Sök i Ratio Lex

Angående lönereglering för övningslärare m. m

1948-03-05 · 102 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 102 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:136, Angående lönereglering för övningslärare m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

1

Nr 136.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lönereglering

för övningslärare m. m.; given Stockholms slott den

5 mars 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Ernst W ig forss.

Sammanfattning.

1. Mycket skiftande anställnings- och tjänstgöringsförhållanden gälla f. n.

för övningslärarna vid olika statliga och kommunala skolformer. Lärarna

kunna endast i mindre omfattning beredas full tjänstgöring, varför avlöningsförhållandena

äro otillfredsställande. En lönereglering för övningslärarna,

syftande till att bereda dem en säkrare och genom möjligheten till

mer omfattande tjänstgöring i det stora hela bättre ekonomisk ställning,

föreslås skola genomföras tidigast fr. o. in. den 1 juli 1949. Det nu framlagda

förslaget innefattar principerna för löneregleringen, under det att

detalj förslagen avses skola föreläggas nästa års riksdag.

2. Löneregleringen bör t. v. omfatta folk- och småskoleseminarierna,

statens skolköksseminarium och hushållsskola, de allmänna läroverken,

läroanstalterna för blinda och dövstumma, vårdanstalten för blinda med

komplicerat lyte, de högre tekniska läroverken, de högre kommunala skolorna,

folkskolan och fortsättningsskolan samt avse övningslärarna i teckning,

musik, sång, gymnastik, manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 136.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

3. Undervisningsskyldigheten vid full tjänstgöring bör vara 30 veckotimmar.

Tre anställningsformer — ordinarie anställning, extra ordinarie

anställning och timläraranställning — anses till fyllest. Med ordinarie övningslärartjänst

bör alltid vara förenad full tjänstgöring och med extra

ordinarie tjänst minst halv tjänstgöring.

4. övningslärarna böra beredas ökad tjänstgöring genom att undervisningen

vid olika skolformer kombineras samt genom att undervisning vid

olika skolor, vare sig vid samma eller olika skolformer, förenas till enhetliga

tjänster. Tjänsternas ställning i förhållande till skolorna bör regleras genom

ett system med huvudtjänst och fyllnadstjänstgöring. För att stimulera intresset

för dubbel utbildning böra tjänster inrättas i ämneskombinationerna

teckning—manlig slöjd, teckning—kvinnlig slöjd och hushållsgöromål—

kvinnlig slöjd.

5. Frågan om övningslärarnas lönegradsplacering upptages till omprövning

i hela dess vidd. Trots lönegradssänkningar på vissa punkter medför

förslaget för det stora flertalet övningslärare icke oväsentliga avlöningsförbättringar.

6. Statsbidrag till övningslärarnas avlöning föreslås t. v. utgå med 78

procent vid de kommunala skolorna. Vid folkskolan och fortsättningsskolan,

där statsbidrag f. n. utgår endast i ämnena manlig och kvinnlig slöjd

samt hushållsgöromål, föreslås att bidrag skall utgå för avlönande av lärare

i samtlig’a övningsämnen.

Löneregleringen beräknas för statsverket medföra en kostnadsökning av

minst 7 milj. kr. årligen.

7. För innevarande budgetår utgår till övningslärarna provisoriskt

lönetillägg med vissa belopp. Det föreslås, att sådant tillägg skall utgå även

under budgetåret 1948/49, ehuru enligt ändrade grunder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars

1M8.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet fråga om lönereglering

för övningslärare m. m. samt anför därvid följande.

Inledning.

I bilaga 2 till årets statsverksproposition har jag i redogörelsen för det

pågående löneregleringsarbetet anmält, att jag ämnade föreslå, att för 1948

års riksdag framlades förslag till principbeslut rörande lönereglering för

övningslärare, beräknad att genomföras tidigast från och med den 1 juli

1949. Jag torde nu få anmäla detta ärende.

Frågan om lönereglering för övningslärarna vid folk- och småskolorna har

vid ett flertal tillfällen varit föremål för övervägande. Beträffande härutinnan

gjorda uttalanden må erinras, att 1936 års lärarlönesakkunniga framhöllo,

att otvivelaktigt behov av en reglering av dessa lärares löne- och anställningsvillkor

förelåge. Det syntes emellertid de sakkunniga nödvändigt

att vid en dylik reglering i ett sammanhang upptaga frågan om övningslärarnas

ställning vid samtliga statsunderstödda läroanstalter, varvid särskilt

måste uppmärksammas och närmare undersökas möjligheten att fast

anställa lärare i övningsämne för undervisning vid flera undervisningsanstalter

av olika slag. I propositionen nr 270 till 1937 års riksdag anslöt sig

dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet till de sakkunnigas uppfattning,

att spörsmålet om övningslärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden

borde underkastas särskild utredning. Sedermera har 1939 års

lagtima riksdag (skrivelse nr 320) framhållit, att det syntes riksdagen naturligt,

om en utredning angående de kommunala övningslärarnas anställnings-

och avlöningsvillkor konime att beröra även de statsanställda övningslärarnas

förhållanden. Slutligen har 1941 års riksdag (skrivelse nr 284)

uttalat, att det enligt riksdagens mening vore befogat, att spörsmålet om

en tryggare ställning för övningslärarna gjordes till föremål för utredning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Vid anmälan den 13 juni 1941 av ärende angående bemyndigande att tillkalla

sakkunniga för utredning rörande revision av avlöningsbestämmelserna

för folk- och småskollärare in. in. — 194/ års lär arlö ne sakkunnig a —

anförde jag, att det syntes mig lämpligt att i anslutning till ifrågavarande

utredning till allmän omprövning även upptoges frågan om övningslärarnas

anställnings- och avlöningsförhållanden. Utredningen i denna del borde omfatta

icke blott övningslärarna vid de nyssberörda kommunala skolorna utan

även sådana lärare vid statliga läroanstalter, vid fortsättnings- och ersättningsskolor

in. in. Det syntes icke möjligt att närmare angiva, vilka undervisningsanstalter

utredningen borde omfatta, utan syntes detta få klarläggas

under utredningsarbetets fortgång.

Kungl. Maj :t anbefallde sedermera de sakkunniga att jämväl taga under

övervägande, vad 1942 års riksdag i skrivelse nr 444 anfört angående anställnings-

och avlöningsförhållanden för övningslärarna vid folkhögskolor.

Lärarlönesakkunniga — undervisningsrådet D. E. Andersson, ordförande,

byråchefen K. A. V. Arvidsson, undervisningsrådet K. G. E. Källquist, generaldirektören

A. E. V. Swartling och jägmästaren K. G. L. H. Tamm —

ha den 23 januari 1947 avgivit betänkande med förslag till lönereglering

för övningslärare (SOU 1947: 15).

Lärarlönesakkunniga ha under utredningsarbetets gång haft överläggningar

med representanter för övningslärarorganisationernas centralråd, svenska

gymnastikläraresällskapet, svenska skolkökslärarinnornas förening, Sveriges

slöjdlärarinneförening, musiklärarnas riksförbund, teckningslärarnas riksförbund

samt slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund. Särskilda yttranden från

sagda personalrepresentanter finnas fogade vid betänkandet.

Över betänkandet ha yttranden avgivits av statskontoret, skolöverstyrelsen,

riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden, överstyrelsen för yrkesutbildning,

federationen Sveriges allmänna folkskollärarförening, svenska

seminarielärarföreningen, statsläroverkens rektorsförening, kommunala mellanskolornas

rektorsförening, praktiska mellanskolornas och högre folkskolornas

lärarförening, flick- och samskolelärarnas riksförbund, svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund samt slöjd- och yrkeslärarnas

riksförbund. Skolöverstyrelsens utlåtande bygger bl. a. på av styrelsen

infordrade yttranden från statens folkskolinspektörer, av utredningsförslaget

berörda högre läroanstalter belägna på orter med någon av begynnelsebokstäverna

K—P samt vissa lärarföreningar. Sistnämnda yttranden ha i

den följande framställningen icke redovisats särskilt, varför härutinnan

torde få hänvisas till handlingarna.

I ärendet ha inkommit skrifter från svenska gymnastikläraresällskapet,

övningslärarnas centralråd, svenska skolkökslärarinnornas förening, Sveriges

slöjdlärarinneförening, styrelsen för Göteborgs skolköksseminarium,

teckningslärarnas riksförbund, Sveriges hortonomförbund, Mariestads folkskolestyrelse,

tjänstemännens centralorganisation, kommunalfullmäktige i

Högsby, gemensam skrift från Fredrika-Bremer-förbundet, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund och yrkeskvinnors samarbetsförening samt li
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

kaledes gemensamma skrifter från de till tjänstemännens centralorganisation

anslutna övningslärarorganisationerna (musiklärarnas riksförbund,

svenska gymnastikläraresällskapet, teckningslärarnas riksförbund, svenska

skolkökslärarinnornas förening, Sveriges slöjdlärarinneförening samt slöjdoch

yrkeslärarnas riksförbund). Innehållet i sistnämnda framställningar

återgives, i den mån så befunnits erforderligt, i det följande i samband

med redovisningen av yttrandena.

Innan jag övergår till behandlingen av de olika detalj förslagen i lärarlönesakkunnigas

betänkande torde jag, i anslutning till vissa av de sakkunniga

angivna allmänna synpunkter på föreliggande fråga, få lämna en

kortfattad redogörelse för huvuddragen i betänkandet samt för min principiella

inställning till genomförandet av den nu aktuella löneregleringen.

Huvuddragen i lärarlönesakkunnigas förslag.

De sakkunniga. Vid statliga och högre kommunala skolor äro övningslärarna

visserligen liksom övriga befattningshavare placerade i viss lönegrad,

men i motsats till ämneslärarna äro de icke ens som ordinarie tillförsäkrade

den löneinkomst, som eljest enligt gällande författningar följer med

lönegradsplaceringen. Lönen utgår nämligen i förhållande till det antal

veckotimmar de tjänstgöra, och detta antal kan på grund av organisatoriska

förhållanden växla avsevärt från det ena året till det andra. I många

fall motsvarar tjänstgöringen icke ens en halvtidstjänst. För att erhålla en

skälig inkomst måste därför många lärare söka anställning vid flera skolor

eller skaffa sig annat arbete vid sidan av lärarbefattningen. I många fall

har läraren endast anställning som timlärare vid en eller flera skolor. Vid

folkskolorna är övningslärarnas belägenhet bättre i det avseendet, att de, i

den mån deras tjänster där äro pensionsreglerade, ha tjänstgöringens omfattning

fastställd, men å andra sidan äro icke deras löne- och anställningsvillkor

generellt reglerade.

En väsentlig del av övningslärarkåren har alltså fått nöja sig med mycket

blygsamma inkomster. Å andra sidan ha de övningslärare, som vid de

högre skolformerna lyckats erhålla ordinarie anställning med 30 eller flera

veckotimmar, fått en relativt god löneställning. Skillnaden i löneförmåner

är bland övningslärarna större än inom övriga lärargrupper.

På grund av dessa omständigheter blir en reglering av övningslärarnas

löne- och anställningsförhållanden enligt de sakkunnigas mening i första

hand ett organisationsproblem, mindre en fråga om placering i viss lönegrad.

Det gäller att organisera betydligt flera tjänster, som giva vederbörande

innehavare full sysselsättning samt därmed full försörjning och bättre

pensionsförmåner.

De sakkunniga framhålla emellertid, att frågan om övningslärarnas anställnings-

och löneförhållanden innesluter en rad mycket svårlösta problem.

I den svenska skolan går gränsen skarp mellan de s. k. övningsämnena och

s. k. läroämnen, och mellan »övningslärare» och »ämneslärare». De speciella

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

övningslärarna ha, på några undantag när, helt skild utbildning, och vid

de allmänna läroverken är det för närvarande lika omöjligt att till en enhetlig

tjänst förena undervisning i två övningsämnen som det är omöjligt

att förena övningsämne och läroämne. Dessa skarpa gränsdragningar ha

enligt de sakkunnigas mening haft ogynnsamma verkningar. De ha sålunda

bidragit till att övningsämnena icke kommit att i skolan få en sådan ställning

och värdesättning, som motsvarar deras betydelse för ungdomens

fostran, och de ha lagt hinder i vägen för en mer rättvis värdering de

olika övningsämnena emellan. Icke minst ha de haft ödesdigra följder för

övningslärarnas anställningsförhållanden.

Åtskilliga tecken tyda enligt de sakkunniga på att övningsämnena komma

att spela en viktigare roll och röna större uppskattning i framtidens skola

än hittills. För att undvika skenet av deras mindervärdighet i förhållande

till övriga ämnen har också, påpeka de sakkunniga, föreslagits, att själva

termen övningsämne skall slopas. De sakkunniga uttala sin anslutning till

strävanden i denna riktning men ha dock ansett, att frågorna därom legat

utanför de sakkunnigas uppdrag. Därjämte förutsätta de sakkunniga, att

dessa frågor komma att bliva föremål för en ingående behandling av 1946

års skolkommission. De sakkunniga ha sålunda i sina egna utredningar

och förslag utgått från nuvarande förhållanden rörande övningsämnenas

ställning i skolorganisationen och ha av praktiska skäl bibehållit benämningen

övningslärare.

I det angivna syftet att organisera flera tjänster förorda de sakkunniga

följande åtgärder:

1. Tjänstgöring vid två eller flera skolor bör kunna förenas till en tjänst.

I större och medelstora städer har det statliga och statsunderstödda högre

kommunala undervisningsväsendet en sådan omfattning, att tillräckliga arbetsuppgifter

finnas för ett antal lärare i varje övningsämne. På mindre

orter med endast en eller ett par högre skolor är det givetvis värre att organisera

tjänster av tillfredsställande omfattning, men i många fall kunna

tjänster erhållas genom kombination av tjänstgöring å närbelägna orter.

De sakkunniga framhålla emellertid, att en sådan anordning kan vara förenad

med bl. a. schematekniska svårigheter och att det för lärarna nästan alltid

måste bli besvärande med en uppdelning av tjänstgöringen på flera skolor.

Kombinationer böra därför förekomma, endast då de icke medföra större

olägenheter för skolorna eller ställa sig alltför betungande för de enskilda

lärarna.

2. Tjänstgöring i två övningsämnen bör kunna förenas till en tjänst.

Möjligheterna till dylik förening äro beroende av lärarnas utbildning. Endast

i kombinationen hushållsgöromål-kvinnlig slöjd finns för närvarande

gemensam utbildning. I framtiden borde en sådan dubbel utbildning kunna

vinna större utbredning, även om man icke, bl. a. på grund av att övningsämnena

delvis kräva en ganska utpräglad specialbegåvning, kan räkna med att

övningslärarna på samma sätt som ämneslärarna regelmässigt skola förvärva

kompetens i mer än ett ämne. De sakkunniga föreslå, att tjänster i

mer än ett övningsämne inrättas, tills vidare dock endast i ett mindre antal

kombinationer. Särskilt å mindre orter, där övningslärarnas tjänstgöring

icke kan ordnas tillfredsställande på annat sätt, böra dylika kombinationer

vara av värde.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136. 7

3. Tjänstgöring i övningsämne och i läroämnen bör kunna förenas till en

tjänst.

Ur olika synpunkter skulle det enligt de sakkunniga ofta vara till fördel

för både lärare och lärjungar, om en lärare undervisade i såväl läroämnen

som övningsämnen. Uttalanden till förmån härför ha flerstädes gjorts av

skolöverstyrelsen och av sakkunnigkommittéer. Lärarbehörighet i ett eller

flera läroämnen skulle icke oväsentligt utvidga möjligheterna för övningslärarna

att erhålla mer omfattande tjänstgöring. Frågan om åtgärder i antydd

riktning har emellertid icke behandlats av de sakkunniga, som haft

anledning förmoda, att den i annan ordning komme att utredas.

4. Skolundervisning i musik och tjänstgöring som kyrkomusiker böra

kunna förenas till en tjänst.

De sakkunniga ansluta sig i detta hänseende i stort sett till av 1942 års

kyrkomusikerutredning (SOU 1945: 16 och 1946: 50) framlagda synpunkter

och förslag.

De sakkunniga framhålla, att av dem verkställda utredningar visa, att genom

kombination av tjänstgöring vid olika skolor och i viss mån även i

olika övningsämnen ett så stort antal tjänster med full tjänstgöring (heltidstjänster)

skulle kunna komma till stånd, att övningslärarna regelbundet

efter en icke alltför lång tjänstetid kunde erhålla en sådan tjänst.

Såsom orsak till de ofta mycket otillfredsställande avlöningsförmånerna

för övningslärarna ha de sakkunniga angivit vissa brister i anställningsförhållandena.

Däremot säga de sakkunniga sig knappast ha funnit övningslärarnas

placering i lönegrad särskilt låg. Tvärtom har den i en del fall förefallit

de sakkunniga påfallande hög i förhållande till lönegradsplaceringen

för vissa andra lärargrupper och för statligt och kommunalt anställda befattningshavare

i övrigt.

De sakkunniga ha fattat sitt uppdrag så, att de borde utarbeta förslag i

syfte att bereda övningslärarna en säkrare och genom möjligheten till mer

omfattande tjänstgöring i det stora hela bättre ekonomisk ställning. Detta

ha de sakkunniga funnit kunna ske framför allt genom förenämnda organisatoriska

åtgärder. I förhållande därtill har själva lönegradsplaceringen

synts vara av sekundär betydelse. De sakkunniga ha icke heller ansett sig

strängt bundna av tidigare lönegradsplacering. I vissa fall, där denna synts

otillräckligt motiverad, föreslå de sakkunniga ändring. Beträffande ordinarie

lärare föreslå de sakkunniga också en något mer differentierad löneskala

än den, som nu förekommer, medan de å andra sidan minska avståndet mellan

ordinarie och extra ordinarie lärare. För en del befattningar innebära

dessa förändringar viss lönesänkning eller mistning av vissa förmåner. De

sakkunniga understryka, att detta icke får tolkas som någon undervärdering

av övningsämnenas betydelse. De sakkunniga äro vidare övertygade om att

de reduceringar, som enligt de sakkunnigas mening i en del fall icke kunna

undvikas, mer än väl kompenseras av de förbättringar, som i andra avseenden

föreslagits för samma kategorier av övningslärare.

De sakkunnigas betänkande utmynnar i förslag innebärande utfärdande

av dels stadga för övningslärare, dels avlöningsreglemente för övningslärare.

I förslaget till stadga ha intagits bestämmelser rörande tjänstgöringsarter,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

övningslärarnas åligganden, behörighetsvillkor och befordringsgrunder, bestämmelser

rörande inrättande, tillsättning in. in. av tjänster tillhörande

olika anställningsformer samt rörande formerna för fastställande av övningslärarnas

tjänstgöring in. in. Stadgan skulle således främst omfatta reglerande

bestämmelser på det organisatoriska området. I avlöningsreglementet

åter skulle, förutom lönetekniska föreskrifter i egentlig mening, intagas

tjänsteförteckning, angivande lönegrader för ordinarie och extra ordinarie

övningslärare, samt grunderna för bestämmande av timlärararvoden i övningsämnen.

De sakkunnigas förslag om lönereglering ansluter sig till det

statliga lönesystemet. Icke oväsentliga avvikelser ha dock visat sig nödvändiga

på grund av övningslärarnas speciella tjänstgöringsförhållanden. De

sakkunniga föreslå vidare, att statsbidrag till avlöning åt kommunalt anställda

övningslärare skall utgå enligt delvis nya grunder. Slutligen förordas

utredning angående tjänste- och familjepensionsbestämmelser för övningslärare

i anslutning till vissa av de sakkunniga framlagda riktlinjer.

Yttrandena. Lärarlönesakkunnigas förslag till organisatoriska åtgärder,

syftande till att genom förbättrade tjänstgöringsförhållanden bereda övningslärarna

bättre ekonomisk ställning, har i allt väsentligt tillstyrkts i remissyttrandena.

Vad åter rör de sakkunnigas förslag till lönegradsplacering

av övningslärarna, har detta i huvuddelen yttranden varit föremål för erinringar.

Främst har härvid, framför allt från personalhåll, riktats invändningar

mot de föreslagna lönegradsnedflyttningarna.

Departementschefen. Frågan om övningslärarnas anställnings- och löneförhållanden

innesluter såsom de sakkunniga framhållit en rad mycket svårlösta

problem. Dessa problem sammanhänga väsentligen med att övningsämnena

i allmänhet upptagas med låga timtal i undervisningsplanerna, varigenom,

då facklärare anlitas, dessa i allenast ringa utsträckning kunna erhålla full

sysselsättning i sitt ämne vid en läroanstalt. Lärarlönesakkunnigas förslag

innebär nu i huvudsak, att befattningar med full tjänstgöring skola inrättas

genom förening av tjänstgöring vid två eller flera skolor eller i två övningsämnen.

Dessa förslag hava i allt väsentligt godtagits av hörda myndigheter

och personal sammanslutningar. De sakkunnigas förslag innesluter emellertid

icke blott organisatoriska spörsmål utan innebär även relativt genomgripande

förändringar i fråga om bl. a. övningslärarnas löne- och pensionsförhållanden

samt gällande ordning beträffande statsbidrag till kommunalt

anställda övningslärare. I dessa frågor ha stundom meningarna gått starkt i

sär och i andra fall ha i yttrandena förutsatts överarbetningar av sakkunnigförslagen

eller ytterligare utredning på vissa områden. Särskilt frågan om

övningslärarnas lönegradsplacering har varit föremål för starka meningsskiljaktigheter.

I anledning av vad sålunda framkommit vid remissbehandlingen av lärarlönesakkunnigas

betänkande synes det kunna ifrågasättas om tiden ännu är

mogen för ett genomförande av löneregleringen. Frågan har emellertid se
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj.ts proposition nr 136.

dan lång tid varit föremål för övervägande och har tidigare vid ett flertal

tillfällen ställts på framtiden. Sedan den 1 juli 1947 gälla vidare för de statligt

anställda övningslärarna endast provisoriska avlöningsbestämmelser,

varför önskemålen om en reglering göra sig gällande med alltmer ökad

styrka. Även skäligt hänsynstagande till personalens intressen synes mig

kräva att en fastare ordning åvägabringas. Trots de vanskligheter varmed

ett ställningstagande till de nu aktuella frågorna är förenat, är jag sålunda

beredd tillstyrka att vissa riktlinjer på grundval av lärarlönesakkunnigas

förslag nu uppdragas för en lönereglering för övningslärare.

Vad beträffar tidpunkten för ett genomförande av de sakkunnigas förslag,

i den mån de godtagas av riksdagen, anser jag löneregleringen om möjligt

böra träda i kraft vid ingången av budgetåret 1949/50. Detta är emellertid

den tidigast tänkbara tidpunkt för ikraftträdandet, ty jag förutsätter, att

för ett genomförande av de omfattande organisatoriska åtgärder, vilka jag

i det följande kommer att förorda, kommer att åtgå relativt lång tid för

erforderliga förberedelsearbeten. Vidare är jag icke beredd att för arets

riksdag framlägga förslag till avlöningsreglemente för övningslärare. Jag

får härutinnan erinra, att lärarlönesakkunniga avgåvo sitt betänkande vid

en tidpunkt då 1945 års lönekommittés förslag till statens allmänna avlöningsreglemente

ännu icke framlagts. De sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente

bör därför överarbetas, i syfte att bringa det i närmare

överensstämmelse med statens allmänna avlöningsreglemente. Denna överarbetning

bör av naturliga skäl icke ske förrän sistnämnda reglemente slutligt

fastställts.

I anledning av det anförda tillstyrker jag att för riksdagen nu framlägges

förslag till principbeslut angående lönereglering för övningslärarna, i huvudsak

byggd på lärarlönesakkunnigas förslag och avsedd att om möjligt

träda i kraft den 1 juli 1949.

I anledning av vad de sakkunniga anfört rörande de av kyrkomusikerutredningen

framlagda förslagen får jag framhålla, att behandlingen av

nu förevarande spörsmål icke är avhängig av ett ställningstagande till frågan

om löneregleringen för kyrkomusikerna. Genomförandet av sistnämnda

lönereglering i enlighet med utredningens förslag blir sålunda i här förevarande

avseende endast en senare organisationsfråga, i huvudsak innebärande,

att ett visst antal undervisningstimmar i musik och sång kommer att

fullgöras av kyrkomusiker i stället för av övningslärare. Båda löneregleringarna

beräknas träda i kraft samtidigt.

Jag övergår härefter till att redogöra för innehållet i det nu föreliggande

betänkandet, varvid jag, på sätt i det föregående antytts, i huvudsak endast

berör sådana frågor, till vilka ett ställningstagande redan nu erfordras för

igångsättande av förberedelserna för löneregleringens genomförande. Frågorna

behandlas härvid i den ordning, vari de upptagits i betänkandet. Beträffande

historiska data samt uppgifter rörande gällande bestämmelser utöver

de, som medtagas i redogörelsen, torde jag få hänvisa till betänkandet

(s. 7—7(>).

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj-.ts proposition nr 136.

Löneregleringens omfattning.

De sakkunniga. I betänkandet har frågan om löneregleringens omfattning

upptagits till behandling ur tre olika synpunkter, nämligen omfattningen i

fråga om skolformer, ämnen och tjänster. Därvid har anförts i huvudsak

följande.

Skolformer. De sakkunniga framhålla, att av de i direktiven angivna skolformer,

vilka förutsatts skola ingå i löneregleringen, allmänna läroverk,

högre kommunala skolor och folkskolor ha undervisningen anordnad på i

stort sett likartat sätt. Huvuddelen övningslärare vore anställda vid dessa

skolformer. Av de sakkunnigas undersökningar framginge, att i teckning,

musik och gymnastik med lek och idrott ett betydande antal tjänster kunde

organiseras genom att tjänstgöring för lärare vid allmänna läroverk och högre

kommunala skolor kombinerades. I manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål

åter vore möjligheterna att organisera tjänster med undervisning

enbart vid dessa skolformer ej lika stora. Däremot kunde ett större

antal sådana tjänster komma till stånd genom kombinationer mellan folkskolor

och nämnda högre skolformer.

Rörande förhållandena vid folkskolorna anföra de sakkunniga följande.

Folkskolans övningslärare ha ännu icke varit föremål för någon allmän

statlig lönereglering. De av skoldistrikten beslutade anställnings- och avlöningsvillkoren

äro ofta ogynnsamma för övningslärarna, varför en lönereglering

för dem är särskilt påkallad. Emellertid utgår nu icke statsbidrag

till folkskolans facklärare i teckning, musik och gymnastik med lek och

idrott. För undervisningen i manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål

ha såsom villkor för statsbidrag fastställts vissa minimiarvoden, vilka

helt täckas av statsbidraget. Dessa arvoden äro emellertid ganska låga. Beträffande

folkskolan är vidare att märka, att det ankommer på beslut av

skoldistrikten, huruvida undervisning i manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål

över huvud taget skall meddelas. Dessutom äga distrikten avgöra,

i vad mån undervisningen i övningsämnen utom hushållsgöromål skall

fullgöras av facklärare eller av folk- och småskollärare. De sakkunniga vilja

icke ifrågasätta någon ändring i dessa hänseenden i annan mån, än att statsbidrag

under vissa förutsättningar bör kunna utgå till samtliga övningslärare

i folkskolan och täcka en väsentlig del av avlöningen. I övrigt bör regleringen

vid folkskolan endast gälla de övningslärare, för vilka statsbidrag

utgår. Distrikten böra emellertid vara oförhindrade att anställa lärare på

andra villkor, därest statsbidrag ej sökes till lärarnas avlöning.

Statligt anställda övningslärare finnas, anföra de sakkunniga, förutom vid

de allmänna läroverken även vid statens skolköksseminarium och hushållsskola,

folk- och småskoleseminarier, läroanstalter för blinda och dövstuinma,

vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte och högre tekniska läroverk.

För dessa skolformer gällde redan enhetliga bestämmelser. Undervisningens

art och kraven på lärarnas utbildning vore i stort sett desamma.

Lästiderna vore visserligen något avvikande från de allmänna läroverkens

men olikheterna äro enligt de sakkunnigas mening icke större, än att enhetliga

bestämmelser alltjämt böra kunna tillämpas å dem. De sakkunniga

föreslå, att dessa skolformer skola ingå i löneregleringen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Bland andra kommunala skolor än högre kommunal skola och folkskola

hade de kommunala gymnasierna undervisningen anordnad på i stort sett

samma sätt som de hittills berörda skolformerna. Statsbidrag utginge emellertid

icke till lärarnas avlöning. Därest statsbidrag skall utgå bör det enligt

de sakkunnigas mening avse både ämneslärare och övningslärare. Frågan

härom syntes emellertid icke böra prövas i detta sammanhang varför de

kommunala gymnasierna f. n. icke borde ingå i löneregleringen.

Beträffande enskilda skolor påginge utredning om en lönereglering för

lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken. Innan denna slutförts,

synes det enligt de sakkunnigas mening böra anstå med lönereglering för

övningslärarna enligt det lönesystem, som av de sakkunniga föreslås.

Av skolformer med mera speciella tjänstgöringsförhållanden ha de sakkunniga

särskilt berört fortsättningsskolan. Den vore vanligen och särskilt

på landsbygden koncentrerad till kortare kurser om 6—8 veckor med undervisning

5 timmar varje vardag. I manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål

undervisade emellertid samma lärare ofta både vid distriktets folkskola

och fortsättningsskola. De sakkunniga ha med hänsyn härtill ansett

sig böra föreslå lönereglering även för fortsättningsskolans övningslärare.

Med hänsyn till att de statsunderstödda folkhögskolorna i flera avseenden

intoge en särställning i förhållande till förut berörda skolformer samt

att tjänstgöringskombinationer med andra skolor endast i begränsad omfattning

syntes kunna komma till stånd ha de sakkunniga ansett, att dessa

övningslärares löner höra bliva föremål för en särskild lönereglering.

Det förekomme i stor utsträckning, att lärare, anställd inom skolform,

för vilken löneregleringen avsåges att gälla, tillika tjänstgjorde vid skolform,

som icke föreslagits ingå i denna. De sakkunniga ha ansett sig böra

öppna lönetekniska möjligheter för att tjänstgöringen vid sistnämnda skolformer

skall kunna inräknas i lärarens tjänst.

Beträffande de centrala verkstadsskolorna hade hemställts, att gymnastiklärarna

vid dessa skolor måtte inordnas under löneregleringen. I anledning

härav ha de sakkunniga framhållit, att arbetsåret vid denna skolform omfattar

omkring 46 veckor, medan läsåret vid de skolformer, som skulle bliva

föremål för en enhetlig lönereglering, i regel omfattar endast cirka 39 veckor.

På grund härav ha de sakkunniga icke ansett sig kunna förorda, att

denna skolform ingår i löneregleringen. Däremot borde det öppnas möjlighet

för gymnastiklärare, anställd vid skolform, som omfattades av löneregleringen,

att i sin tjänst få inräkna även tjänstgöring vid central verkstadsskola.

Tjänstgöringen å tjänsten borde dock i sådant fall avse endast 40

veckor av arbetsåret. För återstående sex veckor, vilka borde anses infalla

under ferietid, borde timlärararvode utgå.

De sakkunniga anmäla till sist att de senare i ett särskilt betänkande

komma att framlägga förslag till lönereglering för vissa lärargrupper vid

statsunderstödda sinnesslöskolor och fristående arbetshem.

De sakkunniga föreslå alltså lönereglering för folk- och småskoleseminarierna,

statens skolköksseminarium och hushållsskola, de allmänna lärover
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

ken, läroanstalterna för blinda och för dövstumma ävensom vårdanstalten

för blinda med komplicerat lyte, de högre tekniska läroverken, de högre

kommunala skolorna, folkskolan samt, med vissa specialbestämmelser, fortsättningsskolan.

Ämnen. Vid behandlingen av frågan, om vilka ämnen, som borde omfattas

av den ifrågasatta löneregleringen ha de sakkunniga först framhållit, att de

vanligaste övningsämnena, nämligen teckning, välskrivning, musik, gymnastik

med lek och idrott, manlig slöjd, kvinnlig slöjd och hushållsgöromål, givetvis

böra ingå i löneregleringen. Med musik bör jämställas sång i folkskolan

samt sång och pianostämning vid läroanstalt för blinda.

I fråga om övriga övningsämnen ha de sakkunniga anfört följande.

Barnavård och ekonomilära förekomma vid kommunala flickskolor och

vissa andra skolformer. De sakkunniga anse, att ekonomilära i den mån,

som undervisningen däri omhänderhaves av lärarinna i hushållsgöromål,

bör ingå i löneregleringen. I mindre utsträckning handhaves undervisningen

i barnavård av lärarinnor i hushållsgöromål. De sakkunniga förorda därför

att undervisning i barnavård bör kunna inräknas i den med tjänst i hushållsgöromål

förenade tjänstgöringen.

De sakkunniga ha icke ansett tillräckliga skäl föreligga för att låta ämnena

pappslöjd och kindergartenarbete ingå i löneregleringen.

Trädgårdsskötsel, som nu förekommer endast vid folk- och småskoleseminarierna,

kräver speciella tjänstgöringsförhållanden. Bland annat ha lärarna

i detta ämne att svara för seminarieträdgårdens skötsel och ekonomiska

förvaltning. De åtnjuta vidare semester i stället för ferier. De sakkunniga

föreslå därför, att trädgårdsskötsel icke bör ingå i löneregleringen.

De sakkunnigas förslag innebär sålunda, att löneregleringen skall avse

övningslärare i teckning och välskrivning, musik, sång vid folkskolan samt

sång och pianostämning vid läroanstalt för blinda, gymnastik med lek och

idrott, manlig slöjd, kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål, i vilket ämne

även ekonomilära och barnavård bör kunna inräknas, om undervisningen

omhänderhaves av lärarinna i hushållsgöromål.

Tjänster. De sakkunniga anse, att löneregleringen i princip bör begränsas

till befattningshavare, i vilkas tjänsteåligganden i huvudsak endast undervisning

och därmed förenade arbetsuppgifter ingå. Denna synpunkt har,

påpeka de sakkunniga, särskild betydelse för vissa lärarkategorier vid läroanstalterna

för blinda och dövstumma, där lärarna i regel knappast kunna

anses vara övningslärare i egentlig mening utan snarare böra betecknas

som arbetslärare. Även andra lärare i övningsämnen vid dessa läroanstalter

kunna i ganska stor utsträckning åläggas arbetsuppgifter vid sidan av undervisningen.

Tjänstgöringsskyldigheten kan sålunda förete så stora avvikelser

från övningslärarnas i allmänhet, att en förändring därav till större

överensstämmelse med andra övningslärare skulle kunna påverka berörda

skolors hela organisation. Med hänsyn härtill förorda de sakkunniga, att beträffande

dessa läroanstalter i varje särskilt fall bör prövas, om tjänsten

skall anses vara övningslärartjänst eller icke.

Slutligen erinra de sakkunniga därom, att vid de högre kommunala skolorna

lärare i praktiska läroämnen och yrkesämnen genom 1942 års löne
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

reglering jämställts med lärare i teoretiska ämnen. Kvinnlig slöjd och hushållsgöromål

samt i en del fall manlig slöjd vore emellertid såsom praktiska

läroämnen och yrkesämnen så lika motsvarande övningsämnen, att lärarna

i praktiska läroämnen och yrkesämnen enligt de sakkunnigas uppfattning

borde vara skyldiga att å sina tjänster undervisa i motsvarande övningsämnen,

liksom det borde åligga övningslärare att undervisa i motsvarande praktiska

läroämne eller yrkesämne. Beträffande övningslärarna borde dock i

regel fordras, att de hade erforderlig kompetens för sådan undervisning.

Yttrandena. De sakkunnigas förslag beträffande löneregleringens omfattning

har i allmänhet lämnats utan erinran i remissyttrandena. Följande

särskilda yrkanden och uttalanden ha dock gjorts.

Skolöverstyrelsen har icke kunnat finna de av de sakkunniga anförda skälen

för utelämnandet av lärarna i trädgårdsskötsel vid seminarierna helt

övertygande. Då det emellertid syntes vålla vissa svårigheter att inpassa

dessa lärare i det förordade avlöningssystemet, vore det enligt överstyrelsens

mening lämpligast, att lärarna i trädgårdsskötsel avlönades enligt statens

allmänna avlöningsreglemente, men deras lönevillkor borde jämföras

med övriga övningslärares och deras lönegradsplacering bestämmas i samband

med löneregleringen för dessa. Vad beträffar ämnena pappslöjd och

kindergartenarbete har skolöverstyrelsen utgått från att i undervisningsskyldigheten

för lärare i manlig eller kvinnlig slöjd framdeles, liksom hittills,

kan ingå, förutom träslöjd och metallslöjd resp. sömnad, även pappslöjd

och kindergartenarbete.

Allmänna lönenåmnden har framhållit önskvärdheten av att, sedan praktisk

erfarenhet vunnits rörande tillämpningen av de sakkunnigas förslag,

frågan om en utvidgning av löneregleringen till ytterligare skolformer tages

under övervägande.

Statskontoret framhåller, att, därest med tjänst vid skolform, som omfattas

av löneregleringen, skulle få förenas tjänstgöring vid central verkstadsskola

eller annan kommunal yrkesundervisningsanstalt, först torde böra

särskilt undersökas, om vid sistnämnda anstalter erfordras samma kompetens

som vid de av löneregleringen omfattade skolformerna. I nuvarande

läge anser sig statskontoret således icke kunna tillstyrka, att kombinationsmöjligheterna

utsträckas till andra av löneregleringen icke berörda kommunala

läroanstalter än kommunala gymnasier. I anledning av de sakkunnigas

förslag, att vid förening av tjänstgöring mellan i löneregleringen ingående

skolform och skolform med längre läsår än 40 veckor tinrlärararvode

skulle utgå för tid utöver 40 veckor, har statskontoret vidare

erinrat om att 1944 års riksdag i fråga om särskild ersättning åt

folkskollärare vid vikariatstjänstgöring under ferietid anslöt sig till den

av statskontoret uttalade uppfattningen, att lärarna principiellt finge anses

pliktiga att utan särskild kompensation underkasta sig sådan avkortning

av ferierna, som kunde finnas vara av behovet påkallad. Riksdagen

medgav dock viss ersättning under motivering att anordningen vore av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

sedd att tillgodose ett tillfälligt behov av vikarier under ferietid och endast

syntes komma att äga praktisk betydelse under då rådande extra-ordinära

förhållanden med militärinkallelser i större omfattning. Då nu föreliggande

förslag vore tillkommet för att i lärarnas intresse öka möjligheterna att

skapa tjänster med full tjänstgöring finner statskontoret det rimligt, att

lärarna få underkasta sig den förlängning av den årliga lästiden, som kan

förekomma vid fyllnadstjänstgöringens skola.

Departementschefen. De sakkunnigas förslag rörande löneregleringens

omfattning finner jag i allt väsentligt väl avvägda, varför jag biträder desamma.

Lika med allmänna lönenämnden finner jag det önskvärt att löneregleringen,

allteftersom erfarenheter vinnas, utsträckes att omfatta ytterligare

skolformer. Sålunda torde exempelvis böra övervägas om övningslärarna

vid de statsunderstödda privatläroverken kunna innefattas i löneregleringen,

därest en allmän lönereglering kommer till stånd vid dessa

skolor. Vad statskontoret i denna del anfört ger mig icke anledning till

annat uttalande, än att den påtalade kompetensfrågan bör uppmärksammas

vid det förestående organisationsarbetet. I likhet med statskontoret

finner jag det rimligt, att lärarna i av statskontoret angivna fall få underkasta

sig den förlängning av den årliga lästiden, som kan förekomma vid

fyllnadstjänstgöringens skola.

På grund av de särskilda tjänstgöringsförhållandena för seminarielärarna

i trädgårdsskötsel är jag icke beredd att tillstyrka, att dessa lärare skola

omfattas av löneregleringen. Jag förutsätter, att i undervisningsskyldigheten

för lärare i manlig eller kvinnlig slöjd framdeles liksom hittills kan

ingå, förutom träslöjd och metallslöjd respektive sömnad, även pappslöjd.

Undervisningsskyldigheten vid full tjänstgöring.

De sakkunniga. I fråga om undervisningsskyldigheten vid full tjänstgöring

innebär de sakkunnigas förslag i första hand, att denna skyldighet skall

bestämmas till ett visst antal veckotimmar utan annan variation än den,

som i speciella fall kan betingas av särskilda omständigheter. Detta innebär

alltså ett avsteg från vad som gäller i fråga om undervisningsskyldigheten

för adjunkter och ämneslärare vid de högre skolformerna, vilken bestämmes

från fall till fall. Med utgångspunkt från detta förslag ha de sakkunniga

fixerat sitt huvudförslag sa: full tjänstgöring skall anses föreligga

vid en undervisning av 30 veckotimmar, d. v. s. det timtal som enligt nu

gällande bestämmelser berättigar till full lön. Vissa undantag från denna

regel förutsättas dock böra medgivas.

De sakkunniga framhålla, att den av de sakkunniga föreslagna principen,

att övningslärartjänsterna i allmänhet skola vara heltidstjänster fordrar,

att undervisningsskyldigheten å dessa tjänster regleras på helt annat

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

15

sätt än som hittills skett. Frågan om det antal veckotimmar, som skall anses

motsvara full tjänstgöring, blir av grundläggande betydelse för bl. a.

huru många tjänster med full tjänstgöring som kunna inrättas, men även

i viss mån för huru anställningsvillkoren, exempelvis lönegradsplaceringen,

böra utformas.

För nuvarande förhållanden på detta område lämnas i betänkandet följande

redogörelse.

Den årliga lästiden är vid flertalet av de skolformer, som skola omfattas

av den gemensamma löneregleringen, 38—39 veckor. En kortare lästid

förekommer endast i undantagsfall, nämligen vid statens skolköksseminarium,

där emellertid det synnerligen krävande och kvalificerade arbetet

särskilt för lärarinnorna i hushållsgöromål samt arbete med inventering efter

läsårets slut in. in. bör kunna uppväga det kortare läsåret, ävensom vid ett

fåtal folkskolor och högre folkskolor. Längre läsår ha de tekniska fackskolorna

(40 veckor). Dessa variationer äro enligt de sakkunnigas mening

så pass obetydliga, att de icke böra föranleda några särsbestämmelser i fråga

om undervisningsskyldigheten. Vid fortsättningsskolorna däremot råda

speciella förhållanden. Undervisningen där är vanligen koncentrerad till

kortare kurser, i regel 6 ä 8 veckor. Detta nödvändiggör specialbestämmelser

om evalvering av kurserna till del av normalt läsår.

Från olikheterna i fråga om undervisningstimmarnas längd torde man

kunna helt bortse. I regel skall undervisningstimme omfatta 45 minuter, i

vissa fall 40 minuter (den tredje och därpå följande timmar på morgonen

och efter frukostrasten vid allmänna läroverk och högre kommunala skolor)

och i några fall 50 minuter (de högre tekniska läroverken).

Större växlingar förekomma endast i ämnet hushållsgöromål. Undervisningen

löper här i allmänhet i eu följd utan raster. Vid folkskolan räknas

60 minuter som en undervisningstimme i hushållsgöromål. Vid läroverken

och de högre kommunala skolorna har icke någon bestämd praxis utformats.

Vanligen omfattar en dags undervisning utöver de egentliga lektionstiderna

om 45 eller 40 minuter även viss tid motsvarande rasterna, men

det förekommer stundom, att undervisningen begränsas till den tid, som

betingas av antalet lektioner. De sakkunniga finna denna olikhet mindre

tillfredsställande. Det förhållandet, att undervisningen i hushållsgöromål

vanligen ej avbrytes av raster, bör icke kunna åberopas som stöd för en

minskning av lärarinnans tjänstgöring med tid, som i andra fall motsvarar

rasterna. Andra lärare äro nämligen mer eller mindre sysselsatta under

rasterna med iordningsställande av undervisningsmateriel före eller efter

lektionerna eller med vakttjänstgöring. Till frågan om undervisningstidens

längd i detta ämne, vilken givetvis bör avgöras från pedagogiska synpunkter,

anse sig de sakkunniga i övrigt icke behöva taga ställning på annat sätt

än att de sakkunniga vilja uttala önskemålet om större likformighet olika

skolformer emellan.

Till stöd för sitt förslag att undervisningsskyldigheten skall bestämmas

till ett visst antal veckotimmar anföra de sakkunniga:

Beträffande full tjänstgöring gäller för närvarande för statliga och högre

kommunala skolor, att full lön enligt löneplanen utgår vid eu undervisning

av 30 veckotimmar. Detta gäller samtliga övningsämnen. Vid folkskolan

variera timtalen å reglerade tjänster betydligt i olika skoldistrikt och ämnen.

I allmänhet håller sig timtalet kring 30, men särskilt i manlig och även

kvinnlig slöjd är ett högre timtal vanligt. Ofta ligger undervisningsskyldigheten

här inom eu viss intervall.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj.ts proposition nr 136.

En jämförelse med motsvarande ämnes- och klasslärare visar följande.

Vid folkskolan, där klasslärarsystemet vanligen tillämpas, har undervisningsskyldigheten

bestämts till ett visst antal veckotimmar. För folkskollärare

är den 30 veckotimmar. I s. k. hjälpklass är dock undervisningsskyldigheten

4 veckotimmar lägre, och även i övrigt kan nedsättning medgivas

under vissa villkor. För adjunkter vid allmänna läroverk och ämneslärare

vid skolformer motsvarande realskolan utgör undervisningsskyldigheten 24

—30 veckotimmar eller i medeltal 27 veckotimmar, varvid dock vid tjänstgöring

å gymnasiet, i realskolas eller kommunal mellanskolas högsta klass

eller i kommunal flickskolas högsta klasser reduktion av antalet veckotimmar

skall företagas efter vissa normer. Vid de högre skolformerna bestämmes

sålunda undervisningsskyldigheten från fall till fall. Orsaken

härtill är delvis, att en lärare av pedagogiska skäl bör åtminstone under

några är i följd undervisa samma lärjungar i sina ämnen, vilka icke ha

samma antal veckotimmar i alla klasser. Framför allt betingas emellertid

skiftningarna i ämneslärares undervisningsskyldighet av att olika ämnen

och olika undervisningsstadier äro olika krävande, bland annat med avseende

på lärarens hemarbete. Fn lärare med 24 veckotimmars undervisning

och många skrivlag kan sålunda vara minst lika arbetstyngd som en

lärare med 30 veckotimmar utan egentliga skrivlag. Tjänstgöringens omfattning

för olika ämneslärare bestämmes enligt läroverksstadgan av rektor

med hänsyn till tjänstgöringens beskaffenhet och till den tid, som erfordras

för fullgörande av arbetet vid sidan av lektionstimmarna.

Beträffande övningslärarna föreligga icke samma skäl till variation av

den undervisningsskyldighet, som skall anses motsvara full tjänstgöring.

Givetvis måste även övningslärarna utföra visst arbete vid sidan av lektionstimmarna.

För gymnasiets teckningslärare kan sålunda granskning

av lärjungarnas linearritning bliva ganska tidskrävande. Musiklärarna äro

ofta nödsakade att skriva ut noter och duplicera notskrift och måste alltemellanåt

lägga ned tid och arbete på skolkörens eller skolorkesterns medverkan

vid skolfester eller andra framträdanden för offentligheten. För

gymnastiklärarnas del tillkommer arbetet med planläggning och övervakning

av lärjungarnas friluftsverksamhet, och de anlitas därjämte ofta för

ledning av frivillig idrottsverksamhet bland skolans elever. Lärarinnor i

hushållsgöromål ha att ombesörja inköp och förvaring av matvaror samt

bokföra inkomster och utgifter, och i fortsättningen torde de också komma

att i betydande utsträckning tagas i anspråk för den lokala skolmåltidsverksamheten

— i vilken omfattning detta arbete bör medföra särskild ersättning,

undandrager sig för närvarande varje bedömande. Lärarinnor i

kvinnlig slöjd få ofta svara för inköpet av material, och lärare i manlig

slöjd skola ställa i ordning verktyg och hålla slöjdsalens utrustning i gott

skick. I det stora hela måste emellertid övningslärarnas arbete med preparationer

betraktas såsom mindre ansträngande än ämneslärarnas, och till

dessas skrivningsrättning ha de att uppvisa endast relativt obetydliga motsvarigheter.

Därtill kommer, att deras arbete vid sidan av lektionstimmarna

i regel är tämligen konstant år från år.

De sakkunniga ha alltså stannat för att föreslå, att undervisningsskyldigheten

för övningslärare bestämmes till ett visst antal veckotimmar utan

annan variation än den, som i speciella fall kan betingas av särskilda omständigheter.

Enligt de sakkunnigas mening finnes sålunda icke tillräcklig

anledning till reduktion av timtalet vid undervisning å högre åldersstadium,

såsom förhållandet är beträffande ämneslärarna. I stället bör hänsyn till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

17

det mer krävande arbetet å högstadiet tagas vid lönegradsplacering av övningslärarna

vid olika skolformer. Icke heller synes det de sakkunniga

ändamålsenligt att differentiera undervisningsskyldigheten efter de olika

övningsämnena. Visserligen skulle vissa motiv härför kunna anföras, bland

annat att för närvarande timtalet å reglerade tjänster i manlig slöjd vid

folkskola i många fall är högre än i andra övningsämnen. En differentiering

i detta avseende skulle emellertid medföra avsevärda organisatoriska

svårigheter, och en viss begränsning av undervisningsskyldigheten, särskilt

vid tjänstgöring vid mer än en skola, blir nödvändig av schematekniska

skäl. De sakkunniga finna därför, att de olika fordringarna på lärarna i olika

övningsämnen icke böra föranleda någon differentierad undervisningsskyldighet

utan i stället böra tagas i beaktande vid lönegradsplaceringen.

I manlig slöjdlärares åligganden bör dock ingå att verkställa erforderliga

reparationer å inventarier och att hålla verktyg i gott stånd.

Huvudförslaget motiveras av de sakkunniga på följande sätt.

Vid bestämmandet av det antal veckotimmar, som undervisningsskyldigheten

å heltidstjänst skall omfatta, har man en given utgångspunkt däri, att

för närvarande lön enligt löneplanen vid de högre skolformerna skall utgå

vid 30 veckotimmars undervisning. Till samma timtal är ju också folkskollärarnas

undervisningsskyldighet fixerad, och vidare utgör 30 veckotimmar

den övre gränsen för ämneslärarnas å realskolestadiet undervisningsskyldighet.

De sakkunniga ha dock övervägt, om icke — med hänsyn

till att övningslärarnas arbete vid sidan av lektionerna i regel måste anses

mindre tidskrävande än ämneslärarnas och folkskollärarnas — full tjänstgöring

för övningslärare lämpligen borde fastställas till ett något högre

timtal. Betydande olägenheter skulle emellertid vara förenade med en sådan

höjning. Redan schematekniskt skulle den stöta på svårigheter. Sålunda

kan i hushållsgöromål i regel icke mer än 30 veckotimmar uttagas på grund

av timplanerna. I de fall, då en lärare har sin tjänstgöring fördelad på

olika skolor och icke under en rast kan förflytta sig från en skola till en

annan, torde det också ofta nog bli svårt att få in ett högre timtal på arbetsordningen,

i all synnerhet som man torde få räkna med att antalet lektionstimmar

å schemat i överensstämmelse med förslag av 1940 års skolutredning

minskas från för närvarande sju till sex om dagen. Beträffande

gymnastiklärarna gäller därjämte, att de på grund av timplanen för de

högre skolorna i regel måste tjänstgöra under minst fyra veckodagar vid

samma skola och sålunda, om de ha kombinerad tjänstgöring, under minst

två veckodagar vid mer än en skola. Därtill kommer, att det sammanlagda

timtalet i ett övningsämne ofta är knappt vid de högre skolorna. Skulle

ett högre timtal än 30 fordras för full tjänstgöring, skulle antalet tjänster

med sådan tjänstgöring bli ganska begränsat, även om möjligheterna till

kombinationer med andra skolor utnyttjades.

Som förut antytts ha de sakkunniga också framhållit, att det på grund av

särskilda omständigheter hör kunna medgivas, att undervisningsskyldigheten

i vissa fall må anses vara fullgjord även vid något lägre antal veckotimmar

än 30. De sakkunniga påpeka, att vid folk- och småskoleseminarierna

ha särskilt lärarna i teckning, musik och gymnastik, vilka skola utbilda

seminarieeleverna i vederbörande ämne, elt betydande arbete vid sidan av

''1 Hihang till riksdagens protokoll 1!)48. 1 sand. Sr 130.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

lektionstimmarna med preparationer, handledning in. in. Deras undervisningsskyldighet

bör därför enligt de sakkunnigas mening kunna anses vara

fullgjord vid 27 veckotimmars undervisning. Vidare bör enligt de sakkunnigas

uppfattning någon nedsättning av undervisningstimmarnas antal vara

möjlig för övningslärare, som ha särskilt krävande tjänstgöringsförhållanden

i jämförelse med andra lärare i samma ämne. Slutligen påpeka de sakkunniga,

att de i samband med frågan om lönegradsplaceringen föreslå viss

nedsättning för gymnastiklärare vid vissa skolformer.

Yttrandena. De sakkunnigas förslag i denna del har genomgående tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Statskontoret har emellertid funnit det uppenbart,

att övningslärarnas arbete vid sidan av lektionstimmarna är mindre

tidskrävande än ämneslärarnas. Det låge därför nära till hands, att för övningslärarna

fastställdes en mera omfattande undervisningsskyldighet vid

full tjänstgöring än 30 veckotimmar. På grund av de av de sakkunniga anförda

skälen mot en sådan utökning av antalet veckotimmar ville statskontoret

likväl icke förorda en dylik ändring av förslaget. Svenska seminarielärarföreningen

har ifrågasatt, om icke undervisningsskyldigheten för övningslärare

hellre än att anknytas till visst bestämt timtal borde, på samma

sätt som för ämneslärare, definieras med viss angiven latitud. Åtminstone

för seminariernas lärare syntes detta inte vålla några svårigheter.

Departementschefen. De sakkunnigas förslag i fråga om undervisningsskyldigheten

vid full tjänstgöring synes mig väl motiverat och lämpligt. Jag tillstyrker

därför, att undervisningsskyldigheten bestämmes i enlighet med

nämnda förslag. Till frågan om nedsättning av undervisningsskyldigheten

i vissa fall återkommer jag i det följande.

Anställningsformer.

De sakkunniga. Ordinarie anställning. I huvudsakligt syfte att utröna möjligheterna

att inrätta ett större antal övningslärartjänster med full tjänstgöring

ha de sakkunniga verkställt en provorganisation av övningslärarnas

tjänstgöringsförhållanden, grundad på uppgifter om timtalen å olika

övningslärartjänster under läsåret 1944/45. För provorganisationen redogöres

utförligt i en bilaga till betänkandet. Beträffande dess ändamål och

genomförande anföres därvid i huvudsak följande.

Provorganisationen avser tjänster vid de skolor, som skulle ingå i löneregleringen

utom folk- och fortsättningsskolan. Vid provorganisationen har

tjänstgöring vid skolor å samma eller närliggande orter i samma övningsämne

förenats till enhetliga tjänster. Dessutom ha i begränsad omfattning

organiserats en del tjänster i ämneskombinationerna teckning-manlig slöjd,

teckning-kvinnlig slöjd och hushållsgöromål-kvinnlig slöjd. I hushållsgöromål

och kvinnlig slöjd samt i viss mån i manlig slöjd ha även redovisats

tjänster i motsvarande praktiska läroämnen och yrkesämnen. Med de provorganiserade

tjänsterna har, om ock i begränsad omfattning, förenats tjänstgöring

vid folk- och fortsättningsskolan samt även med andra statliga eller

statsunderstödda kommunala eller enskilda skolor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

19

Provorganisationen har särskilt syftat till att ådagalägga, i vilken omfattning

tjänster kunna organiseras, som varaktigt bereda innehavarna

full tjänstgöring. Såsom full tjänstgöring har härvid i enlighet med de

sakkunnigas förslag ansetts undervisning minst 30 veckotimmar eller vid

seminarierna 27 veckotimmar. Dessa tjänster ha redovisats särskilt och

betecknats heltidstjänster. I vissa fall ha tjänster med lägre än nämnda

timtal redovisats som heltidstjänster, då timantalet efter läsåret 1944/45

stigit. Vederbörande skolledare ha hörts över ifrågasatta heltidstjänster

med tjänstgöring vid mer än en skola eller i mer än ett ämne. 1 regel ha

endast sådana heltidstjänster organiserats, mot vilka skolledarna icke haft

något att erinra.

Även deltidstjänster ha emellertid organiserats, såvida det sammanlagda

timtalet vid olika skolor eller i olika ämnen uppgått till minst 15 veckotimmar.

Där tjänst å minst 15 veckotimmar icke kunnat erhållas, har någon

kombination icke verkställts. Samma lärare kan därför tänkas uppehålla

mer än en i provorganisationen upptagen tjänst å sammanlagt mindre

än 15 veckotimmar. Däremot är det avsett, att lärare skall kunna uppehålla

endast en tjänst å minst 15 veckotimmar, som ingår i provorganisationen.

Av de för läsåret 1944/45 redovisade faktiskt föreliggande tjänsterna

ha i många fall två eller stundom tre uppehållits av samma lärare.

De sakkunniga ha strävat efter att endast upptaga sådana kombinationer,

som i och'' för sig borde vara ganska lätta att genomföra och alltså

borde kunna komma till stånd i samband med eller inom en relativt kort

tid efter löneregleringens genomförande. Bland annat ha kombinationer

med folk- och fortsättningsskolan och skolformer, som icke ingå i löneregleringen,

ifrågasatts endast i ringa omfattning. Av schematekniska eller

andra skäl torde de provorganiserade tjänsterna stundom ha bort tilldelas

ett annat timtal eller ersatts med andra kombinationer. I stort sett torde

dock provorganisationen belysa möjligheterna att förbättra övningslärarnas

anställningsförhållanden vid de högre skolformerna.

Vid provorganisationen har hänsyn icke tagits till nuvarande övningslärares

anställnings- och tjänstgöringsförhållanden eller till deras särskilda

önskemål. Provorganisationen är nämligen avsedd att belysa, i vilken

grad systemet med kombinerade tjänster i och för sig kan förbättra övningsiärarnas

tjänstgöringsförhållanden, sedan det i större utsträckning genomförts.

De sakkunniga utgå emellertid från, att vid löneregleringens genomförande

vederbörlig hänsyn tages till redan anställda övningslärares önskemål

beträffande tjänstgöringsförhållanden.

Beträffande enskildheterna i provorganisationen torde få hänvisas till

betänkandet (s. 291—349).

Provorganisationen har givit följande resultat (se tab. nästa sida).

De sakkunniga anföra i anslutning härtill bl. a.:

För läsåret 1944/45 redovisas timtalen nämnda år å ordinarie, extra

ordinarie och extra tjänster, medan återstående timmar vid varje särskild

skola redovisats som en enda tjänst, även om flera lärare varit anställda,

utom i de fall då timtalet överstigit 30. I gymnastik ha dessutom timtalen

alltid uppdelats å manliga och kvinnliga lärare. Samma lärare ha i stor

utsträckning uppehållit mer än eu av de för läsåret 1944/45 redovisade

tjänsterna.

Vid provorganisationen har undervisning vid olika skolor och delvis i

olika övningsämnen sammanförts till en tjänst. Sådana kombinationer ha

dock icke verkställts annat än då tjänster å minst 15 veckotimmar kunnat

bildas. Möjligheterna till kombinationer ha utnyttjats med viss försiktighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

Antal tjänster med

1—7

8-14

15—19 20-24

25-29

30-

Summa

v e c

< o t i m m a

Teckning: läsåret 1944/45 ..

54

121

55

46

40

90

406

enligt provorganisationen......

30

29

54

40

18

1fi4l

Musik: läsåret 1944/45

140

99

36

33

28

22

358

enligt provorganisationen........

94

22

43

21

102

871

277

Gymnastik: läsåret 1944/45....

82

156

74

63

61

84

520

enligt provorganisationen........

26

69

83

48

20

1781

424

Manlig slöjd: läsåret 1944/45 ...

96

44

6

8

3

11

168

enligt provorganisationen........

84

23

3

3

32

261

142

Kvinnlig slöjd: läsåret 1944/45...,

99

97

33

41

39

43

352

enligt provorganisationen........

80

47

25

13

32

130i

298

Hushällsgöromål: läsåret 1944/45....

59

67

16

32

31

33

238

enligt provorganisationen........

56

32

7

9

82

96>

208

Det är avsett, att samma lärare skall kunna uppehålla en enda av de provorganiserade

tjänsterna, såvida icke det sammanlagda timtalet å två tjänster

är mindre än 15 veckotimmar.

Vid folkskolan är proportionen mellan tjänster med full tjänstgöring

och andra tjänster redan nu ganska gynnsam.

De sakkunniga utgå från att de vid de högre skolformerna redovisade

tjänsterna å 1—14 veckotimmar i manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål

i stor utsträckning skola kunna förenas med tjänster med högre

timtal vid folkskolan och sålunda uppehållas av vid folkskolan anställda

övningslärare. Härigenom skulle tjänstgöringsförhållandena vid folkskolan

bliva bättre.

I manlig slöjd kommer timtalen vid realskolor och kommunala mellanskolor

att öka väsentligt, i den mån ämnet blir obligatoriskt.

I teckning, musik och gymnastik med lek och idrott äro kombinationer

med folkskolan likaledes önskvärda. De torde dock ej, åtminstone under

den närmaste tiden, bliva så vanliga utom möjligen i gymnastik. Till

tjänsterna å 1—7 veckotimmar möter det nu stora svårigheter att erhålla

fackutbildade lärare. En del av dem uppehållas av kvinnliga övningslärare,

som ingått äktenskap och icke önska högre timtal. Någon ändring i detta

hänseende torde icke vara att påräkna. Det är dock önskvärt, att tjänster

i dessa ämnen å åtminstone 8 veckotimmar uppehållas av övningslärare.

Enligt provorganisationen skulle proportionen mellan heltidstjänster, andra

tjänster med minst 15 veckotimmar och tjänster å 8—14 veckotimmar

i dessa tre ämnen vid de högre skolformerna bliva 429—337—120 eller i

procent 48—38—14. I musik äro emellertid timtalen tills vidare lägre än

enligt de beslutade timplanerna, vilka i denna del ännu icke trätt i kraft.

Även en relativt obetydlig ökning av timtalen i musik skulle avsevärt

öka möjligheterna att organisera heltidstjänster i ämnet. Därtill kommer

att 1942 års kyrkomusikerutredning framlagt förslag, att med kyrkomusikerbefattningarna

skulle förenas undervisningsskyldighet vid ifrågavarande

skolor. Enligt de sakkunnigas mening skulle det för skolväsendet

vara särskilt önskvärt, om tjänster med låga timtal i musik kunde uppe
1

En del av dessa tjänster ha för närvarande något lägre timtal än 30.

2 En del av dessa tjänster ha mer än 29 veckotimmar, vilket dock icke beräknas kunna bli

varaktigt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

21

hållas av kyrkomusiker. I så fall skulle tjänstgöringsförhållandena i ämnet

musik bliva gynnsamma.

Enligt de sakkunniga visar provorganisationen, att genom kombination

av undervisning i olika skolor och delvis även i olika övningsämnen antalet

heltidstjänster skulle bliva vida större vid de högre skolformerna än

för närvarande är fallet. Framdeles skulle övningslärarna såväl vid dessa

skolformer som vid folkskolan kunna påräkna att i rimlig tid före pensionsåldern

erhålla heltidstjänster. Sammanlagda antalet provorganiserade

heltidstjänster skulle dessutom bliva något större än antalet nuvarande

ordinarie tjänster, såsom följande uppställning utvisar.

1

Antal

veckotimmar

Ant

al t j ä

n s t e r

Teck-

ning

Musik

Gymna-

stik

Manlig

slöjd

Kvinnlig

slöjd

Hushålls-

göromål

Summa

Ordinarie

tjänster läsåret 1944/45.

8 14............

5

19

6

—

9

2

41

15—19............

20

23

8

—

8

2

61

20—24............

29

25

32

—

26

12

124

25-29............

24

25

49

1

27

22

148

30- ............

79

18

73

7

37

23

237

Summa

157

no

168

8

107

61

611

Provorganiserade heltidstjänster.

164

87

178

26

130

96

681

I anslutning till denna uppställning anföra de sakkunniga:

Av uppställningen framgår, att antalet heltidstjänster skulle bliva 681

mot 611 ordinarie tjänster vid de högre skolformerna läsåret 1944/45. Heltidstjänsternas

antal skulle bliva större än antalet ordinarie tjänster i varje

övningsämne utom musik, där endast 87 heltidstjänster skulle kunna inrättas,

medan antalet ordinarie tjänster nu är 110, därav 42 å mindre än

20 veckotimmar. Som nämnts kunna dock flera heltidstjänster i musik

organiseras, om de fastställda timplanerna träda i kraft, varjämte en del av

undervisningen eventuellt kommer att överföras å kyrkomusikerbefattningar.

Vidare är att märka, att ett stort antal ordinarie tjänster utom i

manlig slöjd för närvarande ha mycket låga timtal. Av provorganisationen

framgår vidare, att heltidstjänsterna delvis skulle organiseras vid andra

skolformer än där de ordinarie tjänsterna nu äro placerade. Särskilt vid

realskolorna blir antalet heltidstjänster lägre än nuvarande antalet ordinarie

tjänster, medan motsatsen gäller för de högre kommunala skolorna.

På grund av nu anförda omständigheter ha de sakkunniga ansett sig

kunna förorda, att endast heltidstjänster framdeles skola knnna inrättas

såsom ordinarie tjänster. Dessa tjänster böra då enligt de sakkunnigas mening

få samma karaktär som motsvarande ordinarie ämneslärartjänster. En

ordinarie övningslärare bör alltså vara garanterad den enligt löneplanen

för tjänsten angivna lönen, även om timtalet å tjänsten i något fall skulle

sjunka under det, som motsvarar full tjänstgöring. Det nuvarande systemet,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

enligt vilket lönen utgår i förhållande till det antal veckotimmar, som övningsläraren

tjänstgör, skulle alltså upphöra för de ordinarie lärarnas del.

Beträffande inrättandet av ordinarie övningslärartjänster anföra de sakkunniga

följande.

Därest endast heltidstjänster skola kunna inrättas som ordinarie tjänster,

komma efter hand ett icke obetydligt antal nuvarande ordinarie tjänster

vid högre skolformer att avvecklas. Detta förhållande bör kompenseras av

att nya ordinarie tjänster i stället inrättas, där möjligheter till full tjänstgöring

erbjuda sig. Enligt de sakkunnigas mening bör i princip gälla, att

varje övningslärartjänst vid de högre skolformerna, som varaktigt bereder

innehavaren full tjänstgöring, skall inrättas som ordinarie tjänst. Proportionen

mellan ordinarie och icke ordinarie övningslärare vid dessa skolor

skulle annars ställa sig synnerligen ogynnsam för dessa grupper av befattningshavare.

Även med denna princip tillämpad blir proportionen avsevärt

mindre förmånlig för övningslärarna vid de högre skolorna än för ämneslärarna.

Också vid folk- och fortsättningsskolor böra i regel ordinarie

tjänster inrättas vid varaktigt behov av heltidstjänst.

Vid de statliga skolformerna bestämmas för närvarande antalet ordinarie

tjänster av Kungl. Maj :t och riksdagen. De sakkunniga anse, att så bör ske

även i fortsättningen. Tjänsternas placering vid olika skolor har hittills

bestämts av Kungl. Maj :t. Placeringarna komma emellertid framdeles att

i hög grad bero på hur tjänstgöringen vid närliggande skolor uppdelas på

olika tjänster, vilken bedömning lämpligen bör ankomma på skolöverstyrelsen.

Skolöverstyrelsen, eller beträffande de tekniska läroverken överstyrelsen

för yrkesutbildning, bör då även äga besluta, vid vilka skolor de för

varje skolform beslutade tjänsterna skola placeras. Givetvis må ordinarie

övningslärare, som innehar tjänst vid viss skola, icke kunna förflyttas till

annan skola annat än efter beslut av Kungl. Maj:t.

Vid de högre kommunala skolorna ha för närvarande vederbörande kommunala

myndigheter rätt att efter Kungl. Maj :ts tillstånd inrätta ordinarie

övningslärartjänster. De är o dock icke skyldiga härtill, något som sannolikt

torde bero på de oftast låga timtalen i övningsämnena. Av de sakkunnigas

utredningar framgår, att man just vid dessa skolor skulle kunna inrätta

ett flertal ordinarie heltidstjänster. Eftersom antalet sådana tjänster

blir relativt lågt vid de högre skolformerna, är det av stor betydelse, att

dessa tjänster inrättas. De sakkunniga vilja också erinra om att det beträffande

ämneslärare finnes föreskrivet, att ett visst antal ordinarie tjänster

skola finnas vid varje kommunal mellanskola och kommunal flickskola.

En sådan bestämmelse kan visserligen icke införas beträffande övningslärarna

på grund av de olika förhållandena i olika skolor och olika ämnen.

De sakkunniga vilja dock förorda, att Kungl. Maj :t bör äga att, där särskilda

skäl därtill föreligga, ålägga högre kommunal skola att inrätta ordinarie

tjänst i övningsämne. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör dylikt

åläggande i allmänhet ej ifrågakomma, såvida icke minst 20 veckotimmar

av tjänstgöringen faller å den kommunala skolan. Endast om en del av

tjänstgöringen skall fullgöras vid folkskolan å orten, kan det vara motiverat

att ålägga den högre kommunala skolan att inrätta ordinarie tjänst,

även om timtalet vid sistnämnda skola uppgår endast till 15.

Vid folkskolan ankommer det utom i hushållsgöromål på beslut av vederbörande

skoldistrikt, om folk- och småskollärare eller facklärare skola

anlitas för undervisningen i övningsämnen. Det är givetvis önskvärt, att om

skoldistrikt anställt facklärare i ett övningsämne, vilken varaktigt kan påräkna

full tjänstgöring, denne erhåller ordinarie tjänst. De sakkunniga

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

anse dock, att Kungl. Maj :t bör kunna ålägga skoldistrikten att inrätta

ordinarie tjänster endast i hushållsgöromål.

Efter genomförandet av den föreslagna löneregleringen kommer, anföra

de sakkunniga, inrättandet av en ordinarie övningslärartjänst att beröra

samtliga skolor i närheten. Dels kan läraren komma att tjänstgöra även

vid annan skola än den, där tjänsten är placerad, dels kan inrättandet av

tjänsten förhindra, att en motsvarande tjänst inrättas vid någon annan

skola. Dessutom kommer varje ordinarie tjänst vid högre kommunal skola

eller folkskola att öka behovet av statsbidrag. Sådan tjänst bör därför enligt

de sakkunnigas uppfattning icke få inrättas utan Kungl. Maj :ts tillstånd.

Uppkommer fråga om indragande av kommunal övningslärartjänst

vid vakans, bör frågan likaså underställas Kungl. Maj :ts prövning och avgörande.

I dylika ärenden bör, framhålla de sakkunniga, givetvis skolöverstyrelsens

yttrande alltid inhämtas.

Som tidigare angivits ha de sakkunniga föreslagit, att undervisningsskyldigheten

för alla ordinarie övningslärartjänster i princip skall motsvara

full tjänstgöring eller 30 veckotimmar. Det har emellertid ock påpekats, att

vissa undantag från denna regel böra göras enligt de sakkunnigas mening.

För dessa undantag ha de sakkunniga närmare redogjort vid behandlingen

av förevarande fråga om den ordinarie anställningen. Därvid har anförts i

huvudsak följande.

De sakkunniga föreslå, att undervisningsskyldigheten för folk- och småskoleseminariernas

övningslärare i teckning, musik och gymnastik skall

kunna begränsas till lägst 27 veckotimmar.

Samma nedsättning bör också gälla lärarinnorna i hushållsgöromål och

därmed jämförliga ämnen vid statens skolköksseminarium. Föreskriften i

Kungl. brevet den 17 maj 1935, att en föreläsningstimme här i fråga om fullgörande

av lärares undervisningsskyldighet samt i avlöningshänseende skall

anses motsvara två vanliga undervisningstimmar, bör dessutom alltjämt äga

tillämpning.

Vidare bör någqn nedsättning i undervisningsskyldigheten vara möjlig för

övningslärare, som ha särskilt krävande tjänstgöringsförhållanden i jämförelse

med andra lärare i samma ämne. Detta torde främst få tillämpning i

de fall, då en lärare tjänstgör vid två eller flera skolor och måste företaga

tidsödande resor mellan dessa eller uppehålla sig å annan ort än bostadsorten.

För att timtalet skall kunna sänkas med en veckotimme, bör emellertid

tidsförlusten genom resor o. d. vara avsevärt större än en timme i veckan,

och i intet fall bör timtalet få nedgå till lägre än 27 veckotimmar. Därjämte

skulle sådan nedsättning av undervisningsskyldigheten kunna anses

motiverad, om läraren har ett ovanligt stort antal undervisningsavdelningar,

såsom förhållandet kan vara för musiklärare vid folkskolan.

Den särskilda ersättning, som för närvarande utgår till gymnastiklärare

vid högre allmänna läroverk och högre kommunala skolor för arbetet med

planläggning och övervakande av lärjungarnas friluftsverksamhet, bör ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

bytas mot en minskning av tjänstgöringen, så att en sådan lärares undervisningsskyldighet

må kunna anses vara fullgjord vid 28 veckotimmars undervisning.

Om timtalet vid en skola tillfälligt sjunker under 30 veckotimmar och

fyllnadstjänstgöring vid annan skola icke lämpligen kan beredas läraren,

bör i regel lärarens undervisning utfyllas till 30 veckotimmar genom undervisning

utanför den egentliga timplanen, t. ex. i frivillig teckning, instrumentalmusik

eller hållningsrättande gymnastik, eller genom extra gruppindelning

i slöjd.

Beträffande lösandet av vissa svårigheter i övningsämnet musik ha de

sakkunniga anfört följande.

1933 års timplaner för övningsämnet musik vid de allmänna läroverken

ha ännu icke trätt i kraft. Timtalen äro därför omkring 20 % lägre än de

skulle ha varit enligt timplanen, även om en viss successiv utökning förekommit

under de allra sista åren. Undervisningsavdelningarna få därför ofta

goras ganska stora, och särskilt har undervisningen i instrumentalmusik blivit

beskuren. Reduceringen av timtalen betyder, att ett läroverk, som för

narvarande har omkring 24 veckotimmars undervisning i musik eller därutover,

skul e fa ett timtal av lägst 30 vid timplanens fullständiga genomföra!i

^sakkunnigas mening bör skolöverstvrelsen vara oförhindrad

att, därest en skola har ordinarie musiklärare, som ej skulle kunna

beredas tull tjänstgöring vid tilldelning av undervisningstimmar enligt de

vanliga normerna, för skolan bestämma ett något ökat timtal. Därigenom

skulle undervisningsavdelningarna kunna göras något mindre eller instrumentalmusiken

få någon timmes utökning. Dock må icke det timtal överskridas,

som skolan skulle ha erhållit vid full tilldelning enligt timplanen.

Häreftei ha de sakkunniga angivit ett par fall, då viss utökad tjänstgöringsskyldighet

bör kunna åläggas övningslärare. Först har därvid påpekats,

att med hänsyn till arbetsfördelningen vid en skola det stundom kan möta

\issa

får just det timtal, som skall svara mot hans undervisningsskyldighet. Läraren

bör då, om erforderliga timmar i ämnet finnas tillgängliga, enligt de

sakkunnigas mening vara skyldig att undervisa ytterligare någon eller några

veckotimmar mot särskild ersättning för de timmar, varmed hans undervisning

överskrider den för honom gällande undervisningsskyldigheten. Vidare

framhålla de sakkunniga, att det i ganska många fall torde bliva svårt att

ordna undei visningen i ett övningsämne vid en skola, om icke den ordinarie

läraren åtager sig undervisning under några timmar utöver det för hans

tjänst fastställda timtalet. De sakkunniga föreslå därför, att ordinarie lärare

skola vara skyldiga att mot särskild ersättning tjänstgöra högst fyra

veckotimmar utöver den för tjänsten stadgade undervisningsskyldigheten.

Lärare, som tjänstgör vid mer än en skola med tidsödande resor mellan

skolorna, bör dock i regel icke åläggas sådan tjänstgöring.

Slutligen föreslå de sakkunniga, att för ordinarie övningslärare skall

öppnas samma möjlighet att beviljas nedsättning av tjänstgöringstiden mot

A-, B- eller C-avdrag å lönen, som gäller för ordinarie statliga ämneslärare.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

25

Extra ordinarie anställning. För närvarande kan extra ordinarie anställning

beredas övningslärare vid statliga skolor, så snart undervisningsskyldigheten

omfattar minst 8 veckotimmar. För statstjänstemän i allmänhet

fordras i regel full tjänstgöring för sådan anställning; dock att extra ordinarie

anställning kan erhållas vid minst halvtidstjänstgöring. Vid de högre

kommunala skolorna är minimigränsen för extra ordinarie anställning av

övningslärare 20 veckotimmar.

De sakkunniga föreslå, att övningslärare även i fortsättningen skola kunna

erhålla extra ordinarie anställning, även om de icke ha full tjänstgöring.

Minimigränsen föreslås emellertid till 15 veckotimmar för alla övningslärare.

De extra ordinarie lärarna skola dessutom enligt förslaget kunna åläggas

mera omfattande tjänstgöring, i första hand inom intervallen 15—30

veckotimmar, men därutöver ytterligare 4 veckotimmar, liksom de ordinarie

övningslärarna.

Till stöd för dessa förslag anföres i betänkandet:

Enligt de sakkunnigas provorganisation skulle vid de högre skolformerna

antalet tjänster med låga timtal avsevärt reduceras. Bland annat skulle

tjänster å 8—14 veckotimmar vid de högre skolformerna minska från 584

till 222. Vid folkskolan är antalet tjänster med låga timtal redan nu ganska

ringa. Genomföras de sakkunnigas förslag, torde övningslärarna sålunda

kunna räkna med att några år efter examen erhålla tjänster å minst 15

veckotimmar. Heltidstjänster kunna de däremot icke påräkna förrän efter

åtskilliga års tjänstgöring.

På grund av det anförda anse de sakkunniga, att övningslärare liksom

nu böra kunna erhålla extra ordinarie anställning, även om de icke ha full

tjänstgöring. Befordringsgången skulle eljest bli betydligt sämre för dem än

för ämneslärare och förvaltningspersonalen i allmänhet. Minimigränsen bör

emellertid kunna fastställas till 15 veckotimmar, d. v. s. halvtidstjänstgöring

eller den tjänstgöring, som eljest inom statsförvaltningen är minimigräns

för extra ordinarie anställning. Detta innebär en höjning av det erforderliga

timtalet för de statliga skolornas övningslärare men en sänkning

för de högre kommunala skolornas.

Timtalen å icke-ordinarie övningslärartjänster torde ofta komma att variera

från år till år. Inträdande växlingar i timtalen i övningsämnen komma

sålunda nästan uteslutande att beröra de icke ordinarie tjänsterna, eftersom

ordinarie lärare så vitt möjligt skola beredas konstant full tjänstgöring.

Dessutom torde kombinationer av undervisning vid olika skolor stundom

behöva ändras, utökas eller indragas. De extra ordinarie lärarna böra

därför kunna åläggas att inom en relativt vid intervall fullgöra undervisning

det antal timmar, som från år till år kan erfordras. De sakkunniga

förorda att intervallen skall omfatta 15—30 veckotimmar. Dessutom böra

extra ordinarie lärare liksom ordinarie lärare vara skyldiga att mot särskild

ersättning tjänstgöra ytterligare 4 veckotimmar eller tillhopa 34 veckotimmar.

De sakkunniga föreslå vidare, alt det nuvarande extra ordinariebegreppet

för övningslärarna utbytes mot ett begrepp, som i huvudsak motsvarar det

för folkskolans lärare gällande. Förslaget innebär, att övningslärarna i princip

skola efter eu viss minimitjänstgöring erhålla extra ordinarie anställning,

så snart tiden för anställningen uppgår till minst en termin och tjänst
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

göringen omfattar minst 15 veckotimmar. Till stöd för detta förslag anföra

de sakkunniga följande.

Vid de allmänna läroverken är antalet extra ordinarie befattningar i olika

övningsämnen bestämt av Kungl. Maj :t. Befattningarna äro egentligen icke

knutna till särskilda skolor utan till befattningshavarna, vilka av skolöverstyrelsen

antagas till extra ordinarie lärare »vid de allmänna läroverken».

Om en sådan extra ordinarie lärare överflyttas från en skola till en annan,

följer också den extra ordinarie befattningen med honom. Vid andra statliga

skolformer däremot äro de extra ordinarie befattningarna stundom

knutna till viss läroanstalt. Så är också förhållandet med de högre kommunala

skolorna, där Kungl. Maj :t för varje särskilt fall medgiver inrättande

av extra ordinarie tjänst, vilken sedan tillsättes av vederbörande

skolstyrelse. Vid folkskola förekommer extra ordinarie anställning för övningslärare

endast i ringa omfattning.

Om efter genomförandet av de sakkunnigas förslag rätten till extra ordinarie

anställning skulle knytas till särskilda tjänster, konune sådan anställning

otvivelaktigt i ganska många fall ej att beredas övningslärare med

minst 15 veckotimmars undervisning, även om medel till sådana tjänster

vore beviljade i erforderlig omfattning. Uppkomme en tjänst med varaktigt

minst 15 veckotimmars undervisning, torde det nämligen dröja ett eller

annat år, innan beslut fattades om dess inrättande såsom extra ordinarie.

Föreläge risk för att timtalet kunde nedgå till mindre än 15 veckotimmar,

skulle en extra ordinarie tjänst sannolikt icke komma att inrättas. Särskilt

å mindre orter kunde det ej sällan inträffa, att under ett eller flera år i

följd undervisning i olika skolor kunde kombineras till en befattning på

minst 15 veckotimmar, utan att tjänsten skulle kunna göras till extra ordinarie.

Bestämmelserna om tjänstgöring vid olika skolor å samma tjänst

skulle vidare medföra, att särskilt i de största städerna en del lärare kunde

påräkna sammanlagt minst 15 veckotimmars undervisning vid statliga och

kommunala skolor men ofta måste få tjänstgöringen förlagd till olika skolor

under olika läsår. För sådana lärare torde extra ordinarie tjänster knappast

komma att inrättas i större utsträckning. Vikarierande lärare å vakanta

ordinarie kommunala övningslärartjänster skulle icke heller kunna innehava

extra ordinarie anställning under denna tjänstgöring. Vid vikariat å

ordinarie statliga övningslärartjänster kunde visserligen en extra ordinarie

lärare förordnas att fullgöra tjänstgöringen, men då torde en annan lärare

utan extra ordinarie anställning i hans ställe få uppehålla en tjänstgöring

av lägst 15 veckotimmar.

Systemet med till vissa skolor knutna extra ordinarie tjänster ställer sig

sålunda så pass ogynnsamt för övningslärarna, att de sakkunniga icke anse

sig kunna förorda detsamma. Något gynnsammare skulle situationen bliva,

om på sätt, som nu tillämpas vid de allmänna läroverken, extra ordinarie

anställning knötes till lärarna och dessa kunde placeras vid varje av regleringen

berörd statlig eller kommunal skola. En sådan anordning kan emellertid

icke gärna genomföras utan centraliserad tillsättning av icke ordinarie

tjänster. Även de kommunalt anställda extra ordinarie övningslärarna

skulle sålunda förordnas av skolöverstyrelsen. De sakkunniga anse, att ett

sådant ingrepp icke bör ske i de kommunala myndigheternas rätt att själva

tillsätta sina lärare. Anordningen i fråga skulle också medföra en icke önskvärd

belastning för den centrala administrationen.

För folk- och småskollärare tillämpas efter 1942 års lönereglering ett mer

automatiskt verkande system. Vid folkskolorna finnas numera icke några

särskilda extra ordinarie tjänster, utan varje för minst en termin anställd

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

27

lärare med full tjänstgöring anses ha extra ordinarie anställning, därest

lian fyller behörighetsvillkoren för extra ordinarie anställning och ledigforklarande

ägt rum, då så fordras. Anledningen till införandet av detta system,

som visat sig fungera väl, var i första hand folkskolans uppdelning på

mindre enheter utan organisatoriskt samband med varandra vid tjänstetidsättning.

Systemet företer till sina verkningar viss likhet med det, som tilllämpas

för befattningshavarna vid de statliga verken. Där finnas visserligen

formellt sett extra ordinarie tjänster, men antalet tjänster i de lagre lönegraderna

är icke konstant, och tjänstemännen bruka efter viss tid befordras

till extra ordinarie oberoende av det förutvarande antalet extra ordinarie

tjänster. I praktiken är sålunda icke heller här den extra ordinarie anställningen

knuten till på förhand bestämda tjänster.

De sakkunniga vilja förorda ett liknande system för ovnmgslararna. I

princip böra övningslärarna efter en viss minimitjänstgöring erhålla extra

ordinarie anställning, så snart tiden för anställningen uppgår till minst en

termin och tjänstgöringen omfattar minst 15 veckotimmar. Möjligheterna

att bereda övningslärarna pensionsberättigande anställning skulle i sa fall

betydligt ökas, och de skulle i regel kunna påräkna att efter några ar erhalla

sådan anställning. Vidare skulle befordran till extra ordinarie anställning

bli jämnare, och det skulle icke i lika hög grad som eljest bero av tillfälligheter,

om en lärare kunde vinna extra ordinarie anställning eller icke.

Lärarna skulle också lättare kunna överflyttas från en skola till en annan

utan att förlora den extra ordinarie anställningen. Slutligen skulle skolöverstyrelsens

arbete med organisationen av tjänstgöringen underlättas högst

väsentligt. ,.

Med det föreslagna systemet följer, att en lärare, som erhållit extra ordinarie

anställning, måste vara beredd att särskilt under de första aren mista

sin anställning som extra ordinarie, om timtalet å tjänsten skulle sjunka

under 15 veckotimmar eller om den tjänst han uppehållit blir tillsatt med

ordinarie innehavare. Han kan i så fall få övergå till icke pensionsberattisande

tiänstsörins med sämre avlöningsförmåner. Statligt anställd extra ordinarie

lärare torde icke heller kunna bibehållas vid sin rätt till ersättning

för flyttningskostnader. De sakkunniga vilja icke underskatta tyngden av

dessa invändningar, men finna å andra sidan, att övningslärarna med eu

annat system överhuvud taget icke skulle kunna påräkna extia ordinarie

anställning under den tid, som deras enligt de sakkunnigas förslag extra oidinarie

anställning skulle kunna betraktas såsom mindre säker. Vissa ogynnsamma

konsekvenser borde också kunna elimineras genom specialbestammelser,

som de sakkunniga ämna föreslå, t. ex. angående tnnlarararvodena.

I det stora hela skulle enligt de sakkunnigas mening det föreslagna systemet

vara förmånligt för övningslärarna. Att en dylik förmån är väl motiverad

med hänsyn till övningslärarnas befordringsgång, ha de sakkunniga ovan

framhållit. „

De sakkunniga vilja i detta sammanhang erinra om att 194a ars lonekommitté

hland annat uttalat följande: »Det synes lönckommittén angelaget,

att de förmåner, som den extra ordinarie anställningen bereder, skola kunna

tillkomma tjänstemännen, även om anställningens varaktighet icke ar tullt

säker. Härav följer å andra sidan, att extra ordinarie tjänsteman hor kunna

entledigas, bland annat, om den extra ordinarie tjänsten blir överflödig.»

(SOU 1946: 48 sid. 18.) .

För statsverket skulle det angivna systemet med extra ordinarie anställning,

som icke är knuten till vissa tjänster, icke medföra några svåröveisk

åd liga ekonomiska konsekvenser. Antalet limmar i olika övningsämnen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

och skolor skall fastställas i enlighet med i timplaner eller eljest meddelade

direktiv, och angående undervisningsavdelningarnas storlek finnas redan

föreskrifter eller kunna ytterligare föreskrifter utfärdas. Antalet lärartimmar

i olika övningsämnen är sålunda i stort sett begränsat genom författningar

eller eljest utfärdade direktiv. I den mån en prövning i det enskilda

tallet blir nödvändig, bör den ligga hos skolöverstyrelsen.

Beträffande folk- och småskollärare gäller vidare, att de betraktas som

extra ordinarie, även då de från början varit förordnade för del av termin i

ett skoldistrikt men förordnandet i samma distrikt sedan förlängts till terminens

slut. Vidare betraktas anställningen såsom avseende hel termin,

aven om anställningstiden understiger det för terminen gällande dagantalet

med högst fem dagar på grund av avbrott i anställning under terminen, anställnings

tillträdande efter terminens början eller anställnings avslutande

före terminens utgång. Motsvarande bör gälla även för övningslärarna.

För extra ordinarie anställning bör i regel fordras att tjänstgöringen ledigförklarats.

ö

I fråga om allmänna behörighetsvillkor för extra ordinarie anställning

uttala de sakkunniga i första hand, att de extra ordinarie övningslärarna

givetvis skola uppfylla sådana behörighetsvillkor som beträffande hälsotillstånd,

oförvitlig vandel m. m. Men dessutom bör enligt de sakkunnigas

mening för övningslärarna liksom för folk- och småskollärarna gälla, att de

icke bliva berättigade till extra ordinarie anställning, förrän de efter vederbörlig

examen eller behörighetsförklaring fullgjort viss minimitjänstgöring.

Denna tjänstgöring föreslås av de sakkunniga fastställd till 600 timmar.

De sakkunniga anföra i denna fråga bland annat följande.

Enligt folkskolans avlöningsreglemente fordras för anställning som extra

ordinarie lärare, att två år förflutit efter vederbörlig examen och att läraren

efter nämnda examen tjänstgjort minst 256 dagar med full tjänstgöring

i det statliga eller det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet.

Detta innebär, att visserligen två år skola hava förflutit efter examen

men att läraren därunder endast behöver ha tjänstgjort ett år. övningslärarna

kunna under de första åren efter examen icke påräkna full

eller ens halv tjänstgöring. Dessutom kan antalet veckotimmar växla avsevärt

under olika terminer och vid vikariat även under terminerna. Med

hänsyn härtill synes det lämpligast att fordra, att läraren skall ha tjänstgjort

sammanlagt ett visst antal timmar (således icke veckotimmar). De

sakkunniga förorda för sin del timtalet 600, som ungefärligen motsvarar

tjänstgöring 15 veckotimmar under ett läsår (15 X 39 = 585) eller 8 veckotimmar

under två läsår (8 X 2 X 39 = 624).

För underlättande av detta timtals uträknande bör gälla, att vid anställning

med tjänstgöring visst antal veckotimmar antalet veckotimmar må

multipliceras med det antal veckor, som få tillgodoräknas.

I anslutning till vad som föreskrives i läroverksstadgan bör nu nämnda

tjänstgöring kunna fullgöras vid skola, som omfattas av löneregleringen,

eller vid musikhögskolan, gymnastiska centralinstitutet, konstfackskolan i

Stockholm, försvarets läroverk, kommunalt gymnasium, central verkstadsskola,

statsunderstödd kommunal yrkes- eller lärlingsskola, statsunderstödd

folkhögskola eller enskild skola under skolöverstyrelsens omedelbara inseende.

Fiån ifrågavarande krav pa tjänstgöring efter behörighetsförklaring bör

dock skolöverstyrelsen äga att helt eller delvis dispensera dels lärare, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

29

innan han av överstyrelsen förklarats behörig till övningslärartjänst, under

längre tid undervisat i det eller de ämnen, som ingå i sådan tjänst, eller i

motsvarande praktiska läroämnen eller yrkesämnen, dels övningslärare, som

är behörig att anställas som extra ordinarie folk- eller småskollärare.

I anslutning härtill uttala de sakkunniga, att de föreslagna behörighetsvillkoren

böra uppställas även för ordinarie anställning, även om de där i

regel torde sakna praktisk betydelse.

I fråga om extra ordinarie övningslärares avlöning uttala de sakkunniga

i detta sammanhang, dels att det nuvarande systemet, enligt vilket lönen

varierar i förhållande till tjänstgöringens omfattning, bör bibehållas, varvid

lön enligt löneplanen bör utgå vid full tjänstgöring, d. v. s. 30 veckotimmar,

dels ock att extra ordinarie övningslärare böra erhålla kalenderårsavlöning.

Slutligen göra de sakkunniga bl. a. följande uttalanden i fråga om extra

ordinarie övningslärares anställningstid.

Extra ordinarie övningslärare bör anställas tillsvidare, där ej tiden för

tjänstgöringens upphörande från början kan angivas. Det är av vikt, att

tidpunkten för anställningens upphörande så vitt möjligt angives redan

vid anställandet av läraren. Kan icke en bestämd tidpunkt angivas, bör dock

mången gång tiden för anställningen kunna angivas på annat sätt, exempelvis

så länge viss annan lärare åtnjuter tjänstledighet eller så länge en tjänst

är vakant.

Då extra ordinarie lärare skall erhålla lön även under ferietid, bör extra

ordinarie anställning räknas från ingången av ifrågavarande kalenderhalvår.

Tjänstgöringen skall som nämnts regelmässigt börja med ingången av

höstterminen, men även då läraren under en termin erhåller extra ordinarie

anställning efter tidigare timläraranställning, bör den extra ordinarie anställningen

räknas retroaktivt från kalenderhalvårets början. Är tjänstgöring avsedd

att fortgå till slutet av en termin, bör likaså den extra ordinarie anställningen

räknas till utgången av samma kalenderhalvår. Om en vid en

skola anställd extra ordinarie lärare icke kan påräkna fortsatt tjänstgöring

vid skolan under hela den följande höstterminen, skall den extra ordinarie

anställningen anses upphöra den 1 juli. Läraren skulle eljest uppbära väl

stor lön under sommarferierna utan att utföra motsvarande arbete under

höstterminen. Skall däremot tjänstgöringen upphöra under pågående vårtermin,

bör den extra ordinarie anställningen anses upphöra vid samma

tidpunkt, som tjänstgöringen upphör.

Entledigande av extra ordinarie lärare bör ske skriftligen senast tre månader

före anställningens upphörande, utom då läraren anställts för viss tid

eller då timtalet från början av en termin nedgår från minst 15 till mindre

än 15 veckotimmar. Har en lärare gjort sig skyldig till tjänstefel, behöver

icke heller fastställd uppsägningstid iakttagas.

Timläraranställning. Vid de statliga skolorna fanns vid betänkandets avgivande

förutom extra ordinarie anställning tre olika anställningsformer

för icke-ordinarie övningslärare, nämligen anställning såsom extra lärare,

såsom biträdande lärare och såsom timlärare. Anställningsformen biträdande

lärare tillämpas ej efter den 30 juni 1947.

De sakkunniga föreslå, att utöver ordinarie och extra ordinarie anställning

icke någon annan anställningsform skall förekomma för övningslärare än

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

anställning såsom timlärare, övningslärare skola alltså enligt de sakkunnigas

förslag anställas såsom timlärare dels å varje tjänst med mindre än 15

veckotimmars undervisning, dels å tjänst om 15 veckotimmar eller mera,

om tjänstgöringen icke omfattar hel termin eller om läraren icke äger med

avseende å utbildning eller tidigare tjänstgöring föreskriven behörighet för

extra ordinarie anställning eller tjänsten icke ledigförklarats, då så föreskri

ve s.

Till stöd för sitt förslag ha de sakkunniga anfört följande.

För förordnande som extra lärare erfordras för närvarande anställning

för minst en termin och tjänstgöring av samma omfattning, som är föreskriven

för extra ordinarie lärare. Enligt de sakkunnigas förslag skulle

lärarna i regel kunna påräkna extra ordinarie anställning redan efter två års

tjänstgöring. Under tiden dessförinnan kan det knappast anses föreligga

tillräckliga skäl att tillförsäkra läraren den rätt till bl. a. sjukavlöning, som

för närvarande följer med extra anställning i statens tjänst. Till jämförelse

må påpekas, att extra anställning enligt folkskolans avlöningsreglemente

icke medför rätt till sjukavlöning. Det bör också framhållas, att anställningen

som extra lärare icke haft eller kunnat ha samma betydelse för övningslärare,

vilkas avlöning utgått i proportion till antalet undervisningstimmar,

som för ämneslärare, vilkas undervisningsskyldighet å heltidstjänst varierar

alltefter tjänstgöringens beskaffenhet och den tid, som erfordras för fullgörande

av arbete vid sidan av lektionstimmarna. Innan denna anställningsform

infördes, då motsvarande lärare avlönades såsom timlärare, hade nämligen

lärare med full tjänstgöring i regel lägre ersättning vid undervisning

av lärjungar å högre åldersstadium än å ett lägre åldersstadium. På grund

av vad här anförts ha de sakkunniga ansett, att övningslärare icke skola

kunna anställas som extra lärare. Denna anställningsform har för övrigt

icke heller hittills förekommit för övningslärare vid högre kommunala skolor.

På i stort sett samma grunder ha de sakkunniga uteslutit anställningen

som biträdande lärare. Den har under de senaste åren förekommit Vid

statliga läroanstalter, då lärarens tjänstgöring omfattat endast en del av en

termin eller då läraren icke uppfyllt de för extra lärare fastställda kompetenskraven.

Ersättning har utgått med för motsvarande extra lärare i löneplanen

angivna belopp utan rörligt tillägg och kristillägg men uppräknade

med visst procenttal. Den vid de högre kommunala skolorna förekommande

anställningsformen vikarierande lärare bör likaledes bortfalla.

I samband med detta sitt förslag påpeka emellertid de sakkunniga, att

av den verkställda provorganisationen framgår, att antalet tjänster med en

tjänstgöring av 8—14 veckotimmar vid de högre skolformerna alltjämt skulle

bliva ganska stort. Sammanlagt skulle 222 sådana tjänster kvarstå, varav

69 i gymnastik med lek och idrott. Dessa tjänster torde, uttala de sakkunniga,

vanligen komma att uppehållas av fackutbildade övningslärare, och i

varje fall vore det för skolväsendet önskvärt, att så skedde. På grund härav

förordade de sakkunniga, att då sådan tjänst uppehälles av övningslärare,

som är behörig till extra ordinarie anställning, denne bör vara berättigad

till ett högre arvode än det, som eljest utgår vid timläraranställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

Yttrandena. De sakkunnigas förslag under detta avsnitt ha i huvudsak

lämnats utan erinran i remissvaren. Endast vissa detalj erinringar ha framförts

på sätt av det följande framgår.

Skolöverstyrelsen tillstyrker de förslag, som gälla anställningsformerna,

dock med den reservationen, att timlärare efter viss kortare

tids tjänstgöring borde komma i åtnjutande av motsvarande sociala förmåner

som extra tjänstemän eller i övrigt jämförliga befattningshavare.

Uttalanden av motsvarande innebörd ha gjorts av statsläroverkens rektorsförening

samt av de till tjänstemännens centralorganisation anslutna övningslärarorganisationerna.

(I det följande användes för dessa personalorganisationer

samlingsbeteckningen övningslärarorganisationerna.)

Övning slärarnas centralråd har hemställt, att extra tjänst med därmed

förenade förmåner måtte åtfölja varje tjänstgöring, som under de två närmast

följande åren efter avlagd kompetensexamen fullgöres minst en termin

och omfattar lägst femton veckotimmar. Teckningslärarnas riksförbund

erinrar om att timlärare numera erhåller lön under sjukdom och

hemställer, att denna förmån utsträckes att gälla för lägst åtta veckotimmars

tjänstgöring. Härigenom bleve det icke nödvändigt att bibehålla anställningsformen

extra lärare.

Vad rör nedsättningen av undervisningsskyldigheten

för vissa lärarkategorier anför statskontoret:

Ur synpunkten av att bestämmelserna rörande övningslärarna bliva så

enkla som möjligt och då de skäl, som anförts för en begränsning av veckotimtalet

för full tjänstgöring för lärare vid seminarier och för vissa andra

lärarkategorier icke synas tillräckligt bärande, har statskontoret funnit sig

böra föreslå, att undervisningsskyldigheten vid full tjänstgöring bestämmes

till 30 veckotimmar vid samtliga av löneregleringen omfattade skolformer

och att undantag härifrån medgives allenast ordinarie lärare, som

av schematekniska skäl icke kan beredas fullt antal veckotimmar. Tjänstgöringsskyldigheten

bör dock i sistnämnda fall utnyttjas på annat sätt, exempelvis

genom fyllnadstjänstgöring i annat ämne, i vilket läraren kan

äga kompetens, eller ock utfyllas genom undervisning utanför timplanen.

I detta sammanhang får statskontoret också förorda, att den särbestämmelse,

som gäller beträffande statens skolköksseminarium, att en föreläsningstimme

skall anses motsvara två vanliga undervisningstimmar, upphäves

i samband med löneregleringen.

Skolöverstyrelsen har på vissa av överstyrelsens konsulent för musikundervisning

anförda skäl funnit sig böra föreslå, att musiklärare vid allmänna

läroverk och högre kommunala skolor tillgodoräknas högst en timme

för arbete vid sidan av det rena lektionsarbetet. Av innehållet i en del

till skolöverstyrelsen inkomna yttranden att döma syntes vidare den föreslagna

bestämmelsen om tillgodoräknande av högst tre veckotimmar »då

eljest särskilda skäl föreligga» icke sällan behöva tillämpas i fråga om

lärarinnorna i hushållsgöromål, för vilka det med gällande timplaner förelåge

svårigheter att bereda full tjänstgöring. I detta sammanhang har skolöverstyrelsen

vidare erinrat om att lärarinnorna i hushållsgöromål har vis
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

sa uppdrag i samband med skolmåltidsverksamheten. Tillräcklig erfarenhet

hade emellertid ännu icke vunnits för att överstyrelsen skulle kunna

framlägga förslag om inräknande av sådant arbete i undervisningsskyldigheten.

Svårigheterna att bereda skolkökslärarinnorna full tjänstgöring

vid tillämpning av gällande timplaner ha understrukits av flick- och samskolelärarnas

riksförbund samt av svenska skolköksiärarinnornas förening,

vilken förening vidare framhåller, att en nedsättning av tjänstgöringsskyldigheten

vid undervisning i hushållsgöromål i s. k. hjälpklass, vilken undervisning

vore särskilt krävande, kunde vara skälig samt att ersättning

för skolköksiärarinnornas bestyr med skolmåltidsverksamheten givetvis

borde utgå, varvid främst syntes böra ifrågakomma tillgodoräkning vid bestämmande

av undervisningsskyldigheten.

Övningslärarorganisationerna ha anslutit sig till de sakkunnigas förslag

i denna del med den av skolöverstyrelsen föreslagna ändringen och i samband

härmed understrukit, att en allmänt formulerad bestämmelse rörande

reducerad undervisningsskyldighet för lärare med särskilt krävande

tjänstgöringsförhållanden vore starkt motiverad icke endast då fyllnadstjänstgöring

föranledde tidsödande resor utan även i de fall, då övningslärare

hade att undervisa särskilt stora klassavdelningar eller då han hade

att arbeta med sammanslagna klassavdelningar. Organisationerna ha vidare

framhållit, att även lärare i manlig och kvinnlig slöjd vid seminarierna hade

ett betungande merarbete vid sidan av lektionstimmarna. Även för dessa

lärare kunde en reducering av undervisningsskyldigheten ifrågasättas.

Svenska seminarielärarföreningen har föreslagit, att full tjänstgöring för

samtliga lärare å seminariestadiet räknas vid 27 veckotimmar, och svenska

gymnastikläraresällskapet, att undervisningsskyldigheten för gymnastiklärarna

vid de högre tekniska läroverken får nedsättas en eller annan

veckotimme med hänsyn främst till läsårets och lektionstimmarnas längd

vid dessa läroanstalter.

Slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund har fäst uppmärksamheten på att

för folk- och småskollärare undervisningsskyldigheten reduceras med fyra

veckotimmar vid tjänstgöring i hjälp- och psykopatklass. Förbundet anser

att motsvarande stadgande bör gälla även för slöjdlärare med dylik tjänstgöring.

Beträffande skyldigheten att utöver fastställd undervisningsskyldighet

fullgöra högst fyra veckotimmar har skolöverstyrelsen ställt sig något

tveksam.

Vidkommande de allmänna behörighetsvillkoren för extra

ordinarie anställning har överstyrelsen för yrkesutbildning påpekat, att de

sakkunniga förordat, att stipulerad tjänstgöring efter avlagd examen bl. a.

skulle få fullgöras vid statsunderstödd kommunal yrkes- eller lärlingsskola.

överstyrelsen yrkar härvidlag på en utvidgning i så måtto, att tjänstgöringen

skulle få fullföljas vid statsunderstödd kommunal anstalt för yrkesundervisning

utan inskränkning. Svenska skolköksiärarinnornas förening har

föreslagit, att sådan tjänstgöring, varom här är fråga, måtte få fullgöras

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

vid samtliga läroanstalter, som stå under skolöverstyrelsens, överstyrelsens

för yrkesutbildning, lantbruksstyrelsens, medicinalstyrelsens och socialstyrelsens

omedelbara inseende, såsom vid lanthushållsskolor, sjuksköterskeskolor

och hemvårdarinnekurser.

Vad slutligen rör inrättandet av nya tjänster har slöjdoch

grkeslärarnas riksförbund uttalat den önskan, att skoldistrikt bör vara

skyldigt att vidtaga åtgärder för ordnande av övningslärartjänst, så snart

tillräckligt antal undervisningstimmar i de olika skolformerna finnes för

en tjänst inom distriktet. Sveriges slöjdlärarinneförening föreslår, att skoldistrikten

skola kunna åläggas att inrätta extra ordinarie tjänster i kvinnlig

slöjd. Föreningen anser, att facklärare, där timtalet inom distriktet är

tillräckligt, bör handhava undervisningen i kvinnlig slöjd. Federationen

Sveriges allmänna folkskollörarförening åter har starkt understrukit, att

vidmakthållandet av klasslärarsystemet måste anses som en av folkskolans

förnämsta tillgångar, särskilt under de sex första skolåren. Ett förstärkande

av anställnings- och avlöningsförhållandena finge inte föra med sig,

att övningsämnena i folkskolan helt överlämnades åt övningslärare. Folkskolans

lärare funne i sådana undervisningsgrenar som exempelvis ämnena

slöjd och gymnastik utomordentligt goda medel att lära känna sina elevers

anlag och utöva inflytande på dem. I lärarens fostrande uppgift vore detta

av allra största betydelse.

Departementschefen. I likhet med de sakkunniga anser jag det icke vara

erforderligt, att för övningslärare tagas i anspråk andra anställningsformer

än ordinarie och extra ordinarie anställning samt anställning såsom timlärare.

Jag lämnar vidare min anslutning till de sakkunnigas förslag rörande

inrättande av övningslärartjänster och är sålunda icke beredd att biträda

framförda önskemål om att Kungl. Maj :t skulle bemyndigas ålägga

skoldistrikt att inrätta ordinarie tjänster även i andra övningsämnen än

hushållsgöromål. Någon risk att ett genomförande av sakkunnigförslaget i

förevarande del skulle medföra svårighet att vidmakthålla klasslärarsystemet

vid folkskolan synes mig knappast föreligga.

Frågan om med timläraranställning förenade löne- och andra förmåner

anser jag böra behandlas i samband med att förslag till avlöningsreglemente

för övningslärare framlägges för riksdagen. Jag får emellertid erinra,

att för läsåret 1947/48 meddelats särskilda bestämmelser angående

timarvoden åt vissa lärare i övningsämnen, bland annat innebärande, att

timlärare under vissa angivna förutsättningar erhålla del av arvode jämväl

under sjukdom. Då även efter ett genomförande av de sakkunnigas

förslag på det organisatoriska området ett relativt stort antal övningslärare

komma att vara anställda såsom timlärare, avser jag att närmare överväga,

i vilken utsträckning dessa timlärare böra komma i åtnjutande av

sociala förmåner.

Vad rör nedsättningen av undervisningsskyldigheten anser jag mig, på

av de sakkunniga anförda skäl, böra biträda föreliggande förslag. Med hän
3

Bilianq till riksdagens protokoll 1948. 1 samt Nr 136.

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

syn till vad statskontoret framhållit, finner jag mig emellertid icke kunna

tillstyrka generell nedsättning av undervisningsskyldigheten för ytterligare

lärarkategorier. Jag får vidare understryka, att nedsättning av undervisningsskyldigheten

på grund av krävande tjänstgöringsförhållanden

samt av schematekniska eller andra skäl endast bör medgivas under iakttagande

av största återhållsamhet. Till frågan om undervisningsskyldigheten

för vissa gymnastiklärare återkommer jag i det följande vid behandlingen

av frågan om lönegradsplacering av övningslärarna.

Vad slutligen rör de allmänna behörighetsvillkoren finner jag icke skäl

föreligga att, med hänsyn till vad härutinnan framhållits från vissa personalsammanslutningar,

förorda ändring av de sakkunnigas förslag. Frågan

om en eventuell utvidgning av den kategori läroanstalter, vid vilken den

för extra ordinarie anställning erforderliga tjänstgöringen efter vederbörlig

examen skulle få fullgöras, bör därför övervägas först sedan tillräckliga

erfarenheter vunnits för frågans bedömande.

Tjänstgöring vid olika skolor.

De sakkunniga. I fråga om tjänstgöring vid olika skolor innebära de sakkunnigas

förslag i huvudsak följande. Undervisning vid en skolform, som

ingår i löneregleringen, skall kunna kombineras med undervisning vid varje

annan sådan skolform, där så befinnes lämpligt. — Undervisning vid olika

skolor skall kunna förenas till enhetliga tjänster, dock endast om det sammanlagda

timtalet vid skolorna uppgår till så stort antal veckotimmar, att

det berättigar till extra ordinarie anställning. Därutöver föreslås i detta hänseende,

att om en tjänst å minst 15 veckotimmar med undervisningen förlagd

till olika skolor uppehälles av timlärare, denne skall anses ha en enhetlig

anställning på samma sätt som ordinarie och extra ordinarie lärare.

— Ett system med huvudtjänst och fyllnadstjänstgöring skall läggas till

grund för övningslärarnas kombinerade tjänstgöring, övningslärartjänst

skall alltså vara placerad vid en enda skola. — I regel skall en övningslärartjänst

med tjänstgöring vid mer än en skola vara placerad vid den

skola, där större delen av tjänstgöringen fullgöres. Vissa undantag böra dock

förekomma. — övningslärarna skola i princip vara skyldiga att utföra fyllnadstjänstgöring.

Skyldigheten skall icke vara begränsad till något visst

timtal men den skall endast avse sådana skolformer, som omfattas av löneregleringen,

samt dessutom kommunala gymnasier. Det bör skapas garantier

mot att tjänstgöringen organiseras så, att den medför större olägenheter

för lärarna. — övningslärarna skola icke äga rätt till fyllnadstjänstgöring.

— I vissa fall bör man vid fyllnadstjänstgöring kunna bortse från mindre

brister i lärares formella behörighet. — Vid kombinerad tjänstgöring skall

lön utgå, som om hela tjänstgöringen fullgjorts vid den skola, vid vilken

huvudtjänsten är placerad. Timlärararvode vid fyllnadstjänstgöring skall

dock alltid utgå med det belopp, som gäller för den skola, där undervis
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

35

ningen fullgöres, och efter den ortsgrupp, till vilken nämnda skola hänförts.

All avlöning skall utbetalas vid den skola, där huvudtjänsten är placerad.

— För i anledning av fyllnadstjänstgöring företagna resor skall en övningslärare

erhålla ersättning. I vissa fall skall även traktamentsersättning utgå.

Ersättningens storlek skall bestämmas av skolöverstyrelsen. — De beslutande

myndigheterna för den skola, där huvudtjänsten är placerad, skola

beträffande läraren ha i huvudsak samma befogenheter — i den mån dessa

icke överlåtits på central myndighet — som om läraren hade haft hela sin

tjänstgöring vid skolan i fråga. Dock skall även den andra skolan ha möjlighet

att bevaka sina intressen.

Skolformer. Efter att ha framhållit, att det är en väsentlig förutsättning

för genomförandet av de sakkunnigas förslag till lönereglering, att tjänstgöring

vid olika skolor kan förenas till enhetliga tjänster, uttala de sakkunniga

i fråga om de skolformer, vid vilka en kombinerad tjänstgöring bör

kunna förekomma, i huvudsak följande.

Vid de av löneregleringen berörda skolformerna ha övningslärarna i stort

sett likartade tjänstgöringsförhållanden. Kombinationer mellan dessa skolor

medföra därför i regel knappast särskilda svårigheter i fråga om tjänstgöring

eller i lönetekniskt hänseende. De sakkunniga förorda med hänsyn härtill,

att undervisning vid en skolform, som ingår i löneregleringen, bör kunna

kombineras med undervisning vid varje annan sådan skolform, där så befinnes

lämpligt. Beträffande fortsättningsslcolor råda dock speciella förhållanden.

Vidare bör, såsom i kapitlet Löneregleringens omfattning framhållits, i

av lönereglering berörd tjänst få inräknas tjänstgöring vid kommunalt gymnasium,

central verkstadsskola eller annan statlig skola eller vissa andra

skolor, om skolöverstyrelsen finner skäl därtill föreligga. Den skola, som

mottager läraren för tjänstgöring, bör givetvis ersätta avlöningskostnaderna.

Timtalet å kombinerade tjänster. De sakkunniga framhålla, att de genom

sitt förslag till förenande av undervisning vid olika skolor till enhetliga

tjänster framför allt avse att i större utsträckning bereda övningslärarna

ordinarie eller extra ordinarie anställning med därmed förenad rätt till pension,

sjukavlöning, sjukvårdsförmåner in. in. Vissa krav måste emellertid

uppställas på tjänsternas timtal, för att ett dylikt förenande till enhetliga

tjänster skall kunna verkställas. Härom anföres i betänkandet:

Enligt de sakkunnigas förslag skulle för ordinarie anställning fordras

full tjänstgöring och för extra ordinarie anställning tjänstgöring om i regel

minst 15 veckotimmar, medan tjänster med lägre antal veckotimmar

skulle berättiga endast till timläraranställning. Då timlärararvode utgår, är

det emellertid särskilt beträffande tjänster å mindre än 15 veckotimmar

för läraren av mindre betydelse, om hans undervisning vid olika skolor betraktas

som en enhetlig tjänst eller som skilda tjänster. De sakkunniga anse

därför, att undervisning vid olika skolor skall kunna förenas till enhetliga

tjänster, endast om det sammanlagda timtalet vid skolorna uppgår till så

stort antal veckotimmar, att det berättigar till extra ordinarie anställning.

Tjänster å minst 15 veckotimmar måste emellertid uppehållas av timlärare,

dels om innehavaren ännu icke blivit behörig till extra ordinarie anställning,

dels vid vikariat under kortare tid än eu termin, dels om föreskrivet

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

ledigförklarande icke ägt rum. I sådana fall kan det vara en fördel för timläraren,

att anställningen betraktas som enhetlig. Har han erhållit anställning

efter ledigförklarande, bör t. ex. nytt ledigförklarande icke äga rum,

om han sedermera blir behörig till extra ordinarie anställning. Ur administrativ

synpunkt torde det också bli enklare att i detta hänseende tillämpa

samma bestämmelser på en tjänst oavsett den för läraren gällande anställningsformen.

De sakkunniga anse därför, att om en tjänst å minst 15 veckotimmar

med undervisningen förlagd till olika skolor uppehälles av timlärare,

denne skall anses ha en enhetlig anställning på samma sätt som ordinarie

och extra ordinarie lärare.

Huvudtjänst och fyllnadstjänstgöring. De sakkunniga lämna först en redogörelse

för de olika möjligheter, som för närvarande finnas reglerade i

fråga om övningslärares tjänstgöring vid flera skolor samtidigt. Det framhålles,

att det om samtliga fall, då en övningslärare för närvarande tjänstgör

vid mer än en skola, gäller, att förordnandena äro formellt sett helt

oberoende av varandra. Kombinationen är därför av mer tillfällig karaktär.

Initiativet till sådan dubbel eller i en del fall flerdubbel anställning har

icke heller utgått från central myndighet utan fått tagas av vederbörande

lärare själv, möjligen av rektorerna vid berörda skolor.

De sakkunniga framhålla härefter, att om undervisningen vid olika skolor

förenas till en tjänst, måste tjänstens ställning i förhållande till skolorna

närmare regleras. Om de möjligheter, som därvid yppa sig, och om vissa

praktiska frågor i samband med det system, som de sakkunniga välja, anföres

i betänkandet:

En möjlighet vore att betrakta en sådan tjänst såsom gemensam för skolorna.

Då måste emellertid för skolornas samarbete vid tillsättning av lärare

och handläggning av andra frågor rörande läraren införas regler, som i flera

hänseenden skulle väsentligt avvika från nu gällande bestämmelser. Om

tjänstgöring vid en av skolorna efter någon tid skulle behöva utbytas mot

tjänstgöring vid en annan skola, måste också tjänsten ombildas och nytt tillsättningsförfarande

eventuellt äga rum. Vidare måste ofta tjänstgöring vid

statliga och kommunala skolor kombineras, och en tjänst skulle då samtidigt

vara statlig och kommunal. De sakkunniga kunna icke förorda ett sådant

system.

Däremot synas knappast några mera vägande erinringar kunna göras

mot ett system med huvudtjänst och fyllnadstjänstgöring, motsvarande den

anordning, som under senare tid tillämpats, då lärare vid folk- och småskoleseminarierna

på grund av tillfällig minskning av antalet undervisningsavdelningar

fått utföra viss del av sin tjänstgöring vid andra läroanstalter. De

sakkunniga anse, att detta system bör läggas till grund för övningslärarnas

kombinerade tjänstgöring. Övningslärartjänst bör alltså vara placerad vid

en enda skola. Med denna huvudtjänst bör fyllnadstjänstgöring vid annan

skola kunna förenas såväl vid inrättandet av tjänsten som senare, och fyllnadstjänstgöring

vid en skola bör kunna utbytas mot sådan tjänstgöring vid

annan skola, utan att tjänsten därigenom anses ändra karaktär eller nytt

ledigförklarande blir erforderligt. I sådana fall, då flera kommunala skolor

ha gemensam styrelse, bör dock tjänsten kunna avse de under styrelsen sorterande

skolorna utan att vara knuten till en av dessa skolor. Vid folkskolan

bör vidare läraren vara anställd inom skoldistriktet och ej vid en bestämd

folkskola.

opaginerad Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

För huvudtjänsten torde i stort sett kunna gälla de bestämmelser, som

avse övningslärartjänster i allmänhet.

Huvudtjänstens placering. Som förut nämnts anse de sakkunniga, att en

övningslärartjänst med tjänstgöring vid mer än en skola i regel bör vara

placerad vid den skola, där större delen av tjänstgöringen fullgöres. Dock

bör detta enligt de sakkunnigas mening ej alltid vara avgörande för tjänstens

placering vid inrättandet av en ordinarie tjänst. Om t. ex., uttala de

sakkunniga, beträffande en sådan tjänst, som omfattar tjänstgöring vid ett

högre allmänt läroverk och en kommunal mellanskola, kan förutses, att

huvuddelen av tjänstgöringen redan inom något eller några år kommer att

förläggas till den kommunala mellanskolan, bör den redan från början

placeras vid den kommunala mellanskolan, även om tjänstgöringen där till

att börja med skulle vara mindre omfattande än vid det högre allmänna

läroverket. Likaså bör en ordinarie tjänst bibehållas vid den skola, där

den är placerad, så länge samma innehavare uppehåller tjänsten, även om

timtalet där skulle minskas, så att det blir lägre än vid den andra skolan.

Innan ny innehavare tillsättes, bör i sådant fall prövas, om icke tjänsten

bör överflyttas till sistnämnda skola.

Om vissa frågor, som kunna uppkomma när det gäller placering av ickeordinarie

tjänst, anföra de sakkunniga:

Icke-ordinarie tjänst bör automatiskt placeras vid den skola, som har det

största antalet undervisningstimmar å tjänsten. Någon överflyttning bör

dock icke förekomma under pågående läsår och icke heller i sådana fall, då

på grund av förhållanden, som ej kunnat förutses, timtalen förskjutits efter

skolöverstyrelsens beslut rörande timfördelningen för nästfoljande läsår.

Växlingar i tjänstens placering alltefter mindre förskjutningar i timtalen

måste ävenledes anses mindre lämpliga såväl för läraren som skolorna.

Sålunda måste läraren få nytt förordnande, och utfärdande av tjänstgöringsbetyg

försvåras. Tillhöra skolorna olika ortsgrupper, kommer lärarens

avlöning att växla, vilket även blir fallet, om lönegradsplaceringen ändras.

Det kan också förefalla rimligt, att en kombinerad icke-ordinarie tjänst

med tjänstgöring vid samrealskola och kommunal mellanskola med huvudtjänsten

från början vid den statliga skolan får, åtminstone till uppkommande

vakans, ha huvudtjänsten kvar å denna skola, även om timtalet i

den kommunala skolan skulle stiga och bliva något högre än i samrealskolan.

På grund härav bör skolöverstyrelsen äga befogenhet att besluta om

annan placering av icke-ordinarie tjänst än vid den skola, som har det

högsta timtalet "å tjänsten. Tjänstgöring vid skola, som ej ingår i löneregleringen,

skall givetvis alltid anses som fyllnadstjänstgöring.

Lärarnas skyldighet att åtaga sig fyllnadstjänstgöring. De sakkunniga

ha flerstädes i betänkandet påpekat, att det är av stor vikt att möjligheterna

att organisera kombinerade tjänster tillvaratagas. Särskilt å mindre

orter bliva kombinationsalternativen ganska få, och i många fall gives endast

en enda möjlighet. Om i sådana fall en lärare vid eu skola skulle kunna

vägra att utföra fyllnadstjänstgöring vid en annan skola med lågt timtal,

skulle den särskilde övningslärare, som måste anställas vid den senare

skolan, enligt de sakkunnigas uppfattning få mycket otillfredsställande

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

tjänstgöring. Det syntes då bliva svårt att erhålla en kvalificerad facklärare,

och skolan kunde rent av få nöja sig med lärare utan föreskriven utbildning.

Både för skolväsendet och övningslärarkåren är det alltså ett

intresse, att den enskilde läraren icke obehörigen skall kunna vägra att

utföra fyllnadstjänstgöring. De sakkunniga anse därför, att övningslärarna

i princip skola vara skyldiga att utföra fyllnadstjänstgöring. Detta bör enligt

de sakkunnigas mening gälla icke endast, när en tjänst ledigförklarats

med angivande av fyllnadstjänstgöring vid viss skola, utan även eljest, när

det ur undervisningens synpunkt kan anses motiverat att kombinera tjänstgöring

vid två eller flera skolor. Fyllnadstjänstgöring vid en skola bör också

kunna utbytas mot sådan tjänstgöring vid annan skola.

Skyldigheten att utföra fyllnadstjänstgöring bör dock enligt de sakkunnigas

uppfattning avse endast sådana skolformer, som omfattas av löneregleringen,

samt dessutom kommunala gymnasier. Fyllnadstjänstgöring vid

andra skolformer bör kunna äga rum endast efter lärarens medgivande.

I regel torde fyllnadstjänstgöringen, om fyllnadstjänstgöring icke varit bestämd

redan vid ledigförklarandet, icke komma att omfatta något större

antal veckotimmar. De sakkunniga ha emellertid icke ansett, att skyldigheten

att fullgöra fyllnadstjänstgöring bör begränsas till något visst timtal.

En extra ordinarie lärare å eu tjänst å exempelvis 18 veckotimmar bör sålunda,

uttala de sakkunniga, sedermera kunna åläggas fyllnadstjänstgöring

vid annan skola med högst 16 veckotimmar, så att den sammanlagda

undervisningsskyldigheten uppgår till maximitjänstgöring eller 34 veckotimmar.

I regel bör dock tjänstgöringen icke överstiga 30 veckotimmar.

Sedan de sakkunniga uppdragit dessa riktlinjer för bestämmandet av lärarnas

skyldigheter att åtaga sig fyllnadstjänstgöring, framhålla de, att det

för lärarna i allmänhet innebär en del olägenheter att tjänstgöra vid två

skolor. Särskilt om skolorna ligga på större avstånd från varandra kunna

dessa olägenheter bliva avsevärda. När en lärare av särskilda skäl icke önskar

åtaga sig en fyllnadstjänstgöring, bör därför enligt de sakkunnigas

mening försök göras att så vitt möjligt organisera tjänstgöringen på annat

sätt. De sakkunniga anse sålunda, att garantier böra skapas mot att tjänstgöringen

medför större olägenheter för lärarna. I detta hänseende anföra

de sakkunniga följande.

frågor om fyllnadstjänstgöring böra avgöras centralt av skolöverstyrelserna.

Vid folkskolan böra dock skoldistrikten efter hörande av statens

folkskolinspektör äga besluta därom.

Ordinarie lärare bör äga företräde framför icke-ordinarie lärare till

tjänstgöring vid den skola, där tjänsten är placerad, såvida ej särskilda förhållanden

föranleda undantag. Finnas vid skolan två eller flera ordinarie

iärare i samma övningsämne, bör den i tjänsten äldre läraren äga sådant

företräde framför den i tjänsten yngre. Icke-ordiaarie lärare däremot bör

icke äga företrädesrätt till tjänstgöring vid den skola, där hans tjänst är

placerad, men i allmänhet torde det befinnas lämpligast att där giva honom

högsta möjliga timtal intill full tjänstgöring.

I vissa fall kunna emellertid skäl föreligga att ej tilldela en övningslärare

all undervisning i ämnet vid en skola. I gymnastik bör undervisningen av

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition in 136.

manliga och kvinnliga lärjungar uppdelas å manliga och kvinnliga -lärare

ej blott på högre åldersstadium, där sådan uppdelning är föreskriven, utan

helst också på lägre stadium, om förhållandena det medgiva. I kvinnlig

slöjd vid skola med enbart kvinnliga lärjungar kan det av schematekniska

skäl vara lämpligast att vid uppdelning av klass i undervisningsavdelningar

anställa två lärarinnor, som samtidigt undervisa var sin avdelning. Om en

lärare i manlig eller kvinnlig slöjd vid tolkskola har lyllnadstjänstgöiing i

kommunal mellanskola eller realskola med lågt timtal i ämnet, bör han kunna

åtaga sig all tjänstgöring i den senare skolan, även om timtalet i folkskolan

skulle vara tillräckligt för full tjänstgöring. Vid folkskola ställer

det sig nämligen i allmänhet lättare att ordna undervisning med ett lägre

timtal i dessa ämnen med hjälp av tillgängliga lärarkrafter. Slutligen kan

det stundom vara ändamålsenligt, att undervisningen i ett övningsämne vid

en skola å en mindre ort fullgöres såsom fyllnadstjänstgöring av en lärare

med huvudtjänst vid en skola å en större ort i närheten, trots att tillfredsställande

tjänstgöring skulle kunna beredas läraren utan nämnda fyllnadstjänstgöring.

Å den större orten torde det nämligen vara avsevärt lättare att

även för ett mindre antal veckotimmars undervisning förvärva kompetent

lärare.

I första hand böra givetvis kombinerade tjänster omfatta skolor a samma

ort, men även skolor "å närliggande orter böra komma i fråga. Kommunikationerna

mellan skolorna böra emellertid i dessa fall vara så goda, att läraren

icke behöver övernatta utanför bostadsorten. Han bör på morgonen eller

förmiddagen kunna resa från den ort, där huvudtjänsten är placerad, till

den skola, där fyllnadstjänstgöring skall ske, och sedan efter ett par timmars

undervisning företaga återresan på eftermiddagen eller kvällen. Stundom

kan det dock vara lämpligt, att läraren två eller tre dagar i följd utför

fyllnadstjänstgöring vid skolan utanför hemorten och övernattar där.

Dock bör en sådan anordning tillämpas endast undantagsvis, dels på grund

av schematekniska svårigheter i övrigt, dels med hänsyn till att den blir

ganska pressande för läraren. Försiktighet bör sålunda iakttagas vid inrättande

av särskilt ordinarie tjänster, som förutsätta dylika åtgärder.

För gymnastik med lek och idrott föreligga speciella förhållanden. Ämnet

förekommer vanligen fyra olika veckodagar för varje undervisningsavdelning.

En lärare med kombinerad tjänstgöring måste alltså minst två dagar

i veckan kunna undervisa vid mer än en skola. När skolorna äro belägna å

olika orter, måste därför kommunikationerna orterna emellan vara särskilt

gynnsamma, om fyllnadstjänstgöring skall kunna lörekomma.

Fyllnadstjänstgöring bör avse helt läsår, såvida icke tjänsten tillträdes

under pågående läsår. Den som vikarierar å tjänst med fyllnadstjänstgöring,

bör dock, oberoende av vikariatets längd, vara skyldig att fullgöra fyllnadstjänstgöringen.

Däremot bör varken ordinarie eller icke-ordinarie lärare

vid eu skola kunna åläggas atl tillfälligtvis, t. ex. på grund av sjukdomsfall

eller annan tjänstledighet under kortare tid än en termin, tjänstgöra

vid annan skola.

Läsåren vid de olika skolformerna kunna börja och sluta vid olika tidpunkter.

För övningslärare med ferier böra sommarferierna icke utan hans

medgivande kunna inskränkas till mindre än 45 dagar.

Kompetenskrav vid fyllnadstjänstgöring. De sakkunniga framhålla, alt

övningslärare i allmänhet bör fylla de formella kompetenskrav, som uppställas

för motsvarande anställning vid den skola, där fyllnadstjänstgöringen

äger rum. Man bör emellertid kunna bortse från mindre brister i den

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

formella behörigheten, om läraren kan anses i sak kompetent att handha

undervisningen, särskilt om fyllnadstjänstgöringen icke omfattar något

större antal veckotimmar. Musiklärare bör t. ex. kunna utföra fyllnadstjänstgöring

vid folk- och småskoleseminarium, även om han icke avlagt

högre organistexamen, och vid folkskola anställd lärarinna i hushållsgöromål,

vilken genomgått å lanthushållning inriktad utbildning, bör kunna

fullgöra fyllnadstjänstgöring vid skolformer, där denna utbildning eljest ej

godtages.

Avlöningsfrågor. Till stöd för sitt förslag, att lön vid kombinerad tjänstgöring

skall utgå, som om hela tjänstgöringen fullgjorts vid den skola där

huvudtjänsten är placerad, anföra de sakkunniga följande.

Vid fyllnadstjänstgöring i skolform med högre lönegradsplacering än

den, som är fastställd för huvudtjänsten, skulle det vara möjligt att låta ett

tilläggsarvode utgå, som motsvarade skillnaden i lön mellan de båda lönegraderna,

men om huvudtjänsten har den högre lönegradsplaceringen, kan

ett motsvarande avdrag knappast göras. En annan utväg vore att fastställa

viss reducering av timtalet vid fyllnadstjänstgöring i skolor med högre lönegradsplacering

än huvudtjänstens och motsvarande ökning av timtalet vid

fyllnadstjänstgöring i skolor med lägre lönegradsplacering. Sådana reduktioner

skulle emellertid enligt de sakkunnigas förslag icke förekomma vid

tjänstgöring å olika stadier inom en och samma skola, och i övrigt skulle

den ifrågasatta anordningen i många fall vara svår att rättvist genomföra.

Den skulle därjämte komplicera den administrativa handläggningen på ett

sätt, som knappast kunde motsvara eventuella ekonomiska fördelar därav

för det allmänna och för en del av de enskilda befattningshavarna.

Beträffande vissa särproblem i fråga om timlärararvode uttala de sakkunniga

:

Timlärararvode vid fyllnadstjänstgöring bör dock alltid utgå med det

belopp, som gäller för (ten skola, där undervisningen fullgöres, och efter

den ortsgrupp, till vilken nämnda skola hänförts. En timlärare med fyllnadstjänstgöring

— sådana fall kunna inträffa vid vikariat, ävensom när

läraren icke fullgjort föreskriven minimitjänstgöring — skall alltså kunna

få timlärararvode med olika belopp för veckotimme å huvudtjänsten och å

fyllnadstjänstgöringen. När en ordinarie lärare har tjänstgöring utöver

den med tjänsten förbundna undervisningsskyldigheten, skall undervisningen

å huvudtjänst alltid vara det primära. Timlärararvodet för de överskjutande

veckotimmarna skall alltså, om fyllnadstjänstgöring ingår i tjänsten, utgå

med det belopp, som gäller för den skolform, där fyllnadstjänstgöringen utföres.

På samma sätt skall förfaras, när en extra ordinarie lärare har mer

än 30 veckotimmars tjänstgöring.

Sitt förslag, att avlöning till ordinarie och extra ordinarie lärare samt timlärararvode

alltid skola utbetalas av den skola, där huvudtjänsten är placerad,

motivera de sakkunniga med att tjänstgöringsförhållandena vid de

av löneregleringen omfattade skolformerna äro i stort sett likartade, varför

tjänstledigheter och ferier knappast torde komplicera beräkningen av avlöningen

eller arvodet.

Reseersättning. Som förut nämnts föreslå de sakkunniga, att av statsmedel

skall utgå resekostnads- och traktamentsersättning i vissa fall till öv
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

ningslärare för i anledning av fyllnadstjänstgöring företagna resor. Härom

anföres:

Reseersättning brukar redan nu under vissa villkor utbetalas åt lärare vid

tjänstgöring vid mer än en statlig skola. De sakkunniga anse sig emellertid

icke kunna föreslå någon tillämpning av allmänna resereglementet. Vid resa

å tåg bör läraren äga rätt till ersättning efter 3 klass. Dagtraktamente bör

ej utgå, om läraren samma dag kan återvända till stationeringsorten. Ersättning

för nattlogi till statligt anställda lärare, som tjänstgöra å två orter,

utgår för närvarande blott i mycket begränsad omfattning. Genomföres de

sakkunnigas förslag, böra lärarna kunna tillerkännas traktamente, icke blott

då återresa samma dag ej är möjlig, utan även så snart återresa till hemorten

på eftermiddagen skulle medföra mera avsevärda olägenheter för läraren.

Traktamentets storlek bör fastställas med hänsyn både till kostnaderna

för nattlogi och ökade uppehållskostnader i övrigt. Det bör för enkelhetens

skull i regel fastställas till ett visst belopp för natt räknat, förslagsvis sju

kronor. Rektorerna böra om möjligt ordna lärarens tjänstgöring så, att hans

resor underlättas och uppehåll å annan ort än stationeringsorten undvikes.

Kostnader för resor i samma ort böra ej ersättas.

Vissa skäl skulle tala för att resekostnaderna skola ersättas av den skola,

där fyllnadstjänstgöring äger rum. Emellertid kan ofta den skola, där tjänsten

är placerad, ha ett lika stort intresse av att få fyllnadstjänstgöring anordnad.

Att i varje särskilt fall på lämpligt sätt fördela kostnaderna skulle

stöta på avsevärda svårigheter. Fördelningen skulle också lätt kunna oisaka

tvister eller irritation mellan skolorna. De sakkunniga vilja därför föreslå,

att rese- och traktamentskostnaderna i sin helhet ersättas av statsmedel.

I de fall, då rese- och traktamentsersättning skall utgå av statsmedel, bör

ersättningen bestämmas av skolöverstyrelsen.

Beslutanderätten. De sakkunniga ha, som förut angivits, föreslagit, att beslutanderätten

beträffande en övningslärare med fyllnadstjänstgöring vid

annan skola i huvudsak skall förbehållas de beslutande myndigheterna för

den skola, där huvudtjänsten är placerad, men att även den andra skolan

skall ha möjlighet att bevaka sina intressen. Beträffande möjligheterna till

ett sådant bevakande anföra de sakkunniga följande.

Lämpligen bör detta tillgå på det sättet, att denna skola alltid skall få

tillfälle att vitro sig, innan beslut beträffande läraren fattas av sådan räckvidd,

att skolan beröres därav. Så bör ske bland annat vid tjänstetillsättning,

varom de sakkunniga i kapitlet Tillsättning av tjänster komma att föreslå

närmare bestämmelser, samt vid utfärdande av tjänstgöringsbetyg. Tjänstgöringsbetyg

bör gälla hela tjänstgöringen, sålunda även fyllnadstjänstgöringen

med angivande av vid vilken eller vilka skolor den ägt rum. Betyget

bör, efter samråd med rektor vid skola, där fyllnadstjänstgöring utförts, utfärdas

av rektor vid den skola, där huvudtjänsten är placerad. Vidare bör

fyllnadstjänstgöringens skola äga påfordra, att beslut i frågor rörande fyllnadstjänstgöringen

fattas av huvudtjänstens skola, samt äga underställa

varje beslut beträffande läraren skolöverstyrelsens prövning.

Rektorn för den skola, vid vilken fyllnadstjänstgöring utföres, bör givetvis

kunna lämna läraren erforderliga anvisningar in. in. beträffande tjänstgöringen

vid skolan. Ävenså bör rektorn, om läraren gör sig skyldig till

mindre försummelser under fyllnadstjänstgöringen, äga påpeka saken för

läraren. Så snart det blir fråga om disciplinära åtgärder, skall frågan däremot

hänskjulas till den skola, där huvudtjänsten är placerad. Del ankommer

då på denna skola att i vanlig ordning handlägga ärendet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Vid uppgörandet av arbetsordning böra rektorerna samråda om den

lämpligaste fördelningen av tiderna för lärarens tjänstgöring. Den skola,

där huvudtjänsten är placerad, bör i detta fall icke ensam ha beslutanderätt.

Kan enighet ej uppnås, bör frågan hänskjutas till skolöverstyrelsen eller vid

tvist mellan två skoldistrikt till statens folkskolinspektör.

Vad ovan sagts om rektor, gäller vid folkskolan i tillämpliga delar skolstyrelsens

ordförande, kommunal folkskolinspektör eller distriktsöverlärare.

Yttrandena. Enligt skolöverstyrelsens mening ha de sakkunniga på ett

skickligt sätt löst den svåra frågan om förening av tjänstgöring vid olika

skolor till enhetliga tjänster genom förslaget om huvudtjänst och fyllnadstjänstgöring.

Det låge emellertid i sakens natur, att deras detaljförslag knappast

kunde underkastas en kritisk granskning innan de prövats i praktiken.

Vissa remissmyndigheter ha uttalat, att avlöningen borde — i de fall då

lönen å tjänsten vid fyllnadstjänstgöringens skola vore högre än lönen

å huvudtjänsten — utgå i direkt proportion till antalet timmar vid de olika

skolformerna.

Federationen Sveriges allmänna folkskollärarförening har starkt betonat

nödvändigheten av att timfördelningen mellan de olika skolorna verkställes

i samförstånd mellan de olika skolledarna. Folkskolans lärare kunde inte

acceptera en anordning, som skulle kunna medföra avsevärda olägenheter

av schemateknisk eller pedagogisk art enbart av den anledningen, att en

övningslärare måste beredas fyllnadstjänstgöring ett antal timmar i folkskolan.

Med anledning av att de sakkunniga uttalat, att av fyllnadstjänstgöring

föranledda resor inom en och samma ort icke böra ersättas, har bl. a.

allmänna lönenämnden erinrat, att ersättning enligt vissa grunder numera

utgår till skolsköterskor, vilka tjänstgöra vid mer än ett läroverk i Stockholm.

Departementschefen. Såsom skolöverstyrelsen framhållit föreligga givetvis

svårigheter att bedöma ändamålsenligheten av lärarlönesakkunnigas

förslag beträffande övningslärarnas tjänstgöring vid olika skolor, innan

erfarenheter vunnits av förslagens praktiska tillämpning. Såvitt nu kan

bedömas, synas emellertid de föreslagna åtgärderna vara väl ägnade att

främja det för löneregleringen angivna huvudsyftet, nämligen att bereda

övningslärarna förbättrade tjänstgöringsförhållanden. Med hänsyn härtill

anser jag mig kunna biträda sakkunnigförslaget i denna del.

Till frågan om grunderna för medgivande av resekostnads- och traktamentsersättning

till övningslärare för i anledning av fyllnadstjänstgöring

företagna resor är jag icke beredd att nu taga ställning. Denna fråga, som

i viss mån är beroende av ställningstagandet till ett i annat sammanhang

väckt förslag om revidering av bestämmelserna i 17 § allmänna resereglementet,

torde få anmälas i samband med framläggandet av avlöningsreglementet

för övningslärarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

43

Tjänstgöring i två övningsämnen m. m.

De sakkunniga. Ordinarie tjänster i två övningsämnen. För att stimulera

lärarnas intresse för dubbel utbildning böra enligt de sakkunnigas mening

ordinarie tjänster inrättas i ämneskombinationerna teckning-manlig slöjd,

teckning-kvinnlig slöjd och hushållsgöromål-kvinnlig slöjd, där redan nu

vissa lärare ha föreskriven dubbel kompetens och kombinerad tjänstgöring

förekommer. De sakkunniga anse emellertid, att antalet ordinarie

tjänster i teckning och manlig eller kvinnlig slöjd bör hållas relativt lågt,

intill dess att ett större antal lärare förvärvat föreskriven kompetens i

båda ämnena. I andra kombinationer av övningsämnen torde enligt de

sakkunnigas mening åtminstone f. n. antalet lärare med erforderlig utbildning

vara så lågt, att tjänster icke skulle kunna tillsättas efter konkurrens

mellan flera sökande.

Vid inrättandet av tjänst i två övningsämnen kan svårighet uppstå att

bestämma tjänstens lönegrad, därest nämligen tjänsterna i enbart ettdera

av de två ämnena tillhöra olika lönegrad. De sakkunniga föreslå, att ordinarie

tjänst i två övningsämnen alltid skall tillhöra samma lönegrad som

ordinarie tjänst i det av ämnena, som medför den högre lönegradsplaceringen.

Till stöd för detta förslag anföra de sakkunniga i huvudsak följande.

Ordinarie tjänster i enbart teckning skulle enligt de sakkunnigas förslag

i regel tillhöra en betydligt högre lönegrad än tjänster i manlig eller kvinnlig

slöjd vid samma skolformer. Vidare skulle tjänster i hushållsgöromål i

regel vara placerade två lönegrader högre än tjänster i kvinnlig slöjd.

Om ordinarie tjänst i två av ifrågavarande ämnen placerades i lägre lönegrad

än tjänst i det ämne, som har den högre lönegradsplaceringen,

torde innehavare av tjänst i två ämnen efter några år söka sig till tjänst

enbart i det ämne, som har den högre lönegradsplaceringen. Ur skolans

synpunkt äro ofta förekommande växlingar å ordinarie tjänster icke önskvärda.

En sådan lönegradsplacering skulle icke heller kompensera lärarna

för den mera omfattande och kostsamma utbildning, som den dubbla kompetensen

krävt. Då lärare med utbildning i två övningsämnen dessutom få

anses vara av särskilt värde för skolväsendet, anse de sakkunniga, att ordinarie

tjänst i två övningsämnen bör tillhöra samma lönegrad som ordinarie

tjänst i det av ämnena, som medför den högre lönegradsplaceringen.

Tjänster i teckning och manlig slöjd samt i teckning och kvinnlig slöjd

skulle sålunda tillhöra samma lönegrad som motsvarande tjänster i enbart

teckning. Tjänster i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd skulle i regel tillhöra

samma lönegrad som motsvarande tjänster i enbart hushållsgöromål.

Å dessa tjänster skulle alltså undervisningen i det ena ämnet avlönas

högre, än om den uppehållits av facklärare med kompetens i endast detta

ämne. Med hänsyn härtill bör enligt de sakkunnigas mening ordinarie tjänst

i två ämnen icke inrättas, då en ordinarie tjänst i det ämne, som berättigar

till den högre lönegraden, lämpligen kan inrättas genom att till en tjänst

förena undervisningen vid olika skolor å samma ort. Vidare bör, uttala de

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

sakkunniga, det ämne, som berättigar till den högre lönegraden, omfatta

minst hälften av den med tjänsten förenade undervisningsskyldigheten eller

i regel minst 15 veckotimmar. Skulle timtalet varaktigt sjunka under

hälften, bör frågan om förflyttning upptagas till prövning.

Beträffande inrättandet av dylika tjänster anföres i övrigt följande.

Det bör i och för sig icke föreligga något hinder för att i en ordinarie

tjänst förena undervisning i ett övningsämne vid en skola och fyllnadstjänstgöring

i annat ämne vid annan skola.

Inrättande av ordinarie tjänst i två övningsämnen bör ske på samma

sätt som inrättande av ordinarie tjänst i ett ämne. Vid statliga skolor torde

det emellertid vara svårt att förutse, till vilket antal tjänster böra inrättas

i två ämnen. Med hänsyn härtill böra i de personalförteckningar, som

Kungl. Maj :t och riksdagen besluta, antalet sådana tjänster icke fixeras.

I stället böra tjänster i två ämnen ingå i det antal, som bestämts för det

ämne, som har den högre lönegradsplaceringen. I personalförteckningen

bör sålunda angivas ett visst antal ordinarie lärare i exempelvis »teckning

eller teckning och manlig slöjd eller teckning och kvinnlig slöjd». Det

bör därefter ankomma på skolöverstyrelsen att inom den angivna ramen

bestämma antalet tjänster i ett eller två övningsämnen.

Slutligen uttala de sakkunniga, att tillsättningsförfarandet å ordinarie

tjänster i två ämnen bör vara detsamma som för ordinarie tjänster i ett

ämne.

Icke-ordinarie tjänster i två övningsämnen. I de ämneskombinationer,

vari ordinarie tjänster skulle kunna inrättas, böra enligt de sakkunnigas

mening även icke-ordinarie tjänster kunna förekomma. Särskilt för teckningslärarna

syntes kombinationerna med manlig och kvinnlig slöjd kunna

bliva av värde. Vid de sakkunnigas provorganisation av övningslärartjänster

hade 5 ordinarie och 36 icke-ordinarie tjänster i teckning erhållit tjänstgöring

vid skolor å olika orter. Dessa borde i viss utsträckning kunna ersättas

med tjänster i teckning och slöjd med all tjänstgöring å en och samma

ort. För skolorna, särskilt å mindre orter, skulle emellertid också andra

ämneskombinationer vara värdefulla. Även om endast ett begränsat antal

lärare skaffade sig sådan utbildning, borde det vara möjligt att för dem

inrätta icke-ordinarie tjänster i två ämnen. De sakkunniga anse alltså, att

icke-ordinarie tjänst bör kunna inrättas i varje kombination av övningsämnen,

därest tjänsten kan tillsättas med lärare, som har föreskriven

kompetens i båda ämnena, och därest sådan tjänst i övrigt får anses önskvärd

med hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall. De sakkunniga

anföra vidare:

Liksom ordinarie tjänst i två övningsämnen bör icke-ordinarie sådan

tjänst tillhöra den högre av de lönegrader, som gälla för motsvarande tjänster

i ett av ämnena. Skall i en icke-ordinarie tjänst i två ämnen ingå undervisning

i två skolor, bör tjänsten placeras vid den skola, som i båda

ämnena sammanlagt har det största timtalet, och tillhöra den lönegrad,

som gäller för det ämne, som medför den högre lönegradsplaceringen vid

skolan. Skolöverstyrelsen bör dock äga besluta, att tjänsten skall placeras

opaginerad Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

på annat sålt och tillhöra annan lönegrad, därest särskilda omständigheter

föreligga.

Minst hälften av undervisningen hör vidare liksom beträffande ordinarie

tjänster fullgöras i det ämne, som berättigar till den högre lönegradsplaceringen.

Timtalet å icke-ordinarie tjänst kan emellertid variera mellan 15

och 30 veckotimmar, och om två ämnen inga i tjänsten, kan från år till år

än det ena och än det andra ämnet få det högre timtalet. Det skulle emellertid

icke vara lämpligt, om icke-ordinarie tjänst i två ämnen skulle kunna

inrättas endast för de år, då det ämne, som berättigar till den högre

lönegraden, uppgår till minst hälften av undervisningen.

De sakkunniga föreslå därför, att icke-ordinarie tjänst i två ämnen skall

kunna inrättas, så snart timtalet i det ämne, som berättigar till den högre

lönegraden, uppgår till minst 8 veckotimmar, d. v. s. det lägsta hela timtal,

som motsvarar minst hälften av den lägsta undervisningsskyldigheten

å extra ordinarie tjänst. I det ämne, som eljest medför en lägre löneställning,

bör läraren såsom extra ordinarie icke få avlöning för flera timmar

än i förstnämnda ämne. För överskjutande timmar bör timlärararvode utgå

med belopp, som gäller för det ämne, som medför den lägre löneställningen.

Därest tjänster i vartdera av de båda ämnen, som ingå i en icke-ordinarie

tjänst, tillhör samma lönegrad, böra timtalen i ämnena kunna variera utan

annan begränsning än att de sammanlagt skola uppgå till minst 15 veckotimmar.

Är timtalet i det övningsämne, som medför den högre lönegradsplaceringen,

mindre än 8 veckotimmar, bör en icke-ordinarie tjänst i två övningsämnen

icke få inrättas.

Det bör i och för sig icke vara något hinder för att bilda en icke-ordinarie

tjänst i två ämnen med all undervisning i det ena ämnet vid en skola och

all undervisning i det andra ämnet såsom fyllnadstjänstgöring vid en annan

skola.

Icke-ordinarie tjänster i två övningsämnen böra enligt de sakkunnigas

mening inrättas på liknande sätt som sådana tjänster i ett övningsämne.

Beträffande statliga och högre kommunala skolor bör alltså skolöverstyrelsen

äga besluta i detta hänseende. Vid folkskolan bör det ankomma på

beslut av därav berörda skolstyrelser.

De sakkunniga anse emellertid, att sådana tjänster böra tillsättas i särskild

ordning, för att icke sökande med dubbel kompetens skola bliva i

alltför hög grad gynnade på bekostnad av dem, som ha utbildning endast

i ett ämne. Ledigförklarandet bör avse tjänstgöringen i vartdera ämnet för

sig, men samtidigt bör angivas, att om samma sökande tillsättes i båda

ämnena, en tjänst i två ämnen skall anses föreligga. Härigenom kan, framhålla

de sakkunniga, en viss konkurrens uppstå mellan sökande med kompetens

i endast ettdera av ämnena och sökande med kompetens i båda ämnena.

Att sökande har kompetens i två ämnen bör dock i sådana fall tillmätas

särskild betydelse. Tjänstgöring i teckning bör, om så befinnes

lämpligt, kunna ledigförklaras samtidigt med tjänstgöring både i manlig

slöjd och i kvinnlig slöjd. Tillsättes sökande med kompetens i teckning

och manlig slöjd, kombineras dessa ämnen till eu tjänst; tillsattes åter

sökande med kompetens i teckning och kvinnlig slöjd, kombineras dessa

ämnen till en tjänst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

46

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

Allmänna behörighetsvillkor för tjänster i två övningsämnen. De sakkunniga

anse, att kraven pa lärarutbildningen i ett visst övningsämne i princip

böra vara desamma, vare sig läraren utbildas i endast detta ämne eller

även i annat övningsämne. Den allmänna pedagogiska skolning, som lärare

förvärvat genom utbildning i ett övningsämne, bör dock kunna räknas honom

till godo vid utbildning i ytterligare ett övningsämne. För lärare, som utbildats

eller förklarats behörig i två övningsämnen, bör för att läraren skall

bliva behörig till ordinarie eller extra ordinarie anställning enligt de sakkunnigas

mening vara tillfyllest, att han fullgjort sammanlagt 600 undervisningstimmar,

därav minst 150 timmar i det ämne, där han haft den minst

omfattande undervisningen. Beträffande ett av ämnena bör vidare den tid,

som skall ha förflutit efter examen eller behörighetsförklaring, kunna begränsas

till ett år. Dessa modifierade villkor böra gälla, även om läraren

söker tjänst i ettdera ämnet.

Tjänstgöring i praktiskt läroämne eller yrkesämne. I detta hänseende

gäller enligt redogörelse i betänkandet för närvarande i huvudsak följande.

Praktiska läroämnen och yrkesämnen förekomma vid praktiska mellanskolor

och yrkesbestämda högre folkskolor samt vid praktiska linjer av

kommunala flickskolor och stundom realskolor och kommunala mellanskolor.

Vissa av dessa ämnen motsvara i viss mån övningsämnen, men

undervisningen har givetvis en mera yrkesbetonad karaktär. Detta gäller

hushållsgöromål och kvinnlig slöjd (sömnad) men stundom även verkstadsarbete,

som då motsvarar manlig slöjd. Ritteknik företer däremot större

avvikelser från övningsämnet teckning. Det förekommer i ganska stor utsträckning,

att samma lärare undervisar i både övningsämne och i motsvarande

praktiska läroämne eller yrkesämne. Även om undervisningen

sker vid samma skola, kunna för närvarande övningsämnen och motsvarande

praktiska läroämnen och yrkesämnen ej förenas till en tjänst, vilket

innebär avsevärda olägenheter för lärarna.

I de praktiska läroämnena och yrkesämnena ställas större krav på lärarnas

utbildning än i motsvarande övningsämnen. I hushållsgöromål och

kvinnlig slöjd är visserligen seminarieutbildningen densamma, men för behörighet

till tjänster i praktiska läroämnen eller yrkesämnen fordras dessutom

längre kvalificerad tjänstgöring och kompletterande utbildning m. in.

De sakkunniga anse, att lärare i praktiska läroämnen och yrkesämnen

skola kunna å sina tjänster även undervisa i motsvarande övningsämnen.

Motsvarande övningslärartjänster äro visserligen i regel placerade i en

något lägre lönegrad, men om timantalet i övningsämnet icke är för högt,

får det anses vara till fördel både för skolväsendet och lärarna att kunna

förena denna undervisning till enhetliga tjänster. Dessa böra tillhöra samma

lönegrad som tjänster i enbart praktiskt läroämne eller yrkesämne.

Emellertid bör enligt de sakkunnigas mening även i övningslärartjänster

kunna inräknas undervisning i motsvarande praktiska läroämnen och yrkesämnen

ävensom, där så befinnes lämpligt, i ritteknik vid de högre tekniska

läroverken. Medgivande därom bör emellertid i varje sådant fall inhämtas

av vederbörande överstyrelse, enär prövning av övningslärarens

kompetens för uppgiften i varje särskilt fall torde vara erforderlig. De

opaginerad Kontrollera mot PDF

47

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

sakkunniga anse, att övningslärare bör vara skyldig att fullgöra sådan undervisning.

Om övningslärartjänst eller tjänst i praktiskt läroämne eller yrkesämne

bör inrättas, bör enligt de sakkunniga bero på vilketdera ämnet som har

det större timtalet.

Yttrandena. Skolöverstyrelsen uttalar, att den delar de sakkunnigas uppfattning

om värdet av mångsidig utbildning och skulle finna även andra kombinationer

önskvärda än dem de sakkunniga föreslagit. Man finge emellertid

räkna med att tillgodogörande av utbildningen i visst övningsämne

krävde speciella anlag och att det knappast vore troligt, att personer med

disposition för dubbel utbildning underkastade sig sådan, såvitt löneförmånerna

icke slode i rimlig proportion till den dubbla kompetensen. Även

stalsläroverkens rektorsförening har ifrågasatt om någon effekt kan förväntas

av förslaget om förening av tjänster i två övningsämnen.

Flick- och samskolelärarnas riksförbund har hyst vissa farhågor för att

systemet med tjänster i två övningsämnen skulle kunna leda till ett gynnande

av mindre dugande lärarkrafter med hänsyn främst till att det syntes

kunna bliva frestande för aspiranter med mindre starka utbildningsmeriter

i ett övningsämne, att komplettera utbildningen i ett annat och därigenom

ernå vissa fördelar i förhållande till lärare med goda meriter i ett ämne.

Riksförbundet anser därför skäl föreligga att utvecklingen av kompetensförhållandena

följes med stor uppmärksamhet. Svenska seminarielärarföreningen

anser det fara värt, att därest tjänst ledigförklaras i två övningsämnen

man åtminstone f. n. måste nöja sig med mindre kompetent lärarkraft

i det ena ämnet.

Kommunala mellanskolornas rektorsförening anser, att en kombination

av två övningsämnen skulle göra det möjligt att i större omfattning samla

en lärares undervisning till en enda skola, varför en sådan kombination

vore värd att uppmuntras och givas företräde framför tjänst i ett ämne

vid flera skolor.

Sveriges slöjdlärarinneförening samt slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund

säga sig ha förutsatt, att kombinerad tjänst i två övningsämnen endast

inrättas då av organisatoriska skäl tjänst i ettdera ämnet icke kan

anordnas. Riksförbundet har vidare påpekat, att en kombination av övningsämnena

teckning-slöjd torde stöta på särskilda svårigheter, om en

nöjaktig kompetens skall krävas i båda ämnena.

Departementschefen. De sakkunnigas förslag om inrättande av tjänster

i två övningsämnen i syfte att stimulera lärarnas intresse för dubbel utbildning

kan jag tillstyrka även om, såsom från vissa remissmyndigheter

anförts, någon större effekt åtminstone tills vidare icke synes kunna förväntas

av förslagets genomförande. Jag förutsätter, att utvecklingen på

detta område noggrant följes av skolöverstyrelsen samt att från vederbörligt

håll tillses, att lärare med mindre tillfredsställande kompetens i två

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

övningsämnen vid tjänstetillsättningar icke på olämpligt sätt gynnas i förhållande

till lärare med gedigen utbildning i endast ett ämne.

Mot sakkunnigförslagen i vad de avse lönegradsplacering, behörighetsvillkor

osv. för här avsedda lärare finner jag ej anledning till erinran.

Organisationen av övningslärarnas tjänstgöring.

De sakkunniga. Antalet timmar i övningsämnen. För gällande bestämmelser

i detta hänseende lämnas i betänkandet följande redogörelse.

Enligt gällande timplaner och eljest meddelade direktiv skola övningsämnen

obligatoriskt ingå med visst antal veckotimmar i undervisningen

inom de olika klasserna eller ringarna av vederbörande skolform. I gymnastik

och musik skola ofta flera klasser sammanföras till en undervisningsavdelning,

medan i manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål klasserna

stundom uppdelas å flera undervisningsavdelningar. Därutöver förekomma

övningsämnena i begränsad omfattning som frivilliga ämnen. Vid

folkskolan ankommer det för närvarande på vederbörande skoldistrikt, om

manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål över huvud taget skola ingå

i undervisningen. Flertalet distrikt ha dock sådan undervisning.

Antalet sålunda erforderliga lärartimmar i olika övningsämnen fastställes

före läsårets början för varje statlig skola av vederbörande överstyrelse.

Vid de högre kommunala skolorna fastställer skolöverstyrelsen före läsårets

början för varje skola det antal lärartimmar i varje övningsämne, för vilket

statsbidrag må utgå. Vid folkskolan bestämma skoldistrikten själva timtalen

i övningsämnena i enlighet med timplaner och eljest lämnade direktiv.

Teckning, musik och gymnastik ingå vanligen i klasslärarens undervisning,

och om facklärare anlitas i dessa ämnen, utgår icke statsbidrag till hans

avlöning utom i undantagsfall, främst då facklärare uppehåller de timmar,

varmed överlärares undervisningsskyldighet nedsatts.

De sakkunniga uttala, att de icke ifrågasätta ändring i förevarande hänseenden.

Beträffande folkskolan förorda dock de sakkunniga, att statsbidrag

skall utgå efter delvis andra grunder och även till facklärare i teckning,

musik (sång) och gymnastik med lek och idrott.

Vidare påpeka de sakkunniga, att det vid de högre skolformerna stundom

förekommer, att kommunerna helt av egna medel bekosta ytterligare undervisningstimmar

i vissa övningsämnen. För lärarna skulle det, uttala de

sakkunniga, i löne- och pensionshänseende ofta vara oförmånligt, om denna

tjänstgöring icke finge inräknas i deras tjänster. Likaså skulle organisationen

av tjänsterna i vissa fall komma att mindre väl svara mot de faktiskt

föreliggande förhållandena. De sakkunniga anse därför, att sådan

tjänstgöring bör kunna inräknas i övningslärartjänsterna. Förutsättningen

bör dock enligt de sakkunnigas uppfattning vara, att såväl skolöverstyrelsen

som vederbörande kommun lämna sitt medgivande härtill. Tjänstgöringen

i fråga bör i så fall anses ingå i löneregleringen, och lärarna böra icke äga

rätt att undandraga sig tjänstgöringen. Statsbidrag bör dock icke utgå till

avlöningen för dessa timmar.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136. 49

I detta sammanhang göra de sakkunniga följande uttalande beträffande

de statliga skolorna.

För närvarande bestämmes antalet undervisningstimmar i varje övningsämne

av Kungl. Maj:t, och nämnda tal äro maximerade. Då skolöverstyrelsen

före början av ett läsår skall fastställa antalet undervisningstimmar vid

varje särskild skola, måste överstyrelsen sålunda icke blott taga hänsyn

till timplaner och eljest meddelade bestämmelser utan också tillse, att det

beviljade sammanlagda timtalet i ämnet för skolformen icke överskrides.

Skolöverstyrelsens beräkningar av nämnda totala timtal i samband med

dess framställning om anslag för ett följande budgetår måste därför ske

med en noggrannhet, som blir mycket tidskrävande. Likväl kan det inträffa,

att timtalen på grund av ändrade förhållanden icke helt motsvara det

verkliga behovet. Detta tillvägagångssätt har fördenskull visat sig föga

ändamålsenligt, och efter genomförandet av de sakkunnigas förslag, som

bl. a. innebär inrättande av heltidstjänster med viss möjlighet till nedsättning

i undervisningsskyldigheten, när särskilda skäl därtill föranleda, skulle

anordningen medföra ytterligare svårigheter och osäkerhet i beräkningen. I

övrigt har dylik maximering hittills icke förekommit vid de högre kommunala

skolorna, och några egentliga olägenheter härav ha icke försports.

Genom de gällande timplanerna regleras i själva verket automatiskt tilldelningen

av undervisningstimmar i de obligatoriska övningsämnena. Om så

skulle befinnas erforderligt — det skulle i så fall främst gälla uppdelningen

i undervisningsavdelningarna i gymnastik, där skiftande förhållanden vid

olika skolor nödvändiggöra något varierande uppdelningar — kunna allmänna

direktiv komplettera timplanens bestämmelser.

De sakkunniga föreslå, att de totala timtalen i obligatoriska övningsämnen

icke vidare skola maximeras av Kungl. Maj :t. Endast för frivilliga grenar

av ett övningsämne, såsom frivillig teckning, hållningsrättande gymnastik

och manlig slöjd i sådana klasser, där undervisning däri är frivillig,

bör enligt de sakkunnigas mening maximering bibehållas. Vidare bör för

ämnet musik, så länge timplanerna i ämnet vid de högre skolformerna icke

blivit genomförda, av Kungl. Maj :t lämnas anvisning för i vilken utsträckning

undervisningstimmar däri må tilldelas skolorna.

Beslutanderätten. De sakkunniga framhålla att, därest organisationen av

övningslärartjänster med undervisning vid olika skolor skall kunna genomföras

tillfredsställande, den måste bli föremål för en fortlöpande central

ledning och kontroll. Det gör enligt de sakkunnigas uppfattning, att skolöverstyrelsen

i vissa fall måste tillerkännas något vidgade befogenheter.

Om beslutanderätten i organisationsfrågor anföra härefter de sakkunniga

följande.

Tjänst i övningsämne med undervisning vid två skolor eller i två övningsämnen

bör inrättas genom särskilt beslut av vederbörande skolmyndighet.

Om en lärare på eget initiativ skaffar sig tjänstgöring vid olika

skolor eller i olika ämnen å sammanlagt minst 15 veckotimmar, bör han

ej anses ha eu enhetlig tjänst, såvida ej särskilt beslut härom fattas.

Vid de statliga läroanstalterna utom de högre tekniska läroverken kan

skolöverstyrelsen i detalj reglera all fyllnadstjänstgöring, eftersom överstyrelsen

tillsätter varje övningslärare och bestämmer omfattningen av hans

tjänstgöring. De högre tekniska läroverken sortera under överstyrelsen för

4 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. AV 136.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 136.

yrkesutbildning. Enligt de sakkunnigas mening bör skolöverstyrelsen efter

samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning äga besluta, att viss tjänstgöring

vid tekniskt läroverk skall ingå som fyllnadstjänstgöring i tjänst

vid annan skola eller att i tjänst vid tekniskt läroverk skall ingå fyllnadstjänstgöring

vid annan skola. Det torde därvid bliva fråga huvudsakligen

om tjänster i gymnastik.

De högre kommunala skolorna äro redan nu föremål för en detaljerad

kontroll från skolöverstyrelsens sida. I fortsättningen bör skolöverstyrelsen

kunna föreskriva, att viss tjänstgöring vid högre kommunal skola skall

ingå som fyllnadstjänstgöring i tjänst vid annan skola eller att i tjänst vid

högre kommunal skola skall ingå fyllnadstjänstgöring vid annan skola. Innan

skolöverstyrelsen fattar beslut härom, bör den högre kommunala skolans

styrelse ha beretts tillfälle att yttra sig.

Bestämmelserna om fyllnadstjänstgöring skulle emellertid kunna bli illusoriska,

om de kommunala myndigheterna finge fastställa timtalen å övningslärartjänsterna.

På grund härav bör skolöverstyrelsen framdeles vid

de högre kommunala skolorna årligen fastställa antalet undervisningstimmar

i veckan icke blott å varje ordinarie övningslärartjänst utan också å

icke-ordinarie tjänst, om timtalet uppgår till minst 15 veckotimmar.

Vid folkskolan besluta skoldistrikten själva, i vilken omfattning facklärare

i övningsämnen skola anställas. Skolöverstyrelsen har icke heller för

närvarande detaljerade uppgifter om tjänstgöringsförhållandena beträffande

facklärare i övningsämnen vid folkskolan, och det skulle medföra ett

avsevärt administrativt arbete att årligen införskaffa sådana uppgifter. De

sakkunniga anse därför, att folkskolan även i fråga om fyllnadstjänstgöring

bör få intaga eu självständigare ställning än de högre kommunala skolorna.

I teckning, musik (sång! och gymnastik med lek och idrott bör det sålunda

få bero på överenskommelse mellan skoldistriktet och skolöverstyrelsen,

om undervisning vid folkskola och högre skolform skall förenas till

en tjänst. Kombination av undervisning i dessa ämnen vid olika folkskolor

bör bero på överenskommelse mellan skoldistrikten.

1 manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål är det emellertid nödvändigt

med ett närmare samarbete mellan folkskola och högre skolformer.

Särskilt är det önskvärt, att folkskolans övningslärare å mindre orter uppehålla

undervisningen i dessa ämnen vid sådana realskolor och kommunala

skolor, som icke ha mera än omkring 10 veckotimmar i ifrågavarande ämne.

De sakkunniga anse, att skolöverstyrelsen, om särskilda skäl föreligga,

bör kunna ålägga skoldistrikt att avstå från övningslärare i dessa ämnen

för fyllnadstjänstgöring vid högre skolform, dock med högst 10 undervisningstimmar

i veckan. Vid de högre skolformerna finnas emellertid också

ett flertal tjänster i dessa ämnen, vilka genom utfyllnad av timtalen vid

folkskolan böra kunna inrättas såsom ordinarie eller i varje fall såsom

icke-ordinarie med inemot 30 veckotimmars tjänstgöring. På grund härav

bör skolöverstyrelsen, om särskilda skäl föreligga, kunna ålägga skoldistrikt

att för fyllnadstjänstgöring mottaga vid högre skolform anställd lärare i

ifrågavarande ämnen. Sådan fyllnadstjänstgöring bör dock icke få bliva av

den omfattningen, att distriktets ordinarie övningslärare i ämnena icke

kunna beredas full tjänstgöring. Vidare bör skoldistrikt efter anvisning av

statens folkskolinspektör vara skyldigt att för fyllnadstjänstgöring i dessa

ämnen mottaga ordinarie övningslärare från annat skoldistrikt, som där

ej kan beredas full tjänstgöring.

Beträffande kommunala gymnasier bör skolöverstyrelsen äga besluta, att

skolan skall för fyllnadstjänstgöring mottaga av överstyrelsen anvisad lärare,

därest detta intagits i villkoren för dimissionsrätten. Vid andra sko
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

51

lor, som icke omfattas av löneregleringen, bör däremot fyllnadstjänstgöring

kunna organiseras endast efter överenskommelse med vederbörande

skolas styrelse.

Det administrativa förfarandet. Enligt gällande bestämmelser skall rektor

vid allmänt läroverk och seminarium före den 1 maj och rektor vid

högre kommunal skola före den 1 april inkomma med förslag, i vilken utsträckning

under nästföljande läsår eller viss del därav icke-ordinarie lärarkrafter

böra tjänstgöra vid läroanstalten utöver den ordinarie personalen.

Skolöverstyrelsen fastställer därefter för varje dylik skola sammanlagda

antalet veckotimmar, som undervisning må äga rum i de olika övningsäinnena,

och det antal veckotimmar, som beräknas för ordinarie lärare.

De sakkunniga förklara sig anse, att det skulle vara önskvärt, om samtliga

statliga och statsunderstödda kommunala skolor å en ort hade en gemensam

styrelse. Samarbetet mellan skolorna skulle underlättas, och skolöverstyrelsens

arbetsuppgifter skulle kunna i viss mån decentraliseras till

dessa styrelser. Icke blott övningslärarnas tjänstgöringsförhållanden utan

även andra frågor skulle kunna lösas enklare och smidigare än nu. Då emellertid

nämnda fråga ligger vid sidan av de sakkunnigas uppdrag, ha de

sakkunniga i stället föreslagit en anordning, där det grundläggande organisationsarbetet

skall ske på ett sammanträde mellan representanter för

de olika skolorna å samma ort och eventuellt närliggande orter. De sakkunniga

anföra härom.

Frågor om fyllnadstjänstgöring böra lämpligen väckas i samband med

att rektorerna vid läroverk och högre kommunala skolor till skolöverstyrelsen

inkomma med förslag angående behovet av icke-ordinarie lärarkrafter.

Tidpunkten för avgivande av sådant förslag torde för de högre

kommunala skolornas del kunna framflyttas till den 1 maj för att bliva

densamma som Aid läroverken. Samtidigt bör frågan även upptagas av

folkskolorna och andra skolor, där kombinerad tjänstgöring kan komma

i fråga. Representanterna för de olika skolorna å samma och eventuellt

närliggande orter böra härvid först sammanträda och överlägga om möjligheterna

att organisera övningslärartjänster genom fyllnadstjänstgöring

vid olika skolor. Övningslärare och andra av frågan berörda lärare (såsom

ämneslärare med undervisning i övningsämne) böra beredas tillfälle

att närvara vid sådant sammanträde och framlägga sina önskemål. Vanligen

torde det vara enklast, att varje skola efter nämnda överläggning avgiver

särskilt förslag om anlitande av andra skolors övningslärare för fyllnadstjänstgöring

eller fyllnadstjänstgöring vid andra skolor för skolans

egna lärare. Det bör åligga rektorerna för övriga skolor, som beröras av

ett sådant förslag, att avgiva skriftligt yttrande häröver, lämpligen tecknat

å eller bilagt det förslag, som avgives i ärendet. Om fyllnadstjänstgöring

därvid avstyrkes, bör avstyrkandet vara motiverat. Därest fyllnadstjänstgöring

eller inrättande av tjänst icke föreslås, oaktat timtalen vid de olika

skolorna skulle möjliggöra eu sådan anordning, böra skälen härför angivas.

Med ledning av sålunda inkomna uppgifter bör skolöverstyrelsen ha

möjlighet att avgöra, om undervisning vid olika skolor bör kombineras till

eu tjänst, samt fastställa antalet veckotimmar å tjänsterna. Med ett sådant

förfaringssätt skulle överstyrelsen ha att taga befattning med tjänstgöringsförhållandena

för övningslärare vid folkskolan endast i den mån fyllnadstjänstgöring

kan komma i fråga.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl Maj:ts proposition nr 136.

De sakkunniga påpeka, att det ligger i sakens natur, att genomförandet

av de sakkunnigas förslag kommer att medföra ökat administrativt arbete

för skolöverstyrelsen. Särskilt under de första åren, då en omfattande omorganisation

av övningslärarnas tjänstgöringsförhållanden skall verkställas,

torde denna ökning bli avsevärd. De sakkunniga utgå från att skolöverstyrelsens

personalbehov för ifrågavarande ändamål tillgodoses. Ävenså

torde det, säga de sakkunniga, få anses oundgängligt, att särskilda konsulenter

för teckning och manlig slöjd anställas — i övriga övningsämnen

finnas redan dylika konsulenter.

Yttrandena. Skolöverstyrelsen erinrar om att medel för anställande av

konsulent i manlig slöjd vid överstyrelsen upptagits i riksstaten för budgetåret

1947/48. Genomförandet av sakkunnigförslaget kommer vidare enligt

skolöverstyrelsens mening icke blott att öka arbetet för överstyrelsen

utan även för rektorer, skolstyrelser och folkskolinspektörer, och överstyrelsen

kände sig nödsakad erinra om att rektorerna vid de allmänna läroverken

redan nu ofta hade en onormalt stor arbetsbörda. Statsläroverkens

rektorsförening har understrukit vikten av att rektorsexpeditionerna snarast

möjligt tilldelades effektiv kameral arbetskraft.

Sveriges slöjdlårarinneförening framhåller det stora behovet av att minst

en heltidsanställd konsulentbefattning i kvinnlig slöjd inrättas vid skolöverstyrelsen.

Svenska stadsförbundet har funnit de sakkunnigas uttalande om önskvärdheten

av samordning av olika skolor under en gemensam lokal styrelse

beaktansvärt. Att samarbetet mellan skolorna därigenom skulle kunna underlättas

och skolöverstyrelsens arbetsuppgifter i viss mån kunna decentraliseras

till sådan styrelse samt icke blott övninglärarnas tjänstgöringsförhållanden

utan även andra frågor kunna lösas enklare och smidigare än nu,

utgör enligt styrelsens mening mycket vägande skäl för att taga frågan om

en dylik samordning under övervägande. Styrelsen anför vidare:

Även om de sakkunniga kunna anses ha fog för sin uppfattning, att

denna fråga legat vid sidan av deras uppdrag, torde den böra beaktas vid

förevarande ärendes fortsatta handläggning. Tvärtemot det av de sakkunniga

tydligen omfattade önskemålet om decentralisering av skolöverstyrelsens

arbetsuppgifter innebär den anordning, som de i stället förordat, ytterligare

centralisering till överstyrelsen. De ha också framhållit, att genomförandet

av denna anordning skulle medföra avsevärd ökning av överstyrelsens

arbete med därav följande stegring av dess personalbehov.

Styrelsen kan förstå, om man tvekar att i förevarande sammanhang upptaga

nyssnämnda fråga till prövning i hela dess vadd, då densamma givetvis

måste övervägas med hänsyn till många andra spörsmål än det här aktuella.

Men det synes icke kunna vara omöjligt att i allt fall anordna ett sådant

samarbete mellan de ifrågakommande lokala skolstyrelserna beträffande

de här aktuella tjänstgöringsfrågorna, att dessa kunna lösas enklare och

smidigare och utan den icke önskvärda centraliseringen till skolöverstyrelsen.

Styrelsen vill för sin del förorda, att man — om prövning av den

vidare samordningsfrågan måste anstå — söker åstadkomma en dylik lösning

genom bestämmelser om ett lokalt samarbetsorgan för ändamålet,

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

53

konstituerat enligt relativt enkla regler om representation däri för de särskilda

styrelserna och utrustat med befogenhet att bestämma i dessa frågor.

Departementschefen. I fråga om grunderna för bestämmandet av antalet

undervisningstimmar förutsätta de sakkunniga endast vissa smärre

ändringar i förhållande till nuvarande ordning. I detta sammanhang uttala

emellertid de sakkunniga, att det synes önskvärt, att den nu förekommande

årliga maximeringen av antalet undervisningstimmar i varje övningsämne

i fortsättningen endast bibehålies för de frivilliga grenarna av ett

övningsämne. Det framhålles, att skolöverstyrelsens arbete med uppgörande

av underlag för beslut om ifrågavarande maximering är relativt tidskrävande

och vidare, att tilldelningen av undervisningstimmar i de obligatoriska

övningsämmena i själva verket regleras automatjiskt genom de

fastställda timplanerna. Då gällande ordning synes innebära viss onödig

arbetsbelastning för skolöverstyrelsen, anser jag mig för egen del böra tillstyrka

sakkunnigförslaget. Ej heller i övrigt har jag någon erinran mot vad

de sakkunniga i denna del anfört.

Förslagen om beslutanderätt och det administrativa förfarandet innebära

vissa avvikelser från gällande förhållanden, helt betingade av anordnandet

av kombinerad tjänstgöring vid olika skolor. Jag biträder även dessa

förslag. Emellertid synes en tillämpning av de förordade anordningarna

medföra icke oväsentlig utvidgning av skolöverstyrelsens arbetsuppgifter

med åtföljande ökat personalbehov. Jag finner denna centralisering av arbetsuppgifterna

till skolöverstyrelsen i viss mån betänklig och anser, i

likhet med de sakkunniga och svenska stadsförbundet, att det skulle vara

önskvärt, att för de olika skolorna på en ort i en eller annan form inrättades

ett lokalt samarbetsorgan med befogenhet att avgöra vissa frågor om

övningslärarnas tjänstgöringsförhållanden o. dyl. Jag är emellertid icke

nu beredd framlägga preciserade förslag rörande sammansättning, arbetsformer

och kompetensområde för ett sådant organ. Det torde böra ankomma

på skolöverstyrelsen, att vid det förestående organisationsarbetet överhuvud

taget överväga de olika åtgärder, som kunna vidtagas i syfte att i

möjligaste mån förenkla och rationalisera det administrativa förfarandet

i samband med organisationen av övningslärarnas tjänstgöring samt att

till Kungl. Maj :t inkomma med av dessa överväganden föranledda förslag.

Till frågan om en eventuell utökning av personalen främst vid skolöverstyrelsen

anser jag mig icke nu böra taga ställning utan förutsätter jag, att

denna fråga framdeles i vanlig ordning prövas av chefen för ecklesiastikdepartementet.

Vad därvid rör organisationen av arbetet å rektorsexpeditionerna

vid de allmänna läroverken in. fl. läroanstalter får jag erinra,

att denna fråga nyligen utretts genom särskilda sakkunniga. Kostnader

för anställande av vid skolöverstyrelsen eventuellt erforderlig tillfällig personal

för det förberedande organisationsarbetets genomförande torde böra

bestridas från den i överstyrelsens avlöningsstat upptagna förslagsposten

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

till arvoden och särskilda ersättningar till inspektörer och sakkunniga biträden

m. in., vilken, om så blir erforderligt på grund härav, torde få

överskridas med det belopp, som motsvarar avlöningen till ifrågavarande

tillfälliga personal.

Tillsättning av tjänster.

De sakkunniga. Ordinarie tjänster. Systemet med fyllnadstjänstgöring får,

framhålla de sakkunniga, till följd, att tillsättningen av övningslärartjänst

ej sällan kommer att påverka förhållandena icke blott vid den skola, där

tjänsten är placerad, utan även vid andra skolor i närheten, där fyllnadstjänstgöring

fullgöres eller kan komma att fullgöras. En enhetlig och så vitt

möjligt opartisk prövning av de olika skolornas intressen i detta hänseende

skulle, såsom tidigare framhållits, enligt de sakkunnigas mening lättast

komma till stånd, om för såväl statliga som kommunala skolor å en ort

funnes en gemensam styrelse. En annan utväg vore, att även de kommunala

tjänsterna tillsattes av skolöverstyrelsen. Detta skulle emellertid innebära

en betydande inskränkning i den kommunala beslutanderätten. De sakkunniga

anse sig därför icke böra påyrka en sådan anordning utan föreslå, att

de myndigheter, som nu ha befogenhet att tillsätta övningslärare, åtminstone

tills vidare behålla denna befogenhet. Övningslärartjänster vid statliga

skolor böra sålunda tillsättas av vederbörande överstyrelse och vid kommunala

skolor av vederbörande kommunala styrelse. Detta bör gälla, oberoende

av om fyllnadstjänstgöring vid annan skola ingår i tjänsten eller icke.

Rörande tillsättningsförfarandet anföra de sakkunniga till en början följande.

Då ordinarie tjänst beräknas bliva ledig till följd av innehavarens pensionering

eller blivit ledig på grund av dödsfall eller av annan anledning,

som icke kunnat i förväg beräknas, bör —- i överensstämmelse med vad

som nu är föreskrivet för de allmänna läroverken -—- vid statlig skola rektor

och vid annan skola skolstyrelsen till vederbörande överstyrelse insända

förslag, hur med tjänsten skall förfaras. Efter prövning av förslaget

beslutar överstyrelsen, vilka åtgärder som skola vidtagas. Om tjänsten

anses böra indragas, skall frågan därom underställas Kungl. Maj :ts prövning

och avgörande. Därest beslut fattats om tjänstens återbesättning, skall

tjänsten kungöras ledig i Post- och Inrikes Tidningar av överstyrelsen, när

tjänsten är statlig, och i andra fall av skolans styrelse. Dock bör överstyrelsen,

då särskilda skäl därtill föreligga, äga att utan ledigförklarande kalla

lärare till ordinarie tjänst vid folk- eller småskoleseminarium eller till

tjänst vid statens skolköksseminarium. Ansökningstiden bör vara trettio

dagar. Tjänsten bör sökas hos den myndighet, som ledigförklarat den. Innan

tjänst vid statlig skola tillsättes, bör vederbörande rektor ha beretts

tillfälle att yttra sig över ansökningarna. I nämnda tidning bör även tillsättningen

kungöras.

Dessa allmänna bestämmelser om ledigförklarande och tillsättning av ordinarie

övningslärartjänster, vilka i stort sett överensstämma med vad som

hittills gällt, måste enligt de sakkunnigas mening kompletteras med vissa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136. 00

speciella bestämmelser för de tjänster, som omfatta tjänstgöring vid mer

än en skola. Härom anföres:

För att de kombinerade tjänsterna skola bliva organiserade så ändamålsenligt

som möjligt, bör vid varje uppkommande ledighet frågan om tjänstens

organisation i fortsättningen tagas under omprövning. Rektor vid den

skola, där en tjänst med tjänstgöring vid flera skolor är placerad, eller

beträffande folkskolan den kommunala inspektören eller distriktsöverläraren

eller skolstyrelsens ordförande bör därför, då en sådan kombinerad

tjänst beräknas bliva ledig eller blivit ledig, kalla skolledarna vid de

av löneregleringen berörda skolorna å orten till sammanträde för överläggning,

om tjänsten bör bibehållas, ändras, indragas eller överflyttas till

annan skola. Även av frågan berörda lärare böra därvid få tillfälle att

framlägga sina synpunkter. I det förslag rörande tjänsten, som sedan av

rektor vid statlig skola respektive styrelsen för kommunal skola ingives till

vederbörande överstyrelse, böra uppgifter lämnas om de önskemål, . som

framförts vid sammanträdet, om det beräknade antalet veckotimmar i tjänsten

vid de skolor, som beröras eller kunna förväntas bliva berörda av tjänsten,

om skolväsendets sannolika utveckling å orten och om andra förhållanden,

som kunna vara av betydelse för ärendets prövning.

Innan en tjänst med tjänstgöring vid flera skolor tillsättes, bör den eller

de skolor, där fyllnadstjänstgöring skall utföras, få tillfälle att yttra sig

över ansökningarna. Sådant yttrande bör avgivas vid statlig skola av rektor

och vid kommunal skola"av vederbörande skolas styrelse. Är tjänsten

placerad vid statlig skola, bör denna skolas rektor, sedan han själv yttrat

sig, för yttrande översända ansökningarna till fyllnadstjänstgöringens skola.

Om åter tjänsten är placerad vid kommunal skola, bör det få ankomma

på denna skolas styrelse att avgöra, huruvida skolans rektor skall yttra

sig över ansökningarna, innan dessa för yttrande översändas till fyllnadstjänstgöringens

skola. Yttrandena i här nämnda fall böra avgivas skriftligt.

Det torde emellertid kunna förutsättas, att de olika skolledarna före

avgivandet av yttrandena muntligen samråda i ärendet och i flertalet fält

uppnå enighet om vilken sökande som i första rummet bör förordas.

Om kommunal skolas styrelse tillsätter annan sökande å ordinarie tjänst

än den, som förordats av fyllnadstjänstgöringens skola, bör denna skola ha

rätt att underställa beslutet vederbörande överstyrelses prövning.

lcke-ordinarie tjänster. Icke-ordinarie övningslärartjänster böra enligt de

sakkunnigas mening tillsättas av samma myndigheter som ordinarie tjänster,

alltså vid statliga skolor av vederbörande överstyrelse och vid kommunala

skolor av vederbörande skolas styrelse. Dock bör enligt de sakkunniga

vid statliga skolor rektor äga förordna övningslärare vid vikariat i överensstämmelse

med vad som enligt läroverksstadgan gäller för lärare i allmänhet.

Beträffande ledigförklarande av icke-ordinarie tjänster anföra de sakkunniga

bland annat följande.

För att i möjligaste mån göra de icke-ordinarie övningslärarnas anställningsmöjligheter

oberoende av tillfälligheter och obehörigt inflytande, böra

även icke-ordinarie tjänster tillsättas efter kungörelseförfarande, om undervisningen

uppgår till visst antal veckotimmar och avses omfatta icke

alltför begränsad tid. De sakkunniga finna lämpligt, att antalet veckotimmar

och tjänstgöringstidens omfattning sammanfaller med vad som berätti
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Alaj.ts proposition nr 136.

gar till extra ordinarie anställning. Vid ledigförklarandet bör angivas dels

det beräknade antalet veckotimmar å tjänsten, dels också för hur lång tid

anställningen kan beräknas.

Eftersom tillsättningen av icke-ordinarie tjänster ofta blir brådskande,

bör ansökningstiden göras kortare än för ordinarie tjänster och begränsas

till 20 dagar. Alltid, där så är möjligt, bör tjänsten ledigförklaras så tidigt,

att den kan tillträdas vid terminens början.

Sökandena skola omedelbart skriftligen underrättas om tillsättningen,

och den, som tillsätts, skall därefter utan dröjsmål meddela, huruvida han

mottager förordnandet. Inkommer icke sådant meddelande inom 10 dagar

efter det han underrättats därom, bör annan av sökandena kunna utses.

Tjänsten bör kunna tillträdas, även om beslutet om tillsättningen icke

skulle ha hunnit vinna laga kraft. Om besvär över tillsättningen skulle anföras

och bifallas, bör den nye innehavaren av tjänsten icke få tillträda

tjänsten under löpande termin.

Undantag från regeln om ledigförklarande av icke-ordinarie anställning

om lägst 15 veckotimmar bör kunna göras, om tjänsten icke kunnat ledigförklaras

så tidigt, att läraren hinner tillträda tjänsten vid terminens början.

Vissa garantier torde emellertid i sådana fall böra anses erforderliga,

för att icke en lärare med relativt svaga meriter skall kunna tillskansa sig

en mer varaktig anställning till förfång för bättre meriterade. Sålunda bör

skyldighet föreligga att i god tid före nästa termins början ledigförklara

tjänsten, om anställningen kan beräknas bliva utsträckt även över den

terminen.

Den lärare, som efter kungörelseförfarande erhållit en extra ordinarie

anställning, bör vara berättigad att utan nytt kungörelseförfarande behålla

sin anställning, även om denna utsträckes utöver den vid ledigförklarandet

angivna tiden eller tjänstgöringen utökas till ett högre timtal eller, i fråga

om tjänst med fyllnadstjänstgöring, tjänsten på grund av ändrade timtal

överflyttas till annan skola. Skulle timtalet nedgå till mindre än 15 veckotimmar

och anställningen sålunda förändras från extra ordinarie anställning

till timläraranställning, bör läraren, om han kvarstår å tjänsten som

timlärare, utan kungörelseförfarande erhålla extra ordinarie anställning å

tjänsten, därest timtalet ånyo uppgår till lägst 15 veckotimmar.

Undantag från regeln om kungörelseförfarandet bör slutligen också kunna

medgivas, om en lärare under eu längre tid, förslagsvis 5 år, innehaft

timläraranställning å en tjänst med mindre än 15 veckotimmars undervisning,

dock lägst 8 veckotimmar, och timtalet å tjänsten stiger till 15

veckotimmar eller däröver. I sådana fall bör emellertid frågan, huruvida

tjänsten skall ledigförklaras eller icke, hänskjutas beträffande högre skola

till vederbörande överstyrelse och beträffande folkskolan till statens folkskolinspektör.

Icke-ordinarie tjänst skall enligt de sakkunnigas förslag ledigförklaras

beträffande statlig skola av skolans rektor och beträffande annan skola av

vederbörande skolas styrelse. Rörande tillsättningsförfarandet anföra de sakkunniga

följande.

Ansökning till ledigförklarad icke-ordinarie tjänst bör ingivas till rektor

vid den skola, där tjänsten är placerad, oavsett om tjänsten är statlig eller

kommunal. Vid statlig skola bör rektor så skyndsamt som möjligt översända

ansökningshandlingarna till överstyrelsen ‘med angivande av vilken eller

vilka sökande han främst anser sig böra förorda. Om fyllnadstjänstgöring

ingår i tjänsten, bör han före avgivande av förord ha sainrått med rektor

opaginerad Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

vid den skola, där fyllnadstjänstgöringen skall fullgöras. Skulle rektor vid

den senare skolan vara av annan mening än rektor vid den skola, där

tjänsten är placerad, bör detta angivas. Givetvis bör rektor vid fyllnadstjänstgöringens

skola äga att, därest han så önskar, skriftligt motivera sin

avvikande mening. Motsvarande bör gälla, om tjänsten är placerad vid kommunal

skola och följaktligen skall tillsättas av denna skolas styrelse.

I de fall, då ledigförklarande av icke-ordinarie anställning för hel termin

ej medhinnes och tjänsten för terminen i fråga far tillsättas utan kungörelseskyldighet,

bör skyldighet föreligga att hos skolöverstyrelsens extralärarbyrå

efterhöra aspiranter å tjänsten. Detsamma bör beträffande högre

skola gälla, så snart en lärare med lägst 8 veckotimmars tjänstgöring erfordras

för längre tid än 14 dagar.

över besluten om tillsättning av övningslärare bör högre kommunal skola

vara skyldig att snarast efter tillsättningen till skolöverstyrelsen insända

protokollsutdrag. Härav bör framgå, om kungörelseförfarande ägt rum eller

om extralärarbyrån anlitats. Om intetdera skett, böra skälen härför angivas.

Skoldistrikt bör vara skyldigt att på samma sätt till statens folkskolinspektör

lämna meddelande om tillsättning av övningslärare vid folkskolan

för tid uppgående till minst en termin.

Befordringsgrunder. De sakkunniga göra också vissa uttalanden angående

befordringsgrunderna vid tillsättning av ordinarie och icke-ordinarie övningslärartjänster.

Härvid framhålles, att vid tillsättning av sadana tjänster - •

även tjänster å mindre än 15 veckotimmar -— hittills gällande befordringsgrunder

böra tillämpas, nämligen i första hand undervisningsskicklighet och

nit samt sätt att behandla lärjungarna och förmåga att bland dem uppehålla

ordning, i andra hand exemansbetyg o. d. och i tredje hand tidigare

tjänstgöringstid. Vid denna tillämpning må enligt de sakkunnigas mening

en mindre underlägsenhet enligt en föregående befordringsgrund uppvägas

av ett större företräde enligt en senare.

Vidare förorda de sakkunniga, att tjänstgöringen vid de olika av löneregleringen

berörda skolformerna i merithänseende bör anses vara likvärdig,

där ej särskilda skäl tala för en annan värdering såsom beträffande tjänstgöring

vid seminarierna.

Yttrandena. De sakkunnigas förslag i fråga om tillsättning av övningslärartjänster

har icke rönt annan erinran i remissvaren, än att slöjd- och

yrkeslårarnas riksförbund framhållit önskvärdheten av att vid dylik tillsättning

ett förslag på tre personer uppsattes, i likhet med vad som sker vid

tillsättning av folkskollärartjänster.

Departementschefen. De sakkunnigas förslag rörande tillsättning av tjänster

kan jag i allt väsentligt biträda. Vad rör de angivna befordringsgrunderna

vill jag emellertid — då relativt starka skäl synas tala för att ett enhetligt

tillsättningsförfarande tillämpas för samtliga lärare vid folkskolan

— tillstyrka slöjd- och yrkeslårarnas riksförbunds förslag om att ordinarie

övningslärartjänst vid folkskolan skall tillsättas på samma sätt som folkskollärartjänst,

d. v. s. att vid sådan tillsättning upprättas förslag på tre

personer. Att härigenom icke full överensstämmelse uppnås i fråga om till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

sättningsförfarandet som sådant för samtliga av löneregleringen berörda

övningslärartjänster torde icke medföra några påvisbara olägenheter.

Jag får slutligen framhålla, att vad jag i det föregående vid anmälan avfrågan

om organisation av övningslärarnas tjänstgöring uttalat rörande förenkling

och rationalisering av det administrativa förfarandet även äger avseende

å tillsättning av tjänster.

Lönegrader.

De sakkunniga. En omprövning i hela dess vidd av frågan om lönegradsplaceringen

för övningslärarna har enligt de sakkunnigas mening varit nödvändig

främst av den anledningen, att olika skolformer med förut mycket

skiftande löneskalor nu skulle föras in under ett enhetligt avlöningsreglemente.

Det har ej synts de sakkunniga rimligt, att lärare med samma kompetens

skola uppbära väsentligt olika avlöning för likvärdig undervisning på

ungefär samma åldersstadium. Åtskilliga jämkningar ha därför måst företagas,

och det må då också, uttala de sakkunniga, anses förklarligt, om de

sakkunniga icke ansett sig kunna föreslå enbart jämkningar uppåt.

Innan de sakkunniga ingå på frågan om lönegradsplaceringen för de olika

kategorierna av övningslärare var för sig, ha de framfört vissa allmänna synpunkter,

som legat till grund för deras bedömande. De framhålla i detta sammanhang,

att det ligger i sakens natur, att avvägningen av de olika synpunkterna

ställer sig svår att rättvist genomföra. Detta har varit en anledning

till att de sakkunniga iakttagit försiktighet gentemot alltför stora rubbningar

av nu gällande lönegradsplaceringar. I en del fall ha dock, framhålla

de sakkunniga, dylika rubbningar icke kunnat undvikas. Efter dessa påpekanden

anföra de sakkunniga i fråga om de allmänna synpunkterna i huvudsak

följande.

Vägledande för de förslag, som komma att framläggas, ha varit de lönegradsplaceringar,

som tidigare bestämts för de olika kategorierna av änineslärare

vid de allmänna läroverken och högre kommunala skolorna samt

för folkskolans lärare. Hänsyn har därvid tagits dels till tjänstgöringens

art och omfattning, dels till utbildningstidens längd och studiekostnader. Att

lönegradsplaceringen för övningslärare ställes i viss relation till utbildningstiden

är ofrånkomligt — så har ju också skett beträffande övriga lärare.

De sakkunniga vilja emellertid hävda, att denna synpunkt icke ensam

eller ens i första rummet får vara bestämmande. Då skulle risk uppstå för

ett sådant system, att det för en höjning av lönegradsplaceringen för en

viss kategori av lärare blott erfordrades, att utbildningstiden förlängdes

med ett eller annat år. Varje tendens till utbildningstidens förlängning huvudsakligen

för löneförhöjningens skull måste enligt de sakkunnigas mening

bestämt tillbakavisas. Givetvis är det för varje lärarkategori önskvärt,

att den får en så god utbildning som möjligt, men utbildningskravet får

icke drivas hur långt som helst utan måste avvägas i förhållande till vad

som kan anses rimligt och ur ekonomisk synpunkt möjligt att fordra avvederbörande

lärare. Lönegradsplaceringen kan sålunda icke rätta sig enbart

efter utbildningstiden utan måste också taga hänsyn till vad som ur andra

synpunkter kan befinnas skäligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 1

16.

De sakkunniga ha vidare haft att taga ställning till frågan, huruvida lönegradsplaeeringen

för lärare i visst ämne bör vara densamma inom samtliga

skolformer och på skilda åldersstadier eller om differentiering i dessa

avseenden bör genomföras. .

Folkskolans och fortsättningsskolans övningslärare ha i regel avseyart

lägre avlöningsförmåner än de högre skolformernas. Detta galler speciellt

om lärarinnorna i kvinnlig slöjd men även om övriga lärarkategorier, icke

minst gymnastiklärarna. De sakkunniga finna detta förhållande oegentligt.

Enligt den uppfattning, de sakkunniga kommit till, företer nämligen undervisningen

i övningsämnen av elever på samma åldersstadium i regel icke

några större olikheter inom skilda skolformer. En enhetlig lonegradsplacering

i ett och samma övningsämne på sannna åldersstadium oavsett skolformen

bör därför vara den riktiga. De sakkunniga vilja även påpeka, att

den ur löneteknisk synpunkt är synnerligen önskvärd, eftersom kombinerad

tjänstgöring inom olika skolformer är en förutsättning för åstadkommande

av väsentligt förbättrade anställningsförhållanden för övmngslararna.

En viss precisering av uttrycket »samma åldersstadium» torde har vara

erforderlig. De sakkunniga ha därvid ansett, att realskolan och därmed

jämförliga skolformer i stort sett representera samma åldersstadium som

folkskolan och fortsättningsskolan. Redan nu lopa flera av realskolans

klasser parallellt med folkskolans, och skillnaden i ålder vid realexamen

och vid fortsättningsskolans avslutande är sålunda relativt obetydlig —

högst ett par år. Med den förlängning av folkskoletiden, som man torde fa

räkna med, blir det än mer än för närvarande befogat att betrakta tolkskolan

och realskolan som samma åldersstadium. Det bör också påpekas,

att övningsämnena slöjd för flickor och slöjd för gossar icke förekomma i

realskolans högsta klasser och timtalen understiga folkskolans.

Något annorlunda ställer sig problemet vid undervisning a skilda åldersstadier.

Givetvis kräver t. ex. undervisningen i linearritning på gymnasiet

större kvalifikationer och medför även en avsevärt större arbetsbelastning

än teckningsundervisningen i realskolan. Rörledningen ställer också storre

krav på gymnasiets musiklärare än på realskolans, och gymnastik- och

idrottsövningarna bli mer avancerade i gymnasiet. Vidare förekommer slöjd

för flickor och hushållsgöromål i större utsträckning och i högre klasser i

den kommunala flickskolan än i Övriga skolformer och kan darfor drivas

icke oväsentligt längre. I här berörda fall ha emellertid lönegrad splaceringarna

varit enhetliga för de högre skolformerna utom beträffande seminarierna,

som härvidlag intaga en särställning.

Före 1937 års lönereglering rådde viss differentiering i löneavseende mellan

de högre allmänna läroverkens och realskolornas lärare i teckning, musik

och gymnastik. Såsom av en tidigare i betänkandet lämnad redogore se

framgår, hade den grundats på olika kompetensfordringar (utom i musik).

Sedan det visat sig, att även realskolans lärare regelmässigt hade den högre

kompetensen, fann 192(1 års lärarlönekommittc motiverat, att olikheten i loneavseende

försvunne, och till denna mening anslöto sig också skolöverstyrelsen,

1928 års lönekommittc och läroverkslonesakkunniga. Det antoides

därvid även, att undervisningen i övningsämnen kunde sägas vara ungefär

lika krävande vid båda slagen av skolor. De sakkunniga kunna pa grunder,

som nyss framhållits, icke helt ansluta sig till denna mening. Av

annan anledning har emellertid den gemensamma lönegradsplaceringen hittills

kunnat anses försvarlig. Vid de högre allmänna läroverken ha namliden

berörda övningslärare — utom i musik i stor utsträckning kunnat

beredas full tjänstgöring, medan de vid realskola och mellanskola i regel

opaginerad Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

kunde olägenheten av en nödtvungen begränsning av tjänstgöringens omfattning

tor realskolans lärare i viss mån sägas vara kompenserad av att

dessa lärare trots något mindre kvalificerat arbete voro placerade i samma

onegrad som gymnasiets lärare. Detta skäl för gemensam lönegradsplacenng

bortfaller i och med att samtliga ordinarie lärare enligt de sakkunnigas

förslag skola erhålla full tjänstgöring. De sakkunniga finna därför sakligt

befogat att pa ena eller andra sättet återgå till viss differentiering mellan

lärare i teckning, musik och gymnastik vid å ena sidan högre allmänt läroverk

och andra sidan övriga skolformer. Likaså torde en differentiering

mellan lärarinnorna i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd i kommunala flickskolor

a ena sidan och övriga skolformer å andra sidan vara motiverad.

De sakkunniga ha efter övervägande av olika möjligheter funnit, att en

sådan differentiering bör taga sig uttryck i olika lönegradsplacering. De

sakkunniga erinra i detta sammanhang om att differentiering i löneavseende

— och en mycket kraftig sådan — f. n. råder mellan folkskolans övningslärare

och de högre skolformernas övningslärare. Såsom av det föregående

framgår, kunna de sakkunniga icke finna några bärande skäl för

differentiering i lönegrader enbart på grund av skolformen. Däremot synes

det de sakkunniga rimligt, att övningslärare vid skolformer med mer

kvalificerad undervisning på grund av lärjungarnas högre ålder erhålla en

högre lönegradsplacering än övriga lärare tillhörande samma lärarkategori.

Att i stort sett samma utbildningskrav ställas på lärarna, vare sig de tjänstgöra

på högre eller lägre stadium, utgör enligt de sakkunnigas mening icke

något avgörande hinder för viss olikhet i lönegradsplaceringen. Dessa principer

— samma lönegradsplacering för lärare i samma ämne vid olika

skolformer, om lärjungarna tillhöra samma åldersstadium, men med möjlighet

till högre lönegradsplacering, om lärjungarna i en skolform representera

högre åldersstadium — ha av de sakkunniga ansetts böra läggas till

grund för samtliga förslag om lönegrads placeringar för övning slärarna.

De allmänna konsekvenserna av de sakkunnigas ställningstagande i överensstämmelse

med nämnda principer angivas av de sakkunniga i korthet

bliva följande.

... Konsekvensen härav blir, att lärare i teckning, musik och gymnastik

lämpligen böra placeras i högre lönegrad vid de högre allmänna läroverken

an vid realskola, folkskola och därmed jämförliga läroanstalter. Den kommunala

fhckskolan torde i detta avseende böra jämställas med realskolan,

v idare bora lärarinnor i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål placeras i

högre lönegrad vid kommunal flickskola än vid Övriga skolor, frånsett seminarierna.

Fortsättningsskolan torde, även där den är vrkesbestämd, genomgående

böra likställas med folkskola. Vid den omständigheten, att en

vid skola med högre lönegradsplacering utnämnd övningslärare delvis får

sin tjänstgöring förlagd till skolans lågstadium, bör emellertid ej fästas

^r\ särställning intaga övningslärarna vid folk- och småskoleseminarierna.

Delvis aro dessa läroanstalters lärjungar avsevärt äldre än Övriga skou-fj’

•°C^1 ^ram^°r allt bör hänsyn tagas till att seminarierna äro lärarutbildningsanstalter.

Samtliga övningslärare vid folk- och småskoleseminanerna

utom lärarinnorna i hushållsgöromål och i vissa fall lärarna i manhg

slöjd och kvinnlig slöjd deltaga i utbildningen av lärare i respektive öv
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

ningsämnen. Deras tjänstgöring blir därför väsentligt mer kvalificerad och

åtskilligt mer arbetstyngd än övriga övningslärares. De sakkunniga ha av

denna anledning redan föreslagit något minskad undervisningsskyldighet

för dem, men därjämte är det enligt de sakkunnigas mening av stor vikt,

att seminariernas övningslärartjänster erhålla en sådan lönegradsplacering,

att de verkligen kunna draga till sig de mest kvalificerade lärarna.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår ha nu gällande lönegradsplaceringar

för läroverkens ämneslärare och för folkskolans lärare varit

vägledande för de sakkunnigas förslag till lönegradsplaceringar av övningslärarna.

De sakkunniga anse dock att det knappast är tillräckligt att härvidlag

nämna endast lönegradernas nummer. Även vissa för övningslärarnas

avlöning speciella förhållanden borde tagas i betraktande.

Övningslärarna vid de statliga och högre kommunala skolorna uppbära

f. n. full lön enligt löneplanen vid 30 veckotimmars undervisningsskyldighet.

Undervisningsskyldigheten kan emellertid bestämmas till högre timtal

än 30, dock högst 34. För varje veckotimme, varmed deras undervisningsskyldighet

överstiger 30 veckotimmar, erhålla de lön med vid de statliga

läroanstalterna 3 % och vid de högre kommunala skolorna 7*> av beloppet

enligt löneplanen, dock för högst 4 veckotimmar enligt denna beräkningsgrund.

På det sättet kommer i verkligheten en del övningslärare att erhålla

lön som om de varit placerade i högre än innehavande lönegrad. En

jämförelse, framhåller de sakkunniga, mellan t. ex. läroverksadjunkternas

23 lönegrad och teckningslärarnas 20 lönegrad blir därför ganska haltande,

i all synnerhet som adjunktens arbetsbörda med 27 veckotimmars undervisning

och rättande av ett antal skrivlag kan vara minst lika betungande som

teckningslärarens med 32—34 veckotimmars undervisning. För gymnastiklärarnas

del tillkommer ytterligare ersättning för arbete med friluftsverksamheten,

i regel med belopp motsvarande avlöningen för 3 veckotimmars

undervisning. En gymnastiklärare med 34 veckotimmars undervisningsskyldighet

och ersättning för friluftsverksamheten kommer sålunda upp till avlöningsförmåner,

som överstiga en läroverksadjunkts.

Enligt de sakkunnigas förslag skall full lön enligt löneplanen utgå till

varje ordinarie övningslärare. De sakkunniga ha vidare föreslagit, att varje

övningslärare skall vara skyldig att utöver den med tjänsten förenade undervisningsskyldigheten

mot särskild ersättning bestrida tjänstgöring med

högst 4 veckotimmar. Även i fortsättningen torde man därför enligt de

sakkunnigas mening få räkna med att övningslärarna särskilt i vissa ämnen

i ganska stor utsträckning komma att få uppbära avlöningsförmåner,

som överstiga de belopp, som upptagas på löneplanerna. Viss hänsyn till

denna omständighet har synts de sakkunniga böra tagas även vid lönegradsplaceringarna.

Efter dessa allmänna synpunkter på övningslärarnas lönegradsplacering

övergå de sakkunniga till att behandla de olika kategorierna av Övningslärare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

62

Kungi. Maj.ts proposition nr 136.

Ordinarie lärare i teckning, musik och gymnastik. De sakkunniga erinra

om att sedan lång tid tillbaka lärarna i teckning, musik och gymnastik

vid de högre skolformerna varit jämställda i lönehänseende. Vid de allmänna

läroverken ha emellertid gymnastiklärarna sedan den 1 januari 1938 och

vid de kommunala skolorna sedan den 1 januari 1939 visserligen tillhört

samma lönegrad som tecknings- och musiklärare men uppburit särskild

ersättning för arbetet med friluftsverksamheten, innebärande att till det

antal veckotimmar undervisningsskyldigheten omfattar skall för årslönernas

beräknande läggas högst tre veckotimmar. Den löneförmån i förhållande

till tecknings- och musiklärarna, som härigenom tillkommer gymnastiklärarna,

är ganska betydande.

De sakkunniga ha ansett sig böra upptaga hela frågan om ersättningen

för friluftsverksamheten till saklig omprövning och anföra härom till en

början i huvudsak följande.

Det står utom allt tvivel, att gymnastiklärarna måste anses ha ett mycket

ansvarsfullt arbete. Den fysiska fostran har med rätta fått en allt större

betydelse i skolarbetet, och även på lärjungarnas allmänna uppträdande

kunna gymnastiklärarna utöva stort inflytande. Det bör vidare framhållas,

att gymnastiklektionerna måste anses ganska pressande på grund av

stora gymnastikavdelningar och till följd av ansvaret för lärjungarnas liv

och lem under t. ex. redskapsgymnastik och idrottsövningar. Därtill kommer

det extra arbete med planläggning och ledning av friluftsverksamheten,

soin åligger gymnastiklärarna. Givetvis kan gymnastikläraren också i icke

ringa utsträckning tagas i anspråk för frivillig gymnastik- och idrottsverksamhet

inom skolan, där hans medverkan visserligen icke är obligatorisk

men likväl svår att undandraga sig.

Fråga är emellertid, om gymnastiklärarna i dessa avseenden intaga någon

absolut särställning i förhållande till tecknings- och musiklärarna.

Även ämnena teckning och musik torde kunna göra anspråk på en betydelsefullare

roll i skolarbetet än tidigare. Det kan t. ex. anföras, att enligt

skolöverstyrelsens kungörelse med anvisningar rörande meritvärdering vid

tillsättande av folk- och småskollärartjänster betyg i teckning i folkskollärar-

och småskollärarexamina i likhet med betygen i modersmålet, matematik

samt psykologi och pedagogik skall ha dubbelt så stort poängvärde

som betyg i övriga ämnen. Liksom gymnastiklärarna få också musiklärarna

vid de högre skolformerna delvis arbeta med mycket stora undervisningsavdelningar.

Vid folkskolorna åter ha musiklärarna ofta ett mycket

stort antal undervisningsavdelningar med kanske endast en veckotimme i

varje klass, vilket givetvis måste tynga arbetet väsentligt.

Vad arbete vid sidan av lektionerna beträffar, har teckningslärarnas

granskning av linearritningsuppgifter redan omnämnts. Musiklärarna å sin

sida få nedlägga tid på utskrift av noter, ledning av liturgiska morgonandakter,

övningar av skolorkester, musikalisk underhållning vid skolfester

in. m. Det förefaller sannolikt, att detta arbete i regel icke går upp mot gymnastiklärarnas

arbete, utom de egentliga undervisningstimmarna, arbetet

med friluftsverksamheten inberäknat, men troligen är skillnaden mindre än

man ofta föreställer sig. På grund av det förhållandet, att en avsevärd ersättning

för närvarande utgår för friluftsverksamheten, må man nämligen

icke överskatta detta arbetes omfattning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Efter en närmare redogörelse för omfattningen av friluftsverksamheten

uttala de sakkunniga, att det under alla omständigheter synes stå ganska

klart, att gymnastiklärarens merarbete i förhållande till teckningslärarna

och musiklärarna särskilt på grund av friluftsverksamheten icke kan ha den

omfattning, att det ensamt skulle kunna motivera högre lönegradsplacering.

Icke heller gymnastiklärarnas utbildningsförhållanden giva enligt de sakkunnigas

uppfattning anledning till någon särställning. Till stöd härför anföres

i betänkandet:

För inträde å gymnastiska centralinstitutet fordras i praktiken studentexamen,

och utbildningstiden är för närvarande tvåårig. I teckningslärarinstitutet

är utbildningstiden nominellt fyraårig men i praktiken med få

undantag femårig. I fråga om teoretiska förkunskaper erfordras lägst realexamen

eller motsvarande kunskaper samt från och med läsåret 1947—48

studentkunskaper i matematik å latinlinjen. En betydande del av institutets

elever — innevarande läsår drygt 30 % — ha emellertid avlagt studentexamen.

För behörighet som musiklärare är utbildningstiden särskilt dryg.

Efter realexamen erfordras i allmänhet ganska tidsödande förstudier —

medelåldern vid inträde i musiklärarklassen vid musikhögskolan år 22 år

— och vid musikhögskolan är studietiden i genomsnitt ungefär fyra år. För

tjänst vid seminarierna ingår dessutom högre organistexamen i behörighetsvillkoren.

Om musiklärarnas utbildning gäller därjämte, att den är förhållandevis

dyrbar till följd av nödvändigheten att anskaffa noter och inköpa

eller förhyra olika slags musikinstrument. De sakkunniga ha ovan förklarat,

att de icke anse utbildningstidens längd och kostnader böra vara ensamt

avgörande för lönegradsplacering, men så mycket är dock tydligt, att

en jämförelse i detta avseende mellan gymnastiklärare, teckningslärare och

musiklärare icke utfaller till förmån för en högre placering av den förstnämnda

gruppen.

De sakkunniga ha sålunda kommit till det resultatet, att det varken med

hänsyn till arbetets omfattning eller utbildningen finnes skäl att i fråga om

lönegradsplacering göra någon åtskillnad mellan gymnastiklärare, teckningslärare

och musiklärare. Då de sakkunniga icke heller våga hävda, att arten

och betydelsen av gymnastiklärarnas arbete skulle kunna vara tillräcklig

att för dem motivera en högre lönegrad ha de sakkunniga stannat för att

placera teckningslärare, musiklärare och gymnastiklärare i samma lönegrader.

De sakkunniga ha emellertid föreslagit viss kompensation för den hittills

utgående extra ersättningen för arbetet med friluftsverksamheten. Enär härvid

den nuvarande formen med särskild ersättning förefallit de sakkunniga

administrativt och lönetekniskt för otymplig för att bibehållas för ordinarie

lärare, föreslå de sakkunniga, att gymnastiklärarnas undervisningsskyldighet

bör anses fullgjord vid något mindre än 30 veckotimmars tjänstgöring.

En minskning av tjänstgöringen med tre veckotimmar, motsvarande det

nuvarande tillägget vid mer omfattande tjänstgöring, har emellertid synts

de sakkunniga för kraftigt tilltagen. I betraktande av de här föreliggande

speciella förhållandena ha de sakkunniga emellertid icke velat motsätta sig

en minskning med 2 veckotimmar vid de skolformer, där särskild ersätt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

ning för närvarande utgår. De sakkunniga föreslå därför att undervisningsskyldigheten

för ordinarie gymnastiklärare skall anses fullgjord vid 28

veckotimmars undervisning. Nedsättningen bör enligt de sakkunnigas mening

begränsas till de skolformer, där lärarna för närvarande åtnjuta särskild

ersättning för arbetet med friluftsverksamheten, d. v. s. de allmänna

läroverken och de högre kommunala skolorna. När det gäller extra ordinarie

gymnastiklärare och andra gymnastiklärare med mindre än 28 veckotimmars

undervisning, går det icke att på samma sätt minska tjänstgöringen.

I stället föreslå de sakkunniga, att sådana lärare vid 14—20 veckotimmars

undervisning automatiskt skola få uppbära avlöning för en veckotimme

utöver antalet undervisningstimmar och vid mer än 20 veckotimmars

undervisning för två veckotimmar utöver antalet undervisningstimmar.

De ordinarie lärarna i teckning, musik och gymnastik äro för närvarande

placerade i lönegraden A 211 vid folk- och småskoleseminarierna samt i 20

lönegraden vid de allmänna läroverken och de högre kommunala skolorna.

Vid folkskolorna äro avlöningsförmånerna varierande, enligt de sakkunnigas

uppgifter i flertalet fall motsvarande lönegraderna A 15 eller A 14, beträffande

gymnastiklärarna dock i stor utsträckning motsvarande All.

De sakkunniga föreslå, att lönegraden Ca 23, motsvarande A 20, må bibehållas

för de högre allmänna läroverkens lärare, d. v. s. för flertalet av

de nuvarande ordinarie lärarna med full tjänstgöring. Samma lönegrad bör

även enligt de sakkunnigas mening på grund av lärjungarnas högre ålder

gälla gymnastiklärarna vid de högre tekniska läroverken. De sistnämnda

gymnastiklärarnas undervisningsskyldighet bör dock bestämmas till 30 veckotimmar,

eftersom friluftsverksamhet icke förekommer vid dessa skolor.

I överensstämmelse med de allmänna synpunkter, som legat till grund för

de sakkunnigas bedömanden och för vilka i det föregående redogjorts, föreslå

de sakkunniga något lägre lönegrad för lärare i teckning, musik och

gymnastik vid övriga skolformer utom folk- och småskoleseminarierna. De

sakkunniga förmäla, att de från början i detta fall ifrågasatt två lönegraders

skillnad och därmed placeringen i A 18 för ifrågavarande lärare. Sedermera

hade den mellanliggande lönegraden (A 19) slopats i det nya lönesystemet,

varför skillnaden blivit begränsad till en lönegrad. De sakkunniga

ha ansett sig böra acceptera denna konsekvens av det förändrade lönesystemet

och föreslå sålunda Ca 22. Denna lönegrad innebär, framhålla de sakkunniga,

en betydande höjning för folkskolans lärare i teckning, musik och

gymnastik men sänkning med en lönegrad för realskolans och de högre kommunala

skolornas lärare. I anslutning härtill anföra de sakkunniga följande.

Då folkskollärarna (i skolor med 39 veckors läsår) bliva placerade i Ca

21, komma sålunda vissa övningslärare i folkskolan att få en lönegrads

bättre löneställning än de egentliga folkskollärarna. De sakkunniga äro väl

medvetna om att detta förhållande icke är fullt tillfredsställande, möjligen

med undantag för de fall, då instruktörsverksamhet ingår i övningslärarnas

1 Övningslärarna ha icke överförts till det f. o. m. den 1 juli 1947 tillämpade nya statliga

lönesystemet.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

65

uppgifter i folkskolan. I själva verket måste nog folkskolläraren anses ha

det mest ansvarsfulla arbetet, och utan tvivel har han också den största

arbetsbördan. Enligt de sakkunnigas princip, att övningslärare skola erhålla

samma avlöning för undervisning på ungefär samma åldersstadium — en

princip, som de sakkunniga icke vilja göra avsteg från, utan att undervisningens

art kan motivera det — böra emellertid folkskolans övningslärare

vara placerade i samma lönegrad som bl. a. realskolans, och att sänka de

senares lönegradsplacering med ytterligare en lönegrad ha de sakkunniga

icke funnit tillrådligt under föreliggande omständigheter, låt vara att ett

stort antal av dessa lärare på grund av lägre undervisningsskyldighet än 30

veckotimmar icke uppburit full lön enligt löneplanen. För att disproportionen

mellan avlöning och arbetsbelastning ej skall bli alltför påfallande

vid jämförelse mellan folkskollärare och gymnastiklärare, föreslå dock de

sakkunniga, att gymnastiklärare vid folkskola skola vara skyldiga att undervisa

30 veckotimmar. I detta fall kan ju icke tidigare åtnjuten ersättning

för friluftsverksamheten åberopas som skäl för nedsättning av undervisningsskyldigheten.

Det kan också anföras, att gymnastiklärarna vid folkskolan

i regel ha mindre undervisningsavdelningar — vanligen en klassavdelning

— och icke i samma utsträckning som vid de högre skolorna organisera

och svara för friluftsverksamheten.

Folk- och småskoleseminariernas lärare i teckning, musik och gymnastik

äro för närvarande placerade en lönegrad högre än de allmänna läroverkens.

I verkligheten, framhålla de sakkunniga, ha lärarna i gymnastik

vid seminarierna trots sitt mer kvalificerade arbete varit lägre avlönade, alldenstund

de icke uppburit särskild ersättning för arbetet med friluftsverksamheten.

För att tjänsterna vid seminarierna skola kunna besättas med

särskilt väl kvalificerade sökande, är enligt de sakkunnigas mening den nuvarande

skillnaden i lönehänseende för ringa. De sakkunniga föreslå därför,

att dessa tjänster placeras i Ca 25.

Sammanfattningsvis ha de sakkunniga beträffande här föreslagna lönegrader

konstaterat, att de — bortsett från de speciella förhållandena för

gymnastiklärarna och den mindre förmånliga beräkningen vid tjänstgöring

över 30 veckotimmar — innebära en höjning för seminariernas och framför

allt folkskolans övningslärare, bibehållande av nuvarande lönegrad för

de högre allmänna läroverkens lärare samt någon sänkning för realskolans

och de högre kommunala skolornas lärare. De sakkunniga säga sig vara

övertygade om, att den för dessa olika lärare föreslagna omregleringen i det

hela innebär en icke oväsentlig förbättring. Lika övertygade äro de sakkunniga

om, att en dylik förbättring är synnerligen motiverad för lärarna i

dessa för ungdomens fostran och undervisning betydelsefulla ämnen.

Ordinarie lärarinnor i hushållsgöromål. För närvarande förekomma icke

några ordinarie lärarinnor i hushållsgöromål vid de allmänna läroverken.

Vid de kommunala flickskolorna och vid seminarierna äro de ordinarie lärarinnorna

i hushållsgöromål placerade i 16 lönegraden. I folkskolan och

fortsättningsskolan äro avlöningsförmånerna mycket skiftande och, enligt

vad som framgått av de sakkunnigas utredning, i allmänhet låga.

Som normallönegrad för de ordinarie lärarinnorna i hushållsgöromål fö
5

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 136.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

reslå de sakkunniga lönegraden Ca 18, d. v. s. den lönegrad som närmast

motsvarar förutvarande lönegraden A 14. Vidare föreslå de sakkunniga, att

lärarinnorna vid de kommunala flickskolorna och vid folk- och småskoleseminarierna

placeras i lönegraden Ca 20 samt lärarinnorna vid statens skolköksseminarium

i lönegraden Ca 25.

Till stöd för förslaget om Ca 18 såsom normallönegrad anföra de sakkunniga

följande.

I fråga om tjänstgöring och utbildning torde lärarinnorna i hushållsgöromål

närmast böra jämföras med folkskollärarinnor. Emellertid torde

folkskollärarinnornas arbete få anses något mer betungande dels till följd

av mer omfattande hemarbete, dels till följd av det allmänna ansvar för

lärjungarnas fostran, som åvilar dem. Enligt de sakkunnigas mening böra

därför lärarinnorna i hushållsgöromål i regel erhålla en något lägre löneställning

än folkskollärarinnorna, vilka tillhöra A 17 eller, vid 36‘/, veckors

läsår, A 16. De sakkunniga föreslå Ca 18 som normallönegrad, d. v. s. den

lönegrad som närmast motsvarar A 14. De sakkunniga förbise icke, att

skäl för en något högre lönegradsplacering kunna åberopas, icke minst därför

att skolkökslärarinnornas insats för skapande av sundare och mer rationella

hushållsvanor kan vara av mycket stor nationalekonomisk betydelse.

Särskilt med hänsyn till det stora antal skolkökslärarinnor vid folkskola

och fortsättningsskola, som komma att omfattas av löneregleringen och

därigenom få sin avlöning högst väsentligt förbättrad, ha de sakkunniga

dock icke ansett sig böra föreslå högre placering än den nu angivna.

Motiveringen för lönegraden Ca 20 för lärarinnorna vid de kommunala

flickskolorna är den, som av de sakkunniga angivits i de allmänna synpunkterna

på lönegradsfrågan, nämligen att undervisningen i hushållsgöromål vid

denna skolform förekommer i större utsträckning och i högre klasser än i

övriga skolformer och därför kan drivas icke oväsentligt längre. Härutöver

anföra de sakkunniga i fråga om detta förslag:

Lönegraden Ca 20 motsvarar visserligen i regel A 16, till vilken de kommunala

flickskolornas lärarinnor nu hänföras. Det bör dock anmärkas, att

dessa såsom anställda vid högre kommunal skola för närvarande icke kunna

uppflyttas i lönegradens högsta löneklass, och då därjämte lägsta löneklassen

enligt A-planen bortfallit, ha i själva verket dessa lärarinnor genom

placering i Ca 20 vunnit en lönegrad i förhållande till sin nuvarande ställning.

Med kommunal flickskola bör i detta fall statens normalskola likställas,

bl. a. på grund av att 7-årig flickskolelinje där ingår. Denna skola är

även övningsskola för statens skolköksseminarium, och undervisningen i

hushållsgöromål torde även framdeles i stor utsträckning uppehållas av

lärarinnor vid nämnda seminarium. Även lärarinnor vid folk- och småskoleseminarierna

böra enligt de sakkunnigas uppfattning placeras i denna lönegrad

på grund av seminarieelevernas högre ålder och tidigare åtnjuten undervisning

i ämnet.

Förslaget, att lärarinnorna vid statens skolköksseminarium skola placeras

i lönegraden Ca 25, motiveras av de sakkunniga med att dessa lärarinnor ha

att undervisa och handleda de blivande lärarinnorna i hushållsgöromål, varför

det synes angeläget att de få en lönegradsplacering som svarar mot deras

betydelsefulla uppgifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

67

Ordinarie lärarinnor i kvinnlig slöjd. De sakkunniga föreslå, att sådana

ordinarie lärarinnor i kvinnlig slöjd, som inneha fullt tillfredsställande kompetens,

placeras i lönegraden Ca 18 vid kommunala flickskolor och statens

normalskola, i lönegraden Ca 23 vid folkskoleseminarier med kvinnliga seminarieelever

och vid småskoleseminarier ävensom vid statens skolköksseminarium

samt i lönegraden Ca 16 vid övriga skolor. I en lägre lönegrad,

förslagsvis Ca 13, föreslå de sakkunniga att lärarinnor med mindre tillfredsställande

kompetens bliva placerade.

Till stöd för sitt förslag om lönegraden Ca 16 vid de flesta skolformerna

— vilket är det grundläggande förslaget — anföra de sakkunniga följande.

Lönegradsplaceringen av lärarinnor i kvinnlig slöjd erbjuder särskilda

vanskligheter, därför att dessa lärarinnor för närvarande ha synnerligen skiftande

avlöningsförmåner. Å ena sidan ha de en relativt hög lönegradsplacering

(A 16) vid de allmänna läroverken, där dock endast ett litet fåtal ha full

tjänstgöring, och vid de högre kommunala skolorna, däribland de kommunala

flickskolorna, där ganska många ha full tjänstgöring. Å andra sidan

är avlöningen i regel låg i folkskolorna och fortsättningsskolorna, där det

överväldigande antalet slöjdlärarinnor äro anställda. Vanligt är, att de där

ha ungefär samma löneställning som småskollärarinnor (A 9), men i många

fall är avlöningen avsevärt lägre, stundom motsvarande de lägsta lönegraderna

på nuvarande A-plan eller rent av därunder. I ett litet antal skoldistrikt

— däribland dock stora skoldistrikt som Stockholm och Göteborg

— äro de förhållandevis väl avlönade.

De sakkunniga finna sig icke ha någon anledning att beträffande slöjdlärarinnorna

frångå principen om lika lön i folkskola och realskola, och

det kan under sådana förhållanden svårligen undgås, att de sakkunnigas

förslag till lönegradsplacering måste stanna någonstädes mellan de för närvarande

högst avlönades och de lägre avlönades.

En sänkning med fyra lönegrader vid flera skolformer, låt vara, att icke

så många lärarinnor vid dessa skolformer haft annat än ganska begränsad

tjänstgöring, är givetvis en mycket uppseendeväckande åtgärd. Och även

bortsett från den helt naturliga opposition, som ett sådant förslag måste

framkalla från den därav berörda lärarkårens sida, kunna tvivelsutan invändningar

göras mot denna placering, invändningar av olika innebörd alltefter

utgångspunkten. Att slöjdlärarinnorna böra placeras betydligt lägre

än folk skollärarinnorna, torde vara ganska obestridligt. Dels föreligger alltjämt

viss skillnad i utbildningstidens omfattning, dels måste folkskollärarinnornas

arbete anses mer arbetstyngt och ansvarsfullt. Det är dock fördenskull

icke givet, att så mycket som fem lönegraders skillnad därigenom

kan motiveras. Även placeringen i förhållande till skolkökslärarinnorna är

något osäker. Denna senare lärarkategori har dock något längre utbildningstid,

och den har också i regel varit något bättre avlönad vid folk- och fortsättningsskolorna

än slöjdlärarinnorna. De sakkunniga ha likaså kommit till

den uppfattningen, alt skolkökslärarinnornas arbete är något mer krävande i

fråga om preparationer och organisationsförmåga — eleverna representera

också i stort sett något senare ålderskategorier. Framstår en placering av

slöjdlärarinnorna i Ca 16 relativt låg ur senast anförda synpunkter, kan den

åter från en annan utgångspunkt synas förhållandevis hög. I stor utsträckning

är nu slöjdlärarinnornas avlöning vid folkskola reglerad till ungefärlig

överensstämmelse med småskollärarinnornas. Dessa senare äro placerade

i A 9, närmast motsvarande Ca 13. Då småskollärarinnornas arbete icke kan

sägas vara av mindre betydelse för det uppväxande släktets fostran än slöjdlärarinnornas,

kunna slöjdlärarinnorna med placering i A 12 förefalla gyn
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

nade i förhållande till småskollärarinnorna. De sakkunniga vilja emellertid

erinra om, att de i sitt betänkande med förslag till folkskolans avlöningsreglemente

m. m. (SOU 1942: 9) förklarade, att framför allt med hänsyn

till relationen mellan kvinnliga folk- och småskollärares löner »skäl kunde

anföras för vidtagande av åtgärder i syfte att giva småskollärare en något

förmånligare lönegradsplacering» men att »de sakkunniga jämväl med beaktande

av det allmänna ekonomiska läget ansett sig icke kunna framlägga

förslag härom». I anledning av proposition med förslag till folkskolans avlöningsreglemente

uttalade också 1942 års riksdag (skrivelse nr 443), att

frågan om den riktiga avvägningen mellan småskollärarnas och folkskollärarnas

löner icke torde kunna »på ett definitivt sätt upptagas till omprövning,

förrän det slutgiltiga resultatet av 1940 års skolutrednings pågående

arbete föreligger och ställning tagits till spörsmålet om småskolans och folkskolans

inbördes förhållande i organisatoriskt hänseende». Särskilt som

småskollärarinnornas löneställning, enligt vad av ovanstående framgår, för

närvarande är något svävande, ha de sakkunniga icke ansett småskollärarinnornas

placering i A 9 behöva utgöra något oöverstigligt hinder för en

mer definitiv placering av slöjdlärarinnorna i Ca 16. I övrigt bör enligt de

sakkunnigas mening i ett avlöningsreglemente, som skall omfatta samtliga

övningslärare men inga andra befattningshavare, jämförelsen mellan de

olika kategorierna av övningslärare i första hand bli bestämmande för lönegradsplaceringarna.

Beträffande lönegradsplaceringen för lärarinnor vid de kommunala flickskolorna

— vilka för närvarande äro placerade i A 16 — framhålla de

sakkunniga, att det i enlighet med de sakkunnigas allmänna principer finnes

skäl för en något högre placering vid dessa skolor än i flertalet övriga

skolformer. De sakkunnigas förslag (Ca 18) innebär, påpeka de sakkunniga,

i realiteten en sänkning med en lönegrad för deras vidkommande —

för närvarande kunna ju kvinnliga lärare vid de högre kommunala skolorna

icke uppflyttas i högsta löneklassen inom lönegraden.

Placeringen i lönegraden Ca 23 av lärarinnor i kvinnlig slöjd vid vissa

seminarier, nämligen folkskoleseminarier med kvinnliga seminarieelever

och småskoleseminarierna, motiveras av de sakkunniga med att dessa

seminarier utbilda folk- och småskollärarinnor och att man måste räkna

med att även i fortsättningen en mycket stor del av slöjdundervisningen

i folkskolan kommer att omhänderhavas av folkskollärarinnor och småskollärarinnor.

Fördenskull är det enligt de sakkunnigas uppfattning av

särskild betydelse, att man till nämnda befattningar vid seminarierna kan

förvärva väl kvalificerade innehavare. De sakkunniga uttala i detta sammanhang,

att vid folkskoleseminarium med enbart manliga seminarieelever,

där sålunda undervisning i kvinnlig slöjd förekomme endast i övningsskolan,

lärarinnorna i ämnet borde vara placerade i samma lönegrad som vid

annan folkskola.

I detta sammanhang förmäla de sakkunniga, att det vid statens skolköksseminarium

och hushållsskola finnes en ordinarie befattning i kvinnlig slöjd

i lönegraden A 16. De sakkunniga föreslå, att denna befattning placeras i

lönegraden Ca 23 med hänsyn till att enligt vad de sakkunniga inhämtat

med tjänsten är förenat kravet på ett mycket kvalificerat arbete.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

69

Som förutsättning för placering i de föreslagna lönegraderna bör enligt

de sakkunnigas mening gälla, att lärarinnan genomgått tvåårig seminariekurs.

Vid folk- och fortsättningsskolorna finnes dock ett ej obetydligt antal

slöjdlärarinnor med mindre omfattande utbildning. Det har förefallit

de sakkunniga obilligt att helt utesluta sådana lärarinnor från rätt till ordinarie

tjänst. De sakkunniga föreslå därför, att skolöverstyrelsen bemyndigas

medgiva behörighet för lärarinna, som under en längre följd av år,

förslagsvis 10 år, undervisat i kvinnlig slöjd, att antagas till ordinarie lärarinna,

utan hinder av att hon saknar nämnda tvååriga seminarieutbildning.

Sådan lärarinna bör dock placeras i lägre lönegrad, förslagsvis Ca 13. I

samma lönegrad böra även nu fast anställda lärarinnor med mindre tillfredsställande

kompetens placeras.

Till slut göra de sakkunniga följande allmänna uttalande i anledning av

de föreslagna lönegradsplaceringarna för lärarinnor i kvinnlig slöjd.

Beträffande lönegradsplaceringarna för lärarinnor i kvinnlig slöjd vilja

de sakkunniga slutligen uttala, att dessa placeringar även för de sakkunniga

framstå som förhållandevis låga vid jämförelse med de placeringar, som

föreslagits för vissa andra lärarkategorier. Om — för att taga ett extremt

fall — en flicka med anlag både för teckning och handarbete efter avlagd

realexamen eller förvärvad realskolekompetens står i valet mellan att utbilda

sig till teckningslärarinna eller slöjdlärarinna, kan hon, om hon anlägger

enbart ekonomiska synpunkter på frågan, knappast tveka i valet.

Väljer hon teckningslärarbanan, kan hon få den två eller högst tre år

längre utbildningtiden kompenserad genom ungefär sex lönegraders bättre

lönegradsplacering, motsvarande i högsta löneklassen en löneskillnad på

ungefär 3 200 kronor om året å högsta dyrort och ungefär 2 800 kronor å

lägsta dyrort. När de sakkunniga ändock, trots starka betänkligheter mot

en lönerelation av sådan art, icke ansett sig kunna för slöjdlärarinnornas

del sträcka sig högre än som skett, har till sist hänsynen till löneregleringens

verkningar för slöjdlärarinnorna blivit avgörande för ställningstagandet.

Det förhåller sig nämligen så, att ehuru de under nuvarande förhållanden

bäst betalade befattningarna få lönegraden avsevärt sänkt och befattningarna

över lag kunna anses lågt placerade i förhållande till övriga övningslärarkategorier,

det likväl icke torde vara någon kategori av övningslärare

— det skulle i så fall vara skolkökslärarinnorna — som i det stora

hela få icke blott sina anställningsformer väsentligt förbättrade utan också

i ekonomiskt avseende göra så stora vinster genom ett realiserande av de

sakkunnigas förslag, som just slöjdlärarinnekåren.

Ordinarie lärare i manlig slöjd. I betänkandet lämnas följande uppgifter

om för närvarande förekommande ordinarie tjänster i manlig slöjd och

därå utgående löneförmåner. Vid de allmänna läroverken förekomma inga

ordinarie lärartjänster i manlig slöjd, och vid de högre kommunala skolorna

finnes för närvarande endast en ordinarie befattning i manlig slöjd

som övningsämne. Denna befattning är placerad i A 16. Vid folkskoleseminarier

med manliga seminarieelevcr äro ordinarie tjänster i manlig

slöjd placerade i A 18 vid övriga seminarier saknas ordinarie tjänster i

ämnet. Vid folkskolorna är lönesättningen skiftande. Vanligast är, att avlöningsförmånerna

motsvara lönegraderna 10—15.

opaginerad Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

De sakkunniga föreslå beträffande ordinarie tjänster i manlig slöjd i allmänhet

två skilda lönegrader alltefter lärarens individuella kompetens,

nämligen lönegraden Ca 18 för lärare med särskilt god kompetens och lönegraden

Ca 16 för annan behörig lärare. För folkskoleseminarium, där

lärarutbildning i manlig slöjd förekommer, föreslås lönegraden Ca 23.

Till stöd för förslaget med två skilda lönegrader i de flesta skolformer

anföra de sakkunnniga:

Lönegradsplaceringen av lärarna i manlig slöjd försvåras väsentligt av

tvenne omständigheter: dels finnes icke någon ordnad lärarutbildning eller

några fastställda behörighetskrav för dessa lärare, dels torde det vara nödvändigt

att för deras vidkommande beakta den rådande konkurrensen å

arbetsmarknaden. Den förra av dessa omständigheter skulle möjligen kunna

tala för uppskov med slöjdlärarnas mera definitiva lönegradsplacering,

till dess deras utbildning blivit ordnad. De sakkunniga anse sig dock ej

böra föreslå, att så sker. Det finns många slöjdlärare med en formellt och

väl även reellt sett ganska svag kompetens, men det finns också mycket

väl kvalificerade lärare. Det framstår icke minst med hänsyn till konkurrensen

på arbetsmarknaden angeläget, att dessa senare lärare få lön

efter sina kvalifikationer och icke lockas över till andra banor. Slöjdlärarbanan

måste göras så pass lönande, att den också kan draga till sig skickliga

yrkesmän och betala de kostnader dessa måst lägga ned på att skaffa

sig erforderliga pedagogiska insikter. Det skulle dock icke vara tillräckligt

motiverat att utsträcka en mera förmånlig lönegradsplacering även till lärare,

som icke äga eller komma att förvärva annat än tämligen medelmåttiga

kvalifikationer. De sakkunniga vilja därför beträffande manlig slöjd

föreslå — förutom speciella lönegradsplaceringar vid vissa läroanstalter

— två skilda lönegrader alltefter lärarens individuella kompetens och ha

därvid stannat för Ca 18, närmast motsvarande A 14, för lärare med särskilt

god kompetens och Ca 16 för annan behörig lärare.

En lönegradsplacering, som är direkt avhängig av vederbörande befattningshavares

kompetens, fordrar ju noggranna regler för hur de olika slag

av kompetens, som må ifrågakomma, skola kunna bestämmas. De sakkunniga

ha i sitt nyss återgivna uttalande påpekat, att det för närvarande icke

finns några fastställda behörighetskrav för lärarna i manlig slöjd. Med

hänsyn härtill ha de sakkunniga avgivit förslag i detta hänseende. De sakkunniga

anföra följande.

Givetvis ställer det sig svårt att avväga och rättvist tillämpa två olika

behörighetskrav, när icke en metodiskt genomförd lärarutbildning kan läggas

till grund för bedömandet. De sakkunniga vilja betona, att kraven på

den högre kompetensen icke få sättas för lågt. Det bör fordras såväl framstående

yrkesskicklighet och överblick över yrkesfrågor som pedagogisk

förmåga och erfarenhet av undervisning. Förslagsvis vilja de sakkunniga

nämna följande behörighetskrav:

gesällprov i snickeri eller metallarbete vid exempelvis lärlingsskola, vilket

helst bör ha berättigat till silvermedalj;

kurs i metallslöjd, om gesällprov avlagts i snickeri, och kurs i snickeri,

om gesällprov avlagts i metallarbete;

kurs i teckning;

slöjdpedagogiska kurser, minst av den omfattning som kurserna i träslöjd

och metallslöjd vid slöjdseminariet på Nääs;

opaginerad Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

auskultation under minst tre månader hos någon eller några av skolöverstyrelsen

anvisade slöjdlärare;

erforderlig allmänbildning. — Särskilt i och med att slöjden vinner insteg

i även de högre klasserna i realskolan och därmed jämförliga skolformer,

skulle ett eftersättande av detta sista krav kunna ogynnsamt påverka

undervisningen. De sakkunniga vilja dock icke uppställa realexamen som

villkor, men denna examen eller styrkta motsvarande kunskaper böra betraktas

som en merit.

Innan slöjdlärarutbildningen blivit närmare reglerad, torde det bora ankomma

på skolöverstyrelsen att efter prövning i varje särskilt fall meddela

behörighet. Skolöverstyrelsen bör därvid icke vara bunden av alltför detaljerade

kompetensföreskrifter utan ha möjlighet att taga hänsyn till bland

annat ådagalagd speciell pedagogisk skicklighet. För detta uppdrags fullgörande

torde det vara oundgängligen nödvändigt, att en särskild konsulent

för manlig slöjd anställes inom skolöverstyrelsen.

Även på den lägre kompetensen böra bestämda krav upprätthållas. Sålunda

bör det fordras god yrkesskicklighet, dokumenterad genom gesällprov

eller på annat sätt, kurs i teckning samt slöjdpedagogiska kurser,

minst av den omfattning som den s. k. andra kursen vid slöjdseminariet

på Nääs. Också i detta fall bör skolöverstyrelsen efter individuell prövning

meddela behörighet.

Till stöd för förslaget om inplacering i lönegraden Ca 23 av lärarna i manlig

slöjd vid vissa seminarier anföra de sakkunniga följande.

Lärarna i manlig slöjd vid folkskoleseminarierna skola utbilda de manliga

seminarieeleverna att undervisa i ämnet. I regel ha de nu anställda

slöjdlärarna avlagt folkskollärarexamen. Då övningsskollärarna vid seminarierna

äro placerade i A 20, framstår slöjdlärarnas nuvarande placering

i A 18 såsom väl låg. De sakkunniga föreslå fördenskull Ca 23 motsvarande

A 20. Att seminariernas slöjdlärare själva avlagt folkskollärarexamen, torde

ha visat sig fördelaktigt ur flera synpunkter, men enligt de sakkunnigas

uppfattning böra dock icke ifrågavarande tjänster vara förbehållna

slöjdlärare med folkskollärarexamen. Vid dessa tjänsters tillsättning böra

emellertid sökandenas pedagogiska förmåga och insatser tillmätas särskild

betydelse. Vid folkskoleseminarier, där lärarutbildning i manlig slöjd icke

förekommer, liksom vid småskoleseminarium böra slöjdlärarna tillhöra

samma lönegrader som vid vanlig folkskola.

Extra ordinarie lärare. De vid tidpunkten för betänkandets avgivande gällande

lönegrads- och löneklasskillnaderna mellan ordinarie och extra ordinarie

lärare av olika kategorier framgå av följande i betänkandet intagna

uppställningar.

Adjunkt

Ämnesläria

Övningsskol-

lärare

Folkskollärare

Småskollär:a

Löne-

grad

Löne-

klass

Löne-

grad

Löne-

klass

Löne-

grad

Löne-

klass

Löne-

grad

Löne-

klass

Löne-

grad

Löne-

klass

Ordinarie.....

23

23—26

21

21—24

20

20—23

17

17—21

9

9—13

'' Extra ordinarie

21

20—23

18

17-21

18

17—21

15

14—18

7

6—10

Skillnad

2

3

3

4-3

O

3-2

rt

3

t>

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Lär. i

teckning,

musik, gymnastik

Lär.

i bl. a. kvinnlig slöjd

Seminarierna

Allm.

lärov.

Seminarierna

Allm.

lärov.

Löne-

Löne-

Löne-

Löne-

Löne-

Löne-

Löne-

Löne-

grad

klass

grad

klass

grad

klass

grad

klass

Ordinarie.....

21

21—24

20

20—23

18

18—22

16

16—20

Extra ordinarie

18

17-21

18

17—21

16

15-19

15

14-18

Skillnad

3

4-3

2

3-2

2

3

1

2

Ovanstående tabeller utvisa, att extra ordinarie lärare i allmänhet äro

placerade två lönegrader och tre löneklasser under motsvarande ordinarie

lärare. För den större löneskillnaden mellan seminariernas ordinarie och

extra ordinarie lärare i teckning, musik och gymnastik har, påpeka de sakkunniga,

anförts som skäl, att man velat giva de extra ordinarie lärarna

samma löneställning som vid de allmänna läroverken, då man räknade med

att dessa lärare skulle i rätt stor utsträckning flytta från den ena skolformen

till den andra. Att skillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie

lärare i kvinnlig slöjd vid de allmänna läroverken fastställts till endast en

lönegrad, synes icke ha motiverats.

I detta sammanhang påpeka de sakkunniga ock, att i statens nya lönesystem

- som fr. o. m. den 1 juli 1947 genomförts för statens tjänstemän i

allmänhet — extra ordinarie befattningshavare åtnjuta lön enligt samma

löneklasser som ordinarie befattningshavare i samma lönegrad. Detta betyder,

att de extra ordinarie adjunkterna automatiskt uppflyttats en löneklass

och övriga extra ordinarie lärare två löneklasser utom i lönegradens slutlöneklass,

där uppflyttningen stannat vid en löneklass.

De sakkunniga föreslå, att extra ordinarie övningslärare i regel skola placeras

endast en lönegrad under den normala lönegrad, som enligt de sakkunnigas

förslag skall gälla för motsvarande ordinarie lärare. Extra ordinarie

lärare i teckning, musik och gymnastik föreslås sålunda vid alla

skolformer utom vid seminarierna placerade i Ce 21, extra ordinarie lärare

i hushållsgöromål utom vid statens skolköksseminarium i Ce 17, extra

ordinarie lärare i kvinnlig slöjd utom vid seminarierna i Ce 15 samt extra

ordinarie lärare i manlig slöjd utom vid seminarierna i Ce 17 eller Ce 15,

alltefter sin kompetens. Vid lärarutbildningsanstalterna böra enligt de sakkunnigas

mening de extra ordinarie lärarna placeras två lönegrader under

den för motsvarande ordinarie lärare gällande lönegraden, detta bland

annat med hänsyn till relationen till ordinarie lärarens placering vid övriga

skolformer.

Till stöd för dessa förslag i fråga om extra ordinarie övningslärares lönegradsplacering

anföra de sakkunniga följande.

Av de sakkunnigas utredningar framgår, att övningslärarna måste räkna

med att under längre tid än ämneslärare och folkskollärare uppehålla

timläraranställning eller extra ordinarie anställning, innan de erhålla ordinarie

tjänster. Därtill kommer, att de i extra ordinarie anställning mera

opaginerad Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

sällan kunna påräkna full tjänstgöring. Tvärtom kommer tjänstgöringen

i många fall att bliva ganska låg. Vid de högre skolformerna skulle sålunda

enligt de sakkunnigas beräkningar antalet tjänster å 15—19 veckotimmar

i teckning, musik och gymnastik utgöra omkring hälften av det antal tjänster,

varå extra ordinarie anställning skulle erhållas. En viss kompensation

för de låga timtalen har tidigare vid de statliga läroanstalterna givits

genom tillämpning av den s. k. treprocentsregeln vid avlöningens beräknande.

Denna kompensation kommer att försvinna vid genomförandet av

de sakkunnigas förslag. Med hänsyn till dessa förhållanden anse de sakkunniga,

att skillnaden i lönegrader mellan ordinarie och extra ordinarie

befattningar bör vara mindre för övningslärare än för ämneslärare och

folkskollärare.

Då icke-ordinarie lärare kunna beräknas i avsevärd omfattning övergå

från den ena skolformen till den andra, torde det vara lämpligt att, icke

minst på lönetekniska grunder, i allmänhet göra lönegradsplaceringen oberoende

av skolformen. Extra ordinarie lärare i teckning, musik och gymnastik

böra därför tillhöra samma lönegrad, oberoende av om de tjänstgöra

vid högre allmänt läroverk eller realskola, högre kommunal skola

eller folkskola. Motsvarande bör gälla om extra ordinarie lärarinnor i hushållsgöromål

och i kvinnlig slöjd, vare sig de äro anställda vid kommunal

flickskola eller annan skola. Undantag bör enligt de sakkunnigas mening

göras endast för det fall, att extra ordinarie lärare tjänstgör vid läroanstalt,

som utbildar lärare i hans ämne. För att lärarutbildningsanstalterna skola

tillförsäkras utmärkta lärare även i icke-ordinarie anställning, böra extra

ordinarie lärare vid dessa skolor få en högre lönegradsplacering än vid

övriga. Beträffande ordinarie lärarna i manlig slöjd ha de sakkunniga förordat

en viss lönedifferens alltefter individuell kompetens. De sakkunniga

finna även motiverat, att extra ordinarie lärare i manlig slöjd erhålla olika

lönegradsplacering allt efter sin kompetens på sätt som gäller för ordinarie

lärare.

Yttrandena. Principer för lönegradsplaceringen. Skolöverstyrelsen

har icke funnit de sakkunnigas förslag acceptabla, i den mån

de innebära sänkningar i gällande lönegrader, överstyrelsen anser vidare,

i olikhet mot de sakkunniga, att frågan om lönegradsplaceringen skall behandlas

fristående i förhållande till frågan om kombinerad tjänstgöring. Endast

i den mån gällande lönegrader varit för höga vid full tjänstgöring bör

sänkning vidtagas. Skolöverstyrelsen har icke funnit att de sakkunniga lämnat

övertygande skäl vare sig för uppfattningen att en del lönegradsplaceringar

vore för höga eller för antagandet om visst samband mellan den enligt

de sakkunnigas uppfattning höga lönegradsplaceringen och det låga timtalet.

Gentemot de sakkunnigas uppfattning, att övningslärarnas placering

i lönegrad i en del fall förefallit påfallande hög i förhållande till vissa andra

lärargrupper och till statligt och kommunalt anställda befattningshavare i

övrigt, har överstyrelsen likaledes framställt erinran. Skolöverstyrelsen har

gjort invändningar mot det sätt på vilket de sakkunniga tillämpat principen

om lönegradsplacering med hänsyn till elevernas åldersstadium. Skolöverstyrelsen

anser för sin del, att lönegradsplaceringen bör ske enligt följande

principer: Vid lärarutbildningsanstalterna bör avlöningen vara sådan, att

särskilt kvalificerade lärare söka sig dit. I övrigt bör lön utgå med samma

opaginerad Kontrollera mot PDF

74

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

belopp för samma kompetens oavsett åldersstadium. Ingen övningslärargrupp

bör erhålla sänkt lönegradsplacering, förrän bärande skäl framlagts

för att av riksdagen tidigare beslutad lönegradsplacering är för hög i förhållande

till lönegradsplacering för lärargrupper med normerande lönesättning.

Övning slärarorganisationerna ha anslutit sig till de sålunda av skolöverstyrelsen

angivna principerna för lönegradsplacering av övningslärarna.

Allmänna lönenämnden har i princip anfört, att det ville synas lönenämnden,

som om skillnaden i löneställning mellan övningslärare i teckning, musik

och gymnastik, å ena sidan, och övriga övningslärare, å andra sidan,

vore alltför stor i fråga om andra lärare än dem, som hade hand om utbildning

av lärare i vederbörande övningsämne (seminarielärare). Tjänsteförteckningen

för övningslärarna hade härigenom blivit ojämnt uppbyggd i så

måtto, att skillnaden i löneställning mellan seminarielärarna i teckning,

musik och gymnastik och lärarna i samma övningsämnen vid övriga skolformer

blivit betydligt mindre än motsvarande skillnad i fråga om övningslärarna

i hushållsgöromål, kvinnlig slöjd och manlig slöjd.

Lönenämnden har vidare funnit tvekan råda om lämpligheten av att differentiera

lönegradsplaceringen för de övningslärare, som icke äro seminarielärare

i ovan angivna begränsade bemärkelse, efter det åldersstadium, å vilket

de undervisa. Lönenämnden anför härom följande.

Enligt lönenämndens mening kan det sättas i fråga, huruvida — såsom

de sakkunniga hävdat — undervisningen i gymnastik är mera krävande å

gymnasiet än å realskolestadiet. Det vill förefalla lönenämnden, som om upprätthållande

av disciplinen inom de stora gymnastikavdelningarna i realskolan

kan vara nog så betungande som ansvaret för den mera avancerade

gymnastiken å gymnasiet. Vad folkskolan angår lära undervisningsavdelningarna

i gymnastik merendels endast omfatta en klass, vilket torde underlätta

ledandet av gymnastikövningarna. Skall en gränsdragning göras

mellan gymnastikundervisningen å olika skolformer, synas därför skäl tala

för att folkskolornas gymnastiklärare placeras lägre än de övriga skolformernas,

beträffande vilka någon differentiering icke synes påkallad. Vad

angår musik- och teckningslärarna är lönenämnden icke beredd att på grundval

av vad i betänkandet anförts taga ställning till frågan om differentiering

av löneställningen efter olika åldersstadier. Vissa praktiska olägenheter synas

emellertid lönenämnden vara förbundna med de av de sakkunniga föreslagna

lönegradsplaceringarna, som torde komma att medföra, att lärare

vid realskola efter rätt lång tjänstgöring å detta stadium skulle i icke obetydlig

omfattning söka och erhålla tjänst vid högre allmänt läroverk med

delvis ändrade arbetsuppgifter. I detta sammanhang må erinras, att lönenämnden

i utlåtande den 25 januari 1945 angående lärarpersonalens vid

tekniska skolan i Stockholm löneställning in. in. uttalade, att det enligt

nämndens mening vore förtjänt av övervägande, om icke en förkortning av

teckningsutbildningen från 4 år till förslagsvis 3 år kunde genomföras.

Beträffande differentieringen efter åldersstadium må ytterligare framhållas,

att de sakkunniga icke lyckats genomföra densamma konsekvent. Vid

kommunal flickskola, som i avseende å ämnena teckning, musik och gymnastik

skulle anses tillhöra samma grupp som realskola, tillhöra sålunda de

högsta åldersklasserna ett högre åldersstadium än realskolans avslutnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

75

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

klass. Vidare må erinras, att vid folk- och småskolan de fyra första klasserna

tillhöra ett lägre åldersstadium än realskolans lägsta klass. Hittills

har även en markerad skillnad upprätthållits i löneläget mellan, å ena sidan,

folk- och fortsättningsskolor och, å andra sidan, de högre statliga och kommunala

skolorna. Så länge detta förhållande består, synes knappast lämpligt

att placera vissa övningslärare vid folk- och fortsättningsskolorna i samma

lönegrad som motsvarande övningslärare vid realskolor och högre kommunala

skolor, särskilt som dessa övningslärare därvid skulle erhålla högre

löneställning än folkskollärarna.

Statsläroverkens rektorsförening har icke ansett sig kunna biträda den

av de sakkunniga föreslagna lönedifferentieringen på skilda åldei sstadier.

En lönegradsplacering enligt denna princip, vilken f. ö. icke konsekvent

tillämpats av de sakkunniga, skulle bl. a. leda till att övningslärartjänsterna

vid realskolan i än högre grad än hittills bleve »passage-tjänster». Rektorsföreningen

har i samband härmed fäst uppmärksamheten vid att lådande

lönesystem för skilda lärarkategorier icke synts rätt avvägt i förhållande

till utbildning, ansvar och arbetsprestation, såsom förhållandet mellan

adjunkts lön och den föreslagna teclcningslärarlönen visade. Adjunkt tillhörde

således lönegrad Ca 26 och teckningslärare vore föreslagen i Ca 23.

Adjunkten hade i genomsnitt 27 veckotimmar och hemarbete med ungefar

18 timmar per vecka. Motsvarande siffror för teckningsläraren kunde sättas

till 30 resp. 6—8. Å 3-ort skulle detta, bortsett från rörligt tillägg, innebära

för adjunkt 235 kronor per arbetsveckotimme och för teckningslärare

247 kronor.

Invändningar mot de föreslagna lönegradssänkningarna samt mot principen

om lönedifferentiering efter lärjungarnas åldersstadium ha gjorts av

övningslärarorgnnisationerna, praktiska mellanskolornas och högre folkskolornas

lärarförening samt flick- och samskolelärarnas riksförbund. Kommunala

mellanskolornas rektorsf örening har, med hänsyn till de otillfredsställande

löneställningar de sakkunniga förordat för övningslärarna, ansett

att förslaget i denna del bör omprövas.

Svenska stadsförbundet har i princip uttalat, att de avsevärda lönehöjningar,

som de sakkunnigas förslag genomgående innebure framför allt för

folk- och fortsättningsskolor, vore ägnade att väcka betänkligheter.

Fredrika-Bremerförbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund

och yrkeskvinnors samarbetsförening ha icke kunnat värja sig för misstanken,

att orsaken till att lärarna i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd erhållit

så låg lönegradsplacering i förhållande till andra lärarkategorier vore

att söka däri, att undervisningen i dessa ämnen helt ombesörjdes av kvinnor.

Förbunden anse det vidare icke vara möjligt att göra en riktig och rättvis

avvägning av lönegradsplaceringen olika övningslärargrupper emellan.

Det vore nämligen omöjligt att genomföra eu gradering av de olika ämnena

efter deras betydelse ur uppfostringssynpunkt. I betänkandet sökte man

förgäves en logisk linje i de differentieringar, som gjorts. Med hänsyn härtill

hävda sammanslutningarna, att samtliga övningslärare böra jämställas i

lönehänseende. Tjänstemännens centralorganisation har likaledes funnit

opaginerad Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

sakkunnigförslaget i vad det avser löneställningarna för lärarna i hushållsgöromal

och kvinnlig slöjd vara influerat av att dessa tjänster uppehållas

av kvinnor. Sveriges slöjdlärarinneförening har uttalat sympatier för en

lönesättning, innebärande att alla lärarna i de olika övningsämnena hänföras

till samma lönegrad i samma skolform.

Teckning, musik och gymnastik. Med utgångspunkt från

principerna samma lön för samma kompetens oavsett åldersstadium samt

ingen sänkning av gällande placering har skolöverstgrelsen tillstyrkt placering

av här avsedda lärare vid folk- och småskoleseminarierna i Ca 25. Vidare

har överstyrelsen förordat, att ordinarie musiklärare vid institutet och

förskolan för blinda å Tomteboda hänföres till Ca 24, med hänsyn till de

speciella krav, som ställas på denne lärare. För ordinarie lärare vid övriga

skolformer föreslår överstyrelsen Ca 23. överstyrelsen är, liksom de sakkunniga,

medveten om att placeringen i lönegrad av de ifrågavarande övningslärarna

i folkskolan icke blir tillfredsställande. Enligt överstyrelsens

förslag skulle dessa övningslärare bli placerade två lönegrader (i stället för

en lönegrad enligt de sakkunnigas förslag) över folkskollärare i skolor med

39 veckors läsår. Detta förhållande — det vore fråga om ett jämförelsevis

ringa antal lärare, av vilka huvudparten tjänstgjorde i Stockholm eller Göteborg

— borde emellertid icke få verka sänkande på lönegradsplaceringen i

högre skolformer. Därest instruktörsverksamhet kunde åläggas de ifrågavarande

lärarna i folkskolan, syntes emellertid intet vara att erinra mot den

av överstyrelsen för dem föreslagna placeringen.

Statskontoret framhåller, att den mest framträdande förbättringen, som

skulle följa med ett genomförande av de sakkunnigas förslag, vore den, att

övningslärare i teckning, musik och gymnastik vid folkskolan skulle erhålla

samma löneställning som motsvarande lärare vid realskolan och

t. o. in. placeras en lönegrad högre än folkskollärare. Detta förslag har statskontoret

ansett sig böra bestämt avstyrka, allra helst som de sakkunniga

själva understrukit, att folkskolläraren måste anses ha det mest ansvarsfulla

arbetet och utan tvivel också den största arbetsbördan. Ville man i

likhet med de sakkunniga fasthålla vid ett genomförande enbart för övningslärarna

av principen om samma lön för undervisning på samma åldersstadium

och uppställde man icke krav på längre undervisningsskyldighet

för övningslärare än för folkskollärare, syntes uteslutet att hänföra övningslärare

i fråga ens till samma lönegrad som gällde för folkskollärare. Statskontoret

föreslår fördenskull, att lägsta lönegraden för ordinarie lärare i

teckning, musik och gymnastik bestämmes till Ca 20. För de båda övriga

lönegrupperna har statskontoret i så fall förordat Ca 22 och Ca 24.

Allmänna lönenämnden har funnit den av de sakkunniga verkställda utredningen

rörande gymnastiklärarnas arbete med friluftsverksamheten och

den därvid gjorda jämförelsen med musik- och teckningslärarna närmast

tala mot att gymnasliklärarna vid de allmänna läroverken och de högre

kommunala skolorna erhålla minskning i undervisningsskyldigheten med

opaginerad Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

anledning av berörda verksamhet. En viss inkonsekvens vidlådde även de

sakkunnigas förslag i denna del, eftersom angivna förmån begränsats till de

skolformer, vid vilka gymnastiklärarna redan nu åtnjöte kompensation för

arbete med friluftsverksamheten.

Kommunala mellanskolornas rektorsförening föreslår, emedan enligt föreningens

mening inga bärande skäl föreligga för en differentiering, att övningslärarc

i teckning, musik och gymnastik vid realskolor, kommunala

mellanskolor in. fl. erhålla samma lönegradsplacering som av de sakkunniga

föreslagits för motsvarande övningslärare vid de högre allmänna läroverken.

Samma önskemål beträffande främst de kommunala flickskolorna

har uttalats av flick- och samskolelärarnas riksförbund. Praktiska mellanskolornas

och högre folkskolornas lärarförening föreslår, att hithörande lärare

vid skolor inom föreningens verksamhetsområde hänföras till lägst

lönegrad Ca 23.

Svenska gymnastikläraresällskapet, som säger sig hålla före, att gymnastiklärarna

vid realskolor, högre kommunala skolor samt fortsättningsskolor

för dövstumma böra placeras i samma lönegrad som dessa lärare vid

de högre allmänna läroverken, hemställer, att ersättning för friluftsverksamhetens

handhavande vid realskolor, högre kommunala skolor, högre allmänna

läroverk samt seminarierna måtte utgå i form av en lönegrad.

Flick- och samskolelärarnas riksförbund har funnit det önskvärt, att samma

värdering som tidigare får gälla för gymnastiklärarnas plikter i samband

med frilufts- och idrottsverksamheten.

Svenska stadsförbundet har funnit nedsättningen av vissa gymnastiklärares

undervisningsskyldighet såsom en kompensation för bortfall av tidigare

utgående ersättning för friluftsverksamheten mindre lyckad. Förbundet

har vidare bestämt avstyrkt, att lärare i teckning, musik och gymnastik

vid »övriga skolformer» placeras i högre lönegrad än folkskollärare

och har för egen del stannat för en inplacering av dessa lärare i Ca 21.

Teckningslärarnas riksförbund slutligen anser att teckningslärare vid

högre allmänna läroverk, realskolor, kommunala mellanskolor och flickskolor

samt högre folkskolor böra placeras i Ca 23. I princip borde även

teckningslärarna vid folkskolorna hänföras till sistnämnda lönegrad. Förbundet

har dock tills vidare ansett sig böra godtaga den av de sakkunniga

föreslagna lönegraden Ca 22.

Hushållsgöromål. Förslaget om inplacering av ordinarie lärare

i hushållsgöromål vid statens skolköksseminarium i Ca 25 tillstyrkes av

skolöverstyrelsen. För samtliga övriga kategorier föreslår överstyrelsen placering

i Ca 21.

Statskontoret — som i likhet med de sakkunniga i princip funnit det motiverat,

att lärare i hushållsgöromål, kvinnlig slöjd och manlig slöjd hänföras

till något lägre löneläge än lärare i teckning, musik och gymnastik

__tillstyrker, att lärarinnor i hushållsgöromål vid statens skolköksseminarium

erhålla samma löneställning som övningslärare i teckning, musik

opaginerad Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

och gymnastik vid folk- och småskoleseminarierna eller enligt statskontorets

förslag Ca 24. Vad angår övriga lärare i hushållsgöromål samt lärare i

slöjd, med undantag för sådana lärare vid seminarierna, har statskontoret

icke funnit tillräckliga skäl för en differentiering i enlighet med de sakkunnigas

förslag. Icke heller har ämbetsverket övertygats om det berättigade

i att placera lärarinnor i hushållsgöromål, vilka vid sidan av sina kontanta

löneförmåner skulle äga åtnjuta fri kost i samband med de praktiska

övningarna, två lönegrader högre än lärarinnor i kvinnlig slöjd. Mera tillfredsställande

skulle enligt statskontorets mening vara, om samtliga ifrågavarande

lärarinnor hänfördes till samma lönegrad som lärare i manlig

slöjd med högre kompetens vid andra skolformer än folkskoleseminarier,

eller i enlighet med de sakkunnigas förslag Ca 18.

För lärarinnor i hushållsgöromål har allmänna lönenämnden funnit arbetsuppgifternas

art och omfattning kunna åberopas som skäl för en förhöjning

av den föreslagna normallönegraden Ca 18.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har funnit den föreslagna lönegradsplaceringen

för lärarinnor i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål väl låg.

Förslaget innebure bl. a., att, där fyllnadstjänstgöring skulle fullgöras vid

anstalt för yrkesundervisning, denna tjänstgöring komme alt i lönehänseende

kompenseras lägre än motsvarande tjänstgöring i samma ämnen vid

heltidsanställning i flertalet skolor för yrkesundervisning. Den värdesättning

av det husliga arbetets betydelse, som härvid kommit till uttryck i

förslaget, syntes även kunna komma att menligt inverka på rekryteringen

inom yrkesområdet.

Svenska seminarielärarföreningen hemställer, att ordinarie lärarinnor i

hushållsgöromål vid seminarierna måtte placeras i lönegrad Ca 22 med hänsyn

till den utomordentliga samhällsekonomiska betydelsen av den undervisning,

som dessa lärarinnor meddelade.

Statsläroverkens rektorsförening har framhållit vikten av att lärarna i

kvinnlig slöjd och hushållsgöromål icke erhålla så väsentligt nedsatta löner,

som enligt sakkunnigförslaget ej sällan skulle bliva fallet. Härvid ha särskilt

understrukits lärarnas omfattande utbildning, den stora nationalekonomiska

betydelsen av undervisningen i dessa ämnen, den teoretiska undervisningen

samt konkurrensen om arbetskraften. Uttalande av liknande innebörd

har gjorts av kommunala mellanskolornas rektorsförening, som förordar

en inplacering av skolkökslärarinnorna i Ca 21. Någon löneskillnad

för lärare vid kommunala flickskolor och övriga skolor syntes icke motiverad.

Praktiska mellanskolornas och högre folkskolornas lärarförening föreslår,

att hithörande lärare vid skolor inom föreningens verksamhetsområde

hänföras till Ca 20.

Flick- och samskolelärarnas riksförbund har framhållit önskvärdheten

av att skolköks- och slöjdlärarinnornas lönesättning upptages till ny omprövning

samt att lönerna härvid icke utmätas enligt principen om ett mellanläge

mellan uppenbart underhaltiga och i och för sig såsom fullt skäliga

ansedda löner utan med hänsyn till arbetsuppgifternas verkliga värde

opaginerad Kontrollera mot PDF

79

Kungi. Maj.ts proposition nr 136.

för elevernas utbildning och fostran. Att stora grupper av slöjdlärarinnor

hittills varit underbetalade finge sålunda icke bli ett skäl för att ge kåren

i dess helhet en sämre löneställning än vad som eljest vore skäligt.

Svenska landskommunernas förbund har icke funnit det bärande, att

skolkökslärarinnorna hänföras till lägre löneställning än folkskollärarinnor,

särskilt som man från landskommunalt håll redan tidigare icke varit

främmande för tanken, att i lönehänseende jämställa dessa lärarkategorier.

Svenska skolkökslärarinnornas förening är av den uppfattningen, att det

är fullt motiverat och berättigat, att inom folk- och fortsättningsskolor lärarinnorna

i hushållsgöromål i lönehänseende jämställas med folkskollärare

och att inom övriga skolformer med undervisning i ämnet på det grundläggande

stadiet lärarinnorna erhålla en motsvarande lönegradsplacering. Föreningen

yrkar således, att de lärarinnor, som av de sakkunniga hänförts till

Ca 18, uppflyttas till Ca 21. Vidare hemställes, att lärarinnor i hushållsgöromål

vid folkskoleseminarier med kvinnliga elever och vid småskoleseminarierna

placeras i Ca 22.

Styrelsen för Göteborgs skolköksseminarium håller före, att ett godtagande

av de sakkunnigas förslag till lönegradsplacering av skolkökslärarinnorna

skulle kunna leda till försämrad rekrytering av denna lärarkategori.

Styrelsen ville därför hävda, att en grundlig omprövning av den föreslagna

lönegradsplaceringen för lärarinnorna i hushållsgöromål vore i hög grad påkallad

särskilt med hänsyn till den placering, som föreslagits för lärare i

teckning, musik och gymnastik.

Tjänstemännens centralorganisation slutligen har framhållit, att lärarna i

hushållsgöromål borde beredas en mera tillfredsställande lönegradsplacering

än den de sakkunniga föreslagit.

Kvinnlig slöjd. Skolöverstyrelsen har anmält, att i en hel del av

de till styrelsen inkomna yttrandena de sakkunnigas förslag om inplacering

av här avsedda lärare vid kommunal flickskola och statens normalskola i

Ca 18 och vid övriga skolformer i Ca 16 varit föremål för kritik. För sin

del tillstyrker överstyrelsen, att förevarande befattningshavare vid kvinnligt

folkskoleseminarium, småskoleseminarium och statens skolköksseminarium

placeras i Ca 23. För samtliga övriga grupper utom för lärarinnor med

mindre tillfredsställande kompetens föreslås Ca 20 och för de undantagna

lärarinnorna Ca 16.

Statskontoret förordar, att lärare i slöjd vid seminarierna hänföras till

samma lönegrad som lärare i teckning, musik och gymnastik vid högre allmänt

läroverk, eller Ca 22. För övriga hithörande lärare föreslår statskontoret,

i överensstämmelse med vad som i det föregående anförts under rubriken

hushållsgöromål, lönegrad Ca 18.

Allmänna lönenämnden har funnit, att ämnena kvinnlig slöjd och manlig

slöjd i lönehänseende böra vara i princip jämställda. Samma uttalande har

gjorts av federationen Sveriges allmänna folkskollärarförening, övningslärarorganisationerna

samt tjänstemännens centralorganisation. Överstyrelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

för yrkesutbildning har, såsom angivits under rubriken hushållsgöromål,

funnit löneställningen för här avsedda lärarinnor vara för lag.

Svenska seminarielärarf öreningen har ansett, att slöjdlärarna med hänsyn

till lönegradsplaceringen icke vederfarits full rättvisa. Föreningen hemställer,

att ordinarie lärare i kvinnlig slöjd vid seminarierna — i likhet

med lärare i teckning, musik och gymnastik — placeras i lönegrad Ca 25,

därest de ha med lärarutbildningen att göra, samt ordinarie lärarinna i

kvinnlig slöjd vid manligt seminariums övningsskola i Ca 20. Kommunala

mellanskolornas rektorsförening har funnit en inplacering av huvuddelen

lärarinnor i handarbete i Ca 20 fullt motiverad. Praktiska mellanskolornas

och högre folkskolornas lärarförening föreslår, att hithörande lärare vid

skolor inom föreningens verksamhetsområde hänföras till Ca 20.

Svenska stadsförbundet har ansett, att den lägre placeringen av lärare i

kvinnlig slöjd, lönegrad Ca 13, hör angivas i tjänsteförteckningen på motsvarande

sätt som skett för lärare i manlig slöjd.

Sveriges slöjdlärarinneförening håller före, att de genom statsmakternas

beslut tidigare fastställda lönegraderna för slöjdlärarinnor vid kommunala

flickskolor, statens normalskola, högre allmänna läroverk, kommunala mellanskolor,

högre folkskolor och liknande skolformer ej böra sänkas. Föreningen

vill vidare starkt understryka lämpligheten av att lärarna i husligt

arbete likställas i lönehänseende. I konsekvens härmed har föreningen föreslagit,

att slöjdlärarinna vid nyssnämnda skolformer placeras i Ca 20 samt

lärarna vid folk- och fortsättningsskolor i Ca 20 eller övergångsvis i Ca 18.

Motivet för sistnämnda förslag vore bl. a., att föreningen ansåge, att den

aktuella löneregleringen borde anses som ett provisorium, som kunde behöva

omprövas efter det 1946 års skolkommission och utredningen rörande utbildningen

på det husliga arbetets område slutfört sina uppdrag. Vidare uttalar

föreningen rörande behörighetsvillkoren för slöjdlärarinnor följande.

De sakkunniga anse, att efter reglementets ikraftträdande fordringar för

erhållande av ordinarie tjänst skola vara tvåårigt seminarium. De sakkunnig

tyckas ha förbisett, att tvåårigt seminarium för slöjdlärarinnor inrättades

så tidigt som 1922 i Stockholm. Slöjdlärarinneföreningen anser, att vid

löneregleringens genomförande fast anställd slöjdlärarinna som innehar avgångsbetyg

från fackseminarium skall, oavsett utbildningstidens längd, placeras

i samma lönegrad som de slöjdlärarinnor, vilka genomgått tvåårigt

seminarium.

De sakkunnigas uttalande angående behörighetskraven synes även innebära,

att en fastare anställd slöjdlärarinna, som haft en tjänstgöring av viss

omfattning skulle — även om hon saknade fackutbildning över huvud taget

— efter det skolöverstyrelsen medgivit vederbörande behörighet erhålla

t. o. m. ordinarie anställning. Slöjdlärarinneföreningen har förståelse för

att viss hänsyn bör tagas även till denna kategori, men föreningen anser

det icke riktigt, att dessa, vilka helt sakna seminarieutbildning, skola få

ordinarie anställning. I de speciella fall, som här kunna komma i fråga, anser

föreningen den extra ordinarie anställningsformen fullt tillräcklig.

Manlig slöjd. De sakkunnigas argument, att slöjdlärarbanan måste

göras så pass lönande, att den kan draga till sig skickliga yrkesmän och

opaginerad Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

betala de kostnader dessa måst nedlägga på att skaffa sig erforderliga pedagogiska

insikter, tyder enligt skolöverstyrelsens mening på behov av högre

lönegradsplaceringar än de sakkunniga föreslagit, överstyrelsen tillstyrker

inplacering i Ca 23 vid manligt folkskoleseminarium men föreslår, att övriga

lärare med högre kompetens placeras i Ca 20. Därigenom skulle dessa

lärare komma i samma lönegrad, som överstyrelsen föreslagit för fullt

kompetenta seminarieutbildade lärare i kvinnlig slöjd. De manliga lärarna

med lägre kompetens syntes lämpligen böra placeras i två lönegrader lägre,

dvs. i Ca 18. Kompetenskraven borde vara sådana, att lärarna icke kunde

anses ha erhållit en för hög placering i jämförelse med de lärare i kvinnlig

slöjd, som med hänsyn till icke fullständig seminarieutbildning föreslagits

till inplacering i Ca 16.

Statskontoret förordar, att lärare i slöjd vid seminarierna hänföras till

samma lönegrad som lärare i teckning, musik och gymnastik vid högre

allmänt läroverk, eller Ca 22. För övriga hithörande lärare föreslår statskontoret,

i överensstämmelse med vad som i det föregående anförts under

rubriken hushållsgöromål, lönegrad Ca 18. Lärare i manlig slöjd med

lägre kompetens borde så som de sakkunniga föreslagit inplaceras i Ca 16.

Såsom i det föregående nämnts har allmänna lönenåmnden funnit ämnena

kvinnlig och manlig slöjd böra i lönehänseende i princip jämställas.

Vad angår lönegradsplaceringen av lärarna i manlig slöjd borde emellertid

med ett slutligt ställningstagande anstå, till dess att deras utbildningsförhållanden

ordnats på ett tillfredsställande sätt.

Huruvida lönegradsplaceringen för lärare i manlig slöjd kunde anses

lämpligt avvägd med hänsyn till dessa lärares arbetsuppgifter, har undandragit

sig överstyrelsens för yrkesutbildning bedömande. Ur synpunkten

att åstadkomma en god rekrytering av kåren genom förvärv av skickliga

yrkesmän, syntes emellertid denna placering vara väl låg.

Svenska seminarielärarföreningen hemställer, att ordinarie lärare i manlig

slöjd vid seminarium måtte placeras i lönegrad Ca 25 därest de ha med

lärarutbildningen att göra. Föreningen har därvid icke närmare ingått på

frågan, om den av de sakkunniga föreslagna planen för förvärvande av den

»högre» kompetensen verkligen är den för en seininarielärare i slöjd lämpligaste.

Härom anföres vidare:

Styrelsen är av den uppfattningen, att tyngdpunkten i utbildningen bör

förskjutas från det yrkestekniska momentet till det pedagogiska och får

måhända i annat sammanhang anledning att närmare ingå på detta problem.

För en på detta sätt lagd utbildning blir emellertid den erforderliga

tiden ingalunda kortare än för det av de sakkunniga antydda. Samtliga

ordinarie lärare i manlig slöjd vid seminarierna äro — på ett enda undantag

när — även examinerade folkskollärare. För utvecklingen av den pedagogiska

sidan av slöjden har detta förhållande utan tvivel haft eu gynnsam

inverkan, och del får nog anses önskvärt, att slöjdlärarbefattningarna även

i fortsättningen besättas med personer, som avlagt folkskollärarexamen.

För att stimulera slöjdintresserade folkskollärare att meritera sig även för

slöjdlärartjänst är det därför av största vikt, att lönegradsplaceringen inte

blir för låg.

(i Iiihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 136.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

82

Statsläroverkens rektorsförening har understrukit, att utbildningen av

lärare i manlig slöjd är heterogen och bristfällig, varför den snarast borde

omorganiseras och förbättras, särskilt med hänsyn till att ämnet sannolikt

komine att i allt större utsträckning bli obligatoriskt.

Kommunala mellanskolornas rektorsförening och praktiska mellanskolornas

och högre folkskolornas lärarförening förorda lönegrad Ca 20 för

lärare i manlig slöjd med högre kompetens. För lärare med lägre kompetens

föreslår lärarföreningen lönegrad Ca 18.

Slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund har framhållit, att det stora flertalet

slöjdlärare tillägnat sig en gedigen utbildning trots saknaden av en

statlig utbildningsanstalt, en utbildning, som i många fall låge betydligt

högre än de kompetensfordringar de sakkunniga föreslagit som behörighetskrav

för lärare med särskilt god kompetens. Med hänsyn bl. a. härtill har

förbundet funnit det synnerligen motiverat, att lärare i manlig slöjd med

särskilt god kompetens, vid »övriga skolformer» placeras i lönegrad Ca 19

som ordinarie. Den av de sakkunniga föreslagna differentieringen har riksförbundet

ansett sig kunna godtaga som en övergångsform intill dess frågan

om slöjdlärarnas utbildning på ett tillfredsställande sätt ordnats. Slöjdlärare

med lägre kompetens borde tills vidare placeras lägst i Ca 17.

Extra ordinarie lärare. Skolöverstyrelsen har funnit, att de

sakkunniga anfört synnerligen bärande skäl för en förmånlig placering av

de extra ordinarie lärarna, och föreslår därför, att dessa lärare placeras vid

lärarutbildningsanstalterna på sätt de sakkunniga föreslagit två lönegrader

och i övrigt en lönegrad under de ordinarie. Statskontoret anser, att de sakkunniga

anfört vägande skäl för att övningslärarna såsom extra ordinarie

böra erhålla något bättre löneställning i förhållande till ordinarie övningslärare

än extra ordinarie ämneslärare och folkskollärare i förhållande till

ordinarie sådana lärare. Emellertid finge beaktas, att 1944 års personalutredning

fått i uppdrag att utreda frågan om en befordringsgång för ämneslärare.

I avvaktan härpå ansåge sig statskontoret icke kunna tillstyrka de

sakkunnigas förslag. Ämbetsverket förordade i stället, att extra ordinarie

övningslärare tills vidare genomgående placerades två lönegrader lägre än

motsvarande ordinarie lärare.

Vad de sakkunniga anfört i fråga om relationen mellan de ordinarie och

de extra ordinarie övningslärarnas avlöning har i princip icke föranlett

någon erinran från allmänna lönenämnden.

Beträffande förslaget om de extra ordinarie lärarnas placering en lönegrad

lägre än de ordinarie anser svenska stadsförbundet det kunna ifrågasättas,

om de av de sakkunniga anförda skälen för att ställa övningslärarna

bättre än ämnes- och folkskollärare äro tillräckligt bärande.

Departementschefen. Vad rör de allmänna principerna för lönegradsplacering

av övningslärarna ha lärarlönesakkunniga, såsom framgår av den lämnade

redogörelsen, funnit en omprövning i hela dess vidd av löneställningsfrågan

vara motiverad. De sakkunniga ha sålunda vid sina ställningstagan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

83

den icke ansett sig bundna av tidigare gällande placeringar för övningslärarna.

Vägledande för förslagen har i stället varit lönegradsplaceringen för

ämneslärarna vid de allmänna läroverken och de högre kommunala skolorna

samt folkskolans lärare. Betydelse har vidare tillmätts arten och omfattningen

av övningslärarnas tjänstgöring, utbildningstidens längd samt studiekostnaderna.

Vidare ha de sakkunniga ansett samma lönegradsplacering

böra tillämpas för lärare i samma ämne vid olika skolformer, om lärjungarna

tillhöra samma åldersstadium, men med möjlighet till högre lönegradsplacering,

om lärjungarna i en skolform representera högre åldersstadium.

Slutligen ha de sakkunniga fäst visst avseende vid det förhållandet, att övningslärarna

i relativt stor utsträckning uppbära avlöningsförmåner, som

överstiga de lönebelopp, som utgå i vederbörlig lönegrad. Med utgångspunkt

från dessa principer ha de sakkunniga framlagt förslag till lönegradsserier

för de olika övningslärarkategorierna, vilka i förhållande till hittills tillämpade

löneställningar innebära icke blott oförändrade eller höjda löneställningar

utan även i vissa fall lönegradssänkningar.

Från flertalet remissmyndigheters sida, och därvid främst från personalhåll,

har hävdats, att sänkning av hittills gällande lönegradsplaceringar för

övningslärarna icke borde förekomma, bl. a. av skälighetshänsyn och därför

att lönegradssänkningar kunde befaras leda till en försämrad rekrytering av

de olika övningslärarbanorna. Vidare har i remissyttrandena genomgående

framhållits, att en differentiering av övningslärarna i lönehänseende alltefter

lärjungarnas åldersstadium icke borde komma till stand med hänsyn

till dels att det kunde ifrågasättas om undervisningen på ett högre åldersstadium

generellt vore mera krävande och ansvarsfull än på ett lägre stadium

och dels att införandet av ett sådant system kunde medföra att de

sämre avlönade tjänsterna bleve passagetjänster, vilket från skolsynpunkt

av skilda skäl vore mindre lämpligt. Vissa myndigheter, däribland allmänna

lönenämnden, har anfört, att de sakkunniga icke fullt konsekvent lyckats

tillämpa ifrågavarande princip. Myndigheternas och personalorganisationernas

yttranden utmynna i regel i förslag om oförändrade eller höjda löneställningar

för de skilda övningslärarkategorierna.

För egen del anser jag i likhet med de sakkunniga, att frågan om övningslärarnas

lönegradsplacering måste upptagas till omprövning i hela dess vidd,

utan större hänsynstagande till tidigare gällande placeringar. Att så sker är

nödvändigt främst med hänsyn till att det nu gäller att under ett enhetligt

avlöningsreglemente inordna ett flertal övningslärargrupper med sinsemellan

mycket skiftande anställnings- och avlöningsförhållanden. Jag anser det

vidare vara naturligt, att en sådan omprövning kan leda till förslag, innebarande

icke blott bibehållande eller höjning av gällande lönegradsplaceringar,

utan även på vissa punkter lönegradssänkningar. Jag finner det emellertid

förklarligt, att de framlagda förslagen om lönegradssänkningar framkallat

uluslkänslor främst på personalhåll och att farhågor yppats för att ett genomförande

av förslagen skulle kunna leda till försämrade rekryteringsmöjligheter.

Att jag trots detta i huvudsak anser mig kunna bilrada de sakkunnigas

förslag beror i första band pa följande faktorer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

De lönegradssänkningar varom här är fråga kunna knappast betraktas

såsom lönegradsnedflyttningar i vanlig bemärkelse, karakteriserade av eu

relativ försämring av löneinkomsten för en grupp tjänster vid jämförelse

med i lönehänseende tidigare jämställda grupper. De tjänster som här föreslås

till lönegradsnedflyttning — bl. a. vissa tjänster vid de allmänna läroverken

och de högre kommunala skolorna — ha nämligen tidigare endast i

mindre utsträckning varit förenade med full tjänstgöring, vilket inneburit

att vederbörande tjänstinnehavare endast i ett mindre antal fall åtnjutit det

lönebelopp, som tillkommer heltidstjänstgörande befattningshavare i samma

lönegrad. Vid ett genomförande av de i det föregående tillstyrkta organisationsförslagen

komma dessa olägenheter att avsevärt minskas. Samtliga ordinarie

tjänster komma således, samtidigt som deras antal ökas, att i fortsättningen

vara förenade med full tjänstgöring. Även för den icke-ordinarie

personalen komma väsentliga förbättringar att vidtagas i form av ökat antal

veckotimmar med åtföljande högre löneinkomst. Ett närmare studium av

det av de sakkunniga framlagda statistiska materialet rörande resultatet av

den företagna provorganisationen visar sålunda bland annat, att under läsåret

1944/45 av 2 042 övningslärartjänster vid de högre skolformerna endast

13 % voro förenade med en undervisningsskyldighet om 30 eller flera

veckotimmar, 32 % av tjänsterna hade 15—29 veckotimmar, medan mer

än hälften eller 55 % voro förenade med en undervisningsskyldighet om

mindre än 15 veckotimmar. Av de enligt provorganisationen för samma läsår

redovisade 1 684 tjänsterna skulle åter 41 % få 30 veckotimmar eller

mera, 24 % mellan 15 och 19 veckotimmar och endast 35 % mindre än

15 veckotimmar. Jag får sålunda med skärpa understryka, att ett genomförande

av sakkunnigförslaget, trots de förordade lönegradssänkningarna,

för det stora flertalet övningslärare kommer att innebära förbättringar

såväl i fråga om anställnings- som avlöningsförhållanden. Att under sådana

omständigheter tillmäta de uttalade farhågorna för ett försämrat

rekryteringsläge avgörande betydelse kan jag icke finna vara motiverat.

Jag håller vidare före, att lönegradsplaceringen av övningslärarna tidigare

i viss mån varit beroende av den synpunkten, att de i många fall

låga timtalen å övningslärartjänsterna rättvisligen borde föranleda en

viss kompensation i form av relativt hög lönegradsplacering. Då emellertid

de nu föreslagna lönegradssänkningarna komma att innebära en i förhållande

till andra befattningskategorier relativ lönesänkning endast för övningslärartjänster,

vilka redan tidigare varit förenade med mera omfattande

undervisningsskyldighet och sålunda i lönehänseende varit väl tillgodosedda,

kan jag ej heller finna billighetsskäl tala för att sänkningar överhuvud

taget icke böra vidtagas.

Att lönegradsplaceringen av övningslärarna måste ställas i viss relation

till utbildningstidens längd synes mig vara ofrånkomligt. Liksom de sakkunniga

får jag emellertid understryka, att varje tendens till en förlängning

av de redan nu långa utbildningstiderna för olika kategorier övningslärare

i huvudsakligt syfte att få till stånd en höjning av lönegradsplace
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

85

Kangl. Maj.ts proposition nr 136.

ringen måste bestämt tillbakavisas. Även de övriga av de sakkunniga framlagda

principerna för övningslärarnas lönegradsplacering kan jag i huvudsak

lämna utan erinran. Jag är dock väl medveten om att stora svårigheter

föreligga för en rättvis avvägning av de olika synpunkterna och får särskilt

framhålla, att förslaget om differentiering av övningslärarnas löneställning

alltefter lärjungarnas åldersstadium kunnat ingiva viss tveksamhet. Erinringar

härutinnan ha även framställts i remissyttrandena. De andra alternativ

till frågans lösning som erbjuda sig anser jag mig emellertid icke

kunna förorda. Att såsom från flera håll föreslagits placera huvuddelen övningslärare,

således även de hittills i regel mycket lågt avlönade övningslärarna

vid folkskolan, i samma lönegrader, som de för övningslärarna vid

de allmänna läroverken och högre kommunala skolorna nu gällande, finner

jag sålunda uteslutet såväl av ekonomiska skäl som med hänsyn till de återverkningar

i form av krav på förbättrade löneställningar från andra lärarkategorier,

som en sådan lönesättning otvivelaktigt skulle medföra. Att å

andra sidan i avsevärt större utsträckning än de sakkunniga föreslagit anpassa

lönegradsplaceringen för övningslärarna vid de högre skolformerna

ned mot rådande genomsnittslöneläge för folkskolans övningslärare finner

jag av naturliga skäl likaledes ogörligt. Med hänsyn till dessa förhållanden

har jag ansett mig i huvudsak kunna godtaga de sakkunnigas förslag även

i denna del.

Jag övergår härefter till att redogöra för mitt ställningstagande till de

sakkunnigas detalj förslag rörande lönegradsplacering av de olika kategorierna

ordinarie övningslärare.

Vad först beträffar övningslärarna i teckning, musik och gymnastik anser

jag i likhet med de sakkunniga, att dessa lärare även i fortsättningen

böra jämställas i lönehänseende. Jag ansluter mig vidare till förslaget om

placering av lärarna vid folk- och småskoleseminarierna i 25 lönegraden

samt lärarna vid högre allmänna och högre tekniska läroverk i lönegrad

Ca 23. Lärarna vid övriga skolformer ha av de sakkunniga föreslagits till

inplacering i 22 lönegraden, eller en lönegrad högre än folkskollärare i skolor

med 39 veckors läsår. Detta förslag anser jag mig icke kunna tillstyrka.

En sådan placering måste nämligen anses otillfredsställande särskilt med

hänsyn till att folkskolläraren, vilket även de sakkunniga vitsordat, har det

mer ansvarsfulla arbetet och utan tvivel också den större arbetsbördan. Även

andra av mig i det föregående åberopade skäl gör en sådan placering olämplig.

För egen del får jag förorda, att här avsedda lärare hänföras till 21 lönegraden.

Att placera lärarna vid fristående realskolor, högre kommunala skolor

och läroanstalter för blinda och dövstumma i 22 och endast folkskolans

lärare i 21 lönegraden anser jag icke höra ifrågakomma med hänsyn

främst till att härigenom skulle skapas en lönegradsserie omfattande

ej mindre än tre intilliggande lönegrader, vilket av olika skäl måste anses

mindre lämpligt. Erinras må vidare, att de sakkunniga själva ursprungligen

tänkt sig två lönegraders skillnad mellan hithörande lärare å ena sidan vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

de allmänna läroverken och å andra sidan vid övriga skolformer, vilka lärarkategorier

sålunda skulle ha placerats i lönegraden A 20 respektive A 18.

Sedermera hade emellertid den mellanliggande lönegraden slopats och de

sakkunniga ansett sig böra acceptera denna konsekvens av det förändrade

lönesystemet.

Tillräckliga skäl för uppflyttning till 24 lönegraden, på sätt skolöverstyrelsen

föreslagit, av läraren i musik vid institutet och folkskolan för blinda

å Tomteboda anser jag icke föreligga.

Vad slutligen rör den hittills till vissa gymnastiklärare utgående ersättningen

för arbetet med friluftsverksamheten finner jag det såväl av den förebragta

utredningen som av vad remissmyndigheterna anfört klart framgå,

att några skäl för att fortsättningsvis bibehålla gymnastiklärarna vid denna

förmån icke föreligga. Jag anser därför, att denna särskilda ersättning icke

längre bör utgå. Däremot anser jag mig kunna biträda de sakkunnigas förslag

om viss kompensation för bortfallet av sagda förmån i form av nedsättning

av undervisningsskyldigheten vid de skolformer där ersättningen hittills

utgått.

I likhet med de sakkunniga och huvuddelen remissmyndigheter anser jag

att övningslärarna i hushållsgöromål, kvinnlig slöjd samt manlig slöjd böra

placeras i lägre löneställning än lärarna i teckning, musik och gymnastik.

För förstnämnda tre lärarkategorier ha hittills vid de olika statliga och

kommunala skolformerna, med undantag för seminarierna samt folkskolorna,

tillämpats enhetliga lönegradsplaceringar. Lärarlönesakkunniga ha

i sitt förslag till lönegradsplacering av dessa lärare frångått denna ordning

och genomsnittligt placerat lärarna i hushållsgöromål i något högre löneställning

än lärarna i manlig slöjd, vilka i sin tur erhållit en något förmånligare

placering än lärarinnorna i kvinnlig slöjd. De i remissutlåtandena avgivna

förslagen åter, syfta genomgående till att få samtliga här avsedda

tre lärarkategorier, eller åtminstone slöjdlärare och slöjdlärarinnor, jämställda

i lönehänseende. För egen del är jag väl medveten om de stora svårigheter

— förorsakade främst av de olika grunder för löneavvägningen, som

hittills tillämpats vid å ena sidan de allmänna läroverken och de högre

kommunala skolorna och å andra sidan folkskolorna — som mött de sakkunniga

att vid uppgörandet av sitt förslag bibehålla hittillsvarande löneparitet.

Vad först rör lärarinnorna i hushållsgöromål har från vissa håll föreslagits,

att dessa lärarinnor, såsom redan i viss mån skett, skola i lönehänseende

jämställas med folkskollärarinnor och sålunda placeras i lönegrad Ca

21. På av de sakkunniga anförda skäl kan jag icke biträda detta förslag.

Lärarlönesakkunniga ha såsom normallönegrad för skolkökslärarinnorna

föreslagit lönegrad Ca 18. Även om denna löneställning ur vissa synpunkter

kan förefalla väl låg ansluter jag mig på den av de sakkunniga anförda

motiveringen till förslaget. Även i övrigt finner jag mig kunna förorda de

av lärarlönesakkunniga föreslagna löneställningarna för lärarinnorna i hushållsgöromål,

även om viss tvekan kan råda om huruvida tillräckliga motiv

opaginerad Kontrollera mot PDF

87

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

föreligga för att hänföra lärarinnorna vid statens skolköksseminarier till så

hög löneställning som lönegrad Ca 25. Jag får härutinnan erinra om allmänna

lönenämndens uttalande angående den föreslagna tjänsteförteckningens

ojämna uppbyggnad.

Vad angår slöjdlärarinnorna må erinras, att löneställningen för dessa lärarinnor

vid folkskolan i ett stort antal fall synes hava avvägts under hänsynstagande

till den för småskollärarinnorna gällande lönegradsplaceringen (Ca

13). I betraktande härav finner jag det uteslutet att högre löneställningar

än de av de sakkunniga föreslagna fastställas för slöjdlärarinnorna.

Lärarlönesakkunniga ha föreslagit, att för placering i 16 lönegraden av

lärarinnorna i kvinnlig slöjd vid folk- och fortsättningsskolorna skall,

liksom av övriga slöjdlärarinnor, krävas genomgång av tvåårig seminarieutbildning.

Härutöver föreslå de sakkunniga, med hänsyn till att vid de

nämnda skolformerna finnes ett ej obetydligt antal slöjdlärarinnor med

mindre omfattande utbildning, vissa övergångsbestämmelser i huvudsak innebärande,

att lärarinna med mindre tillfredsställande kompetens skall placeras

i Ca 13. Detta förslag har av Sveriges slöjdlärarinneförening tolkats så,

att lärarinnor som genomgått slöjdlärarinneutbildning av tidigare gällande

omfattning, 1 7* eller 1 år, alltid skulle hänföras till den lägre lönegraden.

Slöjdlärarinneföreningen synes emellertid icke ha beaktat ett av de sakkunniga

föreslaget övergångsstadgande, att lärarinna med sådant avgångsbetyg

från fackseminarium, som medför rätt till lönetursberäkning, skall oavsett

utbildningstidens längd vara behörig att söka och innehava ordinarie tjänst.

Såsom framgår av de sakkunnigas förslag till avlöningsregleinente, skall sådan

lärarinna placeras i lönegraden Ca 16. Jag anser mig för den skull kunna

ansluta mig till de av de sakkunniga föreslagna övergångsbestämmelserna

i detta hänseende.

Vad slutligen rör lärarna i manlig slöjd skulle möjligen, såsom de sakkunniga

och även allmänna lönenämnden uttalat, avsaknaden av ordnad

lärarutbildning eller några fastställda behörighetsvillkor kunna tala för ett

uppskov med dessa lärares definitiva lönegradsplacering. Med hänsyn till

önskemålet att snarast bringa fastare ordning i övningslärarnas anställningsoch

avlöningsförhållanden anser jag mig emellertid icke böra förorda sadant

uppskov, utan ansluter jag mig i denna del helt till sakkunnigförslaget, såväl

i fråga om lönegradsplacering som i fråga om kompetensfordringar.

Efterföljande tabell utvisar de ordinarie övningslärarnas lönegradsplacering

enligt nu gällande bestämmelser, de sakkunnigas förslag och det förslag,

som jag i det föregående framlagt. (Nuvarande löneställningar ha i

tabellen översatts till fr. o. in. den 1 juli 1947 gällande lönegradsnummer.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

Tjänster

teckning, musik och gymnastik med lek och

idrott

Nuläget

De sak- kunniga

Departe-

mentschefen

vid folk- och småskoleseminarierna ......

24

25

25

vid högre allmänt läroverk ........

23

23

23

vid högre tekniskt läroverk.......

vid fristående realskolor, högre kommunala

skolor och läroanstalterna för blinda och

23

23

dövstumma ..............

23

22

21

vid folk- och fortsättningsskolan ....

hushållsgöromål

22

21

vid statens skolköksseminarium ......

vid kvinnligt folkskoleseminarium, småsko- leseminarium, kommunal flickskola och

23

25

25

statens normalskola ...........

vid allmänna läroverk, kommunala och

praktiska mellanskolor och högre folk-

20

20

20

skolor ................

20

18

18

vid läroanstalter för blinda och dövstumma

19

18

18

vid folk- och fortsättningsskolan ........

kvinnlig slöjd

vid kvinnligt folkskoleseminarium, småsko-

18

18

leseminarium ...............

22

23

23

vid statens skolköksseminarium.......

vid kommunal flickskola och statens nor-

20

23

23

malskola ...............

vid allmänna läroverk och manligt semina-

20

18

18

riums övningsskola .........

20

16

16

vid läroanstalter för dövstumma ....

19

16

16

vid folk- och fortsättningsskolan ....

manlig slöjd

—

16

16

vid manligt folkskoleseminarium .....

vid kvinnligt seminariums övningsskola,

allmänna läroverk och högre kommuna- la skolor

22

23

23

högre kompetens ............

20

18

18

lägre kompetens ..........

vid folk- och fortsättningsskolan

20

16

16

högre kompetens ...........

—

18

18

lägre kompetens ...........

—

16

16

opaginerad Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

De sakkunniga ha i princip föreslagit, att de extra ordinarie övningslärarna

skola placeras en lönegrad under normallönegraden för motsvarande

ordinarie övningslärare. Då extra ordinarie lärartjänst i läroämne i allmänhet

är placerad två lönegrader under motsvarande ordinarie tjänst,

innebär sakkunnigförslaget, att övningslärarna i förevarande hänseende

skola erhålla en något förmånligare ställning än övriga lärarkategorier.

Detta har befunnits motiverat främst av den anledningen, att tillämpningen

vid samtliga skolformer, på sätt de sakkunniga föreslagit, av den s. k. trettiondelsregeln

för avlöningens beräkning komme att innebära en relativ försämring

av avlöningsförmånerna för vissa extra ordinarie övningslärare.

Till belysning av detta spörsmål torde få erinras, att för närvarande vid

bestämmande av avlöningen till ordinarie och extra ordinarie övningslärare

vid tjänstgöring av annan omfattning än 30 veckotimmar tillämpas olika

regler vid de statliga och de högre kommunala skolorna. Vid de statliga

skolorna tillämpas den s. k. treprocentregeln, enligt vilken lönen ökas eller

minskas med tre procent för varje veckotimme, varmed undervisningen

inom vissa gränser över- eller understiger 30 veckotimmar. Vid de högre

kommunala skolorna tillämpas den s. k. trettiondelsregeln, enligt vilken

lönen på motsvarande sätt ökas eller minskas med en trettiondel. Treprocentregeln

är förmånligare än trettiondelsregeln vid timtal lägre än 30 men

mindre förmånlig vid timtal utöver 30. De sakkunniga ha föreslagit, att i

fortsättningen trettiondelsregeln skall tillämpas vid beräkning av extra ordinarie

lärares avlöningsförmåner även vid de skolformer, där annan beräkningsgrund

nu förekommer. Förslaget har främst motiverats av nödvändigheten

av enhetliga grunder för lönernas beräknande vid de olika

av löneregleringen berörda skolorna.

Då övervägande skäl synas tala för de sakkunnigas förslag rörande övergång

till trettiondelsregeln för samtliga skolformer, anser jag mig kunna

tillstyrka de sakkunnigas förslag i fråga om de extra ordinarie övningslärarnas

lönegradsplacering. Såsom en följd av den i det föregående förordade

jämkningen i lönegradsplaceringen för ordinarie lärare i teckning,

musik och gymnastik böra extra ordinarie lärare i dessa ämnen vid samtliga

skolformer utom folk- och småskoleseminarier hänföras till lönegrad

Ce 20.

Fortsättningsskolan.

De sakkunniga. Vid fortsättningsskolan är undervisningen ofta och särskilt

på landsbygden koncentrerad till kurser på 6—8 veckor med undervisning

varje vardag. Det förekommer dock, särskilt i städerna, att en större

eller mindre del av kursen är fördelad på eu längre tidsperiod med undervisning

endast en eller annan dag i veckan. Kurserna kunna vara förlagda

såväl till den tid, varunder läsåret vid folkskolan i samma skoldistrikt pågår,

som till folkskolans ferietid. Undervisningen i fortsättningsskolan är

opaginerad Kontrollera mot PDF

90

Kung!. Maj:ts proposition nr 136.

sålunda icke uppdelad på läsår på samma sätt som vid övriga skolformer,

vilka ingå i löneregleringen. I övrigt är fortsättningsskolan endast i större

skoldistrikt av sådan omfattning, att den kan bereda lärare full sysselsättning.

Av övningsämnen ingå i fortsättningsskolan praktiskt taget endast manlig

och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål. Vid den yrkesbestämda fortsättningsskolan

betecknas ämnena arbetskunskap. De sakkunniga ha ansett,

att ämnet arbetskunskap i detta sammanhang bör jämställas med övningsämne.

Undervisningen i manlig och kvinnlig slöjd vid fortsättningsskolan uppehälles

i stor utsträckning såsom bisyssla av folk- och småskollärare och

andra, ofta utan mera omfattande utbildning härför. Det finnes dock många

facklärare, vilka ha undervisning i dessa ämnen såsom huvudsyssla och

vilka besitta en fullgod facklig och pedagogisk utbildning. I hushållsgöromål

uppehälles undervisningen regelmässigt av facklärare med samma utbildning,

som kräves vid högre skolformer. Ett mycket stort antal av dessa

lärare har undervisningen vid fortsättningsskolan som huvudsyssla. En

mycket stor del av nämnda undervisning fullgöres nu mot timlärararvode.

Även om löneregleringen genomföres, torde enligt de sakkunnigas uppfattning

timlärararvode komma att utgå i stor utsträckning.

De sakkunniga framhålla, att vid en lönereglering för fortsättningsskolans

övningslärare deras speciella tjänstgöringsförhållanden måste beaktas. Bestämmelserna

måste utformas så, att de kunna tillämpas, oaktat något bestämt

läsår icke föreligger och tjänstgöringen vissa tidsperioder av året kan

omfatta ett större och andra tider ett lägre timtal för vecka. Slutligen måste

hänsyn tagas till att en och samma lärare ofta tjänstgör inom olika skoldistrikt

under olika tider av året samt att läraren olika år tjänstgör inom

olika skoldistrikt. Av särskild betydelse ha de sakkunniga ansett det vara

att i sa stor utsträckning som möjligt kunna bereda icke-ordinarie lärare

med tjänstgöring i olika skoldistrikt ordinarie och extra ordinarie anställning.

De sakkunniga säga sig ha eftersträvat att åstadkomma enkla och lätttillämpliga

bestämmelser för fortsättningsskolan. Reglerna ha härigenom i

vissa hänseenden blivit något summariska och för lärarna mindre gynnsamma

än vid andra skolformer. De sakkunniga ha emellertid funnit, att

det endast med dylika förenklade regler över huvud taget är möjligt att

inordna fortsättningsskolan i löneregleringen. Jämfört med nuvarande anställningsförhållanden

medför löneregleringen större fördelar för fortsättningsskolans

lärare än för andra lärare.

Undervisningsskyldigheten. Ä reglerade tjänster vid fortsättningsskolan

angives undervisningsskyldigheten nu vanligen i timmar för redovisningsår.

Ofta angives en intervall, t. ex. 1 000—1 200 timmar. Undervisningsskyldigheten

företer stora olikheter i skilda skoldistrikt, och i samma skoldistrikt

är den stundom olika för tjänster i olika övningsämnen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

91

Kunfjl. Maj:ts proposition nr 136.

Då undervisningsskyldigheten vid fortsättningsskolan icke är knuten till

visst läsår med fastställda ferier utan tjänstgöringens omfattning för vecka

kan variera under olika tidsperioder av året, kan enligt de sakkunnigas

mening undervisningsskyldigheten här icke som vid övriga i löneregleringen

ingående skolformer bestämmas till visst antal veckotimmar för läsår. De

sakkunniga förorda, att undervisningsskyldigheten vid fortsättningsskolan

angives i undervisningstimmar för redovisningsår eller för kalenderhalvår.

Härvid bör hänsyn tagas endast till faktiskt fullgjord tjänstgöring. Om undervisningen

varit inställd t. ex. på grund av helgdag, böra undervisningstimmar

för ifrågavarande dag icke få tillgodoräknas.

Då lärare anställd vid fortsättningsskola även å sin tjänst har fyllnadstjänstgöring

vid folkskolan eller annan högre skolform, som ingår i löneregleringen,

bör enligt de sakkunnigas uppfattning vid beräknande av undervisningens

omfattning varje veckotimmes undervisning under ett läsår

anses motsvara 36 undervisningstimmar. En veckotimmes undervisning under

en termin bör anses motsvara 18 veckotimmar, oavsett terminens längd.

Vid folkskolan kan det emellertid inträffa, att undervisningen i manlig och

kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål icke pågår hela läsåret. Sådana fall

torde även eljest kunna inträffa. Vid evalvering från veckotimmar till undervisningstimmar

bör då antalet undervisningstimmar beräknas genom att

antalet veckor multipliceras med antalet veckotimmar.

För lärare anställd vid folkskolan eller högre skolform bör på motsvarande

sätt 36 undervisningstimmar vid fortsättningsskolan under ett redovisningsår

anses motsvara en veckotimme under ett läsår och 18 undervisningstimmar

under ett kalenderhalvår en veckotimme under en termin.

Enligt de sakkunnigas mening bör full tjänstgöring vid fortsättningsskola

motsvara 6 sexveckorskurser med 5 undervisningstimmar om dagen, såsom

nu ofta är fallet i hushållsgöromål, d. v. s. 1 080 timmar för redovisningsår.

Vid folkskolan skall i ett läsår å 39 veckor ingå 214 verkliga undervisningsdagar,

inräknat tid för friluftsverksamhet. Vid en undervisning av 5 timmar

om dagen uppgår alltså timtalet vid folkskolan till (5 X 214 =) 1 070

timmar för år. Det föreslagna timtalet för fortsättningsskolan svarar sålunda

ganska väl mot den faktiska tjänstgöringen vid folkskolan.

I manlig och kvinnlig slöjd vid fortsättningsskolan undervisa emellertid

lärarna ofta mer än 30 timmar i veckan. I manlig slöjd omfattar sålunda

lärarens undervisning ej sällan 36 timmar i veckan. I sådana fall skulle den

med full tjänstgöring förenade undervisningen kunna fullgöras på (1 080/36

—) 30 veckor. En så kort tidsperiod för full tjänstgöring ha de sakkunniga

ansett vara mindre lämplig och förorda, att högst 30 timmar i veckan

må inräknas i den tjänst, varå läraren har ordinarie eller extra ordinarie

anställning. Vid full tjänstgöring måste då en sådan lärare meddela undervisning

minst 36 veckor. För timmar utöver 30 under en vecka bör timlärararvode

utgå. Dessa timmar böra anses infalla i slutet av veckan, sedan

läraren fullgjort 30 timmars undervisning.

De sakkunniga ha funnit, att ordinarie lärare vid fortsättningsskolan

opaginerad Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

liksom ordinarie lärare vid övriga skolformer bör uppehålla heltidstjänst

och sålunda ha en undervisningsskyldighet av 1 080 timmar för varje redovisningsår.

Han bör vara garanterad lön enligt löneplanen, även om timtalet

i något fall skulle sjunka under 1 080 timmar. Vidare bör ordinarie lärare

kunna åläggas att utöver full tjänstgöring mot timlärararvode fullgöra tjänstgöring

av sådan omfattning, att den motsvarar ytterligare en sexveckorskurs,

d. v. s. 180 timmar. Sammanlagt bör alltså en sådan lärare vara

skyldig att meddela undervisning (1 080 + 180 =) 1 260 timmar. Detta

är visserligen något mer än som skulle gälla för andra skolformer men

motsvarar dock ej mer än 42 veckors tjänstgöring med 30 undervisningstimmar

i veckan.

Undervisningsskyldigheten å extra ordinarie anställning bör enligt de

sakkunnigas mening fastställas till 720 timmar för redovisningsår. Hinder

bör därvid icke möta att, om så befinnes lämpligt, fördela undervisningen

så, att exempelvis 270 timmar falla på ena halvåret och 550 timmar på

andra halvåret. De sakkunniga anföra vidare:

Liksom ordinarie lärare bör extra ordinarie lärare kunna åläggas undervisning

under 1 260 timmar för redovisningsår, dock att ersättning med

timlärararvode skall utgå för timmar utöver 1 080. Vidare bör vid bestämmande

av undervisningsskyldigheten endast 30 timmar i veckan få ingå i

den extra ordinarie anställningen. För ytterligare timmar under en vecka

bör timlärararvode utgå.

Extra ordinarie anställning vid fortsättningsskola bör liksom vid övriga

skolformer kunna avse även ett kalenderhalvår. I så fall bör undervisningsskyldigheten

omfatta lägst 360 och högst 540 timmar för halvåret och

läraren kunna åläggas att mot timlärararvode tjänstgöra ytterligare 90

timmar.

Om en lärare, som från början anställts som timlärare för tjänstgöring

exempelvis 180 timmar under ett halvår, sedermera får tjänstgöringen

i samma skoldistrikt utökad till lägst 360 veckotimmar, bör han änses ha

extra ordinarie anställning under halvåret. Lönen för under samma halvår

redan fullgjord tjänstgöring bör retroaktivt omräknas. Sådan retroaktiv

anställning som extra ordinarie lärare bör däremot icke medgivas, om

timlärare sedermera erhölle utökad tjänstgöring i annat skoldistrikt. Under

ett och samma kalenderhalvår bör lärare icke äga rätt att erhålla extra

ordinarie anställning å mer än en tjänst. Har en lärare under pågående

termin, exempelvis den 1 mars, slutat extra ordinarie anställning vid folkskola

eller högre skola, bör han icke kunna erhålla extra ordinarie anställning

vid fortsättningsskola samma kalenderhalvår, även om han därunder

skulle erhålla tjänstgöring å minst 360 timmar.

Tjänstgöring i skilda skoldistrikt. De sakkunniga framhålla, att timtalen

i skoldistrikten på landsbygden vanligen äro så låga, att de icke förslå att

bereda läraren ens extra ordinarie anställning. Om sådan anställning skall

kunna komma i fråga, måste därför läraren tjänstgöra inom flera skoldistrikt.

Sådan kombinerad tjänstgöring bör emellertid komma till stånd

under viss tillsyn och ledning av statens folkskolinspektör. Varje inspektionsområde

bör härvid beträffande fortsättningsskolan i viss mån betraktas

som en enhet, och endast tjänstgöring inom samma inspektionsområde bör

kunna förenas till en tjänst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Härom anföra de sakkunniga bl. a. följande.

I hushållsgöromål är sådan kombinerad tjänstgöring redan provisoriskt

organiserad. Enligt kungörelsen 1944: 225 åligger skoldistrikt, som önskar

statsbidrag till undervisning i detta ämne å icke med pensionsrätt reglerad

befattning, att för sådan undervisning för varje redovisningsår anställa den

eller de lärarinnor, som statens folkskolinspektör anvisar. Inspektören äger

för anvisad lärarinna efter samråd med skolstyrelserna eller representantei

för dessa bestämma, å vilken tid kurserna i ämnet skola äga rum i de

skoldistrikt, där lärarinnan skall tjänstgöra.

De sakkunniga anse, att nämnda provisoriska organisation bor ersattas

av ett system, som närmare ansluter sig till det för övriga skolformer föreslagna

systemet med huvudtjänst och fyllnadstjänstgöring. Huvudtjansten

bör placeras vid det skoldistrikt, som har det största timtalet, och tjänstgöringen

vid andra skoldistrikt bör betraktas som fyllnadstjänstgöring.

Inspektören bör dock äga rätt att bestämma annan placering av huvudtjänsten,

varvid särskilt bör beaktas, var läraren är bosatt.

De sakkunniga anse, att statens folkskolinspektör bör tillerkännas följande

befogenheter i fråga om fyllnadstjänstgöring vid fortsättningsskolan.

Inspektören bör liksom vid folkskolan kunna ålägga skoldistrikt att tor

fyllnadstjänstgöring mottaga ordinarie lärare, vilken är anstalld vid lolkeller

fortsättningsskolan i annat skoldistrikt och i sistnämnda distrikt icke

kan erhålla full tjänstgöring. Sådant åläggande bör dock ej mkrakta pa

distriktens möjligheter att bereda sina egna lärare full tjänstgöring i ämnet.

Liksom vid folkskolan bör Kungl. Maj :t dessutom kunna ålagga skoldistrikt

att inrätta ordinarie tjänst i hushållsgöromål.

Beträffande icke-ordinarie tjänster bör det åligga inspektören att i god

tid före varje redovisningsår i samråd med representanter för skoldistrikten

upprätta en plan, huru undervisningen skall organiseras i olika tjänster

inom inspektionsområdet. I planen bör angivas, vilka skoldistrikt som bora

förena sig om en tjänst, under vilka tider kurserna i distrikten bora paga

och i vilket distrikt tjänsten bör placeras. Det bör därefter åligga av planen

berörda skoldistrikt att i god tid före den 1 juli eller den Hd, da tjänstgöringen

skall börja, taga ställning till planen. Vilja de avtala andra kombinationer,

bör inspektörens medgivande fordras. Skoldistrikt, som motsätter

sig av inspektören föreslagen eller godtagen kombination med annat

eller andra skoldistrikt, bör icke äga rätt till statsbidrag för undervisningen

1 "Såsom förutsättning för att tjänstgöring inom olika skoldistrikt skall

kunna förenas till sådan tjänst, som berättigar till extra ordinarie anställning,

bör i regel gälla, att vederbörligt beslut härom föreligger fore tjänstgöringens

början samma redovisningsår eller kalenderhalvår. En i behörig

ordning inrättad icke-ordinarie tjänst, vare sig tjänstgöringen skall fullgöras

i ett enda eller i flera skoldistrikt, bör emellertid under redovisningsårets

eller kalenderhalvårets lopp efter medgivande av statens folkskolmsnektör

och beslut av därav berörda skoldistrikt kunna undergå jamkmngar

i fråga om sin organisation eller utökas med tjänstgöring i ytterligare nagot

skoldistrikt.

Tjänstgöring i två ämnen. De sakkunniga ha erinrat om att tjänstgöring i

två övningsämnen stundom förekommer vid fortsättningsskolan, nämligen

i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd. De för sådan tjänstgöring eljest gällande

reglerna böra tillämpas även bär. Sålunda böra ordinarie och extra

ordinarie lärare tillhöra den lönegrad, som gäller för enbart hushållsgoro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

mål. Timtalet i hushållsgöromål bör ingå med minst hälften i tjänsten. Beträffande

icke-ordinarie tjänster bör hushållsgöromål omfatta minst 360

timmar för år eller 180 timmar för halvår, och kvinnlig slöjd bör icke få

ingå i tjänsten med högre timtal än hushållsgöromål. För timmar i kvinnlig

slöjd därutöver bör det för kvinnlig slöjd gällande timlärararvodet utgå.

Ledigförklarande. I fråga om ledigförklarande av ordinarie tjänster och

icke-ordinarie tjänster, där extra ordinarie anställning kan komma i fråga,

anse de sakkunniga, att samma regler böra gälla som för övningslärare vid

folkskolan. I regel böra alltså sådana tjänster ledigförklaras, innan de tillsättas,

där ej särskilda skäl föreligga. Liksom för övriga skolformer bör

gälla, att ledigförklarande ej erfordras vid fortsatt förordnande å samma

tjänst eller då fyllnadstjänstgöring från år till år växlar mellan olika skoldistrikt

eller då huvudtjänsten på grund av ändrat timtal eller av annan

anledning flyttas till annat skoldistrikt, övergångsvis bör gälla, att de av

skolöverstyrelsen till visst inspektionsområde hänvisade lärarinnorna i hushållsgöromål

böra kunna första året efter löneregleringens genomförande

anställas å tjänst inom samma inspektionsområde med rätt till extra ordinarie

anställning, utan att ledigförklarande ägt rum. Därefter böra de äga

rätt till fortsatt extra ordinarie anställning å samma tjänst utan nytt ledigförklarande.

Statens folkskolinspektör bör vidare under första året av stadgans

tillämpning kunna ålägga skoldistrikt att anställa sådan lärarinna.

Lönegrader. De sakkunniga framhålla, att det i fråga om fortsättningsskolans

övningslärare är att märka, att de i regel undervisa elever på samma

åldersstadium som i folkskolans 7 och 8 klasser. Vidare torde fortsättningsskolan

med tiden ersättas av en utvidgad folkskola och fortsättningsskolans

övningslärare i samband därmed övergå till folkskolan. Med hänsyn

härtill ha de sakkunniga förordat, att ordinarie och extra ordinarie övningslärare

vid fortsättningsskolan placeras i samma lönegrader som övningslärarna

vid folkskolan. Vidare ha de sakkunniga ansett, att skillnad

i lönehänseende icke bör göras mellan undervisning, som bedrives såsom

övningsämne och såsom s. k. arbetskunskap. Lönegradsplaceringarna skulle

alltså bliva följande.

Lönegrad

Ca

Manlig slöjd, högre kompetens............ 18

» » , lägre » ............ 16

kvinnlig slöjd........................ 16

hushållsgöromål.......................... 18

Utbetalning av avlöning och fördelning av kostnaderna. Vid tjänstgöring

enbart vid fortsättningsskolan men med tjänstgöringen å samma tjänst

förlagd till olika skoldistrikt, bör enligt de sakkunnigas mening det skoldistrikt,

där tjänsten är placerad, vara huvudman. Detta skoldistrikt bör

till ordinarie och extra ordinarie lärare utbetala all avlöning, sålunda

även sådant timlärararvode, som kan utgå vid tjänstgöring i annat

opaginerad Kontrollera mot PDF

95

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

skoldistrikt. Vidare bör samma skoldistrikt vid tjänstledighet anställa vikarie

och utbetala avlöningen till denne. För de sammanlagda kostnaderna

å tjänsten under redovisningsåret bör distriktet rekvirera statsbidrag. Den

del av nämnda avlöningskostnader, som icke täckes av statsbidraget, bör

fördelas mellan samtliga skoldistrikt, som det året ingått i tjänsten, i

förhållande till antalet undervisningstiinmar inom varje skoldistrikt.

Ersättning för bostadsförmån bör enligt de sakkunnigas uppfattning utbetalas

av varje skoldistrikt för sig direkt till läraren.

I den mån ersättning för resor skall utgå av statsmedel, bör läraren å

härför avsett formulär rekvirera ersättningen hos vederbörande myndighet.

Då lärare, som är anställd vid fortsättningsskolan, har fyllnadstjänstgöring

vid folkskola eller högre skola, måste särbestämmelser tillämpas. Detsamma

gäller, då lärare, som är anställd vid folkskolan eller annan skolform,

har fyllnadstjänstgöring vid fortsättningsskolan. Avlöningen vid fortsättningsskolan

beräknas nämligen med hänsyn till antalet undervisningstimmar,

medan den vid övriga skolformer beräknas i förhållande till antalet

veckotimmar.

Vid beräkning av undervisningens omfattning skall en veckotimme anses

motsvara 36 undervisningstimmar; härvid bör hänsyn ej tagas till brutna

tal. Sedan undervisningen vid vardera skolformen fastställts, bör undervisningen

vid vardera skolan i lönehänseende behandlas särskilt. Reglerna

om avlöning, tjänstledighetsavdrag och timlärararvode vid fortsättningsskolan

bör gälla för den del av tjänstgöringen, som fullgöres vid fortsättningsskolan,

och på motsvarande sätt bör förfaras med tjänstgöringen vid

den andra skolformen. Vardera skolan bör till läraren utbetala sin del av

lönen.

Yttrandena. Skolöverstyrelsen understryker ett av de kommunala folkskolinspektörerna

i Stockholm och Malmö gjort uttalande om svårigheten

att bereda lärare vid fortsättningsskolan 1 080 timmars tjänstgöring per

år. Allmänna lönenämnden erinrar om att för extra ordinarie anställning

vid fortsättningsskola enligt de sakkunnigas förslag skall fordras en undervisningsskyldighet

av lägst 720 undervisningstimmar. Då full undervisningsskyldighet

omfattar 1 080 undervisningstimmar, kräves — till skillnad

från vad som föreslagits för extra ordinarie övningslärare vid andra

skolformer — mer än hälften av full undervisningsskyldighet för vinnande

av extra ordinarie anställning. Lönenämnden säger sig knappast ha funnit

övertygande skäl vara anförda för att i detta avseende behandla fortsättningsskolans

övningslärare annorlunda än andra skolformers.

Svenska skolkökslärarinnornas förening har rörande tjänstgöringsförhållandena

vid fortsättningsskolan uttalat följande.

Lönen för fortsättningsskolans lärarinnor skall enligt förslaget beräknas

efter effektiva undervisningstimmar. Full tjänstgöring utgör 1 080 timmar.

Med 30 veckotimmar kommer detta att motsvara 36 effektiva arbetsveckor.

Därtill skola fortsättningsskolans lärare i likhet med andra övningslärare

kunna åläggas viss fyllnadstjänstgöring. För lärare inom andra skolfor
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

mer förutsättes, att denna tjänstgöring förlägges till samma tidsperiod,

som den övriga tjänstgöringen. För fortsättningsskolans lärare ha de sakkunniga

tänkt sig, att denna fyllnadstjänstgöring skall kunna förläggas

efter de 36 tjänstgöringsveckorna, på så sätt att den sammanlagda tjänstgöringstiden

skall kunna komma att uppgå till 42 effektiva arbetsveckor.

Detta borde dock endast få ske i sällsynta undantagsfall och efter skolöverstyrelsens

medgivande. I realiteten ha de lärarinnor inom fortsättningsskolan

— och dessa äro de flesta — som icke äro stationerade på en plats,

längre tjänstgöring än vad som framgår av deras tjänstgöringstid. Tid för

upp- och nedpackning av köksinventarier tar en tid av tre dagar per kurs

För sex kurser blir detta sammanlagt tre veckor. Ferierna för dessa lärarinnor

måste ofta anpassas efter för skoldistrikten lämpliga kurstider, varför

de ej sällan komma att erhålla jämförelsevis dåliga, ofta ej sammanhängande

ferier. Man måste protestera emot att fortsättningsskolans övningslärare,

vilka ej sällan ha det mest slitsamma arbetet i ofta dåliga lokaler,

skola bli sämre ställda vad fyllnadstjänstgöringen beträffar än andra

övningslärare.

Departementschefen. De sakkunnigas här redovisade förslag rörande organisation

av tjänstgöringen vid fortsättningsskolorna m. m. överensstämma i

princip med motsvarande förslag beträffande övriga av löneregleringen berörda

skolformer. Med hänsyn emellertid till att undervisningen i fortsättningsskolan

är anordnad på annat sätt än vid övriga skolformer — i regel

kurser på 6—8 veckor med undervisning varje vardag — bliva vissa modifikationer

av de allmänna bestämmelserna nödvändiga. Jag ansluter mig i

huvudsak till de sakkunniga. Vad rör undervisningsskyldigheten å extra

ordinarie anställning anser jag, på av de sakkunniga anförda skäl, att sådan

anställning bör kunna beredas övningslärare vid fortsättningsskolan

vid 720 undervisningstimmar, motsvarande 4 sexveckorskurser. Det av svenska

skolkökslärarinnornas förening framförda förslaget, att övningslärare

vid fortsättningsskolan icke bör kunna åläggas undervisning utöver 1 080

timmar för redovisningsår, kan jag icke tillstyrka.

Statsbidrag.

De sakkunniga. Enligt gällande bestämmelser utgår statsbidrag till avlönande

av övningslärare vid högre kommunala skolor enligt samma

grunder, som gälla för statsbidrag till ämneslärare vid skolorna, d. v. s.

statsbidraget utgör 78 procent av avlöningskostnaderna. Vid folkskolan

och fortsättningsskolan utgår statsbidrag till avlönande av lärare i manlig

slöjd, kvinnlig slöjd och hushållsgöromål med belopp motsvarande den för

vederbörliga ämnen och skolformer bestämda minimiavlöningen. Däremot

utgår icke något statsbidrag till avlönande av särskilda lärare i musik,

teckning och gymnastik.

Ett genomförande av lärarlönesakkunnigas förslag till anställnings- och

avlöningsreglering för övningslärarna förutsätter i viss mån en omläggning

av statsbidragsreglerna beträffande folkskolan och fortsättningsskolan. Härom

anföra de sakkunniga bl. a. följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

97

Ktingl. Maj:ts proposition nr 136.

Genom den föreslagna regleringen med dess likställighet i anställningsformer

för lärare i olika ämnen accentueras det otillfredsställande med de

nuvarande reglerna, att kommunerna icke erhålla något statsbidrag till

avlönande av övningslärare i vissa ämnen. Vid ett genomförande av de sakkunnigas

förslag om kombinerade tjänster framträder även önskemålet om

samma statsbidragsregler för alla de avsedda skolformerna med större styrka.

För en kommun måste det te sig svårförklarligt, om den till avlönande

av två övningslärare, som båda tjänstgöra i t. ex. kommunal mellanskola

och folkskola, skulle erhålla olika utmätt statsbidrag på den grund, att den

ene lärarens tjänst ansåges hänförd till kommunala mellanskolan och den

andres till folkskolan.

Problemet om det lämpliga statsbidraget till övningslärarnas löner kompliceras

emellertid därigenom, att det icke kan ses som en isolerad fråga

utan intimt sammanhänger med frågan om statsbidrag till avlönande av

ämneslärarna vid de högre kommunala skolarna och av folk- och småskollärarna.

Som förut nämnts, utgör statsbidraget till de angivna ämneslärarnas

avlöning för närvarande 78 procent av avlöningskostnaderna. Statsbidraget

til! folk- och småskollärares avlöning utgår i regel med ett belopp

motsvarande hela avlöningen, minskad med det för vederbörande lärare

gällande oreducerade hyresavdraget. Detta sätt att bestämma statsbidraget

till folk- och småskollärares avlöning medför, att statsbidraget procentuellt

sett varierar rätt väsentligt. Det är olika stort för folkskollärare och småskollärare.

Inom samma lönegrad varierar det med hänsyn till olika löneklasser.

Inom samma löneklass är det också olika stort på olika ortsgrupper

och icke ens lika stort för alla lärare inom samma ortsgrupp och löneklass,

enär det är direkt beroende av den hyresgrupp, till vilken lärarens

stationeringsort blivit hänförd, och dyrortsgrupp och hyresgrupp i många

fall ej överensstämma. Statsbidraget till avlönande av folkskolans lärare

kan i stort sett sägas växla mellan 70 och 90 procent av hela avlöningen.

Det är procentuellt störst på orter i låg ortsgrupp. Det är vidare nagot

större beträffande småskollärarna än beträffande folkskollärarna.

Enli°t de sakkunnigas mening måste man utgå från att ett statsbidragssystem

sådant som det, som gäller beträffande tolk- och småskollärares avlöning

icke kan genomföras beträffande övningslärarna ens vid folkskolan.

Tjänstebostäder till övningslärare torde nämligen icke kunna ifrågakomma,

och då framstår en anknytning till vissa hyresavdrag såsom synnerligen

onaturlig. Ett annat system måste därför väljas. Härvid framträder med

särskild styrka ovannämnda önskemål att erhålla ett enhetligt statsbidragssvstem

för alla övningslärare, oberoende av vid vilken skolform de aro anställda

och i vilka ämnen de undervisa. Tänkbart vore emellertid att enhetligheten

skulle kunna sträcka sig längre och omfatta även alla andra

lärare vid ifrågavarande skolor. Detta skulle medföra en omläggning av

nu »ällande statsbidragsbestämmelser för folkskolans lärare. Problemet

utökas därför till en allmän översyn av bestämmelserna om statsbidrag till

lärarlöner vid nämnda skolor, ett problem som ar av den räckvidd, att det

ej kan lösas utan omfattande utredningar.

Då enligt de sakkunnigas mening frågan om statsbidrag till övningslärarna

ej bör lösas separat, finna de sakkunniga sig för närvarande endast

kunna föreslå provisoriska bestämmelser i avvaktan på den allmänna översvn

av statsbidragsbestämmelserna, som bör ske.

liiluing till riksdagens \irotokoll HUS. 1 samt. Nr 136

opaginerad Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

De sakkunniga föreslå, att statsbidraget till avlönande av övningslärare

vid högre kommunala skolor, folkskolor och fortsättningsskolor tills vidare

fastställes till 78 procent av avlöningskostnaderna, d. v. s. samma procenttal,

som gäller för ämneslärare vid de förstnämnda skolorna. För folkskolornas

del innebär detta, att statsbidraget till övningslärarna blir lägre än statsbidraget

till folk- och småskollärare, såvitt gäller orter i låg ortsgrupp. Detta

synes emellertid vara lämpligare än fastställande av ett högre procenttal

med därav följande större statsbidrag till övningslärare än till folk- och

småskollärare på orter i hög ortsgrupp, d. v. s. de städer och de större samhällen,

där särskilda övningslärare i första hand förekomma.

Yttrandena. Riksräkenskapsverket har förklarat sig intet ha att erinra

mot att de sakkunnigas förslag i denna del godtages såsom ett provisorium

i avvaktan på vidare utredning i frågan.

I övrigt har förslaget till statsbidrag icke föranlett något uttalande av

remissmyndigheterna.

Departementschefen. Jag biträder de sakkunnigas förslag i fråga om

statsbidrag till avlönande av övningslärare vid kommunala skolor.

Kostnadsberäkningar.

De sakkunniga betona, att kostnadsberäkningarna i detta fall äro mycket

svåra att verkställa. Genomföres de sakkunnigas organisationsförslag, bliva

nämligen kostnaderna i hög grad beroende av, i vilken utsträckning undervisning

vid olika skolor och i skilda övningsämnen kombineras till enhetliga

tjänster. De sakkunniga räkna med att kombinationer inom några år

efter löneregleringens ikraftträdande skola kunna genomföras i ungefär den

omfattning, som framgår av den av dem verkställda provorganisationen avundervisningen

läsåret 1944/45. Detta ger emellertid icke några säkra utgångspunkter

för en kostnadsberäkning, framhålla de sakkunniga, emedan

sedan nämnda läsår antalet undervisningsavdelningar betydligt ökat vid de

flesta skolformer. De sakkunnigas provorganisation motsvarar därför ej

längre den organisation, som undervisningen torde erhålla, sedan löneregleringen

trätt i kraft.

Då kostnaderna alltså icke kunna beräknas utan hänsyn till den blivande

organisationen av undervisningen och en ny provorganisation skulle taga

en avsevärd tid att färdigställa, ha de sakkunniga ansett sig nödgade att

grunda sina beräkningar å provorganisationen för läsåret 1944/45. De ha

därvid verkställt undersökningar angående avlöningskostnaderna nämnda

läsår dels enligt faktiskt föreliggande organisation och dels enligt provorganisationen.

I båda fallen har avlöningen beräknats enligt det nya statliga

lönesystemet. För folk- och fortsättningsskolorna, vilka icke innefattas i

den av de sakkunniga verkställda provorganisationen, ha de sakkunniga

medelst andra beräkningsgrunder erhållit vissa approximativa kostnadsbelopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

99

Kungl Maj:ts proposition nr 136.

Enligt de kostnadsberäkningar, de sakkunniga sålunda redovisa, kommer

löneregleringens genomförande att innebära kostnadsökningar å tillhopa

ungefär 7,0 miljoner kronor vid samtliga av regleringen omfattade skolformer.

Av denna ökning skulle approximativt 0,4 milj. kr. belöpa å de statliga

skolorna, 0,3 milj. kr. å de högre kommunala skolorna, 5,i milj. kr. å

folkskolan och 1,2 milj. kr. å fortsättningsskolan.

Enligt de sakkunnigas beräkningar kunna vidare de sammanlagda årliga

avlöningskostnaderna för övningslärarna efter reformen uppskattas till ungefär

22,9 milj. kr. och statens andel därav till ungefär 19,i milj. kronor.

Provisoriska avlöningsbestämmelser för budgetåret 1948/49.

Som förut angivits ha övningslärarna icke blivit underkastade de år 1947

utfärdade avlöningsreglementena utan stå kvar å äldre bestämmelser. Ehuru

olika bestämmelser reglera övningslärarnas avlöningsförhållanden, åtnjuta

i realiteten alla övningslärare vid statliga och högre kommunala skolor

lön enligt den i civila avlöningsreglementet intagna löneplanen A eller

därmed likalydande löneplan jämte rörligt tillägg (15 %) och kristillägg

(24,4 %) därå. Enligt beslut vid 1947 års riksdag (prop. nr 1, bil. 2; r. skr.

nr 56) utgår under innevarande budgetår jämväl provisoriskt lönetillägg till

övningslärarna. Bestämmelser därom äro meddelade i kungörelse den 30

juni 1947, nr 541. Enligt denna kungörelse utgår provisoriskt lönetillägg

med belopp, som framgår av följande sammanställning.

Löneklass

Provisoriskt lönetillägg

Månadsbelopp, kronor

Ortsgrupp

A

Ortsgrupp

B

Ortsgrupp

C—I

11 och lägre ............

115

95

75

12-20..................

125

105

85

21 och 22 ..............

135

115

95

23 och 24 ..............

145

125

105

Rörliga tilläggsförmåner utgå icke på det provisoriska lönetillägget.

I gemensamma skrifter den 8 december 1947 och den 28 januari 1948 ha

musiklärarnas riksförbund, slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund, svenska

gymnastikläraresållskapet, svenska skolkökslärarinnornas förening, Sveriges

slöjdlärarinneförening och teckningslärarnas riksförbund gjort framställningar

i fråga om övningslärarnas löneförmåner under budgetåret

1948/49. I första hand har därvid hemställts om att övningslärarna måtte

tillåtas övergå på 1947 års avlöningsreglementen. Sekundärt har hemställts

om ändrade grunder för provisoriskt lönetillägg, syftande till att bättre än

innevarande budgetårs grunder anpassa övningslärarnas löner till den allmänna

lönenivån efter 1947 års lönereglering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

De belopp för provisoriskt lönetillägg åt övningslärare under innevarande

budgetår, som av .mig föreslogos i 1947 års statsverksproposition, bilagan

För flera huvudtitlar gemensamma frågor, voro avsedda att efter vissa

schematiska grunder lämna dessa lärare en viss kompensation för att de

icke blevo delaktiga av 1947 års lönereglering. Närmast på grund av den

starka förskjutning mot högre ortsgrupper, som inträtt i och med den från

och med den 1 juli 1947 gällande dyrortsgrupperingen för de befattningshavare,

som äro underkastade 1947 års avlöningsreglementen, ha stora

ojämnheter uppkommit mellan olika övningslärare i fråga om skillnaden

mellan deras verkliga avlöning och den lön, de skulle ha erhållit därest

de fått övergå å 1947 års avlöningsreglementen. Jag har med hänsyn till det

anförda funnit skäl föreligga att föreslå ändrade grunder för bestämmandet

av övningslärarnas avlöningsförmåner under nästkommande budgetår.

Av principiella skäl kan jag icke tillstyrka, att övningslärarna redan nu,

före ikraftträdandet av löneregleringen för dessa lärare, medgivas övergå

på 1947 års avlöningsreglementen. De böra därför även under nästa budgetår

formellt kvarstå å nuvarande avlöningsbestämmelser.

I syfte att åstadkomma en utjämning av de olägenheter, som äro för

handen med den nuvarande tilläggsregleringen vill jag föreslå, att övningslärares

lön under nästa budgetår skall utgå enligt den äldre ortsgrupp, som

enligt nedanstående sammanställning motsvarar den nva ortsgrupp, till

vilken lärarens stationeringsort numera är hänförd.

Genom denna anordning komma övningslärarnas löner att bättre bliva

anpassade till det nya dyrortssystemet.

Den föreslagna anordningen med lön enligt ortsgrupp, som satts i relation

till stationeringsortens ortsgrupp enligt nya systemet, innebär framför

allt en utjämning av de angivna ojämnheterna i kompensation mellan övningslärarna

inbördes. Den innebär emellertid ej någon egentlig kompensation

för 1947 års allmänna lönereglering med bortseende från den nya

ortsgruppsindelningen. Utöver den föreslagna provisoriska avlöningsanordningen

torde därför böra medgivas, att ett särskilt provisoriskt lönetillägg

får utgå till övningslärare under budgetåret 1948/49. Med hänsyn till

den anpassning till den nya dyrortsgrupperingen, som jag nyss föreslagit,

synas de provisoriska lönetilläggen ej behöva uppdelas efter olika ortsgrupper.

Det synes skäligt, att lönetilläggen bestämmas till samma belopp

i de olika löneklasserna, som för innevarande budgetår gälla för ortsgrupperna

C—1, eller således:

Ny ortsgrupp

Motsvarande

äldre ortsgrupp

1

2

3

4

5

C

D

F

G

I

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

101

Löneklass

11 och lägre

12—20.....

21 och 22 ..

23 och 24 ..

Ifrågavarande belopp böra i förekommande fall jämkas i förhållande till

undervisningsskyldigheten på samma sätt som lönen; dock att det provisoriska

lönetillägget icke bör få utgå med högre belopp än som för olika

fall nyss angivits.

Jag vill påpeka, att vid beräkningen av de föreslagna beloppen för provisoriskt

lönetillägg hänsyn ej ansetts kunna tagas till den lönegradssänkning,

som enligt mitt löneregleringsförslag skall ske beträffande vissa tjänster.

Med hänsyn härtill är det möjligt, att lärare, som kommer att beröras

av sänkningen, erhåller högre sammanlagda avlöningsförmåner under budgetåret

1948/49 än därefter, om löneregleringen träder i kraft vid ingången

av budgetåret 1949/50. De olika spörsmål, som sammanhänga med övergången

till den föreslagna löneregleringen, torde framdeles få upptagas till övervägande

vid dennas definitiva genomförande.

Den på det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet belöpande

kostnaden för provisoriskt lönetillägg torde liksom tidigare böra bestridas

av statsmedel i samma utsträckning som andra kontanta avlöningsförmåner

åt de anställda. Statsverkets utgifter för det provisoriska lönetillägget

under nästa budgetår komma på grund av ordningen för utbetalning av

statsbidrag att belasta riksstaten för budgetåret 1949/50.

Lönetillägg för

månad, kronor

... 75

... 85

... 95

... 105

Hemställan.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de framlagda grunderna för en omorganisation

av övningslärarnas avlönings- och anställningsförhållanden,

avsedd att om möjligt träda i tillämpning den

1 juli 1949;

dels ock medgiva, att en provisorisk förbättring av övlingslärarnas

avlöningsförhållanden må verkställas för

budgetåret 1948/49 i huvudsaklig överensstämmelse med av

mig i det föregående förordade grunder och i enlighet med

de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl. Maj :t.

opaginerad Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ivar Löfqvist.

487214. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:390 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående lönereglering för övningslärare m. m. a1 i texten
  2. SU 1948:192 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lönereglering för övningslärare m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten