Sök i Ratio Lex

Angående anslag till riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap för budgetåret 1948/49, m. 772

1948-02-06 · 68 sidor, varav 66 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 66 av 68 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:100, Angående anslag till riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap för budgetåret 1948/49, m. 772

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

1

Nr 100.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap för budgetåret

1948/49, m. 772.; given Stockholms slott den 6

februari 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag ur statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

G. E. Slräng.

Sammanfattning.

1. Enligt den för riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap gällande

provisoriska instruktionen är nämnden under Kungl. Maj :t centralorgan

för den ekonomiska försvarsberedskapen. Nämnden har i denna sin egenskap

att leda, övervaka och samordna landets försvarsförberedelser på det

ekonomiska området. För att riksnämnden skall kunna fullgöra dessa betydelsefulla

uppgifter, torde dess organisation nu böra utbyggas och dess

uppgifter och befogenheter mera definitivt angivas.

2. I syfte att undvika dubbelarbete och samtidigt främja en önskvärd

rörlighet i beredskapsarbetet på det ekonomiska området torde hithörande

arbetsuppgifter i möjligaste mån böra under riksnämndens ledning handhavas

av de myndigheter, som syssla med motsvarande fredsproblem. Härvid

torde vissa myndigheter, exempelvis arbetsmarknadsstyrelsen, kommunikation

sverken, den föreslagna sjukvårdsberedskapsnämnden samt den

blivande jordbruksnämnden (och i avvaktan på dennas inrättande livsmedelskommissionen)

böra under riksnämndens allmänna tillsyn ansvara

1—Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 100.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

för beredskapsarbetet inom vissa delområden. Andra myndigheter torde

böra lämna riksnämnden biträde vid utformningen av beredskapen inom

deras områden. På de delområden, där lämpliga beredskapsorgan ej finnas,

torde riksnämnden själv böra taga hand om detaljplaneringen av försvarsberedskapen.

Det föreslås, att riksnämnden från och med den 1 juli

1948 skall övertaga de beredskapsuppgifter, som åvila krisorganen, dock

med undantag för livsmedelskommissionen, samt att reservförrådsnämnden

från samma dag skall uppgå i riksnämnden.

3. Riksnämnden föreslås organiserad på tre avdelningar, nämligen en

allmän avdelning, en särskild planeringsavdelning och en affärsavdelning.

4. Finansieringen av nämndens inköps- och lagringsverksamhet föreslås

ordnad på så sätt, att en särskild kapitalfond, benämnd statens reservförrådsfond,

inrättas per den 30 juni 1948. Till denna fond överföras reservförrådsnämndens

tillgångar. Det förutsättes, att reservförrådsnämndens

kredit i riksgäldskontoret kvarstår men att densamma icke får tagas

i anspråk annat än efter beslut av Kungl. Maj :t.

5. Det föreslås, att riksdagen måtte medgiva, att vissa i statens reservförrådsnämnds

verksamhet uppkomna förluster få täckas genom ianspråktagande

av erforderligt belopp av nämndens överskott.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

3

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 6 februari 19t8.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Sträng.

I årets statsverksproposition (tolfte huvudtiteln, punkterna 3—5) har

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ärendet, till Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap: Avlöningar,

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap: Omkostnader samt Omkostnader

för statlig lagerhållning för budgetåret 1948/49 beräkna förslagsanslag

av respektive 638 600 kronor, 150 000 kronor och 1 000 000 kronor.

Jag torde nu ånyo få till behandling upptaga ifrågavarande spörsmål. I

samband härmed torde jag även få anmäla frågan om täckandet av vissa

på statens reservförrådsnämnds verksamhet uppkomna förluster.

Inledning.

I samband med avlåtande av proposition (nr 339) till riksdagen hösten

1946 angående den ekonomiska försvarsberedskapens framtida organisation

m. m. uttalade min företrädare i ämbetet, att ett centralorgan för den

ekonomiska försvarsberedskapen snarast borde inrättas, men att organets

uppgifter och befogenheter tills vidare i vissa hänseenden icke borde fastställas

utan dessa frågor göras till föremål för närmare utredning inom

organet. Det föreslagna centralorganets uppgifter skulle sålunda till en början

till väsentlig del bliva av utredande karaktär. Emellertid borde detsamma

så organiseras, att det omedelbart kunde vara berett att börja sin

egentliga planläggande verksamhet och övertaga direkta förvaltningsuppgifter.

I och med att krisorganen kunde avveckla sin verksamhet, borde

centralorganet för den ekonomiska försvarsberedskapen kunna övertaga

dem åvilande uppgifter av beredskapskaraktär. Det borde även vara möjligt

att redan på ett tidigare stadium, innan ett krisorgan definitivt avvecklats,

till centralorganet överföra vissa beredskapsuppgifter. Särskilt syntes

detta vara tänkbart på bränsleförsörjningens område.

Efter en granskning av olika ifrågasatta alternativ beträffande central
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:t$ proposition nr 100.

organets organisation stannade föredragande departementschefen vid att

förorda inrättandet av en ny statlig myndighet, benämnd riksnämnden för

ekonomisk försvarsberedskap och bestående av en generaldirektör och chef

jämte fyra ledamöter, vilka alla skulle utses av Kungl. Maj :t. Med hänsyn

till att omfattningen av nämndens verksamhetsområde till att börja med

komme att bliva något obestämt, borde riksnämndens kansli icke redan

från början definitivt utformas utan tills vidare få en mera provisorisk

karaktär.

Riksdagen fann för sin del (skrivelse nr 511) övervägande skäl tala för

att riksnämnden i den av departementschefen föreslagna beskurna organisationsformen

borde komma till stånd. Emellertid ansåg riksdagen, att,

sedan riksnämnden inkommit till Kungl. Maj :t med förslag rörande dess

uppgifter, befogenheter och framtida organisation, detta spörsmål borde

underställas riksdagens prövning. Riksdagen utgick därvid från att utredningen

skulle kunna så bedrivas, att ärendet kunde framläggas för 1948

års riksdag.

Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen

i övrigt i olika hänseenden anfört och föreslagit, fastställde följande

personalförteckning för riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap att

tillämpas från och med den 1 januari 1947.

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör .................. C 15 (nu

1 byråchef ........................ C6 (»

1 kontorsbiträde .................. A4 (»

Tjänstemän å övergångsstat.

1 kanslichef ...................... B2 (»

1 förste byråsekreterare ............ A 26 ( »

1 aktuarie ........................ A21 (»

Genom beslut den 30 december 1946 förordnade Kungl.

nämnden för ekonomisk försvarsberedskap skulle inrättas från och med

den 1 januari 1947, och utfärdade provisorisk instruktion för nämnden

(S. F. S. 1946: 897). Enligt denna är nämnden under Kungl. Maj:t centralorgan

för landets ekonomiska försvarsberedskap och har i denna sin egenskap

att leda, övervaka och samordna landets försvarsförberedelser på det

ekonomiska området. Det åligger i enlighet härmed nämnden att verka för

och, i den mån detta icke ankommer på annan myndighet, inom ramen för

tillgängliga medel ombesörja, att erforderliga förberedelser bliva vidtagna,

så att under krig, krigsfara eller andra av krig föranledda utomordentliga

förhållanden försvarets behov av förnödenheter må kunna tillgodoses, folk
-

Cp 22)

Cr 10)

Ca 8 )

Co 14)

Ca 29)

Ca 24)

Maj :t, att riks
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

försörjningen tryggas och näringslivets fortgång i möjligaste män säkerställas,

allt med beaktande av att landets tillgångar på ändamålsenligaste

sätt utnyttjas för ernående av effektivitet och varaktighet i behovstäckningen.

Det ankommer vidare på nämnden att allteftersom krisorganens

verksamhet avvecklas, såvida ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, övertaga

dem åliggande uppgifter av beredskapskaraktär.

I samband med beslutet om riksnämndens inrättande uppdrog Kungl.

Maj :t åt nämnden att — efter överläggningar med ifrågakommande myndigheter

rörande den närmare gränsdragningen mellan dessa myndigheter

och riksnämnden i fråga om detaljplanläggning på olika områden av den

ekonomiska försvarsberedskapen samt i samband därmed om riksnämndens

befogenheter gentemot andra myndigheter och gränsdragningen mellan

den militära och den ekonomiska försvarsberedskapen — överväga och

till Kungl. Maj :t inkomma med förslag angående riksnämndens framtida

organisation ävensom förslag till slutgiltig instruktion för nämnden.

I enlighet med detta Kungl. Maj:ts uppdrag har riksnämnden med skrivelse

den 20 oktober 1947 överlämnat utlåtande angående ordnandet av den

ekonomiska försvarsberedskapen jämte vissa därtill hörande bilagor, däribland

förslag till instruktion för riksnämnden.

Över utlåtandet hava yttranden avgivits av försvarsstaben, armé-, marinoch

flygförvaltningarna, försvarets sjukvårdsförvaltning, krigsmaterielverket,

arméns fortifikationsförvaltning, fartygsuttagningskommissionen, medicinalstyrelsen

efter hörande av medicinalstyrelsens materielnämnd, civilförsvarsstyrelsen,

statens arbetsmarknadskommission, generalpoststyrelsen,

telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

luftfartsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, statskontoret,

riksräkenskapsverket, konjunkturinstitutet, allmänna lönenämnden, statens

organisationsnämnd, veterinärstyrelsen, kommerskollegium, försäkringsinspektionen,

statens krigsförsäkringsnämnd, statens reservförrådsnämnd,

statens industrikommission, statens livsmedelskommission, statens

bränslekommission, statens handelskommission, statens trafikkommission,

statens priskontrollnämnd, riksbanksfullmäktige, 1945 års försvarskommitté,

1946 års militära förvaltningsutredning, överståthållarämbetet samt

länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens län.

Nuvarande organisation på den ekonomiska försvarsberedskapens

område.

Riksnämnden har i sitt utlåtande inledningsvis redogjort för tidigare vidtagna

åtgärder och den hittillsvarande organisationen på den ekonomiska

försvarsberedskapens område. Vad angår den tidigare utformningen av den

centrala organisationen på detta område må här hänvisas till vad i propo
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

sition 339 till 1946 års riksdag, sid. 2—6, anförts beträffande rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap. I nämnda proposition har även

redogjorts för den överföring av rikskommissionens uppgifter till andra

organ, i första hand de särskilda krisorganen, som ägde rum efter krigsutbrottet

år 1939. Beträffande de övriga organ, som ha att handlägga frågor,

som falla inom ramen för eller gränsa intill området för den ekonomiska

försvarsberedskapen må i anslutning till riksnämndens redogörelse

anföras följande.

För att, bland annat, omhänderhava planeringen av krigsmaterielindustrien

inrättades år 1943 krigsmaterielverket. Enligt instruktionen för verket

(S. F. S. 1944: 339) har detta att i enlighet med instruktionen eller eljest

meddelade föreskrifter förbereda och genomföra de åtgärder, som erfordras

för att försvarets behov av för dess krigsberedskap erforderlig materiel och

övriga förnödenheter på bästa sätt tillgodoses i enlighet med fastställda planer

eller vederbörande myndighets anvisningar. Vid framläggandet av propositionen

angående inrättandet av detta verk anförde föredragande departementschefen

(prop. nr 180/43 s. 120), att förslaget grundade sig på

förutsättningen, att ett organ alltjämt i en eller annan form komme att finnas

för central samordning och handläggning av landets försörjningsfrågor

i deras helhet. I samband med den framtida avvecklingen av krisadministrationen

måste ett avgörande träffas om de former, i vilka en dylik allmän

planering skulle bedrivas. Den framtida lösningen av den generella planeringsfrågan

kunde föranleda vissa jämkningar i krigsmaterielverkets organisation

och befogenheter. Jämlikt bemyndigande av 1944 års riksdag (prop.

nr 271, rskr nr 473) har Kungl. Maj:t inom samtliga län utom Gotlands tillsatt

ombud för krigsmaterielverket, krigsindustriombud. Enligt instruktion

den 14 december 1945 åligger det ombuden bl. a. att biträda krigsmaterielverket

med sakkunskap i frågor rörande den inom ombudets distrikt belägna

industriens ianspråktagande för försvarets räkning. Ombuden skola

vidare i viss utsträckning tillhandagå lokala militära myndigheter och länsstyrelsen

med sakkunskap i industriella frågor.

På förslag av Kungl. Maj:t (prop. nr 318 och 323) beslöt 1937 års riksdag,

att inköp och lagring av vissa importvaror, såsom råvaror för industriens

behov, fasta och flytande bränslen, smörjoljor, läkemedel m. fl,

varor, skulle äga rum för statens räkning samt att de med upphandlingen

och lagringen sammanhängande uppgifterna skulle handhavas av ett särskilt

centralorgan. Den 25 juni 1937 tillsatte Kungl. Maj:t statens reservför

rådsnämnd. Enligt instruktionen för nämnden (S. F. S. 1937: 754) utgör

nämnden organ för handläggning av frågor rörande inköp och lagerhållning

för statens räkning av importvaror, vilkas befintlighet inom landet i

händelse av avspärrning i varutillförseln är av vikt för upprätthållande av

landets näringsliv och folkförsörjning samt för den ekonomiska försvarsberedskapen

i övrigt. Genom beslut av 1937, 1938, 1939 och 1940 års lag
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts propostion nr tOU.

tima riksdagar ställdes sammanlagt 420 milj. kronor till förfogande för

upphandling av utländska varor. Vidare medgav 1939 års urtima riksdag

på förslag av Kungl. Maj:t (prop. 36) att vid försäljning av varor ur statens

reservförråd inflytande inkomster finge användas för återköp av varor

för lagring. Under kriget har nämnden därjämte i stor utsträckning erhållit

Kungl. Maj :ts uppdrag att inköpa inom landet tillverkade varor. Härför

ha särskilda medel anvisats. Intill krigsutbrottet den 1 september 1939

hade reservförrådsnämnden inköpt utländska varor för i runt tal 215 milj.

kronor, varav varor för ca 160 milj. kronor hade inkommit till landet, och

till den 1 april 1940 för omkring 285 milj. kronor, av vilka till landet hade

inkommit varor till ett inköpsvärde av ca 220 milj. kronor. Intill den 1 juli

1947 ha varor inköpts till ett sammanlagt inköpsvärde av ca 1 240 milj.

kronor, varav utländska varor för ca 985 milj. kronor och inhemska varor

för 235 milj. kronor. Under och efter kriget ha varorna till största delen

försålts, och den 1 juli 1947 funnos i lager varor till ett medelanskaffningsvärde

av allenast ca 125 milj. kronor. Ekonomiska försvarsberedskapsutredningen

föreslog, att reservförrådsnämndens verksamhet skulle övertagas av

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, och Kungl. Maj :t anslöt sig

till detta förslag. Dock skulle reservförrådsnämndens verksamhet överföras

till riksnämnden först sedan närmare riktlinjer uppdragits för riksnämndens

verksamhet i olika hänseenden. Riksdagen framställde icke någon erinran

häremot.

Arbetsmarknadskommissionens befattning med uppskovsväsendet och

därmed sammanhängande frågor ävensom den av kommissionen bedrivna

allmänt planläggande verksamheten rörande arbetskraftsdispositionen under

krigsförhållanden har jämlikt 1947 års riksdags beslut övertagits av

statens arbetsmarknadsstyrelse. Vad särskilt angår de uppgifter för styrelsen,

som avse dispositionen av arbetskraften under krig och jämställda förhållanden,

uttalade riksdagen en bestämd förväntan, att omfattningen av

dessa uppgifter bleve föremål för särskilt övervägande i samband med att

Kungl. Maj :t utfärdade instruktion för ämbetsverket, enär dylika uppgifter

under fredsförhållanden borde så långt möjligt begränsas och förenklas

i syfte att spara arbetskraft. Frågan om det militära uppskovsväsendets

handhavande in. m. syntes vidare böra tagas under förnyat övervägande i

anslutning till att arbetsuppgifterna för riksnämnden i detalj bestämdes.

I anslutning härtill fann riksdagen det tveksamt, huruvida ifrågavarande

arbetsuppgifter motiverade inrättandet, på sätt föreslagits i Kungl. Maj:ts

proposition, av en försvarsbyrå inom styrelsen. Med hänsyn till bl. a. att

sagda byrås arbetsuppgifter konime att bliva föremål för nytt övervägande

i samband med att uppgifterna för riksnämnden slutgiltigt bestämdes, ville

dock riksdagen icke motsätta sig att en särskild försvarsbyrå inginge i styrelsens

organisation men förutsatte, att riksdagen sedermera bleve satt i

tillfälle att taga frågan om byråns bestånd under nytt övervägande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts propostion nr 100.

Utredningen rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan hade föreslagit,

att arbetsmarknadsstyrelsen skulle träda i den nuvarande riksblockmyndighetens

ställe såsom centralorgan för arbetsblockorganisationen. I sitt yttrande

över utredningens förslag i denna del föreslog emellertid riksnämnden,

att frågan om arbetsblockorganisationens fortsatta utformning och

uppgifter skulle bli föremål för utredning, innan frågan om centralmyndigheten

för densamma löstes. Riksnämnden förklarade sig tillika hava för

avsikt att gemensamt med livsmedels- och arbetsmarknadskommissionerna

upptaga dessa frågor till överläggning. I propositionen föreslogs, att riksblockmyndigheten

finge bestå i avbidan på resultatet av den av riksnämnden

omnämnda utredningen. Någon erinran häremot framfördes ej av riksdagen.

Arbetsmarknads- och livsmedelskommissionerna samt riksnämnden

hava numera utsett var sin representant för att verkställa ifrågavarande utredning.

Enligt beslut av 1947 års riksdag skall en statens jordbruksnämnd inrättas

för att under Kungl. Maj:t handhava ledningen av den prisreglerande

verksamheten på jordbrukets område. Denna skall vidare handhava vissa

beredskapsfrågor beträffande livsmedelsförsörjningen. Den närmare gränsdragningen

mellan jordbruksnämndens och riksnämndens arbetsuppgifter

är avsedd att fastställas av Kungl. Maj :t. Organisationen av jordbruksnämnden

skall närmare övervägas och föreläggas riksdagen, innan det

nya organet träder i verksamhet.

I sitt den 10 januari 1947 avgivna betänkande (S. O. U. 1947:10) har

1945 års civilförsvar sutredning berört frågan om det inbördes förhållandet

mellan civilförsvaret och den ekonomiska försvarsberedskapen. Civilförsvarsutredningen

har därvid, under hänvisning till sitt yttrande över ekonomiska

försvarsberedskapsutredningens betänkande, såsom sin åsikt anfört,

att en markerad väsensskillnad syntes komma att bestå mellan de båda

formerna av försvarsberedskap, även om vissa gränsområden funnes. Utredningen

har sålunda ansett sig böra vidhålla sin tidigare intagna ståndpunkt,

att civilförsvaret och den ekonomiska försvarsberedskapen borde representeras

av skilda centralmyndigheter. Ett nära samarbete i alla frågor av gemensamt

intresse måste emellertid självfallet äga rum. I utlåtandet över

utredningens betänkande anslöt sig riksnämnden till denna ståndpunkt och

anförde, att förhållandet mellan civilförsvarsstyrelsen och riksnämnden i

fråga om försvarsförberedelserna på det ekonomiska området borde närmare

regleras genom överenskommelse mellan styrelsen och riksnämnden,

på samma sätt som förutsattes komma att ske beträffande flera andra myndigheter.

Jämväl chefen för inrikesdepartementet har vid behandlingen

av denna fråga i samband med remiss till lagrådet av lagen om fortsatt

giltighet av civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536) intagit samma

ståndpunkt.

Det militära försvarets organisation är f. n. föremål för överarbetning i

flera hänseenden. Sålunda har bl. a. 1945 års försvarskommitté avgivit be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj:ts proposition nr 100.

tänkande rörande försvarets organisation efter budgetåret 1947/48 (S. O. U.

1947: 72 och 73). En omorganisation av fortifikations- och byggnadsförvaltningen

inom försvaret har beslutats av 1947 års riksdag. Försvarets

centrala förvaltningsmyndigheters organisation i övrigt är föremål för

översyn av 1946 års militära förvaltningsutredning. Frågan om ledningen

av hälso- och sjukvården inom försvarsväsendet in. m. har utretts av 1944

års militärsjukvårdskommitté (S. O. U. 1944:66 och 1947:5).

Den 9 oktober 1945 framlade medicinalstyrelsens materielnämnd förslag

om civil beredskapsorganisation på sjukvårdens område under fredstid.

Förslaget innebar bl. a. att samtliga uppgifter, som avse upprätthållande

av lokal- och materielberedskapen, skulle anförtros åt en av Kungl. Maj :t

utsedd nämnd, sammansatt av representanter för medicinalstyrelsen, svenska

landstingsförbundet och andra intressenter. Medicinalstyrelsen skulle

emellertid alltjämt under Kungl. Maj :t bära högsta ansvaret för den civila

sjukvården vid krig eller krigsfara samt handlägga frågor rörande den

personella beredskapen i samråd med vederbörande militära centralmyndighet.

Den ekonomiska försvarsberedskapen.

Riksnämndens framställning.

I fortsättningen av sitt utlåtande tar riksnämnden upp frågan om den

ekonomiska försvarsberedskapens innebörd samt området för densamma.

Som bakgrund härtill har riksnämnden lämnat en kortfattad översikt över

de olika grenarna av försvarsberedskapen.

a) Olika grenar av försvarsberedskapen. Nämnden sammanfattar under

benämningen försvarsberedskap de åtgärder på skilda områden, varigenom

åsyftas att göra landet bättre rustat mot de påfrestningar, som kunna väntas

uppkomma, därest landet skulle råka i krig eller om de normala förbindelsevägarna

på grund av internationella förvecklingar skulle bli mer

eller mindre fullständigt avskurna. Icke minst med hänsyn till den snabbhet

i krigföringen, som utmärker det moderna kriget, och överraskningsmomentets

stora betydelse i detsamma är det, framhåller riksnämnden,

angeläget att försvaret så snart som möjligt efter ett krigsutbrott bringas

upp till full effektivitet. Särskilt gäller detta beträffande ett litet land som

Sverige. Ett effektivt försvar kräver därför en kraftanspänning av nationen

med utnyttjande av alla dess resurser. För att eu sådan skall kunna

åstadkommas utan tidsutdräkt krävas förberedelser på en mångfald av

samhällslivets verksamhetsområden. Dessa försvarsförberedelser måste

samordnas och bringas i samklang med varandra.

Riksnämnden sammanför de verksamhetsområden, på vilka försvarsförberedelser

erfordras, i fyra huvudgrupper: 1) det militära försvaret, uppburet

av den militära försvarsorganisationen med överbefälhavaren som

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr t OO.

högsta myndighet under Kungl. Maj:t; 2) ett civilförsvar till skydd för civilbefolkning

och egendom, för vilket den centrala ledningen under Kungl.

Maj:t utövas av civilförsvarsstyrelsen; 3) den ekonomiska verksamheten

samt 4) den administrativa verksamheten.

Efter att ha erinrat om att civilförsvaret enligt gällande lag i ämnet har

till uppgift att i de hänseenden Konungen bestämmer utöva sådan verksamhet

för rikets försvar, som icke åvilar krigsmakten, så ock annan i samband

därmed stående verksamhet, anför riksnämnden härom.

Civilförsvarets uppgifter bestämmas närmare i civilförsvarskungörelsen,

enligt vilken det tillkommer civilförsvaret bland annat att planlägga och i

enlighet med meddelade föreskrifter verkställa erforderliga åtgärder för

civilbefolkningens samt anläggningars, byggnaders och annan egendoms

skyddande mot fientliga anfall, särskilt flyganfall, ävensom mot spioneri

och sabotage, samt att planlägga och genomföra undanförsel och förstöring

i den mån sådan verksamhet icke enligt vad därom är eller kan varda bestämt

åvilar annan myndighet än civillörsvarsmyndighet. Vidare har det

tillagts civilförsvaret att i övrigt handhava sådan på det allmänna ankommande

civil verksamhet för rikets försvar, som icke enligt vad därom är

eller kan varda föreskrivet åvilar annan myndighet än civilförsvarsmyndighet.

Enligt ordalagen skulle sistnämnda föreskrift innebära, att civilförsvaret

skulle handlägga i stort sett alla försvarsberedskapsfrågor, som icke tillhöra

krigsmaktens beredskap eller — på grund av stadgandet i 1 § av riksnämndens

instruktion —— den ekonomiska beredskapen. De beredskapsuppgifter,

som med denna tolkning skulle åvila civilförsvaret, bliva mycket mångskiftande

och omfattande samt, såsom av det följande torde framgå, omspänna

praktiskt taget hela det civila samhällslivet i övrigt. Detta torde dock knappast

ha varit avsikten med stadgandet, och det har ej heller av civilförsvarsstyrelsen,

enligt vad riksnämnden inhämtat, uppfattats så. Civilförsvarets

verksamhetsområde skulle sålunda enligt civilförsvarsstyrelsen vara begränsat

till vad som hör samman med civilförsvaret i egentlig mening, nämligen

i huvudsak att söka skydda befolkning och egendom från skada på grund

av krigshandlingar. Civilförsvarsstyrelsens uppgift i avseende å försvarsberedskapen

är därför närmast att förbereda den verksamhet, som civilförsvaret

i denna inskränkta mening har att utöva i krig. Enligt 88 § i civilförsvarskungörelsen

skola dock beträffande civilförsvaret vid försvarsväsendets

etablissement och byggnader samt anläggningar m. in. tillhörande vissa

under kommunikationsdepartementet lydande myndigheter gälla de föreskrifter,

som Kungl. Maj :t i särskild ordning meddelar. I fråga om anläggningar

av väsentlig betydelse för kraftförsörjningen i riket finnas särskilda

bestämmelser i lagen den 12 juni 1942 om särskilda skyddsåtgärder för

vissa kraftanläggningar.

Nämnden har härefter understrukit, att i det moderna kriget det militära

och civila försvaret måste underbyggas av samhällsverksamheten i övrigt.

Särskilt betydelsefulla äro i detta sammanhang, framhåller riksnämnden,

de verksamhetsgrenar, som taga sikte på att tillgodose de många materiella

behov, som uppkomma under krig och vilkas tillgodoseende ofta utgöra

en nödvändig förutsättning för ett framgångsrikt försvar. Denna verk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

samhet bör planeras i tid och erforderliga åtgärder vidtagas för att omedelbart

efter ett krigsutbrott möjliggöra ett så effektivt försvar som möjligt.

En tillfredsställande försvarsberedskap på det ekonomiska området utgör

därför ett nödvändigt led i landets allmänna försvarsberedskap.

Vid sidan av denna ekonomiska verksamhet skola emellertid även andra

samhälleliga funktioner uppehållas under krig. Härom anför riksnämnden.

Visserligen kan förväntas, att den normala samhällsverksamheten i betydande

utsträckning kommer att ligga nere under krig, men uppenbart är

att den statliga och kommunala administrationen måste i begränsad omfattning

fungera även i ett dylikt läge. Vissa verksamhetsgrenar böra utökas,

såsom t. ex. hälso- och sjukvården, och andra fortgå i inskränkt omfattning

och med delvis ändrad inriktning, såsom socialvården och rättsvården.

Även nya verksamhetsområden tillkomma, såsom t. ex. säkerhetstjänsten.

Även på dessa verksamhetsområden påkallas därför en viss beredskap.

På grund av deras mångskiftande karaktär är det givetvis svårt att

finna någon lämplig benämning som täcker hela detta beredskapsområde.

I det följande användes emellertid härför benämningen administrativ beredskap.

Något särskilt organ, som har att svara för beredskapen på hela

denna områdesgrupp, finnes icke. Detta får därför anses åvila Kungl. Maj :t.

Efter att på detta sätt ha i stora drag grupperat de till försvarsberedskapen

hörande arbetsuppgifterna inom de fyra huvudområden, som berörts i

det föregående, framhåller riksnämnden, att en klar skiljelinje mellan

dessa icke finnes. Emellertid är det enligt nämndens mening av stor vikt,

att på ett eller annat sätt en gräns dragés mellan myndigheternas arbetsområden,

så att ansvarsfördelningen blir klar, liksom det å andra sidan vid

planläggningen av försvarsförberedelserna är önskvärt, att nära kontakt

hålles mellan de för olika grenar av försvarsberedskapen ansvariga myndigheterna.

Nämnden anför härom.

Det är emellertid av stor vikt, att en gräns på ett eller annat sätt dragés

mellan myndigheternas arbetsområden i beredskapsfrågor så att ansvarsfördelningen

blir klar. Vid fastställandet av dessa gränser är det ej möjligt

att följa den gjorda schematiska uppdelningen. Det synes sålunda exempelvis

ofrånkomligt att den militära organisationen sysslar även med frågor

rörande civilförsvaret och den ekonomiska verksamheten. Att de militära

myndigheterna böra medverka vid utformandet av försvarsberedskapen på

det ekonomiska området är därför helt naturligt.

För att ernå enhetlighet vid planläggningen av försvarsförberedelserna

är det önskvärt att en nära kontakt uppehälles mellan överbefälhavaren

jämte försvarsstabschefen samt civilförsvarsstyrelsen och riksnämnden.

Det synes ock lämpligt att det allmänna försvarsberedskapsläget blir föremål

för regelbundna gemensamma överläggningar mellan nyssberörda myndigheter.

Särskilt för riksnämndens del framstår därvid som eu angelägen

uppgift att verka för att kostnaderna för försvarsförberedelserna hållas så

låga som möjligt utan eftersättande av försvarets effektivitet. Vid dessa

överläggningar böra även spörsmål rörande beredskapen inom det administrativa

området kunna i mån av behov diskuteras samt eventuella framställningar

till Kungl. Maj:t i dylika frågor övervägas. Kungl. Maj:t bör

självfallet hållas noga underrättad om läget på beredskapsområdet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

b) Allmänna synpunkter på den ekonomiska försvarsberedskapen. Efter

att sålunda ha satt in den ekonomiska försvarsberedskapen i dess samband

med försvarsberedskapen i allmänhet har riksnämnden i sitt utlåtande gått

närmare in på frågorna rörande utformningen av och området för den ekonomiska

försvarsberedskapen.

Vid behandlingen av hithörande spörsmål utgår nämnden från den

skärpning i det ekonomiska läget, som oundvikligen uppkommer vid krig

eller krigsfara. Till den ekonomiska verksamhetens normala uppgift att

tillgodose befolkningens behov av varor och tjänster av olika slag kommer

i en dylik situation som en primär uppgift att underbygga det militära och

civila försvaret. Detta innebär, att en rad nya behov tillkomma, vilka måste

täckas, samtidigt som de ekonomiska resurserna minskas, bland annat

genom att den krigstjänstdugliga personalen dragés bort från produktivt

arbete samt genom krigshandlingar. Härav följer att en omfattande omställning

av landets näringsliv blir nödvändig. En dylik måste äga rum

även i det fall, då landet utan att indragas i krig utsättes för fara därför

och då handelsförbindelserna med utlandet bli helt eller till väsentlig del

avbrutna. För att en dylik omställning skall kunna ske på sådant sätt, att

landets tillgångar utnyttjas för ernående av största möjliga effektivitet i

behovstäckningen, erfordras omfattande förberedelser på näringslivets

skilda områden.

Dessa förberedelser böra, framhåller nämnden, innefatta dels en planering

av den ekonomiska verksamheten i landet under krig eller avspärrning

med åtföljande krigsfara, dels vissa verkställighetsåtgärder redan

innan den situation inträtt, som planeringen avser. I planeringen torde som

väsentliga moment böra ingå utarbetandet av förslag till riktlinjer för hur

den ekonomiska verksamheten skall bedrivas under ifrågavarande förhållanden,

däribland även förslag till erforderliga regleringsanordningar för

viktigare behovsområden samt till de organ, som behövas för dessa anordningars

genomförande. Verkställighetsåtgärderna åter torde i stor utsträckning

böra bestå i uppläggandet av reservlager av importerade varor.

Beträffande planeringsarbetets allmänna uppläggning har riksnämnden

bland annat anfört.

Då förslaget till ifrågavarande riktlinjer liksom planeringen i övrigt helt

bygger på antaganden om förhållandena i det läge, som planeringen avser,

samt man redan från början bör räkna med att dessa antaganden endast

i begränsad omfattning komma att motsvara verkligheten, är det uppenbart,

att planeringsverksamheten ej bör göras alltför detaljerad. Betydelsen

av densamma torde väsentligen ligga däri, att den utgör grundval för bedömning

av erforderliga verkställighetsåtgärder i fredstid och för vad som

bör göras omedelbart vid eller under närmaste tiden efter inträdet av krig

eller avspärrning samt av den behövliga utbyggnaden av den statliga förvaltningsapparaten

i nyss omförmält läge.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Riksnämnden har vidare understrukit det nära sambandet mellan å ena

sidan beredskapsarbetet på det ekonomiska området och å andra sidan landets

allmänna försvarsberedskap. Enligt nämndens mening bör man vid

planeringsarbetet på den ekonomiska försvarsberedskapens område, såvida

ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, utgå från den vid varje tillfälle gällande

och av statsmakterna antagna krigsorganisationen för det militära

och civila försvaret. De försvarsförberedelser på det ekonomiska området,

som i anslutning härtill anses påkallade, böra vidare enligt nämndens mening

med hänsyn till deras nödvändighet för försvarsorganisationens effektivitet

åtminstone i huvudsak vidtagas oavsett det aktuella politiska läget.

För den närmare utformningen av ifrågavarande förberedelseverksamhet

är det av stor betydelse, om man räknar med att ett indragande i krig föregåtts

av en avspärrning, varigenom tillförseln av olika varor helt eller delvis

stoppats. Nämnden anför härom.

I det fall att Sverige indrages i krig, innan den internationella oro, som

kan antagas föregå en dylik situation, föranlett några starkare rubbningar

i vår utrikeshandel, torde man kunna räkna med ett i stort sett ostört inhemskt

näringsliv vid planeringen av dess omställning m. m. Har Sverige

däremot före indragandet i krig under en längre tid varit avstängt från

tillförsel utifrån, måste man utgå från att en betydande omställning av

näringslivet redan skett, och att som följd därav utgångsläget vid bedömande

av den ytterligare omläggning som erfordras i krig, är helt annorlunda

än i förra fallet. Dessa olikheter skärpas, om under avspärrningstiden

landet befunnit sig i beredskapstillstånd med som följd därav minskade

ekonomiska resurser och vidgade behov från försvarets sida. Vid

sidan av överväganden, vilka förberedelser som böra vidtagas med hänsyn

till att landet indrages i krig, innan några allvarligare störningar i vår utrikeshandel

skett, bör sålunda även övervägas, vilka förberedelser, som ur

allmän försörjningssynpunkt kunna anses påkallade med hänsyn till risken

av att landet avspärras och fara föreligger för att landet därefter indrages

i krig. Planeringsverksamheten på det ekonomiska beredskapsområdet

synes sålunda lämpligen kunna uppdelas i dels planering av åtgärder

varigenom avses att i görligaste mån trygga försörjningen inklusive tillgodoseendet

av försvarets behov vid avspärrning med åtföljande krigsfara

och dels planering av de särskilda åtgärder, som erfordras i händelse av

krig. En dylik uppdelning synes även lämplig ur arbetssynpunkt.

Ett annat spörsmål, som det är nödvändigt att taga ställning till vid utformningen

av försvarsförberedelserna på det ekonomiska området, gäller

den grad av behovstäckning, som under krig eller avspärrning skall eftersträvas

i fråga om andra behov än försvarsbehoven. Denna fråga får enligt

nämnden bedömas med hänsyn till att förhållandena bli väsentligt

olika under avspärrning och i krig. Vid krigsfall torde man få räkna med

att största möjliga krigsansträngningar måste åstadkommas omedelbart

vid krigsutbrottet och tiden närmast därefter, varför behovstäckningen i

övrigt då får komma i andra rummet. Under en avspärrning blir det där
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

emot av stor vikt att undvika en alltför stark nedskärning av de civila behoven.

Särskilt stora bli kraven på förberedelserna i fråga om ordnandet

av försörjningen, därest beredskapstillstånd skulle komma att råda under

hela eller större delen av avspärrningstiden. I ett dylikt läge måste man

nämligen räkna med att anspråken från försvarets sida bli avsevärt större

än de normala fredsbehoven. Erfarenheterna från den gångna krigstiden

giva enligt riksnämndens mening tydligt vid handen, att planering med avseende

på försörjningen under en avspärrning måste fullföljas med verkställighetsåtgärder

redan under fredstid. Dessa förberedelser böra emellertid

kunna växla med hänsyn till det aktuella politiska läget och faran för internationella

förvecklingar.

Verkställighetsåtgärderna böra enligt riksnämndens uppfattning i betydande

utsträckning bestå i uppläggande av reservlager av importerade varor.

Beträffande denna lagringsverksamhet samt om förutsättningarna för

att i en avspärrningssituation grunda försörjningen på inhemsk produktion

anför riksnämnden.

Erfarenheterna under den gångna krigstiden hava tydligt visat värdet

ur försörjningssynpunkt av de reservlager, som funnos i landet vid krisens

utbrott. Även ur rent ekonomisk synpunkt torde det i många fall vara berättigat

med reservlager. Vissa undersökningar rörande statens reservförrådsnämnds

verksamhet visa sålunda att för åtskilliga varor värdestegringen

efter krigsutbrottet skulle ha täckt lagringskostnaderna under ett

mycket stort antal år. Man kan därför ej utan vidare utgå från att anskaffning

under avspärrning eller krig, om sådan överhuvud taget kan

komma till stånd, blir billigare än tidigare upplagda reservlager. Emellertid

är det givet att försörjningen i ett sådant läge i huvudsak bör bygga på

den inhemska produktionen. Särskilt gäller detta i fråga om vissa för vår

försörjning grundläggande varuslag. På livsmedelsområdet hava statsmakterna

redan beaktat detta genom det 1947 fattade beslutet om den framtida

jordbrukspolitiken. På industriens områden finnas ock onekligen vissa

områden, vilka ur beredskapssynpunkt kräva särskilt beaktande. Givet är

dock att man därvid måste iakttaga den allra största försiktighet så att ej

en snedvridning av landets industriella produktion åstadkommes till nackdel

för befolkningens utkomstmöjligheter och försörjning under fredliga

förhållanden. Ståndpunktstagande till dessa frågor från statsmakternas

sida måste därför självfallet i varje särskilt fall föregås av grundliga utredningar

och överväganden.

Beträffande kostnaderna för beredskapsarbetet på det ekonomiska området

har riksnämnden understrukit vikten av att desamma hållas så låga

som möjligt utan eftersättande av försvarets effektivitet, detta vad angår

såväl den organisatoriska utbyggnaden av beredskapen som vidtagandet av

olika verkställighetsåtgärder. Å andra sidan torde emellertid, enligt nämndens

mening, en tillfredsställande beredskap på det ekonomiska området

vara en förutsättning för att kostnaderna för den militära och den civila

försvarsorganisationen i fred skola kunna med bevarande av organisationens

effektivitet i krig nedbringas så långt som möjligt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

c) Området för den ekonomiska försvarsberedskapen. Beträffande området

för den ekonomiska försvarsberedskapen har riksnämnden framhållit,

att detsamma i princip bör omfatta hela det ekonomiska verksamhetsområdet.

Även om svårigheter föreligga att närmare definiera vad som ur

nu förevarande synpunkt bör hänföras till ekonomisk verksamhet, bör

dock enligt nämndens mening i praktiken en gränsdragning kunna genomföras

utan alltför stora vanskligheter. Densamma torde få ske med hänsyn

till lämplighetssynpunkter och i samråd mellan de ledande myndigheterna

på olika beredskapsområden. I väsentliga frågor torde avgörandet

böra hänskjutas till Kungl. Maj:t. Vad angår förhållandet mellan den ekonomiska

och den administrativa beredskapen framhåller riksnämnden, att

vissa delområden inom det administrativa beredskapsarbetet höra så nära

samman med den ekonomiska verksamheten, att det kan övervägas, om

de ej böra hänföras dit.

Även om en fullt klar principiell gränsdragning för det ekonomiska beredskapsområdet

ej kan åstadkommas, torde det emellertid, framhåller

nämnden, vara lämpligt att statsmakterna uppdraga vissa allmänna riktlinjer

härför. Beträffande innebörden av dessa riktlinjer anför riksnämnden.

Till den ekonomiska verksamheten är i första hand att hänföra produktion

av och handel med olika förnödenheter, såsom jordbruksprodukter,

bränsle, råvaror för den industriella produktionen, färdiga industriprodukter,

in. m. Med förnödenheter torde i detta sammanhang böra likställas

kraft, gas och dylikt. Behoven av förnödenheter kunna emellertid tillgodoses

ej endast genom nyproduktion utan även genom reparation. Särskilt i

krig torde denna senare verksamhet bliva av mycket stor betydelse.

Till den ekonomiska försvarsberedskapen höra även erforderliga förberedelser

för disposition på mest ändamålsenliga sätt av den tillgängliga

arbetskraften till olika ekonomiska ändamål. I första hand bör därvid i

samråd med den militära försvarsorganisationen och civilförsvarsorganisationen

bedömas huru stor arbetsstyrka som i en förutsatt krissituation

kan stå till förfogande för ekonomisk verksamhet. Därefter bör planeras

huru denna arbetsstyrka skall fördelas å olika behovsområden. I förberedelserna

på hithörande område ingår vidare bl. a. att vidtaga åtgärder

för att i mån av behov erhålla reservarbetskraft lämplig för detta ändamål.

Ett viktigt led i den verksamhet, som tager sikte på att söka tillgodose

behoven av förnödenheter utgör vidare transportarbetet. Att trafikväsendet

i den mån del har denna syftning bör hänföras till det ekonomiska beredskapsområdet

är därför helt naturligt. Åtskilliga andra transportbehov än

dem som avse förnödenhetsförsörjningen finnas visserligen, vilka i en

situation, varom här är fråga, böra fyllas. Såväl det militära försvaret som

civilförsvaret tager landets transportapparat i anspråk i betydande omfattning.

Även för uppehållande av samhällslivet i övrigt kräves, att trafikmedel

i viss utsträckning stå till förfogande. I den mån dessa behov ej

anses böra täckas genom särskild utlagning av trafikmedel eller eljest i

särskild ordning, måste de tillgodoses i konkurrens med de transportbehov

som framträda vid bl. a. varuförsörjningens ordnande. Eu enhetlig ledning

av det civila trafikväsendet i krig blir därför ofrånkomlig. Oavsett

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

huru denna ledning organiseras —• utredning härom pågår inom riksnämnden

i samarbete med bl. a. försvarsstaben och civilförsvarsstyrelsen —

torde förberedelserna för trafikväsendets ordnande i krig eller under avspärrning

med krigsfara böra anses tillhöra området för den ekonomiska

försvarsberedskapen.

En verksamhetsgren, som nära sammanhänger med förnödenhetsförsörjningen,

är även anskaffning av erforderliga lokalutrymmen. I den mån

reservförråd av större omfattning anses böra finnas erfordras härför lagerlokaler.

Konkurrens uppstår därvid med bl. a. det militära försvaret, civilförsvaret

och sjukvården. Frågan om huru dessa konkurrensspörsmål

skola lösas är för närvarande föremål för utredning inom försvarsstaben

och civilförsvarsstyrelsen. I visst sammanhang med problemet om anskaffningen

av behövliga lagerutrymmen står även spörsmålet om industriens

lokalisering. Uppenbart är att till den del detta spörsmål bör bedömas

under beaktande även av ekonomiska beredskapssynpunkter detta utgör

en uppgift tillhörande den ekonomiska försvarsberedskapen. Även frågan

om ordnandet av en effektiv byggnads- och reparationsberedskap för ekonomiska

ändamål torde tillhöra det ekonomiska beredskapsområdet.

Det synes vidare uppenbart, att till det ekonomiska beredskapsområdet

böra hänföras spörsmål, som gälla försäkring av transporter mot krigsrisker.

Man torde emellertid ej kunna begränsa sig endast till sådan försäkringsverksamhet.

Att staten i händelse av krigiska förvecklingar alldeles

oavsett om landet är indraget i krig eller ej övertager eller fördelar

ansvaret för med kriget förenade risker för ekonomisk verksamhet synes

helt naturligt och torde för övrigt utgöra en nödvändig förutsättning för

en förnuftig ordning i fråga om landets ekonomiska verksamhet.

I en sådan situation, varom här är fråga, blir det vidare en viktig uppgift

för det allmänna att skydda prisnivån. Härav påkallade förberedelser

äro otvivelaktigt att räkna till den ekonomiska försvarsberedskapen. Detsamma

torde gälla de förberedelser, som må anses erforderliga för att

skapa en tillfredsställande ordning på hyresmarknaden. Begreppsmässigt

torde även förberedelser på valuta- och /rrecWområdena liksom även förberedelser

på det finansiella och penning politiska området böra tillföras området

för den ekonomiska försvarsberedskapen.

d) Erforderlig organisation för handhavandet av försvarsförbercdelserna

på det ekonomiska området. Den omständigheten, att arbetet på den ekonomiska

försvarsberedskapens område kommer att växla i omfattning med

hänsyn till det utrikespolitiska läget och faran för internationella förvecklingar,

medför att den för denna beredskap avsedda organisationen bör

bliva i viss mån rörlig och kunna anpassas efter förhandenvarande förhållanden.

En viss fast grundorganisation är dock nödvändig, därest ett effektivt

beredskapsarbete skall kunna bedrivas.

Den önskvärda rörligheten i beredskapsverksamheten underlättas enligt

riksnämndens mening därigenom, att försvarsförberedelserna på det ekonomiska

området liksom på andra beredskapsområden handhavas av myndigheter,

som syssla med motsvarande fredsproblem. För en dylik anordning

talar, framhåller riksnämnden, även det förhållandet, att det torde

bliva de ordinarie statliga och kommunala myndigheterna, som komma att

administrera de statliga åtgärderna vid ett plötsligt inträffande krigsfall.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

17

Vid avspärrning kan det visserligen bliva lämpligt att inrätta särskilda

krisorgan för handhavandet av de regleringsåtgärder, som då torde bliva

erforderliga. I vad mån det kan befinnas lämpligt att på dylika organ överflytta

även arbetet med försvarsförberedelserna får enligt nämndens mening

bedömas vid en tidpunkt, då en dylik fråga blir aktuell.

Nämnden har vidare understrukit vikten av det enskilda näringslivets

medverkan i försvarsförberedelserna. En dylik medverkan kan, framhåller

nämnden, liksom anknytningen av beredskapsverksamheten till därför lämpade

statliga och kommunala myndigheter bidraga till att göra verksamheten

mindre tungrodd. Skulle däremot försvarsförberedelserna på det

ekonomiska området i sin helhet eller till större delen sammanföras till en

enda myndighet, komme denna att svälla ut till ett mycket stort ämbetsverk

med alla därav följande nackdelar.

Riksnätnnden övergår efter att ha framlagt dessa allmänna synpunkter

på den ekonomiska försvarsberedskapens organisation till en närmare redogörelse

för vilka statliga myndigheter, som böra medverka i beredskapsarbetet.

Nämnden har härvid förutsatt, att, i den män eu mera detaljerad

arbetsfördelning erfordras, denna bör ske genom överenskommelser mellan

berörda verk. Dessa överenskommelser böra enligt nämndens mening upprättas

skriftligt och underställas Kungl. Maj :t för godkännande.

Till följd av att beredskapsverksamheten decentraliseras till flera myndigheter

och organ, blir det en angelägen uppgift att samordna de olika

myndigheternas och organens verksamhet på detta område. Denna uppgift

åligger riksnämnden enligt den för denna gällande instruktionen. Om

innebörden av detta åliggande anför riksnämnden.

Detsamma innebär, såsom nämnden tidigare utvecklat, att det under

Kungl. Maj:t ankommer närmast på riksnämnden att, efter samråd i mån

av behov med överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen, bedöma i vad

mån viss arbetsuppgift tillhör det ekonomiska försvarsberedskapsområdet

ävensom att svara för att försvarsförberedelserna på detta område äro samordnade

sinsemellan och med övriga försvarsförberedelser. I åliggandet ingår

emellertid även att tillse att erforderliga försvarsförberedelser inom

det ekonomiska beredskapsområdet vidtagas på alla delområden av betydelse.

Denna uppgift måste tillmätas stor vikt, då genom den ekonomiska

beredskapsverksamhetens uppdelning på flera myndigheter viss fara onekligen

uppstår för att något delområde i gränserna mellan de olika myndigheternas

arbetsområden kan bliva förbisett. I den mån lämplig myndighet

eller organisation saknas för handhavande av erforderliga försvarsförbercdelser

på något delområde, bör det ankomma på riksnämnden att svara

för att förberedelserna bliva vidtagna.

Beträffande beredskapsarbetet på livsmedelsförsörjningens område erinrar

riksnämnden om att 1047 års riksdag i princip beslutat, att eu statens

jordbruksnämnd skall inrättas, på vilken skall ankomma att handhava

den prisreglerande verksamheten på jordbrukets område. Jordbruksnämn
2—

Ilihang till riksdagens protokoll HUS. t sand. Nr 100.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

den skall därutöver handhava vissa beredskapsuppgifter i fråga om livsmedelsförsörjningen.

Den närmare gränsdragningen mellan riksnämndens

och jordbruksnämndens arbetsuppgifter skall verkställas av Kungl. Maj:t.

Beträffande hithörande gränsdragningsfrågor anför riksnämnden.

Till jordbruksnämndens beredskapsområde böra räknas samtliga varor,

som på ett eller annat sätt ingå i jordbruksregleringen. Detta bör gälla

även om sådana varor som samtidigt användas även inom industrien. I så

fall bör det åvila den myndighet, som har att närmast svara för industriens

försörjning, att utreda dess behov samt redovisa detta till jordbruksnämnden

samt i övrigt biträda vid planering av erforderliga förbrukningsregleringar.

Däremot bör det ej ankomma på jordbruksnämnden att svara för

förberedelserna beträffande industriprodukter, som användas inom jordbruket.

Nämnden bör dock lämna sin medverkan vid bedömande av jordbrukets

behov och vid erforderlig planering av produkternas fördelning

bland jordbrukarna. I fråga om andra livsmedel än jordbruksprodukter —

hit höra bl. a. fisk och vissa kolonialvaror — kan det förefalla tveksamt,

på vilken organisation det bör ankomma att svara för erforderliga försvarsiörberedelser.

Delade meningar i denna fråga ha ock framträtt.

Dessa frågor hava emellertid under krisen ankommit på livsmedelskommissionen

alt handlägga. Det torde kunna förutsättas, att livsmedelskommissionens

erfarenheter och kunskaper från den gångna krisen komma

att finnas samlade även i den blivande jordbruksnämnden. Med hänsyn

härtill synes det riksnämnden vara att förorda, att dessa varuområden

åtminstone till en början tillföras jordbruksnämnden. Skulle det senare

visa sig att förberedelserna på dessa områden lämpligen böra handhavas

av annat organ, möter det givetvis intet hinder att en överflyttning sker.

Beträffande beredskapsuppgifterna på sjukvårdens område erinrar riksnämnden

om att desamma för närvarande handhavas av försvarets sjukvårdsförvaltning,

civilförsvar sstyrelsen och medicinalstyrelsen. Till medicinalstyrelsen

är knuten en särskild beredskapsorganisation, bestående av

dels en särskild avdelning för handläggning av ärenden rörande personaloch

lokalberedskapen på den civila sjukvårdens område, dels ock en sakkunnig

nämnd, medicinalstyrelsens materielnämnd, som har till uppgift

att biträda styrelsen vid handläggningen av ärenden angående rikets försörjning

med läkemedel och sjukvårdsmateriel. I fråga om inrättande av

en särskild civil sjukvårdsberedskapsnämnd för handhavande av lokaloch

materielberedskapen på sjukvårdens område, såsom föreslagits av medicinalstyrelsens

materielnämnd, anför riksnämnden.

Riksnämnden har vid sitt övervägande av fördelningen av beredskapsuppgifterna

på sjukvårdens område utgått ifrån att ett sådant organ kommer

att inrättas. Åt detta torde böra uppdragas att — förutom att handhava

beredskapsuppgifter på den civila sjukvårdens område — efter anvisningar

av riksnämnden biträda vid planläggningen i övrigt av den till

det ekonomiska området hörande beredskapen på sjukvårdens område.

Därvid skall hänsyn alltså tagas även till det militära försvarets och civilförsvarets

behov. Den närmare fördelningen av uppgifterna mellan riksnämnden

och sjukvårdsberedskapsnämnden samt övriga sjukvårdsmyndig
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr 100

19

heter torde böra bestämmas genom överenskommelse mellan myndigheterna.

Ett förslag till riktlinjer för uppgifternas fördelning har uppgjorts

inom riksnämnden.

Beträffande veterinärväsendet föreslår riksnämnden, att arméförvaltningen

och veterinär styrel sen var för sitt verksamhetsområde skola svara

för förberedelserna i fråga om materielberedskapen.

Vad angår produktionen och omsättningen av industrivaror framhåller

riksnämnden, att för närvarande ej finnes något ordinarie statligt organ,

som lämpar sig för att handhava försvarsförberedelserna. Krigsmaterielverkets

planering av anskaffningen av industrivaror avser i huvudsak allenast

krigsmateriel, varför nämnden finner det tveksamt, om verket kan

lämpa sig som regleringsorgan i fråga om landets försörjning i dess helhet.

De industrifrågor, som kommerskollegium sysslar med, äro vidare i regel

av annan art än nu ifrågavarande uppgifter. Vad åter angår statens industrikommission

förutsätter riksnämnden, att denna skall upphöra med sin

verksamhet, så snart förhållandena det medgiva. Nämnden förordar därför,

att planläggningen på det industriella området anförtros åt riksnämnden,

som enligt nämndens förslag även bör övertaga industrikommissionen

åvilande beredskapsuppgifter från den 1 juli 1948. Riksnämnden förutsätter

emellertid, att industrikommissionen, så länge den består, skall medverka

till beredskapsfrågornas lösning inom sitt verksamhetsområde.

En liknande uppfattning uttalas av riksnämnden beträffande bränsleoch

kraftförsörjningen. Riksnämnden anför härom.

Vad som nyss sagts beträffande den myndighet, som bör svara för beredskapen

i fråga om försörjningen med industrivaror, torde även böra gälla

beträffande bränsleförsörjningen. Visserligen verka på sistnämnda område

förutom bränslekommissionen åtskilliga myndigheter och statliga företag,

såsom domänstyrelsen, skogsstyrelsen, aktiebolaget svensk torvförädling

in. fl. men vart och ett av dessa organ företräder endast en mindre del av

bränsleområdet och saknar därför den överblick över bränsleförsörjningen

i dess helhet, som lärer vara en önskvärd förutsättning för att de skola

kunna svara för förberedelserna på området. Givetvis böra de dock medverka

vid deras utformning. Även på kraftförsörjningens område synas

försvarsförberedelserna böra i princip åvila riksnämnden, varvid dock,

därest den centrala driftledningen kommer att bestå, på denna bör ankomma

att svara för detaljarbetet i fråga om kraftproduktion och -distribution.

I övrigt bör på sistnämnda delområde vattenfallsstyrelsen och

svenska vattenkraftföreningen kunna lämna en mycket värdefull medverkan.

I anslutning till vad tidigare anförts beträffande industrikommissionens

sysslande med beredskapsfrågor på industriområdet torde beträffande

bränslekommissionen böra gälla, att kommissionen bör deltaga i beredskapsverksamheten

på bränsleområdet, så länge den består, men att ansvaret

för verksamheten bör åvila riksnämnden från och med den 1

juli 1948.

1 fråga om beredskapsuppgifterna på arbetsmarknadens område anför

riksnämnden.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 100

Enligt riksnämndens mening bör på arbetsmarknadsstyrelsen ankomma

att i första hand svara för försvarsberedskapsåtgärderna på arbetsmarknadens

område. Förberedelserna på arbetsmarknadens område komma i första

hand att bestå i ett klargörande av tillgången på arbetskraft i olika lägen samt

behovet därav. I samband därmed måste ett övervägande ske i vad mån krigstjänstskyldig

och för civilförsvarsuppgifter avsedd personal kan avstås för

ekonomisk verksamhet. Ett dylikt övervägande bör ske av överbefälhavaren,

civilförsvarsstyrelsen och riksnämnden gemensamt efter erforderlig utredning

av vederbörande beredskapsorgan på arbetsmarknadens område. Självfallet

bör arbetsmarknadsstyrelsen deltaga i dylikt samråd. Med ledning av

ett sådant övervägande böra därefter olika uppskovsfrågor handläggas av

arbetsmarknadsstyrelsen. I försvarsförberedelserna bör vidare ingå att planera

arbetskraftens fördelning, utbildning av arbetskraft samt kanske främst

anskaffningen av reservarbetskraft. Jämväl denna planering bör handhavas

av arbetsmarknadsstyrelsen. Såsom tidigare berörts har riksdagen beträffande

försvarsbyrån framhållit att det synts tveksamt huruvida de på denna

byrå under fredstid fallande arbetsuppgifterna motivera inrättandet av en

särskild byrå och förutsatt att riksdagen sedermera bleve satt i tillfälle att

taga frågan om byråns bestånd under nytt övervägande, sedan uppgifterna

för riksnämnden slutligt bestämts. Riksnämnden vill med anledning härav

framhålla, att det med hänsyn till vad nyss anförts angående arbetskraftsplaneringens

avgörande betydelse för den ekonomiska försvarsberedskapen

synes riksnämnden nödvändigt att erforderliga förberedelser vidtagas redan

i fredstid. De uppgifter härför som komma att åvila arbetsmarknadsstyrelsen

torde bliva av en sådan omfattning att de motivera inrättandet av en

särskild byrå.

Med hänsyn till den avgörande betydelse som planeringen av arbetsmarknaden

har för hela beredskapsverksamheten på det ekonomiska området är

det nödvändigt med ett mycket nära samarbete mellan riksnämnden och arbetsmarknadsstyrelsen.

Nämnden ifrågasätter därför om ej chefen för försvarsbyrån

i arbetsmarknadsstyrelsen bör vara skyldig att, i den mån så prövas

erforderligt, lämna föredragningar i beredskapsfrågor på arbetsmarknadens

område inför riksnämnden. Givetvis skall i dylikt fall arbetsmarknadsstyrelsens

chef eller hans ställföreträdare beredas tillfälle närvara vid föredragningen.

På kommunikationsväsendets område böra försvarsförberedelserna enligt

riksnämndens förslag ankomma dels på de statliga kommunikationsverken,

dels på riksnämnden. Järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen, generalpoststyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt luftfartsstyrelsen föreslås sålunda

skola omhänderhava beredskapsarbetet inom sina resp. verksamhetsområden.

Järnvägsstyrelsen föreslås även skola handhava förberedelserna

i vad avser de enskilda järnvägarna. Samtliga nyssnämnda verk böra enligt

riksnämndens mening även kunna medverka som lagerhållare vid utformningen

av den ekonomiska beredskapen i allmänhet.

I fråga om motorfordonstrafiken, på vilket område försvarsförberedelserna

tidigare handhafts av statens trafikkommission, föreslår riksnämnden, att

beredskapsuppgifterna överföras till nämnden från och med den 1 juli 1948.

Nämnden förutsätter, att — förutom trafikkommissionen, så länge denna

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

hestår — biltrafiknämnden och länsstyrelserna skola medverka vid förberedelsearbetet

på detta område.

Även försvarsförberedelserna på sjöfartens område föreslås av nämnden

skola handhavas av densamma från och med den 1 juli 1948. Härvid iörutsätter

nämnden medverkan av kommerskollegium, varjämte bl. a. chefen

för marinen och fartygsuttagningskommissionen förutsättas deltaga i förberedelseverksamheten

på detta område.

Riksnämnden har understrukit behovet av eu samordning av trafikväsendet

i dess helhet under avspärrning och särskilt under krig. Beträffande frågan

om vilken myndighet, som i krig skall handhava den civila trafikledningen,

har riksnämnden förklarat sig icke ännu vara beredd att ange någon

egen uppfattning. Nämnden, som fäster stor vikt vid denna fråga, anser att

densamma bör bringas till sin lösning i samband med pågående planering

av den inre trafiken, i vilken deltaga representanter för bl. a. riksnämnden,

försvarsstaben och civilförsvarsstyrelsen.

På försäkringsverksamhetens område böra enligt riksnämndens förslag

bl. a. försäkringsinspektionen och kommerskollegium deltaga i beredskapsarbetet.

Nämnden har i detta sammanhang erinrat om, att Kungl. Maj :t den

13 december 1946 godkänt ett avtal mellan statens krigsförsäkringsnämnd

och vissa försäkringsanstalter rörande statens övertagande av krigsförsäkringar

vid framtida krig, varvid Kungl. Maj :t tillika förklarat att efter krigsförsäkringsnämndens

upphörande kommerskollegium skall företräda staten

enligt avtalet. Det torde enligt riksnämndens förslag få ankomma på

denna att i samråd med övriga berörda ämbetsverk ordna samarbetet på

detta område.

Beträffande beredskapsarbetet på vissa andra områden av den ekonomiska

verksamheten anför riksnämnden.

På bankväsendets område — valuta- och kreditmarknaden böra erforderliga

förberedelser åvila i första hand riksbanken. Även på detta område

är det nödvändigt med nära samarbete med andra beredskapsorgan. Detta

samarbete synes kunna ordnas genom överenskommelse mellan riksnämnden

och riksbankens ledning.

Den statliga verksamheten i krig eller under avspärrning kommer i hog

grad att påverkas av penning- och skattepolitiska synpunkter. En uppläggning

i stort av de olika problem, som uppträda i ett sådant läge, samt ett

angivande av de olika vägar efter vilka en lösning principiellt bör sökas

torde därför vara av stort värde som underlag för olika överväganden av

teoretisk innebörd. Det torde lämpligen böra ankomma på konjunkturinstitutet

att lämna en dylik analys, varvid erfarenheterna från den gångna tiden

bliva av stort värde.

I anslutning till nu berörda analys torde erforderliga förberedelser betratfande

statens prisregi erande verksamhet i krig böra utformas. Planeringen

av erforderliga organ synes därvid böra åvila riksnämnden. Erforderliga

regleringar rörande hyresersättningar torde, därest det föreslagna bostadspolitiska

centralorganet kommer till stånd, böra planeras under medverkan

av detta.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Av särskild vikt för den centrala beredskapsorganisationens effektivitet är

medverkan från de militära myndigheternas och civilförsvarsorganisationens

sida. Beträffande samarbetet mellan den militära förvaltningsorganisationen

och riksnämnden anger nämnden följande riktlinjer.

1. Behov av förnödenheter vid avspärrning och i krig redovisas efter anvisningar

av överbefälhavaren av vederbörande förvaltningsmyndighet, varvid

i fråga om färdigvaror, för vilkas framställning åtgå bränsle, råvaror och

hjälpmateriel, behovet av dylika råvaror och hjälpmateriel angives.

2. Förvaltningsmyndigheten bedömer i samråd med riksnämnden och i enlighet

med överbefälhavarens anvisningar huru stor del av behovet vid avspärrning

och i krig, som bör täckas genom lagring i fredstid i myndighetens

regi. Återstoden av krigsbehovet tillgodoses beträffande färdigvaror och vissa

därmed likställda varor genom krigsanskaffning (produktion eller ianspråktagande

av enskilda varulager) samt beträffande råvaror och liknande varor

genom lagring i riksnämndens regi.

3. För tillgodoseende av krigsanskaffningsbehovet föranstaltar förvaltningsmyndigheten

i samråd med riksnämnden samt under direkt medverkan

av vederbörande enskilda företag om utarbetande av anskaffningsplaner. I

dessa angivas bl. a. sammanlagda behovet av arbetskraft, råvaror av olika

slag, bränsle, trafikmedel m. in., varjämte bör om möjligt i planerna ingå

av vederbörande företag upprättat förslag till åtgärder för behovens tillgodoseende.

Vid planeringen torde man böra utgå från att endast ett begränsat

antal industriella anläggningar kunna drivas i krig.

4. Krigsanskaffningsplanerna granskas av riksnämnden samt fastställas

i mån av behov av Kungl. Maj:t. Det ankommer på riksnämnden att sörja

för att de förutsättningar angående tillhandahållande av arbetskraft,

bränsle, råvaror, trafikmedel m. m„ som angivas i planerna, komma att så

vitt möjligt vara för handen i krig. Härav föranledd planering verkställes i

fråga om arbetskraften av arbetsmarknadsstyrelsen i samråd med riksnämnden

samt i övrigt av riksnämnden i samråd med olika myndigheter.

Enligt riksnämndens mening böra samma riktlinjer i huvudsak kunna

tillämpas för samarbetet mellan civilförsvarsmyndigheterna och riksnämnden

i fråga om planläggningen av civilförsvarets materielanskaffning. Beträffande

förhållandet i övrigt mellan civilförsvaret och den ekonomiska

beredskapsorganisationen anför riksnämnden.

Enär civilförsvarets uppgift i stor utsträckning är att skydda arbetskraft

och för näringslivet viktiga förnödenheter mot krigshandlingar, har civilförsvarets

verksamhet även i övrigt en nära anknytning till det ekonomiska

beredskapsområdet. Ett nära samarbete erfordras mellan den ekonomiska

försvarsberedskapsorganisationen och civilförsvarsorganisationen i fråga

om planering av utrymning, undanförsel, industrievakuering och förstöring,

klassificering av olika industriföretag efter angelägenhetsgrad med hänsyn

till bevaknings- och luftskyddsåtgärder ävensom uppbyggande av reparationsberedskap.

Beträffande fördelningen av arbetsuppgifter mellan civilförsvarsorganisationen

och beredskapsorganisationen på sistberörda områden

har riksnämnden i utlåtande i anledning av civilförsvarsutredningens

betänkande anfört bl. a. följande om undanförseln.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Knngl. Maj.ts proposition nr 100.

I föreliggande betänkande behandlas tämligen ingående fördelningen av

arbetsuppgifter vid undanförsel av olika slag (s. 86 ff.). Utredningen ansluter

sig därvid till nuvarande ordning, vilket innebär, att civilförsvaret

skall handhava erforderliga verkställighetsåtgärder. Som allmän princip

bör vidare enligt utredningen gälla, att civilförsvarets befattning med undanförselfrågor

begränsas till vad som är nödvändigt med hänsyn till civilförsvarsorganens

verkställighetsuppgifter. Häremot har riksnämnden ej

något att invända. Ej heller finner nämnden anledning till erinran i princip

mot de slutsatser, som utredningen drager av detta sitt uttalande i

fråga om den närmare fördelningen av arbetsuppgifterna mellan civilförsvaret

och riksnämnden jämte övriga myndigheter med beredskapsuppgifter

på det ekonomiska området. Avgörande i dessa frågor bör emellertid

träffas genom överenskommelser mellan de olika ämbetsverken eller, om

dessa ej kunna enas, av Kungl. Maj :t.

Skulle central planering visa sig behövlig på andra områden, där det är

lämpligt med en civil fältorganisation för planernas verkställighet i krig,

bör civilförsvarsstyrelsen enligt riksnämndens förslag vara den myndighet,

som i allmänhet lämpligast bör handhava planeringen. Även i sådana frågor

bör samråd ske med riksnämnden.

I anslutning till de riktlinjer för den centrala beredskapsorganisationen,

som riksnämnden sålunda uppdragit, har nämnden även anfört vissa synpunkter

på frågan om den ekonomiska beredskapens anknytning även till

lokala organ. Nämnden finner för sin del en dylik anknytning ofrånkomlig

med hänsyn till behovet av lokal planering inom olika områden. Nämnden

anför härom.

På åtskilliga områden, såsom i fråga om bl. a. livsmedels- och bränsleförsörjningen

samt arbetskraftförhållandena, kräves planering av den lokala

verksamheten i händelse av krig. Härför erfordras medverkan av lokala

beredskapsorgan. Därtill kommer, med hänsyn till att, såsom inledningsvis

framhållits, i det nutida kriget krigshandlingar i stor omfattning

kunna förväntas komma att riktas mot den civila verksamheten att det

framstår som nödvändigt, att i krig lokala organ finnas med överblick över

förhållandena inom sina respektive verksamhetsområden, vilka vid behov

kunna omedelbart ingripa och leda den ekonomiska verksamheten. Vidare

föreligger möjlighet att viss del av landet kort tid efter ett krigsutbrott avspärras

från landet i övrigt. I sådant fall erfordras att myndigheter finnas

inom det avspärrade området, som äro i stånd att fullgöra de uppgifter,

vilka eljest skulle ha åvilat de centrala myndigheterna. För närvarande finnas

visserligen kristidsstyrelser och kristid snämnder, vilka i viss mån

kunna tillgodose behovet av lokala beredskapsorgan. Dessa komma emellertid

att upphöra med sin verksamhet så snart förhållandena det medgiva.

Den lokala beredskapsverksamheten bör därför omhänderhavas av andra

organ.

Nämnden erinrar om att på vissa beredskapsområden en dylik organisation

redan finnes. På arbetsmarknadens område finnas sålunda länsarbetsnämnder

och arbetsförmedlingsanstalter i olika kommuner. Civilförsvaret

har sin lokala organisation knuten till länsstyrelserna och kommunerna.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kanyl. Maj.ts proposition nr 100.

A\en krigsmaterielverket har en lokal organisation i krigsmaterielonibuden

i de olika länen. På andra viktiga beredskapsområden saknas däremot en

liknande organisation. Nämnden vill för sin del framföra tanken på en anknytning

av den lokala försvarsberedskapsverksamheten på det ekonomiska

området till länsstyrelserna, vilka redan nu handlägga vissa beredskapsuppgifter,

framför allt på civilförsvarets område. Enligt nämndens mening

kunna skäl anföras för att länsstyrelsernas försvarsavdclningar omorganiseras

så att på dessa jämte därtill knutna sakkunniga kan ankomma att i

enlighet med av central myndighet meddelade anvisningar handhava jämväl

ekonomiska beredskapsfrågor. Nämnden förordar att hithörande spörsmål

bli föremål för närmare övervägande i samband med en avsedd utredning

om länsstyrelsernas organisation.

e) Riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap arbetsuppgifter.

I anslutning till vad riksnämnden tidigare anfört beträffande organisationen

på den ekonomiska försvarsberedskapens område och arbets- och ansvarsfördelningen

mellan olika här ifrågakommande myndigheter har

nämnden närmare angivit de arbetsuppgifter, som enligt dess mening böra

åvila densamma. Beträffande förhållandet mellan å ena sidan riksnämnden

och å andra sidan de andra myndigheter, som, var och en inom sitt

område, böra medverka i arbetet med den ekonomiska försvarsberedskapen,

anför nämnden.

En förutsättning för att riksnämnden skall kunna fullfölja sin övervakande

och samordnande uppgift är att åt nämnden beredes möjlighet att

följa den beredskapsverksamhet, som bedrives av övriga myndigheter eller

organ på ifrågavarande område. Av vad förut anförts framgår att ett flertal

centrala statliga myndigheter böra medverka vid försvarsförberedelsernas

utformning på det ekonomiska området. I avseende å formerna för

denna medverkan kunna emellertid myndigheterna indelas i två grupper.

Å ena sidan finnas förutom riksnämnden åtskilliga myndigheter, såsom

exempelvis arbetsmarknadsstyrelsen, den blivande jordbruksnämnden,

kommunikationsverken in. fl., på vilka bör ankomma att under riksnämndens

allmänna tillsyn svara för de ekonomiska försvarsförberedelserna på

visst eller vissa delområden. Till denna grupp synas även höra försvarets

förvaltningsmyndigheter och civilförsvarsstyrelsen, vilka såsom förut

nämnts ha omfattande uppgifter på det ekonomiska beredskapsområdet. Å

andra sidan finnas flera statliga myndigheter och allmänna organ, vilka

visserligen icke i större utsträckning handhava ekonomiska försvarsberedskapsuppgifter

men vilkas sakkunskap, där så befinnes lämpligt, bör utnyttjas

vid beredskapens utformning inom deras verksamhetsområde utan

att därför ansvaret för att beredskapen blir tillfredsställande ordnad ankommer

på dem. Såsom exempel på myndigheter, som enligt riksnämndens

mening äro att hänföra till den senare kategorien, kunna nämnas kommerskollegium,

skogsstyrelsen m. fl.

I fråga om myndigheter av den förra kategorien synes det ofta önskvärt

att inom vederbörande ämbetsverk en särskild beredskapsbyrå eller sektion

inrättas för handläggning av beredskapsfrågor. Så har ock skett inom

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

arbetsmarknadskommissionen samt inom kommunikationsverken. I dessa

fall är det givet av största vikt med ett mycket nära samarbete med riksnämnden.

Önskvärt är att detta kommer till uttryck i respektive verks instruktioner.

Vidare bör riksnämnden äga infordra de uppgifter angående

av verken bedriven beredskapsverksamhet, som nämnden anser erforderliga.

Beträffande arbetsmarknadsstyrelsen synes det vidare kunna ifrågasättas

att den chefstjänsteman, som handhar beredskapsverksainheten

inom styrelsen, skall vara skyldig att på anmodan av riksnämnden inför

denna föredraga beredskapsfrågor på arbetsmarknadens område. Om

nämnden skall kunna fullgöra sin uppgift att samordna försvarsförberedelserna

på det ekonomiska området bör vidare nämnden äga befogenhet

att, då nämnden så prövar erforderligt, efter samråd med vederbörande

myndighet meddela anvisningar för myndighetens arbete på området. Anvisningarna

kunna vara antingen allmänna, avseende förutsättningarna för

beredskapsverksainheten i allmänhet, eller ock speciella och avseende beredskapen

på visst område. Riksnämndens anvisningar böra ha den innebörden,

att om myndighet icke anser sig böra efterkomma dem det bör

åligga myndigheten att ofördröjligen underställa ärendet Kungl. Maj :t. Sådana

ärenden torde böra beredas och föredragas inom folkhushållningsdepartementet.

I anslutning härtill framhåller nämnden, att det skulle vara till fördel

ur olika synpunkter, om en allmän bestämmelse utfärdades av innebörd,

att statlig eller kommunal myndighet skall vara skyldig att, om riksnämnden

eller annan beredskapsmyndighet i samråd med riksnämnden så påfordrar,

biträda vid planläggning av den ekonomiska försvarsberedskapen.

Beslut rörande täckning av de särskilda kostnader, som i sådant fall kunna

uppkomma för myndighet eller organ, vars biträde sålunda påfordras, bör

enligt nämnden meddelas av Kungl. Maj :t.

Riksnämnden har vidare framhållit, att på densamma bör ankomma att

planlägga den särskilda lagstiftning, som i händelse av sådan kris, varom

nu är fråga, bör ligga till grund för olika specialförfattningar. Likaledes

bör det åvila nämnden att planera organisationen av de särskilda myndigheter,

som kunna bli erforderliga vid avspärrning, liksom även att uppgöra

förslag till den omorganisation av existerande myndigheter, som i en dylik

situation kan krävas. Därest dylik planering skall äga rum på område, där

försvarsförberedelserna handhavas av annan myndighet än riksnämnden,

förutsätter nämnden, att ifrågavarande myndighet medverkar vid densamma.

Beträffande de arbetsuppgifter, som böra åvila nämnden på de områden,

där den själv skall handhava beredskapsverksamheten, anför nämnden.

Riksnämndens uppgift är ej endast att samordna och leda försvarsförberedelserna

på det ekonomiska området, utan den har därjämte att på de

delområden, där lämpliga beredskapsorgan ej finnas, själv taga hand om

beredskapsverksamheten. Denna omfattar, som av det föregående framgår,

dels planering och dels verkställighetsåtgärder. Planeringsverksamheten

torde lämpligen i enlighet med vad förut utvecklats kunna i stort selt

sammanföras i två arbetsområden, nämligen dels planering av försörj
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 100.

ningen under avspärrning med åtföljande krigsfara och dels planering av

hushållningen under krig. I förra hänseendet synes planeringsarbetet böra

i första hand bestå i upprättande av provisoriska försörjningsplaner med

ledning av redan tillgängligt material. Dessa planer böra därefter omprövas

i syfte att utan eftersättande av kravet på beredskapens effektivitet

nedbringa kostnaderna för i planerna eventuellt ingående verkställighetsåtgärder.

För att planeringsverksamheten skall bliva så långt möjligt realistisk

och ändamålsenlig kräves att riksnämnden kan följa utvecklingstendenserna

på de skilda områden, som beröras av ifrågavarande verksamhet.

Med hänsyn härtill är det av synnerlig vikt, att nämnden får tillfälle

att medverka vid genomförande av i beredskapsplanerna ingående verkställighetsåtgärder.

Härigenom ernås en omedelbar kontakt med bl. a.

näringslivet. Givetvis skulle ur nu angivna synpunkt vara fördelaktigt om

åt nämnden, i den mån så ur andra synpunkter anses lämpligt, uppdrages

att handhava även andra verkställighetsuppgifter än de nu berörda. Detta

får dock enligt nämndens mening under inga omständigheter medföra att

nämndens möjligheter att hävda försvarsberedskapssynpunkterna minskas.

I det följande utgår nämnden från att dess arbetsuppgifter begränsas till

vad som har samband med den ekonomiska försvarsberedskapen.

En genomgående förutsättning för att nämnden skall kunna fullgöra

sina arbetsuppgifter med avseende på planläggningen av varuförsörjningen

är tillgång till statistiska uppgifter rörande bl. a. produktion, import

och lager. Nämnden har under medverkan av kommerskollegium och

generaltullstyrelsen igångsatt en undersökning i syfte att utröna möjligheterna

att undanröja vissa nu föreliggande brister i fråga om industrioch

handelsstatistiken. Nämnden förutsätter vidare, att, därest en fortlöpande

lagerstatistik införes, rörande vars anordnande utredning pågår

genom konjunkturinstitutet, nämnden skall bli satt i tillfälle att använda

denna statistik för sina syften. Nämnden räknar med att på grundval av

dylik statistik kunna på ett enkelt sätt upprätta summariska försörjningsplaner

för olika importvaror. För viktigare varuområden avser emellertid

nämnden att genomföra en mera ingående planering med beaktande av

bland annat möjligheterna till omställningar av produktion och konsumtion

samt nyttjande av ersättningsvaror.

En planering av krigshushållningen med varor måste emellertid enligt

nämndens mening sträcka sig vida längre. För en dylik erfordras bland

annat ett bedömande av vilka industrier, som i händelse av krig kunna

förväntas få fortsätta sin drift, och upprättande på grundval härav av ett

beredskapsregister över dessa företag. I varje fall för ett flertal av dessa

beredskapsindustrier erfordras vidare en noggrann planering av deras produktion

i krig. Vid denna böra enligt nämndens mening i första hand företagen

själva medverka. Nämnden erinrar i detta sammanhang om lagen

den 16 april 1937 (nr 159) om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda

vid arbetet å rikets ekonomiska försvarsberedskap, i vilken lag riksnämnden

i särskild skrivelse föreslagit vissa ändringar. Vid planeringen

böra vidare medverka de myndigheter och organisationer, som framträda

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Mnj:ts proposition nr 100.

som beställare av de tillverkade produkterna. Då lämpligt organ saknas,

som kan uppträda som beställare av de erforderliga varorna, bör riksnämnden

inträda i denna funktion. Beträffande nämndens övriga uppgifter

i detta sammanhang anföres i utlåtandet.

I övrigt torde nämndens uppgift i huvudsak bli att fastställa krigsindustriproduktionens

omfattning i avseende å olika varor samt att samordna

de olika krigsanskaffningsplanerna med varandra och verka för att förutsättningarna

för planernas verkställande i fråga om arbetskraft, bränsle,

råvaror m. in. komma att vid behov vara för handen, varvid den närmare

planeringen i fråga om arbetskraften ankommer på arbetsmarknadsstyrelsen

jämte länsarbetsnämnderna. Särskilt vid fullgörande av dessa uppgifter

synes angeläget att riksnämnden kan påräkna medverkan och biträde

av industriens centrala branschorganisationer.

Av särskild vikt i detta sammanhang är givetvis tillgodoseendet av behovet

av krigsmateriel. Som beställande myndighet framträder därvid de

militära förvaltningsmyndigheterna, främst krigsmaterielverket. 1 det föregående

ha angivits vissa riktlinjer för huru arbetsfördelningen mellan

riksnämnden och förvaltningsmyndigheterna ansetts böra åtminstone tillsvidare

ske. I den mån erfarenheterna skulle visa att dessa riktlinjer böra

ändras, bör detta ske genom överenskommelse mellan nämnden och myndigheterna.

Beträffande försvarsförberedelserna på trafikens område erinrar nämnden

om att under trafikkommissionens regi verkställts en planläggning av landets

motorfordonstrafik under krig eller krigsfara. Då denna planläggning

emellertid har karaktären av ett provisorium, har riksnämnden under

medverkan av berörda myndigheter påbörjat en allmän översyn över den

ekonomiska försvarsberedskapen på hela trafikområdet. Beträffande uppgifterna

för pianläggningsarbetet på detta område anför nämnden.

Vid denna översyn bör i första hand utredas förefintliga trafikbehov

samt de ytterligare sådana behov, som kunna uppkomma i händelse av

kris, ävensom tillgången av trafikmedel och personal för dessa behovs tillgodoseende.

Med ledning härav bör övervägas i vilken utsträckning och på

vad sätt trafikbehoven i angiven situation böra och kunna tillgodoses.

En i sammanhanget uppkommande fråga utgör registreringen av de för

det civila trafikarbetet tillgängliga transportmedlen. I vad gäller fartyg har

denna fråga behandlats av en av Kungl. Maj :t på sin tid tillsatt kommitté,

som framlagt förslag om bl. a. registrering av samtliga maskindrivna fartyg

av viss minimistorlek. Förslaget har dock i denna del ännu ej föranlett

någon åtgärd. I vad angår motorfordonen sker för närvarande registrering

dels lokalt vid länsstyrelserna i såväl bilregister som transportberedskapsregister,

dels centralt i det centrala bilregistret och i det s. k. militärregistret.

Utredningen bör överväga möjligheterna av att förenkla det nuvarande

systemet för registrering av transportmedel utan eftersättande av

beredskapssynpunkter.

I fråga om uttagning av transportmedel jämlikt de militära och civila

uttagningsförordningarna böra undersökas formerna för eu samordning av

uttagningsverksamheten med dispositionen av transportmedlen för civila

ändamål på sådant sätt, att planläggningen av denna disposition ej genom

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

uttagningen onödigtvis försvåras. Samråd bör på detta område ske med de

myndigheter, som f. n. handha uttagningen av transportmedel. Anskaffandet

av besättning till fartyg samt förare till lastbilar och omnibusar, som

icke genom militär myndighets eller civilförsvarsmyndighets försorg bemannas,

bör ordnas på ett effektivt sätt, så att de ur försvarets och folkförsörjningens

synpunkt angelägna transporterna icke i händelse av krig

bliva eftersatta på grund av brist på personal. I fråga om anskaffandet av

denna personal böra givetvis arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna

medverka.

Då de verkställighetsåtgärder, som böra ankomma på riksnämnden,

torde bli av mycket skiftande slag, har riksnämnden ej funnit det möjligt

att ge någon allmän karakteristik av desamma. Såsom ett par huvuduppgifter

anger riksnämnden dels stimulerande av en intensifierad forskning

samt experiment- och annan undersökningsverksamhet i syfte att skapa

gynnsamma utgångspunkter för den inhemska produktionen, dels uppläggandet

av reservlager. Vad angår forskningsuppgifterna pekar nämnden

särskilt på betydelsen av en vidgad och intensifierad forskning på torvområdet.

I fråga om lagringsverksamheten erinrar nämnden om att enligt

Kungl. Maj :ts proposition nr 339 till 1946 års riksdag, vilken på här ifrågavarande

punkt av riksdagen lämnades utan erinran, reservförrådsnämnden

skall uppgå i riksnämnden. Denna skall därför ha till uppgift även

att inköpa och lagra samt, i den mån så anses lämpligt, försälja varor av

betydelse för försörjningen, givetvis inom den ram, som statsmakterna må

komma att bestämma. Beträffande principerna för denna verksamhet anför

nämnden.

I den mån förhållandena bliva mera normala, komma kommissionerna

att bortfalla och nya direktiv behövas rörande inköpen och lagringen. Till

denna fråga torde riksnämnden få tillfälle återkomma. Redan nu vill

nämnden dock framhålla, att enligt nämndens mening en viss rörlighet i

fråga om storleken av de statliga reservlagren är önskvärd, så att lagret

för olika varor kan variera mellan vissa gränser. Den lägsta gränsen bör

därvid vara avvägd med hänsyn till vad som behövs för den händelse landet

indrages i krig, utan att avspärrning föregått. Den högre gränsen bör

bestämmas med utgående från vad som behövs enligt de allmänna försörjningsplanerna.

Inom dessa gränser bör lagret kunna växla med konjunkturerna

och det utrikespolitiska läget. Detta innebär, att vid lagrets omsättning

detta ej skulle behöva förnyas om priserna äro höga, i vidare mån

än som erfordras för att hålla lagret vid minimistorleken, såvida ej det

utrikespolitiska läget till annat föranleder. Genom ett dylikt förfaringssätt

vinner man att lagerhållningen kan drivas efter affärsmässiga grunder

och kostnaderna som följd därav hållas nere. Självfallet förutsätter

nämnden att försäljningsverksamheten bedrives så att enskilt intresse ej

därigenom skadas eller obehörigen gynnas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Yttrandena.

29

Flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna ha icke framfört några

erinringar emot förslaget att nu genomföra en utbyggnad av riksnämndens

organisation. Vissa myndigheter ha understrukit vikten av att denna

utbyggnad kommer till stånd snarast möjligt. Överbefälhavaren har sålunda

framhållit, att riksnämnden med hänsyn till den ekonomiska försvarsberedskapens

stora betydelse såsom underlag för det militära försvaret

och civilförsvaret snarast möjligt bör få en organisation, som möjliggör

en effektiv verksamhet inom riksnämndens hela arbetsfält. Liknande

uttalanden ha gjorts av statens organisationsnämnd, civilförsvarsstgrelsen

och 1946 års militära förvaltningsutredning. Ä andra sidan ha bl. a. krigsmatericlverket,

statens industrikommission och länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län såsom sin mening uttalat, att försvarsfrågan borde lösas,

innan frågan om nämndens organisation upptoges till slutgiltig prövning.

Jämväl fullmäktige i Riksbanken förorda uppskov med riksnämndens utbyggnad

och anföra.

Fullmäktige anse det visserligen vara av vikt, att den militära beredskap,

som Sverige under fredstid anser sig böra uppehålla, kompletteras genom

en i möjligaste mån tillfredsställande ekonomisk beredskap. Emellertid äro

förhållandena för närvarande sådana, att man måste iakttaga synnerlig

försiktighet, då det gäller att utbygga statens verksamhet. Största möjliga

sparsamhet med statens medel måste upprätthållas, varjämte man bör beakta

angelägenheten av att icke i nuvarande läge öka anspråken på personal

för statliga uppgifter. Fullmäktige anse därför, att det tills vidare

bör anstå med att utbygga riksnämnden på sätt föreslagits i nämndens

skrivelse. Därav torde följa, att de statliga kommissioner, som för närvarande

ha sig anförtrodda vissa uppgifter beträffande den ekonomiska försvarsberedskapen,

böra bibehållas vid dessa uppgifter även efter utgången

av innevarande budgetår.

Ej heller statskontoret anser sig kunna biträda nämndens uppfattning

att tidpunkten för genomförande av eu fastare organisation nu kunde anses

vara inne. Härvidlag borde enligt statskontoret tagas i beaktande, att

det utrikespolitiska liksom även det ekonomiska läget vore ytterligt labilt,

samt att den militära försvarsorganisationen låge i stöpsleven. Nu angivna

faktorer omöjliggöra enligt statskontorets uppfattning ett bedömande av

organisationens storleksordning och utformning i detalj.

Riksnämndens förslag att anknyta beredskapsverksamheten i fred till

därför lämpade myndigheter och organ har i huvudsak vunnit anslutning

i yttrandena. Däremot ha från olika håll betänkligheter anmälts gentemot

nämndens förslag, alt arbetsfördelningen mellan riksnämnden och andra

organ och myndigheter i vissa fall skulle regleras genom skriftliga, av

Kungl. Maj:t godkända överenskommelser mellan nämnden och vederbörande

verk. Krigsmaterielverket, som i princip anser förfarandet innebära

s. 30 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 100.

30

en smidig lösning av hithörande frågor, har funnit detsamma innebära

den olägenheten, att det för utomstående myndigheter skulle ställa sig

onödigt besvärligt att vinna en klar bild av den ekonomiska försvarsberedskapens

organisation. Civilförvaltningen ifrågasätter för sin del, om icke

arrangemanget i praktiken torde bliva svårtillämpligt och ägnat att leda

till kompetenstvister myndigheterna emellan. Fortifikationsförvaltningen

motsätter sig förslaget av formella skäl. Sålunda finner förvaltningen själva

principen, att en myndighet skall genom överenskommelse med annan

myndighet kunna utvidga eller inskränka sitt ämbetsområde vara för

svensk förvaltningsrätt främmande. Förvaltningen anför vidare.

Ett ämbetsförhållande innebär att en myndighet ansvarar för handläggningen

av vissa ärenden. Detta ansvar torde myndigheten icke genom egna

åtgärder kunna undandraga sig, och ej heller torde annan myndighet kunna

ikläda sig detsamma. Behörighet att besluta om förändringar härutinnan

torde endast kunna tillkomma den, som fastställt myndighetens instruktion

eller annorledes beslutat rörande dess behörighetsområde, nämligen

i förevarande fall Kungl. Maj :t. Kungl. Maj :ts prövning torde ej heller

kunna bindas genom överenskommelse ämbetsverken emellan. Den rätta

formen för hithörande frågors avgörande torde vara den i dylika fall vanligen

brukliga, d. v. s. en av berörda myndigheter till Kungl. Maj :t gemensamt

ingiven framställning med motiverat förslag. Att i den Kungl. Maj :ts

beslut föregående proceduren inskjuta en förvaltningsrättsligt sett betydelselös,

skriftlig överenskommelse myndigheterna emellan synes icke vara

motiverat.

Fortifikationsförvaltningen har även anmält avvikande mening i en annan

fråga av formell karaktär. Sålunda finner förvaltningen den föreslagna

ordningen för hänskjutande av ett ärende till Kungl. Maj:ts prövning,

då viss myndighet vägrat efterkomma av nämnden meddelad anvisning

beträffande beredskapsverksamheten, icke riktig. Medan riksnämnden

föreslagit, att det i dylikt fall skulle åligga vederbörande myndighet

att underställa ärendet Kungl. Maj :ts prövning, har fortifikationsförvaltningen

ansett det i princip böra ankomma på den initiativtagande myndigheten,

d. v. s. i detta fall riksnämnden, att hänskjuta ärendet till Kungl.

Maj :t.

Vad i riksnämndens utlåtande anförts i fråga om nämndens arbetsuppgifter

och dess planerings- och verkställighetsåtgärder har i stort sett icke

föranlett några invändningar i yttrandena. Dock har konjunkturinstitutet

vid redogörelsen för riksnämndens planläggningsverksamhet funnit behovet

av statistisk information vara otillräckligt beaktat. Institutet

ifrågasätter, om en mer omfattande ekonomisk försvarsberedskap överhuvud

taget kan planläggas utan en genomgripande upprustning på den

ekonomiska statistikens område.

Vad särskilt angår riksnämndens uppläggande av reservlager anför

reservförrådsnämnden, som instämmer i riksnämndens synpunkter på

lagringsverksamheten, i huvudsak följande.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

31

Såsom allmän regel för reservförrådsnäinndens hittillsvarande verksamhet

har riksdagen uppställt, att reservlagren skola så förvaltas, att en i

möjligaste mån affärsmässig avveckling icke äventyras. Enligt reservförrådsnämndens

mening är det angeläget, att principen om affärsmässig drift

icke släppes, när planeringsorganet skall övertaga även affärsverksamheten.

Erfarenheterna från reservförrådsnäinndens verksamhet visa, att en

affärsmässig drift bör vara möjlig även med vederbörligt tillgodoseende av

beredskapssynpunkterna. Förutsättning för sådan drift av riksnämndens

affärsavdelning är bl. a., att beslut, som röra affärsavdelningens köp, lagring

och försäljning, skola kunna fattas snabbt och utan onödig omgång

och att köp och försäljningar få ske utan iakttagande av upphandlingsförordningens

föreskrifter. De av riksnämnden föreslagna instruktionsbestämmelserna

synas medgiva sådan handläggning av affärsavdelningens

ärenden och torde få anses tillfredsställande ur angivna synpunkter.

I detta sammanhang vill reservförrådsnämnden beröra en fråga, som är

av principiellt intresse och av betydelse för det affärsmässiga resultatet av

lagringsverksamheten. Reservförrådsnämnden har i en del fall, i regel på

grund av att myndigheter och statliga företag icke själva haft medel för

inköp av vissa erforderliga varor, tvingats inköpa och lagra varor, som uteslutande

varit avsedda för dessa myndigheters eller företags egna förbrukning

och som ofta icke kunnat användas av andra. Det bör enligt reservförrådsnämndens

mening icke åligga det centrala lagringsorganet att finansiera

andra myndigheters eller statliga företags upphandling och lagerhållning,

utan det centrala lagringsorganets uppgift bör vara att köpa, lagra

och omsätta sådana varor, som skola utgöra en allmän reserv för landet.

Självfallet kunna gränsfall uppkomma, som få bedömas från fall till fall,

men varor som äro avsedda uteslutande för viss myndighets eller statligt

företags egen konsumtion böra enligt reservförrådsnäinndens mening ägas

av resp. myndighet eller företag. Detta utesluter icke, att det centrala lagringsorganet

kan biträda myndigheter och statliga företag både med inköp

och lagring av varor. Med hänsyn till den sakkunskap på området, som

finnes hos det centrala lagringsorganet, kan detta tvärtom i många fall

vara lämpligt. Lagringsorganets självkostnader för inköp och lagring för

annan myndighets eller statligt företags räkning böra dock bäras av vederbörande

myndighet eller företag.

Priskontrollnämnden framhåller, att bestämmelserna om allmänt prisstopp

jämväl böra gälla för riksnämndens inköpsverksamhet.

Frågan om den ekonomiska försvarsberedskapens anknytning till olika

centrala organ har berörts i ett flertal remissutlåtanden, varvid i allmänhet

beredskapen på det egna området i första hand behandlats.

Beredskapen på livsmedelsområdet har sålunda blivit föremål

för yttrande från livsmedelskommissionen, som biträder förslaget

att hithörande frågor skola handläggas av den blivande jordbruksnämnden.

Kommissionen framhåller emellertid, att gränsdragningen mellan å

ena sidan jordbruksnämnden och å andra sidan med denna i faeredskapsavsecnde

parallellställda myndigheter och riksnämnden icke syntes fullständigt

klarlagd i förslaget, samt att det ej heller vore klarlagt, hur varu
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Mnj:ts proposition nr 100.

slagen i beredskapshänseende skulle fördelas mellan myndigheterna. Härutinnan

anför kommissionen vidare.

I detta sammanhang vill kommissionen erinra om, att beredskapsarbetet

på livsmedelsområdet hittills alltsedan krigsutbrottet 1939 har handhafts

av livsmedelskommissionen. För närvarande kan sägas, att i livsmedelskommissionen

finnes en fullständig beredskapsorganisation i verksamhet,

inom vars olika avdelningar och tillhörande lokala organisationer

— kristidsstyrelser och kristidsnämnder — ej blott sakkunskap på hithörande

område finnes samlad utan även den närmaste kontakt med näringslivet

för närvarande består. Vidare handläggas inom livsmedelskommissionen

ett antal frågor, vilka under nuvarande kristid hava en aktuell karaktär

men under ett fredsskede otvivelaktigt endast skulle utgöra ’beredskapsuppgifter’,

t. ex. förbrukningsregleringsuppgifter. Såsom förhållandena

på sista tiden utvecklat sig lärer väl vara ovisst, såväl när livsmedelskommissionens

ledning av livsmedelsförsörjningen inom vårt land kommer

att upphöra, som när den föreslagna jordbruksnämnden kan komma

att träda i verksamhet.

Gränsdragningen mellan riksnämndens och jordbruksnämndens beredskapsuppgifter

synes med hänsyn till det nu sagda böra tills vidare få anstå

och frågan härom upptagas i samråd med riksnämnden samtidigt som

förslag avlämnas till organisation av statens jordbruksnämnd. Om detta

förslag bifalles, torde hinder likväl ej möta för en successiv reglering av

beredskapsärendena mellan riksnämnden och livsmedelskommissionen i

den mån förslag härom efter överenskommelse mellan riksnämnden och

livsmedelskommissionen kunna underställas Kungl. Maj :t.

Krigsmaktens förseende med livsmedel i händelse av mobilisering förutsätter

särskild planläggning, vilken givetvis i första hand bör omhänderhas

av de militära förvaltningsmyndigheterna. Emellertid kräves en nära samverkan

mellan nämnda förvaltningsmyndigheter och de för den ekonomiska

försvarsberedskapen ansvariga myndigheterna. Det synes naturligt att livsmedelskommissionen

liksom hittills blir den civila myndighet, som härvid

har att bevaka beredskapsintresset. Likaledes bör det ankomma på kommissionen

att hos de militära myndigheterna tillvarataga jordbrukets intressen

vid uttagning av hästar och traktorer för krigsmaktens behov under

krig. Även förande av krigsindustriregister eller det centralregister med

likartat syfte som framdeles kan komma att upprättas bör i vad avser livsmedelsområdet

alltfort handhavas av livsmedelskommissionen.

Riksnämndens förslag om inrättande av särskild civil sjukvårdsberedskapsnämnd

för handhavande av frågor sammanhängande med beredskapen

på sjukvårdens område bär i princip vunnit de hörda

myndigheternas gillande. Överbefälhavaren har sålunda förklarat sig icke

vilja motsätta sig, att en särskild sjukvårdsberedskapsnämnd inrättas. Såväl

försvarsstaben som försvarets sjukvårdsförvaltning borde emellertid

vara representerade i nämnden för att militära synpunkter utan tidsutdräkt

skulle kunna tillföras densamma. Omfattningen av den nya organisationen

borde i görligaste mån begränsas. Försvarets sjukvårdsförvaltning

förordar en begränsning av beredskapsnämndens uppgiftsområde, såtillvida

att det icke borde åvila densamma att taga befattning med granskningen

av det militära utrustningsbehovet, vars omfattning och storlek till

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

alla delar stode i direkt proportion till gällande krigsorganisation. Förvaltningen

ifrågasätter jämväl lämpligheten av att sjukvårdsberedskapsnämnden

skall ombesörja de beredskapslager av färdiga varor, som kunna erfordras

för avspärrning utan krig. Medicinalstijrelsen, som i ärendet inhämtat

yttrande av styrelsens materielnämnd, har erinrat om att den civila

sjukvårdsberedskapsnämnd, om vars inrättande styrelsen den 23 oktober

1945 till Kungl. Maj :t ingivit ett av materielnämnden utarbetat förslag, avsetts

skola övertaga dels materielnämndens nuvarande arbetsuppgifter, dels

ock från medicinalstyrelsens beredskapsavdelning ärenden angående detaljplanering

av beredskapssjukhus samt anskaffande och inredning av

lokaler för sådana sjukhus. Nämnden hade förutsatts skola stå under styrelsens

överinseende och styrelsens inflytande på densamma skulle vara av

avgörande natur. Styrelsen har härefter anfört.

Ur de synpunkter, medicinalstyrelsen har att företräda, innebär riksnämndens

förslag en förbättring därigenom, att den undersökning av anmälda

behov av läkemedel, sjukvårdsartiklar och andra förnödenheter,

som sjukvårdsberedskapsnämnden i förslaget tillagts, ger densamma en

överblick över det totala behovet av förnödenheter för sjukvården. Medicinalstyrelsen

finner sjukvårdsberedskapsnämnden på grund av dess föreslagna

sammansättning och inom densamma samlad erfarenhet väl skickad

att biträda riksnämnden på ifrågavarande område. Den utvidgning av

sjukvårdsberedskapsnämndens arbetsuppgifter, som riksnämnden föreslagit,

torde emellertid förutsätta, att jämväl riksnämnden erhåller viss direktivrätt

gentemot nämnden. Härvid uppstå måhända svårigheter att fastställa

gränser mellan medicinalstyrelsens och riksnämndens befogenheter.

Styrelsen förutsätter emellertid, att denna fråga blir närmare belyst vid de

samråd riksnämnden förutskickat skola äga rum mellan berörda myndigheter.

Medicinalstyrelsen anser sig böra framhålla, att den ställning, sjukvårdsberedskapsnämnden

kommer alt intaga genom att den skall fullgöra

föreslagna uppgifter åt riksnämnden, ger densamma ett ökat ansvar, som

emellertid icke samtidigt bör medföra någon utvidgning av medicinalstyrelsens

ansvar i fråga om sjukvårdsberedskapen. På medicinalstyrelsen bör

fortfarande oförändrat endast falla ansvaret för den civila sjukvårdens

behov.

Veterinärstijrelsen har framhållit, att sjukvårdsberedskapsnämnden jämväl

bör handhava läkemedelsberedskapen för det civila veterinärväsendet.

Beträffande beredskapen på veterinär väsendets område

har veterinärstyrelsen i övrigt särskilt fäst uppmärksamheten på

vikten av att lagret av sera och vacciner sprides på depåer i olika delar av

riket samt att importen av mul- och klövsjukevacciner tryggas.

Riksnämndens uppfattning, att nämnden lämpligen bör i egen regi handlägga

frågor sammanhängande med beredskapen på det industriella

området delas i allmänhet av de remissmyndigheter, som

yttrat sig över utlåtandet härutinnan. Statens industrikommission har dock

funnit det tillfyllest, att man från och med nästkommande budgetår till

3 liihnng till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 100.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

nämnden överflyttar endast vissa speciella kategorier, såsom tillverkning

av konstgummi och koksagys. Kommerskollegium förutsätter, att kollegium

erhåller kännedom om planläggningsarbetets fortskridande ävensom

rätt att genom representant närvara vid nämndens plenisainmanträden, då

sådana frågor dryftas, som angå dess verksamhetsområde.

Angående beredskapen på bränsleförsörjningens o mråde

anser bränslekommissionen, att riksnämnden snarast möjligt bör

omhändertaga beredskapsuppgifterna på sådana områden, där kommissionen

inte längre är verksam. Däremot har kommissionen ifrågasatt lämpligheten

av att överflyttning till nämnden sker även av planläggningsarbetet

inom områdena för exempelvis fossila bränslen, brännved och eldningsolja,

vilka alltjämt omfattas av kommissionens verksamhet. Mot en dylik

överflyttning talar enligt kommissionen, att det med hänsyn till de ytterst

begränsade personella resurserna icke synes troligt, att sådant planläggningsarbete

effektivt skall kunna åstadkommas utan anlitande av den sakkunskap,

som är samlad hos kommissionen.

Beträffande beredskapen på kraftförsörjningens område

vill vattenfallsstyrelsen icke motsätta sig att i instruktionen för styrelsen

införes lämplig bestämmelse om samarbete i vissa frågor mellan styrelsen

och riksnämnden. Styrelsen anser hinder icke möta att centrala driftsledningen

efter bränslekommissionens upphörande övertager även en del beredskapsuppgifter,

som avse konsumtionen av kraft. Bränslekommissionen

finner med hänsyn till att principbeslut numera föreligger om bibehållande

av CDL-organisationen, att riksnämndens handhavande av kraftförsörjningsfrågor

bör kunna inskränkas till kontakt med denna organisation,

lämpligen genom att en representant för nämnden i fortsättningen kallas

att närvara vid CDL:s sammanträden.

Vad försörjningen med arbetskraft angår tillstyrka överbefälhavaren,

fortifikationsförvaltningen, civilförsvarsstyrelsen och arbetsmarknadskommissionen

vad riksnämnden härutinnan föreslagit i syfte att

få till stånd en tillfredsställande beredskap på området. Vattenfallsstyrelsen

förutsätter, att styrelsen även i fortsättningen skall utgöra uppskovsmyndighet

för egen personal, vilken tillhör uppskovsgrupp 1.

Vidkommande beredskapen på det statliga kommunikationsväsendets

område har järnvägsstyrelsen framhållit, att järnvägarnas

försvarsberedskap, vilken innesluter såväl tekniska och administrativa

som ekonomiska element, är reglerad genom av Kungl. Maj :t

utfärdade författningar, och att anslag för densamma anvisas på styrelsens

framställning. Styrelsen har vidare förklarat sig i avsaknad av detaljerade

förslag till överenskommelse angående den närmare fördelningen av

beredskapsuppgifterna vara ur stånd att slutgiltigt taga ställning till frågan.

Telegrafstyrelsen har i princip icke funnit någon erinran mot vad i utlåtandet

på ifrågavarande område anförts, men vill emellertid framhålla att

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungi. Maj.ts proposition nr JOO.

styrelsen beröres av den ekonomiska försvarsberedskapen icke endast såsom

företagare, som vid krig eller krigsfara blir beroende av nyttigheter,

materiel och arbetskraft, utan i än större utsträckning i egenskap av teletrafikföretag

av kraven på telekommunikationer för alla de organ, som

skola deltaga i den ekonomiska försvarsberedskapen. Generalpoststyrelsen

har i huvudsak intet att erinra mot de uppdragna riktlinjerna för postverkets

medverkan vid försvarsförberedelserna på det ekonomiska området,

men anser det medarbetarskap under eget ansvar, som skulle åläggas verket,

icke fullt tydligt framgå av det uppgjorda förslaget till instruktion

för nämnden. Styrelsen betonar vidare, att postarbetet till sin natur är sådant,

att tillgodoseendet av verkets behov av personal, lokalutrymmen,

transportfordon, drivmedel och ett stort antal förbrukningsartiklar är en

förutsättning för att styrelsen skall kunna sörja för upprätthållandet av

postverkets verksamhet under avspärrning eller i krig. Styrelsen framhåller

slutligen, att möjligheterna till medverkan som lagerhållare för verkets

del äro begränsade. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som i princip icke

har något att erinra mot förslaget i vad detsamma avser verkets medverkan

som lagerhållare, framför dock betänkligheter mot att verket förutsättes

skola stå som lagerhållare jämväl utanför det egna arbetsområdet.

Såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som generalpoststyrelsen förutsätter,

att av dylik lagerhållning betingade kostnader icke komma att belasta

den egna budgeten. Beträffande den civila luftfarten torde enligt luftfartstyrelsens

uppfattning till det ekonomiska beredskapsområdet böra hänföras

dels den civila flygtrafiken under förstärkt försvarsberedskap eller

krig, dels ock anläggningsarbeten berörande de statliga civila flygfälten

med tillhörande byggnader och övrig utrustning.

Rörande beredskapen på motorfordonstrafikens område

har trafikkommissionen anfört.

En sektionering av beredskapsarbetet efter olika tidslägen i stället för

efter fack kan statens trafikkommission i vad angår transportberedskapen

samt därmed sammanhängande frågor angående bränsleförsörjningen för

sin del icke förorda. Kommissionen anser tvärtom enhetlighet beträffande

planläggningen av transportberedskapen och bränsleförsörjningen böra i

möjligaste mån åstadkommas därigenom, att det ifrågavarande planeringsarbetet

anförtros ett enda organ inom riksnämnden för varje fackområde.

Kommissionen förordar därför, i enlighet med sin tidigare här ovan relaterade

ståndpunkt, att transport- och bränslefrågorna utbrytas från den

föreslagna särskilda planeringsavdelningen och förläggas till fristående avdelningar

eller byråer inom nämnden, eller i varje fall, såsom den ekonomiska

försvarsberedskapsutredningen föreslagit, till en gemensam fristående

byrå. De kvalifikationer, som av riksnämnden ansetts böra innehavas

av chefen för den särskilda planeringsavdelningen, äro icke de för ledningen

av planeringsarbetet med avseende å transportberedskapen väsentliga.

För sistnämnda arbetsuppgifter erfordras speciell sakkunskap såväl

beträffande landsvägs- som järnvägs- och sjötrafiken.

Kommissionen har i anslutning härtill förklarat sig kunna tillstyrka riks
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

nämndens förslag, att nämnden den 1 juli 1948 övertager beredskapsuppgifterna,

endast under förutsättning att nämnden utbygges i enlighet med

av kommissionen anförda synpunkter. Intill dess så skett är enligt kommissionen

någon ändrad handläggningsordning för dessa arbetsuppgifter

icke önskvärd.

Angående bereds k apsver k sam heten på sjöfartens område

erinrar kommerskollegium om den s. k. sjöf artsdetalj en i marinstaben.

För övrigt hänvisas till vad kollegiet anfört i fråga om den industriella

beredskapen. Fartygsutlagningskommissionen har — med instämmande

av trafikkommissionen — anfört i huvudsak följande.

Fartygsuttagningskommissionen har av nämndens utlåtande bibragts

den uppfattningen att uttagningen av fartyg i fredstid alltjämt skall ankomma

på fartygsuttagningskommissionen, därvid ett samarbete med riksnämnden

givetvis skall etableras. Vad nämnden vid sådant förhållande

mer direkt skulle övertaga blir försvarsförberedelserna för det icke uttagna,

fria tonnaget. Det vill förefalla som om fartygsuttagningskommissionen

ej minst på grund av sin sammansättning — i kommissionen ingå representanter

för chefen för försvarsstaben (1), sjöförsvaret (2), kommerskollegium

(1) samt rederinäringen (2), varjämte förslag föreligger om att i

kommissionen skall ingå en representant för civilförsvarsstyrelsen — väl

skulle lämpa sig att biträda nämnden vid dessa försvarsförberedelser. Härför

talar jämväl att fartygsuttagningskommissionen redan i samband med

uttagningen måste bilda sig en allmän uppfattning om transportbehoven

i deras helhet och möjligheten att tillgodose dem. (''Uttagningen skall så

bedrivas, att sådana icke militära behov som skola tillgodoses även under

krig bliva i minsta möjliga mån åsidosatta.’)

Fartygsuttagningskommissionen vill sålunda ifrågasätta huruvida det

icke står bäst i överensstämmelse med betänkandets allmänna principer att

fartygsuttagningskommissionen som förutsättes skola även i fortsättningen

avgiva förslag till uttagning av fartyg —- biträder riksnämnden vid försvarsförberedelserna

på sjöfartens område. Arbetsformerna mellan riksnämnden

och fartygsuttagningskommissionen torde i så fall kunna utformas

i samråd mellan dessa myndigheter.

Beträffande frågan om samordning av särskilt den civila

trafiken i krig uttala länsstyrelserna i Kronobergs och Norrbottens

län att trafikledningen i mellaninstansen bör handhavas av länsstyrelserna.

Mot riksnämndens förslag i vad detsamma avser beredskapen på

försäkringsområdet samt det finansiella området ha

remissmyndigheterna icke funnit skäl till erinran.

Vad angår de av riksnämnden uppdragna riktlinjerna för samarbetet

mellan den militära förvaltningsorganisationen och

nämnden har desamma i huvudsak vunnit de militära myndigheternas

gillande. Marinförvaltningen ifrågasätter emellertid om icke åt nämnden,

som väl komme att disponera särskild sakkunskap, borde överlåtas att ur

framlagda behovssiffror över materiel och förnödenheter av olika slag

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Alaj.ts proposition nr 100.

draga alla härledningar om behov av råvaror, arbetskraft in. in.

Vidkommande den ekonomiska beredskapens anknytning jämväl till

vissa lokala organ har riksnämndens förslag härutinnan genomgående

tillstyrkts av de hörda myndigheterna. Sålunda ha samtliga hörda länsstyrelser

intagit en positiv ställning till länsstyrelsernas medverkan i den

ekonomiska försvarsberedskapen, varvid flertalet styrelser beaktat möjligheten

av en omorganisation av styrelsernas nuvarande försvarsavdelningar.

Livsmedelskommissionen, som delar länsstyrelsernas uppfattning härutinnan,

framhåller emellertid att, så länge kristidsstyrelser och kristidsnämnder

bestå, en överflyttning av dessa organs arbetsuppgifter på länsstyrelserna

icke bör äga rum. Vattcnfallsstijrelsen ifrågasätter för sin

del om icke blockorganisationen, åtminstone på kraftförsörjningens område,

skulle kunna användas för lokala beredskapsuppgifter.

Departementschefen.

Erfarenheterna av den moderna krigföringen ha ådagalagt vikten av att

det militära och civila försvaret effektivt underbygges av samhällsverksamheten

i övrigt. Ett framgångsrikt försvar förutsätter bland annat, att de

materiella behov av olika slag, som uppkomma under krig, kunna tillgodoses.

För att i händelse av krig åtgärder i detta syfte skola kunna genomföras

med erforderlig snabbhet, måste redan i fredstid omsorgsfulla förberedelser

vidtagas och en planering av hithörande verksamhet äga rum.

Även ett framgångsrikt mötande av de svårigheter, som följa av att landet

i samband med internationella förvecklingar avspärras från sin reguljära

varutillförsel, förutsätter att erforderliga förberedelser härför vidtagits.

Enighet torde också råda därom, att den militära och civila försvarsberedskapen

måste kompletteras med en ekonomisk försvarsberedskap.

Denna ekonomiska försvarsberedskap bör taga sikte icke endast på att

tillgodose de krav, som från försvarets sida måste ställas på landets produktionsförmåga

vid avspärrning eller under krig, utan även på att trygga

försörjningen i dylika situationer. För att dessa uppgifter skola kunna på

bästa möjliga sätt genomföras erfordras såväl en omsorgsfull planering

som vidtagandet av vissa verkställighetsåtgärder redan under fredstid. Under

de år, som föregingo det senaste världskriget, genomförde rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap ett omfattande planeringsarbete, vilket

i viss utsträckning lades till grund för de speciella krisåtgärder, som

sedermera genomfördes. Genom beslut av 1946 års riksdag inrättades för

dessa beredskapsuppgifter ett nytt ämbetsverk, riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap, tills vidare dock med en starkt beskuren organisation

och med begränsade arbetsuppgifter.

Det nu föreliggande spörsmålet avser ett utbyggande av riksnämndens

organisation och eu utvidgning av dess arbetsuppgifter, så att densamma

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

kan fungera som den centrala och ledande myndigheten på den ekonomiska

försvarsberedskapens område och även själv övertaga vissa beredskapsuppgifter,

särskilt sådana som tidigare åvilat vissa krisorgan. Nämnden

har i sitt utlåtande utgått ifrån, att en dylik utbyggnad av nämndens

organisation och verksamhet bör äga rum från och med ingången av budgetåret

1948/49. De flesta av de hörda myndigheterna ha icke haft några

erinringar att göra häremot. Från A''issa håll ha dock invändningar rests

emot detta förslag. Dessa invändningar synas kunna sammanfattas i tre

huvudgrupper. Dels har man av statsfinansiella skäl ansett en dylik utvidgning

av den statliga verksamheten i nuvarande läge ägnad att inge betänkligheter,

dels har det gjorts gällande att ett beslut rörande den närmare

utformningen av organisationen för den ekonomiska försvarsberedskapen

borde anstå, till dess beslut fattats rörande försvarsorganisationen,

och dels ha de nu befintliga krisorganen ansetts kunna tills vidare bibehållas

vid de beredskapsuppgifter, som för närvarande åvila dem.

Betänkligheterna mot att i nuvarande ansträngda finansiella läge företaga

en förhållandevis stark utbyggnad av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

äro i och för sig lätta att förstå. Det för riksdagen framlagda

förslaget till inkomst- och utgiftsstat för budgetåret 1948/49 grundar

sig på principen om sträng återhållsamhet med utgifterna på alla de punkter,

där sådan varit möjlig. Att under sådana förhållanden nu bygga ut

ett nytt ämbetsverk kan givetvis inge betänkligheter. Emellertid torde det

vara nödvändigt att se frågan om den ekonomiska beredskapens ordnande

i ett vidare sammanhang. Jag vill erinra om att i det nyligen framlagda

förslaget till riksstat för 1948/49 äskas under fjärde huvudtiteln anslag till

försvarsväsendet å sammanlagt något över 736 miljoner kronor. Det förtjänar

också nämnas, att det förslag angående försvarets organisation, som

framlagts av 1945 års försvarskommitté, utgår ifrån en kostnadsram av 810

miljoner kronor. Härtill komma kostnaderna för civilförsvarsorganisationen.

Upprätthållandet av en militär och civil beredskap är sålunda förenat

med mycket betydande kostnader. Det måste under sådana förhållanden

vara så mycket mera angeläget, att effektiviteten hos den med så stora

kostnader uppbyggda och vidmakthållna försvarsberedskapen icke äventyras

genom bristande planläggning av försvar sförberedelserna på det ekonomiska

området.

Jag kan med hänsyn till vad nu anförts icke finna den i viss mån ansträngda

ekonomiska situationen utgöra ett bärande motiv för ett uppskov

med utbyggnaden av riksnämndens organisation. Tvärtom anser jag det,

med hänsyn till de sammanlagt mycket betydande belopp, som måste användas

för att vidmakthålla landets försvarsorganisation, angeläget att

den ekonomiska försvarsberedskapen utbygges på sådant sätt, att brister

härutinnan icke äventyra effektiviteten av övriga försvarsförberedelser.

Jag kan icke heller dela den i vissa yttranden uttalade uppfattningen, att

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

detta spörsmål bör upptagas, först sedan definitiv klarhet vunnits i fråga

om det militära försvarets framtida gestaltning. Även om vissa sidor av

planeringsverksamheten på den ekonomiska försvarsberedskapens område

synas bli beroende av den militära försvarsorganisationens uttormning,

torde flertalet av de uppgifter, som möta denna verksamhet, bli i stort sett

av samma karaktär oavsett modifikationer i den militära försvarsorganisationen.

Förändringar i denna synas i varje fall icke kunna i nämnvärd

grad inverka på nämndens organisation eller på uppläggningen av dess

arbete i stort.

Vad åter angår tanken att beredskapsuppgifterna på vissa områden tills

vidare skulle handhavas av de nu befintliga krisorganen vill jag erinra

om att huvuduppgiften för dessa måste vara att handlägga med det aktuella

krisläget sammanhängande frågor. Det torde därför knappast kunna

undgås, att beredskapsuppgifterna inom dessa organ erhålla en i viss mån

undanskymd ställning. Särskilt stor blir risken härför vid en av en skärpning

i den aktuella situationen föranledd ökning av krisorganens arbetsbelastning.

Att söka motverka denna risk genom en sådan utbyggnad av

krisorganen, att desamma få större möjligheter att ägna sig även åt beredskapsuppgifterna

synes mig å andra sidan vara mindre lämpligt, bland

annat med hänsyn till att dessa organ äro avsedda att avvecklas, så snart

detta med hänsyn till försörjningsläget blir möjligt.

Med stöd av vad nu anförts biträder jag sålunda förslaget, att riksnämndens

organisation utbygges från och med ingången av budgetåret 1948/49.

De allmänna synpunkter, som riksnämnden anlagt på den ekonomiska

försvarsberedskapen och omfattningen av densamma föranleda ingen erinran

från min sida. Beredskapsarbetet bör sålunda inriktas dels på en

planering av den ekonomiska verksamheten i landet under krig eller avspärrning

med åtföljande krigsfara, dels på vissa verkställighetsåtgärder,

framför allt uppläggande av reservlager av importerade varor. Med hänsyn

till det nära samband, som bör råda mellan dessa båda linjer i beredskapsarbetet,

finner jag det ändamålsenligt, att även beredskapslagringen

i fortsättningen omhänderhaves av riksnämnden. Reservförrådsnämnden

bör sålunda från och med ingången av nästkommande budgetår upphöra

med sin verksamhet och uppgå i riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Till härmed sammanhängande spörsmål återkommer jag längre

fram.

Vid den närmare utformningen av den ekonomiska försvarsberedskapen

synes man ha att välja mellan tvenne grundprinciper. Å ena sidan kan

man tänka sig att dessa beredskapsuppgifter i möjligaste mån samlas hos

ett enda centralt organ, som i så fall kommer att lå svara för planläggnings-

och verkställighetsuppgifterna på i stort sett hela den ekonomiska

försvarsberedskapens område. Å andra sidan kan man tänka sig en förhållandevis

långt driven decentralisering på detta område. Fn dylik bör

innebära, att för svar sförberedelserna på det ekonomiska området i största

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kanyl. Maj. ts proposition nr 100.

möjliga utsträckning komina att handhavas av de myndigheter, som syssla

med motsvarande fredsproblem, medan riksnämnden själv övertager detaljplaneringen

av den ekonomiska försvarsberedskapen på de områden, där

lämpliga statliga organ icke finnas. Riksnämnden har grundat sitt förslag

på den sistnämnda principen. Jag vill för min del ansluta mig till

nämndens ståndpunkt i denna fråga. En långt driven centralisering

av arbetsuppgifterna på detta område skulle nämligen medföra behov

av en mycket omfattande central organisation. Riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap skulle i så fall behöva utbyggas till ett mycket

stort ämbetsverk, och riskerna för tungroddhet i arbetet skulle

utan tvivel bliva betydande. Genom en fördelning av arbetsuppgifterna

mellan olika organ och myndigheter av det slag, som riksnämnden förutsatt,

torde erforderlig smidighet och rörlighet i beredskapsarbetet lättast

kunna åstadkommas.

Samtidigt som arbetsuppgifterna på lämpligt sätt fördelas, måste emellertid

organisationen givas sådan fasthet och enhetlighet, att garantier vinnas

för att beredskapsarbetet på olika områden genomföres på ett effektivt

sätt. Riksnämnden måste därför erhålla en ledande ställning på hela den

ekonomiska försvarsberedskapens område. I gällande instruktion för

nämnden har detta uttryckts så, att nämnden har att leda, övervaka och

samordna landets försvarsförberedelser på det ekonomiska området.

Denna nämndens ställning förutsätter, att densamma erhåller befogenhet

att lämna i beredskapsarbetet deltagande myndigheter anvisningar rörande

arbetets bedrivande. Givetvis böra dylika anvisningar föregås av

samråd mellan nämnden och ifrågavarande myndighet. Myndighet, som

icke anser sig böra följa de av riksnämnden lämnade anvisningarna, bör

vara skyldig att omedelbart bringa frågan under Kungl. Maj :ts prövning.

Dylika ärenden böra handläggas inom folkhushållningsdepartementet.

Beträffande den mera detaljerade arbetsfördelningen mellan olika myndigheter

har riksnämnden uttalat, att densamma borde kunna ske genom

skriftliga överenskommelser, vilka skulle underställas Kungl. Maj:t för

godkännande. Häremot har i vissa yttranden rests den invändningen, att

dylika överenskommelser skulle sakna förvaltningsrättslig grund, varför

ifrågavarande förhållanden i stället borde regleras genom föreskrifter i

vederbörande verks instruktioner. Även om invändningen formellt sett

kan ha visst fog för sig, synes den mig i praktiken icke böra tillmätas allt

för stor betydelse. Jag vill erinra om att nämnden förutsatt, att ifrågavarande

överenskommelser skola underställas Kungl. Maj :t för godkännande.

Det torde då få ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra, huruvida desamma

böra ge anledning till ändring i instruktionerna. Därest överenskommelserna

avse att på längre sikt reglera hithörande angelägenheter,

kan det måhända vara lämpligt att desamma giva anledning till motsvarande

ändringar i instruktionerna, vilket däremot icke torde böra bli fallet,

därest överenskommelserna avse endast en mera tillfällig reglering av ar
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

betsfördelningen. I den mån dylika ändringar i arbetsfördelningen föranleda

ändring i vederbörande verks behov av tjänster eller i övrigt av

deras anslagsbehov, vilket emellertid i allmänhet icke torde bli fallet, få

givetvis härigenom uppkommande spörsmål i sedvanlig ordning underställas

riksdagen. Med hänsyn till vad nu anförts torde den av riksnämnden

föreslagna metoden för reglering av frågor rörande arbetsfördelningen mellan

olika verk och myndigheter på den ekonomiska försvarsberedskapens

område icke behöva ingiva några betänkligheter.

Till riksnämndens förslag beträffande beredskapsuppgifternas fördelning

mellan olika centrala organ kan jag, med vissa modifikationer, ansluta

mig. Beredskapsuppgifterna på jordbrukets och livsmedelsförsörjningens

område böra sålunda under riksnämndens allmänna ledning ankomma på

det ämbetsverk, som enligt beslut av 1947 års riksdag skall inrättas för att

handhava den prisreglerande verksamheten på jordbrukets område. Frågan

om den närmare gränsdragningen mellan riksnämndens och jordbruksnämndens

arbetsuppgifter torde få upptagas till prövning i samband med

inrättande av jordbruksnämnden. I avvaktan härpå torde beredskapsuppgifterna

på dessa områden tills vidare på i stort sett samma sätt som hittills

få handhavas av livsmedelskommissionen, som härvid bör samråda

med riksnämnden. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att i den mån

så erfordras utfärda föreskrifter rörande den närmare ansvars- och arbetsfördelningen

mellan riksnämnden och kommissionen.

I enlighet med riksnämndens förslag böra beredskapsuppgifterna i fråga

om produktionen och omsättningen av industrivaror från och med den

1 juli 1948 överflyttas på riksnämnden. Härvid förutsättes dock, att industrikommissionen

— liksom vid behov givetvis även andra myndigheter —

även i fortsättningen medverkar till beredskapsfrågornas lösning inom sitt

verksamhetsområde.

Ansvaret för beredskapsarbetet på bränsle- och kraftförsörjningens område

bör likaledes åvila riksnämnden. På sådana områden av bränsleförsörjningen,

som för närvarande handhavas av bränslekommissionen, fossila

bränslen, brännved och eldningsolja, torde denna emellertid tills

vidare få under riksnämndens överinseende handhava vissa beredskapsuppgifter,

medan däremot riksnämnden får förutsättas helt övertaga planeringsarbetet

inom vissa andra hithörande områden, exempelvis beträffande

torv, inhemska flytande ersättningsbränslen, gengasdriften samt frågan

om upplagring av importerade flytande bränslen. Likaså får centrala

driftsledningen förutsättas komma att medverka i detaljarbetet i fråga om

planläggningen av kraftförsörjningen.

För beredskapsarbetet på arbetsmarknadens område torde, såsom riksnämnden

föreslagit, arbetsmarknadsstyrelsen böra svara. Med beredskapsuppgifterna

sammanhängande spörsmål rörande arbetsmarknadsstyrelsens

organisation komma att upptagas av chefen för socialdepartementet i sam
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

band med framläggandet av förslag rörande anslag till arbetsmarknadsstyrelsen

för budgetåret 1948/49.

Vad riksnämnden anfört rörande beredskapsarbetet på kommunikationsväsendets

område finner jag mig kunna i huvudsak biträda. Rörande de

statliga kommunikationsverkens medverkan i beredskapsarbetet torde mellan

dessa och riksnämnden få träffas närmare överenskommelser, vilka

böra underställas Kungl. Maj :t för godkännande. Härvid torde även de

olika verkens möjligheter att medverka som lagerhållare få närmare prövas.

Ansvaret för försvarsförberedelserna i fråga om motorfordonstrafiken

och sjöfarten bör från och med den 1 juli 1948 övertagas av riksnämnden.

Jag förutsätter emellertid, att riksnämnden härvid på motortrafikens område

kommer att biträdas i första hand dels av trafikkommissionen, så

länge denna består, dels av biltrafiknämnden och länsstyrelserna. Motsvarande

medverkan på sjöfartens område bör lämnas av, bland annat, kommerskollegium

och fartygsuttagningskommissionen.

Beredskapsuppgifterna på sjukvårdens område äro för närvarande splittrade

på tre olika myndigheter, nämligen försvarets sjukvårdsförvaltning,

civilförsvarsstyrelsen och medicinalstyrelsen. För ärenden rörande personal-

och lokalberedskapen på den civila sjukvårdens område finnes en särskild

avdelning inom sistnämnda styrelse. Till denna är vidare knuten en

sakkunnig nämnd, medicinalstyrelsens materielnämnd, som har att biträda

styrelsen i frågor rörande försörjningen med läkemedel och sjukvårdsmateriel.

Denna uppdelning av ansvaret för beredskapen på detta viktiga

område mellan olika myndigheter medför onekligen vissa svårigheter, såväl

då det gäller att få erforderlig överblick över de föreliggande behoven som

beträffande den avvägning mellan dem, som måste äga rum vid planeringen

av beredskapen. Dessa brister torde kunna avhjälpas därigenom att, i enlighet

med vad riksnämnden förutsatt, den av medicinalstyrelsens materielnämnd

föreslagna civila sjukvårdsberedskapsnämnden kommer till stånd.

Förslag om inrättandet av en dylik nämnd kommer också att framläggas

av chefen för inrikesdepartementet.

Sjukvårdsberedskapsnämnden bör vara det centrala organet för beredskapen

på sjukvårdens område, i den mån detta är att hänföra till den

ekonomiska försvarsberedskapen. Det bör sålunda ankomma på densamma

att undersöka i vad mån de på detta område föreliggande behoven av

läkemedel, sjukvårdsartiklar och andra förnödenheter för sjukvården vid

avspärrning och i krig kunna tillgodoses med hänsyn till den beräknade

tillgången på färdiga varor och möjlig inhemsk produktion samt att, i

mån av behov och efter samråd med vederbörande sjukvårdsmyndigheter,

sammanjämka behoven. Den av sjukvårdsberedskapsnämnden sålunda upprättade

försörjningsplanen bör granskas av riksnämnden och av denna efter

erforderligt samråd med berörda myndigheter underställas Kungl. Maj :t.

Anskaffningen av de lager av sjukvårdsförnödenheter, som i beredskapssyfte

böra uppläggas under fredstid, bör ombesörjas av försvarets sjuk
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

vårdsförvaltning, civilförsvarsstyrelsen och sjukvårdsberedskapsnämnden.

Var och en av dessa myndigheter bör svara för den beredskapslagring av

färdiga varor, som avser att tillgodose behoven i krig inom resp. myndighets

verksamhetsområde. Härutöver bör sjukvårdsberedskapsnämnden ombesörja

den lagring av färdiga varor, som erfordras för att tillgodose behoven

under en avspärrning. Lagringsplanerna böra godkännas av riksnämnden,

som även själv i allmänhet torde böra svara för anskaffning och

lagring av erforderliga råvaror.

Beredskapsuppgifterna inom andra verksamhets- och förvaltningsgrenar,

som kunna hänföras till det ekonomiska området, torde få handläggas av

de myndigheter, som syssla med motsvarande fredsproblem. Jag förutsätter

emellertid, att riksnämnden följer försvarsförberedelserna även på dylika

områden och i mån av behov, efter samråd med vederbörande myndigheter,

vidtager de åtgärder, som må finnas påkallade i syfte att samordna beredskapsarbetet

på olika delområden.

Vid den närmare utformningen av beredskapsåtgärderna på det ekonomiska

området får vidare en nära samverkan förutsättas äga rum mellan

å ena sidan riksnämnden och å andra sidan de militära myndigheterna och

civilförsvarsstyrelsen. Vid den planering av hushållningen under avspärrning

och krig, som det ankommer på nämnden att verkställa, måste nämligen

en av utgångspunkterna vara de behov av förnödenheter, som anmälts

av nyssnämnda myndigheter.

Till frågan om de organisatoriska anordningar, som erfordras för att

åstadkomma ett effektivt samarbete mellan riksnämnden och andra i beredskapsarbetet

deltagande centrala myndigheter återkommer jag längre

fram.

Emellertid torde, såsom riksnämnden anfört, beredskapsarbetet få anknytas

även till lokala myndigheter. I första hand komma härvid länsstyrelserna

i fråga. Lämpligast torde dessas medverkan böra ordnas på så

sätt, att länsstyrelsernas försvarsavdelningar få till uppgift att handhava

jämväl ekonomiska försvarsberedskapsfrågor. Hithörande spörsmål torde

emellertid böra ytterligare övervägas i samband med den utredning om

länsstyrelsernas organisation, som chefen för inrikesdepartementet har för

avsikt att igångsätta.

Handhavandet av de lokala beredskapsuppgifterna på arbetsmarknadens

område torde få ankomma på länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna.

Likaså torde krigsmaterielombuden få på sitt område lämna

erforderlig medverkan. Vidare kunna tillsvidare kristidsstyrelserna och

kristidsnämnderna tagas i anspråk för genomförandet av erforderliga beredskapsuppgifter

på jordbrukets och livsmedelsförsörjningens område.

Grunderna för den arbetsfördelning mellan å ena sidan riksnämnden för

ekonomisk försvarsberedskap och å andra sidan övriga i den ekonomiska

försvarsberedskapen deltagande myndigheter, som enligt min mening bör

äga rum, kunna alltså sammanfattningsvis angivas på följande sätt. Vid

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

sidan av riksnämnden böra vissa myndigheter, såsom exempelvis arbetsmarknadsstyrelsen,

jordbruksnämnden (och innan denna kommer till

stånd livsmedelskommissionen) samt kommunikationsverken under riksnämndens

allmänna tillsyn svara för de ekonomiska försvarsförberedelserna

på visst eller vissa delområden. Detsamma bör gälla om försvarets

förvaltningsmyndigheter och civilförsvarsstyrelsen. Därutöver böra

emellertid andra statliga myndigheter, i den mån så befinnes lämpligt,

lämna biträde vid den ekonomiska försvarsberedskapens utformning inom

deras områden, utan att fördenskull ansvaret för att beredskapen på dessa

områden blir tillfredsställande ordnad skall åvila dem. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj :t att beträffande de till den förstnämnda kategorien

hänförliga myndigheterna besluta om de ändringar i resp. verks instruktioner,

som kunna bliva påkallade för att säkra ett effektivt samarbete

mellan dem och riksnämnden. Spörsmålet om skyldighet för andra

myndigheter att biträda vid planeringen av den ekonomiska försvarsberedskapen

har jag för avsikt att upptaga i samband med att jag framlägger

förslag till ny lag om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid

rikets ekonomiska försvarsberedskap.

Vid sidan om sin uppgift att samordna och leda försvarsförberedelserna

på det ekonomiska området bör riksnämnden äga att på de delområden,

där lämpliga beredskapsorgan ej finnas, själv taga hand om beredskapsverksamheten.

Vad riksnämnden anfört angående uppläggningen av detta

arbete ger icke anledning till någon erinran från min sida. Det torde emellertid

få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de närmare anvisningar

för nämndens fortsatta verksamhet, som kunna befinnas påkallade.

Riksnämndens organisation.

Riksnämndens framställning.

I den senare delen av sitt utlåtande har riksnämnden kommit in på frågorna

om nämndens organisation och framlagt förslag till den utbyggnad

därav, som enligt nämndens mening nu bör äga rum. Nämnden har härvid

inledningsvis lämnat en kortfattad översikt över den nuvarande organisationen,

varur må anföras följande.

Enligt för riksnämnden gällande instruktion (1946: 897) utgöres nämnden

av en generaldirektör och chef, tillika ordförande i nämnden, samt

fyra ledamöter, vilka samtliga förordnas av Kungl. Maj :t på viss tid, generaldirektören

för högst sex år och ledamöterna för högst tre år i sänder.

Generaldirektören är i främsta rummet inför Kungl. Maj :t ansvarig för

fullgörandet av riksnämndens åligganden och bör tillse, att nämndens personal

med nit och noggrannhet fullgör sina skyldigheter.

Av riksnämnden in pleno skola följande ärenden avgöras:

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

a) ärenden, i vilka framställning eller utlåtande skall avgivas till Kungl.

Maj:t eller chef för statsdepartement och som äro av större vikt;

b) viktigare frågor angående nämndens organisation samt frågor om instruktion

och arbetsordning för nämnden;

c) framställningar om anslag till nämnden;

d) fastställande av utgiftsstater; samt

e) övriga frågor, som generaldirektören anser böra handläggas i denna

ordning.

Vid nämndens sammanträden äga cheferna för försvarsstaben, krigsmaterielverket

och arbetsmarknadsstyrelsen samt ordföranden i statens livsmedelskommission

att själva eller genom av dem utsedda företrädare närvara

och yttra sig, dock utan rätt att deltaga i besluten men med rätt att

få sin mening antecknad till protokollet, därest densamma avviker från

nämndens beslut.

Med hänsyn till behovet av ett nära samarbete mellan riksnämnden och

civilförsvarsstyrelsen i många frågor har nämnden inbjudit även chefen för

civilförsvarsstyrelsen att själv eller genom en av honom utsedd företrädare

närvara vid nämndens sammanträden. Nämnden föreslår, att en bestämmelse

av denna innebörd intages i den nya instruktionen. Samtidigt framhåller

nämnden, att närvaro av ifrågavarande verkschefer torde erfordras,

endast då ärenden av större vikt eller ärenden, som mera direkt beröra

vederbörandes verksamhetsområde, behandlas. Nämnden förutsätter vidare,

att även representanter för andra centrala ämbetsverk efter kallelse böra

kunna närvara vid handläggningen av ärenden, som beröra deras verksamhetsområde.

Det allmänna beredskapsläget bör enligt nämndens mening

bliva föremål för regelbundna gemensamma överläggningar mellan överbefälhavaren

och civilförsvarsstyrelsen samt riksnämnden. I detta sammanhang

har nämnden även berört frågan om inrättandet av ett allmänt försvarsberedskapsråd.

Nämnden har emellertid icke ansett sig böra framföra

något förslag till organisatoriska anordningar i sådant syfte, enär detta

spörsmål enligt nämndens mening bör bedömas ur andra och vidare synpunkter

än densamma i nu förevarande sammanhang haft att utgå ifrån.

Vid utformandet av sitt förslag till en utbyggnad av riksnämndens organisation

har nämnden utgått ifrån att beredskapsverksamheten på det ekonomiska

området bör växla till sin omfattning med hänsyn till växlingarna

i det utrikespolitiska läget. I enlighet härmed bör nämndens organisation

vara i viss mån rörlig. Nämndens arbete bör sålunda i stor utsträckning

bedrivas med mer eller mindre tillfälligt anställd personal och med anlitande

av särskilda, för speciella uppdrag tillkallade utredningsmän. Givetvis

bör emellertid en minimiorganisation av mera fast anställd personal finnas,

dels för att handhava de administrativa och affärsmässiga uppgifter,

som åvila nämnden, dels för att följa och samordna utredningsarbetet och

för att omhänderhava sådana planeringsarbeten, som böra utföras inom

själva nämnden. Nämnden har utvecklat dessa synpunkter på följande sätt.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Utredningsmännen avses icke komma att helt ägna sig åt sitt uppdrag

utan torde i regel kunna fullgöra detta vid sidan av sin övriga tjänst. Genom

en sådan arbetsform vinnas åtskilliga fördelar. Sålunda ernås bl. a.,

att i planeringsarbetet kunna inkopplas personer, vilka tidigare sysslat med

liknande problem och därför äga erfarenhet på området. Vidare hållas näringslivet

och andra av landets ekonomiska försvarsberedskap berörda intressen

i kontakt med planeringsarbetets fortgång. Det blir också möjligt

att med detta förfaringssätt skapa större bredd på planeringsarbetet utan

alltför stora kostnader. Det synes önskvärt, att möjligheten för nämnden

att jämväl i fortsättningen använda denna arbetsform kommer till uttryck

i instruktionen. Enklast synes detta kunna ske, genom att i denna intages

en föreskrift om att nämnden äger utse personer med beprövad erfarenhet

av verksamheten inom särskild näringsgren att antingen var för sig eller

gemensamt fortlöpande biträda nämnden vid planering av försvarsförberedelserna.

Det bör åligga den som mottagit dylikt uppdrag att av eget

initiativ rikta nämndens uppmärksamhet på sådana förhållanden inom hans

verksamhetsområde, som kunna vara av särskild betydelse för nämndens

arbete. En bestämmelse av denna innebörd finnes i instruktionen för statens

industrikommission.

Även om riksnämndens planeringsarbete sålunda torde till stor del böra

ombesörjas med anlitande av tillfälligt anställda personer, är det uppenbart,

att en viss minimiorganisation av mera fast anställd personal måste finnas.

Denna erfordras främst för att handhava de administrativa och affärsmässiga

uppgifter, som åvila nämnden, däri inräknat jämväl planeringsuppgifter

av mera allmän räckvidd. Men även i fråga om den nämnden åvilande

särskilda planeringsverksamheten är det nödvändigt att hos nämnden finnes

ett mindre antal personer, som kunna följa och samordna det arbete

som bedrives av de av nämnden anlitade utredningsmännen ävensom omhänderhava

planeringsarbetet på områden där förfarandet med särskilda

utredningsmän ej lämpligen bör användas. Dessa personer böra jämte övriga

högre befattningshavare inom riksnämndens minimiorganisation vidare

utgöra den kärna, varpå nämnden har att bygga vid den utvidgning

av organisationen, som kan bliva nödvändig för det "fall att det internationella

läget föranleder till en intensifiering av beredskapsverksamheten.

Detta medför att nämndens organisation under normala förhållanden i jämförelsevis

stor utsträckning bör bestå av väl kvalificerade personer med

överblick av näringslivets behov och resurser samt med fallenhet och läggning

för det speciella arbete, som beredskapsverksamheten omfattar.

Vid den närmare utformningen av organisationsförslaget har riksnämnden

utgått ifrån att i minimiorganisationen böra ingå sådana befattningshavare,

som regelmässigt bruka uppföras i ämbetsverkens personalförteckning,

nämligen ordinarie och extra ordinarie personal i lönegrad Ce 24 eller

högre lönegrad, jämte övrig personal i mån av behov.

För att biträda i frågor, som röra nämndens förhållande till militära

myndigheter, föreslår nämnden, att en regementsofficer utses till förbindelseman.

Denne bör enligt förslaget upptagas å försvarsstabens stat.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som åvila riksnämnden, föreslås

denna organiserad på tre avdelningar, nämligen allmänna avdelningen,

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 100.

47

planeringsavdelningen och affärsavdelningen. Beträffande allmänna avdelningens

arbetsuppgifter och organisation anför riksnämden.

Inom den allmänna avdelningen böra, såvida ej annat i särskilt fall bestämmes

av nämnden, handläggas anslagsfrågor samt ärenden angående

riksnämndens organisation och personal, frågor rörande organisationen i

övrigt av den ekonomiska försvarsberedskapen ävensom frågor rörande tillsyn

av olika myndigheters försvarsförberedelser på det ekonomiska området,

författningsfrågor samt administrativa och juridiska frågor i allmänhet

ävensom frågor rörande organisationsplaner för behövliga särskilda förvaltningsorgan

i händelse av krig eller avspärrning. I avdelningen bör vidare

ingå en särskild sektion för omhänderhavande av nämnden åvilande

statistisk verksamhet, förande av register m. m. Den å sektionen befintliga

biträdespersonalen bör kunna anlitas i mån av behov vid utredningar och

dylikt å andra avdelningar. Till avdelningen bör vidare höra ett för hela

nämnden gemensamt skrivkontor, registratorskontor och arkiv. Kassakontoret

synes däremot böra vara förlagt till affärsavdelningen.

Enligt riksnämndens förslag bör avdelningen förestås av en kanslichef,

förordnad förslagsvis på sex år och placerad i lönegrad Cp 14. Med avseende

på lönegradsplaceringen erinrar nämnden om att i personalförteckningen

för rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap på sin tid fanns

upptagen en kanslichefsbefattning i lönegrad B 2, vilken i avlöningshänseende

motsvarar Cp 14. Förslaget innebär vidare att på avdelningen placeras

två byrådirektörer, därav en i lönegrad Ca 31 och en i lönegrad Ce 31.

Av dessa byrådirektörer avses den ene i första hand skola medverka vid på

avdelningen ankommande planeringsarbete, medan den andre avses skola

handlägga vissa på nämnden ankommande administrativa uppgifter ävensom

ärenden, som sammanhänga med andra myndigheters beredskapsverksamhet.

Utöver dessa föreslås en byrådirektör i lönegrad Ca 31 såsom chef

för den till allmänna avdelningen hörande statistiska sektionen. Vidare

föreslås för den allmänna avdelningen en byråsekreterare i lönegrad Ca 24

och en aktuarie i lönegrad Ce 24. Övrig mera fast anställd personal på avdelningen

skall enligt förslaget utgöras av en amanuens i högst lönegrad

Ce 23, en arkivarie, som samtidigt är registrator, i lönegrad Ca 15, en kansliskrivare

å statistiska sektionen likaledes i lönegrad Ca 15, ett kanslibiträde

i lönegrad Ca 11, två expeditionsvakter, därav en i lönegrad Ca 11 och en i

lönegrad Ca 9, ett kontor sbiträde i lönegrad Ca 8 samt en extra ordinarie

telefonist.

Beträffande planeringsavdelningens arbetsuppgifter anför riksnäinnden.

På den särskilda planeringsavdelningen bör ankomma att i den mån detta

icke ankommer på allmänna avdelningen, handhava planeringsverksamheten

på de delområden av det ekonomiska beredskapsområdet där planeringen

ej lämpligen bör uppdragas åt annan myndighet. Avdelningen har

sålunda i främsta rummet att svara för fullgörande av nämnden själv åvilande

planeringsuppgifter beträffande landets försörjning med bränsle och

industrivaror samt för tillgodoseende av landets trafikbehov i krig och under

avspärrning ävensom beträffande krigsviktiga företags verksamhet i

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

krig. Vidare bör å avdelningen handläggas frågor rörande främjande av ur

beredskapssynpunkt viktig forskningsverksamhet och dylikt.

Avdelningen bör enligt nämndens förslag ledas av en överingenjör, som

förordnas på viss tid, förslagsvis 6 år, och placeras i lönegrad Cp 14. Motsvarande

tjänsteman hos rikskommissionen var placerad i B 1. Nämnden

framhåller, att innehavaren av nu ifrågasatta befattning om möjligt bör

vara en väl kvalificerad ingenjör med erfarenhet från industriell verksamhet

samt med fallenhet och läggning för planeringsarbete. Därjämte torde

enligt förslaget å avdelningen böra finnas en byrådirektör i lönegrad Ca 31

och en befattningshavare i lönegrad Ce 27 för handläggning av frågor rörande

landets försörjning i händelse av avspärrning ävensom en byrådirektör

i lönegrad Ce 31, en förste byråsekreterare i lönegrad Ce 29 och en befattningshavare

i lönegrad Ce 24 för handläggning av frågor sammanhängande

med upprättande av ltrigshushållningsplaner. Avdelningschefen

bör enligt nämndens mening särskilt till en början främst ägna sig åt med

krigshushållningsplaneringen sammanhängande frågor.

I fråga om affärsavdelningens uppgifter anför riksnämnden.

På affärsavdelningen bör i första hand ankomma att fullgöra de arbetsuppgifter

som för närvarande åvila statens reservförrådsnämnd, vilken enligt

uttalande i 1946 års proposition angående inrättande av riksnämnden

skall upphöra med sin verksamhet i samband med att den slutliga organisationen

för nämnden fastställes. Inom avdelningen skola sålunda handläggas

frågor rörande köp, lagring och försäljning av varor, anskaffande av lagringsutrymmen

samt andra med riksnämndens affärsverksamhet sammanhängande

spörsmål.

Beträffande affärsavdelningens chefsfråga anför nämnden.

Chefen för avdelningen torde böra erhålla benämningen direktör och

lämpligen förordnas på viss tid, förslagsvis sex år. Med hänsyn till den konkurrens

från näringslivet, som torde göra sig gällande vid förvärvet av en

lämplig person på denna mycket viktiga post, torde direktören ej böra placeras

i lägre lönegrad än Cp 17. Detta motsvarar en årlig lön av cirka 23 600

kronor. Reservförrådsnämndens direktör åtnjuter för närvarande ett årligt

arvode av 25 800 kronor. Då det synes i hög grad angeläget att kunna förvärva

denne till den nya posten som riksnämndens affärschef och detta

näppeligen kan ske utan att avlöningen åtminstone blir oförändrad, får

riksnämnden föreslå, att därest reservförrådsnämndens nuvarande direktör

förordnas till innehavare av befattningen i fråga, medgivande lämnas att utbetala

ett årligt tilläggsarvode av 2 500 kronor.

På avdelningen bör vidare enligt nämndens förslag finnas en direktörsassistent

i löneställningen Ce 31 samt en förrådschef i löneställningen Ce 33.

På den förre bör ankomma närmast att biträda direktören vid inköp och

försäljningar. Under direktörens bortovaro bör direktörsassistenten inträda

i hans ställe. Förrådschefen bör åligga att svara för vård av lager, anskaffande

av lagringsutrymmen, tillsyn av i riksnämndens ägo befintliga byggnader

och anläggningar in. in. dylikt. Särskilt de stora oljecisternerna, som

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

49

under kriget byggts och som för närvarande förvaltas av reservförrådsnämnden,

kräva, framhåller riksnämnden, stor sakkunskap och omsorg.

Vidare bör å avdelningen enligt förslaget finnas en kamrer i löneställningen

Ce 27 för att handha ledningen av nämndens bokföring och kassarörelse

ävensom en förrådsingenjör, likaledes i löneställningen Ce 27, vilken skall

ha att biträda förrådschefen i dennes arbete. Kamreraren avses i frågor,

som ej beröra nämndens affärsverksamhet, vara underställd kanslichefen

och i övrigt chefen för affärsavdelningen. Därjämte föreslår riksnämnden,

att å avdelningen skola finnas två befattningshavare i löneställningen Ce 24,

varav en avses skola syssla med lagringsfrågor och en med inköps- och försälj

ningsfrågor. Ytterligare personal, som nämnden anser erforderlig å avdelningen,

utgöres av en assistent åt kamreraren i löneställningen Ce 21. eu

kassör i löneställningen Ce 15, två språkkunniga stenografer, därav en i

Ce 15 och en i Ce 11, en maskinbokförare i löneställningen Ce 11, ett kanslibiträde

i Ce 11 och två kontorsbiträden i högst Ce 8.

Med hänsyn till angelägenheten av att personalen på affärsavdelningen

skall kunna smidigt anpassas efter växlande behov, räknar riksnämnden

med att tidvis ett relativt stort antal extra befattningshavare erfordras på

denna avdelning.

Å riksnämndens personalstat finnas för närvarande upptagna, förutom

generaldirektören och chefen för nämnden, en byråchef i löneställningen

Cr 10 med förordnande tillsvidare och ett kontorsbiträde i lönegraden Ca 8.

Båda dessa befattningshavare torde enligt nämnden kunna beredas plats

inom den ovan föreslagna personalramen.

Därjämte finnas å övergångsstat upptagna en kanslichef i löneställningen

Co 14 och en förste byråsekreterare i lönegrad Ca 29 samt en aktuarie i

lönegrad Ca 24. Av dessa har kanslichefen alltsedan 1940 varit sysselsatt

med utarbetande av redogörelser för krisförvaltningen enligt uppdrag av

Kungl. Maj :t. Nämnden meddelar, att denne har förklarat sig, sedan detta

uppdrag slutförts, ej vilja återgå till sin tjänst hos riksnämnden. De båda

övriga befattningshavarna äro för närvarande placerade hos statens livsmedelskommission.

Nämnden utgår ifrån att några särskilda belopp till avlöningar

för ifrågavarande befattningshavare ej behöva beräknas.

Nämnden har vidare påpekat, att riksnämnden och reservförrådsnämnden

i fråga om sina medelsförvaltningar för närvarande icke intaga ställningen

såsom huvudförvaltningar och sålunda icke hava dragningsrätt på

statsverkets checkräkning eller egna konton i rikshuvudboken. Den omfattning,

som riksnämndens verksamhet kommer att få, därest reservförrådsnämnden

inordnas i riksnämnden, motiverar enligt riksnämndens mening,

att nämnden beredes ställning såsom huvudförvaltning. Härigenom skulle

enligt nämndens mening onödig omgång undvikas, varjämte skulle vinnas

att riksnämndens tillgångar och skulder komme att redovisas å särskilt

konto i rikshuvudboken.

4 — llihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 saml. Nr 100.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Kostnads- och anslagsberäkningar.

En organisation av den omfattning, som framgår av riksnämndens här

ovan refererade förslag, utgör enligt nämndens mening den minimiorganisation,

som erfordras för att densamma skall kunna på ett tillfredsställande

sätt fullgöra sina uppgifter. Personalförteckningen för denna minimiorganisation

skulle sålunda upptaga följande befattningar.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning

Lönegrad

1 generaldirektör .......................

Cp 22

1 direktör .............................

Cp 17

1 kanslichef ...........................

Cp 14

1 överingenjör .........................

Cp 14

3 byrådirektörer .........................

Ca 31

1 byråsekreterare .......................

Ca 24

1 arkivarie och registrator

Ca 15

1 kansliskrivare .........................

Ca 15

1 förste expeditionsvakt

Ca 11

1 kanslibiträde .........................

Ca 11

1 expeditionsvakt

.. Ca 9

1 kontorsbiträde .........................

. . Ca 8

Tjänstemän å övergångsstat.

1 kanslichef ...........................

.. Co 14

1 förste byråsekreterare .................

.. Ca 29

1 aktuarie .............................

Ca 24

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än Ce 24.

1 förrådschef ...........................

. . Ce 33

1 direktörsassistent .....................

Ce 31

2 byrådirektörer .......................

Ce 31

1 förste byråsekreterare .................

. Ce 29

1 förste byråsekreterare .................

. . Ce 27

1 kamrerare ...........................

Ce 27

1 förrådsingenjör .......................

Ce 27

Medelsbehovet till avlöningar och arvoden beräknas av riksnämnden på

följande sätt.

Till löner åt de på ordinarie stat upptagna tjänstemännen, inklusive tilllägg

enligt samma grunder som de för innevarande år gällande, erfordras

ett belopp av 196 200 kronor.

Till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t erfordras

14 500 kronor enligt följande beräkning:

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

arvoden till 4 nämndledamöter å 3 000 kronor 12 000: —

personligt tillägg till chefen för affärsavdelningen 2 500: —

Summa kronor 14 500: —

Till avlöningar åt de i personalstaten upptagna extra ordinarie tjänstemännen

i högre lönegrad än Ce 24 erfordras enligt riksnämndens beräkning

ett belopp av 120 800 kronor och till avlöningar åt annan extra ordinarie

personal 115 100 kronor eller tillhopa för extra ordinarie personal

235 900 kronor.

Vidare har nämnden till sakkunniga beräknat ett belopp av förslagsvis

22 000 kronor, därav för affärsavdelningen 10 000 kronor.

Avlöningsstaten för den av riksnämnden föreslagna minimiorganisationen

skulle sålunda sluta på (196 200 + 14 500 + 235 900 + 22 000) = 486 600

kronor.

Riksnämnden har i anslutning till dessa beräkningar erinrat om att

ekonomiska försvarsberedskapsutredningen i silt i februari 1946 avlämnade

betänkande räknade med en avlöningsstat för riksnämnden av 584 000

kronor, vilket belopp med nuvarande lönenivå av nämnden beräknas motsvara

i runt tal 690 000 kronor.

De nu anförda kostnadsberäkningarna hänföra sig till den minimiorganisation,

som enligt nämndens förslag bör utgöra kärnan i det centrala

beredskapsorganet. För budgetåret 1948/49 beräknar nämnden, att härutöver

ett visst behov av mera tillfälligt anställd personal kommer att föreligga.

Vid sina beräkningar av kostnaderna härför har nämnden utgått

ifrån att de erfarenheter och det utredningsmaterial, som finnas samlade

hos krisförvaltningen, snarast böra bringas till användning i det fortsatta

planeringsarbetet på det ekonomiska försvarsberedskapsområdet. För att

så skall kunna ske erfordras att nämndens arbete erhåller en viss icke

alltför ringa bredd. Vad särskilt angår affärsavdelningens verksamhet har

nämnden utgått ifrån att reservförrådsnämndens gummiringsavdelning

skall kunna avvecklas före den 1 juli 1948 men alt verksamheten i övrigt

skall bliva av jämförelsevis betydande omfattning. Utgående från dessa

förutsättningar har riksnämnden för budgetåret 1948/49 till avlöningar för

icke fast anställd personal, utöver det nyss angivna beloppet av 22 000

kronor till sakkunniga i en minimiorganisation, beräknat ett belopp av

170 000 kronor. Till icke fast anställd personal samt sakkunniga beräknar

nämnden sålunda ett belopp av sammanlagt 192 000 kronor, därav 52 000

kronor till extra personal på affärsavdelningen, 10 000 kronor till sakkunniga

på affärsavdelningen samt 130 000 kronor till extra och tillfälligt anställd

personal och sakkunniga å nämndens övriga avdelningar. Sammanlagt

skulle sålunda för budgetåret 1948/49 för avlöningar och arvoden erfordras

ett belopp av (196 200 + 14 500 + 235 900 + 192 000 =) 638 600 kronor.

Till jämförelse härmed kan nämnas, att reservförrådsnämndens och

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

riksnämndens avlöningsanslag för innevarande budgetår uppgå till sammanlagt

438 500 kronor.

Till omkostnader beräknar riksnämnden ett belopp av 150 000 kronor,

därav till reseersättningar 50 000 kronor, till tekniska undersökningar

10 000 kronor, till sjukvård 2 000 kronor och till expenser 88 000 kronor.

Till omkostnader för statlig lagerhållning under budgetåret 1948/49 har

riksnämnden, i anslutning till av vissa av statens reservförrådsnämnd

verkställda beräkningar, ansett ett belopp av 1 000 000 kronor vara erforderligt.

Vad angår finansieringen av inköps- och försäljningsverksamheten har

riksnämnden erinrat om, att denna för reservförrådsnämndens vidkommande

jämlikt beslut av 1946 års riksdag sker genom en rörlig kredit,

som upplagts i riksgäldskontoret, samt att reservförrådsnämnden genom

beslut av Kungl. Maj:t den 29 juni 1946 erhållit bemyndigande att för sin

inköpsverksamhet disponera denna kredit intill ett belopp av 100 000 000

kronor. Till det konto, som öppnats för reservförrådsnämnden i riksgäldskontoret,

skola inbetalas inflytande försäljningsmedel. Nämnden äger att

för sin inköpsverksamhet, utöver nyssnämnda kredit, disponera det tillgodohavande,

som härigenom kan uppstå. Detta tillgodohavande, som den

16 juli 1947 uppgick till 35 000 000 kronor, jämte inflytande försäljningsmedel

samt nämnda kredit å 100 000 000 kronor vore enligt riksnämndens

mening tillräckligt för de inköp, som kunna bliva aktuella intill utgången

av budgetåret 1948/49, ävensom för täckande av omkostnaderna för tull

och skatter samt för varornas uppläggande på lager. Någon utökning avkrediten

anser riksnämnden vid sådant förhållande tills vidare icke erforderlig.

Yttrandena.

Angående riksnämndens förslag till organisation föreligga ett relativt

stort antal yttranden. På frågor om den av nämnden föreslagna personalorganisationens

omfattning har emellertid endast ett fåtal av de hörda

myndigheterna funnit skäl att närmare ingå. Av dessa hava överbefälhavaren,

försvarets sjukvårdsförvaltning samt länsstyrelsen i Malmöhus

län icke funnit anledning till erinran. Krigsmaterialverket hyser vissa betänkligheter

mot att organisationen redan nu utbygges i sådan omfattning,

som nämnden föreslagit, men framhåller svårigheterna att rätt bedöma

frågan.

Kommerskollegium ifrågasätter, huruvida en så snabb utökning av riksnämndens

organisation är tillrådlig, och förordar att nämnden erhåller en

mera elastisk organisation i avvaktan på ytterligare erfarenheter av dess

verksamhet. Statskontoret ställer sig avvisande mot att nu upptaga det

föreliggande organisationsförslaget till prövning och avgörande. Därest

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

emellertid det nuvarande provisoriet redan nu anses böra ersättas av en

fastare organisation, finner sig statskontoret likväl icke kunna tillstyrka

det av nämnden såsom minimiorganisation angivna förslaget. Redan kostnaderna

förefalla i dagens läge avskräckande höga.

Beträffande ledningen av nämnden ifrågasätter överbefälhavaren och

1946 års militära förvaltningsutredning, att cheferna för försvarsstaben,

krigsmaterielverket, civilförsvarsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen

samt ordföranden i livsmedelskommissionen, såsom handhavande med

nämndens verksamhet nära sammanhörande arbetsuppgifter, borde i egenskap

av adjungerade ledamöter knytas till nämnden, var och en för sitt

arbetsområde. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ifrågasätter, att styrelsens

chef eller representant för denne borde kallas till nämndens sammanträden

i ärenden berörande styrelsens ämbetsområde. Denne skulle därvid

äga rätt att yttra sig och få sin mening antecknad till protokollet, därest

denna avveke från nämndens beslut.

Vikten av regelbundna överläggningar rörande det allmänna försvarsberedskapsläget

understrykes av överbefälhavaren, 1946 års militära förvallningsutredning

och 1945 års försvarskommitté. Det framhålles, att föreskrifter

om sådana överläggningar borde intagas i vederbörandes instruktioner.

Förvaltningsutredningen och försvarskommittén beröra även frågan

om eventuellt inrättande av ett allmänt försvarsberedskapsråd. Under

det att förvaltningsutredningen i likhet med nämnden anser, att spörsmålet

bör bedömas ur vidare synpunkter, uttalar försvarskommittén som sin

uppfattning att ett dylikt beredskapsråd icke torde vara behövligt utan

borde formerna för det erforderliga samarbetet fastmera med fördel kunna

ordnas under hand.

Vad det närmare utformandet av den föreslagna minimiorganisationen

beträffar vill civilförsvarsstyrelsen — under poängterande av den nedslående

erfarenheten av de följder, som frånvaron av tillräckligt antal och tillräckligt

väl avlönade befattningar medför — för sin del bestämt tillstyrka,

att för ernående av tillräcklig effektivitet den föreslagna regleringen av

ordinarie och extra ordinarie befattningar, i varje fall i stort sett, fastställdes.

Lönenämnden är av annan mening. Den anser det med hänsyn

till svårigheterna att hedöma det riktiga löneläget vara mindre lämpligt

att redan från och med nästa budgetår inrätta ett så stort antal ordinarie

befattningar, som riksnämnden föreslagit. På grund härav och då arvodestjänster

ansetts böra normalt utbytas mot lönegradsplacerade befattningar,

torde personalen i större utsträckning än som föreslagits böra erhålla extra

ordinarie respektive extra anställning. Lönenämndens uppfattning delas

härutinnan av statskontoret, som ifrågasätter om icke försiktigheten bjuder

att vid övergången till eu fastare organisation tills vidare uppföra de nyinrättade

befattningarna på extra ordinarie stat. Statskontoret anser vidare,

att omprövning av personaluppsättningen bör ske i syfte att nedbringa

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

avlöningskostnaderna. Anledning förelåge t. ex. icke att inrätta byrådirektörer

i den omfattning, som föreslagits. Till en början kunde enligt statskontorets

förmenande förste byråsekreterare i lönegrad 29 komma i fråga.

Förslaget att en regementsofficer på försvarsstabens stat bör utses att

som förbindelseman biträda i frågor rörande nämndens förhållande till de

militära myndigheterna tillstyrkes av överbefälhavaren och 19i6 ars militära

försvaltningsutredning, som förorda, att vederbörande officers arbetsuppgifter

bliva reglerade i nämndens instruktion. Ej heller civilförvaltningen

och 1015 års försvarskommitté finna principiellt skäl till erinran.

Saken torde dock enligt civilförvaltningens mening bliva beroende av statsmakternas

beslut i försvarsfrågan. Försvarskommittén föreslår, att eu

redan på försvarsstabens stat uppförd regementsofficer tills vidare bör

komma i fråga för denna uppgift.

Enligt utlåtandet bör nämndens arbetsuppgifter fördelas på tre avdelningar,

nämligen allmänna avdelningen, planeringsavdelningen samt affärsavdelningen.

Statskontoret anför i detta sammanhang, att nämnden uppenbarligen

haft förhållandena vid krisorganen till närmaste förebild och icke

den för jämbördiga ämbetsverk och myndigheter vedertagna ordningen. Det

vore enligt statskontorets uppfattning naturligare att för ett verk av ifrågavarande

storleksordning välja den vanliga byråindelningen.

Vad först den föreslagna allmänna avdelningen angår bör densamma enligt

statskontoret utbytas mot en kanslibyrå, under ledning av en administrativ

byråchef i lönegrad Ca 33 (i stället för den föreslagna kanslichefen).

Som chef för den statistiska sektionen borde vidare en förste aktuarie

i lönegrad 29 vara tillfyllest. Beträffande den i lönegrad Ce 23 föreslagna

amanuensen hänvisa civilförvaltningen och lönenämnden i fråga om löneplacering

till kungörelsen 1947:436 angående reglerad befordringsgång för

viss icke ordinarie personal i statens tjänst. Kungörelsen torde enligt lönenämnden

jämväl få avseende å vissa befattningar, som föreslagits placerade

i lönegrad Ce 24 ävensom å den i utlåtandet omnämnda telefonisten.

Lönenämnden framhåller vidare, att för den föreslagna befattningen som

arkivarie och registrator bör användas tjänstebenämningen registrator samt

för den i It lönegraden placerade expeditionsvakten benämningen förste

expeditionsvakt.

I fråga om organisationen av nämndens planeringsavdelning uttala sig

trafikkommissionen, järnvägsstyrelsen och statskontoret. Trafikkommissionen

anmäler en från nämnden avvikande mening rörande arbetsfördelningens

organisation å avdelningen. Kommissionen hävdar, att planeringsarbetet

för varje fackområde i princip bör anförtros ett enda organ inom

nämnden samt förordar för den skull, att transport- och bränslefrågorna

utbrytas från avdelningen och förläggas till fristående avdelningar eller

byråer inom nämnden, eller i varje fall till en gemensam fristående byrå.

Kommissionen anser vidare, att vad i utlåtandet angivits angående avdel
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 55

ningschefens kvalifikationer icke är väsentligt för planeringsarbetet i vad

detsamma avsåge transportberedskapen. Härför kräves speciell sakkunskap

såväl beträffande landsvägs- som järnvägs- och sjötrafik — en synpunkt

som delas av järnvägsstyrelsen. Statskontoret, som vill utbyta avdelningen

mot en planeringsbyrå, anser, att chefen, en teknisk byråchef

(överingenjör), bör placeras i lönegrad Cp 12 i stället för Cp 14.

Vidkommande slutligen nämndens affärsavdelning har till en början den

för chefen för avdelningen, direktören, föreslagna löneställningen — förutom

av lönenämnden, som härutinnan icke haft någon erinran att göra

— tagits i betraktande av försvarets civilförvaltning och statskontoret.

Civilförvaltningen, som icke framfört någon anmärkning angående den

föreslagna lönegraden Cp 17, ifrågasätter en begränsning av det föreslagna

årliga tilläggsarvodet till 2 200 kronor. Härigenom skulle reservförrådsnämndens

nuvarande chef, vilken utlåtandet haft i åtanke som chef för

affärsavdelningen, erhålla ungefär oförändrade löneförmåner. Statskontoret

däremot skärskådar den blivande affärschefens lönefråga ur helt annari

synvinkel. Den omständigheten att man inom krisorganen nödgats tilllämpa

helt andra löneprinciper än statens sedvanliga för att för arbetsuppgifter

av tillfällig eller i varje fall tidsbegränsad karaktär kunna förvärva

lämpliga arbetskrafter i konkurrens med det enskilda näringslivet,

finge enligt statskontorets mening icke tagas till intäkt för att fastlåsa

detta högre löneläge vid övergång till en fastare organisation med den säkrare

anställning, som en dylik möjliggör. Statskontoret avstyrker därtör

förslaget i vad detsamma avser affärschefen. För övrigt anser statskontoret

i likhet med vad tidigare anförts om de två andra avdelningarna att

i avdelningens ställe en byrå, förrådsbyrå, borde komma i fråga, under ledning

av en byråchef i lönegrad Cp 12.

Beträffande övriga befattningshavare vid affärsavdelningen föreslår

statskontoret, att förrådschefen ersättes med en befattningshavare i högst

byrådirektörs löneställning. Civilförvaltningen förordar, att den i lönegrad

Ce 27 föreslagna kamreraren upptages såsom ordinarie. Rörande kamrerarens

assistent ävensom två befattningar för kontorsbiträden hänvisar

civilförvaltningen till den i det föregående berörda kungörelsen 1947: 4116

om reglerad befordringsgång. Lönenämnden förutsätter, att den för närvarande

pågående utredningen beträffande löneställningen för den högre

biträdespersonalen inom statsförvaltningen jämväl kommer att omfatta

personal hos riksnämnden, som föreslagits i 15 och 11 lönegraderna.

Slutligen uttalar reservförrådsnämnden, som upprättat riksnämndens

förslag angående personalbehovet vid affärsavdelningen, den förhoppningen

all vid tillsättande av tjänster hänsyn tages till reservförrådsnämndens

personal.

På frågan om finansieringen av riksnämndens inköpsodi

lagringverksamhet har riksräkenskapsverket närmare ingått.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Mnj. ts proposition nr 100.

Etter att ha erinrat om att reservförrådsnämndens kapital är i sin helhet

avskrivet anför verket.

De inköpta varorna ha ursprungligen finansierats med dels den i remissakten

omnämnda krediten hos riksgäldskontoret och dels investeringsanslag,

bokförda över fonden för förlag till statsverket. Genom omsättning av

varor och genom försäljning av varor som icke återanskaffats ha under

tiden sedan reservförrådsnämndens bildande uppkommit betydande vinster,

vilka i sin helhet använts för återbetalning av hos riksgäldskontoret lyftade

medel. Till följd härav äro de för verksamheten använda investeringsanslagen

numera i sin helhet återbetalade. Krediten i riksgäldskontoret, vilken

uppgår till 100 miljoner kronor, är helt outnyttjad. Därjämte ha uppkommit

likvida medel till ett belopp av 43 miljoner kronor, vilka innestå

hos riksgäldskontoret oeh på bankräkningar. Sannolikt inrymma även de

bokförda fordringarna vissa reserver som kunna öka likviditeten. Samtliga

dessa medel komma icke till synes i riksbokslutet.

Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning kan det icke vara riktigt, att

tillgångar av denna storleksordning och en verksamhet av denna omfattning

redovisas vid sidan av riksbokföringen och helt utanför budgeten.

Rätteligen borde det betydande kapital, över vilket reservförrådsnämnden

törtogar, upptagas såsom en tillgång i rikshuvudboken. Om så skedde,

borde även vinster av försäljningar, i den mån medlen icke skola användas

för nya inköp, redovisas till budgeten. Detta förutsätter emellertid, att de

ifrågavarande tillgångarna upptagas till redovisning på någon kapitalfond.

Eftersom någon för redovisningen av dessa tillgångar lämpad kapitalfond

icke nu finnes upptagen i rikshuvudboken, förordar riksräkenskapsverket

för sin del, att samtliga dessa tillgångar upptagas till redovisning under en

för ändamålet avsedd ny kapitalfond, vilken bör bildas per den 30 juni

1948 och förslagsvis benämnas statens reservförrådsfond.

På denna kapitalfond böra enligt riksräkenskapsverkets mening till redovisning

upptagas reservförrådsnämndens likvida medel och utestående

fordringar samt varulagrets värde. Beträffande grunderna för värdering

och bokföring av dessa tillgångar anför riksräkenskapsverket.

Den värderingsprincip, som hittills begagnats och som lett till det s. k.

medelinköpsvärdet, är icke rationell. I avvaktan på nya principer för värdering

av sådana varulager vill riksräkenskapsverket förorda, att varulagret

tills vidare upptages till sitt förkrigsvärde eller till nuvärde, om detta

är lägre än förkrigsvärdet. På tillgångssidan böra i så fall varorna upptagas

till sitt inköpsvärde och på skuldsidan bör skillnaden mellan detta

värde och förkrigsvärdet upptagas under ett värderegleringskonto. Eventuellt

kan dock ifrågasättas, att man för en fond av denna karaktär avstår

från värderegleringskontot och endast uppför det bokförda nettovärdet på

tillgångssidan. Fondens kapitalbehållning skulle med utgångspunkt från

dessa förutsättningar kunna upptagas till cirka 100 å 120 miljoner kronor.

Därest fonden i fråga uppföres som tillgång i rikshuvudboken, kommer det

belopp, varmed statsskulden överstiger statens bokförda tillgångar, att

minskas i motsvarande mån. Denna konsekvens av den föreslagna anordningen

är enligt riksräkenskapsverkets uppfattning önskvärd. Riksräkenskapsverket

vill vidare — med hänsyn till bland annat att de vinster av

reservförrådsnämndens verksamhet, som uppkommit under kriget och som

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Knngl. Maj. ts proposition nr 100.

kunna anses uttryckta i den här angivna behållningen, rätteligen hade

hort komma till synes i budgeten — ifrågasätta, om man inte i samband

härmed borde minska förlusten i budgetutjämningsfonden med samma belopp.

En sådan bokföringstransaktion, som icke berör innevarande års

riksstat, bör i nästa bokslut komma till synes på kontot för budgetutjämningsfonden

såsom en över denna fond redovisad särskild korrigeringspost,

skild från budgetutfallet i övrigt.

I fråga om riksnämndens uttalande, att något anslag för reservförråden

icke erfordrades utan att kapitalbehovet kunde tillgodoses med den kredit

av 100 000 000 kronor, som genom Kungl. Maj :ts beslut den 29 juni 1946

öppnats för reservförrådsnämnden i riksgäldskontoret, samt med utnyttjande

av nämndens likvida medel, anför riksräkenskapsverket.

Riksräkenskapsverket vill härtill erinra, att den kredit för statlig lagerhållning

som öppnats i riksgäldskontoret ursprungligen avsågs skola användas

för omvandling av en del av valutareserven och guldkassan i varor.

I nuvarande läge kan en sådan omvandling av valutareserven och den återstående

guldkassan i varor icke anses aktuell. Det kan under sådana förhållanden

enligt riksräkenskapsverkets uppfattning icke vara riktigt, att

riksnämnden skall kunna själv disponera över en kredit i riksgäldskontoret.

Därest medel komma att erfordras för ökning av de statliga reservförråden,

böra därför sådana medel anvisas över kapitalbudgeten genom för

ändamålet uppförda investeringsanslag. Den kredit i riksgäldskontoret,

som beviljats för detta ändamål, bör stå till förfogande endast i det fall

att varuanskaffning blir så brådskande, att ny medelsanvisning över riksstaten

icke kan avvaktas. Krediten får i så fall karaktären av en beredskapsfullmakt,

som endast bör kunna användas under vissa bestämda

förutsättningar. Riksräkenskapsverket vill därför förorda, att krediten fåi

lagas i anspråk allenast efter beslut av Kungl. Maj:t.

Departementschefen.

Enligt den instruktion, som för närvarande gäller lör riksnämnden för

ekonomisk försvarsberedskap, består denna av en generaldirektör och fyra

ledamöter, samtliga förordnade av Kungl. Maj :t för viss tid. Något skäl att

nu företaga någon förändring härutinnan synes mig icke föreligga. Däremot

torde chefen för civilförsvarsstyrelsen böra beredas tillfälle att närvara

vid nämndens sammanträden och där yttra sig, dock utan rätt att

deltaga i besluten men med rätt att få sin mening antecknad till protokollet,

därest densamma avviker från nämndens beslut. Denna rätt tillkommer

för närvarande cheferna för försvarsstaben, krigsmaterielverket

och arbetsmarknadsstyrelsen samt ordföranden i statens livsmedelskommission.

Ifrågavarande verkschefer torde emellertid behöva deltaga i nämndens

sammanträden endast då ärende av större vikt eller mera allmän betydelse

behandlas eller när ärendet direkt berör det verksamhetsområde,

som vederbörande företräder. Jag förutsätter att även dieterna för andra

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

centrala ämbetsverk eller representanter för dem kallas att närvara vid

handläggningen av ärenden, som beröra deras verksamhetsområden.

I syfte att säkra den erforderliga kontakten mellan riksnämnden och de

militära myndigheterna har nämnden föreslagit, att en regementsofficer

skulle utses till förbindelseman. Enligt vad jag inhämtat torde detta uppdiag

emellertid icke få karaktär av heltidssyssla. Med hänsyn härtill synes

denna lråga kunna lösas utan att eu särskild befattning inrättas för ändamålet.

Beträffande riksnämndens organisation i övrigt delar jag nämndens uppfattning,

att densamma bör vara i viss mån rörlig. Den mera fast anställda

personalen bör sålunda begränsas till vad som erfordras för att erhålla en

effektivt arbetande kärna. I övrigt får nämndens arbete i förhållandevis

stor utsträckning bedrivas med mer eller mindre tillfälligt anställd personal

och speciellt med anlitande av för särskilda ändamål tillkallade sakkunniga.

Genom att så sker kan nämndens organisation lättast anpassas

etter de vid varje särskilt tillfälle föreliggande arbetsuppgifterna. A andra

sidan medför emellertid en dylik utformning av organisationen, att stora

krav komma att ställas på nämndens mera fast anställda personal. På

denna komma nämligen att läggas icke endast löpande administrativa och

affärsmässiga uppgifter, utan densamma måste även vara i stånd att följa

och samordna det arbete, som bedrives av de av nämnden anlitade särskilda

utredningsmännen. Vissa av nämndens mest krävande arbetsuppgifter få

vidare förutsättas bliva av sådan karaktär, att desamma icke lämpligen

böra anförtros åt utomstående personer. Dessa förhållanden synas mig

böra leda till den slutsatsen, att samtidigt som den hos riksnämnden mera

fast anställda personalen totalt sett bör bliva relativt begränsad till antalet,

densamma måste innefatta ett icke alltför litet antal högt kvalificerade

personer.

De krav på rörlighet och effektivitet i riksnämndens organisation, som

jag nu i korthet antytt, synas mig kunna lättast tillgodoses om nämnden i

enlighet med vad densamma i sitt utlåtande föreslagit organiseras på vissa

avdelningar i stället för på olika byråer. Jag kan sålunda icke dela de synpunkter

på detta spörsmål, som — utifrån olika utgångspunkter och med

olika syften — anförts av bl. a. statskontoret och trafikkommissionen, utan

biträder nämndens förslag, att densamma organiseras på tre avdelningar,

en allmän avdelning, närmast underställd en kanslichef, en särskild planeringsavdelning

under en överingenjör samt en affärsavdelning med en

direktör såsom chef. Av dessa befattningshavare torde i enlighet med riksnämndens

förslag direktören böra placeras i lönegrad Cp 17 och överingenjören

i Cp 14. Däremot synes mig den av riksnämnden föreslagna lönegradsplaceringen

för kanslichefen vara väl hög. Å andra sidan kan jag

med hänsyn till karaktären och omfattningen av de arbetsuppgifter, som

komma att åvila kanslichefen, icke dela statskontorets uppfattning, att

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

han hör placeras i lönegrad Ca 33. Redan det förhållandet, att den ekonomiska

försvarsberedskapen spänner över ett utomordentligt vidsträckt område,

kommer att ställa mycket stora krav på kanslichefen, som närmast

under aeneraldireklören får förutsättas bli den sammanhållande och sam
O
ordnande

kraften i riksnämndens arbete. Då härtill kommer, att de arbetsuppgifter,

som den ekonomiska försvarsberedskapen innefattar, till stor

del äro av mycket svårlöst beskaffenhet, förordar jag, att kanslichefen placeras

i lönegrad Cp 12. Det synes mig vidare föreligga skäl för att reservförrådsnämndens

direktör beredes tillfälle att utan minskning av den till

honom nu utgående lönen övergå i riksnämndens tjänst såsom direktör

och chef för dess affärsavdelning. Jag anser mig alltså böra förorda, att ett

personligt lönetillägg av 2 500 kronor får utgå till nämndens direktör.

Beträffande personalbehovet på de olika avdelningarna har nämnden för

allmänna avdelningen räknat med bl. a. tre byrådirektörer, därav två i

lönegrad Ca 31 och en i lönegrad Ce 31. Av dessa avses en skola medverka

vid på avdelningen ankommande planeringsarbete och en annan att handlägga

på nämnden ankommande administrativa uppgifter ävensom ärenden

sammanhängande med andra myndigheters beredskapsverksamhet. Då det

får förutsättas, att även kanslichefen kommer att i betydande utsträckning

ägna sig åt de nämnda arbetsuppgifterna, synes det mig vara tillfyllest

att för dem räkna med endast en byrådirektör stjänst, som bör placeras

i lönegrad Ca 31. Riksnämnden har vidare räknat med en byrådirektör

i denna lönegrad såsom chef för nämndens statistiska sektion. På

grund av den stora betydelse, som tillgången till en omfattande och omsorgsfullt

analyserad statistik har för nämndens planläggningsarbete, måste

mycket stora krav ställas på innehavaren av denna tjänst, såväl i fråga

om mångsidig förtrogenhet med det statistiska materialet som beträffande

förmåga av djupgående analys. Det bör vidare åligga honom att hålla nära

kontakt med de myndigheter, inom vilka sådant statistiskt arbete bedrives,

som är av vikt för nämndens verksamhet. Med hänsyn härtill ansluter jag

mig till riksnämndens förslag på denna punkt. Vad nämnden i övrigt anfört

beträffande personalbehovet inom denna avdelning föranleder i stort

sett ingen erinran från min sida. I enlighet med lönenämndens förslag

torde dock den föreslagna befattningen som arkivarie och registrator böra

benämnas registrator. .lag förutsätter vidare, alt kungörelsen om reglerad

befordringsgång för viss icke-ordinarie personal i statens tjänst (1947 nr

43(1) beaktas vid lönegradsplaceringen av därav berörda tjänstemän.

För planeringsavdelningen räknar nämnden bl. a. med två byrådirektörer,

av vilka den ene närmast avses komma all arbeta med spörsmål

sammanhängande med landets försörjning under avspärrning, medan den

andre enligt nämndens förslag skall ha till uppgift att under avdelningschefens

omedelbara ledning arbeta med spörsmål sammanhängande

med krigshushållningsplaneringen. Vad nämnden i fråga om denna avdelning

föreslagit finner jag mig kunna biträda.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr JOO.

För affärsavdelningen föreslår riksnämnden bl. a. eu direktörsassistent

i löneställningen Ce 31 samt en förrådschef i löneställningen Ce 33. Direktörsassistenten

skall icke endast biträda direktören vid inköp och försäljningen

utan även vid direktörens bortovaro träda i hans ställe. Förrådsehefen

skall bl. a. svara för vården av nämndens lager, ha tillsyn över

byggnader och andra anläggningar, exempelvis oljecisterner. Arbetsuppgifterna

äro sålunda i båda fallen synnerligen maktpåliggande. Att såsom

statskontoret föreslagit ersätta förrådschefen med en befattningshavare i

högst byrådirektörs löneställning synes mig uteslutet med hänsyn till svårigheterna

att i konkurrens med det enskilda näringslivet erhålla en dugande

kraft för ifrågavarande uppgifter, som i huvudsak äro av teknisk

natur. Jag vill i detta sammanhang erinra om att reservförrådsnämnden

i sitt senaste bokslut redovisar ett varulager, värderat till omkring 125

miljoner kronor. Jag biträder nämndens förslag i fråga om nu berörda

tjänster och finner ej heller anledning till erinran mot vad nämnden i

övrigt anfört och föreslagit beträffande personalbehovet på nämndens

af färsavdelning.

Såsom nämnden anfört torde särskilda belopp icke behöva beräknas till

avlöningar för de befattningshavare, som äro upptagna å övergångsstat,

nämligen en kanslichef i löneställningen Co 14, en förste byråsekreterare i

Ca 29 samt en aktuarie i Ca 24.

Riksnämnden har beräknat medelsbehovet till avlöningar och arvoden

för den i det föregående angivna organisationen på följande sätt.

Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän ...................... 196 200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t 14 500

3. Avlöningar till extra ordinarie personal .................... 235 900

Härutöver räknar nämnden för hudgetåret 1948/49 för extra personal

och sakkunniga med ett medelsbehov av 192 000 kronor. Till stöd för

denna beräkning har nämnden särskilt framhållit vikten av att omedelbart

ge arbetet en ej alltför ringa bredd, så att det material, som nu finnes samlat

hos krisorganen, snarast kan bringas till användning i det fortsatta

arbetet med planeringen av den ekonomiska försvarsberedskapen.

De av riksnämnden verkställda kostnadsberäkningarna böra justeras med

hänsyn till vad jag anfört om kanslichefens löneställning och antalet byrådirektörer.

I övrigt föranleda beräkningarna ingen annan erinran från min

sida än att kostnaderna böra uppdelas på avlöningar till ordinarie tjänstemän,

avlöningar till icke ordinarie personal, ersättningar till sakkunniga

samt rörligt tillägg. Jag delar även nämndens uppfattning att ett ej alltför

snävt tilltaget belopp bör stå till nämndens förfogande för extra personal

och sakkunniga. Anslagsposterna höra i avlöningsstaten upptagas

förslagsvis. Överskridande av anslagsposterna till arvoden och särskilda

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

ersättningar bestämda av Kungl. Maj:t samt till avlöningar till icke-ordinarie

personal ävensom ersättningar till sakkunniga bör få äga rum endast

i det fall, att Kungl. Maj :t finner särskilda omständigheter därtill

föranleda.

Beträffande riksnämndens omkostnader under budgetåret 1948/49 är det

svårt att nu göra någon säker beräkning. Jag finner mig emellertid kunna

godtaga nämndens beräkningar på denna punkt. Till riksnämndens omkostnader

torde alltså böra anvisas ett förslagsanslag av 150 000 kronor,

fördelat på följande sätt.

Reseersättningar, förslagsvis, .......................... kronor 50 000

Sjukvård, förslagsvis ................................ » 2 000

Expenser, förslagsvis ................................ » 88 000

Tekniska undersökningar, förslagsvis .................. » 10 000

Summa kronor 150 000

Till omkostnader för statlig lagerhållning under budgetåret 19^8/49 har

riksnämnden beräknat, att ett belopp av 1 000 000 kronor kommer att erfordras.

Från detta anslag bestridas dels kostnaderna för kompletteringsoch

underhållsarbeten å de av nämnden förvaltade cisternanläggningarna,

löner till den lokala personalen jämte övriga kostnader för driften av

cisternanläggningarna, dels lagringskostnader för nämndens varulager, såsom

lagerhyror m. m. Beräkningen föranleder ingen erinran från min sida.

Finansieringen av inköps- och lagringsverksamheten sker för närvarande

genom en rörlig kredit, som upplagts i riksgäldskontoret. Genom Kungl.

Maj :ts beslut den 29 juni 1946 har statens reservförrådsnämnd erhållit bemyndigande

att för sin inköpsverksamhet disponera denna kredit intill ett

belopp av 100 000 000 kronor. Till det konto, som öppnats för reservförrådsnämnden

i riksgäldskontoret, skola inflytande försäljningsmedel inbetalas.

Reservförrådsnämnden äger att, utöver nämnda kredit, disponera det tillgodohavande,

som uppkommer genom inbetalningen av försälj ningsmedel.

Reservförrådsnämnden förfogar för närvarande över likvida medel till ett

belopp av 43 000 000 kronor, som innestå hos riksgäldskontoret och på

bankräkningar. Reservförrådsnämndens varulager upptogs den 30 juni

1947 till omkring 125 000 000 kronor.

Såsom riksräkenskapsverket i sitt yttrande framhållit synes det mindre

lämpligt att tillgångar av denna storleksordning redovisas vid sidan av

riksbokföringen och utanför budgeten. Med hänsyn härtill synas dessa tillgångar

böra upptagas till redovisning under en ny kapitalfond. Denna bör

bildas per den 30 juni 1948 och benämnas statens reservförrådsfond. På

denna kapitalfond böra till redovisning upptagas reservförrådsnämndens

likvida medel och utestående fordringar samt varulagrets värde.

Av en sådan anordning följer, att, därest ytterligare medel komma att

erfordras för ökning av de statliga reservförråden, sådana böra anvisas

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

över kapitalbudgeten. Med hänsyn till de förhållandevis betydande likvida

medel, som för närvarande stå till förfogande, torde för budgetåret 1948/49

ytterligare belopp för detta ändamål ej behöva anvisas.

Vid detta ställningstagande har jag utgått ifrån, att även den kredit

för statlig lagerhållning, som öppnats i riksgäldskontoret, står till förfogande,

därest så skulle erfordras. Densamma bör emellertid få tagas i anspråk

allenast efter beslut av Kungl. Maj :t.

Av de medel, som sålunda komma att stå till förfogande för den statliga

lagringsverksamheten, böra även bestridas kostnaderna för den lagring av

läkemedel och sjukvårdsmateriel, vilken, såsom jag tidigare anfört, bör

ankomma på sjukvårdsberedskapsnämnden. För detta ändamål torde för

budgetåret ett belopp av 3 000 000 kronor böra beräknas.

Täckande av vissa förluster på statens reservförrådsnämnds verksamhet.

Genom beslut den 3 oktober 1941 ålade Kungl. Maj:t statens reservförrådsnämnd

bl. a. att efter utgången av varje budgetår inkomma med

uppgift om den minskning i inkomster, som uppstått genom att nämnden

i enlighet med av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter vid försäljning av

varor tilllämpat priser, understigande gällande marknadspris å vederbörande

varuslag. Tillika förklarade Kungl. Maj:t sig vilja med stöd av sålunda

inkomna uppgifter årligen till prövning upptaga frågan om anvisande

av medel från driftbudgetsanslag för ersättning av den inkomstminskning,

som uppkommit på grund av försäljningar under gällande marknadspris

eller under gällande inköpspris.

Reservförrådsnämndens framställning.

Reseruförrådsnämnden har i skrivelse den 8 januari 1948 anmält vissa

förluster, som uppstått efter utgången av budgetåret 1945/46 och som hänföra

sig till varor, vilka nämnden i prisreglerande eller produktionsstödjande

syfte på särskilda uppdrag av Kungl. Maj:t inköpt och därefter med

Kungl. Maj :ts bemyndigande försålt till priser, som kunnat erhållas, även

om dessa understigit nämndens självkostnader.

Aluminium. Reservförrådsnämnden har jämlikt bemyndiganden av

Kungl. Maj :t den 9 oktober 1942 och den 4 februari 1944 inköpt vissa partier

aluminium från Svenska aloxidverken aktiebolag och aktiebolaget

Svenska aluminiumkompaniet till ett pris av för vissa partier 4 kronor 29

öre för kilogram och för andra partier 4 kronor 55 öre för kilogram. Nämndens

totala lager av aluminium uppgick den 1 juli 1946 till i runt tal 2 385

ton. Självkostnaden för lagret av importerat och inhemskt aluminium uppgick

till 8 824 500 kronor eller ca 3 kronor 70 öre per kilogram. Sedan sistnämnda

tidpunkt har försålts sammanlagt 1 912 878 kilogram till ett genomsnittspris

av 1 krona 55 öre per kilogram. Nämndens förlust å ifrågavarande

försäljning uppgår till 4 112 687 kronor 70 öre.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100. 63

Apatitslig och smältfosfat. Genom beslut den 10 maj 1946 uppdrog Kungl.

Maj :t åt nämnden att från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag inköpa ca

5 784 ton apatitslig till ett pris av 935 264 kronor 7 öre eller 161 kronor 70

öre per ton. Kungl. Maj:t godkände tillika ett mellan nämnden och Wargöns

aktiebolag träffat avtal om omarbetning av 2 500 ton dylik apatitslig

till smältfosfat. Av den med anledning av nämnda uppdrag inköpta apatitsligen

bär nämnden låtit omarbeta ca 423 ton till smältfosfat, varvid ett

genomsnittspris för sligen av 28 kronor per ton beräknades. A detta sligparti

uppstod en förlust av 133 kronor 70 öre per ton eller sammanlagt

56 569 kronor. Av nämnda kvantitet apatitslig erhölls 525,5 ton smältfosfat

med ett tillverkningsvärde av 129 kronor 70 öre per ton. Vid försäljningen

av smältfosfatet erhölls ett pris av 95 kronor 29 öre per ton, vadan en förlust

uppstått å 18 079 kronor 83 öre. Sammanlagda förlusten å smältfosfatet

och den för framställningen använda apatitsligen uppgick till 74 648 kronor

83 öre.

Bonnarör. Genom beslut den 10 mars 1944 bemyndigade Kungl. Maj :t statens

industrikommission att med ett bolag, som avsågs skola bildas för

ändamålet, träffa avtal om framställning av tryckrör (s. k. Bonnarör).

Kungl. Maj :t uppdrog samtidigt åt reservförrådsnämnden att inköpa de

kvantiteter tryckrör, till vilka kronan på grund av ifrågavarande avtal

kunde bliva skyldig att anskaffa köpare. På grund av detta beslut har

nämnden måst inlösa 18 113 meter bonnarör i olika dimensioner för

1 067 118 kronor 20 öre. Av denna kvantitet har försålts sammanlagt 15 806

meter för 704 615 kronor 84 öre. På denna försäljning har uppstått en förlust

av 205 030 kronor 56 öre.

Koppar. Genom beslut den 12 maj 1944 bemyndigade Kungl. Maj :t industrikommissionen

att med aktiebolaget Ferrolegeringar träffa avtal om

framställning av elektrolytkoppar i huvudsaklig överensstämmelse med ett

av kommissionen framlagt avtalsförslag. Kungl. Maj :t uppdrog samtidigt

åt reservförrådsnämnden att inköpa de partier koppar, till vilka kronan

på grund av avtalet kunde bliva skyldig att anskaffa köpare. Med anledning

av nämnda beslut har nämnden inköpt 152 728 kilogram koppar från

aktiebolaget Ferrolegeringar till ett medelinköpspris av 1 krona 61 öre för

kilogram. Av detta parti har hittills försålts 8 792 kilogram till ett genomsnittspris

av 1 krona 25 öre för kilogram. Härvid har uppstått eu Förlust av

3 072 kronor 96 öre.

Gjutna tryckrör. Genom beslut den 26 maj 1944 uppdrog Kungl. Maj:t

åt reservförrådsnämnden att inköpa de kvantiteter gjutna tryckrör, vartill

kronan enligt av industrikommissionen med vissa företag ingångna produktionsavtal

kunde bliva skyldig att anskaffa köpare. Nämndens lager av

tryckrör, som på grund av detta uppdrag inköpts, uppgick den 1 juli 1946

till 4 289 meter av olika dimensioner med ett inköpsvärde av 367 396 kronor

53 öre. Hela kvantiteten har försålts för 241 892 kronor 35 öre. Förlusten

bar sålunda uppgått till 125 504 kronor 18 öre.

Nickel. Genom beslut den 8 oktober 1943 uppdrog Kungl. Maj:l al re
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

servförrådsnämnden att inköpa bl. a. de kvantiteter nickel, till vilka kronan

enligt ett av industrikommissionen med Bolidens gruvaktiebolag ingånget

produktionsavtal kunde bliva skyldig anskaffa köpare. Nämndens lager

av dylik nickel uppgick den 1 juli 1946 till 816 240 kilogram. Nämndens

självkostnadspris för ifrågavarande nickel uppgick till 14 kronor 34 öre

per kilogram. Av detta nickel har nämnden försålt 89 945 kilogram till ett

genomsnittspris av 3 kronor 32 öre per kilogram. Härvid har uppstått en

förlust av 991 541 kronor.

Personbilsboggiaggregat. Genom beslut den 12 mars 1943 föreskrev Kungl.

Maj :t, att reservförrådsnämnden skulle inköpa personbilsboggiaggregat,

som kronan enligt avtal mellan statens priskontrollnämnd och Ford Motor

Company aktiebolag, General Motors Nordiska aktiebolag och aktiebolaget

Volvo kunde bliva skyldig att inköpa. Med anledning härav inköpte nämnden

tillhopa 294 st. aggregat för 134 222 kronor 76 öre. Ifrågavarande aggregat

ha sedermera försålts, delvis som skrot, för 32 499 kronor 29 öre. En

förlust har således uppstått å 101 723 kronor 47 öre.

Zink. Genom beslut den 16 april 1943 uppdrog Kungl. Maj:t åt reservförrådsnämnden

att inköpa de kvantiteter zink, till vilka kronan på grund av

avtal mellan industrikommissionen och Trollhättans elektrothermiska aktiebolag

kunde bliva skyldig att anskaffa köpare. På grund härav har reservförrådsnämnden

från bolaget inköpt 3 693 978 kilogram zink för

4 211 337 kronor 15 öre, varjämte nämnden till bolaget jämlikt beslut av

Kungl. Maj :t den 7 december 1945 utbetalat ett belopp av 74 400 kronor i

stället för att inköpa ytterligare 248 ton zink. Nämndens sammanlagda kostnad

för ifrågavarande zinkparti uppgår således till 4 285 737 kronor 15 öre,

vilket betyder ett genomsnittspris av 1 krona 16 öre för kilogram. Den 1

juli 1946 hade nämnden i lager 2 753 349 kilogram av ifrågavarande zinkparti.

Denna kvantitet har sedermera försålts till ett genomsnittligt pris av

89 öre per kilogram, varvid uppstått en förlust av 747 605 kronor 71 öre.

Hudar. Genom beslut den 15 februari och 5 juli 1946 har Kungl. Majt

uppdragit åt reservförrådsnämnden att inköpa sammanlagt omkring 1 088

ton danska hudar. Ifrågavarande inköp verkställdes för nämndens räkning

av Svenska garveriidkarnas import- och råvaruförening 1940 u. p. a., som

sedermera även på uppdrag av nämnden sålt hudarna till garverierna. Härvid

har uppstått en förlust av 354 399 kronor 83 öre, för vilken täckning

av subventionsmedel icke kunnna erhållas.

Bildäck. Genom beslut den 11 oktober och 15 november 1946 uppdrog

Kungl. Maj :t åt reservförrådsnämnden att från aktiebolaget Leopold Svedberg

i Norrköping inköpa sammanlagt ca 3 450 för bilar avsedda ytterdäck

av gummi. Med anledning härav inköpte nämnden 3 115 st. bildäck för

1 002 811 kronor. Vid försäljning av dessa däck har erhållits 497 129 kronor

89 öre, vadan på affären uppstått en förlust av 505 681 kronor 11 öre.

Ovan angivna förluster uppgå till sammanlagt (4 112 687: 70 + 74 648: 83

+ 205 030: 56 + 3 072: 96 + 125 504: 18 + 991 541 + 101 723: 47 -L 747 605:71

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj ds proposition nr 100.

+ 354 399:83 + 505 681: 11 =) 7 221 895 kronor 35 öre. Då såsom inledningsvis

nämnts dessa förluster icke uppkommit i nämndens ordinarie

verksamhet utan samtliga hänföra sig till inköp, som nämnden i prisreglerande

eller produktionsfrämjande syfte verkställt enligt särskilda uppdrag

av Kungl. Maj :t, har nämnden ansett, att särskilda medel böra anvisas för

täckande av dessa förluster.

Reservförrådsnämnden har därför i sin nyssnämnda skrivelse hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för ändamålet anvisa ett belopp

av 7 221 895 kronor 35 öre.

Reservförrådsnämnden har i detta sammanhang anmält, att ytterligare

en del i nämndens återstående lager ingående varor, som inköpts eller tillverkats

på grund av särskilda uppdrag av Kungl. Maj :t, beräknas medföra

förluster för nämnden. Därest vid försäljning av dessa varor inom landet

nu gällande priser kunna utvinnas, beräknas förlusterna uppgå till sammanlagt

i runt tal 12 081 000 kronor. Vid försäljning till förkrigspriser eller

nupris, om detta för några varor är lägre än förkrigspriset, skulle sammanlagda

förlusterna uppgå till omkring 13 813 000 kronor.

Departementschefen.

De förluster, som i anslutning till reservförrådsnämndens skrivelse redovisats

i det föregående, ha i huvudsak uppkommit därigenom, att sedan

Kungl. Maj :t uppdragit åt reservförrådsnämnden att i prisutjämnande eller

produktionsstödjande syfte verkställa inköp av vissa varor till pris motsvarande

produktions- eller importkostnaderna, varorna sedermera utförsålts

till priser, som understigit inköpspriset. I ett fall har den redovisade

förlusten delvis en i viss mån annan karaktär, i det att reservförrådsnämnden

efter beslut av Kungl. Maj :t utbetalat ett visst belopp i stället för att

inköpa ytterligare kvantiteter zink. Denna utbetalning har ansetts kunna

åläggas reservförrådsnämnden, enär densamma i annat fall blivit skyldig

inköpa ifrågavarande parti zink och därefter nödsakad att utförsälja detsamma

till ett pris understigande inköpspriset. Ifrågavarande utbetalning

är därför närmast att jämställa med de övriga förlusterna och torde lämpligen

böra regleras i samma ordning som dessa.

Under tidigare år ha förluster av ifrågavarande slag täckts genom att

medel anvisats från det å förskottsstat upptagna anslaget till pris- och handelsreglerande

åtgärder eller från särskilt anslag för ändamålet å driftbudgeten.

Med hänsyn till det avsevärda överskottet å nämndens verksamhet

för räkenskapsåret 1945/46 medgav emellertid riksdagen år 1947, att

då föreliggande underskott finge täckas ur nämndens odisponerade reserv.

Även i år synes sistnämnda förfaringssätt kunna användas. Reservförrådsnämndens

bokslut för räkenskapsåret 1946/47 visar nämligen, att om

inneliggande varulager, vars förkrigsvärde (eller nuvärde om detta är lägre)

angives till omkring 59 000 000 kronor, nedskrives till 0, en odisponerad

reserv av omkring 53 000 000 kronor kvarstår.

5 — B i han g till riksdagens protokoll 19b8. 1 sand. Nr 100.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna de riktlinjer för riksnämndens för ekonomisk

förvarsberedskap uppgifter, befogenheter och organisation,

som angivits i det föregående;

II. fastställa följande personalförteckning för riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap:

Personalförteckning.

Tjänstemån å ordinarie stat.

1 generaldirektör .............................. Cp 22

1 direktör .................................... Cp 17

1 överingenjör ................................ Cp 14

1 kanslichef ................................. Cp 12

3 byrådirektörer ................................ Ca 31

1 byråsekreterare .............................. Ca 24

1 registrator .................................. Ca 15

1 kansliskrivare ................................ Ca 15

1 förste expeditionsvakt ........................ Ca 11

1 kanslibiträde ................................ Ca 11

1 expeditionsvakt .............................. Ca 9

1 kontorsbiträde ................................ Ca 8

Tjänstemän å övergångsstat.

1 kanslichef .................................. Co 14

1 förste byråsekreterare ........................ Ca 29

1 aktuarie .................................... Ca 24

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 24.

1 förrådschef .................................. Ce 33

1 direktör sassistent ............................ Ce 31

1 byrådirektör .................................. Ce 31

1 förste byråsekreterare ........................ Ce 29

1 förste byråsekreterare ........................ Ce 27

1 kamrerare.................................... Ce 27

1 förrådsingenjör .............................. Ce 27

III. godkänna följande avlöningsstat för riksnämnden för

ekonomisk försvarsberedskap, att tillämpas tills vidare från

och med budgetåret 1948/49.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

67

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 174 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis .................... 14 500

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis

.................................. 366 200

4. Ersättningar till sakkunniga, förslagsvis ...... 22 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 44 600

Summa kronor 621 300

IV. under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1948/49 anvisa
dels

till Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap:

Avlöningar ett förslagsanslag av ........ kronor 621 300

dels till Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap:

Omkostnader ett förslagsanslag av ...... kronor 150 000

dels ock till Omkostnader för statlig lagerhållning ett förslagsanslag

av........................ kronor 1 000 000

V. medgiva, att för finansieringen av riksnämndens för

ekonomisk försvarsberedskap inköps- och lagringsverksamhet

må per den 30 juni 1948 bildas en ny kapitalfond, benämnd

statens reservförrådsfond, och att till denna fond

må överföras statens reservförrådsnämnds tillgångar;

VI. medgiva, att den rörliga kredit, som jämlikt beslut av

1946 års riksdag upplagts i riksgäldskontoret för finansiering

av statens reservförrådsnämnds inköps- och försäljningsverksamhet,

må överföras på riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap samt att riksnämnden må, efter

beslut av Kungl. Maj :t, disponera denna kredit intill ett belopp

av 100 000 000 kronor;

VII. bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela föreskrift om

att i det föregående angivna förluster å reservförrådsnämndens

verksamhet å tillhopa omkring 7 222 000 kronor skola

täckas ur förefintligt överskott å verksamheten i övrigt.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majestät

Konungen, att proposition skall avlåtas till

riksdagen av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar. TT , , „ .

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G8

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Inledning ...................................................... 3

Nuvarande organisation på den ekonomiska (örsvarsberedskapens område...... 5

Den ekonomiska försvarsberedskapen .................................. 9

Riksnämndens framställning ...................................... 9

Yttrandena .................................................... 29

Departementschefen.............................................. 37

Riksnämndens organisation .......................................... 44

Riksnämndens framställning ...................................... 44

Kostnads- och anslagsberäkningar.................................. 50

Yttrandena .................................................... 52

Departementschefen.............................................. 57

Täckande av vissa förluster på statens reservförrådsnämnds verksamhet ...... 62

Reservförrådsnämndens framställning................................ 62

Departementschefen.............................................. 65

Hemställan....................................................... 66

Iditnä tryckeri, Esselte ab. Stockholfii 1348

816110

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:317 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av ett mellan Sverige och Norge träffat avtal om vissa fiskerifrågor. a1 i texten
  2. SU 1948:145 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1948j49 till riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap in. m. s. 1 i texten