Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder till stödjande av oljevåxtsamt linoch hampodlingen m. m

1948-03-05 · 18 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:179, Angående åtgärder till stödjande av oljevåxtsamt linoch hampodlingen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 179.

1

Nr 179.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder till

stödjande av oljevåxt- samt lin- och hampodlingen

m. m.; given Stockholms slott den 5 mars 19i8.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Sammanfattning.

Beträffande oljeväxterna föreslås även i år fastställande av vissa garantipriser.

Tillika äskas ett belopp av 9 000 kronor för viss förädlings- och

försöksverksamhet med dylika växter.

Till bidrag till stödjande av priset å linhalm av 1946 års och delvis 1945

års skörd begäres ett anslag av 1 000 000 kronor. I fråga om den inhemska

hampodlingen och hampberedningen uttalas, att denna verksamhet bör upprätthållas

under budgetåret 1948/49 i samma utsträckning som hittills. I

anslutning härtill föreslås, att till bidrag till stödjande av priset å hamphalm

av 1947 års skörd anvisas ett anslag av 700 000 kronor.

Slutligen föreslås, att ett garantipris fastställes å 1948 års odling av bruna

bönor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 179—180.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 179.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

5 mars 1948.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

statsrådet Sträng fråga om åtgärder till stödjande av oljeväxt- samt lin- och

hampodlingen m. m. och anför därvid.

I. Åtgärder till stödjande av odling av oljeväxter.

Alltsedan år 1939 ha statsmakterna genom särskilda åtgärder lämnat stöd

åt odlingen av oljeväxter. I fråga om de under tiden till och med år 1946

vidtagna stödåtgärderna torde jag få hänvisa till propositionerna nr 243/

1939 L, IX H.T. 1940 p. 94, 132/1940 L, 29/1941, 345/1941, 177/1943,

199/1944, 50/1945 och 108/1946.

Genom beslut den 25 april 1947 har Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens

bemyndigande (prop. nr 113; r. skr. nr 134) fastställt följande garantipriser

å vårsått, till oljefabrikerna levererat frö med 9 procent vattenhalt av

1947 års skörd, nämligen

för

vårraps ...............

1:01

per kilogram

»

vitsenap ...............

0: 90

» »

»

Fiskebysenap...........

0: 95

» X

»

vallmo.................

1:01

» X

linfrö..................

. »

0: 92

» »

Beträffande höstraps och höstrybs av 1948 års skörd godkände riksdagen

ett högsta garantipris av 91 öre per kilogram. Härvid förutsattes att Kungl.

Maj:t skulle äga befogenhet att vidtaga erforderliga jämkningar i stödåtgärderna,

därest några större förskjutningar i försörjningsläget skulle inträffa.

Sedermera har Kungl. Maj :t genom beslut den 25 juli 1947 fastställt

garantipriset för frö av nämnda växter av normalkvalitet av 1948 års skörd

till 1 krona 6 öre per kilogram vid leverans till oljefabrikerna av en till 9

procent vattenhalt nedtorkad vara.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 179.

I fråga om icke kontraktsodlade fröpartier ha fastställts inlösningspriser,

vilka med 4 öre per kilogram understiga de priser, som utbetalas till

kontraktsodlare.

I samtliga nu angivna garantipriser ha inräknats kostnaderna för torkning

av fröet m. m.

Organisationen av odlingen av de egentliga oljeväxterna har uppdragits

åt Sveriges oljeväxtodlares centralförening u. p. a., medan organisationen av

odlingen av lin för spånadsändamål anförtrotts Riksförbundet lin och hampa.

Enligt avtal mellan nyssnämnda centralförening och Svenska lantmännens

riksförbund har emellertid detta förbund åtagit sig att mot viss ersättning

omhänderhava fröets mottagande, torkning och rensning m. in. samt

att leverera fröet till oljefabrik. För denna verksamhet har förbundet inrättat

en särskild avdelning, benämnd Oljeväxtcentralen.

Genom beslut den 28 november 1947 har Kungl. Maj :t bemyndigat statens

livsmedelskommission att från den inom kommissionen inrättade clearingkassan

för fettvaror täcka förlust å den inhemska odlingen av oljeväxtfrö

under år 1947.

Vidare har Kungl. Maj :t genom beslut den 25 april 1947 anbefallt statskontoret

att av förefintlig behållning å det för budgetåret 1946/47 till Befrämjande

av fröodlingen m. in.: Stödjande av odlingen av vissa kulturväxter

under nionde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget disponera dels

ett belopp av högst 7 000 kronor för utbetalning till styrelsen för statens

växtskyddsanstalt för bestridande av anstaltens kostnader under budgetåret

1947/48 för undersökningar rörande bekämpning av skadeinsekter på oljeväxter

m. in., dels ett belopp av högst 18 000 kronor för utbetalning till Sveriges

utsädesförening för bestridande av kostnaderna för av föreningen bedrivna

förädlingsarbeten och försök med oljeväxter m. in. för tiden intill

den 1 juli 1948, dels ock ett belopp av högst 15 000 kronor för utbetalning

till Algot Holmberg & söner aktiebolag för bestridande av kostnader för

förädlingsarbeten med sojaväxter.

I skrivelse den 10 februari 1948 har statens livsmedelskommission hemställt,

att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att dels godkänna av kommissionen

framlagd plan för stödjande av oljeväxtodlingen under år 1948/49,

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att fastställa garantipriser på oljeväxter i huvudsaklig

överensstämmelse med vad kommissionen i skrivelsen föreslagit,

dels medgiva att förefintlig behållning å reservationsanslaget till Befrämjande

av fröodlingen in. in.: Stödjande av odlingen av vissa kulturväxter finge

disponeras för budgetåret 1948/49, dels ock för samma ändamål anvisa ett

belopp av ytterligare 6 000 kronor. Vid kommissionens framställning funnos

fogade dels en inom kommissionen upprättad promemoria angående kostnaderna

för framställning av olja ur svenskt oljeväxtfrö, dels ock en skrivelse

till kommissionen från statens industrikommission, däri industrikommissionen

uttalat sig för en oljclinodling år 1948 på minst 20 000 hektar. Statens

priskont roll nämnd har under band meddelat, att nämnden icke hade

något att erinra mot livsmedelskommissionens förevarande framställning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

Tillika har Algot Holmberg & söner aktiebolag i skrivelse den 21 augusti

1947 hemställt om ett med hänsyn till de ökade arbetskostnaderna från

15 000 kronor till 25 000 kronor förhöjt statsbidrag för fullföljande under

år 1948 av bolagets förädlingsarbeten med sojaväxter. Över framställningen

ha lantbruksstyrelsen och statens livsmedelskommission den 30 september

1947 avgivit gemensamt utlåtande och däri förordat statsbidrag till bolaget

med 15 000 kronor.

Jag torde i detta sammanhang även få erinra, att lantbruksstyrelsen i

skrivelse den 30 augusti 1947 i samband med äskande av medel till bidrag

till Sveriges utsädesförening hemställt om anvisande av ett belopp av 13 000

kronor för fortsättande av föreningens förädlingsarbeten med oljeväxter

m. m. Härvid har styrelsen utgått från att en ny andre assistenttjänst skulle

inrättas å utsädesföreningens avdelning för oljeväxter och att kostnaderna

för avlöning åt innehavaren av nämnda tjänst — 8 000 kronor — skulle

upptagas under statsanslaget till föreningens verksamhet.

I livsmedelskommissionens förenämnda skrivelse den 10 februari 1948

har till en början rörande oljeväxtodlingens omfattning

och skördeutbytet under åren 1945 —1947 intagits följande

sammanställning.

1945

1946

1947

Areal

hektar

Totalskörd

18 % vatten

ton

Areal

hektar

Totalskörd

18 % vatten

ton

Areal

hektar

Totalskörd

18 % vatten

ton

6 963

9 821

5 393

9 702

12 577

2 946

368

365

429

510

s409

344

7 914

8 384

6 885

6 885

9 935

12 974

4 336

4 039

5 241

5 624

13 666

16 612

147

75

40

27

36

12

1902

1295

259

143

75

33

21630

23 979

18 268

22 891

26698

32 921

15 372

18 219

8 730

8 453

15 963

19 600

37 002

42198

26 998

31324

42661

52 521

Höstraps................

Höstrybs...............

Vårraps................

Vitsenap................

Fiskebysenap...........

Vallmo.................

Summa

Oljelin..................

Totalt

Rörande inriktningen av odlingen av här ifrågavarande

växter har livsmedelskommissionen anfört följande.

Vad gäller oljeväxtodlingens omfattning under produktionsåret 1947/48

må anföras, att den för kontraktsodling per den 30 november 1947 anmälda

arealen höstsådda oljeväxter omfattar 15 656 hektar höstraps och

1 061 hektar höstrybs eller sammanlagt 16 717 hektar. Närmast föregående

år uppgingo de ursprungligen kontraktstecknade arealerna till cirka 9 105

hektar höstraps och 774 hektar höstrybs eller sammanlagt 9 879 hektar.

Genom upplöjning och annullering av kontrakt nedgingo dock sistnämnda

arealer till cirka 2 986 hektar, eller med icke mindre än 6 769 hektar. Den

1 Ursprungligen sådd areal = 9105 hektar j Skil[naden beror på den starka utvintringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

hösten 1947 med höstraps och höstrybs enligt odlingskontrakten besådda

arealen är sålunda väsentligt större än den år 1947 skördade arealen. På

grund av att en del odlingar med all säkerhet av skilda orsaker komma att

utgå, får man dock räkna med att arealökningen för de höstsådda oljeväxterna

innevarande år blir mindre än som framgår av de angivna siffrorna.

Livsmedelskommissionen framhåller härefter, att frågan om huru stor

areal vårsådda oljeväxter, som bör eftersträvas under 1948, i första hand

är beroende på försörjningsläget i fråga om matfett och linolja samt kostnaderna

för de producerade oljorna. Härom anför kommissionen vidare

följande.

Inom kommissionen har räknats med en import under år 1948 av 34 700

ton margarinråvaror motsvarande cirka 41 600 ton matnyttigt fett. Med utgångspunkt

från en import av nämnda storlek har kommissionen beräknat,

att landet för att i stort sätt uppehålla nuvarande matfettransoner behöver

ett tillskott av vegetabiliska margarinråvaror från egna odlingar på 10 000

ton. Denna kvantitet kan anses motsvara i runt tal 30 000 ton oljeväxtfrö

med en vattenhalt av 9 procent. Om man räknar om denna kvantitet

till 18 procentig vara ( = normalvara sådan den levereras från jordbrukaren)

och gör skäligt tillägg för utsäde samt avrens och svinn, kommer

man fram till en skörd av oljeväxtfrö, som bör eftersträvas på omkring

40 000 ton. För att uppnå detta erfordras en areal på omkring 30 000 hektar.

Av höstsådda oljeväxter har, som förut nämnts, den kontrakterade arealen

angivits till 16 717 hektar. Då man måste räkna med någon utvintring

härav bör såsom en lämplig areal av vårsådda oljeväxter för margarintillverkning

angivas åtminstone 15 000 hektar.

Statens industrikommission har på grund av de begränsade möjligheterna

att importera linolja och linfrö uttalat sig för en oljelinodling år

1948 på minst 20 000 hektar, vilken areal normalt beräknas kunna lämna

ett utbyte av omkring 7 000 ton linolja. En utökning av oljelinodlingen

till den storlek, som industrikommissionen angiver, är ur flera synpunkter

önskvärd. Emellertid är livsmedelskommissionen av den meningen att viss

försiktighet bör iakttagas, då det gäller att utöka arealen av oljelin (1947:

15 700 hektar). En avsevärd ökning av fjolårets areal skulle nämligen

mera än önskvärt komma att inkräkta på odlingen av andra för folkförsörjningen

viktiga växtslag.

I anslutning till det anförda framhåller livsmedelskommissionen, att man

bland oljeväxtslagen bör hålla en lämplig proportion såväl mellan arealen

oljelin och övriga vårsådda oljeväxter som mellan dessa sistnämnda inbördes.

Härvid uttalar kommissionen i fråga om de vårsådda oljeväxterna,

att odlingen av vårraps bör stimuleras på vitsenapens bekostnad med hänsyn

till den högre oljehalten hos det förra växtslaget.

Enligt livsmedelskommissionens mening kan den önskvärda proportionen

mellan de olika oljeväxtslagen säkrast erhållas genom en riktigt avvägd

prissättning å oljeväxter. Under framhållande av att denna fråga varit

föremål för överläggningar med representanter för odlarna föreslår livsmedelskommissionen

beträffande de priser, som böra gälla för 1948 års

odlingar, följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

Enligt såväl kommissionens som odlarrepresentanternas mening bör odlarpriset

för vårraps vara detsamma som för höstraps, d. v. s. 90 öre per

kilogram för vara med 18 procent vatten och i övrigt av normalkvalitet.

Detta pris är även befogat med hänsyn till önskvärdheten av att vårrapsodlingen

utökas på bekostnad av vitsenapen. Med en ersättning för bestridande

av kostnaderna för fröets mottagning, torkning m. in. av något mer

än 4 öre per kilogram motsvarar nämnda odlarpris ett garantipris för

vara med 9 procent vattenhalt 106 öre per kilogram. Beträffande vitsenap

anser livsmedelskommissionen det icke vara befogat med någon höjning

av garantipriset, utan framhåller att detta bör fastställas till samma

belopp som i fjol, d. v. s. 90 öre per kilogram. Odlarrepresentanterna

ha emellertid ansett att odlingen skulle gå tillbaka mer än vad som kunde

anses önskvärt, om odlarna icke kunde erhålla något högre pris än i fjol,

och hava därför förklarat, att oljeväxtodlareföreningen vore villig att med

anlitande av den av föreningen enligt avtal med kommissionen inrättade

clearingfonden till odlarna utbetala ett pris som ligger 3 öre högre än fjolårets

odlarpris. Det nya odlarpriset skulle då bli 75 + 3 = 78 öre per kilogram

18-procentig vara. Livsmedelskommissionen har för sin del intet att

erinra häremot. Fiskebysenapen har under föregående år legat 5 öre högre

än vitsenapen i fråga om såväl garantipris som odlarpris. Någon anledning

att göra ändring härutinnan föreligger icke. I fråga om oljelinfrö synes en

höjning av priserna vara motiverad för att man skall få till stånd en odling

av den omfattning, som är önskvärd. Dels har man liksom för övriga oljeväxter

att taga hänsyn till de allmänt stegrade odlingskostnaderna och dels

till det förhållandet att oljelinet är en synnerligen dålig förfrukt för kommande

grödor bland annat på grund av att det är mycket ogräsbefrämjande.

Livsmedelskommissionen vill därför förorda en höjning av garantipriset

från 92 till 98 öre. Odlarrepresentanterna ha ansett en större höjning

vara önskvärd och förklarat sig beredda att, därest 98 öre blir fastställt som

garantipris, med anlitande av medel från clearingfonden, kompensera odlarna

på samma sätt som i fråga om vitsenapen så att odlarna i stället

för 83 öre, som skulle motsvara nyssnämnda garantipris av 98 öre vid 9

procent vattenhalt, skulle få 83 -j- 2 = 85 öre per kilogram. Ej heller mot

detta förfaringssätt har livsmedelskommissionen något att erinra.

Odlingen av vallmo har under de senare åren gått avsevärt tillbaka. Det

skördade fröet har i stor utsträckning använts för andra ändamål än oljeutvinning

(bagerier) och i viss omfattning kunnat med ekonomisk fördel

exporteras. På grund härav har ett garantipris för nämnda frö icke någon

avgörande betydelse för odlingen och livsmedelskommissionen har därför

ansett att något garantipris för 1948 års skörd av vallmofrö icke behöver

fastställas. För frö av hampa av 1947 års skörd fastställdes icke något

garantipris. Praktiskt taget hela produktionen torde åtgå till utsäde och

till fågelföda, varjämte någon export av utsäde har skett. Garantipris på

detta fröslag synes ej heller erforderligt i fråga om 1948 års skörd. För att

eventuellt uppkommande överskottspartier av såväl vallmofrö som hampfrö

skola kunna tillgodogöras för oljeutvinning, torde emellertid livsmedelskommissionen

liksom tidigare i fråga om hainpfrö böra äga befogenhet att

föranstalta om inlösen av dessa fröer till priser, som avvägas med hänsyn

till oljehalten. Enahanda befogenhet bör tillkomma kommissionen även

beträffande andra oljehaltiga fröslag, t. ex. solros, soja, crambe, lindådra

in. fl.

Under hänvisning till det anförda synas garantipriser å till oljefabriker
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

7

na levererade fröer av vårsådda oljeväxter av 1948 års skörd böra fastställas

enligt följande för vara med 9 procent vattenhalt:

vårraps .............. kronor 1: 06 per kilogram

vitsenap .............. » 0:90 » »

fiskebysenap .......... » 0: 95 » »

oljelin ................ » 0: 98 » »

Sveriges oljeväxtodlares centralförening har under åberopande av förut

angivna skäl utfäst sig att till odlarna betala följande grundpriser för vara

med 18 procent vattenhalt, nämligen för vårraps 90, vitsenap 78, fiskebysenap

83 och oljelin 85 öre, allt per kilogram frö.

Då man ännu icke har möjlighet bilda sig någon bestämd uppfattning om

behovet av höstraps- och höstrybsodling under produktionsåret 1948/49 torde

det icke vara lämpligt att redan nu definitivt fastställa priset på frö av

dessa oljeväxter av 1949 års skörd. I stället torde riksdagen, liksom varit

fallet de senaste åren, böra fastställa det högsta garantipris för frö av höstraps

och höstrybs, som må tillämpas för ifrågavarande års skörd. Anledning

synes nu icke föreligga att fastställa berörda pris till högre belopp

än det garantipris, som gäller för höstraps och höstrybs av 1948 års skörd,

alltså 1 krona 6 öre per kilogram för en till 9 procent vattenhalt nedtorkad

och till oljefabrikerna levererad vara. Härvid torde emellertid böra

förutsättas, att Kungl. Maj :t må äga befogenhet att vidtaga erforderlig

höjning av priset, därest så med hänsyn till försörjningsläget skulle visa

sig av behovet påkallat.

Vad angår organisationen av odlingen av här ifrågavarande

kulturväxter har livsmedelskommissionen uttalat följande.

Beträffande raps, vitsenap, fiskebysenap och oljelin torde livsmedelskommissionen

böra erhålla bemyndigande att uppdraga åt Sveriges oljeväxtodlares

centralförening att dels med odlarsammanslutningar och enskilda

odlare teckna kontrakt om odling våren 1948, dels ombesörja mottagning,

nedtorkning och rensning m. in. av fröet jämte leverans av den färdigställda

varan till oljefabrik. Kontraktsteckning rörande odling av spånadslin

torde liksom tidigare böra ombesörjas av linberedningsföreningarna, vilka

äro sammanslutna i Riksförbundet lin och hampa. Livsmedelskommissionen

bör därför vidare bemyndigas att uppdraga åt Riksförbundet lin och

hampa att till fastställt garantipris, på samma sätt som Sveriges oljeväxtodlares

centralförening beträffande frö av egentliga oljeväxter, ombesörja

iordningställande, försäljning och leverans till oljeslageri av det frö, som

framkommer vid linberedningsverken.

1 fråga om medels behovet under budgetåret 1948/49

har livsmedelskommissionen anfört i huvudsak följande.

Vad beträffar anslag för hithörande ändamål för budgetåret 1948/49 vill

kommissionen först erinra om att lantbruksstyrelsen och livsmedelskommissionen

i gemensamt utlåtande den 30 september 1947 med anledning av

en utav Algot Holmberg & söner aktiebolag gjord framställning om anslag

för år 1948 till fortsatt förädlingsverksamhet med sojaväxter förordat statsbidrag

till bolaget med 15 000 kronor. För de övriga förädlingsarbeten och

försök med oljeväxter, vilka bekostats av ifrågavarande anslag, synes be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 179.

hovet av medel för budgetåret 1948/49 kunna minskas med 7 000 kronor,

därigenom att anslaget till statens växtskyddsanstalt icke beräknas behöva

utgå vidare. Därest de reservationer, som finnas å tidigare för samma ändamål

beviljade anslag och vilka per den 1 juli 1948 torde komma att uppgå

till cirka 27 000 kronor, få disponeras även under det nya budgetåret, erfordras

en särskild medelsanvisning på endast 6 000 kronor för nästkommande

budgetår. Skulle åter nyssnämnda medelsreservation icke få anlitas

under nästkommande budgetår erfordras ny medelsanvisning på 33 000

kronor (15 000 kronor till Algot Holmberg & söner -f- 18 000 kronor till

Sveriges utsädesförening). Kommissionen får för sin del förorda, att kostnaderna

bestridas på det sätt som i det första alternativet angivits.

Beträffande den förlust, som kan uppkomma på 1948 års oljeväxtodling'',

anser kommissionen det lämpligast, att denna, liksom under tidigare år, täckes

med anlitande av kommissionens clearingkassa för fettvaror.

På samma sätt som tidigare torde clearingkassans medel vidare få tagas

i anspråk för utlämnande av förskott till inlösen av oljeväxtfrö, i den mån

så prövas erforderligt.

1 detta sammanhang torde jag få anmäla en skrivelse den 11 juni 1947

från överrevisionen för krisförvaltningen, däri överrevisionen ansett det

kunna ifrågasättas huruvida icke riktlinjer borde uppdragas rörande den

storlek som vid kommande uppgörelser mellan livsmedelskommissionen och

Sveriges oljeväxtodlares centralförening borde eftersträvas i fråga om den

i föreningens verksamhet uppkomna clearingfonden. Vid skrivelsen har

bl. a. fogats en till överrevisionen ställd skrivelse från statens livsmedelskommission.

I sistnämnda skrivelse har kommissionen anfört, att kommissionen

vid överläggningar med centralföreningen ifrågasatt att clearingfonden,

som beräknats per den 31 maj 1946 ha uppgått till 2 540 000 kronor, i

1947 års avtal mellan kommissionen och föreningen skulle maximeras till

3 000 000 kronor men att kommissionen funnit sig icke böra vidhålla att i

avtalet skulle intagas en bestämmelse om maximering av fonden.

Statskontoret har i remissutlåtande den 8 augusti 1947 anfört, att statskontoret

i likhet med livsmedelskommissionen ansåge mindre lämpligt att

i en affärsmässigt bedriven verksamhet reglera överskottet genom maximeringsbestämmelser,

som skulle motverka företagarens intresse av att söka

ernå bästa möjliga ekonomiska resultat. Därest överskottet med nuvarande

ersättningsgrunder kommit att uppgå till högre belopp än som avsetts eller

befunnes erforderligt för fullföljande av det med clearingfonden angivna

syftet, borde enligt ämbetsverkets mening en justering av dessa grunder ske

i kommande avtal, lämpligen genom sänkning av ersättningen till centralföreningen

per kilogram frömängd.

II. Åtgärder för stödjande av odling av bruna bönor.

Vid 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 132; r. skr. nr 171) beslöts att

odlingen av bruna bönor under år 1940 skulle stödjas genom s. k. kontraktsodlingar.

Under år 1941 erhöll odlingen av bruna bönor icke stöd i annan

form än att införseln reglerades i anslutning till produktionskostnaderna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

För stödjande av ifrågavarande odling under åren 1942—1944 fastställdes

(prop. nr 138/1942, 177/1943 och 199/1944; r. skr. nr 158/1942, 177/1943

och 173/1944) ett inlösningspris av 90 kronor per deciton. Detta pris sänktes

beträffande 1945 års odling till 85 kronor per deciton. Däremot fastställdes

icke några inlösningspriser för 1946 och 1947 års odlingar av bruna

bönor.

I skrivelse den 10 februari 1948 har statens livsmedelskommission hemställt,

att Kungl. Maj :t måtte hos riksdagen begära bemyndigande att för

stödjande under år 1948 av odlingen av bruna bönor fastställa ett garantipris

för dessa av 1 krona 10 öre per kilogram. Till stöd för framställningen

har kommissionen anfört i huvudsak följande.

Systemet med garanti- och inlösningspriser har otvivelaktigt stimulerat

intresset för odlingen av bruna bönor.

Enligt jordbruksstatistiken uppgick den fältmässiga odlingen av dylika

bönor "under de år, då denna odling redovisats särskilt, till följande arealer:

år 1942 .................... 2 061 hektar

» 1943 .................... 1 817 »

» 1944 .................... 1 524 »

» 1945 .................... 1 250 »

Härtill komma odlingar i trädgårdar och liknande smålotter, vilka kunna

uppskattas till 350—400 hektar. För åren 1946 och 1947 föreligga inga siffror

för odlingens omfattning, eftersom bruna bönor under dessa år redovisats

tillsammans med andra köksväxter. Av tillgången på inhemska bönor att

döma synes emellertid odlingen hava nedgått.

I viss omfattning ha bruna bönor även kunnat importeras. Importpriset å

dessa har varit ganska varierande och med hänsyn härtill har detsamma

varit föremål för clearing genom den inom livsmedelskommissionen inrättade

clearingkassan för kolonialvaror.

Utsikterna att täcka behovet av hruna bönor genom import äro för narvarande

ganska ovissa. Man torde även få räkna med relativt höga import
priser.

......

Med hänsyn till bruna bönornas betydelse ur folkförsörjmngssynpunkt,

bl. a. på grund av deras höga halt av äggvita, synes det lämpligt att icke

blott motverka en befarad ytterligare nedgång i den inhemska odlingens

omfattning, utan i stället söka åstadkomma en ökning av arealen åtminstone

till vad den var år 1944 eller till ca 1 500 hektar. Det säkraste

sättet härför är att fastställa ett skäligt garantipris för skörden. Därest

ett garantipris skall stimulera till ökad odling, bör detsamma icke tillmätas

för snävt. Med hänsyn till den ökning i odlingskostnader, som inträffat

sedan 1943—1944, och för att få en önskad ökning i arealen anser

kommissionen ett garantipris på 1 krona 10 öre per kilogram vara skäligt.

Liksom tidigare hör ett inlösningsförfarande i samband med fastställande

av garantipriser handhavas av Svenska spannmålsaktiebolaget. Enligt kommissionens

mening bör spannmålsbolaget vid viss tidpunkt, förslagsvis den

1 april 1949, efter kommissionens anvisningar inköpa de partier bruna

bönor, som vid nämnda tidpunkt hembjudas till bolaget för inlösen.

Ett inlösningspris som det ifrågasatta kommer givetvis alt få inverkan

på prissättningen vid försäljningen från jordbrukare iinder andra tider än

vid inlösningstillfället och det torde därför ej bli möjligt att bibehålla nxxvarande

normalpris vid försäljning av svenska bruna bönor till detalj
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 179.

handlare (1 krona 1 öre per kilogram) och till förbrukare (1 krona 29 öre

per kilogram) utan att särskilda åtgärder i prisreglerande syfte vidtagas.

1 den mån sådana åtgärder erfordras torde dessa emellertid kunna utformas

senare och göras beroende av utvecklingen av marknaden med bruna brönor.

Statens priskontrollnämnd har under hand meddelat, att nämnden icke

hade något att erinra mot livsmedelskommissionens förevarande framställning.

III. Åtgärder för stödjande av odlingen av lin och hampa.

Beträffande de stödåtgärder, som under tiden till och med år 1946 vidtagits

från statsmakternas sida i fråga om odlingen av lin och hampa, torde

få hänvisas till den redogörelse därför som lämnats i proposition nr 113/

1947.

Genom beslut av 1947 års riksdag (prop. nr 113; r. skr. nr 134) anvisades

å riksstaten för budgetåret 1947/48 dels till Befrämjande av fröodlingen

m. in.: Bidrag till lin- eller hampberedningsanläggningar ett reservationsanslag

av 95 000 kronor, dels ock till Befrämjande av fröodlingen m. in.:

Bidrag till stödjande av priset å linhalm och hamphalm ett reservationsanslag

av 1 200 000 kronor. Av sistnämnda anslag avsågos 500 000 kronor

till stödjande av priset å linhalm och 700 000 kronor till stödjande av

priset å hamphalm. Jag torde emellertid här få erinra, att Kungl. Maj :t

genom beslut den 30 december 1947 medgivit, att av nämnda belopp å 700 000

kronor ett belopp av 18 665 kronor 50 öre ävensom en reservation å 2 488

kronor av det å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisade

anslaget till bidrag till stödjande av priset å hamphalm, tillhopa 21 150

kronor 50 öre, i stället finge användas till stödjande av priset å linhalm.

Vidare torde jag här få erinra, att Kungl. Maj:t i anslutning till vad i förenämnda

proposition nr 113/1947 uttalats genom särskilda beslut den 19

december 1947 och den 27 februari 1948 medgivit hampberedningsverken

anstånd tills vidare med erläggande av intill den 1 juli 1948 förfallande

amorteringar och räntor å från hemslöjdslånefonden erhållna lån.

I årets statsverksproposition (IX H. T. p. 63) har Kungl. Maj :t på min

hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till Befrämjande av fröodlingen m. in.: Bidrag till stödjande av priset

å hamphalm och linhalm för budgetåret 1948/49 beräkna ett reservationsanslag

av 1 /00 000 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla denna anslagsfråga.

I skrivelse den 30 augusti 1947 har lantbruksstyrelsen, med överlämnande

av en den 13 juni 1947 dagtecknad framställning i ämnet från statens

linnämnd, hemställt, att Kungl. Maj :t måtte dels föreslå riksdagen att till

bidrag till stödjande av priset å hamphalm och linhalm för budgetåret

1948/49 anvisa ett reservationsanslag av 1 700 000 kronor, varav 700 000

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

kronor såvitt avser hamphalm och 1 000 000 kronor såvitt gäller linhalm,

dels ock hos riksdagen anhålla om bemyndigande att successivt i den mån

hampberedningsverken beviljade hampberedningslån förfalla till återbetalning

medgiva befrielse från erläggande av amortering ävensom ränta å sagda

lån. Över framställningen har statskontoret den 6 oktober 1947 avgivit utlåtande.

Statens linnämnd har i nyssnämnda framställning den 13 juni 1947 anfört

i huvudsak följande.

Då linodlareföreningarnas bokslut för räkenskapsåret 1 juli 1946—30 juni

1947 icke föreligga definitivt färdiga kan behovet av statsbidrag till

stödjande av priset på linhalm ännu icke exakt angivas.

Kvaliteten på 1946 års linskörd blev mycket låg inom samtliga odlingsområden.

Linet skadades först av det svåra angreppet av gammaflyet under

sommaren 1946 och sedan av regnet under bärgningstiden. Stora partier av

linskörden kunde icke bärgas förrän i oktober månad och voro då i stor

utsträckning skadade. Man kan därför påstå, att 1946 års linskörd i kvalitetshänseende

varit den hittills sämsta. Detta visar sig också i de preliminära

räkenskapsresultat, som inlämnats till nämnden. Trots att betydande

förbättringar och rationaliseringar i beredningsmetoden företagits, ha

fyra linodlareföreningar sett sig nödsakade begära statsbidrag till stödjande

av priset på linhalm, medan två föreningar kunnat bestrida samtliga

kostnader med inkomsterna av försålda produkter. Vid bedömandet av

behovet av dylikt stöd måste också hänsyn tagas till den höjning av linodlareföreningarnas

omkostnader, som uppstått under de senaste åren. Arbetskostnaderna

ha under denna tid ökat med cirka 150 000 kronor per år vid

de större, med två beredningsaggregat försedda beredningsverken och med

ungefär halva detta belopp vid de mindre beredningsverken, medan priserna

på linfibern äro oförändrade sedan de ursprungligen fastställdes av statens

priskontrollnämnd år 1942. Därtill kommer, att amorteringarna på erhållna

lån från hemslöjdslånefonden och statens maskinlånefond hårt belasta de

olika föreningarna.

I fråga om Föreningen Norrlandslin u. p. a., Mellansel, må härjämte framhållas

att föreningen påbörjade uppförandet av sitt beredningsverk först

år 1944. På grund av avsevärt försenade maskinleveranser och svårigheter

att anskaffa byggnadsmaterial kunde beredningen av linhalmen icke påbörjas

förrän under hösten 1946. I likhet med vad iallet varit vid övriga

beredningsverk under dessas första verksamhetsår, har resultatet hittills

blivit ganska dåligt, innan maskinerna hunnit trimmas och driftsledning och

arbetare lärt sig den invecklade beredningstekniken. Under de senaste månaderna

har emellertid en avsevärd förbättring inträffat. På grund av de stora

förluster, som föreningen hittills förorsakats, erfordras dock ett betydande

statsbidrag för att driften skall kunna uppehållas.

Med utgångspunkt från nu angivna förhållanden ha nedannämnda linodlareföreningar

preliminärt beräknat behovet av statsbidrag till stödjande

av priset på linhalm av 1946 års skörd — såvitt angår Föreningen Norrlandslin

dessutom delvis av 1945 års skörd — till töljande belopp:

Östra Götalands linodlareförening u. p. a., Växjö ...... kronor 200 000

Mellersta Sveriges linodlareförening u. p. a., Kristinehamn » 375 000

Uppsala—Stockholms läns linodlareförening u. p. a., Gimo » 110 000

Föreningen Norrlandslin u. p. a., Mellansel............ » 325 000

Summa kronor 1 010 000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 179.

Hallands läns och Hälsinglands linodlareföreningar ha förklarat, att de

anse sig kunna täcka utgifterna med inkomsterna av försålda produkter under

räkenskapsåret 1946/47.

I den utredning, som den 6 november 1946 avgivits av lantbruksstyrelsen

och kommerskollegium rörande den omfattning, i vilken inhemsk hampodling

och hampberedning framdeles böra bedrivas, har räknats med ett behov

av statsbidrag till stödjande av priset på hamph

a 1 m av 1946 års skörd på 700 000 kronor motsvarande det maximibelopp

av 350 kronor per hektar odlad hampa, som enligt gällande bestämmelser

kan utgå. Medelsbehovet för stödjande av priset på hamphalm av 1947 års

skörd synes böra beräknas på samma sätt. Då hampodlingen innevarande år

omfattar tillhopa 2 027 hektar skulle ett belopp på i runt tal 700 000 kronor

erfordras för ändamålet. Därtill kommer, att hampberedningsföretagen

även under budgetåret 1948/49 torde böra beviljas befrielse från erläggande

av amortering och räntor på erhållna lån från hemslöjdslånefonden.

Lantbruksstyrelsen har icke funnit anledning till erinran mot vad linnämnden

anfört angående medelsbehovet under budgetåret 1948/49 till stödjande

av priset å hamphalm och linhalm samt med hänsyn härtill biträtt

nämndens förslag om anvisande av 1 700 000 kronor för ändamålet. Tillika

har styrelsen för att ernå en önskvärd konsolidering av de båda hampberedningsföretagen

förnyat den framställning om successiv befrielse för företagen

att erlägga amortering ävensom ränta å erhållna hampberedningslån,

som gjorts av styrelsen och kommerskollegium i ämbetsverkens den 6 november

1946 angivna utredning rörande den omfattning, i vilken inhemsk

hampodling och hampberedning framdeles böra bedrivas. För den händelse

detta förslag icke heller nu upptoges, borde enligt styrelsens mening i vart

fall liksom under innevarande budgetår, därest så skulle visa sig påkallat,

anstånd med erläggande av intill den 1 juli 1949 förfallande amorteringar

kunna medgivas.

Statskontoret har förklarat, att då beräkningen av för nästkommande

budgetår erforderliga medel till bidrag till stödjande av priset å linhalm och

hamphalm syntes stå i överensstämmelse med av statsmakterna lämnade

garantier, ämbetsverket icke hade något att erinra mot att anslaget uppräknades

till 1 700 000 kronor. Beträffande frågan om eventuell avskrivning av

från hemslöjdslånefonden till hampberedningsverken utlämnade lån har

statskontoret uttalat, alt detta spörsmål borde upptagas till prövning först

sedan statsmakterna fattat beslut angående den framtida omfattningen av

hampodlingen och hampberedningen. Därest så skulle befinnas nödvändigt

för hampberedningsföretagens bedrivande under nästkommande budgetår,

ville ämbetsverket emellertid icke motsätta sig, att anstånd med erläggande

av intill den 1 juli 1949 förfallande amorteringar å lånen medgåves företagen.

I detta sammanhang torde jag få anmäla två den 28 juli respektive den

27 september 1947 dagtecknade framställningar från Aktiebolaget hampberedning,

Visby, och Sveriges hampodlareförening u. p. a., Katrineholm. I

dessa framställningar har hemställts, av Aktiebolaget hampberedning att å

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

bolagets lån ur hemslöjdslånefonden, tillhopa å 1 966 900 kronor, ett belopp

av 946 900 kronor jämte å hela lånesumman till och med den 31 december

1947 upplupen ränta måtte avskrivas ävensom att återstående skuldbelopp

av 1 020 000 kronor från och med den 1 januari 1948 skulle överföras till

ett nytt lån löpande med ränta från och med sistnämnda dag och avsett att

amorteras under åren 1948—1950, samt av Sveriges hainpodlareförening

u. p. a. att till föreningen utlämnade lån från hemslöjdslånefonden å sammanlagt

1 857 250 kronor måtte successivt avskrivas samt föreningen medgivas

befrielse från erläggande av på lånen löpande räntor. Vid framställningarna

bär fogats viss utredning in. in. rörande företagens ekonomiska

förhållanden. I ärendet ha utlåtanden avgivits av statens linnämnd, statens

livsmedelskommission samt kommerskollegium och lantbruksstyrelsen gemensamt.

Statens linnämnd har anfört i huvudsak följande.

Linnämnden kan vitsorda, att båda hampberedningsföretagen ha ungefär

likartad ekonomisk ställning. De ha årligen företagit avskrivningar på lösa

inventarier med belopp, beräknade så, att totalvärdet av sagda inventarier

skall vara avskrivet vid utgången av år 1950, då gällande statsgaranti upphör.

Byggnader och fasta inventarier ha avskrivits med de högsta belopp,

som vederbörande taxeringsmyndighet godkänt. För erhållande av balans i

räkenskaperna ha statsbidrag till stödjande av priset på hamphalm sökts och

beviljats. Då företagen haft betydande skulder utöver statslånen, har någon

amortering av statslånen hittills icke kunnat göras. Statsmakterna ha årligen

meddelat anstånd med erläggande av ifrågavarande amortering och

räntor för ett år i sänder. Företagens räkenskaper utvisa följaktligen, att

skulderna äro betydligt högre än bokförda värdet å byggnader och inventarier.

Med hänsyn till maskinernas kraftiga förslitning vid bearbetning av

den grova hamphalmen och det på grund av begränsad efterfrågan på dylika

maskiner låga realisationsvärdet på desamma torde de för närvarande bokförda

värdena ganska väl överensstämma med det verkliga värdet. Enligt

gällande aktiebolagslag och särskilt med de ändrade bestämmelser i densamma,

som komma att gälla efter den 1 januari 1948, kan Aktiebolaget

hampberednings styrelse på grund härav bli nödsakad att begära bolaget i

likvidation. Detta förhållande gör, att en nedskrivning av bolagets skulder

i nivå med värdet å bolagets tillgångar är nödvändig.

I utlåtande den 13 januari 1947 över kommerskollegii och lantfaruksstyrelsens

utredning rörande den omfattning, i vilken inhemsk hampodling och

hampberedning framdeles böra bedrivas, har linnämnden tillstyrkt bland

annat ämbetsverkens förslag om successiv avskrivning av hela det ur hemslöjdslånefonden

erhållna lånebeloppet, allteftersom amorteringarna förfalla

till betalning. Då detta förslag icke föranlett någon åtgärd från statsmakternas

sida, vill nämnden i avvaktan på prisutvecklingen på mjukhampa och

beredningsverkens möjligheter att förbättra produktionen föreslå, att de till

och med den 31 december 1947 förfallna amorteringarna jämte förfallna räntor

måtte avskrivas. Detta förslag skulle innebära, all Aktiebolaget Hampberednings

och Sveriges hampodlareförenings lån ur hemslöjdslånefonden

ä respektive 1 996 900 och 1 857 250 kronor borde nedskrivas med respektive

1 296 760 och 1 017 450 kronor. Återstående lån böra kvarstå och såvitt möjligt

amorteras. Linnämnden har för avsikt att återkomma med förslag bärom,

sedan utvecklingen på området bättre kan överblickas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj-.ts proposition nr 179.

Statens livsmedelskommission har yttrat väsentligen följande.

Livsmedelskommissionen är för sin del ännu icke beredd att taga ställning

till frågan, om och i vilken mån statligt stöd bör lämnas för uppehållande

av en inhemsk hampodling under mera normala tider. Så länge

denna fråga icke är mogen för avgörande synes det kommissionen ur vissa

synpunkter mindre lämpligt att, såsom Aktiebolaget hampberedning föreslagit,

definitivt avskriva inemot hälften av skulden till hemslöjdslånefonden.

Kommissionen vill pa denna punkt åberopa vad kommissionen uttalat

i yttrande den 8 januari 1947 över kommerskollegii och lantbruksstyrelsens

utredning den 6 november 1946 rörande den inhemska hampodlingens och

hampberedningens framtida omfattning.

Såvitt kommissionen kunnat finna torde det heller icke vara nödvändigt

att förfara på det av bolaget föreslagna sättet för att likvidation skall kunna

undgås. Det torde vara tillräckligt att kronan beträffande den del av

lånet, som bolaget begärt få avskriva, förklarar dels att lånet icke, vare sig

beträffande kapital eller ränta, kommer att göras gällande, förrän i samband

med likvidation av bolaget, och dels att lånet vid likvidationen skall

ha sämre rätt än övriga nu gällande fordringar hos bolaget. Om en sådan

förklaring lämnas torde bolaget nämligen vara berättigat att i balansräkningen

upptaga ifrågavarande del av lånet »inom linjen» och skuldbeloppet

behöver alltså icke medräknas, då det gäller att bedöma huruvida bolaget

skall vara skyldigt att träda i likvidation.

Vad därefter angår den av Sveriges hampodlareförening u. p. a. gjorda

frspställningen om avskrivning av viss del av föreningens lån ur hemslöjdslånefonden

har till stöd för framställningen endast åberopats det av

kommerskollegium och lantbruksstyrelsen i nyssberörda utredning gjorda

förslaget, att bl. a. föreningen skulle medges befrielse från erläggande av

amortering och ränta å de lån, som beviljats föreningen från fonden. Såsom

framgår av det ovan anförda är kommissionen emellertid även vad

föreningen beträffar av den uppfattningen att definitiv ställning till avskrivningsfrågan

ännu icke bör tagas.

Livsmedelskommissionen har vidare meddelat, att ledamoten Svensson,

som deltagit i ärendets behandling i statens linnämnd, anmält avvikande

mening och för sin del åberopat vad linnämnden i dess yttrande anfört.

Kommerskollegium och lantbruksstijrelsen ha i sitt gemensamma utlåtande

erinrat om sitt i utredningen den 6 november 1946 framlagda förslag

att de båda hampberedningsföretagens ur hemslöjdslånefonden erhållna

lån successivt borde avskrivas, i den mån de förföllo till betalning, varjämte

befrielse borde medgivas från erläggande av ränta å sagda lån. Med

hänsyn till de svåra ekonomiska förhållanden, under vilka hampberedningsföretagen

arbeta, ha ämbetsverken icke funnit skäl föreligga att frångå

nämnda förslag. På grund härav ha ämbetsverken hemställt, att Kungl.

Maj :t måtte hos riksdagen anhålla om bemyndigande att medgiva hampberedningsföretagen

befrielse från erläggande av intill den 1 juli 1948 till

betalning förfallande amorteringar och räntor å lån från hemslöjdslånefonden.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

15

Föredraganden.

Såsom framgår av vad livsmedelskommissionen anfört torde man icke

heller under år 1948 kunna räkna med en import av matfett och linolja

i sådan omfattning, att landets behov av dessa produkter kan tillgodoses.

Det synes därför erforderligt att även under år 1948 en inhemsk odling av

oljeväxter kommer till stånd i icke obetydlig utsträckning. En förutsättning

för att detta skall bli möjligt torde emellertid vara, att statsmakterna

liksom hittills under krisåren vidtaga åtgärder till stödjande av ifrågavarande

odling. Härvid synes lämpligt, att dess stödåtgärder givas i huvudsak

samma utformning som förut kommit till användning. Sålunda bör i fråga

om den odling, som kommer till stånd under år 1948, garanteras ett visst

pris per kilogram vårodlat oljeväxtfrö, medan beträffande höstraps och

höstrybs av 1949 års skörd bör fastställas ett högsta garantipris. Däremot

synes —- i likhet med föregående år — något garantipris icke behöva fastställas

å hampfrö av 1948 års skörd. Med hänsyn till de senare årens tillbakagång

av odlingen av vallmo torde, såsom livsmedelskommissionen uttalat,

ej heller vara erforderligt att för år 1948 fastställa garantipris å frö

av denna växt.

Livsmedelskommissionens förslag till garantipriser för år 1948 innefattar

i fråga om vårsådda oljeväxter en prishöjning i förhållande till år 1947

såvitt avser vårraps och oljelin. Häremot har jag icke något att erinra med

hänsyn till att denna prishöjning torde vara nödvändig för att odlingen av

nämnda växter skall nå önskvärd omfattning. Då jag även i övrigt i huvudsak

kan ansluta mig till vad kommissionen föreslagit, torde garantipriserna

per kilogram vårsått till oljefabrikerna levererat frö med 9 procent vattenhalt

alltså böra fastställas till 1 krona 6 öre för frö av vårraps, 90 öre för

frö av vitsenap, 95 öre för frö av fiskebysenap och 98 öre för linfrö. Enligt

vad kommissionen anfört skulle odlarna vid nämnda garantipriser kunna

för frö med 18 procent vattenhalt påräkna en ersättning av respektive 90,

78, 83 och 85 öre per kilogram frö, vilket överstiger samma ersättning för

innevarande produktionsår med respektive 5, 3, 3 och 8 öre. Garantipriset

för frö av höstraps och höstrybs av 1949 års skörd synes i likhet med vad

som fastställts för 1948 års skörd icke böra överstiga 1 krona 6 öre per

kilogram. Härjämte torde livsmedelskommissionen för att eventuellt uppkommande

överskottspartier av såväl vallmofrö som hampfrö skola kunna

tillgodogöras för oljeutvinning böra äga befogenhet att föranstalta om inlösen

av dessa fröslag till priser, som avvägas med hänsyn till oljehalten.

Enahanda befogenhet bör tillkomma kommissionen även beträffande andra

oljehaltiga fröslag, till exempel solros, soja, crambe, lindådra med flera.

Hinder torde emellertid icke böra möta mot att i fråga om icke kontraktsodlade

fröpartier fastställas inlösningspriser, vilka understiga de priser,

som i anslutning till vad jag i det föregående förordat böra utgå till kontraktsodlare.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

Organisationen av odlingen av de egentliga oljeväxter^ synes jämväl under

det kommande produktionsåret böra handhavas av Sveriges oljeväxtodlares

centralförening. I detta sammanhang har såsom av det förut anförda

framgår överrevisionen för krisförvaltningen ifrågasatt, att den i centralföreningens

verksamhet uppkomna clearingfonden vid kommande avtal

mellan livsmedelskommissionen och föreningen skulle maximeras till sitt

belopp med hänsyn till att fonden numera nått sådan storlek att den borde

kunna tylla sin huvuduppgift, nämligen att utjämna uppkommande underskott

i föreningens förevarande verksamhet. Emellertid är jag för min del

i likhet med livsmedelskommissionen och statskontoret av den uppfattningen,

att det knappast torde vara lämpligt att utfärda en föreskrift av sådan

innebörd. 1 varje fall torde för närvarande så icke böra ske. Vad angår organisationen

av odlingen av spånadslin synes denna jämväl under nästa

produktionsår böra ombesörjas av linberedningssammanslutningarna samt

Riksförbundet lin och hampa.

Även för nästa budgetår torde medel böra ställas till förfogande för den

av Sveriges utsädesförening och Algot Holmberg & söner aktiebolag bedrivna

förädlings- och försöksverksamheten med oljeväxter. Härvid synes för

utsädesföreningen böra avses ett oförändrat anslag av 18 000 kronor, då såsom

vid behandlingen i årets statsverksproposition (p. 64) av frågan om

anslag till utsädesföreningen uttalats någon ny assistenttjänst å avdelningen

för oljeväxter icke för närvarande ansetts böra inrättas. Däremot torde

med hänsyn till de ökade arbetskostnaderna anslaget till Algot Holmberg

& söner aktiebolag böra uppräknas med 3 000 kronor till 18 000 kronor.

För ifrågavarande verksamhet skulle alltså för nästa budgetår erfordras

tillhopa (18 000 -j— 18 000 =) 36 000 kronor. Då emellertid enligt vad livsmedelskommissionen

upplyst av de under tidigare budgetår för ändamålet

anvisade medlen en behållning av omkring 27 000 kronor kan beräknas

återstå vid utgången av innevarande budgetår, synes för nästa budgetår erfordras

en medelsanvisning av endast 9 000 kronor.

De förluster, som kunna komma att uppstå i anslutning till 1948 års oljeväxtodling,

böra liksom fallet varit under år 1947 täckas med anlitande av

livsmedelskommissionens clearingkassa för fettvaror. Clearingkassans medel

torde även i den mån så prövas erforderligt få tagas i anspråk för utlämnande

av förskott till inlösen av oljeväxtfrö.

Bemyndigande torde böra inhämtas av riksdagen att vidtaga åtgärder för

stödjande av odlingen av här ifrågavarande kulturväxter i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag nu förordat. Jag förutsätter, att, därest några

större förskjutningar i försörjningsläget skulle inträffa, Kungl. Maj :t må

äga befogenhet att vidtaga erforderliga jämkningar i stödåtgärderna.

Under de senaste åren torde såsom livsmedelskommissionen framhållit

odlingen av bruna bönor i landet ha gått tillbaka. Då härtill kommer att

importmöjligheterna för närvarande måste bedömas såsom ganska ovissa,

anser jag i likhet med livsmedelskommissionen med hänsyn till bruna bo
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungi. Maj.ts proposition nr 179.

nornas betydelse ur folkförsörjningssynpunkt önskvärt att en ökning av

den inhemska odlingen av denna kulturväxt om möjligt kommer till stånd.

Såsom livsmedelskommissionen anfört torde säkraste sättet att åstadkomma

detta vara att fastställa ett skäligt garantipris å 1948 års skörd av bruna

bönor. I anslutning till vad livsmedelskommissionen föreslagit förordar jag

att garantipriset bestämmes till 1 krona 10 öre per kilogram. Kungl. Maj :t

torde dock böra äga befogenhet att justera nämnda garantipris, därest så

skulle visa sig erforderligt med hänsyn till ökning eller minskning i produktionskostnaderna.

Liksom tidigare bör ett eventuellt inlösningsförfarande

med avseende å bruna bönor handhas av Svenska spannmålsaktiebolaget.

Enligt vad statens linnämnd framhållit blev kvaliteten på 1946 års linskörd

mycket låg på grund av angrepp från skadeinsekter under sommaren

samt regn under bärgningstiden. Följden härav torde bliva, att flertalet

av landets sex linodlareföreningar, nämligen Östra Götalands, Mellersta

Sveriges och Uppsala—Stockholms linodlareföreningar samt Föreningen

Norrlandslin, komma att redovisa förluster å rörelsen under verksamhetsåret

1946/47. Med hänsyn härtill har linnämnden hemställt, att såsom statsbidrag

till stödjande av priset å linhalm av 1946 års skörd — såvitt angår

Föreningen Norrlandslin dessutom delvis av 1945 års skörd — måtte anvisas

ett belopp av 1 000 000 kronor. Då denna anslagsberäkning synes stå i

överensstämmelse med den statsgaranti som lämnats linodlarna, tillstyrker

jag att ett belopp av nämnda storlek äskas för ändamålet.

Vad härefter angår den inhemska hampodlingen och hampberedningen

torde denna verksamhet av samma skäl som jag närmare utvecklade i propositionen

nr 113/1947 böra upprätthållas även under nästkommande budgetår

i samma utsträckning som hittills skett. Definitiv ståndpunkt till frågan

om verksamhetens framtida omfattning i landet synes sålunda icke

heller nu böra tagas. En förutsättning för en fortsatt hampodling och hampberedning

under budgetåret 1948/49 torde vara, att statsmakterna jämväl

under nämnda budgetår giva sitt stöd åt hampberedningsföretagen. Detta

stöd torde böra lämnas på samma sätt som för innevarande budgetår eller

i form av odlingsbidrag och anstånd med erläggande av under budgetåret

förfallande amorteringar och räntor å erhållna hampberedningslån.

Jag är sålunda icke beredd att nu tillstyrka de av hampberedningsföretagen

gjorda framställningarna om avskrivning helt eller delvis av de företagen

lämnade lånen från hemslöjdslåncfonden utan torde detta spörsmål enligt

min mening böra upptagas till prövning först i samband med att frågan

om den inhemska hampodlingens och hampberedningens framtida omfattning

slutligt avgöres. Såsom livsmedelskommissionen framhållit torde detta

icke behöva medföra att Aktiebolaget hampberedning nödgas träda i likvidation,

därest kronan beträffande den del av lånet, som bolaget begärt få

avskriva, förklarar dels att lånet icke, vare sig beträffande kapital eller

ränta, kommer att göras gällande förrän i samband med likvidation av bolaget,

och dels att lånet vid likvidationen skall ha sämre rätt än övriga nu

2 Iiihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 179 -180.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 179.

gällande fordringar hos bolaget. Därest riksdagen icke har något att erinra

däremot, torde därför vid behov en förklaring av nämnda innehåll få utfärdas.

Enligt verkställda beräkningar skulle för stödjande av priset å hamphalm

av 1947 års skörd kunna utgå bidrag med 700 000 kronor. Då dessa

beräkningar torde böra godtagas, anser jag mig böra förorda att ett belopp

av nämnda storlek äskas för ändamålet. I anslutning härtill och med beaktande

av vad jag i det föregående förordat beträffande stöd åt linodlingen

tillstyrker jag, att å riksstaten för budgetåret 1948/49 under anslagstiteln

Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande av priset å

linhalm och hamphalm uppföres ett reservationsanslag av (1 000 000 +

700 000 =) 1 700 000 kronor. Det torde få ankomma å Kungl. Maj :t att meddela

närmare föreskrifter rörande anslagets disposition.

Därest så skulle befinnas nödvändigt för hampberedningsföretagens bedrivande

under nästkommande budgetår, torde dessa böra kunna medgivas

anstånd med erläggande av intill den 1 juli 1949 förfallande amorteringar

och räntor å erhållna hampberedningslån, ehuru fortsatt amortering enligt

hittillsvarande plan utgjort förutsättningen för fastställandet av de förut

omförmälda odlingsbidragen.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) medgiva, att stöd för odling av de i det föregående

omförmälda kulturväxterna må ordnas i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig uppdragna riktlinjer;

2) å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde huvudtiteln

anvisa

dels till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Stödjande av

odlingen av vissa kulturväxter ett reservationsanslag

av............................ kronor 9 000

och dels till Befrämjande av fröodlingen m. in.: Bidrag

till stödjande av priset å linhalm och hamphalm ett reservationsanslag

av........................ kronor 1 700 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. Luzell.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:305 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till stödjande av oljeväxtsamt linoch hampodlingen m. m. jämte i ämnet väckta a1 i texten
  2. JoU 1948:38 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder till stödjande av oljeväxtsamt linoch hampodlingen m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten