Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av justeringsväsendet m. m

1948-03-05 · 38 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:190, Angående omorganisation av justeringsväsendet m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

1

Nr 190.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation

av justeringsväsendet m. m.; given Stockholms

slott den 5 mars 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

5 mars 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga angående

omorganisation av justeringsväsendet m. m. och anför följande.

Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den It april 1947 tillkallade jag

samma dag expeditionschefen i finansdepartementet O. H. Klackenberg och

myntdirektören B. O. T. Swensson att såsom utredningsmän inom finansdepartementet

verkställa utredning om anställnings- och avlöningsförhållandena

för justerare av mått och vikt. Enligt de för utredningen lämnade

1 Biliang till riksdagens protokoll 1948. i samt. Nr 190.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Mcij:ts proposition nr 190.

direktiven skulle övervägas, huruvida icke en önskvärd rationalisering av

justeringsverksamheten och andra administrativa fördelar kunde stå att

vinna genom att giva justerarna en vanlig tjänstemannaställning med inplacering

i den statliga löneplanen. I samband därmed borde frågan om och

i vilken utsträckning staten skulle tillhandahålla justerarna instrument, arbetsutrustning,

lokaler o. dyl. upptagas till prövning. Vidare skulle taxorna

för justerarna granskas vid utredningen, därvid jämväl den lämpligaste

avgiftsformen borde bli föremål för omprövning.

Utredningsmännen ha, sedan den huvudsakliga delen av uppdraget fullgjorts,

den 31 december 1947 överlämnat betänkande med förslag till omorganisation

av justeringsväsendet (föreligger i stencilerad upplaga). Utredningsmännen

ha tillika anmält, att de beräknade kunna framlägga resultatet

av det pågående arbetet med översyn av avgifterna i justerarnas

verksamhet i sadan tid, att ny taxa skulle av Kungl. Maj :t kunna fastställas

före den 1 januari 1949, då ikraftträdandet av den nya organisationen beräknats

äga rum.

Över betänkandet ha infordrade utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen,

statskontoret, mynt- och justeringsverket, statens lönenämnd, kommerskollegium,

överståthållarämbetet ävensom länsstyrelserna i Jönköpings, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län, varjämte föreningen

statens justerare av mått och vikt avgivit yttrande. Kommerskollegium har

med sitt utlåtande överlämnat yttranden från samtliga handelskammare i

riket ävensom från Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund.

Jag övergår härefter till att redogöra för de spörsmål, som behandlas i

utredningsmännens betänkande.

Justerarnas nuvarande arbetsuppgifter. Distriktsindelning

och lönebestämmelser.

Justerarnas verksamhet regleras huvudsakligen av följande författningar,

nämligen

lagen den 11 maj 1934 (nr 162) om mått och vikt,

kungörelsen den 22 juni 1934 (nr 364) angående de mätnings- och vägningsredskap,

som må justeras, m. in. (justeringskungörelse),

instruktionen den 25 oktober 1935 (nr 549) för justerare av mått och

vikt,

kungörelsen den 5 juni 1936 (nr 279) angående taxa å avgifter för justering

av mätnings- och vägningsredskap m. m. (justeringstaxa), samt

instruktionen den 7 november 1947 (nr 812) för mynt- och justeringsverket.

Vissa kompletterande bestämmelser ha meddelats i kungörelserna den

22 juni 1934 (nr 365) angående bestämning av längd, yta, rymd och vikt

in. m„ (nr 366) angående gottgörelse till mynt- och justeringsverket för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

3

prövning av mätnings- och vägningsredskaps konstruktion, (nr 367) med

vissa bestämmelser angående mätning och vägning samt kungörelsen den

5 juni 1936 (nr 280) angående avgifter för stämpling av vissa självmätande

pumpar.

Justerare förordnas av mynt- och justeringsverket (i fortsättningen benämnt

MJV) på viss tid, högst tre år i sänder. Förordnandena givas för

kalenderår med hänsyn till att inkomsterna beräknas för kalenderår. Befordringsgången

inom justerarkåren sker f. n. i stort sett med hänsyn till

tjänsteåldern med flyttning från mindre givande distrikt till mer givande.

Därest göromålens omfattning inom visst distrikt finnes så påkalla, äger

verket efter justerarens hörande föreskriva, att i distriktet tillsvidare skall

finnas biträdande justerare med befogenhet att vid förfall för justeraren och

eljest i den omfattning justeraren bestämmer på eget ansvar utföra på

justerare ankommande göromål. Verket meddelar förordnande för biträdande

justerare ävensom, när så erfordras, för vikarierande justerare samt

fastställer arvoden för sådana befattningshavare, att gäldas av justeraren.

Förordnande för biträdande justerare meddelas att gälla tillsvidare eller för

viss tid, högst ett år i sänder.

För antagande till justerare eller biträdande justerare fordras enligt 5 §

justerarinstruktionen att ha avlagt examen vid något av statens tekniska

läroverk eller att på annat sätt styrkt sig äga motsvarande kunskaper i

matematik och fysik samt maskinlära och mekanisk teknologi, ävensom att

med godkända vitsord ha genomgått sådan kurs för utbildning av justerare,

som efter Kungl. Maj :ts bestämmande anordnas vid MJV. I brev den

9 november 1945 har Kungl. Maj :t medgivit viss provisorisk jämkning av

kompetensfordringarna.

Med avseende å justerarnas verksamhet är riket indelat i 28 olika distrikt.

MJV bestämmer omfattningen av justerarnas tjänstgöringsdistrikt ävensom

den ort inom distriktet, där justeraren skall vara bosatt och ha sin

justeringsverkstad. Stockholms stad och Stockholms län utgöra ett särskilt

distrikt direkt under MJV. Nuvarande distriktsindelning framgår av följande

sammanställning.

Distrikt

Be-

teck-

ning

Omfattning

Justerarens

stationerings-

ort

Stockholms

MJV

Stockholms stad och län.

Stockholm

Uppsala

C

Uppsala län.

Uppsala

Eskilstuna

1)

Södermanlands län.

Eskilstuna

Norrköpings

E

Östergötlands län.

Norrköping

Jönköpings

Fa

Vista härad, Hakarps och Bankeryds socknar av Tveta

härad samt städerna Gränna, Huskvarna och Jön- köping inom Jönköpings län.

Jönköping

| Nässjö

Fb

Övriga delar av Jönköpings län.

Nässjö

Växjö

G

Kronobergs län.

Växjö

Kalmar

It

Kalmar län.

Kalmar

Visby

1

Gotlands län.

Visby

Karlshamns

K

Blekinge län.

Karlshamn

Kristianstads

1.

Kristianstads län.

Kristianstad

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 190

Distrikt

Bj-

teck-

ning

Omfattning

Justerarens

stationerings-

ort

Malmö

Ma

Oxie, Torna och Bara härader samt städerna Malmö

och Lund.

Malmö

Hälsingborgs

Mb

Luggude, Rönnebergs, Harjagers och Onsjö härader

samt städerna Hälsingborg, Landskrona, Eslöv och

Höganäs.

Hälsingborg

Ystads

Mc

Frosta, Färs, Herrestads, Ljunits, Vemmenhögs och

Skytts härader samt städerna Ystad, Trelleborg och

Skanör med Falsterbo.

Ystad

Halmstads

N

Hallands län.

Halmstad

Göteborgs

Oa

Sävedals, Askims, Östra och Västra Hisings härader

jämte städerna Göteborg och Mölndal inom Göte- borgs och Bohus län.

Göteborg

Uddevalla

Öb

Övriga delar av Göteborgs och Bohus län.

Uddevalla

Borås

P

Älvsborgs län.

Borås

Skövde

R

Skaraborgs län.

Skövde

Karlstads

S

Värmlands län.

Karlstad

Örebro

T

Örebro län.

Örebro

Västerås

U

Västmanlands län.

Västerås

Faluns

W

Kopparbergs län.

Falun

Gävle

X

Gävleborgs län.

Gävle

Sundsvalls

Y

Västernorrlands län.

Sundsvall

Östersunds

Z

Jämtlands län.

Östersund

Umeå

AC

Västerbottens län.

Umeå

Luleå

BD

Norrbottens län.

Luleå

Justeringen av mått och vikt handhas inom MJV av en särskild avdelning

för mått och vikt, vilken är uppdelad på underavdelningar för precisionsjustering

och handelsjustering. En hos verket anställd förste ingenjör

fungerar som avdelningschef för nämnda avdelning. Underavdelningen för

handelsjustering står under ledning av en föreståndare, placerad i lönegrad

Ca 24, vilken till sin hjälp har tre biträdande justerare, avlönade med arvode,

och ett kanslibiträde samt två arbetare. Å avdelningen erhålla verkets justeraraspiranter

sin praktiska utbildning under det att den teoretiska utbildningen

meddelas å underavdelningen för precisionsjustering. Handelsjusteringsavdelningens

omkostnader bestridas helt av medel från verkets anslag.

Vid avdelningen influtna förrättningsavgifter redovisas jämte övriga av

justeringsväsendet och myntningen influtna medel såsom verkets inkomst av

myntning och justering.

Justerarnas inkomster utgöras av andelar av de jämlikt justeringstaxan

inflytande förrättningsavgifterna. Justerarna äga behålla dels 15 procent av

uppburna belopp såsom täckning för omkostnader i tjänsten, dels täckning

för utbetalt arvode till biträdande eller vikarierande justerare, dels ock

av återstoden hela den del, som icke överstiger 8 000 kr. för år, hälften av

den del, som överstiger 8 000 men icke 10 000 kr. för år, samt en fjärdedel

av den del, som överstiger 10 000 kr. för år. Övriga influtna avgiftsmedel

skola inlevereras till MJV.

Till följd av under kriget inträdda förhållanden ha justerarnas intäkter

nedgått, medan deras omkostnader ökat. Om justerarna genom avgiftsuppbörden

skulle ha erhållit kompensation för den härigenom inträdda inkomst
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 190.

5

minskningen och för den samtidigt uppkomna levnadskostnadsstegringen

hade detta förutsatt en höjning av justeringstaxan. Förslag om en taxehöjning

framlades av MJV, men avböjdes i 1944 års statsverksproposition med

hänsyn till bl. a. då rådande prisstopp. Den huvudsakliga inkomstförbättringen

ha justerarna i stället erhållit sedan år 1944 genom viss återbäring

av de till verket av justerarna inlevererade medlen. Restitutionen avsåg i

främsta rummet att ge en förhöjning av nettoinkomsterna för justerare med

lägre inkomster. Sådan restitution erhölls med 15 procent av nettoinkomsten

i vad densamma uppgick till högst 5 000 kr. samt med 10 procent på återstoden.

Dock fick den sammanlagda behållna nettoinkomsten icke härigenom

bringas att stiga över 10 000 kr. Med hänsyn till den allmänna löneregleringen

och den i samband därmed föreslagna uppräkningen av vissa

arvoden har från och med kalenderåret 1947 vidtagits viss ytterligare förbättring

av justerarnas ersättning på det sätt, att den tillfälliga restitutionen

av de till verket inlevererade medlen må tillgodonjutas med 25 procent av

nettoinkomsten, i vad densamma uppgår till högst 6 000 kr. per år, samt med

15 procent av återstoden, dock så att den behållna nettoinkomsten icke härigenom

bringas att överstiga 12 000 kr. för år. Vissa begränsningar ha härvid

föreskrivits för sådana justerare, som uppbära pension av statsmedel.

Justerare äger rätt till en årlig semester under trettio dagar, vilket med nuvarande

ersättningsbestämmelser i realiteten innebär en rätt till tjänstledighet,

varunder eventuell vikarie skall avlönas av justeraren.

Justerarna äga icke rätt till pension, utan det har förutsatts att de med

anlitande av sin inkomst av avgiftsuppbörden själva skola ordna sin ålderdomsförsörjning

och pensionering av sina efterlevande. Förordnandena för

justerare meddelas f. n. i regel till och med det år, under vilket vederbörande

fyller 70 år, vilket bl. a. föranletts av frånvaron av ordnade pensionsförhållanden.

Förslag till ny organisation.

1. Anställningsformen för justerarna m. m.

Utredningsmännen ha framhållit, att utvecklingen inom affärslivet från

enkla redskap till redskap av komplicerad konstruktion lett till att ökade

krav måste ställas på justerarnas tekniska utbildning och kunnande. Om

denna utveckling har utredningen anfört i huvudsak följande.

Den karaktär av enkel kontrollåtgärd, som justeringen tidigare ägt, har

givetvis försvunnit i och med den utveckling i tekniskt avseende som ägt

rum beträffande mätnings- och vägningsredskapen. Det tidigare regelmässiga

uppvägandet och uppmätandet av förnödenheter i kundens närvaro har

numera i stor utsträckning efterträtts av försäljning av redan i fabriken

uppmätta eller uppvägda varor, som tillhandahållas i paketerat skick. De

automatiska och snabbt arbetande mätnings- och vägningsmaskiner, som

användas i nutidens fabriker, ha därvid i många fall kommit att ersätta de

enkla vågar, målkärl och längdmått, som voro tillfredsställande i äldre

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Moj.ts proposition nr 190.

tiders handelsbodar. Även vid det direkta avlämnandet till allmänheten av

varor, vilka uppvägas eller uppmätas i köparens närvaro, ha de enkla redskapen

alltmer börjat komma ur bruk. Ett frappant exempel är bensinhandeln,

där uppmätning i målkärl numera sällan förekommer, utan så gott

som all uppmätning sker genom mätapparater av relativt komplicerad konstruktion.

Justeringskontrollen, som tidigare i huvudsak avsåg enkla vågar,

vikter, målkärl och längdmått har således därjämte kommit att i betydande

utsträckning omfatta olika slags maskinella mätnings- och vägningsredskap

av i många fall rätt komplicerad konstruktion.

Jämsides med denna utveckling, fortsätter utredningen, har justerarverksamheten

utvecklats i riktning mot att bli en huvudsaklig syssla för justeraren.

För närvarande kan endast en justerare sägas ha uppdraget som bisyssla,

nämligen i Visby, där de lokala förhållandena föranlett denna karaktär

hos uppdraget.

Med hänsyn till justerargöromålens art och de kvalifikationer, som under

nuvarande förhållanden böra ställas på justerarna, har det, enligt vad

utredningsmännen anfört, framstått såsom naturligt att justerarna erhålla

en mera fast anställning. Genom ett överförande av justerarna till fast anställda

statstjänstemän ha även betydande fördelar i fråga om möjligheterna

att rationalisera verksamheten synts kunna vinnas.

Beträffande rationaliseringsmöjligheterna inom justerarverksamheten vid

en inplacering av justerarna såsom helavlönade statstjänstemän ha utredningsmännen

ansett fördelar kunna vinnas både genom omläggningar av

arbetet av rationaliseringskaraktär och genom utvidgning av justerarnas

verksamhetsområde i syfte att erhålla en effektivare tillsyn å efterlevnaden

av gällande bestämmelser angående mätnings- och vägningsredskap. I förstnämnda

avseende ha framhållits möjligheterna att åstadkomma en jämnare

fördelning av arbetet under året, slopandet av vissa göromål för justerarna

och framför allt förenklingar av avgiftsuppbörden. I sistnämnda avseende

ha utredningsmännen förordat att justerarna skulle utnyttjas för effektivisering

av vågkontrollen. Utredningen har härom anfört i huvudsak följande.

Vad först angår utjämnande av arbetet under året må framhållas, att den

i 9 § lagen om mått och vikt givna föreskriften, att justeringsperioden utlöper

i och med september månads utgång, infördes i 1934 års lag bl. a. i

syfte att ernå en sådan jämnare fördelning av justeringsarhetet. Enligt tidigare

bestämmelser skulle omjustering äga rum före årets slut. Denna åtgärd

har onekligen medför! en förbättring. Justerarnas arbetsbelastning blir

dock störst under månaderna september och oktober, medan perioden januari—juni

är betydligt mindre arbetstyngd. På grund av den säsongbetonade

karaktären hos justerarnas arbete finnes fortfarande ett betydande utrymme

för åtgärder i syfte att åstadkomma en jämnare fördelning av arbetet

under året. Genom direkta meddelanden till sammanslutningar av affärsmän,

industrier etc. borde justerarna, på sätt ett flertal justerare redan nu

gjort, verka för en lämplig fördelning av arbetet med omjustering och nyjustering

av redskap. Man bör vidare eftersträva att förlägga förrättningsresor

för justering av bensinpumpar o. d. under det första halvåret. Statliga

verk och myndigheter borde särskilt under denna tid, i den mån så är

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 190

möjligt, anlita justerarna för justering. Slutligen må framhållas, att justerarinstruktionens

föreskrift om att semester må åtnjutas å tid, som av MJY

bestämmes efter justerarens hörande, utgör ett ytterligare medel att reglera

de säsongmässiga variationerna i arbetsbelastningen. Den föreslagna effektiviseringen

av vågkontrollen genom justerare bör vidare förläggas företrädesvis

till det nu mindre arbetsbelastade första halvåret.

Utredningsmännen ha i syfte att förenkla avgiftsuppbörden inom justeringsväsendet

i princip uttalat sig för att avgifterna för omjustering avvanliga

handelsredskap skulle slopas och ersättas av förhöjda avgifter vid

nyjustering. Härigenom torde vinnas en avsevärd lättnad i justerarnas nu

rätt omfattande bestyr med uppbörd och redovisning av justeringsavgifter

av obetydlig storlek. (Se härom avsnittet om »Finansiering och uppbörd».)

Vid en dylik omläggning av uppbörden torde även frågan om justerarnas

nuvarande skyldighet att utan särskild avgift rengöra förut begagnade koniska

vikter samt att vid behov måla dem komma i annat läge än tidigare.

Vid avgiftsfri omjustering syntes skyldigheten att utan ersättning rengöra

och måla vikterna icke gärna kunna kvarstå.

Genom att justerarna anställas såsom statstjänstemän erhåller MJV ökade

möjligheter att beordra justerarna att utöva tillsyn å efterlevnaden av gällande

föreskrifter angående justering av mätnings- och vägningsredskap.

Framförallt avse utredningsmännen att justerarna skola utnyttjas för effektivisering

av vågkontrollen, som f. n. icke fvller rimliga anspråk (se

s. 22 ff.)

Med hänsyn till i det föregående angivna omständigheter, främst de administrativa

fördelarna, och med beaktande av den allmänna utvecklingen

inom statsförvaltningen bort från sportelsystemet ha utredningsmännen

föreslagit, att justerarna anställas såsom vanliga statstjänstemän med fast

lön och att av dem uppburna avgifter i sin helhet skola inlevereras till statsverket.

Yttranden. Samtliga remissmyndigheter utom statskontoret, vilka berört

frågan om anställningsformen för justerarna, ha ansett önskvärt

att justerarna erhålla placering såsom fast anställda statstjänstemän. Kommerskollegium

har dock ifrågasatt, om icke först borde verkställas en utredning

om revision av de i lagen om mått och vikt föreskrivna arbetsuppgifterna

för justerarna.

Statskontoret har avstyrkt en omorganisation av justeringsväsendet enligt

utredningsmännens riktlinjer, under förmenande »att justeringsarbetet

åtminstone hittills ansetts lämpligen kunna utföras som bisyssla eller som

fyllnadsarbete för pensionerade militära beställningshavare m. fl.». Ämbetsverket

har på grund härav funnit det icke vara välbetänkt att under nuvarande

arbetskraftsbrist söka förvandla bisysslor till heltidstjänster med därav

följande omläggning av principerna för rekrytering och avlöning av

tjänsternas innehavare. Det ekonomiska resultatet av omorganisationen antoge

ämbetsverket vidare skola bliva inkomstbortfall för staten och väsentligt

ökade utgifter för justeringsverksamheten.

Mynt- och justerinysverket, som tillstyrkt förslaget, har starkt understrukit

därmed förenade fördelar och bl. a. anfört följande.

Ur verkets synpunkt sett äro de i betänkandet framlagda förslagen ägnade

att väcka tillfredsställelse. Det väsentliga synes verket ligga dels i för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

slaget om inplacering av såväl justerare som biträdande justerare på löneplan

i likhet med vad som tidigare skett med ett antal andra kårer och

tjänstemän inom statsförvaltningen, samt dels i indelningen av landet i

distriktsgrupper med var sin över justerare.

Genom att justerarna skulle erhålla en bestämd lön, varvid självfallet

alla av justerarna uppburna avgifter i sin helhet inlevereras till statskassan,

finner verket i likhet med utredningsmännen att många fördelar kunna

vinnas, varvid särskilt må nämnas:

möjligheten av en förenkling av debiterings- och revisionsförfarandet,

ett smidigare fastställande av taxorna, vilka då ej alltid behöva avvägas

med hänsyn till att justeraren för varje särskild förrättning skall uppbära

en mot hans arbete svarande avgift,

möjligheten att slopa den nuvarande för allmänheten obekväma bestämmelsen,

att justeraren endast efter särskilt förordnande äger verkställa förrättning

utanför sitt eget distrikt,

verkets direkta inflytande på val av tjänstelokaler, vilka hittills i många

fall måste anses ha varit underhaltiga och föga rekommenderande för verksamheten,

en tidsenligare utrustning av verktyg och justeringsredskap för samtliga

justerare,

lättheten att vid behov åstadkomma en utjämning av arbetet mellan olika

distrikt genom att justerare och biträdande justerare tillfälligt kunna beordras

till arbete utanför eget distrikt eller stationeringsort utan att vederbörande

justerare, som erhåller hjälp, blir ekonomiskt berörd därav.

Kommerskollegium har funnit det i och för sig angeläget, att frågan om

justeringsverksamhetens organisation bleve föremål för prövning. I likhet

med flertalet av de organisationer, som yttrat sig till kollegium, delade

kollegium utredningsmännens uppfattning, att justerarna borde erhålla

den trygghet med avseende å anställningsformen, som ett inordnande i den

statliga löneplanen vore ägnat att bereda. Icke minst med hänsyn till verksamhetens

art syntes detta önskvärt, trots den risk för en minskad effektivitet

i verksamheten, som en sådan anordning möjligen kunde tänkas

innebära. Dock ansåge ämbetsverket, i anslutning till yrkanden från bl. a.

Stockholms handelskammare, att först borde verkställas en omprövning

av justeringsverksamhetens lämpliga omfattning och behovet av dylik

kontroll. Ämbetsverket, som icke i detta sammanhang ville ingå på en

prövning av de olika frågor, som härvidlag särskilt uppställde sig, har i

korthet lämnat en redogörelse för vissa av de spörsmål, som näringsorganisationerna

fäst uppmärksamheten på i sina yttranden, och därvid anfört

bl. a. följande.

Stockholms handelskammare har föreslagit, att plikt alt begagna justerade

mätnings- och vägningsredskap endast skulle föreligga vid yrkesmässigt

bedriven detaljhandel ävensom eljest vid tillhandahållande av varor,

som paketerats med angivande å emballage av viss viktmängd. Handelskammaren

har även framkastat tanken, att särskild person borde förordnas

att såsom föreståndare för tillverkningen vid varje tillverkningsställe

för mätnings- och vägningsredskap vara straffrättsligt ansvarig för att de

tillverkade redskapen uppfyllde de fordringar, som lagen om mått och vikt

uppställer. All nyjustering skulle därigenom bortfalla. Vidare förordar

handelskammaren i likhet med handelskammaren i Sundsvall samt köp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

mannaförbundet, att omjusteringsplikten för mätnings- och vägningsredskap

med undantag av vågar upphäves och ersättes med ett inspektionsförf

arande.

Kollegium har framhållit, att de olika möjligheter till förenkling av

justeringsverksamheten, som sålunda angivits av näringsorganisationerna,

varit föremål för prövning så sent som i samband med tillkomsten av 1934

års lag om mått och vikt, men likväl ansett att det med hänsyn till de

rationaliseringssträvanden, som under de senaste åren gjort sig gällande

med avseende å de bestämmelser som reglera såväl statsförvaltningen som

näringslivet, vore motiverat, att nämnda möjligheter åter övervägdes, innan

en ny organisation för justeringsverksamheten fastställdes.

I tillstyrkande riktning ha vidare länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs

och Bohus län ävensom föreningen statens justerare av mått och vikt

uttalat sig. Statens lönenämnd, överståthållarämbetet och länsstyrelserna i

Jönköpings och Västernorrlands län ha lämnat utredningsmännens förslag

i denna del utan erinran.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har funnit justeringsväsendet ligga efter

i utvecklingen och en reform på detta för näringslivet så viktiga område

av behovet påkallad. Då sportelsystemet enligt länsstyrelsens mening med

rätta ansetts böra i görligaste mån avskaffas och ersättas med fasta löner,

borde en reform i denna riktning på förevarande område även ur principiell

avlöningssynpunkt hälsas med tillfredsställelse. Såsom en rationaliseringsåtgärd

har länsstyrelsen ifrågasatt en förlängning av tidsintervallerna

för den periodiska omjusteringen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ansett, att en i huvudsak

statsavlönad tjänst men med rätt för tjänsteinnehavaren att i viss mindre

omfattning tillgodogöra sig influtna avgifter skulle vara ägnad att ge stimulans

till ett energiskt handhavande av justeringsverksamheten.

Departementschefen. Utredningsmännens förslag i avseende å justerarnas

anställningsform innebär, att dessa skola inordnas under de avlöningsbestämmelser,

som gälla för statens befattningshavare i allmänhet, och att

sålunda de uppburna förrättningsavgifterna i sin helhet skola inlevereras

till statsverket samtidigt som staten övertager omkostnaderna i justerarnas

verksamhet. Med ett sådant ordnande av anställningsförhållandena för

justerarna ha utredningsmännen ansett betydande administrativa fördelar

och avsevärda möjligheter att rationalisera justerarnas arbete vinnas. Utredningsmännen

ha även framhållit, att utvecklingen inom handel och teknik

medfört mätnings- och vägningsredskap av så komplicerad konstruktion

att en bättre teknisk utbildning än hittills är erforderlig hos den, som

ä det allmännas vägnar skall kontrollera redskapens rätta funktion. Flertalet

remissmyndigheter har, såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen,

tillstyrkt utredningsmännens förslag, att fastare anställning nu

skulle beredas justerarna. Mot detta förslag ha i huvudsak anförts två invändningar,

nämligen dels av kommerskollegium, som ansett att genomförandet

av den i och för sig önskvärda och lämpliga omorganisationen borde

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 190-

anstä i avvaktan på cn omprövning av behovet av den nu föreskrivna justeringsverksamheten,

dels ock av statskontoret, som i princip avstyrkt förslaget

i första band med hänvisning till rådande arbetskraftsbrist.

Vad först beträffar kommerskollegii invändning synes mig anledning

knappast föreligga att i detta sammanhang till närmare övervägande upptaga

frågan om en revision av de i 1934 års lag om mått och vikt givna

föreskrifterna om justeringsplikten. Såsom även kollegium påpekat, framfördes

förslag om de nu ifrågasatta begränsningarna av justeringsplikten i

huvudsak redan vid tillkomsten av denna lag. Förslagen blevo då föremål

för en grundlig omprövning, som bl. a. föranledde kollegium att — sedan

ämbetsverket i ett första remissutlåtande liksom nu hade anslutit sig till

Stockholms handelskammares yrkande om inskränkning av justeringsplikten

— i huvudsakliga delar frångå dessa förslag. Mot det av nämnda handelskammare

även då framlagda förslaget att justeringspliktiga redskap som

regel icke skulle krävas vid varuutbyte näringsidkare emellan framfördes

vägande invändningar från olika håll inom näringslivet, bl. a. Sveriges köpmannaförbund,

kooperativa förbundet och flera handelskammare. För egen

del framhöll jag vid anmälan av lagförslaget, att kontrahenterna även vid

sådant varuutbyte borde kunna göra anspråk på den garanti för tillförlitlig

mätning och vägning, som justeringen innebär, och detta förslag godtogs

av riksdagen. Sedan dess har intet inträffat, som föranleder ett ändrat

ståndpunktstagande från min sida. Den av samma handelskammare nu

framkastade tanken — åsyftande att få bort all nyjustering — att särskild

person skulle vid varje tillverkningsställe förordnas att såsom föreståndare

för tillverkningen av mätnings- och vägningsredskap vara straffrättsligt

ansvarig för riktigheten av de tillverkade redskapen, lärer icke tidigare

ha prövats. Ett genomförande av tanken — som förmodligen skulle möta

föga förståelse från åtminstone vissa tillverkares sida, vilka ej sällan givit

uttryck åt sin uppskattning utav den av statens justerare verkställda »kröningen»

såsom en värdefull garanti för deras tillverkning — skulle innebära

att justeringsplikt för vågar avskaffas, intill dess att de blivit så felaktiga

att innehavaren insett deras felaktighet, och likaså för mått och vikter,

därest såsom föreslagits tanken fullföljdes till ett avskaffande även av den

periodiska omjusteringen. Detta skulle, såvitt jag förstår, kunna göra våg-,

mått- och viktkontrollen praktiskt taget illusorisk och medföra en icke

godtagbar sänkning av standarden på måtten och vikterna inom affärslivet,

försåvitt man icke samtidigt införde ett effektivt inspektionsförfarande,

vilket i sin tur skulle förutsätta en väsentlig utvidgning av den nuvarande

statliga kontrollorganisationen. Sammanfattningsvis vill jag såsom min mening

framhålla, att det visserligen icke är uteslutet att en grundlig, allmän

översyn av bestämmelserna i 1934 års lag kunde resultera i smärre modifikationer

av justeringsplikten, men att det framstår såsom osannolikt, att

dessa modifikationer — förmodligen i både mildrande och skärpande riktning

— skulle kunna föranleda begränsningar i den nu föreslagna justerarorganisationen,

vilken icke avser att binda ett ökat antal personer vid verksamheten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

11

I samband härmed må beröras även den ifrågasatta förlängningen av

tidsintervallerna för den periodiska omjusteringen av mått och vikter. Jag

vill nämna, att mynt- och justeringsverket nyligen hos ett antal justerare

gjort en förfrågan, i vilken utsträckning enligt deras uppskattning förut

begagnade järnvikter, som inlämnats för omjustering, måst ändras i samband

med omjusteringen. Flertalet av de tillfrågade justerarna har uppgivit,

att 80 ä 90 procent av samtliga järnvikter erfordrat sådan ändring. Den

lägsta siffra som nämnts för något landsortsdistrikt stannar vid 50 procent.

Om vikterna till så stor del varit olagliga — i regel för lätta — vid utgången

av nuvarande treårsperiod, får man givetvis räkna med en ännu kraftigare

kassationsprocent vid en förlängning av perioden. Enligt min uppfattning

utgör allmänhetens på de nuvarande kontrollåtgärderna grundade

förtroende för de i den allmänna handeln använda måtten och vikterna

en så värdefull tillgång för samhället och inte minst för affärsmännen

själva, att dessa skäligen böra vara beredda att underkasta sig det besvär

och de kostnader, som gällande omjusteringsplikt medför för dem. Vad

som irriterat en del affärsmän torde mindre ha varit ifrågavarande rätt

obetydliga besvär och kostnader än de relativt talrika bötesstraff, som utdömts

i anledning av försummad periodisk omjustering av handelsvikter.

Men detta förhållande synes mig icke böra föranleda ett avskaffande av

omjusteringsplikten utan en ökad upplysning bland affärsmännen om de

tidpunkter, då omjusteringsplikten skall vara fullgjord. I den mån handelns

organisationer icke ombesörja denna upplysningstjänst, synes staten, lämpligen

genom mynt- och justeringsverket och justerarna, böra medverka härutinnan.

Vad åter angår statskontorets avstyrkande av utredningsmännens förslag

bygger detta på uppfattningen att justeringsuppdraget hittills skulle

haft karaktären av antingen bisyssla eller fyllnadsarbete för pensionerade

militärer m. fl. och att det på grund härav vore olämpligt att under rådande

arbetskraftsbrist binda heltidsanställda tjänstemän vid sådan verksamhet.

Den i ämnet verkställda utredningen giver emellertid vid handen, att för

närvarande endast en justerare har uppdraget såsom bisyssla, nämligen

den i Visby stationerade justeraren, som tillika är lektor vid högre allmänna

läroverket därstädes. I övrigt utgör justeringsuppdraget, enligt av

utredningsmännen inhämtade uppgifter, innehavarnas huvudsakliga sysselsättning,

lät vara att arbetet i ett par distrikt, vilka enligt utredningsmännens

förslag skola försvinna, för närvarande icke lärer bereda innehavarna

full sysselsättning. Någon ökning av det antal arbetskrafter, som bindes

vid verksamheten, åsyftar förslaget sålunda icke men väl ett effektivare

utnyttjande av arbetskraften. Det förhållandet att en icke obetydlig

del av justerarna är pensionerade militärer lärer icke heller vara något avgörande

skäl emot förslaget. Man torde kunna räkna med att officerare,

som lämna den aktiva militärtjänsten vid 50 eller 55 års ålder, även i framtiden

skola i viss utsträckning vinna anställning såsom justerare, oavsett

att inkomstläget icke blir lika gynnsamt som hittills, då utöver den militära

pensionen åtnjutits sportelinkomster enligt samma regler som gällt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

för andra justerare. I vart fall synes mig med hänsyn till av utredningsmännen

föreslagna övergångsanordningar icke föreligga skäl till antagande,

att de nu inom organisationen verksamma pensionerade officerarna icke

skola stå till förfogande efter omregleringen av anställningsförhållandena.

Den rådande arbetskraftsbristen lärer sålunda icke kunna åberopas som

skäl mot förslaget.

För egen del är jag med hänsyn till önskvärdheten av en effektivisering

utav justeringsväsendet och under beaktande av att sportelsystemet numera

övergivits på de flesta områden inom statens förvaltning beredd att tillstyrka

det av utredningen framlagda förslaget beträffande anställningsformen

för justerarna.

Vad utredningsmännen anfört och föreslagit i fråga om åtgärder för utjämning

under året av justerarnas arbete och för effektivisering av deras

verksamhet har icke föranlett några principiella erinringar från min sida.

Till de i sistnämnda avseende mera betydelsefulla förslagen, nämligen omläggning

av avgiftsuppbörden och utnyttjande av justerarna för särskild

våginspektion, återkommer jag i det följande under avsnitten Effektivisering

av vågkontrollen (s. 22 ff.) samt Finansiering och uppbörd (s. 28 ff.).

Jämväl till t rågan om kostnaderna för den här föreslagna nyorganisationen

av justeringsväsendet återkommer jag senare. Med understrykande av

svårigheterna att göra en mera exakt jämförelse mellan dessa kostnader och

de nuvarande må dock i detta sammanhang nämnas följande. Det löpande

anslagsbehovet för helt budgetår för den nya organisationen —- exklusive

pensioneringskostnaderna —- har av mig beräknats till 442 000 kr. Kostnaderna

för nuvarande organisation — vilka i huvudsak belasta riksstatens

inkomstsida och variera betydligt mellan olika år — kunna med ledning

av i utredningen lämnade uppgifter för närvarande antagas uppgå till omkring

370 000 kr. Av kostnadsökningen på 72 000 kr. faller ett belopp av

50 000 kr. på resor och traktamenten vid den föreslagna våginspektionen.

Om man bortser från detta belopp, som kan sägas representera en ny, värdefull

arbetsinsats av justerarna, möjliggjord genom omorganisationen, blir

den återstående kostnadsökningen relativt obetydlig.

2. Lokal organisation.

Utredningsmännen ha framhållit, att vid utformandet av nu gällande distriktsindelning

en av utgångspunkterna varit, att varje distrikt skulle ha

sådan storlek, att den där verksamme justeraren kunde beräknas få lämplig

arbetsbörda och skälig inkomst. Rikets indelning i justeringsdistrikt anslöte

sig i huvudsak till den administrativa indelningen. Förekommande

undantag vore väsentligen motiverade av lokaliseringen av vissa industrier

med tillverkning av vågar och andra mätningsapparater. Justeringsdistriktens

utformning i nära anslutning till den administrativa indelningen hade

emellertid vållat vissa olägenheter för såväl allmänheten som justerarna. De

lokala förhållandena och kommunikationerna kunde understundom med
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

föra, att det i vissa fall vore förenat med både onödig tidsspillan och onödig

kostnad att tillkalla distriktets justerare och icke en annan närbelägen

justerare.

Erhölle justerarna placering såsom statstjänstemän, minskades enligt

utredningsmännens uppfattning skälen för att bibehålla den nuvarande

distriktsindelningen, som främst hade betydelse för regleringen av justerarnas

inkomster. Det vore också tänkbart att helt slopa distriktsindelningen,

därvid även den lokala begränsningen i justerarnas befogenheter skulle bortfalla.

Det syntes emellertid ändamålsenligt att bibehålla viss geografisk avgränsning

av justerarnas skyldigheter, särskilt i fråga om kallelseresor.

Ett sammanförande av nuvarande distrikt till distriktsgrupper,

inom vilka gränserna mellan olika justerares arbetsområden icke behövde

vara fixerade på samma sätt som nu, har utredningen ansett kunna tillgodose

anspråken på en ändamålsenlig distriktsindelning. Arbetet inom en

sådan distriktsgrupp skulle i viss mån bli en gemensam angelägenhet för alla

justerare och biträdande justerare tillhörande distriktsgruppen och skulle

stå under ledning av en chefstjänsteman, förslagsvis benämnd överjusterare.

Denne skulle under MJV svara för arbetets behöriga gång och tillse, att det

bleve i möjligaste mån jämnt fördelat mellan justerarna på olika stationeringsorter.

Det skulle ankomma på överjusteraren att vid behov taga initiativ

till de omplaceringar, som kunde påkallas med hänsyn till växlingar i

arbetsbelastningen. Han borde uppgöra en för distriktsgruppen gemensam

plan för periodiskt återkommande justeringsresor, varigenom dessa resor

skulle samordnas på lämpligt sätt.

Beträffande verksamheten inom distriktsgrupperna ha utredningsmännen

framhållit bl. a. följande.

Skall arbetet för varje distriktsgrupp kunna organiseras tekniskt ändamålsenligt,

få grupperna icke göras för små. Den ur arbetssynpunkt effektivaste

organisationen skulle givetvis erhållas, om man sammanförde justerarna

till ett relativt litet antal större justeringscentraler med ett flertal

justerare och väsentligt inskränkte skyldigheten för justerarna att göra förrättningsresor.

Därest en starkare centralisering av justeringsverksamheten

genomfördes och skyldigheten att ha förrättningsresor inskränktes skulle

allmänheten emellertid komma att betungas med kostnader för långa och

tidsödande transporter av justeringsredskap till justeringscentralerna. Mot

en alltför stor centralisering av justeringsverksamheten talar också att affärsmännen

i allmänhet sakna dubbla uppsättningar av vikter, målkärl och

dylikt. Justeringen av redskapen måste därför ofta, där den icke verkställes

omgående, utföras i omgångar, vilket förutsätter att justeraren har sin

verksamhet relativt i närheten. Det torde därför bli nödvändigt att bibehålla

den ur enbart arbetets synpunkt mindre lämpliga formen med justerare

utplacerade å ett betydande antal stationeringsorter. Utredningsmännen ha

kommit till uppfattningen, att åtminstone tills vidare de nuvarande stationeringsorterna

i flertalet fall få bibehållas och en koncentration av verksamheten

endast kan ske, där de lokala förhållandena äro särskilt gynnsamma

härför eller tidigare distriktsindelning icke givit full sysselsättning

åt eu befattningshavare.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 190-

I de fall en koncentration av verksamheten finnes kunna äga rum bör,

enligt vad utredningsmännen anföra, tillses, att allmänheten erhåller lika

god seivice som hittills, antingen genom anordnande av förrättningsresor till

vederbörliga orter eller på annat sätt, exempelvis genom anordningar enligt

vilka redskapen hopsamlas med bil på det allmännas bekostnad. För att

1 görligaste mån för allmänheten underlätta ett uppfyllande av lagens bestämmelser

rörande omjustering torde man sålunda alltjämt böra räkna

med att justerarna skola ha skyldighet att å vissa regelbundna tider hålla

mottagningar å andra orter än stationeringsorten. De nuvarande »procentresorna»,

vid vilka förrättningsavgifterna höjas med viss procent, skola enligt

utredningens förslag försvinna och ersättas av på statens bekostnad

verkställda obligatoriska resor i ökad omfattning.

Utredningen utgår från att det framdeles, liksom hittills, torde böra ankomma

på MJV att besluta om stationeringsorter för justerare och biträdande

justerare samt om gränserna vid den distriktsindelning, som skulle

ifrågakomma. Riktlinjerna för den lokala organisationen ha utredningsmännen

angivit på följande sätt.

Riket indelas i fem distriktsgrupper, var och en under ledning av en överjusterare.

Dessa överjusterare böra lämpligen stationeras i Stockholm, Jönköping,

Malmö, Göteborg och Sundsvall, vilka städer med hänsyn såväl till

sin belägenhet inom de planerade distriktsgrupperna som till industriens

och handelns karaktär därstädes synas lämpliga som centralpunkter i den

nya organisationen.

För vissa av de nuvarande stationeringsorterna har den relativt ringa omfattningen

av justeringsarbetet och fördelarna av en koncentration av verksamheten

motiverat, att allmänheten där skulle betjänas från annorstädes

placerade justerare. En självklar utgångspunkt för organisationen har nämligen

ansetts vara, att det icke vore försvarligt att ha heltidsanställda justerare

å andra platser än där dessa kunde beräknas få full sysselsättning.

Det nuvarande Uppsala distrikt har sålunda ansetts kunna betjänas från

Ystads distrikt från Malmö, Karlshamns distrikt från Kristianstad och

Östersunds distrikt från Sundsvall. För andra distrikt såsom Nässjö har

däremot det skäl bortfallit, som föranlett distriktets tidigare särskiljande från

Jönköping, nämligen att inkomsterna för justeraren i Jönköping eljest blivit

alltför stora, och en sammanslagning vid omorganisationen har därför framstått

som naturlig.

Med hänsyn till den ringa omfattningen av justeringsförrättningar i Visby

distrikt kan den där placerade justeraren icke beräknas erhålla full sysselsättning

och distriktet har icke heller lämpligen kunnat sammanslås med

annat distrikt. Justeraruppdraget därstädes har fördenskull ansetts böra få

karaktär av bisyssla, som ersättes med efter arbetsmängden avpassat arvode.

Jämväl på andra mer avsides belägna platser, där tillgång på tekniker finnes,

exempelvis Kiruna, torde kunna övervägas att låta justeringsverksaniheten

handhas av en arvodesanställd justerare. Härigenom skulle ortens befolkning

få närmare till och oftare kunna träffa justeraren än om den ordinarie

justeraren i distriktet skulle sköta justeringen. Både statsverkets och,

vid kallelseresor, sökandens kostnader för justerarens resor skulle härigenom

bli mindre samtidigt som den ordinarie justerarens arbetstid bättre skulle

kunna utnyttjas än som sker vid långa, tidsödande resor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

Översikt över den nya organisationen.

15

Grupp

Överjust.

stationerings-

ort

Justerares

stationerings-

ort

över-

just.

Antal

just.

bitr.

just.

I

Stockholm

a)

4

Eskilstuna......

1

1

Örebro.........

1

Västerås........

1

Falun..........

1

Gävle.........

1

Visby ..........

(arv.)

II

Jönköping

i

1

Norrköping.....

1

Växjö..........

1

Kalmar ........

1

III

Malmö

i

3

Kristianstad ....

1

i

Hälsingborg.....

1

Halmstad ......

1

IV

Göteborg

i

i

Uddevalla.....

1

Borås...........

1

Skövde .........

1

Karlstad........

1

V

Sundsvall

i

i

Umeå..........

1

Luleå...........

1

Kiruna.........

(arv.)

En översikt över den föreslagna lokala organisationen lämnas här ovan.

Den nya organisationen skulle alltså enligt det framlagda förslaget komma

att omfatta 5 över juster are, 17 justerare, 1 eller 2 justerare anställda

mot arvode samt 12 biträdande justerare. Till jämförelse må nämnas, att

den nuvarande organisationen består av 28 justerare samt 7 biträdande

justerare. överjusteraren i Stockholm är avsedd att ersätta den nuvarande

föreståndaren för handelsjusteringsavdelningen i MJV.

Utredningsmännen framhålla beträffande de biträdande justerarna, att

de inom den nya organisationen delvis skulle komma att ersätta nuvarande

justerare. Behovet inom mera arbetstyngda distrikt av biträdande justerare

kunde måhända visa sig större än vad i det nu framlagda organisationsförslaget

förutsatts. Det syntes emellertid icke kunna ifrågakomma att för

närvarande beräkna ett större antal än här upptagits. En omflyttning mellan

distriktsgrupperna torde vid behov i första hand böra prövas, även om

det totala antalet biträdande justerare inom organisationen icke borde anses

vara låst. I princip torde det böra ankomma på MJV att inom ramen

av tillgängliga medel anställa erforderligt antal biträdande justerare ävensom

att fördela dessa till tjänstgöring inom de olika distriktsgrupperna.

Utredningen har om behovet av annan arbetshjälp framhållit följande.

Justerarna ha i många fall visat sig ha behov av ytterligare arbetshjälp,

t. ex. för telefonpassning, mottagning och utlämning av justeringsgods

under justerarens förrättningsresor, för uppackning in. m. Hittills ha justerarna

i viss omfattning anlitat sina familjemedlemmar eller annan ar
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

betshjälp för dylikt arbetes utförande. Inom den nya organisationen torde

det närmast böra ankomma på MJV att bestämma om och i vilken utsträckning

justerare böra ha tillgång till särskilt arbetsbiträde. Utredningsmännen

vilja understryka, att kostnaderna härför måste hållas inom en relativt

snäv ram, även när dessa kostnader skola bestridas av staten. Behovet av

dylik arbetskraft torde dock väsentligen kunna tillgodoses utan anställande

av nya arbetskrafter, i den mån justeringsverkstäderna erhålla lokal

anknytning till annan statlig myndighet.

Yttranden. Statskontoret har framhållit, att den av utredningsmännen

föreslagna distriktsindelningen visserligen vore uppgjord med avsikt att

fördela arbetsbelastningen distrikten emellan på sådant sätt, att justeraren

inom sitt distrikt genomsnittligt under året skulle erhålla full sysselsättning

under normal arbetstid, men att utredningen icke helt hade kunnat

eliminera verkningarna av de säsongmässiga variationerna i fråga om

arbetsbördan.

Mynt- och jnsteringsverket har i sitt utlåtande anfört, att verket funnit

den av utredningsmännen föreslagna lokala organisationen vara väl avvägd.

Verket förutsatte dock, att om det efter en viss tids erfarenhet skulle

visa sig lämpligt med en ändring av distriktsgrupper, distrikt, antalet

justerare eller biträdande justerare, detta relativt lätt skulle kunna genomföras.

Statens lönenämnd har ifrågasatt, huruvida den av utredningen föreslagna

distriktsindelningen nödvändiggjorde en uppdelning av distrikten

i grupper under ledning av en särskild högre befattningshavare. Det syntes

nämligen lönenämnden, som om MJV borde kunna omedelbart utöva ledningen

och tillsynen över justerarnas arbete, varför det kunde övervägas

att ersätta dessa befattningar med justerartjänster.

Kommerskollegium har ifrågasatt, om det icke med hänsyn till de stora

avstånden i Norrland vore ändamålsenligt att inrätta flera och mindre justerardistrikt

i denna landsända, möjligen med deltidsanställda justerare. Den

tids- och kostnadsvinst, som minskningen av resor skulle medföra, samt

den förbättrade servicen för affärsmännen skulle måhända uppväga kostnaderna

för ett ökat antal distrikt. Kollegium, som för sin del icke ansett

sig kunna avgöra om behov förelåge av en särskild justerare i Ystad, hemställer

vidare att vederbörlig hänsyn måtte tagas till av Skånes handelskammare

framfört önskemål om bibehållande av justerarbefattningen därstädes.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län har ifrågasatt lämpligheten av att

indraga justerarbefattningen i Ystad.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har tillstyrkt den föreslagna

distriktsorganisationen av justeringsväsendet.

Föreningen statens justerare av mått och vikt har förordat vissa jämkningar

i den föreslagna organisationen och därvid anfört bl. a. följande.

Justeraren i Ystads distrikt borde bibehållas. Distriktet torde dock utfyllas

med södra delen av Kristianstads län (innefattande huvudorterna

Simrishamn, Tomelilla och Brösarp). Hälsingborgs distrikt borde utökas

med den Hälsingborg närbelägna västra delen av Kristianstads län (med hu
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 190.

17

vudorterna Ängelholm, Båstad, Åstorp och event. Klippan). Justeraren i

Uppsala distrikt borde jämväl bibehållas, men distriktet torde utfyllas med

bl. a. norra delen av Stockholms län (med huvudorterna Norrtälje, Öregrund

och östhammar). Östersund borde bliva stationeringsort för den biträdande

justeraren i Sundsvalls distrikt.

De av föreningen föreslagna jämkningarna skulle medföra en utökning

av personalkåren med en justerare i Ystad och en i Uppsala. Denna utökning

skulle dock motvägas av en minskning med tre biträdande justerare,

nämligen i envar av städerna Malmö, Kristianstad samt Stockholm.

Departementschefen. Med den av mig förordade anställningsformen för

justerarna bortfaller behovet av en distriktsindelning, som åsyftar att erhålla

en skälig avvägning av justerarnas inkomster. Även för den nya organisationens

vidkommande synes behov dock föreligga av en gränsdragning

beträffande de olika justerarnas verksamhetsområden. Denna gränsdragning

hör ske så, att justeraren blir i möjligaste mån lätt tillgänglig för allmänheten.

Ur organisatorisk synpunkt är det önskvärt, att man erhåller en

utjämning av arbetet de olika distrikten emellan dels för att om möjligt

samtliga justerare skola kunna få en genomsnittligt sett under året normal

arbetstid, dels ock för att lönerna icke skola behöva differentieras med hänsyn

till arbetets omfattning. Utredningsmännens förslag om ett sammanförande

av nuvarande distrikt till distriktsgrupper, inom vilka gränserna

mellan olika justerares arbetsområden icke behöva vara fastlåsta på samma

sätt som nu, torde kunna underlätta en utjämning av arbetet, samtidigt som

man därigenom även skulle erhålla en ur arbetssynpunkt effektivare organisation.

Lönenämnden har ifrågasatt behovet av denna gruppindelning, då

organisationen icke synts större än att mynt- och justeringsverket borde

kunna omedelbart utöva ledningen. Det kan medges, att denna gruppindelning

icke är oundgängligen nödvändig, men den synes mig dock utgöra ett

lämpligt komplement till distriktsorganisationen, ägnad att giva en ökad

smidighet åt verksamheten. De föreslagna överjusterartjänsterna äro avsedda

att placeras å orter med sådana industrier att särskilt'' kvalificerad

personal erfordras för justeringsverksamheten. Med beaktande härav och

av önskvärdheten att inom organisationen ha några befordringstjänster,

som verka stimulerande för hela verksamheten, har jag ansett övervägande

skäl tala för utredningsmännens förslag beträffande gruppindelningen

och den därav betingade differentieringen av tjänsterna.

Den av utredningsmännen till sina grundlinjer angivna lokala organisationen,

som jämväl förordats av mynt- och justeringsverket, synes mig i

stort sett lämpligt avvägd och jag tillstyrker att utredningens förslag i detta

hänseende lägges till grund för kostnadsberäkningarna för organisationen.

Såsom utredningsmännen framhållit torde det framdeles böra ankomma på

mynt- och justeringsverket att besluta om stationeringsorter för befattningshavarna

inom organisationen samt om gränserna vid den distriktsindelning,

som skulle ifrågakomma. Av vissa remissmyndigheter härulinnan

2 liihantj till riksdagens protokoll /.9M. / samt. Nr 190.

opaginerad Kontrollera mot PDF

L8

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

anförda synpunkter torde därvid böra övervägas. Antalet befattningshavare

i tjänsteställning över de vanliga justerarna och stationeringsorter för dem

böra dock bestämmas i förevarande sammanhang. Jag kan för min del tillstyrka,

att antalet sådana befattningshavare i enlighet med utredningens

förslag fastställes — om man bortser från den i Stockholm hos mynt- och

justeringsverket anställde befattningshavaren med delvis motsvarande funktioner

— till fyra och att de placeras i Jönköping, Malmö, Göteborg och

Sundsvall.

Såsom utredningsmännen framhållit torde, för ett bättre betjänande av

allmänheten, justerarna böra hålla mottagning å olika platser inom distrikten

genom anordnande av ett utökat antal s. k. obligatoriska resor. Fastställandet

av mottagningsorterna torde böra ankomma på mynt- och justeringsverkel.

Vad utredningen anfört beträffande de biträdande justerarna och särskild

arbetshjälp åt justerarna inom den nya organisationen föranleder icke erinran

från min sida. I mynt- och justeringsverkets befogenheter bör givetvis

ingå att bestämma fördelningen av de biträdande justerarna å de olika

distrikten och distriktsgrupperna.

3. Löneställning in. m.

Utredningsmännen ha vid bedömande av frågan vilken löneställning som

skäligen borde tillkomma justerarna ansett det vara av betydelse att klarlägga

storleken av de inkomster av tjänsten, som med det hittillsvarande

ersättningssystemet tillkommit dem. Utredningen, som i sitt betänkande,

till vilket jag här får hänvisa, lämnat material till belysning härav, har

konstaterat, att under åren 1944—1946 nettoinkomsterna för år för flertalet

av justerarna uppgått till eller överstigit 9 000 kr., medan nettoinkomsterna

under periodens sista år (1946) för flertalet justerare legat över

10 000 kr.; för ett betydande antal hade inkomsten för sistnämnda år dock

fortfarande stannat vid ett lägre belopp.

Justerarnas hittillsvarande inkomster av tjänsten kunde dock icke i och

för sig enligt utredningsmännens mening anses vara utslagsgivande för

den blivande lönegradsplaceringen, även om dessa inkomster måste anses

giva en viss vägledning. De allmänna grunder för löneavvägningen, som

tillämpats i fråga om andra statens befattningshavare, borde följas jämväl

i fråga om justerarna. Lönegradsplaceringen för justerare borde sålunda

bedömas med utgångspunkt från arbetets art och de tekniska och övriga

kvalifikationer, som uppställts för anställning såsom justerare under beaktande

av löneställningen för andra statliga anställningshavare med jämförliga

arbetsuppgifter och kvalifikationer.

Efter övervägande av de olika omständigheter, som böra inverka på lönegradsplaceringen,

ha utredningsmännen kommit till uppfattningen att en

placering av justerarna i annan lönegrad än 23 eller 24 å löneplan 1 av

statens allmänna avlöningsreglemente icke torde kunna ifrågakomma. Med

opaginerad Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

beaktande särskilt av de krav, som de moderna maskinella vägnings- och

mätningsredskapen ställa på justerarnas tekniska kunnande, och av det

förhållandet, att befattning som justerare för det övervägande flertalet befattningshavare

inom organisationen torde bli sluttjänst, ha utredningsmännen

funnit övervägande skäl tala för en placering i 24 lönegraden. I

vart fall under nuvarande förhållanden skulle det enligt utredningsmännens

uppfattning bli svårt att med en placering i 23 lönegraden förvärva

och behålla justerare med önskvärda kvalifikationer.

Utredningen erinrar om att bilbesiktningsmännen, som nyligen vunnit

anställning såsom statstjänstemän och i viss utsträckning hade likartade

arbetsuppgifter och kvalifikationer, inplacerats i en lönegrad högre än här

förordats för justerarna. Utredningsmännen framhålla dock att denna löneställning

speciellt motiverats med den examinationsskyldighet av körkortsaspiranter,

som ålåge besiktningsmännen, och uttryckligen angivits icke

skola medföra några konsekvenser i fråga om annan tekniskt utbildad personal.

Beträffande över justerarnas arbetsuppgifter och löneställning har utredningen

framhållit bl. a. följande.

De skola vara chefer för distriktsgrupperna och under MJV ansvariga

för arbetets behöriga gång inom sin grupp. Överjusteraren skall själv tilllika

förestå det distrikt inom gruppen, där göromålens art bl. a. på grund

av redskapens mera invecklade beskaffenhet kräver större kvalifikationer.

Han skall vidare följa underställda justerares verksamhet och vid behov

lämna dem råd och anvisningar samt på annat sätt verka för enhetlighet

i gruppens verksamhet.

Överjusteraren skall ytterligare vidtaga de omedelbara åtgärder, som erfordras

vid förfall för någon befattningshavare, som är underställd honom.

Han skall sålunda, därest ordinarie justeraren blir förhindrad uppehålla

tjänsten, göra anmälan härom till chefsmyndigheten och vid behov utse

ersättare att utföra arbetet, intill dess chefsmyndigheten hinner förordna

vikarie. Avgivande av yttranden och verkställande av utredningar, som

anbefallas av MJV eller annan myndighet, torde jämväl i regel böra ankomma

på överjusterare.

Det mera kvalificerade arbete och större ansvar, som sålunda skulle

åvila överjusteraren, motiverar enligt utredningsmännens mening att han

placeras i högre lönegrad än justerare, lämpligen två lönegrader högre, eller

sålunda i 26 lönegraden.

Vad därefter gäller löneställningen för de biträdande justerarna erinrar

utredningen om att 1944 års personalutredning i ett nyligen framlagt

betänkande avgivit förslag i fråga om reglering av anställningsförhållandena

för viss personal med teknisk utbildning m. fl.1 Justerarkåren, till vilken

f. n. hörde flera civilingenjörer, torde framdeles enligt utredningen

främst komma att rekryteras av läroverksingenjörer, varför personalutredningens

förslag till reglering av läroverksingenjörernas anställningsförhållanden,

därest detsamma godkändes av statsmakterna, kunde komma

att bli tillämpligt å de biträdande justerarna. Utredningsmännen fram
1

Statens offentliga utredningar 1947: 58.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

hålla, att även om förenämnda förslag till reglerad befordringsgång för

läroverksingenjörer icke skulle komma att fastställas, torde förslaget jämte

de synpunkter, som framkommit vid remissbehandlingen därav, kunna

tjäna till viss ledning för den lönesättning, som i sådant fall finge ankomma

på MJV att tillämpa.

I avvaktan på närmare erfarenhet ha tjänstemännen i den nya organisationen

ansetts lämpligen böra tillsvidare placeras såsom extra ordinarie

tjänstemän.

MJV:s uppgifter inom den nya organisationen torde enligt utredningens

uppfattning böra i stort sett förbli desamma som nu. Vissa förändringar

komme dock att inträda. En del av verkets nuvarande uppgifter torde således

komma att överflyttas å överjusterarna. I egenskap av chefsmyndighet

borde verket äga tillsätta både justerare och biträdande justerare, medan

däremot överjusterarna med hänsyn till deras ställning inom organisationen

torde böra tillsättas av Kungl. Maj :t.

Personalens avlöningar och reseersättningar m. in. finner utredningen

böra utbetalas direkt från chefsmyndigheten på grundval av uppgifter, soip

lämnas av överjusterarna.

Den föreslagna löneställningen för överjusterarna har synts utredningsmännen

böra medföra en jämkning av lönegradsplaceringen för föreståndaren

för justeringsverkstaden vid MJV, vilken förutom vissa uppgifter som

överjusterare hade ställning som ledare av utbildningen av aspiranter och

biträdande justerare i fråga om justering av handelsredskap. Denne syntes

böra erhålla en högre lönegradsplacering än den nuvarande, Ca 24, därvid

utredningsmännen funnit vissa skäl tala för placering i samma lönegrad

som överjusterarna.

Yttranden. Statskontoret har anfört, att, därest omorganisationsförslaget

ansåges böra genomföras i sina huvuddrag, de föreslagna löneställningarna

för justerare och överjusterare icke kunde accepteras av statskontoret.

Ämbetsverket har gjort jämförelser med löneställning och kompetenskrav

för vissa andra befattningshavargrupper, nämligen dels tre kontrollstationsföreståndare

vid det nautiska kontrollväsendet — vilka f. n.vore placerade i

lönegrad Ce 24 och av sjökarteverket föreslagits uppflyttade till 26 lönegraden,

vilket dock i årets statsverksproposition avstyrkts av föredragande departementschefen

— dels inom försvarsväsendet anställda kontrollingenjörer

med lägre teoretisk kompetens (merendels placerade i 22 lönegraden),

dels ock tullverkets kammarskrivare (i lönegrad Ca 20). Statskontoret har

för sin del kommit till att justerarna icke borde placeras högre än tullverkets

kammarskrivare och överjusterarna — eller som de hellre torde benämnas,

förste justerarna — två lönegrader högre, eller i 22 lönegraden. Under

sådana förhållanden erfordrades icke jämkningar i lönegradsplaceringen

för någon tjänsteman hos MJV.

Mynt- och justeringsverket har förklarat sig helt ansluta sig till utredningsmännens

synpunkter i fråga om löneställningen för justerare och över
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

justerare. Verket ville kraftigt understryka, att med hänsyn till kompetenskrav

och justerarnas självständiga och många gånger ansvarsfulla arbete

lägre lönegrad än 24 respektive 26 å löneplan 1, statens allmänna avlöningsreglemente,

ej kunde komma i fråga. Verket förutsatte att tjänsterna efter

något års prövotid, då organisationen fått en slutgiltig form, överfördes på

ordinarie stat. Beträffande lönegradsplaceringen för föreståndaren för justeringsverkstaden

har verket ansett starka skäl tala för en inplacering i

samma lönegrad som för överjusterarna.

Statens lönenämnd, som enligt vad förut nämnts ifrågasatt nödvändigheten

av de föreslagna distriktsgrupperna, har förklarat, att nämnden i och

för sig icke funnit anledning till erinran mot den förordade löneställningen

— Ce 26 — för överjusterarna. Lönenäinnden har även ansett sig böra godtaga

utredningsmännens förslag, att justerarna inplaceras i Ce 24. Vidkommande

löneställningen för de biträdande justerarna har nämnden erinrat

om att förslaget om reglering av befordringsgången för ingenjör spersonalen

enligt vad i statsverkspropositionen meddelats icke komme att föreläggas

1948 års riksdag. I utlåtande den 21 november 1947 över personalutredningens

betänkande hade lönenämnden förordat, att den automatiska befordringsgången

icke borde utsträckas längre än till 19 lönegraden och ej till

Ce 21, som utredningen föreslagit.

Föreningen statens justerare av mått och vikt har framhållit bl. a. följande.

De i gällande justeringstaxa stadgade justeringsavgifterna ha icke undergått

någon höjning trots ökade tjänste- och levnadskostnader för justerarna.

Den fr. o. m. kalenderåret 1944 med vissa undantag till justerarna utgående

s. k. återbäringen, som förbättrats fr. o. m. kalenderåret 1947, är icke av den

storlek, att justerarna härigenom fått kompensation för stegrade tjänsteoch

levnadskostnader i likhet med vad statstjänstemännen i allmänhet erhållit.

Vid bedömningen av justerarnas tjänsteinkomster borde icke bortses

från detta förhållande. Enligt föreningens mening har utredningen icke tillräckligt

beaktat den omständigheten, att justerarna förutom sitt tekniska

arbete ha att utöva tillsyn å efterlevnaden av gällande föreskrifter angående

justeringen av mätnings- och vägningsredskap. Utövandet av denna övervakning

ställer stora krav på justerarnas kunnande och omdöme. Med hänsyn

bl. a. härtill har föreningen ansett det skäligt med en placering av justerarna

i 25 lönegraden, Saar. De uppgifter, som komma att åvila överjusterarna,

anser föreningen motivera en lönegradsplacering för dessa befattningshavare

tre lönegrader över justerarna, eller i Ce 28. Denna lönegradsskillnad

skulle göra justerarbanan mera lockande och ge en bättre garanti

för att överjusterartjänsterna besättas av de mest kvalificerade justerarna.

Departementschefen. Enligt utredningens förslag skulle justerarna i allmänhet,

tillhopa sjutton stycken, med hänsyn bl. a. till arbetets art och de

tekniska och andra kvalifikationer, som uppställts för justeraranställning,

erhålla extra ordinarie anställning med en inplacering i lönegraden Ce 24.

De föreslagna överjusterarna, vilka inberäknat föreståndaren för mynt- och

justeringsvcrkcts handelsjusteringsavdelning uppgå till fem, skulle hänföras

till lönegraden Ce 26. Därjämte skulle såsom rekryteringspersonal finnas

tolv biträdande justerare, för vilkas avlönande av 1944 års personalut
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

redning framlagt förslag i fråga om reglering av anställningsförhållandena

för viss personal med teknisk utbildning m. fl. skulle tjäna till viss ledning.

Av remissmyndigheterna har statskontoret ifrågasatt en lägre löneställning

för justerare och överjusterare än den sålunda föreslagna, medan justerarföreningen

ansett justerarna böra placeras en lönegrad och överjusterarna

två lönegrader högre än enligt förslaget.

För min del anser jag i likhet med lönenämnden utredningsmännens förslag

till lönegradsplaceringar för justerare och överjusterare innebära en

rimlig avvägning och kan sålunda tillstyrka förslaget. I anslutning till statskontorets

uttalande torde dock de sistnämnda befattningshavarna böra benämnas

förste justerare. Vad därefter angår de biträdande justerarna torde,

i avvaktan på prövningen av personalutredningens förslag i fråga om lönesättning

för den statsanställda tekniska personalen, detta förslag med beaktande

av vad lönenämnden i sitt remissutlåtande häröver anfört i förevarande

hänseende kunna läggas till grund för anslagsberäkningen.

De befattningshavare, vilka å vissa orter skulle ha justerarverksamheten

som bisyssla, torde böra erhålla efter arbetsmängden avpassade arvoden,

vilka böra efter förslag av mynt- och justeringsverket fastställas av Kungl.

Maj :t.

4. Effektivisering av vågkontrollen.

Utredningsmännen ha ansett, att man genom bl. a. rationaliseringar i justerarnas

verksamhet skulle kunna bereda erforderligt utrymme för dem

att utöva viss inspektion av handelsvågar, varigenom skulle erhållas en

välbehövlig effektivisering av vågkontrollen. Såsom bakgrund till förslaget

har utredningen anfört i huvudsak följande.

Frågan om vågars omjustering har tidigare varit föremål för övervägande

vid ett flertal tillfällen men bär icke fått någon tillfredsställande lösning.

De sakkunniga, som utarbetat förslaget till 1934 års lag om mått och

vikt, hade ifrågasatt införande av en periodisk omjusteringsplikt även för

vågar. Denna omjustering skulle dock icke anförtros åt justerarna utan

skulle under MJV:s ledning handhas av särskilda tjänstemän. Kostnaderna

för förfarandet skulle täckas genom avgifter för vågars omjustering.

I propositionen (nr 97/1934) i anledning av sakkunnigförslaget förklarade

chefen för finansdepartementet bl. a., att en föreskrift om periodisk

omjustering av vågar skulle bli förenad med åtskilliga olägenheter, i synnerhet

i betraktande av den betydande organisation som för upprätthållande

av en sådan föreskrift ansetts erforderlig. Departementschefen ansåg,

att nödig kontroll över vågarna huvudsakligen skulle kunna utövas genom

polismyndigheterna. Detta förslag godtogs av riksdagen.

Någon väsentlig förbättring i butiksvågarnas tillstånd efter tidpunkten

för de sakkunnigas förslag har, enligt MJV:s erfarenheter, icke kunnat förmärkas.

Däremot har en viss förbättring inträtt beträffande decimal- och

skjutviktsvågar med en maximikapacitet överstigande 20 kilogram. För

dessa liksom för övriga vågar är icke någon omjusteringsplikt föreskriven.

Enligt kungörelsen den 22 juni 1934 med vissa bestämmelser angående

mätning och vägning (nr 367) skola justerade vikter finnas att tillgå för

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

kontroll av vågarnas riktighet. I anledning av framställningar från bl. a.

Sveriges köpmannaförbund om lättnad i bestämmelserna om skyldighet att

tillhandahålla vikter för kontroll, har genom kungörelsen den 30 oktober

1936 (nr 566) föreskrivits, att såvitt angår våg med kapacitet överstigande

20 kilogram, kontrollvikter vore erforderliga först efter utgången av september

månad tredje kalenderåret efter det, varunder vågen senast justerats

(nyjusterats eller omjusterats). Denna bestämmelse har medfört, att

ett mycket stort antal decimal- och skjutviktsvågar omjusterats inom en

treårsperiod, varför i praktiken den av de sakkunniga föreslagna omjusteringen

av vågar i viss utsträckning genomförts.

Enligt utredningsmännens mening kunde det behov av periodisk granskning

av vågar, som föranlett nyssnämnda sakkunnigförslag, vid den föreslagna

omorganisationen i någon mån tillgodoses i form av en inspektionsskyldighet,

som ålades justerarna av MJV. Möjlighet att ålägga justerarna

sådan inspektionsskyldighet finge MJV, i motsats till vad nu gällde, om

justerarna vid en nyorganisation placerades såsom statstjänstemän. Någon

ändring i gällande föreskrifter behövde icke företagas för genomförande

av en sådan inspektionsskyldighet. Utredningsmännen ha framhållit, att de

skäl, som föranledde departementschefen att i nyssnämnda proposition

avböja förslaget angående omjusteringsplikt för vågar och anställande av

särskilda tjänstemän för omjusteringens verkställande, icke kunde åberopas

mot en så blygsam anordning som den nu föreslagna, vilken icke torde

medföra andra direkta utgifter än kostnaderna för resor och traktamenten,

sammanlagt beräknade till i runt tal 50 000 kr.

Det närmare utformandet av våginspektionen borde enligt utredningen

överlåtas åt MJV. Utredningen har bl. a. anfört följande synpunkter härpå.

Justerarna böra i främsta rummet förrätta våginspektionen i samband

med andra förrättningsresor. Trots detta torde det dock bli nödvändigt att

göra särskilda resor för våginspektionen. De särskilda inspektionsresorna

böra förläggas å tider, när annat justeringsarbete är mindre trängande.

Därest vid våginspektion våginnehavare framställer begäran om omjustering

av våg, torde justeraren böra vara oförhindrad att förrätta sådan omjustering.

Våginnehavaren har därvid att erlägga vederbörlig omjusteringsavgift,

men däremot icke rese- eller traktamentsersättning åt justeraren.

En i samband med våginspektionen utförd omjustering innebär vanligen

icke något extra besvär för justeraren, enär undersökningen av vågen är

densamma vid såväl omjustering som inspektion. För våginnehavarens del

torde denna möjlighet att i samband med inspektion erhålla omjustering

innebära en avsevärd fördel med hänsyn till att justeraren kommer till platsen

och således fraktkostnader för vågen inbesparas. Såsom en direkt vinst

av våginspektionen torde följa, att antalet frivilligt utförda omjusteringar

av vågar kommer alt öka även inom de vågkategorier, vilka numera sällan

bliva föremål för omjustering på grund av de besvär och de kostnader, som

orsakas av vågarnas transport.

Yttranden. Mynt- och justeringsverket finner det vara en fördel hos förslaget,

att justerarna erhålla tillfälle att företaga en av verket sedan länge

önskad sakkunnig vågkontroll.

Kommerskollegium har — under erinran att handelskammaren i .lön
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

köping framhållit, att den av 1931 års sakkunniga avsedda effektiviseringen

av vågkontrollen icke tillnärmelsevis komme att ernås genom den föreslagna

inspektionen och att enligt dess mening en periodisk omjustering

av vågar vore väl befogad — ansett sig för sin del kunna biträda utredningsmännens

förslag om effektivisering av vågkontrollen, i den mån denna

verksamhet kunde inordnas inom ramen för den föreslagna organisationen.

Den ifrågasatta inspektionsskyldigheten borde icke heller framdeles få föranleda

ökade anslagskrav för justeringsverksamhetens del.

Departementschefen. Utredningsmännen ha eftersträvat att genom justerarna

få till stånd en effektivare tillsyn å efterlevnaden av gällande bestämmelser

angående mätnings- och vägningsredskap. Möjligheter härtill skulle

erhållas genom deras anställande såsom helavlönade statstjänstemän och i

samband därmed genomförda rationaliseringar i deras arbete. I främsta

rummet har utredningen åsyftat en effektivisering av vågkontrollen. Det

torde icke kunna förnekas, att en sådan våginspektion skulle för mycket

begränsade kostnader medföra betydande fördelar. Jag kan för egen del tillstyrka

utredningens förslag härutinnan, men utgår därvid ifrån att utgifterna

för denna inspektionsverksamhet tills vidare hålla sig inom den angivna

kostnadsramen och sålunda icke -— utan en förnyad prövning rörande omfattningen

av inspektionsverksamheten — föranleda ökade anslagskrav för

justeringsväsendets del.

Det sätt varpå inspektionsverksamheten skulle utövas enligt utredningsmännens

förslag föranleder icke heller någon erinran från min sida.

5. Lokaler och utrustning.

Utredningsmännen ha framhållit, att justerarna hittills haft att själva anskaffa

erforderliga verkstadslokaler men att efter den föreslagna

omorganisationen staten i princip hade att upplåta passande verkstäder.

Justerarna kunde däremot enligt utredningens mening i allmänhet icke

göra anspråk på särskild kontorslokal med hänsyn till det begränsade behovet

därav.

Utredningsmännen ha härefter lämnat en översikt över de anspråk, som

kunna och böra ställas å en justerares verkstadslokal, och över möjligheterna

att anskaffa lämpliga verkstadslokaler. Utredningen har särskilt understrukit

vikten av att lokal erhålles i anknytning till andra myndigheters

lokaler och bl. a. anfört följande.

Vid anskaffandet av verkstadslokaler å stationeringsorten bör i främsta

rummet eftersträvas att giva justerarna anknytning till annan statlig myndighet.

Behov härav föreligger särskilt med hänsyn "till att justerarna under

förrättningsresor, som kunna taga flera veckor i anspråk, äro i behov av

biträde då och då med telefonpassning samt mottagning och utlämning av

justeringsgods, alltså göromål, för vilka icke rimligen särskild personal kan

stadigvarande anställas. Statliga myndigheter, som skulle kunna komma i

fråga vid en sådan anknytning, utgöras av vägförvaltningar, lantmätar- och

bilbesiktningsmannaexpeditioner, de lokala tullförvaltningarna samt läns
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190. 10

styrelserna. I allmänhet torde, där detta låter sig göra, en anknytning till

länsstyrelse vara att föredraga. Landsstatsbyggnadernas souterrängvåningar

torde stundom enligt vad för utredningsmännen uppgivits inom byggnadsstyrelsen

kunna lämna nu ej utnyttjade lokaler för inrymmande av justeringslokaler.

Även andra möjligheter för lokalanskaffning för justerarna torde böra

undersökas. Med hänsyn till det värde det får anses ha för en ort att en

justerare är fast stationerad å orten kunna kommuner i vissa fall tänkas

vara villiga att ställa lämpligt beläget utrymme till förfogande. Även köpmannasammanslutningar

eller enskilda affärsidkare kunna tänkas vara intresserade

av att på för statsverket förmånliga villkor upplåta lokaler. För

en innehavare av en vågreparationsverkstad kan det sålunda ur ren affärssynpunkt

vara fördelaktigt, att justeraren har sin verksamhet i eller invid

verkstaden. Det kan därför ifrågasättas, om icke på platser, där justerarlokal

icke kan inrymmas i redan befintliga, kronan tillhöriga lokaler och

annan lämplig lokal icke finnes att tillgå, anbud böra av MJV infordras från

verkstäder och dylika om deras villkor för lokalupplåtelse. Det torde icke

vara uteslutet, att justerarna på vissa orter härigenom skulle kunna erhålla

lämpliga lokaler utan kostnad för statsverket. En förutsättning för att avtal

av nu angivet innehåll skall träffas måste givetvis vara, att anbuden

infordras genom offentligt förfarande och att de lokala förhållandena m. in.

äro sådana, att justerarna prövas kunna arbeta fullt objektivt och att reparationsverksamheten

inom branschen icke härigenom erhåller en sakligt

sett otillfredsställande inriktning.

Justeringslokalerna utanför stationeringsorten ha hittills som regel varit

av sämre beskaffenhet, bl. a. som följd av att justerarna sökt minska sina

omkostnader för att få ökat ekonomiskt utbyte av verksamheten. Anskaffningen

av sådana tillfälliga lokaler försvåras dels av att lokalerna utnyttjas

endast under förhållandevis kort tid av året och följaktligen lika litet som

hittills böra förhyras för helt år, dels och av att de justeringsredskap och

det justeringsgods, som skola inrymmas i lokalen, äro mycket skrymmande.

Då det, såsom redan nämnts, torde vara en betydande förmån för en ort

att få justeraren till platsen på grund av att justeringskostnaderna härigenom

bli lägre, torde man emellertid böra räkna med att tillfälliga justeringslokaler

fritt upplåtas antingen av kommunala myndigheter inom brandstation,

kommunalhus, garage eller annan lokal, eller också av affärssammanslutningar

och enskilda affärsidkare. Därest MJV såsom villkor för att

ort skall besökas vid obligatorisk resa uppställde krav på att justeringslokal

av justeringssökande eller kommunal myndighet tillhandahölles utan

ersättning, skulle lokalanskaffandet väsentligt underlättas.

Även när det gäller tillfälliga lokaler böra möjligheterna att erhålla en

anknytning till statliga myndigheter undersökas. Statliga myndigheter med

tillgång till lämpliga lokalutrymmen finnas dock icke å alla de platser, som

justerarna besöka. Vägförvaltningar, lantmätare, bilbesiktningsmän och tull

böra dock i vissa fall kunna bereda utrymme. De utrymmen, som skolorna

äga i form av slöjdlokaler m. in., böra även kunna tagas i anspråk för justerarnas

räkning. För skolornas del uppstå dock vissa svårigheter genom att

skolorna merendels endast kunna upplåtas under sommarmånaderna samt

ofta tagas i anspråk även för andra uppgifter.

Någon detaljundersökning angående förekomsten av lämpliga fasta och

tillfälliga lokaler har utredningen på frågans nuvarande läge icke företagit.

En sådan undersökning torde i stället få utföras av byggnadsstyrelsen i samråd

med MJV.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

Med hänsyn till svårigheterna i nuvarande läge på hyresmarknaden att

erhålla nya lokaler för justeringsverkstäderna har utredningen ansett det

flerstädes tills vidare vara lämpligast att söka bibehålla gällande kontrakt

för justeringslokalerna. Detta syfte kunde lämpligen uppnås genom att

justerarna i förekommande fall under en övergångsperiod i avvaktan på

slutlig lösning av lokalfrågan erhölle ett omkostnadsbidrag för täckande av

hyreskostnaderna.

Vidare har utredningen uppehållit sig vid frågan om vilken utrustning,

som erfordras för justeringsverksamheten. Härom anföres bl. a.

Den justeringsmateriel, som MJV f. n. håller justerarna med, utgöres

främst av vågar och arbetslikare och betingar vid nu gällande prisläge enligt

verkets uppskattning ett värde av cirka 6 000 kr. per justerare.

Justerarna hålla sig själva med handverktyg samt i flertalet fall med

borr- eller slipmaskiner. Maskinernas art växlar från distrikt till distrikt beroende

på vilket slag av mätnings- och vägningsredskap, som utgör den huvudsakligaste

delen av justeringsgodset inom distriktet. Den arbetsutrustning,

som äges av justerarna, har enligt deras egen uppskattning ett värde

liggande mellan 500—2 000 kr. per justerare. Efter omorganisationen torde

justerarna böra erhålla viss standardutrustning enligt MJV:s bestämmande.

Till frågan om justerarnas utrustning hör även de fasta justeringsverkstädernas

inredning. Med hänsyn till det stora utrymme som justeringsgodset

kräver, vore det önskvärt att justeringslokalerna erhålla en hylfinredning,

lämpad för uppställning av justeringsgods. För hyllinredningen torde

vissa normalbestämmelser böra utarbetas av MJV.

Beträffande justerares behov av tjänstebil ha utredningsmännen

erinrat om att justerarna äro tvungna att förrätta tjänsteresor i

rätt stor utsträckning. Inom varje särskilt av de nuvarande distrikten vore

dessa resor dock i regel icke av den omfattning, att en tjänstebil för varje

justerare vore motiverad. Däremot kunde det enligt utredningens mening

vara praktiskt att inom varje distriktsgrupp ha tillgång till en specialutrustad

tjänstebil, som komme till gemensam användning inom gruppen för

justerings- och våginspektionsresor efter en av överjusteraren uppgjord

plan. Med hänsyn till den återhållsamhet, som hittills inom statsförvaltningen

iakttagits beträffande anskaffning av tjänstebil, och då någon dylik bilanskaffning

icke torde komma i fråga i dagens ekonomiska läge, hade utredningsmännen

icke ansett sig böra framlägga förslag i ämnet, utan hade i

stället förutsatt att justerare, som själva anskaffat bilar, i likhet med vissa

andra inspektionstjänstemannagrupper skulle äga erhålla ersättning för

tjänsteresor med bilar även i fall, då sådan ersättning ej utginge enligt allmänna

resereglementet.

Yttranden. Byggnadsstyrelsen har framhållit, att de av utredningsmännen

beräknade årliga hyreskostnaderna för justerarnas lokaler, 15 000 kr.,

icke torde förslå, enär dessa sannolikt måste förhyras å flertalet av de ifrågasatta

stationeringsorterna. Å justerarnas stationeringsorter syntes man

böra räkna med en lokalkostnad av i medeltal ca 900 kr. och för envar av

de fyra stationeringsorterna för överjusterarna (Stockholm undantaget)

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 190.

1 000 kr. Styrelsen uppskattade därför den sammanlagda årliga hyreskostnaden

till 20 000 kr. Styrelsen har vidare framhållit de stora svårigheter,

som anskaffandet av verkstadslokaler för justerarna kan beräknas innebära,

och har uttalat starka tvivel om möjligheterna att härutinnan vinna kommunernas

eller köpmannasammanslutningars medverkan.

Mynt- och justeringsverket framhåller, att å överjusterarnas stationeringsorter

extra magasinsutrymme vore erforderligt för att förvara vissa relativt

dyrbara redskap, som ej ständigt behövdes i varje distrikt.

Utredningsmännens uppfattning, att justerarna på vissa orter efter offentligt

anbudsförfarande utan kostnad för statsverket skulle hos enskilda företagare

kunna erhålla lämpliga lokaler, har mött gensaga från olika håll.

Mynt- och justeringsverket har i likhet med statens lönenämnd och länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län funnit det icke vara lämpligt, att frågan om

tjänstelokaler för justerarna sammankopplas med eventuella erbjudanden

från enskild näringsidkare eller andra att kostnadsfritt eller på förmånliga

villkor upplåta lokaler. Statsverket borde helt stå för lokalkostnadernas bestridande.

Kommerskollegium har för sin del ansett, att det knappast förelåge

någon fara för att en lokalanskaffning på ifrågasatt sätt skulle medföra

att justerarna skulle bliva beroende av enskilda intressen. Kollegium

har emellertid, med hänsyn till möjligheterna för att påståenden härom

skulle kunna göras, ansett att eu sådan lokalanskaffning borde undvikas.

Departementschefen. I likhet med utredningsmännen vill jag stryka under

angelägenheten av att justerarnas verkstadslokaler förläggas i anslutning

till andra statliga myndigheters lokaler, så att justerare, som är ensam

på sin stationeringsort, vid frånvaro på grund av tjänsteresor m. m. erhåller

tillgång till arbetshjälp för telefonpassning, mottagning och utlämning av

justeringsgods o. d. utan att särskild arbetskraft skall behöva anställas för

ändamålet. Anskaffandet av lämpliga sådana lokaler torde emellertid åtminstone

för närvarande komma att i inånga fall erbjuda stora svårigheter,

varför gällande kontrakt i vissa fall synas böra bibehållas och justerarna erhålla

särskilda bidrag till hyran.

Vad angår den av utredningsmännen framförda tanken att justerarlokaler

skulle efter offentligt anbudsförfarande kunna på för statsverket förmånliga

villkor upplåtas av enskilda rörelseidkare, har jag inga principiella

erinringar mot dylika avtal, som tillgodose såväl det privata som det statliga

intresset, under förutsättning att garantier föreligga, att justeraren i dylika

fall kan arbeta fullt objektivt. Det torde böra ankomma på mynt- och justeringsverket

att pröva i vad mån förutsättningar för dylika anordningar i de

enskilda fallen kunna föreligga, men jag delar den uppfattning, som kommit

till synes i vissa remissutlåtanden, att man i vart fall av psykologiska skäl

bör gå fram med stor försiktighet på detta område.

Vad utredningen anfört i fråga om justerarnas utrustning föranleder icke

någon erinran från min sida.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

Frågan i vad man justerare böra erhålla ersättning enligt särskilda bestämmelser

för användande vid tjänsteresor av egen bil, torde sedermera

få underställas Kungl. Maj :ts prövning.

6. Finansiering och uppbörd.

Utredningsmännen ha erinrat om att justeringsväsendet för närvarande

finansieras av de förrättningsavgifter, som erläggas enligt justeringstaxans

bestämmelser. Den totala uppbörden av justeringsavgifter uppgick under

åren 1944—1946 till respektive 328 086, 371 811 och 434 930 kr.

Avgifterna upptagas av justerarna i samband med verkställande av justeringsförrättning.

Med hänsyn till att särskild avgift enligt ju ster artaxan

upptages för varje justerat redskap, kommer uppbörden att avse ett otal

småposter, som skola i detalj redovisas till och kontrolleras av mynt- och

j usteringsverket.

Utredningsmännen ha diskuterat, huruvida icke samtliga taxeavgifter

skulle kunna slopas. Avgifternas slopande skulle visserligen medföra ett rätt

avsevärt inkomstbortfall för staten men på grund av uppbördsbestyrens försvinnande

skulle för justerarna tid frigöras, som kunde utnyttjas till en

effektivisering av justeringskontrollen. Trots den mycket radikala förenkling,

som ett överförande av kostnaderna för justeringsväsendet på skattebetalarna

skulle innebära, ha utredningsmännen i vart fall i nuvarande

läge icke ansett sig böra förorda en sådan åtgärd. I stället har föreslagits en

sådan omläggning av avgiftsuppbörden, att det stora antalet småposter, som

inflyta vid omjustering av de vanliga handelsredskapen, skulle försvinna

och utbytas mot förhöjda nyjusteringsavgifter. Utredningen har härom anfört

i huvudsak följande.

Förrättningsavgif terna äro i nuvarande organisation avvägda i förhållande

till justerarnas arbete och omkostnader. En sådan avvägning torde icke

vara erforderlig i en organisation, där justeraren placeras såsom statstjänsteman

och staten övertager kostnaderna för verksamheten. Avgifterna i den

nya organisationen torde lämpligare böra bestämmas i syfte att ge statsverket

en inkomst, som täcker samtliga kostnader för justeringsväsendet, utan

att avgiften för varje förrättning i och för sig behöver vara så bestämd att

den ter sig som en skälig ersättning för justerarens arbete vid förrättningen.

Som en ej oväsentlig synpunkt bör i detta sammanhang beaktas, att justeraren

icke i alltför hög grad skall belastas med debitering och uppbörd av förrättningsavgifter

i ett otal småposter.

En avsevärd förenkling av uppbördsbestyret torde kunna vinnas, därest

de omjusteringspliktiga allmänna mätnings- och vägningsredskapen (främst

mätstockar, målkärl, vikter m. fl., i det följande kallade handelsredskap)

befriades från justeringsavgift vid omjustering. Handelsredskapen äro nämligen

vid justeringar i antal absolut övervägande framför antalet övriga

redskap (vågar, mätapparater för våta och torra varor, m. m.). År 1938 justerades

sålunda i hela riket 646 514 st. handelsredskap och 61 510 st. andra

redskap. År 1946 var antalet 460 877 st. resp. 164 139 st. Vid en jämförelse

av nämnda siffror för de båda åren visar det sig att antalet handelsredskap

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

nedgått, under det att antalet övriga redskap stigit. Denna förskjutning torde

till betydande del vara betingad av den utveckling, som inom näringslivet

ägt rum från de enkla handelsredskapen mot automatiska vågar samt mätapparater

för torra och våta varor, men kan även ha påverkats av tillfälliga

materialsvårigheter vid tillverkningen av vikter och enkla målkärl.

Den avgiftsfrihet vid om justering av handelsredskap, som sålunda skulle

kunna ifrågasättas, synes dock endast böra komma i fråga om redskapet

inlämnas till justeringsverkstad.

I samband härmed bör enligt utredningsmännens mening upptagas frågan

om de intäkter, som böra inflyta av justeringsverksamheten, och ståndpunkt

tagas till det tidigare berörda spörsmålet om en allmän revision av

justeringstaxan. För att inkomsterna av justeringsväsendet skulle täcka

samtliga med justeringsväsendet sammanhängande kostnader, inklusive

kostnaderna för den föreslagna våginspektionen, syntes erfordras en mindre

förhöjning av gällande justeringsavgifter, vilka varit oförändrade sedan tillkomsten

år 1936 av nu gällande justeringstaxa, trots under kriget och sedermera

inträffade kostnadsstegringar. Utredningsmännen ha vidare erinrat

om det uppdrag att inkomma med förslag till revidering av samtliga statliga

taxor, som av Kungl. Maj :t den 17 oktober 1947 givits åt statens sakrevision,

och ansett, att en granskning av justeringstaxan och en undersökning

av den lämpligaste avgiftsformen borde i samarbete med statens sakrevision

företagas under år 1948, så att ny taxa kunde träda i kraft samtidigt med

den föreslagna omorganisationen av justeringsväsendet den 1 januari 1949.

Såsom riktlinjer för denna granskning borde enligt utredningsmännens

mening gälla, att en förenkling av justerarnas uppbördsbestyr skulle åstadkommas

genom slopande av omjusteringsavgifterna för de vanliga handelsredskapen

samt att såväl det härigenom uppkommande inkomstbortfallet

som den allmänna kostnadsstegringen för verksamheten och utgifterna för

den i samband med nyorganisationen förordade våginspektionen täcktes genom

en taxehöjning.

Yttranden. Kommerskollegium har erinrat om att skilda meningar rörande

avgiftsuppbörden kommit till uttryck bland de hörda näringsorganisationerna

och framhållit följande.

Sveriges industriförbund hade i likhet med utredningsmännen ansett, att

justeringsverksamheten såsom hittills borde finansieras genom avgifter, medan

däremot fyra handelskamrar och Sveriges köpmannaförbund förordat att

avgifterna för justeringen skulle slopas och kostnaderna i sin helhet övertagas

av det allmänna, bl. a. med den motiveringen, att ifrågavarande verksamhet

tillgodosåge ett allmänt intresse. Kollegium ville för sin del framhålla,

att det ur rättvisesynpunkt icke vore något att erinra mot att avgifterna

påfördes affärsmännen. Ett slopande av avgifterna torde emellertid

medföra eu avsevärd arbetsbesparing. Kollegium ansåge därför att ifrågavarande

kostnader, såsom ett led i de allmänna rationaliseringssträvandena,

borde överföras på det allmänna. Även om eu sådan anordning med hänsyn

till det statsfinansiella läget icke torde vara lämplig f. n. — trots de arbetsbesparingar,

som därigenom skulle vinnas — syntes den dock böra vidtagas,

så snart förhållandena det medgåve.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 190

Den av utredningsmännen föreslagna principen att avgifterna för omjusteringen

av handelsredskap skulle slopas och det härigenom uppkommande

inkomstbortfallet kompenseras genom en höjning av avgifterna för nyjusteringar

hade avstyrkts av Gotlands handelskammare, varjämte handelskamrarna

i Norrköping och Jönköping ifrågasatt lämpligheten därav. Handelskammaren

i Göteborg hade framhållit, att förrän något förslag till ny justeringstaxa

framlagts, det icke vore möjligt att bedöma, vilka verkningar i

kostnadshänseende detta förslag skulle få för näringslivet. Denna tanke hade

även uttalats av industriförbundet, som emellertid framhållit, att alla åtgärder,

som kunde förenkla uppbördsförfarandet, borde uppmärksammas. Skånes

handelskammare slutligen hade funnit det riktigt, att avgifterna för omjustering

slopades. Kollegium delade uppfattningen att, innan uppgifter förelåge

om storleken av de erforderliga höjningarna och utredning företagits

om avgiftsbelastningen vid nuvarande förhållanden och vid genomförande av

förslaget, utredningsmännens förevarande förslag knappast torde kunna

bedömas. I den mån det skulle visa sig, att förslaget kunde genomföras utan

alltför stora kostnadsförskjutningar, torde emellertid en sådan anordning —

i avbidan på fullständigt slopande av justeringsavgifterna — få anses såsom

en välgrundad rationaliseringsåtgärd.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har ifrågasatt, huruvida icke en ytterligare

väsentlig rationalisering skulle kunna åstadkommas genom att helt borttaga

avgifterna för handelsredskaps justering. Härigenom skulle visserligen

uppstå ett ännu större inkomstbortfall för statsverket än om avgiftsbefrielsen

endast hänförde sig till omjuslering av handelsredskap. Såsom kompensation

för det större inkomstbortfallet skulle emellertid kunna tänkas en

höjning av taxan i fråga om andra redskap, något som med hänsyn till

dessa redskaps relativt höga handelspris icke skulle kunna antagas medföra

någon — eller i varje fall icke någon större — prisförhöjning på dessa.

Departementschefen. Utredningsmännen ha funnit angeläget att i möjlig

mån begränsa justerarnas bestyr med uppbörden av förrättningsavgifier.

Efter övervägande av olika möjligheter har utredningen stannat inför en

sådan omläggning av avgiftsuppbörden, att det otal av små inkomstposter,

som nu inflyter för omjustering av de vanliga omjusteringspliktiga

handelsredskapen, bl. a. järnvikter och litermått, skulle försvinna och de!

härigenom uppkommande inkomstbortfallet för statsverket täckas genom

en höjning av vissa andra utgående förrättningsavgifter. Utredningsmännen

erinra, att statens sakrevision erhållit uppdrag att inkomma med förslag till

revidering av vissa statliga taxor i syfte att avgiftsnivån skulle så fastställas,

att uppbörden täckte kostnaden för vederbörande verksamhet. Utredningen

har därför ansett, att översynen av justeringstaxan borde företagas i samarbete

med sakrevisionen och tillgodose både önskemålet om förenklad avgiftsuppbörd

i enlighet med den av utredningen angivna principen och kravet

på täckning av kostnaderna för verksamheten.

I vissa remissutlåtanden har ifrågasatts, att samtliga justeringsavgifter

skulle slopas och kostnaderna för verksamheten således helt täckas av skattemedel.

För egen del anser jag i likhet med utredningsmännen en sådan

åtgärd icke för närvarande kunna ifrågakomma. De riktlinjer för gransk
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

ningen av justeringstaxan, som utredningsmännen uppdragit, tillgodose enligt

min mening på ett rimligt sätt både den statsfinansiella synpunkten

och rationaliseringskravet.

7. Övergångsbestämmelser.

Utredningsmännen ha framhållit, att en övergång till den nya organisationen

under löpande kalenderår torde medföra vissa svårigheter för bestämmande

av justerarnas andel i avgiftsuppbörden och att den nya organisationen

lämpligen borde genomföras vid ett kalenderårsskifte, förslagsvis

den 1 januari 1949. Från och med den dag omorganisationen genomfördes

borde justerarnas rätt till andel i avgiftsuppbörden upphöra. I den

mån de nya befattningarna icke då hunnit tillsättas, borde det ankomma på

MJV att förordna lämpliga personer att tillsvidare uppehålla befattningarna

och hos Kungl. Maj :t utverka bestämmelser om arvoden för tjänsternas

uppehållande. Om och i den mån så befunnes ändamålsenligt för att underlätta

övergången till den nya organisationen torde få uppdragas åt nuvarande

justerare att tillsvidare, dock längst t. o. m. utgången av år 1949,

med bibehållna stationeringsorter och mot arvode samt rese- och traktamentsersättning

för förrättningsresor utöva verksamhet som justerare.

Beträffande vissa speciella övergångsproblem har utredningen anfört i

huvudsak följande.

Befattningshavare, som styrker, att han under ett flertal år haft högre

nettoinkomster av tjänsten än dem han skulle erhålla, om han placerades

i lägsta löneklassen av sin lönegrad, bör kunna efter prövning av Kungl.

Maj :t i varje särskilt fall placeras i högre löneklass.

Omorganisationen medför, att stationeringsorterna komma att dragas in

för några justerare, som alltså bli nödsakade att flytta, om de skola gå

över i den nya organisationen. Det synes utredningen skäligt, att sådana

justerare tillerkännas flyttningsersättning, ehuru de enligt gällande författning

om flyttningsersättning icke äro berättigade därtill. Även andra

fall kunna förekomma, där flyttningsersättning skäligen bör utgå. Det torde

emellertid ankomma på Kungl. Maj :t att besluta härom i varje särskilt

fall.

Vid övergången torde även enligt utredningens mening viss hänsyn böra

tagas till att avgång från justeraruppdraget enligt nu gällande praxis i regel

icke ägt rum förrän vid 70 års ålder. För justerare, vilka vid tidpunkten

för omorganisationen snart uppnå eller redan uppnått den för de nya

tjänsterna gällande pensionsåldern, 65 år, framstår för den skull omorganisationen

som ogynnsam, speciellt i de fall, då justeraren uppbär hel militär

tjänstepension och på grund härav icke kan påräkna någon förbättring

av sina pensionsförmåner efter övergång till den nya organisationen eller

avgång i samband med dess ikraftträdande. I den mån justerarnas krafter

det medgiva, synes för den skull rimligt att frågor om kvarstående i tjänst

efter uppnådda 65 år under en övergångstid behandlas med större tillmötesgående

än eljest inom statsförvaltningen. Beträffande de pensionerade

militärerna erinras vidare, att de vid övergång till tjänstgöring inom

den nya organisationen enligt eljest vid sammanträffande av lön och statspension

tillämpade regler skulle på den fastställda lönen vidkännas av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 190.

drag med hela eller större delen av pensionen, medan de hittills med ograverad

pension uppburit justeringsavgifterna i vanlig ordning. Även om

sistnämnda förhållande framstått såsom något speciellt gynnsamt för justerarna,

synes det utredningsmännen skäligt, att Kungl. Maj :t vid prövning

av löneavdragets storlek övergångsvis beaktar den inträdda förändringen,

så att denna icke leder till en alltför brysk försämring för dessa justerare.

Departementschefen. Såsom utredningsmännen föreslagit torde reformen

böra genomföras vid ett kalenderårsskifte. Då översynen av avgifterna i

justerarnas verksamhet torde vara avslutad i sådan tid, att ny taxa kan

av Kungl. Maj :t fastställas före den 1 januari 1949, synes lämpligt, att tidpunkten

för den nya justeringsorganisationens genomförande bestämmes

till nyssnämnda dag.

I likhet med utredningen anser jag skäligt, att inplacering i högre löneklass

än begynnelselöneklassen må ifrågakomma för de justerare, som

kunna styrka, att de enligt nuvarande ordning under ett flertal år haft nettoinkomster,

som varit högre än de löner de skulle erhålla, om de placerades

i lägsta löneklassen i respektive lönegrader. Vid jämförelsen bör

givetvis beaktas även värdet av pensionsförmånen i statlig tjänst. Placering

i högre löneklass än den högsta för lönegraden gällande torde dock icke

böra förekomma. Här avsedda lönespörsmål torde få avgöras efter prövning

av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall.

Vad utredningen anfört beträffande flyttningsersättning i vissa fall samt

kvarstående i tjänst för justerare, vilka vid tidpunkten för omorganisationens

genomförande snart uppnå eller redan uppnått den för de nya

tjänsterna gällande pensionsåldern, 65 år, och rörande beräkningen under en

övergångstid av löneavdrag för justerare, som uppbär militär tjänstepension,

föranleder i och för sig icke någon erinran från min sida. Frågorna härom

torde dock i de enskilda fallen få underställas Kungl. Maj :ts prövning i

vanlig ordning.

Anslagsfrågor.

För den nya organisationen av justeringsväsendet skulle i anslutning till

vad jag tidigare anfört rörande tidpunkten för omorganisationen medel

böra beräknas å riksstaten för budgetåret 1948/49 endast för andra hälften

av detta budgetår. För ändamålet torde böra uppföras ett avlöningsanslag

och ett omkostnadsanslag, benämnda Statens justerare: Avlöningar,

respektive Statens justerare: Omkostnader.

Med understrykande av att här ifrågavarande anslagsökning under sjunde

huvudtiteln kommer att motsvaras av en höjning på riksstatens inkomstsida

å titeln »Inkomst av myntning och justering» övergår jag härefter till

beräkningen av de olika anslagen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 190.

33

1. Statens justerare: Avlöningar.

Utredningsmännen ha först berört gränsdragningen mellan anslagen till

mynt- och justeringsverket och till statens justerare.

Handelsjusteringsavdelningen vid MJV är nu inordnad under verket.

Föreståndaren för juste ringsverkstaden och ett kanslibiträde äro upptagna

på verkets personalförteckning, och verkstadens omkostnader inklusive lönerna

till tvenne arbetare på verkstaden bestridas helt från verkets anslag

utan ianspråktagande av de vid avdelningen inflytande justeringsavgifterna.

Vidare ingår i MJV :s avlöningspost till övrig icke-ordinarie personal

medel för avlönande av biträdande justerare och justeraraspiranter (för

1947/48 i runt tal 21 000 kr.).

Med hänsyn till de praktiska fördelarna med nuvarande ordning och då

en bokföringsmässig uppdelning av kostnaderna väsentligen skulle vara

av teoretiskt intresse bör handelsjusteringsavdelningen enligt utredningens

mening allt fortfarande kvarbliva inom verkets ram och kostnaderna bestridas

av de medel, som ställts till verkets förfogande för verksamheten i allmänhet.

Avlöningarna till å justeringsverkstaden sysselsatta biträdande

justerare och justeraraspiranter, vilka utgöra en till sitt antal starkt varierande

rekryteringspersonal för hela justeringsväsendet, ha däremot föreslagits

skola utbrytas ur verkets anslag och täckas av medel anvisade för justerarstaten

i övrigt.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal har utredningen

med nu angivna utgångspunkter beräknat på följande sätt.

Avlöningarna till 4 överjusterare uppgå, beräknade (exkl. 12 %) efter

lägsta löneklassen i lönegrad 26, till avrundat 43 000 kr.

Avlöningarna till de 17 justerarna, beräknade (exkl. 12 %) efter lägsta

löneklassen i lönegrad 24, uppgå till avrundat 162 000 kr.

Vad beträffar de biträdande justerarna skulle kostnaderna, därest den

föreslagna befordringsgången för personal med teknisk utbildning godkännes

av riksdagen, komma att uppgå till (exkl. 12 %) avrundat 88 000 kr.

Utredningen förutsätter att överjusterarnas och justerarnas semestrar

uppdelas så, att de biträdande justerarna kunna anlitas som vikarier för

justerare, då sådana behövas, under det att som regel någon justerare inom

gruppen förordnas till överjusterare under dennes semester. Under de biträdande

justerarnas semestrar torde vikarier som regel icke behöva förordnas.

Med denna utgångspunkt bar medelsbehovet för vikariatsersättningar

vid semester och sjukdom beräknats till i runt tal 4 000 kr.

Härjämte torde för löneklassuppflyttningar kunna beräknas ett belopp

av i runt tal 5 000 kr.

Arvoden till justerarna i Visby och Kiruna torde böra utmätas efter göromålens

omfattning. Kostnaderna för ändamålet synas sammanlagt icke behöva

överstiga 3 000 kr.

Posten avlöningar till icke-ordinarie personal skulle sålunda enligt utredningsmännens

förslag uppgå till (43 000 + 162 000 + 88 000 + 4 000 +

f> 1)00 + 3 000 =) 305 000 kr.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1948. t samt. Sr 190.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 190-

Under förutsättning att de arvodesavlönade justerarna icke erhålla rörlig

förhöjning å lönen, skulle avlöningsposten till rörligt tillägg, beräknad

efter 12 procent, upptagas till ett avrundat belopp av 36 000 kr.

I enlighet med det anförda har utredningen för statens justerare beräknat

följande

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till icke-ordinarie tjänstemän ............ kronor 305 000

2. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 36 000

Summa kronor 341 000.

Utredningsmännen anmärka, att hänsyn därvid icke tagits till att befattningshavare,

som innehaft annan statstjänst och på grund härav uppbär

pensionsförmåner, torde få vidkännas avdrag å justerarlönen i anledning

härav. Verkliga avlöningskostnaderna för justerarkåren torde för den

skull bli avsevärt lägre.

Departementschefen. Såsom utredningsmännen påpekat torde handelsjusteringsavdelningen

vid mynt- och justeringsverket allt fortfarande av

praktiska skäl böra kvarbliva inom verkets ram och kostnaderna bestridas

av de medel, som ställas till verkets förfogande för verksamheten i allmänhet.

Avlöningarna till å avdelningen sysselsatta biträdande justerare och

justeraraspiranter torde däremot, såsom utredningen föreslagit, böra utbrytas

ur verkets anslag och täckas av medel anvisade för justerarstaten i

övrigt. Denna anordning torde medföra att verkets avlöningspost till övrig

icke-ordinarie personal, i vilken post för avlönande av biträdande justerare

och justeraraspiranter ingår ett belopp av i runt tal 21 000 kr., icke

behöver tagas i anspråk till sitt fulla belopp. Föreskrift om denna begränsning

av ifrågavarande anslagspost för nästa budgetår torde, enär anslagen

till mynt- och justeringsverket äskats med definitiva belopp i årets statsverksproposition,

böra av Kungl. Maj :t meddelas i samband med utfärdande

av regleringsbrev för verket för nästa budgetår.

Frågan om ändrad löneställning för föreståndaren för handelsjusteringsavdelningen

vid mynt- och justeringsverket torde få upptagas till prövning

i annat sammanhang.

Mot utredningens beräkning av de årliga avlöningskostnaderna för statens

justerare har jag icke annat att erinra än att vid anslagsposternas beräkning

böra beaktas de kostnadsminskningar, som kunna beräknas uppkomma

genom löneavdrag i anledning av de tjänstepensioner, som vissa

justerare uppbära, och den förordade begränsningen av biträdande justerarnas

befordringsgång. Nämnda förhållanden torde med beaktande av de

av mig nyss förordade övergångsanordningarna böra föranleda en nedräkning

med 35 000 kr. av anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie tjänstemän

och med 4 000 kr. av anslagsposten till rörligt tillägg. Vidare bör under

förstnämnda anslagspost inräknas det belopp av 15 000 kr. till kostna
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190-

35

der för tillfälligt arbetsbiträde, som utredningsmännen upptagit under omkostnadsanslaget.

Ifrågavarande anslagspost, som i avvaktan på vidare erfarenheter

bör upptagas förslagsvis, bör sålunda beräknas till 285 000 kr.

för helår och anslagsposten till rörligt tillägg till 32 000 kr.

Med hänsyn till att organisationen är avsedd att träda i kraft den 1

januari 1949 torde anslaget böra halveras. Avlöningsstaten beräknad för

halvt budgetår skulle då få följande utseende.

1. Avlöningar till icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis . . kronor 142 500

2. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 16 000

Summa kronor 158 500.

2, Statens justerare: Omkostnader.

Utredningsmännen ha beträffande omkostnaderna för statens justerare

gjort följande beräkningar.

I omkostnadsstaten torde först upptagas ett belopp av förslagsvis 1 000

kr. för sjukvård m. m.

Vad beträffar kostnaderna för reseersättningar kan framhållas, att kostnaderna

inom samtliga nuvarande distrikt för resor (utom kallelseresor)

för förrättningar utanför stationeringsorten enligt av justerarna lämnade

uppgifter under åren 1944—1946 uppgingo till i runda tal resp. 20 000,

30 000 och 32 500 kr. eller i medeltal per år till ca 27 500 kr. Härtill torde

böra läggas kostnaderna för våginspektionsresor. Med utgångspunkt från

att den tid, justerarna huvudsakligen kunna beräknas vara sysselsatta med

våginspektionsresor, torde kunna uppskattas till ca en månad per år, har

utredningen gjort en överslagskalkyl av kostnaderna för våginspektionen

med hänsyn till kostnaderna för traktamenten åt justerarna och för förhyrning

av bil. Enligt kalkylen skulle kostnaderna komma att uppgå till sammanlagt

omkring 50 000 kr. per år. Sammanlagda kostnaderna för resor

och traktamenten uppskattar utredningen på grund härav till förslagsvis

80 000 kr.

Vad gäller kostnaderna för expenser synes det vara vanskligt att göra

någon beräkning. Kostnaderna för bränsle, lyse och vatten uppskattar utredningen

till 5 000 kr. Kostnaderna för underhåll av arbetsredskap, anskaffande

av förbrukningsartiklar, annonser in. m. ävensom för tjänstetelefon torde

kunna uppskattas till 18 000 kr.

Den materiel, exempelvis vågar och arbetslikare, som justerarna erhålla

från MJV, har icke förnyats sedan lång tid tillbaka. För en successiv nyanskaffning

av materiel torde böra beräknas 2 500 kr. Med ledning av MJV:s

kostnader för underhåll av denna materiel under den gångna tiden kunna

kostnaderna för underhållet av materielen beräknas uppgå till 3 500 kr.,

varmed motsvarande post i MJV:s stat bör nedräknas.

Av vad utredningen tidigare anfört framgår, att kostnaderna för arbetsbiträde

åt överjusterare och justerare bero av möjligheterna att förlägga justcrarverkstaden

i anslutning till annan statlig myndighet. Innan det klargjorts

vilken lösning av lokalfrågan, som kan åstadkommas på olika platser,

är det svårt att bedöma storleken av kostnaderna för arbetsbiträde.

Vissa medel torde dock böra anvisas för bekostande av tillfällig arbetshjälp.

Med ledning av uppgifter, som justerarna lämnat angående sina utgifter

för arbetsbiträden och under beaktande av alt sådant biträde bör anlitas

endast i undantagsfall, torde kostnaderna härför böra uppskattas till om
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Mcij:ts proposition nr 190-

kring 15 000 kr. Utredningsmännen utgå ifrån att i den mån en justerare

av personliga skäl önskar arbetsbiträde utöver vad som normalt kan finnas

nödvändigt, han må på egen bekostnad anskaffa sådan hjälp.

Även om kostnaderna för lokalhyror icke skola ingå i omkostnadsstaten

har en uppskattning av hyreskostnaderna gjorts. Med ledning av uppgifter,

som justerarna lämnat angående sina utgifter för lokalhyror åren 1944,

1945 och 1946, uppgående (exklusive särskild ersättning för bränsle, lyse

och städning) till i runda tal resp. 13 000, 13 100 och 12 400 kr. eller i medeltal

till 12 800 kr., uppskattar utredningen hyreskostnaderna till 15 000

kr., vilket i genomsnitt motsvarar 650 kr. för varje stationeringsort. I nämnda

belopp av 15 000 kr. har inräknats det uppskattade hyresvärdet för ev.

lokal i kronans hus. Kostnaderna för hyra av tjänstelokaler torde, oavsett

om särskilda lokaler förhyras eller upplåtelse sker i kronans hus, böra bestridas

från utgiftspost å statens allmänna fastighetsfond.

Utredningen föreslår i enlighet härmed att för justeringsväsendet fastställes

följande

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård m. in., förslagsvis ........................ kronor 1 000

2. Reseersättningar, förslagsvis ........................ » 80 000

3. Expenser, förslagsvis .............................. » 44 000

Summa kronor 125 000.

Utredningen framhåller, att förutom de årliga kostnaderna för avlöningar

och omkostnader uppkomma kostnader även för organisationens genomförande.

I viss utsträckning torde justeringsverkstäderna kunna utrustas

med vissa inventarier, som finge övertagas från de nuvarande justerarna.

I den mån dessa erbjöde sina inventarier till inlösen, torde det få ankomma

på MJV att pröva, huruvida och till vilket pris de med beaktande av skälig

avskrivningstid borde övertagas. Med hänsyn till att de inventarier, som

övertoges från justerarna, borde ställa sig avsevärt billigare än nya, beräknade

utredningen kostnaderna för maskiner, verktyg m. m. ävensom inredning

av nya justeringslokaler till omkring 20 000 kr.

Byggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande över förslaget ansett den av utredningsmännen

verkställda uppskattningen av hyreskostnaderna vara för låg

och att dessa kostnader med större sannolikhet kunde uppskattas till omkring

20 000 kr.

Departementschefen. Utredningens beräkning av omkostnadsanslaget synes

mig kunna godtagas med den ändring, som följer av att under avlöningsanslaget

beräknats medel till kostnader för tillfälligt arbetsbiträde med

15 000 kr. Det må erinras om att i omkostnadsanslaget ingår ett belopp av

3 500 kr. för underhåll av justerarnas materiel. Kostnaderna för detta underhåll

ha hittills bestritts från mynt- och justeringsverkets omkostnadsanslag,

delposten övriga utgifter: Maskiner och diverse materialier, och ingå

jämväl i det för nästa budgetår beräknade beloppet för delposten, varför en

motsvarande besparing å denna bör uppkomma för senare hälften av budgetåret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 190.

I omkostnadsanslaget för statens justerare torde för nästa budgetår lämpligen

böra inräknas det belopp av 20 000 kr., som av utredningen beräknats

erforderligt för engångskostnader för inventarier och annan utrustning.

För nästa budgetår torde anslaget, med beaktande av att anslagsposterna

för de löpande utgifterna skola halveras, böra upptagas till (500 -f- 40 000

+ 14 500 + 20 000 =) 75 000 kr.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

l:o) godkänna av mig förordade riktlinjer för omorganisation

av justeringsväsendet samt i fråga om bestridande

av kostnaderna för verksamheten;

2:o) fastställa följande personalförteckning för statens

justerare, att tillämpas tills vidare från och med den 1 januari

1949:

Personalförteckning,

Befattning Lönegrad

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 24:

4 förste justerare .............................. Ce 26;

3:o) godkänna följande avlöningsstat för statens justerare,

att tillämpas från och med den 1 januari 1949 tills

vidare:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ....................... kronor 142 500

2. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 16 000

Summa kronor 158 500;

4:o) under sjunde huvudtiteln å riksstaten för budgetåret

1948/49 anvisa

1) till Statens justerare: Avlöningar ett förslagsanslag

av............... ..................... kronor 158 500;

2) till Statens justerare: Omkostnader ett förslagsanslag

av..................................... kronor 75 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ivar Löfqvist.

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 190.

Innehållsförteckning.

Sid.

Inledning ............................................................ 1

Justeramas nuvarande arbetsuppgifter. Distriktsindelning och lönebe
stämmelser

........................................................ 2

Förslag till ny organisation .......................................... 5

1. Anställningsformen för justerarna m. m............................. 5

2. Lokal organisation................................................ 12

3. Löneställning m. m............................................... 18

4. Ef/ektivisering av vågkontrollen ............................ 22

5. Lokaler och utrustning............................................ 24

6. Finansiering och uppbörd.......................................... 28

7. Övergångsbestämmelser ............................................ 31

Anslagsfrågor ........................................................ 32

1. Statens justerare: Avlöningar........................................ 33

2. Statens justerare: Omkostnader...................................... 35

Hemställan........................................................... 37

487380. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedla a1 i texten
  2. SU 1948:136 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av justeringsväsendet m. m. s. 1 i texten