Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om upphävande av» andra stycket lagen den 11 april 1924 (nr 68) angående upphävande av danska och norska skiljemynts giltighet som lagligt betalningsmedel i Sverige

1947-02-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:69, Med förslag till lag om upphävande av» andra stycket lagen den 11 april 1924 (nr 68) angående upphävande av danska och norska skiljemynts giltighet som lagligt betalningsmedel i Sverige

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 69.

1

Nr 69.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

upphävande av» andra stycket lagen den 11 april 1924

(nr 68) angående upphävande av danska och norska

skiljemynts giltighet som lagligt betalningsmedel i

Sverige; given Stockholms slott den 14 februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag om upphävande av andra stycket lagen den

11 april 1924 (nr 68) angående upphävande av danska och norska skiljemynts

giltighet som lagligt betalningsmedel i Sverige.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Förslag

till

Lag

om upphävande av andra stycket lagen den 11 april 1924 (nr 68)

angående upphävande av danska och norska skiljemynts giltighet

som lagligt betalningsmedel i Sverige.

Härigenom förordnas, att andra stycket lagen den 11 april 1924 angående

upphävande av danska och norska skiljemynts giltighet som lagligt betalningsmedel

i Sverige skall upphöra att gälla med utgången av juni månad

1947.

Biliiing till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 69.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 09.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

februari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, följande.

Jämlikt artikel IX i den mellan Sverige, Danmark och Norge gällande myntkonventionen

(SFS 1873: 36 och 1876: 10) skola enligt konventionen präglade

mynt, såväl huvudmynt som skiljemynt, med vissa inskränkningar

vara lagligt betalningsmedel efter det värde, varå de lyda, i alla tre rikena,

utan hänsyn till i vilket rike de äro präglade, så snart de blott ej blivit vanställda

eller på olagligt sätt skadade. I anslutning till dessa bestämmelser ha

de tre rikena åtagit sig viss ömsesidig inväxlingsskyldighet.

Sedan efter det första världskrigets utbrott skiljaktigheter efter hand inträtt

i värdet på svensk, dansk och norsk krona till den svenska kronans

fördel, uppstod en omfattande smuggling av danska och norska skiljemynt

till Sverige. För att stävja denna trafik överenskommo de tre ländernas regeringar

den 22 mars 1924 om en tilläggsartikel till myntkonventionen, enligt

vilken skiljemynt som präglats enligt konventionen i ett av rikena skulle

efter viss angiven tid upphöra att vara lagligt betalningsmedel i de andra

rikena.

I anslutning till 1924 års tilläggsartikel utfärdades lagen den 11 april 1924

(nr 68) angående upphävande av danska och norska skiljemynts giltighet

som lagligt betalningsmedel i Sverige. I denna lag stadgas (i första stycket),

att danska och norska skiljemynt, präglade enligt konventionsbestämmelserna,

skola upphöra att vara lagligt betalningsmedel i Sverige, och att förty

här i riket icke någon skall vara pliktig att mottaga sådana mynt i betalning.

Vidare föreskrives i andra stycket samma lag, att mynt, varom nu sagts,

skola tillsvidare, vid anfordran, inlösas av riksbanken efter deras lydelse

med svenskt skiljemynt eller riksbankens sedlar och att dylik inlösen sker

vid varje riksbankens kontor. Denna lag trädde i kraft den 6 oktober 1924.

I en den 16 januari 1947 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse ha

fullmäktige i riksbanken hemställt att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att andra stycket i 1924 års lag skulle upphöra att gälla. Såsom motivering

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 69.

3

härför ha fullmäktige anfört, att Norges bank — under hänvisning till skiljemyntssituationen

i Norge samt den kursförlust Norge gjorde, då Norges bank

i sin tur övcrtoge de av riksbanken inlösta norska konventionsmynten —

efter anmodan från norska finans- och tulldepartementet hos Sveriges riksbank

hemställt, att riksbanken måtte föreslå upphävande av riksbankens

förpliktelse att inlösa dylika mynt. Fullmäktige ha vidare anfört, att för

Danmarks vidkommande ifrågavarande spörsmål icke syntes vara av samma

betydelse. Danmarks nationalbank hade emellertid förklarat sig icke ha

någon erinran mot att inlösningsskvldigheten upphävdes. Fullmäktige funne

det för sin del motiverat, att den berörda skyldigheten för riksbanken att

inlösa konventionsmynt bringades att upphöra och att andra stycket i 1924

års lag sålunda upphävdes. Med hänsyn till den förlust, som vid ett omedelbart

upphörande av inlösningsskyldigheten kunde uppstå för svenska innehavare

av dylika konventionsmynt, borde sådana innehavare beredas lämplig

tidsfrist för inväxling av mynten. Då särskilt vid gränstrakterna till Norge

norska mynt förekomme i icke obetydlig omfattning, syntes ikraftträdandet

av en lagändring av angiven innebörd åtminstone i de län, som gränsade

till Norge, böra föregås av lämpliga publiceringsåtgärder.

Fullmäktige ha vidare anfört, att därest inlösningsskyldigheten upphävdes

borde såsom en följd därav jämväl kungörelsen den 11 april 1924 (nr 71)

angående förbud tillsvidare mot införsel till riket av vissa danska och norska

skiljemynt upphävas. Beträffande införsel till riket av konventionsmynt

komme därefter att gälla samma regler, som enligt valutaförordningen generellt

gällde beträffande införsel till riket av betalningsmedel. Fullmäktige

hemställde sålunda, att jämväl nyssnämnda kungörelse den It april 1924

måtte upphävas.

Mynt- och justering sverket har i infordrat utlåtande den 23 januari 1947

tillstyrkt bankofullmäktiges framställning.

På sätt fullmäktige i riksbanken förordat torde skyldigheten för riksban- Departements■

ken att inlösa enligt konventionsbestämmelserna präglade danska och norska chetenskiljemynt

efter deras lydelse med svenskt skiljemynt eller riksbankens sedlar

böra upphävas. Författningstekniskt bör ändringen genomföras på så

sätt, att andra stycket i lagen den 11 april 1924, nr 68, förklaras skola upphöra

att gälla.

Då svenska innehavare av danska eller norska konventionsmynt böra erhålla

skäligt rådrum för inväxling av sådana mynt mot svensk valuta, torde

den nu ifrågasatta författningsändringen lämpligen icke böra träda i kraft

förrän den 1 juli 1947. Ikraftträdandet bör föregås av vissa publiceringsåtgärder

från riksbankens sida särskilt vad angår de till Norge gränsande

länen.

Därest riksdagen bifaller ifrågavarande förslag, torde jämväl kungörelsen

den It april 1924 (nr 71) angående förbud tillsvidare mot införsel till riket

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

av vissa danska och norska skiljemynt böra upphävas. Jag torde få anmäla

denna fråga efter det riksdagen fattat ståndpunkt till förstnämnda förslag.

I enlighet med det nu anförda har inom finansdepartementet upprättats

förslag till lag om upphävande av andra stycket lagen den 11 april 192A

nr 68) angående upphävande av danska och norska skiljemynts giltighet

som lagligt betalningsmedel i Sverige.

Föredraganden hemställer härefter, att nämnda lagförslag måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rolf Arfwedson.

477293. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:79 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om upphävande av andra stycket lagen den 11 april 1924 a1 i texten
  2. BU 1947:9 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om upphävande av andra stycket lagen den 11 april 1924 s. 1 i texten