Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet

1948-03-19 · 32 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:194, Med förslag till lag om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194-

1

Nr 194.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet;

given Stockholms slott den 19 mars 194-8.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om inskränkning i rätten att förvärva

jordbruksfastighet.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr lOi.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 194-

Förslag

till

Lag

om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Jordbruksfastighet må ej, där annat icke följer av vad i denna lag stadgas,

genom köp eller byte förvärvas utan tillstånd av den lantbruksnämnd,

inom vars verksamhetsområde fastigheten är belägen.

Bestämmande för fastighets natur av jordbruksfastighet är den för fastigheten

vid tiden för förvärvet gällande taxeringen. Egendom, som vid

denna taxering behandlats såsom en enhet, anses såsom en fastighet.

Erfordras tillstånd för förvärv av fastighet, må ej heller del av fastigheten

eller andel däri förvärvas utan tillstånd; dock erfordras icke tillstånd,

där förvärvet avser sådan del av fastighet, som avstyckats för annat ändamål

än jordbruk eller skogsbruk, eller andel i fastighet, vari förvärvaren

redan är delägare.

2 §•

Tillstånd skall sökas inom tre månader från det fånget skedde.

Sökes icke tillstånd inom nämnda tid eller avslås ansökningen, vare fånget

ogillt.

3 §•

Tillstånd må icke meddelas, om anledning föreligger till antagande att

fastigheten skulle bliva vanskött i sökandens ägo eller att sökanden med

förvärvet huvudsakligen åsyftar att utan nytta för visst jordbruk i orten

tillgodogöra sig skogstillgång, som är behövlig såsom stöd för ortens jordbruk,

eller att bereda sig vinst genom snar avyttring av fastigheten, del av

densamma eller andel däri eller genom bortförande av byggnader, kreatur,

inventarier eller annat som tarvas för fastighetens brukande.

Föreligger ej sådant fall som i första stycket sägs men kan det antagas,

att sökanden vill förvärva fastigheten huvudsakligen för kapitalplacering

eller, vad angår fastighet med jordbruk, i annat syfte än att själv ägna sig

åt detta, eller äger sökanden redan jordbruksfastighet eller avser ansökningen

förvärv från olika fångesmän av fastigheter, som förut icke utgjort

en brukningsenhet, må ansökningen icke bifallas med mindre sökandens

innehav av egendomen kan väntas medföra övervägande nytta för jordbru
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

ket eller för näringslivet i orten eller egendomen för sökanden har synnerligt

värde utöver det ekonomiska eller eljest särskilt skäl därtill föreligger.

4 §•

Finnes i fall, som i 3 § andra stycket avses, ansökningen ej böra bifallas

med mindre sökanden förbinder sig att inom viss tid verkställa erforderlig

åtgärd till främjande av jordbruket eller skogsbruket å fastigheten eller

att under viss tid nyttja fastigheten för bestämt ändamål eller underlåta särskild

användning av densamma, och lämnar sökanden skriftlig utfästelse

härom, skall vid meddelande av tillstånd tillika angivas vad sålunda åligger

honom samt utsättas vite för tredska att uppfylla förbindelsen.

Lantbruksnämnden har att hålla uppsikt över att förbindelsen fullgöres

samt vid tredska härutinnan, där så erfordras för vinnande av rättelse,

hemställa hos allmän åklagare att vid rätten i den ort, där fastigheten ligger,

anhängiggöra och utföra talan om vitets utdömande ävensom om utsättande

av nytt vite. Utan att hemställan som nu sagts blivit gjord må dylik talan

icke anhängiggöras av allmän åklagare.

Utdömt vite tillfaller kronan. Vite må i händelse av bristande tillgång till

dess gäldande ej förvandlas till frihetsstraff.

5 §■

Över beslut, varigenom lantbruksnämnden avslagit ansökan att få förvärva

fastighet, må klagan föras hos Konungen genom besvär. Klagande

skall inom en månad från den dag han erhöll del av beslutet till nämnden

inkomma med besvären. Nämnden har att snarast möjligt till jordbruksdepartementet

insända handlingarna i ärendet jämte eget utlåtande över

besvären, där sådant erfordras. Utöver vad nu sagts må klagan ej föras över

beslut av nämnden.

Konungen äger förordna, att i vissa fall nämndens beslut i frågor enligt

denna lag skola underställas Konungens prövning.

6 §•

Från sökande av tillstånd vare kronan, kommun och sambruksförening

befriade.

Denna lag äger icke tillämpning beträffande förvärv från konkursbo

eller å exekutiv auktion eller där förvärvaren är fångesmannens make, avkomling,

adoptivbarn eller dess avkomling eller ock fångesmannens syskon

eller syskons barn, ej heller där jämlikt annan författning Konungens eller

länsstyrelsens tillstånd till förvärvet skall sökas eller förvärvet enligt förklaring

av länsstyrelsen är av beskaffenhet att få ske utan sådant tillstånd.

För förvärv av fastighet med jordbruk vare tillstånd enligt denna lag

ej erforderligt, såframt förvärvaren i samband med lagfartsansökan, som

göres inom tre månader från det fånget skedde, på sätt Konungen bestämmer

visar dels att anledning till antagande som i 3 § första stycket sägs ej

föreligger dels ock att han har för avsikt att själv agna sig åt jordbruket å

fastigheten och icke är ägare av annan fastighet med jordbruk.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

7 §•

Är fråga om rätt att förvärva fastighet enligt denna lag ännu ej avgjord,

skall beträffande lagfart anses möta sådant hinder, som avses i 10 § förordningen

den 16 juni 1875 om lagfart å fång till fast egendom.

8 §•

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948 och gäller till och med den 30

juni 1953.

Genom denna lag upphäves lagen den 21 december 1945 (nr 805) om

inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet.

Beträffande fång, som skett under tid, då sistnämnda lag varit gällande,

skall vad i samma lag stadgas äga tillämpning jämväl efter den 30 juni

1948.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

5

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

20 februari 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, fråga rörande ng lagstiftning

om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet samt anför

därvid följande.

Giltighetstiden för lagen den 21 december 1945 (nr 805) om inskränkning

i rätten att förvärva jordbruksfastighet, vilken lag trädde i kraft den 1

januari 1946, utgår den 31 december 1948.

Genom beslut den 25 augusti 1947 uppdrog Kungl. Maj :t åt häradshövdingen

Å. Braunstein att enligt mitt närmare bestämmande verkställa utredning

rörande frågan om förlängning av nämnda lag. Med stöd av Kungl.

Maj :ts bemyndigande samma den 25 augusti tillkallade jag den 3 september

1947 ledamöterna av riksdagens andra kammare bankofullmäktigen J. A.

Andersson i Tungelsta, folkskolläraren A. E. T. Ekdahl i Nyvång, rektorn

E. E. Hseggblom i Kåremo och juris doktorn G. Hedlund i Rådom samt ledamoten

av riksdagens första kammare lantbrukaren J. V. Sundelin i Fellingsbro

att såsom sakkunniga på kallelse av utredningsmannen deltaga i

överläggningar med honom.

Med skrivelse den 30 november 1947 har utredningsmannen överlämnat

betänkande med förslag till ny lagstiftning om inskränkning i rätten att förvärva

jordbruksfastighet (SOU 1947: 87). Särskilda yttranden dels av herrar

Haeggblom och Sundelin dels ock av herr Hedlund ha bifogats betänkandet.

över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av lantmäteristyrelsen,

lantbruksstyrelsen, egnahemsstyrelsen, skogsstyrelsen, samtliga länsstyrelser,

hushållningssällskapens förvaltningsutskott, fastighetsbildningssakkunniga

och 1947 års centrala lantbrukskommitté ävensom av Sveriges

lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Småbrukarnas

riksförbund, Sveriges skogsägareförbund och Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund. Vid de av egnahemsstyrelsen och skogsstyrelsen avgivna yttrandena

ha fogats utlåtanden av respektive egnahemsnämnderna och skogsvårdsstyrelserna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

I detta sammanhang torde även böra anmärkas, att Sveriges häradsallmänningsförbund

i skrivelse den 24 januari 1948 hemställt om genomförande

av viss ändring i förutnämnda lag.

Gällande lagstiftning.

1945 års lag om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet —

i det följande kallad jordförvärvslagen — har till syfte att förhindra olämpliga

förvärv av jordbruks- och skogsfastigheter. De förvärv, mot vilka jordförvärvslagen

riktar sig, utgöras av spekulations- och kapitalplaceringsköp

ävensom vissa andra med dessa köp likartade förvärv. För uppnående av

det angivna syftet göras förvärv av jordbruks- och skogsfastigheter i stor

utsträckning för sin giltighet beroende av statlig kontroll.

Jordförvärvslagen innehåller följande bestämmelser.

Utan Kungl. Maj :ts tillstånd må ej någon, där annat icke följer av vad i

lagen stadgas, genom köp eller byte förvärva jordbruksfastighet, vars värde

överstiger 5 000 kronor. Bestämmande för fastighets natur av jordbruksfastighet

och för fastighets värde är den för fastigheten vid tiden för förvärvet

gällande taxeringen. Egendom, som vid denna taxering behandlats

såsom en enhet, anses såsom en fastighet. Erfordras tillstånd för förvärv

av fastighet, må ej heller del av fastigheten eller andel däri förvärvas utan

tillstånd; dock erfordras icke tillstånd, där förvärvet avser sådan del av

fastighet, som avstyckats för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk

(1 §). Tillstånd skall sökas inom tre månader från det fånget skedde. Sökes

icke tillstånd inom nämnda tid eller avslås ansökningen, är fånget ogillt.

Har lagfart meddelats å fång, må den omständigheten att tillstånd ej sökts

eller ansökan därom ej bifallits icke inverka å fångets giltighet (2 §). Tillstånd

må icke meddelas, om anledning föreligger till antagande att fastigheten

skulle bii vanskött i sökandens ägo eller att sökanden med förvärvet

huvudsakligen åsyftar att utan nytta för visst jordbruk i orten tillgodogöra

sig skogstillgång, som är behövlig såsom stöd för ortens jordbruk, eller att

bereda sig vinst genom snar avyttring av fastigheten, del av densamma eller

andel däri eller genom bortförande av byggnader, kreatur, inventarier eller

annat som tarvas för fastighetens brukande (3 § första stycket). Föreligger ej

sådant fall som nu sagts men kan det antagas, att sökanden vill förvärva

fastigheten huvudsakligen för kapitalplacering eller, vad angår fastighet

med jordbruk, i annat syfte än att själv ägna sig åt detta, eller äger sökanden

redan jordbruksfastighet eller avser ansökningen förvärv från olika

fångesmän av fastigheter, som förut icke utgjort en brukningsenhet, må ansökningen

icke bifallas med mindre sökandens innehav av egendomen kan

väntas medföra övervägande nytta för jordbruket eller för näringslivet i

orten eller egendomen för sökanden har synnerligt värde utöver det ekonomiska

eller eljest särskilt skäl därtill föreligger (3 § andra stycket). Finnes

i fall, som i 3 § andra stycket avses, ansökningen ej böra bifallas med

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

7

mindre sökanden förbinder sig att inom viss tid verkställa erforderlig åtgärd

till främjande av jordbruket eller skogsbruket å fastigheten eller att

under viss tid nyttja fastigheten för bestämt ändamål eller underlåta särskild

användning av densamma, och lämnar sökanden skriftlig utfästelse

härom, skall vid meddelande av tillstånd tillika angivas vad sålunda åligger

honom samt utsättas vite för tredska att uppfylla förbindelsen. Den jordbrukskommission,

inom vars verksamhetsområde fastigheten är belägen, har

att hålla uppsikt över att förbindelsen fullgöres samt vid tredska härutinnan,

där så erfordras för vinnande av rättelse, uppdraga åt allmän åklagare

att vid rätten i den ort, där fastigheten ligger, anhängiggöra och utföra talan

om vitets utdömande ävensom om utsättande av nytt vite. Utan uppdrag

som nu sagts må dylik talan icke anhängiggöras av allmän åklagare. Utdömt

vite tillfaller kronan och må i händelse av bristande tillgång till dess gäldande

ej förvandlas till frihetsstraff (4 §). Från sökande av tillstånd är

kronan så ock kommun befriad (5 § första stycket). Lagen äger icke tilllämpning

beträffande förvärv från konkursbo eller å exekutiv auktion eller

där jämlikt annan författning Kungl. Maj :ts tillstånd till förvärvet skall

sökas (5 § andra stycket). Tillstånd enligt lagen är ej erforderligt, såframt

förvärvare i samband med lagfartsansökan, som göres inom tre månader

från det fånget skedde, på sätt Kungl. Maj.t bestämmer visar: 1) att anledning

till antagande som i 3 § första stycket sägs ej föreligger; samt 2) att

han, där förvärvet avser fastighet med jordbruk, har för avsikt att själv

ägna sig åt detta och icke är ägare av annan dylik fastighet eller att förvärvet

kommer att medföra lämplig utvidgning av honom tillhörig fastighet,

vars jordbruk antingen utgör hans enda eller huvudsakliga förvärvskälla

men icke har tillräcklig bärkraft för att giva honom och hans familj

full bärgning eller bereder honom och hans familj sysselsättning och tillskott

till försörjningen vid sidan av annat förvärvsarbete (5 § tredje stycket).

Är fråga om rätt att förvärva fastighet enligt lagen ännu ej avgjord,

skall beträffande lagfart anses möta sådant hinder, som avses i 10 § förordningen

den 16 juni 1875 om lagfart å fång till fast egendom (6 §). Närmare

föreskrifter rörande tillämpningen av lagen meddelas av Kungl. Maj :t

(7 §).

Med stöd av 5 och 7 §§ jordförvärvslagen har Kungl. Maj :t genom eu den

21 december 1945 utfärdad kungörelse (nr 806) meddelat föreskrifter rörande

lagens tillämpning. Kungörelsen har följande innehåll.

Ansökan om tillstånd att förvärva jordbruksfastighet, som avses med jordförvärvslagen,

skall ingivas till jordbruksdepartementet. I ansökningen skola

lämnas uppgifter om fastighetens ägovidd och dennas fördelning å särskilda

ägoslag samt rörande sökandens ålder och yrke, det ändamål för vilket

fastigheten skall användas så ock huruvida sökanden äger eller brukar

eller tidigare ägt eller brukat jordbruksfastighet. Vid ansökningen skall fogas

taxeringsbevis eller annat bevis om fastighetens taxeringsvärde eller, där

ansökningen avser del av fastighet, intyg av trovärdiga män angående det

värde, vartill fastighetsdelen kan uppskattas. I sistnämnda fall skall ansökningen

åtföljas även av bevis eller intyg som nu sagts rörande värdet av den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

fastighet eller fastighetsdel, varifrån förvärvet skett. Har fångeshandling

upprättats, skall densamma i huvudskrift eller bestyrkt avskrift biläggas

ansökningen (1 §). För åtnjutande av sådan befrielse från att söka tillstånd

till förvärv av jordbruksfastighet som i 5 § tredje stycket jordförvärvslagen

avses erfordras, att förvärvaren i lagfartsärendet företer utredning

av ettdera av följande två slag. Det ena slaget av utredning består av

dels en av förvärvaren på heder och samvete avgiven skriftlig försäkran att

han, där förvärvet avser fastighet med jordbruk, har för avsikt att själv

ägna sig åt detta och icke är ägare av annan dylik fastighet, dels, därest

fastigheten är belägen på landet, av landsfiskalen i orten och, om fastigheten

ligger i stad, av ledamot av magistraten eller, beträffande stad utan

magistrat, av kommunalborgmästaren utfärdat intyg a) att förvärvarens

försäkran i förstnämnda hänseende förtjänar tilltro och b) att anledning ej

föreligger till antagande att fastigheten skall bli vanskött i förvärvarens ägo

eller att denne med förvärvet huvudsakligen åsyftar att utan nytta för visst

jordbruk i orten tillgodogöra sig skogstillgång, som är behövlig såsom stöd

för ortens jordbruk, eller att bereda sig vinst genom snar avyttring av fastigheten,

del av densamma eller andel däri eller genom bortförande av byggnader,

kreatur, inventarier eller annat som tarvas för fastighetens brukande.

Det andra slaget av utredning, som godtages i dylikt lagfartsärende, består

av dels intyg av vederbörande egnahemsnämnd att förvärvet kommer att

medföra lämplig utvidgning av förvärvaren tillhörig fastighet, vars jordbruk

antingen utgör hans enda eller huvudsakliga förvärvskälla men icke har

tillräcklig bärkraft för att giva honom och hans familj full bärgning eller

bereder honom och hans familj sysselsättning och tillskott till försörjningen

vid sidan av annat förvärvsarbete, dels av landsfiskal, magistratsledamot

eller kommunalborgmästare utfärdat intyg av innehåll som under b) angivits.

Förklaring och intyg, som nu omförmälts, skola avfattas enligt fastställda

formulär (2 §). Det åligger den, på vilken det ankommer att utfärda

intyg som i 2 § sägs, att innan intyg utfärdas verkställa noggrann undersökning

rörande de förhållanden, som avses med intyget. Där så finnes erforderligt,

skall yttrande från sakkunnig myndighet inhämtas. Intyg utfärdas

utan ersättning (3 §). Blanketter för förklaring och intyg enligt 2 § skola

kostnadsfritt tillhandahållas hos inskrivningsdomare ävensom hos landsfiskaler,

magistrater, kommunalborgmästare och egnahemsnämnder. Blanketter

erhållas efter rekvisition från lantbruksstyrelsen (4 §). över sådana

tillstånd till förvärv av jordbruksfastighet, om vilka i 4 § jordförvärvslagen

är fråga, har jordbrukskommissionen att hålla särskild förteckning, upptagande

för varje fastighet dennas beteckning, ägarens namn, yrke och hemvist,

de föreskrifter som givits i samband med tillståndets meddelande, av

kommissionen vidtagna åtgärder samt domstols slutliga beslut i mål, som anhängiggjorts

på kommissionens uppdrag. Har genom laga kraftvunnet beslut

vite utdömts eller nytt vite utsatts, skall kommissionen därom ofördröjligen

underrätta jordbruksdepartementet (5 §).

De i 2 § tillämpningskungörelsen omförmälda formulären äro av två slag,

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

betecknade Formulär A och Formulär B. Formulär A innefattai förklaring

av förvärvaren samt intyg av landsfiskal, magistratsledainot eller kommunalborgmästare,

medan Formulär B innehåller intyg dels av egnahemsnämnden

och dels av myndighetsperson som nyss angivits. Förstnämnda formulär

användes, då den, som icke redan äger fastighet med jordbruk, förvärvar

sådan fastighet för att ägna sig åt jordbruket å denna; det andra formuläret

begagnas vid förvärv av tillskottsjord till ofullständigt jordbruk

eller stödjordbruk.

Vad nu sagts om jordbrukskommission och egnahemsnämnd skall fr. o. m.

den 1 juli 1948 gälla lantbruksnämnd.

Under den tid, som förflutit från det jordförvärvslagen trädde i kraft, har

det visat sig, att det enklare kontrollförfarande, som regleras genom bestämmelserna

i tredje stycket av lagens 5 § och i 2 § tillämpningskungörelsen,

kommit till användning vid det stora flertalet under lagen fallande fastighetsförvärv.

Av verkställda undersökningar framgår, att under tiden den

1 april 1946—den 31 mars 1947 utfärdats i runt tal 10 000 intyg enligt Formulär

A och omkring 1 800 intyg enligt Formulär B. Under samma tid utgjorde

antalet av Kungl. Maj :t avgjorda jordförvärvsärenden endast cirka

600.

Utredningsmannens förslag.

I en den 4 september 1947 till utredningsmannen överlämnad promemoria

framhöll jag, att den åt honom uppdragna utredningen i första hand borde

avse frågan om behovet av en fortsatt lagstiftning rörande inskränkning i

rätten att förvärva jordbruksfastighet. Därjämte anförde jag i promemorian,

att om en dylik lagstiftning skulle anses behövlig, det vidare — under beaktande

av de erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen av 194o års jordförvärvslag

— borde övervägas i vad män ändringar i denna lag vore påkallade.

En av de frågor, som därvid borde upptagas till provning, vore möjligheten

att i viss utsträckning överföra den tillståndsgivning, som nu ankomine

på Kungl. Maj :t, på underordnade organ. Då fr. o. in. den 1 juh 1948

komine att finnas särskilda lokalorgan för jordbrukets yttre och inre rationalisering

— lantbruksnämnder — vilka organ skulle erhålla en kvalificerad

sammansättning, syntes det tänkbart, att dessa lokalorgan åtminstone under

vissa förutsättningar skulle äga lämna tillstånd till förvärv av jordbruksfastigheter.

Även i övrigt borde undersökas möjligheterna att, utan

att syftet med lagstiftningen därigenom äventyrades, förenkla förfarandet

vid tillämpningen av lagen.

I sitt betänkande har utredningsmannen funnit nödigt, att tiden för jordförvärvslagens

giltighet förlänges, och han har ansett motiverat, att lagen

vid en sådan förlängning får bestående karaktär. Vid övervägande av vilka

ändringar i lagen, som kunna anses erforderliga eller lämpliga vid ett bibe
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

hållande av densamma, har utredningsmannen kommit till det resultatet, att

lagändringar behövas endast i ett fåtal hänseenden. Den viktigaste av de

ändringar, som funnits böra vidtagas, hänför sig till tillståndsgivningen och

innebär, att denna i princip överflyttas från Kungl. Maj :t till lantbruksnämnderna.

Av övriga föreslagna ändringar avser en de mindre jordbruksfastigheternas

ställning till lagstiftningen och går ut på en skärpning av

vad i denna del för närvarande gäller. Återstående ändringar, vilka beröra

dels fastighetsförvärv, som göres av en överlåtaren närstående person, och

dels förvärv i visst fall av ideell andel i fastighet, innefatta uppmjukningar

av de nu gällande föreskrifterna.

Utredningsmannens förslag till ny lag om inskränkning i rätten att förvärva

jordbruksfastighet omfattar åtta paragrafer. Förslagets 1 § ansluter

sig i sakligt avseende tämligen nära till motsvarande paragraf i 1945 års

jordförvärvslag men skiljer sig från denna därutinnan, att den lantbruksnämnd,

inom vars verksamhetsområde förvärvad fastighet är belägen, upptages

såsom tillstånd smyndighet i stället för Kungl. Maj :t, att alla jordbruksfastigheter,

oberoende av värdet, inbegripas under lagstiftningen samt

att denna icke erhåller tillämplighet å förvärv av andel i fastighet, vari

förvärvaren redan är delägare. 2 och 3 §§ i förslaget överensstämma helt

med paragraferna med dessa ordningsnummer i lagen; och förslagets 4 §

avviker från samma paragraf i lagen endast såtillvida, att uppsikten över

fullgörande av förbindelse, som tillkommit i samband med meddelande av

förvärvstillstånd, skall ankomma på lantbruksnämnden och icke på jordbrukskommissionen.

Förslagets 5 g är ny. Jämlikt paragrafen skall om

omröstning i lantbruksnämnden vid avgörande av fråga enligt lagen gälla

vad som är stadgat rörande omröstning beträffande tvistemål i rådhusrätt.

Vidare föreskrives i paragrafen, att därest nämnden bifaller ansökan om

tillstånd att förvärva fastighet men rösterna för avslag å ansökningen äro

flera än en, frågan om tillstånd skall underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Slutligen stadgas i paragrafen, att över beslut, varigenom nämnden avslagit

ansökan att få förvärva fastighet, klagan må föras i den ordning, som är

bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut, varemot i övrigt klagan över beslut av nämnden ej får föras. 6 § i

förslaget korresponderar med lagens 5 § och är liksom denna uppdelad i

tre stycken. Första stycket är likalydande i förslaget och i lagen. I förslagets

andra stycke har, i förhållande till samma stycke i lagen, gjorts den ändringen,

att bland undantagen från lagens tillämpning medtagits förvärv, där

förvärvaren är fångesmannens make, avkomling, adoptivbarn eller dess avkomling

eller ock fångesmannens syskon eller syskons barn. Tredje stycket

i förslaget medgiver, i motsats till lagens tredje stycke, förenklat kontrollförfarande

endast vid ett slag av fastighetsförvärv, nämligen då den, som

icke redan äger fastighet med jordbruk, förvärvar sådan fastighet för att

själv ägna sig åt jordbruket å denna. Den andra i lagen upptagna art av

fastighetsförvärv, vid vilken berörda förfarande kan begagnas, eller således

förvärv för komplettering av ofullständigt jordbruk eller stödjordbruk, har

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

i förslaget icke erhållit någon särställning. Förslagets 7 och 8 §§ äro av enahanda

lydelse som 6 och 7 §§ i lagen.

Av utredningsmannen har utarbetats ej endast förslag till ny jordförvärvslag

utan även förslag till kungörelse rörande den nya lagens tillämpning.

Kungörelseförslaget, som bygger på 1945 års kungörelse om tillämpningen

av gällande jordförvärvslag, innehåller sex paragrafer. Av dessa innefatta

1 och 3—6 §§ regler, svarande mot dem, som återfinnas i 1—5 §§

av 1945 års kungörelse; några andra sakliga skiljaktigheter mellan reglerna

än sådana, som föranledas av de nyheter lagförslaget upptager, föreligga

icke. I kungörelseförslagets 2 § ha införts vissa bestämmelser, vilka hänföra

sig till lagförslagets stadganden om underställning och överklagande av

lantbruksnämndens beslut.

Utredningsmannen har ifrågasatt, om icke de föreslagna författningsbestämmelserna

böra träda i kraft redan den 1 juli 1948.

I sitt särskilda yttrande ha herrar Hseggblom och Sundelin förklarat, att

de ej kunnat ansluta sig till den av utredningsmannen uttalade meningen

att fortsatt behov av att genom jordförvärvslagen begränsa enskild persons

rätt att förvärva jordbruksfastighet föreligger. Om statsmakterna likväl

skulle besluta, att lagen fortfarande skall gälla, anse de, att de erfarenheter

av lagens verkningar, som hittills vunnits, icke motivera att lagen får bestående

karaktär. Under samma förutsättning finna de det också vara önskvärt,

att bestämmelsen om värdet på de fastigheter, lagen skall avse, mildras

och icke skärpes. De göra vidare gällande, att förvärv av jord för genomförande

av ägoutvidgning ej bör hindras eller försvåras genom att lagen även

i fortsättningen får avse jämväl köp, vilket göres av den som redan äger

och brukar jordbruksfastighet. Slutligen förmena de, att bestämmelserna

om vitesåläggande böra borttagas ur lagen samt att — i fråga om tillämpningskungörelsens

utformning — föreskrifterna om landsfiskalernas intygsgivning

böra kompletteras med stadganden om utfärdande av intyg även från

mera lättillgängliga förtroendemäns sida.

Herr Hedlund har i det av honom avgivna särskilda yttrandet endast i ett

avseende anmält en från utredningsmannens ståndpunkt avvikande uppfattning;

han förordar, att den av utredningsmannen föreslagna lagstiftningen

antages allenast för en tid av tre år.

Beträffande motiveringarna till utredningsmannens förslag och till de

avgivna särskilda yttrandena får jag — i den mån dessa motiveringar icke

i det följande beröras av mig — hänvisa till betänkandet.

Yttrandena.

Behovet av en lagstiftning på förevarande område även eller det giltighetstiden

för den nu gällande jordförvärvslagen gått till ända har vitsordats

i ej mindre än omkring fem sjättedelar av yttrandena över utredningsmannens

betänkande. För tillgodoseendet av detta behov har i allmänhet för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

ordats en förlängning av lagens giltighetstid. Emellertid ha de hörda myndigheterna

och sammanslutningarna — på några undantag när — i motsats

till utredningsmannen ansett lämpligt, att lagen jämväl i fortsättningen skall

få endast provisorisk karaktär.

Den utformning lagbestämmelserna erhållit i utredningsmannens förslag

har i huvudsak vunnit gillande i yttrandena. Av de ändringar i lagen, som

utredningsmannen ansett böra genomföras i samband med förlängningen

av tiden för lagens giltighet, har endast en — nämligen den, som avser de

mindre fastigheternas ställning till lagstiftningen — blivit föremål för mera

betydande meningsskiljaktighet. Övriga ändringsförslag ha så gott som enhälligt

tillstyrkts. Andra ändringar än de av utredningsmannen föreslagna

ha under remissförfarandet blott i obetydlig utsträckning påkallats.

Beträffande åtskilliga av de i yttrandena berörda frågorna ha inom de

hörda myndigheterna och korporationerna reservationer förekommit.

De yttranden, i vilka utredningsmannens förslag till ny jordförvärvslag

helt avstyrkts, äro de, som avgivits av länsstyrelserna i Östergötlands,

Kristianstads, Malmöhus och Kopparbergs län, hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i Östergötlands, Malmöhus och Värmlands län samt Sveriges

skogsägareförbund; dock ha inom Östergötlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott fyra ledamöter och inom Malmöhus läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott tre ledamöter i avgivna reservationer

uttalat sig för en förlängning av lagen. Förutom av nyssnämnda åtta

myndigheter och sammanslutningar har den föreslagna lagstiftningen inom

några hushållningssällskaps förvaltningsutskott i uttalade skiljaktiga meningar

avstyrkts av vissa ledamöter, nämligen i Uppsala läns av två ledamöter,

i Kalmar läns norra områdes av tre ledamöter, i Skaraborgs läns av

fyra ledamöter, i Kopparbergs läns av tre ledamöter och i Västerbottens

läns av en ledamot. En avvisande hållning till lagstiftningsåtgärder på området

har jämväl intagits av skogsvårdsstyrelsen i Örebro län.

Såsom skäl för avstyrkande av det framlagda förslaget har genomgående

åberopats, att något behov av åtgärder från statsmakternas sida till

förhindrande av spekulations- och kapitalplaceringsförvärv av jordbruksfastigheter

icke skulle föreligga. Argumenteringen för denna ståndpunkt

är i allt väsentligt densamma som den, vilken återfinnes i det vid betänkandet

fogade särskilda uttalandet av herrar Haeggblom och Sundelin. Till

detta uttalande har ock vanligen hänvisats.

I de yttranden och reservationer, vilka utmynna i ett tillstyrkande av

förslaget om en fortsatt jordförvärvslagstiftning, har i regel framhållits,

att enligt vunnen erfarenhet behovet av att genom lagstiftningsåtgärder begränsa

enskild persons rätt att förvärva jordbruksfastighet alltjämt ltvarstode.

1945 års lag hade visat sig vara ett lämpligt medel härför. Även om

den föreskrivna tillståndsprövningen medförde vissa olägenheter för allmänheten

och visst besvär för myndigheterna, finge dessa följder av lagen

anses väga mindre tungt än fördelarna av densamma. Då annat jäm
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

bördigt medel för motverkande av olämpliga fastighetsförvärv icke syntes

stå till buds, borde lagen bibehållas.

Spörsmålet, huruvida ifrågavarande lagstiftning i fortsättningen bör erhålla

definitiv eller blott provisorisk karaktär, har endast i tre yttranden

besvarats så, att en till tiden icke begränsad lagstiftning vore att föredraga.

Dessa tre yttranden äro de, som avgivits av lantmäteristijrelsen, överståthållarämbetet

och Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

En permanent lagstiftning har i reservationer förordats jämväl av

en ledamot av egnahemsstyrelsen, en ledamot av skogsstyrelsen, en ledamot

av Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, en ledamot

av Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, tva ledamöter

av Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, tre ledamöter

av fastighetsbildningssakkunniga och två ledamöter av 1947 års centrala

lantbrukskommitté. Sex egnahemsnämnder och en skogsvårdsstyrelse

ha likaledes uttalat sig till förmån för en sådan lagstiftning.

önskemålet om en till tiden inskränkt jordförvärvslagstiftning har motiverats

med att den tidrymd, varunder 1945 års lag tillämpats, varit skäligen

kort och dessutom av krisbetonad natur. Sådana erfarenheter, som

krävdes för att kunna bedöma behovet av en definitiv lagstiftning i amnet

under normala förhållanden, saknades. Det vore även svårt att redan nu avgöra,

vilka verkningar lagbestämmelserna om kronans förköpsrätt och om

expropriation för stärkande av ofullständiga jordbruk kunde komma att

få på förevarande område. Någon tids samtidig tillämpning av nyssnämnda

lagbestämmelser och jordförvärvslagen kunde måhända giva vid handen,

att i förenklande syfte större eller mindre ändringar behövde vidtagas

i sistnämnda lag.

Den begränsade förlängningen av jordförvärvslagens giltighetstid har allmänt

ansetts böra omfatta tre år. Länsstyrelserna i Kronobergs, Skaraborgs

och Västerbottens län samt hushållningssällskapets förvaltningsutskott i

förstnämnda län ha dock förordat en tid av fem år.

Uttalandena till förmån för en bestående jordförvärvslagstiftning ha baserats

på i huvudsak följande skäl. Anledning saknades att antaga, att intresset

för förvärv av jordbruksfastigheter vore statt i avtagande bland sådana

köpare, mot vilka jordförvärvslagen riktade sig. Bestämmelserna om

förköpsrätt för kronan och om expropriation i ändamål alt stärka ofullständiga

jordbruk — vilka bestämmelser icke kunde anses göra jordförvärvslagen

obehövlig utan tvärtom tarvade denna lag såsom ett hjälpmedel

vid förverkligandet av de beslutade riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken

— hade icke erhållit begränsad giltighetstid. Vid sådant

förhållande borde ej heller jordförvärvslagen i fortsättningen inskränkas

till tiden, något som självfallet icke uteslöte att lagen framdeles linge undergå

de jämkningar, vilka kunde föranledas av fortsatta erfarenheter från

dess tillämpning, eller att densamma, därest väsentligen ändrade förhållanden

sedermera skulle inträda, helt upphävdes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Vad härefter angår frågan, vilka ändringar i 1945 års jordförvärvslag

som kunna anses påkallade vid en förlängning av lagens giltighetstid, ha

samtliga de ändringsförslag, vilkas genomförande utredningsmannen förordat,

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av sjutton bland de hörda

myndigheterna och sammanslutningarna, nämligen överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Jönköpings, Gotlands, Blekinge, Värmlands och Örebro

län, hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Södermanlands, Jönköpings,

Blekinge, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands och

Norrbottens län, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens

folk samt Småbrukarnas riksförbund. Enahanda ståndpunkt har i avgivna

reservationer intagits av dels tre ledamöter av skogsstyrelsen, dels de ledamöter

av Östergötlands och Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

som uttalat sig för lagens förlängning, och dels de ledamöter

av hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Kronobergs och Västerbottens

län, som förordat en permanent lagstiftning i ämnet.

Beträffande de uttalanden, som i övrigt uti yttrandena förekomma rörande

de av utredningsmannen framlagda ändringsförslagen, må först framhållas,

att förslaget om tillståndsprövningens överflyttande från Kungl. Maj :t till

de lokala lantbruksnämnderna avstyrkts allenast av lantbruksstyrelscn,

länsstyrelserna i Skaraborgs och Västerbottens län samt eu reservant inom

Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Lantbruksstyrelsen

och nämnda länsstyrelser ha ansett, att prövningsrätten borde anförtros

länsstyrelserna, medan enligt den ifrågavarande reservantens åsikt

Kungl. Maj :t eller lantbruksstyrelsen borde vara prövningsmyndighet.

I ett stort antal yttranden har ett genomförande av utredningsmannens

förslag i förevarande del betecknats såsom synnerligen önskvärt, eftersom

härigenom en både snabb och smidig behandling av förekommande ärenden

kunde förväntas komma till stånd.

Från ett par håll har ifrågasatts, om icke all kontroll enligt jordförvärvslagen

— alltså även den, som jämlikt förslaget skulle utövas av landsfiskaler,

magistratsledamöter och kommunalborgmästare — borde förbehållas lantbruksnämnderna.

Dylika uttalanden ha gjorts av länsstyrelserna i Västmanlands

och Västernorrlands län samt av Västerbottens läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott.

De av utredningsmannen föreslagna reglerna angående omröstning inom

lantbruksnämnden vid avgörande av jordförvärvsärenden samt om underställning

av och besvär över vissa nämndens beslut i sådana ärenden ha i en

del yttranden blivit föremål för erinringar.

Sålunda har centrala lantbrukskommittén — vilken liksom hushållningssällskapets

förvaltningsutskott i Västerbottens län och en reservant inom

fastighetsbildningssakkunniga ansett, att enklare jordförvärvsärenden, särskilt

sådana som avsåge förvärv av tillskottsjord, icke behövde behandlas av

lantbruksnämnden in pleno utan kunde avgöras av delegation — i fråga om

omröstningen förordat, att reglerna härom skulle utgå ur lagen och att en
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

15

hetliga omröstningsbestämmelser för alla slag av ärenden, som fölle under

nämndens handläggning, skulle intagas i särskild instruktion för lantbruksnämnderna.

Jämväl lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus län och fastighetsbildningssakkunniga

ha uttalat sig för en reglering av omröstningsspörsmålet

i administrativ väg.

Vad angår frågan om underställning av beslut om förvärvstillstånd ha

länsstyrelserna i Hallands och Jämtlands län samt hushållningssällskapets

förvaltningsutskott i sistnämnda län förklarat sig ej kunna finna skäl för

den tilltänkta begränsningen av lantbruksnämndens befogenhet.

Såsom villkor för att underställning skulle behöva ske har föreslagits, av

lantbruksstyrelsen att en kvalificerad minoritet inom lantbruksnämnden

röstat för avslag å ansökan om förvärvstillstånd, av centrala lantbrukskommittén

att beslut om sådant tillstånd fattats med en rösts övervikt eller genom

ordförandens utslagsröst, samt av Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

att flera än två ledamöter reserverat sig mot tillståndsbeslutet.

Enligt centrala lantbrukskommitténs förmenande borde även stadgandena

om underställning införas i lantbruksnämndens instruktion.

Förslag om att lantbruksstyrelsen och icke Kungl. Maj :t skulle fungera

såsom underställnings- och besvärsinstans har framförts av länsstyrelsen i

Stockholms län och av samma läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Sagda förvaltningsutskott har även framhållit, att önskemålet om ett

snabbt avgörande av anhängiggjorda ärenden kunde tillgodoses genom förbud

att föra talan mot styrelsens beslut.

Även egnahemsstyrelsen har uttalat tvekan rörande lämpligheten av utredningsmannens

förslag att besvär över lantbruksnämndens beslut skulle föras

direkt hos Kungl. Maj :t med förbigående av lantbruksstyrelsen.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har förklarat sig intet ha att erinra mot vad

utredningsmannen i förevarande hänseende föreslagit men har samtidigt betonat

önskvärdheten av att likformighet vunnes i fråga om överklagande av

lantbruksnämndens beslut i jordförvärvs- och förköpsärenden. Därest lantbruksstyrelsen

bleve besvärsinstans, borde övervägas möjligheten av att begränsa

rätten att hos Kungl. Maj :t fullfölja talan mot styrelsens beslut.

Av centrala lantbrukskommittén har anmärkts, att olägenheter kunde förväntas

uppkomma, därest fullföljdsrätten enligt jordförvärvs- och förköpslagarna

utformades olika. Kommittén ville fördenskull föreslå, att klagan

över lantbruksnämndens beslut om avslag å ansökan om tillstånd att förvärva

jordbruksfastighet skulle föras hos lantbruksstyrelsen inom en månad

från den dag, klaganden erhållit del av beslutet, och att klagan över styrelsens

beslut skulle föras i den ordning, som vore bestämd för överklagande

av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.

Såsom tidigare antytts har utredningsmannens förslag om lagstiftningens

utsträckande till att omfatta också de i den gällande lagen undantagna mindre

jordbruksfastigheterna eller alltså de jordbruksfastigheter, vilkas taxerings
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungi. Maj.ts proposition nr 194.

värde icke överstiger 5 000 kronor, i yttrandena blivit föremål för delade

meningar.

En dylik utvidgning av lagens tillämpningsområde har avstyrkts av omkring

hälften av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna under

framhållande av att något behov därav icke kunde anses föreligga. Flertalet

av nu avsedda myndigheter och sammanslutningar ha ansett nuvarande värdegräns

böra bibehållas. Länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands

och Kopparbergs län, hushållningssällskapets förvaltningsutskott

i Östergötlands län samt Sveriges skogsägareförbund ha gjort gällande,

att de smärre fastigheternas betydelse ur jordbrukssynpunkt vore så

ringa, att gränsen borde kunna höjas till ett taxeringsvärde av 10 000 kronor.

Länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län ha å andra sidan

ifrågasatt en avsevärd sänkning av gränsen.

Förutom av de tidigare angivna sjutton myndigheter och korporationer,

vilka lämnat utredningsmannens samtliga förslag till lagändringar utan erinran,

har det föreslagna slopandet av värdegränsen godtagits av länsstyrelsen

i Skaraborgs lån, hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Kalmar

läns södra område samt Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län ävensom

centrala lantbrukskommittén. Aderton egnahemsnämnder och fyra

skogsvårdsstyrelser ha jämväl anslutit sig till uppfattningen, att gränsen borde

bortfalla.

I ett av de yttranden, vari värdegränsens borttagande tillstyrkts, nämligen

det av Riksförbundet Landsbygdens folk avgivna, har understrukits,

att man på flera håll inom landet kunnat förmärka en avsevärd prisstegring

på sådana mindre fastigheter, som icke berördes av gällande lag.

Lantmäteri- och egnahemsstyrelserna ävensom fastighetsbildningssakkunniga

ha förordat uppställande av särskilda regler för olika slag av fastigheter,

innebärande att beträffande bebyggda fastigheter den nuvarande

värdegränsen bibehölles men att i fråga om andra fastigheter gränsen antingen

sänktes eller slopades.

Åt en liknande uppfattning ha länsstyrelserna i Västmanlands och Västernorrlands

län givit uttryck.

Jämväl lantbruksstyrelsen, som funnit skäl kunna anföras för en höjning

av värdegränsen till 10 000 kronor, har hänvisat till möjligheten att

fastställa olika gränser för jordbruks- och skogsfastigheter.

Mot de båda övriga av utredningsmannen tillstyrkta ändringarna i jordförvärvslagen

— avseende att från lagstiftningen undantaga dels förvärv

från vissa närskylda personer och dels förvärv av andel i fastighet, vari

förvärvaren redan är delägare —- ha i yttrandena endast ett par invändningar

framställts.

Beträffande det först omnämnda undantaget ha länsstyrelsen i Kalmar

lån och hushållningssällskapets förvaltningsutskott i samma läns södra

område ansett, att detsamma borde utbyggas så, att jämväl föräldrar inbegrepes

under de närskyldas krets. Med avseende å det andra undantaget,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

17

vilket avstyrkts av länsstyrelsen i Västerbottens län, har från lantmäteristyrelsens

och fastighetsbildningssakkunnigas sida ifrågasatts, om icke undantaget

borde inskränkas till att avse förvärv, vilket gjordes av sådan andelsägare,

som bekommit sin andel på grund av bodelning, arv eller testamente.

1 åtskilliga yttranden ha utredningsmannens båda nu berörda ändringsförslag

betecknats såsom synnerligen väl motiverade.

Förslag till en del ytterligare ändringar i jordförvärvslagen utöver de av

utredningsmannen förordade ha — såsom redan tidigare omnämnts — framkommit

under remissförfarandet.

Sålunda har av centrala lantbruk skommittén ävensom av en reservant

inom fastighetsbildningssakkunniga framhållits, att fördelar skulle stå att

vinna, därest i kompletteringssyfte gjort förvärv av mindre fastighet eller

fastighetsdel ställdes utanför jordförvärvslagens tillämpningsområde. Även

länsstyrelserna i Älvsborgs och Kopparbergs län, Kristianstads läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, Sveriges lantbruksförbund samt Sveriges

skogsägareförbund ha givit uttryck åt den uppfattningen, att en jordbrukares

legitima önskan att förvärva för komplettering lämplig mark borde

bättre tillgodoses än det föreliggande förslaget syntes åsyfta.

Lantmäteristyrelsen har — under betonande av att, då fråga vore om förvärv

av del av fastighet, det ur jordbrukssynpunkt vore viktigt, att den återstående

restfastigheten kunde på lämpligt sätt användas för jordbruksändamål

— ansett att detta förhållande borde i lagstiftningen komma till tydligare

uttryck än som skett; och fastighetsbildningssakkunniga ha hemställt,

att lagförslaget måtte kompletteras med bestämmelse därom, att då

jorddelningslagstiftningen innefattade hinder för fastighetsförvärv, lantbruksnämnden

hade att avslå ansökan om förvärvstillstånd.

Sveriges skogsägareförbund har ansett de i den gällande jordförvärvslagen

förekommande och i lagförslaget bibehållna föreskrifterna om åläggande

av vite olämpliga och böra utgå.

Länsstyrelserna i Malmöhus, Hallands, Västmanlands och Västernorrlands

län ha hänvisat till att redan nu vissa fastighetsförvärv måste prövas

ej endast av Kungl. Maj :t jämlikt stadgandena i jordförvärvslagen utan

även av länsstyrelsen på grund av föreskrifterna i 1916 års inskränkningslag

och 1925 års bolagsförbudslag. Olägenheterna av en dubbelprövning av

detta slag skulle enligt dessa länsstyrelsers mening bli än mer framträdande,

därest tillståndsgivningen enligt jordförvärvslagen överflyttades till lantbruksnämnden

och vidare, såsom decentraliseringsutredningen föreslagit,

länsstyrelsens befogenhet att pröva förvärv enligt 1916 och 1925 års lagar

utvidgades. Från jordförvärvslagens tillämpningsområde borde därför undantagas

sådant jordförvärv, som vore underkastat länsstyrelsens prövning.

I fråga om det av utredningsmannen upprättade förslaget till kungörelse

rörande den nya jordförvärvslagens tillämpning har från en del håll uttalats,

att föreskrifterna om utfärdande av intyg för lagfarts vinnande utan

2 Bihang till riksdagens protokoll 19i8. i samt. Nr 194.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 194.

förutgången prövning från lantbruksnämndens sida borde ändras eller

kompletteras. Såsom utfärdare av intyg i stället för eller vid sidan av landsfiskal,

magistratsledamot och kommunalborgmästare ha föreslagits, av

länsstyrelsen i Södermanlands län kommunalnämndsordförande, av länsstyrelsen

i Västmanlands län kommunalnämnd, av Kopparbergs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott kommunalnämndsordförande och

eventuellt lantbruksnämnds ortsombud, av länsstyrelserna i Kalmar och

Västerbottens län, Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

centrala lantbrukskommittén och två reservanter inom fastighetsbildningssakkunniga

lantbruksnämnds ortsombud samt av Riksförbundet Landsbygdens

folk kommunal förtroendeman eller annan i jordbruksförhållanden

väl insatt person.

I detta sammanhang må anmärkas, att den inledningsvis omförmälda, av

Sveriges häradsallmänningsförbund gjorda framställningen om ändring i

jordförvärvslagen går ut på att häradsallmänning skall i lagen erhålla samma

undantagsställning som kronan och kommun.

Departementschefen.

Under förarbetena till 1945 års jordförvärvslagstiftning bestreds icke

från något håll, att syftet med lagstiftningen — att förhindra olämpliga förvärv

av jordbruks- och skogsfastigheter — vore gott. Ej heller bestreds av

någon, att med avseende å dylika fastigheter missförhållanden av den beskaffenhet,

att ett statligt ingripande mot desamma kunde vara befogat,

förekomme på fastighetsmarknaden. Den meningsskiljaktighet, som vid tillfället

rådde, hänförde sig huvudsakligen till frågan, huruvida dessa missförhållanden

vore tillräckligt betydande för att motivera ett sådant ingripande.

Denna fråga blev av statsmakterna besvarad jakande.

När det nu gäller att fatta ståndpunkt till spörsmålet, om en lagstiftning

innefattande hinder mot olämpliga fastighetsförvärv kan antagas bli behövlig

jämväl i fortsättningen, är ju situationen såtillvida en annan än den

år 1945 föreliggande, som hinder av angivet slag sedan mera än två år tillbaka

finnas uppställda i lag.

Vid övervägandet av detta spörsmål har utredningsmannen kommit till

den slutsatsen, att åtgärder från statsmakternas sida till motverkande av

icke önskvärda fastighetsförvärv alltjämt erfordras. Denna slutsats har utredningsmannen

grundat huvudsakligen på erfarenheter, som gjorts under

tiden för jordförvärvslagens giltighet. Särskild betydelse har utredningsmannen

tillmätt det förhållandet, att av vissa inom jordbruksdepartementet

under våren 1947 verkställda undersökningar rörande lagens tillämpning

framgått dels att på olika håll inom landet åtskilliga försök till spekulationsoch

kapitalplaceringsköp av jordbruksfastigheter förekommit, vilka försök

emellertid med hjälp av lagen kunnat omintetgöras, och dels att intresset

för dylika förvärv numera i avsevärd omfattning överflyttats på sådana

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj.ts proposition nr 194.

19

mindre fastigheter, som falla utanför lagens ram. Ett upphävande av den nu

rådande statliga kontrollen på området skulle, enligt utredningsmannens

åsikt, i betraktande av angivna företeelser kunna befaras få till följd, att

spekulanternas och penningplacerarnas verksamhet åter komme att inriktas

på de fastigheter, åt vilka för närvarande ett skydd är berett.

Uppfattningen, att lagstiftningsåtgärder till förhindrande av spekulations-

och kapitalplaceringsförvärv av jordbruksfastigheter fortfarande behövas,

delas av ej mindre än omkring fem sjättedelar av de myndigheter

och sammanslutningar, vilka yttrat sig över betänkandet.

Av motståndarna till en fortsatt lagstiftning på ifrågavarande område framföras

till stöd för deras inställning i huvudsak samma argument som de,

vilka på sin tid androgos gentemot förslaget till den nu gällande lagen. Såsom

särskilt skäl för åsikten, att lagbestämmelser i ämnet ej skulle erfordras,

åberopas den omständigheten, att enligt jordbruksräkningarna antalet

utarrenderade fastigheter under de sista årtiondena fortgående minskat.

För egen del ansluter jag mig beträffande nu förevarande spörsmål till

den av utredningsmannen uttalade uppfattningen. De erfarenheter, som vunnits

under den tid jordförvärvslagen tillämpats, giva jämväl enligt min mening

vid handen, att en lagstiftning med ifrågavarande syfte icke kan avvaras.

Spekulations- och kapitalplaceringstendenser avseende jordbruksfastigheter

göra sig — trots förefintligheten av jordförvärvslagen — alltjämt

gällande i en ingalunda ringa utsträckning. Därest ett statligt ingripande

mot sådana tendenser icke upprätthölles, skulle de olämpliga fastighetsförvärven

förvisso komma att taga en omfattning, fullt jämförlig med eller

större än den vid tiden för lagens tillkomst konstaterade. Att man av det

förhållandet, att antalet arrenden på senare tid minskat något, icke äger

draga den slutsatsen, att lagstiftningsåtgärder till motverkande av spekulations-

och kapitalplaceringsköp ej skulle vara erforderliga, förefaller mig

uppenbart. Det bör nämligen bemärkas såväl att dylika köp till synnerligen

stor del avse rena skogsfastigheter, beträffande vilka ju utarrendering

sällan eller aldrig sker, som ock att de fastigheter med jordbruk, vilka förvärvas

i spekulations- eller kapitalplaceringsavsikt, långt ifrån alltid utarrenderas.

Nedgången av de utarrenderade fastigheternas antal är för övrigt tydligen

föranledd av helt andra omständigheter än en avtagande benägenhet

för sådana förvärv, mot vilka jordförvärvslagen riktar sig.

När jag — med den av mig nu angivna inställningen till frågan om behovet

av en fortsatt lagstiftning på detta område — har att träffa ett val

mellan de olika linjer, efter vilka lagstiftningen kan utformas, finner jag

i likhet med utredningsmannen annan metod ej höra tillgripas än den, som

kommit till användning i jordförvärvslagen och som innebär, att förvärv av

jordbruksfastighet genom köp eller byte i princip skall för sin giltighet vara

beroende av statlig kontroll. Övriga redan under förarbetena till jordförvärvslagen

ifrågasatta åtgärder för bekämpande av en olämplig övergång av

jordbruksfastigheter i den icke jordbrukande befolkningens ägo — exempelvis

skärpning av lagstiftningen rörande jorddelning, vanhävd och skogs
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj:ts proposition nr 194.

vård —• kunna icke anses vara ägnade att tjäna det avsedda syftet, och de

lagbestämmelser om förköpsrätt för kronan och om expropriation, som tillkommit

i samband med statsmakternas år 1947 fattade beslut om riktlinjerna

för den framtida jordbrukspolitiken, förmå ej heller ersätta de föreskrifter,

som innefattas i jordförvärvslagen.

Härtill kommer, att jordförvärvslagen under den tid, densamma varit

gällande, visat sig väl fylla sin uppgift. Beträffande min egen erfarenhet

härutinnan har jag redan tidigare avgivit en förklaring, nämligen när jag

den 26 mars 1947 i riksdagens andra kammare besvarade en interpellation

rörande den praxis Kungl. Maj :t tillämpat vid avgörandet av frågor i anledning

av lagen. Jag framhöll då, att lagen utgjort ett gott medel för att

hindra spekulation med jordbruk och skog samt att den varit ägnad att

främja rationaliseringssträvandena inom jordbruket. Den uppfattning om

lagens verkningar, åt vilken jag sålunda vid nämnda tillfälle gav uttryck,

har under den tid, som därefter förflutit, blivit ytterligare befäst. I fråga

om de erfarenheter, som gjorts av de myndigheter vilka medverka vid

det i lagen reglerade enklare kontrollförfarandet, kan jag hänvisa till de

uttalanden från dessa myndigheters sida, som refererats i utredningsmannens

betänkande. Dessa uttalanden gå till övervägande delen ut på att lagen

varit jordbruket och den jordbrukande befolkningen till gagn.

I anslutning till vad jag nu anfört vill jag alltså föreslå, att jordförvärvslagens

giltighetstid förlänges.

Anledningen till att 1945 års lag erhöll endast begränsad giltighetstid

var att det ansågs önskvärt att lagbestämmelserna under någon tid bleve

prövade till sina verkningar, innan ståndpunkt fattades till frågan om en

lagstiftning i ämnet av bestående natur. De erfarenheter, som nu vunnits i

detta hänseende, äro enligt min uppfattning sådana, att fullgod anledning

finnes att giva lagen permanent karaktär. Utredningsmannens förslag i

denna riktning har emellertid tillstyrkts allenast av ett fåtal av de hörda

myndigheterna och sammanslutningarna, och i stället har förordats eu

fortsatt temporär lagstiftning. Med hänsyn till den sålunda ådagalagda inställningen

till ifrågavarande spörsmål vill jag icke motsätta mig, att den

nya lagen antages endast för en begränsad tid. För att utsikt skall föreligga

att få lagstiftningen prövad även under normala förhållanden torde denna

tid ej böra utmätas för kort. Jag finner fem år utgöra en lämplig period

för lagens giltighet.

Innan jag härefter övergår till att behandla frågan om den fortsatta jordförvärvslagstiftningens

närmare utformning vill jag framhålla, att denna

lagstiftning framdeles bör användas allenast för att motverka i och för sig

olämpliga förvärv av jordbruksfastigheter. För att främja jordbrukets yttre

rationalisering böra alltså tillgripas endast de medel, som taga direkt sikte

på detta ändamål, eller således — bortsett från de frivilliga åtgärder, som

i första hand komma i fråga — förut omförmälda lagbestämmelser om

förköp och expropriation.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

21

Under den företagna utredningen rörande frågan om förlängning av jordförvärvslagens

giltighetstid har jämväl övervägts spörsmålet om erforderliga

eller lämpliga ändringar i lagen. Vissa förslag till sådana ändringar

ha härvid framkommit.

Sålunda har utredningsmannen — med instämmande av alla de fem sakkunniga,

vilka deltagit i utredningen — föreslagit en överflyttning av tillståndsgivningen

i jordförvärvsärendena från Kungl. Maj :t till de lokala

lantbruksnämnderna. Då, såsom ock framhållits i ett stort antal yttranden,

en dylik decentralisering av tillståndsgivningen förefaller innebära fördelar

ur såväl allmän som enskild synpunkt, vill jag ansluta mig till utredningsmannens

ståndpunkt i denna del. Likaledes anser jag mig böra biträda

utredningsmannens förslag om bibehållande av den enklare form av

kontroll, som enligt den gällande lagen får begagnas, då person, som icke

redan äger fastighet med jordbruk, förvärvar sådan fastighet i avsikt att

själv ägna sig åt jordbruket å denna.

Därest prövningen av ansökningar om tillstånd att förvärva jordbruksfastighet

i princip uppdrages åt lantbruksnämnderna, krävas tydligen särskilda

föreskrifter rörande lantbruksnämnds behandling av jordförvärvsärenden

och om överklagande av nämndens beslut i sådant ärende. Vad

utredningsmannen förordat härutinnan ävensom i fråga om underställning

i särskilt fall av nämndens avgörande synes mig i stort sett kunna

godtagas. Emellertid torde vissa enklare ärenden, närmast motsvarande

dem som enligt gällande lag handläggas under medverkan från egnahemsnämnds

sida, icke kräva prövning av lantbruksnämnden i dess helhet, utan

lärer bedömandet av dessa ärenden kunna uppdragas åt delegation av nämnden.

De närmare föreskrifterna härom liksom ock erforderliga bestämmelser

rörande omröstning och underställning synas lämpligen böra meddelas

av Kungl. Maj :t i administrativ väg. Såsom underställnings- och besvärsmyndighet

torde, särskilt i betraktande av den nu rådande ordningen

för tillståndsprövningen, annan myndighet än Kungl. Maj :t icke böra komma

i fråga.

Rörande spörsmålet, vilka fastigheter jordförvärvslagen bör avse, ha

delade meningar uttalats såväl inom de sakkunniga, vilka biträtt utredningsmannen,

som ock i yttrandena över dennes betänkande. Enligt en

åsikt bör lagens tillämpningsområde utvidgas till att omfatta alla jordbruksfastigheter

oberoende av värdet. En annan uppfattning går ut på att den

värdegräns vid 5 000 kronor, som för närvarande är fastslagen i lagen, bör

bibehållas eller möjligen sänkas. Slutligen göres från vissa håll gällande,

alt lagen bör uppmjukas genom en höjning av nämnda värdegräns.

Såsom jag redan framhållit har av företagna undersökningar framgått,

alt sådana smärre jordbruksfastigheter, som jämlikt de gällande föreskrifterna

icke äro underkastade den statliga förvärvskontrollen, på senare tid

blivit föremål för livligt intresse från spekulanternas sida — ett förhållande,

som bland annat föranleder, att skogsmark allt fortfarande i ej oväsent
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 194

lig utsträckning frångår den jordbrukande befolkningen. Med hänsyn härtill

och då det i några yttranden framförda förslaget om uppställande av

skilda regler för olika slag av fastigheter ur flera synpunkter förefaller

mindre lämpligt, synes frågan böra lösas i enlighet med det första av de tre

angivna förslagen. Ett annat avgörande än det sålunda av mig förordade

skulle säkerligen få till följd, att antydda missförhållande kvarstode och

— i synnerhet om värdegränsen höjdes — bleve ännu mera kännbart än

vad för närvarande är fallet.

Såsom i betänkandet påpekats kommer en lagändring av nu förordad innebörd

att få sin huvudsakliga betydelse med avseende å förvärv av ren

skogsfastighet. Vid förvärv av sådan fastighet med jordbruk, som beröres

av ändringen, lärer i det stora flertalet fall lagstiftningens förenklade kontrollförfarande

kunna komma till användning. För övrigt torde många av

de mindre fastigheter, som nu äro taxerade såsom jordbruksfastigheter, böra

i taxeringsavseende omföras till annan fastighet.

Mot övriga av utredningsmannen framställda förslag till ändringar i

jordförvärvslagen, vilka förslag biträtts av samtliga sakkunniga samt tillstyrkts

av nästan alla hörda myndigheter och korporationer, synes intet

vara att erinra. Lagen torde alltså böra uppmjukas i så måtto, att utanför

densamma komma att falla dels fastighetsförvärv, som göres av fastighetsägarens

make, avkomling, adoptivbarn eller dess avkomling eller ock av

hans syskon eller syskons barn, dels ock förvärv av andel i fastighet, vari

förvärvaren redan är delägare. Därest dessa uppmjukningar genomföras,

kommer att uti ifrågavarande hänseenden vinnas överensstämmelse mellan

jordförvärvslagen och lagen om kronans förköpsrätt, något som synes

önskvärt i betraktande därav, att tillämpningen av de båda lagarna närmast

ankommer på samma organ, nämligen lantbruksnämnderna.

Vad härefter angår de förslag till ändringar i jordförvärvslagen, som

framförts i vissa av remissyttrandena, synes ett av förslagen vara värt

beaktande. Såsom från en del håll förordats torde från lagens tillämpning

kunna undantagas förvärv, som är underkastat länsstyrelsens prövning. I

detta sammanhang vill jag erinra därom, att den tillståndsgivning, som

jämlikt 1916 års inskränkningslag för närvarande utövas av Kungl. Maj :t,

enligt ett denna dag till lagrådet remitterat förslag om ändring i sagda

lag avses skola i viss utsträckning överföras å länsstyrelsen. Av övriga

ändringsförslag förefalla ett par vara antingen icke erforderliga eller ock

mindre lämpliga, medan de återstående först sedan den nya lagstiftningen

under någon tid varit i tillämpning, kunna tänkas böra upptagas till närmare

övervägande.

Den av Sveriges häradsallmänningsförbund gjorda hemställan om ändring

i jordförvärvslagen torde icke böra föranleda någon åtgärd.

Utöver de av mig tidigare tillstyrkta lagändringarna synas emellertid

ytterligare ett par sådana böra genomföras.

En av dessa ändringar hänför sig till lagens stadgande, att om lagfart

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

23

meddelats å fång, den omständigheten, att tillstånd enligt lagen ej sökts

eller ansökan därom ej bifallits, icke må inverka å fångets giltighet. Ett

stadgande av denna innebörd har givetvis sin egentliga betydelse och sitt

berättigande under den första tiden för en koncessionslags tillämpning.

Eftersom jordförvärvslagen redan varit gällande under en ganska avsevärd

tid och då lagens bestämmelser numera torde vara väl kända av de

myndigheter, som ha att tillämpa desamma, lärer något behov av ifrågavarande

stadgande ej längre förefinnas. Stadgandet synes därför kunna

borttagas ur lagen. Denna skulle härigenom i förevarande avseende komma

att bli ensartad med 1916 års inskränkningslag och 1925 års bolagsförbudslag.

En annan ändring i jordförvärvslagen betingas av det förslag till lagstiftning

om föreningar för gemensamt ägande och gemensam drift av jordbruk,

som genom proposition nr 58 förelagts årets riksdag. Sagda förslag

innefattar bland annat den ändringen i jordförvärvslagen, att från sökande

av tillstånd enligt denna lag skulle befrias — förutom kronan och kommun

— jämväl sambruksförening. Till vad sålunda föreslagits bör tydligen

nu tagas hänsyn.

I detta sammanhang anser jag mig böra erinra om att den i jordförvärvslagen

intagna bestämmelsen om undantag från lagens tillämpning

beträffande förvärv å exekutiv auktion vid lagens tillkomst var föremål

för viss tvekan, enär densamma kunde medgiva möjlighet att kringgå lagen.

Emellertid har denna undantagsbestämmelse under tiden för lagens giltighet

icke visat sig föranleda sådana missförhållanden, som påkalla ett upphävande

av densamma. Bestämmelsen torde därför böra bibehållas. Givetvis

bör även i fortsättningen lagens tillämpning i såväl ifrågavarande som

andra hänseenden följas med uppmärksamhet från statsmakternas sida.

Beträffande det av utredningsmannen utarbetade förslaget till kungörelse

rörande den nya jordförvärvslagens tillämpning har från vissa håll

gjorts framställning om att de i kungörelseförslaget ingående reglerna om

intygsgivning måtte ändras eller kompletteras. Berörda regler, vilka liksom

den nu gällande kungörelsens bestämmelser i ämnet upptaga landsfiskal,

magistratsledamot och kommunalborgmästare såsom utfärdare av

intyg, voro under förarbetena till 1945 års lagstiftning föremål för ett synnerligen

ingående övervägande. Enär reglerna hittills icke visat sig olämpliga

och då någon annan mera ändamålsenlig lösning av spörsmålet icke

anvisats eller eljest kunnat utfinnas, torde förslagets ståndpunkt i denna

del böra godtagas.

Den nya lagstiftningen om inskränkning i rätten till förvärv av jordbruksfastighet

bör enligt min åsikt träda i kraft redan den 1 juli 1948,

då lantbruksnämnderna börja sin verksamhet.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom jordbruksdepartementet

upprättats förslag till lag om inskränkning i rätten att förvärva

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

jordbruksfastighet. Detta lagförslag ävensom ett inom departementet utarbetat

förslag till kungörelse rörande tillämpningen av lagen torde såsom

bilaga 1 och 2 få fogas vid detta protokoll.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över sistnämnda

lagförslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Malte Olsson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

25

Bilaga 1.

Förslag

till

Lag

om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Jordbruksfastighet må ej genom köp eller byte förvärvas utan tillstand

av den lantbruksnämnd, inom vars verksamhetsområde fastigheten är belägen.

Bestämmande för fastighets natur av jordbruksfastighet är den för fastigheten

vid tiden för förvärvet gällande taxeringen. Egendom, som vid

denna taxering behandlats såsom en enhet, anses såsom en fastighet.

Vad i denna lag stadgas om tillstånd för förvärv av fastighet skall ock

gälla, då del av eller andel i fastighet förvärvas; dock erfordras icke tillstånd,

där förvärvet avser sådan del av fastighet, som avstyckats för annat

ändamål än jordbruk eller skogsbruk, eller andel i fastighet, vari förvärvaren

redan är delägare.

2 §•

Tillstånd skall sökas inom tre månader från det fånget skedde.

Sökes icke tillstånd inom nämnda tid eller avslås ansökningen, vare

fånget ogillt.

3 §•

Tillstånd må icke meddelas, om anledning föreligger till antagande att

fastigheten skulle bliva vanskött i sökandens ägo eller att sökanden med

förvärvet huvudsakligen åsyftar att utan nytta för visst jordbruk i orten

tillgodogöra sig skogstillgång, som är behövlig såsom stöd för ortens jordbruk,

eller att bereda sig vinst genom snar avyttring av fastigheten, del av

densamma eller andel däri eller genom bortförande av byggnader, kreatur,

inventarier eller annat som tarvas för fastighetens brukande.

Föreligger ej sådant fall som i första stycket sägs men kan det antagas,

att sökanden vill förvärva fastigheten huvudsakligen för kapitalplacering

eller, vad angår fastighet med jordbruk, i annat syfte än att själv ägna sig

åt detta, eller äger sökanden redan jordbruksfastighet eller avser ansökningen

förvärv från olika fångesmän av fastigheter, som förut icke utgjort

en brukningsenhet, må ansökningen icke bifallas med mindre sökandens

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj:ts proposition nr 194.

innehav av egendomen kan väntas medföra övervägande nytta för jordbruket

eller för näringslivet i orten eller egendomen för sökanden har synnerligt

värde utöver det ekonomiska eller eljest särskilt skäl därtill föreligger.

4 §•

Finnes i fall, som i 3 § andra stycket avses, ansökningen ej böra bifallas

med mindre sökanden förbinder sig att inom viss tid verkställa erforderlig

åtgärd till främjande av jordbruket eller skogsbruket å fastigheten eller

att under viss tid nyttja fastigheten för bestämt ändamål eller underlåta

särskild användning av densamma, och lämnar sökanden skriftlig utfästelse

härom, skall vid meddelande av tillstånd tillika angivas vad sålunda

åligger honom samt utsättas vite för tredska att uppfylla förbindelsen.

Lantbruksnämnden har att hålla uppsikt över att förbindelsen fullgöres

samt vid tredska härutinnan, där så erfordras för vinnande av rättelse,

hemställa hos allmän åklagare att vid rätten i den ort, där fastigheten ligger,

anhängiggöra och utföra talan om vitets utdömande ävensom om utsättande

av nytt vite. Utan att hemställan som nu sagts blivit gjord må dylik

talan icke anhängiggöras av allmän åklagare.

Utdömt vite tillfaller kronan. Vite må i händelse av bristande tillgång till

dess gäldande ej förvandlas till frihetsstraff.

5 §•

Om lantbruksnämndens beslutförhet och om omröstning i nämnden vid

avgörande av fråga enligt denna lag så ock om underställning av nämndens

beslut i sådan fråga förordnar Konungen.

över beslut, varigenom nämnden avslagit ansökan att få förvärva fastighet,

må klagan föras hos Konungen. Klagan föres genom besvär, vilka

skola ingivas till nämnden inom en månad från den dag klaganden erhöll

del av beslutet. Nämnden har att snarast möjligt till jordbruksdepartementet

insända handlingarna i ärendet jämte eget utlåtande över besvären,

där sådant erfordras.

Utöver vad i andra stycket sägs må klagan ej föras över beslut av nämnden.

6 §•

Från sökande av tillstånd vare kronan, kommun och sambruksförening

befriade.

Denna lag äger icke tillämpning beträffande förvärv från konkursbo

eller å exekutiv auktion eller där förvärvaren är fångesmannens make, avkomling,

adoptivbarn eller dess avkomling eller ock fångesmannens syskon

eller syskons barn, ej heller där jämlikt annan författning Konungens eller

länsstyrelsens tillstånd till förvärvet skall sökas eller förvärvet enligt förklaring

av länsstyrelsen är av beskaffenhet att få ske utan sådant tillstånd.

För förvärv av fastighet med jordbruk vare tillstånd enligt denna lag

ej erforderligt, såframt förvärvaren i samband med lagfartsansökan, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

göres inom tre månader från det fånget skedde, på sätt Konungen bestämmer

visar dels att anledning till antagande som i 3 § första stycket sägs ej

föreligger dels ock att han har för avsikt att själv ägna sig åt jordbruket

å fastigheten och icke är ägare av annan fastighet med jordbruk.

7 §•

Är fråga om rätt att förvärva fastighet enligt denna lag ännu ej avgjord,

skall beträffande lagfart anses möta sådant hinder, som avses i 10 § förordningen

den 16 juni 1875 om lagfart å fång till fast egendom.

8 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948 och gäller till och med den 30

juni 1953.

Genom denna lag upphäves lagen den 21 december 1945 (nr 805) om

inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet.

Beträffande fång, som skett under tid, då sistnämnda lag varit gällande,

skall vad i samma lag stadgas äga tillämpning jämväl efter den 30 juni

1948.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj.ts proposition nr 194.

Bilaga 2.

Förslag

till

Kungörelse

rörande tillämpning av lagen den (nr ) om

inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet.

Kungl. Maj :t har funnit gott att, med stöd av 6 och 8 §§ lagen den

om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet,

förordna som följer.

1 §•

Ansökan till lantbruksnämnd om tillstånd att förvärva jordbruksfastighet

skall innehålla uppgifter om fastighetens ägovidd och dennas fördelning

å särskilda ägoslag samt rörande sökandens ålder och yrke, det ändamål

för vilket fastigheten skall användas så ock huruvida sökanden äger eller

brukar eller tidigare ägt eller brukat jordbruksfastighet.

Vid ansökningen skall fogas taxeringsbevis eller annat bevis om fastighetens

taxeringsvärde eller, där ansökningen avser del av fastighet, intvg

av trovärdiga män angående det värde, vartill fastighetsdelen kan uppskattas.

Har fångeshandling upprättats, skall denna i huvudskrift eller bestyrkt

avskrift biläggas ansökningen.

2 §•

För åtnjutande av sådan befrielse från att söka tillstånd till förvärv av

fastighet som avses i 6 § tredje stycket ovannämnda lag erfordras, att förvärvaren

i lagfartsärendet företer

dels en av honom på heder och samvete avgiven skriftlig försäkran att

han har för avsikt att själv ägna sig åt jordbruket å fastigheten och icke

är ägare av annan fastighet med jordbruk,

dels, därest fastigheten är belägen på landet, av landsfiskalen i orten och,

om fastigheten ligger i stad, av ledamot av magistraten eller, beträffande

stad utan magistrat, av kommunalborgmästaren utfärdat intyg att förvärvarens

försäkran i förstnämnda hänseende förtjänar tilltro och att anledning

ej föreligger till antagande att fastigheten skall bliva vanskött i förvärvarens

ägo eller att denne med förvärvet huvudsakligen åsyftar att utan nytta

för visst jordbruk i orten tillgodogöra sig skogstillgång, som är behövlig

sasom stöd för ortens jordbruk, eller att bereda sig vinst genom snar avyttring

av fastigheten, del av densamma eller andel däri eller genom bort
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 194. 29

förande av byggnader, kreatur, inventarier eller annat som tarvas för fastighetens

brukande.

Försäkran och intyg, som i första stycket omförmälas, skola avfattas enligt

bifogat formulär.

3 §•

Det åligger den, på vilken det ankommer att utfärda intyg som i 2 §

sägs, att innan intyg utfärdas verkställa noggrann undersökning rörande

de förhållanden, som avses med intyget. Där så finnes erforderligt, skall

yttrande från sakkunnig myndighet inhämtas.

Intyg utfärdas utan ersättning.

4 §•

Blanketter för försäkran och intyg enligt 2 § skola kostnadsfritt tillhandahållas

hos inskrivningsdomare och lantbruksnämnder ävensom hos landsfiskaler,

magistrater och kommunalborgmästare.

Blanketter erhållas efter rekvisition från lantbruksstyrelsen.

5 §•

Över sådana tillstånd till förvärv av fastighet, om vilka i 4 § berörda lag

är fråga, har lantbruksnämnden att hålla särskild förteckning, upptagande

för varje fastighet dennas beteckning, ägarens namn, yrke och hemvist,

de föreskrifter som givits i samband med tillståndets meddelande, av nämnden

vidtagna åtgärder samt domstols slutliga beslut i mål, som blivit på

nämndens hemställan anhängiggjort.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1948 och gäller till och med

den 30 juni 1953.

Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 21 december 1945

(nr 806) rörande tillämpning av lagen den 21 december 1945 (nr 805) om

inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet.

Beträffande fång, som skett under tid, då sistnämnda kungörelse varit

gällande, skall vad i samma kungörelse stadgas äga tillämpning jämväl

efter den 30 juni 1948.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj ds proposition nr 194.

Formulär enligt 2 § i förslaget till

tillämpningskungörelse till jordförvärvslagen.

I.

Undertecknad, som enligt fångeshandling den ........................

av..............................................förvärvat fastigheten

........................................ i.................. socken,

(Undertecknad, som ämnar av......................................

................ förvärva fastigheten ................................

i........................ socken,)

försäkrar på heder och samvete, att jag har för avsikt att själv ägna mig

åt jordbruket å fastigheten.

(Ort och dag.)

(Namn.)

(Yrke.)

II.

Rörande ovan omförmälda fastighetsförvärv intygas dels att förvärvarens

försäkran, att han har för avsikt att själv ägna sig åt jordbruket å fastigheten,

förtjänar tilltro, dels ock att anledning ej föreligger till antagande

att fastigheten skall bliva vanskött i förvärvarens ägo eller att denne med

förvärvet huvudsakligen åsyftar att utan nytta för visst jordbruk i orten

tillgodogöra sig skogstillgång, som är behövlig såsom stöd för ortens jordbruk,

eller att bereda sig vinst genom snar avyttring av fastigheten, del av

densamma eller andel däri eller genom bortförande av byggnader, kreatur,

inventarier eller annat som tarvas för fastighetens brukande.

(Ort och dag.)

(Namn.)

Utan avgift.

(Titel.)

III.

Undertecknad försäkrar på heder och samvete, att jag icke är ägare av

annan fastighet med jordbruk än den här ovan angivna.

(Ort och dag.)

(Namn.)

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

31

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 16 mars

1948.

Närvarande:

justitieråden Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna,

justitierådet Ljunggren.

Enligt lagrådet den 13 mars 1948 tillhandakommet utdrag av protokoll

över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

20 februari 1948, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

häradshövdingen Å. G. V. Braunstein.

Lagrådet yttrade:

Enligt 5 § förordnar Konungen om lantbruksnämnds beslutförhet och

om omröstning i nämnden vid avgörande av fråga enligt förevarande lag.

Någon motsvarande föreskrift finnes icke i de övriga lagar, som behandla

frågor med vilka lantbruksnämnd skall taga befattning. Härvid torde man

ha utgått ifrån att bestämmelser om nämndens beslutförhet och om omröstning

skola meddelas i den instruktion för nämnden, som är avsedd att

utfärdas i administrativ väg. Den omständigheten att dessa föreskrifter i

instruktionen kunna behöva få ett delvis annat innehåll när det gäller

nämndens behandling av ärenden enligt ifrågavarande lag än vad i övrigt

skall gälla synes icke göra det erforderligt att i förevarande lag upptaga ett

stadgande av innebörd att det ankommer på Konungen att, såvitt rör frågor

enligt denna lag, meddela bestämmelser i nu berörda avseenden. Stadgandet

torde därför såsom obehövligt böra utgå. Därest så sker, kan lämpligen

tredje stycket, med en redaktionell jämkning, sammanföras med

andra stycket till ett första stycke och i ett följande stycke stadgas att Konungen

äger förordna, att i vissa fall nämndens beslut i frågor enligt denna

lag skola underställas Konungens prövning.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj ds proposition nr 194.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 19 mars 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Kock.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 16 mars

1948 avgivna utlåtande över det den 20 februari 1948 till lagrådet remitterade

förslaget till lag om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet.

Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anför föredragande departementschefen

följande.

Den av lagrådet emot förslaget gjorda erinringen, som är av formell natur,

har jag funnit mig böra beakta. Därjämte ha i lagförslaget ett par

mindre, redaktionella jämkningar vidtagits. Vad sålunda förekommit har

icke föranlett någon ändring i det inom jordbruksdepartementet upprättade

förslaget till föreskrifter rörande lagens tillämpning.

Föredraganden hemställer, att omförmälda förslag till lag om inskränkning

i rätten att förvärva jordbruksfastighet måtte jämlikt § 87 regeringsformen

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund.

487264. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:271 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet, dels ock i a1 i texten
  2. 2LU 1948:34 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet, dels o c k i ämnet väckta s. 1 i texten