Sök i Ratio Lex

Angående välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn

1948-03-10 · 17 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:174, Angående välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

1

Nr 174.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående välfärdsanordningar

för sjöfolk i hamn; given Stockholms slott

den 10 mars 1948.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till lag om avgifter till välfärdsanordningar

för sjöfolk i hamn,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Axel Gjöres.

Sammanfattning.

Till välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn begäras 300 000 kronor, vilka

skulle tillföras en särskild fond, handelsflottans välfärdsfond. Dessutom

föreslås, att en avgift till välfärdsanordningarna uttages av redare och

sjömän. Avgiften utgör enligt förslaget fyra öre för dag och sjöman att

utgivas till hälften av redaren och till hälften av sjömannen. Staten

skulle även bidraga med ett belopp motsvarande de influtna avgifterna.

Statens bidrag uppskattas för nästa budgetår till 150 000 kronor. Det föreslås

vidare, att avgiftsskyldigheten fastslås i allmän författning. Slutligen

framlägges förslag att för samordning av välfärdsarbetet skapas ett rådgivande

organ, handelsflottans välfärdsråd, bestående av en opartisk ordförande

och ett antal representanter för berörda parter.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 174.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

Förslag

till

Lag

om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn skall, förutom bidrag av allmänna

medel, i den omfattning nedan sägs utgå en avgift (välfärdsavgift)

från svenska sjömän och redare.

2 §.

Välfärdsavgiften utgör fyra öre för dag och sjöman under tid då sjömannen

varit för utrikes fart påmönstrad å svenskt handelsfartj^g. Semester

som infaller i omedelbar anslutning till avmönstring inräknas i nämnda

tid. Avgiften skall utgivas till hälften av sjömannen och till hälften av

redaren.

3 §■

Med sjöman förstås i denna lag envar som är inskriven vid sjömanshus.

Med handelsfartyg förstås i denna lag fartyg som nyttjas till handelssjöfart

eller resandes fortskaffande eller till annat ändamål som med handelssjöfarten

har gemenskap, såsom bogsering, isbrytning, bärgnings- och dykeriföretag.

4 §.

Närmare bestämmelser angående avgifternas beräknande och erläggande

meddelas av Konungen.

Denna lagdräder i kraft den 1 juli 1948.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

27 februari 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social- och finansdepartementen

anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Gjöres.

Efter bemyndiganden av Kungl. Maj :t den 18 januari och den 1 februari

1946 tillkallade min företrädare i ämbetet sju utredningsmän för att verkställa

utredning och avgiva förslag i fråga om sjöfolkets levnads- och arbetsförhållanden.

1 Bland annat skulle utredningsmännen undersöka möjliga

utvägar att utvidga välfärdsanordningarna för sjöfolket i svenska och

utländska hamnar.

Utredningen, som antagit benämningen 1946 års sjömanskommitté, har

den 15 april 1947 avgivit betänkande angående välfärdsanordningar

för sjöfolk i hamn (SOU 1947:29). För närmare

kännedom om kommitténs förslag ber jag att få hänvisa till betänkandet.

över betänkandet ha infordrade utlåtanden avgivits av kommerskollegium

— efter hörande av samtliga sjömanshus i riket, stadsfullmäktige i

Stockholm och Göteborg, de föreningar som bedriva sjömanshemsverksamhet

i Härnösand, Landskrona, Luleå, Malmö, Norrköping, Oskarshamn och

Stockholm samt sjömansinstitutet i Stockholm —, socialstyrelsen, svenska

kyrkans sjömansvårdsstyrelse, Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening,

svenska maskinbefälsförbundet, svenska sjöfolksförbundet,

svenska avdelningen av föreningen för skandinaviska sjömanshem i utländska

hamnar samt chefen för byrån för arvs- och ersättningsärenden inom utrikesdepartemetet.

Välfärdsanordningar för sjöfolk i Sverige.

I vårt land finnas för närvarande 10 sjömanshem nämligen i Göteborg,

Stockholm, Hälsingborg, Malmö, Norrköping, Landskrona, Sundsvall, Luleå,

Härnösand och Oskarshamn, vilka ha till huvudsaklig uppgift att till billigt

pris bereda logi åt sjöfolk. I sjömanshemmen finnas i regel även läs- och

skrivrum samt smärre bibliotek, medan serveringsrörelse endast undantags
1

De sakkunniga voro fil. dr A. Björnberg, ordf., kommerserådet''G. Böös, direktören H. F.

Reuterskiöld, förbundsordföranden J. Svensson, direktören A. Söre, ombudsmannen E. Blomgren

och sjökaptenen Å. Strömberg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj.ts proposition nr 174.

vis förekommer. Sjömanshemmen i Göteborg och Oskarshamn äro rent

kommunala inrättningar. Kommunalt inflytande utövas även i fråga om

sjömanshemmen i Landskrona, Luleå och Malmö. Sjömanshemmet i Sundsvall

står under ledning av sjömanshusdirektionen därstädes, medan sjömanshemmen

i Hälsingborg, Härnösand och Norrköping stå under enskild

ledning. Stockholms sjömanshem står under tillsyn och förvaltning av en

särskild styrelse.

Skillnaden i standard mellan de olika sjömanshemmen är påtaglig. Medan

sjömanshemmen i Göteborg, Härnösand, Landskrona och Luleå kunna betecknas

som fullt moderna, äro flera av de andra sjömanshemmen icke

tidsenliga. Sjömanshemmens ekonomi har i många fall varit vacklande, och

detta har någon gång medfört, att rörelsen temporärt måst nedläggas. Statliga

bidrag ha i vissa fall utgått till sjömanshemmen. Vidare ha stadsfullmäktige

och andra kommunala myndigheter i viss utsträckning lämnat sjömanshemmen

ekonomiskt stöd.

Läs- och skrivrum för sjömännen funnos vid 1947 års ingång i 45 svenska

hamnar. I läsrummen tillhandahållas i regel ett flertal tidningar och tidskrifter.

Oftast äro lokalerna utrustade med radio och sällskapsspel samt

i vissa fall även med smärre bibliotek. Stundom förekommer mindre serveringsrörelse

särskilt i samband med samkväm. Vidare anordnas på sina

håll föreläsningar och filmförevisningar. I styrelserna för läsrummen sitta

i regel prästmän eller personer som intaga en ledande ställning inom frikyrkliga

samfund och verksamheten har ofta religiös prägel. Endast i enstaka

fall synas stadgarna för läsrumsstyrelserna innehålla bestämmelse om

att personer med kännedom om sjöfolk och deras levnadsvanor skola tillhöra

styrelsen.

Verksamheten finansieras väsentligen genom basarer, försäljningar av

syföreningars arbeten, insamlingar bland rederier och enskilda samt kollektinedel.

Statliga bidrag ha ej förekommit men kommunerna lämna i flera

fall årliga bidrag. Mindre bidrag utgå dessutom i vissa fall av sjömanshusmedel.

Sjömansinstitutet i Stockholm ombesörjer numera en väsentlig del av välfärdsarbetet

bland sjömännen i Stockholm. Institutet omfattar rymliga läsoch

skrivrum, bibliotek, lokaler för studiecirklar, gymnastiksal, duschrum

och tvättstuga samt rum för servering. Vidare har institutet en större föreläsningssal

samt verkstadslokaler där undervisning bedrives. Till institutet

utgick anslag av lotterimedel under åren 1937 och 1938.

Till välfärdsarbetet torde kunna räknas även det arbete, som utföres av

svenska sjömansbiblioteket i Göteborg samt den studieverksamhet som anordnas

av arbetarnas bildningsförbund i samarbete med svenska sjöfolksförbundet.

S jömanskommittén.

Kommittén framhåller, att behovet av sjömanshem, vilka böra få karaktären

av verkliga hotell, är framträdande. Det synes kommittén angeläget att

antalet sjömanshem väsentligt ökas. Kommittén har endast ansett sig kunna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 174.

5

göra beräkningar med vid marginal och har sammanfattat resultatet av beräkningarna

på följande sätt.

Grupp 1. (Sjöfartshotell med 50 eller flera bäddplatser). Sådana sjöfartshotell

böra finnas i Göteborg, Hälsingborg och Stockholm.

Grupp 2. (Sjöfartshotell med 30—50 bäddplatser). Sådana böra finnas i

Gävle, Norrköping och Sundsvall.

Grupp 3. (Sjöfartshotell med mindre än 30 bäddplatser). Sådana böra

finnas i Härnösand, Kalmar, Karlshamn, Landskrona, Luleå, Oskarshamn,

Oxelösund eller Nyköping, Uddevalla och Västerås.

På vissa av här nämnda platser är, framhåller kommittén, behovet av

sjöfartshotell redan täckt genom de sjömanshem som finnas.

Behovet av läs- och skrivrum, vilka böra få ökad prägel av klubbrum, har

även indelats i tre grupper. Såsom allmän grund för bedömningen av behovet

har kommittén använt tillgänglig statistik rörande mönstringsfrekvensen,

sjömansförmedlingarnas verksamhet samt fartygstrafiken i rikets

hamnar.

Grupp 1. Större klubbrum, s. k. sjömansinstitut, erfordras i Göteborg,

Hälsingborg och Stockholm.

Grupp 2. Medelstora klubbrum med plats för minst 50—75 sjömän böra

finnas i Gävle, Härnösand, Kalmar, Karlshamn, Landskrona, Luleå, Norrköping,

Oskarshamn, Oxelösund, Sundsvall, Uddevalla och Västerås. Behovet

av läsrum torde på dessa orter i regel kunna täckas på så sätt att

lämpliga klubblokaler inrymmas i sjöf artshotellens fastigheter, vilket redan

är fallet på flera håll.

Grupp 3. Dessutom föreligger behov av klubbrum i Halmstad, Holmsund,

Karlskrona, Limhamn, Nynäshamn, Skelleftehamn, Stugsund, Trelleborg,

Visby, Västervik och Örnsköldsvik. För närvarande finnas läsrum i samtliga

dessa hamnar utom Nynäshamn och Örnsköldsvik. De behöva emellertid

alla moderniseras.

Yttranden.

Sjömanskommitténs förslag har lämnats utan erinran av de hörda myndigheterna

och organisationerna. I vissa fall ha dock lokala behov av välfärdsanordningar

utöver de av sjömanskommittén föreslagna förts på tal.

Välfärdsanordningar för sjöfolk i utländska hamnar.

Välfärdsarbetet i främmande hamnar har sedan länge varit ordnat i skandinaviskt

samförstånd. I Europa tillhöra praktiskt taget alla skandinaviska

sjömanshem föreningen för skandinaviska sjömanshem i utländska hamnar.

Föreningen har sin centrala ledning, överstyrelsen, i Oslo och består av

en svensk, en norsk och cn dansk avdelning, vardera med sin särskilda styrelse.

Från handels- och sjöf artsfonden har den svenska avdelningen erhållit

bidrag för åren 1903—1938 samt 1945—1947. Avdelningen har dess
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

utom vid skilda tillfällen erhållit bidrag av allmänna medel för att uppföra

sjömanshem eller för andra speciella ändamål.

De svenska sjömanshem, som finnas på den nordamerikanska kontinenten,

omhänderhas av svensk-amerikanska kyrkliga sammanslutningar.

I Buenos Aires har i början av år 1947 invigts ett nytt sjömanshem, som

bekostats av enskild person.

Läs- och skrivrummen, stundom kallade »sjömanskyrkor», ha i utlandet

väsentligen samma funktion som motsvarande anordningar i hemlandet. De

stå i flertalet fall under ledning av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse.

»Sjömanskyrkornas» verksamhet avser, förutom att tillgodose rent religiösa

uppgifter, främst att inrätta och sköta läsrum för sjöfolk i utländska hamnar

samt att i anslutning härtill bereda sjömännen tillfälle att njuta av

god underhållning, erhålla råd och upplysningar i skilda angelägenheter

in. in. Föreståndarna för läsrummen, oftast sjömanspräster, besöka regelbundet

de svenska fartyg som anlöpa hamnar inom de distrikt där de äro

verksamma. För att leda verksamheten i de olika hamnarna hade styrelsen

under år 1945 i sin tjänst 16 sjömanspräster och 9 assistenter, varav 5

prästerliga, 1 lärare, 1 församlingssyster, och vidare ett antal vaktmästare.

Sjömansvårdsstyrelsen finansierar till övervägande del sin verksamhet genom

gåvor och kollekt etc. Från och med budgetåret 1942/43 anslås ur kyrkofonden

medel till avlöningar åt vissa sjömanspräster, för närvarande sammanlagt

9. Vissa statsbidrag ha även utgått.

Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömansmission omfattar stationer i

Grimsby, Immingham, Hamburg, Liverpool och Liibeck. I Boston finns ett

läs- och skrivrum, en s. k. sjömansklubb, Scandinavian Sailors Home, som

förestås av en svensk-amerikansk prästman, tillhörande svenska missionskyrkan

(svenska missionsförbundet).

Sjömanskommittén.

Kommittén har ansett behovet av sjöfartshotell i Europa för närvarande

vara mest framträdande i Antwerpen, Rotterdam och London. Åtgärder

böra vidare enligt kommitténs mening även vidtagas för att ordna sjömäns

inkvartering i New York och San Francisco.

I fråga om klubbrum för sjömän utomlands anser kommittén, att sådana

för närvarande behöva inrättas i Istanbul, Lissabon och Narvik. I en nära

framtid torde även kunna överblickas huruvida ett ytterligare antal klubblokaler

behöva inrättas i andra utländska hamnar, varvid i första hand

Amsterdam, Bombay, Haifa, Montevideo, Santos och Stettin böra komma i

fråga.

Yttranden.

Sjömanskommitténs förslag har i denna del i huvudsak lämnats utan erinran

av de hörda myndigheterna och organisationerna. Dock ha i flera fall

framhållits att något sjöfartshotell i London icke för närvarande behövde

uppföras.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

7

Välfärdsarbetets organisation.

S jömanskommittén.

Kommittén finner, att det arbete som hittills bedrivits har varit av utomordentlig

betydelse och värt allt erkännande. Kommittén understryker emellertid

behovet av att verksamheten samordnas under enhetlig ledning. För

närvarande saknas i stort sett möjlighet att på mest ändamålsenliga sätt

avpassa välfärdsarbetet efter det på olika orter och inom olika verksamhetsområden

förekommande behovet.

I enlighet med sina direktiv har kommittén undersökt möjligheten att utbygga

verksamheten och därvid funnit, att detta kan förväntas ske endast

under långt större medverkan från det allmännas sida än som hittills varit

fallet. Det har icke utan skäl framhållits från de ombordanställdas sida, att

samhället icke i tillfredsställande grad tagit ansvar för att välfärdsanordningarna

för sjöfolk i hamn varit tillräckliga. Det är enligt kommitténs uppfattning

därför väl motiverat att det allmänna nu påtager sig ett ökat ansvar

för välfärdsarbetet bland sjöfolk. Om så icke blir fallet, kommer vårt

sjöfolk att känna sig försatt i en betydligt sämre ställning än sjöfolk i

andra länder, där välfärdsarbetet, särskilt under det senaste kriget, genom

medverkan från det allmänna effektiviserats och kommit att präglas av

moderna, under samverkan med sjömännen själva utformade principer. De

omfattande sociala välfärdsåtgärder, som statsmakterna vidtagit för arbetare

och andra anställda i land, ha icke i nämnvärd grad kunnat utnyttjas

av sjöfolket. Det får därför anses angeläget att i olika avseenden motsvarande

förmåner beredas sjöfolket. En möjlighet att skapa en sådan kompensation

för sjöfolket är att förbättra välfärdsanordningarna i hamnarna. I

överensstämmelse med de principer som kommit till uttryck vid välfärdsarbetets

omorganisation i Norge har kommittén funnit den lämpligaste organisatoriska

lösningen av förevarande problem vara att inrätta ett offentligen

erkänt organ med uppgift att leda och samordna verksamheten. Kommittén

föreslår sålunda, att ett statligt samarbetsorgan, ett handelsflottans

välfärdsråd, tillsättes.

Detta organ bör, framhåller kommittén, i främsta rummet omhänderha

planeringen på längre sikt av verksamheten och samordningen av de olika

intressen, som på detta område komma till uttryck. Välfärdsrådets allmänna

uppgifter skola enligt kommitténs mening vara av utredande och

rådgivande art. Rådet hör sålunda på grundval av en fördjupad kännedom

om välfärdsarbetets nuvarande organisation och det framtida behovet av

olika slag av anordningar uppdraga de principiella riktlinjerna för välfärdsarbetet

hland sjöfolk. Rådet bör avväga det förekommande och motsedda

behovet av sjöfartshotell, klubbrum för sjömän osv. Rådet bör därför självfallet

arbeta i nära kontakt med företrädare för olika lokala intressen. Genom

rådets sammansättning torde vidare garanti skapas för samarbete med

såväl de ombordanställdas som redarnas organisationer samt med de frivilliga

organisationer som äro verksamma på området. Det synes i varje fall

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

tills vidare olämpligt, att välfärdsrådet bedriver någon egen hotellverksamhet,

åtminstone i hemlandet.

Det bör vidare enligt kommitténs mening ankomma på välfärdsrådet att

yttra sig över till Kungl. Maj :t inkomna framställningar om statsbidrag

till välfärdsanordningar för sjöfolk ävensom att föreslå fördelning av eventuellt

för dessa ändamål tillgängliga allmänna medel. Rådet skall även

självt kunna taga initiativ till nya anordningar samt till anslag till föreläsningsverksamhet

i utländska hamnar och annan mera speciell bildningsoch

upplysningsverksamhet.

Till välfärdsrådets uppgifter bör även enligt kommitténs uppfattning

höra att följa välfärdsfrågornas internationella behandling med särskild

hänsyn till den verksamhet, som bedrives inom internationella arbetsorganisationen.

Eftersom ett liknande välfärdsråd redan fungerar i Norge och

allt tyder på att ett dylikt organ kommer att skapas även i Danmark, hör

det svenska välfärdsrådet arbeta i nära kontakt med motsvarande organ

i de övriga skandinaviska länderna.

I välfärdsrådet böra, anser kommittén, de ombordanställda vara representerade

av tre personer samt redarna och de organisationer som bedriva

välfärdsarbete för sjöfolk genom vardera två personer. Till ordförande bör

förordnas en person som icke företräder något av de nämnda intressena,

och vidare bör i rådet ingå såsom självskriven ledamot chefen för kommerskollegii

sjöfartssociala avdelning.

Kommittén föreslår sålunda att välfärdsrådet skall bestå av åtta ledamöter

samt chefen för kommerskollegii sjöfartssociala avdelning. Med undantag

för den sistnämnde böra ledamöterna utses av Kungl. Maj :t för en

tid av tre år i sänder. Rådet bör utgöra ett självständigt arbetande organ

som är direkt underställt Kungl. Maj :t. Kommittén förutsätter att rådets

utredningar och förslag överlämnas till Kungl. Maj :t, som beslutar om frågornas

vidare handläggning. Den förutsätter även att Kungl. Maj :t därvid

i första hand kommer att uppdraga handläggningen åt kommerskollegium.

På så sätt förenklas och förbilligas rådets administration och undvikes att

något mera kostsamt kansli behöver upprättas. Därigenom torde även av

rådet önskade mera preliminära utredningar och undersökningar efter beslut

av Kungl. Maj :t kunna utföras inom kommerskollegium. Kommittén

framhåller dock att under denna förutsättning en viss personalförstärkning

torde bliva erforderlig på kommerskollegii sjöfartssociala avdelning.

Det lokala välfärdsarbetet är, framhåller kommittén vidare, i många mindre

och medelstora svenska hamnar enkelt och praktiskt organiserat. Sjömanshemmen

och de enskilda läsrummen stå under ledning av särskilda styrelser.

Kommittén finner att ytterligare organ för välfärdsarbetet icke bör

skapas på sådana orter. För att styrelserna skola få bättre kontakt med

sjöfolket och med de kommunala myndigheterna finner kommittén önskvärt

att de verksamma enskilda föreningarna komplettera sina styrelser

med representanter för sjömän och för kommuner. Redareintresset torde

redan på de flesta platser vara representerat. Där studiecirkelverksamhet

anordnas bör samarbete etableras med arbetarnas bildningsförbund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Välfärdsarbetets organisationsfråga i de mindre, svenska hamnarna torde

sålunda enligt kommitténs mening kunna lösas på ett effektivt och enkelt

sätt utan direkt statlig medverkan. I större sjöfartscentra såsom Göteborg,

Stockholm, Malmö, Hälsingborg samt Landskrona är däremot läget

ett annat. På dessa orter komma, framhåller kommittén, sannolikt även

i framtiden flera från varandra helt fristående välfärdsinstitutioner att bedriva

sin verksamhet. Sjöf artshotellen och klubbrummen äro av sådan storlek

att de icke utan stora svårigheter kunna förenas. Dessutom finnas i

Göteborg andra välfärdsföretag, såsom svenska sjömansbiblioteket och den

av arbetarnas bildningsförbund ledda verksamheten för att organisera studiecirklar

ombord å fartygen. De erfarenheter som vinnas inom en gren

av välfärdsarbetet böra tillgodogöras även de andra, och starka skäl tala

för att i de fem städerna särskilda lokala välfärdskommittéer bildas. Dylika

kommittéer böra utses av välfärdsrådet.

Välfärdskommittéernas uppgift blir, anför sjömanskommittén, att vara

samarbetsorgan för de skilda välfärdsinstitutionerna. Bland de spörsmål,

som kommittéerna komma att få taga ställning till, kunna nämnas ansökningar

om ekonomiskt stöd från stat och kommun. Inom välfärdskommittéerna

böra vidare dryftas större problem som de enskilda institutionerna

ha att taga ställning till. Välfärdskommittéerna kunna även få till uppgift

att uppdraga gränserna mellan olika institutioners arbetsfält.

Kommittén framhåller angelägenheten av att uppdelningen av välfärdsarbetet

icke leder till kraftödande splittring av arbetet eller till rivalitet

mellan organisationer och konkurrens om verksamhetsområdena. För att

skapa garantier för ett fruktbärande samarbete förordas att lokala välfärdskommittéer

utses av välfärdsrådet även i utländska hamnar. Redan avsikten

att i någon viss hamn inrätta välfärdsanordningar bör vara tillräckligt motiv

för att tillsätta en sådan kommitté. Vilka intressen som där böra vara

representerade torde i allmänhet tämligen lätt kunna avgöras.

Yttranden.

Förslaget om att upprätta ett handelsflottans välfärdsråd har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av samtliga hörda myndigheter och organisationer

med undantag av den svenska avdelningen av föreningen för skandinaviska

sjömanshem i utländska hamnar, som befarar att förslaget kommer att

innebära en stark överorganisation. Svenska sjöfolksförbundet tillstyrker

att ett välfärdsråd inrättas men önskar att detta erhåller en av kommerskollegium

mera oberoende ställning.

Kommerskollegium tillstyrker, att ett särskilt rådgivande organ upprättas,

men vill ifrågasätta huruvida icke rådet bör erhålla en efter svenska förhållanden

mera lämpad benämning, förslagsvis »Sjöfartssociala rådet». Kollegium

framhåller vidare, att det är av vikt, att de lokalt verksamma organens

handlingsfrihet icke i onödan kringskäres. — Kommerskollegium har

även anmält, att ämbetsverkets personal behövde ökas med två tjänstemän

om sjömanskommitténs förslag genomfördes. Dessutom syntes en viss ökning

av kollegii lokalutrymmen erfordras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse påyrkar att antalet ledamöter i

rådet skulle ökas, så att även generalsekreteraren i styrelsen i likhet med

chefen för kommerskollegii sjöfartssociala avdelning skulle få självskriven

plats i rådet. Socialstyrelsen har ifrågasatt huruvida icke de inom välfärdsai

betet redan verksamma organisationerna borde beredas ökad representation

i rådet.

Välfärdsarbetets finansiering.

Sjömanskommittén.

När det gäller välfärdsanordningar i Sverige, framhåller kommittén,

förutsättes kommunerna taga en betydande del i finansieringen. I första

hand böra dessa kunna ställa tomter till förfogande kostnadsfritt, på vilka

sjöf artshotell eller klubblokaler för sjömän kunna uppföras. De böra vidare

i viss utsträckning kunna bevilja räntefria lån till de olika välfärdsföretagen.

Kommittén anser emellertid välfärdsanordningar för sjöfolk i

hamnarna vara en angelägenhet av den omfattning och vikt att det allmänna

bör bidraga i större utsträckning än kommunerna kunna väntas

vara beredda att göra. Det bör därför ankomma på staten att bidraga till

nyanläggningar och omfattande renoveringar av sjöf artshotell och klubbrum

för sjömän i Sverige. Beträffande anordningarna i utlandet måste givetvis

staten i främsta rummet bära kostnaderna för dessas upprättande, ehuru

kommittén i detta liksom i föregående fall förutsätter att betydande bidrag

såsom hittills lämnas från enskilt håll. Den privata insamlingsverksamheten

torde även underlättas genom att staten kommer att bära huvudansvaret för

verksamhetens fortbestånd och anordningarnas kvalitet.

På grundval av de av kommittén utförda behovsundersökningarna har

kommittén beräknat att följande engångsanslag skulle vara erforderliga.

Sjöf artshotell i Sverige.

Grupp 1 ......................... kronor 1 600 000

GruPP 2 ......................... * 1 200 000

Grupp 3 ......................... » i 200 000 kronor 4 000 000

Klubbrum i Sverige

Grupp 1 ......................... kronor 300 000

Grupp 2 ......................... » _

Grupp 3 ........................ » 200 000 kronor 500 000

Sjöf artshotell i utlandet

Europa .......................... kronor 1 200 000

Förenta staterna ................. > 900 000 » 2 100 000

Klubbrum i utlandet................................ » 900 000

Tillhopa kronor 7 500 000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Förutom dessa nu beräknade, förutsedda engångskostnader för verksamhetens

igångsättande och upprustning synas, framhåller kommittén, ytterligare

500 000 kronor böra reserveras för vissa speciella ändamål. Särskilt

understryker kommittén att behovet av semesterhem för sjöfolk är framträdande

och att medel till dylika hem redan nu böra reserveras.

Kommittén föreslår att till täckande av dessa kostnader en särskild välfärdsfond

för sjöfolk om 8 miljoner kronor upprättas, ur vilken anslag under

den närmaste femårsperioden kan anvisas till ifrågavarande ändamål.

Kommittén är visserligen medveten om att svårigheter föreligga att under

den närmaste tiden få byggnadstillstånd för uppförande av de nya sjöfartshotellen

men vågar dock med hänsyn till det trängande behovet antaga, att

byggnaderna kunna uppföras under den närmaste femårsperioden. I detta

sammanhang pekar kommittén även på möjligheten att använda medel,

som uppkommit genom krigsförsäkringsnämndens verksamhet under det

andra världskriget, för detta ändamål.

Såvitt kommittén kan finna torde, yttrar kommittén, årliga bidrag till

driften vid sjöf artshotellen icke behöva utgå regelbundet. Däremot torde

under särskilda, extraordinära omständigheter mindre anslag behöva lämnas

till verksamheten. Verksamheten vid klubbrummen för sjömän åter kan

icke väntas på ett tillfredsställande sätt kunna upprätthållas utan att mindre

årliga bidrag lämnas till driften. Medelsbehovet härför kan emellertid icke

beräknas för närvarande, och kommittén föreslår att medel för detta ändamål

anvisas först sedan välfärdsrådet haft möjlighet utföra mera hållbara

beräkningar rörande behovet.

De årliga kostnaderna för välfärdsrådets verksamhet ha beräknats till

cirka 10 000 kronor.

Yttranden.

Kommitténs kostnadsberäkningar ha av de hörda myndigheterna och organisationerna

i stort sett lämnats utan erinran. I vissa fall har dock ifragasatts,

huruvida icke de för sjöf artshotellen avsedda kostnaderna beräknats

för lågt. Kommerskollegium har föreslagit en ökning av välfärdsfonden till

10 milj. kronor samt även ifrågasatt huruvida icke ett avgiftssystem borde

införas för finansiering av de löpande kostnaderna för väldfärdsanordningarna.

I en inom handelsdepartementet utarbetad, den 6 december 1947 dagtecknad

promemoria rörande finansieringen av de årliga kostnaderna för välfärdsanordningar

för sjöfolk i hamn har omnämnts, att de årliga kostnaderna

för välfärdsarbetet i Norge finansieras genom ett avgiftssystem samt

att en liknande lösning föreslagits för Danmarks vidkommande. Den norska

avgiften utgör 240 öre per sjöman och månad, av vilka 60 öre erläggas av

sjömannen, 60 öre av redaren samt 120 öre av staten. De medel som inflyta

jämte räntor å dessa må användas till att täcka välfärdsrådets fasta administrationsutgifter

samt till att främja välfärdsanordningarna. Medlen hänföras

till en driftsfond, som administreras av det norska välfärdsrådet. En
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

ligl ett danskt kommittéförslag skulle välfärdsavgifter upptagas på danska

fartyg med 8 öre per man och dag, av vilka 2 öre skulle erläggas av sjömannen,

2 öre av redaren och 4 öre av staten. Såsom motivering för sitt

förslag anför den danska kommittén, att det vore naturligt att både redare

och sjofolk lämna bidrag till välfärdsanordningarna, vilka äro i hela sjöfartsnäringens

intresse. När välfärdsarbetet finansieras av staten, redarna

och de ombordanställda själva kommer, framhålles i promemorian, även

detta att bidraga till att utplåna det drag av välgörenhet som hittills vilat

över anordningar av denna art och som uppenbarligen avhållit många sjömän

från att draga nytta av de institutioner som funnits.

I promemorian hävdas, att vad som anförts av den danska kommittén med

fog syntes kunna åberopas jämväl för vårt lands vidkommande. Otvivelaktigt

kunde det också här anses skäligt och lämpligt att redarna och de sjöfarande

bidroge till täckande av kostnaderna för välfärdsarbetet. En välfärdsavgift

syntes enklast kunna beräknas per dag varvid beloppet lämpligen

kunde sättas lika med det i Danmark föreslagna eller 8 öre, att erläggas

med 2 öre av sjömannen, 2 öre av redaren och 4 öre av staten.

Över promemorian ha yttranden avgivits av 1946 års sjömanskommitté,

Sveriges redareförening, Sveriges segelfartygsförening, Sveriges fartygsbefälsförening,

svenska maskinbefälsförbundet och svenska sjöfolksförbundet,

vilka samtliga tillstyrkt förslaget eller lämnat detsamma utan erinran.

Departementschefen.

Sjöfolkets behov av välfärdsanordningar i hamnarna har hittills i väsentlig

omfattning tillgodosetts genom insatser från enskilt håll. I många fall

ha också betydelsefulla resultat nåtts utan medverkan av stat eller kommun.

Det behjärtade arbete, som sålunda utförts och alltjämt utföres, är

värt allt erkännande från det allmännas sida.

Det rådande tillståndet i fråga om välfärdsanordningarna är dock ingalunda

i alla avseenden tillfredsställande. Det förhållandet att olika organisationer

stå bakom välfärdsarbetet har medfört, att standarden och typen

på välfärdsanordningarna är ganska växlande. Och som helhetsomdöme

måste nog anses gälla att de nuvarande välfärdsanordningarna genomsnittligt

sett icke äro av den kvalitet och den omfattning, som sjöfolket med

hänsyn till yrkets påfrestningar och betydelse bör äga rätt att kräva.

Utomlands har särskilt under krigsåren mycket åtgjorts från statsmakternas

sida för att främja sjöfolkets välfärd. Den prägel av välgörenhet,

som verksamheten ofta haft, har därigenom försvunnit. Tiden synes nu

vara inne också för Sveriges del att staten tager ett ökat ansvar för välfärdsanordningarna

för sjöfolk i hamn. Detta bör kunna ske på ett sådant

sätt att de frivilliga insatserna icke hämmas utan att i stället det nuvarande

fruktbärande samarbetet mellan samhälleliga organ och enskilda skall

kunna fortsätta.

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

Sjömanskommittén har gjort en inventering av behovet av nya välfärdsanordningar

och har därvid kommit till att de viktigaste behoven under

den närmaste femårsperioden skulle kunna tillgodoses inom ramen för ett

belopp av 8 000 000 kronor. Kommittén pekar därvid på möjligheten att

täcka dessa kostnader ur de s. k. krigsförsäkringsmedlen. Enligt kommitténs

förslag skulle det erforderliga beloppet avsättas till en särskild välfärdsfond.

Kommitténs bedömning av behovet av nya välfärdsanordningar har i allt

väsentligt godtagits av alla i ärendet hörda myndigheter och organisationer.

För egen del finner jag det synnerligen önskvärt, att det av kommittén

skisserade programmet genomföres. Rådande läge gör det emellertid nödvändigt

att låta utbyggnaden ske långsammare än som i och för sig vore

önskvärt. Vad angår medelstilldelningen för nästa budgetår kan jag sålunda

endast förorda att ett mindre belopp, förslagsvis 300 000 kronor, anvisas

för nya välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj :t att efter vederbörlig utredning besluta, till vilka särskilda

välfärdsanordningar medlen skola användas. Då frågan hur de s. k.

krigsförsäkringsmedlen skola disponeras icke kan lösas i detta sammanhang,

torde de för välfärdsarbetet för nästa budgetår erforderliga medlen

böra anvisas i vanlig ordning å rilcsstaten. Det må här anmärkas, att staten

åtminstone tills vidare icke bör äga eller driva välfärdsinrättningar för

sjöfolk. Det synes lämpligare att dessa inrättningar liksom hittills äro antingen

kommunala eller också skötta av föreningar eller sammanslutningar.

Då statsbidrag lämnas till verksamheten bör detta självfallet ske under

sådana villkor, att trygghet vinnes för att medlen på bästa sätt användas

till det ändamål, för vilka de avsetts.

De medel, som sålunda skulle anvisas, böra användas till nya byggnadsföretag,

tomtköp och andra större investeringar. Däremot böra underhållsoch

driftkostnader, smärre investeringar och andra utgifter, som mera äga

karaktär av löpande kostnader, bestridas i annan ordning. I den inom handelsdepartementet

upprättade promemorian har ifrågasatts, att bidrag till

täckande av sådana kostnader skulle, närmast efter danskt och norskt

mönster, utgå såväl från staten som från redarna och sjöfolket. Bidraget

skulle enligt promemorian utgå med 8 öre för dag och sjöman att erläggas

med 4 öre av staten, 2 öre av redaren och 2 öre av sjömannen. De sålunda

framlagda förslagen ha biträtts av redarnas och sjöfolkets organisationer.

Det är ännu för tidigt att bedöma hur stora belopp som komma att erfordras

för löpande kostnader i samband med att välfärdsanordningarna

utbyggas. Det i departementspromemorian framförda och av vederbörande

organisationer gillade förslaget synes emellertid innebära så stora fördelar

ur allmän synpunkt att staten bör biträda detsamma.

Avgifter böra erläggas för alla svenska sjömän, som äro påmönstrade

svenska fartyg på utrikes rulla. Det kan därjämte övervägas huruvida avgifter

böra uttagas även för utländska sjömän, som äro mönstrade på

svenska fartyg. Sålunda har den s. k. sjömanspensionsutredningen i sitt

den 17 januari 1948 avgivna betänkande föreslagit, att pensionsavgifter

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

skulle uttagas av såväl svenska som utländska sjömän. Kungl. Maj :t har

ännu icke tagit ställning till nämnda förslag, vilket är under remissbehandling.

Då frågan om skyldighet för utländska sjömän att erlägga pensionsavgifter

sålunda ännu icke prövats, synes det mig för närvarande riktigast

i öreslå, att välfärdsavgif terna tills vidare uttagas allenast för svenska sjömän.

Det kan vidare ifrågasättas, att avgifter borde uttagas även av sjömän

i inrikes fart. Då emellertid dessa sjömän till stor del icke äro mönstringspliktiga,

är det av redovisningstekniska skäl mindre lämpligt att av dem

uttaga avgifterna. Redarnas och sjöfolkets avgifter böra uppbäras hos sjömanshusen

och därifrån inlevereras till kommerskollegium. Närmare bestämmelser

om uppbörden torde få meddelas i administrativ ordning.

Vad angår frågan om storleken av statens bidrag till de löpande kostnaderna

må anmärkas, att beloppet kan till storleken slutligt fastställas först

i efterhand, då mönstringssiffrorna kunna redovisas. Det för nästa budgetår

erforderliga beloppet kan uppskattas till 150 000 kronor. Kommerskollegium

bör avsätta medlen till en särskild fond, handelsflottans \älfärdsfond.

Det synes också lämpligt att de statliga bidragen till anläggningskostnader

tillföras fonden, varvid dock bör iakttagas att anläggningsmedel

och medel avsedda för löpande kostnader böra räkenskapsmässigt

hållas skilda. De statsmedel, som enligt vad jag i det föregående tillstyrkt,

böra utgå till engångsutgifter och löpande utgifter för välfärdsverksamheten,

böra alltså anslagstekniskt upptagas såsom avsättning till handelsflottans

välfärdsfond. För nästa budgetår skulle avsättningen utgöra

(300 000 -f- 150 000 ==) 450 000 kronor. Enär det statliga beloppet för löpande

kostnader icke kan, såsom jag nyss erinrat, till summan fastställas

förrän i efterhand, torde avsättningsanslaget upptagas såsom förslagsanslag.

Redarnas och sjöfolkets bidragsplikt till välfärdsanordningar bör fastslås

i allmän författning. Med hänsyn härtill har inom handelsdepartementet

utarbetats förslag till lag om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk

i hamn.

Kommitténs förslag om inrättande av ett handelsflottans välfärdsråd finner

jag välbetänkt. Särskilt sedan redare och sjöfolk förklarat sig villiga

att själva bidraga till kostnaderna för välfärdsanordningarna ter det sig

helt naturligt att de också erhålla tillfälle att taga del i handläggningen av

frågor rörande dessa anordningars utbyggnad. Rådet bör benämnas handelsflottans

välfärdsråd och bestå av en opartisk ordförande och ett antal representanter

för intresserade sammanslutningar och organisationer. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj :t att pröva vilka som böra vara representerade

i rådet. De allmänna riktlinjer, som sjömanskommittén föreslagit

beträffande välfärdsrådets verksamhet, böra enligt min mening läggas till

grund för rådets arbete. Kostnaderna för rådets verksamhet böra bestridas

ur handelsflottans välfärdsfond.

Medan välfärdsrådets verksamhet främst bör vara av allmänt rådgivande

art, synes själva välfärdsadininistrationen böra förläggas till kommerskolle
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

gium. Ämbetsverket har emellertid anmält, att den förordade utökningen av

välfärdsverksamheten komme att medföra behov av ökad arbetskraft inom

kollegium. Det torde ännu icke vara möjligt att avgöra i vilken utsträckning

sådan förstärkning kan komma att erfordras. Med hänsyn härtill anser

jag mig icke nu böra göra framställning om medel för ändamålet. Därest

riksdagen icke har något att erinra däremot, torde dock den personalförstärkning

inom kollegium, som under nästkommande budgetår tillfälligt

kan visa sig nödvändig, få avlönas med anlitande av medel ur välfärdsfonden.

Nu hemställer jag, under åberopande av det anförda, att lagrådets utlåtande

över lagförslaget av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom

utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

G. Lindenbaum.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 10 mars

1948.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 8 mars 1948 tillhandakommet utdrag av protokoll

över handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

27 februari 1948, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk i

hamn.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

förste kanslisekreteraren R. Arfwedson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

17

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 10 mars 1948.

Närvaran de:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Ericsson, Mossberg, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen

samt tf. chefen för socialdepartementet, statsrådet Danielson, anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Gjöres, lagrådets denna dag

avgivna utlåtande över det den 27 februari 1948 till lagrådet remitterade förslaget

till lag om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn.

Föredraganden anför:

Lagförslaget har av lagrådet lämnats utan erinran. På sätt framgår av

vad jag anfört i samband med remissen av förslaget till lagrådet torde för

Avsättning till handelsflottans välfärdsfond å riksstaten för budgetåret

1948/49 under tionde huvudtiteln böra anvisas ett förslagsanslag å 450 000

kronor.

Föredraganden hemställer därefter,

1) att förenämnda lagförslag måtte jämlikt § 87 regeringsformen

föreläggas riksdagen till antagande; samt

2) att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att å rikssta
ten

för budgetåret 1948/49 under tionde huvudtiteln till Avsättning

till handelsflottans välfärdsfond anvisa ett förslagsanslag

av ......................... kronor 450 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Carl Gustaf Gyllenhaal.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 174.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:428 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn. s. 1 i texten
  2. S2LU 1948:2 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn, dels i ämnet väckta motioner, dels ock väckt motion ang s. 1 i texten