala

och bekämpandet av epidemiska sjukdomar hos människor höra. Ett visst

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Iiungl. Maj:ts proposition nr 67.

samarbete förekommer även med apoteksbyrån, som handlägger ärenden

rörande läkemedel för både människor och djur samt jämväl har att medverka

vid handläggningen av ärenden rörande missbruk av recepturrätten beträffande

såväl läkare och tandläkare som veterinärer. Med hänsyn till vikten

av nu berörda samarbete måste betänkligheter möta mot varje organisationsform,

som skulle medföra att detsamma försvårades. Låt vara att -—- på sätt

i alternativ II förutsatts — medicinalstyrelsen skulle äga utse en representant

i veterinärstyrelsen, som vid behov skulle kunna påkalla gemensam

handläggning med medicinalstyrelsen, samt att i instruktionen för

veterinärstyrelsen skulle meddelas föreskrift om samråd i löpande ärenden,

så torde detta samarbete enligt sakens natur icke bli av samma omfattning

som under en gemensam administrativ ledning. I detta hänseende må erinras

om att det skulle åligga den administrative överdirektören att tillse,

att samarbete mellan styrelsens olika byråer i erforderlig utsträckning komme

till stånd.

Vid remissvarens utformande har samarbetssynpunkten också tillmätts

utslagsgivande betydelse, i den mån alternativ I tillstyrkts. Anmärkas må

dock, att varken i våra nordiska grannländer eller, såvitt utredningen kunnat

inhämta, i övriga europeiska länder förekommer en samordning mellan medicinal-

och veterinärväsendets ledning av den art, som tillämpas i vårt land.

Härvid bör givetvis icke förbises, att de administrativa grundförutsättningarna

i främmande länder mer eller mindre avvika från dem, som föreligga

i Sverige.

För veterinärväsendets bibehållande under medicinalstyrelsens ledning

kan vidare anföras, att medicinalstyrelsen vid ett bifall till utredningens förslag

om inrättande av en befattning som administrativ överdirektör samt

en lag- och utredningsbyrå kommer att erhålla väl kvalificerad juridisktadministrativ

sakkunskap till sitt förfogande. Kvalitativt sett torde behovet

av sådan sakkunskap icke vara mindre för veterinärväsendets del än

för medicinalväsendets. Denna synpunkt har såtillvida beaktats i det såsom

alternativ II betecknade organisationsförslaget som däri förutsatts, att veterinärstyrelsen

i viss utsträckning skulle äga anlita den å den planerade lagoch

utredningsbyrån inom medicinalstyrelsen förefintliga juridiska sakkunskapen.

Emellertid kan veterinärväsendet antagas komma att åtnjuta stödet

av denna speciella sakkunskap i större omfattning, om de veterinära ärendena

bibehållas hos medicinalstyrelsen. Den sakkunskap, som representeras

av den föreslagne administrative överdirektören, torde endast i sådant fall

kunna komma veterinärförvaltningen till godo.

Härtill kommer att inrättandet av ett nytt ämbetsverk måste medföra

en utgiftsökning för statsverket. Ur denna synpunkt blir i första hand veterinärförvaltningens

behov av särskild chef samt egen kvalificerad juridisk

och kameral sakkunskap av betydelse. Generellt torde också gälla, att kostnaderna

för en förvaltningsverksamhet bli mindre, om densamma ingår i ett

större ämbetsverks arbetsuppgifter, vilket möjliggör ett effektivare utnyttjande

av tillgänglig arbetskraft.

Beträffande möjligheterna att inom ramen för medicinalstyrelsens organisation

giva veterinärväsendet en mera självständig ställning och samtidigt

avlasta generaldirektörens arbetsbörda anför utredningen bland annat.

Redan vid nuvarande organisation avgöras veterinärärenden i betydande

omfattning (till cirka 90 %) av vederbörande veterinära befattningshavare

inom medicinalstyrelsen. Till den del veterinära ärenden underställts generaldirektörens

prövning har — åtminstone under de senaste tio åren — endast

ett fåtal beslut fattats, som avvikit från den veterinära föredragandens me
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

ning, och har det därvid icke i något fall gällt ärenden av större vikt.

Det med alternativ I betecknade förslaget rörande veterinärväsendets ledning

åsyftar en ytterligare delegering av generaldirektörens beslutanderätt

på de veterinära befattningshavarna. Under sådana förhållanden torde

den veterinära sakkunskapens krav på inflytande vid de veterinära ärendenas

avgörande bli tillgodosett, även om en gemensam ledning för medicinal-

och veterinärförvaltningen bibehålies. I princip måste dock generaldirektören

förutsättas alltjämt äga befogenhet att själv taga befattning med

de ärenden han önskar.

Nu angivna ordning för de veterinära ärendenas handläggning bör jämväl

vara ägnad att i viss mån minska generaldirektörens arbetsbörda. I samma

riktning torde inrättandet av en befattning som administrativ överdirektör

komma att verka. Mot det till förmån för en särskild veterinärstyrelse anförda

skälet, att det med hänsyn till utvecklingen å medicinal- och veterinärväsendets

områden ej torde bli möjligt att någon längre tid behålla samtliga

dithörande verksamhetsgrenar under en gemensam ledning, kan därför

invändas, att erfarenhet rörande en organisation av veterinärförvaltningen

enligt alternativ I och ledningens förstärkning med den förenämnde överdirektören

synes böra avvaktas. Det må i detta sammanhang framhållas,

att det övervägande flertalet av veterinärkårens medlemmar numera —- enligt

vad resultatet av den förut omförmälda opinionsundersökningen giver

vid handen — i princip synes föredraga en administrations form enligt sistnämnda

alternativ framför en helt fristående veterinärstyrelse. Styrelserna

för svenska provinsial- och stadsläkarnas föreningar ha för sin del i särskilda

skrivelser till utredningen givit uttryck åt samma uppfattning.

Slutligen framhåller utredningen, att en organiserad form för samverkan

mellan medicinalstyrelsen och jordbruksnäringen lämpligen skulle kunna

åvägabringas genom att vid medicinalstyrelsens sida ställa en särskild lekmannarepresentation,

förslagsvis benämnd medicinalstyrelsens lantbruksråd

och omfattande tre av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Detta råd skulle

höras i veterinära frågor av större jordbruksekonomisk räckvidd samt även

äga rätt att själv taga initiativ till överläggningar med medicinalstyrelsen.

Vid en avvägning av de olika skäl, som sålunda enligt utredningens

mening kunna anföras för en organisation av veterinärväsendets centrala

ledning enligt alternativ I och enligt alternativ7 II, har utredningens majoritet

(ledamöterna Bager, Fast, Hesselgren, Höglund och Thunberg) i princip

stannat för en administrationsform enligt det förstnämnda alternativet, innebärande

ett bibehållande av de veterinära ärendena hos medicinalstyrelsen

med ökad självständighet för den veterinära ledningen. Ledamoten Borg har

anslutit sig till det såsom alternativ II betecknade organisationsförslaget, avseende

inrättande av en särskild veterinärstyrelse. Ordföranden Tiselius har

förordat alternativ II såsom mest rationellt i organisatoriskt avseende och

bäst ägnat att främja veterinärväsendets fortsatta, för landets jordbruk betydelsefulla

utveckling. Även alternativ I synes honom dock kunna för närvarande

godtagas.

Med hänsyn till de skiljaktiga meningar, som sålunda förekommit, har

utredningen ansett sig böra närmare utforma de båda preliminära organisationsförslagen.

De slutliga förslagen ansluta sig nära till de preliminära med

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj ds proposition nr 67.

den jämkningen, att veterinärväsendets ledning enligt alternativ I organisatoriskt

utbyggts till en särskild avdelning, omfattande tre fackbyråer och ett

gemensamt kansli, varvid chefen för en av byråerna tillika avsetts fungera

som chef för avdelningen i dess helhet under benämningen veterinärdirektör.

Beträffande den mera detaljerade utformningen av veterinärväsendets

centrala organisation torde jag få hänvisa till de instruktionsförslag,

vilka bifogats betänkandet såsom bilaga E och F.

Yttranden över medicinalstyrelseutredningens

förslag.

De avgivna remissvaren giva vid handen, att betydande meningsskiljaktigheter

alltjämt råda beräffande veterinärväsendets centrala administration.

Medicinalstyrelsen förordar — om ock med viss tvekan — en självständig

veterinärstyrelse. Styrelsen yttrar till en början bland annat följande.

Medicinalstyrelsen är för sin del beredd att understryka samtliga de skäl,

som av utredningen anförts till stöd för ett fortsatt bibehållande av veterinärledningen

inom medicinalstyrelsens ram. Det kan enligt styrelsens mening

antagas, att den nära samhörigheten mellan läkarnas och veterinärernas arbete

kommer att framträda allt tydligare i samma mån, som vetenskapen förmår

klarlägga spridningsvägarna för smitta. Medicinalstyrelsen delar likaså utredningens

uppfattning, att den nära frändskapen mellan läkarens och veterinärens

verksamhet framträder särskilt tydligt på födoämneshygienens och

livsmedelskontrollens område. Styrelsen instämmer i kravet på utredning av

frågan om den lokala organisationen av livsmedelskontrollen. Oberoende av

det resultat, vartill en sådan utredning kan komma, blir behovet av en intim

kontakt mellan företrädarna inom administrationen för de olika befattningshavare,

som på fältet handha denna kontroll, större i samma mån. som

kraven på hygien skärpas. Uppenbarligen nås en dylik kontakt lättare inom

ett ämbetsverk än mellan två.

Samarbetssynpunkten talar alltså starkt för ett bibehållande i stort av

nuvarande ordning. För en sådan lösning talar väl i viss män även veterinärkårens

önskan att kvarstanna under medicinalstyrelsens ledning, en önskan,

som delas av medicinalstyrelsen och som icke torde vara obesvarad på läkarhåll

i allmänhet. Slutligen måste det anses riktigt att icke utan tvingande

nödvändighet bryta sönder en ordning, vilken i stort sett visat sig fungera

tillfredsställande.

Trots att sålunda enligt styrelsens uppfattning vägande skäl tala för alternativ

I, d. v. s. ett fortsatt bibehållande av veterinäradministrationen inom

medicinalstyrelsens ram, anser sig styrelsen dock nödsakad att av organisatoriska

hänsyn förorda inrättandet av en särskild veterinärstyrelse. Det bestämmande

motivet för styrelsens ställningstagande har härvid varit omfattningen

av medicinalstyrelsens arbetsbörda, som redan nu karakteriseras som

överväldigande och stadd i snabb tillväxt. Yidare framhålles, att medicinalstyrelsen

vid ett genomförande av alternativ I skulle komma att omfatta sammanlagt

tolv byråer. Medicinalstyrelsen, som anser angeläget att härutöver

inrättas bland annat en byrå för socialhygieniska ärenden, fortsätter härefter.

Såsom medicinalstyrelseutredningen framhållit har styrelsens ökade

arbetsbörda bland annat medfört en oavlåtligt stegrad belastning av chefen

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

för styrelsen. Inrättandet av en administrativ överdirektörsbefattning skulle

visserligen medföra större garantier för att samråds- och enhetlighetssynpunkterna

bleve beaktade vid ärendenas handläggning än nuvarande ordning,

men befattningens möjligheter att avlasta generaldirektören torde bli tämligen

små. Det förhåller sig nämligen så, att mängden av arbete redan nu

nödvändiggjort en delegation av generaldirektörens beslutanderätt på byråcheferna

och övriga specialföredragande i sådan omfattning, att praktiskt

taget endast ärenden, vilka under alla förhållanden måste föredragas för

generaldirektören, handläggas av honom. I särskilt hög grad gäller detta,

såsom framgår av betänkandet, veterinärärendena, vilket dock icke innebär,

att generaldirektörens arbete med och ansvar för dessa ärenden i och för

sig är ringa. Ett utsträckt överflyttande av verkschefens beslutanderätt på

annan befattningshavare är alltså i allmänhet icke möjligt utom i avseende

å några av de sakkunniga föreslagna ärendesgrupper, vilkas andel i generaldirektörens

samlade arbetsbörda dock är liten.

Även hänsyn till andra chefstjänstemäns arbetsbörda talar enligt styrelsens

mening för ett genomförande av linjen med en egen veterinärstyrelse.

Såsom styrelsen i det följande kommer att påvisa måste sålunda antagas,

att den föreslagna överdirektörens arbetsbörda kommer att bli så stor, att

icke heller han räcker till för den översyn av veterinära ärenden, vilka de

sakkunniga enligt sitt alternativ I avsett.

Jämväl kameralbyråchefen skulle vid ett genomförande av alternativ I

alltjämt komma att få en oskälig arbetsbörda. Oberoende av om alternativ I

eller alternativ II väljes, kräver därför veterinärorganisationen en egen

administrativ byråchef. Denne skulle ha att besluta om utanordningar, vilka

under år 1945 för veterinärväsendets del uppgått till ett antal av 20 934 och

under budgetåret 1944/45 belöpt sig till drygt fem miljoner kronor. Han

skulle vidare ha att verkställa en översyn och komplettering av de veterinära

författningarna, vilka äro i stort behov därav. Det saknas exempelvis en

behörighetslag för veterinärer, något som är ytterst otillfredsställande, varjämte

en del författningar rörande veterinärväsendet äro avsevärt föråldrade.

Den administrativa byråchefen skulle slutligen omhänderha den delvis mycket

komplicerade och speciella kamerala och lagtekniska rådgivningen åt veterinäravdelningens

olika byråer. Det är knappast rimligt att pålägga dessa uppgifter

medicinalstyrelsens vederbörande byråchefer. Antalet byråer inom

medicinalstyrelsen skulle på detta sätt stiga till fjorton, varigenom styrelsen

skulle bli alltför stor för att kunna arbeta rationellt.

Efter att vidare ha erinrat om att de sakkunniga undersökt möjligheterna

att åstadkomma en avlastning av medicinalstyrelsen genom decentralisering

av vissa ärenden till underordnade organ men funnit dessa möjligheter skäligen

begränsade, omtalar styrelsen, att styrelsen övervägt andra åtgärder i

syfte att minska styrelsens arbetsbörda. Styrelsen hade sålunda bland annat

diskuterat inrättandet av ett särskilt ämbetsverk för handläggning av ärenden

rörande sinnessjukvård och sinnesslövård. Styrelsen hade vidare övervägt

lämpligheten av en särskild apoteksstyrelse och ett självständigt medicinalkontor,

vilket skulle handha på styrelsen ankommande kamerala göromål.

Med utgångspunkt från att en avlastning vore ofrånkomlig, om man

syftade till den mest ekonomiska organisationsformen, hade styrelsen därefter

företagit en avvägning av olägenheterna med en separation enligt någon

av nyss angivna linjer och den av medicinalstyrelseutredningen såsom alternativ

II betecknade linjen, varvid styrelsen funnit linjen med en egen veterinärstyrelse

vara den minst olämpliga.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

Då styrelsen sålunda stannat för att föreslå en självständig veterinärstyrelse,

betonar styrelsen samtidigt angelägenheten av att samarbetet med

medicinalstyrelsen underlättas genom en lokal samordning av de båda ämbetsverken.

För verk med en arbetsbörda av den tyngd som medicinalstyrelsens

och veterinärstyrelsens vore det nämligen av stor betydelse för samarbetet, att

de lokalt låge varandra nära.

Mot medicinalstyrelsens ställningstagande i denna fråga har skiljaktig

mening anmälts av medicinalråden Edén och Alegren samt tre veterinära

föredragande, vilka i stället tillstyrkt en lösning enligt principen i alternativ

I. Därvid har förutsatts, att veterinärväsendets centrala ledning skulle organiseras

i huvudsaklig överensstämmelse med vad styrelsen förordat för en

självständig veterinärstyrelse, innebärande bland annat, att den veterinära

ledningen skulle anförtros åt en överdirektör, som vore fristående från byråindelningen.

Denna borde tillika fungera som generaldirektörens ställföreträdare

i rent veterinära ärenden. Yidare föreslås, bland annat, att det föreslagna

lantbruksrådet uteslutes.

Av övriga medicinska remissinstanser har karolinska institutets

lärarkollegium och medicinska fakulteten i Lund anslutit sig till alternativ I.

Lärarkollegiet åberopar därvid särskilt att övervägande flertalet av veterinärkårens

medlemmar i princip vore av samma uppfattning, enligt vad den

företagna opinionsundersökningen utvisade. Kollegiet framhåller också, att

därest veterinärväsendet skulle givas självständig ledning, måste en mera

bestämd gräns dragas mellan tjänsteläkarnas och tjänsteveterinärernas funktioner

i fråga om den animala livsmedelskontrollen. Därvid finge man ha för

ögonen, att denna livsmedelskontroll i allt väsentligt vore ett humanhygieniskt

problem och att tjänsteläkarna därför borde i huvudsak utöva denna

kontroll och i vart fall ha ledningen av densamma. Så länge läkare och

veterinärer sorterade under en gemensam styrelse vore en strikt gränsdragning

icke lika nödvändig.

Universitetskanslern och medicinska fakulteten i Uppsala ha icke ingått

på prövning av frågan om veterinärväsendets centrala ledning.

Svenska läkaresällskapet anser båda alternativen godtagbara men vill

erinra om att, därest veterinärväsendet skulle givas en självständig ledning,

måste en större del av den animala livsmedelskontrollen läggas under medicinsk

sakkunskap än som behövde ske, så länge läkare och veterinärer gemensamt

sorterade under medicinalstyrelsen.

Sveriges läkarförbund förordar alternativ I med hänsyn till den nära samhörigheten

mellan läkarnas och veterinärernas verksamhet. I fråga om den

lokala livsmedelskontrollen påpekar förbundet, att i praktiken en stabil praxis

utbildat sig, som ginge ut på att veterinärerna utövade kontrollen över beredningen

och försäljningen av animala livsmedel samt över livsmedelsindustrien

och större restauranger, medan läkarna handhade övrig livsmedelskon

troll. Mera detaljerade bestämmelser i nu berörda hänseende försvårades

redan av det skälet, att en dubbelinspektion i vissa fall överhuvudtaget icke

kunde undvikas. Sålunda fölle frågor, som gällde personalens arbetsförhål
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

ianden inom livsmedelsindustrien enligt lagen om arbetarskydd, utanför

veterinärernas kompetensområde, likaså de sanitära förhållandena inom hotellkomplex,

bortsett från kök och matsalar. Som parallell kunde anföras, att

en formell gränsdragning företagits mellan yrkesinspektionens och hälsovårdsnämndernas

arbetsuppgifter, men att denna i praktiken visat sig föga

användbar. Därest veterinärväsendet skulle givas självständig ledning, måste

nödvändigtvis en större del av den animala livsmedelskontrollen läggas

under medicinsk sakkunskap än som eljest behövde ske.

Flertalet förste provinsialläkare, liksom även styrelsen för Sveriges yngre

läkares förening biträda jämväl alternativ I.

Av de veterinära remissinstanserna har veterinärhögskolans lärarkollegium

(med ordförandens utslagsröst) förordat alternativ II. Till stöd för

sin ståndpunkt yttrar lärarkollegiet bland annat.

Lärarkollegiet kan icke finna, att de sakkunniga genom sitt förslag enligt

alternativ I, såsom avsikten varit, givit veterinärväsendets ledning en mera

självständig och ur arbetssynpunkt smidigare avpassad ställning inom medicinalstyrelsen.

Enligt kollegiets mening tillförsäkrar den för medicinalstyrelsen

föreslagna instruktionen icke veterinärdirektören, som skulle ha närmaste

ansvaret för ledningen av veterinärväsendet, någon större handlingsfrihet

än den chefen för veterinärbyrån har enligt medicinalstyrelsens nuvarande

organisation. Förslaget innebär nämligen, att i vissa angivna ärenden

skall generaldirektören fatta beslut. Det är dock generaldirektören obetaget

att som generaldirektörsärenden handlägga vilket ärende han så anser

lämpligt. Fn annan grupp av ärenden betecknas som veterinärdirektörsärenden

och rörande dessa skall veterinärdirektören fatta beslut. Hans beslutanderätt

är endast formell ty samtliga dessa ärenden skola granskas av

överdirektören. Om denne icke godtager veterinärdirektörens åsikt, skall

ärendet hänskjutas till generaldirektörens avgörande. Från denna reella

granskning äro möjligen ärenden rörande tillsättande av veterinärtjänster

utom styrelsen undantagna.

Beträffande alternativ I vill lärarkollegiet i övrigt anföra, att den föreslagna

organisationen synes medföra, att arbetet inom medicinalstyrelsen

blir så ordnat, att en smidig arbetsanpassning knappast kan antagas komma

till stånd. Detta icke minst med hänsyn till att överdirektören skall granska

alla ärenden, som icke äro vanliga löpande byråärenden. Från denna granskning

föreslås visserligen ärenden av rent medicinsk natur bliva undantagna,

men då sådana ärenden icke sällan kunna ha en även formell sida, torde även

dessa bli föremål för överdirektörens-expeditionschefens granskning. De föreslagna

organisations- och arbetsformerna synas av överdirektören kräva en

övermänsklig arbetsinsats. Härtill kommer, att veterinärdirektören enligt

förslaget även skall vara byråchef, varigenom han blir belastad med så

mycket rutinarbete, att han omöjligen kan få tid att följa utvecklingen på

det veterinära området och överblicka hälsotillståndet bland husdjuren. På

grund av vad sålunda anförts avstyrker lärarkollegiet i princip en organisation

av det civila veterinärväsendets centrala ledning enligt alternativ I.

En organisation av det civila veterinärväsendets administrativa ledning

enligt alternativ II tillförsäkrar den tilltänkta veterinärstyrelsen erforderlig

vetenskaplig och praktisk sakkunskap inom alla de områden, som styrelsens

verksamhet innefattar. Detta möjliggör även ett intimt samarbete med medicinalstyrelsen

beträffande alla de frågor, som beröra födoämneshygienen,

kampen mot de smittsamma husdjurssjukdomar, som kunna överföras till

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

människor, samt även frågor rörande apoteksväsendet. Även giver den möjlighet

till det samarbete med lantbruksstyrelsen och det svenska lantbrukets

företrädare, som är av behovet påkallat för att de lantbruksekonomiska intressena

skola bliva väl tillgodosedda. Härtill kommer, att den veterinära

överdirektören icke blir belastad med byråärenden utan får möjlighet att

ägna tid och kraft åt de synnerligen viktiga arbetsuppgifterna att följa utvecklingen

på det veterinäradministrativa området här och i utlandet samt

att skaffa sig ingående kännedom om hälsotillståndet bland husdjuren i

skilda delar av landet även vad beträffar andra än smittsamma sjukdomar.

Han kan härigenom få möjlighet att i tid taga initiativ till hygieniska åtgärder,

varigenom stora och onödiga förluster kunna undgås. På grund härav

tillstyrker lärarkollegiet i princip alternativ II.

Därest statsmakterna likväl skulle besluta, att veterinärväsendets ledning

skulle kvarbliva inom medicinalstyrelsen, föreslår kollegiet, att chefen för

veterinäravdelningen blir fristående från byråindelningen och att till följd

därav en särskild byråchefsbefattning inrättas för allmänna veterinärbyrån.

Vidare ifrågasätter kollegiet nödvändigheten av den administrativa överdirektören,

vars granskning av de viktigare ärendena skulle komma att försena

expeditionerna från byråerna.

Skulle åter alternativ II vinna statsmakternas bifall, förordar kollegiet en

jämkning bland annat såtillvida, att statens veterinärmedicinska anstalt bibehålies

under ledning av egen styrelse för att icke i onödan tynga administrationen

för denna anstalt.

Fyra ledamöter av lärarkollegiet ha reserverat sig för veterinärväsendets

kvarblivande under medicinalstyrelsen. De understryka sambandet mellan

medicinal- och veterinärväsendet samt framhålla, att nuvarande ordning ur

veterinär synpunkt fungerat tillfredsställande och att därför anledning icke

funnes till så genomgripande förändring som alternativ II innebär. Gentemot

kollegiets övriga ledamöter anföra de vidare bland annat.

Genom att det med alternativ I betecknade förslaget rörande veterinärväsendets

ledning åsyftar en ytterligare delegering av generaldirektörens

beslutanderätt på de veterinära befattningshavarna, vinnes såväl en avlastning

av generaldirektörens arbetsbörda vad veterinära ärenden beträffar som

en större handlingsfrihet inom veterinärförvaltningen. Denna vinst uppnås

utan samtidig förlust av stödet av den stora erfarenhet och sakkunskap, som

finnes representerad i medicinalstyrelsen beträffande administration och

hälsovård i allmänhet.

Självfallet måste generaldirektören äga principiell befogenhet att taga befattning

med de ärenden han önskar, men något skäl befara, att generaldirektören

skulle komma att i olämpligt stor utsträckning ingripa i d(i rena

veterinära fackärendena, föreligger så mycket mindre som generaldirektörens

arbetsbörda icke torde tillåta honom att ägna intresse åt annat än frågor,

där hans erfarenhet och sakkunskap kunna vara till nytta även för veterinärförvaltningen.

Sedan veterinäravdelningen inom medicinalstyrelsen erhållit den föreslagna

friare ställningen torde, vad beträffar underlättandet av generaldirektörens

arbetsbörda, föga vara att vinna med frånskiljande av veterinärförvaltningen

enligt alternativ II. Med viktigare ärenden, som på grund av sin

natur äro gemensamma för medicinal- och veterinärväsende, lärer nämligen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts proposition nr 67.

generaldirektören under alla förhållanden på ena eller andra sättet bliva nödsakad

taga befattning.

Beträffande förhållandet till lantbruket yttra reservanterna särskilt följande.

Man kan icke begära, att jordbrukare, lika litet som lekmän i allmänhet,

alltid skola kunna förstå det berättigade och nödvändiga i medicinska ingripanden,

som betyda tillfällig olägenhet och kostnad. Det ligger därför

säkerligen något berättigat i lantbruksstyrelsens i remissutlåtande den 28

december 1927 gjorda uttalande (jfr betänkandet, s. 55), att lantbruksstyrelsen

lika litet som medicinalstyrelsen syntes kunna undgå att vid inträffande

av mul- och klövsjuka eller andra häftiga epizootier bland husdjuren själv

vidtaga eller medverka till avspärrnings- och andra prohibitiva åtgärder av

djupgående ekonomisk betydelse för jordbruket och att därigenom fara förelåge

för att en viss schism skulle kunna uppstå mellan lantbruksstyrelsen

och jordbrukets idkare, varigenom svårigheter skulle uppstå för styrelsen i

dess verksamhet för lantbrukets främjande. Yad som befarats beträffande

lantbruksstyrelsen kan av samma skäi befaras beträffande en självständig

veterinärstyrelse. Skulle veterinärernas ställning gentemot allmänheten

bliva mindre tillfredsställande, skulle detta otvivelaktigt menligt inverka på

deras tjänsteutövning.

Yi kunna lika litet som medicinalstyrelseutredningen finna att de lantbruksekonomiska

intressena genom nuvarande organisation av veterinärväsendets

centrala ledning blivit åsidosatta vid ärendenas behandling. Bland

mycket annat torde det föreslagna lantbruksrådet innebära en tillfyllestgörande

garanti för att icke heller i fortsättningen lantbruksekonomiska intressen

negligeras.

Styrelsen för veterinär högskolan har icke blivit övertygad om att den

civila veterinärförvaltningens arbetsuppgifter nått den omfattning och fått

sådan betydelse för det allmänna, att de nödvändiggöra tillskapandet av ett

nytt centralt ämbetsverk. De fördelar, som upprättandet av en särskild

veterinärstyrelse må komma att medföra, kunna enligt styrelsens mening

icke förväntas uppväga de menliga verkningar, som otvivelaktigt uppstå

genom utbrytning i administrativt hänseende av de veterinärmedicinska

ärendena från övriga medicinalärenden. På dessa grunder finner styrelsen

sig —- i valet mellan de två nu föreliggande alternativen — böra i princip

förorda det av utredningsmajoriteten tillstyrkta alternativet I.

Styrelsen har härtill fogat allenast det uttalandet, att styrelsen, i likhet

med kollegiets samtliga ledamöter, finner den föreslagna organisationen av

veterinäravdelningen icke fullt tillfredsställande och att styrelsen förty biträder

kollegiets hemställan därom, att chefsskapet för veterinäravdelningen

anförtros åt en veterinär överdirektör, som skulle vara generaldirektörens

ställföreträdare i fråga om veterinära ärenden och att en särskild byråchefsbefattning

inrättas för allmänna veterinärbyrån.

Från styrelsens förestående beslut var högskolans rektor skiljaktig och

förordade alternativ II.

Styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt anser starka skäl kunna

anföras såväl för ett bibehållande av veterinärväsendets ledning inom medicinalstyrelsen

som för inrättande av ett särskilt ämbetsverk för ändamålet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Styrelsen har dock (med ordförandens utslagsröst) stannat för att förorda

det förra alternativet, varvid förutsatts, att veterinäravdelningen skulle ledas

av en från byråindelningen fristående överdirektör.

Tre ledamöter har reserverat sig till förmån för en fristående veterinärstyrelse

med samtidigt bibehållande av anstaltens självständiga ställning.

Svenska veterinärläkareföreningen har meddelat, att föreningen på ett för

denna frågas behandling utlyst extra möte med 56 röster mot 44 uttalat sig

för en organisation i huvudsaklig överensstämmelse med alternativ I. 20

ledamöter ha till protokollet fogat ett skriftligt yttrande till förmån för alternativ

II, vari anföres bland annat följande.

Yi hysa ej minsta tvivel om, att den självständiga ställning, som veterinäradministrationen

skulle få enligt alternativ II, möjliggör en snabbare, mer

effektiv och smidig handläggning av veterinärärendena. Med en representant

för vardera medicinalstyrelsen och jordbruksnäringen i veterinärstyrelsen

torde sådana ärenden, vilkas bedömande kräva medverkan av humanmedicinsk

och lantbruksekonomisk sakkunskap, i de flesta fall kunna handläggas

direkt utan den mera tidsödande omgång, som betingas av anordningarna

enligt alternativ I med ett särskilt lantbruksråd och en generaldirektör som

högste chef. Det är en stor fördel, att sakkunniga på de olika områdena redan

från början äro engagerade i ärendenas handläggning och meddelaktiga i besluten.

Härtill kommer, att en veterinär överdirektör i en självständig styrelse

måste känna sitt ansvar och sina förpliktelser starkare, om han själv sitter i

ansvarig ställning och icke behöver känna sig bunden i sitt handlande av en

överordnad verkschef. Därmed kan förväntas större effektivitet och initiativkraft

i arbetet.

I det omfattande komplex av förvaltningsuppgifter, som åvilar medicinalstyrelsen,

utgör veterinäradministrationen en relativt väl avgränsad förvaltningsgren

av betydande storleksordning, och det torde icke vara till fördel

vare sig för medicinal- eller veterinärförvaltningen, att båda skola vara sammankopplade

under en gemensam ledning, när denna uppenbarligen blir belastad

med en sådan mångfald av tyngande arbetsuppgifter, att dessa i längden

omöjligen kunna sammanhållas i en enhetlig administration. Ett avskiljande

av veterinärförvaltningen skulle innebära en välbehövlig avlastning för

medicinalstyrelsen och samtidigt möjliggöra, att de särpräglade veterinärärendena

finge en för dessa avpassad och arbetsduglig organisation.

Yi kunna därför icke ansluta oss till det av majoriteten fattade beslutet

att förorda alternativ I. Detta vårt ställningstagande står även i överensstämmelse

med den ståndpunkt, som svenska veterinärläkareföreningen alltid intagit

vid de tidigare tillfällen, då föreningen behandlat administrationsfrågan.

Föreningen har samtidigt enhälligt påyrkat vissa jämkningar i de olika

alternativen, avseende bland annat inrättande av en särskild veterinär överdirektörsbefattning

vid tillämpning av alternativ I samt bibehållande av

veterinärmedicinska anstaltens självständighet, därest alternativ II skulle

genomföras.

Flertalet länsveterinärer ha anslutit sig till alternativ I med vissa jämkningar,

medan svenska distriktsveterinärföreningen förordat alternativ II.

Svenska veterinärföreningen för kött- och mjölkhygien samt Sveriges

yngre veterinärers förening ha i princip uttalat sig för alternativ I.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Bland företrädarna för jordbruksnäringen har lantbruksstyrelsen avstyrkt

förslaget om särskild veterinärstyrelse. Styrelsen yttrar härutinnan

bland annat.

En effektiv livsmedelskontroll förutsätter icke endast enhetlig ledning

utan även fortlöpande intimt samarbete mellan på skilda områden speciellt

utbildade tjänstemän, bland andra läkare och veterinärer. Den omständigheten

att sagda tjänstemän i vissa fall erhållit olika utbildning synes icke

utgöra hinder för ett förtroendefullt samarbete dem emellan och kan i varje

fall icke godtagas såsom skäl för ett sönderbrytande av livsmedelskontrollens

nuvarande organisation. Lantbruksstyrelsen vill därför såsom sin mening

bestämt uttala, att den del av veterinärväsendet, som kan hänföras till sagda

verksamhetsområde, under alla förhållanden bör kvarstå under medicinalstyrelsens

ledning.

Detsamma gäller i viss utsträckning även bekämpandet av sådana sjukdomar,

som kunna förekomma hos såväl människor som djur (tuberkulos,

smittsam kastning — undulantfeber m. m.). Otvivelaktigt är emellertid att

därmed sammanhängande åtgärder även beröra lantbruksekonomiska frågor

av stor räckvidd. Det är därför enligt styrelsens mening icke möjligt att i

förevarande fall uppdraga någon bestämd gränslinje mellan humanmedicinska,

veterinärmedicinska och lantbruksekonomiska intressen.

Om lantbruksstyrelsens mening beträffande livsmedelskontrollens organisation

godtages, skulle frågan rörande det civila veterinärväsendets skiljande

från medicinalstyrelsen även komma att beröra frågan om en uppdelning av

veterinärväsendets centrala administration i två skilda grenar, den ena omfattande

den veterinära livsmedelskontrollen och den andra omfattande

veterinärväsendet i egentlig mening.

Med hänsyn till den utveckling och betydelse veterinärväsendet fått saknas

måhända icke visst fog för inrättandet av en särskild veterinärstyrelse. De

skäl, som anförts däremot, äga emellertid enligt lantbruksstyrelsens mening

till väsentlig del alltjämt vitsord. Tilläggas bör, att, vid godtagande av lantbruksstyrelsens

förslag om bibehållande under alla förhållanden av livsmedelskontrollens

nuvarande organisation hos medicinalstyrelsen, ett dylikt

ämbetsverk skulle bliva av så ringa omfattning, att lämpligheten av dess

inrättande icke minst av denna anledning måste starkt ifrågasättas. Med beaktande

härav kan lantbruksstyrelsen icke biträda den mening, som företrädes

av medicinalstyrelseutredningens minoritet angående inrättandet av

en särskild veterinärstyrelse.

Lantbruksstyrelsen ingår härefter på frågan, huruvida veterinärväsendets

ledning bör bibehållas under medicinalstyrelsen eller överflyttas till lantbruksstyrelsen,

och framhåller därvid i huvudsak följande.

Då lantbruksstyrelsen i tidigare utlåtanden hävdat, att veterinärväsendet

måste anses falla inom ramen för ■ de lantbruksekonomiska intressena, har

styrelsen i första hand beaktat de grenar av veterinärväsendet, som beröra

det direkta sjukdomsbekämpandet. Uppenbart är, att de åtgärder, som i samband

därmed vidtagas, icke kunna undgå att utöva ett starkt inflytande på

husdjursskötselns ekonomiska resultat. Det är därför enligt lantbruksstyrelsens

mening av stor vikt, att detta bekämpande planlägges och genomföres

efter sådana riktlinjer, att den beräknade effekten därav kommer att stå i

lämplig relation till den kostnad och de olägenheter av skilda slag, som djurinnehavarna

i samband därmed måste vidkännas.

Otvivelaktigt har sambandet mellan de veterinärmedicinska och de lantbruksekonomiska

spörsmålen under senare år ytterligare accentuerats där
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

igenom, att husdjurens sjukdomar numera i ökad utsträckning bekämpas

genom förebyggande åtgärder, vilka bland annat beröra utfodrings-, avelsocb

byggnadstekniska frågor av stor jordbruksekonomisk räckvidd. Nämnda

samband torde enligt lantbruksstyrelsens mening sannolikt bliva ännu mera

påtagligt efter band som kraven å jordbrukets rationalisering och de animala

produkternas kvalitet stegras. Erfarenheten bar emellertid givit vid handen,

att den nuvarande organisationen av det civila veterinärväsendets centrala

ledning icke lägger binder i vägen för tillgodoseende av ifrågavarande intressen.

Lantbruksstyrelsen har, såsom även närmare framgår av medicinalstyrelseutredningens

betänkande, vid olika tillfällen under de senaste årtiondena

uttalat sig mot veterinärärendenas överflyttande till styrelsen. Då

lantbruksstyrelsen icke finner skäl att nu frångå denna sin ståndpunkt, vill

styrelsen förorda, att de veterinära ärendena alltjämt kvarbliva hos medicinalstyrelsen.

Med hänsyn till den framtida utvecklingen på området synes det dock

angeläget, att de jordbruksekonomiska intressena vinna ökat beaktande vid

de veterinära ärendenas handläggning inom medicinalstyrelsen. Det föreslagna

lantbruksrådet förefaller emellertid icke ägnat att i nämnvärd grad underlätta

det erforderliga samarbetet mellan medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen.

De erfarenheter, som föreligga på området, synas ej heller tala för att ett

dylikt råd skulle kunna i erforderlig utsträckning tillgodose de intressen, som

rådet skulle företräda. Enligt lantbruksstyrelsens mening skulle de lantbruksekonomiska

intressena bättre tillgodoses, om det samarbete, som medicinalstyrelsen

och lantbruksstyrelsen redan bedriva på området, ytterligare utvecklades

genom att i ämbetsverkens instruktioner uttryckligen föreskreves

skyldighet för ämbetsverken att vid beredning av dylika ärenden samråda

med varandra.

Lantbruksstyrelsen understryker slutligen behovet av en gränsdragning

mellan läkarnas och veterinärernas uppgifter å livsmedelskontrollens område.

I detta sammanhang erinras om att även lantbruksstyrelsen tilldelats vissa

uppgifter beträffande livsmedelskontrollen, bland annat i fråga om övervakningen

av efterlevnaden av mejeristadgan samt beträffande kvalitetskontrollen

av smör, ägg och ost. Detta förhållande borde även beaktas vid en sådan

översyn av den lokala livsmedelskontrollens organisation, som medicinalstyrelseutredningen

ifrågasatt.

Lantbruksakademien finner, att båda alternativa förslagen för det centrala

veterinärväsendets ordnande ur olika synpunkter hava såväl fördelar

som nackdelar. Under förutsättning att veterinärväsendets ledning beredes

största möjliga självständighet inom medicinalstyrelsen synes akademien båda

alternativen kunna erbjuda en ur jordbrukets synpunkt tillfredsställande lösning.

Med hänsyn härtill anser sig akademien icke böra lämna det ena alternativet

företräde framför det andra.

En ledamot av akademien har ansett övervägande skäl tala för att veterinärväsendets

ledning överflyttas till lantbruksstyrelsen, dock ej beträffande livsmedelskontrollen.

Hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott anser, att de lantbruksekonomiska

synpunkterna bäst skulle tillgodoses genom en fristående

veterinärstyrelse i huvudsaklig överensstämmelse med alternativ IT. Även på

grund av att en lösning i sådan riktning bäst torde främja veterinärväsendets

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

framtida utveckling, finner utskottet nämnda alternativ vara att föredraga ur

jordbrukets synpunkt. Den därmed förenade kostnadsökningen för statsverket

får, enligt förvaltningsutskottets mening, med hänsyn till värdet av

den jordbruksproduktion, som beröres av veterinärväsendet, icke tillmätas

avgörande betydelse. Emellertid förmenar utskottet, att även en lösning enligt

alternativ I kan godtagas, därest veterinärväsendets ledning beredes

största möjliga självständighet inom medicinalstyrelsen.

Två ledamöter ha anmält avvikande mening och förorda i princip alternativ

I.

Förvaltningsutskottet har bifogat yttranden från 18 hushållningssällskap,

av vilka 12 uttala sig till förmån för alternativ I, medan 6 förorda alternativ II.

Sveriges lantbruks förhund och riksförbundet landsbygdens folk tillstyrka

i princip alternativ II.

Av de rent administrativa myndigheterna har statskontoret funnit såväl

praktiska som ekonomiska skäl tala för bibehållande av veterinärväsendets

ledning inom medicinalstyrelsens ram. Gemenskapen mellan medicinal- och

veterinärväsendet skulle därigenom komma till klarare och bättre uttryck än

vid en administrationsform i anslutning till alternativ II. Ett nytt självständigt

ämbetsverk måste också medföra en utgiftsökning för statsverket, något

som såvitt möjligt borde undvikas. De farhågor, som särskilt från medicinalstyrelsens

sida kommit till uttryck, att styrelsen vid en omorganisation efter

den av utredningsmajoriteten tillstyrkta huvudlinjen bleve alltför stor och

otymplig för att möjliggöra ett snabbt och effektivt arbetssätt, förlorade

väsentligt i betydelse, därest man minskade antalet veterinärbyråer till två

och bibehölle tandvårdsavdelningen som en särskild underavdelning av annan

byrå i stället för att ombilda den till en självständig byrå på sätt utredningen

föreslagit. Genom dessa åtgärder skulle antalet byråer kunna begränsas

till tio.

Häremot har föredraganden i ärendet reserverat sig under framhållande,

att ett centralt ämbetsverk av den storleksordning medicinalstyrelsen redan

uppnått och enligt förslaget skulle med än starkare accentuering erhålla icke

kunde arbeta rationellt. Av pluraliteten föreslagen minskning av antalet

byråer kunde i detta hänseende icke medföra någon reell förbättring, då

själva verksamhetsområdet och arbetsuppgifterna förutsatts bliva oförändrade.

Därtill komme, att en självständig veterinärstyrelse borde äga större

förutsättningar att framgångsrikt leda veterinärväsendets utveckling, vilket

syntes väl uppväga den mindre kostnadsökning för statsverket, som en dylik

organisationsform otvivelaktigt skulle föranleda.

Statens organisationsnämnd tillstyrker alternativ I med följande motivering.

Enligt organisationsnämndens mening får betydelsen av den avlastning av

arbete från generaldirektören, som inrättandet av en särskild veterinärstyrelse

komme att innebära, icke överdrivas. Redan för närvarande har beslutanderätten

i stor utsträckning delegerats till chefen för veterinärbyrån eller

denne underlydande tjänstemän. Därest, såsom utredningen föreslagit under

alternativ I, vidsträcktare befogenhet gives veterinäravdelningen, åstadkommes

ytterligare arbetslättnad. Om avdelningen bibehålies hos medicinalsty
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. May.ts proposition nr 67.

relsen, underlättas det samarbete, som under alla förhållanden måste äga rum

mellan veterinär- och medicinalväsendet. Avdelningen behöver vidare icke utrustas

med egna administrativa och kamerala organ, utan kan i dessa avseenden

repliera på inom styrelsens byråer förefintliga. Genom att de kamerala

ärendena läggas under en hand, kan bättre personalekonomi vinnas och för

bokföringsarbeten m. m. maskinella hjälpmedel kanske komma till användning,

som eljest icke skulle löna sig att införa. Organisationsnämnden håller följaktligen

före, att alternativ I bör komma till genomförande med den av reservanterna

inom medicinalstyrelsen förordade ändringen, att veterinäravdelningen

ställes under en överdirektör, som gives möjligast vidsträckta befogenhet.

Allmänna lönenämnden har för sin del givit uttryck åt den uppfattningen,

att det i längden icke torde bli möjligt att inrymma den centrala administrationen

av veterinärväsendet inom medicinalstyrelsen och att därför, då en omorganisation

av styrelsen i dess helhet vore avsedd att nu äga rum, övervägande

skäl talade för att i samband därmed inrätta ett särskilt ämbetsverk för veterinärväsendets

ledning.

Riksräkenskapsverket anser, att särskilt frågans praktiskt-organisatoriska

sida bör tillmätas stor betydelse. Med hänsyn till den omfattning samhällets

ingripanden på hälsovårdens olika områden väntas taga kunde man nämligen

icke bortse från möjligheten av att de organisatoriska förutsättningarna för

en gemensam ledning av både medicinal- och veterinärväsendet komme att allvarligt

rubbas. Med beaktande av den utförliga motivering medicinalstyrelsen

lämnat för sin ståndpunkt i frågan behövde enligt riksräkenskapsverkets mening

numera knappast någon tvekan råda om att en uppdelning av de medicinala

och veterinära ärendena på tvenne skilda ämbetsverk utgjorde den

mest rationella lösningen av förevarande problem. Kiksräkenskapsverket tillstyrkte

därför inrättandet av en självständig veterinärstyrelse.

Slutligen må framhållas, att av länsstyrelserna 16 i princip förordat alternativ

I, medan 4 förordat alternativ II. Övriga länsstyrelser ha icke uttalat

sig i frågan.

Föredraganden.

Såsom den lämnade redogörelsen utvisar, har frågan om ändring i veterinärväsendets

administrativa ställning varit föremål för överväganden i olika

sammanhang utan att enighet kunnat uppnås om en definitiv lösning. Vid

frågans behandling ha företrädesvis tre alternativa lösningar diskuterats,

nämligen dels en överflyttning av veterinärväsendets centrala ledning till

lantbruksstyrelsen, dels bibehållande av densamma inom medicinalstyrelsen

men under självständigare former, dels ock inrättande av ett särskilt ämbetsverk

för ändamålet. Av den nu föreliggande utredningen framgår, att

en överflyttning av veterinärväsendets ledning till lantbruksstyrelsen blivit

inaktuell, främst till följd av den betydande omfattning som styrelsens arbetsbörda

numera erhållit. Vid remissbehandlingen av medicinalstyrelseutredningens

betänkande har också praktiskt taget full samstämmighet framträtt

i detta hänseende. Starka meningsmotsättningar råda däremot alltjämt

rörande vilken av de båda återstående lösningarna, som bör lämnas företräde.

Bihan g till riksdagens protokoll 1947. I samt. Nr 67.

9191 40

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

För att underlätta bedömandet av denna fråga har utredningen låtit utarbeta

två alternativa organisationsförslag, varav det ena — alternativ I —

avser att bereda veterinärväsendet större självständighet inom medicinalstyrelsens

ram genom att i vidare omfattning än hittills överlåta generaldirektörens

beslutanderätt i veterinära ärenden på veterinära befattningshavare,

i första hand den föreslagna veterinärdirektören. Det andra förslaget — alternativ

II — innebär tillskapande av ett eget verk för veterinära ärenden under

ledning av en särskild styrelse med en överdirektör såsom ordförande och

verkschef samt med representanter för bland annat medicinalstyrelsen och

jordbruksnäringen. Till förmån för alternativ I har främst framhållits den

nära samhörigheten mellan läkarnas och veterinärernas verksamhet i fråga

om livsmedelskontrollen och födoämneshygienen samt bekämpandet av sådana

smittsamma sjukdomar, som kunna överföras från djur till människor,

såsom nötkreaturstuberkulosen och smittsam kastning. Till stöd för alternativ

II har särskilt åberopats den kraftiga utvidgning av medicinalstyrelsens

arbetsbörda och verksamhetsfält, som blivit följden av de senaste decenniernas

intensiva utveckling inom såväl medicinal- som veterinärväsendet

och framkallat växande svårigheter vid bemästrandet av styrelsens ledande

och sammanhållande uppgifter. Av utredningens sju ledamöter ha fem uttalat

sig för alternativ I och två, däribland ordföranden, för alternativ II.

Vid ärendets remissbehandling ha meningarna i denna fråga brutit sig

skarpt inom alla berörda läger, ej minst inom veterinärernas egna led. Sålunda

har veterinärhögskolans lärarkollegium med ordförandens utslagsröst

anslutit sig till alternativ II, medan veterinärmedicinska anstaltens styrelse

med ordförandens utslagsröst och veterinärläkareföreningen med 56 röster

röster mot 44 uttalat sig för en organisation i principiell anslutning till alternativ

I. Vidare har distriktsveterinärföreningen enhälligt tillstyrkt alternativ

II, under det att flertalet länsveterinärer, svenska veterinärföreningen

för kött- och mjölkhygien samt Sveriges yngre veterinärers förening i princip

förordat alternativ I. Av de humanmedicinskt betonade remissmyndighetema

har medicinalstyrelsen, med reservation av två medicinalråd och tre

veterinära specialföredragande, uttalat sig för en självständig veterinärstyrelse,

medan Sveriges läkarförbund och vissa därtill anslutna föreningar ansett

alternativ I vara att föredraga. Samtidigt har svenska läkaresällskapet

som sin uppfattning framhållit, att båda alternativen vore godtagbara. Avjordbrukets

representanter ha lantbruksstyrelsen biträtt alternativ I samt

Sveriges lantbruksförbund och riksförbundet landsbygdens folk alternativ II,

medan lantbruksakademien och hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott

ansett båda alternativen vara acceptabla ur jordbrukets synpunkt. Slutligen

ha av de rent administrativa myndigheterna statskontoret (med reservation

av föredraganden), organisationsnämnden och flertalet länsstyrelser anslutit

sig till alternativ I, under det att lönenämnden och riksräkenskapsverket

uttalat sig för alternativ II. Härtill bör anmärkas att, i den mån alternativ I

förordats, nästan genomgående förutsatts, att veterinärväsendets ledning

inom medicinalstyrelsen skulle anförtros åt en från byråindelning fristående

veterinär i överdirektörs tjänsteställning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. May.ts proposition nr 67.

Utredningsmännens och remissinstansernas ställningstagande lämnar alltså

icke någon bestämd vägledning för bedömandet av ifrågavarande spörsmål.

Vid prövning av de sakliga argument, som anförts till stöd för de olika

alternativen, har jag funnit naturligt och önskvärt, att den samverkan mellan

läkarna och veterinärerna på fältet, som erfordras för en effektiv livsmedelskontroll

och ett framgångsrikt bekämpande av vissa sjukdomar, i möjligaste

mån har sin motsvarighet i den centrala ledningen av medicinal- och veterinärväsendet.

Det synes mig ock sannolikt, att en sådan samverkan kan

underlättas, om denna ledning såsom hittills bibehålies hos ett och samma

ämbetsverk. Å andra sidan får icke förbises, att tyngdpunkten inom veterinärväsendet

icke ligger på det humanmedicinska planet utan måste anses

vara att genom veterinärmedicinskt betingade åtgärder av olika slag främja

liusdjursaveln och boskapsskötselns ekonomiska avkastning. Detta belyses

för övrigt därav, att den gemensamma sektorn mellan veterinärbyrån och

övriga fackbyråer inom medicinalstyrelsen är av relativt ringa omfattning.

Enligt från medicinalstyrelsen inhämtade uppgifter har sålunda mellan veterinärbyrån,

å ena, samt hälsovårdsbyrån och apoteksbyrån, å andra sidan,

gemensam handläggning under år 1945 ägt rum i sammanlagt 75 ärenden,

varav cirka 30 avsett tillsättande av skilda veterinära befattningar och 25

läkemedelsfrågor av intresse även för veterinär praxis. Endast ett 20-tal av

de gemensamma ärendena ha mera direkt berört livsmedelskontrollen och

sjukdomsbekämpandet. Sammanlagda antalet veterinära ärenden uppgick

detta år till omkring 10 000.

Angelägenheten av en nära samverkan mellan human- och veterinärmedicinens

företrädare kan under sådana förhållanden enligt min uppfattning

icke tillmätas avgörande betydelse, då det gäller att finna en för medicinalväsendets

och veterinärväsendets centrala administration bättre avpassad

organisation än den nuvarande. Härvid måste jämväl andra faktorer tagas

i betraktande, främst de faktiska möjligheterna för en chef att sammanhålla

ledningen av ett sa stort verksamhetsfält, som medicinal- och veterinärväsendet

representerar. Med den omfattning som medicinalstyrelsens arbetsbörda

numera erhållit — omkring 50 000 ärenden per år, frånsett räkningar, rekvisitioner,

rapporter och andra anmälningar — framstå dessa möjligheter för

mig såsom mycket begränsade, även om styrelsens ledning förstärkes med en

eller flera befattningshavare i överdirektörs tjänsteställning. I praktiken

tager — därom synas alla vara ense — medicinalväsendets ledning redan nu

helt sin man i anspråk. Detsamma gäller veterinärväsendet. Ett bibehållande

av veterinärväsendets administration inom medicinalstyrelsen under egen

överdirektör skulle därför väsentligen bli en formell anordning för underlättande

av samarbetet mellan medicinal- och veterinärväsendet. Utåt skulle

medicinalstyrelsens chef komma att stå såsom den i sista hand ansvarige för

veterinärväsendets ledning, ehuru lian blott skulle komma att deltaga i en

ringa bråkdel av förekommande veterinärärenden, vilka till sitt praktiska

syfte i allmänhet äro artskilda från de egentliga medicinalärendena. Detta

anser jag icke utgöra en tillfredsställande ordning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Mera ändamålsenligt synes mig vara, att medicinal- och veterinärväsendets

ledning uppdelas och att garantier i möjligaste mån skapas för att trygga

erforderligt samarbete. Härvid vill jag erinra om att på det praktiskt-vetenskapliga

området, där sambandet mellan medicinal- och veterinärväsendet icke

kan sägas vara mindre av behovet påkallat än på det administrativa, ett

viktigt avsteg från gemenskapen redan tagits, då den veterinärmedicinska

anstalten år 1943 utbröts från medicinalstyrelsens överinseende och ställdes

under ledning av en egen styrelse, lydande direkt under jordbruksdepartementet.

Beaktas må jämväl, att varken i våra nordiska grannländer eller,

såvitt utredningen kunnat inhämta, i övriga europeiska länder förekommer

en organisatorisk samordning mellan medicinal- och veterinärväsendet av

den art, som tillämpas i vårt land. Detta synes mig bestyrka, att sambandet

mellan medicinal- och veterinärväsendet icke är av den tvingande

natur, att en gemensam ledning under alla förhållanden bör bibehållas.

I anslutning härtill vill jag meddela, att jag i enlighet med utredningens

förslag har för avsikt att påkalla särskild undersökning rörande möjligheterna

att vinna en klarare gränsdragning mellan tjänsteläkarnas och

tjänsteveterinärernas uppgifter beträffande den lokala livsmedelskontrollens

handhavande. En sådan undersökning har för övrigt även förordats av

1946 års statsrevisorer. Kan denna fråga erhålla en praktiskt tillfredsställande

lösning, vilket jag har anledning förmoda, blir givetvis behovet av

en gemensam ledning av medicinal- och veterinärväsendet mindre uttalat

än nu. Slutligen bör framhållas, att kostnadsskillnaden mellan de båda alternativen

— av utredningen beräknad till i runt tal 25 000 kronor — icke synes

vara av den storleksordning, att den kan nämnvärt påverka ställningstagandet

till föreliggande spörsmål.

På grund av vad sålunda anförts vill jag i likhet med medicinalstyrelsen,

vars ståndpunkt i detta hänseende icke kan frånkännas särskild betydelse,

förorda, att för veterinärväsendets centrala ledning inrättas ett eget ämbetsverk

i huvudsaklig överensstämmelse med det såsom alternativ II betecknade

förslaget. Frågan om ämbetsverkets närmare organisation torde böra

upptagas på jordbruksdepartementets föredragning. Därvid torde även spörsmålen

om samarbetet med medicinalstyrelsen och om veterinärmedicinska anstaltens

administration böra beaktas.

Medicinalstyrelsens ledning och byråindelning.

Medicinalstyrelseutredningen.

Ledningen av medicinalstyrelsen utövas för närvarande av generaldirektören,

som i princip äger ensam beslutanderätt i alla ärenden, som icke

äro av beskaffenhet att böra handläggas såsom nämndärenden eller disciplin
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 .

ärenden eller i vilka avgörandet överlåtits å vederbörande byråchef eller

specialföredragande. En av byråcheferna förordnas av Kungl. Maj:t att fungera

som ställföreträdare för generaldirektören, då denne har förhinder att tjänstgöra.

Kungl. Maj:t kan ock förordna annan att tjänstgöra som ställföreträdare.

Enligt medicinalstyrelseutredningens mening påkallar styrelsens kraftigt

ökade arbetsbörda en förstärkning av styrelsens ledning genom inrättande

av en administrativ ö verdirektörsbefattning. Utredningen

anför härutinnan.

Det är uppenbart, att den utveckling, som ägt rum på hälso- och sjuk

vårdens område, i första hand medfört en ständigt stegrad belastning av

chefsposten för medicinalstyrelsen. Någon möjlighet för generaldirektören

att vinna erforderlig lättnad genom att avlasta en betydande del av arbetsbördan

på sin ställföreträdare har icke förelegat, då detta skulle ha lett

till att dennes åligganden som byråchef blivit eftersatta i en omfattning, som

icke kunnat godtagas. I stället har generaldirektören måst i allt större utsträckning

begagna sig av i styrelsens instruktion medgivna möjligheter att

på de olika byråcheferna och specialföredragandena överlåta beslutanderätten

i ärenden, där denna eljest skulle ha tillkommit generaldirektören.

Att härigenom en väsentlig avlastning ägt rum, belyses därav, att antalet avgjorda

byråärenden, i den män dessa kommit till uttryck i särskilda expeditioner,

år 1940 uppgått till omkring 22 800, medan antalet generaldirektörs

ärenden stannat vid i runt tal 6 700, nämndärenden ej medräknade. Motsvarande

antal utgjorde för år 1944 26 800 respektive 7 500. Härtill komma

utanordningsärendena, vilka jämväl handläggas som byråärenden. Möjlig

heterna att på denna väg vinna en ytterligare avlastning för generaldirektören

torde vara tämligen begränsade. Uppenbart är nämligen, att en delegering

av beslutanderätten på ett relativt stort antal föredragande icke kan drivas

för långt utan att översynen över styrelsens verksamhetsfält i dess helhet

försvåras och därmed den enhetliga ledningen av verksamheten äventyras.

Från medicinalstyrelsens sida har med hänsyn härtill framhållits angelägenheten

av att en särskild befattning som ställföreträdare inrättades, förslagsvis

placerad i överdirektörs tjänsteställning. I första hand har härvid avsetts

en medicinskt utbildad ställföreträdare. Emellertid föreligga vissa andra

faktorer, som böra beaktas i detta sammanhang.

Jämsides med nödvändigheten att avlasta generaldirektörens arbetsbörda

har ett allt starkare behov av enhetlig, kvalificerad administrativ rådgi\- ning och granskning inom styrelsen framträtt. Detta behov har hittills i allt

väsentligt måst täckas genom anlitande av kameralbyråchefen i dennes egenskap

av styrelsens ende juridiskt utbildade ledamot. För att bereda honom

erforderlig lättnad i arbetsbördan som byråchef har föredragningen av ären

den rörande den ekonomiska förvaltningen av statens sinnessjukhus sedan

år 1934 stadigvarande överlåtits på förutvarande kontrollanten för denna förvaltning,

vilken i samband därmed tilldelats byrådirektörs tjänsteställning.

Emellertid har det senaste decenniets snabba utbyggnad av hälso- och sjukvården

ställt allt större krav på medverkan från kameralbyråchefens sida i

form av rådgivning åt fackbyråernas personal och granskning av dessas

expeditioner. Enligt vad utredningen inhämtat tages numera huvudparten av

kameralbyråchefens arbetstid i anspråk för dylik konsultations- och granskningsverksamhet,

oaktat densamma väsentligen begränsas till sådana ärenden

av juridiskt-administrativ eller kameral art, som underställas generaldirek
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

tören för avgörande. Med den vidsträckta delegering av beslutanderätten, som

utvecklingen framtvingat, framstår emellertid behovet av enhetlig administrativ

konsultation och granskning icke mindre angeläget i fråga om åtskilliga

byråärenden. Vid bedömandet av nu föreliggande behov kräver vidare den

omständigheten särskilt beaktande, att styrelsens utbyggnad, såvitt angår

mera kvalificerad personal, av naturliga skäl främst kommit att taga sikte på

anställande av befattningshavare med medicinsk eller annan därmed jämförlig

fackutbildning. Av styrelsens 25 mera permanenta föredragande ha

sålunda icke mindre än 19 utbildning som läkare, veterinärer, tandläkare eller

apotekare samt 2 utbildning som sjuksköterskor. I regel ha dessa föredragande

icke före sin anställning hos medicinalstyrelsen haft sysselsättning

av sådan art, att de förvärvat någon mera omfattande administrativ

erfarenhet eller träning. Den förstärkning av den juridiskt-administrativa

personalen å fackbyråerna, som under tiden ägt rum — omfattande en förste

byråsekreterare, en byråsekreterare och ett antal amanuenser — har endast

i begränsad mån kunnat avhjälpa denna brist.

Härjämte må framhållas, att jämväl den rent kamerala arbetsbördan till

följd av utvecklingen undergått en betydande stegring ävensom att arbetet

med personalärendenas beredning och föredragning, vilket likaledes åvilar

kameralbyrån, medfört en icke ringa merbelastning av byråchefen. Enligt

utredningens mening framstår därför en kvalificerad utbyggnad av den juridiskt-administrativa

sakkunskapen inom medicinalstyrelsen såsom ofrånkomlig.

Detta har också med skärpa betonats av medicinalstyrelsen i en till

Kungl. Maj:t den 16 februari 1945 avlåten framställning om anvisande av

ökade medel till styrelsens verksamhet. I avbidan på resultatet av pågående

utredning angående styrelsens organisation begränsade sig dock styrelsen

till att påkalla medel för anställande tills vidare å kameralbyrån av en extra

föredragande med juridisk utbildning mot avlöning i form av arvode, motsvarande

lönegrad Eo 26. Denna framställning blev också av Kungl. Maj:t

och riksdagen beviljad.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts finner medicinalstyrelseutredningen

vägande skäl tala för att genom inrättande av en särskild, från byråindelningen

fristående befattning tillgodose behovet av kvalificerad administrativ

rådgivning och översyn inom styrelsen. Behovet av en dylik befattningshavare

blir självfallet större efter hand som utvecklingen på hälsooch

sjukvårdens område, vilken åtminstone under det närmaste decenniet

kan väntas fortskrida i oförminskad takt, nödvändiggör anställande av ytterligare

specialföredragande. Innehavaren av ifrågavarande befattning, som till

sin karaktär närmast skulle kunna jämföras med expeditionschef sbefattning

inom statsdepartement, skulle i sista hand svara för att ärendena vore ordentligt

utredda och formellt riktigt behandlade samt från juridiskt-administrativa

synpunkter uttala sin mening i varje ärende, som underställdes generaldirektören

och icke vore av rent fackmässig natur. I betydande omfattning

skulle han även deltaga i och granska s. k. byråärenden, varvid ärende, om

enighet ej uppnåddes mellan honom och vederbörande föredragande, skulle

hänskjutas till generaldirektörens avgörande. Särskilt skulle det åligga honom

att tillse och verka för att samråd i erforderlig utsträckning ägde rum såväl

mellan olika byråer som med representanter för sjukvårdens lokala huvudmän

och andra mjmdigheter. Tillika skulle denne befattningshavare lämpligen

kunna närmast under generaldirektören tjänstgöra som personalchef i

styrelsen, speciellt vad angår befattningshavare, av vilka icke kräves medicinsk

eller annan därmed jämförlig utbildning.

Genom inrättande av en befattning av denna beskaffenhet skulle möjlighet

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

beredas att förvärva och behålla en för nu berörda ändamål val kvalificerad

jurist. Samtidigt skulle förutsättning skapas att vinna en mera ändamålsenlig

lösning av frågan om ställföreträdarskapet för generaldirektören än hittills

stått till buds. Med den stora omfattning, som medicinalstyrelsens verksamhet

under det senaste årtiondet erhållit, har den nuvarande anordningen med

en av byråcheferna såsom fast ställföreträdare för generaldirektören visat

sig vara till men för byråarbetet redan därigenom, att vederbörande byråchef,

för att kunna väl fylla sin funktion som ställföreträdare, måste ägna en avsevärd

tid åt deltagande i handläggningen av flertalet ärenden av större vikt

eller principiell betydelse, som förekomma i medicinalstyrelsen. Än mindre

har anordningen, som förut nämnts, medgivit någon större avlastning av

generaldirektörens arbetsbörda. Därest en särskild befattningshavare med

expeditionschefsgöromål anställes, synes det därför ligga nära till hands att

låta denne, som i allt fall måste ägna huvudparten av sin tid åt att sätta sig

in i och deltaga i handläggningen av viktigare ärenden, fungera jämväl som

generaldirektörens ställföreträdare. Att denne icke skulle komma att besitta

medicinsk utbildning utgör enligt medicinalstyrelseutredningens mening icke

något hinder härför.

Utredningen anser sig därför böra utgå från att ställföreträdarskapet

normalt anförtros åt »expeditionschefen». Omständigheter kunna emellertid

inträffa, som göra det önskvärt att ställföreträdarskapet anförtros åt

annan ledamot av styrelsen. Kungl. Maj:t bör därför äga möjlighet att, vid

förhinder för generaldirektören att tjänstgöra, förordna annan ledamot än

nyssnämnde befattningshavare att inträda i utövningen av generaldirektörens

åligganden. Därest så ej sker, bör »expeditionschefen» automatiskt

inträda som ställföreträdare. Med hänsyn härtill torde denne lämpligen böra

tilldelas överdirektörs tjänsteställning.

I anslutning härtill erinras om att enligt gällande instruktion medicinsk

utbildning icke kräves för innehav av generaldirektörsbefattningen men att

denna likväl hittills regelmässigt beklätts av medicinskt utbildade fackmän.

Med beaktande härav ävensom av expeditionschefsgöromålens omfattning har

utredningen ansett, att överdirektören i första hand skall inträda som ställföreträdare

under generaldirektörens semester, tjänsteresor och kortare

tjänstledigheter. Erfordras på grund av sjukdom eller andra orsaker

längre tids tjänstledighet för generaldirektören, förutsättes frågan om generaldirektörsbefattningens

uppehållande böra underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Under tid, då överdirektören fungerar som ställföreträdare, anses med

avgörandet av större eller viktigare fackärende böra anstå, i den mån så kan

ske utan olägenhet. Enahanda skulle gälla beträffande annat ärende, vars

avgörande generaldirektören särskilt förbehållit sig.

Inrättas en kombinerad expeditionschefs- och ställföreträdarbefattning,

räknar utredningen med att ärenden av den art, att de enligt gällande instruktion

skola handläggas av generaldirektören i närvaro av en ledamot, genomgående

skola kunna, handläggas såsom byråärenden i den mån icke särskilda

skäl tala för att visst eller vissa ärenden hänskjutas till generaldirektörens

prövning, en anordning som under senare år temporärt anlitats i allt större

utsträckning. Härutöver avses beslutanderätten i en del ärenden, som nu

handläggas av generaldirektören i närvaro av två ledamöter, kunna delegeras

antingen på överdirektören eller på vederbörande byråchef eller specialföredra
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

gande under medverkan av överdirektören. På överdirektören borde enligt

utredningens uppfattning, efter beslut av generaldirektören i arbetsordningen,

kunna överlåtas att antaga och entlediga befattningshavare i lägre löneställning

än 21 lönegraden inom styrelsen samt att i viss utsträckning besluta

rörande tjänstledighet och vikariatsförordnanden m. m. för övrig personal i

underordnad ställning ävensom i andra ärenden av företrädesvis administrativ

eller ekonomisk natur.

I fråga om byråindelningen må erinras om att, frånsett ledningen

av veterinärväsendet — som enligt vad jag förordat skulle anförtros åt

en särskild styrelse — medicinalstyrelsen för närvarande är organiserad på

sex byråer, nämligen medicinalbyrån, hälsovårdsbyrån, lasarettsbyrån, sinnessjukvårdsbyrån,

apoteksbyrån och kameralbyrån. Under dessa sortera fyra

praktiskt taget självständiga byråavdelningar, benämnda tandvårdsavdelningen,

rättspsykiatriska avdelningen, specialitetsavdelningen och avdelningen

för sinnessjukhusens ekonomiska förvaltning.

Utredningen upplyser, att å samtliga fackbyråer och dithörande avdelningar

årligen i större eller mindre omfattning förekomma ärenden avseende nya

eller ändrade författningar ävensom utredningar av organisatorisk art. Medicinalstyrelseutredningen

föreslår i första hand, att viktigare eller mera omfattande

ärenden av nu berörda slag sammanföras till en ny byrå, benämnd

lag- och utredningsbyrån. Till stöd härför anför utredningen i huvudsak

följande.

En grupp ärenden, som påkallar särskild uppmärksamhet, utgöres av

frågor rörande nya eller ändrade lagar och viktigare författningar. Hit höra

även mera omfattande utredningar i frågor av övervägande organisatorisk art.

Det med dessa ärenden förenade arbetet har, bland annat på grund av dess

tidskrävande natur, under senare år till väsentlig del måst lösas utom ramen

för byråerna på så sätt, att en av styrelsens äldre sekreterare fortlöpande

beviljats partiell tjänstledighet för ändamålet. Arbetet har självfallet bedrivits

i intimt samarbete med vederbörande fackbyråchef, varjämte såväl

kameralbyråchefen som juristen i vetenskapliga rådet regelmässigt deltagit

i ärendenas slutliga handläggning. Denna anordning, som tillämpats sedan

år 1936, har visat sig vara i princip ändamålsenlig men till omfattningen otillräcklig.

Ett flertal lag- och organisationsfrågor av större omfattning har sålunda

icke kunnat slutföras inom önskvärd tid, medan andra måst helt

skjutas på framtiden. Utredningen vill erinra om att inom medicinalstyrelsens

verksamhet falla åtskilliga lagar och författningar av betydande räckvidd och

genomgripande verkan, såsom sinnessjuklagen och sinnessjukvårdsstadgan,

sjukhuslagen och sjukhusstadgan, epidemilagen, lagen om skyddskoppympning,

lagen om åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, lagarna om sterilisering,

kastrering och avbrytande av havandeskap, hälsovårdsstadgan, lagen

om köttbesiktning och slakthus, epizootilagen, förordningarna om bekämpande

av tuberkulos och smittsam kastning hos nötkreatur, giftstadgan och apoteksvarustadgan,

behörighetslagen för läkare och motsvarande föreskrifter för

tandläkare, veterinärer, sjukgymnaster och annan medicinalpersonal. Härtill

kommer ett stort antal författningar av instruktions- eller kungörelsenatur.

Den avsevärda omfattning, som det medicinala författningsväsendet

under årens lopp erhållit, och de ofta återkommande ändringar härutinnan,

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Iiungl. Maj:ts proposition nr 67.

som föranletts av utvecklingen, ha framkallat ett allt starkare behov av

periodiskt återkommande översyn och sammanställningar av gällande författningar

på området till ledning för statliga tjänstemän. och kommunala

myndigheter ute i landet, ett behov som det icke varit möjligt att tillgodose

inom ramen för styrelsens nuvarande organisation.

Enligt medicinalstyrelseutredningens uppfattning skulle nu berörda behov

av lagteknisk sakkunskap bäst tillgodoses genom utbyggnad av medicinalstyrelsen

med en särskild lagbyrå under ledning av en kvalificerad jurist som

chef. Visserligen torde icke utan fog kunna göras gällande, att behovet av

en sådan byrå kommer att bli mindre genom tillkomsten av en särskild överdirektörsbefattning.

Om denne på ett tillfredsställande sätt skall kunna fylla

sina uppgifter som allmän administrativ rådgivare, personalchef och generaldirektörens

ställföreträdare, kan det emellertid icke förväntas, att hans tid

skall räcka till för att mera ingående bereda och handlägga ärenden av den

krävande natur, varom här är fråga. Motsvarande gäller ärendenas överförande

till kameralbyrån. En sådan åtgärd kan nämligen befaras leda till

avsevärt men för de rent kamerala ärendenas handläggning. Den kamerala

kontrollen har hittills i stor utsträckning måst av kameralbyråchefen överlåtas å

underordnade befattningshavare, som icke ägt däremot svarande tjänsteställning

och ansvar. Med hänsyn till de belopp, vartill styrelsens medelsförvaltning

numera uppgår — styrelsens kapitalkonto har vuxit från omkring

50 miljoner budgetåret 1927/28 till cirka 180 miljoner budgetåret 1943/44 —

samt de icke sällan svårtolkade bestämmelser, som gälla för de olika anslagens

användning, kan detta i längden icke anses försvarligt. Möjligheter ha

hittills ej heller förelegat att i någon nämnvärd omfattning kontrollera och

ingripa reglerande i de underlydande laboratoriernas ekonomiska angelägenheter,

vilket i vissa fall medfört, att styrelsen, utan att dess samtycke därtill

i förväg inhämtats, ställts inför nödvändigheten att hos Kungl. Maj:t begära

godkännande av betydande anslagsöverskridanden. Detta förhållande har

särskilt påtalats av 1940 års statsrevisorer och föranlett skrivelse från riksdagen

till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning rörande laboratoriernas

administration.

Under nu angivna förhållanden och då en handläggning av viktigare författningsärenden

på vederbörande fackbyråer skulle kräva en alltför omfattande

kvalitativ förstärkning av den juridiskt utbildade personalen å dessa

finner sig utredningen böra föreslå, att för handläggning av ärenden rörande

lagar och andra viktiga författningar inrättas en särskild byrå. På denna

byrå skulle tillika ankomma att granska å fackbyråerna handlagda författningsärenden,

därest dessa icke äro av natur att böra granskas av kameralbvrån.

Till belysande av arbetsbördan härutinnan må nämnas, att antalet

från medicinalstyrelsen (utom kameralbyrån) utgående expeditioner i lagoch

författningsärenden år 1940 uppgick till omkring 250 och år 1944 till

drygt 200. Byrån skulle i anslutning härtill tjänstgöra som redaktion för

medicinalstyrelsens författningssamling samt, i den mån utvecklingen eller

förhållandena eljest så påkalla, verkställa översyn och utarbeta sammanställningar

av gällande författningsbestämmelser för skilda områden av

medicinalstyrelsens verksamhetsfält. Chefen för denna byrå, som förutsättes

äga domarkompetens, skulle vidare lämpligen kunna vid förhinder för överdTrektören

deltaga i handläggningen av s. k. disciplinärenden och andra ärenden

av juridiskt-administrativ natur. Därjämte torde åt denna byrå böra anförtros

verkställande av större utredningar av organisatorisk art. Erfarenheten

från de senast förflutna tio åren har givit vid handen, att en på detta sätt

organiserad byrå kommer att, bli strängt sysselsatt.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Vidare har utredningen föreslagit, att sinnessjukvårdsbyråns rättspsykiatriska

avdelning och lasarettsbyråns tandvårdsavdelning utbyggas till självständiga

byråer.

På sinnessjukvårdsbyrån handläggas främst ärenden rörande statens sinnessjukhus,

såvitt angår sjukvården och byggnaderna, medan ärenden angående

sjukhusens ekonomiska förvaltning anförtrotts åt kameralbyråns

särskilda avdelning för sådana ärenden. Å sinnessjukvårdsbyrån handläggas

jämväl vissa ärenden, som sammanhänga med tillsynen av och bidragsgivningen

till den kommunala och enskilda sinnessjuk- och sinnesslövården.

En särskild grupp bilda de rättspsykiatriska ärendena, vilka dels

avse utlåtanden till domstol eller annan myndighet rörande viss persons

sinnesbeskaffenhet, dels ock angå meddelande av tillstånd till abort, sterilisering

eller kastrering (s. k. socialpsykiatriska ärenden). Samtliga dessa ärenden

handläggas å en särskild avdelning med ett e. o. medicinalråd såsom chef

och tva deltidsanställda befattningshavare såsom biträdande föredragande

Beslutanderätten i det stora flertalet hithörande ärenden tillkommer den

rättspsykiatriska nämnden.

Enligt vad utredningen upplyst, har antalet inkommande ärenden å den

rättspsykiatriska avdelningen ökat från omkring 3 200 år 1940 till cirka 5 900

år 1944. Antalet utgående originalexpeditioner (frånsett handbrev) har under

samma tid stigit från 1 500 till 4 000. Å avdelningen granskas tillika ett avsevärt

antal rapporter om vidtagna aborter och steriliseringar (år 1944 cirka

2 600). Ökningen i arbetsbördan hänför sig främst till abort- och steriliseringsärendena,

Däremot har beredskapsläget under den gångna tiden för sinnessjukvårdsbyråns

del icke medfört någon nämnvärd merbelastning.

Utredningen erinrar tillika om den centralisering av det rättspsykiatriska

undersökningsväsendet i brottmål, som vidtagits från och med år 1946, samt

framhåller, att densamma, åtminstone tills vidare, icke avsett att åvägabringa

någon begränsning av den obligatoriska granskning av rättspsykiatriska utlåtanden,

vilken dittills åvilat medicinalstyrelsen. Härefter yttrar utred

ningen bland annat.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit och till de rättspsykiatriska ärendenas

speciella natur synas vägande skäl tala för att handläggningen av

desamma helt frikopplas från sinnessjukvårdsbyrån och att den nuvarande

avdelningen för ändamålet förändras till självständig byrå. Att arbetsbördans

storlek motiverar till fullo en sådan åtgärd belyses jämväl därav, att

antalet föredragande i rättspsykiatri under år 1945 utökats från två till tre.

Med all sannolikhet har man att vänta en fortsatt stegring av arbetsbördan,

särskilt vad angår abort-, steriliserings- och kastreringsärendena, Ej heller

torde under de närmaste tio åren någon minskning vara att emotse beträffande

den egentliga sinnessjukvårdsbyråns arbetsmängd, främst i betraktande

av den stora platsbrist som alltjämt föreligger inom sinnessjuk- och sinnesslövården

och vars avhjälpande kan förväntas taga avsevärd tid i anspråk. Vid

nu angivna förhållanden anser sig utredningen böra föreslå, att för handläggning

och beredning av de rättspsykiatriska ärendena organiseras en särskild

byrå, benämnd rättspsykiatriska byrån.

Beträffande tandvårdsavdelningen — vars personal jämte byrå
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

direktören består av en arvodesanställd tandläkarassistent, en amanuens och

två skrivbiträden — erinrar utredningen om att medicinalstyrelsen i sina

petita för budgetåret 1944/45 gjort framställning om förändring av denna avdelning

till självständig byrå. Enligt styrelsens mening motiverade såväl antalet

som beskaffenheten av hithörande ärenden en sådan åtgärd. Till förmån

härför framhölls även den omständigheten, att chefen för lasarettsbyrån därigenom

skulle erhålla en välbehövlig lättnad i sin arbetsbörda. I avbidan på

medicinalstyrelseutredningens slutförande begränsade sig dock medicinal

styrelsen till att föreslå, att chefen för byrån tilldelades ställning som extra

ordinarie medicinalråd (Eo 30).

I yttrande den 2 november 1943 över denna framställning fann medicinalstyrelseutredningen

vissa skäl tala för att tandvårdsavdelningen inom en

nära framtid organiserades som en särskild byrå men förklarade sig på dåvarande

stadium av utredningsarbetet icke vara beredd att taga ställning till

denna fråga. Samma ståndpunkt intogs av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Vid sitt definitiva ställningstagande till denna fråga yttrar utredningen.

Enligt vad utredningen inhämtat har arbetsbördan å tandvårdsavdelningen

ökat så, att antalet inkommande ärenden för år 1944 vuxit till 1715 samt antalet

originalexpeditioner till 2 067. Härav rörde 384 respektive 1 018 tjänsteplikt

och annan beredskap. Vidare må nämnas, att antalet distriktstandläkare

och distriktstandsköterskor i folktandvården för år 1945 beräknas uppgå till

cirka 400 för vardera gruppen, innebärande mer än en fördubbling i förhållande

till år 1942. Fullt utbyggd avses folktandvården omfatta, förutom

30 centraltandpolikliniker vid lasarett, omkring 1 000 distriktstandläkare och

ungefär lika många distriktstandsköterskor samt 300 å 400 tandtekniker. När

fredsförhållanden inträtt, torde man kunna räkna med en snabbare utbyggnad

av folktandvården än hittills. Jämväl andra former av social tandvård, främst

anstaltstan dvård, torde komma att utbyggas under den närmaste framtiden.

Det må i detta sammanhang erinras om att statsmakterna år 1945 i princip

beslutat vidtaga en väsentlig utvidgning av utbildningsmöjligheterna för blivande

tandläkare. Härjämte pågå efter uppdrag av Kungl. Maj:t vissa mycket

tidskrävande utredningar inom avdelningen i syfte att utröna de åtgärder,

som böra vidtagas bland annat till förebyggande av de vanligast förekommande

tandsjukdomarna. Även om man bortser från de ärenden, som hänföra

sig till rådande beredskapsläge, synes man därför kunna utgå från att

tandvårdsavdelningens arbetsbörda för en avsevärd tid framåt kommer att

bliva av betydande omfattning. Med hänsyn härtill och till ärendenas

speciella natur anser sig utredningen böra förorda, att tandvårdsavdelningen

utan ytterligare uppskov förändras till självständig byrå.

Någon ytterligare uppdelning av lasarettsbyrån finner utredningen icke påkallad

men föreslår, att byrån hädanefter erhåller den mera adekvata benämningen

»sjukhusbyrån».

Utredningen har härjämte övervägt inrättande av en särskild byrå för handläggning

av vissa socialhygieniska ärenden men stannat vid att förorda,

att för ändamålet anordnas en speciell avdelning inom medicinalbyrån.

Utredningen anför i denna del bland annat.

Den centrala handläggningen av ärendena rörande hälsovården och den

öppna sjukvården är för närvarande uppdelad å två byråer, medicin al
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

byrån och hälso vårdsby rån. På den förra byrån handläggas i huvudsak

ärenden rörande läkarkonstens utövning, det civila tjänsteläkarväsendet och

barnmorskeväsendet samt mödra- och barnavården (utom vad angår sjukvårdsanstalter),

vidare ärenden avseende medicinska utlåtanden i trafik-, sjukkasseoch

pensionsförsäkringsfrågor m. m., ärenden angående yrkeshygien samt ärenden

angående rättsmedicinalväsendet och statens rättskemiska laboratorium.- På hälsovårdsbyrån handläggas ärenden angående vatten, avlopp och renhållning,

bostadshygien, näringshygien och livsmedelskontroll, åtgärder för de

epidemiska sjukdomarnas och könssjukdomarnas förebyggande och bekämpande

samt ärenden angående statens bakteriologiska laboratorium.

Såväl hälsovården som den öppna sjukvården äro stadda i rask utveckling,

som ställer allt större krav på uppmärksamhet och medverkan från medicinalstyrelsens

sida. En väsentlig utbyggnad av tjänsteläkarorganisationen är sålunda

planerad och delvis påbörjad, vilken, även sedan det därmed förenade

engångsarbetet är slutfört, kommer att öka arbetsbelastningen för medicinalstyrelsen,

särskilt dess medicinalbyrå. Jämsides härmed har man att räkna

med en fortsatt utbyggnad av distriktsvården, den förebyggande mödra- och

barnavården, bostads-, vatten- och livsmedelshygienen samt andra grenar av

hälsovården. Förhållandena på området synas därför aktualisera frågan om en

utökning av byråorganisationen för handläggning av hithörande ärenden.

Önskemål och uppslag i sådan riktning ha också framförts under överläggningar

i ämnet med representanter för medicinalstyrelsen och förste provinsialläkarkåren.

Därvid har bland annat påpekats, att den centrala förvaltningen av

hälsovården och den öppna sjukvården i Finland så sent som år 1944 uppdelats

på tre avdelningar, nämligen en allmän medicinalavdelning, en hälsovårdsavdelning

och en avdelning för folkhygien, envar med ett medicinalråd

som chef.

Utredningen har i anslutning härtill övervägt, huruvida medicinal- och

hälso vårdsbyråerna borde kompletteras med en tredje byrå. Enligt ett vid

överläggningarna framfört uppslag borde denna byrå lämpligen övertaga

ärenden angående den öppna förlossningsvården samt mödra- och barnavården

från medicinalbyrån ävensom ärenden angående distrikts- och dispensärvården

samt folktandvården från lasarettsbyrån. Byråns arbetsområde skulle

därigenom komma att i huvudsak motsvara det verksamhetsfält, som i landstingsområdena

omhänderhaves av hälsovårdsberedningarna. Senare har framförts

ett annat uppslag, enligt vilket till den tredje byrån skulle förläggas

den centrala ledningen av landstingens och icke-landstingsstädernas socialhygieniska

verksamhet och öppna vård, utom folktandvården, ävensom flertalet

ärenden rörande det civila tjänsteläkarväsendet, medan handläggningen

av övriga ärenden rörande tjänsteläkarna, bland annat deras tillsättande, frågor

rörande läkare inom den öppna vården i allmänhet, rättsmedicinska frågor,

som ej avse sinnesbeskaffenhet, och andra medicinska utlåtanden till myndigheter

m. fl. skulle bibehållas å medicinalbyrån. Utredningen finner båda

dessa uppslag innebära en fördel såtillvida, som de äro ägnade att befrämja

en mera enhetlig handläggning av ärenden rörande landstingens och ickelandstingsstädernas

socialhygieniska verksamhet. Enligt utredningens mening

innefattar dock intetdera av dessa uppslag en fullt tillfredsställande lösning.

Sålunda kan gentemot det första alternativet erinras, att det måste anses

mindre rationellt att till den nya byrån jämväl förlägga ärenden angående

folktandvården, vilka äro av speciell natur och organisatoriskt hava föga samband

med hälsovårdsorganisationen i övrigt. Den med folktandvårdens ledning

förenade arbetsbördan är dessutom av den omfattning, att den motiverar

inrättandet av en särskild byrå för ändamålet. Ett godtagande av det

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

andra alternativet åter skulle medföra en icke önskvärd splittring av ärendena

rörande det civila tjänsteläkarväsendet. Framhållas må vidare, att medicinalbyråns

befattning med de rättsmedicinska ärendena kan komma att i icke

ringa grad minskas eller underlättas efter hand som den planerade centraliseringen

av de rättsmedicinska undersökningarna genomföres. Härtill kommer,

att utredningen av skäl, som utvecklats i annat sammanhang, funnit angeläget

att för handläggning av lagärenden och större utredningar tillskapas en särskild

byrå, vilket kan beräknas medföra en beaktansvärd lättnad i medicinaloch

hälsovårdsbyråernas arbetsbelastning. I det läge, som sålunda är för

handen, har utredningen kommit till den uppfattningen, att handläggningen

av ärenden rörande hälsovården och den öppna sjukvården, frånsett tandvården,

bör tills vidare begränsas till de nuvarande två byråerna, medicinalbyrån

och hälsovårdsbyrån, samt åtgärder i stället vidtagas för att på annat

sätt åvägabringa nödig lättnad i byråchefernas arbetsbörda.

Arbetet torde böra så fördelas mellan ifrågavarande byråer, att ärenden,

som röra landstingens och icke-landstingsstädernas socialhygieniska verksamhet

hänföras till medicinalbyrån, medan ärenden, som närmast beröra hälsovårdsnämndernas

och folkhälsoinstitutets verksamhetsområden, handläggas

å hälsovårdsbyrån. Erforderlig lättnad i medicinalbyråchefens arbetsbörda

synes lämpligen kunna vinnas genom att dels överlåta föredragningen av

rättsmedicinska och vissa närstående ärenden å en deltidsanställd läkare

med specialutbildning på området, dels ock sammanföra alla till byrån

hörande ärenden, som angå landstingens och icke-landstingsstädernas förebyggande

och öppna vård, till en socialhygienisk avdelning med en byrådirektör

såsom sammanhållande kraft närmast under byråchefen. För hälsovårdsbyråns

del torde en avlastning kunna ske bland annat på det sättet, att

ärenden angående epidemisjukhusens byggnader och drift överflyttas till

lasarettsbyrån. Till förmån för en dylik överflyttning talar jämväl den alltmera

framträdande uppfattningen, att frågor om den slutna epidemivården

icke böra handläggas isolerade för sig utan samordnas med den slutna kroppssjukvården

i övrigt, främst lasarettsvården.

Beträffande ärendenas fördelning mellan byråerna har utredningen — utöver

av vad som framgår av det föregående — föreslagit jämkning såtillvida,

att ärenden rörande laboratoriernas ekonomiska förvaltning samt apoteksväsendets

ekonomiska förhållanden, vilka nu handläggas å vederbörande fackbyråer,

skola överflyttas till kameralbyrån. Detsamma gäller kontrollen av

vanföreanstalternas och kustsanatoriernas ekonomiska förvaltning, en uppgift,

som med hänsyn till de avsevärda statsbidragen till dessa anstalter anses

påkalla ökad uppmärksamhet och insats från medicinalstyrelsens sida. Härjämte

har till kameralbyrån förts alla ärenden av löne- eller pensionsteknisk

natur. Tillika skulle å denna byrå — liksom nu — handläggas bland annat ärenden

angående styrelsens organisation och personal samt angående sinnessjukhusens

ekonomiska förvaltning ävensom samtliga utanordningsärenden.

Utredningens förslag innebär alltså, att medicinalärendenas handläggning

skulle komma att fördelas på nio byråer, därav sju fackbyråer — medici

naibyrån, hälsovårdsbyrån, sjukhusbyrån, sinnessjukvårdsbyrån, rättspsykiatriska

byrån, tandvårdsbyrån och apoteksbyrån — ävensom en lag- och utredningsbyrå

samt en kameralbyrå. Utredningen har för sin del utgått från att

till chefer för fackbyråerna skola liksom hittills utses personer med speciell

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

utbildning och erfarenhet på respektive byråers verksamhetsområde. Ledningen

av lag- och utredningsbyrån skulle anförtros åt en jurist med domarkompetens,

medan chefen för kameralbyrån anses böra äga såväl kameral som

administrativ utbildning och erfarenhet.

Yttranden över medicinalstyrelseutredningens

förslag.

I de avgivna yttrandena har behovet av en förstärkning av medicinalstyrelsens

ledning allmänt vitsordats. Meningarna ha emellertid brutit

sig i fråga om sättet för förstärkningens genomförande.

Medicinalstyrelsen anser behov föreligga av två befattningshavare i

överdirektörs tjänsteställning, varav den ene skulle äga juridiskt-administrativ

och den andre medicinsk utbildning. Till stöd för denna förstärkning hänvisar

styrelsen inledningsvis till statistiken över utgående expeditioner, vilken

utvisar en ökning från 37 200 år 1944 till 45 600 år 1945 eller med drygt 20 %.

Härefter utvecklar medicinalstyrelsen sina synpunkter på överdirektörsfrågan

i huvudsak sålunda.

I spörsmålet om tillsättande av en administrativ överdirektör har utredningen

sammanfört två skilda frågor, nämligen dels om tillgodoseendet av

konsultationsbehovet i juridiskt-administrativt hänseende och behovet av en

samordnande expeditionschef, dels ock om den effektivaste och lämpligaste

anordningen för ställföreträdarskapet.

Delade meningar ha i medicinalstyrelsen icke yppats om nödvändigheten

av förbättrade anordningar för kvalificerad administrativ rådgivning åt fackbyråernas

personal. Styrelsen ansluter sig helt till vad de sakkunniga liärutinnan

anfört. Härutöver vill styrelsen anföra, att de sakkunnigas förslag om

förbättrad ställning för vissa jurister å fackbyråerna icke kan antagas komma

att i nämnvärd mån minska konsultationsbehovet; tvärtom talar styrelsens erfarenhet

för att fackbyrajuristerna känna behovet av samråd med en person

med överblick över styrelsens hela arbetsfält starkare ju större skicklighet

och erfarenhet de själva äga. Någon tvekan förefinnes heller icke om lämpligheten

av att till styrelsen knyta en befattningshavare, som under generaldirektören

kunde överblicka den administrativa sidan av styrelsens arbete och

„ lse,.!ltt1 ur administrativ synpunkt enhetlig handläggning och behövligt samrad

förekomme. För dessa uppgifter behövs utan tvivel en helst inom den

centrala förvaltningen administrativt skolad kraft.

Den juridiskt-administrative överdirektörens skyldighet att stå till förfogande

för konsultation För enligt medicinalstyrelsens uppfattning sättas

såsom hans främsta uppgift. Denna verksamhet är kvantitativt omfattande

och kan antagas komma att ytterligare öka. Härtill kommer, att den är krävande,

emedan de frågor, som anses påkalla samråd, ofta äro svårbedömbara

och mveckiade. På grund härav vill medicinalstyrelsen redan nu ha uttalat

att overdirektoren-expeditionschefen, vilken enligt styrelsens uppfattning bör

utgöra den sammanhållande kraften även för laboratorierna, sannolikt ei

kommer att få mycken tid övrig för sina andra expeditionschefsuppgifter

(granskning av koncept och dylikt) utan att desamma troligen måste fullgoras

stmkprovsvis. Då aven en stickprovsgranskning innebär ett framsteg i

förhalande till nuvarande ordning, anser styrelsen denna omständighet icke

mnebara någon storre olägenhet. Däremot utesluter denna omständighet

möjligheten att gora den juridiskt-administrative överdirektören till ställföreträdare.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Vid sidaii härav måste även andra synpunkter anläggas i fråga om ställföreträdarskapet.

Dessa bli väsentligen gemensamma för generaldirektören och

hans ställföreträdare.

Gemensamt för flertalet av de åtgärder, som tillsammans bilda styrelsens

verksamhet, är att de mer eller mindre direkt måste baseras på medicinen

eller dess systervetenskaper. Medicinalstyrelsen har i främsta rummet att

pröva föreliggande ärenden från medicinsk synpunkt, vari styrelsen inbegriper

synpunkter från odontologiens och farmaciens områden. Frånvaron av

grundläggande medicinska kunskaper kan även hos en framstående administrativ

begåvning framkalla felbedömningar, som kunna komma att stå samhället

mycket dyrt. På grund härav anser medicinalstyrelsen, att det av statsmakterna

år 1928 fattade beslutet om upphävande av föreskriften om läkarlegitimation

såsom kompetensvillkor beträffande chefen för styrelsen icke är

utan vådor. I praktiken har detsamma hittills icke medfört någon olägenhet,

då valet av generaldirektör ändock träffats inom läkarnas krets.

Erkännas skall, att även en synnerligen omfattande läkarkompetens numera

icke kan innebära fullständig facklig sakkunskap inom alla grenar av läkarvetenskapen.

Då både facklig och administrativ sakkunskap obestridligen är

erforderlig för medicinalstyrelsens verksamhet och en fackligt sakkunnig chef

lika litet som en juridiskt-administrativt sakkunnig fullständigt kan behärska

samtliga medicinalstyrelsens verksamhetsgrenar, kunde det synas likgiltigt,

om chefen vore fackligt eller administrativt skolad, då han i bägge fallen blir

hänvisad till att i avsevärd utsträckning bygga sin uppfattning i sakfrågorna

på föredragandenas särskilda sakkunskap. Ett sådant resonemang förbiser

dels att medicinalstyrelsens verksamhet dock är exklusivt medicinskt inriktad

och dels att en läkare har väsentligt större förutsättningar att bilda

sig en personlig uppfattning i medicinska sakfrågor, även om de ligga utanför

hans egentliga fack, än en icke-medicinskt skolad administratör. Slutsatsen

synes medicinalstyrelsen böra bli, att det måste vara i det närmaste

ofrånkomligt att medicinalstyrelsens chef är läkare. Av samma skäl bör

ställföreträdaren vara läkare.

Vid övervägande av samtliga på frågan inverkade omständigheter har medicinalstyrelsen

kommit till den uppfattningen, att man bör inrätta jämväl en

från byråindelningen fristående medicinsk överdirektörsbefattning, vars innehavare

skulle fungera som generaldirektörens ställföreträdare samt åstadkomma

en välbehövlig avlastning icke blott för generaldirektören utan även

för vissa överbelastade byråchefer.

I anslutning härtill framhåller medicinalstyrelsen, att den medicinska överdirektören

lämpligen skulle kunna i viss utsträckning fungera som styrelsens

representant i korporationer och vid kongresser m. m., vari generaldirektören

på grund av sin ställning kallas att deltaga, ävensom i kommittéer och sakkunnigutiedningai,

som tillsättas av Ivungl. Maj:t. Genom sistnämnda anordning

skulle även den fördelen vinnas, att generaldirektören oftare än nu

bleve i tillfälle att deltaga i medicinalstyrelsens utlåtanden över betänkanden

på hälso- och sjukvårdens område. Härjämte skulle den medicinske över

direktören i mån av tid och behov kunna inträda som ordförande eller ledamot

i vissa nämnder, främst rättsmedicinska, rättspsykiatriska och socialpsykiatriska

nämnderna ävensom i sinnessjuknämnden.

Därest en administrativ överdirektörsbefattning inrättas, anser medicinalstyrelsen

förutsättningar uppkomma för att återinföra kravet på läkarlegi

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

timation för styrelsens chef. Medicinalstyrelsen föreslår därför, att föreskrift

härom införes i styrelsens instruktion.

Styrelsen tillstyrker i allt väsentligt de grunder för delegering av vissa

ärenden på den administrative överdirektören och byråcheferna, som utredningen

föreslagit.

Statskontoret finner behovet av en förstärkning av medicinalstyrelsens

ledning tillfyllestgörande klarlagt men vill icke sträcka sig längre än vad utredningen

föreslagit. Ämbetsverket ifrågasätter vidare för sin del, huruvida

icke överdirektörsbefattningen lämpligen borde förenas med chefsskapet för

en kanslibyrå, å vilken skulle handläggas, förutom lag- och utredningsärenden,

även personalärenden.

Den av utredningen föreslagna delegationen av generaldirektörens beslutanderätt

i fråga om anställande och entledigande av personal inom styrelsen

i lägre tjänsteställning än 21 lönegraden finner statskontoret ägnad att

väcka principiella betänkligheter. Dylika ärenden anser statskontoret i

eminent grad höra till en verkschefs uppgifter. För att lätta chefens arbetsbörda

kunde däremot tänkas vara lämpligt att på överdirektören delegera

liknande ärenden avseende de medicinalstyrelsen underställda laboratorierna.

Allmänna lönenämnden hyser ock tvekan rörande lämpligheten av att

inrätta en från byråindelningen fristående administrativ överdirektörstjänst,

bland annat med hänsyn till den förstärkning av den juridiskt-administrativa

sakkunskapen i övrigt som utredningen föreslagit (jfr s. 10). Lönenämnden

finner denna tvekan vinna ökad styrka, därest i enlighet med medicinalstyrelsens

förslag jämväl en medicinsk överdirektörsbefattning skulle tillskapas.

De administrativa uppgifter, som i sådant fall skulle ankomma på den administrative

överdirektören, borde lämpligen kunna överföras på byråchefen fölen

administrativ byrå.

Statens organisationsnämnd yttrar för sin del bland annat.

Såvitt organisationsnämnden kan finna, är intetdera av de framlagda förslagen

för förstärkning av medicinalstyrelsens ledning ur arbetsorganisatorisk

synpunkt tillfredsställande. Det kan ej vara möjligt för en man, vare

sig generaldirektören eller en överdirektör, att omspänna alla de fackområden

som medicinalstyrelsens verksamhet innefattar. Yerksledningen måste lita till

fackbyråcheferna respektive vederbörande föredragande. Det synes vid sådant

förhållande riktigare och ur arbetssynpunkt ändamålsenligare att begränsa

omfattningen av verkschefens verksamhet genom att, där så utan olägenhet

kan ske, giva vissa i förhållande till styrelsens verksamhet i allmänhet ganska

särställda arbetsområden en mera självständig ställning inom styrelsen. Så

har ock av medicinalstyrelseutredningens majoritet föreslagits i fråga om

veterinärväsendet. Medicinalstyrelsen har även övervägt liknande åtgärder

i fråga om andra verksamhetsgrenar, bland annat för handläggning av ärenden

rörande sinnessjukvård och sinnesslövård.

Enligt nämndens uppfattning torde chefsledningen i vad angår sinnessjukvårdsärenden

kunna ordnas efter motsvarande grunder som av medicinalstyrelseutredningen

föreslagits i fråga om veterinärväsendet. Härigenom skulle

ernås en betydande avlastning av verkschefens åligganden, då handläggningen

av nämnda ärenden såväl till beskaffenhet som volym torde vara en av

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. May.ts proposition nr 67.

medicinalstyrelsens mest arbetskrävande uppgifter. Enligt bilaga B i medicinalstyrelseutredningens

betänkande uppgingo år 1944 sinnessjukvårdsbyråns

och rättspsykiatriska avdelningens utgående expeditioner till i det

närmaste samma antal som veterinärbyråns.

Ur anförda synpunkter har organisationsnämnden ansett sig böra föreslå

att — i stället för inrättandet av en administrativ överdirektörsbefattning

eller, såsom medicinalstyrelsen föreslagit, två överdirektörstjänster — sinnessjukvårdsärendena

sammanföras till en särskild avdelning under en överdirektör,

som gives i möjligaste mån självständig ställning. Befattningen skulle

besättas med en läkare och fackman på området. Under honom skulle arbetet

vara uppdelat på två byråer, sinnessjukvårdsbyrån och rättspsykiatriska

byrån. Sinnessjukvården berörande kamerala ärenden skulle såsom för närvarande

handläggas å kameralbyrån. Överdirektören skulle övertaga generaldirektörens

befattning med sinnessjuknämnden samt rättspsykiatriska och

socialpsykiatriska nämnderna. Han bör även kunna beklädas med ställföreträdarskapet

för generaldirektören utom i fråga om veterinära ärenden. Enligt

organisationsnämndens mening skulle en anordning som den nu föreslagna

leda till bättre resultat ur avlastningssynpunkt än de framlagda förslagen.

Något våld på byråorganisationen skulle en sådan åtgärd icke innebära.

Mot förslaget kan invändas, att medicinalstyrelsen vid detsamma icke

skulle erhålla den juridiskt-administrativa förstärkning, som utredningen

genom förslaget om inrättande av en administrativ överdirektörsbefattning

åsyftat. Man får dock i detta avseende beakta, att utredningen föreslagit inrättandet

av en särskild lag- och utredningsbyrå samt förordat en icke

oväsentlig förstärkning av den juridiskt-administrativa personalen på fackbyråerna,

varför behovet i detta avseende synes bliva tillgodosett.

Riksräkenskapsverket tillstyrker inrättande av en administrativ överdirektörsbefattning

och yttrar därvid följande.

I syfte att förstärka den juridiska sakkunskapen inom medicinalstyrelsen

har utredningen föreslagit inrättandet av dels en befattning såsom administrativ

överdirektör, dels en särskild lag- och utredningsbyrå. Åtskilliga omständigheter

tala otvivelaktigt till förmån för utredningens förslag härutinnan,

icke minst nödvändigheten av att kameralbyråchefen befrias från de

juridiskt betonade gransknings- och konsultationsuppgifter som för närvarande

taga sådan avsevärd del av hans arbetstid i anspråk. Enligt riksräkenskapsverkets

mening måste det dock anses tveksamt, huruvida överdirektörsbefattningen

bör få den exklusivt juridiska karaktär som utredningen

synes avse. Såsom komplement till den läkarvetenskapliga och därmed

jämförliga expertisen inom medicinalstyrelsens ledning torde nämligen i första

hand erfordras en sådan förstärkning av den ekonomiska sakkunskapen, att

verkschefen i största möjliga utsträckning kan avlastas från bestyret med de

anslagstekniska och allmänt ekonomiska frågorna. Härtill kommer att ämbetsverkets

behov av befattningshavare med speciellt juridiskt inriktade arbetsuppgifter

torde bliva väl tillgodosett genom den av utredningen föreslagna

utökningen av fackbyråernas administrativa personal. Chefen för den nya

lag- och utredningsbyrån bör dessutom kunna anlitas för mera svårbemästrade

administrativa problem, som icke äro av kameral natur. Med hänsyn till nu

anförda omständigheter synes överdirektörsbefattningen icke nödvändigtvis

behöva beklädas av en tingsmeriterad jurist utan alternativt av en i administrativa

värv skolad kraft, som med viss juridisk utbildning förenar en omfattande

erfarenhet rörande allmänt ekonomiska frågor.

Ämbetsverket ansluter sig även till medicinalstyrelsens förslag om in
-

Bihang till riksdagens protokoll 1947. I samt. Nr 67.

2191 4G 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

rättande av en medicinsk överdirektörsbefattning. Genom tillkomsten av såväl

en administrativ som en medicinsk överdirektör synes ämbetsverket en

lämplig avvägning mellan facklig och administrativ sakkunskap inom medicinalväsendets

högsta ledning kunna åvägabringas. För undvikande av förväxling

med den administrative överdirektören föreslås dock innehavaren av

den nya befattningen böra benämnas medicinaldirektör.

Ett flertal länsstyrelser understryker behovet av kvalificerad förstärkning

av medicinalstyrelsens administrativa sakkunskap utan att dock närmare

precisera sina synpunkter härutinnan. Detta gäller särskilt länsstyrelserna i

Jönköpings, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Älvsborgs, Värmlands,

Örebro och Gävleborgs län.

Karolinska institutets lärarkollegium ifrågasätter, huruvida en överdirektör

utan medicinsk sakkunskap är i stånd att på ett tillfredsställande sätt

fylla de uppgifter, som ställföreträdarskapet skulle medföra. Om en överdirektörsbefattning

skall inrättas, bör denna enligt kollegiets åsikt besättas

med en medicinskt utbildad fackman. Härefter fortsätter kollegiet.

Emellertid kan behovet av en överdirektör starkt ifrågasättas. Det torde

ur flera synpunkter vara lämpligt att begränsa generaldirektörens verksamhet

till att omfatta handläggning av större ärenden och utredningar och till

representation av verket. En ytterligare avlastning av generaldirektörens

arbetsbörda skulle kunna vinnas genom att inrätta en befattning som generaldirektörsassistent,

vilken senare skulle kunna handlägga de löpande ärenden,

som inkomma från allmänheten, vidare besvara telefonförfrågningar och

dylikt, och i generaldirektörens ställe hålla vissa mottagningar för allmänheten.

Med en sådan ordning skulle en ytterligare decentralisering av flertalet

ärenden till de olika byråerna äga rum. Detta skulle medföra behov av ett

något större antal byråchefer, ett behov som dock vore motiverat även ur

andra synpunkter. Ett medicinalråd skulle då, som nu sker, vara generaldirektörens

ställföreträdare.

Medicinska fakulteten i Lund åter finner inrättandet av en administrativ

överdirektörsbefattning välbetänkt. Enligt fakultetens mening måste det

anses vara av synnerligen stor betydelse, att medicinalstyrelsens chef i möjligaste

mån frigöres från ärenden av rent administrativ art och av smärre

vikt och att han för mera betydande frågor får vid sin sida en juridiskt utbildad

kraft, som dels ägnar sig åt kvalificerad administrativ rådgivning inom

styrelsen, dels svarar för att ärendena äro väl utredda och formellt riktigt

behandlade innan beslut fattas, särskilt i alla ärenden av icke rent fackmässig

natur. I vanliga fall, då icke rent fackliga frågor av större vikt krävde

medicinsk sakkunskap, skulle denna juridiskt utbildade kraft kunna fungera

som generaldirektörens ställföreträdare. Med tillgång till sådan högt kvalificerad

administrativ och juridisk expertis borde i framtiden generaldirektörstjänsten

också lättare kunna besättas med läkare, vilket ur olika synpunkter

finge anses synnerligen önskvärt.

Medicinska fakulteten i Uppsala och universitetskanslern ha ej yttrat sig

i frågan.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Svenska läkaresällskapet finner en förstärkning av den juridiskt-administrativa

sakkunskapen motiverad men betonar samtidigt, att denna förstärkning

icke får undanskjuta behövlig utökning av den medicinska representationen

inom styrelsen. Det vore därför enligt sällskapets mening mera ändamålsenligt,

att generaldirektörens stora arbetsbörda till en del övertoges av en

ställföreträdare med medicinsk utbildning och därutöver avlastades genom

att en större del av ärendena överlätes till byråchefernas avgörande. Lagbyråchefen

borde därvid kunna svara för den formella handledning och rådgivning,

som avsetts böra åvila den administrative överdirektören.

Sveriges läkarförbund, svenska provinsialläkarföreningen och Sveriges

yngre läkares förening anföra liknande synpunkter.

Svenska lasarettslälcarföreningen däremot anser juridisk sakkunskap vara

nödvändig hos innehavaren av överdirektörsbefattningen för att åstadkomma

den kompletterande förstärkning, varav styrelsen är i behov. I anslutning

härtill framhåller föreningen önskvärdheten av att läkarlegitimation återinföres

som kvalifikationsgrund för innehav av generaldirektörsposten.

Svenska landstingsförbundet framhåller för sin del, att medicinalstyrelsen

genom inrättandet av den av utredningen föreslagna överdirektörsbefattningen

skulle tillföras en välbehövlig administrativ förstärkning.

Medicinalstyrelseutredningens förslag angående byråindelningen har

i huvudsak tillstyrkts vid remissbehandlingen. I vissa yttranden har man

dock velat gå längre än utredningen och föreslagit en ökning av byråernas

antal.

Medicinalstyrelsen delar utredningens uppfattning, att styrelsens organisation

alltjämt bör bygga på byråsystemet. De olika specialföredragandenas

inordnande i detta system bör enligt styrelsens mening lösas så, att varje

specialföredragande behandlar samtliga till hans område hörande ärenden men

att föredragning, där ej fråga är om rena rutinärenden, äger rum i närvaro

av den byråchef, till vars befattning det särskilda ärendet hör. Sålunda borde

exempelvis föredraganden av tuberkulosärenden föredraga ärenden rörande

anstalter och anstaltsvård för tuberkulos i närvaro av byråchefen för sjukhusbyrån

men ärenden rörande öppen tuberkulosvård i närvaro av chefen för

den byrå, som skall handlägga de socialhygieniska ärendena.

Styrelsen ansluter sig även till förslaget om inrättande av en lag- och utredningsbyrå

samt om förändring av rättspsykiatriska avdelningen och tandvårdsavdelningen

till självständiga byråer. Härvid föreslås benämningen för

rättspsykiatriska byrån ändrad till byrån för social- och rättspsykiatri. Däremot

anser sig styrelsen icke kunna godtaga utredningens förslag om

medicinalbyråns organisation med en särskild avdelning för socialhygieniska

ärenden utan föreslår, att denna byrå uppdelas i en allmän-medicinsk

och en socialhygienisk byrå. Till stöd härför yttrar styrelsen bland

annat följande.

Medicinalbyråns arbetsuppgifter framgå endast ofullständigt av betänkandet.

Denna byrå har till en början karaktären av styrelsens huvudorgan

för handläggning av de mera allmänmedicinskt betonade frågor, vilka i stor

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

utsträckning förekomma i styrelsens verksamhet och icke direkt kunna hänföras

till viss byrå eller avdelning. Alla skäl finnas till antagande, att

styrelsens allmänmedicinska verksamhet — i form av utlåtanden, rådgivning

och samarbete med alla dem, vilka ha med medicinska spörsmål att skaffa

— kommer att tilltaga efter hand som åtgärderna för folkhälsans höjande

utbyggas.

Medicinalbyrån är vidare inom styrelsen chefsmyndighet för tjänsteläkare

och tillsynsmyndighet för andra läkare i öppen vård. Denna uppgift innebär

såtillvida en dubbelställning, att den å ena sidan medför skyldighet att

övervaka standarden på all öppen vård i landet och å den andra föranleder en

mångfald skilda administrativa åtgärder beträffande statligt anställda läkare.

Under den närmaste tioårsperioden torde fullföljandet av den påbörjade utbyggnaden

av provinsialläkarväsendet bli den kvantitativt största uppgiften

på detta verksamhetsfält. Sedan utbyggnaden av provinsialläkarväsendet

ävensom av stads-, köpings- och municipalläkarväsendet efter denna tidrymd

avslutats, kommer antalet sådana läkare sannolikt att ha mer än fördubblats.

Till följd härav måste administrationen av dessa ärenden antagas kräva ett

i hög grad ökat arbete.

Slutligen handläggas å medicinalbyrån ärenden rörande socialhvgienisk

verksamhet, i synnerhet den som bedrives av landsting och icke-landstingsstäder.

De sakkunniga ha med rätta föreslagit en särskild sammanhållande

kraft hos medicinalstyrelsen för handläggning av dessa ärenden. Men det

förefaller styrelsen, som om de vid utformningen av detta värdefulla förslag

icke haft en fullt klar bild av verksamhetens omfattning.

I själva verket förhåller det sig så, att det förebyggande hälsovårdsarbete,

som bedrives av landsting och städer utanför landsting, är en mycket omfattande

och mångsidig verksamhet. När uppgjorda planer kunna i full utsträckning

realiseras och de många vakanta distriktssköterske- och distriktsbarnmorsketjänsterna

bliva besatta, kommer antalet medverkande att uppgå till

flera tusen läkare, sköterskor och barnmorskor. Denna verksamhet måste, om

den skall kunna rätt fylla sin uppgift, drivas i intimt samarbete med andra

socialvårdsgrenar, bland vilka särskilt må nämnas hemvårdarinneverksamheten,

samhällets barnavård samt vård av understödstagare och åldringar. Verksamheten

är relativt ny, och dess snabba utbyggnad kräver att många olika

frågor lösas, så exempelvis anskaffande av lämpliga lokaler för läkarnas mottagningar.

I denna omfattande verksamhet ha landstingen och städerna utanför

landsting behov av ett centralt organ, som kan leda utvecklingen, förmedla

erfarenheter och initiativ samt stå till tjänst vid rådfrågning.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle inom medicinalbyrån finnas tre specialföredragande

för den socialhygieniska verksamheten, nämligen en för mödravård,

en för barnavård och en för barnmorskeärenden. Det skulle vidare för

de administrativa frågorna finnas en byrådirektör, vilken skulle dels vid behov

vikariera för byråchefen och dels fullgöra de uppgifter, som för närvarande

ankomma på förste byråsekreteraren. Till följd härav kan med visshet förutses,

att byrådirektören ej skulle få någon tid över för administrativ rådgivning

åt landstingen.

En tillfredsställande lösning står emellertid enligt medicinalstyrelsens uppfattning

att vinna genom att den föreslagna socialhygieniska byrådirektörsavdelningen

omändras till en socialhygienisk byrå.

Medicinalstyrelsen framlägger härefter ett förslag till arbetsfördelning

mellan den nuvarande medicinalbyrån och den socialhygieniska byrån, som i

stort sett innebär, att till den senare byrån skulle föras dels ärenden angående

landstingens och icke-landstingsstädernas socialhygieniska verksamhet, dels

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ls proposition nr 67.

ock ärenden angående rikets indelning i läkardistrikt, ledigheter och förordnanden

å tjänsteläkarbefattningar samt instruktioner för läkare och andra befattningshavare

i den öppna sjukvården. Till medicinalbyrån skulle — frånsett

ärenden angående den yrkeshygieniska verksamheten, som skulle överflyttas

till hälsovårdsbyrån — hänföras samtliga ärenden, som nu handläggas

därstädes, inklusive tillsättande av läkartjänster i den öppna sjukvården ävensom

inspektionsverksamheten beträffande all medicinalpersonal i den öppna

vården. Härvid har styrelsen förutsatt, att ett särskilt nära samarbete skulle

äga rum mellan cheferna för här ifrågavarande båda byråer, av vilka den ena

avses ha medicinsk och den andra juridiskt-administrativ'' utbildning.

Beträffande ärendenas fördelning mellan övriga byråer förordar medicinalstyrelsen

vissa jämkningar i utredningens förslag, bland annat i fråga om

epidemiärenden. Sålunda finner styrelsen visserligen lämpligt, att byggnadsfrågor

rörande centrala epidemisjukhus samt frågor om deras drift, vilka

avse samarbetet med lasarettet i övrigt, handläggas å sjukhusbyrån. Däremot

böra frågor om själva vården å dessa epidemisjukhus, som förutsätta

epidemiologisk sakkunskap hos föredraganden, tillhöra hälsovårdsbyrån. Detsamma

gäller frågor om generalplaner för epidemivården samt om anordnande

och drift av andra epidemianstalter än nyss nämnts.

Yidare anser medicinalstyrelsen, att handläggningen av ärenden rörande

styrelsens personal samt rådgivningen beträffande laboratoriernas administration

och ekonomiska förvaltning bör ankomma på den juridiskt-administrative

överdirektören i stället för kameralbyråchefen. I anslutning härtill

föreslår styrelsen, att endast ärenden av löne- eller pensionsteknisk

natur samt upphandlingsärenden beträffande laboratorierna handläggas på

kameralbyrån. Övriga ärenden med visst ekonomiskt innehåll rörande laboratorierna

liksom rörande apoteken borde såsom hittills handläggas av

vederbörande fackbyrå. Dessa ärenden ägde nämligen sådant samband med

administrationen i övrigt av laboratorierna och apoteken, att de icke lämpligen

kunde utbrytas. Inrättandet av den juridiskt-administrativa överdirektörsbefattningen

utgjorde ett ytterligare skäl för ett bibehållande av dessa ärenden

på fackbyråerna. Kontrollen över vanföreanstalternas och kustsanatoriernas

ekonomiska förhållanden föreslås förlagd till sjukhusbyrån. Slutligen föreslår

styrelsen, att den till kameralbyrån nu förlagda avdelningen för sinnessjukhusens

ekonomiska förvaltning överflyttas till sinnessjukvårdsbyrån. För

en sådan överflyttning talade enligt styrelsens uppfattning dels principiella synpunkter,

dels ock att arbetsmaterialet till avsevärd del vore gemensamt för

den egentliga sinnessjukvårdsbyrån och nu ifrågavarande avdelning.

Statskontoret tillstyrker inrättande av en rättspsykiatrisk byrå men ifrågasätter

behovet av en särskild tandvårdsbyrå, vars arbetsuppgifter i väsentlig

grad bleve beroende av den takt, i vilken folktandvården och annan social

tandvård komme att utbyggas. För närvarande syntes den nuvarande organisationen

kunna bibehållas, ehuru med erforderlig förstärkning av avdelningens

arbetskrafter. Den av medicinalstyrelsen föreslagna socialhygieniska byrån

avstyrkes likaledes av statskontoret.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Allmänna lörcenämnden finner ock tveksamt, huruvida en socialhygienisk

byrå bör komma till stånd, innan närmare erfarenhet vunnits av den organisationsform,

som utredningen föreslagit.

Statens organisationsnämnd anser — i viss överensstämmelse med vad

statskontoret och lönenämnden i annat sammanhang anfört (jfr s. 48) — att

lag- och utredningsbyrån bör ändras till en administrativ byrå, å vilken skulle

handläggas förutom författnings- och utredningsärenden vissa organisationsoch

personalfrågor, som enligt utredningens förslag skulle kvarbliva å kameralbyrån.

Nämnden yttrar härutinnan bland annat.

Medicinalstyrelseutredningen har avsett, att större utredningar av organisatorisk

art skola handläggas å den föreslagna lag- och utredningsbyrån.

Å kameralbyrån skulle handläggas ärenden avseende styrelsens organisation

och personal. Personalärenden skulle föredragas inför den administrative

överdirektören såsom personalchef. Kameralbyråchefen skulle slutligen i samband

med honom ålagd granskning av den ekonomiska förvaltningen vid styrelsen

underlydande laboratorier ha sin uppmärksamhet riktad på behovet av

rationalisering av dessa organisationers rutinmässiga verksamhet.

Medicinalstyrelsen förutsätter i likhet med utredningen, att lag- och utredningsbyrån

skulle verkställa större organisatoriska utredningar och att kameralbyråchefen

skulle handlägga andra ärenden av organisatorisk art inom styrelsen.

Kameralbyråchefen skulle frigöras från föredragningen av personalärenden

och från att utöva kontrollen över laboratoriernas administrativa

och ekonomiska förvaltning, vilken föreslås överflyttad på den administrative

överdirektören.

Det synes organisationsnämnden, som om vare sig utredningens eller

medicinalstyrelsens förslag erbjuder en tillfredsställande lösning av frågan

om organisationsproblemens handläggning. Kameralbyråchefen har såsom

chef för den allmänna civilförvaltningens kanske största kameralbyrå en omfattande

arbetsbörda. Detta har nödvändiggjort, att hans ansvar för de kamerala

uppgifterna, enligt vad styrelsen i sitt yttrande framhållit, i avsevärd utsträckning

måst överflyttas på underordnad personal. Det synes vid sådant

förhållande riktigare att befria honom från sådana organisatoriska arbetsuppgifter,

som nu åvila honom, än att ytterligare tillföra honom dylika uppgifter.

Enligt nämndens mening böra de organisatoriska uppgifterna samt personalfrågorna

koncentreras till lag- och utredningsbyrån, vars benämning då

bör ändras till administrativa byrån.

Riksräkenskapsverket tillstyrker den av utredningen föreslagna byråindelningen.

Ämbetsverket finner även välbetänkt, att frågor rörande laboratoriernas,

vaneföreanstalternas och kustsanatoriernas ekonomiska förvaltning

ävensom rörande apotekens ekonomiska förhållanden överflyttas till kameralbyrån.

Med hänsyn till angelägenheten av att kameralbyråchefens stora arbetsbörda

i görligaste mån begränsas anser sig riksräkenskapsverket dock kunna

biträda jämväl medicinalstyrelsens förslag att överflytta kontrollen av laboratoriernas

ekonomiska förvaltning på den administrative överdirektören. Därest

överdirektörens ämbetsåligganden på angivet sätt komme att utsträckas, vore

det emellertid enligt ämbetsverkets mening än angelägnare, att befattningen

icke gåves en ensidigt juridisk karaktär utan att vid dess tillsättande särskild

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67. 55

vikt lades på att tillföra medicinalstyrelsen erforderlig ekonomisk sakkunskap.

Däremot kan ämbetsverket icke biträda medicinalstyrelsens förslag att

överföra kontrollen av sinnessjukhusens ekonomiska förvaltning från kameralbyrån

till sinnessjukhusbyrån. Ämbetsverket yttrar härutinnan.

Visserligen behöva vederbörande fackbyråer i viss utsträckning hava tillgång

till det arbetsmaterial, som ligger till grund för den ekonomiska kontrollen,

men denna omständighet kan icke få vara ensamt avgörande för ett

organisatoriskt problem av nu behandlade art. Skulle så vara fallet, bleve

nämligen konsekvensen den att exempelvis medicinalstatistiken måste decentraliseras

på de olika byråerna. Utslagsgivande böra i stället vara arbetsmetoden

och verksamhetens ändamål. Tager man tillbörlig hänsyn härtill, synes

det naturligast, att hithörande frågor handläggas på kameralbyrån. De fördelar

som i olika avseenden kunna ernås genom ett enhetligt upphandlingsförfarande

skulle också gå förlorade, därest medicinalstyrelsens förslag genomfördes.

Då skulle nämligen ifrågavarande ärenden komma att handläggas på

skilda byråer. Även ur revisionsteknisk synpunkt torde det vara lämpligast

att samordna den kontrollverksamhet, om vilken nu är fråga. Det bleve därigenom

möjligt att mera rationellt utnyttja den erforderliga personalen och

att låta den vid granskningen vunna erfarenheten komma till mera allsidigt

gagn. Riksräkenskapsverket anser sig därför böra fasthålla vid den nuvarande

organisationen härutinnan.

Karolinska institutets lärarkollegium anser i första hand en delning av

medicinalbyrån nödvändig. Kollegiet yttrar härutinnan.

Enligt kollegiets åsikt är medicinalbyrån i sin nuvarande utformning alltför

stor. Det torde vara lämpligt att dela denna byrå i tre byråer. Avdelningen

för socialhygien bör i vart fall utformas till en självständig byrå. Den bör

omfatta den förebyggande mödra- och barnavården, distriktsvården och

distriktsbarnmorskevården. Inom en nära framtid torde det bli nödvändigt

med en självständig utbildning av distriktssköterskor. För närvarande utbildas

distriktssköterskorna till sitt självständiga arbete under en särskild

kurs på statens institut för folkhälsan, vilken lägges till den tidigare sköterskeutbildningen.

Distriktssköterskornas utbildning blir på detta vis synnerligen

lång och kommer att omfatta en del för dem mindre nödvändiga kurser.

Ur tidsbegränsningssynpunkt är det därför med tanke på det stora antal

distriktssköterskor, som behövs, nödvändigt att för dessa ordna speciell utbildning.

Denna speciella utbildning, liksom den vidare administrationen av

distriktssköterskorna, bör läggas under den social-hygieniska byrån. Sammanfattningsvis

kan sägas, att den förebyggande vården under senare tid fått

stor omfattning, och detta för folkhälsan ytterligt viktiga arbete kommer med

säkerhet att under de närmaste åren avsevärt öka. Detta motiverar väl, att

inom medicinalstyrelsen en särskild byrå ordnas för dessa ärenden.

Sedan socialhygieniska byrån avskilts bör lämpligen vidare från medicinalbyrån

avskiljas de administrativt-juridiska ärendena. Frågor angående avlöning

åt medicinalpersonal, angående tjänstebostäder åt läkare och barnmorskor

skulle handläggas på denna byrå. Det är dock mindre viktigt, att

denna avdelning utformas som en särskild byrå. Möjligen skulle den kunna

läggas som en avdelning under medicinalbyrån. Vad som efter denna separation

kvarstår bör sortera under den gamla medicinalbyrån.

Med hänsyn till den stora ökningen av antalet ärenden rörande aborter och

steriliseringar anser kollegiet vidare en särskild socialpsykiatrisk byrå av behovet

påkallad.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Svenska läkaresällskapet och svenska läsårettsläkarföreningen anse det jämväl

nödvändigt att ledningen för den socialhygieniska verksamheten avskiljes

från medicinalbyrån och anförtros åt en särskild byrå under en läkare som chef.

Därvid betonas, att med socialhygienens ökande omfattning och betydelse det

kan förväntas bli allt svårare för medicinalbyråchefen att utöva ledningen av

den förebyggande vården i alla dess former.

Liknande synpunkter hävdas av Sveriges läkarförbund och Sveriges yngre

läkares förening, vilka dessutom ifrågasätta inrättande av en särskild tuberkulosbyrå,

främst med hänsyn till det merarbete, som den förestående allmänna

skärmbildsundersökningen beräknas medföra. I varje fall anses en

personalförstärkning för ändamålet vara erforderlig.

Svenska sanatorieläkarföreningen anser ock sannolikt, att personalbehovet

för tuberkulosärendenas handläggning kommer att öka, trots fortsatt nedgång

i tuberkulosdödligheten, men vill ej direkt påyrka en särskild byrå för ifrågavarande

ärenden. Huvudsaken är enligt föreningen, att såväl den öppna som

slutna tuberkulosvården handhaves inom en och samma byrå och att personalen

räcker till för uppgifterna.

Föreningen finner vidare förslaget om inrättande av en särskild lagbyrå

vara mycket ändamålsenligt. I samband därmed framhåller föreningen, att det

för närvarande vore nästan omöjligt för en tjänsteläkare att få en överblick

av den stora mängd författningar och ändringar däri, som ideligen utgåves.

översyn och sammanställningar behövdes därför; den bästa lösningen vore

att utgiva författningar i ringbok- eller kortsystem.

Sveriges tandläkarförbund har likaledes understrukit behovet av en lagoch

utredningsbyrå. Förbundet hänvisar till att den författning, som reglerar

tandläkarkonstens utövning, daterar sig från år 1861 och numera vore helt

föråldrad. Redan 1921 hade förbundet inlämnat ett förslag till nya bestämmelser

i ämnet, som emellertid, trots omarbetning genom förbundets försorg,

ännu icke lett till något förslag från medicinalstyrelsens sida på grund av

bristande arbetskraft. Förbundet tillstyrker vidare livligt förslaget om inrättande

av en självständig tandvårdsbyrå med hänsyn till tandvårdens stora betydelse

för samhället, dess omfattning och pågående utveckling samt dess

särart i förhållande till medicinen i övrigt.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet framhåller, att genom inrättande

av en särskild lag- och utredningsbyrå borde större stadga och kontinuitet i

det omfattande utredningsarbete, som åvilade medicinalstyrelsen, kunna påräknas.

Slutligen har statens sjukhuspersonals förbund framhållit, att personalfrågornas

behandling och handläggning icke tillräckligt beaktats av utredningen.

Med den omfattning personalen hade inom de under medicinalstyrelsen

sorterande disciplinerna syntes det förbundet vara behövligt med en särskild

personalbyrå för handläggning av personalärenden. Denna byrå skulle

då också ha hand om utredningar av olika slag, vilka nu finge utföras av de

olika byråerna var för sig. Sådana utredningar hade hittills på grund av

bristande tid icke sällan fått stå tillbaka för ärenden av andra slag. Vid denna

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

byrå borde jämväl knytas en fullmäktig, insatt i anställnings- och personalfrågor,

motsvarande de rådgivande organ, som nu stode till medicinalstyrelsens

förfogande på andra områden. Utredningen hade emellertid icke berört

frågan om en sådan byrå och det vore därför svårt att närmare utforma, hur

den lämpligast skulle organiseras. Förbundet hemställde därför, att Kungl.

Maj:t, innan den centrala organisationen av det civila medicinalväsendet slutligen

fastställdes, måtte låta utreda frågan om inrättande jämväl av en särskild

byrå för handläggning av personalfrågor.

Föredraganden.

Genom sitt förslag om inrättande av en administrativ överdi rektorsbefattning

har utredningen i första hand velat tillgodose det alltmera stegrade

behovet av kvalificerad administrativ rådgivning och samordning inom

styrelsen. Jämsides härmed har utredningen funnit lämpligt, att den administrative

överdirektören i normala fall fungerar som generaldirektörens ställföreträdare,

varigenom vidgade möjligheter till avlastning av generaldirektörens

arbetsbörda skulle vinnas utan att enhetligheten vid ärendenas handläggning

äventyras eller byråarbetet eftersättes.

Behovet av en juridiskt utbildad befattningshavare med allmän administrativ

erfarenhet, som kan ägna huvudparten av sin tid åt rådgivning och samordning,

har vitsordats av såväl medicinalstyrelsen som flertalet övriga remissinstanser.

Stor samstämmighet synes ock råda om angelägenheten av att

generaldirektören beredes lättnad i sin arbetsbörda genom en effektivare ställföreträdaranordning

än den nuvarande. Meningarna gå emellertid isär beträffande

lämpligheten av att tillgodose nu berörda ändamål genom en och samma

befattningshavare på sätt medicinalstyrelseutredningen tänkt sig. Medicinalstyrelsen

anser, att de uppgifter som här avses äro så artskilda och omfattande,

att de motivera tillskapande av två överdirektörsbefattningar; den ene av

överdirektörerna borde äga juridiskt-administrativ utbildning, medan den

andre, som skulle fungera såsom ställföreträdare, borde besitta medicinsk sakkunskap.

Riksräkenskapsverket synes i princip dela denna uppfattning. Från

läkarhåll har i allmänhet gjorts gällande, att ställföreträdarens uppgifter vore

av den natur, att de krävde medicinsk utbildning; den administrativa rådgivningen

och samordningen borde kunna anförtros åt chefen för den föreslagna

lag- och utredningsbyrån. Statens organisationsnämnd lutar åt samma

uppfattning och förordar för sin del, att sinnessjukvårdsärendena sammanföras

till en avdelning under en psykiatriskt utbildad läkare, vilken samtidigt

skulle fungera som generaldirektörens ställföreträdare. Å andra sidan hävda

bland andra landstingsförbundet och lasarettsläkarföreningen, att överdirektören

bör äga juridiskt-administrativ utbildning för att önskvärd komplettering

av styrelsens ledning skall komma till stånd. Av samma mening är statskontoret,

ehuru ämbetsverket ifrågasätter, om icke överdirektörsbefattningen

lämpligen borde förenas med chefskapet för en administrativ byrå.

För egen del vill jag kraftigt understryka vikten av att behovet av kvali
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

ficerad administrativ rådgivning och samordning beträffande de olika sidorna

av medicinalstyrelsens verksamhet tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.

Detta kan enligt min mening icke ske med mindre än att en särskild befattningshavare

tillsättes för ändamålet, lämpligen i överdirektörs ställning. Redan

föreliggande erfarenhet visar, att hithörande uppgifter taga huvudparten av

en befattningshavares, nämligen kameralbyråchefens, tid i anspråk. Visserligen

komma vid bifall till förslaget om inrättande av en särskild veterinärstyrelse

de veterinära ärendena att bortfalla från medicinalstyrelsen, men å

andra sidan bör en väsentlig del av byråärendena — vilka nu icke äro underkastade

någon enhetlig granskning — bliva föremål för en sådan. Därtill

kommer, att utvecklingen på medicinalväsendets område kan förväntas tillföra

medicinalstyrelsen en snabbt växande arbetsmängd; till belysning härav

må nämnas, att antalet inkommande ärenden, tillhörande medicinalväsendet,

under det senaste decenniet ökat från i runt tal 24 000 till 40 000, frånsett räkningar,

rapporter och andra anmälningar. Om, såsom i vissa remissyttranden

ifrågasatts, nu berörda konsultations- och samordningsuppgifter förenades

med chefskapet för den i betänkandet föreslagna lag- och utredningsbyrån

eller för en administrativ byrå med än vidare arbetsuppgifter, komme därför

syftet med utredningens förslag i förevarande hänseende att i väsentlig mån

förfelas. De uppgifter som skola åvila den nye befattningshavaren synas mig

dessutom vara av den karaktär, att de motivera en högre tjänsteställning än

den, som tillkommer byråchef i allmänhet; närmast torde de kunna jämställas

med dem, som tillkomma expeditionschef i statsdepartement.

Beträffande ställföreträdarskapet för generaldirektören har, såsom nyss

nämnts, från flera håll förordats att medicinalstyrelsen för detta ändamål skulle

tillföras en särskild befattningshavare med läkarutbildning, av medicinalstyrelsen

betecknad såsom en medicinsk överdirektör. Samtidigt har yrkande framförts

om återinförande av kravet på läkarlegitimation för innehav av generaldirektörsposten.

Båda dessa förslag bottna ytterst i den uppfattningen, att styrelsens

verksamhet är exklusivt medicinskt inriktad och att därför en läkare

bör ha väsentligt större förutsättningar att utöva ledningen av styrelsen än

en icke medicinskt skolad chef. I anledning härav må erinras om att, då denna

fråga år 1928 var föremål för statsmakternas prövning (propositionen nr 122,

riksdagens skrivelse nr 241), från såväl föredragande departementschefens

som riksdagens sida betonades, att tyngdpunkten av styrelsens verksamhet,

frånsett ärenden av rent löpande beskaffenhet, alltmera kommit att innefatta

administrativa spörsmål, för vilkas bedömande icke ovillkorligen krävdes

medicinsk utbildning. Med beaktande härav och då kvalificerad medicinsk

sakkunskap i viss utsträckning ändock förutsattes vara tillgänglig inom medicinalstyrelsen

och dess vetenskapliga råd, ansågs Kungl. Maj:t böra äga

möjlighet att till innehavare av generaldirektörsposten utse den lämpligaste

av de personer, som vid ett givet tillfälle stode till förfogande, vare sig han

innehade läkarlegitimation eller icke. Samma synpunkter anlades på frågan

om kompetensen för generaldirektörens ställföreträdare.

Under den tid, som därefter förflutit, har förskjutningen av tyngdpunkten

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

i styrelsens verksamhet över på det administrativa planet blivit alltmera framträdande.

Detta har också delvis vunnit beaktande genom det av mig biträdda

förslaget om inrättande av en administrativ överdirektörsbefattning. Ett

genomförande av detta förslag kan dock enligt min uppfattning icke, på sätt

medicinalstyrelsen synes förmena, tagas till intäkt för att beskära Kungl.

Maj:ts fria prövningsrätt i fråga om utseende av verkets chef, på vilken fortfarande

i princip skulle ankomma att fatta beslut i alla viktigare administrativa

frågor. Ur de synpunkter medicinalstyrelsen hävdat torde något praktiskt

behov icke heller föreligga att få till stånd en ändring härutinnan. Hittills

har nämligen generaldirektörsbefattningen uteslutande besatts med läkare,

oaktat sådant kompetensvillkor icke gällt under snart två decennier. Jag

anser mig under sådana förhållanden sakna anledning att förorda en återgång

till tidigare gällande kompetensföreskrifter i ämnet.

Med denna ståndpunkt finner jag icke skäl föreligga att nu till diskussion

upptaga frågan om inrättande av en särskild överdirektörsbefattning med

medicinskt utbildad innehavare för fullgörande av funktionen som generaldirektörens

ställföreträdare. I likhet med utredningen och åtskilliga remissinstanser

anser jag det naturligt, att man för denna uppgift i första hand

söker utnyttja den administrative överdirektören, vilken i alla fall avses ägna

en avsevärd del av sin tid åt ärenden, som skola underställas generaldirektörens

prövning. Tvekan synes emellertid kunna råda, i vad mån överdirektörens

avsedda arbetsbörda i övrigt medgiver, att han anlitas som generaldirektörens

ställföreträdare, icke minst då det gäller att bereda generaldirektören

den avlastning i det dagliga arbetet, som påkallas av dennes deltagande

i kommittéutredningar, kongresser och andra sammanträden utom medicinalstyrelsen.

Väsentligt ökade förutsättningar härvidlag torde emellertid kunna

ernås, därest överdirektören erhåller erforderligt biträde beträffande den rådgivning

och granskning, som berör de s. k. byråärendena. Detta torde förslagsvis

kunna ske genom anställande direkt under överdirektören av en e. o.

befattningshavare i byrådirektörs tjänsteställning, vilken då i första hand

skulle taga befattning med ärenden från de fackbyråer, som icke själva förfoga

över en administrativt utbildad tjänsteman i motsvarande ställning. Nu

avsedde byrådirektör torde lämpligen kunna anlitas även för beredning och

föredragning av ärenden rörande styrelsens personal och organisation. Genom

denna anordning skulle, förutom ökade möjligheter att utnyttja den av mig

förordade överdirektören såsom ställföreträdare för generaldirektören, även

andra fördelar vinnas. Dels skulle överdirektören kunna i huvudsak koncentrera

sin uppmärksamhet på ärenden av svårare eller principiell beskaffenhet,

och dels skulle kameralbyråchefen få mera tid att ägna sig åt de rent kamerala

uppgifterna, ett önskemål som framförts i ett flertal remissyttranden. I varje

fall synes det mig lämpligt att anordningen prövas i praktiken, innan frågan

om inrättande av ytterligare en överdirektörsbefattning upptages till slutlig

prövning. Anordningen i fråga är enligt min uppfattning jämväl att föredraga

framför det av statens organisationsnämnd skisserade förslaget om sammanförande

av sinnessjukvårdsärendena till en avdelning, vars chef tillika skulle

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

fungera som generaldirektörens ställföreträdare. Ett genomförande av detta

förslag skulle icke innebära någon mera betydande avlastning för generaldirektören,

emedan det stora flertalet hithörande ärenden redan nu handlägges

som nämnd- eller byråärenden.

Jag förordar alltså — med nyssnämnda komplettering — utredningens förslag

om inrättande av en administrativ överdirektörsbefattning, vars innehavare

skall tjänstgöra dels som konsult och expeditionschef, dels ock i normala

fall som generaldirektörens ställföreträdare. I likhet med utredningen

förutsätter jag, att då längre tids tjänstledighet för generaldirektören erfordras

eller eljest särskilda skäl föreligga, frågan om generaldirektörsbefattningens

uppehållande underställes Kungl. Maj:t, som därvid bör äga möjlighet förordna

annan än överdirektören att bestrida befattningen. I första hand torde

därvid i allmänhet befattningshavare inom medicinalstyrelsen med medicinsk

utbildning ifrågakomma. Motsvarande befogenhet bör tillkomma medicinalstyrelsen

vid semester eller annan ledighet av kortvarigare beskaffenhet för

överdirektören.

I fråga om byråindelningen tillstyrker jag utredningens förslag om

inrättande av en lag- och utredningsbyrå. De skäl, som i vissa yttranden framförts

till förmån för en utbyggnad av denna byrå till en administrativ byrå,

omfattande jämväl personalärenden, torde i huvudsak bortfalla vid bifall till

mitt förslag om centralisering av ärenden rörande styrelsens personal och organisation

till den administrative överdirektören. Inrättande av en självständig

veterinärstyrelse kommer endast att i mindre mån påverka lag- och utredningsbyråns

avsedda arbetsbörda, då jag i likhet med utredningen utgår från att

veterinärstyrelsen skall äga att i viss omfattning, särskilt vad angår det gemensamma

arbetsfältet för läkare och veterinärer, anlita den juridiska sakkunskap,

som finnes tillgänglig å byrån. Jag vill tillägga, att redan nu föreligga åtskilliga

frågor angående revision av sjukhuslagen, epidemilagen, hälsovårdsstadgan

och ordningen för tandläkarkonstens utövande m. m., som komma att taga

byråns arbetskrafter i anspråk för lång tid framåt.

Jag tillstyrker vidare utredningens förslag om utbyggande av de nuvarande

avdelningarna för tandvårdsärenden och för rättspsykiatriska ärenden till självständiga

byråer. Den senare byrån torde i överensstämmelse med medicinalstyrelsens

förslag böra officiellt benämnas byrån för social- och rättspsykiatri.

Det av medicinalstyrelsen och vissa andra remissinstanser framförda kravet

på uppdelning av den nuvarande medicinalbyrån i en allmänmedicinsk och en

socialhygienisk byrå torde icke sakna fog, om hänsyn endast tages till arbetsbördans

omfattning. På sätt av utredningen framgår, föreligger emellertid ett

mycket nära samband mellan de båda ifrågasatta byråernas verksamhetsområde,

vilket också medfört vissa svårigheter att åvägabringa en naturlig uppdelning

av ärendena byråerna emellan, särskilt när det gäller styrelsens befattning

med tjänsteläkarna i deras olika funktioner. Med hänsyn härtill finner

jag i likhet med utredningen bäst att tills vidare undvika en uppdelning av

medicinalbyrån och i stället tillse, att byråchefens arbetsbörda lättas i erfor
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

derlig omfattning. Detta synes lämpligen kunna ske genom att dels bereda

honom ökad kvalificerad hjälp inom byrån och dels befria honom från uppdraget

som ordförande i rättspsykiatriska nämnden, vilket icke har något direkt

samband med byråns verksamhet. Härtill återkommer jag i det följande.

Statens sjukhuspersonals förbund har hemställt om utredning rörande inrättande

av en särskild personalbyrå inom medicinalstyrelsen. Denna framställning,

som främst tager sikte på den vid statens sinnessjukhus och anstalt

för fallandesjuka anställda personalen, lärer huvudsakligen grunda sig på det

förhållandet, att arbetskrafterna inom styrelsen tidigare varit otillräckliga för

att bereda och tillrättalägga vissa frågor rörande denna personals anställningsoch

tjänstgöringsförhållanden m. m. I den mån så fortfarande är fallet, torde

detta till väsentlig del kunna avhjälpas genom en utökning av befattningshavarna

på sinnessjukvårdsbyrån och kameralbyråns avdelning för sinnessjukhusens

ekonomiska förvaltning. Denna fråga behandlar jag i det följande.

I framställningen uttalas även önskemål om anknytande till personalbyrån av

en fullmäktig att stå till förfogade för samråd i ärenden, som angå ifrågavarande

personal. Ehuru personalförbundet genom begagnande av sin förhandlingsrätt

kan påverka avgörandet i mera allmänna anställnings-, arbets- och

avlöningsfrågor, är jag icke främmande för tanken att genom kompletterande

anordningar tillgodose rimliga krav på vidgat medinflytande från personalens

sida i ärenden av särskilt intresse för densamma. Delvis torde detta kunna ske

genom att låta en representant för personalen ingå såsom ledamot i vederbörande

sjukhusdirektioner, en anordning som från och med innevarande

kalenderår försöksvis vidtagits vid vissa sinnessjukhus. I övrigt synes hithörande

spörsmål lämpligen böra beredas genom förhandlingar mellan medicinalstyrelsen

och personalförbundet under beaktande av motsvarande förhållanden

inom andra statliga förvaltningsområden.

\id bifall till vad jag sålunda förordat skulle medicinalstyrelsen komma att

bestå av, förutom en generaldirektör och en överdirektör, nio byråer, nämligen

medicinalbyrån, hälsovårdsbyrån, (kropps-) sjukhusbyrån, sinnessjukvårdsbyrån,

byrån för social- och rättspsykiatri, tandvårdsbyrån, apoteksbyrån,

lag- och utredningsbyrån samt kameralbyrån. I fråga om ärendenas fördelning

mellan dessa byråer och kompetenskraven för byråchefstjänsterna ansluter jag

mig i princip till utredningens förslag. Detta innebär bland annat, att jag i

likhet med riksräkenskapsverket finner mest ändamålsenligt, att medicinalstyrelsen

åvilande kontroll och rådgivning beträffande sjukhusens ekonomiska

förvaltning ävensom vissa ärenden rörande apotekens ekonomiska förhållanden

centraliseras till kameralbyrån. Detsamma gäller tillsynen och rådgivningen

rörande laboratoriernas ekonomiska förvaltning. Till motiven härför återkommer

jag i annat sammanhang. Den närmare fördelningen av ärendena torde

böra ske i samband med fastställande av ny instruktion för medicinalstyrelsen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Chefspersonalens anställnings- och löneförhållanden.

Medicinalstyrelseutredningen.

Utredningen erinrar till en början om att samtliga byråchefer inom

medicinalstyrelsen äro fullmaktsinnehavare och åtnjuta lön enligt 30 lönegraden

av civila avlöningsreglementets löneplan A. För dessa befattningshavare

uppgår begynnelselönen till omkring 15 300 kronor och slutlönen till

16 800 kronor, varifrån avgå pensionsavdrag med i runt tal 900 kronor. Härvid

ha icke medräknats de provisoriska lönetillägg, som tillkommit under

år 1946.

Utredningen omnämner vidare, att frågan om byråchefs- och rådstjänsternas

lönegradsplacering inom allmänna civilförvaltningen varit föremål för behandling

av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga i ett år 1942 avgivet betänkande

(SOU 1942: 30). Däri hade de sakkunniga, som i princip tagit avstånd

från en differentiering av byråchefstjänsterna, framhållit, att i avseende å

rekryteringen till dessa befattningar kunde särskiljas två huvudgrupper av

tjänster, nämligen å ena sidan sådana, som företrädesvis rekryterades från

den statliga befattningshavarkåren och därvid ofta från respektive verks

egen kår, samt å andra sidan sådana, vilkas innehavare tidigare haft sin

verksamhet förlagd utom den egentliga statstjänsten. I sistnämnda fall vore

tjänstens speciella karaktär sådan, att av dess innehavare måste krävas praktisk

erfarenhet av annat slag än den, som i regel kunde förvärvas i statstjänst,

exempelvis praktisk erfarenhet från vissa näringsområden såsom jordbruk,

sjöfart m. m. De rekryteringssvårigheter, som förelåge beträffande byråchefstjänsterna,

hade i dylika fall gjort sig gällande med särskild styrka. Enligt

de sakkunnigas mening skulle vissa lättnader uppnås, om dessa tjänster

kunde förvandlas till förordnandetjänster, tillsatta på viss tid. Härigenom

skulle åstadkommas ett löneläge, vilket i betraktande jämväl av den pensionsrätt,

som efter viss förordnandetid uppkomme, skulle kunna föranleda

dugande män ur det praktiska livet att övergå i statens tjänst.

Med beaktande av dessa synpunkter har medicinalstyrelseutredningen till

behandling upptagit frågan om rekryteringen till »fackbyråchefstjänsterna»

inom medicinalstyrelsen. Därvid anför utredningen följande allmänna synpunkter,

som närmast taga sikte på byråchefer med medicinsk utbildning.

Det är ett känt förhållande, att stora svårigheter icke sällan mött vid rekryteringen

av de byråchefsbefattningar inom styrelsen, för vilka kräves

human- eller veterinärmedicinsk fackutbildning. Nu berörda svårigheter

torde i ej ringa mån bero på att läkar- och veterinäryrket ofta bereder sina

utövare större personlig tillfredsställelse än förvaltningstjänsten i allmänhet

kan erbjuda. Huvudanledningen till svårigheterna torde emellertid vara

att söka i den omständigheten, att de grupper av läkare och veterinärer, ur

vilka ifrågavarande befattningar lämpligen rekryteras, i regel hava avsevärt

högre inkomster av sin verksamhet än dem, som äro förenade med befattningarna

inom medicinalstyrelsen. För att möjliggöra förvärvandet av kvalificerade

innehavare av hithörande befattningar har därför tillstånd till mot
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

tagande av uppdrag vid sidan om tjänsten stundom måst medgivas i en omfattning,

som icke kunnat undgå att verka hinderligt på tjänstens handhavande.

Här berörda förhållande har jämväl uppmärksammats i direktiven, som

framhålla, att spörsmålet bör bedömas i samband med andra föreliggande

organisationsproblem, bland annat frågan om kvalitativ förstärkning av

den juridiskt-administrativa sakkunskapen inom styrelsen. Medicinalstyrelseutredningen

har på grund härav undersökt möjligheten av att i viss utsträckning

ersätta de medicinskt utbildade byråcheferna med administrativt skolade

krafter och låta den erforderliga medicinska sakkunskapen tillgodoses

genom anlitande av deltidsanställda konsulter. Denna undersökning

har emellertid givit vid handen, att stora vanskligheter skulle möta

att för den medicinska konsultationen erhålla väl kvalificerade krafter, som

tillika ägde nödig erfarenhet rörande hälso- och sjukvårdsförhållandena i

landets olika delar. I den mån sådana krafter finnas i Stockholm eller dess

närhet, äro de i allmänhet så upptagna av inkomstbringande göromål, att

de icke kunna förväntas stå till förfogande i erforderlig omfattning mot den

arvodesersättning, som kunde komma i fråga. Med all sannolikhet skulle en

dylik ordning, om den överhuvud kunde genomföras, leda till en avsevärd

försening av ärendenas handläggning. Utredningen har under sådana förhållanden

icke ansett sig böra föreslå åtgärder av nämnda innebörd i annan

män än som följer av förslaget om inrättande av en särskild byrå för lagärenden

och större utredningar. I övrigt torde man tills vidare vara i huvudsak

hänvisad till att inom ramen för de bestämmelser, som gällande civila avlöningsreglemente

innehåller, söka åvägabringa största möjliga förbättring av

lönevillkoren för förenämnda befattningshavare. Även om ett ur rekryteringssynpunkt

fullt betryggande resultat icke lärer kunna uppnås på denna

väg, torde det dock därigenom bliva möjligt att så begränsa tillstånden till

enskilda uppdrag, att de i intet fall behöva inkräkta på tjänstens behöriga

fullgörande.

En synpunkt, som i detta sammanhang jämväl förtjänar beaktande, är

önskvärdheten att möjliggöra större rörlighet i fråga om innehavare av

flertalet hithörande befattningar. För närvarande gäller för byråchefsbefattningarna

en pensionsålder av 65 år och flertalet innehavare har då tjänstgjort

å sina befattningar i 20—25 år. Med den snabba utveckling, som karakteriserar

medicinal- och veterinärväsendet i våra dagar, har det blivit allt

svårare för fackbyråcheferna att under så lång tid upprätthålla nödig kontakt

med praktik och vetenskap. Behov har därför uppkommit av en anställningsform,

som möjliggör en efter förhållandena på området mera smidigt

avpassad avgång från tjänsten med bibehållande av pensionsförmånen. En

sådan anordning skulle tjäna icke blott statens utan även den enskilde befattningshavarens

legitima intressen.

Ovan anförda synpunkter torde i huvudsak kunna tillgodoses genom att

i anslutning till 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas uttalande —

uppföra befattningarna å C-planen i civila avlöningsreglementet och besätta

desamma medelst förordnande för viss tid, förslagsvis sex år åt gången. En

dylik överföring medför nämligen i och för sig såväl löneförbättring med

större eller mindre belopp som möjlighet att erhålla full pension efter 12

tjänstår, låt vara med en mindre reduktion om vederbörande då icke fyllt

55 år samt förordnandet på befattningshavarens egen önskan upphävs eller

icke förnyas vid den bestämda tidens utgång.

Tilläggas bör, att utredningen ansett nu anförda synpunkter vara i större

cllei mindre grad tillämpliga även pa de byråchefstjänster, av vilkas inne

liavare kräves legitimation som tandläkare eller apotekare. Utredningen har

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

därför icke funnit anledning föreligga att i förevarande hänseende göra skillnad

mellan fackbyråchefer av olika slag utan förordar, att samtliga fackbyråchefer

inom medicinalstyrelsen (respektive veterinärstyrelsen) uppföras å

C-planen.

Beträffande lönegradsplaceringen erinrar utredningen om att —- i anslutning

till förenämnda betänkande (SOU 1942: 30) — inom finansdepartementet

upprättats en promemoria, vari såsom huvudregel vid överförande av

en byråchefstjänst från A-plan till C-plan angivits, att högre placering än

lönegrad C 6 icke bör ifrågakomma, såvida icke särskilda skäl därför kunna

anföras. En placering i nämnda lönegrad innebär, att vederbörande befattningshavare

från och med tjänstens tillträdande kommer i åtnjutande

av en bruttolön, som jämte rörligt tillägg och kristillägg men frånsett provisoriskt

lönetillägg för närvarande uppgår till omkring 17 300 kronor. Inom

de närmast liggande sex högre lönegraderna (C 7—12) ökas bruttolönen med

1 000 kronor för varje lönegrad. Härifrån avgå pensionsavdrag med belopp,

stigande från omkring 900 till 1 200 kronor. Pensionsunderlaget utgör i lönegrad

C 6 7 800 kronor och i lönegrad C 12 ungefär 9 800 kronor.

Som ett underlag för bedömande av byråchefernas lönegradsplacering lämnar

utredningen bland annat följande uppgifter rörande medelinkomsten för

de befattningshavargrupper, ur vilka fackbyråchef stjänsterna pläga rekryteras.

1

Medelinkomsten (brutto) av läkarverksamhet, varom här är fråga, varierade

enligt inom medicinalstyrelsen tillgängliga uppgifter för år 1942 mellan

25 000—30 000 kronor för tjänsteläkare i öppen vård (förste provinsialläkare,

provinsialläkare och stadsläkare) samt mellan 30 000—40 000 kronor

för överläkare vid lasarett och sanatorier, medan den för överläkare vid

statliga och kommunala sinnessjukhus stannade vid omkring 21 000 kronor,

förmånen av fri bostad inberäknad. Medelinkomsten för apoteksinnehavare,

som äro skyldiga att erlägga allmän avgift för gemensamma ändamål, utgjorde

enligt från apotekens avgiftsberedning inhämtade uppgifter för samma

år i runt tal 16 200 kronor, sedan den allmänna avgiften frånräknats. Distriktstandläkarnas

medelinkomst uppgick enligt uppgifter, som lämnats av svenska

landstingsförbundet, år 1943 till drygt 14 100 kronor för manliga och 12 100

kronor för kvinnliga befattningshavare; mellan landstingens centrala lönenämnd

och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund har dock senare träffats

en överenskommelse, varigenom den årliga medelinkomsten för manliga befattningshavare

beräknas stiga till ungefär 15 500 kronor. För samtliga nu

nämnda befattningsgrupper gäller emellertid, att inkomsterna inom grupperna

variera starkt och att dessa för åtskilliga befattningshavare avsevärt överskrida

de medeltal, som ovan angivits.

Härefter yttrar utredningen.

Uppenbart är, att dessa inkomstsiffror icke utan vidare kunna läggas

till grund för ett bedömande av fackbyråchefernas lönegradsplacering.

Frånsett att tjänstepensionsunderlaget för vissa befattningshavargrupper

inom rekryteringskategorierna avsevärt understiger motsvarande underlag

för befattningshavare i lönegrad C 6, tillkomma åtskilliga faktorer, som för
1

I det följande uteslutas speciella uppgifter och yttranden rörande veterinära förhållanden,

enär dessa lämpligen böra redovisas i samband med frågan om veterinärstyrelsens

organisation.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

ringa värdet av en direkt jämförelse. Särskilt beträffande befattningshavare,

som jämte lön åtnjuta inkomst enligt taxa, blir jämförelsen haltande, då

med taxeinkomstens förvärvande icke sällan äro förenade utgifter av växlande

storlek. Uppgifterna torde dock vara av värde såtillvida som de giva

en ungefärlig bild av inkomstläget för ifrågavarande rekryteringskategorier.

Denna synes utvisa bland annat, att en tämligen markerad skillnad föreligger

mellan inkomstlaget för å ena sidan läkarna och å andra sidan övriga

befattningshavargrupper. I betraktande härav och med hänsyn till angelägenheten

av att underlätta rekryteringen speciellt till chefstjänsterna å

läkarbyråerna synes det utredningen erforderligt, att dessa tjänster placeras

något högre än övriga byråchefstjänster. Utredningen föreslår därför, att

cheferna för de fem läkarbyråerna (medicinalbyrån, hälsovårdsbyrån, sjukhusbyrån,

sinnessjukvårdsbyrån samt byrån för social- och rättspsykiatri) placeras

i lönegrad C 7 och att cheferna för övriga fackbyråer (tandvårdsbyrån

och apoteksbyrån) i princip placeras i lönegrad C 6.

Rörande chefen för kameralbyrån anser sig utredningen, i avbidan på

statsmakternas ställningstagande till frågan om byråchefernas lönegradsplacering

i allmänhet, icke böra ifrågasätta annan placering än den hittillsvarande

eller A 30. För lagbyråchefen kunna däremot enligt utredningens

mening olika alternativ tänkas. Utredningen anför härutinnan.

Först gäller det härvid att taga ställning till frågan, huruvida tjänsten i

likhet med motsvarande befattningar inom statsdepartementen bör organiseras

som passagetjänst eller som en befattning med mera stadigvarande innehavare.

Skäl kunna anföras för båda formerna. Beaktas må emellertid, att

lagbyråchefen i medicinalstyrelsen kommer att i avsevärd grad bli hänvisad

till att själv anskaffa och bearbeta primärmaterial, medan lagbyråcheferna

inom departementen som regel ha att med ledning av remissvar överarbeta

redan föreliggande förslag. Erinras må vidare om behovet av översyn och

sammanställningar med jämna mellanrum av gällande författningar inom medicinal-

(och veterinär)väsendet, vilket i mån av tid skulle tillgodoses genom

lagbyråns försorg. Båda dessa omständigheter synas tala för att befattningen

gives en sådan karaktär, att innehavaren hinner förvärva en allsidig och

grundlig kännedom om författningar och organisatoriska förhållanden på hithörande

områden. Med hänsyn härtill förordar utredningen, att befattningen

uppföres å civila avlöningsreglementets A-plan och placeras i 30 lönegraden.

Utredningen vill erinra om att motsvarande ställning tillkommer chefen för

socialstyrelsens lag- och administrativa byrå.

I anslutning till den ståndpunkt, som utredningen sålunda intagit till frågan

om byråchefernas lönegradsplacering, förordar utredningen, att benämningen

medicinalråd i princip reserveras för läkarbyråcheferna.

I anslutning härtill anmäler utredningen frågan om anställnings- och löneförhållandena

för de båda inspektörerna på sinnessjukvårdens och

sinnesslövårdens område m. m., vilkas tjänsteställning och ansvar anses

vara nära jämförlig med de medicinska byråchefernas.

Befattningen som överinspektör för sinnessjukvården är för närvarande

uppförd å löneplan C, lönegrad 6. Innehavaren förordnas tills vidare och

är alltså icke tillförsäkrad pension å befattningen som sådan. Befattningen

har närmast tillkommit i syfte att skapa en garanti för att personer icke hållas

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 67.

2191 46 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. May.ts proposition nr 67.

intagna å sinnessjukhus utan att behov av vård å sådan anstalt föreligger.

Överinspektören skall jämväl göra sig underrättad om de intagnas behandling

och därvid ägna särskild uppmärksamhet åt användningen av tvångsmedel

och isolering. Befattningen är alltså avsedd att utgöra ett skydd för patienterna

mot eventuella övergrepp från anstaltsläkarnas eller anstaltspersonalens

sida.

Utredningen framhåller, att överinspektörens betydelse för utskrivningsfrågornas

behandling efter sinnessjuknämndens tillkomst år 1931 i viss mån

trätt i bakgrunden och att hans uppmärksamhet allt mera kommit att inrikta

sig på den terapeutiska sidan av verksamheten vid sinnessjukhusen.

Efter överläggningar med sakkunniga på området har utredningen på skäl,

som i betänkandet närmare utvecklas, bibragts den uppfattningen, att en intensifiering

av terapien inom sinnessjukvården är av behovet påkallad, samt

föreslagit, att åt överinspektören uppdrages att tills vidare närmast under

medicinalstyrelsen utöva tillsyn och rådgivning i detta hänseende. Härvid

utgår utredningen från att överinspektören befrias från honom nu åliggande

skyldighet att som ledamot deltaga i rättspsykiatriska nämndens arbete. Tilllika

förutsätter utredningen, att överinspektören — i motsats till vad för

närvarande är fallet — själv blir föredragande i styrelsen för de ärenden,

som föranledas av hans iakttagelser och verksamhet å sinnessjukhusen.

Beträffande befattningen som inspektör för sinnesslövården (inklusive

epileptikervården) erinrar utredningen bland annat om att denna tidigare under

några år försöksvis varit förenad med sekreterarbefattningen hos sinnessjuknämnden.

Denna förening hade visat sig icke vara hållbar. Såväl storleken

av som oliksidigheten i den samlade arbetsbördan hade lett till att ifrågavarande

befattningar (hösten 1945) skilts åt och var för sig provisoriskt förenats

med andra göromål av mindre omfattning och mera likartad karaktär.

Därvid hade åt sinnesslövårdsinspektören anförtrotts den centrala tillsynen

över och den befattning i övrigt med den statsunderstödda psykiska bamaoch

ungdomsvården, som tillkomme medicinalstyrelsen, varvid ersättningen

bestämts utgå i form av arvode till ett sammanlagt belopp av 14 900 kronor

för år, motsvarande bruttolön enligt 29 löneklassen i löneplan A.

Enligt utredningens mening torde någon minskning i det med sinnesslövårdsinspektionen

förenade arbetet icke kunna förväntas. Tvärtom hade man

såsom en konsekvens av den år 1944 beslutade lagstiftningen om vård och

undervisning av bildbara sinnesslöa att räkna med en betydande utbyggnad

av såväl den statliga som landstingskommunala sinnesslövården, vilket i sin

tur måste komma att innebära en ökad belastning å sinnesslövårdsinspektören.

Samtidigt hade man att emotse en stegrad utveckling av den psykiska

barna- och ungdomsvården, sedan från och med den 1 juli 1945 möjlighet

beretts att erhålla statsbidrag till denna vårdgren. För central tillsyn och

rådgivning m. m. beträffande nu nämnda vårdgrenar, vilka vore med varandra

närbesläktade, erfordrades därför under överskådlig framtid minst en befattningshavare,

som ägnade hela sin tid och arbetskraft åt dithörande uppgifter.

Mot bakgrunden härav finner utredningen starka skäl tala för att åt in
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

spektören för sinnesslövården samt den psykiska barna- och ungdomsvården

inrättas en särskild befattning å stat i likhet med vad som tidigare skett beträffande

överinspektören för sinnessjukvården. I samband härmed föreslås

befattningens benämning ändrad till förslagsvis »inspektör för psykisk barnavård

m. m.».

Rörande lönegradsplaceringen och anställningsformen för de båda inspektörerna

yttrar utredningen följande.

Som en konsekvens av utredningens förslag om medicinalrådens löneställning

finner utredningen framgå, att överinspektören för sinnessjukvården bör

uPP^yttas från lönegrad C 6 till lönegrad C 7. Han skulle därigenom jämväl

bli i det närmaste ekonomiskt jämställd med sjukhuscheferna för de

medelstora statliga sinnessjukhusen, vilket torde vara av särskild betydelse

ur rekryteringssynpunkt. Beträffande inspektören för sinnesslövården samt

den psykiska bama- och ungdomsvården är frågan mera komplicerad, enär

dennes arbetsfält och åligganden ännu icke vunnit sin slutliga utformning.

Då den med befattningen förenade nuvarande arbetsbördan till sin art och

omfattning torde få anses mindre krävande och ansvarsfylld än överinspektörens,

finner sig utredningen icke kunna förorda högre löneställning för

ifrågavarande befattningshavare än lönegrad C 6, vilken i jämförelse med nuvarande

löneförmåner i allt fall medför en betydande förbättring.

Ett särskilt spörsmål beträffande nu berörda inspektörer är, huruvida de

böra förordnas tills vidare eller, liksom medicinalråden, förordnas på viss tid

och tillerkännas pensionsrätt å befattningarna. Båda anställningsformerna

torde i förevarande fall vara användbara. Erfarenheten har emellertid utvisat,

att svårigheter mött att å ifrågavarande befattningar under önskvärd

tid behålla väl kvalificerade krafter. Det ligger ock i sakens natur, att befattningarnas

innehavare skänkes ett större mått av oberoende och självständighet

i förhållande till medicinalstyrelsen och sinnessjukhusens överläkare,

om de äro garanterade pensionsrätt å befattningarna — en synpunkt

som i detta sammanhang förtjänar att särskilt understrykas med hänsyn till

inspektörernas åligganden att bevaka de tvångsintagna patienternas intressen

i fråga om behandling och utskrivning.

Ur nu anförda synpunkter torde den senare av förenämnda anställningsformer

vara att föredraga. Genom densamma torde ock behovet av personombyte

å befattningarna med ej alltför långa mellanrum kunna tillgodoses

på ett tillfredsställande sätt. Utredningen förordar därför i princip, att befattningarna

tillsättas på viss tid. förslagsvis sex år, och förenas med pensionsrätt.

Beträffande överinspektören för sinnessjukvården, vilkens förordnande

för närvarande gäller tills vidare, torde nämnda anställningsform böra

tillämpas utan ytterligare uppskov. Yad åter angår befattningen som inspektör

för sinnesslövården samt den psykiska barna- och ungdomsvården

kunna vissa skäl anföras för att närmare erfarenhet rörande de med densamma

förenade arbetsuppgifterna avvaktas, innan befattningen förenas med

pensionsrätt. Första förordnandet å denna befattning torde därför böra

allenast gälla tills vidare.

Utredningen berör slutligen spörsmålen om generaldirektörens och

överdirektörens löneställning. Utredningen yttrar i denna del.

Generaldirektören åtnjuter för närvarande avlöning enligt lönegrad C 12

motsvarande en lön, inklusive rörligt tillägg och kristillägg, av omkring

23 300 kronor eller, efter vederbörliga pensionsavdrag, 22 100 kronor. Av

förut anförda inkomstuppgifter för olika läkargrupper framgår, att denna

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

lön understiger medelinkomsten såväl för tjänsteläkarna i öppen vård som,

framför allt, för övriga läkargrupper inom kroppssjukvården. På grund av

sin verkschefsbefattning är generaldirektören jämväl förhindrad att åtaga sig

enskilda uppdrag vid sidan om tjänsten. Svårigheter ha också yppat sig, då

det gällt att finna en läkare, som varit villig och lämplig att bekläda generaldirektörsposten.

För innehav av denna post kräves visserligen författningsenligt

icke legitimation som läkare, men löneförmånerna böra självfallet vara

så utmätta, att de icke lägga hinder i vägen för att besätta posten med eu

lämplig läkare. Under sådana förhållanden finner utredningen erforderligt,

att generaldirektören beredes en förbättrad löneställning, förslagsvis genom

uppflyttning till lönegrad C 14, innebärande en löneökning med 4 000 kronor.

Utredningen har härvid icke förbisett, att en sådan förhöjning skulle

innebära avsteg från den för verkschefer inom civilförvaltningen i allmänhet

tillämpade löneställningen. Med hänsyn till angelägenheten av att för

denna viktiga post kunna förvärva en högt kvalificerad kraft anser utredningen

dock ett dylikt avsteg fullt motiverat. Utredningen vill tillika erinra

om att avsteg tidigare gjorts i fråga om placeringen av bland annat

chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt flertalet verkschefer inom

kommunikationsverken.

Den administrative överdirektören torde i egenskap av expeditions- och

personalchef böra placeras i lönegrad C 8 eller samma lönegrad som expeditionschef

inom statsdepartement. Enligt utredningens förslag skall överdirektören,

därest icke Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, tillika fungera

som generaldirektörens ställföreträdare. För det härmed förenade arbetet

och ansvaret synes böra utgå ett särskilt arvode, förslagsvis 2 000 kronor,

överdirektören torde, i likhet med flertalet chefsbefattningar inom medicinalstyrelsen,

lämpligen böra förordnas för en tid av sex år i sänder. Pensionsunderlaget

bör beräknas enligt lönegraden C 8.

Sammanfattningsvis skulle alltså enligt utredningens förslag löneställningen

för chefspersonalen inom medicinalstyrelsen bliva följande:

Generaldirektören ........................ C 14

överdirektören ........................... C 8 ( + arvode)

Medicinalråd .............................. C 7

Övriga fackbyråchefer .................. C 6

Kameralbyråchefen ..................... A 30

Lagbyråchefen ........................... A 30

Härjämte skulle överinspektören för sinnessjukvården vara placerad i lönegrad

C 7 och inspektören för psykisk barnavård m. m. i lönegrad C 6.

Yttranden över medicinalstyrelseutredningens

förslag.

Yad först angår byråchefernas löneställning understryker medicinalstyrelsen

vad utredningen anfört om svårigheterna att rekrytera de

chefsbefattningar inom medicinalstyrelsen, vilkas innehavare skola äga medicinsk

eller därmed jämförlig fackutbildning. Styrelsen delar vidare de sakkunnigas

uppfattning, att huvudanledningen till rekryteringssvårigheterna är

att söka i det förhållandet, att löneförmånerna för dessa befattningar väsentligt

understiga inkomsterna för motsvarande rekryteringskårer. Styrelsen

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

förmenar likaledes, att rekryteringen skulle underlättas genom en övergång

till civila avlöningsreglementets löneplan C, samtidigt som de ledande befattningshavarnas

initiativkraft bättre skulle tillvaratagas genom en sådan

åtgärd.

Beträffande utredningens förslag till ifrågavarande befattningshavares

iönegradsplacering framhåller styrelsen, att metoden att redovisa inkomstsiffror

för rekryteringskårerna i princip vore riktig men att de sakkunnigas

val av medelinkomsten närmast skulle motsvara förutsättningen, att medicinalstyrelsen

borde rekryteras med medelmåttor, något som självfallet ej

varit avsett. Ville man se verkligheten i ögonen, komme man ej ifrån, att

det mellan skicklighet och inkomster för hithörande yrkesgrupper i stort sett

rådde en viss relation såtillvida, att många av de driftigaste och skickligaste

hade större inkomster, medan de mindre effektiva och kunniga hade mindre

inkomster. Ätt undantag funnes minskade ej giltigheten av denna regel.

Mot bakgrunden av denna uppfattning lämnar styrelsen bland annat följande

kompletterande inkomstuppgifter, avseende den s. k. övre kvartilen av

läkar- och apotekarkårerna.

Bör inkomsten av läkarverksamhet (brutto) för olika kategorier enligt det

av de sakkunniga nyttjade materialet (självdeklarationer för år 1942) uppgick

den övre kvartilen — vilken betecknar gränsen mellan inkomsterna för

de 25 % läkare, som deklarerat högst inkomst, och de övrigas — till följande

belopp, nämligen förste provinsialläkare och därmed jämställda förste stadsläkare

29 600 kronor, provinsialläkare 28 900 kronor, stads- m. fl. kommunalläkare

34 950 kronor, överläkare vid delat lasarett 44 700 kronor och vid odelat

lasarett 36 800 kronor samt överläkare vid sinnessjukhus 24 050 kronor.

Medeltalen för rörelseavdrag lågo mellan ett lägsta genomsnittsbelopp av

1 000 kronor för överläkare vid sinnessjukhus och ett högsta genomsnittsbelopp

av 7 000 kronor för stads- m. fl. kommunala läkare. Medelinkomsten

av läkarverksamhet (netto) för den fjärdedel av läkarna, som enligt taxeringsbesluten

för år 1942 haft de högsta inkomsterna, uppgick för nedanstående

kategorier till följande belopp, nämligen för förste provinsialläkare och

därmed jämställda förste stadsläkare till 28 400 kronor, för provinsialläkare

till 26 700 kronor, för stads- m. fl. kommunalläkare till 32 200 kronor, för

överläkare vid delat lasarett till 49 600 kronor och vid odelat lasarett till

40 000 kronor samt för överläkare vid sinnessjukhus till 27 000 kronor.

Medelinkomsten för den fjärdedel av apoteksinnehavare, som äro skyldiga

att erlägga allmän avgift för gemensamma ändamål och som haft de högsta

inkomsterna, utgjorde år 1943 24 696 kronor, med en högsta inkomst av

39 503 kronor.

Medicinalstyrelsen har icke haft material tillgängligt för en motsvarande

sammanställning för distriktstandläkarnas del men erinrar om att dessa tandläkare

obestridligen ha en väsentligt lägre behållen medelinkomst än de privatpraktiserande

tandläkarna. Styrelsen tillägger, att det självfallet icke

vore medicinalstyrelsens mening, att de anförda siffrorna direkt borde läggas

till grund för lönegradsplaceringen av styrelsens chefspersonal. Men när

rekryteringssvårigheterna kommit att framträda med sådan styrka som för

styrelsens del, nödgades man, med frångående av eljest använda principer,

följa lagen om tillgång och efterfrågan.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Härefter anför styrelsen bland annat.

Enligt styrelsens uppfattning måste i första hand fasthållas, att löneställningen

skall bestämmas i förhållande till arten och omfattningen av det arbete,

som utföres, och tyngden av det ansvar, som bäres av varje ämbetsman.

Då varken arbetet är mindre kvalificerat eller ansvaret mindre tungt

för de fackbyråchefer, som äro icke-läkare, än för läkarbyråcheferna, anser

styrelsen att samtliga fackbyråchefer böra placeras i samma lönegrad.

I andra hand bör man enligt styrelsens uppfattning beakta alla de faktorer,

vilka inrymmas i begreppet rekryteringspersonalens allmänna inkomststandard.

Om hänsynen härtill och till nyss angivna princip om lika löneställning

ensamt skulle få fälla utslaget, borde byråchefsbefattningarna placeras

i lägst lönegrad C 10, vilken ger nettolönebeloppet 20 300 kronor. Detta

skulle visserligen för ifrågakommande läkares och apotekares del innebära

en icke oväsentlig inkomstminskning men skulle å andra sidan medföra en

inkomstökning för folktandvårdsläkama. Nu berörda förhållande finge tagas

som en konsekvens av principen om en enhetlig löneställning.

En sålunda framräknad löneställning anser styrelsen sig emellertid böra

justera genom kontroller i olika riktningar. Ett visst värde ligger obestridligen

i de sakkunnigas framhållande av att placering på C-löneplanen för ifrågavarande

befattningshavare ofta skulle medföra ett höjt pensionsunderlag. Däremot

föranleder hänsynen till omkostnaderna för befattningshavargrupper

med både lön och prestationsersättning ej sänkning av den »matematiska»

lönegraden, emedan dessa omkostnader ej äro av den storleksordning för

någon läkarkategori, att nettoinkomsten sjunker ned mot beloppet 20 300

kronor.

Styrelsen erinrar ytterligare om att Kungl. Maj:t i propositionerna nr

239 och 286 till 1946 års riksdag framlagt förslag till ändrad lönegradsplacering

för vissa tekniska byråchefer inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt kommunikationsverken, innebärande en placering i lönegraden C 8 och

i några fall C 9.

Vid avvägning av de synpunkter, som sålunda och i övrigt måste tagas

i betraktande vid bestämmandet av löneställningen för medicinalstyrelsens

byråchefer, har styrelsen kommit till den uppfattningen, att rent sakliga hänsyn

pekade mot lönegraden C 9. Sålunda talade för denna lönegrad storleken

av de statsekonomiska intressen, som byråcheferna hade att bevaka, deras

till följd härav i skilda hänseenden mycket krävande arbete och mycket stora

ansvar samt den synnerligen omfattande utbildning, som erfordrades. Å andra

sidan talade hänsynen till lönegradsplaceringen av byråchefer i vissa andra

fall samt kravet på återhållsamhet i lönefrågor för en placering av styrelsens

fackbyråchefer i lönegraden C 8. I valet mellan dessa synpunkter har styrelsen

stannat för att förorda, att fackbyråcheferna placeras i lönegrad C 8.

Denna placering, som innebär en höjning av nettoslutlönen i förhållande till

lönegraden A 30 med i runt tal 2 500 kronor, är enligt styrelsens bestämda

uppfattning den lägsta, som kan ifrågakomma, om man vill uppnå en nämnvärd

förbättring i rekryteringshänseende.

Styrelsen framhåller i fortsättningen, att den osedvanliga omfattningen av

kameralbyråchefens arbetsbörda samt de kvalifikationer, som måste krävas

av lagbyråchefen inom styrelsen, talade för att även dessa båda befattnings
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

71

havare borde beredas C-plansanställning. Anställningsformen för dem borde

dock bestämmas i samband med en översyn av löneställningen för byråchefer

i allmänhet. I avbidan härå föreslår styrelsen, att cheferna för kameralbyrån

samt lag- och utredningsbyrån provisoriskt uppflyttas till lönegrad A 32.

Som en konsekvens av styrelsens ståndpunkt i lönefrågan finner styrelsen

önskvärt med en enhetlig benämning för alla fackbyråchefer och föreslår, att

benämningen medicinalråd tilldelas även cheferna för tandvårds- och apoteksbyråerna.

Statskontoret anser tillräckliga skäl icke föreligga att överföra fackbyråchef

stjänsterna till C-planen. Statskontoret yttrar bland annat.

Statskontoret har tidigare i olika sammanhang haft anledning inlägga en

gensaga mot den alltmer utbredda föreställningen, att C-löneplanen är ett instrument,

som med fördel kan begagnas, så snart löneförmånerna enligt Aplanen

icke anses medgiva tillräckligt gynnsamma villkor för att säkerställa

rekryteringen. Det må understrykas, att löneplan C ursprungligen inrättats

endast för ett mycket begränsat antal chefsbefattningar inom centraladministrationen

— lönerna äro fördenskull icke dyrortsdifferentierade — nämligen

i de fall, då det ansetts vara av särskild vikt, att möjlighet till eventuellt

personbyte å befattningen hålles öppen och det därför kunde befinnas motiverat,

att staten ikläder sig de högre kostnader, som avlöning enligt C-planen

med garanterad pensionsrätt redan efter relativt kortvarig anställningstid

medför för statsverket. Särskilt inom områden, där konkurrensen om arbetskraften

är mera framträdande och frestelsen därför måste förutsättas

bliva stor att efter 12 års statstjänst med en rikligt tillmätt pension övergå

till anställning hos enskild företagare eller privat verksamhet, torde stor

försiktighet vara att anbefalla vid inrättandet av förordnandetjänster. Man

lärer heller icke i längden kunna undvika de rekryteringssvårigheter, som

äro en direkt följd av rådande brist på arbetskraft inom snart sagt alla områden,

enbart med en löneökning på ett eller annat 1 000-tal kronor. — Enligt

statskontorets bestämda uppfattning utövar fullmakten och den säkra ställningen

i statstjänst en betydligt större lockelse än en relativt begränsad höjning

av kontantlönen. Statskontoret har därmed icke velat'' säga, att den nuvarande

löneställningen för byråchefer i allmän förvaltningstjänst är lämpligt

avvägd. Tvärtom ger utvecklingen på löneområdet både inom och utom

statens tjänst anledning till övervägande av viss förbättring. Men denna bör

då åvägabringas genom tjänsternas uppflyttning i högre lönegrad på A-planen

utan uppgivande av fullmaktsskyddet och den fasta ställningen i övrigt.

Detta är emellertid en fråga, som bör prövas i annat och större sammanhang

och icke lösas separat för en viss förvaltningsgren.

Att fackbyråcheferna i medicinalstyrelsen skulle ha svårare än motsvarande

befattningshavare på andra håll att under tiden fram till den vanliga

pensionsåldern upprätthålla nödig kontakt med praktik och vetenskap och

därför böra intaga en mera rörlig ställning, tillåter sig statskontoret betvivla.

Det avtagande av initiativkraft och arbetsförmåga, som ligger i åldrandets

natur, lär man vara nödsakad att räkna med även på detta område. Befolkningsutvecklingen

inbjuder nu mindre än någonsin till ökat utbyte av äldre

arbetskraft mot yngre. På sålunda anförda skäl får statskontoret bestämt avstyrka

förslagen om ändrad löneställning för fackbyråcheferna i medicinalstyrelsen.

Statskontoret tillägger, att om det mot förmodan skulle

för läkarkåren lägga bestämda hinder

visa sig, att ini

vägen för eu

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

tillfredsställande rekrytering av läkartjänsterna inom medicinalstyrelsen vid

tillämpning av de för statstjänstemän vanliga avlöningsnormerna, syntes en

lösning av organisationsfrågan böra övervägas efter andra linjer än de av

utredningen föreslagna. Ifrågasättas kunde sålunda, om icke den medicinska

och liknande vetenskapliga expertis, varav medicinalstyrelsen i sin verksamhet

vore i behov, skulle kunna företrädas av särskilt tillkallade fackmän, avlönade

efter prestation medelst lämpligt avpassade arvoden och utan ställning

som ordinarie statstjänstemän, alltså ett vetenskapligt råd i ny bemärkelse.

Styrelsen i övrigt skulle bestå av en läkare som chef och byråchefer

med juridiskt administrativ och kameral utbildning.

Allmänna lönenämnden åter tillstyrker för sin del, att fackbyråchef stjänsterna

uppföras i C-planen. Rörande lönegradsplaceringen av byråchefstjänsterna

yttrar lönenämnden.

Till förmån för medicinalstyrelsens förslag om medicinalrådens inplacering

i C B kunna givetvis vägande skäl anföras. Lönenämnden anser sig dock

icke kunna nu gå utöver de sakkunnigas förslag om inplacering i C 7, då en

högre lönegradsplacering enligt nämndens mening måste ses i samband med

frågan om byråchefernas löneställning i allmänhet. Yad medicinalstyrelsen

uttalat rörande inkomstläget för de kårer, varifrån chefstjänsterna å styrelsens

fackbyråer rekryteras, synes motivera, att också cheferna för apoteksbyrån

och tandvårdsbyrån uppföras i C 7. Yad angår de administrativa byråchefernas

lönegradsplacering kan lönenämnden icke finna anledning föreligga,

att för medicinalstyrelsens del för närvarande räkna med annan lönegrad

än den för byråchefer med administrativa arbetsuppgifter i allmänhet nu

gällande 30 lönegraden.

Riksräkenskapsverket anser, att alla fackbyråchefer böra placeras i samma

lönegrad, men betonar samtidigt, att frågan om byråchefernas löneställning

bör lösas i ett vidare sammanhang under beaktande jämväl av de administrativa

byråchefernas berättigade intressen.

Sveriges läkarförbund finner utredningens förslag till lönegradsplacering

av läkarpersonalen inom styrelsen otillfredsställande. Ur synpunkten av förstklassig

rekrytering vore det nödvändigt med väsentliga löneförbättringar, så

att lönerna komme i nivå med dem, som kunde uppnås i andra befattningar

inom facket. Av stor betydelse för en tillfredsställande rekrytering av de

medicinska chefstjänsterna vore vidare frågan, huruvida mindre, enskilda

uppdrag vid sidan av tjänsten kunde få förekomma även i händelse av löneförhöjning.

Medicinalstyrelseutredningen hade i detta hänseende allenast uttalat,

att enskilda uppdrag vid sidan om tjänsten borde kunna begränsas så,

att de i intet fall behövde inkräkta på tjänstens behöriga fullgörande. Det

syntes förbundet vara av vikt, att statsmakterna bestämt uttalade sig i denna

fråga.

Sveriges yngre läkares förening anser det vara ovisst, huruvida svårigheterna

med rekryteringen vore till så övervägande del av ekonomisk art,

som de sakkunniga förmenat. Den, som utbildat sig till läkare, ville gärna

i någon form och åtminstone i viss begränsad utsträckning ha en själva yrket

mera nära stående verksamhet än den administrativa. Det borde därför övervägas,

om ej de medicinska befattningshavarna i vissa fall borde tillåtas ut
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

öva annan verksamhet. Föreningen framhåller samtidigt med skärpa, att

denna läkarverksamhet icke skulle få ha sådan omfattning, att den inkräktade

på huvuduppgiften såsom ämbetsman inom medicinalstyrelsen. Det vore

enligt föreningens mening en av de viktigaste förutsättningarna för hela frågan

om medicinalstyrelsens organisation att möjliggöra, att de bästa tänkbara

krafter ur läkarkåren kunde bindas till styrelsen.

Svenska psykiatriska föreningen anser nödvändigt, att väsentliga löneförbättringar

vidtagas, men ställer sig betänksam gentemot förslaget att uppföra

byråchefstjänsterna å C-planen, enär det innebure ett avsteg från principen

om ämbetsmännens oavsättlighet. Då denna princip utgjorde en viktig

garanti för ämbetsmännens självständighet gentemot verksledningen och statsmakterna,

funne föreningen det angeläget, att den bibehölles. Behovet av

kontakt med praktik och vetenskap kunde tillgodoses genom införandet av

bestämmelser om rätt till tjänstledighet med bibehållen lön för studieresor,

smärre vetenskapliga undersökningar och eventuellt kortare sjukhusförordnanden.

Sveriges tandläkarförbund framhåller, att distriktstandläkarnas inkomstförhållanden

icke kan läggas till grund för lönesättningen i förevarande fall.

Liksom i betänkandet vid löneplaceringen av läkarbyråcheferna jämförelse

skett med överläkare vid lasarett och sanatorier, borde beträffande lönesättningen

för tandvårdsbyråchefen jämförelse ske med de högre befattningshavarna

inom folktandvården, nämligen centralpoliklinikföreståndarna. År

1945 hade inkomsten för dessa uppgått till omkring 20 000 kronor. De stora

krav i ett flertal hänseenden, som måste ställas på chefen för tandvårdsbyrån,

gjorde, att tjänsten måste erbjuda tillräckliga ekonomiska förmåner i förhållande

till nyssnämnda befattningshavargrupp för att kunna locka de bästa

krafterna. Förbundet anser därför, att tandvårdsbyråns chef bör placeras i

lägst C 7.

Apotekar organisationerna betona, att såväl rekryteringsskäl som önskvärdheten

av att undvika ombyten på chefsbefattningen för apoteksbyrån talade

för att sistnämnda befattning placerades i lönegrad C 7. Ur allmänhetens synpunkt

vore denna post lika viktig som chefsbefattningarna för läkarbyråerna.

Apoteksbyråchefen borde därför ha samma löneställning och tjänstetitel som

läkarbyråcheferna,

Yad härefter angår de båda inspektör sbefattningarna för sinnessjuk-

och sinnesslövården m. m. förordar medicinalstyrelsen, att överinspektören

för sinnessjukvården erhåller samma anställnings- och löneförmåner,

som styrelsen föreslagit för medicinalråd (C 8). Styrelsen utgår därvid

i likhet med utredningen från att överinspektören själv skall bli föredragande

i styrelsen för de ärenden, som föranledas av hans iakttagelser och

verksamhet å sinnessjukhusen. Till frågan om vidgade befogenheter för överinspektör

att lämna råd och anvisningar beträffande terapeutiska verksamheten

inom sinnessjukvården har styrelsen, som i sak icke synes ha något

att erinra mot utredningens rekommendationer i detta hänseende, förklarat

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

sig vilja återkomma i samband med överarbetningen av 10-årsplanen för sinnessjukvårdens

utbyggande.

Styrelsen framhåller vidare, att inspektören för sinnesslövården samt den

psykiska barna- och ungdomsvården principiellt sett icke borde placeras lägre

an överinspektören för sinnessjukvården, emedan arbetsuppgifterna till sin

art icke vore mindre krävande och ansvarsfyllda än dennes. Den omständigheten,

att arbetsuppgifterna för sinnesslövårdsinspektören ännu icke vunnit

sin slutgiltiga utformning, talade enligt medicinalstyrelsens uppfattning

snarare för än emot en sådan placering. Arbetet krävde nämligen särskilt

mycket av initiativ och praktiskt handlag under en uppbyggnadsperiod samt

bleve med hänsyn till frånvaron av stadgad praxis tyngre än i en stabiliserad

verksamhet. På grund härav föreslår medicinalstyrelsen, att även

ifrågavarande inspektör placeras i lönegrad C 8. Psykologiska och andra

skäl talade enligt styrelsens uppfattning vidare för att benämningen å sistnämnda

inspektörsbefattning ändrades till »överinspektör för psykisk barnavård

m. m.».

Svenska psykiatriska föreningen, med vilken Sveriges läkarförbund instämmer,

finner det nödvändigt, att läkare med ingående kännedom om sinnessjukvårdens

organisation, vittomfattande erfarenhet i psykiatri och goda

kunskaper om såväl kommunal som statlig sinnessjukhusdrift erhållas till

ifrågavarande inspektörsbefattningar. Föreningen yttrar vidare bland annat.

Beträffande överinspektören för sinnessjukvården delar föreningen icke

utredningens tro, att bättre anställningsförhållanden jämte en löneökning på

endast 1 000 kronor, varigenom överinspektören skulle erhålla 18 300 kronor

per år, skulle locka en väl kvalificerad kraft. Föreningen anser, att därtill

bör komma en hyresersättning av åtminstone 3 000 kronor per år.

Föreningen delar utredningens åsikt, att tillsyningsmyndigheten bör verka

för en intensifiering av den sjukvårdande verksamheten vid sinnessjukhusen,

särskilt vad beträffar den aktiva terapien. Denna senare uppgift kan måhända

också utövas av överinspektören, varvid man dock måste beakta svårigheten

att finna lämplig befattningshavare, som behärskar båda sidorna av

verksamheten. Föreningen vill dock ifrågasätta, om dessa stora arbetsuppgifter

kunna fyllas av en enda läkare. Lämpligare vore att inrätta en tjänst

såsom konsulent i sinnessjukvårdsfrågor direkt under byråchefen å sinnessjukvårdsbyrån.

Sinnessjukvårdens stora utveckling under senare år torde ha

givit överinspektören en arbetsbörda av sådan storleksordning, att han även

vid bibehållande av nuvarande inspektionsuppgifter bör befrias från deltagande

i rättspsykiatriska nämndens arbete.

Sinnesslövården befinner sig fortfarande i ett icke godtagbart skick, och

en genomgripande omorganisation måste med det snaraste företagas. Denna

viktiga fråga har också upptagits i medicinalstyrelsens s. k. 10-årsplan. De

arbetsuppgifter man kan förvänta komma att åvila inspektören för sinnesslövården

komma att bli särskilt krävande och fordra en väl kvalificerad

läkare. Föreningen delar därför till en del utredningens uppfattning om inspektörens

löneställning men anser, att även här hyresersättning av samma

storlek som ovan angivits bör tillkomma. I detta sammanhang vill föreningen

icke ingå på spörsmålet om lämpligheten att förena tjänsten som inspektör

över sinnesslövården med inspektionen av den psykiska barna- och ungdomsvården

men kan icke underlåta en förmodan, att även detta senare arbete

kommer att bli betydligt krävande med tiden.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Statskontoret anser, att överinspektören för sinnessjukvålden bör bibehållas

vid sin nuvarande placering (C 6) och att inspektören för sinnesslövården

m. m. bör hänföras till lönegrad C 5.

Allmänna lönenämnden förordar, att överinspektören för sinnessjukvården

beredes samma anställnings- och löneförmåner, som utredningen föreslagit

för medicinalråd (C 7). Beträffande inspektören för sinnesslövården in. in.

kan lönenämnden för sin del icke finna, att vad medicinalstyrelsen anfört

bör föranleda ett frångående av utredningens förslag om placering av tjänsten

i lönegrad C 6.

Beträffande slutligen den löneställning, som bör tillkomma generaldirektören

samt överdirektör inom styrelsen, yttrar medicinalstyrelsen

följande.

Vad generaldirektörens avlöning angår kan medicinalstyrelsen ansluta sig

till de sakkunnigas motivering. Däremot vill styrelsen åberopa just denna

motivering för en placering av honom i lönegraden C 15 eller samma lönegrad,

som tillkommer ordföranden och chefen för statens organisationsnämnd

samt cheferna för generalpoststyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Det kan enligt styrelsens mening knappast anses rimligt, att chefen för

medicinalstyrelsen skall uppbära en avlöning, som alltför markant understiger

inkomsterna för flertalet tjänsteläkare och chefer vid landets lasarettsavdelningar.

När det gäller de båda överdirektörerna, synes det medicinalstyrelsen som

om löneställningen för överdirektören vid karolinska sjukhuset kan tjäna till

vägledning. Åtminstone för styrelsen skulle det te sig märkligt, om överdirektörsbefattningarna

i den riksomspännande centraladministrationen skulle

genom lönegradsplaceringen anges såsom mindre viktiga än den administrative

chefsbefattningen för en enda statlig sjukvårdsanstalt, låt vara en av de

största i landet. Att märka är, att de båda överdirektörerna skulle i stor utsträckning

övertaga arbetsuppgifter, som nu åvila generaldirektören. Då

överdirektören vid karolinska sjukhuset hänförts till lönegrad C 10, föreslår

medicinalstyrelsen, att såväl den medicinske som den administrative överdirektören

hos styrelsen placeras lägst i denna lönegrad.

Statskontoret anser däremot tillräckliga skäl icke föreligga för höjning av

generaldirektörens lön utöver den för cheferna för större civila verk — t. ex.

tullverket — sedvanliga lönegraden C 12. Den administrative överdirektör,

som tillika skulle fungera som generaldirektörens ställföreträdare, föreslås

hänförd till lönegrad C 8 utan det av utredningen föreslagna tilläggsarvodet,

enär ställföreträdarskapet skulle ingå i överdirektörens normala tjänsteåligganden.

Allmänna lönenämnden tillstyrker utredningens förslag om uppflyttning av

generaldirektören i lönegrad C 14. Vidare har lönenämnden i och för sig

intet att erinra mot att den administrative överdirektören hänföres till lönegrad

C 8. För ställföreträdarskapet borde enligt nämndens mening icke utgå

fast arvode utan vikariatsersättning för tid, som överdirektören uppehölle

generaldirektörsbefattningen. För den händelse Kungl. Maj:t skulle förordna

annan än överdirektören till ställföreträdare, borde särskilt arvode tillerkännas

denne.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Föredraganden.

Erfarenheten har till fullo bestyrkt, att betydande svårigheter mött vid

rekryteringen av de medicinska byråchefstjänsterna. Det torde ock

få anses klarlagt, att dessa svårigheter till huvudsaklig del bottna i det förhållandet,

att de inkomster, som äro förenade med ifrågavarande byråchefstjänster,

i regel avsevärt understiga dem, som medfölja läkarverksamhet i

statlig eller kommunal tjänst. För att förvärva kvalificerad innehavare av

dessa tjänster ha ej sällan bisysslor måst tolereras i en omfattning, som icke

varit önskvärd. Med den allt snabbare utveckling, som kännetecknar medicinalväsendet

under senare tid, har samtidigt behov uppkommit av en anställningsform,

som möjliggör en mera smidigt avpassad avgång ur tjänsten med

oavkortad pension än gällande ordning för tjänster å A-plan medgiver.

I likhet med utredningen, medicinalstyrelsen och lönenämnden anser jag,

att en överflyttning av de medicinska byråchefstjänsterna på civila avlöningsreglementets

C-plan ur nu anförda synpunkter skulle medföra betydande

fördelar. Det är visserligen sant, att den säkrare ställning, som

en fullmakt innebär, har sitt särskilda värde ur rekryteringssynpunkt.

Men å andra sidan har erfarenheten tydligt visat, att den nuvarande löneställningen

i och för sig icke är tillräckligt lockande för de läkarkategorier,

varom här närmast är fråga, varför en höjning av medicinalrådens löner i allt

fall måste vidtagas, om rekryteringsmöjligheterna skola kunna förbättras. Jag

anser det då vara en beaktansvärd vinst, om man samtidigt kan möjliggöra

en större rörlighet i fråga om befattningarnas återbesättande än vad nu är

fallet. Härvid vill jag, i anledning av vad statskontoret anfört, fästa uppmärksamheten

vid att ett utbyte av medicinskt skolade byråchefer mot juridisktadministrativt

utbildade åtminstone tills vidare icke synes erbjuda en framkomlig

väg ur rekryteringssvårigheterna. Jag förordar därför, att ifrågavarande

befattningar överföras till C-plan. Då enahanda synpunkter i större

eller mindre utsträckning kunna anläggas även beträffande chefstjänsterna

för tandvårds- och apoteksbyråerna, torde dessa tjänster likaledes böra uppföras

å C-plan.

I fråga om lönegradsplaceringen innebär utredningens förslag, att läkarbyråcheferna

skola placeras i lönegrad C 7 och övriga fackbyråchefer i C 6.

Avgörande betydelse har därvid tillmätts inkomstläget för rekryteringsgruppema.

Häremot ha medicinalstyrelsen och lönenämnden m. fl. remissinstanser

hävdat, att en enhetlig lönegradsplacering av samtliga fackbyråchefer

inom medicinalstyrelsen vore mera rättvis med hänsyn till arten och omfattningen

av fackbyråchefernas arbetsbörda och ansvar. Medicinalstyrelsen har

för sin del förordat lönegrad C 8, medan lönenämnden stannat vid att tillstyrka

lönegrad C 7, även om enligt lönenämndens uppfattning vägande skäl

kunna anföras för en högre placering. Själv ansluter jag mig till lönenämndens

ståndpunkt och förordar alltså lönegrad C 7 för samtliga fackbyråchefer.

Till detta mitt ställningstagande har i sin mån medverkat, att medelinkomsten

för centralpoliklinikföreståndarna inom folktandvården samt för apoteksinne
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

havarna under år 1945 enligt lämnade uppgifter stigit till omkring 20 000

kronor, vilket efter den allmänna lönerevisionen ungefär motsvarar inkomsten

i lönegrad C 7. Samtliga fackbyråchefer torde böra benämnas medicinalråd

och förordnas för en tid av sex år i sänder.

Om den av mig förordade lönegradsplaceringen godtages, förutsätter jag

i likhet med utredningen, att en restriktivare prövning av frågor om tillstånd

för fackbyråcheferna att innehava bisysslor kommer att framdeles tillämpas.

Att helt förbjuda innehav av dylika sysslor lärer lika litet som i andra fall

vara möjligt eller ur allmän synpunkt önskvärt.

Beträffande de administrativa byråcheferna är jag icke beredd att förorda

annan placering än 30 lönegraden. Chefen för lag- och utredningsbyrån torde

tills vidare böra anställas å extra ordinarie stat.

Av vad jag i det föregående förordat anser jag böra följa, att överinspektören

för sinnessjukvården i riket uppflyttas från lönegrad C 6 till

C 7 samt att han liksom medicinalråden förordnas för en tid av sex år i

sänder. I likhet med utredningen utgår jag härvid från att han, i mån av

tid, skall ägna ökad uppmärksamhet åt den aktiva terapien inom sinnessjukvården

samt att han skall vara föredragande inom styrelsen i ärenden, som

direkt sammanhänga med hans verksamhet. För att lätta hans nuvarande

arbetsbörda bör han befrias från honom nu författningsenligt åliggande skyldighet

att såsom ledamot deltaga i rättspsykiatriska nämndens sammanträden.

Till frågan om hans ersättare i nämnden återkommer jag i ett följande avsnitt.

Körande inspektören för sinnesslö vår den samt den psykiska

barn a- och ungdomsvården ansluter jag mig till utredningens förslag,

att befattningen uppföres å C-planen med placering i lönegrad C 6 samt att

innehavaren, i avbidan på närmare erfarenhet rörande lämpligheten att förena

nu berörda arbetsuppgifter, förordnas tills vidare. Av enahanda skäl torde

någon förändring av befattningens benämning icke böra nu vidtagas.

Fullgoda motiv synas mig vidare ha förebragts för att bereda generaldirektören

en förbättrad löneställning. Jag anser mig dock icke kunna gå

utöver utredningens, av lönenämnden biträdda förslag att placera verkschefen

i lönegrad C 14, medförande en löneökning av i runt tal 4 000 kronor.

Vad slutligen angår överdirektören kunna skäl anföras såväl för utredningens

förslag om placering i lönegrad C 8 jämte särskilt arvode såsom

ersättning för ställföreträdarskapet som för medicinalstyrelsens förslag att

placera honom i lönegrad C 10. Med hänsyn till önskvärdheten av att åt

Kungl. Maj :t inrymmes frihet i fråga om förordnande av ställföreträdare för

generaldirektören, vill jag för min del förorda, att överdirektörsbefattningen

placeras i lönegrad C 8 och att för ställföreträdarskapet utgår ett särskilt

arvode av 2 000 kronor för år, motsvarande skillnaden mellan lönegraderna

C 8 och C 10. Tilläggas må, att ett arvode av samma storlek för närvarande

utgår till verkschefernas ställföreträdare i telegrafstyrelsen och generalpoststyrelsen.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Behovet av underordnad personal och dennas

löneställning.

A. Läkarbyråerna.

Nuvarande personalbestånd.

Å samtliga nuvarande läkarbyråer (frånsett lasarettsbyråns tandvårdsavdelning)

är anställd biträdande personal med medicinsk utbildning. Flertalet

av de medicinskt utbildade medarbetarna har karaktären av specialföredragande,

d. v. s. de ha jämlikt 18 § instruktionen för medicinalstyrelsen av generaldirektören

förordnats att i byråchefs ställe och, efter omständigheterna,

under dennes inseende handlägga viss eller vissa grupper av ärenden. Sådana

specialföredragande finnas -— frånsett föredragande av mera tillfällig karaktär

— för närvarande till ett antal av 6, nämligen å medicinalbyrån en för mödravårdsärenden

och en för barnavårdsärenden, å hälsovårdsbyrån en för ärenden

rörande könssjukdomarnas bekämpande, å lasarettsbyrån en för tuberkulosärenden

samt å sinnessjukvårdsbyrån två för rättspsykiatriska ärenden. Samtliga

dessa äro anställda mot arvode varierande alltefter arbetstidens längd.

Härutöver finnas 3 s. k. medicinalrådsassistenter, varav en är placerad å

medicinalbyrån och huvudsakligen biträder byråchefen vid beredningen av

rättsmedicinska ärenden, en biträder byråchefen å hälsovårdsbyrån vid beredningen

företrädesvis av ärenden rörande vaccinationsbefrielse, tillstånd

till förgörande av ohyra med vissa gifter samt på byrån ankommande vikariatsförordnanden

och statistiska sammanställningar, medan den tredje, som är

av mera tillfällig karaktär, biträder chefen för sinnessjukvårdsbyrån med

handläggning av framställningar från patienter, placering av straffriförklarade,

förordnanden av läkare m. m. Medicinalrådsassistenterna åtnjuta arvode efter

5 300 kronor för år.

I anslutning härtill må erinras om att å lasarettsbyrån tjänstgöra 2 befattningshavare

med sjuksköterskeutbildning. Den ena är placerad som byråinspektör

i lönegrad A 22 och har att å styrelsens vägnar utöva inspektion

över sjuksköterskeväsendet samt att i övrigt biträda med föredragning och beredning

av ärenden rörande sjuksköterskeväsendet. Den andra, som tillsatts år

1945, fungerar som biträdande byråinspektör och avlönas tills vidare enligt

lönegrad Eo 17.

Å alla läkarbyråer finnes dessutom juridiskt utbildad personal. Den består

bland annat av 3 förste byråsekreterare (A 24), placerade å respektive medicinal-,

lasaretts- och sinnessjukvårdsbyråerna, samt 2 byråsekreterare (A 21).

Härtill komma 1 befattningshavare med arvode motsvarande lönegrad Eo 24,

placerad på hälsovårdsbyrån, samt 7 amanuenser, av vilka två tillkommit under

innevarande budgetår.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

79

Medicinalstyrelseutredningen.

I fråga om den biträdande personalen med medicinsk utbildning

har utredningens förslag påverkats av att den medicinska sakkunskapen, särskilt

under senare år, successivt tillgodosetts i relativt betydande omfattning

efter hand som utvecklingen på medicinalväsendets område fortskridit. Samtliga

sex specialföredragande ha sålunda tillkommit under åren 1939—1945,

varjämte åt inspektören för sinnesslövården m. m. uppdragits att föredraga

flertalet till dennes område hörande ärenden. Utredningens förslag begränsar

sig därför till smärre jämkningar av organisationen i denna del.

I första hand föreslås, att å medicinalbyråns allmänna avdelning anställes

en särskild föredragande för ärenden av rättsmedicinsk eller därmed närbesläktad

natur. Samtidigt härmed skulle nuvarande befattning som medicinalrådsassistent

å byrån indragas. Motiveringen för denna förändring, som sammanhänger

med frågan om byråindelningen, är främst att lätta arbetsbördan

för medicinalbyråchefen, på vilken föredragningsskyldigheten för dessa ärenden

för närvarande vilar.

I fråga om den socialhygieniska avdelningen har utredningen riktat

uppmärksamheten på att 1941 års befolkningsutredning i ett den 22 november

1945 dagtecknat betänkande om förlossningsvården (SOU 1945: 50)

föreslagit anställande av en arvodesavlönad läkare, som skulle tjänstgöra dels

som överinspektör för förlossningsvården i dess helhet, inklusive den förebyggande

mödravården, dels ock som föredragande i viktigare ärenden inom

detta område. Ifrågavarande anordning hade tänkts som ett provisorium

under den tid, som erfordras för en genomgående översyn av förlossningsvården

i landets olika sjukvårdsområden i syfte att avhjälpa nu föreliggande

brister inom denna vårdgren. Med beaktande härav och för att ej belasta

överinspektören med rutinbetonade ärenden förutsattes nuvarande specialföredraganden

i mödravårdsärenden skola bibehållas med oförändrat arvode.

Härjämte föreslogs, att inom medicinalstyrelsen skulle anställas en heltidstjänstgörande

barnmorska i lönegrad Eo 20 för att biträda dels med övervakningen

av det under beredskapsperioden upplagda barnmorskeregistret,

dels ock med erforderliga detaljutredningar rörande mödra- och förlossningsvårdens

anordnande, barnmorskornas tjänstgöring m. m.

Utredningen begränsar sig för egen del till att konstatera, att befattningen

som överinspektör för förlossningsvården allenast vore avsedd som ett provisorium

för tillgodoseende av vissa uppgifter av övergående natur. Efter

denna övergångstid borde de med förebyggande mödravården och öppna

förlossningsvården sammanhängande ärendena kunna handläggas av en deltidsanställd

specialföredragande med biträde av en barnmorska. Utredningen,

som enligt direktiven i huvudsak hade att inrikta sig på planläggandet av

en organisation för normala förhållanden, ansåge sig på grund härav allenast

böra räkna med sistnämnda två befattningshavare för nu berörda ändamål.

Dessa borde jämte föredraganden i barnavård placeras å byråns socialhygieniska

avdelning. Specialföredragandena borde åtnjuta arvode enligt grunder,

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Iiungl. Maj:ts proposition nr 67.

som i det följande angivas, medan barnmorskan tills vidare borde anställas

som extra tjänsteman i 20 lönegraden.

Beträffande hälsovårdsbyrån har utredningen funnit behovet av specialföredragande

vara mera svårbedömt. Utredningen yttrar härutinnan bl. a.

Å ena sidan är att märka, att antalet hälsovårdsärenden av fredsbetonad

karaktär under den senaste 10-årsperioden avsevärt ökat. Det torde ock kunna

förväntas, att frågor rörande bostads- och sanitetsförhållanden, näringshygien

och livsmedelskontroll samt yrkeshygien efter hand komma att i allt högre

grad taga byråchefens tid och uppmärksamhet i anspråk. I dessa ärenden torde

dock den tekniska utredningen böra verkställas genom statens institut för

folkhälsan, som för ändamålet bör förstärkas med en sanitetsingenjör och en

byggnadstekniskt utbildad befattningshavare, till en början lämpligen anställda

på deltid mot arvode, förslagsvis 6 000 kronor per befattningshavare. Å andra

sidan kan en icke ringa lättnad i byråns arbetsbörda beräknas inträda, därest

för handläggning av lagfrågor och större utredningar en särskild byrå med

statistisk avdelning inrättas samt ärenden angående den slutna epidemivården

överflyttas till sjukhusbyrån. En minskning i byråns arbetsmängd bör jämväl

vinnas, om utredningens förslag rörande decentralisering till förste provinsialläkarna

och med dem jämställda stadsläkare av beslutanderätten i vissa

ärenden genomföras. Ytterligare en omständighet torde böra beaktas i

detta sammanhang. Att döma av förhållandena efter förra världskriget torde

en betydande nedgång av könssjukdomarnas frekvens med viss sannolikhet

kunna påräknas inom en relativt nära framtid. En sådan tendens har för

övrigt redan visat sig. Detta torde i sin tur giva anledning till att om något

år taga behovet av den nuvarande specialföredraganden för ärenden rörande

könssjukdomarnas bekämpande under omprövning. Det lärer därvid närmast

bli fråga om en begränsning av vederbörande föredragandes arbetstid, men

det kan också befinnas ändamålsenligt att byråchefen övertager dennes

ärenden och i stället befrias från föredragningen av vissa andra ärenden.

Någon ökning av antalet specialföredragande torde under sådana omständigheter

icke böra nu ifrågakomma. Utredningen räknar för sin del med en deltidsanställd

specialföredragande såsom normalt behov å denna byrå. Ett genomförande

av medicinalstyrelseutredningens samtliga nämnda förslag synes

vidare medföra en möjlighet att indraga nuvarande assistentbefattning å

byrån. Detta gäller särskilt, om, på sätt utredningen i det följande föreslår,

till byråns förfogande ställes en kvalificerad juridisk kraft, på vilken beredningen

av mera administrativt betonade ärenden kan överlåtas i större omfattning

än nu. I avbidan på närmare erfarenhet rörande behovet av medicinskt

utbildad biträdespersonal å denna byrå under de närmaste åren anser

sig utredningen dock icke böra för närvarande förorda indragning av nämnda

befattning.

Yad angår övriga läkarbyråer (sjukhusbyrån, sinnessjukvårdsbyrån och

rättspsykiatriska byrån) har utredningen icke funnit någon förändring av den

medicinskt utbildade personalens sammansättning för det dåvarande påkallad.

Utredningen betonar emellertid samtidigt, att behovet av dylik personal varierade

allteftersom utvecklingen på hälso- och sjukvårdens område fortskrede

samt att detsamma därför icke läte sig bedöma för någon längre tid framåt.

Med den anställningsform, som tillämpades för denna personal — anställning

tills vidare mot arvode — kunde ock en dylik bedömning utan större olägenhet

undvaras.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67. 81

I anslutning härtill berör utredningen frågan om specialföredragandenas

Tjänstgörings- och avlöningsförhållanden, varvid utredningen anför.

De nuvarande arvodena till specialföredragandena utgå i ett fall med 16 500

kronor, avseende heltidstjänstgöring, i tre fall med 7 200 kronor, avseende

en tjänstgöring om 51/2 timmar, varav 3''A timmar å tjänsterummet, i ett fall

med 5 300 kronor för 4 timmars tjänstgöring, varav 2 timmar å tjänsterummet,

samt i återstående fall med 3 60Ö kronor, avseende en tjänstgöring av minst

2 timmar enligt medicinalstyrelsens närmare bestämmande. Det högsta arvodet,

som uppbäres av föredraganden för ärenden rörande könssjukvården och

nära överensstämmer med medicinalråds slutlön, inklusive rörligt tillägg och

kristillägg, torde ha utmätts med tanke på de speciella krav, som förelågo vid

befattningens inrättande (år 1944). De övriga arvodena ha ursprungligen stått

i visst förhållande till medicinalrådens begynnelselöner. Under krisåren ha

de emellertid — såsom utgörande ersättning för bisysslor -— icke undergått

förhöjning i samma mån som sistnämnda löner, inberäknat rörligt tillägg och

kristillägg, varför proportionen mellan arvodesbeloppen och lönerna förskjutits

till arvodestagarnas nackdel. Bifalles medicinalstyrelseutredningens förslag

om överflyttning av medicinalråden å civila avlöningsreglementets löneplan

C, lönegrad 7, blir skillnaden ännu större. En reglering uppåt av arvodesbeloppen

synes därför skälig. 1 samband därmed torde en mindre jämkning

av den för de deltidsanställda arvodestagarna gällande arbetstiden böra vidtagas.

Utredningen föreslår för sin del, att deltidsarvodena fixeras till 8 400,

6 000 och 4 200 kronor, varvid utredningen räknat med en arbetstid av omkring

5, 0V2 och 2V2 timmar dagligen.

För de till sjukhusbyrån knutna befattningarna såsom byråinspektör

och biträdande byråinspektör (för sjuksköterskeviisendet) föreslås

jämväl viss löneförbättring. Till stöd härför yttrar utredningen följande.

Arbetsfördelningen mellan de å lasarettsbyrån (sjukhusbyrån) tjänstgörande

sjuksköterskorna har provisoriskt fastställts i huvudsak så, att byråinspektören

under byråchefen handlägger ärenden rörande sjuksköterskeutbildningen

samt sjuksköterskornas arbetsförhållanden och tjänsteverksamhet

inom distriktsvården, medan den biträdande byråinspektören i motsvarande

omfattning föredrager ärenden rörande sjuksköterskebyråerna och den

kvinnliga sjukvårdspersonalen i den slutna vården samt har överinseendet över

sjuksköterskeregistret ävensom, i mån av tid, biträder byråinspektören med

övriga förekommande göromål. Mot denna uppdelning, som företrädesvis har

sin grund i de nuvarande befattningshavarnas föregående utbildning och

erfarenhet, kan möjligen invändas, att det ur saklig synpunkt hade legat närmare

till hands att låta byråinspektören svara för handläggningen av ärenden

rörande sjuksköterskeutbildningen och sjukvårdspersonalen i den slutna vården

såsom omfattande det mest krävande arbetet och låta den biträdande inspektören

handlägga ärenden rörande bland annat distriktsvården. A andra

sidan har utredningen räknat med att den biträdande inspektören även i fortsättningen

skall handhava övervakningen av sjuksköterskeregistret, en uppgift

som närmast anknyter till den slutna vården. Anledning synes utredningen

därlbr icke föreligga att rubba på den nuvarande ordningen. Arbetsfördelningen

mellan ifrågavarande befattningshavare torde instruktionsmässigt icke böra

på annat sätt fastslås än att den biträdande byråinspektören skall vara skyldig

att i den omfattning, som generaldirektören bestämmer, föredraga ärenden

rörande sjuksköterskeväsendet eller eljest fullgöra på byråinspektören ankommande

åligganden. Utredningen, som utgår från att båda befattningshavarna

mer eller mindre regelbundet komma att fungera som föredragande,

Bibana till riksdagens protokoll 1047. 1 samt. Nr 67.

2101 40 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

anser det för sin del rimligt, att den biträdande byråinspektören placeras i

något högre lönegrad än den nu provisoriskt fastställda, förslagsvis i lönegrad

Eo 20. Härjämte vill utredningen ifrågasätta, huruvida icke byråinspektöreu

med hänsyn till den betydelse för sjukvården, som befattningen måste tillmätas,

bör placeras i 24 lönegraden i likhet med vad fallet är beträffande

t. ex. vissa byråinspektörsbefattningar i socialstyrelsen.

Beträffande behovet av personal med juridiskt-administrativ

utbildning yttrar utredningen.

Det med utvecklingen och antalet nytillkommande specialföredragande

stegrade behovet av juridiskt-administrativt biträde å läkarbyråerna har

under det senaste decenniet nästan uteslutande tillgodosetts genom anställande

av ett ökat antal amanuenser. Redan tidigare har utredningen

framhållit, att detta tillvägagångssätt enligt vad erfarenheten utvisat icke

varit till fyllest, när det gällt att bedöma förekommande ärenden ur allmänt

administrativa synpunkter eller att taga ställning till mera omfattande eller svårlösta

frågor. Utredningen har också för tillgodoseende av detta behov föreslagit

inrättande av särskilda, för hela styrelsen gemensamma befattningar

(administrativa överdirektören och lagbyråchefen).

Emellertid har å vissa byråer, företrädesvis medicinal- och läsår ettsbyråerna,

ett allt starkare behov av kvalificerad juridiskt-administrativ sakkunskap

gjort sig gällande även vid handläggningen av mera löpande ärenden.

Detta torde till väsentlig del få ses mot bakgrunden av den kraftigt stegrade

statliga bidragsverksamheten på hälso- och sjukvårdens område samt

den därav följande reglerande och kontrollerande verksamheten. Beträffande

nämnda två byråer tillkommer därjämte en särskild omständighet att beakta

i förevarande sammanhang. I annat sammanhang har utredningen starkt understrukit

angelägenheten av att styrelsens inspektions- och konsultationsverksamhet

å hälso- och sjukvårdens område intensifieras. Utredningen har i sådant

syfte räknat med att vardera av cheferna för medicinal- och sjukhusbyråerna

kommer att under olika perioder befinna sig på resor i skilda delar

av landet under sammanlagt 8—12 veckor om året. För att möjliggöra detta

synes det utredningen nödvändigt att å vardera byrån finnes tillgänglig, en

kvalificerad kraft, som är väl insatt i det löpande arbetet och automatiskt

kan övertaga handläggningen, inklusive föredragningen, av rutinärenden under

chefens frånvaro. Med hänsyn till det sålunda anförda vill utredningen föreslå,

att förste byråsekreterartjänsterna å dessa byråer förändras till byrådirektörsbefattningar

i 28 lönegraden. I den omfattning generaldirektören

efter samråd med byråchefen finner lämpligt bör åt innehavarna av dessa befattningar

även mera regelmässigt anförtros föredragningen av viss eller vissa

grupper ärenden. Byrådirektören å medicinalbyrån torde samtidigt böra fungera

som administrativt sammanhållande kraft i fråga om handläggningen av

de till byrån hörande ärenden, som angå landstingens och icke-landstingsstädernas

socialhygieniska verksamhet. Ur denna synpunkt skulle det vara

önskvärt, om för befattningen kunde förvärvas en med nyssnämnda verksamhets

administrativa sidor väl förtrogen tjänsteman. Slutligen vill utredningen

icke underlåta att i detta sammanhang betona, att rekryteringen av juristtjänsterna

i ett verk av medicinalstyrelsens karaktär städse måste vålla särskilda

svårigheter. Inrättandet av två byrådirektörsbefattningar bör emellertid enligtutredningens

mening vara ägnat att i väsentlig grad underlätta en tillfredsställande

rekrytering av juridiskt-administrativa krafter i styrelsen.

Å vardera av nu nämnda byråer, som förutom byråchefen komma att inrymma

3—4 föredragande utan juridiskt-administrativ utbildning, bör tillika

finnas en ordinarie byråsekreterare i lönegrad A 21. I förhållande till nuva
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67. 83

rande organisation innebär detta, att å lasarettsbyrån (sjukhusbyrån) skulle

tillkomma en byråsekreterartjänst. Denna förändring är påkallad icke minst

med hänsyn till det ökade behovet av juridiskt utbildad kraft å byråinspektörens

avdelning, där bland annat frågor om reglering av kommunala sjukskötersketjänster

i löne- och pensionshänseende handläggas. För vardera

byrån kräves härjämte biträde av en å två amanuenser.

Behovet av juridiskt utbildad personal å hälsovårdsbyrån har under

senare år tillgodosetts allenast genom en byråsekreterare (A 21) och en halvtidsamanuens.

Så som utvecklingen på hälsovårdens område hittills gestaltat

sig, har detta visat sig icke vara till fyllest. Medicinalstyrelsen hemställde därför

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 september 1945 om medel för anställande

tills vidare av en jurist med arvode, motsvarande lön i 26 lönegraden,

i stället för den nuvarande halvtidsamanuensen. Ifrågavarande befattningshavare

skulle dels fungera som sekreterare samt fullgöra vissa andra mera

kvalificerade göromål åt det under medicinalstyrelsens överinseende stående

gengasforskningsrådet, dels ock biträda å hälsovårdsbyrån vid handläggningen

av det förhållandevis stora antal ärenden rörande tillämpningen av hälsovårdsstadgan,

byggnadsstadgan och epidemilagen m. m., vari regeringsrätten

infordrar medicinalstyrelsens utlåtande. Den nuvarande byråsekreteraren

skulle i övrigt biträda å byråns kansli. Kungl. Maj:t har genom beslut den

9 november 1945 såtillvida bifallit denna framställning som medicinalstyrelrelsen

bemyndigats att under budgetåret 1945/46 å hälsovårdsbyrån anställa

en sekreterare mot ett arvode av 930 kronor för månad, motsvarande avlöning

i lönegrad Eo 24.

Utredningen finner det för sin del mindre sannolikt, att forskningsverksamheten

rörande förgiftningsfaran i samband med användningen av gengas

(eller annan koloxid) i fortsättningen blir av sådan art och omfattning, att

den kan tillmätas avgörande inflytande på frågan om förstärkning av den

juridiskt-administrativa personalen å hälsovårdsbyrån. I betraktande av

svårighetsgraden och omfattningen av hälsovårdsbyråns arbetsbörda i allmänhet

synes det emellertid utredningen rimligt, att hälsovårdsbyrån tilldelas

det administrativa stöd för handläggning av löpande ärenden, som en

förste byråsekreterarbefattning utgör. Tillräckliga skäl torde dock knappast

föreligga att placera denna i högre löneställning än 24 lönegraden. I den

mån behov av ytterligare juridiskt utbildad arbetskraft förefinnes å byrån,

bör detta kunna tillgodoses genom anlitande av amanuenser; utredningen

räknar tills vidare med en sådan amanuens. Vid bifall till utredningens förslag

bör alltså nuvarande befattning som byråsekreterare överflyttas till

annan byrå, där sådan befattning erfordras.

Å sinnessjuk vårdsby rån och dess rätt spsykiatri ska avdelning

tjänstgöra för närvarande en förste byråsekreterare (A 24) samt en heloch

en halvtidsamanuens. Enligt ett av medicinalstyrelsen år 1945 framlagt

förslag erfordras en betydande utbyggnad av sinnessjuk- och sinnesslövården.

Härjämte har man att räkna med en fortskridande utveckling av den psykiska

bama- och ungdomsvården, till vilken staten från och med innevarande

budgetår lämnar bidrag. Antalet rättspsykiatriska ärenden visar samtidigt en

stadig tendens att stiga. Den omständigheten, att eu särskild organisation

inrättats för verkställande av erforderliga rättspsykiatriska undersökningar,

kan jämväl beräknas medföra ökade krav på juridiskt-administrativ sakkunskap.

Med hänsyn härtill finner utredningen rimligt att den nya byrå, på

vilken handläggningen av de rättspsykiatriska ärendena enligt utredningens

förslag skulle ankomma, förses med en ordinarie befattning som byråsekrcteraro

i lönegraden A 21. Till vardera byråns förfogande torde härjämte böra

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. ilaj:ts proposition nr 67.

ställas en amanuens. I den mån överinspektören för sinnessjukvården och

inspektören för sinnesslövården m. m. i egenskap av föredragande äro i

behov av juridiskt-administrativt biträde för upprättande av expeditioner m. m.,

torde detta i första hand böra tillhandahållas av sinnessjukvårdsbyrån.

I huvudsak innebär utredningens förslag alltså, att två förste byråsekreterartjänster

(A 24) utbytas mot två byrådirektörstjänster (A 28), att en

arvodesbefattning som förste byråsekreterare uppföres på ordinarie stat

(i lönegrad A 24) samt att antalet ordinarie byråsekreterarbefattningar (A 21)

ökas från två till tre.

Utredningen erinrar slutligen om att jämlikt medgivande av Kungl. Maj:t

den 17 mars 1944 må hos medicinalstyrelsen (sinnessjukvårdsbyrån) tills

vidare vara anställd en byggnadsinspektör mot ett arvode av 11200

kronor för år. Denne inspektör skall enligt en av Kungl. Maj:t samma dag

fastställd instruktion biträda medicinalstyrelsen och vederbörande sjukhusdirektioner

vid vården av de fastigheter, som stå under medicinalstyrelsens

förvaltning. Han skall därvid hava närmaste överinseendet och tillsynen över

dessa fastigheter samt förbereda frågor, som gälla byggnadernas underhåll.

Byggnadsinspektören åligger bland annat att biträda vederbörande sjukhusdirektioner

vid sådan årlig syn, som avses i 21 § sinnessjukvårdsstadgan,

och upprätta instrument över besiktningen, samt att, när så erfordras, verkställa

av- och tillträdessyner å tjänstebostäder och tillse, att enhetliga regler

till dessas underhåll följas. Innehavare av ifrågavarande befattning förordnas

av Kungl. Maj:t. Arvodet till densamma bestrides för närvarande från medicinalstyrelsens

delfond av statens allmänna fastighetsfond.

Då denna befattning tillsatts först i april 1945, har någon större erfarenhet

rörande avvägningen av befattningshavarens göromål ännu icke vunnits.

Enligt utredningens mening kunna vissa skäl anföras för att åtminstone i

viss utsträckning å ifrågavarande befattningshavare överlåta föredragningen

av ärenden rörande underhåll och renovering av statens sinnessjukhus ävensom

angående ny-, till- och ombyggnad av ekonomibyggnader. Å andra sidan

vore det icke uteslutet, att en dylik föredragningsskyldighet skulle för byggnadsinspektören

medföra alltför stor bundenhet vid tjänsterummet till men

för hans egentliga uppgift. Närmare erfarenhet rörande dennes nuvarande

arbetsbörda syntes utredningen därför böra avvaktas, innan frågan om utvidgning

av byggnadsinspektörens befogenheter upptoges till omprövning. Utredningen

har under sådana förhållanden icke heller ansett sig böra ifrågasätta

någon ändring av befattningshavarens anställnings- eller löneförhållanden.

Yttranden över medicinalstyrelseutredningens

förslag.

Utredningens förslag angående den medicinskt utbildade personalen

har i allmänhet icke föranlett erinran vid remissbehandlingen. Från

några håll, särskilt från medicinalstyrelsens sida, har dock framförts önskemål

om jämkningar i vissa hänseenden.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Medicinalstyrelsen föreslår sålunda bland annat, att för föredragning av

rättspsykiatriska ärenden inrättas eu medicinalrådsbefattning i lönegrad

Eo 30. Styrelsen anför till stöd härför i huvudsak följande.

Såsom i betänkandet framhållits visar antalet rätts- och socialpsykiatriska

ärenden en stadig tendens att stiga. Ökningen har från 1944 till 1945 uppgått

till 510 inkommande ärenden. De av 1946 års riksdag beslutade ändringarna

i abortlagen torde komma att ytterligare öka antalet hithörande ärenden. —

Den i betänkandet föreslagna personalorganisationen för ifrågavarande byrå

hade kunnat räcka för den arbetsmängd, som förelåg år 1944, men förslår

icke för den betydligt större börda, som kan väntas år 1946 och senare

år. Medicinalstyrelsen nödgas därför föreslå, att den av de sakkunniga

upptagne biträdande föredraganden med ett arvode av 8 400 kronor utbytes

mot en heltidstjänstgörande befattningshavare.

Denne befattningshavare skulle ha att granska rättspsykiatriska utlåtanden,

avgivna av överläkare i lönegrad A 28 eller A 27, vilka därjämte äro berättigade

till hyresersättning. Då innehavare av befattningen måste äga förutsättningar

att kontrollera nyssnämnda överläkares arbete, torde lägre löneställning

än lönegrad Eo 30 icke böra ifrågakomma. Befattningshavaren torde

böra benämnas extra ordinarie medicinalråd.

Därest en extra ordinarie medicinalrådsbefattning inrättas på sätt styrelsen

nu föreslagit, borde en biträdande föredragande med en daglig tjänstgöringstid

av 2!/ä timmar tills vidare kunna fullgöra de arbetsuppgifter, som icke

medhinnas av de båda heltidsanställda föredragandena. Medicinalstyrelsen

tillstyrker därför de sakkunnigas förslag i denna del. Utvecklingen går emellertid

så fort när det gäller denna byrå, att det mycket snart kan bli nödvändigt

att utöka denne befattningshavares tjänstgöringstid.

Vidare anser styrelsen erforderligt, att å sinnessjukvårdsbyrån inrättas en

befattning som medicinalrådsassistent. Styrelsen yttrar härutinnan.

Arbetsbördan för chefen för sinnessjukvårdsbyrån har visat en oavbruten

ökning i samma mån som sinnessjukvården utbyggts. Belysande för storleken

av denna utbyggnad är i viss mån, att medeltalet vårdade på statens sinnessjukhus,

som år 1935 utgjorde 17 704, år 1944 ökat till 21 384. För att bereda

sinnessjuk vårdsby råchef en lättnad i arbetsbördan har det under senare år

varit nödvändigt för medicinalstyrelsen att bevilja honom upprepade partiella

tjänstledigheter, varjämte Kungl. Maj:t år 1946 medgivit tillfälligt anställande

av en medicinalrådsassistent å byrån. Då denna utväg visat sig

lämplig, finner medicinalstyrelsen det nödvändigt att å byrån definitivt inrättas

en befattning av nu nämnt slag. Denne befattningshavare borde dels

självständigt föredraga vissa ärenden av mindre komplicerad beskaffenhet

och dels biträda byråchefen vid beredningen av större ärenden. Hans dagliga

arbetstid torde till en början kunna bestämmas till 3''/2 timmar, varvid

ersättningen i enlighet med de sakkunnigas principförslag borde bestämmas

till ett arvode av 6 000 kronor för år.

Beträffande den medicinskt utbildade personalen förordar medicinalstyrelsen

i övrigt ingen annan ändring i utredningens förslag än att dels medicinalrådsassistenten

å hälsovårdsbyrån, vars arbete till avsevärd del är av

statistisk natur, överflyttas till den föreslagna statistiska avdelningen, dels

ock all ifrågavarande personal tilldelas en gemensam benämning, förslagsvis

assessor eller medicinalassessor. Till frågan om den av befolkningsutredningcn

föreslagna överinspektören för förlossningsvården har medicinalstyrelsen

förklarat sig vilja senare återkomma.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Allmänna lönenämnden är för sin del icke beredd att tillstyrka högre placering

för en heltidsanställd föredragande i rättspsykiatri, därest en sådan

skulle erfordras, än lönegrad Eo 28. I annat fall skulle å byrån komma att

finnas två tjänster i byråchefsgrad, vilket ur organisatorisk synpunkt icke

vore lämpligt.

Lönenämnden anser sig vidare icke kunna biträda medicinalstyrelsens förslag

till gemensam benämning av styrelsens medicinskt utbildade specialföredragande

och assistenter, enär assessorstiteln eniigt hävdvunnen praxis plägat

förbehållas juridiskt eller administrativt utbildade befattningshavare.

Riksräkenskapsverket har ej framfört annan erinran än att ämbetsverket

finner det vara tveksamt, om benämningen assessor eller medicinalassessor

bör användas för vissa medicinskt utbildade befattningshavare inom medicinalstyrelsen.

Svenska psykiatriska jöreningen anser arvodesanställning lämplig för den

biträdande föredraganden i rättspsykiatri, så länge denna disciplin befunne

sig i ett prövostadium och befattningen kunde innehavas såsom bisyssla. Föreningen

ifrågasätter dock, huruvida läkare med avsedd kompetens alltid vore

tillgänglig på orten. Det föreslagna arvodet synes föreningen otillräckligt

för att intressera lämplig läkare att under längre tid uppehålla befattningen.

Föreningen finner härjämte det föreslagna personalbeståndet på sinnessjukvårdsbyrån

märkligt litet i betraktande av att denna byrå bland annat vore

överstyrelse för den statliga sinnessjukvarden, såvitt rörde vård- och byggnadsfrågor.

I

I fråga om byråinspektörens avdelning av sjukhusbyran finner

medicinalstyrelsen såväl de föreslagna löneställningarna som antalet befattningshavare

otillfredsställande. Styrelsen utvecklar sina synpunkter härutinnan

sålunda.

Byråinspektörens avdelning utgör medicinalstyrelsens organ för handläggning

av alla ärenden, vilka angå sjuksköterskornas utbildning, arbetsförhållanden

och tjänsteverksamhet. Antalet sjuksköterskor i landet uppgår till

omkring 15 000, varav 10 000 i aktivt hälso- och sjukvårdsarbete. Redan

denna siffra torde ge en antydan om att arbetsbördan för ifrågavarande avdelning

är av betydande omfattning. Härtill kommer, att rekryteringen av erforderligt

antal sjuksköterskor för den snabbt växande hälso- och sjukvårdsorganisationen

i landet under de närmaste 10—15 åren torde komma att bli

ett av medicinalstyrelsens allvarligaste och mest svarlösta problem. För att

detsamma skall kunna bemästras torde många omfattande åtgärder erfordras

från styrelsens sidä.

Beträffande löneställningen kan styrelsen med hänsyn till byråinspektörens

omfattande föredragningsskyldighet icke anse riktigt, att hon placeras lägre

än i 26 lönegraden. Styrelsen vill härvid erinra om att 1945 års riksdag på

förslag av Kungl. Maj:t beslutat uppflyttning av byråinspektören för barnavårdsärenden

hos socialstyrelsen till 28 lönegraden. Enligt medicinalstyrelseutredningens

förslag, vilket styrelsen tillstyrker, skulle även biträdande byrainspektören

betros med egen föredragningsskyldighet. Med hänsyn härtill

torde lägre löneställning för denna befattningshavare än i lönegrad Eo 22 icke

böra ifrågakomma. X samband härmed föreslår medicinalstyrelsen, att tjänste
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj-.ts proposition nr 67.

benämningarna för ifrågavarande befattningshavare ändras till första byråinspektör

och byråinspektör.

Yad antalet befattningshavare angår får medicinalstyrelsen framhålla, att

den närmaste skötseln av det mycket omfattande sjuksköterskeregistret

vilket såsom de sakkunniga föreslagit torde böra stå under biträdande byråinspektörens

övervakning — kräver flera befattningshavare än det kanslibiträde,

som de sakkunniga tänkt sig. Härför erfordras enligt styrelsens uppfattning

en befattningshavare med sjuksköterskeutbildning, vilken torde böra

ges samma löneställning som hittills tillkomma föreståndaren för detta register,

nämligen i lönegraden Eo 16.

Medicinalstyrelsen får vidare erinra om att till styrelsens beredskapsavdelning

under senare år varit knuten en särskild föredragande för ärenden

rörande sjukgymnaster. Het är icke osannolikt, att denna kår kommer att få

en ökad användning i sjukvårdsarbetet, framför allt när det gäller behandling

av barnförlamningsfall. På grund härav och de gynnsamma erfarenheterna

av att ha en särskild föredragande för ifrågavarande grupp av ärenden

föreslår styrelsen, att ifrågavarande befattningshavare nu överflyttas till

byråinspektörens avdelning. Hon torde tills vidare kunna fullgöra sina uppgifter

med en daglig tjänstgöringstid av en timme, vid vilket förhållande ersättningen

torde kunna utgå i form av ett årsarvode, bestämt av Kungl. Maj :t,

å 1 200 kronor.

Slutligen förordar styrelsen, under hänvisning till barnmorskeärendenas

nära samband med sjuksköterskeärendena, att den av utredningen föreslagna

barnmorskan i lönegrad Ex 20 placeras å byråinspektörens avdelning i stället

för å medicinalbyråns socialhygieniska avdelning.

Allmänna lönenämnden har intet att erinra mot en uppflyttning av byråinspektören

från A 22 till A 24. Däremot kan lönenämnden icke tillstyrka,

att den biträdande byråinspektören, som för närvarande är placerad i Eo 17,

uppföres i högre lönegrad än Eo 18. Därest stadigvarande behov skulle föreligga

av ett sjuksköterskeutbildat biträde för sjuksköterskeregistret, borde

detta enligt nämndens uppfattning placeras i lönegrad Eo 15.

Statskontoret godtager utredningens förslag med den jämkningen, att den

biträdande byråinspektören, i avvaktan på resultatet av utredningen rörande

sjuksköterskornas löneförhållanden, borde bibehållas vid sin nuvarande

placering.

Svensk sjuksköterskeförening påyrkar inrättande av ytterligare en biträdande

byråinspektörsbefattning, som skulle inneha specialkompetens på sinnessjukvårdens

område. Föreningen yttrar härutinnan i huvudsak följande.

Med den knapphet på personal och den svårighet, som föreligger beträffande

rekryteringen bland annat på grund av de låga befolkningssiffrorna i

berörda åldrar, anser föreningen behovet av inspektion vid sjukstugor, lasarett,

sinnessjukhus och andra sjukvårdsanstalter synnerligen framträdande.

För närvarande pågå livliga diskussioner om effektivisering av sjukvårdsarbetet,

varigenom man hoj^pas kunna nedbringa samtliga personalgruppers

arbetstid till en normal sådan (8 timmar) utan att sjukvården härav blir

lidande, vare sig i fråga om den läkarna åvilande behandlingen eller den sjukvårdspersonalen

tillkommande dagliga vården av patienterna. Föreningen anser

det vara av fundamental betydelse, att i denna brytningstid inspektion i

större omfattning än hittills fuligöres av befattningshavare med byråinspektörernas

för sjuksköterskeväsendet kunskaper och erfarenhet. För närvarande

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

sker denna byråinspektörernas inspektion nästan uteslutande å kroppssjukhusen,

sjuksköterskeskolorna och i den öppna sjukvården. Även sinnessjukhusen

äro emellertid i stort behov av kontinuerlig inspektion, bland annat för

ett rationellt fördelande av arbetsuppgifterna.

Utredningen föreslår fasthållandet vid nuvarande organisation — dock

med lönereglering uppåt för byråinspektören samt den biträdande byråinspektören.

Byråinspektören skall även vara föredragande inom avdelningen

för socialhygien. Med utgångspunkt från tidigare förslag, nämligen att förenämnda

barnmorska även skall inneha sjuksköterskekompetens och kunna

vara behjälplig med ärenden även av detta slag, får föreningen föreslå ytterligare

en biträdande byråinspektörsbefattning inom sjukhusbyrån. Denna

byråinspektör skulle inneha specialkompetens inom sinnessjukvården samt

åläggas inspektionen vid sinnessjukhusen beträffande arbetsorganisationen

m. m. å vårdavdelningarna. Vid jämförelse med befattningshavare med likartad

arbetsuppgift i socialstyrelsen bör byråinspektören inom sjukhusbyrån

avlönas enligt A 26 samt biträdande byråinspektörerna (vari inräknas barnmorskan-sjuksköterskan)

enligt Eo 22.

Rörande den juridiskt-administrativa personalen understryker

medicinalstyrelsen utredningens uttalande därom, att förstärkningen av denna

personal under det senaste årtiondet nästan uteslutande skett genom anställande

av amanuenser, vilket nödgat styrelsen att anförtro denna personal uppgifter

av delvis mycket kvalificerad art. En förbättring av löneställningen för

vissa hithörande befattningar vore på grund härav mycket angelägen.

Styrelsen betonar vidare, att arbetsbördan å styrelsens samtliga byråer

numera innehölle så många moment av kvalificerat administrativ art, att det

finge anses uteslutet, att den juridiskt-administrative överdirektören och cheferna

för de båda administrativa byråerna skulle medhinna att ägna alla dylika

ärenden tillräcklig uppmärksamhet. Utredningens förslag om inrättande av

administrativa byrådirektörsbefattningar å vissa byråer hälsades därför av

styrelsen med stor tillfredsställelse. Styrelsen kunde dock icke helt dela de

sakkunnigas uppfattning, att byrådirektörerna regelmässigt skulle uppehålla

fackbyråchefsbefattningarna vid förfall för de ordinarie byråcheferna. Då

det dagliga arbetet innehölle ett stort antal ärenden av exklusivt facklig

natur, borde vid förfall för byråcheferna vikariatsfrågan lösas så, att en uppdelning

skedde av ärendena mellan den främste assessorn å byrån och den

främste administrative befattningshavaren. Nu anförda omständighet minskade

ej behovet eller värdet av den av de sakkunniga föreslagna anordningen.

Styrelsen uttalar därjämte, att ett bifall till styrelsens förslag om inrättande

av en socialhygienisk byrå nödvändiggjorde, att den nuvarande förste byråsekreterartjänsten

i lönegrad A 24 å medicinalbyrån bibehölles. Härutöver

erfordrades, såsom de sakkunniga föreslagit, en amanuens å denna byrå. Då

den för sjukhusbyrån avsedde byråsekreteraren helt erfordrades för byråinspektörens

avdelning, borde en av amanuensbefattningarna å byrån förändras

till en byråsekreterartjänst, som dock till en början kunde placeras i

lönegrad Eo21.

I övrigt har styrelsen godtagit utredningens förslag i förevarande hän
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj-.ts proposition nr 67.

seende med betonande av att den stigande arbetsbördan inom styrelsen snart

nog kunde nödvändiggöra ytterligare förstärkningar.

Statskontoret anser sig icke kunna tillstyrka, att förste byråsekreterartjänsterna

å vissa fackbyråer utbytas mot byrådirektörsbefattningar i lönegrad

A 28, vilket förslag främst syntes vara dikterat av en önskan att underlätta

rekryteringen av juristtjänsterna inom styrelsen.

Allmänna lönenämnden finner viss tvekan kunna råda i senast berörda

hänseende men vill dock icke motsätta sig utredningens förslag.

Statens organisationsnämnd finner för sin del icke möjligt att av handlingarna

i ärendet avgöra, huruvida den föreslagna personalbesättningen å

styrelsens olika byråer och avdelningar är lämpligt avvägd med hänsyn till

behovet. Härför krävdes en genomgående organisationsundersökning. Besparingsberedningens

delegation för organisationsundersökningar hade visserligen

år 1942 utfört en viss sådan undersökning inom styrelsen, men denna

undersökning hade i huvudsak endast berört biträdespersonalens arbete,

under det att det mera kvalificerade arbetet lämnats å sido, bland annat på

grund av medicinalstyrelseutredningens då pågående undersökning. Erfarenheterna

från organisationsundersökningarna inom statsförvaltningen hade

visat, att icke oväsentliga besparingar vore möjliga, om en noggrann genomgång

av arbetsorganisationen ägde rum. En sådan undersökning, omfattande

allt inom medicinalstyrelsen förekommande arbete, syntes följaktligen böra

äga rum, innan nya ordinarie tjänster inrättades i den omfattning, som i

ärendet föreslagits.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund (OST) anför följande allmänna

synpunkter.

Sedan medicinalstyrelsens nuvarande organisation tillkom år 1915 har utvecklingen

—- såsom fallet varit med de flesta andra centrala ämbetsverk —

medfört betydande förändringar i ämbetsverkets arbetsuppgifter. Dessa förändringar,

som främst bestått i en kraftigt ökad arbetsvolym, ha emellertid

icke föranlett därav påkallade förändringar i ämbetsverkets organisation. En

följd härav har blivit, att personalen blivit hårt pressad. Ur personalsynpunkt

är det därför ett angeläget önskemål, att en omorganisation av ämbetsverket

snarast kommer till stånd.

Förbundet finner medicinalstyrelsens yttrande över betänkandet vara i

stort sett väl ägnat att bereda ämbetsverket möjligheter att på ett tillfredsställande

sätt fullgöra sina arbetsuppgifter. I vissa fall torde dock en utökning

eller uppflyttning i lönegrad av tjänsterna å de olika byråerna bliva

ofrånkomlig.

Yidare finner förbundet, att tillräcklig hänsyn icke tagits till det förhållandet

att ämbetsverkets byråchefer till sitt förfogande måste äga tillgång till juristpersonal

för kvalificerade arbetsuppgifter. Dessa jurister ha i allmänhet föreslagits

placerade i så låga lönegrader, att ämbetsverket riskerar att äventyra

rekryteringen till dessa tjänster.

Den föreslagna benämningen assessor för vissa läkartjänster finner förbundet

vara mindre tilltalande. Denna tjänstebenämning synes böra förbehållas

befattningshavare med juridisk utbildning.

Härutöver betonar förbundet, att ett bibehållande av förste byråsekreterarbefattning

på medicinalbyrån vore nödvändigt för fullgörandet av byråns

arbete, även om en administrativ byrådirektörsbefattning inrättades.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

I fråga om byggnadsinspektörsbef attningen framhåller medicinalstyrelsen,

att hittills vunna erfarenheter redan givit vid handen, att till

denna befattning hörande göromål vore av den omfattning, att de icke kunde

medhinnas av endast en befattningshavare. Det vore därför styrelsens avsikt

att inom en nära framtid hos Kungl. Maj:t hemställa om inrättande av

även en biträdande byggnadsinspektörsbefattning. Denne befattningshavare

komme styrelsen att föreslå till placering i lönegrad Eo 21. De sakkunnigas

förslag beträffande den redan inrättade byggnadsinspektörsbefattningen

borde såtillvida jämkas, att denne befattningshavare bereddes pensionsrätt

genom anställning i extra ordinarie befattning med placering i 26 lönegraden.

Allmänna lönenämnden åter anser skäl för närvarande icke föreligga att

överföra ifrågavarande befattning till extraordinarie stat.

Senare framställning'' av medicinalstyrelsen

och yttranden däröver.

I detta sammanhang torde jag få anmäla en av medicinalstyrelsen i promemoria

den 16 november 1946 gjord framställning om anvisande av medel för

nästa budgetår för bekämpande av råttor.

Styrelsen erinrar om att av 1945 års riksdag (skrivelse nr 486) anvisats

ett anslag av 40 000 kronor till utrotning av råttor, vilket anslag ställts till

styrelsens förfogande för bedrivande av försöksverksamhet på området i enlighet

med ett av statens livsmedelskommission i skrivelse den 16 juni 1944

framlagt förslag. För handhavandet av verksamheten hade hos styrelsen

under tiden den 1 oktober 1945—30 september 1946 varit anställd en särskild

konsulent med ett arvode av 10 000 kronor. Verksamheten hade förlagts

till vissa kommuner i Värmlands län. Såsom resultat av försökskampanjen

hade erhållits en mycket kraftig decimering av råttbeståndet. Medan fastigheterna

i de områden, där utrotningsförsöken utförts, före försökens början

varit besvärade av råttor eller möss i en utsträckning, som inom de olika

kommunerna växlat mellan 51 och 100 %>, hade efter avslutat arbete i de

skilda kommunerna mellan 81 och 98,5 % av fastigheterna varit fria från

råttor. Den propaganda, som bedrivits för råttsäkring av byggnader, för

vilken visst statligt bidrag kunde utlovas, hade däremot praktiskt taget

blivit utan resultat.

Som sammanfattande omdöme beträffande verksamheten uttalar styrelsen,

att en sakkunnigt ledd och konsekvent genomförd utrotningskampanj

mot råttor kunde, därest den omfattade tillräckligt stora områden, väntas

medföra en mycket kraftig decimering av råttbeståndet. I den mån kunskapen

om tillvägagångssättet och möjligheterna för en råttutrotningskampanj ökade

i landet syntes råttutrotningen liksom annat hälsovårdsarbete helt och hållet

böra bli en kommunal angelägenhet. För närvarande saknades dessa förutsättningar

i de flesta kommuner. Det torde därför tills vidare böra ankomma

på staten att bedriva upplysning på detta område. En centralt ledd propaganda

och upplysningsverksamhet syntes vara väl ägnad att undanröja stora

hälsorisker och att rädda högst betydande ekonomiska värden för landet;

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

De goda resultat, som kunnat konstateras vid den företagna försöksverksamheten,

finge till stor del tillskrivas det förhållandet, att den kunnat bedrivas

under ledning av en på området skolad och erfaren person, som helt kunnat

ägna sig åt denna hälsovårdsangelägenhet. Ett fortsatt och utvidgat råttbekämpande

syntes under de närmaste åren icke kunna komma till stånd

eller i varje fall icke ge tillfredsställande resultat med mindre än tillgång

funnes till central expertis. Med hänsyn härtill anser styrelsen nödvändigt,

att för ändamålet hos styrelsen anställes en konsulent med ett arvode av

11 000 kronor för år. För konsulentens resor och för expenser för

verksamheten bör enligt styrelsen beräknas 5 000 respektive 3 000

kronor. Styrelsen har vidare ansett berättigat, att de kommuner, som

under de närmaste åren anordnade effektiva råttutrotningskampanjer,

finge ett statligt bidrag härför samt skisserat vissa riktlinjer härutinnan.

Medelsbehovet för ifrågavarande statsbidrag uppskattar styrelsen

till förslagsvis 10 000 kronor under nästa budgetår. Yidare borde för

upplysningsverksamhet beräknas ett belopp av 10 000 kronor. I enlighet härmed

föreslår styrelsen, att för nästa budgetår till bekämpande av råttor anvisas

ett förslagsanslag av sammanlagt (11 000 + 5 000 + 3 000 + 10 000 +

10 000) 39 000 kronor.

Över medicinalstyrelsens förslag ha yttranden avgivits av statskontoret,

statens institut för folkhälsan, statens livsmedelskommission samt styrelserna

för svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet. I yttrandena

har genomgående vitsordats, att behov föreligger av planmässiga och

intensifierade åtgärder för bekämpande av råttor särskilt pa landsbygden.

I yttrandena råder vidare enighet därom, att effektiva och tillräckligt brett

lagda åtgärder på området icke torde kunna ernås utan medverkan från statens

sida. Medicinalstyrelsens förslag om anställande av en särskild konsulent

för central ledning av verksamheten har sålunda genomgående tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Däremot har en statsbidragsgivning till kommunerna

enligt de av medicinalstyrelsen föreslagna grunderna avstyrkts av

svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund.

Föredraganden.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, innebär medicinalstyrelseutredningens

förslag allenast smärre jämkningar i den nuvarande organisationen,

såvitt angår den medicinskt utbildade personalen av biträdande

karaktär. Anledningen härtill är, att den medicinska sakkunskapen

under det senaste decenniet tillgodosetts relativt väl genom anställande mot

arvode av s. k. specialföredragande, efter hand som utvecklingen så påkallat.

Utredningen utgår från att denna form av förstärkning skall så långt sig

göra låter anlitas även framdeles, i den mån behov uppkommer av ytterligare

medicinskt utbildad personal. Jag delar i princip utredningens uppfattning

härutinnan men vill samtidigt framhålla, att redan nu föreliggande förhållanden

synas kräva en komplettering av utredningens förslag på några punkter.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Förslaget att förändra en tjänst som medicinalrådsassistent till en befattning

som specialföredragande i rättsmedicinska och därmed närbesläktade

ärenden finner jag ändamålsenligt med hänsyn till den avlastning av

medicinalbyråckefens arbetsbörda, som därigenom möjliggöres. I likhet med

utredningen utgår jag också från att för handläggning av mödra- och barnavårdsärenden

krävas två specialföredragande, en för vardera gruppen, med

minst 5 timmars tjänstgöring jämte en heltidsanställd barnmorska.

Emellertid vill jag i detta sammanhang anmäla, att medicinalstyrelsen i

sina anslagsäskanden för nästa budgetår återkommit till frågan om anställande

av en överinspektör för förlossningsvården i enlighet med befolkningsutredningens

förslag. Styrelsen har därvid under hänvisning till svårigheterna

att förvärva en för ändamålet lämplig kraft hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte utverka riksdagens bemyndigande att, därest omständigheterna

så skulle påkalla, medgiva överskridande av styrelsens icke-ordinarie post

med erforderligt belopp. Otvivelaktigt är, såsom befolkningsutredningen

framhållit, förlossningsvården i behov av en genomgående översyn. Allmänt

har sålunda vitsordats, att inom såväl den öppna som den slutna

förlossningsvården föreligga brister, som snarast måste avhjälpas. Då

den föreslagna överinspektören skulle biträda huvudmännen med råd

och anvisningar vid planläggnings- och organisationsarbetet härutinnan

finner jag det vara angeläget att medel åtminstone i viss omfattning beräknas

för detta ändamål. Jag förordar, att ett belopp av högst 16 000 kronor, i runt

tal motsvarande beräknad totallön efter den 1 juli 1947 till tjänsteman i nuvarande

29 löneklassen, ställes till Kungl. Maj:ts förfogande för tillgodoseende

på lämpligaste sätt av nu berörda behov jämte tillsynen och ledningen

av den förebyggande mödravården.

Vidare torde jag få anmäla, att medicinalstyrelsen i skrivelse den 6 september

1946 påkallat medel för anställande mot arvode av en pediatriskt skolad

läkare, som i första hand skulle biträda med verkställande av inspektioner

i förebyggande barnavård och i samband därmed lämna personliga råd och

anvisningar till vederbörande funktionärer m. fl. Erfarenheten hade enligt

medicinalstyrelsen visat, att en intensifiering av upplysningsverksamheten i

detta hänseende erfordrades och att den nuvarande barnavårdsföredragandens

arbetstid icke räckte till för detta ändamål. I mån av tid skulle den nye befattningshavaren

även stå till förfogande för rådgivning beträffande vården

av nyfödda barn å smärre förlossningsanstalter, där tillgång till specialist

på orten icke funnes — ett område, som krävde ökad uppmärksamhet från

det allmännas sida. Båda dessa ändamål äro för visso beaktansvärda. Tillräckligt

underlag för ett bedömande av de därmed förenade organisatoriska

konsekvenserna föreligger emellertid icke för närvarande Jag anser mig

därför böra stanna vid att förorda, att ett belopp av högst 16 000 kronor, beräknat

på nyss angivet sätt, ställes till Kungl. Maj ds förfogande för att efter

närmare beprövande användas för tillgodoseende av samtliga de behov,

som i nuvarande läge föreligga beträffande den förebyggande barnavårdens

centrala ledning och tillsyn.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Yad medicinalstyrelsen anfört rörande ökningen av de rätts- och socialpsykiatriska

ärendena synes mig vidare giva vid handen, att en förstärkning

av arbetskrafterna för beredning och föredragning av dessa ärenden icke

torde kunna undvaras. Utredningen har för detta ändamål, utöver medicinalrådet,

räknat med två arvodesanställda föredragande, varav en med 5 timmars

tjänstgöring och en med 2Va timmars tjänstgöring. I anledning av särskild

framställning från medicinalstyrelsen har Kungl. Maj:t sett sig nödsakad

medgiva, att under tiden 1 januari—30 juni innevarande år må vara anställd

ytterligare en föredragande i rättspsykiatri med minst 2 timmars arbetstid.

Man torde få räkna med att denna förstärkning blir erforderlig även

under nästa budgetår. Beaktas må nämligen, att antalet inkommande ärenden

av ifrågavarande slag under åren 1941—1945 successivt ökat från cirka 3 200

till 6 400 eller med i runt tal 600 om året. Sannolikt kommer stegringen,

som fortsatt även under år 1946 samt främst hänför sig till abort- och steriliseringsärendena,

att pågå ännu någon tid. Med hänsyn härtill anser jag mig

icke kunna underlåta att i anslutning till medicinalstyrelsens förslag påkalla

medel för anställande, efter Kungl. Maj:ts beprövande, av en arbetskraft, som

jämte medicinalrådet helt kan ägna sin tid åt handläggningen av hithörande

ärenden. För ändamålet torde, i avbidan på ytterligare erfarenhet, böra avses

ett belopp av 16 000 kronor. Vid bifall härtill torde det vara till fyllest

att härutöver räkna med allenast en deltidsanställd föredragande, vars arbetstid

tills vidare torde böra begränsas till 2Va timmar dagligen.

Såsom medicinalstyrelsen erinrat har Kungl. Maj:t under innevarande

budgetår medgivit tillfälligt anställande av en medicinalrådsassistent å sinnessjukvårdsbyrån.

Anledningen härtill har främst varit, att arbetsbalansen

å byrån ökat till följd av vissa större utredningsuppdrag, som under senare

år åvilat byrån i fråga om sinnessjukvårdens utbyggnad. Uppenbart är, att

ett fortsatt utbyggande av sinnessjukvården kommer att medföra en ökad

belastning av byrån. Å andra sidan lärer en decentralisering av vissa sinnessjukvårdsärenden

från medicinalstyrelsen till de lokala sinnessjukhusdirektionerna

kunna ske i huvudsaklig anslutning till de förslag, som framlagts av

medicinalstyrelseutredningen. Möjligt är även, att en ytterligare avlastning

av byråns chef kan ske genom anlitande av förenämnda byggnadsinspektör.

Under sådana förhållanden är jag icke beredd att nu taga ställning till medicinalstyrelsens

yrkande om definitivt anställande av en medicinalrådsassistent

å byrån. Jag begränsar mig till att förorda, att erforderligt belopp

ställes till Kungl. Maj:ts förfogande för att, i den mån behov visar sig

föreligga, disponeras för ifrågavarande ändamål under nästa budgetår.

Mot de av utredningen framlagda grunderna för specialföredragandenas

ersättning och arbetstid har jag intet att erinra. Arvodesbeloppen torde alltså

böra utgå med 8 400, 6 000 och 4 200 kronor för år allteftersom arbetstiden

omfattar 5, 3''/2 och 2V2 timmar för dag, hemarbete inräknat. För medicinalrådsassistent

torde arvodet böra bestämmas till 6 000 kronor för år, varvid

jag utgår från att föredragningsskyldighet i viss omfattning ålägges denne.

I likhet med lönenämnden m. fl. kan jag icke biträda medicinalstyrelsens

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

förslag till gemensam benämning av specialföredragandena och medicinalrådsassistenterna.

Något direkt behov av en sådan benämning synes mig

icke heller föreligga.

För byråinspektören och biträdande byråinspektören för

sjuksköterskeväsendet, vilka nu åtnjuta avlöning enligt lönegrad A 22 respektive

Eo 17, har utredningen föreslagit uppflyttning till lönegrad A 24 respektive

Eo 20. Medicinalstyrelsen och svensk sjuksköterskeförening ha påyrkat

en höjning av dessa tjänster till lönegrad A 26 respektive Eo 22. Statskontoret

och lönenämnden ha förordat lönegrad A 24 för byråinspektören men

beträffande den biträdande byråinspektören icke velat medgiva högre placering

än 17 respektive 18 lönegraden. För egen del vill jag — under erinran

om den uppflyttning av statsanställd personal med sjuksköterskeutbildning,

som förordats av chefen för finansdepartementet i årets statsverksproposition

under rubriken för flera huvudtitlar gemensamma frågor — biträda utredningens

förslag såsom till synes rimligt avvägt.

Vid remissbehandlingen har medicinalstyrelsen jämväl framställt krav på

utökning av den fasta personalen å byråinspektörens avdelning med en sjuksköterskeutbildad

befattningshavare, närmast avsedd såsom biträde vid handläggning

av ärenden i samband med förandet av det s. k. sjuksköterskeregistret,

vilket under krigsåren upplades för beredskapsändamål. Behovet

av denna arbetskraft sammanhänger i huvudsak med frågan, huruvida de

s. k. krigsplaceringarna av sjuksköterskor skola fortsättas. Detta spörsmål har

av medicinalstyrelsen underställts Kungl. Maj:ts prövning men är ännu icke

avgjort. Vid sådant förhållande och även ur principiell synpunkt synes det

mig lämpligast, att medel för avlöning till denna arbetskraft, liksom för

annan av sjukvårdsberedskapen särskilt påkallad personalförstärkning, i mån

av behov bestrides från ett speciellt anslag på sätt hittills skett. Jag återkommer

härtill senare. Däremot förefalla vissa skäl tala för styrelsens förslag

att från beredskapsstat till styrelsens stat överflytta den arvodesanställda

sjukgymnasten. Jag tillstyrker därför detta förslag.

Svensk sjuksköterskeförenings förslag om anställande av ytterligare en

biträdande byråinspektör, som i första hand skulle ägna uppmärksamhet åt

arbetsförhållandena för sjukvårdspersonalen vid sinnessjukhusen, föranleder

intet annat uttalande från min sida än att, i den mån behov av särskild tillsyn

och rådgivning på detta område föreligger vid sidan av de initiativ, som

tagas av personalorganisationerna själva, denna torde tills vidare få utövas

av någon av de nuvarande byråinspektörerna, av vilka den ena trätt i funktion

så sent som år 1945.

I fråga om den j uridiskt-administrativa personalen synes mig utredningens

motivering för inrättande av två byrådirektörstjänster i lönegrad A 28 å

medicinal- och sjukhusbyråema fullt bärande. Vidare vill jag —- under hänvisning

till mitt tidigare uttalande om angelägenheten av att lätta arbetsbördan för

medicinalbyråchefen — förorda medicinalstyrelsens förslag, att nuvarande

förste byråsekreterartjänsten i lönegrad A 24 å medicinalbyrån bibehålies.

Jag tillstyrker likaledes, att den nuvarande arvodesavlönade förste byrå
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Alay.ts proposition nr 67.

sekreterarbefattningen å hälsovårdsbyrån överföres till ordinarie stat i samma

lönegrad samt att en ny byråsekreterartjänst inrättas. I enlighet härmed

skulle till de fem läkarbyråernas förfogande stå 2 byrådirektörer (A 28), 3

förste byråsekreterare (A 24) samt 3 byråsekreterare (A 21), vilket innebär

en ökning i förhållande till nuvarande organisationen med tre ordinarie

tjänstemän. Härutöver räknar jag tills vidare med ett behov av 7 juridiskt

utbildade amanuenser eller samma antal som för närvarande I anledning av

vad statens organisationsnämnd anfört vill jag tillägga, att denna personaluppsättning

icke torde lägga hinder i vägen för en rationalisering av organisationen,

därest en sådan skulle aktualiseras under de närmaste åren.

Yad härefter angår byggnadsinspektörsbef attningen vill jag erinra

om att Kungl. Maj:t numera på finansdepartemetets föredragning medgivit

anställande av en biträdande byggnadsinspektör inom styrelsen med avlöning

från statens allmänna fastighetsfond. Hå erfarenheten får anses ha

givit vid handen, att i vart fall en av ifrågavarande befattningshavare icke

kan undvaras, förordar jag medicinalstyrelsens förslag, att byggnadsinspektören

överföres till medicinalstyrelsens stat såsom e. o. tjänsteman. Därvid

torde hans avlöning i anslutning till nuvarande arvode böra utgå enligt 24

lönegraden i gällande löneplan Eo.

Yad slutligen beträffar medicinalstyrelsens framställning om medel till

en konsulent m. m. för bekämpande av råttor har jag av vad i

ärendet anförts blivit övertygad om att mera energiska åtgärder äro erforderliga

för bekämpande av råttor och möss. Härför tala såväl angelägenheten

av att, särskilt under nu rådande förhållanden, livsmedelslager och andra

förnödenheter i möjligaste mån skyddas mot skadegörelse som de sanitära

vådor, vilka följa med förekomsten av råttor. Den nu avslutade försöksverksamheten

inom Yärmlands län synes också ha lämnat så värdefulla resultat,

att anledning föreligger att fortsätta på den inslagna vägen. För åstadkommande

av effektiva åtgärder torde emellertid, åtminstone tills vidare, krävas

fortsatt medverkan från statens sida. Jag förordar därför styrelsens förslag

om anställande av en särskild konsulent för ändamålet, vilken i så fall bör

anknytas till hälsovårdsbyrån. På denne befattningshavare bör ankomma att

stimulera vederbörande kommunala myndigheter till vidtagande av effektiva

råttutrotningsåtgärder samt att meddela upplysning om lämpliga metoder härför.

En viktig uppgift för konsulenten bör vidare vara att verka för samordning

av råttbekämpandet inom större sammanhängande eller angränsande områden.

Yad beträffar ersättningen till konsulenten synes denna böra utgå i form av

arvode, vilket lämpligen torde kunna bestämmas till 10 000 kronor. Kostnaderna

för konsulentens resor och erforderliga expenser för verksamheten torde

böra utgå från vederbörande anslagsposter i styrelsens omkostnadsstat.

Däremot är jag icke beredd att på grundval av föreliggande utredning

tillstyrka styrelsens förslag om statsbidrag till kommunerna för råttutrotningsåtgärder.

Det av styrelsen äskade beloppet för upplysningsverksam

het har i huvudsak avsetts för en annonskampanj i råttutrotningsfrågan. Med

anledning härav vill jag erinra om att av ett å tilläggsstat I till riksstaten

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

för löpande budgetår anvisat anslag av 16 000 kronor till utrotning av råttor

(prop. nr 311/1946, bil. 4, punkt 7; riksd. skr. nr 500/1946) ett belopp av 6 500

kronor avsetts för en sådan kampanj. Med beaktande härav och då styrelsens

upplysningsverksamhet framför allt torde böra taga sikte på de kommunala myndigheterna,

synes anledning icke föreligga att nu böra beräkna särskilda medel

för detta ändamål. Uppkommande kostnader för tryckning av erforderliga

broschyrer och dylikt torde böra bestridas från den i styrelsens omkostnadsstat

uppförda anslagsposten till publikationstryck. Skulle sedermera behov

yppas av sådan upplysningsverksamhet, att kostnaderna därför icke böra belasta

nyssnämnda anslagspost, torde Kungl. Maj:t vara oförhindrad att ställa

erforderliga medel till förfogande från förslagsanslaget till vissa kostnader

för allmän hälso- och sjukvård.

B. Tandvårdsbyr&n.

Medicinalstyrelseutredningen.

Å tandvårdsavdelningen tjänstgöra för närvarande, förutom avdelningschefen,

en arvodesavlönad tandläkarassistent samt en juridiskt utbildad

amanuens, båda på heltid. Tandläkarassistentens arvode utgör 10 800 kronor

för år jämte provisoriskt lönetillägg och bestrides från anslaget till medicinalstyrelsens

beredskapsorganisation.

Utredningen erinrar om att tandläkarassistentbefattningen tillkommit år

1943 på grund av dels det då rådande beredskapsläget, dels det ordinarie

arbetets ansvällning, dels ock vissa större utredningsuppdrag, som åvilade

tandvårdsavdelningen. Utredningen framhåller vidare, att försvarsberedskapens

upphörande i och för sig torde medföra en viss lättnad i den centrala

tandvårdsadministrationens arbetsbörda. Å andra sidan finge man under det

närmaste decenniet räkna med en betydligt hastigare utbyggnad än hittills

av såväl folktandvården som andra former av social tandvård, främst anstaltstandvården.

Med hänsyn härtill och i betraktande av de omfattande utredningsuppdrag,

som ovan berörts och delvis ännu ej fullgjorts, syntes biträde

av en tandläkarutbildad befattningshavare fortsättningsvis icke kunna undvaras

å den föreslagna tand vårdsbyrån. Utredningen förordar därför, att

nuvarande assistentbefattning överföres till medicinalstyrelsens stat och

lämpligen ombildas till en befattning som byråtandläkare i lönegrad Eo 26,

motsvarande en begynnelselön, exklusive provisoriskt lönetillägg, av i runt

tal 12 000 kronor. En lägre löneplacering vore enligt utredningens mening

icke tillrådlig, om man under någon längre tid skulle kunna å befattningen

behålla en kraft, som vore kompetent icke blott att fullgöra assistentens nuvarande

uppgifter utan också att fungera som föredragande och ställföreträdande

byråchef under den ordinarie byråchefens frånvaro.

Härjämte föreslås, att den nuvarande amanuensbefattningen förändras till

en ordinarie byråsekreterartjänst i 21 lönegraden.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Yttranden över meclicinalstyrel seutredningens

förslag.

Medicinalstyrelsen yttrar bland annat.

På den förhållandevis nyinrättade tandvårdsavdelningen har arbetsbördan

visat en oavbruten stegring, som får antagas komma att fortgå till dess folktandvården

utbyggts till avsedd storlek. Den statistiska redovisningen i betänkandet

av avdelningens arbetsbörda är ofullständig, emedan årsberättelser

från distriktstandpolikliniker och centraltandpolikliniker — uppgående till

omkring 400 för år — ej diarieföras. De bli föremål för granskning på avdelningen

och läggas, sedan erforderliga kompletteringar verkställts, till grund

för åtskilliga av avdelningens beslut och framställningar. Det anförda gäller

även tandvårdsinspektörernas inspektionsberättelser, vilka år 1945 uppgingo

till ett antal av 485. Ytterligare har avdelningen att verkställa tidskrävande

inspektioner av de lokala anordningarna för folktandvården. Vidare förekomma

på denna avdelning ett flertal ärenden, vilka sammanföras på ettdiarienummer

men likväl förorsaka mycket tidskrävande arbete. Som

exempel må nämnas stipendieansökningar från tandläkarstuderande, vilka i

statistiken ingå som allenast ett nummer för år. Antalet ansökningar uppgår

till omkring 170, och dessa måste underkastas individuell granskning av

betyg, förbindelser m. m. Mer än hälften av ansökningarna visa sig vid

denna granskning kräva komplettering i ett eller flera hänseenden. Slutligen

må nämnas, att den omständigheten, att folktandvården ännu många år framåt

kommer att befinna sig i utbyggnadsstadiet, föranleder ett särskilt stort

antal personliga uppvaktningar samt överläggningar per telefon.

Med hänvisning härtill tillstyrker medicinalstyrelsen de sakkunnigas förslag

till förstärkning av personalen och finner därutöver nödvändigt, att eu

ny amanuensbefattning inrättas.

Statskontoret har intet att erinra mot förslaget att överföra befattningen

som tandläkarassistent å medicinalstyrelsens stat men anser en placering av

befattningen i lönegrad Eo 24 till fyllest.

Sveriges tandläkarförbund åter finner löneställningen för byråtandläkaren

för låg. Förbundet framhåller, att då i folktandvården större inkomster än

15 000 kronor i många fall kunde uppnås av dugande tandläkare, det icke

vore sannolikt, att tillräckligt kvalificerad kraft kunde erhållas för byråtand

läkarbefattningen med den föreslagna lönen av 12 000 kronor. Det borde i

detta sammanhang även beaktas, att praktisk verksamhet inom det självvalda

yrket av de flesta ansåges ge större tillfredsställelse än arbete inom

förvaltningstjänst, även om denna avsåge samma yrkesområde. De av medicinalstyrelseutredningen

påpekade svårigheterna för rekryteringen till chefsposterna

komme därför säkerligen att göra sig gällande även beträffande

rekryteringen till byråtandläkarbefattningen.

Förbundet hemställer därför, att byråtandläkarbefattningen placeras i

lägst A 28 med en begynnelselön av omkring 14 000 kronor (exklusive provisoriskt

lönetillägg).

Föredraganden.

Utredningens förslag till personalorganisation för den nya tandvårdsbyrån

innebär allenast, att personalen å den nuvarande tandvårdsavdelningen be

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 67.

3191 411 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj-.ts proposition nr 67.

redes något förbättrade anställnings- och lönevillkor. Yad vid remissbehandlingen

anförts synes mig icke utgöra tillräcklig anledning att frångå utredningens

förslag härutinnan. Jag tillstyrker alltså, att till tandvårdsbyrån

knytas en byråtandläkare i lönegrad Eo 26 samt en byråsekreterare i lönegrad

A 21.

Med hänsyn till det labila läget å folktandvårdens område torde ytterligare

någon tids erfarenhet böra avvaktas, innan den juridiska personalen å

byrån utökas enligt av medicinalstyrelsen framfört önskemål.

C. Apotek sbyrån.

Nuvarande personalbestånd.

Apoteksbyrån kan för närvarande sägas vara uppdelad på två avdelningar.

Å den ena avdelningen, här benämnd den allmänna avdelningen, tjänstgöra

förutom byråchefen, som är legitimerad apotekare, två apoteksutbildade

assistenter, en byråsekreterare i lönegrad A 21 och två juridiskt utbildade

amanuenser. Den andra avdelningen, den s. k. specialitetsavdelningen,

förestås av en extra ordinarie byråassistent i 24 lönegraden, vilken för närvarande

innehar legitimation både som läkare och apotekare. Han biträdes

av en farmacevtiskt utbildad amanuens. Arbetsbördan är så fördelad, att specialitetsavdelningen

handlägger ärenden angående s. k. farmacevtiska specialiteter,

narkotika samt preventivmedel och fosterfördrivande medel enligt därom

utfärdade bestämmelser, medan den allmänna avdelningen handhar övriga

ärenden rörande apoteksväsendet samt läkemedels tillverkning och för

sälj ning.

Medicinalstyrelseutredningen.

Utredningen erinrar till en början om att utredningen, till följd av särskilt

uppdrag, i skrivelse den 16 februari 1943 framlagt förslag till ändrad organisation

av kontrollen rörande farmacevtiska specialiteter i syfte

att förenkla och rationalisera densamma. Förslaget innebar i huvudsak, att de

göromål beträffande specialitetskontrollen, som åvila medicinalstyrelsens specialitetsavdelning,

skulle överflyttas på statens farmacevtiska laboratorium

samt att föredragningsskyldigheten och i viss omfattning även beslutanderätten i

specialitetsärendena skulle anförtros åt föreståndaren för den biologiska avdelningen,

som alltid skulle vara legitimerad läkare. Vidare skulle för biträde

med specialitetsärendenas beredning inom statens farmacevtiska laboratorium

inrättas bland annat en sekreterarbefattning i lönegraden Eo 21 samt en befattning

såsom vetenskaplig assistent med ett arvode av 5 900 kronor för år.

Vid bifall härtill räknade utredningen med att nuvarande föredraganden för

specialitetsärenden inom styrelsen skulle tagas i anspråk för apoteksbyrån i

övrigt, medan en befattning som apotekarassistent å beredskapsstat samt en

amanuensbefattning skulle kunna indragas.

Utredningen, som erhållit del av inkomna remissyttranden i ärendet, fram
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

håller, att medicinalstyrelsen bestämt motsatt sig ifrågavarande förslag framför

allt av det skälet, att den nya ordningen icke skulle innebära tillfredsställande

garantier för att de administrativa synpunkterna på specialitetskontrollen

och sambandet med läkemedelsärendena i övrigt bleve vederbörligen beaktade.

Styrelsen hade jämväl betonat, att den stora arbetsbalans, som tidigare

förefunnits i fråga om specialitetsärendena, numera praktiskt taget avarbetats,

varför ärendenas handläggning hädanefter icke komme att taga längre tid i

anspråk än ärendenas natur och den tekniska utredningen påkallade. Styrelsen

hade samtidigt framlagt ett mera begränsat förslag i syfte att förenkla nuvarande

handläggning av specialitetsärendena, vilket förslag dock ej beräknades

kunna nämnvärt påverka personalbehovet.

Statskontoret, kommerskollegium och apotekarsocietetens direktion hade

däremot i princip tillstyrkt förslaget.

Efter att tillika ha erinrat om att förslaget alltjämt vore beroende på Kungl.

Maj:ts prövning, har utredningen anfört, att utredningen med hänsyn till

frågans läge och i betraktande av den återverkan, som samma fråga hade på

apoteksbyråns organisation i övrigt, ansett sig böra taga spörsmålet under

förnyat övervägande. Utredningen hade därvid funnit de av medicinalstyrelsen

anförda synpunkterna i och för sig värda beaktande men likväl icke

vara av den art, att de motiverade ett frångående i princip av utredningens

förut framlagda förslag. I allt väsentligt borde dessa synpunkter kunna tillgodoses

genom att under beredning av förekommande ärenden samråd vid

behov skedde mellan laboratoriet och apoteksbyråchefen samt att den senare

alltid bereddes tillfälle att deltaga vid föredragning av specialitetsärende inför

generaldirektören.

Utredningen har i fortsättningen framlagt vissa närmare grunder för specialitetsärendens

handläggning, vilka återfinnas i betänkandet (s. 225 och 226).

Under hänvisning härtill har utredningen vidhållit sitt förenämnda organisationsförslag.

Beträffande apoteksbyråns allmänna avdelning erinras om den av

riksdagen år 1944 begärda utredningen rörande apoteksväsendet, droghandeln

och läkemedelsindustrien. Då utformningen av apoteksbyråns organisation

kunde komma att i väsentlig grad påverkas av denna utredning, anser medicinalstyrelseutredningen,

att man nu bör begränsa sig till att tillgodose de behov,

som det aktuella läget kräver.

I sådant hänsende upplyser utredningen, att byråns arbetsbörda redan år

1939 ökat i sådan omfattning, att medicinalstyrelsen i sina anslagsäskanden

för budgetåret 1940/41 påkallat förstärkning av byråns arbetskrafter med en

byråapotekare i lönegrad A 26. Departementschefen hade för sin del funnit,

att behovet av ökad arbetskraft å apoteksbyrån, liksom å vissa andra byråer,

till icke ringa del sammanhängde med den forcerade beredskapsverksamhet,

som då påginge inom styrelsen, och därför ansett lämpligast, att medel för

ändamålet tills vidare beräknades under anslaget till medicinalstyrelsens beredskapsorganisation.

I enlighet härmed hade under detta anslag till arvode

åt eu heltidsanställd apotekarassistent å apoteksbyrån avsetts ett belopp av

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

9 600 kronor för år, vilket sedermera höjts till 10 920 kronor. År 1943 hade på

■samma sätt anvisats ett belopp av 5 400 kronor till arvode åt en halvtidsanställd

apotekarassistent, Som motiv för sistnämnda förstärkning hade emellertid

enbart åberopats omständigheter, som ägt samband med då rådande

försörjningssvårigheter på läkemedelsmarknadcn. Härefter yttrar utredningen.

Det torde icke råda någon tvekan om att behov av en apotekarutbildad

assistent kommer att förefinnas även sedan normala förhållanden återinträtt

å läkemedelsområdet. Detta gäller jämväl, om föredragningen av specialitetsärendena

överlåtes å statens farmacevtiska laboratorium på sätt utredningen

förordat. Frånsett att därvid ärenden angående narkotika, preventivmedel

och fosterfördrivande medel komma att återföras till byråns allmänna avdelning,

har nämligen, enligt vad utredningen inhämtat, antalet ärenden av fredsbetonad

karaktär å denna avdelning ökat i ej obetydlig omfattning under

senare år. Detta sammanhänger bland annat med att den år 1943 utfärdade nya

giftstadgan dels direkt tillfört byrån nya uppgifter dels ock indirekt påverkat

arbetsbördan därigenom, att styrelsen såsom sakkunnig myndighet kommit att

i stegrad utsträckning anlitas för utlåtanden och uttalanden till myndigheter,

företag och andra, som i sin verksamhet liaft att tillämpa viss eller vissa av

stadgans föreskrifter. Det må också nämnas, att gällande apoteksvarustadga

är avsevärt föråldrad och att förslag till ny sådan stadga numera utarbetats

inom byrån. En fastställelse av sistnämnda stadga beräknas komma att i

minst samma omfattning som tillämpningen av den nya giftstadgan öka apoteksbyråns

arbetsuppgifter. Vidare må framhållas, att utredningen i annat

sammanhang föreslagit en utvidgning av det farmacevtiska laboratoriets uppgifter

i fråga om inspektionen av apoteksväsendet, vilket i sin tur kan väntas

medföra en ökad belastning av apoteksbyrån. Även på andra områden, t. ex.

beträffande farmakopéarbetet, kan verksamheten beräknas giva apoteksbyrån

en stegrad arbetsbörda. En viss avlastning torde å andra sidan bli följden,

om en särskild lag- och utredningsbyrå inrättas samt ärenden angående apotekens

ekonomiska förhållanden överflyttas till kameralbyrån. Denna avlastning

kan dock icke beräknas bli av den omfattning, att den uppväger arbetsbördans

stegring i övrigt. Utredningen har därför ansett sig böra förorda,

att å medicinalstyrelsens stat uppföres en ordinarie befattning som byråapotekare

i 26 lönegraden i enlighet med vad styrelsen tidigare hemställt.

På innehavaren av denna befattning torde föredragningen av vissa rutin

ärenden kunna överlåtas.

Vid bifall till vad utredningen sålunda och i övrigt förordat beträffande

apoteksbyrån torde befattningen som extra ordinarie byråassistent (Eo 24)

böra indragas. Efter hand som den med pågående internationella hjälpverk

samhet och övriga speciella förhållanden sammanhängande arbetsbalansen

å byrån avarbetas, torde jämväl de å beredskapsstat uppförda assistentbefattningarna

kunna avvecklas. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla,

att internationell samverkan på det farmacevtiska området är ägnad att effektivisera

läkemedelskontrollen och nedbringa administrationskostnaderna för

densamma. Det samarbete, som i sådant hänseende inletts mellan de nordiska

grannländerna, bör därför i möjligaste mån intensifieras och utvidgas till att

omfatta även andra, länder.

Beträffande den juridiskt-administrativa personalen å apoteksbyrån finner

utredningen arbetsbördans storlek motivera, att nuvarande befattning som

ordinarie byråsekreterare (A 21) förändras till en befattning som förste byråsekreterare

i lönegrad A 24. Till byråns förfogande borde därjämte stå minst

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

101

en amanuens. Huruvida ytterligare amanuenshjälp, i likhet med vad för närvarande

vore fallet, framdeles komme att erfordras å byrån, bleve bland annat

beroende av den avlastning, som överflyttningen av vissa juridiska och ekonomiska

ärenden till andra byråer kunde innebära.

Yttranden över niedicinalstyrelseutredningens

förslag.

Medicinalstyrelsen vidhåller sin tidigare ståndpunkt i fråga om organisationen

av specialitetskontrollen och utvecklar sina synpunkter härutinnan

sålunda.

Principiellt innebär utredningens förslag, att rent administrativa uppgifter

skulle överflyttas på en praktisk-vetenskaplig institution. En sådan överflyttning

är särskilt olämplig, när, såsom i fråga om specialitetskontrollen, aen

administrativa uppgiften är att tillse, att intressen från en stark läkemedelsindustri

icke tillåtas inkräkta på allmänhetens intresse av billiga läkemedel

och det medicinska intresset av fullgoda sådana.

Praktiskt innebär de sakkunnigas förslag, att den bristande administrativa

insikten och erfarenheten hos de båda avdelningsföreståndarna vid laboratorierna

skulle täckas genom apoteksbyråchefens deltagande i ärendenas handläggning

i »tveksamma fall». Då i det närmaste samtliga specialitetsärenden

kunna — i synnerhet av en mindre erfaren kraft — befinnas tveksamma, innebär

de sakkunnigas förslag en ökning av apoteksbyråchefens arbetsbörda av

den storleksordning, att den å priori måste avvisas.

Medicinalstyrelsen får erinra om att av apoteksbyråns läkemedelsärenden

de angående farmacevtiska specialiteter utgöra allenast en särskild grupp, för

vilken speciallagstiftning gäller. Det bör beaktas, att dessa specialiteter på

samma gång äro underkastade samtliga de grundläggande bestämmelser, som

gälla angående läkemedel i allmänhet. De viktigaste av dessa bestämmelser

kunna sägas vara föreskrifterna i apoteksvarustadgan, giftstadgan, alkohollagstiftningen,

narkotikalagstiftningen och apotekens expeditionsförfattningar.

Tungt vägande skäl tala för att specialitetsärendena — i stället för att

såsom enligt de sakunnigas förslag med avseende å den administrativa handläggningen

utbrytas ur sitt naturliga sammanhang med övriga läkemedelsärenden

—- tvärtom böra ytterligare samordnas med övriga läkemedelsärenden.

Parallellt med nödvändigheten av en dylik samordning står nödvändigheten

av att de skiftande läkemedelsärenden, som handläggas inom medicinalstyrelsen,

givas en bredare bas. Exempel på ifrågavarande ärenden äro

frågor rörande läkemedels användning, handeln med läkemedel, utfärdande av

läkemedelshandböcker, tillgodogörande av läkemedelsupptäckter och utmönstring

av värdelösa preparat. Kravet på en särskild läkemedelsavdelning inom

apoteksbyrån får anses utgöra en naturlig följd av den pågående snabba utvecklingen

inom farmakoterapi, farmaci och läkemedelsindustri m. in. Kravet

är även betingat av nödvändigheten att åstadkomma eu avlastning på apoteksbyråchefen

i stället för den ytterligare belastning, som de sakkunnigas förslag

innebär.

Såsom konsekvens av det anförda föreslår medicinalstyrelsen, att till apoteksbyrån

knytes eu läkemedelsavdelning under ledning av en byrådirektör

med speciella kvalifikationer. Tjänstens innehavare borde inneha

legitimation antingen som läkare eller apotekare och därutöver äga god vetenskaplig

utbildning. Av en läkare borde krävas kompletterande kunskaper i

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

kemi och farmakognosi, farmacevtisk teknologi och läkemedelsförfattningar.

Av en apotekare borde krävas kompletterande kunskaper i farmakodynamik.

Beträffande föredragning av läkemedelsavdelningens ärenden borde gälla,

samma regler, som styrelsen förordat beträffande specialföredragande i allmänhet.

Byrådirektören föreslås placerad i lönegraden Bo 28 samt till biträde

erhålla en farmacevtiskt utbildad amanuens och två kvinnliga biträden för

registrerings- och skrivarbete. Härvid förutsättes, att läkemedelsavdelningen

för uppsättning av särskilt svåra expeditioner skulle få anlita den allmänna

avdelningens juridiskt utbildade personal.

Beträffande den allmänna avdelningens organisation yttrar medicinalstyrelsen

i huvudsak följande.

Trots att en av de apoteksutbildade assistenterna på beredskapsstat förordnats

att föredraga och meddela beslut i rutinmässiga ärenden har apoteksbyråchefen

för fullgörande av sina arbetsuppgifter varit nödsakad att i alltför

stor omfattning tillgripa sin fritid. Förutom de ärenden, vilka redovisats i

medicinalstyrelseutredningens betänkande och vilka i och för sig redan siffermässigt

äro mycket betydande, må framhållas, att på denne byråchef ankommer

att stå till förfogande för underhandsöverläggningar med andra ämbetsverk,

institutioner, kommunala myndigheter, organisationer samt enskilda

firmor och personer i en synnerligen betungande utsträckning. Såsom exempel

på denna verksamhet kan nämnas överläggning med generaltullstyrelsen

i ärenden angående tulltaxering av läkemedel, med kontrollstyrelsen beträffande

spritkontrollen vid apotek, läkemedelsindustrier och kemisk-tekniska

företag samt med statens farmacevtiska laboratorium i frågor, fallande inom

hela dess omfattande verksamhetsområde. Bland de organisationer, som i allehanda

spörsmål, framför allt fackspörsmål, begära upplysningar och andra

besked, märkas apotekarsocieteten, Sveriges apotekareförbund, Sveriges farmacevtförbund

samt apotekens tekniska personalförbund. Yissa av apotekarkårens

organ, såsom apotekens kontrollaboratorium, apotekens kompositionslaboratorium,

apotekarkårens ålderstilläggskassa samt apotekarkårens livränte-

och pensionskassa, äro jämväl för sin verksamhet i behov av samråd

med apoteksbyrån. Kommunala myndigheter behöva upplysningar angående

betingelser för inrättande och drift av apotek och läkemedelsförråd samt angående

läkemeaelsdistribution i övrigt. Konsultationsverksamheten gentemot

de enskilda apotekarna är synnerligen omfattande och mångskiftande och

kan gälla tillämpning av utfärdade författningar, utrustning och inrättande

av apotek, ekonomiska frågor i samband därmed m. in. Härtill kommer, att

såväl enskilda personer som firmor uppenbarligen äro i stort behov av auktoritativ

upplysning i olika läkemedelsfrågor.

Även om en läkemedelsavdelning i enlighet med styrelsens förslag

kommer till stånd, kvarstår alltjämt ett mycket stort behov av att avlasta

apoteksbyråchefens arbetsbörda. Det måste härvid beaktas, att den minskning

av apoteksbyråns arbete, som enligt medicinalstyrelseutredningens förmenande

skulle uppkomma genom att vissa författningsärenden föreslås lagda

under den blivande lagbyrån och vissa ekonomiska ärenden under kameralbyrån,

i praktiken icke torde bliva av någon väsentlig betydelse. Författningar

angående apoteksväsendet m. m. komma säkerligen på grund av sin natur att

fortsättningsvis behöva sakligt utarbetas inom fackbyrån. Förhållandet är

enahanda beträffande det kontinuerligt återkommande arbetet med revision

av bilagorna till apoteksvarustadgan och till giftstadgan.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

På grund härav förordar styrelsen — som i anslutning till tidigare gjort

uttalande förutsätter, att ärenden rörande den ekonomiska förvaltningen, personalen

och avlöningsförhållandena vid statens farmacevtiska laboratorium

överföras till kameralbyrån men att övriga ärenden av kameral natur angående

apoteksväsendet bibehållas på apoteksbyrån — att förste byråsekreteraren

å byrån ålägges att självständigt föredraga vissa grupper av ärenden,

såsom förordnande och entledigande av föreståndare för apotek och läkemedelsförråd,

pensioner och understöd åt apoteksanställda samt meddelande

av legitimation såsom apotekare och farmacie kandidat (år 1945 representerande

sammanlagt drygt 1 100 ärenden). Med anledning härav anses den

föreslagna förste byråsekreterartjänsten böra uppflyttas till lönegrad A 26.

För att biträda apoteksbyråchefen med återstående ärenden erfordras enligt

styrelsen både en byråapotekare i lönegrad A 26 och en byråassistent i

lönegrad Eo 24. Som motiv härför anför styrelsen.

Genom utnyttjande av styrelsens beredskapsanslag finnas för närvarande

inom byrån anställda apotekarassistenter till ett antal motsvarande två heltidstjänster.

Med utgångspunkt från nu rådande förhållanden, under vilka de

s. k. beredskapsärendena praktiskt taget upphört för byråns allmänna avdelning,

ter det sig som ofrånkomligt, att förutom byråapotekaren ytterligare en

farmacevtiskt utbildad byråassistent alltfort finnes anställd å byrån. Byråapotekaren

skulle närmast syssla med frågor angående antagande av apotekselever,

inrättande och utrustning av apotek, granskning av ritningar över apotekslokaler

samt av protokoll över förrättade apoteksinspektioner och -visitationer.

Yidare skulle han i regel avgöra eller inför generaldirektören föredraga

ärenden rörande inskränkning i apoteks öppethållande, inrättande av läkemedelsförråd,

godkännande av förteckningar över läkemedel, som må tillhandahållas

å sådana förråd, samt godkännande av förteckningar över läkemedel,

som må tillredas å sjukvårdsinrättningar. Samtliga dessa ärenden föranleda

ofta omfattande utredningar och samråd med myndigheter och enskilda.

Byråapotekaren skulle också hava att upprätta regelmässigt förekommande

rapporter och lämna infordrade uppgifter rörande apoteksväsendet samt

övervaka kort- och matrikelföringen inom byrån. Vid tillfälligt förfall för

byråchefen skulle han inträda i dennes ställe.

Byråassistenten skulle företrädesvis anlitas för utredning av större frågor.

Såsom exempel härpå må nämnas de aktuella frågorna om samarbete i första

hand med övriga nordiska länder för vinnande av likformighet i farmakopéer

och övrig officiell läkemedelslitteratur, revision av gift- och apoteksvarustadgornas

bilagor, utfärdande av speciella föreskrifter för apotekens expedition

och övrigt handhavande av läkemedel, utredning av förekommande missbruk

av allmänt tillgängliga läkemedel samt åtgärder däremot, åtgärder för sänkning

av läkemedelsprisen (regleringsfondens användning m. m.), förbättrade pensioner

för apoteksanställda och deras efterlevande, utbyggnad av statens farmacevtiska

laboratorium m. m.

Med hänsyn till utvecklingen på det område, byrån företräder, är det uppenbart,

att efter hand liknande betydelsefulla och omfattande frågor uppkomma,

som kräva verkställande av omfattande utredningar inom byrån. Det får med

stöd av vunnen erfarenhet anses uteslutet, att en med antydda arbetsuppgifter

sysselsatt byråapotekare skulle kunna medhinna att biträda med de utredningar,

som sålunda bliva påkallade.

För uppsättning av expeditioner skulle härutöver erfordras två juridiskt

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Kungl. Maj-.ts proposition nr 67.

utbildade arbetskrafter, varav eu lämpligen borde placeras som byråsekreterare

i lönegraden Eo 21.

Medicinska fakulteten i Lund hävdar samma uppfattning som medicinalstyrelsen

i fråga om specialitetsärendenas handläggning och föredragning.

Fakulteten betonar, att det farmacevtiska laboratoriets uppgifter borde begränsas

till att vara ett institut för läkemedelsundersökningar i administrationens

tjänst och för forskning. Det borde ej erhålla uppgifter av administrativ

art, varigenom dess hittillsvarande huvuduppgifter väsentligt skulle skjutas

åt sidan.

Fakulteten framhåller vidare att utvecklingen på bland annat toxikologiens,

famiakoterapiens, läkemedelsframställningens och läkemedelshandelns områden

numera nått därhän, att en radikal förändring av den nuvarande apoteksbyrån

vore påkallad. Denna byrå borde ersättas av en läkemedelsbyrå, vars

chef skulle vara läkare med i första rummet farmakologisk specialutbildning.

Byrån borde uppdelas i en farmakologisk och en apoteksavdelning. Den farmakologiska

avdelningen borde handlägga läkemedelsärenden av övervägande

medicinsk natur, varjämte den även borde företräda den hittills orepresenterade

toxikologiska expertisen. Bristen på sådan sakkunskap inom styrelsen

hade understundom varit påfallande. Apoteksavdelningen borde handhava alla

frågor rörande apoteksorganisationen och bestämmelser för apoteken, antingen

nu rådande apoteksorganisation bibehölles eller ett förstatligande av apoteken

komme att. äga rum.

Fakulteten anser tillika, att byrån borde kompletteras med en permanent

läkemedelsnämnd för handläggning av vissa specialfrågor. I denna borde bland

annat den nuvarande specialitetsnämnden ingå som särskilt utskott.

Under hänvisning till det anförda förordar fakulteten, att nu berörda frågor

göras till föremål för ytterligare utredning.

Apotekar organisationerna tillstyrka i princip utredningens förslag om specialitetskontrollens

handhavande. Organisationerna hysa vidare den uppfattningen,

att den befintliga personalen å apoteksbyrån vore för knapp, varför

ärendenas behandling icke kunde ske med önskvärd snabbhet. Detta gällde

särskilt befordringsärenden. Även efter beredskapsärendenas bortfall erfordrades,

utom byråchefen, minst två fackutbildade befattningshavare å byrån. Härvid

ha organisationerna utgått från att samtliga ärenden angående apotekens

ekonomiska förhållanden alltjämt borde handläggas å apoteksbyrån på grund

av deras samband med apoteksväsendet i övrigt.

Statskontoret tillstyrker utredningens förslag om specialitetskontrollens

organisation med vissa jämkningar.

Allmänna lönenämnden slutligen har för sin del ej funnit anledning till

erinran mot en placering av chefen för en eventuell läkemedelsavdelning i

lönegrad Eo 28. Däremot anser lönenämnden ej tillräckliga skäl föreligga för

en högre placering av förste byråsekreteraren å apoteksbyrån än 24 lönegraden.

Föredraganden.

Frågan om specialitetskontrollens organisation har som nämnts

varit föremål för särskild undersökning av medicinalstyrelseutredningen, som

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

105

därvid kommit till det resultatet, att en förenkling och rationalisering av densamma

skulle kunna åvägabringas, om föredragningen och i viss mån även

beslutanderätten i hithörande ärenden anförtroddes åt statens farmacevtiska

laboratorium. Medicinalstyrelsen har bestämt motsatt sig en sådan åtgärd,

främst av följande skäl. Dels finge det anses principiellt betänkligt att belasta

en praktisk-vetenskaplig institution med administrativa uppgifter, som komrne

att taga en väsentlig del av föreståndarens tid i anspråk, dels skulle de farmacevtiska

specialiteterna, som allenast utgjorde en särskild grupp av läkemedel,

i handläggningsavseende utbrytas ur sitt naturliga samband med övriga läkemedel

och dels påkallade utvecklingen inom toxikologiens, farmakoterapiens,

läkemedelstillverkningens och läkemedelshandelns områden ökade insatser

från den centrala myndighetens sida, vilket under alla förhållanden nödvändiggjorde

en utbyggnad av medicinalstyrelsens apoteksbyrå. Härtill komme, att

utredningens förslag, som förutsatte ett långt gående samråd med apoteksbyråchefen,

i förhållande till nuvarande praxis snarare medförde en ökning än

en avlastning av apoteksbyråchefens redan förut tyngande arbetsbörda. Medicinska

fakulteten i Lund har i huvudsak hävdat enahanda synpunkter, medan

vissa andra remissinstanser i princip anslutit sig till utredningens förslag.

För egen del har jag funnit de av medicinalstyrelsen anförda synpunkterna

så vägande, att jag ställer mig betänksam mot ett genomförande av utredningens

förslag i nu berörda del, oaktat vissa praktiska fördelar därav kunna

påräknas. Vid prövning av denna organisationsfråga torde ävenledes böra beaktas,

att en väsentlig minskning av det med specialitetskontrollen förenade

arbetet torde stå att vinna genom en översyn av specialitetskungörelsen i syfte

att begränsa det nu onödigt stora antalet specialiteter. Detta spörsmål lärer

få anses ingå i det problemkomplex, som den av mig år 1946 tillkallade läkemedelsutredningen

har att överväga. Under sådana förhållanden anser jag

mig icke böra förorda ett genomförande av utredningens förslag till specialitetskontrollens

ordnande utan räknar med att hithörande ärenden i princip

tills vidare, liksom övriga läkemedelsärenden, handläggas å apoteksbyrån.

Å andra sidan synes mig försiktigheten bjuda, att resultatet av läkemedelsutredningens

arbete avvaktas, innan definitiv ställning tages till frågan om

apoteksbyråns organisation. Med hänsyn härtill är jag icke beredd att nu tillstyrka

medicinalstyrelsens förslag om inrättande av en byrådirektörsbefattning

i lönegrad Eo 28 för handläggning av läkemedelsärendena inom styrelsen.

För att emellertid bereda medicinalstyrelsen möjlighet att interimistiskt tillgodose

de ökade krav, som utvecklingen på läkemedelsområdet ställer på den

centrala ledningen, vill jag förorda, att medel ställes till disposition för anställande

mot arvode av en specialföredragande i läkemedelsärenden. I betraktande

av de speciella kvalifikationer, som erfordras av denne föredragande,

därest avsedd effekt skall ernås, bör arvodet icke sättas lägre än till 15 000

kronor för år vid heltidstjänstgöring. Det torde böra tillkomma Kungl. Maj:t

att närmare bestämma villkoren för beloppets disposition.

Vad härefter angår apoteksbyrån i övrigt synes mig fullgoda skäl

hava förebragts för utredningens förslag om förändring av en befattning som

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

apotekarassistent å beredskapsstat till en ordinarie befattning som byråapotekare

i lönegrad A 26. Vanskligare är att bedöma, huruvida därutöver ett stadigvarande

behov av en apoteksutbildad byråassistent kommer att förefinnas.

Vissa skäl tala emellertid för att så kan bli fallet. I avbidan på ytterligare

erfarenhet vill jag därför förorda, att den nu befintliga befattningen som byråassistent

i lönegrad Eo 24, som för närvarande är vakant och av utredningen

föreslagits till indragning, tills vidare uppehälles medelst vikarie.

Beträffande den juridiskt-administrativa personalen anser jag i likhet med

lönenämnden tillräckliga skäl knappast föreligga att placera förste byrasekreteraren

å byrån i högre lönegrad än 24, helst som enligt min uppfattning

ärenden angående pensioner och understöd åt apoteksanställda böra överflyttas

till kameralbyrån. De övriga ärenden, som enligt medicinalstyrelsens

förslag skulle föredragas av ifrågavarande befattningshavare, synas icke vara

av den svårighetsgrad, att de motivera en uppflyttning till lönegrad A 26. I

anledning av styrelsens förslag om inrättande av en byråsekreterarbefattning

i lönegraden Eo 21 vill jag — under hänvisning till de allmänna grunder för

befordran av amanuenspersonal, som chefen för finansdepartementet i annat

sammanhang föreslagit — framhålla, att det med hänsyn till byråns arbetsbörda

förefaller rimligt att där placeras en relativt kvalificerad befattningshavare

bland den extra ordinarie juristpersonalen.

Föreliggande förslag i övrigt föranleder icke någon erinran från min sida.

I enlighet härmed räknar jag, liksom för närvarande, med 3 amanuenser å

denna byrå.

E. Lag- och utredningsbyrån.

Medicinalstyrelseutredningen.

För de uppgifter av juridisk och organisatorisk art, som skulle

åvila denna nya byrå, har redogörelse lämnats i det föregående (s. 40—41).

Utredningen har utgått från att byråchefens arbetstid till större delen kommer

att tagas i anspråk för mera omfattande eller svårlösta författnings- och

utredningsfrågor. Då utredningen tillika räknat med att han i viss omfattning

kommer att anlitas som ställföreträdare för överdirektören, anses behov föreligga

av en relativt kvalificerad biträdande jurist å byrån, på vilken beredningen

respektive granskningen av mindre krävande författningsärenden kan

överlåtas. Denne borde därjämte biträda med vissa utredningar samt den

löpande tillsynen över medicinalstyrelsens författningssamling. Utredningen

föreslår, att för nu berörda ändamål inrättas en befattning som förste byråsekreterare,

vilken med hänsyn till göromålens art icke borde placeras lägre

än i lönegrad Eo 26. Samtidigt förutsättes den nuvarande dubbleringen av en

ordinarie förste byråsekreterarbefattning upphöra.

Till ifrågavarande byrå föreslås vidare förlagd en statistisk avdelning,

som skulle svara för hopsamling och bearbetning av allt statistiskt material

på medicinal- och veterinärväsendets områden ävensom planera och i möjli
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 67. 107

gaste mån verkställa specialutredningar av statistiskt slag. Efter redogörelse

för medicinal- och veterinärstatistikens nuvarande omfattning anför utredningen

inledningsvis följande.

Hos medicinalstyrelsen finnes för närvarande en befattning som statistiker,

vilken har karaktären av bisyssla med ett årligt arvode av 3 000 kronor. Med

undantag för viss i publikationen »Allmän hälso- och sjukvård» ingående statistik

rörande sinnessjukhusens ekonomiska förvaltning, vilken bearbetas och

sammanställes å kameralbyråns revisionsavdelning, omhänderhar ifrågavarande

befattningshavare sammanställandet av den fortlöpande statistiken å medicinalväsendets

område samt redigeringen och utgivandet av nämnda publikation,

vilken ej uteslutande är av statistisk natur utan även innehåller medicinalstyrelsens

årsberättelse rörande olika under dess inseende ställda verksamhetsområden.

Vad åter veterinärväsendet angår utföres sammanställningen av det statistiska

materialet och utarbetandet av den i »Det civila veterinärväsendet»

ingående årsberättelsen rörande förhållandena på detta område av veterinärbyrån;

statistikern verkställer endast en allmän översyn av berättelsen.

De tillfälliga statistiska undersökningarna medhinnas blott i ringa utsträckning

av medicinalstyrelsens statistiker. Denne omhänderhar i regel någon av

de mindre av dessa undersökningar, medan de övriga för varje särskilt fall

måste uppdragas åt andra statistiker.

Något biträde står icke till statistikerns förfogande, varför denne själv måste

anskaffa och avlöna för tabellsammanställningar och korrekturläsning m. m.

erforderlig arbetshjälp.

Utredningen erinrar jämväl om att vissa statistiska specialundersökningar

på hälsovårdens område verkställas bland annat inom statens institut för folkhälsan.

Vid institutets tillkomst hade också förutsatts, att statistiska bearbetningar

skulle utföras inom institutet på grundval av därstädes verkställda

undersökningar. Främst med hänsyn därtill hade å institutets personalstat

uppförts en befattning som förste aktuarie i lönegraden A 26, vilken befattning

emellertid hittills stått vakant. På grund härav hade institutet varit hänvisat

till att anlita statistisk expertis utanför institutet för utförande av nyss

berörda specialundersökningar.

Sedan utredningen i fortsättningen redovisat vissa uttalanden rörande rnedicinalstatistiken

av besparingsberedningens statistikkommitté (SOU 1943: 28)

och statens sjukhusutredning (SOU 1944: 47) samt av representanter för medicinalstyrelsen,

har utredningen för egen del yttrat följande i fråga om behovet

av ytterligare bearbetning och komplettering av statistiken på förevarande

område.

Av den lämnade redogörelsen synes framgå, att väsentliga luckor föreligga

i fråga om medicinalstatistikens utformning och bearbetning. Visserligen har

genom sjukhusutredningens försorg en "revision ägt rum av de uppgiftsformulär,

som ligga till grund för den förvaltningsekonomiska statistiken vid

kroppssjukhusen, men på andra områden av medicinalstatistiken kvarstår fortfarande

ett växande behov av översyn av gällande uppgiftsformulär. En betänklig

brist är även, att de inlämnade primäruppgifterna endast göras till föremål

för summariska sammanställningar, som icke åtföljas av några analyser

eller kommentarer. Den redovisade statistiken kan därigenom icke sällan föranleda

till felaktiga slutsatser, särskilt från deras sida som icke äro fullt

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. May.ts proposition nr 67.

insatta i primärmaterialets beskaffenhet. Härtill kommer, att de inom medicinalstyrelsen

verkställda sammanställningarna i allmänhet icke hinna publiceras

förrän cirka två år efter redovisningsårets slut, varigenom deras värde

i hög grad förminskas. Det framstår för utredningen såsom föga rationellt att

på detta sätt årligen insamlas en mängd primärmaterial, som genom ofullständig

bearbetning eller för sen publicering icke kommer till avsedd nytta.

Båsom betecknande för situationen må framhållas, att de lokala huvudmännens

behov av snabbt tillgängliga statistiska översikter rörande sjukhusens ekonomiska

förhållanden under en följd av år huvudsakligen måst tillgodoses genom

försorg av en enskild förening.1 Även om detta kunnat genomföras på ett i

och för sig mycket förtjänstfullt sätt, finns självfallet ingeii garanti för att

denna ordning kan påräknas framdeles. Bearbetningen av denna statistik

har — naturligt nog med hänsyn till kostnaderna därför — icke heller kunnat

bli så fullständig som önskvärt varit. Med sjukvårdens avsevärda utveckling

under senaste decenniet och de betydande kostnader, som varit därmed förenade,

har behovet av snabbt tillgänglig driftkostnadsstatistik efter hand vuxit

sig allt starkare, en tendens som i fortsättningen kan väntas bli ytterligare

accentuerad. Åtgärder måste därför vidtagas så att den officiella statistiken

i denna del kan fylla sin funktion, vilket ock starkt betonats av statens sjukhusutredning.

Tiden synes vidare vara inne för en väsentlig utvidgning av medicinafstatistiken,

framför allt på det socialhygieniska området. Den tidpunkt torde

icke heller vara avlägsen, då eu systematisk bearbetning av kroppssjukhusens

uppgifter om frekvensen av olika sjukdomar blir nödvändig för att belysa

utbyggnadsbehovet inom vissa grenar av sjukvården. Det torde likaledes icke

råda något tvivel om att behovet av statistiska specialutredningar på hälsooch

sjukvårdens olika områden, vilket redan nu är trängande och kan väntas

öka med utvecklingen, i längden icke kan på ett ändamålsenligt sätt tillgodoses

uteslutande genom att tillfälligt anlita statistiker utanför medicinalstyrelsen.

Härjämte må framhållas, att styrelsens möjligheter att verka för hälso- och

sjukvårdens utveckling säkerligen i icke ringa grad är beroende av att dess

ledning har tillfälle att rörande de statistiska förutsättningarna för ifrågasatta

åtgärder rådgöra med en på hithörande områden tränad statistiker.

Beträffande den veterinära statistiken må särskilt erinras om att denna hittills

sammanställts och bearbetats å veterinärbyrån, medan medicinalstyrelsens

statistiker endast underkastat densamma en formell översyn i samband med

statistikens publicering, ett förhållande som icke kan anses vara tillfredsställande

ur statistisk synpunkt. Vidare har enligt vad utredningen under hand

inhämtat på det veterinära området ett allt starkare behov av statistiska specialundersökningar

gjort sig gällande, främst beträffande förekomsten och utbredningen

av vissa djursjukdomar. Dylika specialundersökningar tillmätas

på veterinärt håll stort värde för organiserande av ett effektivt bekämpande

av djursjukdomarna inom landet.

För utredningen har särskilt betonats, att å veterinärmedicinska anstalten

tillgång finnes till ett omfattande undersökningsmaterial, som väl ägnar sig

för statistisk bearbetning och som genom en sådan bearbetning kan tänkas

leda till värdefulla resultat beträffande bekämpandet av vissa djursjukdomar.

Det måste därför anses vara av vikt att jämväl denna anstalt erhåller tillgång

till statistisk sakkunskap.

Rörande organisationen av medicinalstatistiken anför utredningen härefter.

1 Svenska sjukhusförvaltningens tjänstömannaiörbund (tidskriften »Sjukhuset» .

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr ti?.

Erforderlig förbättring och komplettering av medicinal- och veterinärstatistiken

torde icke kunna vinnas utan en genomgående omläggning av dess

organisatoriska underlag. Vid ett övervägande av de alternativ, som härvid

träda i förgrunden —centralisering till ett större statistiskt organ eller statistikens

bibehållande hos vederbörande ämbetsverk — har medicinalstyrelseutredningen

i likhet med besparingsberedningens statistikkommitté och statens

sjukhusutredning kommit till den uppfattningen, att största garantierna för ett

tillfredsställande resultat torde ernås, därest statistikens omhänderhavande

och bearbetande anförtros åt en inom medicinalstyrelsen inrättad statistisk

avdelning av tillräcklig omfattning. Till denna avdelning bör då koncentreras

all officiell statistik på medicinalväsendets område, alltså även den som tidigare

avsetts skola omhänderhavas av statens institut för folkhälsan. För en

sådan åtgärd talar den nära samhörigheten mellan medicinalstatistikens olika

grenar, samtidigt som avdelningen därigenom skulle kunna givas en för statistiskt

arbete bättre avvägd storlek. Med ett mera begränsat statistiskt underlag

lärer avdelningen icke kunna permanent sysselsätta den kvalificerade personal

eller nyttiggöra den maskinella utrustning, som kräves för att få erforderliga

statistiska undersökningar sakkunnigt och snabbt utförda. Det torde

ur denna synpunkt jämväl vara lämpligt, att bearbetningen av veterinärstatistiken

förlägges till medicinalstyrelsens statistiska avdelning, även om en särskild

veterinärstyrelse inrättas.

Från dessa utgångspunkter har medicinalstyrelsens statistiker beräknat

personalbehovet å avdelningen till minst 3 kvalificerade tjänstemän (aktuarier)

och 8 biträden. Denna beräkning grundar sig emellertid till avsevärd del på

en uppskattning av arbetskraftsåtgången för de nya eller utökade uppgifter,

som avsetts skola tillkomma avdelningen, och är därför osäker. Med hänsyn

härtill anser sig utredningen böra förorda, att statistikpersonalen till en början

begränsas till förslagsvis 2 aktuarier och 3 å 4 biträden. En av aktuarierna

torde böra fungera som chef för avdelningen och placeras i lönegraden A 26

Den härför erforderliga befattningen kan lämpligen erhållas genom att överflytta

den nuvarande obesatta förste aktuariebefattningen vid statens institut

för folkhälsan till medicinalstyrelsen. Den andre aktuariebefattningen torde

böra placeras i lönegrad A 21. Samtidigt torde nuvarande arvode åt medicinalstyrelsens

statistiker böra indragas.

Av biträdena torde en böra placeras som kanslibiträde i lönegrad Eo T, en

som kontorsbiträde i lönegrad Eo 4 samt de övriga till en början såsom extra

befattningshavare. Härjämte bör visst belopp ställas till förfogande för avlöning

åt tillfälliga befattningshavare, som kunna erfordras för utförande av

större specialundersökningar.

Utredningen utgår från att den statistiska avdelningen skall låta sig angeläget

vara att i erforderlig utsträckning samråda med vederbörande myndigheter,

i första hand statens institut för folkhälsan. Vidare torde samråd få

förutsättas äga rum med exempelvis socialstyrelsen rörande statistiken för

bland annat mödra- och barnavården, bostadsbeståndet och folktandvården,

med skolöverstyrelsen rörande skolhälsovården samt med centrala sjukvårdsberedningen

rörande den förvaltningsekonomiska statistiken vid kroppssjuk

husen. En allmän föreskrift härom bör lämpligen inflyta i instruktionen för

medicinalstyrelsen.

Utredningen tillägger, att den statistiska avdelningen kan tänkas organiserad

antingen som en självständig enhet direkt under generaldirektören eller

30m en del av byrå. Därest eu lag- och utredningsbyrå inrättas, synes utredningen

det statistiska arbetet kunna ingå som ett naturligt led i denna byrås

utredande verksamhet. Utredningen förordar därför, att den statistiska avdelningen

inordnas under nämnda bvrå.

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Yttranden över medicinalstyrelseutredningens

förslag.

Utredningens förslag rörande lag- och utredningsbyråns organisation har i

allmänhet tillstyrkts av remissinstanserna. Härvid bortses från de tidigare

redovisade yttranden, som ifrågasatt utvidgning av byråns uppgifter till att

även omfatta personalfrågor. Behovet av en statistisk avdelning har understrukits

i åtskilliga yttranden.

Medicinalstyrelsen upplyser, att en överslagsvis verkställd uppskattning

hade utvisat, att den tid som med den föreslagna personalen skulle åtgå för

lämnande av erforderligt biträde vid större utredningsuppdrag, vilka anförtrotts

styrelsen men ännu icke påbörjats, sannolikt komme att röra sig omkring

fem år. Vid denna uppskattning hade bortsetts från det löpande arbete, som

skulle ankomma på byrån. Medicinalstyrelsen hade likväl funnit sig nu böra

godtaga utredningens förslag till organisation av byrån, varvid styrelsen förutsatt

att vunna erfarenheter i sinom tid komme att föranleda till avsevärd

utbyggnad av densamma.

Beträffande den statistiska avdelningen konstaterar styrelsen, att vad utredningen

anfört till stöd för sitt förslag helt sammanfölle med de synpunkter,

som styrelsen sedan länge förfäktat. Styrelsen begränsar sig därför i huvudsak

till att kraftigt understryka, att den föreslagna personaluppsättningen å

avdelningen måste anses som ett minimum i avbidan på att närmare erfarenhet

vinnes. Styrelsen erinrar tillika om sitt i annat sammanhang framförda

förslag om överförande till den statistiska avdelningen av en medicinalrådsassistent

från hälsovårdsbyrån ävensom om angelägenheten av att ett ej obetydligt

belopp beräknas för anställande av tillfällig personal å avdelningen.

Slutligen betonar styrelsen, att kraven på att avdelningen snabbt skall

kunna icke blott framräkna statistiska uppgifter utan även komplettera de

framräknade summorna med relativtal, diagram och andra kommentarer måste

ställas mycket höga, framför allt beträffande rapporterna om epidemiska sjukdomar

inom och utom Sverige, beläggningen på epidemisjukhusen samt de

smittsamma könssjukdomarna. På grund härav förutsätter styrelsen, att avdelningen

förses med fullständig uppsättning av tekniska hjälpmedel. Att

inkomma med förslag härutinnan finge bli en av den statistiska avdelningens

första arbetsuppgifter.

Statistiska centralbyrån har intet i princip att erinra mot utredningens förslag.

Ämbetsverket yttrar bland annat.

Centralbyrån har icke något att invända mot att medicinal- och veterinärstatistiken

bibehålies inom medicinalstyrelsen samt att för dess omhänderhavande

därinom inrättas en särskild statistisk avdelning. Endast därigenom

synes på erforderligt sätt centralisation av det statistiska arbetet inom medicinalstyrelsen

och därtill anslutna institutioner av olika slag kunna åvägabringas

samt möjligheter beredas medicinalstyrelsen att i önskvärd omfattning

utnyttja det statistiska material, som regelbundet insamlas, och utföra för dess

administrativa och vetenskapliga uppgifter behövliga statistiska utredningar.

Med de synnerligen begränsade resurser, som stått medicinalstyrelsen till buds,

ha föreliggande behov i dessa hänseenden hittills icke kunnat tillgodoses på

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Alaj:ts proposition nr 67.

étt tillfredsställande sätt. Tiden måste anses vara inne för en väsentlig utvidgning

av medicinalstatistiken, varvid särskilt synes böra framhållas såsom

ett önskemål, att en fortlöpande statistik till belysning av frekvensen av olika

sjukdomar snarast möjligt kommer till utförande på grundval av det från sjukvårdsanstalter

av olika slag till medicinalstyrelsen inkommande uppgiftsmaterialet.

Statistiska centralbyrån förutsätter, att ett förverkligande av medicinalstyrelseutredningens

förslag icke kommer att i övrigt medföra någon ändring av

den officiella statistikens organisation genom överflyttning till medicinalstyrelsen

av statistikgrenar av med medicinalstatistiken besläktat innehåll (t. ex.

dödsorsaksstatistiken), vilkas utarbetande hittills varit anförtrott åt andra

myndigheter eller institutioner. I dessa delar utgår centralbyrån från att kontakt

mellan vederbörande ämbetsverk upprätthålles.

Allmänna lönenämnden har allenast uttalat tveksamhet rörande behovet av

en medicinalrådsassistent å avdelningen.

Svenska läkaresällskapet finner inrättande av en statistisk avdelning välmotiverat

men ifrågasätter, om det icke ur rekryteringssynpunkt vore nödvändigt

att giva avdelningschefen byråchefs ställning.

Sveriges läkarförbund betonar den statistiska avdelningens värde för att

möjliggöra eu central tillsyn och rådgivning i fråga om den förebyggande

vården. Förbundet yttrar sålunda.

Översynen på detta område bör försiggå i viss ordning och börja med de

län och samhällen, där dödlighetssiffroma enligt senast offentliggjorda statistiska

uppgifter varit högst. Som exempel må nämnas, att under åren 1941

och 1942, från vilka den senaste statistiken föreligger, de allmänna dödstalen

varit särskilt höga i Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Skaraborgs och Värmlands

län, medan barnadödligheten varit störst i de nordligaste länen. Orsakerna

till den på vissa håll förefintliga högre dödligheten äro komplicerade

och kunna endast klarläggas genom en omsorgsfull utredning, varvid den

länge efterlängtade och av medicinalstyrelseutredningen föreslagna statistiska

avdelningen inom medicinalstyrelsen kan förväntas göra en betydelsefull insats.

En dylik utredning kan komma att ge till resultat, att undernäring, betydande

abortfrekvens, hög tuberkulos- eller olycksfallsfrekvens, otillfredsställande

sociala anordningar för mödrar med späda barn och dylikt förekomma

i vissa kommuner av länet eller i vissa delar av större stad. Först på

detta sätt och med hjälp av därefter vidtagna praktiska åtgärder inom områden,

där speciella missförhållanden konstaterats föreligga, kunna resultat av större

värde för den allmänna hälsovården ernås.

Svenska sanatorieläkarföreningen påpekar vikten av att den statistiska avdelningen

står i förbindelse med de lokala organen, enär statistiken eljest lätt

bleve självändamål samt otillförlitlig och betungande.

Sveriges yngre läkares förening framhåller betydelsen av prognostiska

undersökningar angående läkarbehovet och tillströmningen till läkarbanan

ävensom angående tillgången på sjukvårdspersonal överhuvudtaget. Föreningen

anser, att det skulle vara av stort värde med hänsyn till de genomgripande

förändringar inom hälso- och sjukvårdens område, vilka inom kort torde komma

att äga rum, att i samband med omorganisationen av medicinalstyrelsen till

skapa ett prognosinstitut av fast karaktär.

Behovet av en statistisk avdelning har härjämte understrukits av, bland

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

andra, svenska läsårettsläkarföreningen och Sveriges tandläkarförbund ävensom

av svenska landstingsförbundet. Sistnämnda förbund har särskilt betonat

vikten av att bearbetningen av det statistiska materialet koncentrerades

på de ur medicinsk och förvaltningssynpunkt betydelsefullaste uppgifterna

samt skedde utan onödig tidsutdräkt.

Föredraganden.

Jag har redan i det föregående givit min anslutning till utredningens förslag

att sammanföra handläggningen av viktigare författningsärenden och

större organisatoriska utredningar till en särskild byrå, vilken jämväl skulle

fungera såsom redaktion för medicinalstyrelsens författningssamling. Någon

meningsskiljaktighet synes icke föreligga om att byråchefen för biträde med

dessa uppgifter behöver en relativt kvalificerad kraft, lämpligen placerad som

förste byråsekreterare i lönegrad Eo 26. Jag förordar detta förslag.

Full enighet råder ock om utredningens förslag att för medicinal- och

veterinärstatistikens handhavande och bearbetning inrätta en särskild avdelning

inom styrelsen. Av vad utredningen och remissinstanserna anfört i denna

de! står det klart även för mig, att en sådan avdelning snarast bör komma till

stånd. Då jag tillstyrker ifrågavarande förslag, vill jag särskilt understryka

angelägenheten av att förekommande sammanställningar genom erforderliga

kommentarer och analyser samt genom snabb publicering göras lätt tillgängliga

för praktiska syften. På dessa punkter synas bristerna i den nuvarande

statistiken ha varit mest framträdande. Jag utgår vidare från att frågor om utvidgning

av den löpande statistiken göras till föremål för noggrann prövning

med hänsyn till ändamål och omfattning. Detsamma gäller självfallet behovet

av större statistiska specialutredningar.

Från dessa utgångspunkter har jag icke funnit anledning till erinran mot

den personalorganisation, som föreslagits för avdelningen. Jag tillstyrker alltså,

att för avdelningens ledning inrättas en förste aktuariebefattning i lönegrad

A 26, att för biträde med arbetet å avdelningen avses en aktuarie i lönegrad

A 21 samt ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde å extra ordinarie stat.

Jag förordar även medicinalstyrelsens förslag, att den å hälsovårdsbyrån nu

tjänstgörande medicinalrådsassistenten tills vidare överföres till denna avdelning.

En omprövning av denna anordning bör emellertid verkställas, sedan

någon tids erfarenhet vunnits om arbetsbördan å avdelningen. I övrigt bör, i

mån av behov, anställas extra eller tillfälliga befattningshavare. Härtill återkommer

jag i ett senare avsnitt.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat bör indragning ske av såväl den

vakanta befattningen som förste aktuarie vid statens institut för folkhälsan

som det nuvarande fasta arvodet för statistiskt biträde åt medicinalstyrelsen

å 3 000 kronor.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

F. Kameralbyrån.

Nuvarande personalbestånd.

Kameralbyrån är sedan åtskilliga år uppdelad på två avdelningar, en för

kamerala ärenden i allmänhet, inklusive utanordningsärenden och kassagöromål,

samt en för ärenden rörande den ekonomiska förvaltningen av statens

sinnessjukhus och statens anstalt för fallandesjuka.

Frånsett kvinnlig biträdespersonal utgöras de ordinarie befattningshavarna

ä den allmänna avdelningen av en kamrerare i lönegrad A 24, en byråsekreterare

i lönegrad A 21 samt en kassör i lönegrad A 11. Härjämte tjänstgöra å

denna avdelning en extra föredragande med arvode motsvarande lön för förste

byråsekreterare i lönegrad Eo 26, en biträdande kamrerare med ett arvode av

10 250 kronor för år samt fyra juridiskt utbildade amanuenser.

Arbetet är så fördelat mellan nu nämnda befattningshavare, att den extra

föredraganden under byråchefens inseende föredrager vissa större ärenden

samt deltager i den juridiskt-administrativa konsultation och granskning,

som åligger kameralbyrån beträffande ärenden, tillhörande andra byråer,

medan byråsekreteraren och en amanuens biträda kameralbyråchefen med

utredning, föredragning och uppsättning av ärenden av löpande natur.

Den ordinarie kamreraren har att leda och, i mån av tid, deltaga i arbetet

med granskning av inkommande räkningar och rekvisitioner av medel,

kontrasignera styrelsens utanordningar och checker, handhava förvaltningen

av styrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond samt övervaka arbetet

å styrelsens kassakontor. Härjämte har han att verkställa kontrollbokföring

och tillse, att till styrelsens förfogande ställda anslag icke överskridas,

att avfatta styrelsens kassarapporter och svara för styrelsens huvudbokföring

ävensom verkställa av styrelsen anbefallda utredningar av företrädesvis

ekonomisk art. Huvudparten av granskningsarbetet åvilar för närvarande

den biträdande kamreraren, som tillkom i samband med den förstärkta

försvarsberedskapen, samt de tre återstående amanuenserna. Avlöningen

åt den biträdande kamreraren och två amanuenser bestrides från

anslaget till medicinalstyrelsens beredskapsorganisation.

Kassagöromålen samt därtill hörande bok- och matrikelföring ombesörjes

av kassören, som därvid biträdes av ett extra ordinarie kanslibiträde. På

kameralbyrån ankommande löneuträkningar utföras på kassörens ansvar av

ett särskilt biträde med kanslibiträdes lön.

Avdelningen för sinnessjukhusens ekonomiska förvaltning förestås av en

byrådirektör i lönegrad A 28. Han biträdes närmast av en revisor i lönegrad

A 21 samt en revisionsassistent i lönegrad Eo 18.

Medicinalstyrclseutrcilningen.

Utredningen erinrar till en början om att kameralbyrån enligt utredningens

förslag skulle befrias från den juridiskt-administrativa konsultations- och

granskningsskyldighet beträffande andra byråers ärenden, som för närva
Bihang

till riksdagens protokoll 19d7. 1 saml. Nr 67.

2191 4G 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

rande åligger den, ävensom från handläggning av lag- och författningsärenden,

vilka icke äro av rent kameral natur. Detta beräknas medföra en mycket

väsentlig lättnad i byråns nuvarande arbetsbörda. Å andra sidan skulle

kameralbyrån tillföras vissa ärendesgrupper, som nu handläggas på respektive

fackbyråer, nämligen ärenden angående de styrelsen underställda laboratoriernas

samt vanföreanstalternas och kustsanatoriernas ekonomiska förvaltning

ävensom rörande apotekens ekonomiska förhållanden. Vad detta betyder

i merbelastning för byrån finner utredningen vanskligt att på förhand bedöma,

På skäl, som i annat sammanhang närmare utvecklas, har utredningen

emellertid utgått från att en mera kontinuerlig och ingående övervakning och

rådgivning beträffande laboratoriernas ekonomiska förvaltning är påkallad,

icke minst i fråga om upphandlingen av laboratoriemateriel och djur. I en

inom medicinalstyrelsen utarbetad, till utredningen överlämnad promemoria

har vidare framhållits angelägenheten av att ökade organisatoriska möjligheter

skapas för styrelsen att följa och övervaka vanföreanstalternas och kustsanatoriernas

ekonomiska förvaltning samt utöva rådgivning i anslutning

därtill. Det betonas, att statens bidrag till dessa anstalter under årens lopp

ständigt stegrats och för närvarande uppginge till betydande belopp (cirka

8 000 000 kronor) samt att staten tills vidare åtagit sig ansvaret i sista hand

för bestridande av dessa anstalters utgifter. Enligt styrelsens förmenande erfordrades

inom styrelsen en kvalificerad kraft, förslagsvis i byrådirektörs

tjänsteställning, som kunde ägna huvudparten av sin arbetstid åt hithörande

angelägenheter, innefattande bland annat fastställande av inkomst- och utgiftsstater

för anstalternas verksamhet, kontroll av bidragsmedlens användning

samt i samband därmed stående konsultation. Medicinalstyrelseutredningen

är för sin del icke beredd att för ifrågavarande ändamål förorda en

sådan befattning men finner å andra sidan nödvändigt, att här berörda uppgifter

beaktas vid utformningen av kameralbyråns personalorganisation.

Utredningen framhåller vidare, att styrelsens medelsförvaltning underårens

lopp vuxit i omfattning och numera tillhörde de större inom allmänna

civilförvaltningen. Belysande vore, att antalet utanordningar år 1944 uppgick

till omkring 48 500, fördelade på drygt 100 olika anslag, varvid särskilt

borde beaktas, att utbetalning i flertalet fall skedde direkt till den slutliga

betalningsmottagaren efter granskning allenast å kameralbyrån. Genom försvarsberedskapens

upphörande komme visserligen en minskning i styrelsens

utanordnings- och därmed sammanhängande granskningsverksamhet att inträda

(antalet utanordningar för beredskapsändamål utgjorde år 1944 cirka

5 600), men denna minskning beräknas bli till icke ringa del uppvägd av den

ökning, som följer, därest utbetalningen av provinsialläkarstatens avlöningar

och resekostnader centraliseras till medicinalstyrelsen i enlighet med ett av

den s. k. länsstyrelseutredningen år 1936 framlagt, av statsmakterna i princip

godtaget förslag. Den fortsatta utbyggnaden med statsunderstöd av olika och

allt flera vårdgrenar väntas även komma att kräva vidgad medverkan från

kameralbyråns sida. Under sådana förhållanden finner utredningen icke tillrådligt

att vidtaga någon begränsning av den personal, som nu sysselsättes

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

med ifrågavarande del av byråns verksamhet. Den stegrade omfattningen av

styrelsens ordinarie medelsförvaltning synes utredningen däremot påkalla

en omprövning av de anställnings- och lönevillkor, som för närvarande gälla

för hithörande befattningshavare, i syfte att anpassa dessa efter arbetsbördans

och ansvarets tillväxt. Utredningen anför härutinnan.

I första hand torde en uppflyttning av den ordinarie kamrerarbefattningen

från lönegrad A 24 till A 26 böra ifrågakomma. Förslag härom

har tidigare framförts av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga i deras

betänkande, del I (SOU 1941: 17) på grundval av de allmänna principer

för löneplacering av befattningshavare med kamrerargöromål, som uppdragits

av dessa sakkunniga. Medicinalstyrelseutredningen ansluter sig till

det sålunda framförda förslaget, då utredningen för sin del icke åsyftar

annan ändring beträffande den med befattningen förenade arbetsbördan än

att den faktiska förskjutning mot ökat ansvar, som under senare år uppkommit

genom att kameralbyråchefen på grund av andra göromål icke hunnit

ägna avsedd tid åt kontrollen av utanordningsärenden, återgår. Godtages utredningens

förslag om inrättande av en överdirektörs- och en lagbyråchefsbefattning,

bör en återgång till normal fördelning av ansvaret i nämnda hänseende

mellan byråchefen och kamreraren bli möjlig, även om kameralbyrån

tillföres vissa nya uppgifter i enlighet med vad ovan anförts. Skulle erfarenheten

visa, att så ej blir fallet, synes det med utanordningsverksamheten förenade

ansvaret kräva, att kamrerarbefattningen förändras till en byrådirektörstjänst

i 28 lönegraden.

Vidare anser utredningen arten och omfattningen av hithörande granskningsarbete

motivera, att den biträdande kamreraren beredes fastare anställning

genom överflyttning till ordinarie stat. Han bör därvid placeras i

24 lönegraden, vilken närmast motsvarar den ställning, som tillkommer

honom för närvarande. Jämväl två av de i granskningsarbetet deltagande

amanuenserna torde böra överföras till ordinarie stat. För en sådan åtgärd

talar icke minst den omständigheten, att anlitandet av amanuenser för detta

granskningsarbete visat sig otillfredsställande därigenom, att dessa växlat

alltför ofta för att hinna förvärva erforderlig vana och säkerhet. Att detta

är en betydande olägenhet framgår klart därav, att statens bidrag till praktiskt

taget samtliga ändamål inom medicinal- och veterinärväsendet äro förenade

med olika villkor, som skola beaktas vid utanordningen. För ifrågavarande

befattningshavare synes en placering som revisor i lönegrad A 21

bäst motsvara arbetets art. Härutöver torde liksom nu krävas en amanuens

med uppgift att dels deltaga i granskningen av enklare utanordningsärenden,

dels ock biträda med annat på byrån förekommande arbete.

Med hänsyn till kassarörelsens osedvanliga storlek, omfattande såväl utgifter

som inkomster, och det därmed förenade bokförings- och kontrollarbetet,

ha från och med den 1 september 1945 vissa kassören dittills åvilande

uppgifter delegerats på ett extra ordinarie kanslibiträde i egenskap av biträdande

kassör. Denna har anförtrotts bland annat bokföringen av inkomsterna,

förandet av löne- och pensionsmatriklar samt kontrollen av utgående anvisningar,

medan kassören själv ombesörjer bokföringen av utgifterna och övriga

kassagöromål. Från kameralbyråns sida har hemställts, att den biträdande

kassören måtte placeras som kontorist i lönegrad A 9 samt att kassören _

främst på grund av ansvaret för avlöningslistornas upprättande och uträknande,

avseende omkring 900 befattningshavare — måtte uppflyttas till lönegrad

A14. Vägande skäl synas utredningen föreligga för en sådan uppflyttning.

11

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Kungl. Maj ds proposition nr 67.

Organiseras bestyren med medelsförvaltningen på sätt sålunda förordats

anser utredningen, att arbetet i övrigt inom kameralbyråns allmänna avdelning

bör kunna ombesörjas av byråchefen med biträde av en byråsekreterare

och en amanuens. Denna personaluppsättning skiljer sig från den nuvarande

främst därigenom, att befattningen som extra föredragande bortfallit; denna

åtgärd bör ses mot bakgrunden av den kvalificerade förstärkning av styrelsens

administrativa personal i övrigt, som utredningen föreslagit. Å andra

sidan finner utredningen den ökade kontrollen beträffande vanföreanstaltemas

och kustsanatoriernas ekonomiska förvaltning motivera, att den nuvarande

befattningen som ordinarie byråsekreterare förändras till en förste

byråsekreterartjänst i lönegrad A 24. Amanuensen avses närmast för biträde

med de på byrån ankommande personalärendena samt för utredning och uppsättning

av expeditioner i enklare ärenden.

I fråga om avdelningen för sinnessjukhusens ekonomiska förvaltning erinras

om den utbyggnad av den statliga sinnessjuk- och sinnesslövården, som

för närvarande pågår och planeras för de närmaste tio åren. Med hänsyn

bland annat härtill anser utredningen det rimligt, att till byrådirektörens förfogande

ställes en amanuens utöver den nuvarande personalen å avdelningen.

Till en början borde denna amanuens i mån av behov kunna anlitas även för

kameralbyråns allmänna avdelning.

Utredningen betonar, att denna personaluppsättning allenast motsvarar

det behov, som föreligger och kan beräknas föreligga inom den närmaste

framtiden vid en normal ökning av antalet utanordningar. Skulle veterinärväsendets

ledning frigöras från medicinalstyrelsen, anser utredningen, att en

minskning av personalen med en revisor för granskning av till veterinärväsendet

hörande räkningar och rekvisitioner borde vara möjlig. Härjämte

borde med uppflyttningen av kassören och dennes närmaste biträde kunna

anstå.

Yttranden över medicinalstyrelseutredningens

förslag.

Medicinalstyrelsen lämnar till en början vissa kompletterande uppgifter

till belysning av kameralbyråns arbetsbörda. Styrelsen upplyser sålunda, att

enligt styrelsens räkenskaper utgifterna för budgetåret 1944/45 utgjorde drygt

114 000 000 kronor, inkomsterna för samma budgetår drygt 26 000 000 kronor

samt antalet räkningar och rekvisitioner drygt 49 000. Utgiftsverifikationerna

fyllde 199 band med ett folioantal av i runt tal 78 500, oaktat en hård

gallring av verifikationsmaterialet verkställts. Styrelsen yttrar i anslutning

härtill bland annat följande.

Såvitt medicinalstyrelsen kan utläsa ur det av riksräkenskapsverket publicerade

utdraget ur rikshuvudboken för budgetåret 1944/45 överträffades styrelsens

utgiftssiffror sagda budgetår inom allmänna civilförvaltningen allenast

av statskontoret och pensionsstyrelsen. Att märka är emellertid, att både

statskontoret och pensionsstyrelsen i stor utsträckning fungera såsom förlagsverk

eller att de med andra ord verkställa utbetalningarna till andra redo
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

görare, vilka i sin tur ha att ombesörja utbetalningarna till den slutliga betalningsmottagaren.

Medicinalstyrelsen åter står såsom förlagsverk endast i förhållande

till statens bakteriologiska laboratorium samt statens sinnessjukhus

och statens anstalt för fallandesjuka, medan den ojämförligt största delen av

styrelsens utbetalningar går direkt till den slutliga betalningsmottagaren,

ofta i de förhållandevis små poster, som förekomma på reseräkningar och

medelsrekvisitioner av liknande typ. Denna omständighet torde förklara, att

antalet verifikationer till médicinalstyrelsens räkenskaper enligt inhämtade

uppgifter är väsentligt större än verifikationsantalet till statskontorets räkenskaper

och mångdubbelt större än antalet verifikationer till pensionsstyrelsens

räkenskaper.

Om hänsyn tages till nu angivna omständigheter torde medicinalstyrelsens

kameralbyrå utan risk för överdrift kunna betecknas såsom den största inom

allmänna civilförvaltningen. Att byråns allmänna avdelning med sina fyra

ordinarie befattningshavare kunnat nödtorftigt hålla samman denna mycket

stora medelsförvaltning tillskriver styrelsen, förutom en rationell organisation

av arbetet, till avsevärd del skickligheten och självuppoffringen hos

byråns befattningshavare i icke-ordinarie anställning. Befogade anmärkningar

för dröjsmål med betalningar ha dock icke kunnat undgås — med i medeltal

nära 190 utanordningar per arbetsdag och flera toppbelastningsperioder under

året har enda möjligheten ofta varit att låta med behandlingen av något tusental

räkningar anstå till en lugnare period. Självfallet bör vid omorganisationen

tillses, att personalen tilltages så, att längre dröjsmål med likvider icke

behöver förekomma. Systemet att låta byråchefens ansvar i avsevärd utsträckning

övergå på kamreraren, kamrerarens ansvar på biträdande kamreraren

och amanuenserna samt sistnämnda befattningshavares ansvar på kvinnliga,

med ett undantag icke-ordinarie tjänstemän innebär också, att man lägger

hela medelsförvaltningen på så lösa boliner, att riskerna bli större än vad

som är förenligt med god statsekonomi.

Medicinalstyrelsen framhåller tillika, att man finge räkna med en fortsatt

stegring av statens utgifter för hälso- och sjukvården, av styrelsen uppskattad

till cirka 10 000 000 per år. Å andra sidan erhölle kameralbyrån en icke

oväsentlig lättnad i arbetsbördan, därest veterinärväsendets ledning frikopplades

från medicinalstyrelsen. Utgifterna för veterinärväsendet begränsade

sig visserligen till omkring 5 000 000 per år men vore fördelade på ett

stort antal småposter. Av hela antalet utanordningar för år 1945, som uppginge

till närmare 57 000, belöpte ej mindre än cirka 21 000 på utgifter för

veterinära ändamål. På grund av dithörande utanordningars natur komme

dock lättnaden i första hand den lägre biträdespersonalen till godo.

Även med beaktande härav och den avlastning av kameralbyråns arbetsbörda,

som utredningens förslag med däri av styrelsen påkallade modifikationer

innebure, anser medicinalstyrelsen det nödvändigt med en väsentlig

förstärkning av kameralbyrån. Styrelsen anför härutinnan bland annat.

Medicinalstyrelsen finner för sin del nödvändigt, att kameralbyrån uppdelas

på två utbetalningskontor, varav det ena skulle stå under ledning av

byråchefen. Det andra utbetalningskontoret borde organiseras så, att i stället

för den föreslagna kamrerartjänsten i lönegrad A 26 inrättades en befattning

såsom byrådirektör i lönegrad A 28.

Denne byrådirektör borde självständigt ansvara för styrelsens huvudbokslut

och därtill knutna åtgärder, såsom upprättandet av kassarapporter m. m
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Han borde vidare vara ansvarig för på kameralbyrån ankommande åtgärder

rörande medicinalstyrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond, vars

utgående balanskonto den 30 juni 1945 slutade på drygt 116 000 000 kronor.

Ytterligare borde byrådirektören fullgöra de kontorschefsförpliktelser, som

ankomma på styrelsen, och fungera som närmaste förman för expeditionsvaktspersonalen.

Härjämte borde andra utbetalningskontoret ansvara för förvaltningen

av medicinalstyrelsens diversefonder, uppgående till drygt 43

miljoner kronor. Frågor rörande placering av dessa fonder borde därvid föredragas

för den juridiskt-administrative överdirektören. Slutligen borde å

detta utbetalningskontor verkställas utbetalningar av en enhetlig grupp anslagsmedel,

förslagsvis av löner och andra ersättningar till provinsialläkare

och vikarier för dem. Summan av dessa utbetalningar kan för närvarande

beräknas uppgå till omkring fem miljoner kronor, men denna siffra torde till

följd av inrättandet av nya provinsialläkardistrikt komma att snabbt växa.

Personalen å detta utbetalningskontor borde i övrigt utgöras av en revisor,

med uppgift att biträda vid arbetet med kassarapporter, bokslut och

förhandsgranskning, jämte ett kanslibiträde, som i första hand skulle verkställa

uträkning av provinsialläkarstatens löner samt upprätta föreskrivna

taxeringsuppgifter rörande dessa befattningshavare. Då det icke är möjligt

för styrelsen att överblicka det merarbete, genomförandet av källbeskattningen

kan få genom den härigenom erforderliga korrespondensen med uppbördsmän

i alla delar av landet, vill styrelsen förbehålla sig rätt att i mån av

vunna erfarenheter påkalla den personalförstärkning, som denna beskattningsform

kan komma att nödvändiggöra.

Först genom nu föreslagna anordning blir det möjligt för kameralbvråchefen

att hinna ägna de utbetalningsärenden, i vilka han skulle ha att fatta

beslut, och vilkas summa torde komma att redan från början ligga över 100

miljoner kronor, erforderlig uppmärksamhet. Till sitt biträde borde byråchefen

för de kamerala uppgifterna ha en kamrer i lönegrad A 24, 2 revisorer

1 lönegrad A 21 samt en amanuens, vilken vid behov borde få rycka in även

på andra utgiftskontoret.

Kassören, som borde föra journaler och böcker för båda utbetalningskontoren

och ombesörja samtliga kassagöromål, borde på av de sakkunniga anförda

skäl — vilkas tyngd icke minskas genom att den normala årliga tiomiljonersökningen

av styrelsens medelsförvaltning under ett år skulle nedgå

genom de veterinära utbetalningarnas överflyttning — placeras i lönegrad

A 14 och till sitt närmaste biträde ha en kontorist i lönegrad Eo 9. För verkställande

av bland annat avlöningsuträkning för personal hos styrelsen samt

de rättskemiska och farmacevtiska laboratorierna erfordras härutöver ett

kanslibiträde.

Vid sidan härav borde finnas ett kansli, bestående bland annat av en förste

byråsekreterare och en amanuens.

Enligt medicinalstyrelsens förslag skulle alltså personalbesättningen å

kameralbyråns allmänna avdelning, utöver byråchefen, utgöra 1 byrådirektör

(A 28), 1 kamrer (A 24), 1 förste byråsekreterare (A 24), 3 revisorer (A 21),

2 amanuenser, 1 kassör (A 14) och 1 kontorist (Eo 9) samt två kanslibiträden

för löneuträkningar. Härjämte räknar styrelsen med ett 10-tal biträden

i lägre löneställning för registrering och sifferkontroll.

Beträffande avdelningen för sinnessjukhusens ekonomiska förvaltning

föreslår styrelsen allenast en jämkning såtillvida, att den föreslagna amanuensbefattningen

utbytes mot en befattning såsom förste assistent i lönegrad

Eo 20. Denne befattningshavare skulle omhändertaga den nya grupp av

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

ärenden, som uppkommit genom försöken med arbetsterapi på sinnessjukhusen.

Han borde vidare handha upphandlingsärenden och vissa andra förvaltningsärenden

samt biträda byrådirektören med utredningar och vid beredningen

av löpande ärenden. I sistnämnda egenskap skulle han även kontrasignera

och ansvara för utgående expeditioner. Förste assistentbefattningen

borde bli en passagetjänst för befattningshavare, vilka stode nära utnämning

till sjukhusintendentsbefattningar vid sinnessjukhusen. Genom inrättandet

av en förste assistentbefattning skulle ock den nuvarande revisionsassistenten

kunna frigöras för de egentliga revisionsuppgifterna, vilka icke medhunnes

av den ordinarie revisorn.

Slutligen må anmälas, att styrelsen ansett en särskild befattning erforderlig

för kontroll av vanföreanstalternas, kustsanatoriernas samt de centrala radiumanstalternas

ekonomiska förvaltning. Styrelsen föreslår, att denna befattning

tills vidare konstrueras som en förste revisorstjänst i lönegraden A 24, varvid

styrelsen utgått från att befattningen borde placeras å sjukhusbyrån, där

övriga ärenden rörande dessa anstalter handläggas.

Riksräkenskapsverket — som i princip delar utredningens uppfattning

rörande de arbetsuppgifter, vilka böra ankomma på kameralbyrån — tillstyrker

utredningens förslag rörande förstärkning av byråns organisation.

Härutöver anför ämbetsverket.

Ämbetsverket vill ifrågasätta, huruvida icke den centralisering av upphandlingsverksamheten,

som förutsättes skola ske för både sinnessjukhusens

och laboratoriernas räkning, kan anses motivera inrättandet av en särskild

befattning såsom inköpsassistent, vilken icke torde böra placeras i lägre lönegrad

än Eo 24. Tillsammans med den av utredningen föreslagne förste byråsekreteraren

jämte erforderlig amanuens- och biträdespersonal bör nyssnämnde

assistent ingå i kameralbyråns sekretariat. I övrigt synes byrån böra

organiseras på ett kamrerarkontor och ett kontrollkontor. Det sistnämnda

avses därvid skola motsvara den nuvarande avdelningen för sinnessjukhusens

ekonomiska förvaltning. Det torde vidare ur flera synpunkter vara lämpligt,

att jämväl kontrollen över vanföreanstalternas och kustsanatoriernas

ekonomiska förvaltning anförtros ifrågavarande kontor. Med hänsyn härtill

synes det tveksamt, huruvida den av utredningen föreslagna personalförstärkningen

är tillräcklig. Det kan sålunda ifrågasättas, huruvida icke jämväl

en befattning såsom förste revisor i lönegrad Eo 24 bör inrättas å kontoret.

Överhuvudtaget måste man räkna med möjligheten att medicinalstyrelsens

kamerala organisation kan komma att behöva ytterligare utbyggas,

därest vissa nu aktuella reformplaner på sjuk- och hälsovårdens område

genomföras.

Yad medicinalstyrelsen anfört anser riksräkenskapsverket icke motivera en

uppdelning av kameralbyrån på två utbetalningskontor. Ämbetsverket yttrar

sålunda.

För de kamerala ärendenas enhetliga behandling torde det vara mera

ändamålsenligt, att kamrerarkontoret bibehålies såsom en organisatorisk enhet,

vilket även skulle möjliggöra ett mera effektivt utnyttjande av den underordnade

personalen. Möjligen bör kontoret, för att erhålla en mera adekvat

benämning, i fortsättningen kallas kammarkontoret. Å detsamma böra handläggas

alla frågor rörande förhandsgranskning, utanordning, utbetalning och

bokföring. Med hänsyn till att inom statsförvaltningen i övrigt befattnings
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

havare med motsvarande arbetsuppgifter i allmänhet äro placerade i lönegrad

A 26, bör kontorschefen vara en kamrerare i nyssnämnda lönegrad. Omfattningen

av medicinalstyrelsens medelsförvaltning torde motivera, att han vid

sin sida får en biträdande kamrerare i lönegrad A 24. Vilken uppdelning av

löredragningsskyldigheten mellan dessa båda befattningshavare som må befinnas

mest ändamålsenlig undandrager sig i stort sett riksräkenskapsverkets

bedömande; dock bör i detta sammanhang framhållas att ansvaret för medicinalstyrelsens

bokslut måste åvila kontorschefen.

Statskontoret tillstyrker uppflyttning av den ordinarie kamrerarbefattningen

från A 24 till A 26 samt inrättande av en biträdande kamrerartjänst.

i lönegrad A 24. För kontrollen av vanföreanstalternas och kustsanatoriernas

ekonomiska förvaltning anser ämbetsverket, att en tjänst som revisor i A 21

lämpligen bör komma i fråga, vilket innebär, att den nuvarande byråsekreterartjänsten

i samma lönegrad skulle förändras till en revisorstjänst.

Allmänna lönenämnden hyser för sin del viss tvekan rörande nödvändigheten

av att på en gång genomföra så omfattande tjänsteuppflyttningar å

kameralbyrån, som utredningen föreslagit. Mot den förordade uppflyttningen

av kamrerarbefattningen till A 26 har emellertid lönenämnden icke funnit

något att erinra. Däremot kan lönenämnden icke tillstyrka, att den biträdande

kamreraren erhåller ställning som ordinarie tjänsteman, utan förordar,

att befattningen tills vidare placeras på extra ordinarie stat i lönegrad 22.

Enligt lönenämndens uppfattning torde det vidare vara tillräckligt om en

av amanuensbefattningarna ersattes med en revisorstjänst i 21 lönegraden.

Lönenämnden finner det slutligen tveksamt, om kassörstjänsten bör uppflyttas

i högre lönegrad.

Statens or ganisationsnämnd förordar, att den av medicinalstyrelsen föreslagna

byrådirektören ersättes med en kontorschef i lämplig löneställning,

vilken skulle handha de kontorsorganisatoriska göromålen för såväl styrelsen

som laboratorierna.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund anser, att den av medicinalstyrelsen

föreslagna förste revisorstjänsten för kontroll av vanföreanstalternas

och kustsanatoriernas m. fl. anstalters ekonomiska förvaltning bör förändras

till en förste byråsekreterarbefattning i lönegrad A 26.

Föredraganden.

Till frågan om arbetsuppgifterna för kameralbyrån har jag i det föregående

(s. 61) tagit principiell ställning, därvid jag i allt väsentligt anslutit mig till

utredningens förslag. Jag utgår alltså från att på denna byrå skall, efter

samråd med vederbörande fackbyrå, ankomma handläggningen av ärenden,

som avse styrelsen åliggande ekonomisk förvaltning eller kontroll av sinnessjukvårdsanstalter,

vanföreanstalter, kustsanatorier, centrala radiumanstalter

och laboratorier, vissa ärenden rörande apotekens ekonomiska förhållanden,

anmärknings- och revisionsmål samt frågor av löne- och pensionsteknisk natur.

Härtill kommer den stora gruppen ärenden rörande utanordningar, uppbörd

och redovisning.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. May.ts proposition nr 67.

I förhållande till nuvarande ordning innebär detta en icke obetydlig ökning

av kameralbyråns arbetsuppgifter och ansvar. Å andra sidan måste beaktas,

att den av mig förordade överdirektörs tjänsten samt lag- och utredningsbyrån

kommer att medföra en avsevärd lättnad i framför allt kameralbyråchefens

arbetsbörda. Veterinärväsendets skiljande från medicinalstyrelsen kommer

också att påverka kameralbyråns arbetsbörda i minskande riktning, främst beträffande

utanordningsärendena. Nu berörda förhållanden bjuda givetvis, att

viss försiktighet iakttages vid bedömandet av byråns personalbehov. I väsentliga

delar låter sig emellertid arbetsbördan relativt väl överblicka för den närmaste

tiden.

Detta gäller i första hand styrelsens allmänna medelsförvaltning, vars art

och omfattning närmare belysts av såväl utredningen som medicinalstyrelsen.

Här må endast erinras om att utanordningsverksamheten, som med hänsyn till

den därmed förenade granskningen representerar den drygaste delen av medelsförvaltningen,

efter frånräknande av utgifterna för veterinärväsendet och beredskapsändamål

kan beräknas komma att överstiga 100 miljoner kronor för

år, fördelade på ett 100-tal anslag och 30 000 å 35 000 utanordningar. Det är

visserligen icke osannolikt, att den pågående revisionen av statsbidragsväsendet

å hälso- och sjukvårdens område kommer att medföra en viss förenkling

av arbetet med dithörande utanordningar, men denna lättnad lärer mer än

väl komma att uppvägas av den ökning i utanordningsbördan, som kan förväntas

bli följden av ett genomförande på statens bekostnad av fri sjukhusvård

och delvis fria läkemedel i huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande,

av statsmakterna i princip godkända förslag. Sannolikheten talar för

att man i fortsättningen snarare har att emotse en ökning än en minskning

av medicinalstyrelsens medelsförvaltning. Yid sådant förhållande anser jag

mig kunna utan tvekan förorda utredningens, av statskontoret och riksräkenskapsverket

biträdda förslag om uppflyttning av den nuvarande kamrerarbefattningen

från lönegrad A 24 till A 26 samt om överförande av den biträdande

kamrerarbefattningen från beredskapsstat till ordinarie stat med placering i

lönegrad A 24. Jag tillstyrker vidare, att för biträde med granskning av inkommande

räkningar m. m. tills vidare avses två revisorer, varav en i lönegrad

A 21 och en i lönegrad Eo 21, ävensom en amanuens. Jag har då räknat med

att kamreraren tillika skall fungera som kontorschef och närmaste föl-man för

expeditionsvaktspersonalen. Med hänsyn till kassa- och bokföringsgöromålens

stora omfattning synes det mig tillika rimligt att räkna med en kassör i lönegrad

A 14 och en kontorist i lönegrad Eo 9 för dessa arbetsuppgifter. Till

behovet av biträdespersonal för löneuträkningar och siffergranskning återkommer

jag i det följande.

Nu förordade organisation av vad som lämpligen kan kallas kamrerarkontoret

utgår från att byråchefen utövar beslutanderätten i utanordningsärendena

på förslag av endera av kamrerarna. Möjlighet måste därför beredas honom att

i betydande omfattning företaga stickprovsgranskning av det underliggande

materialet; eljest kommer hans kontroll, liksom nu till största delen är fallet,

att bli mera skenbar än verklig. I likhet med utredningen finner jag ock ange
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

läget, att kameralbyråchefen ägnar laboratoriernas administration och ekonomiska

förvaltning en fortlöpande uppmärksamhet och kontroll samt står till

laboratorieföreståndarnas förfogande för samråd i dithörande ärenden. Härutöver

torde tillsynen beträffande vanföreanstalternas och kustsanatoriernas

ekonomiska förvaltning, löne- och pensionsärenden samt remisser och ekonomiska

utredningar komma att kräva en avsevärd tid. Till byråns förfogande

bör därför stå underordnad personal, som kan biträda vid handläggningen av

nu berörda ärenden. För detta ändamål torde böra avses en förste revisor

i lönegrad Eo 24, vilken skulle ersätta den nuvarande byråsekreteraren, ävensom

en juridiskt utbildad amanuens. Den senare torde jämväl få anlitas som

biträde åt överdirektören för uppsättning av expeditioner i personalärenden

m. m.

Yad slutligen angår avdelningen för sinnessjukhusens ekonomiska förvaltning

finner jag den av medicinalstyrelsen föreslagna jämkningen i utredningens

förslag ändamålsenlig och förordar alltså, att avdelningens personal kompletteras

med en förste assistent i lönegrad Eo 20 i stället för en amanuens.

Denne torde, i mån av behov, kunna anlitas för upphandling även för laboratoriernas

räkning. Med anställande av den av riksräkenskapsverket föreslagna

inköpsassistenten torde då kunna tills vidare anstå.

H. Skriv- och expeditionsvaktspersonal m. m.

Nuvarande personalbestånd.

Den för medicinalärendena avsedda registrerings- och skrivpersonalen

har i betänkandet per den 1 juli 1945 uppgivits till 47 befattningshavare,

beräknat efter heltid. Personalens sammansättning framgår av följande

sammanställning.

A medicinalstyrelsens avlöningsstat Å beredskapsstat

Befattning Ordinarie Eo. Övriga Summa Eo. Övriga Summa

Kansliskrivare...... 1 3 — 4 — — —

Kanslibiträden...... 3 (—2) 4 — 5 — — —

Kontorsbiträden____ 4 (—2) 12 — 14 2 — 2

Skrivbiträden ...... 1 (—1) —_9__9_—_13_13

Summa 9 (—5) 19 9 32 — — 15

Av kansliskrivarna tjänstgör en (den ordinarie) som styrelsens registrator,

en som föreståndare för styrelsens skrivcentral och sinnessjukvårdsbyråns

kontraktskontor, medan de övriga fullgöra vissa kvalificerade uppgifter å

medicinalbyrån och kameralbyrån. Beträffande den övriga personalens fördelning

hänvisas till den i betänkandet (s. 22—24) lämnade översikten. Här må

endast erinras om att av de ordinarie befattningshavarna 2 kanslibiträden,

2 kontorsbiträden samt skrivbiträdet innehava förordnanden å högre extra

ordinarie befattning utan att deras egna tjänster uppehållas av vikarier.

Yidare må anmärkas, att i sammanställningen icke medräknats det extra ordi
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

narie kanslibiträde, som fungerar såsom biträdande kassör, ej heller en ordinarie

kontorsbiträdesbefattning och en extra skrivbiträdesbefattning, vilka

innehavas av telefonister. De med beredskapsmedel avlönade biträdena sysselsattes

tidigare med förande av beredskapsregister för olika slags medicinalpersonal

samt siffergranskning av ersättningsräkningar, avseende vård

av militär personal å civila sjukhus. Ett flertal av ifrågavarande biträden har

emellertid efter hand kommit att helt eller delvis tagas i anspråk även för rent

fredsbetonade ändamål. För närvarande sysselsättas enligt uppgift drygt ett

40-tal befattningshavare för sådana ändamål, medan den egentliga beredskapspersonalen

begränsats till sammanlagt 9 befattningshavare.

Antalet mera stadigvarande expeditionsvakter i styrelsen (utom veterinärbyrån)

uppgives för närvarande till 8 med följande placering:

1 lönegrad A 7 2 lönegrad Eo 5

2 » A 5 3 » Ex 5

Härutöver avlönas en tillfällig expeditionsvakt från beredskapsanslaget.

Till vaktpersonalen torde även böra hänföras förenämnda två telefonister i

lönegrad A 4 respektive Ex 2.

Medicinalstyrelseutredningen.

I fråga om registrerings- och skri vper sonalen yttrar utredningen

till en början.

Utredningen har icke kunnat så i detalj taga del av det löpande arbetet inom

medicinalstyrelsen, att utredningen äger tillräckliga hållpunkter för att tillförlitligt

bedöma behovet av skrivpersonal inom styrelsen. Detta måste för övrigt

komma att växla från tid till annan alltefter som det aktuella läget kräver. Utredningen

vill emellertid erinra om att medicinalstyrelsens kontorsorganisation

på initiativ av besparingsberedningen under år 1942 varit föremål för en

ingående undersökning av särskilda utredningsmän, vilka i betänkande den 8

oktober 1942 funnit en icke oväsentlig begränsning av den dåvarande skrivpersonalen

möjlig under förutsättning att vissa föreslagna rationaliseringsåtgärder

vidtoges. En del av dessa förslag hava, enligt vad styrelsen upplyst,

helt eller delvis redan genomförts, medan prövningen av andra uppskjutits i

avvaktan på resultatet av medicinalstyrelseutredningens arbete och lösningen

av vissa lokalfrågor. Bland de uppskjutna åtgärderna må särskilt nämnas utvidgning

av skrivcentralen till att omfatta förslagsvis 8 befattningshavare samt

överföring i viss omfattning av specialitetsärendenas handläggning till statens

farmacevtiska laboratorium. Utredningen har tidigare i allt väsentligt anslutit

sig till förslaget om överflyttning av handläggningen av specialitetsärenden

till statens farmacevtiska laboratorium. Beträffande förslaget om utvidgning

av skrivcentralen har utredningen för sin del funnit vägande skäl tala för att

en sådan åtgärd åtminstone i viss omfattning vidtages, främst med hänsyn till

att en relativt betydande reserv måste finnas tillgänglig vid inträffade sjukdomsfall

och oförutsedda ledigheter samt för avverkning av toppunkter eller

andra ojämnheter i expeditionsarbetet. Till skrivcentralen bör enligt utredningens

mening hänföras all sådan skrivpersonal, som icke kan beräknas hava

full sysselsättning å viss byrå eller med speciella uppgifter.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Från dessa utgångspunkter har utredningen, såvitt angår medicinalväsendet,

uppskattat det mera stadigvarande personalbehovet för registrerings- och

skrivgöromål, inberäknat sifferkontroll m. m., under den närmaste tiden till

sammanlagt 40 befattningar, varav 6 förutsatts skola vara placerade på skrivcentralen.

Härvid har utredningen räknat med 4 kansliskrivare, 8 kanslibiträden,

18 kontorsbiträden samt 10 extra eller tillfälliga befattningshavare.

I förhållande till dåvarande personalbestånd å styrelsens avlöningsstat

innebär detta en utökning med 8 befattningshavare. Denna förstärkning motiveras

i huvudsak med överflyttning av registerföringen rörande sjuksköterskor

och viss annan medicinalpersonal från nuvarande beredskapsbyrån till sjukhusbyrån,

tillkomsten av den nya statistiska avdelningen samt ansvällningen

av den ordinarie arbetsbördan å vissa byråer, vilken medfört, att ett flertal med

beredskapsmedel avlönade biträden redan nu helt eller delvis måst anlitas för

rent fredsbetonade uppgifter. Kanslibiträdena ha i första hand avsetts för sådant

registrerings-, statistiskt eller expeditionellt arbete, som kräver ett visst

mått av självständigt omdöme, ävensom för löneuträkningar och annat mera

kvalificerat biträdesarbete. Av de tre nya kanslibiträdena ha i enlighet härmed

en avsetts för det till sjukhusbyrån förlagda sjuksköterskeregistret, en för apoteksbyrån

och en för statistikavdelningen.

Utredningen har vidare funnit den nuvarande relationen mellan ordinarie

och icke-ordinarie befattningshavare inom förevarande personalgrupp vara

mindre tillfredsställande. För närvarande finnas nämligen endast 9 ordinarie

befattningar för ifrågavarande personal. I anslutning till grunder, som vunnit

tillämpning inom andra större ämbetsverk, tillhörande civilförvaltningen, föreslår

utredningen att minst 2 kansliskrivare, 5 kanslibiträden och 11 kontorsbiträden

eller alltså sammanlagt 18 befattningshavare överföras till ordinarie

stat. Därigenom skulle omkring 45 % av samtliga hithörande befattningshavare

kunna erhålla ordinarie anställning. För övriga befattningshavare har utredningen

förslagsvis räknat med 12 extra ordinarie och 10 extra eller arvodesavlönade

befattningar.

Enligt utredningens förslag skulle alltså styrelsens registrerings- och skrivpersonal

få följande sammansättning:

Befattning Ordinarie Eo. Övriga Summa

Kansliskrivare............ 2 2 — 4

Kanslibiträden............ 5 3 — 8

Kontorsbiträden.......... 11 7 — 18

Skrivbiträden ............ — — 10 10

Summa 18 12 10 40

Utredningen tillägger, att den uppskattning av personalbehovet, som sålunda

verkställts, av naturliga skäl närmast hade karaktären av en minimiberäkning

på grundval av då föreliggande förhållanden och att en jämkning av densamma

därför kunde visa sig påkallad för att icke i onödan betunga mera kvalificerade

befattningshavare med göromål, som kunde fullgöras av här avsedd personal.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

125

Beträffande expeditionsvakts- och telefonpersonalen har utredningen

icke funnit anledning att föreslå någon ändring med avseende å antalet

hithörande befattningshavare. Huruvida behov av den tillfälliga expeditionsvakten

kommer att föreligga efter beredskapsorganisationens avveckling har

utredningen icke ansett sig kunna med säkerhet bedöma i betraktande av att

arbetet med framför allt arkivering av styrelsens handlingar och stencilering

av promemorior, koncept och utgående skrivelser vuxit i avsevärd omfattning.

Utredningen har därför i avbidan på närmare erfarenhet räknat med oförändrat

antal expeditionsvakter, varav en fortfarande skulle vara avlönad från beredskapsanslaget.

Rörande löneställningen för ifrågavarande personal anför utredningen.

Fullgoda skäl synas utredningen föreligga för att två av nuvarande expeditionsvaktsbefattningar

i lönegrad Eo 5 överföras till ordinarie stat. Det

kan enligt utredningens uppfattning även ifrågasättas, huruvida icke en av

de nuvarande ordinarie expeditionsvaktsbefattningarna i nämnda lönegrad

rätteligen bör uppflyttas till 7 lönegraden. Innehavaren av denna befattning

skulle närmast förestå styrelsens blankettförråd, som under årens lopp

vuxit ut till avsevärd omfattning. Blankettförrådet omfattar sålunda två

serier författningssamlingar, en för medicinalväsendet och en för veterinärväsendet,

en serie »meddelanden», vidare av styrelsen utgivna upplysningsskrifter

samt ett mycket stort antal blanketter av skilda slag, avsedda för

olika grenar av hälso- och sjukvårdsarbetet. Antalet dylika blankettslag

uppgår för närvarande till inemot 200 samt antalet blankettrekvisitioner

till 7 å 8 000 per år. Huvudparten (cirka 4/s) av förrådet faller inom medicinalväsendets

område. Ansvaret för distribueringen och vidmakthållandet av

denna del av förrådet har anförtrotts åt en av expeditionsvakterna, som ägnar

en betydande del av arbetstiden åt denna sida av sin verksamhet. I övrigt

biträder ifrågavarande befattningshavare med vanligen förekommande expeditionsvaktsgöromål.

En annan sida av expeditionsvaktsgöromålen, som också kan sägas intaga

en särställning, är arbetet med arkiveringen av styrelsens handlingar. För

närvarande är en av expeditionsvakterna praktiskt taget helt sysselsatt med

dylikt arbete, beroende på viss omläggning av arkivhandlingarnas förvaring

och skötsel. Även efter denna omläggning kan emellertid arbetet i styrelsens

arkiv beräknas kräva en avsevärd del av en befattningshavares arbetstid.

Därest arbetet med blankettförrådets och arkivets skötsel sammanföres hos

en av expeditionsvakterna, torde denne i anslutning till de grunder, som av

1939 års tjänsteförteckningssakkunniga uppdragits för lönegradsplacering av

expeditionsvaktspersonal, böra placeras högre än i 5 lönegraden. Utredningen

förordar för sin del, att befattningshavaren placeras som förrådsförman

i 7 lönegraden.

Yttranden över medicinalstyrelseutredningens

förslag.

Medicinalstyrelsen anser utredningens förslag i fråga om registreringsoch

skrivpersonalen vara tillmätt alltför mycket i underkant och föreslår

en väsentlig förstärkning därav.

I första hand föreslår styrelsen, att för vissa speciella ändamål inrättas tre

amanuensbefattningar för kvinnlig personal, som icke äger akademisk utbild
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

ning. Dessa befattningar skulle närmast ersätta de extra ordinarie kansliskrivartjänster,

som nu äro placerade på sinnessjukvårdsbyrån, medicinalbyrån

och kameralbyrån.

Styrelsen erinrar om att den å sinnessjukvårdsbyrån tjänstgörande kansliskrivaren

hittills fungerat som personalchef under kameralbyråchefen för all

kvinnlig biträdespersonal. I anslutning till sin ståndpunkt, att handläggningen

av ärenden rörande styrelsens och laboratoriernas personal bör i möjligaste

mån centraliseras till överdirektören, föreslår styrelsen, att ifrågavarande

kansliskrivartjänst överflyttas till överdirektörens avdelning samt att

hennes uppgifter utvidgas till att omfatta även beredning av ärenden rörande

manlig personal i löneställning under 21 lönegraden. Då en sålunda upplagd

behandling av personalärendena ställde mycket höga krav på personalchefens

biträde, borde befattningen icke placeras lägre än i 14 lönegraden. Ifrågavarande

befattningshavare borde av sina nuvarande arbetsuppgifter härutöver

behålla dels skötseln av styrelsens kontraktskontor, vilket innebure ansvaret

för förvaring av byggnadsritningar och löpande kontrakt, borgensförbindelser

m. m. rörande sinnessjukhusen tillhörig fast egendom, dels ock det närmaste

ansvaret — i fortsättningen under lagbyråchefens ledning — för utgivandet

av medicinalstyrelsens författningssamling. Båda dessa uppdrag vore av den

kvalificerade art, att de väl motiverade en amanuenslönegrad.

Börande behovet av en kvalificerad kvinnlig befattningshavare å medicinalbyrån

yttrar styrelsen i huvudsak följande.

Den å medicinalbyrån tjänstgörande kansliskrivaren förestår den platsförmedling

beträffande läkartjänster, som sedan lång tid tillbaka funnits i styrelsen.

Ursprungligen förestods denna platsförmedling av en amanuens. Såsom

en besparingsåtgärd lades ansvaret för densamma sedermera på ifrågavarande

kansliskrivare. Omfattningen av denna verksamhet är numera betydande.

Sålunda förmedlades under år 1945 slutgiltigt cirka 1 000 vikariat.

Förmedlingsverksamheten avser alla slag av läkartjänster. Handhavandet av

ifrågavarande uppgift förutsätter god kännedom om de läkartjänster, vilka

komma i fråga, samt ett självständigt omdöme rörande tilltänkta vikariers

förutsättningar att gå i land med uppgifterna på olika tjänster. Även om

medicinalstyrelseutredningens förslag om rätt för förste provinsialläkare att i

viss utsträckning förordna vikarier skulle genomföras, torde anspråken på

platsförmedlingsbyrån icke komma att minska, emedan förste provinsialläkarna

få antagas endast i ett begränsat antal fall kunna själva anskaffa

vikarier.

Kansliskrivaren upprättar vidare självständigt meritsammanställningar för

sökande till läkartjänster, vilka tillsättas av eller beträffande vilka förslag

upprättas av medicinalbyrån. Med den snabba utbyggnad av tjänsteläkarväsendet,

som nu pågår, är denna uppgift mycket omfattande. Den kräver

vidare minutiös noggrannhet, emedan uträkningarna av skilda tjänstgöringstider

äro av avgörande betydelse för olika sökandes placering på förslag och

tiden ofta ej medger, att vederbörande^ föredragande detaljerat kontrollerar

uti åkningarnas riktighet. Da vidare Självfallet icke all läkarverksamhet är

lika meriterande för erhållande av viss tjänst, är det nödvändigt, att ifrågavarande

befattningshavare har god förtrogenhet med den medicinska administrationen

samt karaktären av olika läkartjänster.

Ytterligare är kansliskrivaren närmast ansvarig för de matriklar över lan
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

dets läkare, som det instruktlonsenligt åligger medicinalstyrelsen att låta föra.

Fram till mitten av 1930-talet åvilade denna uppgift liksom verkställandet av

meritsammanställningar en medicinskt utbildad befattningshavare hos styrelsen

i lönegrad A 24. Matrikelföringen kräver kännedom om, vilka befattningar

som medföra tjänstårsrätt, samt förmåga att självständigt bedöma om

förutsättningarna härför föreligga i varje särskilt fall.

I anslutning till sina nu angivna uppgifter omhändertar kansliskrivaren inkommande

ärenden rörande kompetens för viss befattning (exempelvis stadsläkartjänster

och jämvägsläkartjänster), rörande ledigheter för provinsialläkare

m. m. Hon infordrar i förekommande fall kompletteringar och färdigställer

ärendena samt lämnar dem därefter till det å byrån tjänstgörande kanslibiträdet,

som på egen hand utskriver erforderliga förordnanden och däri inrycker

föreskrifter om avlöning, resekostnadsersättning m. m. Därefter överlämnas

ärendet till byråchefen, som justerar beslutet. Detta arbetssätt, som

framtvingats av nödvändigheten att avlasta byråchefen och förste byråsekreteraren,

har visat sig tidsbesparande, men det kan icke användas, om ej både

kansliskrivaren och kanslibiträdet fullt behärska sina respektive områden.

Enligt medicinalstyrelsens uppfattning råder ej tvivel om att flertalet av

kansliskrivarens arbetsuppgifter äro av den svårighetsgrad, att de normalt

beredas av amanuenspersonal. Styrelsen föreslår därför, att ifrågavarande befattning

omändras till en amanuensbefattning i lönegrad Eo 14.

Styrelsen framhåller fortsättningsvis, att erforderliga meritsammanställningar

beträffande lasarettsbyrån, hälsovårdsbyrån och rättspsykiatriska avdelningen

underställda läkare verkställas av den å kameralbyrån placerade

kansliskrivaren, vilken dessutom ombesörjer sammanställningar för den s. k.

läkarförteckningen, som styrelsen har att årligen utgiva, Styrelsen föreslår

därför, att även denna befattning förändras till en amanuenstjänst i lönegrad

Eo 14.

Yidare påkallar styrelsen inrättande av två nya kansliskrivartjänster, den

ena avsedd såsom handsekreterare åt generaldirektören och den andra för

meritsammanställningar m. in. å apoteksbyrån.

Beträffande generaldirektörens handsekreterare yttrar styrelsen bland annat.

I sina anslagsäskanden förbudgetåret 1946/47 hemställde medicinalstyrelsen

om inrättande av en befattning såsom direktörsassistent åt generaldirektören.

Därest en medicinsk överdirektörsbefattning inrättas på sätt styrelsen föreslagit,

finner styrelsen sig kunna för närvarande avstå från kravet på en direktörsassistent.

En förutsättning härför är dock, att den nuvarande kanslibiträdesbefattningen

som generaldirektörens handsekreterare höjes.

Handsekreteraren måste vara stenograf och behärska världsspråken i skrift

och tal. Hon måste vidare äga en ingående kännedom om medicinalväsendet,

emedan hon har att dels under den tid generaldirektören är upptagen av sammanträden

eller inspektionsresor besvara inkommande telefonförfrågningar

och dels på eget initiativ förarbeta utredningar, som begäras från kanslihuset,

utländska beskickningar och andra. Utredningsuppgifterna äro i stor utsträckning

så kvalificerade, att det var för dem medicinalstyrelsen avsåg den förenämnde

direktörsassistenten. När styrelsen nu avstår från detta krav, är det

nödvändigt att giva handsekreteraren en sådan löneställning, att till innehavare

av befattningen kan erhållas en person med erforderliga kvalifikationer härutinnan.

Styrelsen anser därför, att ifrågavarande kanslibiträdesbefattning bör

uppflyttas till en kansliskrivarbefattning.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

I fråga om behovet av en kansliskrivare åt apoteksbyrån anför styrelsen

bland annat.

Omöjligheten för amanuenserna å apoteksbyrån att medhinna allt på dem

ankommande arbete har nödgat styrelsen att på ett kvinnligt biträde med särskilda

kvalifikationer lägga vissa av de uppgifter, som tidigare omhänderhafts

av amanuenserna. Ifrågavarande biträde utför sålunda den formella granskningen

av till medicinalstyrelsen ingivna ansökningshandlingar till lediga

apoteksprivilegier. Granskningen innebär i huvudsak kontroll å att sökande

enligt utfärdade författningsbestämmelser är behörig att söka och inneha

apoteksprivilegier samt att vid ansökningarna finnas fogade föreskrivna handlingar.

Sedan formalgranskningen avslutats, har ifrågavarande biträde att med

stöd av företedda intyg, i medicinalstyrelsens register över farmacevtisk personal

införda uppgifter samt utfärdade författningsföreskrifter uträkna sökandes

tjänstetid och verkställa därav föranledda rättelser av i tjänstårs-och meritförteckning

upptagen tid för tjänstgöringar och föreståndarskap.

Därefter åligger det ifrågavarande biträde att upprätta vissa bilagor till

medicinalstyrelsens memorial i hithörande ärenden, innefattande bland annat

uppgifter om de sökandes namn, tjänsteställning och datum för eventuellt

privilegiebrev, år och dag för avlagda farmacevtiska examina samt tillgodoräknad

tjänstetid, specificerad i tid för elevtjänstgöring, tjänstgöring såsom

farmacie kandidat och examinerad apotekare samt militärtjänstgöring. Under

år 1945 uppgingo granskade och kontrollräknade ansökningar till apoteksprivilegier

till ett antal av 1 214.

I nära anslutning till nu angivna arbetsuppgifter är det avsett, att ifrågavarande

biträde skall i mån av tid utföra förekommande mera kvalificerat

registreringsarbete, t. ex. att med ledning av från apoteken årligen lämnade

uppgifter angående den farmacevtiska personalen införa anteckningar om fullgjorda

tjänstgöringar, åtnjutna ledigheter in. m. i matrikeln över sådan personal.

Hon har därvid att beakta en mångfald frågor, som uppkomma genom bristande

överensstämmelse mellan olika uppgifter, exempelvis från apotek och militär

myndighet angående samma farmacevt, genom ofullständighet i materialet m. m.

Såsom framgår av det anförda äro arbetsuppgifterna för ifrågavarande befattningshavare

i viss mån likartade med dem, som utföras av den föreslagna

kvinnliga amanuensen å medicinalbyrån. Det vore därför fullt befogat att även

nu ifrågavarande biträde placerades i lönegrad Eo 14. Då emellertid floran av

föreskrifter beträffande apotekspersonal icke företer fullt samma yppighet

som beträffande läkare, inskränker sig styrelsen för närvarande till att föreslå

en placering av befattningshavaren i lönegrad Eo 11.

Härutöver har styrelsen föreslagit inrättande av eu kontoristbefattning å

avdelningen för sinnessjukhusens ekonomiska förvaltning. Denna kontorist

skulle dels handha dispositionsbokföringen beträffande till styrelsens förfogande

ställda byggnadsanslag, dels i första hand ansvara för den förvaltningsstatistik,

som det nu ålåge byrådirektörsavdelningen att upprätta och

som icke lämpligen kunde överföras till styrelsens statistiska avdelning. Därjämte

skulle kontoristen i viss mån självständigt deltaga i revisionsarbetet.

Slutligen har styrelsen räknat med ett behov av 16 kanslibiträden och 35

kontorsbiträden. Kanslibiträdena hava huvudsakligen avsetts för registreringsarbete,

statistiska sammanställningar samt löneuträkningar. Styrelsen har

i samband härmed uttalat sin anslutning till de sakkunnigas uppfattning, att

vägande skäl föreligga för en viss utvidgning av skrivcentralen. Därest för
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj-.ts proposition nr 67.

slaget om inrättandet av en egen veterinärstyrelse genomföres, kan antalet

befattningshavare å skrivcentralen enligt styrelsens mening begränsas till

fyra kontorsbiträden.

En sammanställning av medicinalstyrelsens förslag om registrerings- och

skrivpersonalen, innehållande jämväl en fördelning av personalen på ordinarie

och icke-ordinarie befattningar, ger vid handen följande.

Befattning Ordinarie Eo.

Amanuenser (Eo 14) .................... — 3

Kansliskrivare (därav en registrator) 2 1

Kontorister .............................. — 1

Kanslibiträden............................ 9 7

Kontorsbiträden.......................... 15 19

Summa 26 31

Övriga

1

1

Summa

3

3

1

16

35

58

Styrelsen betonar i anslutning härtill, att ifrågavarande förslag från styrelsens

sida är att betrakta som en minimiuppskattning. Att styrelsens förslag

härutinnan innebure en i vissa avseenden starkare organisation än sakkunnigförslaget

sammanhängde med det självklara förhållandet, att det icke varit

möjligt för de sakkunniga att djupare intränga i styrelsens kontorsorganisation.

Dessutom syntes de sakkunniga ha undervärderat styrelsens arbetsbörda.

Härjämte framhåller styrelsen, att styrelsen i fråga om relationen mellan

extra ordinarie och extra befattningshavare följt en annan princip än de sakkunniga.

Styrelsen håller nämligen före, att samtliga befattningar, beträffande

vilka ett mera varaktigt behov föreligger, böra uppföras på extra ordinarie stat.

Såvitt angår expeditionsvakts- och telefonpersonalen har medicinalstyrelsen

åberopat en av civilförvaltningens personalförbund ingiven

skrivelse, vari anföres bland annat följande.

Yad gäller själva kontorsorganisationen anser förbundet starka skäl tala

för en centraliserad handläggning av upphandlingen inom styrelsen, ävensom

i fråga om beställningar av blanketter och andra trycksaker. De erfarenheter

av en sådan centraliserad handläggning som vunnits vid bland andra riksförsäkringsanstalten

och pensionsstyrelsen, anser förbundet tala för att även vid

ett ämbetsverk av medicinalstyrelsens storleksordning en dylik centralisering

bör komma till stånd. I anslutning till denna sin uppfattning anser förbundet

sig böra föreslå inrättandet av en materielförvaltarbefattning, vilken, i likhet

med vad som är fallet vid pensionsstyrelsen, torde böra placeras i lönegrad

A 10.

Yad härefter angår medicinalstyrelsens arkiv, så har detta en sådan omfattning,

att en särskild befattningshavare anses erforderlig för dess skötsel.

De sakkunniga ha också föreslagit att för ändamålet måtte inrättas en befattning

såsom förrådsman med placering i 7 lönegraden. Det torde emellertid

kunna ifrågasättas, om denna placering kan anses till fyllest. De krav som

måste ställas å befattningshavaren i fråga äro nämligen sådana, att en högre

placering är motiverad. Förbundet får för sin del föreslå inrättandet av en

befattning såsom arkivbiträde, med placering i lönegrad A 10, eller lika med

vad som gäller för ett arkivbiträde i lantmäteristyrelsen.

I övrigt har förbundet för medicinalärendenas del räknat med 1 förste expeditionsvakt

i lönegrad A 7 samt 5 expeditionsvakter, varav tre i lönegrad A 5

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 67.

8191 ifi 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungi. Maj:ts proposition nr 67.

och två i lönegrad Eo 5. Extra anställning bör enligt förbundets mening som

regel allenast användas under förekommande provtjänstgöring.

Medicinalstyrelsen har för sin del tillstyrkt förbundets framställning med

tillägg, att arkivbiträdet jämväl borde under bibliotekarien ha närmaste tillsynen

över styrelsens bibliotek. Han borde ock upprätta arkivförteckningar

och närmast ansvara för att behövlig och medgiven gallring verkställdes.

Statskontoret har beträffande den kvinnliga biträdespersonalen icke gjort

annat uttalande än att hithörande lägre befattningar borde fördelas ungefär

lika på lönegraderna Ex 2, Eo 2, Eo 4 och A 4. Rörande övrig biträdespersonal

har statskontoret icke något att erinra mot utredningens förslag. De

längre gående kraven från personalförbundets och medicinalstyrelsens sida

anser sig ämbetsverket icke kunna tillstyrka.

Allmänna lönenämnden anser sig icke kunna tillstyrka medicinalstyrelsens

förslag om inrättande av amanuensbefattningar i lönegrad Eo 14 för kvinnlig

biträdespersonal. Lönenämnden håller nämligen före, att amanuensbefattningarna

i princip måste anses som passagetjänster, vilket icke skulle bliva

fallet beträffande nu ifrågavarande tjänster. I betraktande av de kvalificerade

arbetsuppgifter, som avsetts för de kvinnliga amanuenserna, borde i stället

enligt lönenämndens mening inrättas kontorsskrivartjänster i 15 lönegraden.

Lönenämnden har vidare uppmärksammat, att styrelsen föreslagit inrättandet

av kontorsbiträdesbefattningar för vanliga utskriftsarbeten. Lönenämnden

framhåller i anledning härav, att jämväl 2 lönegraden bör komma till användning

under vederbörandes första anställningstid.

Medicinalstyrelsens hemställan om inrättande av en befattning som materialförvaltare

i lönegrad A 10 har lönenämnden funnit sig böra godtaga. Däremot

anser nämnden icke tillräckliga skäl föreligga för tillskapande av befattning

som arkivbiträde i A 10.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund förordar en placering av de

kvinnliga amanuensbefattningarna i lönegrad Eo 15 samt anser det vidare

motiverat med inrättande av en registratorstjänst i lönegrad A 11 å kameralbyrån.

Slutligen må erinras om att 1945 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t

anvisat medel för anställande mot arvode av en pressombudsman, vilken

tjänstgör jämväl å statens institut för folkhälsan. Medicinalstyrelseutredningen

har, i avbidan på vidare erfarenhet, ansett anledning icke föreligga

att föreslå ändrad löneställning för denne.

Enligt medicinalstyrelsens uppfattning äro emellertid erfarenheterna av

denna befattningshavares arbete så gynnsamma, att en befattning såsom

pressombudsman bör uppföras å medicinalstyrelsens stat, varvid dock förutsättes,

att pressombudsmannen liksom hittills skall tillhandagå folkhälsoinstitutet

i dess upplysningsverksamhet. Med hänsyn till de krav på initiativförmåga

och rörlighet, som måste uppställas på ifrågavarande befattningshavare,

synes det styrelsen lämpligt att befattningen uppföres å löneplan C.

Med beaktande av den löneställning, som bestämts för pressombudsmannen

hos järnvägsstyrelsen, förordar styrelsen därvid lönegraden C 2.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Statskontoret och allmänna lönenämnden däremot förorda, att pressombudsmannen

tills vidare bibehålies i nuvarande anställningsform.

Föredraganden.

Bland styrelsens registrerings- och skri v personal ingå, såsom den

lämnade redogörelsen utvisar, fyra kansliskrivare, varav en är ordinarie och

tjänstgör såsom registrator, medan de övriga, som äro extra ordinarie, anförtrotts

speciella uppgifter av förhållandevis kvalificerad natur. Härutinnan

har utredningen icke föreslagit annan ändring än att en av de extra ordinarie

kansliskrivarna skulle överföras till ordinarie stat. Medicinalstyrelsen åter

har ansett, att de tre extra ordinarie kansliskrivarnas uppgifter vore av så

kvalificerad art, att de motiverade inrättandet av tre amanuensbefattningar i

lönegrad Eo 14. Lönenämnden vill av principiella skäl icke tillstyrka inrättande

av amanuensbefattningar för ifrågavarande personal utan förordar i

stället, att tjänsterna förändras till kontorsskrivarbefattningar i lönegrad 15.

För egen del har jag icke kunnat undgå att av medicinalstyrelsens motivering

få det intrycket, att alltför stort ansvar lagts på eller avsetts för ifrågavarande

befattningshavare. Detta synes mig gälla, även om dessa uppflyttas

till amanuenser eller kontorsskrivare i högre lönegrad. Yikten av att det

faktiska underlaget för befordrings- och andra personalärenden är fullt kor

rekt talar enligt min mening bestämt för att ansvaret för detsamma bibehålies

hos vederbörande föredragande, särskilt som bedömningsfrågor i icke ringa

utsträckning synas vara förenade med hithörande primäruppgifters bearbetning

och sammanställning. I den mån tiden icke medgiver föredraganden att

kontrollera korrektheten av meritsammanställningar m. m., bör sådan kontroll

i män av behov åläggas byråsekreterare eller annan tjänsteman i motsvarande

ställning. Till frågan i vad mån kansliskrivarnas arbete i övrigt är

av den natur, att det motiverar en högre löneställning än den nuvarande,

är jag icke beredd att nu taga ståndpunkt utan torde därmed få anstå, till

dess resultatet föreligger av pågående utredning rörande den högre biträdespersonalens

löneförhållanden.

Yad nu sagts tager närmast sikte på de å medicinal- och kameralbyrån

placerade kansliskrivarna men gäller analogt även den vid sinnessjukvårdsbyrån

tjänstgörande befattningshavaren i samma löneställning.

Bärande skäl synas mig däremot hava anförts till stöd för styrelsens förslag

om inrättande av två nya kansliskri vart jänster, varav den ena skulle

fylla motsvarande uppgifter å apoteksbyrån som nyssnämnda kansliskrivare

å medicinal- och kameralbyråerna, medan den andra skulle fungera som

generaldirektörens handsekreterare. Av samtliga sex kansliskrivare torde tills

vidare högst tre böra inneha ordinarie anställning.

För vissa uppgifter å avdelningen för sinnessjukhusens ekonomiska förvaltning

har medicinalstyrelsen föreslagit anställande av en kontorist i lönegrad

Eo 9. I avbidan på förenämnda utredning angående den högre biträdespersonalens

löneställning torde för detta ändamål tills vidare böra avses ett

kanslibiträde i'' lönegrad Eo 7.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 Kungl. May.ts proposition nr 67.

I övrigt har medicinalstyrelsen räknat med ett behov av 16 kanslibiträden

och 35 kontorsbiträden, medan utredningen, som dock betecknat sitt förslag

såsom en minimiberäkning, stannat vid 8 kanslibiträden, 18 kontorsbiträden

och 10 skrivbiträden Därvid har hänsyn tagits bland annat till den nya

statistikavdelningen samt till kameralbyråns behov av biträdeshjälp för löneuträkningar

och sifferkontroll. För närvarande är jag icke beredd att i förevarande

hänseende sträcka mig längre än att för mera kvalificerat arbete förorda

11 kanslibiträden, därav 6 ordinarie, samt 32 befattningshavare i högst

4 lönegraden. För de senare bör enligt den av chefen för finansdepartementet

förordade allmänna befordringsgången för biträdespersonalen avses 15 ordinarie

kontorsbiträdesbefattningar. Sammanlagda antalet befattningshavare

för skriv- och registreringsuppgifter skulle vid bifall härtill uppgå till 50,

varav 24 i ordinarie ställning. I betraktande av att för närvarande äro anställda

44 biträden för nu föreliggande uppgifter av förevarande slag och att

styrelsens verksamhet på hälso- och sjukvårdens område i vissa hänseenden

avses bli utvidgad torde denna personaluppskattning icke kunna anses vara

för hög. Härutöver får man givetvis räkna med att behov av tillfälliga bi

träden och vikarier kommer att uppstå.

Yad härefter angår expeditionsvakts- och telefonpersonalen finner

jag vägande skäl tala för att närmaste tillsynen av medicinalstyrelsens stora

blankettförråd och vad därmed sammanhänger anförtros åt en särskild befattningshavare

i högre löneställning än den, som tillkommer expeditionsvaktspersonal.

Jag tillstyrker därför medicinalstyrelsens av lönenämnden biträdda

förslag att för ändamålet inrätta en befattning som materialförvaltare i lönegrad

A 10. Däremot är jag i likhet med lönenämnden icke beredd att nu

förorda inrättande av en särskild arkivbiträdesbefattning för handhavande av

styrelsens arkiv utan torde denna uppgift, i anslutning till vad utredningen

tänkt sig, böra tills vidare anförtros åt materialförvaltaren med biträde av

en expeditionsvakt i lönegrad A 5. I övrigt torde för de egentliga expeditions

vaktsgöromålen böra avses en befattning i lönegrad A 7, två i lönegrad A 5

samt tre i lönegrad Eo 5. För telefonpassningen bör beräknas en befattning

i lönegrad A 4 samt en extra ordinarie befattning

Yad slutligen angår pressombudsmannen anser jag, att ännu någon

tids erfarenhet bör avvaktas innan ställning tages till frågan om befattningens

överförande till ordinarie stat.

Speciella anordningar för handläggning av vissa

ärenden.

A. Rättspsykiatriska och rättsmedicinska ärenden.

Gällande bestämmelser.

Enligt 25 § medicinalstyrelsens instruktion skola rättsmedicinska frågor,

i vilka medicinalstyrelsen har att avgiva utlåtande, handläggas, om de avse

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

sinnesbeskaffenhet, av styrelsens rättspsykiatriska nämnd och i annat fall

av styrelsens rättsmedicinska nämnd; och gäller beslut av sådan nämnd såsom

styrelsens beslut.

Såsom ledamöter i dessa nämnder skola tjänstgöra:

i den rättspsykiatriska nämnden

en av generaldirektören utsedd byråchef, som är legitimerad läkare,

extra ordinarie medicinalrådet eller, därest generaldirektören för vissa

ärenden så förordnar, biträdande föredragande i rättspsykiatriska

ärenden samt

överinspektören för sinnessjukvården i riket eller vid förfall för honom

en psykiater i vetenskapliga rådet;

i den rättsmedicinska nämnden

chefen för medicinalbyrån,

ytterligare en byråchef, som generaldirektören därtill utser bland de

byråchefer, vilka äro legitimerade läkare, och

en rättsläkare i vetenskapliga rådet.

Generaldirektören må, i den mån hans övriga åligganden det medgiva, inträda

såsom ledamot i stället för den av honom utsedde byråchefen.

Förhandlingarna ledas av den däri deltagande byråchef, som är äldst i

tjänsten, eller, om generaldirektören deltager i handläggningen, av denne.

Ärende föredrages i den rättspsykiatriska nämnden av det däri deltagande

extra ordinarie medicinalrådet eller, då biträdande föredragande i rättspsykiatriska

ärenden tjänstgör såsom ledamot av nämnden, av denne. I

den rättsmedicinska nämnden åligger föredragningsskyldigheten chefen för

medicinalbyrån eller, därest generaldirektören för visst ärende därom förordnar,

annan ledamot.

Vid ärendes avgörande sker omröstning mellan de i förhandlingarna deltagande;

yppas därvid skiljaktiga meningar, skall ytterligare tillkallas, i den

rättspsykiatriska nämnden en psykiater i styrelsens vetenskapliga råd och

i den rättsmedicinska nämnden en rättsläkare i samma råd. Vid därpå följande

omröstning gäller såsom nämndens beslut den mening, varom flertalet

förenar sig. Vid lika röstetal för två olika meningar gäller den mening,

som biträdes av generaldirektören, om han deltager i handläggningen, men

eljest av föredraganden.

Befinnes före avgivandet av rättsmedicinskt utlåtande nödigt att rådgöra

med annan medlem av vetenskapliga rådet än nyss sagts, må sådan medlem

tillkallas. Den, som sålunda tillkallats, äger deltaga i överläggningen men

ej i beslutet. Avviker hans mening från beslutet, äger han dock få densamma

antecknad till protokollet.

Yppas vid granskning av protokoll eller attest angående rättsmedicinsk

förrättning anledning till framställande av anmärkning eller uppstår fråga

om föranstaltande av förnyad undersökning av sinnesbeskaffenheten hos för

brott tilltalade eller vissa därmed jämställda, skall sådant ärende handläggas

i den ordning som nu nämnts. T samma ordning må, efter generaldirektörens

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

beprövande, kunna handläggas jämväl annat ärende, vari medicinalstyrelsens

utlåtande beträffande persons hälsotillstånd begärts av därtill behörig

myndighet.

Yad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande ärenden

angående kastrering, sterilisering eller avbrytande av havandeskap, dock

skall vid handläggning av sådant ärende städse en rasbiolog i vetenskapliga

rådet samt vid handläggning av ärende angående kastrering därjämte medlemmen

för juridisk teori och praxis städse tillhandagå rättspsykiatriska

nämnden på sätt förut nämnts.

1944 och 1945 års riksdagar.

I proposition (nr 233) till 1944 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag

till rättsmedicinalväsendets omorganisation, avseende en

koncentration av undersökningsväsendet beträffande obduktioner och andra

mera krävande rättsmedicinska undersökningar, som icke röra sinnesbeskaffenhet.

Därvid godtogos i väsentliga delar vissa av rättsmedicinska nämnden

i ett år 1943 avgivet betänkande (SOU 1943: 20) uppdragna riktlinjer för

en dylik koncentration.

Den obligatoriska granskning av protokoll över verkställda obduktioner

m. m., som dittills ålegat medicinalstyrelsens rättsmedicinska nämnd, förutsattes

skola tills vidare bibehållas. Beträffande organisationen av denna

granskning förklarade sig föredragande departementschefen — i avbidan på

resultatet av medicinalstyrelseutredningens arbete — allenast beredd att vidtaga

åtgärder för lättande av den arbetsbörda, som åvilade den som ordinarie

ledamot av nämnden tjänstgörande rättsläkaren i medicinalstyrelsens

vetenskapliga råd. I övrigt skulle fortfarande såsom ledamöter av nämnden

tills vidare ingå chefen för medicinalbyrån, tillika föredragande, och en av

generaldirektören utsedd läkarbyråchef. Riksdagen uttalade häremot ingen

erinran.

I anslutning härtill må nämnas, att antalet rättsläkare i styrelsens vetenskapliga

råd från och med år 1945 utökats till två och att arbetsbördan dem

emellan är ungefär likvärdigt uppdelad. Båda åtnjuta härför ett fast arvode

av 1 800 kronor för år jämte en ersättning av 20 kronor för varje sammanträde.

Nämnden sammanträder i regel en gång per vecka. Från nämnden

expedierades år 1945 omkring 200 utlåtanden, varjämte ett 100-tal protokoll

över rättsmedicinska förrättningar granskades utan erinran av vederbörande

föredragande.

Vid 1945 års riksdag upptogs i proposition (nr 239) till behandling ett

av strafflagberedningen i betänkande år 1942 framlagt förslag angående omorganisation

av rättspsykiatriska undersökningsväsendet i brottmål

(SOU 1942:59). Detta förslag innebar bland annat en koncentration

av de rättspsykiatriska undersökningarna i brottmål till ett fåtal anstalter

med för ändamålet särskilt utbildade läkare. I samband därmed upptog beredningen

till prövning spörsmålet om den centrala granskningen av undersökningsläkarnas

utlåtanden i hithörande ärenden och kom för sin de! till

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

135

den uppfattningen, att det nuvarande underställningsförfarandet borde slopas

och att ej heller någon annan form av obligatorisk granskning av de rättspsykiatriska

utlåtandena borde bibehållas. I tveksamma fall borde domstolen

dock enligt beredningens mening ha möjlighet att inhämta yttrande från myndighet

med högre sakkunskap på området. Beredningen föreslog, att för ändamålet

skulle efter danskt mönster tillskapas ett från medicinalstyrelsen fristående

rättsläkarråd, sammansatt av två rättspsykiatrisk! skolade ledamöter

samt en kliniskt utbildad psykiater.

I propositionen föreslogs en centralisering av ifrågavarande undersökningar

till fjorton anstalter, skilda för häktade och icke häktade. Den centrala

granskningen av undersökningsläkarnas utlåtanden genom medicinalstyrelsens

försorg skulle tills vidare bibehållas men samtidigt förutsattes, att i

administrativ ordning viss ändring skulle vidtagas av den rättspsykiatriska

nämndens sammansättning i syfte att bereda ökat inflytande åt de rättspsykiatriska

synpunkterna. I övrigt skulle frågan om nämndens sammansättning

vila i avbidan på resultatet av medicinalstyrelseutredningens arbete.

Dåvarande chefen för justitiedepartementet yttrade i egenskap av föredragande

i ärendet bland annat följande.

Såsom förut nämnts har strafflagberedningen föreslagit tillskapandet av

ett nytt organ, benämnt rättsläkarrådet, som skulle fungera såsom överinstans

i fråga om rättspsykiatriska spörsmål. Mot den av beredningen föreslagna

sammansättningen av rättsläkarrådet ha emellertid vägande erinringar framställts

i yttrandena och det synes mig icke lämpligt att utbryta prövningen

av rättspsykiatriska frågor, som gälla tilltalades sinnesbeskaffenhet, från den

medicinska centralmyndigheten, medicinalstyrelsen. En sådan åtgärd skulle

enligt min mening på ett mindre lyckligt sätt draga en gräns mellan rättspsykiatrien

och den allmänna psykiatrien, varjämte medicinalstyrelsen skulle

komma att bliva mer eller mindre främmande för hithörande spörsmål. För

att öka medicinalstyrelsens sakkunskap på området torde dock vara lämpligt

att förstärka medicinalstyrelsens vetenskapliga råd med minst en och helst

två representanter för rättspsykiatri, för att tillkallas vid prövning av ärenden

som här avses. Därjämte bör tillses att den tjänsteman inom styrelsen,

på vilken det i första hand ankommer att verkställa granskningen, äger rättspsykiatrisk

erfarenhet. Däremot är jag icke helt övertygad om det lämpliga

i att, såsom förordats i åtskilliga yttranden, i den rättspsykiatriska överinstansen

bereda plats jämväl för en domare eller annan jurist. Medicinalstyrelsens

utlåtanden i rättspsykiatriska frågor böra, likaväl som de enskilda

undersökningsläkarnas utlåtanden, endast ha karaktären av medicinska sakkunnigutlåtanden.

De synpunkter av allmänpreventiv eller annan art, som

i den rättspsykiatriska nämnden skulle företrädas av domarrepresentanten,

bör det ankomma på domstolen själv att tillgodose. Visserligen kunde det,

.särskilt till underrätternas ledning, vara förenat med fördelar, att en erfaren

jurist haft tillfälle att uttala sig. Men det synes mig likväl lämpligare, att

den medicinska sakkunskapen får giva uttryck åt sin uppfattning utan att den

brutits mot den juridiska sakkunskapens åskådning. Jag vill framhålla, att

det synes mig vara ett viktigt önskemål, att domstolarna själva söka tränga

in i de rättspsykiatriska frågeställningarna och bilda sig en självständig uppfattning

om den riktiga lösningen i de enskilda fallen.

Enligt min uppfattning bör alltså medicinalstyrelsen alltjämt handhava den

centrala granskningen av de rättspsykiatriska utlåtandena, men i administra

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

tiv ordning sådan ändring vidtagas i fråga om sammansättningen av medicinalstyrelsens

rättspsykiatriska nämnd, att de speciellt rättspsykiatriska synpunkterna

vinna ökat inflytande i enlighet med vad jag i det föregående antytt.

Frågan om den rättspsykiatriska nämndens sammansättning har, enligt

vad jag inhämtat, uppmärksammats vid pågående utredning rörande organisationen

av den centrala förvaltningen för medicinal- och veterinärväsendet. I

avbidan å resultatet av denna utredning synes slutlig ståndpunkt icke böra

tagas till frågan om nämndens organisation i vidare mån än som framgår av

det anförda.

Riksdagen godtog i huvudsak föredragande departementschefens ståndpunkt

men uttalade önskemål om förnyad prövning av frågan om inrättande

av ett rättsläkarråd så snart så lämpligen kunde ske.

Medicinalstyrelseutredningen.

Utredningen upptager till en början frågan om det centrala organet för

granskning av rättspsykiatriska utlåtanden och framhåller därvid, att

ur de synpunkter utredningen hade att beakta, skulle tillskapande av ett fristående

rättsläkarråd innebära en fördel såtillvida, att medicinalstyrelsens

omfattande arbetsbörda därigenom skulle i icke ringa mån lättas. Både

chefen för medicinalbyrån och överinspektören för sinnessjukvården, vilka nu

tjänstgöra såsom ordförande respektive ledamot av rättspsykiatriska nämnden,

skulle då automatiskt befrias från hithörande, relativt betungande arbetsuppgifter,

vilka kunde sägas ligga vid sidan om deras egentliga verksamhetsområde.

Då emellertid vissa möjligheter förelåge att genom jämkningar

inom ramen för nuvarande organisation tillgodose dessa önskemål

och då utredningen i princip delade uppfattningen, att ledningen av det rättspsykiatriska

undersökningsväsendet borde bibehållas hos medicinalstyrelsen,

har utredningen för sin del ansett anledning saknas att till förnyat övervägande

upptaga den av riksdagen berörda organisationsfrågan. Därmed

borde anstå till dess erfarenhet vunnits rörande tillämpningen av de nya tillräknelighetsbestämmelser,

som antogos av 1945 års riksdag. Utredningen

utgår alltså från att de rättspsykiatriska ärendena i brottmål liksom hittills

skola handläggas inom medicinalstyrelsen av en särskild nämnd.

Börande organisationen av denna nämnd har utredningen ansett vissa skäl

tala för att låta en erfaren domstolsjurist ingå såsom ledamot av densamma

men med hänsyn till statsmakternas ställningstagande i denna fråga har utredningen

stannat vid att förorda, att spörsmålet upptages till förnyat övervägande

i samband med den omprövning av den rättspsykiatriska överinstansens

organisation, som ifrågasatts av riksdagen. Härefter anför utredningen.

Utgår man från att den rättspsykiatriska nämnden tills vidare allenast

skall vara en medicinsk sakkunniginstans med speciell erfarenhet på det

rättspsykiatriska området torde — i anslutning till vad vid frågans tidigare

behandling anförts — nämndens nuvarande sammansättning i första hand

böra ändras så, att antalet rättspsykiater, som deltager i varje ärende,

ökas till två. Såsom tredje ledamot torde man närmast ha att välja mellan

en läkare med allmän-psykiatrisk eller allmän-medicinsk utbildning och erfarenhet.

I valet dem emellan anser utredningen för sin del övervägande skäl

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

tala för att en läkare med sist angivna kvalifikationer ingår i nämnden.

Denne bör äga större förutsättningar att berika erfarenheten och sakkunskapen

inom nämnden än den förre. Av rättspsykiaterna bör en liksom nu

ha ställning som ordinarie eller deltidsanställd tjänsteman inom medicinalstyrelsen

och fungera som föredragande, medan den andre bör utses

inom ramen för det vetenskapliga rådet. Den tredje ledamoten, som tillika

bör tjänstgöra såsom ordförande, torde med beaktande av angelägenheten

att befria styrelsens byråchefer och därmed jämförliga befattningshavare

från göromål, som icke hava direkt samband med deras egentliga verksamhet,

böra utses av Kungl. Maj:t för en tid av förslagsvis fyra år åt gången. För

de icke föredragande ledamöterna böra finnas suppleanter.

För bedömandet av de rättspsykiatriska frågorna i brottmål torde en

nämnd med denna sammansättning i regel vara till fyllest. Detsamma gäller

rättspsykiatriska bedömanden i sådana civila mål, som innefatta tes.tamentstvister,

körkorts- och sjukpensionsfrågor och dylikt. Härvid förutsätter utredningen,

att nämnden liksom hittills skall äga vid behov rådgöra med medlem

av det vetenskapliga rådet. Yppas vid ärendes avgörande skiljaktiga meningar,

synes nämnden böra kompletteras enligt samma grunder, som föreskrivas

i gällande instruktion för medicinalstyrelsen.

För handläggning av de s. k. socialpsykiatriska ärendena föreslår

utredningen en särskild nämnd. Utredningen yttrar härutinnan.

Beträffande ärenden, som avse tillstånd till kastrering, sterilisering eller

avbrytande av havandeskap, ligger saken enligt utredningens mening något

annorlunda till. Dessa ärenden skilja sig från de specifikt rättspsykiatriska

dels formellt såtillvida, som medicinalstyrelsen icke är begränsad till att

utöva en rent rådgivande funktion utan har att, i regel som sista instans,

själv avgöra hithörande, ofta komplicerade frågor, dels ock reellt såtillvida,

som icke blott medicinska och eugeniska faktorer utan i åtskilliga fall även

sociala och humanitära synpunkter komma under bedömande. Ärendena ha

med hänsyn härtill under senare år alltmera kommit att betecknas såsom

socialpsykiatriska till skillnad från övriga ärenden av rättspsykiatrisk

natur. Möjligen böra till denna grupp även hänföras ärenden angående tillstånd

att ingå äktenskap, i vilka styrelsen avgiver utlåtande. Den sociala

sidan av den ärendegrupp, varom här är fråga, kommer att ytterligare betonas,

därest i anslutning till ett av 1941 års befolkningsutredning framlagt

förslag (SOU 1944: 51) medicinalstyrelsen insättes såsom klagoinstans eller

eljest såsom centralt prövande organ beträffande ärenden angående abort

på socialmedicinska indikationer. Befolkningsutredningen har såsom konsekvens

härav föreslagit, att inom medicinalstyrelsen skall finnas en särskild

nämnd för handläggning av dessa ärenden, i vilken även den sociala sakkunskapen

skulle vara företrädd. Denna fråga är för närvarande föremål för

Kungl. Maj:ts prövning.

Yad förut anförts rörande karaktären av de socialpsykiatriska ärendena

synes motivera, att prövningen av desamma anförtros en för ändamålet särskilt

tillsatt nämnd. Den alltmera stegrade frekvensen av dessa ärenden (för

närvarande omkring 3 000 per år) talar ock i samma riktning. Utredningen

förordar för sin del en sådan ordning. Med hänsyn till arbetsbördans omfattning

torde antalet ledamöter i nämnden böra begränsas till tre, med rätt

dock för nämnden att i erforderlig utsträckning för samråd anlita medlemmar

av styrelsens vetenskapliga råd. Såsom ledamöter torde böra ingå chefen

för medicinalstyrelsens rättspsykiatriska byrå eller annan läkare å denna

byrå (föredragande) och en kvinna med praktisk erfarenhet inom socialvården.

Såsom tredje ledamot torde närmast böra ifrågakomma en läkare (inom

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

eller utom styrelsen) med omfattande praktisk erfarenhet. Sistnämnda två ledamöter

jämte suppleanter för dem böra utses av Kungl. Maj:t för en tid av

förslagsvis fyra år åt gången. En av dem torde tillika böra förordnas att

tjänstgöra som ordförande. Härjämte torde, i den mån föreliggande ansökningar

grunda sig på eugeniska indikationer eller eljest skäl därtill föreligga,

i nämndens överläggningar böra deltaga den medlem i styrelsens vetenskapliga

råd, som representerar arvsbiologi och arvshygien. Liksom för närvarande

bör medlemmen i samma råd för juridisk teori och praxis närvara vid

handläggning av ärenden rörande tillstånd till kastrering. Enär en del ärenden

av socialpsykiatrisk natur kräver brådskande handläggning, torde det få

förutsättas, att beslutanderätten inom vissa gränser överlåtes på föredraganden,

efter samråd med ordföranden eller medlem av vetenskapliga rådet.

Enligt utredningens förslag skulle alltså den nuvarande rättspsykiatriska

nämnden komma att ersättas av två nämnder med följande sammansättning.

Rättspsykiatriska nämnden.

1) en läkare med allmän-medicinsk erfarenhet

(ordförande),

2) en rättspsykiater inom styrelsen

(föredragande),

3) en rättspsykiater i vetenskapliga

rådet.

Socialpsykiatriska nämnden.

1) en läkare (ordförande),

2) en psykiater inom styrelsen (föredragande)

,

3) en kvinna med social erfarenhet.

Därjämte skulle i socialpsykiatriska nämnden komma att såsom vetenskapliga

råd med viss regelbundenhet deltaga en rasbiolog och en jurist.

Beträffande den rättsmedicinska nämnden föreslås allenast en

mindre jämkning. Utredningen yttrar bland annat.

Vid bedömandet av frågan om den centrala organisationen för handläggningen

av de rättsmedicinska ärenden, som icke avse sinnesbeskaffenhet,

kunna i stort sett enahanda synpunkter anläggas som i fråga om de rättspsykiatriska

ärendena. Detta gäller såväl behovet av speciell kompetens i

överinstansen som angelägenheten av att i största möjliga utsträckning frigöra

medicinalstyrelsens ordinarie läkarbyråchefer för uppgifter, som mera

direkt taga sikte på hälso- och sjukvårdande åtgärder. Ett tillgodoseende av

dessa synpunkter torde även på detta område kunna ske genom mindre

jämkningar i nuvarande organisation. För en dylik lösning talar härvid särskilt

det nära samarbete, som i åtskilliga fall måste äga rum med statens

rättskemiska laboratorium, ävensom föreliggande beröringspunkter med medicinalbyråns

arbete i övrigt, t. ex. vid bedömande av körkorts- och sjukpensionsfrågor.

Såvitt utredningen kunnat finna, torde en ändring av rättsmedicinska

nämndens sammansättning lämpligen kunna ske efter i stort sett samma

grunder som förordats beträffande den rättspsykiatriska nämnden. I enlighet

härmed torde nämnden böra bestå av två rättsläkare och en läkare

med allmän-medicinsk utbildning och erfarenhet. Av rättsläkarna bör en

tjänstgöra som föredragande. Då denne jämväl torde kunna biträda med handläggning

av vissa andra ärenden, tillhörande medicinalbyrån, synes som

tredje ledamot och tillika ordförande kunna ingå chefen för medicinalbyrån.

För den rättsläkare, som icke är föredragande, bör liksom för närvarande

finnas en suppleant, som kan tämligen regelbundet alternera med den ordinarie

ledamoten i nämnden.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67. 139

Beträffande sättet för besluts fattande böra gälla samma bestämmelser som

för rättspsykiatriska nämnden.

Den rättsmedicinska nämndens sammansättning skulle alltså enligt utredningen

bli följande:

1) chefen för medicinalbyrån (ordförande),

2) en rättsläkare inom styrelsen (föredragande),

3) en rättsläkare inom vetenskapliga rådet.

Börande ersättningen till nämndernas ledamöter yttrar utredningen

i huvudsak följande.

Ledamot, som icke är anställd som tjänsteman i medicinalstyrelsen, torde

för uppdragets fullgörande böra åtnjuta en ersättning, som i betraktande av

arbetsbördans omfattning icke får tilltagas för snäv. Enligt vad utredningen

inhämtat kan man utgå från att de rätts- och socialpsykiatriska nämnderna

måste sammanträda tre å fyra gånger per månad och att handlingarna i målen

måste liksom för närvarande cirkulera bland ledamöterna för genomläsning.

Med hänsyn härtill torde ersättning böra utgå med dels ett fast arvode för

år, dels ock visst belopp för varje sammanträde. Då man vidare torde böra

räkna med att suppleanterna mer eller mindre regelbundet komma att alternera

med de ledamöter, vilka icke fungera såsom ordförande, synes det utredningen

rimligt, att även dessa suppleanter tillerkännas ett fast arvode

jämte dagersättning. Från nu angivna utgångspunkter föreslår utredningen,

att det fasta arvodet fastställes till förslagsvis 3 000 kronor för ordföranden,

2 400 kronor för annan ledamot samt 1 800 kronor för suppleant i nu berörda

två nämnder. Dagersättningen torde för samtliga kunna fastställas till

20 kronor för sammanträde. Tilläggas må, att den psykiater i rättspsykiatriska

nämnden, vilken för närvarande fungerar som suppleant för överinspektören

för sinnessjukvården, åtnjuter — utöver dagersättning med 20 kronor — ett

fast arvode av 1 200 kronor. Denne tjänstgör dock mera sällan än vad utredningen

räknat med som sannolikt för framtiden.

Till rättsläkaren inom vetenskapliga rådet och suppleanten för denne i

rättsmedicinska nämnden torde ersättning böra utgå enligt samma grunder

som för närvarande, d. v. s. med 1 800 kronor vardera för år samt med 20

kronor för varje sammanträde.

Yttranden över medicinalstyrelseutredningens

förslag.

Den föreslagna uppdelningen av rättspsykiatriska nämnden har vid remissbehandlingen

genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Beträffande

de olika nämndernas sammansättning ha däremot framställts

skilda önskemål.

Medicinalstyrelsen erinrar om sitt förslag att den medicinske överdirektören

i mån av tid borde fungera som ordförande i nämnderna. I övrigt har

utredningens förslag icke föranlett annat uttalande från styrelsens sida än att

det vore överflödigt att föreskriva, att representationen i socialpsykiatriska

nämnden för kvinnliga intressen och för socialvården skulle vara förenade på

samma hand. Då det väl kunde tänkas, att en av de båda obligatoriskt deltagande

läkarna vore kvinna, syntes beträffande den tredje ledamoten alle
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

nast böra föreskrivas, att den skulle vara en person med social erfarenhet. Därjämte

borde föreskrivas, att en av ledamöterna skulle vara kvinna. Medicinalstyrelsen

tillägger, att styrelsen icke anser sig kunna förorda ett under

hand framfört önskemål att i nämnden jämväl obstetrisk-gynekologisk sakkunskap

borde obligatoriskt finnas företrädd.

Socialstyrelsen har beträffande den rättspsykiatriska nämnden anfört, att

styrelsen icke delar utredningens uppfattning, att en läkare med allmänmedicinsk

utbildning och erfarenhet äger större förutsättningar att berika erfarenheten

och sakkunskapen inom nämnden än en läkare med allmänpsykiatrisk

utbildning och erfarenhet. Den rättspsykiatriska nämndens särpräglade

arbetsuppgift synes styrelsen kräva, att den ledamot, som även

blir dess ordförande, har allmän-psykiatriska kvalifikationer. Styrelsen förordar

därför en ändring av medicinalstyrelseutredningens förslag i denna

riktning.

I fråga om den socialpsykiatriska nämnden anser socialstyrelsen det icke

vara önskvärt att uttryckligen föreskriva, att en av nämndens ledamöter bör

vara kvinna. Det vore enligt styrelsens uppfattning utan tvivel mycket ofta

lämpligt, att en kvinna med praktisk erfarenhet inom socialvården bleve ledamot

av en sådan nämnd, men det syntes icke vara erforderligt att giva ettdera

könet företräde framför det andra i vederbörande författning.

Sveriges läkarförbund, hyser starka tvivel om det lämpliga i att sjukpensionsfrågor

skola bedömas av en rättspsykiatrisk nämnd av föreslagen sammansättning.

Den allmänna psykiatrien hade icke beaktats tillräckligt i förslaget

till sammansättning av rättspsykiatriska nämnden. Det vore långt

ifrån säkert, att de i denna ingående rättspsykiatrikerna hade erforderlig utbildning

och aktuell erfarenhet i vanlig sinnessjukvård. Den ene av dessa

borde ersättas med vanlig psykiater med god utbildning i rättspsykiatri. En

annan möjlighet vore att förstärka den föreslagna nämnden med en allmänpsykiater.

I den socialpsykiatriska nämnden borde med hänsyn till dess uppgifter

obstetrisk sakkunskap vara representerad antingen genom att antalet

ledamöter ökades till fyra eller genom att medlemmen för obstetrik i styrelsens

vetenskapliga råd deltoge i överläggningarna.

Svenska psykiatriska föreningen anför enahanda synpunkter beträffande

den rättspsykiatriska nämndens sammansättning som läkarförbundet. I den

socialpsykiatriska nämnden bör enligt föreningens mening ytterligare en

psykiater ingå som ledamot.

Karolinska institutets lärarkollegium anser, att obstetrisk sakkunskap ovillkorligen

bör vara representerad i den socialpsykiatriska nämnden antingen

genom att ordförande utses inom denna ämnesgren eller genom att medlemmen

för obstetrik i medicinalstyrelsens vetenskapliga råd deltager i överläggningarna.

Svenska läkarsällskapet anser, att en obstetrisk sakkunnig bör ingå som

fjärde ledamot i den socialpsykiatriska nämnden.

Svenska lasarettsläkarföreningen finner önskvärt, att ordföranden besitter

erfarenhet inom obstetriken och gynekologien.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Rörande grunderna för ersättning till nämndernas ledamöter

uttalar medicinalstyrelsen, att de föreslagna ersättningsbeloppen syntes styrelsen

riktigt avvägda. I likhet med de sakkunniga ansåge styrelsen att fasta

arvoden ej borde utgå till ledamöter, vilka vore tjänstemän hos medicinalstyrelsen.

Däremot borde till dessa, liksom i vissa andra nämnder, exempelvis

interneringsnämnden, utgå vanligt dagarvode såsom ersättning för det

övertidsarbete, som deltagandet i nämndens arbete regelmässigt medförde.

I övriga remissyttranden har icke framställts någon erinran mot utredningens

förslag i ersättningsfrågan.

Föredraganden.

I likhet med utredningen och remissinstanserna finner jag välbetänkt att

från rättspsykiatriska nämndens befattning skilja handläggningen av de

ärenden, vilka avse tillstånd till abort, sterilisering och kastrering, de s. k.

socialpsykiatriska ärendena. Hit torde även böra hänföras ärenden

angående tillstånd att ingå äktenskap, vari medicinalstyrelsen har att avgiva

utlåtande. Såväl arten som omfattningen av dessa ärenden tala för att de

anförtros åt en särskild nämnd, vilken lämpligen synes kunna benämnas

socialpsykiatriska nämnden. Jag vill i detta hänseende erinra om att medicinalstyrelsens

befattning med abortärenden väsentligt vidgats genom en år

1946 vidtagen ändring av abortlagen, innebärande bland annat, att avbrytande

av havandeskap på såväl humanitära som socialmedicinska indikationer

må ske även efter direkt prövning av medicinalstyrelsen. Vid behandlingen av

denna lagändring förutsattes också, att frågan om en förstärkning av framför

allt den sociala sakkunskapens inflytande på abortärendenas avgörande skulle

uppmärksammas i samband med medicinalstyrelsens omorganisation.

Enligt medicinalstyrelseutredningens förslag skulle den socialpsykiatriska

nämnden bestå av tre ledamöter, varav en skulle vara läkare med omfattande

praktisk erfarenhet och i regel förutsättes fungera som ordförande, en psykiater

inom medicinalstyrelsens rättspsykiatriska byrå, tillika föredragande,

samt en kvinna med social erfarenhet. Därjämte skulle i vissa ärenden för

samråd tillkallas olika medlemmar av styrelsens vetenskapliga råd. Häremot

har, som nämnts, vid remissbehandlingen framförts erinran bland annat i

syfte att obligatoriskt tillförsäkra nämnden obstetrisk sakkunskap; bakom

detta krav ligger farhågan för att nämnden eljest skulle underskatta de menliga

verkningar i fysiskt och psykiskt avseende, som en abort kan föra med

sig. Vid remissbehandlingen har även framställts erinran mot utredningens

förslag, att en kvinna med social erfarenhet städse skall vara ledamot av

ifrågavarande nämnd. Det synes mig lämpligast att överlåta åt Kungl. Maj:t att

vid utseende av ledamöter i nämnden i möjligaste mån beakta de synpunkter,

som sålunda och i övrigt framkommit beträffande nämndens sammansättning.

Jag anser det i vart fall icke tillrådligt att i detta hänseende utfärda

bindande föreskrifter. Någon utökning av antalet ledamöter i nämnden torde

åtminstone tills vidare icke böra vidtagas utan bör i stället, då behov därav

föreligger, medlemmar av styrelsens vetenskapliga råd tillkallas.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Utredningens förslag rörande rättspsykiatriska och rättsmedicinska

nämndernas sammansättning synes mig i princip böra godtagas.

Några bindande föreskrifter rörande kvalifikationerna hos de ledamöter, som

skola utses av Kungl. Maj:t, böra dock icke utfärdas utan bör Kungl. Maj:t,

liksom beträffande den socialpsykiatriska nämnden, äga att med beaktande

av nämndernas speciella arbetsuppgifter och vad vid remissbehandlingen anförts

utse de personer, som i ett givet tillfälle stå till buds och bäst lämpa

sig för ändamålet.

Mot utredningens förslag till ersättningsgrunder för de ledamöter av

nämnderna, som icke äro tjänstemän i medicinalstyrelsen, har jag intet att

erinra. Anledning synes mig icke föreligga att, på sätt medicinalstyrelsen

ifrågasatt, tilldela vederbörande tjänstemän i styrelsen särskild ersättning för

det arbete, som de utföra för nämndens räkning, då nämnderna i princip utgöra

integrerande delar av medicinalstyrelsen.

B. Disciplinärenden.

Gällande bestämmelser och praxis.

Enligt 26 § medicinalstyrelsens instruktion skola i avgörande av ärende

rörande fel eller försummelse i tjänsten, föreläggande av vite eller utdömande

av förelagt vite eller rörande återkallande av behörighet att utöva yrke eller

verksamhet, som står under medicinalstyrelsens inseende, deltaga, förutom

generaldirektören, chefen för den byrå, till vilken ärendet hör, samt ytterligare

minst en byråchef, varvid skall iakttagas, att chefen för kameralbyrån alltid

skall vara en av de i ärendet deltagande byråcheferna.

Ärendet föredrages av den ledamot, till vars ämbetsbefattning detsamma

hör, samt avgöres efter omröstning mellan de i beslutet deltagande, därvid

såsom styrelsens beslut gäller den mening, varom flertalet förenar sig, eller

vid lika röstetal för olika meningar den mening, som biträdes av generaldirektören.

I 21 § samma instruktion stadgas vidare, att vid behandling av frågan om

disciplinär åtgärd mot någon medicinalstyrelsens underlydande utom verket

skall, där ej särskilda omständigheter föranleda annat, den ledamot av

vetenskapliga rådet, som företräder juridisk teori och praxis, kallas att deltaga

i ärendets handläggning. I anslutning till denna bestämmelse må framhållas

att, särskilt i de fall, då det är fråga om bedömning av undersökningseller

behandlingsförfaranden, styrelsen till deltagande i handläggningen jämväl

ej sällan kallar den medlem av vetenskapliga rådet, som företräder den

medicinska deldisciplin, inom vilken den påtalade undersökningen eller behandlingen

faller.

I ärenden av förevarande slag skola föras protokoll. Antalet dylika protokoll

uppgick för år 1940 till omkring 100 och för år 1944 till omkring 200.

Av dessa belöpte ett mindre antal på veterinärerna, medan de övriga fördelades

på läkare, tandläkare, apotekare och lägre sjukvårdspersonal. Vid

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr''J67.

sidan härav hava redovisats ett antal icke protokollförda ärenden rörande

ifrågasatta förseelser av nu berörda yrkeskategorier, t. ex. anmälan om förskrivning

av alkohol och narkotika. Dessa ärenden hava, sedan yrkesutövaren

avgivit yttrande, av vederbörande byråchef eller specialföredragande anmälts

för generaldirektören, som därefter fattat beslut. Har yrkesutövarens förklaring

därvid ansetts tillfredsställande, har ärendet avskrivits utan vidare åtgärd.

Har däremot viss åtgärd befunnits påkallad, har ärendet upptagits till

behandling i den ordning, som 26 § instruktionen föreskriver. Samma tillvägagångssätt

har i regel tillämpats, då ärendet varit av tveksam natur.

Medicinalstyrelseutredningen.

Utredningen har funnit vägande skäl tala för inrättande av en särskild

nämnd för handläggning av dessa s. k. disciplinärenden. Utredningen yttrar

härutinnan.

Ett stort antal disciplinärenden grundar sig, såvitt angår läkare och sjukvårdspersonal,

på anmälan om felaktigheter vid behandling eller vägran att infinna

sig på kallelse och avser alltså förseelser, som kunna ha ödesdiger betydelse

för vederbörande patients hälsotillstånd. Förseelser av tandläkare och apotekspersonal

kunna likaledes understundom medföra allvarliga följder för den

enskilde individens hälsa. Även ekonomiskt sett kunna missgrepp från vederbörande

yrkesutövares sida medföra kännbara efterverkningar för patienten.

Å andra sidan är det uppenbart, att en anmälan och ett därpå följande fällande

beslut från medicinalstyrelsens sida kan få mycket vittgående konsekvenser

för yrkesutövaren själv. Det är därför uppenbarligen av största vikt, att handläggningen

av hithörande ärenden sker under sådana former, att en objektiv

prövning i möjligaste mån garanteras.

En granskning av protokollen över de inom medicinalstyrelsen handlagda

disciplinärendena giver vid handen, att det stora flertalet anmälningar icke

föranlett någon åtgärd. I de fall, där åtgärd ansetts motiverad, har denna som

regel inneburit en »erinran» om vikten av att tillämpa vissa behandlingsmetoder

eller förfaringssätt eller att iakttaga utfärdade föreskrifter. Mera

sällan har anmälan föranlett varning eller åtal vid domstol. Frågor om skadestånd

avgöras, då ej parterna komma överens, av domstol. Uppenbart är

emellertid, att medicinalstyrelsens beslut i regel blir vägledande för domstolens

beslut i dylika fall och att även i övrigt sakägares möjlighet att erhålla

skadestånd på grund av felaktig behandling m. in. oftast blir beroende på den

ståndpunkt, som medicinalstyrelsen intagit i disciplinfrågan.

Stundom har en kritisk inställning mot medicinalstyrelsens beslut i disciplinmål

kommit till uttryck från allmänhetens sida. Erinringar ha även framkommit

från läkarnas sida, främst beträffande praxis för anlitandet av medicinsk

sakkunskap utom styrelsen vid handläggning av ifrågavarande ärenden.

Huruvida kritiken är sakligt befogad eller ej undandrager sig medicinalstyrelseutredningens

bedömande. Men i betraktande av den allvarliga innebörd,

som avgörandet i hithörande ärenden enligt vad tidigare anförts kan äga

för såväl den enskilde sakägaren som den yrkesutövare, mot vilken anmärkning

gjorts, synes kritiken utgöra anledning för utredningen att upptaga reglerna

för disciplinärendenas handläggning till omprövning.

Vid övervägande av detta spörsmål har utredningen kommit till den uppfattningen,

att betryggande garantier för en objektiv prövning av hithörande

ärenden bäst kunna vinnas, därest handläggningen av desamma anförtros

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

åt en särskild nämnd (disciplinnämnd) med viss bestämd sammansättning.

En sådan nämnd torde lämpligen böra bestå av fem ledamöter, förslagsvis

1) generaldirektören, ordförande, 2) överdirektören, vice ordförande, 3) chefen

för den byrå eller byråavdelning, till vilken ärendet bör, föredragande, 4)

den medlem av vetenskapliga rådet, som företräder juridisk teori och praxis,

samt 5) en av Kungl. Maj:t utsedd, utom styrelsen stående person, vilken kan

anses mera direkt företräda allmänhetens synpunkter. Normalt skulle alltså

i nämnden ingå två fackmän med medicinsk eller farmacevtisk utbildning,

två jurister och en »lekman». Med beaktande härav torde vid förhinder för

generaldirektören böra såsom ledamot i nämnden inträda den äldste i tjänst

varande läkarbyråchefen och vid förhinder för överdirektören chefen för lagbyrån.

För lekmannaledamoten, som bör utses för en tid av minst fyra år åt

gången, bör finnas en suppleant.

Nämnden torde, då så erfordras för ärendets utredning, böra äga tillkalla

medlem i styrelsens vetenskapliga råd, representerande det verksamhetsområde,

som närmast är i fråga. Denne skulle liksom nu endast uttala sin på

vetenskapen stödda uppfattning i ärendet och icke deltaga i det slutliga avgörandet.

Vidare bör part beredas tillfälle att yttra sig över den sakkunniges

utlåtande, innan nämnden fattar sitt beslut. En dylik ordning, som i viss omfattning

tillämpas redan nu, bör framdeles bli obligatorisk.

Utredningen tillägger, att i de fall, då disciplinärende berör två eller flera

byråer eller byråavdelningar, bör representanter för dessa beredas tillfälle

att deltaga i ärendets avgörande med rätt att anteckna skiljaktig mening till

protokollet.

För att handläggningen av disciplinärendena icke skall bli mera omständlig

än nödvändigt förordar utredningen vidare, att för beslutmässighet inom

nämnden skall vara till fyllest, att fyra ledamöter äro närvarande, därest alla

fyra äro om beslutet ense. I övriga fall skulle den mening gälla, varom flertalet

förenat sig, och, vid lika röstetal för olika meningar, den mening, som

innebure frikännande eller eljest vore lindrigast.

Till den av Kungl. Maj:t utsedde ledamoten föreslås utgå ersättning med

ett fast arvode av 600 kronor för år jämte ett belopp av 20 kronor för sammanträdesdag.

För suppleanten anses ersättning kunna utgå med 40 kronor

per sammanträdesdag.

Yttranden över medicinalstyrelseutredningens

förslag.

Utredningens förslag i denna del har vid remissbehandlingen genomgående

tillstyrkts eller lämnats utan erinran i princip. I en del yttranden ha dock

förordats smärre jämkningar i förslaget eller därtill knutits särskilda reflektioner.

Medicinalstyrelsen framhåller sålunda, att det ej sällan förekommer, att

vederbörande visserligen befinnes ha gjort sig skyldig till fel eller försummelse,

men att arten eller graden härav eller eljest särskilda omständigheter

likväl komma en varning att framstå såsom en alltför kraftig reaktion. I

dylika ärenden har styrelsen ej sällan funnit det riktiga vara att såsom en

disciplinär åtgärd tilldela vederbörande en erinran. Då det torde vara av

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

vikt, att på ett så ömtåligt område som det disciplinära alla förekommande

åtgärder finnas uttryckligen angivna, föreslår styrelsen, att i instruktionerna

för medicinalstyrelsen inryckes föreskrift om att även erinran må användas

såsom disciplinär åtgärd.

Justitiekansler sämbetet anför bland annat.

Genom att en disciplinnämnd inrättas och erhåller den sammansättning

som i betänkandet föreslagits ha ökade förutsättningar skapats för vinnande

av allmänhetens förtroende, att påtalade fel och försummelser av läkare och

andra, som stå under medicinalstyrelsens tillsyn, bliva objektivt prövade.

Det lärer icke kunna förnekas, att vid avgörandet av hithörande ärenden

understundom framträtt en bristande tillit till besluten, något som är desto

mindre tillfredsställande som dessa ärenden särskilt för den enskilde men

ibland också för det allmänna kunna vara av stor vikt. Därest en utomstående

auktoritativ person kan få tillfälle att göra allmänt medborgerliga och lekmannasynpunkter

gällande vid prövningen av frågan om läkares med fleras

fel och försummelser i tjänsten, minskas helt naturligt faran för en ensidig,

måhända överseende prövning av ärendena. Justitiekanslersämbetet tillstyrker

därför i princip den föreslagna ändringen.

Enligt förslaget skall disciplinnämnden handlägga samtliga ärenden rörande

fel eller försummelse i tjänsten eller i verksamhet, som står under medicinalstyrelsens

inseende, således även sådana tjänstefel, som icke äga samband

med någons vård och behandling. Det är väl allenast sistnämnda tjänstefel,

som den opinion haft i tankarna, vilken krävt att en representant för allmänheten

skulle få medbestämmanderätt i ärendenas avgörande. Men beträffande

de så att säga interna tjänstefelen, särskilt de som inträffa i själva förvaltningsverksamheten

och till äventyrs begås av administrativa tjänstemän, torde

det icke finnas anledning uppställa regler, som avvika från de allmänt förekommande.

Måhända möta svårigheter att på ett tillräckligt tydligt sätt i

författningstext avgränsa sistnämnda tjänstefel från dem, vilkas bedömande

ur den synpunkt vai om här främst är fråga skulle vinna på att hänskjutas

till en disciplinnämnd. Då justitiekanslersämbetet emellertid föreställer

sig, att eventuella sådana svårigheter skola låta sig bemästras, förordar

ämbetet en ändring av nämndens behörighetsområde i enlighet med vad nu

anförts.

Särskilt om en ändring vidtages på sätt sist angivits, synes kunna ifrågasättas,

om generaldirektören skall vara självskriven ordförande i nämnden.

Allmänhetens förtroende för nämnden torde komma att stärkas, därest till

ordförande utsåges den som med hänsyn till nämndens sammansättning vore

därtill bäst skickad. Det synes exempelvis icke uteslutet, att den av Kungl.

Maj:t utsedde ledamoten vore för ordförandeskapet särskilt lämpad och hade

en sådan ställning, att det tedde sig naturligt att han och icke generaldirektören

vore ordförande i nämnden. I instruktionen torde därför böra lämnas

öppet, vem som skall vara ordförande i nämnden, och däri endast angivas,

att Kungl. Maj:t förordnar angående ordförandeskapet.

Vidare har justitiekanslersämbetet betonat nödvändigheten av att tillskapa

klarare regler för avgörande av ärenden, i vilka olika meningar förekomma

inom nämnden. Slutligen har ämbetet som sin uppfattning uttalat, att

medicinalstyrelsen enligt gällande bestämmelser icke ägde rätt att tilldela

erinran såsom disciplinär åtgärd samt att någon ändring härutinnan icke borde

vidtagas på sätt medicinalstyrelsen ifrågasatt.

Länsstyrelsen i Jönköpings lön har ifrågasatt, huruvida icke disciplin
Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 67.

2191 4G 10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

nämnden främst av psykologiska skäl borde givas en mera fristående ställning

i förhållande till medicinalstyrelsen. Enligt länsstyrelsens mening talade

vissa skäl för att landstingsorganisationen borde vara direkt företrädd i

nämnden.

Socialstyrelsen anser, att medlem i vetenskapliga rådet, som höres i disciplinärenden,

bör inträda som ledamot i vederbörande nämnd vid ärendets

behandling.

Medicinska fakulteten i Uppsala finner det rimligt, att plats i nämnden

beredes för en lekmannaledamot, men kan ej finna, att yrkesutövarens intressen

bliva tillräckligt tillgodosedda genom den föreslagna sammansättningen.

Med visst fog kan det enligt fakultetens mening befaras, att den anmälde

yrkesutövaren ej alltid hos den medlem av styrelsens vetenskapliga

råd, vars utlåtande inhämtats, eller hos de båda medicinska ämbetsmännen

i styrelsen har att påräkna den behövliga förståelsen för de särskilda omständigheter,

under vilka ett fel eller en försummelse tillkommit. Fakulteten

anser därför, att en representant för den personalkategori (läkare-, apotekare-,

sköterskekår o. s. v.), som den anmälde yrkesutövaren tillhör, bör äga säte

i denna nämnd. I fråga om läkare borde en sådan representant lämpligen

utses av Sveriges läkarförbund.

Sveriges läkarförbund och Sveriges yngre läkares förening hävda liknande

synpunkter. De finna dessutom önskvärt, att nämnden finge en annan benämning,

förslagsvis ansvarighetsnämnden eller förtroendenämnden.

Sveriges tandläkarförbund hemställer, att två representanter för tandläkarkåren

erhålla säte och stämma i nämnden vid behandling av ärende, som

berör tandläkare. Dessa representanter borde gemensamt föreslås av kårens

huvudorganisationer, svenska tandläkaresällskapet och Sveriges tandläkarförbund,

och förordnas av Kungl. Maj:t. Förbundet anser det därjämte i

hög grad önskvärt, att — även om det kunde anses självklart, att så i varje

fall sker — part i författningen uttryckligen tillförsäkras rätt att bliva hörd,

så snart ärende av denna art inkommit till eller upptagits inom styrelsen eller

nämnden, oberoende av om yttrande av medlem av vetenskapliga rådet anses

erforderligt eller icke.

Svensk sjuksköterskeförening anför, att i dessa ärenden läkarens och sjuksköterskans

verksamhetsområden icke sällan gå så i varandra och förutsätta

sådan intim kunskap om detaljerna, att det icke är rimligt, att enbart läkarrepresentanterna

deltaga i det slutliga avgörandet. Föreningen kan ej heller

finna rimlig anledning till att den, som har varit med om sakens handläggning,

icke även med sitt namn skall stå för beslutet. Föreningen föreslår,

att byråinspektören deltager som beslutande ledamot i ärenden, som beröra

sjuksköterskornas verksamhet.

Föredraganden.

Utredningens förslag om inrättande av en särskild nämnd för handläggning

av ärenden rörande fel och försummelser av medicinalstyrelsen underställda

tjänstemän och yrkesutövare synes mig välgrundat i betraktande av

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj-.ts proposition nr 67.

den betydelse besluten i dessa ärenden ba för såväl allmänbeten som vederbörande

yrkesutövare. Förslaget har vid remissbehandlingen ej heller i princip

mött gensaga från något håll, utan har detsamma allmänt ansetts ägnat

att stärka förtroendet till styrelsens avgörande i hithörande frågor.

I ett yttrande har ifrågasatts att från nämndens befattning undantaga

disciplinärenden av viss art eller rörande vissa tjänstemän. Med hänsyn till

angelägenheten av enhetlig praxis och de underlydandes likställdhet framstår

detta emellertid såsom mindre ändamålsenligt. Jag tillstyrker därför

utredningens förslag, att samtliga disciplinfrågor böra handläggas av nu berörda

nämnd. Någon saklig anledning att ändra den av utredningen föreslagna

benämningen å ifrågavarande organ finner jag vidare icke föreligga; beteckningen

disciplinnämnd förefaller mig i varje fall bättre täcka nämndens arbetsuppgift

än de från läkarhåll föreslagna benämningarna ansvarighetsnämnd

respektive förtroendenämnd. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare

reglera nämndens befogenheter.

Beträffande nämndens sammansättning har, såsom närmare framgår av

redogörelsen för remissyttrandena, framkommit önskemål om smärre jämkningar

i syfte att dels förbehålla Kungl. Maj:t frihet beträffande ordförandepostens

besättande och dels tillförsäkra vederbörande personalorganisationer

direkt medinflytande på nämndens beslut. Såvitt jag kan finna, innebär utredningens

förslag rörande nämndens sammansättning samt disciplinärendenas

beredning och avgörande tillräcklig borgen för att samtliga berörda intressen

skola bliva beaktade. Avsikten med förslaget — att i möjligaste mån

trygga objektivitet och kontinuitet vid disciplinärendenas avgörande — torde

i vart fall knappast befrämjas genom att låta särskilda kårrepresentanter

ingå som ledamöter i nämnden. Jag är därför icke beredd att nu förorda

ändring av utredningens förslag i förevarande hänseende. Normalt skulle

alltså nämnden komma att bestå av två fackmän med medicinsk eller därmed

jämförlig utbildning, två jurister och en »lekman», med generaldirektören

såsom ordförande. Erfarenheten torde få avgöra, i vad mån jämkningar i

nämndens sammansättning sedermera böra vidtagas. Den föreslagna bestämmelsen

för avgörande i ärende, där lika röstetal förekommer för olika meningar,

bör i anslutning till justitiekanslersämbetets yttrande göras till föremål

för överarbetning.

Den föreslagna ersättningen till »lekmannaledamoten» föranleder ingen

erinran från min sida

C. Ärenden rörande landstingens och icke-landstingsstädernas

verksamhet.

Medicinalstyrelseutredningen.

I direktiven för utredningen har starkt betonats angelägenheten av att den

centrala förvaltningsmyndigheten och de lokala huvudmännen på hälso
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148 Iiungl. Maj.ts ''proposition nr 67.

och sjukvårdens område stå i sådan förbindelse med varandra, som på ömse

håll kan verka fruktbärande och impulsväckande. Medicinalstyrelseutredningen,

som helt delar den uppfattning, varåt direktiven sålunda givit uttryck,

har övervägt olika anordningar för befrämjande av detta syfte. Utredningen

anför härutinnan.

Såsom en lösning kan enligt utredningens mening möjligen ifrågakomma

att, på sätt i vissa andra fall skett (t. ex. beträffande farmacevtiska specialiteter),

vid medicinalstyrelsens sida inrätta en särskild nämnd med rådgivande

funktion, sammansatt av representanter för de lokala huvudmännen.

En sådan nämnd skulle ha att yttra sig i frågor, som berörde landstingen

eller städerna utanför landsting och av medicinalstyrelsen hänskötes till densamma.

Emellertid torde det kunna befaras, att en dylik form för samverkan

i praktiken komme att bli omständlig och tidsödande utan att en direkt kontakt

uppnåddes mellan medicinalstyrelsens och nämndens ledamöter. Nämndens

yttrande komme kanske ofta att ske i skriftlig form med därav följande

bundenhet för ledamöterna vid ärendets fortsatta handläggning. En

enklare form för samarbete synes därför eftersträvansvärd. Huvudsyftet med

direktivens uttalande i denna del torde vara skapandet av en organisatorisk

anordning för muntliga överläggningar mellan medicinalstyrelsen och representanter

för de lokala huvudmännen i syfte att åvägabringa ett ömsesidigt

utbyte av synpunkter i ett föreliggande ärende eller eljest i frågor av mera

allmän räckvidd. För tillgodoseende av detta syfte torde det vara till fyllest,

att Kungl. Maj:t efter förslag av huvudmännens organisationer utser ett antal

representanter, vilka stå till medicinalstyrelsens förfogande för samråd

i frågor, som beröra de lokala huvudmännen. En sådan form för samråd

har redan tillskapats beträffande ärenden rörande beredskapssjukhusens

jdanläggning, upprättande och drift samt, då den visat sig ändamålsenlig,

vunnit tillämpning även utanför detta område. Det låter givetvis tänka sig,

att medicinalstyrelsen genom en föreskrift ålägges att höra dessa representanter

i vissa angivna slag av ärenden. I praktiken torde man dock kunna

räkna med att medicinalstyrelsen även utan en dylik föreskrift skall låta sig

angeläget vara att utnyttja den sakkunskap och omfattande erfarenhet på

hälso- och sjukvårdens område, som på detta sätt skulle ställas till dess disposition.

Erinras må ock, att som ett viktigt led i den administrative överdirektörens

åligganden skulle ingå att övervaka att samråd i erforderlig utsträckning

kommer till stånd med olika organ inom styrelsens verksamhetsområde.

Det lärer därför få anses tillräckligt, att i medicinalstyrelsens instruktion

införes en föreskrift av innebörd, att till medicinalstyrelsens förfogande

skall för samråd i viktigare ärenden, som beröra landsting eller städer

utanför landsting, stå ett antal representanter för dessa huvudmän. Det

synes utredningen vara lämpligt och i full överensstämmelse med den bakom

ifrågavarande anordning liggande tanken, att huvudmännen själva genom

dessa representanter äga taga initiativ till överläggningar med styrelsen eller

vissa av dess ledamöter i alituella spörsmål av mera allmän eller principiell

räckvidd.

Det torde böra tillkomma Kungl. Maj:t att efter vissa grunder bestämma

den närmare sammansättningen av detta organ för samverkan mellan medicinalstyrelsen

och de lokala huvudmännen, vilket förslagsvis skulle kunna

benämnas huvudmannarådet. Kådet synes lämpligen böra bestå av fem ledamöter

(jämte suppleanter för dem), varav tre utses på förslag av styrelsen

för svenska landstingsförbundet och två på förslag av styrelsen för svenska

stadsförbundet. Ersättning till ledamöterna torde böra utgå av statsmedel,

förslagsvis efter liknande grunder som gälla för specialitetsnämndens leda
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj. ts proposition nr 67.

möter. Önskar någon av ledamöterna för viss frågas behandling medtaga särskild

expert, torde kostnaderna härför böra bestridas av vederbörande huvudman

eller organisation.

Yttranden över medicinalstyrelseutredningens

förslag.

Utredningens förslag om inrättande av ett organ för samverkan mellan

medicinalstyrelsen och de lokala huvudmännen på hälso- och sjukvårdens område

har hälsats med allmän tillfredsställelse bland berörda remissmyndigheter.

Önskemål om jämkningar i vissa hänseenden ha likväl framkommit.

Medicinalstyrelsen vitsordar, att den form för samråd med landstingen,

som år 1940 tillskapades för handläggning av ärenden rörande den civila sjukvårdsberedskapen,

visat sig vara av stort värde. På grund härav komme medicinalstyrelsen,

såsom de sakkunniga förväntat, att låta sig angeläget vara att

utnyttja sakkunskapen och erfarenheten hos huvudmännens korporationer,

när anledning därtill gåves. Med hänsyn härtill förefölle det styrelsen, som

icke ville motsätta sig förslaget, som om det vore onödigt högtidligt att göra

dessas representanter till ett råd. Styrelsen ifrågasätter, om det icke skulle

förslå med en föreskrift, att Kungl. Maj:t förordnar ifrågavarande representanter,

vilka böra höras vid handläggning av ärenden av större vikt, som beröra

landsting eller stad utanför landsting. Liksom de sakkunniga tillstyrker

medicinalstyrelsen, att dessa representanter erhålla ersättning av statsmedel

för sitt uppdrag.

Svenska landstingsförbundet yttrar.

Det ligger i sakens natur, att ett intimt och förtroendefullt samarbete måste

äga rum mellan medicinalstyrelsen såsom statens uppsiktsmyndighet samt

landsting och städer utanför landsting som huvudmän för stora delar av

hälso- och sjukvården i vårt land. Ett dylikt samarbete har också, särskilt

under senare år, med framgång etablerats. Detta, som beträffande landstingen

ursprungligen kom till stånd med avseende å beredskapssjukhusen,

har sedermera utvidgats till att omfatta större organisationsfrågor på hälsooch

sjukvårdens område i allmänhet. Det är även enligt styrelsens mening

önskvärt, att detta samarbete alltmera utvecklas och får en fastare form. De

sakkunnigas förslag om inrättande av ett huvudmannaråd synes ur denna

synpunkt lämpligt. Ej heller har styrelsen något att erinra mot den föreslagna

sammansättningen av detta råd, liksom ej heller att det icke obligatoriskt

ålägges medicinalstyrelsen att höra detta råd i vissa bestämda frågor.

Man torde nämligen, såsom utredningen framhållit, kunna utgå från att ämbetsverket

finner angeläget att begagna sig av den möjlighet till konsultation

med huvudmännens representanter, som rådet avser att möjliggöra.

Svenska stadsförbundet har åberopat ett av förbundets sjukvårdsdelegation

avgivet yttrande, vari bland annat anföres följande.

Enligt sjukvårdsdelegationens mening är ett samarbete mellan medicinalstyrelsen

å ena sidan samt landstingen och städerna utanför landstingen å

andra sidan både önskvärt och nödvändigt. Särskilt värdefullt torde en intim

personlig kontakt vara. Delegationen vill emellertid framhålla, att redan

för några år sedan ett särskilt kontaktorgan inrättades, nämligen centrala

sjukvårdsberedningen, i vilket sitta representanter för samtliga intres
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

senter i fråga om hälso- och sjukvård. Det må emellertid konstateras, att

detta organ icke utvecklats till vad som varit avsett och att åtminstone sjukvårdsdelegationens

huvudmän haft tämligen ringa nytta av organet.

Den av medicinalstyrelseutredningen föreslagna utvidgningen av medicinalstyrelsens

inspektionsverksamhet till att avse även en rådgivande verksamhet

i intim kontakt med de lokala sjukvårdsorganen är värd allt erkännande

och torde kunna positivt befrämja en rationell utveckling. En sådan

utvidgad verksamhet borde ligga nära till hands i fråga om den centrala sjukvårdsberedningen,

som tillkommit just för detta ändamål. Frågan, huru sjukvårdsberedningen

skulle kunna bliva delaktig av den personliga kontaktens

vinster eller huruvida beredningen ej rent av borde inkopplas i inspektionen,

hade varit värd ett övervägande.

Kvar står emellertid, att betydande behov av samverkan förefinnes. Det

av medicinalstyrelseutredningen föreslagna huvudmannarådet har tilldelats

något diffusa uppgifter. Arbetsuppgifterna äro ej klart preciserade. Trots

detta anser sjukvårdsdelegationen sig kunna tillstyrka förslaget men antager

därvid, att verksamhetens omfattning och inriktning få anses vara av försöksnatur.

Till en mera preciserad utformning torde tillfälle vara att återkomma

efter någon tid, sedan närmare erfarenheter erhållits.

Nämndens sammansättning med tre av landstingsförbundet och två av

stadsförbundet nominerade och av Kungl. Maj:t utnämnda ledamöter jämte

suppleanter har icke givit delegationen anledning till annat uttalande

än att delegationen förutsätter, att lika många suppleanter skola få utses.

Genom att även särskild expertis skulle få medtagas torde huvudmännens

berättigade anspråk på representation få anses tillgodosedda.

Medicinska fakulteten i Lund, som också vitsordar behovet av ökat samarbete

mellan medicinalstyrelsen och de lokala huvudmännen, finner det

vara ett önskemål, att de i varje fråga närmast berörda landstingen respektive

städerna bli representerade. Detta borde uttryckligen stipuleras. Måhända

vore det bäst, om jämte tre fasta ledamöter i denna rådgivande nämnd,

utsedda på föreslaget sätt, för varje särskilt fall utsåges ytterligare två från

den i fallet speciellt intresserade landsdelen. På så sätt bleve såväl samordningen

som lokalintressena vederbörligen representerade.

Sveriges läkarförbund och Sveriges yngre läkares förening anse det vara befogat

med en liknande form för samverkan mellan medicinalstyrelsen samt

personalorganisationerna på hälso- och sjukvårdens område.

Föredraganden.

Uppenbarligen är det en angelägenhet av vikt att redan på ett förberedande

stadium av ett principiellt eller mera omfattande ärende få till stånd

ett samråd mellan medicinalstyrelsen och representanter för de lokala huvudmännen

på hälso- och sjukvårdens område. Ur saklig synpunkt synes det

mig också vara en fördel, om detta samråd sker under så enkla förhållanden

som möjligt. Utredningens förslag om tillsättande av ett huvudmannaråd vid

medicinalstyrelsens sida, bestående av fem av Kungl. Maj:t på förslag av

huvudmännens organisationer utsedda ledamöter, förefaller att fylla rimliga

anspråk i detta hänseende. Någon större meningsskiljaktighet rörande rådets

sammansättning har ej heller kommit till uttryck vid remissbehandlingen.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Endast från ett håll har ifrågasatts en jämkning i syfte att tillgodose mera

lokalt betonade intressen. Detta torde emellertid lämpligen böra ske genom

anlitande av experter på sätt utredningen förordat. Man synes också vara

ense om att det nya organets befogenhet allenast skall vara av rådgivande

karaktär och att något tvång icke skall föreligga för medicinalstyrelsen att

höra rådet. Å andra sidan förutsattes envar ledamot av rådet själv äga att

taga initiativ till överläggningar i frågor av mera allmän eller principiell betydelse.

Ledamot av rådet bör vidare äga rätt, men ej skyldighet, att anteckna

skiljaktig mening till protokollet i ärende, i vars handläggning han

deltagit.

I likhet med utredningen och remissinstanserna förordar jag till sist, att

ledamot av rådet skall äga åtnjuta ersättning av statsmedel för sitt uppdrag.

Ersättningen synes mig lämpligen kunna bestämmas att utgå enligt grunderna

i gällande kommittékungörelse.

D. Beredskapsärenden.

För handläggning av ärenden rörande den civila sjukvårdsberedskapen tillskapades,

som nämnts, år 1939 en särskild organisation, kallad medicinalstyrelsens

beredskapsorganisation. En översiktlig redogörelse för denna organisation,

som alltjämt består ehuru med i viss mån förskjutna arbetsuppgifter,

har lämnats tidigare i denna proposition (s. 4). Här må allenast erinras

om att beredskapsorganisationen består av dels en inom medicinalstyrelsen

anordnad särskild avdelning för ärenden, som sammanhänga med

personal- och lokalberedskapen å den civila sjukvårdens område, dels en

under styrelsen sorterande sakkunnig nämnd med uppgift att biträda styrelsen

vid utredning och handläggning av ärenden rörande rikets försörjning

med läkemedel och sjukvårdsmateriel, den s. k. materielnämnden, dels förstärkning

av vissa byråer inom styrelsen, dels ock två sakkunniga för beredskapssjukhusens

planläggning, upprättande och drift. Kostnaden för organisationen

bestrides från ett särskilt förslagsanslag, som för innevarande budgetår

är uppfört med 110 000 kronor.

Föreliggande förslag m. m.

I skrivelse den 9 oktober 1945 har medicinalstyrelsens materielnämnd framlagt

förslag till civil beredskapsorganisation på sjukvårdens område under

fredstid.

Förslaget utgår från att den nuvarande beredskapen på området skall tills

vidare i stort sett bibehållas vid sin nuvarande omfattning, vad angår såväl

antalet vårdplatser å beredskapssjukhusen (cirka 68 000) som den anskaffade

sjukvårdsmaterielen (avseende omkring 46 000 vårdplatser). För att underlätta

förvaringen och omsättningen av sjukvårdsmaterielen, som nu till större

delen är utplacerad på beredskapssjukhusen, föreslås inrättande av ett antal

centrala förråd i anslutning till statliga eller kommunala sjukhus, belägna på

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

bland annat ur försvarssynpunkt lämpliga platser. Förslaget innebär vidare,

att samtliga uppgifter, som avse upprätthållande av lokal- och materielberedskapen,

skulle anförtros åt en under medicinalstyrelsens överinseende stående,

av Kungl. Maj:t utsedd nämnd, sammansatt av representanter för medicinalstyrelsen,

svenska landstingsförbundet och andra intressenter samt försedd

med eget kansli. Detta innebär bland annat, att medicinalstyrelsen

skulle befrias från det direkta arbetet med fortlöpande revision av gällande

planer för beredskapssjukhusen samt anskaffande av erforderliga lokaler och

inredning för dessa sjukhus, vilka uppgifter hittills åvilat medicinalstyrelsens

beredskapsavdelning. Nämnden skulle dessutom handlägga ärenden angående

lagerhållning, omsättning och ersättning av för beredskapssjukhusen inköpt

materiel ävensom vissa frågor rörande landets försörjning med läkemedel och

sjukvårdsmateriel, vilka hittills handhafts av medicinalstyrelsens materielnämnd.

Då medicinalstyrelsen emellertid förutsatts alltjämt skola under

Kungl. Maj:t bära högsta ansvaret för den civila sjukvården vid krig eller

krigsfara, har styrelsen tillerkänts direktivrätt gentemot nämnden, varjämte

ärendena i tveksamma fall skola hänskjutas till styrelsens prövning.

Körande den personella beredskapen har materielnämnden begränsat sig

till ett uttalande, att dithörande frågor liksom hittills borde handläggas av

medicinalstyrelsen i samråd med vederbörande militära centralmyndighet.

Medicinalstyrelseutredningen har för sin del framhållit, att frågan om

och i vad mån beredskapen på sjukvårdens område skall bibehållas torde med

någorlunda säkerhet kunna bedömas först mot bakgrunden av förhållandena

i världen efter ett kommande fredsslut. Kent principiellt borde emellertid

omfattningen av beredskapen på detta område anpassas efter den grad av

militär och allmän civilförsvarsberedskap, som vid olika tidpunkter upprätthölles.

Från dessa utgångspunkter synes det utredningen vara riktigt att liksom

materielnämnden utgå från att lokal- och materielberedskapen, som icke

utan stor tidsutdräkt kan nyorganiseras, skall tills vidare i stort sett bibehållas

i nuvarande omfattning. Utredningen ansluter sig jämväl i huvudsak

till materielnämndens förslag beträffande den centrala organisationen av

denna beredskap. Den personella sjukvårdsberedskapen, som låter sig snabbare

upporganiseras, finner utredningen däremot kunna hållas inom en mera

begränsad ram. Utredningen yttrar i denna del.

För upprätthållande av den personella beredskapen anser utredningen, att

nuvarande beredskapsregister över olika slag av tjänstepliktig personal böra

vidmakthållas, i första hand beträffande läkare, sjukgymnaster, sjuksköterskor

och barnmorskor samt tandläkare och apotekare. Det stadigvarande

personalbehovet härför begränsar sig väsentligen till ett fåtal befattningshavare

i biträdesställning. Huruvida och i vad mån härjämte arbetet med

s. k. krigsplacering av medicinalpersonalen bör bedrivas, bör enligt utredningens

mening avgöras mot bakgrunden av den försvarsberedskap, som vid

skilda tidpunkter i övrigt upprätthålles. Med hänsyn härtill och då den för

registrens förande erforderliga biträdespersonalen i viss utsträckning lämpligen

kan anlitas jämväl för annat arbete inom styrelsen, anser utredningen

det vara mest rationellt, att kostnaden för denna personal överföres till medicinalstyrelsens

avlöningsstat, medan kostnaderna för övrig personal, inklu
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. May.ts proposition nr 67.

sive den som vid skilda tidpunkter kan påkallas lör krigsplacering av tjänstepliktig

medicinalpersonal, alltjämt bestrides från ett särskilt anslag av förslagsanslags

natur. Från detta anslag förutsättas även kostnaderna för den

föreslagna nämnden skola utgå.

Vid remissbehandlingen av materielnäinndens förslag har enighet i stort

sett rått i fråga om sjukvårdsberedskapens omfattning samt angående sjukvårdsmaterielens

förvaring och omsättning. Beträffande sjukvårdsberedskapens

centrala organisation ha meningarna varit mera delade. Särskilt på militärt

håll har man sålunda ställt sig betänksam mot den uppdelning av ansvaret

för sjukvårdsberedskapen, som materielnämndens förslag innebär, och förordat,

att handhavandet av ifrågavarande beredskap i dess helhet anförtros

åt medicinalstyrelsen. Flertalet remissinstanser, bland annat medicinalstyrelsen,

centrala sjukvårdsberedningen, civilförsvarsstyrelsen och svenska

landstingsförbundets styrelse, har dock funnit nämndens förslag godtagbart.

I sitt yttrande över medicinalstyrelseutredningens betänkande har statens

organisationsnämnd, som tidigare icke haft tillfälle att uttala sig i frågan, anslutit

sig till uppfattningen, att allt ansvar för den civila sjukvårdsberedskapen

bör åvila medicinalstyrelsen. Organisationsnämnden har vidare betonat angelägenheten

av en klar gränsdragning mellan medicinalstyrelsen och försvarets

sjukvårdsförvaltning på hälso- och sjukvårdens område.

Materielnämndens förslag anmäldes i proposition den 8 mars 1946 (nr 185)

av chefen för socialdepartementet, som därvid anförde bland annat följande.

Materielnämnden har i sitt förslag utgått från att den nuvarande beredskapen

på den civila sjukvårdens område skall tills vidare i stort sett bibehållas

beträffande såväl antalet vårdplatser vid beredskapssjukhusen som den

för dessa vårdplatser anskaffade materielutrustningen. Vid remissbehandlingen

har häremot icke framställts någon erinran. Några remissinstanser ha

till förtydligande av sin ståndpunkt i detta hänseende tillagt, att beredskapen

på sjukvårdens område i princip torde böra anpassas efter den grad av militär

och allmän civilförsvarsberedskap, som vid olika tidpunkter upprätthålles.

För egen del är jag icke beredd att i nuvarande läge taga närmare ställning

till frågan om beredskapens omfattning på förevarande område. Det synes

mig i varje fall förtjäna att ytterligare övervägas, huruvida en beredskap av

den omfattning och natur, som materielnämnden tänkt sig, bör för någon

längre tid vidmakthållas.

I konsekvens härmed anser jag mig icke heller böra ingå på prövning av

föreliggande förslag rörande sjukvårdsberedskapens organisation; detsamma

torde dock kunna tjäna till viss ledning vid beräkning av kostnaderna för

lokal- och materielberedskapens upprätthållande under nästa budgetår. En

ytterligare anledning till uppskov med ställningstagandet till detta förslag

utgör den omständigheten, att frågan om en avveckling av den nuvarande beredskapsorganisationen

i dess helhet sammanhänger med det förslag till omorganisation

av medicinalstyrelsen, som nyligen framlagts av medicinalstyrelseutredningen.

Härjämte bör beaktas, att beredskapsorganisationen för

närvarande till stor del tages i anspråk för beredande av sjukvård åt flyktingar,

som uppehålla sig i Sverige, samt för leverans av sjukvårdsmateriel

och läkemedel till utlandet i anslutning till den verksamhet, som bedrives av

svenska kommittén för internationell hjälpverksamhet. Med afl sannolikhet

torde denna sida av beredskapsorganisationens verksamhet komma att fortsätta

under en avsevärd del av nästa budgetår.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

I enlighet med denna ståndpunkt, som godtogs av riksdagen, upptogs även

för innevarande budgetår ett särskilt anslag till medicinalstyrelsens beredskapsorganisation,

vilket dock väsentligt begränsades i förhållande till föregående

budgetår.

Sedermera har medicinalstyrelsens materielnämnd i skrivelse den 20

januari 1947 anmält, att vid en del sjukhus uppkommit svårigheter för fortsatt

förvaring av beredskapsmaterielen, samt hemställt om tillstånd att för

tillgodoseende av det mest trängande behovet av nya lagerlokaler få disponera

vissa för ändamålet lämpliga, tidigare för flyktingvård använda baracker,

som stå under arbetsmarknadskommissionens förvaltning. De med barackernas

nedtagning, transport och återuppförande på lämplig plats förenade kostnaderna

föreslås skola bestridas av medel, som ställts till medicinalstyrelsens

förfogande från det å tilläggsstat I och II till riksstaten för budgetåret 1939/40

under femte huvudtiteln anvisade reservationsanslaget till utrustning m. m.

av beredskapssjukhus vid krig eller krigsfara.

Föredraganden.

Frågan om beredskapens omfattning på den civila sjukvårdens område

kan, såsom ock i flera remissyttranden framhållits, icke avgöras isolerad utan

bör ses mot bakgrunden av det utrikespolitiska läget samt den militära och

civila försvarsberedskapens omfattning. Härjämte måste uppenbarligen hänsyn

tagas till försörjningsmöjligheterna inom och utom landet. Dessa omständigheter

ha ännu icke vunnit sådan stabilitet, att de kunna med önskvärd

klarhet överblickas. Försiktigheten synes mig därför bjuda, att ställningstagandet

till materielnämndens förslag uppskjutes ytterligare något år. I den

mån svårigheter möta att fortsättningsvis förvara beredskapsmaterielen i nu

disponerade lokaler, torde enligt vad materielnämndens senaste framställning

giver vid handen möjligheter föreligga att åtminstone provisoriskt finna en

godtagbar lösning av lokalfrågan. Yid sådant förhållande torde med prövning

av materielnämndens förslag rörande den centrala organisationen för

lokal- och materielberedskapens handhavande ävenledes böra anstå.

Beträffande den personella sjukvårdens omfattning och centrala organisation

kan jag i allt väsentligt ansluta mig till de av medicinalstyrelseutredningen

uppdragna riktlinjerna, vilka synas mig innebära en rimlig avvägning

mellan behovet av, å ena sidan, en fast grund för beredskapens upprätthållande

och, å andra sidan, en smidig anpassning till situationens krav. Till

personalbehovet för erforderlig registerföring har hänsyn tagits i samband

med behandlingen av frågan om medicinalstyrelsens personalorganisation för

skriv- och expeditionsgöromål. Frågan om medelsbehovet för den personal,

som enbart erfordras för beredskapsändamål, upptager jag till prövning i det

följande.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 67.

155

Anslagsberäkningar m. m.

A. Medicinalstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag.

Medicinalstyrelsens nuvarande personalförteckning återfinnes i statsliggaren

för innevarande budgetår (s. 261). Av där upptagna 47 befattningar

hänföra sig 34 till medicinalväsendet. Lägges härtill övrig personal, som mera

stadigvarande sysselsättes med medicinalärendenas handläggning, uppgår

totala antalet till omkring 100.

Yid bifall till vad jag i det föregående förordat och under beaktande av

den föreslagna befordringsgången för amanuens- och biträdespersonal skulle å

medicinalstyrelsens personalförteckning enligt nu gällande grunder

komma att upptagas de befattningar, som framgå av följande sammanställning,

varvid inom parentes angives om befattningen är ny såsom ordinarie

eller extra ordinarie.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän & ordinarie stat:

1 generaldirektör ..................................................................... C 14

1 överdirektör (+ 1) ............................................................... C 8

7 medicinalråd (+2) ............................................................... C 7

1 överinspektör för sinnessjukvården ....................................... C 7

1 inspektör för sinnesslövården m. m. (+1) .............................. C 6

1 byråchef ........................................................................... A 30

3 byrådirektörer (+ 1) ............................................................ A 28

1 byråapotekare (+ 1) ............................................................ A 26

1 förste aktuarie (+ 1) ............................................................ A 26

1 kamrerare ........................................................................... A 26

4 förste byråsekreterare (+1) ................................................ A 24

1 förste revisor (+ 1) ............................................................ A 24

1 biträdande kamrerare (+1) ................................................ A 24

1 byråinspektör ..................................................................... A 24

4 byråsekreterare .................................................................. A 21

2 revisorer (+1)..................................................................... A 21

1 aktuarie (+ 1)..................................................................... A 21

1 kassör .............................................................................. A14

3 kansliskrivare (+2) ............................................................ All

1 materialförvaltare (+1) ...................................................... A10

1 förste expeditionsvakt ......................................................... A 7

6 kanslibiträden (+3) ............................................................ A 7

3 expeditionsvakter (+1) ...................................................... A 5

15 kontorsbiträden ... I....................................................... A 4

1 telefonist j(+H) j....................................................... A 4

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20:

1 byråchef .............................................................................. Eo 30

1 byrådirektör (+1) ............................................................... Eo 28

1 byråtandläkare (+ 1) ............................................................ Eo 26

1 förste byråsekreterare (+1) ................................................ Eo 26

1 byråassistent ..................................................................... Eo 24

1 byggnadsinspektör (+1) ...................................................... Eo 24

1 revisor (+1) ..................................................................... Eo 21

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Härtill skulle komma 1 biträdande byråinspektör (Bo 20), 1 barnmorska

(Ex 20), 1 förste assistent (Eo 20), 1 revisionsassistent (Eo 18), 12 amanuenser,

3 e. o. kansliskrivare, 1 e. o. kontorist, 6 e. o. kanslibiträden, 3 e. o. expeditionsvakter

och 18 kvinnliga biträden i högst 4 lönegraden ävensom ett antal arvodesavlönade

specialföredragande och assistenter m. fl. Sammanlagda antalet sålunda

mera fast anställda befattningshavare skulle komma att uppgå till omkring

130. I förhållande till motsvarande personalbestånd under nu löpande

budgetår innebär detta en ökning med ett 30-tal befattningshavare, varav

dock över hälften redan äro anställda såsom tillfälliga befattningshavare, i

flertalet fall med avlöning från andra anslag än styrelsens avlöningsanslag.

I den mån befattningshavare med fullmakt icke önskar övergå till ordinarie

tjänst på C-plan, torde Kungl. Maj:t böra erhålla befogenhet att överföra befattningshavaren

i fråga på övergångsstat.

Medicinalstyrelsens avlöningsanslag är för löpande budgetår uppfört

med 875 000 kronor, därav omkring 200 000 kronor belöpa å veterinärväsendets

ledning. Kostnaden för den personal, som sysselsättes med medicinalärendenas

handläggning, kan alltså för närvarande beräknas till i runt tal 675 000

kronor.

Enligt nu gällande grunder och med utgångspunkt från det av mig förordade

personalbeståndet skulle anslagsposterna i medicinalstyrelsens avlöningsstat

för nästa budgetår komma att uppgå till följande belopp:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän ........................... kronor 455 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t ....... » 180 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ............... » 290 000

4. Rörligt tillägg ......................................................... » 110 000

Summa kronor 1 035 000

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän har beräknats med

ledning av från medicinalstyrelsen inhämtade uppgifter rörande nu utgående

ålderstillägg.

Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,

har beräknats sålunda:

Arvode till generaldirektörens ställföreträdare .................. kronor 2 000

» » föredragande i förebyggande mödravård m. m. ... » 16 000

» » föredragande i förebyggande barnavård m. m. ... » 16 000

» » 1 föredragande i rättspsykiatri ........................ » 16 000

» » 1 föredragande i läkemedelsärenden .................. » 15 000

» » 3 specialföredragande å 8 400 ........................... » 25 200

» » 1 specialföredragande .................................... » 4 200

» » 2 medicinalrådsassistenter å 6 000 ..................... » 12 000

» » 1 konsulent för råttbekämpande ........................ » 10 000

» » 1 arkitekt ...................................................... » 5 000

» » 1 pressombudsman ....................................... » 5 000

» » 1 sjukgymnast ................................................ » 1200

» » 1 bibliotekarie ................................................ » 1800

» » 1 taxationsgranskare ....................................... » 1500

» » 2 medicinaltaxegranskare å 1000 ..................... » 2 000

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67. 157

Ersättning till vetenskapliga rådet .................................... kronor 25 000

» » vissa ledamöter i rättspsykiatriska och social
psykiatriska

nämnderna samt disciplinnämnden,

förslagsvis ................................................ » 13 000

» » ledamöterna i specialitetsnämnden och apo
tekarbefordringsnämnden,

förslagsvis ............ » 4 000

» » huvudmannarådet, förslagsvis ..................... » 2 000

Yikariatsersättningar till arvodestagare vid förordnande å

ordinarie eller extra ordinarie tjänst ävensom ersättning

till vikarier för vissa arvodestagare, förslagsvis ............... » 3 100

Summa kronor 180 000

Utöver vad tidigare anförts må här endast tilläggas, att medicinalstyrelsen

påkallat höjning av ersättningen till bibliotekarien från 1 000 till 1 800 kronor

på grund av biblioteksarbetets tillväxt. Det förutsättes, att en tjänsteman vid

något av de vetenskapliga biblioteken i Stockholm skall anlitas för bestridande

av hithörande göromål, innefattande katalogisering, gallring och förnyelse

av biblioteket. Medicinalstyrelsens nuvarande bibliotek omfattar omkring

400 hyllmeter. Jag biträder styrelsens förslag på denna punkt.

Posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal har beräknats med

hänsyn till den föreslagna befordringsgången för amanuens- och biträdespersonal.

Under posten har tillika upptagits ett belopp av omkring 35 000 kronor

för vikarier och tillfälliga biträden.

Omräknas avlöningsstaten enligt de av 1946 års riksdag godtagna principerna

för den allmänna löneregleringen erhålles följande avlöningsstat.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............ kronor 655 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, förslagsvis ...................................................... » 180 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ............... » 450 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................................... » 65 000

Summa kronor 1 350 000

B. Medicinalstyrelsen: Omkostnader, förslagsanslag.

Genom brev den 14 juni 1946 har Kungl. Maj:t fastställt följande o mkos tnadsstat

för medicinalstyrelsen, att tillämpas under budgetåret 1946/47:

V t gifter.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis .......................................... kronor 5 000

2. Reseersättningar, förslagsvis.......................................... » 45 000

3. Expenser, förslagsvis ................................................... » 115 000

4. Publikationstryck, förslagsvis ....................................... » 35 000

Summa kronor 200 000

Särskilda uppbördsmedel.

Inkomst av försålda publikationer, förslagsvis ..................... kronor 20 000

Nettoutgift kronor 180 000

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Belastningen å anslaget för budgetåret 1945/46 har i avrundade tal utgjort,

för sjukvård m. m. 6 000 kronor, för resor 41 600 kronor och för expenser

157 600 kronor, varav 18 600 kronor för bränsle, lyse och vatten samt 139 000

kronor för övriga expenser. Å posten till publikationstryck har belastningen

utgjort cirka 22 000 kronor, medan inkomsterna av under budgetåret försålda

publikationer uppgått till omkring 12 500 kronor.

I promemoria den 30 augusti 1946 har medicinalstyrelsen framlagt beräkningar

rörande medelsbehovet till styrelsens omkostnader under nästa budgetår,

varvid styrelsen utgått från att en särskild veterinärstyrelse komme att

inrättas. Däri anför styrelsen bland annat.

Till sjukvård m. m. torde med hänsyn till belastningen och den förhållandevis

stora ökning av antalet befattningshavare, berättigade till fri sjukvård,

som föreslagits av medicinalstyrelsen i dess yttrande den 23 maj 1946

över medicinalstyrelseutredningens betänkande, böra avses ett belopp av förslagsvis

5 000 kronor eller samma belopp som för innevarande budgetår.

I medicinalstyrelseutredningens betänkande har räknats med en väsentligt

utökad och intensifierad inspektionsverksamhet. På grund härav och då medicinalstyrelsens

inspektionsverksamhet till följd av brist på arbetskrafter under

senare år måst eftersättas, finner styrelsen sig böra till reseersättningar

påyrka samma belopp som för innevarande budgetår eller 45 000 kronor.

Då det gäller utgifterna för bränsle, lyse och vatten må nämnas, att

veterinärstyrelsen tills vidare torde komma att beredas ämbetslokaler inom

en flygel i gamla tekniska högskolan. Om så sker, torde anledning icke föreligga

att ändra det för medicinalstyrelsens ifrågavarande utgifter nu anvisade

beloppet, 15 000 kronor.

Belastningen å delposten till övriga expenser har, såsom tidigare

nämnts, utgjort i runt tal 140 000 kronor. På grund av den fortgående utbyggnaden

av hälso- och sjukvården torde denna siffra böra betraktas såsom normal.

En avsevärd del av styrelsens expensutgifter hänför sig till andra ändamål

än expenser för eget behov. Pör medicinalstyrelsens del kan årsbehovet

för övriga expenser beräknas till 100 000 kronor.

Beträffande anslagsposten till publikationstryck må erinras, att för

innevarande budgetår ett belopp av 10 000 kronor avsetts för utgivande av

en tredje upplaga av en läkemedelsförteckning, avsedd att möjliggöra förbilligande

av läkemedelsinköp. Under budgetåret 1947/48 torde det förslå,

om till tredje upplagan utgives ett supplement. Då kostnaderna härför kunna

uppskattas till 3 000 kronor, kan förevarande anslagspost sänkas med 7 000

kronor. Då medicinalstyrelsens kostnader för publikationstryck i övrigt

kunna beräknas bli desamma som under budgetåret 1946/47 — höjda tryckningskostnader

få antagas komma att upväga den besparing som görs genom

att det veterinära trycket redovisas särskilt — torde anslagsposten böra uppföras

med 28 000 kronor.

Den låga siffran för inkomster av försålda publikationer för budgetåret

1945/46 är beroende av att 1946 års läkarförteckning icke kunnat erhållas

från tryckeriet i sådan tid, att redovisning för försålda exemplar kunnat

lämnas under budgetåret. På grund härav föreligger enligt medicinalstyrelsens

mening icke tillräckliga skäl att uppföra denna inkomstpost med

lägre belopp än det som fastställts för budgetåret 1946/47. Inkomstposten

torde därför böra uppföras med 20 000 kronor.

I enlighet härmed har medicinalstyrelsen beräknat omkostnadsanslaget för

nästa budgetår till (5 000 + 45 000 + 115 000 + 28 000 — 20 000) 173 000

kronor.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

159

Föredraganden.

Jag kan i stort sett ansluta mig till medicinalstyrelsens beräkningar.

Posten till publikationstryck synes mig dock böra jämkas nedåt till 25 000

kronor med hänsyn till att det veterinära trycket utgår. Anslaget torde på

grund härav böra beräknas till förslagsvis 170 000 kronor, fördelade sålunda:

1. Sjukvård m. m., förslagsvis .......................................... kronor 5 000

2. Reseersättningar, förslagsvis ....................................... » 45 000

3. Expenser, förslagsvis ................................................... » 115 000

4. Publikationstryck, förslagsvis ....................................... » 25 000

Summa kronor 190 000

Särskilda uppbördsmedel.

Inkomst av försålda publikationer, förslagsvis .................. kronor 20 000

Nettoutgift kronor 170 000

C. Medicinalstyrelsen: Beredskapsorganisation, förslagsanslag.

Ifrågavarande anslag är för innevarande budgetår beräknat på följande sätt.

Beredskapsavdelningen ................................................... kronor 15 000

Materielnämnden ............................................................ » 45 000

Förstärkning av kameralbyrån .......................................... » 22 700

» » apoteksbyrån och tandvårdsavdelningen ...... » 27120

Sakkunniga för samråd beträffande beredskapssjukhusen ...... » 180

Summa kronor 110 000

I promemoria den 30 augusti 1946 har medicinalstyrelsen hemställt om anvisande

av ett förslagsanslag av 80 000 kronor för beredskapsgöromål. Styrelsen

har till stöd därför anfört i huvudsak följande.

Chefen för socialdepartementet har i proposition nr 185 till 1946 års riksdag

förklarat sig icke vara beredd att i rådande läge taga närmare ställning

till frågan om beredskapens omfattning på den civila sjukvårdens område.

Medicinalstyrelsen utgår därför från att ett definitivt ställningstagande till

denna fråga icke kan ske förrän pågående utredningar om den civila och militära

beredskapen avslutats. För budgetåret 1947/48 torde man alltså böra

räkna med att nuvarande organisation av den centrala ledningen utav sjukvårdsberedskapen

bibehålies som ett provisorium. Erinras bör dock, att medicinalstyrelseutredningen

i sitt betänkande angående den centrala organisationen

av det civila medicinal- och veterinärväsendet föreslagit, att viss personal,

som hittills avlönats från förevarande anslag, skulle överföras till medicinalstyrelsens

avlöningsanslag. Medicinalstyrelsen, som tillstyrkt detta förslag,

finner sig på grund härav endast böra räkna med den personal, som

icke skulle uppgå i styrelsens fasta arbetsstyrka. Sådan personal skulle

finnas dels på styrelsens beredskapsavdelning och dels i dess materielnämnd.

Såsom chef för beredskapsavdelningen torde jämväl under nästa

budgetår böra fungera en deltidsanställd läkare med ett arvode av högst

6 000 kronor för år. Vidare torde det vara ofrånkomligt, att medicinalstyrelsen

fortsättningsvis har en representant hos arméöverläkaren med uppgift att tillvarataga

den civila sjukvårdens intressen vid krig.splacering av läkare och

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

annan medicinalpersonal. Till denne befattningshavare torde liksom hittills

böra utgå ett årsarvode av 9 000 kronor. I nuvarande läge synes anledning

saknas att räkna med ytterligare helårsanställd personal å beredskapsavdel
ningen.

,

Däremot ligger det i sakens natur, att för beredskapsavdelnmgen bor beräknas

ett ej alltför knappt tillmätt belopp för avlönande av personal med

tillfälliga arbetsuppgifter. För omarbetande av planerna för beredskapssjukhusen

kan nämligen erfordras både ingenjörsvetenskaplig och juridisk sakkunskap,

för omläggning av krigsplaceringarna sakkunskap från odontologisk

och sjuksköterskehåll etc. Medicinalstyrelsen, som förutsätter att Kungl.

Maj:t skall äga rätt att i händelse av helt oförutsedda arbetsuppgifter för beredskapsavdelningen

medgiva erforderliga överskridanden av anslaget, anser

att man under denna förutsättning bör kunna begränsa medelsanvisningen föi

ifrågavarande ändamål till 20 000 kronor. Till beredskapsavdelnmgen skulle

alltså erfordras ett belopp av (6 000 + 9 000 + 20 000) 35 000 kronor.

Medicinalstyrelsens materielnämnd har i skrivelse den 22 augusti

1946 hemställt om" anvisande av 45 000 kronor till nämndens verksamhet under

budgetåret 1947/48, under förutsättning att en mera permanent organisation

av sjukvårdsberedskapen icke beslutas i samband med prövningen av medicinalstyrelseutredningens

förslag. Medicinalstyrelsen får under hänvisning

till vad ovan anförts tillstyrka denna framställning.

Föredraganden.

XJnder erinran om vad jag i det föregående anfört angående den civila beredskapen

på sjukvårdens område, vilket i princip sammanfaller med utgångspunkterna

för medicinalstyrelsens beräkning av medelsbehovet för beredskapsgöromål

under nästa budgetår, kan jag i allt väsentligt biträda styrelsens

hemställan. Jag förordar alltså, att ett anslag av 80 000 kronor uppföres

för ändamålet. Fn omprövning av arvodesbeloppen till beredskapsavdelningens

chef och styrelsens representant hos arméöverläkaren synes dock

böra ske i den mån arbetsbördan för dem minskar.

Då de på förevarande anslag belöpande utgifterna för administrationen av

flyktingvården och den internationella hjälpverksamheten svårligen låta sig

på förhand uppskatta samt medelsbehovet även för övriga ändamål är i viss

mån osäkert, förutsätter nu angivna beräkning, att ett överskridande av anslaget

må efter prövning av Kungl. Maj:t kunna ske, i den mån förhållandena

så påkalla. Det torde vidare få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de

närmare bestämmelser rörande anslagets användning, som kunna erfordras.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda i skilda sammanhang anfört hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i medicinalstyrelsens

personalförteckning, som påkallas av vad jag i

det föregående förordat;

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

II. godkänna följande avlöningsstat för medicinalstyrelsen, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1947/48:

Avlöningsatat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

................................................ kronor 655 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ......... » 180 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 450 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ......... »_65 000

Summa kronor 1 350 000;

III. under huvudtiteln för inrikesdepartementet för budgetåret

1947/48 anvisa

dels till Medicinalstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag

av ............................................................ kronor 1 350 000,

dels till Medicinalstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag

av ............................................................ kronor 170 000,

dels ock till Medicinalstyrelsen: Beredslcapsorganisation ett

förslagsanslag av ....................................... kronor 80 000.

Med bifall till vad föredragande statsrådet sålunda

med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Sigurdson.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 67.

219140 11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Inledning........................................................................ 2

Översikt av den centrala organisationens nuvarande utformning.................. 3

Medicinalstyrelsen.......................................................... 3

Medicinalstyrelsens beredskapsorganisation................................ 4

Andra statliga centralorgan inom medicinal- och veterinärväsendet...... 5

Medicinalstyrelsens nuvarande arbetsbörda........................................ 6

Översikt av medicinalstyrelseutredningens förslag.................................. 9

Föredraganden.............................................................. 11

Veterinärväsendets centrala ledning .............................................. 12

Frågans tidigare behandling .............................................. 12

Medicinalstyrelseutredningens förslag...................................... 15

Yttranden .................................................................. 23

Föredraganden.............................................................. 33

Medicinalstyrelsens ledning och byråindelning.................................... 36

Medicinalstyrelseutredningen .............................................. 36

Yttranden .................................................................. 46

Föredraganden.............................................................. 57

Chefspersonalens anställnings- och löneförhållanden .............................. 62

Medicinalstyrelseutredningen .............................................. 62

Yttranden .................................................................. 68

Föredraganden.............................................................. 76

Behovet av underordnad personal och dennas löneställning........................ 78

A. Läkarbyråerna.

Nuvarande personalbestånd ................................................ 78

Medicinalstyrelseutredningen .............................................. 79

Yttranden .................................................................. 84

Senare framställning av medicinalstyrelsen och yttranden däröver...... 90

Föredraganden ............................................................ 91

B. Tandvårdsbyrån.

Medicinalstyrelseutredningen .............................................. 96

Yttranden .................................................................. 97

Föredraganden.............................................................. 97

C. Apoteksbyrån.

Nuvarande personalbestånd ................................................ 98

Medicinalstyrelseutredningen .............................................. 98

Yttranden .................................................................. 101

Föredraganden.............................................................. 104

E. Lag- och utredningsbyrån.

Medicinalstyrelseutredningen .............................................. 106

Yttranden .................................................................. 110

Föredraganden ............................................................ 112

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67. 163

F. Kameralbyrån.

Nuvarande personalbestånd ................................................ 113

Medicinalstyrelseutredningen .............................................. 113

Yttranden .................................................................. 116

Föredraganden.............................................................. 120

G. Skriv- och expeditionsvaktspersonal m. m.

Nuvarande personalbestånd .............................................. 122

Medicinalstyrelseutredningen .............................................. 123

Yttranden .................................................................. 125

Föredraganden ............................................................ 131

Speciella anordningar för handläggning av vissa ärenden........................ 132

A. Rättspsykiatriska och rättsmedicinska ärenden.

Gällande bestämmelser .................................................... 132

1944 och 1945 års riksdagar .............................................. 134

Medicinalstyrelseutredningen .............................................. 136

Yttranden .................................................................. 139

Föredraganden.............................................................. 141

B. Disciplinärenden.

Gällande bestämmelser och praxis ........................................ 142

Medicinalstyrelseutredningen .............................................. 143

Yttranden .................................................................. 144

Föredraganden.............................................................. 146

C. Ärenden rörande landstingens och icke-landstingsstädernas verksamhet.

Medicinalstyrelseutredningen .............................................. 147

Yttranden .................................................................. 149

Föredraganden.............................................................. 150

D. Beredskapsärenden.

Föreliggande förslag m. m................................................... 151

Föredraganden.............................................................. 154

Anslagsberäkningar m. in......................................................... 155

A. Medicinalstyrelsen: Avlöningar............................................ 155

B. Medicinalstyrelsen: Omkostnader.......................................... 157

C. Medicinalstyrelsen: Beredskapsorganisation................................ 159

Hemställan...................................................................... 160

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:245 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majits ''proposition angående omorganisation av medicinalstyrelsen. s. 4 i texten
  2. SU 1947:87 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av medicinalstyrelsen jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten