Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om virke smätning, m. m

74 sidor, varav 73 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 73 av 74 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:95, Med förslag till lag om virke smätning, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kunffl. Maj:ts proposition nr 95.

1

Nr 95.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

virke smätning, m. m.; given Stockholms slott den 28

februari 1947.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

dels jämlikt § 87 regeringsformen antaga härvid fogat förslag till lag om

virkesmätning;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

liihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 95.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

Förslag

till

Lag

om virkesmätning.

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Konungen äger då särskilda skäl därtill äro förordna, att inom riket eller

viss del därav mätning av virke skall, där mätningen är avsedd att ligga till

grund för bestämmande av vederlag för virket eller där den som driver verksamhet

för förädling av virke låtit på grund av avverkningsrätt avverka virket

för alt använda detta i nämnda verksamhet, utföras i enlighet med föreskrifter

som meddelas av Konungen eller skogsstyrelsen. Om förhållandena

därtill föranleda må Konungen tillika förordna, att sådan mätning skall ombesörjas

av virkesmätare, som av Konungen eller skogsstyrelsen därtill erhållit

tillstånd (auktorisation), eller ock av virkesmätningsnämnd varom i

denna lag förmäles. Finnes visst slag av virke böra undantagas från förordnande

eller påkallas eljest av förhållandena inskränkningar, skola därav föranledda

begränsningar i förordnandet göras.

Undantag från meddelat förordnande må för särskilt fall medgivas av

skogsstyrelsen.

Med mätning av virke förstås i denna lag dels bestämmande genom räkning

och mätning av virkets stycketal och dimensioner eller, där virket mätes

i travat mått, av antalet och dimensionerna av de staplar, travar eller

vältor vari virket upplagts, dels ock bedömande, huruvida och i vad mån

virket är behäftat med fel samt vilken hänsyn därtill skall tagas, ävensom av

virkets beskaffenhet i övrigt.

2 §.

Auktorisation som virkesmätare må meddelas allenast virkesmätningsförening

eller annan sammanslutning med liknande syfte vars stadgar innehålla

föreskrift därom, att virkessäljar- och virkesköparintressen skola vara lika

företrädda inom sammanslutningens styrelse, att sammanslutningens mätningspersonal

skall antagas av styrelsen samt att hos sammanslutningen skall

finnas kontrollnämnd med uppgift att pröva klagan över auktoriserad mätning.

Kontrollnämnd skall bestå av ordförande samt tre andra ledamöter, av vilka

en skall företräda virkessäljar-, en virkesköpar- och en skogsarbetarin
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

3

tressen. Ordföranden tillsättes av Konungen, och den ledamot, som skall företräda

skogsarbetarintressen, utses på sätt Konungen bestämmer; övriga ledamöter

tillsättas av sammanslutningens styrelse. För varje ledamot skall finnas

en i enahanda ordning utsedd suppleant. Om omröstning i nämnden skall gälla

vad i lag finnes stadgat rörande omröstning beträffande tvistemål i rådhusrätt.

Auktorisation kan begränsas att avse visst område eller på annat sätt inskränkas.

Auktorisation må när som helst återkallas.

3 §.

Virkesmätningsnämnd skall bestå av ordförande samt fyra eller sex andra

ledamöter, av vilka hälften skall företräda virkessäljar- och hälften virkesköparintressen.

För varje ledamot skall finnas en suppleant. Ledamöter och

suppleanter förordnas av Konungen.

För prövning av klagan över mätning, som ombesörjes av virkesmätningsnämnd,

skall finnas av Konungen utsedd kontrollnämnd. Beträffande sammansättningen

av kontrollnämnd och omröstningen i sådan skola bestämmelserna

i 2 § andra stycket lända till efterrättelse.

Konungen utfärdar reglemente för virkesmätningsnämnd.

Vad nedan i denna lag stadgas om auktoriserad mätning skall ock gälla

beträffande mätning som ombesörjes av virkesmätningsnämnd.

4 §•

Har förordnande jämlikt 1 § första stycket andra punkten meddelats, skall

där så påfordras även annan mätning av virke än sådan som omfattas av

förordnandet verkställas såsom auktoriserad mätning.

5 §•

Auktoriserad mätning skall utföras av mätningspersonal som är anställd

hos den, som ombesörjer mätningen, eller ock av denne förordnats att utföra

sådan mätning. Innan någon verkställer auktoriserad mätning, skall han

avgiva skriftlig försäkran att efter bästa förstånd och samvete med oväld och

redlighet utföra anförtrodda uppdrag angående dylik mätning samt att icke

för obehörig yppa förhållanden som avse mätningen.

6 §.

över vad vid auktoriserad mätning förekommit skall upprättas skriftlig

handling (mätbesked).

7 §•

Den som är missnöjd med auktoriserad mätning äger däröver föra klagan

hos konlrollnämnden inom tio dagar efter förrättningens avslutande, såframt

han icke vid avslutandet eller sedermera före klagotidens utgång skriftligen

godkänt törrättningen.

över kontrollnämndens beslut må klagan ej föras.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 95.

8 §.

Föreskrifter angående gäldande av kostnader, som uppkomma i anledning

av auktoriserad mätning, meddelas av Konungen.

9 §■

Uppsikt över mätning, varom stadgas i denna lag, utövas av skogsstyrelsen.

10 §.

Visar någon vårdslöshet eller försummelse vid utförande av mätning enligt

denna lag eller ombesörjer någon sådan i lagen avsedd mätning som han

icke är berättigad verkställa, straffes med dagsböter.

Med dagsböter straffes ock den som förhindrar eller försvårar verkställande

av mätning, som avses i denna lag, eller som åsidosätter vad på honom

ankommer till fullgörande av föreskrift, som meddelats med stöd av lagen.

Vad här stadgats skall icke äga tillämpning å gärning, som är straffbar

enligt allmänna strafflagen.

Böter tillfalla Kronan.

11 §■

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen eller efter Konungens bestämmande av skogsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947, då lagen den 20 juni 1935 (nr

369) om virkesmätning upphör att gälla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

5

Utdrag av protokollet över jordbruksårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

31 januari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för justitie-, finans- och folkhushållningsdepartementen

fråga om ny lagstiftning rörande virkesmätning samt anför

följande.

I årets statsverksproposition (IX H. T. p. 209 och 210) har Kungl. Maj:t

på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1947/48 beräkna dels till Kurser för virkesmätare

m. m. ett anslag å 10 000 kronor dels ock till Kostnader för virkesmätning

ett förslagsanslag å 80 000 kronor. Jag torde nu ånyo få upptaga dessa frågor

till behandling.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 23 juli och den 3 oktober

1936 tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet två utredningsmän

för att i enlighet med angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva

förslag rörande skogsbrukets ekonomiska läge och de åtgärder, som kunde

vidtagas för att höja dess bärkraft, ävensom fem sakkunniga personer att

med utredningsmännen deltaga i överläggningar i ämnet. Utredningen antog

benämningen 1936 års skogsutredning.

Med skrivelser den 25 och den 26 november 1938 avlämnade utredningen

två betänkanden, innefattande det ena förberedande undersökningar och

uttalanden rörande skogsnäringen och statens förhållande till densamma

samt det andra förslag till åtgärder för främjande av en ändamålsenlig virkesproduktion

(SOU 1938:53 och 58).

Av utredningens återstående uppgifter hade endast vissa detaljfrågor berörande

flottningslagstiftningen därefter varit föremål för undersökningar,

då utredningens arbete vid krigets början hösten 1939 i huvudsak tills vidare

fick vila.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 januari 1941 förklarade min

företrädare i ämbetet att utredningsarbetet skulle upptagas i större sammanhang,

varvid bl. a. frågan om reglering av virkesmätningen inom de delar

av landet, där gällande lagstiftning icke vore tillämplig, borde göras till föremål

för övervägande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

Genom beslut den 5 juni 1942 förordnade Kungl. Maj:t att de arbetsuppgifter,

som åvilade utredningen, skulle — sedan denna avslutat pågående undersökning

rörande skogsbrukets transporter på vägar och järnvägar — övertagas

av skogsstyrelsen.

En inom riksdagens andra kammare år 1943 av herrar Hedlund i Rådom

och Andersson i Hedensbyn väckt motion, nr 269, angående fråga om opartisk

mätning av allt virke, som ingår i allmän flottled, blev sedermera överlämnad

till skogsstyrelsen för att tagas under övervägande vid styrelsens utredning

av frågor, som ägde samband med virkesmätning.

Med skrivelse den 30 augusti 1946 har skogsstyrelsen överlämnat betänkande

med förslag till lag om virkesmätning m. m. (SOU 1946: 63).

Över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av statskontoret, myntoch

justeringsverket, allmänna lönenämnden, domänstyrelsen, kommerskollegiet

och handelskamrama, statens bränslekommission, länsstyrelserna, hushållningssällskapens

förvaltningsutskott, skogsvårdsstyrelserna ävensom Sveriges

lantbruksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges skogsägarei örbund,

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Svenska skogs- och flottn

i ngsa rb e t a re f ö r b u n d e t, Svenska lantarbetareförbundet, virkesmätningsrådet

och samtliga virkesmätningsföreningar, Sveriges virkesmätares riksförbund

samt Norrlands skogsvårdsförbund.

Gällande lagstiftning om virkesmätning.

Försäljning av avverkat virke sker i vårt land regelmässigt på det villkor,

att köpeskillingen skall utgå i förhållande till virkets mängd och kvalitet.

I anslutning härtill brukar vid försäljningen avtalas att virket senare skall

inmätas för fastställande av köpeskillingens belopp.

Tidigare företogs mätningen av försålt virke endast mera sällan av säljare

och köpare gemensamt eller av mätare, som representerade dem båda;

mätningens verkställande uppdrogs vanligen i stället åt köparen eller dennes

mätare. Mätningen skedde i allmänhet utan tillämpning av fasta regler

eller mätningsinstruktioner.

På grund av rådande missförhållanden i fråga om sättet för virkesmätningens

utförande uppkom tidigt tanken att genom sammanslutande av trävarubolagen

och andra större virkesköpare i särskilda virkesmätningsföreningar

söka åstadkomma enhetliga och objektiva metoder för virkets mätning. Inom

de delar av landet, där trävaruindustrien nått en mera betydande utveckling,

bildades efter hand inom olika grupper av de virkesköpande bolagen,

representerande skilda inköpsområden, ett flertal virkesmätningsföreningar.

Föreningarnas verksamhetsområden utgjordes huvudsakligen av norra och

vissa delar av mellersta Sverige. Deras främsta uppgift var att verkställa

mätning av virke, som inköpts av föreningarnas medlemmar (köpvirke);

föreningsmedlemmarna ägde emellertid genom föreningarna erhålla mätning

även av sådant virke, som medlemmarna avverkat å dem tillhöriga fastigheter

eller å skogar vartill medlemmarna förvärvat avverkningsrätt (eget virke).

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition iu 95.

7

Den organisation för mätning av virke, som sålunda genomfördes inom

de delar av landet, där trävaruindustrien nått en mera betydande utveckling,

var från virkessäljamas synpunkt icke tillfredsställande. Särskilt i de nordligare

landsdelarna hade de stora industriella företagen, som voro de huvudsakliga

virkesköparna, genom virkesmätningsföreningarna kommit att

behärska hela mätningsförfarandet. Då det pris, som utgår för virke, naturligen

är i hög grad beroende av det sätt, varpå mätningen utföres, ansågs

hänsyn till billighet och rättvisa kräva att även säljarna av virket erhöllo

inflytande å mätningen. Ett sådant inflytande befanns dock ej kunna ernås

utan lagstiftningens medverkan.

Med anledning av hemställan av 1932 års riksdag beslöt Kungl. Maj:t att

utredning skulle verkställas rörande virkesmätningsföreningamas verksamhet

Den sålunda beslutade utredningen ombesörjdes av den s. k. virkesmätningskommissionen,

och på grundval av ett av kommissionen avgivet betänkande

(SOU 1934: 32) tillkom lagen den 20 juni 1935 (nr 369) om virkesmätning.

Denna lag är alltjämt gällande.

Enligt lagens 1 § äger Kungl. Maj:t, då skäl därtill äro, förordna att inom

Stockholms, Uppsala, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs,

Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län eller viss del av dessa län mätning av sådant runt virke av barrträd,

som är avsett för industriellt bruk, förädling eller export i oförädlat skick,

må, där mätningen skall ligga till grund för bestämmande av köpeskilling

eller annat vederlag för virket, ombesörjas allenast av särskild nämnd, virkesmätningsnämnd.

Innan sådant förordnande meddelas av Kungl. Maj:t,

skola virkessäljare och virkesköpare ävensom vederbörande hushållningssällskap

och handelskammare höras i ärendet.

Virkesmätningsnämnd skall enligt lagens 21 § vara sammansatt av lika

antal representanter för virkessäljare och virkesköpare samt en opartisk ordförande.

Ledamöterna skola utses av Kungl. Maj:t.

Den nyss återgivna huvudregeln angående förordnande om uteslutande rätt

för virkesmätningsnämnd att mäta sådant runt virke av barrträd, som är

avsett för industriellt bruk, förädling eller export i oförädlat skick, kompletteras

av föreskriften att, där särskilda slag av runt virke lämpligen finnas

böra undantagas från förordnandet eller eljest av förhållandena påkallas

särskilda inskränkningar, såsom i fråga om virke avsett att förädlas vid

mindre sågverk eller andra mindre träförädlingsverk, därav föranledda begränsningar

skola göras i förordnandet.

Av lagens stadganden må bär ytterligare omnämnas följande. Virkesmätningsnämnd

äger att inom nämnden anvisat verksamhetsområde ombesörja

även annan mätning av virke än sådan, som omfattas av förordnande enligt

lagens 1 § (3 §). Hos virkesmätningsnämnd skola finnas anställda en mätningschef

samt erforderlig mätnings- och annan personal (4 §). Enligt 5 §

utfärdar Kungl. Maj:t instruktion rörande förfarandet vid mätning ävensom,

till ledning för virkessäljare och virkesköpare, mätningsregler för olika

slag av virke. I 10 § stadgas all mätning skall verkställas av ojäviga mätare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 95.

De skola, där ej i mätningsinstruktionen annorlunda föreskrives, vara två,

av vilka en skall vara förman. Enligt 13 § skall över allt vad vid mätningsförrättning

förekommit upprättas skriftlig handling (mätbesked). Sakägare,

som ej åtnöjes med mätningsförrättning, äger enligt 15 § klagorätt hos virkesmätningsnämnd.

Under de närmaste åren efter lagens tillkomst verkställdes vissa undersökningar

och gjordes vissa framställningar i fråga om lagens tillämpning. Resultatet

blev dock att lagen icke blev satt i tillämpning. I stället överenskoms

mellan de olika intressentgrupperna att virkesmätningen alltjämt skulle ordnas

på frivillighetens väg. En del ändringar vidtogos i virkesmätningsföreningarnas

organisation, varigenom virkessäljama och virkesköparna blevo lika

representerade i föreningarnas styrelser. Något förordnande om lagens tilllämpning

har ej heller senare meddelats. Syftet med lagstiftningen har nämligen

i stort sett ändock vunnits.

I samband med de överväganden, som under krigsåren ägde rum i fråga

om statliga ingripanden i prisreglerande syfte å virkesmarknaden, aktualiserades

åter spörsmålet att åstadkomma en förbättrad ordning för mätning av

virke. Den virkesmätning, som ombesörjdes av virkesmätningsföreningama i

norra och mellersta Sverige, ansågs väl fylla alla anspråk på tillförlitlighet

och opartiskhet. Men i södra Sverige framträdde starkt ett behov att ernå

större enhetlighet. Från vissa krisorgan, främst statens bränslekommission

och statens priskonti’ollnämnd, framställdes krav på genomförande av en

lagstiftning, som möjliggjorde att på ett snabbt och förhållandevis enkelt sätt

få till stånd mätning av ved och annat virke. Det påpekades att bristande

enhetlighet vid mätningsförfarandet i åtskilliga fall försvårat en effektiv

övervakning av gällande prisregleringar. En mätning genom statligt auktoriserade

organ skulle vara ägnad att möjliggöra en opartisk och enhetlig bedömning

av varans mängd och kvalitet samt att öka kontrollmöjligheterna.

De statliga ingripandena på vedmarknaden ansågos vidare göra det nödvändigt

att under vissa förhållanden mätning av brännved kunde komma

till stånd på sådant sätt, att mätningen erhölle vitsord gentemot såväl säljare

som köpare. Man befarade nämligen att i det läge, då veden icke längre bleve

lika begärlig å den allmänna marknaden som under krisåren, tvister skulle

komma att uppstå i fråga om kvantitet och kvalitet beträffande betydande

partier levererad eller för leverans avsedd ved.

Det ansågs ej lämpligt att för nu angivet ändamål utsträcka bestämmelserna

i 1935 års lag att avse även de södra delarna av landet och att omfatta

jämväl de virkessortiment, beträffande vilka en auktoriserad mätning befunnits

önskvärd men som ej innefattades under nämnda bestämmelser. En helt

ny lagstiftning på ifrågavarande område ansågs därför nödvändig. I anledning

härav tillkom lagen den 30 juni 1953 (nr 453) med vissa bestämmelser

om mätning av ved och annat virke.

Denna lag, som ursprungligen gällde t. o. m. den 30 juni 1944, har två

gånger förlängts, första gången för ett år och andra gången för två år. Giltighetstiden

för lagen kommer alltså att utgå den 30 juni 1947.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

9

Enligt lagens 1 § skall det ankomma på Kungl. Maj:t att, då särskilda skäl

därtill äro, förordna att inom riket eller viss del därav mätning av ved eller

annat virke skall, där mätningen är avsedd att ligga till grund för bestämmande

av vederlag för virket eller för fastställande av annan ersättning såsom

kostnad för transport av virket, utföras i enlighet med föreskrifter,

som meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet Kungl. Maj:t bestämmer.

Om förhållandena därtill föranleda, skall förordnandet jämväl kunna innefatta

att mätningen skall, där så påfordras av den vars rätt beröres av

mätningen, utföras av virkesmätare, som av Kungl. Maj:t eller myndighet

Kungl. Maj:t bestämmer därtill erhållit tillstånd (auktorisation). Finnes

visst slag av virke böra undantagas från förordnande, som här avses, eller

påkallas eljest av förhållandena inskränkningar, skola därav föranledda

begränsningar i förordnandet göras. Undantag från meddelat förordnande

skall ock för särskilt fall kunna medgivas av myndighet, som Kungl. Maj.t

bestämmer.

I 2 § stadgas att auktorisation som virkesmätare skall få meddelas allenast

den, som vunnit nödig erfarenhet om virkesmätning. Virkesmätningsförening

ävensom annan sammanslutning med liknande syfte må, om så

prövas lämpligt, erhålla auktorisation. Sker det, skall på sammanslutningen

ankommande mätningsarbete utföras av mätningspersonal, som är anställd

i sammanslutningens tjänst. Jämlikt 3 § skall mätbesked upprättas över vad

som förekommit vid mätningsförrättning. I samma paragraf är vidare stadgat

att föreskrifter angående gäldande av kostnader, som uppkommit i anledning

av mätningsförrättning, skola meddelas av Kungl. Maj:t. Tillsyn över

mätningsarbetet skall utövas av myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer

(4 §). I 5 § äro intagna regler om klagan över auktoriserad mätning. Sådan

klagan skall kunna föras hos skogsstyrelsen inom tio dagar efter förrättningens

avslutande, såframt sakägare icke vid avslutandet eller sedermera

före klagotidens utgång skriftligen godkänt förrättningen; över skogsstyrelsens

beslut skall klagan ej kunna föras. Vårdslöshet eller försummelse vid

utförande av mätning enligt lagen skall straffas med dagsböter (6 §).

Genom kungörelser den 15 oktober 1943 (nr 754) och den 31 december

samma år (nr 944) har Kungl. Maj:t meddelat förordnanden jämlikt 1943 års

lag. Sistnämnda kungörelse innehåller följande.

Mätning av sågtimmer av furu och gran, fanér. och plywoodvirke av furu,

slipersämnen av furu och lärk, sparr- och bjälkämnen av furu och gran,

kraftledningsstolpar av furu, telegraf- och telefonstolpar av furu och lärk,

sågbar kubb av furu och gran, massaved, sågtimmer av björk, klibbal, asp, ek

och bok, möbelfanér- och plywoodvirke av björk, klibbal och asp, fanérvirke

av ek, tändsticksvirke av björk, klibbal och asp, skidvirke av björk,

kubb av björk, klibbal, asp och bok, träullsved av furu, gran och asp samt

brännved och flottningsbrännved skall, där mätningen är avsedd att ligga

till grund för bestämmande av vederlag för virket, utföras enligt av skogsstyrelsen

meddelade föreskrifter, i den mån Kungl. Maj:t ej därom särskilt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kurigl. Maj:ts proposition nr 95.

förordnat. Finnes så påkallat, må för olika delar av riket skilda föreskrifter

utfärdas. Sådan mätning varom förut sagts skall, där så påfordras av den

vars rätt beröres av mätningen, utföras av virkesmätare, som därtill erhållit

auktorisation. I fråga om brännved i partier understigande etthundra kubikmeter

travat mått skall auktoriserad mätning, utan att frivillig mätning

enligt gällande föreskrifter ägt rum, icke få utföras med mindre parterna äro

ense om att mätning skall utföras av auktoriserad virkesmätare eller skogsstyrelsen

med hänsyn till föreliggande särskilda förhållanden finner skäl bifalla

framställning av ena parten om sådan mätning.

För särskilt fall skall skogsstyrelsen äga medgiva undantag från meddelade

mätningsföreskrifter.

Tillsyn över fullgörande av mätningsarbele, som avses i kungörelsen, skall

utövas av skogsstyrelsen.

Auktorisation att utföra mätning skall, där ej fråga är om virkesmätningsförening

eller annan sammanslutning med liknande syfte, meddelas av

skogsstyrelsen.

Kostnaderna för auktoriserad mätning skola gäldas på sätt i kungörelsen

närmare angives.

Ytterligare erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av 1943 års

lag skola meddelas av skogsstyrelsen.

Med stöd av de bemyndiganden, som genom kungörelsen nr 944/1943 givits

skogsstyrelsen, har styrelsen utfärdat dels särskilda cirkulär med tillämpningsinstruktioner

rörande de i kungörelsen angivna virkessortimenten dels

ock ett cirkulär med föreskrifter angående auktoriserad mätning.

Därjämte har inom skogsstyrelsen igångsatts ett omfattande utredningsarbete

i syfte att få till stånd enhetliga mätningsföreskrifter om möjligt för

landet i dess helhet eller åtminstone beträffande större sammanhängande områden

avseende massaved i fast mått och sågtimmer. Vad angår massavedsföreskrifterna

har arbetet fortskridit så långt att upprättade förslag ha prövats

vid ingående provmätningar.

Auktorisation som virkesmätare har av Kungl. Maj :t meddelats samtliga nu

verksamma virkesmätningsföreningar. Däremot har skogsstyrelsen icke funnit

anledning att meddela sådan auktorisation åt enskild person.

Auktoriserad mätning har, om man bortser från brännved, endast kommit

till utförande i ett fåtal fall. Beträffande brännved anordnas alltsedan

den 1 juni 1945 auktoriserad mätning bl. a. av praktiskt taget all den ved,

som skall tillföras de s. k. handelsreglerade orterna. Omfattningen av sistnämnda

mätningsverksamhet är betydande.

Vid tillkomsten av 1935 års lag funnos inom landet sju virkesmätningsföreningar,

nämligen överbottens tumningsförening, Umeå tumningsförening,

Ömsköldsviks tumningsförening, Ångermanälvens tumningsförening, Sundsvalls

virkesmätningsförening, Dalälvarnas tumningsförening och Wermländska

inmätningsföreningen. Av dessa föreningar hade den äldsta, Ånger
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

11

manälvens tumningsförening, bildats år 1892 och den yngsta, Ömsköldsviks

tumningsförening, år 1922. överbottens tumningsförening blev år 1936 uppdelad

i två föreningar, Skellefteå tumningsförening och Norrbottens tumningsförening.

Efter ikraftträdandet av 1943 års lag ha ytterligare tillkommit

två virkesmätningsföreningar, Ljusnans tumningsförening och Södra

Sveriges virkesmätningsförening, båda bildade år 1944.

Sammanlagda antalet nu verksamma virkesmätningsföreningar utgör alltså

tio. De två senast bildade föreningarna ha redan från början organiserats

såsom opartiska organ med lika representation för virkessäljare och virkesköpare

inom styrelserna.

För att möjliggöra ett vidgat samarbete mellan virkesmätningsföreningama

tillskapades år 1941 virkesmätningsrådet. Samtliga virkesmätningsföreningar

äro anslutna till detta.

Närmare uppgifter angående virkesmätningsföreningama och virkesmätningsrådet

återfinnas i skogsstyrelsens förenämnda betänkande s. 27—37,

vartill här torde få hänvisas.

Skogsstyrelsens förslag till virkesmätningslag.

Skogsstyrelsens lagförslag.

Det av skogsstyrelsen framlagda förslaget till lag om virkesmätning innebär

i huvudsak följande.

Kungl. Maj:t skall äga förordna att inom riket eller viss del därav mätning

av virke skall, i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer, utföras i enlighet

med föreskrifter, som meddelas av Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts

bestämmande av skogsstyrelsen. Då särskilda skäl därtill äro, skall Kungl.

Maj:t tillika äga förordna att inom riket eller viss del därav mätning av

virke må, i den omfattning Kungl. Maj:t föreskriver, ombesörjas allenast av

virkesmätare, som därtill erhållit tillstånd (auktorisation) av Kungl. Maj:t

eller efter Kungl. Maj:ts bestämmande av skogsstyrelsen. Finnes visst slag

av virke böra undantagas från förordnande eller påkallas eljest av förhållandena

inskränkningar, skola därav föranledda begränsningar i förordnandet

göras. Undantag från meddelat förordnande skall för särskilt fall kunna medgivas

av skogsstyrelsen.

Med mätning av virke förstås i lagen dels bestämmande genom räkning

och mätning av virkets stycketal och dimensioner eller, där virket mätes i

travat mått, av antalet och dimensionerna av de staplar eller travar, vari

virket upplagts, dels ock bedömande av virkets beskaffenhet.

Auktorisation som virkesmätare skall få meddelas allenast den, som vunnit

nödig erfarenhet om virkesmätning. Där så prövas lämpligt, skall auktorisation

kunna meddelas virkesmätningsförening eller annan sammanslutning,

som har till syfte att åstadkomma en betryggande och opartisk mätning och

vars stadgar fastställts av Kungl. Maj:t, eller ock särskild s. k. virkesmät
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 95.

ningsnämnd. Auktorisation skall kunna begränsas att avse visst område eller

på annat sätt inskränkas. Den skall när som helst kunna återkallas.

Erhåller virkesmätningsförening eller annan sammanslutning eller virkesmätningsnämnd

auktorisation som virkesmätare, skall på sammanslutningen

eller nämnden ankommande mätningsarbele utföras av mätningspersonal,

som antingen är anställd hos sammanslutningen eller nämnden eller ock av

denna godkänts för sådant arbete.

Vid prövning av stadgar för virkesmätningsförening eller annan sammanslutning

skall särskilt tillses att stadgarna innehålla föreskrift därom, att

virkessäljar- och virkesköparintressen skola vara lika företrädda inom sammanslutningens

styrelse samt att hos sammanslutningen eller gemensamt för

flera sådana sammanslutningar skall finnas en nämnd (kontrollnämnd) med

uppgift att, där så påkallas, öva tillsyn över mätningsarbetet. Kontrollnämnd

skall bestå av tre ledamöter och lika antal suppleanter, vilka skola företräda

virkessäljar-, virkesköpar- och skogsarbetarintressen.

Virkesmätningsnämnd skall enligt Kungl. Maj:ts bestämmande bestå av

fem eller sju ledamöter jämte lika antal suppleanter, som för tre år i sänder

förordnas av Kungl. Maj:t. Ordförande och suppleant för denne skola utses

bland personer, som ej kunna anses företräda virkessäljar- eller virkesköparintressen.

Av övriga ledamöter och suppleanter skall ena hälften företräda

virkessäljar- och andra hälften virkesköparintressen. För virkesmätningsnämnd

eller gemensamt för flera sådana nämnder skall finnas kontrollnämnd

med sammansättning som förut sagts. Ledamöterna och suppleanterna i sådan

kontrollnämnd skola förordnas av Kungl. Maj:t för tre år i sänder.

Kungl. Maj:t skall utfärda reglemente för virkesmätningsnämnd.

över vad vid mätningsförrättning förekommit skall upprättas skriftlig

handling (mätbesked), som så snart ske kan skall tillställas sakägarna.

Kostnader, som uppkomma i anledning av auktoriserad mätningsförrättning,

skola gäldas av sakägaren och, om flera sakägare finnas, av dessa enligt

grunder, varom överenskommelse kan ha träffats. Föreligger icke sådan

överenskommelse, skola sakägarna svara för kostnaderna i enlighet med föreskrifter,

som meddelas av Kungl. Maj:t. Mätningssökande skall vara pliktig

att erlägga förskottsersättning för mätningen.

Tillsyn över mätningsarbetets fullgörande skall utövas av skogsstyrelsen.

Sakägare, som är missnöjd med auktoriserad mätningsförrättning, skall

äga föra talan däröver hos vederbörande kontrollnämnd inom tio dagar efter

förrättningens avslutande, såframt han icke vid avslutandet eller sedermera

före klagotidens utgång skriftligen godkänt förrättningen. Klagan över kontrollnämndens

beslut skall kunna föras hos skogsstyrelsen, över skogsstyrelsens

beslut rörande auktoriserad mätningsförrättning skall däremot klagan

ej få föras. Beslut, som enligt lagen eljest meddelats av skogsstyrelsen, skall

kunna överklagas hos Kungl. Maj:t.

Visar någon vårdslöshet eller försummelse vid utförande av mätning enligt

lagen eller ombesörjer någon auktoriserad virkesmätning utan att vara

därtill berättigad, skall han straffas med dagsböter. Detsamma skall gälla

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95.

13

där någon förhindrar eller försvårar verkställande av mätning eller åsidosätter

vad på honom ankommer till fullgörande av föreskrift, som meddelats

med stöd av lagen.

Skogsstyrelsens motivering.

Rörande betydelsen av ett ordnat virkesmätningsväsend

e har skogsstyrelsen framhållit att virkesmätningen i allmänhet hade direkt

betydelse för såväl säljare som köpare samt att även andra intressenter i

skogshanteringen, nämligen arbetare av olika slag såsom huggare och körare,

kunde vara beroende av mätningen, enär ersättningen för deras tjänster regelmässigt

bestämdes efter mätning av det virkesparti, som huggits i och

framforslats ur skogen. Om virkesmätningens betydelse i övrigt har styrelsen

anfört följande.

Virkesmätningen är av intresse icke enbart för den direkta uppgörelsen

enskilda parter emellan utan också för handeln med virke. Enhetlig och

korrekt utförd mätning underlättar nämligen en sund prisbildning och är

därigenom ägnad att öka möjligheterna till en fördelaktig avsättning av

virket, överläggningar om virkespriser samt upprättande av pris- och värdekalkyler

ske betydligt enklare, om virket inmätes på ett likartat sätt. I den

mån större enhetlighet åstadkommes å detta område, försvåras också möjligheterna

att bedriva illojal konkurrens genom att begagna ett svåröverskådligt

prissättningssystem.

Ett ändamålsenligt organiserat virkesmätningsförfarande har även direkt

nationalekonomisk betydelse. Mätningsinstruktion och aptering av virke stå

nämligen i intimt samband med varandra. En olämplig mätningsinstruktion

eller en olämplig mätning kan sålunda medföra en oriktig aptering av virket,

medan en väl avvägd mätning torde utgöra en förutsättning för en ändamålsenlig

aptering av virket. En förbättring av mätningssystemet kan också

bidraga till ett större uttag av gagnvirke ur skogen. Genom ett rationellt mätningssystem

undvikes vidare onödigt slöseri med skogstillgångarna på så

sätt, att värdefullare virkessortiment komma till användning där mindre

värdefulla sådana böra utnyttjas. De vinster, som i dessa hänseenden kunna

ernås, äro av betydande storleksordning, ehuru de äro svåra att siffermässigt

angiva; de framträda för skogsägaren i form av ökat rotvärde, för skogsindustrien

genom bättre sortering av råvarutillgångarna samt för landet i

dess helhet genom stigande avkastning av skogen. En god hushållning med

skogskapitalet är för närvarande av allra största vikt med hänsyn till den

stora efterfrågan å råvaror för träindustrien.

Jämväl andra fördelar av ekonomisk art äro förenade med en ändamålsenlig

virkesmätning. Då korrekt mätning förutsätter en lämplig uppläggning

av virket, främjar den virkesvården. Förluster i form av lagringsskador och

sjunkning i flottled kunna nämligen därigenom undvikas eller minskas. Även

upprättandet av en fullt riktig avverkningsstatistik förutsätter ett enhetligt

mätningssystem. Utöver vad nu angivits förtjänar framhållas att utfallet av

virkesmätningen kan vara av betydelse ur skattesynpunkt.

Om virkesmätningen sålunda har avsevärd betydelse icke endast för enskilda

parter, köpare, säljare och arbetare, utan även för det allmänna, måste

därav följa, att det blir av största vikt att mätningen kommer att utföras på

mest ändamålsenliga sätt.

Om de för närvarande rådande förhållandena å virkesmätningens

område har skogsstyrelsen uttalat att virkesmätning
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

en numera i stor utsträckning utfördes av opartiska organ, virkesmätningsföreningar,

i vilka såväl säljare- som köpareparten vore representerad. Den

inmätning av virke, som verkställdes av dessa organ, fyllde högt ställda anspråk

på opartiskhet och sakkunskap. Emellertid vore virkesmätningsföreningarnas

verksamhet i huvudsak begränsad till de norra och mellersta

delarna av riket. Den för södra Sverige nyligen bildade virkesmätningsföreningen

hade sålunda hittills endast i begränsad omfattning fått sig mätningsuppdrag

anförtrodda. Men även inom vissa delar av de övriga virkesmätningsföreningamas

områden verkställdes inmätningen av rätt betydande

virkespartier genom andra mätare än föreningarnas och därvid i allmänhet

genom parterna själva. Bortsett från inmätningen av eget virke rörde det

sig här till stor del om mindre virkespartier, som levererades antingen direkt

till såg eller eljest som regel icke flottades. Några köpare av större virkespartier

hade emellertid jämväl inom de norra delarna av landet föredragit

att stå utanför virkesmätningsföreningarna och att själva verkställa inmätningen

helt eller delvis.

Härefter har skogsstyrelsen vidare anfört.

Om den inmätning, som verkställes genom virkesmätningsföreningarna, i

stort sett kan anses tillfredsställande, förhåller det sig ofta annorlunda med

den inmätning, som handhaves av parterna själva, den s. k. fria mätningen.

Den fria mätningen karakteriseras i hög grad av att äldre metoder bevarats.

Alltjämt komma sålunda de mest skilda mätningsmetoder och redskap till

användning. Synnerligen vanligt är också att mätningen utnyttjas som ett

konjunkturinstrument med hård mätning vid god tillgång å virke och motsatsen

då efterfrågan å virjce är mera stark. Detta bestyrkes av att under de

senaste krigsåren, då högkonjunktur å området varit rådande, mätningen

utnyttjats såsom ett medel i syfte att överskrida gällande normalpriser. En

direkt oredlighet i virkeshandeln genom ett fördomsfritt utnyttjande av inmätningen

torde ej heller få anses höra till undantagen.

Särskilt den omständigheten, att den fria mätningen av virke kan utnyttjas

som ett konjunkturinstrument, får anses olycklig. Att virket inmätes efter

växlande regler medför sålunda att det ena året gränsen mellan prima

och sekunda virke icke upprätthålles, medan man ett annat år går till motsatt

överdrift och uppställer synnerligen stränga kvalitetskrav på virke av

högsta klass. Detta förhållande är uppenbarligen icke tillfredsställande för

säljareparten, än mindre är det förenligt med det allmännas intresse att

naturtillgångarna utnyttjas rationellt. För säljaren måste det framträda som i

hög grad osäkert vilka möjligheter till avsättning av virket som föreligga.

Även om vissa normer för priserna överenskommits, vet säljaren icke, innan

inmätning ägt rum, huru olika kvaliteter behandlas i mätningshänseende.

Ur nationalekonomisk synpunkt är det självfallet ett framträdande

önskemål att produktionen av kvalitetr-^irke eller av sådant virke, som är

av högre värde för förädlingsindustrien, särskilt premieras och i prishänseende

icke jämställes med en mindre värdefull vara. Av största vikt är därför

att inmätningen av virket åtminstone icke kommer att motverka strävandena

att främja produktionen av kvalitetsvirke. Även för virkesköparna lärer

det på något längre sikt vara en avgjord fördel att icke i något läge genom

mätningens verkställande erlägga ett högre pris för varan än som motsvarar

träffade prisöverenskommelser. Ur rationell synpunkt kan det ej heller

anses ändamålsenligt att, som ej sällan händer, konkurrensen om råvaran

verkställes genom inmätningen på så sätt, att olika köpare bjuda över

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95.

15

varandra genom »liberal mätning». Ett sådant system torde också stå i direkt

motsättning till utvecklingen å andra områden, där man genom överenskommelser

olika företagare emellan eller genom statligt ingripande sökt

komma till rätta med osunda konkurrensmetoder. Även om tillgång och efterfrågan

å råvaran ytterst torde avgöra prissättningen och skillnaden i pris

mellan olika virkeskvaliteter, bör själva inmätningen utföras fullt oberoende

härav och inmätningsreglema vara i möjligaste mån fasta. En säsongmässig

ändring av dessa regler bör sålunda ej få förekomma utan kontroll. Däremot

kunna ändrade anspråk på virke för visst ändamål och nya rön å skogsindustriens

område självfallet medföra att tid efter annan jämkningar och

tillägg måste göras i inmätningsreglema.

En jämförelse mellan virkesmätningen och motsvarande förhållanden å

andra områden, där mätning eller vågning av en vara skall ligga till grund

för bestämmande av köpeskilling e. d., synes klart giva vid handen att förhållandena

å den fria virkesmätningens område ofta äro synnerligen otillfredsställande

och efterblivna. Detta framträder som så mycket mer anmärkningsvärt

som det här är fråga om en handelsvara med dominerande

betydelse för det svenska nationalhushållet.

Med hänvisning till vad sålunda anförts och under betonande av att, om

nu gällande bestämmelser rörande virkesmätning upphävdes eller lättades,

den fria mätningen med säkerhet skulle återgå till tidigare otillfredsställande

former, har skogsstyrelsen såsom sin uppfattning uttalat att behov i hög

grad förelåge av åtgärder för att åstadkomma förbättrade förhållanden å virkesmätningens

område, framför allt i södra Sverige.

Vidkommande frågan om lämpliga åtgärder i syfte att undanröja

föreliggande missförhållanden å virkesmätningens

område har skogsstyrelsen — efter erinran om att de under

kriget tillkomna lagbestämmelserna rörande virkesmätning, vilka gällde såväl

för virkesmätningsföreningarnas mätningar som för de fria mätningarna,

innebure att inmätningen av ett stort antal virkessortiment skulle äga rum

efter bestämda regler —- till en början andragit följande.

Ett system med fasta regler för inmätningen av virke, som regelmässigt

skulle tillämpas åtminstone i den egentliga virkeshandeln vid försäljningen

till någon i och för hans rörelse, skulle obestridligen vara ägnat att undanröja

de mest påtagliga olägenheterna å virkesmätningens område. Att skogsstyrelsen

i första hand och som enda åtgärd emellertid icke anser sig böra

förorda en sådan lösning av föreliggande spörsmål, beror icke uteslutande

på svårigheten att kontrollera tillämpningen av sådana regler. Ett annat skäl

talar också starkt mot nämnda system. Det förutsätter nämligen förhandenvaron

av ett flertal organ eller auktoriserade virkesmätare, till vilka de parter,

som vore missnöjda med den partsutförda mätningen, kunde vända sig.

Därest dessa auktoriserade mätare finge utföra mätningsuppdrag allenast

efter klagan av part, skulle de med all sannolikhet erhålla alltför ringa träning

för sin uppgift. Då ett oeftergivligt villkor måste vara att mätarna icke

samtidigt få vara anställda hos eller eljest stå i beroendeställning till parterna

inom virkeshandeln, bleve vidare en sådan organisation av mätningen

med säkerhet synnerligen dyrbar. Resultatet kunde förväntas bliva atl parterna

av kostnadsskäl skulle draga sig för all anlita den auktoriserade mätningen.

Vinsten av systemet torde sålunda åtminstone i vissa delar av landet

bliva obetydlig.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

Skogsstyrelsen har beträffande förevarande fråga vidare yttrat.

Enligt skogsstyrelsens förmenande är den mest rationella lösningen av problemet

att i största möjliga utsträckning söka få virkesmätningen utförd

av opartiska mätare, som äro anställda hos särskilda för ändamålet inrättade

organ. Med en sådan organisation av virkesmätningen äro förenade

stora fördelar. Virkesmätningen är till sin natur ömtålig och vid utförandet

ej sällan komplicerad. För undvikande av tvistigheter och misstro parterna

emellan framstår det därför som eftersträvansvärt att mätningen handhaves

av fullt opartiska mätare. I sakens natur ligger också att inmätning,

verkställd genom personer som utöva denna yrkesmässigt, blir säkrare och

bättre utförd än om den fullgöres som ett mera tillfälligt uppdrag. Där mätningen

koncentreras att utföras genom särskilda organ, bör den kunna anordnas

så, att den ställer sig billigare än om den verkställes av parterna

själva. En fördel vid mätning genom ett mätningsorgan framträder vidare,

då försäljning från ett och samma skogsskifte skall äga rum av olika sortiment;

särskilt i södra Sverige är sålunda icke ovanligt att ett flertal skilda

sortiment tages ut vid samma avverkning samt att sortimenten avyttras till

olika köpare. Sker mätningen genom ett särskilt organ, behöver säljaren i nu

avsett fall endast uppvisa virket för en mätare i stället för ett flertal. Även

om försäljningarna i regel föregå inmätningarna, förekommer dock även att

avyttring av virke äger rum enbart på grundval av erhållet mätbesked. Detta

förutsätter emellertid att opartisk mätning ägt rum. Jämväl byte av virke

mellan olika industriföretag verkställes i icke ringa utsträckning, och en

sådan transaktion underlättas, om mätningen skett av opartisk personal och

efter samma regler. En opartisk inmätning bör utan risk kunna företagas

även i parternas frånvaro, vilket innebär en betydande ekonomisk lättnad.

Vid en fullt opartisk mätning behöver köparen icke räkna med den riskmarginal,

som eljest ansetts erforderlig för mätningen. En ytterligare fördel

med den opartiska mätningen är att endast en inmätning av samma virkesparti

som regel torde erfordras, medan för närvarande ingalunda är ovanligt

att samma parti mätes flera gånger, t. ex. först av skogsägareföreningen,

sedan av en virkesuppköpare samt slutligen av förbrukaren, överhuvud torde

de fördelar, som enligt det förut anförda äro förenade med en fullt ändamålsenligt

organiserad mätning, framkomma först därigenom, att mätningen

allmänt överlämnas till opartiska organ.

Efter att ha anmärkt att, då tidigare fråga väckts om vidtagande av åtgärder

för att även i södra Sverige sammanföra virkesmätningen till särskilda

organ såsom redan beträffande huvudparten av inmätningen skett i de norra

och mellersta delarna av landet, mot en sådan anordning bl. a. framställts

den erinran, att i södra Sverige betingelserna för en organiserad mätning

skulle vara helt annorlunda än i landets övriga delar, bar skogsstyrelsen rörande

detta spörsmål anfört.

De betänkligheter, som anförts mot anordnande av en mera centraliserad

mätning av köpvirket i södra Sverige genom särskilda mätningsorgan, torde

i flera hänseenden vara överdrivna och starkt generaliserade. Sålunda kan

framhållas att mätningen exempelvis i Bohuslän och Dalsland, i södra Värmland

och Dalarna samt i norra Uppland och Västmanland, där förhållandena

i väsentliga hänseenden äro likartade med dem i södra Sverige, till övervägande

delen utförts av där verksamma inmätningsföreningar. En omfattande

mätning äger sålunda i dessa landsdelar rum vid väg. Mätningen blir

därigenom spridd över stora områden. Likaså äro, åtminstone beträffande

Dalsland och Värmland, träförädlingsföretagen icke koncentrerade till en
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 95.

17

staka platser utan ganska jämnt fördelade utöver hela landsändan. I detta

sammanhang må såsom särskilt anmärkningsvärt framhållas att Wermländska

inmätningsföreningen hör till dem bland virkesmätningsföreningarna

som inom sitt område fått sig anförtrodd den största andelen av den totala

inmätningen inom området och detta trots alt de lokala förutsättningarna fölen

koncentrerad inmätning åtminstone i södra delen av föreningens verksamhetsområde

anses sämre än i norra Sverige. Erfarenheten av den mätningsverksamhet,

som hittills handhafts av Södra Sveriges virkesmätningsförening,

ger vid handen att mätningskostnaderna vid en centraliserad målning

i södra Sverige, därest denna omfattar en väsentlig del av det avverkade

virket, sannolikt endast obetydligt skulle överstiga motsvarande kostnader

i norra och mellersta Sverige. I varje fall torde nämnda kostnader

icke nämnvärt inverka på virkets rotvärde.

Berättande ett så viktigt sortiment som massaved har en gemensam inmätning

i viss grad kommit till stånd redan före bildandet av Södra Sveriges

virkesmätningsförening. Även om svårigheter föreligga för en centraliserad

mätning därigenom, att virket ligger spritt ä ett flertal upplagsplatser

framförallt utmed olika enskilda skogshilvägar men även vid allmänna vägar

och järnvägar, synas dessa svårigheter i stort sett icke vara större för

mätning genom ett särskilt organ än för mätning ombesörjd av de olika köparna

själva. Man får ej förbise att stora virkespartier avlämnas på sådant

sätt, att en mera koncentrerad mätning kan äga rum. Detta gäller bl. a. beträffande

åtskilliga av domänverkets försäljningar. Problemet ställer sig dessutom

i fråga om massaveden enklare än beträffande andra gagnvirkessortiment

därigenom, att varje köpares sammanlagda inköpskvantitet i allmänhet

är betydande. Vad som anförts beträffande detta sortiment giver alltså vid

handen att föreliggande organisatoriska svårigheter för anordnande av opartisk

mätning äro överkomliga.

Att anordna opartisk inmätning av sågtimmer och liknande sortiment är

i många fall svårare än beträffande massaved. Ä andra sidan får emellertid

ej förbises att stora sammanhängande försäljningar av timmer från en

och samma skogsägare och betydande inköp från samma virkesförbrukare

förekomma även i södra Sverige. Kostnaderna för mätningen av dylikt virke

höra ej ställa sig dyrare, om mätningen verkställes genom ett särskilt mätningsorgan

än om den äger rum genom köparna själva, snarare bör motsatsen

bliva fallet. Något avgörande hinder att åstadkomma en opartisk mätning för

sådant sågtimmer synes icke föreligga.

Det må ej heller förbises att, även om de inom ett visst skogsområde eller

utmed en och samma väg eller vid samma järnvägsstation från en säljare

för en köpares räkning avlämnade virkespartierna mången gång äro relativt

obetydliga, samtidig! inom samma område regelmässigt avlämnas virkespartier

såväl från andra skogsägare som till andra köpare. Den samlade

kvantiteten virke, som under en säsong skall inmätas vid samma järnvägsstation

eller utmed en och samma väg, är i allmänhet icke av obetydlig

storlek. Även om icke allt virke, som levereras utmed samma väg, torde

kunna inmätas vid samma tillfälle, hör mätning genom ell organ, som erhåller

tillräckligt stor del av den totala inmätningen, obetingat kunna, under

beaktande jämväl av parternas berättigade intressen, organiseras på''sådant

sätt, alt kostnaderna regelmässigt bliva lägre än om parterna själva ombesörja

mätningen. Genom att försäljningen av virke numera i växande omfattning

äger rum genom säljarnas egna organisationer torde en centraliserad

inmätning än mera underlättas och kunna avse även relativt små partier.

Del förtjänar anmärkas att virkesmälningen i Norrland även vid flottlederna

mången gång berör små spridda partier, som ligga mycket otillgängliga

i förhållande till andra komnuinikalionsleder.

Bihang till riksdagens protokoll 19 ''i7. 1 sand. Nr Hö

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

Beträffande virke, som levereras till verkliga småförbrukare, torde en opartisk

inmätning i vissa fall ställa sig betydligt svårare att organisera inom

en rimlig kostnadsram. En stor del av sådant virke levereras också av säljarna

direkt vid såg. i detta sammanhang må ock erinras att det redan

enligt 1935 års virkesmätningslag är förutsatt att det däri avsedda mätningsmonopolet

icke skall behöva omfatta virke, som är avsett att förädlas vid

mindre sågverk eller andra mindre träförädlingsverk. Antalet sådana mindre

träförädlingsverk är emellertid vida talrikare i södra än i norra Sverige.

Om man önskar åstadkomma en förbättring av virkesmätningen i södra Sverige.

torde man dock knappast böra helt utesluta de mindre företagen. Att

utgå från att ett opartiskt organs mätare i allmänhet skall utföra mätningen

av det virke, som exempelvis levereras direkt vid såg, låter sig icke göra.

Inom Wermländska inmätningsföreningens verksamhetsområde samt i viss

utsträckning även på andra håll, bl. a. i Dalarna och Gästrikland, där förhållandena

i många hänseenden äro lika dem i södra Sverige, har detta problem

emellertid tillfredsställande lösts på det sättet, att inmätningen av virke

vid såg eller fabrik (även massafabriker) visserligen äger rum i föreningens

regi men av vederbörande köpares egen personal. På framställning av virkesköparen

bemyndigar vederbörande virkesmätningsförening härvid lämpliga

personer bland köparens tolk att verkställa inmätningen vid sågen eller fabriken

efter föreningens instruktion. Liksom andra mätare äro dessa skyldiga

alt verkställa mätningarna efter bästa förstånd, med oväld, nit och redlighet

samt i enlighet med gällande instruktioner och reglemente. Förevarande

mätningar äro liksom varje annan mätning underkastade kontroll från virkesmätningsföreningens

sida. Den säljare, som icke är nöjd med inmätningen,

kan givetvis påkalla kontrollmätning, därvid föreningens kontrollmätare

anlitas. Uträkningen av mätbesked sker centralt genom föreningens försorg.

Mätbeskeden tillställas sakägarna genom virkesmätningsföreningen. Några

merkostnader för dessa mätningar vid såg eller fabrik uppstå på detta sätt

i allmänhet icke, och föreningen debiterar regelmässigt ej heller för annat

än andel i föreningens allmänna kostnader, motsvarande bl. a. utgifterna

för uträkning av mätbesked och för kontrollen. Det virke, som dessa företagare

icke erhålla levererat vid egna verk utan själva avhämta, skall givetvis

i vanlig ordning inmätas genom föreningens egna mätare.

Genom en på detta sätt organiserad mätning torde man även i södra Sverige

böra ha möjlighet att genom ett opartiskt organ övervaka en mycket

väsentlig del av mätningen av det virke, som levereras direkt vid företagen.

Emellertid torde, även om sådan organisation genomföres av virkesmätningen

i lämplig utsträckning, vissa virkespartier liksom i övriga delar av landet

rimligen icke kunna inmätas i mätningsorganets egen regi. Detta gäller

först och främst sådant virke, som är avsett för köparens husbehov. Men

även vissa andra mindre försäljningar böra måhända, åtminstone till en

början, undantagas från mätningsorganets mätningar.

Som nyss nämnts åsyftar ej heller 1935 års lag att virkesmätningsnämnderna

ovillkorligen skulle inmäta sådant virke, som vore avsett att förädlas

vid mindre sågverk eller andra mindre träförädlingsverk. Men även i andra

fall avsågs att undantag skulle meddelas från virkesmätningsnämndernas

inmätningar, t. ex. beträffande virke, som avyttrades till en del mindre virkesförbrukare

såsom byggmästare, hantverkare, vissa fastighetsägare m. fl.,

eller virke, som utdreves till avlägset belägna sjöar, vattendrag eller andra

transportleder eller som eljest upplagts för mätning å avlägset liggande eller

otillgängliga platser. Då ett närmare angivande i lagen av alla de fall, då

undantag från monopolet vore påkallade för vinnande av en ändamålsenlig

virkesmätning, ej lämpligen ansågs kunna ske, förutsattes att erforderliga

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj-.ts proposition nr 95.

19

föreskrifter därutinnan skulle meddelas i administrativ väg. Härför ansågs

även tala den omständigheten, att ifrågavarande undantag borde utformas

med hänsyn till de växlande förhållanden, som i skilda fall förelåge, och

jämväl borde kunna jämkas efter inträdande förändringar i dessa förhållanden.

Vad nu anförts beträffande undantag från virkesmätningsmonopolet enligt

1935 års lag synes skogsstyrelsen i stort sett böra tillämpas i fråga om

gränsdragningen mellan fri mätning och mätningsorganets mätning. Överhuvud

taget synes icke böra föreskrivas att virkesmätningen obetingat skall

tillkomma mätningsorganet i fall, där sådana omständigheter föreligga att

mätning genom organet stöter på stora praktiska svårigheter av ekonomisk

eller annan art.

I fråga om genomförandet av en sådan ordning å virkesmätningens

område, som enligt skogsstyrelsens mening

borde eftersträvas, har styrelsen såsom ett önskemål uppställt att

densamma om möjligt ernåddes genom frivilliga överenskommelser mellan

därav berörda parter. Med den utveckling, som under senare tid ägt rum

genom bildandet av starka branschsammanslutningar, borde — enligt vad

styrelsen vidare uttalat — dylika överenskommelser i praktiken lätt kunna

åvägabringas. Det vore emellertid knappast sannolikt att en sådan lösning

skulle komma till stånd i önskvärd utsträckning utan stöd av lagstiftning.

De motsatta ekonomiska intressena mellan köpare och säljare av virke samt

konkurrensen olika köpare emellan om de för närvarande ganska knappa råvarutillgångarna

vore så pass starka, att parterna icke kunde väntas själva

komma att taga initiativ till åtgärder, som i vissa lägen måhända framträdde

såsom mindre fördelaktiga för den enskilde. Om man alltså nödgades förutsätta

att en önskvärd utveckling knappast komme att äga ruin utan lagstiftningens

stöd, syntes man i allt fall höra eftersträva sådant innehåll i lagbestämmelserna,

att dessa i första hand stimulerade till frivillig uppgörelse

mellan parterna. Att utsträcka giltigheten av 1935 års lag till riket i dess

helhet torde icke giva en tillfredsställande lösning av förevarande spörsmål.

Den reglering, som meddelats i denna lag, vore av omständlig art. En tillämpning

av lagen påkallade bl. a. igångsättandet av en tungrodd administrationsapparat.

I stället syntes böra undersökas en i viss mån annan

lösning av spörsmålet, varigenom skulle kunna åstadkommas en lämplig

anpassning av regleringen efter föreliggande speciella förhållanden. Även

för norra och mellersta Sverige torde för övrigt föreligga behov av möjlighet

till en mera smidig legal reglering å ifrågavarande område. Bl. a. borde

möjlighet tillskapas alt kunna reglera mätningen jämväl beträffande lövvirke.

Av flera skäl vore det givetvis önskvärt att samma lagregler komme

att gälla för landet i dess helhet. I anslutning till det anförda hade skogsstyrelsens

förslag, i vad det avsåge virkesmätningens handhavande, utformats

så, att Kungl. Maj:ts befogenhet att förordna om obligatorisk opartisk

mätning skulle utsträckas alt gälla för landet i dess helhet. I motsats till

vad som nu gällde enligt 1935 års lag utginge förslaget emellertid från att

befintliga organisationer å området såvitt möjligt skulle kunna utnyttjas.

Från nämnda lag skilde sig förslaget även därutinnan, att Kungl. Maj:ts

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

förordnande om mätning genom opartisk mätare icke begränsats att avse

runt virke av barrträd; sådant förordnande hade föreslagits skola kunna

meddelas även beträffande annat virke.

Beträffande spörsmålet, huruvida den av skogsstyrelsen föreslagna befogenheten

för Kungl. Maj:t att meddela förordnande om opartisk virkesmätning

borde avse endast mätning av köpvirke eller omfatta jämväl mätning

av eget virke, har styrelsen anfört i huvudsak följande.

Även om frågan om inmätning av eget virke genom opartiska organ icke

i alla hänseenden är direkt jämförbar med spörsmålet om inmätning av köpvirke,

kunna dock starka skäl anföras för att det egna virket i mätningshänseende

undergår en likartad behandling som köpvirket. Ur organisatorisk

synpunkt måste det obestridligen vara en påtaglig fördel, om största

möjliga kvantiteter virke inmätas av samma organ ocb efter samma bedömningsmetoder.

En sådan ordning torde vara ägnad att minska de samlade

mätningskostnadema. Ju flera uppdrag ett mätningsorgan erhåller ju lägre

måste nämligen kostnaderna per inmätt enhet i regel bliva. Det kan ej heller

anses förenligt med en rationell ordning att virkesmätningsföreningamas

och industriföretagens mätare fara om varandra under fullgörande av inmätningsuppdrag

å närliggande skogsskiften och virkesavlägg. Den omständigheten

att köpvirke och eget virke inmätas efter olika bedömningsgrunder

kan vidare medföra omgång och besvär för handeln, särskilt vid avyttring

av partier, som innehålla såväl eget som annat virke. Byie av virke mellan

olika industriföretag, vilket numera förekommer i ganska stor omfattning,

torde också underlättas av att inmätningen av virket verkställts genom opartiska

personer och efter enhelliga bedömningsmetoder.

Men även andra skäl tala för att jämväl det egna virket bör inmätas genom

opartiska förrättningsmän. Även om flera enskilda företag nedlägga stor

omsorg att verkställa mätningen korrekt, torde icke kunna bestridas att

mätning utförd genom ett opartiskt organ måste vara överlägsen i flera hänseenden.

Som förut framhållits blir mätningspersonalen i ett speciellt organ

regelmässigt bättre övad och därigenom säkrare än en personal, som mera

tillfälligt sysslar med virkesmätning. Ehuru man beträffande mätningen av

eget virke icke på samma sätt som i fråga om mätningen av köpvirke kan

angiva en motpart, vilken lika påtagligt som säljaren är beroende av utfallet

av mätningen, kan det dock ej bestridas att även andra intressen än

virkesägarens beröras av mätningen av det egna virket. Det allmänna kan

nämligen ha stort intresse av att mätningen blir riktigt utförd, då denna

kan ligga till grund för skatteunderlagets storlek. Genom mätningen fastslås

sålunda omfattningen av de från skogarna gjorda virkesuttagen och

därmed även den inkomst olika fastigheter lämnat. Det allmänna har intresse

av att mätningen av eget virke verkställes på mest ändamålsenliga

sätt även därför, att hushållningen av skogstillgångarna på så sätt kan befrämjas.

Man får ej heller förbise det mycket viktiga förhållandet att mätningen

av virket från industriföretagens egna skogar i regel lägges till grund

för betalningen av avverkningsarbetet och ulkörningen av virket. För huggare

och körare framträder det därför som ett mycket starkt önskemål att

all sådan mätning sker fullt opartiskt. Flottningskostnadernas fördelning mellan

olika trafikanter i en flottled är också beroende av virkesmätningen. Jämväl

med hänsyn härtill måste det eftersträvas att all mätning kommer att

verkställas genom opartiska förrättningsmän. Först därigenom vinnes nämligen

verklig garanti för att mätningen under alla betingelser och oberoende

av vem som är ägare till virket utföres fullt korrekt och verkligt opartiskt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

21

Skogsstyrelsen har i denna del ytterligare andragit.

Av de skäl, som anförts mot att inmätning av eget virke skall verkställas

av opartiska organ, synes ett särskilt böra framhållas, nämligen att den på

så sätt organiserade inmätningen under vissa förhållanden skulle ställa sig

dyrare än om densamma verkställdes av virkesägarens personal. Vissa större

industriföretag begagna egna detaljföreskrifter för uppdelning av virket på

olika specialsortiment. Dessa föreskrifter skulle korrespondera med företagens

olika industrigrenar och ha anpassats efter virkets kvalitet inom skilda

anskaffningsområden m. m. Vissa företag uppdela sålunda virket i ett flertal

olika sortiment och åsätta stockarna märken efter anvisningar under

drivningen. Det har framhållits att en sådan speciell sortimentsuppdelning

i allmänhet skulle göras snabbare och säkrare av företagets egna mätare, som

äro särskilt tränade att tillämpa dessa specialföreskrifter, än av inmätningsföreningarnas

personal.

Från industriens sida har även gjorts gällande att mätningen av det egna

virket regelmässigt vore organiserad efter vad som i de särskilda fallen ställde

sig mest lämpligt av praktiska motiv av organisatorisk art. Kostnads- och

andra lämplighetshänsyn skulle därvid även spela in. Den mätning, som

företagaren själv verkställer, har från industriens sida ansetts vara fullt betryggande.

Den skulle också ske under omedelbar kontroll av de arbetare,

som för sin avlöning kunde vara beroende av mätningsresultaten.

Vad nu anförts torde måhända giva vid handen att det skulle vara i viss

mån tveksamt, om särskilda lagstiftningsåtgärder finge anses påkallade för

att framtvinga en opartisk mätning av eget virke. Detta skulle i så fall gälla

sådant virke, som härrörde från industriföretagens egna fastigheter, för vilkas

förvaltning regelmässigt anskaffats särskild, skogligt utbildad personal.

Annorlunda framträder emellertid förhållandet i vad det avser sådant virke,

som industriföretagen förvärvat genom s. k. rotköp. Då virkesförsäljningarna

numera i växande omfattning övergå till att äga rum genom sådana

avtal, få dessa numera större betydelse än tidigare. Om det bestämdes att

köpvirket i regel skulle inmätas genom opartiska mätare, kunde effekten därav

väsentligen minskas eller t. o. m. omintetgöras därigenom, att virkesköpama

allmänt överginge till att förvärva huvudparten virke genom rotköp.

Av skäl, som nu angivits, framträdde det, enligt vad skogsstyrelsen uttalat,

såsom både ändamålsenligt och lämpligt att all mätning av virke i största

möjliga utsträckning komme att verkställas efter enhetliga bedömningsgrunder

och genom opartiska förrättningsmän. De invändningar, som rests mot

sådan inmätning av eget virke, förefölle styrelsen ej böra tillmätas avgörande

betydelse. Om styrelsen sålunda funne övervägande skäl tala för att inmätningen

av eget virke i regel borde handhavas av opartiska mätningsorgan,

hade styrelsen emellertid icke ansett sig höra förorda en lagregel av den

innebörd, att sådant virke obetingat skulle mätas på dylikt sätt. Liksom

beträffande inmätningen av köpvirke hade styrelsen funnit det lämpligast

att i första hand överlåta åt de enskilda att på frivillighetens väg söka ordna

denna fråga på ett tillfredsställande sätt. Detta ståndpunktstagande hade föranletls

jämväl därav, att utvecklingen under de senaste åren mer och mer

gått därhän, att ett flertal industriföretag frivilligt överlämnat all inmätning

av virke till opartiska organ. Först i den mån denna utveckling icke

fortsatte i önskvärd riktning, borde lagstiftningen ingripa. Styrelsen förme
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

nade alltså att de åtgärder, som nu borde ifrågasättas på förevarande område,

kunde inskränkas till en fullmaktslagstiftning. Denna syntes böra innehålla

bemyndigande för Kungl. Maj:t att, då särskilda skäl talade därför,

meddela erforderligt förordnande i ämnet. En sådan utformning av lagstiftningen

syntes möjliggöra en önskvärd smidig anpassning av dess tillämpning.

Styrelsen förutsatte att ifrågavarande fullmakt, åtminstone i vad den avsåge

mätning av virke från egna fastigheter, icke komme att utnyttjas i andra fall

än då det med hänsyn till de intressen, som berördes av inmätningen, kunde

anses direkt påkallat att denna överlämnades till opartiska förrättningsmän.

I den mån vederbörande industriföretag kunde påvisa att ett överlämnande

av inmätningen av det egna virket till opartiskt organ skulle medföra påtaglig

skada eller olägenhet för företaget, borde detta såvitt möjligt bibehållas

vid sin befogenhet att själv mäta virket. Behörig hänsyn borde därvid i möjligaste

mån tagas till företagets önskemål att förbehålla de egna mätarna

inmätningen av vissa specialsortiment. Förordnandet skulle därjämte, där så

ansåges lämpligt, kunna omfatta mätning allenast av virke från rotköp men

icke mätning av sådant virke, som avverkades å företagets egna fastigheter.

Beträffande frågan om mätningsorganens lämpliga organisation

har skogsstyrelsen till en början framhållit att, då det vore ett viktigt

allmänt intresse att tillse att virkesmätningen handhades på ett ändamålsenligt

och fullt opartiskt sätt, det kunde ifrågasättas, om icke mätningsorganen

borde vara statliga. Vid ett ställningstagande till organisationsspörsmålet

finge emellertid, enligt styrelsens förmenande, icke förbises att

å virkesmätningens område genom i huvudsak frivilliga åtgärder uppbyggts

en organisation i form av virkesmätningsföreningar, vilkas samlade verksamhetsområden

numera omfattade hela riket. Det måste, efter styrelsens

uppfattning, anföras mycket starka skäl för att icke i fortsättningen utnyttja

denna organisation, vilken visat sig ändamålsenlig. På grund härav

hade styrelsen ansett sig sakna anledning att till närmare övervägande upptaga

frågan om ett förstatligande av mätningsorganen.

I förevarande sammanhang har skogsstyrelsen vidare uttalat att, eftersom

den nuvarande organisationen av virkesmätningsföreningama finge ur

virkessäljarnas synpunkt anses tillfredsställande, styrelsen icke funnit skäl

att ingå på frågan om avvägningen mellan säljarepartens och köparepartens

inflytande inom föreningarna.

Skogsstyrelsen har ytterligare med avseende å organisationsspörsmålet anfört

att det med hänsyn till virkesmätningens betydelse för arbetareparten

kunde ifrågasättas, om icke jämväl denna part borde vid sidan av säljareoch

köpareparterna erhålla medinflytande inom mätningsorganen. Härom

har styrelsen närmare yttrat.

Då det gäller att bereda arbetarintresset medinflytande i virkesmätningsföreningama,

uppkomma svårigheter av organisatorisk art. Genom att i föreningarnas

styrelser upptaga representanter för samtliga nu nämnda intressen

skulle sålunda åvägabringas ett trekantsförhållande, som knappast är

fullt ändamålsenligt för det löpande arbetet i styrelserna, önskemålet att

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95.

23

erhålla representation för arbetarna framträder icke lika starkt som beträffande

övriga parter. För arbetareparten är sålunda den närmare utformningen

av kvalitetsreglerna i mätningsinstruktionerna i allmänhet av mindre

vikt. Denna part har i stället intresse av att kunna kontrollera mätningarnas

rätta utförande. Ett inflytande i dylikt hänseende skulle kunna beredas

arbetareparten genom representation i sådana kontrollnämnder, som nu

finnas i ett par virkesmätningsföreningar. Dessa nämnders uppgift är nämligen

att pröva klagomål över föreningarnas mätningar, varigenom nämnderna

komma att utöva kontroll över mätningarna och deras rätta utförande.

I nämnderna ingå för närvarande lika representanter för köpare och säljare

samt en opartisk ordförande. Enligt skogsstyrelsens uppfattning skulle

de önskemål, som nu behandlas, kunna tillgodoses, om i nämnderna finge

ingå en representant för vartdera arbetar-, köpar- och säljarintresset. Det

kan ifrågasättas, om icke i kontrollnämnderna härutöver borde ingå även

en fjärde person, som skulle fungera såsom opartisk ordförande. Med hänsyn

till önskvärdheten att göra organisationen av dessa nämnder så enkel

och smidig som möjligt har styrelsen emellertid funnit det mest ändamålsenligt

att begränsa antalet ledamöter i nämnderna till de tre partsrepresentanterna.

Dessa ledamöter böra bland sig utse ordförande. Det bör förutsättas

att i nämnderna enbart inväljas personer, som äro väl insatta i hithörande

frågor.

I anslutning till vad sålunda anförts har skogsstyrelsen vidare yttrat.

En betydelsefull uppgift för kontrollnämnderna skall som nämnt vara att

utgöra klagoinstans beträffande mätmngsorganens mätningar. Av stor vikt

är givetvis att nämnderna för sina kontrollmätningar komma att äga tillgång

till personal, som får anses fullt opartisk gentemot den som utfört överklagade

mätningar. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas, om icke nämnderna

borde organiseras fullt självständiga gentemot virkesmätningsföreningama.

I sakens natur ligger emellertid att man av olika skäl icke lämpligen kan

anställa särskild mätningspersonal hos nämnderna. Det torde i stället få

ankomma på nämnderna att i varje särskilt fall avgöra, huruvida opartisk

personal från den inmätningsförening, som verkställt den överklagade förrättningen,

eller personal från annat håll lämpligen bör anlitas. Härvid

lärer det sakna betydelse, om nämnden utgör ett organ inom virkesmätningsI

oreningen eller organiseras helt självständigt. Om man väljer sistnämnda

alternativ, måste nämnderna åtminstone delvis finansieras av allmänna medel.

Nämnderna skulle därigenom bliva att betrakta som i viss mån statliga

organ. Det skulle därvid också framträda som naturligast att låta statlig

myndighet utse ledamöterna i nämnderna. Om nämnderna åter knytas till

virkesmätningsföreningama, bibehåller man även på detta område föreningarnas

självbestämmanderätt. I föreningarnas stadgar torde därvid närmare

höra angivas hur de olika ledamöterna skola utses. Enligt skogsstyrelsens

förslag möter icke hinder för två eller flera virkesmätningsföreningar

att, om så anses ändamålsenligt, ha gemensam nämnd.

Rörande kontrollnämnderna har skogsstyrelsen slutligen anmärkt alt det

syntes styrelsen uppenbart att nämnderna lämpligen icke borde användas

uteslutande som klagoinstanser. Den erfarenhet och kunnighet på olika områden,

som ledamöterna av en sådan nämnd besulte, förefölle böra utnyttjas

även för andra ändamål. Sålunda läge det nära till hands att nämnderna

finge inspektera miilningsarbetet, exempelvis genom kontrollresor.

Efter alt ha framhållit alt vad skogsstyrelsen hittills anfört angående

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 95.

mätningsorganens organisation väsentligen avsåge det läge, då virkesmätningen

i huvudsak ordnades på frivillighetens väg, har styrelsen rörande det

fall, då förordnande meddelas att virkesmätningen i större omfattning skall

handhavas av opartiskt organ, anfört följande.

I en sådan situation framträda givetvis de skäl, som anförts för statliga

mätningsorgan, betydligt starkare. Den obestridliga fördel, som är förenad

med att även i ett dylikt läge kunna bibehålla den förefintliga organisationen,

gör emellertid att skogsstyrelsen för sin del ansett det mest ändamålsenligt

att mätningstvånget i första hand får utövas genom en befintlig organisation

på området, givetvis under förutsättning att denna är fullt lämplig

för ändamålet. Därest förordnande om mätningstvång obetingat skulle förutsätta

inrättandet av nya mätningsorgan, torde detta komma att medföra

att en måhända olycklig återhållsamhet iakttoges. Exempelvis i ett sådant

läge, då virkesmätningen inom ett område tämligen allmänt utföres genom

vederbörande virkesmätningsförening men en viss del av densamma handhaves

genom parterna själva på ett mindre tillfredsställande sätt, kan det

synas vara en allför omständlig apparat att tillsätta nya organ. Däremot

skulle en ändring härutinnan smidigt kunna åstadkommas, om virkesmätningsföreningen

kunde erhålla auktorisation att ensam i erforderlig omfattning

handhava inmätningen inom sitt område.

Som villkor för att en virkesmätningsförening skall erhålla auktorisation

bör givetvis gälla alt föreningen uppfyller de krav i fråga om verksamhetens

allmänna syfte och dess utövande, som angivits i det föregående, samt att

organisationen får anses betryggande. Styrelsen skall alltså vara sammansatt

med lika antal representanter för köpare och säljare. Kontrollen över

mätningarna skall vidare tillkomma en särskild nämnd, kontrollnämnd,

sammansatt av representanter för köpare, säljare och arbetare. Det har härvidlag

också synts lämpligt att uppställa den fordran, att föreningens stadgar

godkänts av Kungl. Maj:t.

Skulle åter inom ett område lämplig virkesmätningsförening saknas, bör

Kungl. Maj:t äga möjlighet alt tillsätta ett särskilt organ för ändamålet.

Först i det läge, då parterna underlåta att själva skapa ett betryggande opartiskt

organ för virkesmätningen, blir enligt skogsstyrelsens mening nödvändigt

att det allmänna inskrider. Härvid skall det enligt förslaget få ankomma

på Kungl. Maj:t att förordna att mätning av virke, i den omfattning Kungl.

Maj:t bestämmer, skall få utföras allenast av det statliga organet, förslagsvis

benämnt virkesmätningsnämnd. Organisationen av en sådan nämnd torde

lämpligen kunna anordnas i nära anslutning till vad som här föreslagits beträffande

virkesmätningsförening. 1 sådan nämnd hör sålunda ingå ett lika

antal representanter för köpare- och säljareparten ävensom härutöver en

opartisk ordförande. Liksom beträffande virkesmätningsföreningarnas mätningar

hör i fråga om nämndens mätningar gälla att dessa skola stå under

tillsyn av en särskild kontrollnämnd med representanter för köpare, säljare

och arbetare. Samtliga nu angivna funktionärer synas böra utses av Kungl.

Maj:t. Personalen hos virkesmätningsnämnd -— mätningschef, kontorspersonal,

mätare och kontrollanter m. fl. —- synes däremot böra antagas av

nämnden. Närmare erforderliga regler för virkesmätningsnämnds verksamhet

torde böra meddelas i ett av Kungl. Maj:t utfärdat reglemente.

I förevarande sammanhang har skogsstyrelsen berört ett par andra spörsmål

av organisatorisk art.

Sålunda har skogsstyrelsen framhållit att, därest statsmakterna på sätt

styrelsen förutsatt skulle lämna virkesmätningsföreningarna ökade uppgif
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

25

ter genom auktorisation att handhava mätningen inom visst område, fråga

uppkomme, huruvida de nuvarande verksamhetsområdena för föreningarna

kunde anses fullt ändamålsenliga. Beträffande några föreningar syntes fog

finnas för önskemål om förändringar. Enligt styrelsens uppfattning borde

emellertid gränsdragningen mellan olika föreningars områden i första hand

avgöras genom frivillig överenskommelse. Därest detta icke skedde, borde

förhållandet uppmärksammas i samband med förordnande om auktorisation.

Vidare har skogsstyrelsen ifrågasatt, om icke vissa fördelar i organisatoriskt

hänseende skulle kunna ernås genom en gemensam organisation av

flottning och virkesmätning. Styrelsen har dock funnit det mest ändamålsenligt

att flottning och virkesmätning handhades av skilda organ.

Slutligen har skogsstyrelsen beträffande virkesmätningsrådet uttalat att

detta i framtiden kunde antagas komma att få ökad betydelse, bl. a. såsom

en mellaninstans mellan virkesmätningsföreningama och statens organ, varför

det vore naturligt att rådet lämnades orubbat av den ifrågasatta lagstiftningen.

Under erinran om alt skogsstyrelsen ansett föreliggande missförhållanden

å virkesmätningens område icke kunna avhjälpas enbart genom ett system

med fasta regler för inmätningen av virke, har styrelsen framhållit att detta

ståndpunktstagande icke uteslöte behovet av det allmännas stöd jämväl vad

avsåge tillämpningen av mätningsregler. Härutinnan har styrelsen

närmare andragit.

För att underlätta en sådan frivillig utveckling å det organisatoriska området,

som av skogsstyrelsen åsyftats, skulle ett system med fasta mätningsregler

obestridligen vara av fördel. Därigenom skulle det icke för parterna

i något läge framträda som på så sätt olägligt att överlåta inmätningen åt

ett opartiskt organ, att man därigenom förlorade den frihet i själva mätningens

utförande, som eljest skulle föreligga. Enligt vad styrelsen funnit torde

vidare knappast kunna förutsättas att all inmätning kommer att övertagas

av virkesmätningsföreningar. För att den mätning, som alltså jämväl i fortsättningen

verkställes genom parterna själva, skall bliva jämförbar med den

opartiska mätningen, synes det styrelsen angeläget att den utföres enligt samma

regler.

Under åberopande av vad skogsstyrelsen nu anfört har styrelsen ansett

sig böra föreslå att de bestämmelser, som finnas i 1943 års lag, i huvudsak

bibehållas som ett komplement till den reglering å det organisatoriska området,

som styrelsen förordar. Det torde således alltjämt böra ankomma på

Kungl. Maj:t alt, när skäl därtill äro, kunna förordna att mätning av virke

skall utföras i enlighet med föreskrifter, som meddelas av Kungl. Maj:t eller

efter Kungl. Maj:ts bestämmande av skogsstyrelsen. I samband med sådant

förordnande torde det vara ändamålsenligt att Kungl. Maj:t tillika föreskriver

att mätningen skall, där så påfordras av den vars rätt beröres av mätningen,

utföras av virkesmätare, som erhållit auktorisation. Auktorisation

som virkesmätare torde därvid i törsta hand böra meddelas virkesmätningsförcning,

som uppfyller de av skogsstyrelsen i del föregående för sådant ändamål

uppställda fordringarna.

Genom vad skogsstyrelsen sålunda förordat skulle de framsteg å virkesmätningens

område, som med stöd av 1943 års lagstiftning åstadkommits

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

såtillvida, att fasta regler börjat komma till användning även vid den fria

mätningen, bevaras och kunna ytterligare befästas.

Skogsstyrelsen har vidare yttrat i huvudsak följande.

Ehuru en stor fördel får anses vunnen därigenom, att enhetliga regler för

virkesmätningen regelmässigt komma att tillämpas åtminstone inom samma

virkesmätningsförenings område, måste dock åtminstone på något längre sikt

som mål uppställas att samma regler bliva gällande för betydligt större områden

med likartade avsättningsmöjligheter för virket; beträffande sådana

sortiment, där så anses lämpligt, böra reglerna om möjligt gälla för landet i

dess helhet.

De av de olika virkesmätningsföreningarna utfärdade mätningsinstruktionerna

äro sinsemellan olika. Denna ordning med olika mätningsinstruktioner

kan knappast anses tillfredsställande. Försäljningen av virke försvåras,

när den skall äga rum inom ett annat område än där inmätningen verkställts.

Vissa industriföretag företaga regelmässigt virkesinköp inom flera

virkesmätningsföreningars områden. För dessa framträder systemet med olika

mätningsinstruktioner givetvis såsom olägligt. Ett fullt enhetligt mätningssystem

skulle sålunda underlätta virkeshandeln. Först genom ett sådant

möjliggöres vidare upprättande av en tillförlitlig avverkningsstatistik.

Å prisbildningens område måste det också vara en avgjord fördel med en

sådan enhetlighet. För närvarande kunna nämligen virkespriserna inom olika

virkesmätningsföreningars områden endast med svårighet och ofullständigt

jämföras med varandra. Jämväl andra fördelar av mera organisatorisk

natur äro förenade med enhetliga mätningsregler. Sålunda skulle därigenom

mätningspersonalens utnyttjande underlättas. Slutligen torde ett enhetligt

mätningssystem möjliggöra en rationellare utbildning av mätningspersonal

och hör därigenom på längre sikt vara ägnat att göra mätningen säkrare och

bedömningen enhetligare.

Slutligen har skogsstyrelsen beträffande föreliggande spörsmål anfört.

Även om enligt skogsstyrelsens uppfattning starka skäl kunna anföras

för införande av gemensamma inmätningsregler för störa delar av landet,

anser sig styrelsen dock icke vilja förorda att en sådan ordning tillskapas

tvångsvis. Styrelsen finner alltså att man även å detta område närmast

bör eftersträva en frivillig reglering. En i huvudsak allmän uppgift

torde dock vara att leda tillskapandet av sådana mätningsregler, som äro

lämpliga att tillämpas inom större områden. Sedan dylika regler framkommit,

torde man till en början höra avvakta de olika virkesmätningsföreningarnas

ställningstagande, innan det allmänna vidtager ytterligare åtgärder för

reglernas tillämpning. Man mås le därvid givetvis noga pröva de skäl, som

kunna anföras för att inom någon virkesmätningsförenings område fortfarande

bibehålla de äldre reglerna eller vidtaga lokala jämkningar i de allmänna

föreskrifterna. Svårigheter och avsevärda kostnader äro alltid förenade

för en virkesmätningsförening med övergången från ett mätningssystem

till ett annat. Tidpunkten för övergången till ett nytt system måste

därför i varje fall såvitt möjligt anpassas efter föreningarnas berättigade önskemål.

Detta torde kunna ske därigenom att antingen de allmänna reglerna

till en början göras tillämpliga endast inom vissa virkesmätningsföreningars

områden eller dispens meddelas.

Även om ett enhetligt mätningssystem tillämpas beträffande något virkessortiment,

är det givet att tid efter annan erfordras översyn och eventuell

omarbetning. Nya krav från skogsbrukets och industriens sida, nya mätningsmetoder,

överhuvud taget hela utvecklingen å det skogliga och skogsin
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

KunyI. Maj.ts proposition nr 95.

27

dustriella området kommer med säkerhet att framskapa nya behov och nya

mätningsmetoder. Till följd därav framkomma också önskemål om nya eller

ändrade mätningsregler. Det ständiga arbete, som här torde bliva erforderligt,

synes lämpligast böra ske i form av samarbete mellan de olika mätningsorganen

och det allmänna. En sammanslutning sådan som virkesmätningsrådet

kommer att fylla en viktig funktion för att åstadkomma detta

samarbete. I sakens natur ligger att tillämpningen av ett enhetligt mätningssystem

måste vara smidig och lätt kunna anpassas efter ändrade förhållanden.

Med hänvisning till att skogsstyrelsen funnit det lämpligt att själva utförandet

av virkesmätningen uppdroges åt de redan befintliga enskilda virkesmätningsföreningarna,

har styrelsen uttalat att det statliga inflytande å området,

som med hänsyn till det allmännas intresse av mätningens rätta handhavande

framträdde såsom naturligt, syntes höra komma till stånd genom

\iss tillsynsverksamhet. Detta förefölle så mycket naturligare som

mätningen jämlikt styrelsens förslag i viss utsträckning torde komma att ske

enligt föreskrifter, som utfärdats av myndighet. I än högre grad bleve så

fallet, därest föreningarnas verksamhet direkt stöddes därigenom, att Kungl.

Maj:t föreskreve att mätningen i viss omfattning obligatoriskt skulle verkställas

genom föreningarna.

Om anordnandet av berörda tillsynsverksamhet har skogsstyrelsen anfört.

Tillsynsverksamheten beträffande virkesmätningen synes enligt skogsstyrelsens

uppfattning liksom för närvarande lämpligen böra bedrivas i form

av inspektioner. Genom dessa bör i första hand fastställas, om mätningarna

verkställas i enlighet med utfärdade föreskrifter och överhuvud taget

handhavas på ett ändamålsenligt sätt. I sakens natur ligger att tillsynen över

de mätningar, som fullgöras av andra än opartiska organ, måste bliva den

mest tidskrävande uppgiften. En löpande kontroll över virkesmätningsföreningamas

egna mätningar torde nämligen i fortsättningen liksom hittills

komma att utövas genom föreningarna själva. Detta hindrar emellertid icke

att som nämnts en viss tillsyn från det allmännas sida bör äga rum även beträffande

virkesmätningsföreningarna.

Inspektionerna böra icke endast avse kontroll. De synas även och i minst

lika hög grad böra innefatta upplysning. Under inspektionerna iakttagna

bristfälligheter i mätningarna kunna säkerligen i flertalet fall tillrättas genom

lämplig handledning. Överhuvud taget böra inspektionerna i första

hand icke anordnas efter fiskaliska synpunkter.

En viss tillsyn över den auktoriserade virkesmätningen kommer också att

ske därigenom, att denna mätning föreslagits skola genom klagan kunna

bringas under skogsstyrelsens prövning.

Den organisation på virkesmätningens område, som skogsstyrelsen ansett

sig böra tillstyrka, har lämnat åtskilliga uppgifter åt statliga organ. Mätningsföreskrifter

skola utarbetas. I den mån sådana givas officiell prägel och

förordnande meddelas om deras tillämpning, torde dispenser behöva lämnas.

Det allmänna skall handhava en viss tillsyns- och upplysningsverksamhet.

Statens representanter måste noggrant göra sig underrättade om utvecklingen

å virkesmätningens område. Frivilliga åtaganden från de enskildas sida

böra eftersträvas. Man måste därför förutsätta att viktiga initiativ skola kunna

tagas från det allmännas representanter. I första hand böra dessa därvid

söka eftersträva alt virkesmätningen genom frivilliga åtaganden ordnas på

mest tillfredsställande sätt.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

Alla nu nämnda uppgifter lämpa sig knappast för direkt handläggning hos

Kungl. Maj:t. Flertalet äro av den natur att de torde böra handhavas av

central myndighet. Det mest ändamålsenliga är därvid utan tvivel att hela

verksamheten koncentreras hos en myndighet. Vissa skäl torde kunna anföras

för att kontrollen över mätningsföreskrifterna sammankopplades med

kontrollen över lagen om mått och vikt. I så fall skulle mynt- och justeringsverket

erhålla även förevarande tillsynsverksamhet. Någon egentlig fördel

av organisatorisk art torde emellertid knappast vara förenad härmed. För

fullgörande av tillsynsverksamhet å virkesmätningens område kräves nämligen

en speciell sakkunskap, vilken icke är erforderlig vid den tillsynsverksamhet,

som nu utövas genom mynt- och justeringsverket. Övriga uppgifter

å förevarande område kräva i ännu högre grad sådan speciell sakkunskap.

Då denna är att hänföra till det skogliga området, finner skogsstyrelsen, som

i detta ämne samrått med mynt- och justeringsverket, det naturligt att förevarande

uppgifter anförtros åt styrelsen. En sådan anordning underlättas

genom att styrelsen redan byggt upp en organisation för ändamålet och därigenom

vunnit viss erfarenhet å området. Vissa ärenden, såsom utfärdandet

av mätningsföreskrifter, böra självfallet avgöras efter samråd jämväl med

mynt- och justeringsverket.

I förevarande sammanhang har skogsstyrelsen till behandling upptagit

spörsmålet huru virkesmätningsärendena närmare borde beredas och handläggas

inom styrelsen samt personalbehovet för ändamålet. I denna del hänvisas

till betänkandet s. 103—105.

Skogsstyrelsen har framhållit att, därest styrelsens lagförslag bleve upphöjt

till lag, Kungl. Maj:t i anslutning därtill syntes böra utfärda kungörelse

om mätningsföreskrifter att samtidigt med lagen lända till

efterrättelse. I kungörelsen skulle angivas de sortiment, beträffande vilka

mätningen skulle utföras enligt särskilda föreskrifter. Sådana föreskrifter

syntes alltjämt böra tillämpas för samtliga de sortiment, som funnes upptagna

i kungörelsen nr 944/1943, ävensom för props och propsämnen. Liksom för

närvarande skulle föreskrifterna tillämpas endast där mätningen vore avsedd

att ligga till grund för bestämmande av vederlag för virke. I motsats till vad

som gällde enligt sistnämnda kungörelse borde endast där part så påfordrade

föreskrifterna tillämpas i fråga om virke, som försåldes till enskild person

för dennes husbehovsförbrukning eller för förädling i rörelse, vilken dreves

utan biträde av flera än make och barn under sexton år. Styrelsen förutsatte

vidare att auktoriserad mätning tills vidare endast skulle äga rum, om

den, vars rätt berördes av mätningen, så påfordrade.

I anslutning till vad skogsstyrelsen sist anfört har styrelsen ytterligare andragit.

Med stöd av 1943 års lag har Kungl. Maj:t auktoriserat samtliga tio nu

verksamma virkesmätningsföreningar. Denna auktorisation har emellertid

icke medfört att dessa föreningars mätningsförrättningar över lag betraktats

såsom auktoriserade; så har endast varit fallet med de inmätningar, där part

uttryckligen påkallat att mätningen skall utföras såsom auktoriserad. Att

auktoriserade mätningsorgan sålunda ha att verkställa olika slag av mätningar,

auktoriserade och frivilliga, kan måhända synas i någon mån oegentligt.

Alla mätningar skola nämligen utföras enligt samma regler och böra ske

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

29

med samma noggrannhet. Av praktiska skäl torde det dock vara ändamålsenligt

att upprätthålla denna skillnad. I flertalet fall, då virkesmätningsföreningarna

anlitas, sakna nämligen parterna intresse av att kunna överklaga

mätningsförrättningarna hos skogsstyrelsen. Man torde i allmänhet vara tillfredsställd

med den interna kontroll, som är anordnad av inmätningsföreningarna

själva. Det lärer också endast i undantagsfall ha inträffat att part,

sedan frivillig mätning ägt rum genom en virkesmätningsförening, påkallat

auktoriserad mätning. Där sådant förekommer, torde man också genom att

anlita andra förrättningsmän, t. ex. kontrollmätare, med högre kvalifikationer

än de första mätarna, kunna giva den auktoriserade mätningen en i viss

mån annan karaktär än den frivilliga.

Yttrandena.

Av de myndigheter och sammanslutningar, som hörts angående skogsstyrelsens

lagförslag, har ett tjugutal avstyrkt detsamma. Från några håll har

påyrkats anstånd med lagstiftning på förevarande område. Övriga hörda

myndigheter och korporationer, uppgående till ett antal av omkring åttio, ha

i princip tillstyrkt förslaget eller lämnat detta utan erinran.

I de yttranden, i vilka förslaget avstyrkts, ha såsom skäl härför framförts

i huvudsak följande synpunkter. Genom den frihet beträffande mätningen,

som för närvarande rådde, hade några nämnvärda olägenheter icke uppstått,

varför behov av den föreslagna lagstiftningen ej förelåge. De av skogsstyrelsen

förordade bestämmelserna vore ej lämpliga med avseende å förhållandena

i södra Sverige utan skulle där förorsaka avsevärt besvär och dryga

kostnader för dem som komme att därav beröras. Vissa av de i lagförslaget

upptagna föreskrifterna, särskilt de som rörde mätningen av eget virke, finge

anses alltför hårt ingripa i den enskildes handlingsfrihet.

Som skäl för det framförda yrkandet om anstånd med lagstiftningen har

åberopats att större erfarenhet från de nu verksamma virkesmätningsföreningarnas

arbete borde samlas, innan förfarandet på virkesmätningsområdet

definitivt lagfästes.

Även i de yttranden, vari den föreslagna lagstiftningen i princip tillstyrkts

eller lämnats utan erinran, ha åtskilliga invändningar framställts mot den

utformning, förslaget erhållit. Framför allt ha invändningar rests mot det

likställande av eget virke med köpvirke, som förslaget innefattar. Vissa anmärkningar

ha även riktats mot den tillämnade organisationen av mätningsorganen.

Jämväl vad som föreslagits för åstadkommande av enhetliga mätningsföreskrifter

har från flera håll blivit föremål för gensagor.

Ur de yttranden, i vilka ifrågavarande lagstiftning sf

ö r s 1 ag tillstyrkts, må återgivas följande mera allmänna sy npunkte

r på lagstiftningsfrågan.

Statens bränslekommission har inledningsvis framhållit att det ur de synpunkter,

kommissionen såsom krisorgan hade att företräda, skulle vara fullt

tillfredsställande, om åt 1943 års lag gåves fortsatt giltighet, men att det å

andra sidan självfallet vore önskvärt alt en mera slutgiltig lagstiftning på

området komme till stånd. Vidare har kommissionen anfört.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 95.

Skogsstyrelsens förslag förutsätter, i likhet med nu gällande lagstiftning,

att lagbestämmelserna om virkesmätning skola träda i tillämpning först efter

Kungl. Majds särskilda förordnande. En fullmaktslagstiftning av den typ,

som styrelsen föreslagit, torde i princip vara en god och lämplig grund för

fortsatt arbete med att åstadkomma en tillfredsställande ordning på virkesmätningens

område. Vid strävan efter bättre ordning bör man emellertid gå

fram med försiktighet. Förordnande om lagtillämpning torde därför böra

tillgripas endast i den mån berörda parter icke själva inom skälig tid kunna

träffa frivilliga uppgörelser om ordnad virkesmätning.

Länsstyrelsen i Gotlands län har yttrat.

Det synes synnerligen betydelsefullt för såväl skogsägare som virkeskonsumenter

att en betryggande ordning för virkesmätningen kommer till stånd.

Såsom förslaget utformats torde enligt länsstyrelsens mening starkare betänkligheter

icke behöva hysas mot förslagets upphöjande till lag. Först och

lrämst avses ju med förslaget, liksom med 1935 års lag, endast en fullmaktslsg,

vilken för sin tillämpning är beroende av Kungl. Maj :ts förordnande.

Förordnande enligt 1935 års lag har hittills icke behövt meddelas, tack vare

att lagens blotta existens medfört tillkomsten av starka branschsammanslutningar

till en förbättrad ordning på virkesmätningens område. Det är att

hoppas alt utvecklingen inom landets södra delar skall gå i samma riktning.

Det förutsattes ju enligt betänkandet att mätningssammanslutningarna i dessa

landsdelar skola få tid att utbygga sin organisation och parterna tillfälle att

avveckla den egna mätningsverksamheten innan ett förordnande kan övervägas.

Länsstyrelsen, hushållningssällskapets förvaltningsutskott och skogsvårdsstyrelsen

i Skaraborgs län ha uttalat sin anslutning till förslaget att lagen

skulle bliva en fullmaktslag, som ej behövde träda i tillämpning, därest den

ordning på virkesmätningens område, som ansåges erforderlig, kunde ernås

genom frivillig överenskommelse mellan berörda parter.

Liknande uttalanden ha gjorts av hushållningssällskapets förvaltningsutskott

i Vösternorrlands län, skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län, Östergötlands

och Södermanlands handelskammare samt Norrbottens tumningsförening

och Södra Sveriges virkesmätningsförening.

Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit att

det icke minst ur de enskilda skogsägarnas synpunkt förefölle angeläget att

en organisation av virkesmätningen komme till stånd efter i möjligaste mån

enhetliga linjer. Det framlagda förslaget syntes vara väl ägnat att i första

hand på frivillighetens väg åstadkomma en utveckling i önskvärd riktning.

Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, i vars yttrande länsstyrelsen

och hushållningssällskapets förvaltningsutskott i länet instämt, har betonat

att det ur skogsbrukets synpunkt vore synnerligen önskvärt att reda och

likformighet skapades på virkesmätningens område där uppenbara missförhållanden

nu förelåge till följd av brist på enhetliga bestämmelser angående

virkets inmätning. Härefter har i yttrandet anförts bl. a. följande.

Av skogsstyrelsen föreslås fullmakt för Kungl. Maj:t beträffande lagens

tillämpning. Lagens värde blir sålunda i högsta grad''beroende på dess tilllampmng.

Sker denna med noga aktgivande på de speciella förhållandena

inom olika landsdelar, torde de föreslagna åtgärderna icke behöva bliva allt
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Mcij:ts proposition nr 95.

för betungande för skogsägarna. Det torde emellertid komma att bereda särskilda

svårigheter att giva lagen en så pass smidig anpassning, att de väsentliga

nackdelarna med de föreslagna åtgärderna undvikas. Det synes styrelsen

önskvärt att frivilliga lokala sammanslutningar i största möjliga utsträckning

komma till stånd för genomförande av enhetliga mätningsbestämmelser.

Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län har yttrat att en ny lagstiftning om

virkesmätning syntes motiverad av de brister, som vidlådde virkesmätningen

mom vissa landsdelar; och i anslutning till detta yttrande har styrelsen understrukit

lämpligheten av att 1935 och 1943 års lagar ersattes av en enda

lag. Som ett totalomdöme om det framlagda förslaget har styrelsen uttalat

att detsamma syntes vara väl utformat och ägnat att befordra en rättvis virkesmätning.

Av skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län har anförts.

Skogsvårdsstyrelsen har i princip intet att erinra mot lagförslaget. Visserligen

skulle man kanske kunna ifrågasätta nödvändigheten av att stifta en

ny virkesmatmngslag för de områden, speciellt mellersta och norra Sverige

dai'' virkesmatningsföreningar finnas, vilka ha visat sig fungera på ett fullt

tillfredsställande sätt, och där utvecklingen går mot ett mera enhetligt och

opartiskt mätningssystem allteftersom mätningsföreningarna efterhand få

övertaga matningarna av en allt större mängd av det avverkade virket Då

det emellertid givetvis är en fördel att äga en lag gällande för hela landet

,d.aden som 1 detta fal1 ar en fullmaktslag, vilken endast skall tillgripas

rla tnvihga överenskommelser om mätning icke kunna ernås, torde den påskynda

utvecklingen mot ett alltmera enhetligt och opartiskt mätningssystem

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län har gjort följande uttalande.

Ingen som helst tvekan behöver råda därom, att det är ett allmänt intresse

lika val som av avgörande betydelse för enskilda parter, alt virkesmätningen

utfores pa ett fullt rattvist och inom så störa områden som möjligt likformigt

satt. Emellertid hade det givetvis -varit olyckligt, om 1935 års lag komen

nr ™ utsträckas till hela landet, enär, som skogsstyrelsen påumt1’

en tillämpning av lagen till dess yttersta konsekvens skulle påkalla

tillskapandet av en mycket tungrodd administrationsapparat. I så måtto måse

det anses lyckligt att det framlagda förslaget i motsats till 1935 års lag

later redan befintliga organisationer på området fortfarande utnyttjas.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har, med instämmande av Sveriges

lantbruks förbund, yttrat i huvudsak följande.

Hur virkesmätningen utformas i vårt land är, som skogsstvrelsen också

framhåller i betankandet, av intresse lör ett flertal olika parter. Virkesmätningen

ar sålunda av grundläggande betydelse för handeln med virke eftersom

vid matning av köpvirke den inmätta kubikmassan ligger till grund för

fastställandet av den köpeskilling, som skall erläggas för virket; såväl säl.

lare sonr köpare ha darfor stort intresse av hur virkesmätningen utföres

Av en skogsarbetarna aro i bog grad beroende av mätningen genom att i

stora delar av landet huggning och körning betalas efter den inmätta kubikmassan.

För det allmänna slutligen är det även av största vikt atl mätningen

utfores eller mest andamalsenl.ga grunder, enär en rätt utformad mäfninas

instruktion . bog grad bidrager lill att skogens värden utnyttjas på bästa sätt’

Vi rkesm al n i ngen har sålunda stor betydelse för ell flertal parter var och

cn med sina intressen. När det gäller atl samordna alla dessa intressen blir

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

det utan tvivel svårt att nå ett tillfredsställande resultat, om icke en lagstiftning

finnes, som kan giva visst stöd åt utvecklingen.

Riksförbundet anser, bl. a. av nu omnämnda skäl, att lagbestämmelser

rörande virkesmätning äro nödvändiga, men understryker samtidigt kraftigt

att de böra vara så formulerade, att en frivillig uppgörelse mellan berörda

parter stimuleras. Det föreliggande lagförslaget anser riksförbundet i stort

sett vara väl utformat med avseende på senast berörda synpunkter. Lagen

är en fullmaktslag, vilken för sin tillämpning är beroende av Kungl. Maj:ts

särskilda förordnande. Riksförbundet förutsätter att dylikt förordnande utfärdas,

först sedan varje möjlighet till frivillig överenskommelse prövats.

Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet har anfört.

Då förbundet sedan mera än 20 år tillbaka arbetat för att undanröja de

mycket otillfredsställande förhållanden, som varit rådande rörande virkesmätningen

och som nödvändigtvis krävt mera enhetliga bestämmelser för att

rättvisa i största möjliga utsträckning skall vederfaras såväl köpar- och

säljarintressen som framför allt arbetarintressen, anser förbundet att nuvarande

förslag med enhetliga grunder för virkesmätningen innebär att förbundets

önskemål och krav i stort sett blivit tillgodosedda. Den variation av

system, som förelegat, har ur arbetaresynpunkt varit högst otillfredsställande.

Då förbundet kan giva sin anslutning till förslaget, beror detta på att

förbundet funnit detsamma innebära sådana enhetliga grunder för mätningen,

att det även ur arbetare- och rättvisesynpunkt är godtagbart.

Åt den sålunda framförda uppfattningen har även Svenska lantarbetareförbundet

i sitt yttrande givit uttryck.

Virkesmätningsrädet har andragit.

Virkesmätningsrådet tillåter sig uttala den meningen, att förhållandena i

fråga om virkesmätningen inom de områden där virkesmätningsföreningar

av ålder varit verksamma — Norrland, Dalarna och Värmland — numera

äro sådana, att någon ny lagstiftning, som ersätter 1935 års lag, ej kan

anses motiverad för dessa delar av landet. Med hänsyn härtill förefaller det

rådet, som om en utvidgning av tillämpningsområdet för nämnda lag att

gälla i hela landet borde komma till stånd. Därest emellertid en lag, uppbyggd

enligt samma principer som 1935 års lag, icke skulle anses passande

för södra Sverige, har virkesmätningsrådet mot själva grundprincipen i förslaget,

nämligen att bestämmelserna i lagen skola tråda i tillämpning först

efter Kungl. Maj:ts särskilda förordnande, intet att erinra. Rådet förutsätter

dock att lagen icke kommer att sättas i kraft, förrän vägande skäl föreligga

föi ett sådant ingripande. Enligt rådets mening bör lagen träda i tillämpning,

först när det visat sig att en objektiv och opartisk mätning icke kan erhållas

genom frivilliga överenskommelser mellan köpare- och säljareparterna.

Av Norrlands skogsvårdsförbund har anförts.

Det synes ostridigt att de förhållanden, som beträffande virkesmätningen

varit rådande inom stora delar av mellersta och södra Sverige, icke varit

tillfredsställande vare sig med hänsyn till mellanhavanden mellan köpare och

säljare eller med hänsyn till ett ekonomiskt utnyttjande av skogens produkter.

En ändamålsenlig mätning saknar ingalunda betydelse för skogshushållningen

och skogsvården. Mätningsinstruktionerna, ytterst dikterade av råvarans

användning vid förädlingen, påverka apteringen, gynna uttagandet av

mesta möjliga gagnvirke och göra det möjligt för skogsägaren att erhålla priser,

som stå i skäligt förhållande till virkets kvalitet. Därjämte bör icke för
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 95.

33

bises den goda ordning beträffande virkets uppläggning m. m. på upplagsplatser

i skog och vid transportled, som plägar vara en följd av ett organiserat

mätningsförfarande. En god virkesvård överhuvud taget, vari en ändamålsenlig

uppläggning är ett viktigt led, är kvalitetsbevarande och verkar

sänkande på transport- m. fl. kostnader. Ett genomförande av ordning och

reda beträffande virkesmätningen kommer sålunda skogsbruket till godo i

form av en förbättrad skogsavkastning och ett bättre ekonomiskt resultat,

som i sin tur skapar ett starkare underlag för en ändamålsenlig skogsvård.

Principiellt torde hinder icke böra resas mot ett mera rationellt ordnande

av virkesmätningen än vad hittills varit fallet. Den kritik, som framkommit

vid tillämpningen av 1943 års lag, torde i väsentlig del ha sin grund i den

enligt förbundets mening olyckliga sammankopplingen med priskontrollbpstämmelserna.

I den mån icke ens skogsägarna varit nöjda med just nu

rådande ordning, torde detta säkerligen vara en företeelse, som helt beror

på den nuvarande starka högkonjunkturen och virkeshungem, vilken företeelse

i ett motsatt läge kommer att förbytas mot krav på skydd mot övergrepp

och godtycke. Det torde ej vara för mycket sagt att inom de områden,

där opartisk mätning sedan lång tid tillämpats, icke någon part nu

önskar en återgång till tidigare rådande, oordnade förhållanden.

Ur de yttranden, i vilka förslaget avstyrkts, må återgivas

följande uttalanden av mera principiell betydelse.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har framfört den uppfattningen, att förslaget

icke lämpade sig för de i södra Sverige rådande förhållandena utan

tvärtom vore ägnat att där medföra allvarliga olägenheter; och hushållningssällskapets

förvaltningsutskott i samma län har andragit.

Utskottet har ej anledning bestrida att en obligatorisk virkesmätning genom

av statligt organ utsedda auktoriserade virkesmätare kan ha viss betydelse

för norrländska förhållanden vid tvister mellan säljare och köpare samt

för den allmänna handeln med ved och timmer. För södra Sveriges förhållanden

passar den föreslagna lagen emellertid ej. Här försiggår en omfattande

handel mellan småskogar och småsågar. Det gäller många och små partier.

En obligatorisk auktoriserad mätning skulle ställa sig alltför dyr och orsaka

alltför lång tid mellan köp och mätning. Den är även i stort sett onödig. Såvitt

utskottet har sig bekant förekomma mera sällan sådana tvister mellan

säljare och köpare, som kunna motivera en särskild lag om virkesmätning.

Utskottet anser det alltså fortfarande lämpligt med fri handel i södra Sveriges

skogar.

Av länsstyrelsen i Älvsborgs län har yttrats bl. a. följande.

Förslaget, som tydligen tager sikte på ett förenhetligande av mätningsförhållandena

över hela landet, avser en väsentlig skärpning av hittills gällande

bestämmelser. Även om hänsyn tages till undantagsbestämmelserna,

synes förslaget dock innebära ett belastande av skogsnäringen, som icke

kan anses betingat av något oundgängligt behov. En omständighet, som

under nu rådande förhållanden på arbetsmarknaden synes värd större beaktande,

är det ökade behov av arbetskraft, som lagstiftningens tillämpning

skulle medföra. Den ytterligare utvidgning av den statliga förvaltningsapparaten,

som lagstiftningen förutsätter, måste även räknas som en ovälkommen

konsekvens av förslagets genomförande.

Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört.

Skogsstyrelsen har i olika sammanhang framhållit all behov av åtgärder

föreligger för att åstadkomma förbättrade förhållanden å virkesmätningens

tiihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 95. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 9ö.

område framför allt i södra Sverige. Så vitt angår förhållandena inom

Uppsala län har utskottet sig icke bekant att olägenheter uppstått genom den

frihet beträffande mätning, som nu är lådande. Påkallande av auktoriserad

mätning förekommer bär i obetydlig omfattning, vilket förhållande synes

tyda på att parterna äro tillfredsställda med den egna mätningen. Införande

av strängare bestämmelser i fråga om virkesmätning synes i allt fall för

Uppsala län icke vara erforderligt och skulle närmast få till följd väsentligt

fördyrade mätningskostnader.

Skog svårds styrelsen i Jönköpings län har yttrat att det förefölle styrelsen

som om förslaget genomgående bagatelliserade eller förhisåge de svårigheter,

som ett genomförande av detsamma i södra Sverige skulle medföra, kanske

mest beroende på att erfarenheter från Norrland allt för mycket lagts till

grund för förslaget.

Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar läns norra område, i vars yttrande länsstyrelsen

i länet instämt, har förklarat sig i likhet med skogsstyrelsen finna

de virkesmätningsmetoder, som tidigare använts i de södra och mellersta

delarna av landet, i allmänhet icke ha varit tillfredsställande. En bättre

ordning på delta område skulle säkerligen bidraga till att höja det enskilda

skogsbrukets bärkraft och främja en ändamålsenlig skogsproduktion. Skogsvårdsstyrelsen

kunde dock icke finna att skogsstyrelsen förebragt skäl, som

vore så starka, att de motiverade en i den enskildes handlingsfrihet så kraftigt

ingripande lagstiftning som den föreslagna, och enligt skogsvårdsstvrelsens

mening hade skogsstyrelsen även underskattat de svårigheter av teknisk

art, som komme att inställa sig vid ett genomförande av lagstiftningen.

Skogsvårdsstyrelsen ville därför för sin del förorda att, för åstadkommande

av en möjligen önskvärd utvidgning av den ordnade virkesmätningen, clel

allmänna i stället subventionerade den i södra Sverige verksamma virkesmätningsföreningen.

Härigenom skulle mätningen bliva billigare för parterna

och intresset för föreningen skulle stimuleras. I varje fall borde en

sådan åtgärd prövas under en övergångstid; måhända bleve under denna tid

den frivilliga anslutningen till föreningen och dennas livskraft så starka, att

något stöd från det allmänna därefter icke längre behövdes.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län har anfört.

Handelskammaren vill icke förneka att det i och för sig är ett befogat

önskemål att virkesmätning sker efter vissa bestämda normer och att härigenom

skulle skapas större säkerhet och reda i omsättningen. Men detta

torde ingalunda vara något för trävarumarknaden egenartat —- samma torde

förhållandet vara på alla köpenskapens områden. Härtill kommer emellertid

att prisutvecklingen och efterfrågan på skogsprodukter under senare år

medfört att de avarter, som tidigare möjligen kunnat motivera en lagstiftning

på området, nu icke längre förefinnas. Den föreslagna lagstiftningen skulle

därför, enligt skogsstyrelsens intentioner, utgöra en fullmaktslag, av vilkeu

för närvarande knappast behov föreligger men som skulle kunna tillgripas,

därest utvecklingen ej går i rätt riktning eller förhållandena försämras. Handelskammaren

kan icke finna en sådan lagstiftning motiverad. En lagstiftning

synes böra ske för ett aktuellt behov eller ett läge, som inom en nära framtid

kan väntas bliva aktuellt. I annat fall torde lagen, om och då den en

gång behöver tillgripas, knappast motsvara sitt ändamål.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95-

35

Den av skogsstyrelsen i första hand förordade åtgärden för undanröjande

av rådande missförhållanden beträffande virkesmätningen eller alltså införandet

av möjlighet för Kungl. Maj:t att meddela förordnande om opartisk

mätning har i det stora flertalet avgivna yttranden godtagits. Från

åtskilliga håll har emellertid hemställts att de föreslagna bestämmelserna

måtte ersättas av eller kompletteras med stadganden av innebörd att köpare

och säljare skulle äga rätt att själva ombesörja mätningen med möjlighet för

missnöjd kontrahent att påkalla opartisk mätning av auktoriserad mätare.

Yrkanden av sist angivet innehåll ha framställts av länsstyrelserna i Södermanlands,

Östergötlands och Älvsborgs lön, hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i Stockholms län och stad, Södermanlands län och Östergötlands

län, Kalmar läns norra och södra områden, Hallands län och Skaraborgs

län samt skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands och Jönköpings län, Kalmar läns södra område, Gotlands,

Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands och Västmanlands län ävensom

handelskammaren i Göteborg och Västergötlands och norra Hallands handelskammare.

Till belysande av de skäl, som åberopats till stöd för införandet av den från

nu nämnda håll förordade anordningen, må några av yttrandena här återgivas.

Sålunda har skogsvård sstyrelsen i Uppsala län anfört.

Skogsvårdsstyrelsen har ej funnit att några olägenheter av betydenhet uppstått

genom den frihet beträffande mätning, som nu är rådande. Det står ju

envar, vars rätt beröres av mätningen, fritt att påkalla auktoriserad mätning.

Den omständigheten att sådant påkallande förekommer i ytterst ringa utsträckning,

synes tyda på att parterna äro tillfredsställda med den egna mätningsverksamheten.

Det har synts överflödigt att fördyra mätningen genom

anlitande av auktoriserade mätare. Man avser emellertid nu att åt administratativ

myndighet överlämna rätt att träffa avgöranden, som på ett betydelsefullt

sätt ingripa i förhandlingar mellan köpare och säljare utan att sådant

ingripande av någondera av dem påkallas. Särskilt betänksam blir man mot

att en sådan befogenhet skall lämnas, då man hör de skäl, som anföras för

behovet av att införa strängare bestämmelser. Såsom ett starkt skäl emot

nuvarande system anföres att auktoriserade mätare skulle erhålla alltför

ringa träning för sin uppgift, om de finge utföra mätning allenast efter klagan

av part. För att ge övning åt det allmännas mätare skulle således parternas

frihet att välja mätare inskränkas. Man kan ej värja sig för tanken att

man vill göra den auktoriserade mätningen till ett självändamål.

Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län har uttalat.

Opartisk mätning har hittills blott i obetydlig utsträckning tillämpats i

södra Sverige, där parterna själva handhaft inmätningen. Att denna lämnat

mycket övrigt alt önska kan icke bestridas. Genom enhetliga mätningsföreskrifter

böra förbättrade förhållanden härutinnan kunna åstadkommas. Däremot

torde inmätning genom opartiska organ här icke lämpligen kunna ske

i tillnärmelsevis den utsträckning som fallet är i Norrland. Genom att bondeskogarna

dominera i sydligaste Sverige bliva försäljningarna från varje enskild

fastighet förhållandevis små och därtill fördelade på en mångfald sortiment

med ofta olika köpare. Snabb inmätning är dessutom merendels angelägen,

då timmer av såväl barr- som lövträd bör vara bortforslat från sko
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

gen, innan det utsattes för vårsolens kvalitetsförsämrande påverkan. Även

andra förhållanden tyda på att en centraliserad mätning genomgående skulle

bliva avsevärt dyrare än om köpare och säljare inbördes ordna mätningen.

Dessutom bör framhållas att skogsägareföreningen tenderar till att bliva den

största köparen av virke inom länet. Det bör ju kunna förutsättas att föreningen

utan allmän kontroll skall på elt fullt tillfredsställande sätt kunna

avsluta köp och ordna inmätning av virke från sina egna medlemmar.

Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län har i huvudsak yttrat följande.

Det är obestridligt att det ur skogsägarens synpunkt måste ligga ett stort

värde i möjligheten att kunna nyttja en auktoriserad mätare. Det steg, som

ytterligare tagits i lagförslaget genom skärpningen av mätningsbestämmelserna,

synes likväl skogsvårdsstyrelsen innebära större våld än nöden kräver,

sett ur sydsvensk synvinkel. När styrelsen därför i viss mån tager avstånd

från förslaget, så är det sålunda med speciell tanke på de förhållanden, som

prägla skogsbruket i vår sydligaste landsända. Sålunda äger Malmöhus län

ett synnerligen omfattande vägnät, dit virket med lätthet kan utforslas. Följden

blir att virkespartierna fördelas längs vägarna i ett otal småpartier, vilket

mången gång skulle medföra en orimlig mätningskostnad. Härtill kommer

ytterligare att vinterförhållandena äro synnerligen opålitliga, vilket i sin

tur medför att vissa vägar endast kunna trafikeras under korta perioder vintertid.

Inmätningen av partier vid dessa vägar måste därför också begränsas

till dessa perioder och ske med kort varsel — kan under dessa förutsättningar

verkligen mätningspersonal ställas till förfogande? Av särskild vikt för Malmöhus

län är lövvirkets inmätning, då lövvirket här torde förekomma i den

procentuellt största utsträckningen inom landet. Dylikt virke levereras emellertid

ofta i partier om ett fåtal stockar och kräver en snabb inmätning, innan

vårsolen hinner göra sig gällande genom sprickbildning o. d. Det nu förordade

mätningsförfarandet låter sig därför i praktiken, enligt styrelsens uppfattning,

icke ekonomiskt genomföras beträffande lövvirke.

Med tanke på de skäl, vilka styrelsen nu anfört, vill styrelsen därför förorda

att köpare och säljare själva skola äga ombesörja mätningen med rätt

för endera parten att eventuellt hänvända sig till auktoriserad mätare.

De inom södra Sverige rådande förhållandena ha berörts jämväl av Sveriges

industriförbund, som avstyrkt skogsstyrelsens förslag i förevarande del.

Förbundet har anfört.

Förhållandena i södra Sverige äro, vad virkesmätningen angår, obestridligen

i vissa hänseenden icke jämförbara med dem, som råda i övriga delar av

landet. Genomförandet av opartisk mätning i södra Sverige måste framför

allt befaras medföra ökade besvär och kostnader. Vidare är den kvalificerade

mätningspersonal, som står till förfogande, alldeles otillräcklig för att mätningen

skall kunna utföras utan menlig tidsutdräkt. Från skogsägarehåll tidigare

gjord framställning om genomförande av lagligt reglerad virkesmätning

även i södra Sverige har icke föranlett någon åtgärd. Förbundet vill under

hänvisning till vad sålunda åberopats avstyrka skogsstyrelsens förslag om

obligatorisk mätning av köpvirke genom för ändamålet auktoriserade organ.

Skulle emellertid skogsstyrelsens förslag i dess helhet genomföras, vill

förbundet understryka nödvändigheten av att övergången till opartisk mätning

i södra Sverige — såsom ock förslaget uttryckligen förutsätter — i första

hand eftersträvas genom frivilliga överenskommelser mellan de berörda parterna.

Möjlighet måste därvid föreligga att ordna mätningen på sådant sätt,

att den icke göres obligatorisk, där mätningskostnaden på grund av virkespartiets

mindre omfattning eller av annan orsak skulle bliva oproportioner
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

37

ligt stor eller där eljest praktiska olägenheter skulle uppkomma. Sådan mätning

synes sålunda bl. a. icke böra ifrågakomma beträffande virke, som levereras

till småförbrukare eller är avsett för köparens husbehov. Även vissa

slags virkessortiment böra kunna undantagas från opartisk mätning.

Betänkligheter mot vad skogsstyrelsen i nu förevarande hänseende föreslagit

ha -—- i betraktande av förhållandena inom de södra delarna av landet —

framförts jämväl av bl. a. kommer skoll eg iet och de i nämnda landsdelar verksamma

handelskamrarna ävensom länsstyrelserna i Jönköpings och Malmöhus

län.

Vad av Sveriges industriförbund anförts om nödvändigheten av att vid ett

genomförande av skogsstyrelsens förslag gå fram med särskild försiktighet

såvitt angår förordnande om opartisk inmätning i södra Sverige har kommit

till uttryck även i andra yttranden, bland dem det av Sveriges skogsägareförbund

avgivna, vari följande uttalanden göras.

Förbundet finner det angeläget att själva inmätningsverksamheten beträffande

köpvirke i största möjliga omfattning sker genom från parterna fristående,

opartiska organ. Så sker ju redan nu i väsentlig omfattning genom

de på enskilt initiativ tillkomna virkesmätningsföreningarna, beträffande

vilkas verksamhet skogsstyrelsen, sedan såväl säljare- som köpareparten

fått likvärdig representation i föreningarnas styrelser, icke haft något att erinra.

Det är ovedersägligt att dessa föreningar utföra mätningen med stor

teknisk skicklighet samt med oväld. Inom de delar av landet, där inmätningen

kunnat koncentreras till flottlederna, har det även varit möjligt att verkställa

huvudparten av all inmätning av köpvirke genom sagda föreningar.

Däremot har det visat sig vara väsentligt svårare att organisera inmätning

genom mätningsförening i de södra delarna av landet. Mätningen är där utspridd

efter vägarna i skogarna, ofta med mycket små partier på varje plats.

Stundom har framkörning skett till lastplats, men detta sker dock i tämligen

ringa omfattning. Köparen avhämtar oftast virket med bil vid skogsbilvägen.

Denna stora spridning av virket gör att här tillkommer ett moment

av resekostnader och tidspillan, av ringa arbetsprodukt per dag, som medför

att mätning genom centraliserat organ måste bliva relativt dyrbar. Såsom

skogsstyrelsen även själv framhållit har anslutningen till virkesmätningsföreningen

för södra Sverige blivit tämligen ringa. Den har icke fått uppdrag

i den omfattning, som man hoppats. Säkerligen ha de tekniska svårigheterna

och rädslan för höga kostnader varit det tillbakahållande momentet. Man

torde kunna av motiven i styrelsens förslag utläsa att ett av syftena med den

föreslagna nya lagstiftningen är att genom hotet med mätningsmonopol för

föreningen förmå skogsägarna att mer allmänt övergå till att mäta frivilligt

genom föreningen. Skulle denna förhoppning ej realiseras, skall enligt förslaget

mätningsmonopolet bliva verklighet.

Förbundet anser, som nyss framhållits, alt del är ett önskemål att mätningen

av köpvirke, må i största möjliga grad äga rum genom från parterna

frikopplad, opartisk personal. Men denna fördel får dock icke köpas till

priset av oproportionerligt höga mätningskostnader eller svåröverkomliga

organisatoriska besvärligheter. Skogsstyrelsen har i sin motivering uttalat

att mätning genom föreningens personal icke behövde bliva dyrare än mätning

genom parternas folk, vilket ju även måste förpassa sig till den plats,

där mätningen skulle äga rum. Detta argument är emellertid icke riktigt. Mätning

av parterna själva sker i de allra flesta fall genom personal, som parterna

ändock måste ha hos sig anställd och som icke drager någon särskild

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

lön eller ai-vodeskoslnad. Denna personal är i regel även bosatt i orten, varför

resekostnaderna bliva obetydliga. Härtill kommer att virkeshandeln i

södra Sverige till mycket stor del äger rum med köpare, som ha småindustrier

i orterna och vilka hämta sina råvaror mycket lokalt inom den närbelägna

trakten. Leveranserna ske oftast direkt från skogen till verket, och

mätningen sker lassvis vid fabrikens upplagsplats. Skogsstyrelsen har medgivit

att i dylika fall mätning genom föreningens fast anställda personal är

en omöjlighet. Man har då i stället föreslagit den metoden, att föreningen

hos sig tillfälligt anställer en av köparens män, som för föreningens räkning

utför mätningen i den mån virket anländer, fin sådan anordning är givetvis

tänkbar men synes mer ägnad att tillgodose en princip än att betjäna ett

praktiskt syfte.

Förbundet har med del sagda velat framhålla att i södra Sverige virkesmätningen

på grund av kommunikationernas art, industriens mångskiftande

natur samt fördelning på små och spridda anläggningar kommer att arbeta

under mycket speciella förhållanden, som föranleda allvarliga organisatoriska

svårigheter och som kunna förväntas avsevärt fördyra mätningen. Förbundet

har emellertid därmed icke velat avstyrka att man bör eftersträva att ernå

en opartisk mätning genom förening även i södra Sverige. Det framstår

alltjämt som ett önskemål att inmätningen av köpvirke i största möjliga omfattning

må kunna äga rum genom opartisk personal. Men förbundet hyser

den meningen att det vid strävandena att nå fram till detta mål är farligt att

gå fram bryskt. Man får icke för hävdandet av en princip allt för mycket

bortse från de organisatoriska och ekonomiska skadeverkningar, som säkerligen

i många fall skulle framträda vid ett tvångsvis genomförande i södra

Sverige av obligatorisk mätning genom centralt organ. Då emellertid skogsstyrelsen

själv i motiven uttalat att en viss smidighet torde bliva nödvändig

vid lagtillämpningen och att dispenser måste givas då centraliserad mätning

endast med stora kostnader kan utföras, anser sig förbundet kunna tillstyrka

vad styrelsen föreslagit beträffande inmätningen av köpvirke. Förbundet

hyser i likhet med styrelsen den förhoppningen att utvecklingen skall bliva

den, att man kommer fram till opartisk mätning i tillfredsställande omfattning

utan att förordnande om lagens tillämpning skall behöva utfärdas.

Förbundet anser sig i detta sammanhang böra framhålla en omständighet,

från vilken man vid den föreslagna lagstiftningens omsättande i praktisk tilllämpning

ej bör bortse. Medan i Norrland virkesmätningen endast omfattar

ett relativt litet antal olika sortiment, förekommer i södra Sverige ett mycket

betydande antal sådana. Officiella mätningsregler ha redan av skogsstyrelsen

utfärdats för över 30 olika slag av virke, av vilka övervägande flertalet endast

framställes inom de sydligare landsdelarna. Denna mångfald olika

varuslag, som förekommer vid auktoriserad mätning eller frivillig mätning

genom auktoriserat organ, ställer mycket stora krav på mätarnas kompetens.

Ehuru flera kurser för utbildande av mätare redan hållits, torde antalet kompetenta

sådana dock fortfarande vara tämligen ringa. Man torde även få anse

att många personer, som genomgått dylik kurs, icke enbart därigenom erhållit

tillfredsställande skicklighet i det ömtåliga värvet att vid mätning skifta

rätt mellan köpare och säljare. Det kräves även lång träning och erfarenhet.

Kravet härutinnan blir så mycket större, som många av de i södra Sverige

förekommande sortimenten, särskilt av lövträd, äro relativt ovanliga och icke

förekomma i handeln så ofta. Det bör icke få förekomma att en hos auktoriserad

mätningsförening anställd mätare visar bristande kompetens, begär

uppenbara misstag eller i övrigt visar sämre kännedom om sortimentet än

parterna, vilka väl i allmänhet få anses äga gammal kännedom om detsamma.

Förbundet vill av dessa orsaker uttala att det icke vore lyckligt, om mät
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

39

ning genom virkesmätningsförening i södra Sverige växte fram eller genom

lagstiftningen dreves fram i snabbare takt än tillgången på skickliga mätare

medgåve. Ett bakslag kunde annars lätt inträffa, som finge befaras undergräva

förtroendet för det statligt kontrollerade mätningsväsendet.

Statens bränslekommission bar i nu förevarande hänseende anfört.

Vad angår mätningens organisatoriska ordnande genom virkesmätningsföreningar

ha förhållandena i södra Sverige särskilt uppmärksammats i förslaget.

Efter tillkomsten av den nybildade Södra Sveriges virkesmätningsförening

har opartisk mätning inom detta område börjat tillämpas, tills vidare

huvudsakligen i fråga om brännved. Även vid återgång till normala förhållanden

torde förutsättningarna för genomförande av opartisk mätning komma

att visa sig begränsade. Inom området äro förhållandena inom virkeshandeln

så skiftande och särpräglade, att virkesmätning genom opartiskt organ

är svårare att ordna än längre norrut. Enligt kommissionens mening

måste man nog räkna med att inom södra Sverige den opartiska virkesmätningen

vinner större insteg först sedan köparna blivit bättre organiserade och

allmänt insett betydelsen av sådan mätning ur rent ekonomisk synpunkt. I

sådant syfte borde ökad upplysning genom propaganda m. m. bereda vägen

för sådan frivillig anslutning till virkesmätningsförening, som i första hand

bör eftersträvas för detta område.

I ett par yttranden har gjorts gällande att de betänkligheter, som uttalats

med avseende å tillämpandet av opartisk mätning i de sydliga delarna av

landet, vore opåkallade.

Sålunda har Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, med instämmande

av Sveriges lantbruks för blind, anfört följande.

Riksförbundet är väl medvetet om de skiljaktigheter i förutsättningarna

för mätningarnas praktiska hedrivande, som finnas mellan södra Sverige

och det övriga landet. Det har ansetts att mätningen i södra Sverige skulle

i hög grad fördyras, om den skulle utföras av centrala gemensamma organ,

på grund av det stora antalet småköpare, som arbeta med alla tänkbara

sortiment. Riksförbundet anser dock denna farhåga synnerligen överdriven.

Utförda arbetsstudier ha visat betydelsen av att mätlagen få arbeta inom

relativt begränsade områden. En dylik koncentration av arbetet kan icke

vinnas utan att mätlaget får mäta in det mesta virke, som kommer från en

trakt. Det kan icke vara rationellt att som nu flera mätlag åka om varandra

kors och tvärs inom ett relativt stort område. Utföres mätningen av opartiska

organ, är det dessutom i de flesta fall icke nödvändigt att säljare och köpare

äro representerade vid mätningen. De besparingar, som därigenom kunna

göras, torde vara avsevärda. Riksförbundet anser därför, att någon större

risk ej föreligger för alt mätningarna skola nämnvärt fördyras genom att de

utföras av ett särskilt organ. Förutom den tämligen obetydliga risken för

fördyring av mätningarna vid mätning genom särskilda organ kunna vissa

andra nackdelar påvisas vid den sortens mätning, men riksförbundet anser

dessa nackdelar små jämfört med den vinst, som erhålles: ett ordnat, för

alla parter rättvist mätningsväsende. Dock förutsätter riksförbundet att mätningsväsendet

ej bygges upp för brådstörtat i södra Sverige utan att alla

möjligheter till frivilliga överenskommelser utnyttjas.

Liknande åsikter ha framförts i del av Norrlands skogsvdrdsförbund avgivna

yttrandet, vari det heter.

T betraktande av de otvetydiga framsteg, som vunnits genom den sedan

många år i Norrland tillämpade opartiska mätningen av köpvirke, synes det

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 95.

förbundet eftersträvansvärt att införa lagbestämmelser för hela landet, vilka

kunna länka utvecklingen i en liknande riktning. Emellertid äro förhållandena

i Norrland icke i allt analoga med det övriga Sveriges. I detta sammanhang

må främst anföras den norrut starka koncentrationen av virke på avläggsplatser

vid flottled. Någon motsvarighet härtill finnes ej i andra delar

av landet. Farhågor ha också uttalats för att opartisk mätning av många

smärre och spridda partier skulle medföra alltför höga kostnader. Ehuru

dessa farhågor torde vara överdrivna, vill förbundet dock understryka vikten

av att, därest de finnas berättigade, virkesmätningslagen göres smidig i tilllämpningen.

Ett annat förfarande skulle sannolikt väcka en motvilja mot

den opartiska mätningen, som bör undvikas.

Med anledning av skogsstyrelsens uttalande att mätningen av virke, som

levererades till vissa småförbrukare, borde kunna äga rum i mätningsorganets

regi men av köparens egen personal, ha Skånes handelskammare, Smålands

och Blekinge handelskammare samt Sveriges virkesmätares riksförbund

anmärkt bl. a. att en dylik anordning strede mot den av styrelsen i annat

sammanhang hävdade principen att auktoriserade mätare icke samtidigt

finge vara anställda hos eller eljest stå i beroendeställning till parterna inom

virkeshandeln.

Wermländska inmätningsföreningen har framhållit att möjligheten att bemyndiga

personer, anställda vid köparens sågverk eller fabrik, att för mätningsorganets

räkning utföra mätning måhända utgjorde ett avsteg från principen

om fullt opartisk mätning men att tillvägagångssättet — vilket givetvis

förutsatte en vaken kontroll från mätningsorganets sida — under lång tid

praktiskt prövats och befunnits lämpligt.

Handelskammaren i Karlstad har förklarat sig icke finna något att anföra

mot den föreslagna möjligheten att anordna inmätningen genom personer,

anställda i köparens tjänst.

Av Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Sveriges lantbruksförbund

har framhållits att mätningens uppdragande åt personer, som innehade

anställning hos köparen, visserligen icke stode i samklang med principen

om fullt opartisk mätning men att förbunden dock ville tillstyrka skogsstyrelsens

härutinnan framställda förslag, vilket torde innefatta det enda tillvägagångssätt

som vore möjligt att praktiskt genomföra. Förbunden ville

emellertid samtidigt understryka vikten av en effektiv kontroll från mätningsorganets

och det allmännas sida.

I ett tiotal yttranden, bland dem de av länsstyrelserna i Skaraborgs och

Kopparbergs län avgivna, har påyrkats att från laglig reglering skulle av

kostnadsskäl undantagas mätning av mindre kvantiteter gagnvirke och ved.

Skogsstyrelsens förslag att jämväl inmätning av eget virke skulle inbegripas

under den nya lagstiftningen har i ett ganska stort antal yttranden

bestämt avstyrkts.

Sålunda har kommerskollegiet ansett mindre lämpligt och ej av behovet

påkallat att framtvinga mätning genom auktoriserade mätare av eget virke.

Särskilt betänkligheterna mot att lägga det egna virket under ett mätnings
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj.ts proposition nr 95

41

monopol vore anledningen till att kollegiet icke ansåge sig kunna tillstyrka

skogsstyrelsens lagförslag.

Sveriges industriförbund har anfört.

Som motiv för förslaget att mätningen av eget virke skulle likställas med

mätningen av köpvirke har av skogsstyrelsen i första hand anförts att de

samlade mätningskostnaderna skulle minskas genom att antalet mätningsuppdrag

ökades. Emellertid är den kostnadsbesparing, som ett mätningsmonopol

skulle möjliggöra, högst tvivelaktig. Detta sammanhänger hl. a. med

att skogsindustrien för utförande av ifrågavarande mätningar i stor utsträckning

använder en mer eller mindre fast anställd förmanskår, som under

mätningssäsongen icke alltid lämpligen kan utnyttjas för annat arbete, varjämte

industriens eget folk i många fall kan utföra mätningen till lägre kostnad

än utomstående. Härtill kommer att vederbörande virkesägare ofta nödgas

verkställa mätning av i skogen befintligt virke, nämligen för fastställande

av avlöningar — en uppgift som knappast torde kunna uppdragas åt

mätningsförening — varför ägaren i sådana fall vid ett genomförande av

mätningsmonopol skulle bliva tvungen alt bekosta dubbla mätningar.

De argument, som skogsstyrelsen i övrigt anfört för inmätning av eget

virke genom opartiska organ, äro enligt förbundets uppfattning lika litet övertygande.

Påståendet att sådan mätning skulle vara mera tillförlitlig än den

egna mätningen är alldeles obestyrkt. Men även om så skulle vara förhållandet,

kan detta knappast tillmätas betydelse, så länge virkesägaren själv

anser den av honom utförda mätningen tillfyllest för de ändamål, den skall

tjäna. Uttalandet att även det allmänna kan ha stort intresse av att mätningen

utföres på riktigt sätt förefaller vidare betydligt överdrivet. Mätningsresuliaten

kunna sålunda näppeligen ha någon inverkan på skatteunderlagets storlek

i vad gäller de allmänna skatterna, vilka utgå i förhållande till taxeringsvärde

respektive nettovinst men knappast kunna influeras av måttliga variationer

i mätningsresultaten. I fråga om skogsaccisen kan däremot sättet för

mätningens verkställande tänkas påverka skattebeloppets storlek, men frånsett

att denna skatt för flertalet hithörande skattskyldiga är obetydlig i förhållande

till deras totala skattebörda är denna skatteform enligt avgivet förslag

till revision av kommunalbeskattningen avsedd att upphävas. Skulle

skärpt skattekontroll här erfordras — vilket skogsstyrelsen icke direkt gjort

gällande — böra andra och enklare metoder för dess effektuerande tillgripas.

Opartisk mätning säges vidare kunna motiveras därmed, att mätningsresultatet

ligger till grund för betalningen av avverkningsarbetet och utkömingen

av virket. Det torde icke på något håll inom näringslivet förekomma att

staten engagerat sig för kontroll av ackordslöner. Någon sådan ordning bör

givetvis icke heller mot parternas önskan införas. I samband med tillkomsten

av 1935 års lag framhöll också föredragande departementschefen att de

skäl, som talade för införande av mätningsmonopol beträffande köpvirke,

icke förelåge med avseende å den vida enklare mätning, varom nu är fråga.

Slutligen framhåller skogsstyrelsen att jämväl intresset av en riktig fördelning

av flottningskoslnaderna talar för obligatorisk opartisk mätning. De

virkeskvantiteter, på vilka flottningskoslnaderna beräknas, äro emellertid

föremål för kontroll genom flottningsföreningarna. Några åtgöranden från

skogsägarnas sida i syfte att obehörigt påverka denna kostnadsberäkning ha

veterligt icke påvisats.

Med det sagda har förbundet ingalunda velat hävda att eget virke under

alla förhållanden bör inmätas genom virkesägarens egen försorg. Tvärtom

äro förhållandena ofta sådana, att mätning av eget virke med fördel kan

anförtros ät mätningsförening. Såsom skogsstyrelsen framhåller praktiseras

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 95.

sådan mätning redan nu i ett stort antal fall. Virkesägaren har alltså möjlighet

att fritt välja det system, som ur olika synpunkter är för honom mest ändamålsenligt.

Att genom lagstiftning ålägga en näringsidkare att anlita utomstående

för en förrättning, vilken han anser sig själv kunna utföra lika bra

eller bättre och vars resultat i varje fall icke i någon nämnvärd grad berör

andras intressen, vore enligt förbundets åsikt bestämt förkastligt. Detta omdöme

gäller även om dispens från mätningstvånget i särskilda fall skulle

kunna utverkas. Förslaget synes vara uttryck för en uppfattning att den enskilde

saknar förmåga att ordna enkla praktiska angelägenheter inom sin

egen näring på ett ändamålsenligt sätt och att statens bistånd för den skull

är erforderligt. Förslagets realiserande skulle, långt ifrån att underlätta de

berörda företagarnas arbete, för dem närmast framstå såsom en utökning av

den mångfald onödiga förbud och restriktioner, som man nu på statligt håll

säger sig vara angelägen att avveckla. Någon motsvarighet till det föreslagna

mätningstvånget lärer knappast kunna påvisas inom något annat område av

näringslivet.

Av Sveriges skogsägareförbund har beträffande nu förevarande fråga uttalats

i huvudsak följande.

Ur principiell synpunkt finner förbundet det vara oberättigat att ett helt

internt förfarande i den enskildes ekonomiska förvaltning av sin egendom

genom tvångslagstiftning skall överflyttas till offentligt organ. Vid mätning

av eget virke beröras ingen säljareparis intressen. Det är antingen fråga om

virke, som skogsägaren huggit å egen skog och därefter själv konsumerar,

eller ock om virke, som han köpt på lot med likvid i en klumpsumma för

hela posten. Köpeskillingens storlek influeras icke av mätningen av det virke,

som utfaller ur rotposten. Det kan visserligen sägas att köramas samt i

Norrland även huggarnas avlöning är beroende av virkets vid mätningen

konstaterade kubikmassa. Dessa parter ha emellertid sedan gammalt vant sig

att själva genom egen mätning i skogen under arbetets gång kontrollera

kvantiteten. I den mån de finna sina intressen trädda för nära, höra de kunna

äga rätt påkalla kontrollmätning. Deras rätt torde därigenom i varje fall bliva

fullt tillgodosedd. Inom näringslivet finnes det ett mycket stort antal arbeten,

som betalas på ackord och där mätningen kan vara lika komplicerad som vid

virkesmätning men där det allmänna dock ej funnit sig ha anledning vidtaga

åtgärder för att kontrollera mälningen. Förbundet anser att det icke

finnes något rimligt fog för att speciellt inom skogshanteringen det allmänna

skall stiga in och till arbetarnas tjänst mäta arbetsackorden.

Då sålunda icke någon utomstående part kan lida skada av att skogsägaren

själv mäter sitt eget virke, som han skall använda för egen förädling

eller i egen konsumtion, anser förbundet att det bör vara honom obetaget

att även mäta detta virke själv. Detta krav kan resas i näringsfrihetens

intresse. Det allmänna skall icke i sin regleringsiver och sin strävan att i

alla detaljer normera den enskildes handlande tränga in på verksamhetsområden,

där icke några allmänna intressen finnas att bevaka. Skogsstyrelsen

har visserligen sökt framföra några bevis för att allmänna intressen kunna

beröras av den enskildes mätning av sitt eget virke. Dessa bevis äro dock

knappast bärande.

Först har skogsstyrelsen uttalat att skattefiskaliska intressen berättigade ett

tvång till kontrollerad virkesmätning även beträffande eget virke. Det kan

emellertid påvisas att uttalandet av rent skattetekniska orsaker saknar bärkraft.

Sedan krigskonjunkturskatten numera upphört, utgår företagens beskattning

dels som inkomst- och förmögenhetsskatt till staten, dels som kommunal

fastighetsskatt och däröver i vissa fall som kommunal inkomstskatt

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr !)~>.

43

samt dels slutligen som skogsaccis. Av dessa skatter äro den statliga inkomstskatten

samt den kommunala fastighets- och inkomstskatten av helt överskuggande

betydelse. Dessa skatter påverkas emellertid i ingen som helst

mån av det sätt, varpå bolagens inmätning av virke äger ruin. Statsskatten

utgår på företagets efter bokföringsmässiga grunder beräknade och framkomna

totala nettovinst. Storleken av denna hennes ej av om eget virke inrnätes

i överkant eller underkant. Den kommunala fastighetsskatten utgår

efter taxeringsvärdet. Den kommunala inkomstskatten beräknas efter i huvudsak

samma grunder som inkomstskatten till staten. Det är sålunda blott

skogsaccisen, vilken utgör en mycket ringa del av den samlade skattebördan,

som kan tänkas påverkas av mätningsförfarandet. Denna skatteform

skall emellertid enligt föreliggande förslag om den kommunala beskattningens

revision försvinna.

Såsom ett andra motiv av allmän art för inmätningens av det egna virket

tvångsvisa överförande till mätningsförening har skogsstyrelsen anfört att

en framtida virkesstatistik skulle för sitt uppgörande underlättas härav.

Förbundet måste protestera mot alt ingrepp i näringsfriheten göras med

motiv, att förbättra statistik. I övrigt kan en allmän svensk avverkningsstatistik

ej grundas enbart på virkesmätningsföreningarnas inmätningar. Betydande

avverkningskvantiteter komma alltid att ligga utanför dessa inmätningar,

bl. a. den stora posten husbehovsvirke.

Förut nämnda motiv torde väl sannolikt icke heller ha varit för skogsstyrelsen

avgörande vid förslagets framläggande. Det reella motivet har säkerligen

varit att mätningsföreningarnas sammanlagda uppdrag skulle väsentligt

ökas, om de finge mottaga även de större företagens egna virke. Härigenom

skulle föreningarnas organisatoriska arbete i viss mån kunna underlättas

och mätningskostnaderna för allt virke, som passerade föreningarna,

nedbringas. Då mätningskostnaden påverkar rotvärdet, skulle man alltså

kunna ernå att avverkningarna å företagens egna skogar skulle medverka

till ett förbättrat rotvärde för köpvirket från bondeskogarna. Om företagen

frivilligt vilja anlita föreningarnas mätning, böra de vara berättigade att

göra detta. Den totala mätningskostnaden kan därav måhända i vissa fall

nedbringas till gemensam nytta. Men lagstiftningen bör icke utnyttjas i

syfte alt tvinga vissa grupper skogsägare till subvention av mätningskostnaderna

för andra grupper.

Till sist får förbundet uttala att det för en skogsägare med egen industri

i många fall kan innebära direkta olägenheter av praktisk art att behöva

anlita den offentliga mätningen. Skogsägaren kan vilja utnyttja och upparbeta

sina egna skogsprodukter till sortiment, som kanske icke överensstämma

med de för köpvirke fastställda standardreglerna. Han bör förvisso

vara därtill oförhindrad. Det hela är en intern sak i hans egen affär. Nu

kan det måhända sägas att obligatorisk mätning genom förening icke behöver

innebära att icke en skogsägare skulle kunna få vissa specialsortiment,

som han vill tillverka och använda i sin rörelse, inmätta även i föreningens

mätning. I teorien står kanske denna möjlighet öppen, men i det praktiska

mätningsarbetet låter det sig knappast göra att de olika skogsägarna till

föreningsmätning framföra diverse för dem speciella sortiment, som föreningens

mätare icke känna till eller ha någon som helst erfarenhet av.

Vid föreningsmätning lärer man nog få inskränka sig till att använda de

allmänt vedeidagna sortimenten, för vilka finnas fastställda mätningsregler.

Härtill må nämnas all man inom åtskilliga större skogslörvaltningar funnit

det vara ändamålsenligt alt utföra fullständig mätning av virket i samband

med dettas aptering genom företagets personal vid själva avverkningen. Denna

tidiga mätning redan i skogen kan medföra flera påtagliga fördelar med

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

hänsyn till kalkyler om virkets disposition in. in. Då den utföres av eget

folk, som ändock befinner sig på platsen, drager den ringa kostnad. Denna

mätning i skogen gör emellertid mätning vid flottled eller upplagsplats obehövlig.

Ett laga tvång att mäta eget virke genom förening skulle för dessa

skogsägare till intet gagn betyda kanske fördubblad mätningskostnad. Särskilt

i södra Sverige tillkommer dessutom att det måste anses innebära en

praktisk oformlighet att exempelvis en godsägare, som kör timmer från egen

skog, kanske med egna bilar till eget sågverk, skall behöva placera in en

främmande mätare i denna produktionsprocess, vilken med förbigående av

gårdens egen, månadsavlönade skogvaktare skall mäta virket. Nu kan det

kanske sägas att i dylika fall skall givas dispens. Det är möjligt att så skulle

ske, men förbundet anser att hela systemet är oriktigt, när dispensförfarande

skall behöva tillgripas för att man icke skall komma till direkt orimliga

resultat.

I enlighet med det anförda får förbundet avstyrka att den föreslagna nya

lagen skall kunna avse även eget virke.

De skäl för avstyrkande av skogsstyrelsens förslag i fråga om inmätning av

eget virke, som anförts i de av Sveriges industriförbund och Sveriges skogsägareförbund

avgivna yttrandena, ha åberopats jämväl av flertalet handelskamrar,

länsstyrelserna i Östergötlands och Jönköpings län, hushållningssällskapens

förvaltningsutskott i Östergötlands län och Älvsborgs läns södra

område samt skogsvdrdsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Blekinge,

Älvsborgs och Västmanlands län.

Tveksamhet med avseende å nu före\ arande förslag har uttalats i ett par

yttranden.

Sålunda har statens bränslekommission andragit.

Opartisk mätning anses enligt skogsstyrelsens förslag böra i princip avse

även virke från egna skogar eller från avverkningsrätter. Utvecklingen under

senare år visar alt de större skogsägarna i Norrland, Dalarna och Värmland

i ökad omfattning uppdragit åt virkesmätningsföreningarna att inmäta

även eget virke. Till övervägande delen mätes dock fortfarande det egna

virket av personer, anställda hos skogsägarna själva. Det har framhållits

att den egna mätningen skulle medföra sådana olägenheter ur vissa allmänna

synpunkter, såsom i fråga om skattekontroll samt betalning av avverknings-

och flottningskostnader för virket, att opartisk mätning med

den föreslagna lagens tillhjälp skulle kunna tillgripas, om en önskvärd utveckling

på området icke kunde ernås genom ökad frivillig övergång till

sådan mätning. Utan att vilja förringa värdet av den opartiska mätningen ur

allmänna synpunkter, anser sig kommissionen tveksam i fråga om det berättigade

i en lagtillämpning avseende opartisk mätning av eget virke i andra

fall än då uppenbara missbruk av en skogsägares egen mätning kunde motivera

en sådan åtgärd. I fråga om mätningen av det egna virket torde förhållandena

norrut vara annorlunda än i södra Sverige, där det för skogar under

ordnad förvaltning i många fall kan innebära ett icke rationellt utnyttjande

av den egna arbetskraften, om virkesmätningen skulle överlämnas åt ett opartiskt

organ.

Liknande synpunkter ha framförts av Norrlands skogsvårdsförbund i följande

uttalande.

I fråga om eget virke synes det tveksamt, huruvida ens en fakultativ lagstiftning

bör genomföras. Det må visserligen erkännas att en opartisk mät
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95.

45

ning även av dylikt virke ur flera synpunkter kan vara önskvärd, men att

med lagstiftning såsom påtryckningsmedel söka framtvinga en sådan utveckling

torde innebära ett alltför stort ingrepp i den enskildes handlingsfrihet.

Därest — såsom borde vara att förvänta — en allmänt genomförd, opartisk

mätning av köpvirke vinner förtroende och icke visar sig för dyrbar, torde

utvecklingen frivilligt gå i riktning mot överlämnande även av andra mätningsuppgifter

åt de opartiska organen. Fall av missbruk eller övergrepp, som

kunna vara till skada för arbetarepart, då det gäller likvid för utfört arbete,

böra kunna beivras hos och tillrättaläggas av inmätningsföreningarnas kontrollnämnder.

Om således från åtskilliga håll den av skogsstyrelsen intagna ståndpunkten

till frågan om inmätning av eget virke kritiserats eller i varje fall ansetts

diskutabel, ha å andra sidan vissa hörda myndigheter och sammanslutningar

uttryckligen deklarerat sin anslutning till styrelsens förslag.

Virkesmätningsrådet har sålunda beträffande förevarande spörsmål anfört.

Ehuru skogsstyrelsen funnit övervägande skäl tala för att inmätningen

jämväl av eget virke i regel bör handhavas av opartiska mätningsorgan, har

styrelsen emellertid icke ansett sig böra förorda en lagregel av den innebörd,

att sådant virke obetingat skulle mätas på dylikt sätt. Utvecklingen har under

de senaste åren mer och mer tenderat till att flertalet industriföretag i

Norrland, Dalarna och Värmland frivilligt överlämnat inmätningen av det

egna virket till vederbörande virkesmätningsförening. Virkesmätningsrådet

finner skäl tala för skogsstyrelsens uppfattning att ett överlämnande av mätningen

jämväl av det egna virket till opartiska organ ej bör ske tvångsvis

annat än då särskilda skäl tala därför och i varje fall icke när en dylik åtgärd

skulle kunna medföra påtaglig skada för vederbörande virkesägare.

Uttalanden av samma innebörd som det nu återgivna ha gjorts av Norrbottens

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ävensom av Örnsköldsviks

tumningsförening och Wermländska inmätningsföreningen; nämnda båda

föreningar ha i förevarande sammanhang framhållit att inom deras områden

samtliga större företag anmälde även eget virke till inmätning genom

föreningarnas försorg.

Jämväl länsstyrelsen i Jämtlands län, Stockholms läns och stads och Malmöhus

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt skogsvårdsstgrelserna

i Stockholms, Malmöhus och Norrbottens län ha förklarat sig biträda

skogsstyrelsens nu ifrågavarande förslag. Sistnämnda skogsvårdsstyrelse har

yttrat.

Som det givetvis icke lärer kunna ifrågasättas annat än att jämväl mätning

av eget virke bör ske enhetligt och under betryggande kontroll, är det

av skogsstyrelsen framlagda förslaget i förenämnda hänseende utan tvekan

att hälsa med tillfredsställelse. Ehuru från industriens sida gjorts gällande

vissa skid mot alt målning av det egna virket skulle verkställas av opartiska

organ, synes det skogsvårdsstyrelsen uppenbart alt, särskilt med tanke på

den inom Norrbottens län alltmera tilltagande ökningen av rotköpen, det

måste anses som synnerligen nödvändigt att icke allenast köpvirket som regel

skulle inmätas genom opartiska mätare. Framför allt ur skattekontrollsynpunkt

måste det från det allmännas sida anses i hög grad angeläget att

vidgade möjligheter sålunda skapas för en fullt opartisk mätning jämväl av

eget virke.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 95.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Sveriges lantbruksförbund,

vilka likaledes anslutit sig till den av skogsstyrelsen uttalade meningen

rörande inmätning av eget virke, ha betonat att, därest det bestämdes att

allenast köpvirke skulle kunna inmätas av opartiska mätare, effektiviteten av

lagstiftningen kunde omintetgöras genom att köparna allmänt överginge till

att förvärva virke medelst rotköp.

Längre gående åtgärder på förevarande område än de av skogsstyrelsen

föreslagna ha även ifrågasatts.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har sålunda

uttalat att skäl kunde finnas att påyrka obligatorisk opartisk mätning av eget

virke men att, eftersom redan ett flertal industriföretag frivilligt överlämnat

all inmätning av virke till opartiskt organ samt utvecklingen på detta område

således ginge i önskvärd riktning, en fullmaktslag måhända kunde vara tillräcklig

såsom pådrivande faktor.

Sveriges virkesmätares riksförbund har förklarat sig anse några oöverkomliga

hinder icke möta mot en obligatorisk opartisk mätning även av

virke från egna skogar och avverkningsrätter.

Av hushållningssällskapets förvaltningsutskott och skogsvårdsstgrelsen i

Jämtlands län har förordats införandet av obligatoriska föreskrifter rörande

mätning av eget virke i den kungörelse, som av skogsstyrelsen avsetts skola

med stöd av den föreslagna lagen utfärdas av Kungl. Maj:t.

I fråga om mätningsorg a nens organisation ha i de avgivna

yttrandena framställts vissa erinringar mot vad av skogsstyrelsen föreslagits.

Erinringarna hänföra sig huvudsakligen till den kontrollnämnd, som ansetts

höra inrättas inom varje mätningsorgan.

Behovet av en sådan nämnd har ifrågasatts av länsstyrelsen i Västernorrlands

län, hushållningssällskapets förvaltningsutskott i samma län, Östergötlands

och Södermanlands handelskammare samt två virke smätning sföreningar.

Flertalet av de myndigheter och sammanslutningar, som närmare uttalat

sig angående organisationen av mätningsorganen, har däremot ansett tillskapandet

av kontrollnämnd lämpligt men funnit den föreslagna sammansättningen

av nämnden mindre tillfredsställande. Sålunda har i ej mindre än ett

tjugutal yttranden, bland dem de av domänstyrelsen och virkesmätningsrådet

avgivna, framhållits att nämndens auktoritet skulle stärkas och risken för

maktgrupperingar inom nämnden minskas, om i denna finge ingå ej endast

representanter för virkessäljar-, virkesköpar- och arbetarintressena utan även

en opartisk ordförande. Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Sveriges

lantbruksförbund ha ansett att sådan ordförande borde kunna tillkallas,

därest mätningsorganet så önskade. I flera av de yttranden, vari nämndens

utökande med opartisk ordförande förordats, har understrukits lämpligheten

av att ordföranden, som borde besitta domarekompetens, erhölle

utslagsröst vid lika röstetal inom nämnden.

Beträffande kontrollnämndens sammansättning i övrigt har Norrbottens

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

47

tumningsförening påyrkat att någon representant för arbetarintresset ej skulle

ingå i nämnden, enär dylikt representantskap ej kunde anses sakligt motiverat.

Sveriges virkesmätares riksförbund har hemställt att i nämnden måtte

beredas plats jämväl åt en representant för virkesmätarna. Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund och Sveriges lantbruksförbund ha — under

framhållande av att det enskilda skogsbruket alltid borde vara representerat

i kontrollnämnden — ansett önskvärt att antalet ledamöter i nämnden kunde

för vissa fall utökas från tre till fem, nämligen två virkessäljare- och två

virkesköparerepresentanter samt en arbetarerepresentant. Samma önskemål

har framställts av länsstyrelsen i Jämtlands län, som betonat att inom norriandslänen

såväl skogsägareföreningarna som domänverket hade intresse av

att erhålla representation i nämnden.

Rörande tillsättandet av kontrollnämnd har skogsvdrdsstyrelsen i Västerbottens

län anfört.

Inom område, där mätningen handhaves av särskilt förordnad virkesmätningsnämnd,

skall enligt skogsstyrelsens förslag kontrollnämndens ledamöter

utses av Kungl. Maj:t. Där frivilligt bildade föreningar utgöra mätningsorgan,

föreslår skogsstyrelsen att dessa skola själva utse ledamöter i kontrollnämnden.

Det synes skogsvårdsstyrelsen vara mera ändamålsenligt och avsett att

giva kontrollnämnden en självständigare ställning, om den även för detta

fall tillsättes av Kungl. Maj:t.

Enahanda uttalanden ha gjorts av länsstyrelsen i Norrbottens län och

skogsvårdsstyrelsen i samma län. Nämnda skogsvårdsstyrelse har i förevarande

sammanhang anmärkt att, därest kontrollnämnden organiserades såsom

helt självständig och sålunda finge en mer eller mindre statlig karaktär,

härav visserligen bleve en följd att nämnden måste finansieras med allmänna

medel men att, eftersom möjlighet funnes att göra nämnden gemensam för

två eller flera mätningsorgan, de nödvändiga utgifterna icke syntes behöva

bliva alltför betungande.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har, liksom virkesmätningsrådet, föreslagit

att den opartiske ordföranden skulle i kontrollnämnd för virkesmätningsnämnd

utses av Kungl. Maj:t och i kontrollnämnd för virkesmätningsförening

av länsstyrelsen i det län, där föreningen hade sitt säte. Enligt domänstyrelsens

mening borde ordföranden alltid utses av Kungl. Maj:t eller av myndighet,

som Kungl. Maj:l bestämde.

I vissa yttranden, bland dem de som avgivits av domänstyrelsen, länsstyrelsen

i Norrbottens län och virkesmätningsrådet, har betonats att för den

händelse kontrollnämnden erhölle ordförande, som besutte domarekompetens

och vars röst vid lika röstetal inom nämnden vore utslagsgivande, nämnden

borde kunna utgöra slutlig instans för klagan över utförd mätning. En sådan

ordning finge anses önskvärd ur den synpunkten, att eftersom mätning av

virke kunde utföras endast under av klimatiska förhållanden begränsad tid,

det vore av vikt att en överklagad mätning bleve handlagd så snabbt som

möjligt.

Skogsstyrelsens förslag att konlrollnämnden ej endast skulle användas såsom

klagoinstans utan jämväl borde utnyttjas för inspektion av inätningsar
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

betet, har från vissa håll blivit föremål för gensagor. Sålunda har av länsstyrelsen

och skogsvårdsstyrelsen i Våsternorrlands län ävensom av virkesmutningsrådet

och flera virkesmätningsföreningar hemställts att nämndens

uppgift måtte begränsas till att utgöra allenast klagoinstans. Som stöd för

denna hemställan har åberopats att det löpande arbetet inom ett mätningsorgan

borde — såsom hittills varit fallet inom virkesmätningsföreningarna —

utföras på dess styrelses odelade ansvar. Även kostnadsskäl har anförts mot

ett införande av den utav skogsstyrelsen föreslagna inspektionsrätten för kontrollnämnden.

Utöver de nu återgivna, till kontrollnämnden hänförliga erinringarna har

beträffande vad som föreslagits rörande mätningsorganens organisation ytterligare

en del uttalanden gjorts i de avgivna yttrandena.

Sveriges skogsägareförcningais riksförbund och Sveriges lantbruksförbund

ha ansett önskvärt att mätningschef hos virkesmätningssammanslutning finge

utses endast av sammanslutningens styrelse och icke vid stämma med sammanslutningen;

vid stämma kunde nämligen förekomma ensidig representation

av köparna.

I ett par yttranden har framhållits vikten av att inom ett mätningsorgan

chefen för mätningen intoge en gentemot såväl virkessäljare som virkesköpare

oberoende ställning. Med hänsyn härtill har förordats, av länsstyrelsen

i Norrbottens lån att mätningschefen utsåges av statlig myndighet och av

skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län att vid tillsättande av mätningschef

förslag till befattningen, upptagande tre personer, upprättades och underställdes

Kungl. Maj:ts godkännande.

Skogsstyrelsens förslag rörande åtgärder för tillskapandet av enhetliga

mätningsföreskrifter har i flertalet yttranden lämnats utan erinran.

Vissa hörda myndigheter och sammanslutningar ha uttryckligen uttalat sin

tillfredsställelse med berörda förslag.

Domänstyrelsen har sålunda framhållit att för styrelsen, som sålde virke

i alla delar av landet, enhetliga mätningsföreskrifter för standardsortimenten

inom olika mätningsområden vore av stor betydelse, varför styrelsen anslöte

sig till vad härutinnan föreslagits. Kravet på enhetliga bestämmelser

finge dock icke leda därhän, att utnyttjandet av virkestillgångarna på bästa

sätt försvårades. Fria sortiment måste tillåtas i handeln vid sidan av de

kvalitetsbestämda.

Av statens bränslekommission har gjorts följande uttalande.

Krisårens erfarenheter ha visat den stora betydelsen av enhetliga mätningsregler

för i första rummet brännved och massaved men även för timmer och

vissa andra rundvirkessortiment. Det torde finnas grundad anledning antaga

att förbättringar i mätningen av ved och annat virke, som konstaterats

som följd av 1943 års lagstiftning härom, även i fortsättningen kunna påräknas

j samma mån som enhetliga mätningsregler vinna ytterligare tillämpning.

Sadana regler synas böra eftersträvas för så stora områden av landet

som möjligt. Även om en frivillig reglering anses önskvärd, torde ett genomförande

av enhetliga mätningsregler med lagens hjälp i regel medföra sådana

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

49

fördelar, att lokala intressen böra underordnas, så att dispenser meddelas

endast då alldeles särskilda skäl därtill föranleda. Enligt kommissionens mening

är en fortsatt, vidgad enhetlighet i mätningsreglerna en grundförutsättning

för ordnad virkesmätning.

Skogsvårdsstyrclsen i Västerbottens län har anfört.

Virkesmätningsföreningarnas mycket fria ställning har inneburit att de av

föreningarna fastställda mätningsreglerna kunnat anpassas efter för varje

mätningsområde rådande förhållanden. Denna frihet har emellertid även

medfört den nackdelen, att föreningarna allt efter de växlande konjunkturerna

haft möjlighet att skärpa eller mildra mätningsreglerna. En betydlig

osäkerhet har därigenom skapats för säljarna. Enligt skogsstyrelsens förslag

skola mätningsreglerna hädanefter utformas av styrelsen. 1 fråga om den

kvantitativa mätningen av virket torde dessa regler kunna göras likformiga

för hela landet. Den förbistring i fråga om tillämpade måttenheter m. m.,

som nu råder, kan därigenom bringas att upphöra.

Länsstyrelserna i Malmöhus, Jönköpings och Västernorrlands lån ha understrukit

den betydelse, enhetliga mätningsregler ägde för skapandet av ordning

och reda på virkesmätningens område. Sistnämnda båda länsstyrelser

ha emellertid samtidigt betonat angelägenheten av att reglerna i alla hänseenden

noga anpassades efter det praktiska livets växlande krav.

Samma synpunkter som de sist återgivna förekomma jämväl i flera andra

yttranden.

Sålunda har skogsvärdsstyrelsen i Blekinge län uttalat att det för skapandet

av reda och rättvisa på virkesmätningens område otvivelaktigt vore angeläget

att enhetliga mätningsföreskrifter fastställdes av offentlig myndighet

men att de skiftande förhållandena inom landets olika delar bjöde att man

härvidlag ginge fram med en viss försiktighet.

Sveriges skogsägareförbund har yttrat.

Förbundet biträder förslaget om att upprätthållandet av fasta och för lämpliga

områden standardiserade mätnings- och kvalitetsregler bör ha stöd i lagstiftning.

Då sådana regler redan utfärdats med stöd av 1943 års lag, böra de

enligt förbundets mening bibehållas. Detta innebär dock givetvis icke att

mätningsreglerna skola vara för all framtid fastlåsta. Ändrade förädlingsprocesser

och nya marknadsområden kunna göra det angeläget att mätningsreglerna

för visst sortiment ändras eller att helt nya sortiment tillskapas.

Sålunda kan det inträffa att ändrade metoder inom cellulosaindustrien göra

det lämpligt att jämka dimensionsgränserna, barkningsbestämmelserna eller

kvalitetskraven å massaveden. Men dylika ändringar å standardsortimentet

massaved böra ske enhetligt och öppet och icke individuellt i de enskilda affärerna,

vilket skulle eliminera ett enhetligt bedömande av prisbildningen.

Av Norrlands skogsvärdsförbuiul har anförts att enhetliga mätningsföreskrifter

av mera grundläggande natur borde tillämpas inom hela landet. I övrigt

torde det vara helt naturligt att mätningsföreskrifterna måste vara lokalt

anpassade, vilket dock ej syntes hindra viss enhetlighet inom större områden.

Om således, såsom framgår av vad hittills anförts beträffande förevarande

fråga, skogsstyrelsens förslag för åstadkommande av enhetliga bestämmelser

vid mätningen av virke från många håll ansetts lämpligen böra godta
Bihang

till riksdagens protokoll 7947. 1 samt. Nr 05.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

K ungt. Maj.ts proposition nr 95.

gas, har av en del hörda myndigheter och sammanslutningar den meningen

förfäktats, att i lagstiftningen ej borde intagas stadganden, som möjliggjorde

införande av obligatoriska föreskrifter angående sättet för mätningen.

Sistnämnda mening har gjorts gällande i yttranden, avgivna av bland

andra länsstyrelsen, hushållningssällskapets förvaltningsutskott och skogsvårdsstyrelsen

i Södermanlands län, länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen i

Hallands län samt länsstyrelsen i Kopparbergs län. I ett par av dessa yttranden

har till stöd för den åberopade meningen anförts att det vore onödigt

tvinga köpare och säljare, vilka vore ense om pris och kvalitetsbestämmelser,

att vid mätningen använda sig av ett från överenskommelsen avvikande

mätningssätt.

Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län har ansett det böra stå säljare och

köpare fritt att träffa överenskommelse om reglerna för mätningen; först då

överenskommelse i .ke kunde träffas, borde av skogsstyrelsen utfärdade inätningsföreskrifter

träda i kraft. Åt en liknande uppfattning ha länsstyrelsen,

hushållningssällskapets förvaltningsutskott och skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs

lån ävensom Västergötlands och norra Hallands handelskammare givit

uttryck.

Virkesmätningsrådet har yttrat.

Virkesmätningsrådet vill understryka att begreppet enhetlighet måste anses

vara en av de ledande principerna vid all ordnad virkesmätning. Den praktiska

utformningen av denna princip har hittills lett till att inom de olika virkesmätningsföreningarnas

verksamhetsområden en förhållandevis hög grad

av enhetlighet vunnits på frivillighetens väg. I viss grad har denna enhetlighet

i mätningsreglerna kunnat utvidgas att gälla inom flera föreningars verksamhetsområden.

Som en naturlig utveckling av enhetlighetsprincipen i fråga

om mätningsreglerna ha inom åtskilliga föreningar s. k. normalkontrakt fastställts,

varigenom de för området gällande mätningsreglerna ytterligare befästs

och en välgörande ordning och stabilitet vunnits i virkeshandeln.

Av det anförda framgår att redan nu på frivillighetens väg — i varje fall

inom Norrland, Dalarna och Värmland — avsevärda resultat uppnåtts ägnade

att befordra önskvärd enhetlighet. Det synes därför virkesmätningsrådet,

som om ett statligt ingripande i fråga om mätningsreglerna icke vore av

behovet påkallat. Det statliga fastställande av mätningsinstruktionerna, som

blev en följd av 1943 års lagstiftning, hade otvivelaktigt sitt berättigande

med hänsyn till normalprisregleringen på rundvirke och brännved. Sedan

numera normalpriserna upphävts beträffande gagnvirket, synes det rådet

som en konsekvens härav, att den tidigare rådande möjligheten för representanter

för köpare och säljare i en virkesmätningsförenings styrelse att fritt

avtala om mätningsreglerna borde återställas. Erfarenheterna i detta hänseende

av tillämpningen av 1943 års lagstiftning ha visat att det i vissa fall varit

förenat med stora svårigheter att inom rimlig tid åstadkomma nödvändiga

förändringar, varom köpare och säljare varit eniga, i de fastställda instruktionerna.

Om rådet sålunda anser att den på området tidigare rådande friheten

för varje förening att själv fastställa mätningsreglerna visat sig ändamålsenlig,

kan rådet ännu mindre finna att införandet av statligt reglerade

enhetliga mätningsbestämmelser för hela riket äro önskvärda. Det kan ifrågasättas,

om sådana likriktade mätningsregler äro möjliga att åstadkomma.

Även om ett enhetligt mätningssystem skulle ''kunna genomföras beträffande

några av standardsortimenten (sågtimmer och massaved) är det — som

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95.

51

skogsstyrelsen även framhåller i motiven — givet att översyn och eventuell

omarbetning erfordras tid efter annan. Nya krav från skogsbrukets och industriens

sida, nya mätningsmetoder, överhuvud taget hela utvecklingen å det

skogliga och skogsindustriella området kommer med säkerhet att skapa nya

sortiment och framtvinga nya mätningsmetoder.

Den åsikt, åt vilken virkesmätningsrådet sålunda givit uttryck, har omfattats

jämväl av flera virkesmåtningsföreningar ävensom Älvsborgs läns norra

och Gävleborgs hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare.

Frågan om utfärdandet av mätningsinstruktioner har berörts även i andra

yttranden än de nu omnämnda.

Av Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott och Ångermanålvens

tumningsförening har föreslagits att beträffande områden, inom

vilka virkesmåtningsföreningar vore verksamma, tillfälle skulle beredas dessa

föreningar att själva utarbeta och för godkännande av Kungl. Maj:t eller

skogsstyrelsen framlägga förslag till mätningsinstruktioner.

Ljusnans tumningsförening och handelskammaren i Karlstad ha helt allmänt

uttalat att virkesmätningsföreningama icke borde betagas möjligheten

till medinflytande vid utfärdandet av mätningsföreskrifter.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har gjort följande uttalande.

Riksförbundet finner skogsstyrelsens strävan efter enhetlighet i virkesmätningen

riktig. För vissa standardsortiment, t. ex. sågtimmer och massaved,

kunna måhända enhetliga mätningssystem framskapas för hela landet, eventuellt

endast för större områden med likartade avsättningsmöjligheter. Riksförbundet

kommer alltid att söka medverka till likformighet men anser att

åstadkommandet härav bör ske på frivillighetens väg. Riksförbundet anser

det alltså ej lämpligt att statligt reglerade, för hela landet gällande enhetliga

mätningsbestämmelser utfärdas.

Liksom enhetlighet i virkesmätningen för hela landet bör åstadkommas på

frivillighetens väg, hävdar riksförbundet att utarbetandet av mätningsföreningarnas

ipstruktioner bör ske utan intrång från myndighets sida. För att

främja att enhetlighet erhålles inom större områden, anser riksförbundet det

önskvärt att någon myndighet, förslagsvis skogsstyrelsen, får i uppdrag att

utarbeta riktlinjer till mätningsinstruktioner. Med ledning av dessa få sedan

föreningarna utarbeta sina lokala instruktioner. Styrelserna inom de olika

föreningarna finna det då kanske motiverat att fastställa instruktioner, som

något avvika från de utfärdade riktlinjerna. Riksförbundet hävdar att den

sakkunskap och lokala erfarenhet, som finnas inom föreningarnas styrelser,

äro en borgen för att de skiljaktigheter, som eventuellt uppkomma i förhållande

till skogsstyrelsens förslag, kunna anses sakligt motiverade.

En mätningsinstruktion måste tid efter annan överses och eventuellt omarbetas.

önskemål om nya eller ändrade mätningsregler kunna framkomma.

Dessa ändringar böra så smidigt som möjligt anpassas till de lokala förhållandena.

Ha mätningsföreningarna rätt att själva utarbeta sina mätningsmstruktioner,

finnes möjlighet att snabbt och smidigt genomföra dessa förändringar.

Då myndighet har att utfärda instruktioner, är det naturligt att

erforderliga förändringar icke alltid kunna genomföras med samma snabbhet.

I de fall, då köpare och säljare ej äro eniga om huru viss mätningsinstruktion

skall utformas, anser riksförbundet att parterna skola kunna vånda sig

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

till ett organ, förslagsvis skogsstyrelsen, som har befogenhet att slita tvisten.

Utformas lagen på sätt som nu antytts, anser riksförbundet att ett tilllredsställande

tillvägagångssätt vid utarbetandet av mätningsföreningarnas instruktioner

erhållits. Det är emellertid av största vikt att jämväl vid den

fria mätningen, d. v. s. mätning som ej utföres av föreningar, samma regler

användas som tillämpas av föreningarna. Detta gäller då framför allt vid mätning

av köpvirke och virke från rotköp. För att möjliggöra detta torde det

vara nödvändigt att en offentlig myndighet, förslagsvis skogsstyrelsen, fastställer

vilka regler, som skola tillämpas vid fria mätningar. Riksförbundet

föreslår att i den mån som köpar- och säljarorganisationerna i mätningsförenings

styrelse kunna anses representativa för köpar- och säljarintresset inom

sitt område, skogsstyrelsen bemyndigas och blir skyldig att fastställa föreningens

mätningsregler att gälla för föreningens hela verksamhetsområde.

Riksförbundet anser i varje fall virkesmätningsföreningarnas styrelser i Norrland,

Dalarna, Värmland och Dalsland representativa för köpar- och säljarintresset.

Kunna säljar- och köparorganisationerna inom en föreningsstyrelse

ej anses vara representativa, bör det ankomma på skogsstyrelsen att i första

hand och där så är möjligt försöka verka för att dessa organisationer bliva

representativa för de intressen de företräda.

Äro köpare- och säljareparterna i viss virkesmätningsförening ej överens

om mätningsreglernas utformning, bör det, som tidigare framhållits, anses

tillkomma skogssiyrelsen att slita tvisten och fastställa mätningsregler. De på

så sätt fastställda reglerna skola, i likhet med vad förut sagts, genom skogsstyrelsens

förordnande tillämpas även för den fria mätningen inom området

ifråga.

I detta uttalande har Sveriges lantbruksförbund instämt.

Vad skogsstyrelsen i anslutning till sina uttalanden rörande erforderliga

tillämpningsföreskrifter till den föreslagna lagen anfört därom, att

en auktorisation icke medförde att det auktoriserade organets mätningar över

lag betraktades såsom auktoriserade, har föranlett yttranden av några bland

de hörda myndigheterna och sammanslutningarna.

Domänstyrelsen har härutinnan andragit.

I betänkandet skiljes på opartisk mätning, utförd av auktoriserade mätare,

och fri mätning, utförd utan anlitande därav. Opartisk mätning anges vara

antingen frivillig eller auktoriserad, i senare fallet efter det part gjort framställning

därom. Det synes önskvärt att dessa begrepp komma till uttryck i

lagtexten, så att deras innebörd blir klarlagd. Styrelsen vill dock uttala viss

betänksamhet mot denna uppdelning av den opartiska mätningen. Det synes

ligga i sakens natur att mätning, utförd av auktoriserad mätare, utan vidare

skall vara auktoriserad, varigenom också, i händelse av parts missnöje med

utförd mätning, åtskillig omgång i förfaringssättet kan undvikas.

Jämväl länsstyrelsen i Västerbottens län, virkesmätningsrådet samt Skellefteå

tumningsförening och Dalälvarnas tumningsförening ha förklarat sig

finna lämpligt att all mätning, som utfördes av auktoriserad mätare, ansåges

såsom auktoriserad, oberoende av om den utförts frivilligt eller icke.

Departementschefen.

Ur olika synpunkter är det av stor vikt att ordning och reda härska på

virkesmätningens område. Att mätningen av virke sker på ett tillförlitligt

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95.

53

och lämpligt sätt är av betydelse i första hand för dem, som sälja och köpa

virke. Eftersom gottgörelsen åt de arbetare, som syssla med virkets avverkning

i skogen och med dess transport därifrån, i stor utsträckning grundas

på mätning av det virke, med vilket de taga befattning, äro även arbetarna

beroende av det sätt, varpå mätningen sker. Jämväl för det allmänna är

uppenbarligen i skilda hänseenden en tillfredsställande och väl organiserad

virkesmätning av synnerligt intresse.

Tidigare ha inom vårt land avsevärda missförhållanden förelegat på virkesmätningens

område. Dessa missförhållanden ha i ganska betydande utsträckning

kunnat avhjälpas med stöd av den lagstiftning rörande mätning

av virke, som under senare tid genomförts. Sålunda har tillkomsten av 1935

års lag om virkesmätning medverkat till att upphäva den beroende ställning,

virkessäljarna dessförinnan intogo i förhållande till köparna av virke;

och genom de regler, som innefattas i 1943 års lag om mätning av ved och

annat virke, har bl. a. en länge eftersträvad enhetlighet i fråga om mätningsreglema

befrämjats. Det torde dock icke kunna förnekas att åtskilliga brister

med avseende å virkesmätningen alltjämt äro för handen. Så är fallet

särskilt inom de södra delarna av riket, där lagstiftningen endast hunnit

verka en kortare tid, men även vad angår vissa trakter av mellersta och

norra Sverige synas anmärkningar kunna riktas mot mätningsförfarandet.

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört upphör 1943 års lag inom kort

att gälla. Att i fortsättningen lämna virkesmätningsförfarandet helt oreglerat

synes knappast kunna ifrågakomma; önskvärda förbättringar på förevarande

område torde nämligen, framför allt med hänsyn till de olika intressen som

här göra sig gällande, icke kunna åstadkommas utan stöd av lagstiftningen.

Det torde snarare kunna befaras att, därest lagstiftningen i fråga om

virkesmätning upphörde, de hittills vunna framstegen skulle gå förlorade och

de tidigare olägenheterna ånyo vinna insteg eller ock andra dylika framträda.

I betraktande härav finner jag påkallat att frågan om fortsatt lagstiftning

rörande virkesmätning nu upptages till övervägande. Det framstår

härvid helt naturligt såsom önskvärt att på hithörande område erhålla

en för hela riket gemensam lagstiftning av mera permanent karaktär. Enligt

min mening synes man böra bygga vidare på den grund, som lagts genom

1943 års lag. Erfarenheterna av denna lag ha i stort sett varit goda, och lagen

har givit möjligheter till ett smidigt beaktande av de skilda förhållandena

inom ifrågavarande verksamhet. Vissa jämkningar synas emellertid påkallade

i lagstiftningen med hänsyn till de vunna erfarenheterna. I det följande

kommer jag att närmare beröra dessa skiljaktigheter och motiven för

desamma.

Genomförandet av en enhetlig och bestående lagstiftning rörande virkesmätning

stöter på besvärligheter med hänsyn till de skiftande förhållandena

inom landets olika delar. I anseende till de skiljaktigheter, som sålunda föreligga,

och då det uppenbarligen bör eftersträvas alt nödiga förbättringar

avseende virkesmätningen såvitt möjligt komma till stånd på frivillighetens

väg, torde lagstiftningen icke lämpligen kunna konstrueras annorlunda än i

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 95

form av en fullmaktslag, som lämnar offentlig myndighet tillfälle att ingripa,

då så är av nöden. Det av skogsstyrelsen nu framlagda lagförslaget

bygger också på denna tankegång, vilken jämväl ligger till grund för 1935

och 1943 års lagar.

Skogsstyrelsens förslag utgår från att de organisationer, som redan existera

på virkesmätningsområdet, liksom hittills skola kunna utnyttjas såväl

vid ett frivilligt åvägabringande av önskvärda förbättringar beträffande mätningen

som ock då ett ingripande från det allmännas sida i angivet syfte

äger rum. Nämnda organisationer, virkesmätningsföreningarna, omhänder - hava redan för närvarande en avsevärd del av virkesmätningen inom riket.

Det synes mig under sådana förhållanden synnerligen ändamålsenligt att

den erfarenhet och kunnighet, som är till finnandes inom föreningarna, tages

i anspråk vid genomförandet av den ifrågasatta lagstiftningen. En sådan

anordning förefaller av olika anledningar vara att föredraga framför den

från vissa håll förordade metoden med tillsättandet av särskilda yrkesmätare,

till vilka parter som vore missnöjda med företagen frivillig mätning kunde

vända sig för att erhålla omprövning av mätningen.

I åtskilliga yttranden över skogsstyrelsens förslag har gjorts gällande att

en i enlighet med förslaget anordnad opartisk mätning icke skulle kunna

införas i södra Sverige utan att vålla dem, som därav berördes, betydande

kostnader och jämväl besvär av olika slag. Emellertid har även i en del av

de yttranden, vari påståenden av denna innebörd framställts, medgivits att

i fråga om vissa virkesslag, t. ex. massaved, möjlighet förelåge att utan

nämnvärd olägenhet tillämpa dylik mätning jämväl i de sydliga delarna av

landet. Enligt min mening bör en opartisk mätning kunna komma till stånd

även i södra Sverige, därest behörig hänsyn tages till de där rådande förhållandena.

Sådan mätning skulle säkerligen starkt befrämjas genom ett samarbete

mellan den uti ifrågavarande del av landet verksamma virkesmätningsföreningen

och skogsägarnas organisationer. I detta sammanhang vill jag

emellertid kraftigt understryka att under det opartiska mätningsorganets

verksamhet ej bör inbegripas annan mätning än sådan, som lämpligen kan

omhänderhavas av organet. Även vid sjäiva utförandet av den mätning, som

uppdrages åt organet, bör nödig hänsyn till förhållandena tagas. Sålunda torde

av praktiska skäi mätningen i vissa fall böra — såsom nu inom en del

mellansvenska bygder sker — komma till utförande på så sätt, att mätningen

på mätningsorganets uppdrag verkställes av köparens egen personal. Hinder

synes ej heller böra möta mot att mätningens verkställande anförtros åt personer,

som äro i säljarens tjänst. Jämväl hos säljar- och köparorganisationema

anställd personal torde stundom kunna anlitas för ändamålet. All

mätning, som företages av andra än organets egna mätare, bör självfallet underkastas

noggrann kontroll från organets sida.

Skulle det visa sig nödvändigt att inom viss del av landet införa obligatorisk

opartisk mätning, torde även denna mätning böra anordnas efter de riktlinjer,

som nyss angivits. I ett sådant läge torde det emellertid ofta komma

att visa sig erforderligt att dispens från förordnandet om den opartiska mät
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 95-

55

ningen beviljas. Att, såsom av några hörda myndigheter föreslagits, i själva

lagen meddela föreskrifter, varigenom viss mätning av mindre betydenhet

undantoges från lagens regler, förefaller mig däremot icke lämpligt.

Såsom skogsstyrelsen föreslagit synes det böra ankomma på Kungl. Maj:t

att förordna om införandet av obligatorisk opartisk mätning. Då fråga uppkommer

om införandet av sådan mätning, böra yttranden i saken införskaffas

från alla myndigheter och sammanslutningar, som kunna förväntas sitta

inne med kännedom om hithörande förhållanden. Endast då av den förebragta

utredningen klart framgår att ulsikt saknas att på frivillighetens väg

uppnå erforderliga förbättringar på virkesmätningens område, bör förordnande

av nu avsett slag tillgripas.

Rörande frågan, huruvida vid en laglig reglering av virkesmätningen mätningen

av eget virke bör likställas med mätningen av köpvirke, råda synnerligen

delade meningar. Skogsstyrelsens förslag härutinnan, innebärande att

det egna virket skulle i mätningshänseende vara underkastat samma behandling

som köpvirket, har sålunda från många håll blivit föremål för bestämda

gensagor, medan man å andra sidan i åtskilliga yttranden lämnat sin anslutning

till detsamma. De skäl, som åberopats mot ett godtagande av skogsstyrelsens

ståndpunkt i frågan, synas icke i och för sig kunna frånkännas berättigande.

Det lärer nämligen ej kunna bestridas att de motiv, som föreligga för

att låta inmätningen av köpvirke under särskilda omständigheter verkställas

genom ett opartiskt organs försorg, icke med samma styrka göra sig gällande

beträffande mätningen av eget virke. Emellertid måste vid ett ställningstagande

till förevarande spörsmål jämväl beaktas den av skogsstyrelsen särskilt

betonade synpunkten att, därest i lag bestämdes att allenast köpvirke

skulle kunna inmätas genom opartisk mätares försorg, det eftersträvade

syftet med lagen skulle kunna motverkas därigenom, att köparna allmänt

överginge till att förvärva virke medelst rotköp. Då en dylik utveckling

icke kan anses önskvärd, synes mig spörsmålet böra erhålla sin lösning

på det sätt, att rotköpt virke — dock endast sådant, som avverkats av

den, vilken driver verksamhet för förädling av virke, för att användas i

nämnda verksamhet — i mätningshänseende likställes med köpvirke, medan

mätningen av annat eget virke lämnas i huvudsak oberörd av lagstiftningen.

Opartisk mätning av sådant eget virke, som sist nämnts, synes sålunda höra

komma till utförande endast då virkesägaren därom framställer begäran eller

då dylik mätning påkallas av arbetareparten eller annan, som därav har ett

rättsligt intresse. Mot en på angivet sätt utformad lagstiftning torde några

mera vägande betänkligheter ej kunna resas. Det bör bemärkas att rotköpt

virke redan nu i stor omfattning göres till föremål för opartisk mätning.

Den av skogsstyrelsen förordade organisationen av mätningsorganen synes

mig i stort sett ägnad att följas vid ett genomförande av lagstiftningen. Då

förordnande om opartisk mätning skall meddelas, synes sålunda — såsom

jag redan framhållit — mätningen böra, såvitt möjligt, genom auktorisation

uppdragas åt en redan verksam virkesmätningsförening eller annan sammanslutning

med liknande syfte. Enligt 1943 års lag, som även innehåller bestämmelser

om auktorisation av virkesmätare, föreligger möjlighet att auktorisera

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 95.

jämväl enskild person. Denna möjlighet har under den tid, lagen varit gällande,

icke i något fall begagnats. Något påtagligt behov av att i den nya lagen

bibehålla berörda möjlighet synes icke vara för handen. Då härtill kommer

att ett lämpligt förfarande vid överklagandet av auktoriserad mätningsförrättning,

verkställd av enskild person, skulle ställa sig svårt att anordna,

förefaller mig riktigast att i lagen den auktoriserade mätningen förbehålles

virkesmätningsförening eller liknande sammanslutning. För meddelandet av

auktorisation åt sådan sammanslutning torde ej vara erforderligt att såsom

villkor uppställa att dess stadgar fastställts av Kungl. Maj:t. Det synes vara

tillräckligt att vid prövningen av fråga om auktorisation för sammanslutning

tillses att stadgarnas innehåll är sådant, att sammanslutningen kan förväntas

bliva skickad för det ifrågasatta uppdraget. För att så skall anses vara

fallet torde dock i några avseenden särskilda krav böra uppställas. Sålunda

synas stadgarna under alla förhållanden böra innefatta föreskrift därom, att

virkessäljar- och virkesköparintressena skola vara lika företrädda inom styrelsen,

att sammanslutningens mätningspersonal skall antagas av styrelsen

samt att inom sammanslutningen skall linnas särskild kontrollnämnd. Vad

angår styrelsens sammansättning torde fog ej finnas för fordran på att jämväl

arbetareparten skall vara representerad inom styrelsen. Sistnämnda parts

intresse av att mätning, som skall ligga till grund för bestämmande av arbetslön,

utföres korrekt torde bliva tillräckligt tillgodosett, om — såsom skogsstyrelsen

förordat — denna part vid sidan av säljare- och köparepartema

blir företrädd inom kontrollnämnden. För en var av nyssnämnda tre parter

bör i kontrollnämnden finnas en representant. Otvivelaktigt skulle, såsom i ett

flertal yttranden framhållits, åt nämnden kunna beredas en avsevärt starkare

ställning än densamma enligt förslaget komme att intaga, därest antalet ledamöter

i nämnden utökades från tre till fyra genom föreskrift om att i nämnden

skulle förutom säljare-, köpare- och arbetarerepresentantema ingå även

en opartisk ordförande. Då jämväl av andra skäl, vilka torde framgå av vad

jag i fortsättningen kommer att anföra, en sådan utökning av nämndens

ledamotsantal framstår såsom lämplig, anser jag mig böra föroi*da densamma.

Mången gång torde även kunna vara lämpligt att till ordförande utses en

person med domarekompetens. I de fall, då enighet ej kan uppnås inom

nämnden, bör ordförandens röst bliva utslagsgivande. I fråga om utseendet

av ledamöter i nämnden torde det allmännas intresse av virkesmätningens

riktiga handhavande påfordra att ordföranden förordnas av offentlig myndighet.

Då antalet auktoriserade virkesmätningsorgan får förutsättas bliva

relativt litet, lärer utseendet av ordförande kunna uppdragas åt Kungl. Maj:t.

Den ledamot, som har att företräda arbetarnas intressen, torde lämpligen böra

utses av någon arbetarorganisation, som Kungl. Maj:t bestämmer. På

sammanslutningens styrelse torde böra ankomma att tillsätta övriga ledamöter

i nämnden. Vid tillsättandet av ledamöter bör noga iakttagas att genom

dem en ingående sakkunskap tillföres nämnden. Jag utgår även från att

nämnden, i den mån så befinnes behövligt, i sin verksamhet utnyttjar den

insikt och erfarenhet, som på ifrågavarande område är att tillgå inom virkesmätarnas

led.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95.

57

Kontrollnämndens uppgift bör inskränkas till att avse prövning av klagan

över mätningsförrättning. För den händelse, såsom av skogsstyrelsen föreslagits,

det jämväl ålades nämnden att utöva en generell tillsyn över mätningsarbetet,

skulle det bliva nödigt att genom lagföreskrifter eller i annan

ordning verkställa en ingalunda lätt gränsdragning mellan nämndens och

styrelsens åligganden; men även om en sådan gränsdragning företoges med all

möjlig omsikt, skulle säkerligen vid den praktiska tillämpningen av de uppställda

reglerna tveksamma fall ofta komma att uppstå och vålla tvistigheter.

Därest kontrollnämnden erhåller en sådan sammansättning som nyss angivits,

lära större betänkligheter ej behöva möta mot att låta nämndens beslut

bliva definitiva. På så sätt skulle vinnas den fördelen, att ett snabbt avgörande

rörande överklagade mätningsförrättningar kunde komma till stånd.

Att så sker är, såsom i vissa yttranden påpekats, av stor betydelse. I detta

sammanhang må anmärkas att, enligt vad jag erfarit, under den tid 1943 års

lag varit gällande besvär icke blivit hos skogsstyrelsen i något fall anförda

över annan mätning än sådan som avsett ved.

Då en virkesmätningsförening eller annan sammanslutning erhåller auktorisation

såsom virkesmätare, blir givetvis icke annan av sammanslutningen

företagen mätning än sådan, som innefattas under auktorisationen, att betrakta

såsom auktoriserad mätning. Sammanslutningen kan alltså komma att

utföra såväl auktoriserad som frivillig mätning. Den olägenhet, som enligt

vissa hörda myndigheters och korporationers uppfattning är förbunden med

berörda förhållande, synes i viss mån kunna avhjälpas, därest sammanslutningen

beslutar att all genom dess försorg verkställd mätning skall företagas

i enlighet med lagens bestämmelser om auktoriserad mätning.

Om, då fråga uppstår att beträffande ett område föreskriva införandet av

opartisk mätning, det icke befinnes möjligt att för ändamålet auktorisera

någon redan existerande inmätningssammanslutning, måste åt statligt organ

uppdragas att ombesörja mätningen. Skogsstyrelsen har för nu ifrågavarande

fall föreslagit tillsättandet av en särskild nämnd, liksom motsvarande

organ enligt 1935 års lag kallad virkesmätningsnämnd. Detta förslag synes

böra godtagas, och virkesmätningsnämndens organisation och verksamhet

torde kunna regleras i enlighet med de riktlinjer, skogsstyrelsen uppdragit.

Sålunda bör i virkesmätningsnämnden ingå en opartisk ordförande jämte

fyra eller sex andra ledamöter, av vilka hälften företräder virkessäljar- och

hälften virkesköparintressena. Vidare bör inom virkesmätningsnämnden för

prövning av klagan över mätningsförrättning finnas en kontrollnämnd, sammansatt

på sätt förut angivits beträffande dylik nämnd hos enskild sammanslutning

för virkesmätning. På Kungl. Maj:t torde böra ankomma att

utse ledamöter i virkesmätningsnämnden och i dess kontrollnämnd ävensom

att utfärda närmare föreskrifter angående virkesmätningsnämndens

verksamhet.

Därest virkesmätningsnämnd skulle komma att tillsättas, torde för bestridandet

av dess organisationskostnader och löpande utgifter under den första

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kung!. Maj:ts proposition nr 95.

tiden för verksamheten lån ur virkesmätningslånefonden böra kunna utlämnas

till nämnden.

I 1935 års lag finnes föreskrivet att sådan i enlighet med lagen företagen

mätning, som avser köpvirke, skall lända till efterrättelse mellan säljaren och

köparen. Motsvarande föreskrift saknas i 1943 års lag, varför hinder ej torde

föreligga att draga en jämlikt denna lag verkställd mätning av köpvirke under

domstols prövning. Ej heller enligt den nu ifrågasatta lagstiftningen synes

möjligheten att bringa en av auktoriserad sammanslutning eller virkesmätningsnämnd

ombesörjd mätning under domstols bedömande böra vara

sakägare betagen. Det torde vara tydligt att även då sådan möjlighet står

sakägare till buds, betydelsen av en opartisk mätning är avsevärd. Det ligger

nämligen i sakens natur att en i föreskriven ordning tillkommen mätning

bör tillerkännas en hög grad av tillförlitlighet i fråga om såväl vad vid mätningsförrättningen

förekommit som riktigheten av mätarnas iakttagelser

och omdömen.

Enligt min mening böra strävandena att åstadkomma fasta och för så

stora områden som möjligt gällande regler för inmätningen av virke uppmuntras.

De bestämmelser, som för närvarande tillämpas av de inom landet

verksamma virkesmätningsföreningama, äro i skilda hänseenden sinsemellan

olika. I den mån så lämpligen låter sig göra synes en ändring beträffande

detta förhållande böra åvägabringas. Såsom framgår av den förut lämnade

redogörelsen för yttrandena över nu föreliggande lagförslag ha virkesmätningsrådet

och virkesmätningsföreningama ävensom vissa andra korporationer

intagit den ståndpunkten, att utfärdandet av mätningsföreskrifter

framdeles liksom hittills borde vara respektive mätningsorgans ensak. Med

den inställning till frågan, åt vilken jag nyss givit uttryck, kan jag icke ansluta

mig till denna ståndpunkt. Jag vill emellertid å andra sidan ej förorda

att tillskapandet av mätningsregler generellt sker medelst statligt tvång. Liksom

beträffande den opartiska mätningen synes man, såsom skogsstyrelsen

ock förordat, böra i fråga om reglerna för inmätningen närmast eftersträva

en frivillig reglering. Till en sådan reglering bör initiativ tagas av skogsstyrelsen

genom utarbetandet av ändamålsenliga föreskrifter avsedda att tillämpas

inom större områden. Först därest det skulle visa sig att önskvärda förbättringar

icke kunna åstadkommas på denna väg, bör det bliva en på det

allmänna ankommande angelägenhet att få till stånd dylika förbättringar.

Såsom redan är fallet jämlikt 1943 års lag bör alltså Kungl. Maj:t utrustas

med befogenhet att förordna om tillämpning inom riket eller del därav av

mätningsföreskrifter, som utarbetats av Kungl. Maj:t eller skogsstyrelsen.

Vid meddelandet av sådant förordnande måste givetvis stor varsamhet iakttagas.

Det är sålunda självfallet att dessförinnan yttranden skola inhämtas

från de mätningsorgan, som ha sin verksamhet inom det område varom fråga

är, ävensom från virkessäljare- och virkesköparesammanslutningar samt

vissa myndigheter och korporationer därstädes. Dylika yttranden böra i erforderlig

omfattning införskaffas jämväl då utfärdade föreskrifter ifrågasättas

skola ändras eller upphävas.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95

59

Såsom jag tidigare omnämnt innefattar mätningen av virke ej allenast ett

bestämmande av virkets kvantitet utan även ett bedömande av dess kvalitet.

Vid en strävan att åvägabringa enhetlighet beträffande föreskrifterna om

mätning är denna mätningens karaktär av betydelse. Sålunda synes den eftertraktade

enhetligheten med avsevärt större lätthet kunna främjas i fråga

om den kvantitativa mätningen än beträffande den kvalitativa. På sistnämnda

område bör särskild försiktighet iakttagas.

En reglering av virkesmätningen i enlighet med vad jag nu anfört förutsätter

tydligen en viss tillsyns- och upplysningsverksamhet från det allmännas

sida. Denna verksamhet synes böra uppdragas åt skogsstyrelsen, som redan

har sig anförtrodd motsvarande uppgift enligt 1943 års lag. I sitt föreliggande

förslag har styrelsen till behandling upptagit jämväl spörsmålet om

virkesmätningsärendenas handläggning inom styrelsen vid ett genomförande

av förslaget; och i anslutning därtill har styrelsen även ingått i ett bedömande

av frågan om styrelsens personalbehov för ändamålet, därvid avsetts

att inrätta en särskild byrå inom styrelsen för att handhava bl. a. virkesmätningsfrågor.

Emellertid bör, enligt mitt förmenande, med ett ståndpunktstagande

härutinnan anstå, tills närmare erfarenheter vunnits angående den

nya lagens tillämpning och de krav densamma kommer att ställa på styrelsens

personal. Jag vill i samband härmed erinra om att enligt vad jag tidigare

föreslagit klagan över mätningsförrättning skulle slutligt behandlas av

kontrollnämnden och alltså icke kunna bringas under skogsstyrelsens prövning;

därest detta förslag godtages, skulle följaktligen den arbetsbörda, med

vilken styrelsen räknat, komma att undergå viss minskning. Tills vidare synes

man i betraktande härav liksom hittills böra anställa erforderlig personal

mot arvode.

Skogsstyrelsen har avsett att vid ett genomförande av den nya lagstiftningen

den nuvarande ordningen å virkesmätningsområdet skulle i huvudsak

bibehållas. I detta läge skulle således den kungörelse, som Kungl. Maj:t

hade att i samband med lagens ikraftträdande utfärda, erhålla i stort sett

samma innehåll som den i anslutning till 1943 års lag tillkomna, nu gällande

kungörelsen nr 944/1943. Även för egen del hyser jag den uppfattningen, att

för närvarande anledning ej föreligger för det allmänna att i vidare mån än

redan skett ingripa reglerande beträffande virkesmätningen. De mindre ändringar

i förhållande till innehållet i kungörelsen nr 944/1943 som av skogsstyrelsen

ifrågasatts till införande i den till den nya lagen anknutna kungörelsen

böra bliva föremål för närmare övervägande sedan själva lagstiftningsfrågan

lösts.

I överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet

upprättats förslag till lag om virkesmätning. Jag övergår nu till behandling

av de särskilda bestämmelserna i detta lagförslag i den mån desamma icke

redan i det föregående blivit av mig berörda.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 95.

Specialmotivering.

1 §•

Skogsstyrelsens förslag.

Förevarande paragraf — motsvarande 1 och 2 §§ i skogsstyrelsens lagförslag

— innehåller dels bestämmelser om rätt för Kungl. Maj :t att meddela

förordnande såväl rörande mätning av virke i enlighet med därom utfärdade

föreskrifter som ock angående mätningens ombesörjande av auktoriserad

mätare eller virkesmätningsnämnd, dels ock en definition å begreppet virkesmätning.

Beträffande skogsstyrelsens motivering till de i paragrafen innefattade

bestämmelserna hänvisas till betänkandet s. 106—108.

Yttrandena.

Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förklarat

sig anse att förordnande med stöd av lagen borde få utfärdas av Kungl. Maj :t

endast efter framställning av vederbörande hushållningssällskap och handelskammare;

och skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings lån har föreslagit att dylikt

förordnande skulle vara beroende av om flertalet av följande myndigheter

och sammanslutningar, nämligen länsstyrelse, hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelse,

handelskammare, skogsägareförening, virkesköparorganisation

och länsavdelning av Riksförbundet landsbygdens folk, uttalade sig därför.

Enligt vad länsstyrelsen i Gotlands län och Södra Sveriges virke småtningsförening

framhållit borde i lagtexten angivas att förordnande om mätning i

enlighet med utfärdade föreskrifter finge meddelas blott då skäl därtill vore

samt efter hörande av virkessäljare, virkesköpare, hushållningssällskap och

handelskammare.

Liknande önskemål ha framställts av flera andra hörda myndigheter och

sammanslutningar.

Domänstyrelsen, länsstyrelsen i Kronobergs län och Gotlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott ha förmält sig hysa den uppfattningen,

att i lagtexten borde inflyta föreskrift om hörande av virkessäljare och virkesköpare

samt hushållningssällskap och handelskammare, innan förordnande

om mätning genom auktoriserad mätare utfärdades; nämnda länsstyrelse

har tillika ifrågasatt, om icke föreskriften borde avse hörande jämväl

av arbetareparten.

Av mynt- och justeringsverket har anmärkts att i lagen borde uttryckligen

stadgas att skogsstyrelsen före utfärdandet av bestämmelser beträffande mätningstekniska

frågor skulle samråda med verket.

Rörande den av skogsstyrelsen uppställda definitionen å begreppet virkesmätning

har i två yttranden, nämligen de av Ålvsborgs läns södra hushållningssällskaps

förvaltningsutskott och skogsvårdsstyrelsen i samma län

avgivna, hemställts att definitionen måtte omformuleras så, att kvalitetsbedömning

av virke ej inkluderades i begreppet; endast då framställning därom

gjordes borde nämligen dylik bedömning ingå i mätning.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

61

Departementschefen.

Såsom framgår av vad jag förut anfört bör förordnande om tillämpandet

av fastställda mätningsregler eller om opartisk mätning meddelas först sedan

det visat sig att virkesmätningen icke kan på frivillighetens väg ordnas på

ett ändamålsenligt sätt. Detta förhållande torde böra komma till uttryck i

lagen genom ett uttalande därstädes av innebörd att särskilda skäl skola

föreligga för att förordnande skall få tillgripas.

Att göra utfärdandet av förordnande, som i lagen avses, beroende därav,

att vissa lokala myndigheter eller sammanslutningar framställt begäran i detta

hänseende, förefaller mig ej lämpligt. Såsom jag tidigare framhållit torde

däremot, innan förordnande meddelas, erforderliga yttranden i saken böra

inhämtas. Då i en sådan situation givetvis är av vikt att de speciella förhållandena

inom det område, beträffande vilket förordnandet avses skola gälla,

bliva så allsidigt och ingående belysta som möjligt, synes icke gärna i lagen

kunna angivas från vilka myndigheter och korporationer yttranden skola

införskaffas. Omständigheterna i varje särskilt fall torde böra vara avgörande

för den omfattning i vilken de, som kunna tänkas komma att beröras

av förordnandet, böra erhålla tillfälle att giva sin mening till känna. Till

de uttalade meningarna bör tydligen synnerlig hänsyn tagas, men det synes

ej böra fastslås att avgörandet av den föreliggande frågan nödvändigtvis

skall träffas i överensstämmelse med den åsikt, som omfattas i flertalet

yttranden.

Det torde vara tydligt att yttranden av nyss angivet slag icke skola behöva

infordras, om vid den nya lagens ikraftträdande någon skärpning av den redan

företagna regleringen ej genomföres.

Därest skogsstyrelsen erhåller bemyndigande att utfärda mätningstekniska

föreskrifter, bör styrelsen givetvis i hithörande frågor samråda med myntoch

justeringsverket. Särskild föreskrift härom i lagen torde icke kunna anses

behövlig.

Mätning av virke omfattar, såsom förut angivits, regelmässigt ej endast ett

bestämmande av virkets kvantitet utan även ett bedömande av dess kvalitet.

Detta förhållande har kommit till uttryck såväl i 1935 års lag som i lagen av

år 1943. Den i dessa lagar lämnade, i huvudsak likalydande definitionen å

virkesmätning torde böra bibehållas i nu förevarande lag.

2 §•

Skogsstyrelsens förslag.

Skogsstyrelsen har föreslagit att auktorisation som virkesmätare skulle få

meddelas allenast den, som vunnit nödig erfarenhet om virkesmätning. Där

så prövades lämpligt skulle auktorisation kunna meddelas virkesmätningsförening

eller annan sammanslutning, som hade till syfte att åstadkomma en

betryggande och opartisk mätning och vars stadgar fastställts av Kungl.

Maj:t (3 § första stycket i lagförslaget). Vid prövning av stadgar för virkesmätningsförening

eller annan sammanslutning skulle särskilt tillses att stad
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

garna innehölle föreskrift därom, att virkessäljar- och virkesköparintressen

skulle vara lika företrädda inom sammanslutningens styrelse samt att hos

sammanslutningen eller gemensamt för flera sammanslutningar skulle finnas

kontrollnämnd (4 § första stycket i förslaget). I fråga om motiveringen

till skogsstyrelsens förslag i nu angivna delar hänvisas till betänkandet s. 108

och 109—110.

Yttrandena.

Av Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ävensom av

skogsvårdsstyrelserna i samma län och i Blekinge län har framhållits att i

lagen borde uttryckligen föreskrivas att i styrelse för auktoriserad virkesmätningsförening

skulle ingå en opartisk ordförande.

Domänstyrelsen har rörande sammansättningen av styrelse för auktoriserad

virkesmätningssammanslutning anfört.

Då mätningsföreningarnas verksamhet i många avseenden är ett det allmännas

intresse, bör det vara påkallat att kronan är representerad i styrelsen

för dylik förening. Kronan är genom domänverket virkessäljare inom

samtliga nu auktoriserade tio virkesmätningsföreningars verksamhetsområden

och genom domänverket representerad i styrelsen för sex av föreningarna.

Domänstyrelsen får föreslå att vid den prövning av stadgar för virkesmätningsförening

eller annan sammanslutning, som förutsättes i lagförslaget,

särskilt skall tillses att stadgarna jämväl innehålla föreskrift därom, att minst

en av säljarerepresentanterna skall utses av domänstyrelsen.

Departementschefen.

De i denna paragraf upptagna bestämmelserna ha till stor del redan i det

föregående behandlats av mig. I nu förevarande sammanhang kan jag därför

inskränka mig till att göra följande anmärkningar.

Det förefaller mig önskvärt att, då auktorisation meddelas en virkesmätningsförening

eller annan sammanslutning, den frivilliga karaktären hos

sammanslutningen i största möjliga utsträckning bibehålies. Bindande föreskrifter

rörande sammanslutningens organisation synas följaktligen böra

uppställas endast då så av allmänna hänsyn påkallas. Vissa föreskrifter av

nu angiven art ha i det föregående av mig förordats. Det kan enligt mitt förmenande

icke anses lämpligt att härutöver i lagen upptaga bestämmelser av

tvingande natur. Jag vill emellertid i detta sammanhang erinra om mitt tidigare

gjorda uttalande, att vid prövningen av fråga om auktorisation av sammanslutning

bör tillses att stadgarnas innehåll är sådant, att sammanslutningen

kan förväntas bliva skickad för det ifrågasatta uppdraget. Skulle vid

auktorisationsfrågans behandling befinnas att stadgarna i ett eller annat

hänseende icke kunna anses lämpliga för ett auktoriserat organ, bör tillfälle

beredas sammanslutningen att åvägabringa ändring härutinnan.

I likhet med skogsstyrelsen anser jag hinder ej böra föreligga för att samma

personer ingå såsom ledamöter i två eller flera auktoriserade sammanslutningars

kontrollnämnder. Ej heller synes det böra möta hinder att kontrollnämnd

är gemensam för virkesmätningsnämnd och auktoriserad sammanslutning.

Särskilda bestämmelser härom i lagtexten torde få anses överflödiga.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

3 §.

Skogsstyrelsens förslag.

Av skogsstyrelsen har föreslagits att virkesmätningsnämnd skulle bestå av

en opartisk ordförande samt ytterligare fyra eller sex ledamöter, av vilka

ena hälften företrädde virkessäljar- och andra hälften virkesköparintressen

(5 § i lagförslaget).

Yttrandena.

Domänstyrelsen har uttalat den åsikten, att i virkesmätningsnämnd en av

representanterna för säljareparten borde föreslås av styrelsen.

Av Svenska lantarbetareförbundet har ifrågasatts, om icke betydelsen av

enhetlig och opartisk virkesmätning för skogsarbetarna vore så stor, att

även deras intresse borde tillgodoses beträffande sammansättningen av virkesmätningsnämnd.

Departementschefen.

Virkesmätningsnämnden torde, såsom skogsstyrelsen framhållit, lämpligen

böra organiseras i nära anslutning till vad som föreslagits beträffande

auktoriserad virkesmätningsförening. Nämnden synes följaktligen böra sammansättas

av lika antal representanter för virkessäljare och virkesköpare,

varjämte i nämnden bör ingå en opartisk ordförande. Arbetarepartens intresse

bör beaktas på det sätt, att i kontrollnämnden hos virkesmätningsnämnd

plats beredes en representant för denna part.

Vid utseendet av ledamöter i virkesmätningsnämnd bör givetvis, om så

finnes påkallat, tillses att företrädare såväl för det enskilda skogsbruket som

för domänverket erhålla säte i nämnden.

6 §

Skogsstyrelsens förslag.

Skogsstyrelsen har föreslagit att över vad vid mätningsförrättning förekommit

skulle upprättas mätbesked (6 § i lagförslaget).

Yttrandena.

Norrbottens tumningsförening har anmärkt att innebörden av begreppet

mätbesked borde förtydligas; och Sveriges skogsägare föreningars riksförbund

ävensom Sveriges lantbruks förbund ha hemställt att till det föreslagna stadgandet

måtte fogas ett tillägg av innehåll att i mätningsförenings stadgar

skulle finnas föreskrivet vad mätbesked skulle innehålla.

Departementschefen.

I såväl 1935 års lag som lagen av år 1943 förekomma om mätbesked

stadganden, som i huvudsak överensstämma med innehållet i förevarande

paragraf. I det betänkande, som låg lill grund för förstnämnda lag, anfördes

till motivering av bestämmelsen om mätbesked följande. Mätbeskedet

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

vore närmast att anse såsom ett förrättningsprotokoll, som jämväl upptoge

förrättningsmännens beslut. I beskedet borde sålunda, bl. a., angivas tid och

ort för förrättningen, sökandens eller, i fråga om mätning av köpvirke, köparens

och säljarens fullständiga namn och hemvist, det eller de virkesslag,

förrättningen avsett, den eller de fastigheter, varå virket avverkats, sättet

för sakägares kallande till förrättningen, därvid närvarande sakägare, av

dessa framställda yrkanden, efter vilka regler mätningen ägt rum, de erhållna

mätningsresultaten och förrättningsmännens beslut i övrigt samt sättet

för mätningens utförande. Avsåge förrättningen mätning av köpvirke,

borde i mätbeskedet jämväl angivas dagen för avtalets ingående. Där förrättningsmännen

funnit sig böra vägra mätning, borde skälen för beslutet

angivas i beskedet. Vore förrättningsman av skiljaktig mening, borde denna

självfallet antecknas.

Då nu ifrågavarande stadgande anknyter till vad som redan för närvarande

sedan ganska lång tid tillbaka gäller, synes ej vara nödigt att i lagtexten

meddela ytterligare föreskrifter utöver dem som enligt förslaget där

förekomma.

7 §''

Skogsstyrelsens förslag.

Enligt skogsstyrelsens förslag skulle sakägare, som vore missnöjd med

auktoriserad mätningsförrättning, äga däröver föra talan hos vederbörande

kontrollnämnd inom tio dagar efter förrättningens avslutande, såframt han

icke vid avslutandet eller sedermera före klagotidens utgång skriftligen godkänt

förrättningen (9 § första stycket i lagförslaget). Rörande motiveringen

till de föreslagna bestämmelserna hänvisas till betänkandet s. 111.

Yttrandena.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Sveriges lantbruksförbund

ha anmärkt att stadgandet om den tid, inom vilken överklagande skulle

ske, borde förtydligas, så att därav framginge att tiden skulle räknas från

det vederbörligt mätbesked utfärdats och expedierats.

Departementschefen.

Liksom i 1943 års lag har i förevarande lag utsagts att tiden för anförandet

av klagan över verkställd mätningsförrättning skall utgöra tio dagar,

räknade från förrättningens avslutande. Vid tillämpningen av 1943 års

lag har ansetts att mätningsförrättning icke vore att betrakta såsom avslutad

förrän mätbesked utfärdats och expedierats från den auktoriserade virkesmätaren.

Med hänsyn till den praxis, som sålunda utbildat sig, torde något

förtydligande av stadgandet ej vara erforderligt.

Klagan skall givetvis ske hos kontrollnämnden inom det mätningsorgan,

genom vars försorg den överklagade mätningen verkställts. För den händelse

köpare av inmätt virke mottagit detta på ort utanför mätningsorganets verk
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9ö.

65

samhetsområde, kan, då mätningen överklagas och ommätning prövas böra

komma till stånd, ommätningens utförande av kontrollnämnden uppdragas

åt mätare på mottagningsorten. Det är självfallet köparen obetaget att själv

påkalla mätning av sådan mätare i syfte att förse sig med bevisning att

åberopas inför kontrollnämnden.

8 §.

Skogsstyrelsens förslag.

Skogsstyrelsen har föreslagit att kostnader, som uppkomme i anledning av

auktoriserad mätningsförrättning, skulle gäldas av sakägaren och, om flera

sakägare funnes, av dessa enligt grunder, varom överenskommelse kunde

ha träffats; förelåge icke sådan överenskommelse, skulle sakägarna svara för

kostnaderna i enlighet med föreskrifter, som meddelades av Kungl. Maj:t.

Därjämte har styrelsen föreslagit att mätningssökande skulle vara pliktig att

erlägga förskottsersättning för mätningen (7 § i lagförslaget). Motiveringen

till vad sålunda föreslagits återfinnes i betänkandet s. 111, vartill här hänvisas.

Yttrandena.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har — med instämmande av

Sveriges lanbruksförbund — anfört.

Riksförbundet anser det ur praktisk synpunkt vara lämpligast att köpareparten

helt gäldar de kostnader, som uppkomma i anledning av sådan auktoriserad

mätningsförrättning, som icke föregåtts av frivillig mätning. Inbetalning

av förskott till virkesmätningsförening för mätningskostnader m. m.

måste nämligen kunna ske betydligt smidigare, om den utföres av köparna,

som i antal alltid äro mycket färre än säljarna. Ur kostnadssynpunkt spelar

det icke någon roll, eftersom virkespriset sättes med tanke på vilka som betala

mätningskostnaderna.

Virkesmätningsrddet och Sundsvalls virkesmätningsförening ha anmärkt

att part, som hos kontrollnämnden förde talan mot auktoriserad mätningsförrättning,

borde vara skyldig erlägga förskottsersättning på enahanda sätt

som i skogsstyrelsens lagförslag förutsatts skola ske vid begäran om dylik

förrättning.

Departementschefen.

Skogsstyrelsen har ansett sig böra föreslå att i lagen intoges regler angående

gäldandet av de kostnader, som uppkomme i anledning av auktoriserad

mätningsförrättning. Vid utformandet av dessa regler har emellertid skogsstyrelsen

funnit att andra bestämmelser än sådana, som få anses vara självklara,

icke lämpligen kunde erhålla plats i lagen; och styrelsen har förty

nödgats förorda att övriga erforderliga bestämmelser skulle meddelas i administrativ

ordning.

Enligt 1943 års lag skola föreskrifter angående kostnadernas gäldande meddelas

av Kungl. Maj:t.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 saml. Nr DS. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

Den metod, som i sistnämnda lag begagnats för lösningen av förevarande

problem, synes vara att föredraga framför den av skogsstyrelsen i förslaget

tillämpade.

Vid utarbetandet av kostnadsbestämmelser torde de för närvarande gällande

reglerna böra i huvudsak bibehållas. De torde emellertid böra kompletteras

med föreskrifter om skyldighet att erlägga förskottsersättning såväl

vid påkallande av auktoriserad mätningsförrättning som ock då dylik förrättning

överklagas.

10 §.

Skogsstyrelsens förslag.

Av skogsstyrelsen har föreslagits att om någon visade vårdslöshet eller försummelse

vid utförande av mätning enligt lagen eller om någon ombesörjde

auktoriserad virkesmätning utan att vara därtill berättigad, han skulle straffas

med dagsböter; och detsamma skulle gälla, där någon förhindrade eller

försvårade verkställande av mätning eller åsidosatte vad på honom ankomme

till fullgörande av föreskrift, som meddelats med stöd av lagen (11 § i

lagförslaget). Böterna skulle tillfalla kronan (12 § i förslaget).

Yttrandena.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Sveriges lantbruksförbund

ha ansett straffbestämmelserna böra kompletteras med föreskrift om skyldighet

för den dömde att ersätta part den förlust, denne genom det straffbelagda

förfarandet kunde komma att lida.

Departementschefen.

Förevarande lagrum överensstämmer till innehållet med 6—8 §§ i 1943

års lag. Frågan om skyldighet för den, som ådömes straff jämlikt lagrummet,

att jämväl utgiva skadestånd, synes böra bedömas efter allmänna regler.

Slutbestämmelsen.

Den föreslagna lagen är avsedd all träda i kraft den 1 juli 1947, då giltighetstiden

för 1943 års lag utgår. Genom den nya lagen avses 1935 års lag

skola upphöra att gälla.

Det allmännas kostnader i anledning av nuvarande virkesmätningslagens

bestämmelser gäldas för närvarande från förslagsanslaget under nionde huvudtiteln

till Kostnader för virkesmätning. Även det allmännas kostnader i

anledning av den nya lagstiftningen synas böra utgå från nämnda förslagsanslag.

För innevarande budgetår medgavs att från anslaget finge gäldas

kostnaderna för vissa genom skogsstyrelsens försorg verkställda undersökningar

rörande virkesmätningens tillförlitlighet med avseende å massaved.

Skogsstyrelsen har ifrågasatt att få fortsätta med dessa undersökningar, så
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95.

67

vitt angår mätning av sågtimmer. Då det synes mycket önskvärt att även

denna utredning kommer till stånd, torde, därest riksdagen icke har något att

erinra däremot, kostnaderna få utgå från ifrågavarande förslagsanslag. För

nästa budgetår synes detta böra upptagas med oförändrat belopp 80 000 kronor.

Liksom för löpande budgetår torde för budgetåret 1947/48 böra uppföras

ett obetecknat anslag å 10 000 kronor till Kurser för virkesmätare m. m.

Någon särskild medelsanvisning för att möjliggöra långivning till virkesmätningsnämnd

synes för närvarande icke påkallad.

Föredraganden hemställer härefter att lagrådets utlåtande över förutnämnda

förslag till lag om virkesmätning, av den lydelse Bilaga till detta protokoll

utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Siv Schiöler.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kun()l. Maj:ts proposition nr 95.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om virkesmätning.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Konungen äger då särskilda skäl därtill äro förordna, att inom riket eller

viss del därav mätning av virke skall, där mätningen är avsedd att ligga

till grund för bestämmande av vederlag för virket eller där den som driver

verksamhet för förädling av virke låtit på grund av avverkningsrätt avverka

virket för att använda detta i nämnda verksamhet, utföras i enlighet med

föreskrifter som meddelas av Konungen eller skogsstyrelsen. Om förhållandena

därtill föranleda må Konungen tillika förordna, att sådan mätning

skall ombesörjas av virkesmätare, som av Konungen eller skogsstyrelsen

därtill erhållit tillstånd (auktorisation), eller ock av virkesmätningsnämnd

varom i denna lag förmäles. Finnes visst slag av virke böra undantagas från

förordnande eller påkallas eljest av förhållandena inskränkningar, skola därav

föranledda begränsningar i förordnandet göras.

Undantag från meddelat förordnande må för särskilt fall medgivas av

skogsstyrelsen.

Med mätning av virke förstås i denna lag dels bestämmande genom räkning

och mätning av virkets stycketal och dimensioner eller, där virket

mätes i travat mått, av antalet och dimensionerna av de staplar, travar

eller vältor vari virket upplagts, dels ock bedömande, huruvida och i vad

mån virket är behäftat med fel samt vilken hänsyn därtill skall tagas, ävensom

av virkets beskaffenhet i övrigt.

2 §■

Auktorisation som virkesmätare må meddelas allenast virkesmätningsförening

eller annan sammanslutning med liknande syfte vars stadgar innehålla

föreskrift därom, att virkessäljar- och virkesköparintressen skola vara

lika företrädda inom sammanslutningens styrelse, att sammanslutningens

mätningspersonal skall antagas av styrelsen samt att hos sammanslutningen

skall finnas kontrollnämnd med uppgift att pröva klagan över auktoriserad

mätningsförrättning. Sådan nämnd skall bestå av ordförande samt tre andra

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

69

ledamöter, av vilka en skall företräda virkessäljar-, en virkesköpar- och en

skogsarbetarintressen. Ordförande skall utses av Konungen och ledamot, som

företräder skogsarbetarintressen, på sätt Konungen bestämmer; övriga ledamöter

skola tillsättas av sammanslulningens styrelse. För varje ledamot skall

finnas en i enahanda ordning utsedd suppleant. Om omröstning i nämnden

skall gälla vad i lag finnes stadgat rörande omröstning beträffande tvistemål

i rådhusrätt.

Auktorisation kan begränsas att avse visst område eller på annat sätt inskränkas.

Auktorisation må n.ir som helst återkallas.

3 §•

Virkesmätningsnämnd skall enligt Konungens bestämmande bestå av fem

eller sju ledamöter jämte enahanda antal suppleanter. Ledamöter och suppleanter

förordnas av Konungen. Ordförande och suppleant för denne utses

bland personer som ej kunna anses företräda virkessäljar- eller virkesköparintressen.

Av övriga ledamöter och suppleanter skall hälften företräda

virkessäljar- och hälften virkesköparintressen.

Hos virkesmätningsnämnd skall för prövning av klagan över mätningsförrättning

finnas av Konungen utsedd kontrollnämnd. Beträffande sammansättningen

av kontrollnämnden och omröstningen i denna skola bestämmelserna

i 2 § första stycket lända till efterrättelse.

Konungen utfärdar reglemente för virkesmätningsnämnd.

Vad nedan i denna lag stadgas om auktoriserad mätning skall ock gälla

beträffande mätning som ombesörjes av virkesmätningsnämnd.

4 §■

Har förordnande jämlikt 1 § första stycket andra punkten meddelats,

skall där så påfordras även annan mätning av virke än sådan som omfattas

av förordnandet verkställas såsom auktoriserad mätning.

Aukloriserad målning skall ulföras av mälningspersonal som är anställd

bos virkesmälaren eller ock av denne förordnats att utföra sådan mätning.

Innan någon verkställer auktoriserad mätning, skall han avgiva skriftlig försäkran

alt eller bästa förstånd och samvete med oväld och redlighet utföra

anförtrodda uppdrag angående dylik mätning samt att icke för obehörig

yppa förhållanden som avse mätningen.

6 §•

över vad vid aukloriserad mälningsförrältning förekommit skall upprättas

skriftlig handling (mätbesked).

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

7 §•

Den som är missnöjd med auktoriserad mätningsförrättning äger däröver

föra klagan hos kontrollnämnden inom tio dagar efter förrättningens avslutande,

såframt han icke vid avslutandet eller sedermera före klagotidens

utgång skriftligen godkänt förrättningen.

över kontrollnämndens beslut må klagan ej föras.

8 §.

Föreskrifter angående gäldande av kostnader, som uppkomma i anledning

av auktoriserad mätningsförrättning, meddelas av Konungen.

9 §■

Tillsyn över efterlevnaden av förordnande, som meddelats jämlikt 1 §,

utövas av skogsstyrelsen.

10 §.

Visar någon vårdslöshet eller försummelse vid utförande av mätning enligt

denna lag eller ombesörjer någon sådan i lagen avsedd mätning som han

icke är berättigad verkställa, straffes med dagsböter.

Med dagsböter straffes ock den som förhindrar eller försvårar verkställande

av mätning, som avses i denna lag, eller som åsidosätter vad på honom

ankommer till fullgörande av föreskrift, som meddelats med stöd av

lagen.

Böter tillfalla kronan.

11 §■

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen eller efter Konungens bestämmande av skogsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947, då lagen den 20 juni 1935 (nr

369) om virkesmätning upphör alt gälla.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

71

*

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 27 februari

1947.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 14 februari 1947 tillhandakommet utdrag av protokoll

över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

31 januari 1947, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om virkesmätning.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av häradshövdingen Ä. Braunstein.

Förslaget föranledde följande yttranden.

Lagrådet:

För vinnande av större överskådlighet torde andra och följande punkter i

första stycket av 2 § böra, med någon redaktionell jämkning, utbrytas till

ett särskilt stycke, varav skulle föranledas en ändring uti hänvisningen i

andra stycket av 3 §.

Bättre överensstämmelse i redaktionellt avseende mellan 2 och 3 §§ skulle

erhållas, om i första stycket av sistnämnda paragraf — utan saklig ändring

— stadgades, att virkesmätningsnämnd skall bestå av ordförande samt fyra

eller sex andra ledamöter, av vilka hälften skall företräda virkessäljar- och

hälften virkesköparintressen, att för varje ledamot skall finnas en suppleant

samt att ledamöter och suppleanter förordnas av Konungen.

Då det icke lärer vara avsett att i 4 § omnämnd mätning skall vara undantagen

från den tillsyn som enligt 9 § skall utövas av skogsstyrelsen, förordas,

att 9 § får det innehåll, att uppsikt över mätning varom stadgas i den

föreslagna lagen utövas av skogsstyrelsen.

Virkesmätningsnämnd och för dess mätningar tillsatt kontrollnämnd lära

vara att betrakta som statliga organ, vilkas befattningshavare böra vara

underkastade bestämmelserna i 25 kap. strafflagen. Främst med hänsyn därtill

torde i 10 § före sista stycket böra inskjutas en föreskrift att vad här

(i paragrafens första och andra stycken) stadgats icke skall äga tillämpning

å gärning, som är straffbar enligt allmänna strafflagen.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

Justitierådet Lawski och regeringsrådet Kuylenstiernu:

Då lagstiftningen om virkesmätning nu föreslås icke längre skola vara av

provisorisk karaktär, synes lämpligt att i lagen gives en definition å termen

auktoriserad mätning, vilken är av grundläggande betydelse för denna lagstiftning.

Med termen torde enligt förslaget avses sådan i första stycket andra

punkten av 1 § behandlad mätning, vilken ombesörjes av auktoriserad virkesmätare,

något som icke tydligt framgår av termen. Från lagteknisk synpunkt

är det också lämpligt att all den i nyssberörda punkt omnämnda mätningen

erhåller en gemensam beteckning. Dessa båda önskemål kunna enklast

tillgodoses på det sätt att termen auktoriserad virkesmätning upptages med

kursivstil och inom parentes i slutet av punkten. Att därigenom under auktoriserad

mätning omedelbart kommer att falla mätning, företagen av statlig

virkesmätningsnämnd, kan näppeligen anses oegentligt.

Iakttages vad sålunda förordats, föranledes därav en jämkning i andra

stycket av 3 §, varjämte sista stycket i samma paragraf bör utgå.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

73

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

28 februari 1957.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Mossberg, Weijne.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för justitie-, finans- och folkhushållningsdepartementen

lagrådets den 27 februari 1947 avgivna utlåtande över det

den 31 januari 1947 till lagrådet remitterade förslaget till lag om virkesmätning.

Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anför föredragande departementschefen

följande.

Lagrådets erinringar mot lagförslaget, vilka huvudsakligen äro av rent formell

natur, har jag funnit mig böra beakta. Därjämte ha i förslaget vissa

mindre redaktionella jämkningar vidtagits. Vad två av lagrådets ledamöter

anfört har däremot icke föranlett mig att göra ändring i förslaget.

Såsom framgår av vad jag vid lagrådsremissen yttrat torde det allmännas

utgifter i anledning av den nya lagstiftningen böra utgå från förslagsanslaget

under nionde huvudtiteln till Kostnader för virkesmätning. Från detta förslagsanslag

lära kostnaderna för de av skogsstyrelsen ifrågasatta undersökningarna

rörande mätning av sågtimmer böra gäldas. Förslagsanslaget synes

för budgetåret 1947/48 böra upptagas med oförändrat belopp 80 000 kronor.

Liksom för löpande budgetår torde för budgetåret 1947/48 böra uppföras

ett obetecknat anslag å 10 000 kronor till Kurser för virkesmätare m. m.

Under åberopande av vad sålunda och i förenämnda statsrådsprotokoll för

den 31 januari 1937 anförts hemställer jag

dels att omförmälda förslag till lag om virkesmätning

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande;

dels ock att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å

riksstaten för budgetaret 1947/48 under nionde huvudtiteln

anvisa

ej mindre till Kostnader för virkesmätning

ett förslagsanslag av .................... kronor 80 000;

än även till Kurser för virkesmätare m. m.

ett anslag av ............................ kronor 10 000.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 95. 6

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 9ä.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Benno Gård sten.

477155. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Iiungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om virkesmätning, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott. a1 i texten
  2. Rskr. 1947:305 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. ''May.ts proposition med förslag till lag om virkesmätning, m. m., såvitt angår anslagsfrågor. a1 i texten
  3. JoU 1947:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om virkesmätning, m. m., såvitt angår anslagsfrågor. s. 1 i texten
  4. 2LU 1947:34 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om virkesmätning, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott, dels ock i s. 1 i texten