Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m

1948-04-16 · 56 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 47 av 56 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:212, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

1

Nr 212.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet

av samma lag, m. m.; given Stockholms slott den 16

april 1948.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430)

om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.; samt

3) lag med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

m. m.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen,

vilka lagar gälla till och med den 30 september 1948, förlängas

med ett år.

Enligt förslaget öppnas vidare möjlighet för hyresgäst att även utan hyresvärdens

samtycke överlåta bostadslägenhet till annan i syfte att genom

byte erhålla annan bostad. Fråga om sådan överlåtelse prövas av hyres
1

Bihang till riksdagens protokoll 19\8. t samt. Nr 212.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

nämnd. För att framställning härom skall kunna bifallas fordras att vägande

skäl tala för bytet och att hyresvärdens vägran att samtycka till överlåtelsen

finnes vara obillig.

Frågan om vilken av makar som efter hem- eller äktenskapsskillnad skall

äga nyttja en tidigare av makarna gemensamt disponerad bostadslägenhet

föreslås i propositionen skola lösas genom bodelning eller skifte mellan makarna.

Företräde skall härvid tillkomma den make, som med beaktande av

samtliga omständigheter kan anses bäst behöva lägenheten. Då det avgörande,

som vid bodelningen eller skiftet vinnes mellan makarna, icke är

bindande för hyresvärden, föreslås därjämte att den företrädesberättigade

maken skall kunna av hyresnämnden berättigas inträda i rättsförhållandet

gentemot hyresvärden under förutsättning att detta icke kan anses obilligt.

Slutligen upptages i propositionen förslag om sådan ändring av hyresregleringslagen,

att — förutom bostadslägenheter — ej heller lägenheter

avsedda för hotell- eller pensionatrörelse må utan hyresnämndens tillstånd

uthyras eller av ägaren tagas i bruk för väsentligen annat ändamål.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

3

Förslag:

till

angående

Lag

ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag.

Härigenom förordnas, dels att 8 a, 9 och 20 §§ lagen den 19 juni 1942 om

hyresreglering in. m.1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, betecknad 8 b §, av nedan angiven

lydelse, dels ock att samma lag, vilken enligt lag den 25 april 1947

(nr 142) gäller till och med den 30 september 1948, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 30 september 1949.

8 a §.

(Gällande lydelse.)

Skall hyresförhållande beträffande

lägenhet, som förhyrts av två eller

flera gemensamt, upphöra på grund

av åtgärd eller underlåtenhet av någon

av dem, och vägrar hyresvärden

annan, som har del i hyresrätten, att

övertaga lägenheten, äger hyresnämnden

på framställning av den senare

förordna därom, såframt hyresvärdens

vägran finnes vara obillig. I fråga

om hyresvillkoren vid sådant överlagande

av lågenheten skall vad i 7 §

stadgas äga motsvarande tillämpning.

Vill make----------

(Föreslagen lydelse.)

Skall hyresförhållande beträffande

lägenhet, som förhyrts av två eller

flera gemensamt, upphöra på grund

av åtgärd eller underlåtenhet av någon

av dem, och vägrar hyresvärden

annan, som har del i hyresrätten, att

övertaga lägenheten, äger hyresnämnden

på framställning av den senare

förordna därom, såframt hyresvärdens

vägran finnes vara obillig. i

i hyresrätten.

Har make genom bodelning eller

skifte i anledning av äktenskapets

återgång, hemskillnad eller äktenskapsskillnad

tillagts hyresrätten till

lägenhet, som av andra maken eller

av båda makarna är förhyrd till bostad

för gemensamt bruk, och vägrar

hyresvärden den förre att övertaga lä
-

1 Lydelsen av 8 a § se SFS 1946: 87; senasle lydelsen av 9 § se SFS 1943: 112 och av 20 §

se SFS 1947: 142.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

(Gällande lydelse.)

Framställning varom ovan sågs

skall göras inom fjorton dagar från

det hyresvärden i samband med uppsägning

eller eljest tydligt meddelat

sökanden, att hyresförhållandet skall

upphöra.

8

9

Lägenhet, som den 1 januari 1942

eller vid den senare tidpunkt, då den

blivit färdigställd, var avsedd att helt

eller till väsentlig del nyttjas till bostad,

må ej utan hyresnämndens till
-

(Föreslagen lydelse.)

genheten, äger hyresnämnden på

framställning förordna därom, såframt

hyresvärdens vägran finnes

vara obillig.

1 fråga om hyresvillkoren vid övertagande

av lägenhet enligt bestämmelserna

hår ovan skall vad i 7 §

stadgas äga motsvarande tilämpning.

Framställning varom förmäles i

första eller andra stycket skall göras

inom fjorton dagar från det hyresvärden

i samband med uppsägning

eller eljest tydligt meddelat sökanden,

att hyresförhållandet skall upphöra.

Skall i fall som avses i tredje stycket

hyresförhållandet upphöra, skall

ock framställning som där sågs göras

inom nämnda tid.

> §•

Är lägenhet förhyrd till bostad och

vill hyresgästen såtta viss hyressökande

i sitt ställe för att genom byte,

i ett eller flera led, erhålla annan bostad,

men vägrar hyresvärden att

samtycka till överlåtelsen, äger hyresnämnden

på framställning av hyresgästen

förordna, att överlåtelsen likväl

må äga rum inom viss av nämnden

bestämd tid, såframt hyresrätten

ej är förverkad samt vägande skäl

tala för bytet och hyresvärdens vägran

finnes vara obillig. 1 fråga om

hyresvillkoren efter överlåtelsen skall

vad i 7 § stadgas äga motsvarande

tillämpning.

§•

Lägenhet, som den 1 januari 1942

eller vid den senare tidpunkt, då den

blivit färdigställd, var avsedd att helt

eller till väsentlig del nyttjas till bostad,

så ock lågenhet, som den 1 juni

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

5

(Gällande lydelse.)

stånd uthyras eller av ägaren tagas i

bruk för väsentligen annat ändamål

än det sålunda avsedda.

Hyresnämnden äger---

(Föreslagen lydelse.)

19b8 eller vid senare färdigställande

var avsedd att helt eller till väsentlig

del nyttjas för hotell- eller pensionatrörelse,

må ej utan hyresnämndens

tillstånd uthyras eller av ägaren tagas

i bruk för väsentligen annat ändamål

än nu sagts.

---möblerat skick.

20

Hyresnämndens beslut ------

Part, som-----------------

Nämndens beslut skall, om ej hyresrådet

annorlunda förordnar, lända

till efterrättelse utan hinder av anförda

besvär. I vad beslutet avser förfluten

tid skall vad nu sagts dock

gälla allenast såvitt fråga är om besvär

av den som vid beslutet upphört

eller sedermera upphör att vara hyresvärd

eller hyresgäst beträffande

lägenheten.

§•

----nämndens beslut.

stycket sägs.

Nämndens beslut utom i ärende

som avses i 8 b § skall, om ej hyresrådet

annorlunda förordnar, lända

till efterrättelse utan hinder av anförda

besvär. I vad beslutet avser förfluten

tid skall vad nu sagts dock

gälla allenast såvitt fråga är om besvär

av den som vid beslutet upphört

eller sedermera upphör att vara hyresvärd

eller hyresgäst beträffande

lägenheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1948.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juni 1948

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1948, må framställning

som i 7 § sägs göras senast den 14 juni 1948 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta

hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen

sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juni 1948 lämnat meddelande som i 8 a § femte

stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 september

1948, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 juni

1948. Förordnande varom i nämnda paragraf tredje stycket sägs må icke

meddelas, om hyresförhållandet upphört före den 1 juni 1948.

Där Konungen meddelar förordnande, att bestämmelserna i lagen den 19

juni 1942 om hyresreglering in. in. skola äga tillämpning i viss ort, äger

Konungen föreskriva, att de i nästföregående stycke angivna tidpunkterna

skola med avseende å orten ersättas med de senare tidpunkter, som

Konungen bestämmer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den It) juni 1942 (nr 430) om kontroll

av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt in. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 25 april

1947 (nr 143) gäller till och med den 30 september 1948, skall äga fortsatt

giltighet till och med den 30 september 1949.

Förslag

till

L ag

med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller

äktenskapsskillnad m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Hava makar eller en av dem förhyrt lägenhet till bostad för gemensamt

bruk och går äktenskapet åter eller dömes till hemskillnad eller äktenskapsskillnad

mellan dem, skall på makes begäran hyresrätten till lägenheten,

ändå att den icke utgör giftorättsgods eller samfälld egendom, genom bodelning

eller skifte tilläggas endera av makarna. Företräde skall härvid tillkomma

den make som med beaktande av samtliga omständigheter kan anses

bäst behöva lägenheten.

Angående rätt för make som hyresrätten sålunda tillagts att i vissa fall

övertaga lägenheten, ehuru hyresvärden icke samtyckt därtill, stadgas i

lagen om hyresreglering m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1948 och gäller till och med den 30

september 1949. Har bodelning eller skifte påkallats under lagens giltighetstid,

skall även därefter vad i lagen stadgas äga tillämpning i avseende å

bodelningen eller skiftet.

Lagen skall icke äga tillämpning då äktenskapet gått åter eller hemskillnad

eller äktenskapsskillnad vunnits före lagens ikraftträdande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 19 mars 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om förlängning

av hyresregleringen och vissa ändringar däri.

Föredraganden anför följande.

Statens hyresråd har i skrivelse den 21 november 1947 hemställt, att lagen

den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. in. (hyresregleringslagen)

samt lagen samma dag (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse

av bostadsrätt (bostadsrättskontrollagen), vilka lagar gälla till och

med den 30 september 1948, måtte erhålla fortsatt giltighet till och med

den 30 september 1949. Över hyresrådets framställning ha efter remiss

yttranden avgivits av socialstyrelsen, Sveriges fastighetsägareförbund och

hyresgästernas riksförbund.

Inom justitiedepartementet har i februari 1948 upprättats en promemoria

angående rätt i vissa fall att överlåta eller övertaga hyresrätt. I promemorian

behandlas dels frågan om överlåtelse av hyresrätt i samband med lägenhetsbyte

dels ock spörsmålet om makes rätt till lägenhet vid hem- eller

äktenskapsskillnad. Över promemorian jämte därvid fogat förslag till lag

om ändring i hyresregleringslagen ha efter remiss yttranden avgivits av

Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Neflre Norrland,

socialgfyrelsen, hyresrådet, överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län, länsstyrelsen i Kronobergs län, Sveriges fastighetsägareförbund

och hyresgästernas riksförbund. Fastighetsägareförbundet har

vid sitt yttrande fogat utlåtande''''''av Stockholms fastighetsägareförening.

Vidare har hyresgästernas riksförbund i skrivelse den 3 juni 1947 hemställt

om åtgärder för att hindra nedläggandet av hotell och pensionat.

Över denna framställning ha efter remiss utlåtanden avgivits av socialstyrelsen,

hyresrådet och fastighetsägareförbundet.

Jag anhåller, att nu få upptaga nämnda frågor jämte vissa närstående

spörsmål till behandling.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Förlängning av hyresregleringen.

Genom hyresregleringslagen har stadgats begränsning av hyrans storlek

för flertalet lägenheter, möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal och

reglering av vissa andra hyresförhållanden. Såsom ett komplement härtill

har genom bostadsrättskontrollagen införts reglering av lägenhetsförvärv,

som grundas på bostadsrätt och andra former av bostadskooperation. Båda

lagarna äga tillämpning i alla städer, köpingar och municipalsamhällen, vilkas

invånarantal vid 1942 års ingång uppgick till minst 2 000, samt dessutom,

efter särskilda förordnanden av Kungl. Maj :t, i åtskilliga andra orter.

Regleringsåtgärderna handhavas närmast av kommunala hyresnämnder.

Dessas beslut kunna överklagas hos statens hyresråd, som utgör den

centrala myndigheten för hithörande frågor.

Nämnda lagar gällde ursprungligen till och med den 30 september 1943

och ha sedermera, med vissa ändringar, erhållit förlängd giltighet, senast

till och med den 30 september 1948 genom lagar den 25 april 1947 (nr 142

och 143).

Beträffande det aktuella läget på bostadsmarknaden må framhållas, att

den penningpolitiska situationen jämte rådande materialbrist ha nödvändiggjort,

att för närvarande en sträng återhållsamhet måste iakttagas vid beviljandet

av byggnadstillstånd. Även för den närmaste framtiden torde man

få räkna med en minskad tillståndsgivning i förhållande till vad tidigare

gällt.

Vissa beräkningar av bostadsproduktionen under år 1948 ha gjorts av

statens byggnadslånebyrå i en framställning till arbetsmarknadskommissionen

den 18 november 1947 med förslag till investeringsreserv för budgetåret

1948/49. Byrån uppskattar antalet inflyttningsfärdiga lägenheter i

de under år 1947 uppförda bostadshusen i tätorterna till högst 40 000. På

grund av att utpräglade högkonjunkturförhållanden fortfarande vore rådande,

kunde hushållstillväxten under år 1947 uppskattas till omkring

35 000 hushåll. Då man vidare trots den rådande bostadsbristen finge förutsätta

en viss avgång av lägenheter genom rivning eller på annat sätt, syntes

icke någon nämnvärd reduktion av bostadsbristen komma att äga rum

genom 1947 års produktion. Enligt det preliminärt fastställda programmet

för byggnadstillståndsgivningen avseende 1948 års produktion skulle tillstånd

beviljas för färdigställande av endast 30 000—35 000 lägenheter i tätorterna

under nämnda år. Då det emellertid förutsattes, att genom nedskärningen

av antalet byggnadstillstånd material skulle bli tillgängliga för färdigställande

av huvudparten av de 10 000 lägenheter, som vore försenade

vid årsskiftet 1947/48, beräknades bostadsproduktionen i tätorterna år 1948

ändock komma att uppgå till omkring 40 000 lägenheter. Det vore icke möjligt

att säkert avgöra, huruvida hushållstillväxten och avgången av lägenheter

komme att vara sådana, att en bruttoproduktion av denna omfattning

medförde någon minskning av bostadsbristen. Det förefölle emellertid icke

sannolikt, att den eventuella reduktionen av lägenhetsunderskottet skulle

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

kunna uppgå till mer än några få tusen lägenheter. Om depressionsförhållanden

skulle inträda vid slutet av år 1948 eller början av år 1949 hade man

anledning räkna med en icke oväsentligt mindre hushallstillväxt under år

1949 än under tidigare år samt en minskning av behovet av lägenheter.

Alltjämt skulle emellertid föreligga behov av uppbyggande av en »normal»

lägenhetsreserv, vilken kunde beräknas till 25 000—30 000 lägenheter. Även

om man räknade med lågkonjunkturförhållanden under år 1949, torde för

den löpande hushållstillväxten och för avskaffande av hela bostadsbristen

(inkl. uppbyggande av lägenhetsreserv) samt ersättning för normal avgång

erfordras en bruttoproduktion uppgående till minst 75 000 lägenheter i tätorterna.

Av intresse för att bedöma läget på bostadsmarknaden är även den rundfråga,

som socialstyrelsen årligen ställer till byggnadsnämnder, fastighetsägareföreningar

och hyresgästföreningar i ett stort antal städer. I svaren

på denna rundfråga avgivas omdömen om tillgången på lägenheter av olika

slag och storlek med någon av beteckningarna god, tillräcklig, knapp och

otillräcklig. Hösten 1947 inkommo svar från 124 städer. I 80—90 % av

svaren blev omdömet om tillgången »otillräcklig», i 6—20 % (olika för lägenheter

av skilda slag) betecknades den som knapp och endast i nagot

enstaka fall som tillräcklig. Av den lägenhetstyp, som är den viktigaste i

nyproduktionen, nämligen tvårumslägenheter, fanns ingenstans tillräcklig

tillgång. Icke på något håll och i fråga om någon lägenhetstyp betecknades

tillgången som god.

De anförda mycket generella omdömena överensstämma i stort sett med

motsvarande uppgifter från hösten 1946. Av svaren på socialstyrelsens fråga,

huruvida tillgången på de olika lägenhetstyperna under år 1947 var

större, oförändrad eller mindre än under år 1946 synes emellertid närmast

framgå, att bostadsbristen ytterligare skärpts. Tillgången angavs endast i

några få fall som större, i ca 65 % som oförändrad men i så mycket som

ca 30 % av samtliga svar som mindre än år 1946.

Även förekomsten av egentlig husvillhet har undersökts. I 47 städer funnos

efter oktoberflyttningen år 1947 över 700 hushåll, som på grund av

husvillhet provisoriskt inkvarterats genom kommunens försorg. En ökning

av husvillheten efter oktoberflyttningen rapporterades från 17 städer.

Hyresrådet har i sin inledningsvis omnämnda framställning erinrat, att

ehuru bostadsproduktionen under de senaste åren haft en betydande omfattning,

den icke kunnat minska underskottet på lägenheter. Med hänsyn

till rådande materialbrist och ekonomiska förhållanden i övrigt komme därjämte

byggnadsverksamheten i fortsättningen att betydligt minskas, varför

nuvarande bostadsbrist — som, enligt vad hyresrådet i sin verksamhet

kunnat iakttaga, vore betydande — icke kunde antagas vara hävd vid utgången

av hyresregleringslagstiftningens giltighetstid eller inom den närmaste

liden därefter.

Två reservanter i hyresrådet, herrar Wibom och Ankarcrona ha anfört:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Med hänsyn till de på hyresmarknaden rådande förhållandena finna vi oss

icke böra motsätta oss en hemställan om förlängning av hyresregleringslagstiftningen.

Det är emellertid av utomordentlig vikt att understryka, att en

förlängning måste kunna motiveras av att allvarliga sociala skadeverkningar

skulle bli följden av att förlängning icke komme till stånd. I sådant hänseende

äro utvecklingstendenserna även för den närmaste framtiden svårbedömliga.

I ett sådant ekonomiskt läge, i vilket vårt land för närvarande

befinner sig, kan lägenhetsbehovet snabbt komma att undergå en betydande

minskning. Erfarenheterna från kriserna på bostadsmarknaden i början av

1920-talet och 1930-talet ge ett erfarenhetsmässigt stöd för en dylik mening.

Socialstyrelsen har i sitt utlåtande över hyresrådets framställning uttalat,

att hyresrådets uppfattning såvitt styrelsen kunde bedöma vore riktig.

De kommunala bostadsföreningarnas rapporter pekade oförtydbart i denna

riktning. Två reservanter i styrelsen, byråchefen Twengström och tjänsteförrättande

byråchefen Richert, ha anfört, att enligt deras mening styrelsens

uttalande bort kompletteras med en hänvisning till styrelsens vid föregående

tillfällen uttalade mening, att hyresregleringen borde avvecklas, när

förutsättningar därför visade sig vara för handen. Den senaste tidens allmänna

prisutveckling syntes också göra det önskvärt, att det vid lämplig

tidpunkt undersöktes, i vilken mån det vore befogat alt förbereda en sådan

avveckling genom en anpassning av hyresnivån efter penningvärdets förändring.

Det borde därvid beaktas, att skiljaktigheten mellan hyresnivåns

och den allmänna prisnivåns utveckling kunde ha blivit olika stor i olika

delar av landet.

Hyresgästernas riksförbund har tillstyrkt förlängning av lagstiftningen.

Fastighetsägareförbundet har anfört, att förbundet vore medvetet om att

hyresregleringslagen ej i dagens läge kunde bringas till fullständigt upphörande.

Förbundet yrkade emellertid dels att planer snarast skulle uppgöras

för lagens gradvisa avveckling, dels att redan nu vissa uppmjukningar skulle

genomföras i dess tillämpning, vilken förbundet i vissa hänseenden funne

vara för restriktiv mot fastighetsägarna.

Förbundet berör till en början det centrala i hyresregleringen, bestämmandet

av hyrorna, och gör gällande att genom en alltför snäv tillämpning såväl

av de bestämmelser lagen ger om höjning av hyran i individuella fall som

av dess regler om generell hyreshöjning lagen kommit att bli, icke som den

var avsedd att vara, en lagstiftning mot oskälig hyresstegring utan en lag

mot skäliga hyror. En fortsatt tvångslagstiftning av här ifrågavarande art

stode i strid mot de rättsprinciper, på vilka samlevnaden i vårt samhälle

byggde. Vad som vore möjligt att genomföra under en kortare tidsperiod,

medförde i längden olyckliga konsekvenser. Man kunde, på sätt som skett,

för några år fastlåsa hyresnivån i äldre hus och acceptera det därigenom uppkomna

missförhållandet, att hyresmarknaden karakteriserades av två olika

hyresnivåer, en för äldre hus och en för nybyggda hus. Men därest myndigheterna

icke lämnade sin medverkan till en sammanjämkning av dessa bägge

hyresnivåer, medförde ett långvarigt hyresstopp oundgängligen vissa icke

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

önskvärda konsekvenser. Ju mer dessa två hyresnivåer ginge isär, desto mer

utpräglad bleve motsättningen mellan de två grupperna av hyresklientelet,

de som besitta en lägenhet i äldre hus och de som tvingas hyra en lägenhet i

ett nybyggt hus, och desto större svårigheter komme att uppstå vid lagens

avveckling. Ofrånkomligt vore också att den nuvarande tillämpningen av

lagen verksamt bidroge till uppkomsten av en artificiell bostadsbrist. Hyresgästerna

bodde kvar i äldre -—■ ehuru kanske fullt moderna -— lägenheter,

som visserligen blivit för stora med hänsyn till antalet familjemedlemmar

men som ändå vore billigare än mindre lägenheter i nybyggda hus.

Förbundet har även kritiserat tillämpningen av lagens 7 §, enligt vilken

hyresgäst som blivit uppsagd kan utverka tvångsförlängning av hyresförhållandet.

Enligt förbundets mening hade genom en alltför sträng tillämpning

av detta stadgande hela hyresmarknaden blivit på ett mycket olyckligt sätt

fastlåst. Även om man för en kortare tidsperiod nödgades acceptera ett dylikt

missförhållande, vore detta i längden likväl icke möjligt. Också hade, trots

den snäva rättstillämpningen, en omflyttning i icke ringa omfattning tvingat

sig fram.

Vidare har förbundet hävdat, att tillstånd oftare borde meddelas att uthyra

bostadslägenheter till lokaler för rörelse av olika slag.

Departementschefen.

Föreliggande uppgifter om läget för bostadsproduktionen och för bostadsmarknaden

tyda icke på, att under den närmaste tiden någon ljusning skulle

vara skönjbar i fråga om bostadsbristen. Snarare torde den av den ekonomiska

situationen nödvändiggjorda nedskärningen av byggnadsprogrammet

ha medfört en försämring av läget. I ärendet hörda myndigheter och organisationer

ha varit eniga om att gällande lagstiftning om hyresreglering och

om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt, som nu gäller till

och med den 30 september 1948, måste bibehållas under det därefter följande

hyresåret. Jag vill därför föreslå, att giltigheten för ifrågavarande

lagstiftning förlänges till och med den 30 september 1949.

Liksom vid handläggningen av motsvarande ärende föregående år har fastighetsägareförbundet

gjort vissa allmänna uttalanden om hyresregleringen

och därvid liksom då framförallt uppehållit sig vid det olägliga i att man till

följd av regleringen fått två olika hyresnivåer på hyresmarknaden, en för

äldre hus och en för nybyggda. Härom yttrade jag föregående år, att problemet

om de två hyresnivåerna vore ett spörsmål av stor vikt, som myndigheterna

länge uppmärksammat men som det ännu vore för tidigt att upptaga

till närmare diskussion; dess bedömande berodde mycket nära av den framtida

utvecklingen, framförallt utvecklingen på prisområdet, vilken ännu ej

kunde med säkerhet förutses. Detta uttalande äger alltjämt sin giltighet.

Jag torde i detta sammanhang få med ett par ord beröra frågan om hyresregleringslagens

tillämpningsområde, vilken fråga fått ökad aktualitet

genom de inkorporeringar och kommunala ombildningar som ägt rum under

senare år. Lagen äger som bekant tillämpning endast i städer och andra

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

tätbebyggda orter av viss storlek medan den egentliga landsbygden är lämnad

utanför. Vissa städer och andra nu avsedda samhällen ha emellertid

inom sina gränser betydande områden av ren landsbygd, där alltså lagen

kommer att gälla. Vid lagens tillämpning inom dylika områden bör emellertid

beaktas, att lagen i första hand tager sikte på förhållandena inom tätorterna.

När fråga är om rena landsbygdsområden kan i vissa fall hänsyn

böra tagas till särskilda omständigheter, till vilka motsvarighet saknas vid

lagens tillämpning inom de egentliga tätorterna. Vid tillämpning av t. ex.

bestämmelserna om uppsägningsskydd för hyresgäst kan alltså böra beaktas

även en sådan omständighet som att de förhyrda lokalerna äro avsedda för

jordbrukets behov och skäligen böra komma detta till godo.

Enligt 26 § hyresregleringslagen äger lagen icke tillämpning på bostadsupplåtelse

i hotell- eller pensionatrörelse, i den mån prisregleringslagen erhållit

tillämpning därpå. Under sistnämnda lag inbegripes för närvarande

utövande av sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken fordras myndighets

tillstånd, d. v. s. när rörelsen omfattar mer än fyra för gästers härbärgerande

avsedda rum. I skrivelse den 23 februari 1948 har priskontrollnämnden

hemställt om sådan ändring i prisregleringslagen, att under denna

skulle falla endast sådan hotell- eller pensionatrörelse, som omfattade minst

nio för gästers härbärgerande avsedda rum. Denna fråga, som är av betydelse

även för hyresregleringslagens tillämpningsområde, torde senare komma

att anmälas av chefen för finansdepartementet.

I likhet med vad som stadgats vid föregående förlängningar av hyresregleringslagen

torde genom en övergångsbestämmelse böra öppnas möjlighet för

hyresgäst, vars kontrakt redan före förlängningslagens utfärdande blivit uppsagt

till upphörande efter den 30 september 1948, att få uppsägningen prövad

efter förlängningslagens tillkomst. Då det kan beräknas, att förlängningslagen

hinner utfärdas först under maj månad, torde böra stadgas att framställning

härom skall göras senast den 14 juni 1948 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat att han ej önskar låta

hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen

sådant meddelande.

En liknande övergångsbestämmelse erfordras i anslutning till stadgandet i

8 a §, vilket ger medhyresgäst ävensom hyresgästs make viss möjlighet att

få övertaga hyresrätten. Framställning därom skall göras viss tid från det

hyresvärden meddelat vederbörande, att hyresförhållandet skall upphöra.

Med avseende å sådan framställning bör stadgas, att om hyresvärden före

den 1 juni 1948 lämnat meddelande som nyss sagts om hyresförhållandets

upphörande efter den 30 september 1948, framställning enligt 8 a § må göras

senast den 14 juni 1948.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

13

Om överlåtelse av hyresrätt i samband med lägenhetsbyte.

Gällande bestämmelser.

Enligt gällande rätt är det i allmänhet icke medgivet för en hyresgäst

att utan hyresvärdens medgivande utträda ur rättsförhållandet och sätta

annan i sitt ställe. I 3 kap. 7 § nyttjanderättslagen stadgas sålunda, att hyresgästen

icke utan samtycke av hyresvärden äger överlåta lägenheten till

annan. Om överlåtelse sker utan medgivande av hyresvärden, är hyresrätten

förverkad och hyresvärden berättigad att uppsäga avtalet. Detta gäller även

om hyresvärden saknar fog för sin vägran. Vägras samtycke utan skälig anledning

eller lämnar hyresvärden ej besked inom viss kortare tid, äger emellertid

å andra sidan hyresgästen rätt att uppsäga avtalet.

Avvikelse från grundsatsen, att hyresvärdens samtycke erfordras för

överlåtelse av lägenheten till annan, har stadgats för det fall att hyresgästen

dör före hyrestidens utgång. Dödsboet — som eljest intager samma

ställning i hyresförhållandet som hyresgästen — har nämligen i 3 kap. 8 §

nyttjanderättslagen tillerkänts rätt att i sitt ställe sätta annan, vilken hyresvärden

skäligen kan taga för god såsom hyresgäst. Dödsboet äger sålunda

substitutionsrätt. Under vissa förhållanden kan vidare en personförändring

å hyresgästsidan komma till stånd utan hyresvärdens samtycke

enligt reglerna i 8 a § lagen om hyresreglering m. m. Enligt detta lagrum

gäller sålunda, att hyresrätten till lägenhet, som förhyrts av två eller flera

gemensamt, i vissa fall efter hyresnämndens prövning må i sin helhet

övertagas av någon som har del i hyresrätten. I fråga om bostadslägenhet

föreligger därjämte enligt samma lagrum en motsvarande rätt för make,

ändå att han icke är part i hyresförhållandet, att övertaga av andra maken

förhyrd lägenhet.

Frågan om hyresgästens rätt att överlåta lägenheten var under förarbetena

till den allmänna hyreslagstiftningen föremål för ingående överväganden.

Den reglering som spörsmålet erhållit i nyttjanderättslagen har

till utgångspunkt, att en hyresvärd icke bör kunna påtvingas vilken hyresgäst

som helst. Ä andra sidan har det icke ansetts böra stå i hyresvärdens

skön att utan påföljd förbjuda en överlåtelse till en hyressökande, mot vilken

icke finnes något att anmärka från hyresvärdens sida. Då emellertid

prövning av behörigheten av en vägran icke ansetts kunna omedelbart äga

rum hos någon myndighet, har förhållandet i nyttjanderättslagen ordnats

så, att visserligen hyresvärdens förbud mot en ifrågasatt överlåtelse ovillkorligt

länder hyresgästen till efterrättelse, men att å andra sidan, där hyresvärden

saknar fog för sin vägran, hyresgästen icke längre är bunden av

avtalet utan äger uppsäga detta och ställa lägenheten till hyresvärdens förfogande.

Endast vid hyresgästens död har en rätt till överlåtelse tillagts

dödsboet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Promemorian.

I promemorian framhålles till en början, att det självfallet kunde råda

delade meningar, huruvida den hyresgästen enligt 3 kap. 7 § nyttjanderättslagen

tillerkända uppsägningsrätten tillgodosåge hans berättigade intressen.

Under normala tider, då större svårigheter ej mötte att skaffa ny

lägenhet, borde dock olägenheterna från hyresgästsynpunkt av det nuvarande

rättsläget ej vara så framträdande. I regel vore nämligen då, åtminstone

såvitt anginge bostadslägenheter, hyresgästens befogenhet att utträda

ur rättsförhållandet tillfyllest. Annorlunda ställde sig däremot saken under

nu rådande lägenhetsbrist. Om för närvarande en hyresgäst av en eller

annan orsak måste frånträda den förhyrda lägenheten, mötte i allmänhet

avsevärda svårigheter att skaffa en annan bostad. Som bekant vore det

ofta en förutsättning för att erhålla en lägenhet, att en annan ställdes till

förfogande. Dylika s. k. lägenhetsbyten förutsatte emellertid samtycke av

respektive hyresvärdar. Hyresvärden kunde emellertid, även om mot den

tilltänkte nye hyresgästen icke kunde riktas någon anmärkning, vägra sitt

samtycke utan annan påföljd än att den ursprunglige hyresgästen ägde

uppsäga avtalet. Därmed vore emellertid som regel denne icke tillgodosedd,

eftersom han därigenom ginge miste om möjligheten att använda

lägenheten som bytesobjekt.

Vidare anföres i promemorian följande.

Under nuvarande förhållanden på hyresmarknaden är det vanligt, att

hyresgäster önska byta lägenheter. Ofta är önskemålet föranlett av ett även

ur allmän synpunkt sett bärande skäl såsom ombyte av anställningsort

eller ändrade ekonomiska förhållanden el. dyl. I många fall torde från hyresvärdarnas

sida ej ha rests hinder mot ett lägenhetsbyte, om den nye

hyresgästen kunnat tagas för god. Ej sällan har emellertid inträffat, att

hyresvärden vägrat sitt samtycke, ehuru någon befogad anmärkning icke

kunnat riktas mot den ifrågasatta nya kontrahenten i hyresförhållandet.

Anledningen kan antagas i regel ha varit, att hyresvärden velat reservera

lägenheten för egen eller anhörigs räkning eller önskat uthyra lägenheten

till någon hyressökande, som hyresvärden velat tillgodose. Exempel torde

ej heller saknats på att hyresvärden för att samtycka till ett bostadsbyte

betingat sig själv särskilda förmåner. Frågan om en utökning av hyresgästens

skydd i förevarande hänseenden synes med hänsyn till det anförda

vara av den vikt, att en lagändring bör övervägas.

Enligt vad i promemorian uttalas borde man lösa det föreliggande problemet

efter den linjen, att hyresgäst, som önskar sätta annan i sitt ställe, berättigas

härtill även i strid mot hyresvärdens vilja. Från hyresvärdens sida

kunde, framhålles i promemorian, vissa betänkligheter anföras mot en dylik

lösning, i samband varmed i promemorian vidare uttalas följande.

För hyresvärden är det icke likgiltigt, om en personförändring äger rum

på hyresgästsidan. I sådana fall, då hyresvärden lider något avsevärt men

av förändringen, bör den tydligen icke få komma till stånd. Om så ej är

förhållandet, synas däremot de skäl som tala för att medgiva en överlåtelse

av hyresrätten böra få bli avgörande. Såsom villkor för att överlåtelse skall

få äga rum utan hyresvärdens samtycke torde — i anslutning till vad som

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

15

enligt 8 a § hyresregleringslagen gäller med avseende å där avsedda fall —

böra uppställas, att hyresvärdens vägran att samtycka till överlåtelsen finnes

vara obillig. Vid bedömandet härav bör tydligen särskilt beaktas, om

efter personförändringen hyresvärdens möjlighet att utfå hyran skulle försämras.

Betydelse bör emellertid tillmätas även sådana omständigheter som

svårigheterna att anskaffa annan bostad, hyresvärdens personliga eller ekonomiska

skäl för att disponera lägenheten o. s. v. Därest hyresrätten icke

rimligen bör få övertagas av hyressökanden på oförändrade villkor, synes

möjlighet böra föreligga att förbinda övertagandet med de villkor som finnas

skäliga.

I promemorian påpekas, att den ifrågasatta substitutionsrätten skulle

vara för handen endast i de fall, då överlåtelse av lägenheten vore en förutsättning

för att hyresgästen skulle kunna erhålla annan lägenhet i stället.

De tilltänkta nya bestämmelserna hade ju såsom förut framhållits till ändamål

att möjliggöra s. k. lägenhetsbyten. Därvid borde det emellertid vara

utan betydelse om bytet skedde direkt mellan två lägenhetsinnehavare eller

i flera led.

Enligt promemorian bör prövningen av frågor om överlåtelse av hyresrätt

ankomma på hyresnämnden, hos vilken alltså hyresgäst som önskar överlåta

sin lägenhet har att göra framställning. Sådan framställning skall göras

inom fjorton dagar från det hyresvärden meddelat hyresgästen sin vägran

att samtycka till överlåtelsen. Då det enligt vad i promemorian uttalas

borde åligga hyresgäst som tillerkänts rätt till överlåtelse att inom viss tid

begagna sig av denna rätt vid äventyr att den eljest förfaller, har föreslagits,

att hyresnämnden skall föreskriva viss tid inom vilken överlåtelsen skall

ha skett.

Det i promemorian framlagda förslaget avser endast bostadslägenheter.

Det framhålles, att i fråga om andra lägenheter, såsom butiks- eller kontorslokaler,

verkstäder e. d., något större praktiskt behov av substitutionsrätt

vid lägenhetsbyte knappast förefunnes. Det låge i sakens natur, att

förutsättningarna för byte av dylika lägenheter endast sällan vore för handen.

Beträffande särskilt af färslägenheter kunde däremot föreligga ett starkt

intresse för hyresgästen av en rätt att överlåta lägenheten i samband med

överlåtelse av den där bedrivna rörelsen. Gång efter annan hade också från

hyresgästhåll framkommit önskemål om starkare skydd för affärsdrivande

hyresgäster vid överlåtelse av rörelsen. Denna vittutseende fråga, som vore

av stor betydelse även under tider då någon utpräglad lägenhetsbrist icke

rådde, kunde emellertid icke upptagas i detta sammanhang.

På grund av det anförda har i promemorian föreslagits införande i hyresregleringslagen

av en ny paragraf, betecknad 8 b §, av följande innehåll. Är

lägenhet förhyrd till bostad och vill hyresgästen sätta viss liyressökande i

sitt ställe för alt genom byte, i ett eller flera led, av lägenhet erhålla annan

lägenhet men vägrar hyresvärden att samtycka till överlåtelsen, äger hyresnämnden

på framställning av hyresgästen förordna, att överlåtelsen likväl

må äga rum inom viss av nämnden bestämd tid, såframt hyresrätten ej är

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

förverkad och hyresvärdens vägran finnes vara obillig. I fråga om hyresvillkoren

efter överlåtelsen skall vad i 7 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Sådan framställning skall göras inom fjorton dagar från det hyresvärden

tydligt meddelat hyresgästen sin vägran att samtycka till överlåtelsen.

Yttranden.

Det genom promemorian framlagda förslaget har i princip tillstyrkts av

socialstyrelsen, hovrätten för Nedre Norrland, länsstyrelsen i Kronobergs

län och hyresgästernas riksförbund. Övriga myndigheter och sammanslutningar

ha avstyrkt förslaget eller ock uttalat sig i avstyrkande riktning. Av

de tillstyrkande yttrandena må här återgivas följande.

Socialstyrelsen har som motivering till sin tillstyrkan av förslaget anfört

följande.

Under nu rådande bostadsbrist föreligger enligt styrelsens mening behov

av en lagligen skyddad rätt till bostadsöverlåtelse i samband med lägenhetsbyte.

Visserligen torde ett stort antal hyresvärdar i regel icke göra några

svårigheter, när fråga uppkommer om lägenhetsbyte. Men det finns också

exempel på motsatsen, då hyresvärden visar ringa eller ingen förståelse för

hyresgästens behov av att genom byte erhålla en lämpligare bostad. Det är

mycket otillfredsställande, att en hyresvärd efter eget gottfinnande skall kunna

vägra samtycke till en lägenhetsöverlåtelse, som under nuvarande ogynnsamma

förhållanden på hyresmarknaden utgör den enda möjligheten för

t. ex. en växande familj att erhålla en större och bättre bostad eller för en

person, som nödgas flytta från en ort till en annan, att överhuvud få någon

bostad. Om en hyresgäst äger vända sig till hyresnämnden för att få skälen

för hyresvärdens vägran att samtycka till lägenhetsöverlåtelsen opartiskt

prövade, komma förmodligen hyresvärdarna att visa sig mera tillmötesgående

i fråga om lägenhetsbyten. ökade möjligheter till lägenhetsbyten torde

komma att medföra ett bättre utnyttjande av den nuvarande lägenhetstillgången.

En hel del fall, där hyresgästen disponerar för stor våning och där

ett lägenhetsbyte kan genomföras med stöd av den föreslagna lagstiftningen,

torde sålunda komma i dagen.

Styrelsens yttrande är emellertid icke enhälligt, utan reservation har anmälts

av byråchefen Alexanderson, vilken med instämmande av byråcheferna

Åman och Twengström anfört:

I fråga om det föreslagna nya lagstadgandet om medgivande till byte av

lägenheter utan hyresvärdens medgivande är jag av annan mening än socialstyrelsen

och kan icke tillstyrka det föreliggande förslaget.

Det är uppenbart, att en sådan rätt till lägenhetsbyte särskilt under nuvarande

förhållanden för många hyresgäster ter sig som mycket önskvärd

och att den, åtminstone i viss omfattning, är ägnad att medföra en bättre

anpassning av bostäderna efter de föreliggande bostadsbehoven. Den ifrågasatta

lagändringen är emellertid även förenad med ganska betydande olägenheter.

Till att börja med tillgodoser förslaget endast dem, som redan ha

hyggliga lägenheter. Det svåraste problemet på bostadsmarknaden gäller

emellertid de familjer, som icke alls ha någon egen bostad eller som bo i

utdömda eller provisoriska bostäder. Det måste befaras, att den föreslagna

rätten till lägenhetsbyte utan fastighetsägarens medgivande kommer att ytterligare

försvåra situationen för de bostadslösa, framför allt därigenom att

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 212

omflyttningarna i det äldre lägenhetsbeståndet komina att i ännu högre grad

än tidigare inriktas på byten, vilket måste medföra, att en utomstående får

svårare att komma åt en lägenhet. Enligt min mening borde under nuvarande

förhållanden åtgärder för att lätta bostadsbristen i första hand inriktas

på att efter lämpliga riktlinjer lösa de bostadslösas problem, medan

frågan om underlättande av lägenhetsbyten är en betydligt mindre trängande

fråga.

Vid tillämpningen av den nu gällande hyresregleringslagen har man i stort

sett inskränkt sig till att tillgodose de boendes bostadsbehov på ett med hänsyn

till förhållandena drägligt sätt. Det nu föreslagna stadgandet skulle med

all säkerhet komma att gynna ett tillgodoseende av bostadsbehovet enligt en

betydligt högre standard än man hittills ansett sig böra skydda, t. ex. vid

bedömande av om en i samband me.d uppsägning erbjuden annan bostad är

godtagbar eller icke. Förslaget kan därför icke sägas gå i linje med den nuvarande

lagen utan går i detta avseende mycket längre än denna.

Det må vidare framhållas, att den föreslagna bytesrätten medför stora

risker för att hyresgäster i samband med byte betinga sig obehörig ersättning.

Dylikt torde förekomma i viss utsträckning redan nu, och detta missbruk

skulle säkerligen få ännu större utbredning, om fastighetsägaren icke

skulle ha möjlighet att vägra godkännande av bytet. Visserligen skulle väl

hyresnämnden icke medgiva bytet, om det vore klarlagt, att vederlag lämnats,

men dylika fall torde vara sällsynta eftersom det ligger i sakens natur

att det är mycket svårt att förebringa bevisning, då båda kontrahenterna ha

samma intresse att hålla saken hemlig.

Slutligen må även nämnas, att den föreslagna rätten i många fall skulle

komma att förorsaka irritation och otrevnad inom fastigheterna. De förut i

fastigheten boende anse sig nog ofta ha en viss rätt till företräde att få hyra

annan, för deras behov mera passande lägenhet inom fastigheten, då ledighet

uppstår. Fastighetsägaren vill i de flesta fall om möjligt tillmötesgå dylika

önskemål, och det förorsakar därför lätt svårigheter, om en utomstående

skulle ha möjlighet att utan värdens medgivande komma in i fastigheten.

Över huvud kan ett dylikt tvångsförfarande lätt förorsaka kontroverser, som

medföra otrevnad för alla i fastigheten boende. Det måste ligga i såväl fastighetsägarens

som hyresgästernas intresse, att den förstnämnde får tillfälle

att icke blott ur ekonomiska utan även ur mera personliga synpunkter

granska de hyressökande, som skola få inflytta i fastigheten.

Då sålunda enligt min mening de med förslaget följande fördelarna

äro begränsade och sannolikt komma att vara förenade med ej obetydliga

olägenheter, anser jag, att tillräckliga skäl icke föreligga för att i detta avseende

genomföra ytterligare inskränkningar i fastighetsägarnas rätt att

förfoga över sin fastighet.

Hyresgästernas riksförbund har till en början framhållit, att möjligheterna

för närvarande att erhålla en lägenhet annat än genom byte vore mycket

små. Byte förekomme också i tämligen stor utsträckning. Samtycke till

byte vägrades dock ofta av fastighetsägarna och många gånger utan bärande

skäl. Särskilt stötande vore detta i de fall, där det ifrågasatta bytet framstode

som önskvärt ur bostadssociala synpunkter. Det rådde därför icke tvivel

om att behov förelåge av en lagstiftning som syftade till att undanröja

detta missförhållande. Ett underlättande av möjligheten till lägenhetsbyte

skulle otvivelaktigt leda till en bättre fördelning av del befintliga lägenhetsbeståndet.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 212.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

Med införande av en substitutionsrätt för hyresgäst komme givetvis, fortsätter

förbundet, från fastighetsägarehåll att invändas att densamma skulle

innebära ett för långtgående ingrepp i hyresvärdarnas intressen. Man måste

emellertid fråga sig vilka intressen som skulle trädas för nära. Hyresvärdens

ekonomiska intresse att icke nödgas godtaga en hyresgäst, vars ekonomiska

bärkraft vore så svag att den innebure risker för hyresförluster,

hade man uttryckligen förklarat sig ämna skydda i den utsträckning det

kunde anses erforderligt. Vad vidare gällde hyresvärdens intresse att oavsett

den ekonomiska sidan av saken få bestämma vem han ville ha som

hyresgäst i sitt hus, kunde det ifrågasättas om detta vore ett intresse som

alltid vore värt att skyddas. Det vore nämligen icke ovanligt att en hyresvärd

vid valet av hyresgäst anlade synpunkter som ingalunda kunde förenas

med de bostadssociala synpunkterna.

En betydligt allvarligare invändning mot den föreslagna bytesrätten vore

enligt förbundets mening att densamma kunde befaras giva tillfällen till

obehöriga transaktioner från hyresgästernas sida. Man finge emellertid icke

överdriva denna risk. Vid de flesta lägenhetsbyten förelåge ett påtagligt behov

av byte å ömse sidor, varför anledning till särskilt vederlag från ena

parten till den andra icke förelåge. Man finge icke förledas att tro att olaga

ersättningar skulle komma att bli det vanliga vid lägenhetsbyten.

Förbundet, som alltså i princip tillstyrkt förslaget om införande av substitutionsrätt

vid lägenhetsbyten, har emellertid tillagt, att starka skäl talade

för att icke begränsa rätten att gälla endast vid byte. Det måste ur

samhällets synpunkt vara angeläget att hyresrätten kunde överlåtas även

till den som saknade bostad. Det vore enligt förbundets mening lyckligt, om

man här kunde koppla in de kommunala bostadsförmedlingarna på sådant

sätt att dessa finge möjlighet och rätt att anvisa lämplig hyresgäst. Det

syntes för övrigt icke uteslutet att tillförsäkra bostadsförmedlingarna avgörande

inflytande även i fråga om rena lägenhetsbyten, exempelvis i den

formen att hyresnämnden icke skulle medgiva byte om förmedlingen icke

ansåge sig kunna anvisa motparten.

Slutligen har förbundet beklagat, att man icke ansett sig i förevarande

sammanhang kunna upptaga frågan om rätt för affärsdrivande hyresgäst att

överlåta hyresrätten till förhyrd lokal i samband med överlåtelse av rörelsen.

Det vore synnerligen önskvärt att en sådan rätt tillskapades genom

ändring i hyresregleringslagen i avvaktan på att frågan senare reglerades

i allmänna hyreslagen.

Hovrätten för Nedre Norrland, som tillstyrkt förslaget, har framhållit, att

hovrätten därvid icke förbisett, att den rätt att framtvinga överlåtelse av

hyresrätten, som tillädes hyresgästen, kunde missbrukas genom att hyresgäst

vid överlåtelsen betingade sig otillbörlig ersättning i en eller annan

form. Missbruk av denna art omfattades emellertid av straffstadgandet i

23 §, jämförd med 11 § andra stycket hyresregleringslagen, och risken för

dylika missbruk vore icke ägnad att väcka större betänkligheter än de som

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

19

på sin tid kunde resas mot förbudet för hyresvärd att avtala högre hyra

än den av hyresnämnden godkända.

Hyresrådet har avstyrkt förslaget samt därvid anfört i huvudsak följ

ande.

Genom hyresregleringslagens tillkomst har skapats en garanti för att de

hyresgäster, som vid lagens ikraftträdande innehade eller sedermera erhållit

bostäder, i regel få behålla dessa. Detta i hyresregleringslagen stadgade

uppsägningsskydd har medfört en icke önskvärd fastlåsning av bostadsmarknaden

och förhindrat den omflyttning, som under normala förhållanden

äger rum. Familjer, som av något skäl icke längre äro i behov av så

stort bostadsutrymme, tvingas sitta kvar i sina alltför stora lägenheter till

förfång för dem, som på grund av familjens utökning eller andra orsaker

äro i behov av ökat utrymme. Den nu rådande bostadsbristen kan därför

i viss mån sägas vara ett fördelningsproblem. Under nuvarande förhållanden

är möjligheten att erhålla en bostadslägenhet, därest icke en annan lägenhet

lämnas i utbyte, ofta minimal. Även om hyresvärdarna i enlighet

med gällande bestämmelser kunna vägra att medverka till lägenhetsbyten,

förekomma dessa i mycket stor utsträckning. Otvivelaktigt är dock, att hyresvärdarna

stundom vägra att lämna sitt samtycke till ett byte. Skälen

härtill kunna givetvis vara godtagbara, men det kan icke bortses från att

hyresvärdar kunna vägra sitt samtycke utan bärande skäl, jämväl i fall

då ett lägenhetsbyte varit önskvärt ur bostadssocial synpunkt. Med hänsyn

härtill har vid olika tillfällen diskuterats, om icke åtgärder kunde vidtagas

för att åstadkomma en mera rättvis och lämplig fördelning av lägenhetsbeståndet.

I promemorian föreslås att en hyresgäst, som önskar sätta annan i sitt

ställe, under vissa betingelser skall vara berättigad härtill även i strid mot

hyresvärdens vilja. En hyresvärd har emellertid av naturliga skäl ett stort

intresse av, vem han erhåller såsom hyresgäst. Det är därför rimligt att

vissa garantier skapas för att hyresvärden icke skall bli ekonomiskt eller

på annat sätt lidande genom det honom påtvungna bytet av hyresgäst. Även

om dessa garantier erhållas måste det dock ifrågasättas, om det vinnes

några sociala fördelar genom den föreslagna anordningen. Resultatet blir

i stort sett endast att den rätt, som hyresvärden för närvarande innehar —

att själv välja sin hyresgäst — överflyttas på lägenhetsinnehavaren. Att

den eftersträvade omflyttningen i viss grad kommer att underlättas torde

man kunna utgå från, men fråga är, om denna vinst berättigar till ett så

starkt ingrepp i hyresvärdarnas intressen och nu gällande rättigheter. Med

hänsyn särskilt till rådande hrist å rymliga lägenheter, torde det knappast

kunna förväntas att några avgörande fördelar ur bostadssocial synpunkt

skulle uppnås, därest hyresgästerna erhålla substitutionsrätt vid lägenhetsbyte.

I promemorian har uppgivits alt det förekommer att hyresvärdar för att

samtycka till lägenhetsbyte betinga sig särskilda, icke tillåtna förmåner. Erfarenheten

torde visa att, kanske än oftare, avflyttande hyresgäster vid lägenhetsöverlåtelser

av den tillträdande hyresgästen betinga sig avträdessummor.

Oftast sker detta i den formen att lägenhetsinnehavaren på den

tillträdande hyresgästen överlåter några ganska enkla inventarier till priser,

som utan överdrift kunna betecknas såsom oskäliga. Hyresrådet har

sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad på dessa beklagliga förhållanden

men har icke kunnat anvisa några effektiva motåtgärder. I hyresregleringslagen

stadgas visserligen förhud mot och straff för dylika otillåtna

gottgörclser, vare sig hyresvärd eller hyresgäst betingat sig desamma, men

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 2J2.

av naturliga skäl är det synnerligen svårt att kunna beivra dessa förseelser.

Därest det i promemorian framlagda förslaget skulle genomföras föreligger

enligt hyresrådets förmenande risk för att dessa olagliga och svåråtkomliga

transaktioner komma att öka i omfattning.

Tre av hyresrådets ledamöter, herrar Svennegård, Bengtsson och Järtelius,

ha emellertid anmält skiljaktig mening samt förklarat sig anse bestämmelser

om substitutionsrätt för hyresgäst höra införas. I detta hänseende

anföres i reservationen till en början följande.

Den gällande hyreslagen står, såsom anföres i promemorian, på den ståndpunkten

i fråga om överlåtelse av hyresrätt att hyresvärd icke bör kunna

påtvingas vilken hyresgäst som helst. Lagens huvudregel, att överlåtelse av

hyresrätt förutsätter medgivande från hyresvärdens sida, vilar emellertid

icke på den principiella åskådningen att någon hyresvärden tillkommande

rättighet i vanliga fall skulle kränkas genom överlåtelsen. Snarare har lagstiftaren

avsett att hyresvärden skulle äga rätt att motsätta sig överlåtelse

endast då han hade skälig anledning därtill. Av praktiska skäl, särskilt

med hänsyn därtill att det icke fanns någon myndighet som lämpligen

kunde anförtros uppgiften att avgöra när sådan skälig anledning förelåg,

har lagstiftaren stannat för den lösningen, att hyresvärden själv får avgöra

om han har tillräckliga skäl att vägra sitt samtycke till överlåtelse. Garanti

mot missbruk av denna rätt har man avsett att skapa genom regeln

att hyresgästen, om samtycke vägrades utan skälig anledning, ägde rätt

att säga upp hyresavtalet.

Dagens läge är på de avgörande punkterna ett helt annat än det som

rådde vid de gällande lagreglernas utformning. Hyresregleringsmyndigheterna

äro väl lämpade att slita tvister mellan hyresvärd och hyresgäst rörande

överlåtelse av hyresrätt. Den uppsägningsrätt som hyresgästen tillförsäkrats

i 7 § hyreslagen kan uppenbarligen icke tjäna såsom någon motvikt

mot ogrundad vägran från hyresvärdens sida att samtycka till överlåtelse.

Vid ett tillstånd av bostadsbrist fungerar helt enkelt icke den av

lagen förutsatta balansordningen. Om hyresvärden vägrar sitt samtycke

blir påföljden den att hyresgästen antingen nödgas bo kvar eller måste ställa

lägenheten till hyresvärdens förfogande, vilket senare förfarande regelmässigt

är till fördel för hyresvärden.

Det är därför naturligt att man under de nu rådande förhållandena sökt

finna andra lösningar på frågan om hyresgästs rätt att överlåta sin hyresrätt,

lösningar som innebära en rimlig och rättvis avvägning mellan hyresvärdens

och hyresgästens intressen. Hyresgästens kanske viktigaste intresse

är för närvarande att kunna använda sin lägenhet vid byte med annan hyresgäst.

I många fall är lägenhetsbyte det enda sätt på vilket en hyresgäst kan

skaffa sig en ny lägenhet som bättre svarar mot hans behov. Ett berättigat

krav från hyresvärdens sida är, att den nye hyresgästen skall vara en lika

god hyresgäst som den avflyttande. Det förslag till nya lagbestämmelser som

framlagts i promemorian tillgodoser både hyresgästens och hyresvärdens berättigade

anspråk och ur deras synpunkter torde några vägande invändningar

icke kunna göras mot förslaget.

Tillståndet på bostadsmarknaden är emellertid för närvarande sådant att

det är helt felaktigt att se frågan om överlåtelse av hyresrätt främst såsom

en förmån för hyresgästen, vilken kan tillförsäkras honom utan väsentlig

rubbning av hyresvärdens rättigheter. Frågan måste i första hand ses ur samhälleliga

synpunkter. Det genom hyresregleringslagen skapade uppsägnings
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

skyddet har i viss mån verkat till fastlåsande av lägenheternas fördelning.

Hyresgästen är skyddad så länge han stannar kvar i sin lägenhet, men han

kan icke mot hyresvärdens vilja medverka i en omfördelning av lägenheterna.

De lägenhetsbyten, som äro föranledda av ändrade bostadsbehov, böra såvitt

möjligt fortgå även under en bristsituation. De äro då mera påkallade än

eljest. Det är därför ett viktigt samhällsintresse att överlåtelse av hyresrätt

icke förhindras genom ett av hyresvärd utan giltig anledning meddelat förbud.

Det kan förväntas att en lagstadgad rätt till överlåtelse av hyresrätt

medverkar därtill att lägenheterna fördelas på ett bättre sätt än vad nu är

fallet. Den omfattning i vilken lägenhetsbyten redan förekomma, under medverkan

från hyresvärdarna, visar frågans stora betydelse.

Enligt vad reservanterna i fortsättningen framhålla sträcka sig emellertid

samhällets intressen längre än till de bostadsbesittande hyresgästerna. Samhället

måste även tänka på de bostadslösa hyressökandena. Det vore icke till

fördel att en lägenhet alltid genom byte överginge till någon som redan innehade

en annan lägenhet. Även om en hyresgäst främst sökte tillgodose egna

intressen, borde möjlighet beredas honom att på en överlåtelse av hyresrätt

anlägga allmänt sociala och humanitära betraktelsesätt. Såsom villkor för

överlåtelserätt borde alltså icke föreskrivas att fråga vore om lägenhetsbyte.

Reservanterna påpeka vidare, att om överlåtelserätten på detta sätt utvidgades,

det vore anledning att uppmärksamma även affärslägenheterna. Det

vore nödvändigt att tillerkänna hyresgäst till affärslägenhet en rätt att överlåta

lägenheten i samband med överlåtelse av rörelsen. En provisorisk lösning

av denna fråga kunde ske genom att begränsningen i förslaget, att

överlåtelserätt skulle medgivas endast beträffande bostadslägenheter, utginge.

I reservationen framhålles härjämte, att det vore av största vikt att hyresgästerna

icke bereddes tillfällen att utnyttja det genom hyresregleringen tillskapade

skyddet till att skaffa sig otillbörlig vinning. Om en hyreslägenhet

bleve ledig och kunde ställas till förfogande för ny hyresgäst förelåge det

samma risk för att den nye hyresgästen krävdes på otillåtet vederlag vare

sig det vore hyresvärden eller den gamle hyresgästen som hade avgörandet i

sin hand vid valet av hyresgäst. En god ordning beträffande överlåtelserna

kunde man enklast uppnå genom att koppla in de kommunala bostadsförmedlingarna

såsom mellanhand mellan den gamle och den nye hyresgästen.

Under åberopande av det anförda ha reservanterna tillstyrkt införande i

hyreslagen av bestämmelser av följande innehåll. Vill hyresgäst överlåta sin

hyresrätt till annan men vägrar hyresvärden att samtycka till överlåtelsen,

äger hyresnämnden förordna att överlåtelsen likväl må äga rum, såframt

hyresvärden ej visar, att den till vilken överlåtelse skulle ske skäligen icke

kan tagas för god såsom hyresgäst eller att överlåtelsen eljest skulle medföra

väsentlig skada eller olägenhet för honom. Är lägenheten förhyrd till

bostad och belägen i kommun, där kommunal bostadsförmedling finnes anordnad,

må förordnande meddelas endast då fråga är om överlåtelse till

liyressökande, som anvisats av den kommunala bostadsförmedlingen. 1

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

fråga om hyresvillkoren efter överlåtelsen skall vad i 7 § stadgas äga motsvarande

tillämpning.

Svea hovrätt har uttalat sig i avstyrkande riktning samt därvid framhållit,

att det föreslagna stadgandet skulle innebära ett ytterst kraftigt ingrepp i

fastighetsägarens rätt att själv avgöra, vilka personer han ville ha som hyresgäster.

I många fall kunde en tillämpning av stadgandet medföra stötande resultat.

Å andra sidan funnes, såsom i promemorian påpekats, även goda skäl

som talade för stadgandet. För den händelse förslaget upphöjdes till lag

borde garantier skapas för att stadgandet icke ledde till obilliga konsekvenser.

Även överståthållarämbetet har uttalat sig avstyrkande samt till en början

påpekat, att någon närmare utredning icke förebragts rörande förekomsten

av fall, då hyresvärd vägrat samtycke till lägenhetsbyte, varför behovet av

lagstiftning i ämnet vore oviss. Ämbetet har vidare yttrat, att i nuvarande

läge några principiella invändningar mot att ytterligare rucka på hyresvärdens

rätt att välja sitt hyresklientel visserligen icke borde resas. För en sådan

åtgärd fordrades dock att den vore av behovet påkallad och bostadssocialt

gagnelig. Det kunde väl sägas, att förslaget ej innebure annat än att bärigheten

av hyresvärdens skäl för sin ståndpunkt bleve föremål för myndighets

prövning. Man finge dock ej bortse från de kompliceringar som följde

av en prövning ofta av två olika hyresnämnder, eventuellt med olika resultat,

samt överprövning av hyresrådet. Viktigare vore emellertid att i flertalet

fall — nämligen då hyresvärden ej ansett sig kunna taga den tilltänkte hyreskontrahenten

för god eller saknade förutsättningar att bedöma hans lämplighet

— prövningen endast formellt komme att ske mellan två likställda

parter men i realiteten med hyresvärden såsom processuellt oförmånligt ställd

part. Svårigheterna för hyresvärden att bevisa att överlåtelsen lände honom

till förfång vore nämligen mycket stora. Även ett sådant läge borde dock få

accepteras i en trängd situation under förutsättning att man därmed vunne

något väsentligt. I detta hänseende anföres följande.

Om hyresmyndighet medger ett lägenhetsbyte inom en och samma ort trots

hyresvärds vägran att godkänna den nye hyresgästen kan man visserligen

utgå från att de bytande hyresgästerna vunnit fördelar i fråga om ökad bekvämlighet,

kortare avstånd till arbetsplatsen, möjlighet till villainköp eller

dylikt, men därmed är ej sagt att man ernått något ur bostadsutnyttjandesynpunkt

i nuvarande bostadsläge förmånligt resultat. Så kan vara fallet,

men förhållandet kan också vara det, att den lösning som eljest utkristalliserat

sig, därest bytesalternativet ej kommit till stånd, i jämförelse med

detta inneburit bättre utnyttjande av de ifrågavarande lägenheterna. Den bostadssociala

effekten av förslaget måste med andra ord betecknas som omtvistlig.

Avslutningsvis har ämbetet erinrat, att i olika sammanhang framkommit

önskemål om lagstiftningsåtgärder av skilda slag till avhjälpande av åtskilliga

missförhållanden på hyresmarknaden. En utredning av dessa frågor

skulle giva underlag även för ett bättre bedömande av behovet av en rätt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 212.

23

till lägenhetsbyte. Elt utan dylik utredning företaget separat genomförande

av förslaget härom ansåge sig ämbetet emellertid böra avstyrka.

Hovrätten över Skåne och Blekinge samt länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län ha avstyrkt förslaget samt därvid särskilt framhållit, att dess

genomförande skulle medföra ökade möjligheter för hyresgäst att betinga sig

ersättning i samband med lägenhetsbyte.

Sveriges fastighetsägareförbund har bestämt motsatt sig förslaget om lägenhetsbyte.

Förbundet har därvid inledningsvis framhållit, att hyresvärdens

nu bestående rätt att själv bestämma, till vilken person en lägenhet

skall upplåtas, vore den sista resten av självständig rådighet över fastigheten.

Att undanröja även denna rest innebure ett betänkligt undergrävande

av förtroendet till äganderätten och dess socialt betydelsefulla funktion.

Det kunde ej heller med fog göras gällande att några bärande skäl för förslaget

förebragts. Särskilt i nuvarande situation förefölle det olämpligt med

en lagändring av den föreslagna innebörden. Man borde nämligen nu inrikta

sig på att successivt återgå till fria förhållanden i stället för att genomföra

ytterligare regleringar.

Förbundet, som redan på nu anförda skäl ansett sig böra avstyrka förslaget,

har ytterligare utvecklat sin kritik på i huvudsak följande sätt.

Under nuvarande bostadsbrist vore det självfallet av stor vikt, att det befintliga

bostadsbeståndet utnyttjades på ett så ändamålsenligt och effektivt

sätt som möjligt. En tillfredsställande fördelning av bostäderna skapades

emellertid icke genom att ge de redan bostadsbesittande monopol på

att sinsemellan byta lägenheter. Tvärtom skulle ett dylikt monopol än mer

skärpa den rådande skillnaden mellan dem som besitta lägenheterna och

dem som behöva bostad men icke kunna få någon.

Det vore visserligen riktigt att lägenhetsbyten ofta tjänade det förnuftiga

ändamålet att de hyressökande finge sådana lägenheter som motsvarade

en vars behov. Möjlighet att få sådana byten till stånd funnes emellertid redan.

Hyresvärdarna brukade nämligen icke vägra att gå med på byten i

andra fall än då de hade bärande skäl för sin vägran. Redan det förhållandet

att de s. k. bytesregistren i dagstidningarna tagit en betydande omfattning

visade, att de bostadssökande visste med sig att hyresvärdarna principiellt

icke ställde sig avvisande till förslag om byte.

Av det förhållandet att hyresvärdarna genom att icke ställa sig avvisande

till byten i sin mån medverkat till ett effektivt utnyttjande av bostadsbeståndet

finge emellertid icke dragas den slutsatsen, att en lagstadgad bytesrätt

icke skulle i praktiken medföra mindre tillmötesgående från hyresvärdarna

än dessa redan nu visade. En sådan slutsats vore i grund felaktig.

Orsaken till att hyresvärdarna ansett sig kunna gå med på byten vore att

de haft stöd i lag för sin rätt att välja hyresgäst. Hyresvärden hade sålunda

icke blott haft rätt alt välja en bättre framför en mindre god utan också

haft rätt att välja mellan flera lika goda. Denna valrätt, som vore av grundläggande

betydelse för fastighetsförvaltningen, skulle, om förslaget upphöjdes

till lag, helt försvinna. Om hyresgästen presenterade någon, som objektivt

vore godtagbar som hyresgäst, bleve hyresvärden skyldig att finna sig

i att den anvisade personen påtvingades honom. Även om hyresvärden hade

kommit i förbindelse med någon bytessökande, som av familjeskäl eller

eljest liadc större behov av att få byte till stånd än den av hyresgästen anvisade

sökanden, skulle den senare få företräde.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 212

Genom att beröva fastighetsägaren rätt att själv välja sina hyresgäster

undanrycktes hyresförhållandet sin naturliga grund eller den ömsesidiga

och frivilliga överenskommelsen mellan hyresvärd och hyresgäst. Tvånget

för fastighetsägaren att acceptera såsom hyresgäst en person, som han av

någon fullt lojal orsak icke ville ha som hyresgäst, måste för fastighetsägaren

självklart innebära en högst allvarlig olägenhet. Genom att lägga rätten

att välja hyresgäster i händerna på hyresgästerna själva skulle olyckliga

förhållanden tillskapas. Då hyresgästen skulle välja efterträdare komme

han att träffa sitt val uteslutande ur synpunkten av sitt eget intresse att

få ett byte till stånd. Förvaltningen av en hyresfastighet krävde emellertid

effektiv ledning för att trevnad och grannsämja skulle kunna upprätthållas.

En fastighet, som genom läge och standard vore avsedd för ett visst hyresklientel

skulle kunna mista denna sin prägel, vilket icke vore till gagn för

hyresgästerna. Överhuvud taget skulle icke finnas något utrymme för fastighetsägarens

yrkesambition.

I detta sammanhang har förbundet framhållit, att genom förslaget hyresgästen

bereddes möjlighet att vid överlåtelse av lägenheten gynna sina släktingar

och vänner. Även om det i enstaka fall förekommit, att hyresvärden

vid uthyrning av ledigbliven lägenhet sökt gynna sina anhöriga och vänner,

hade detta haft ett starkt moraliskt stöd i det förhållandet att hyresvärden

varit husets rättmätiga ägare. Helt annorlunda ställde sig saken, om en person

som icke äger lägenheten, just därför skall tillerkännas en sådan möjlighet

medan ägaren avstänges från den.

Förbundet har vidare uttalat, att enligt vad erfarenheten visade fastighetsägarna

icke brukade betinga sig lagstridig gottgörelse vid överlåtelse av

lägenheter. Genom förslaget öppnades däremot möjlighet för hyresgästen

att ekonomiskt utnyttja innehavet av ett hyreskontrakt. Ett organiserat

»schackrande» med lägenheter skulle uppkomma. Om en hyresgäst som

ville byta lägenhet hade på förslag ett antal sökande som alla vore godtagbara,

så låge det utomordentligt nära till hands för hyresgästen att utvälja

den av de sökande som erbjöde den högsta gottgörelsen. Det vore verklighetsfrämmande

att tro att dylika transaktioner icke skulle bli vanliga. Härav

skulle följa, att personer med begränsade ekonomiska möjligheter skulle

komma att slås ut ur konkurrensen.

Slutligen har förbundet påpekat det ökade arbete, som genom förslagets

genomförande skulle uppkomma för hyresregleringsorganen. Förhållandena

på bostadsmarknaden vore sådana, att hyresvärdarna hade en mångfald

bostadssökande, som objektivt sett vore minst lika kvalificerade, som

de hyresgästerna kunde anvisa. Hyresvärden kunde säkerligen i regel visa,

att det vore synnerligen obilligt att låta just den av hyrsgästen anvisade

sökanden få försteg vid lägenhetens besättande med ny hyresgäst. Om förslaget

genomfördes, komme därför hyresvärdarna genom vägran att överlåta

nödga hyresgästerna att bringa saken inför hyresnämnden samt, om

han förlorade sin talan, fullfölja den till hyresrådet.

Stockholms fastighetsägareförening, som avstyrkt förslaget på i huvudsak

samma grunder som fastighetsägareförbundet, har därjämte särskilt

påpekat de skadliga verkningar förslagets genomförande skulle medföra med

avseende å en mellan Stockholms stads fastighetsnämnd och föreningen ingången

överenskommelse angående riktlinjerna för upplåtelse av bostadslägenheter

i Stockholm. I detta hänseende har föreningen anfört bl. a.:

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 29 maj 1947 anhöll Stockholms stadskollegium

om utredning angående lagstiftning i syfte att hyresavtal i fråga om

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

bostadslägenheter i Stockholm för att bliva giltiga skulle godkännas av

kommunal myndighet. Inom fastighetsnämnden har även till behandling

upptagits frågan om framställning till Kungl. Maj :t om genomförande av

en beredskapslagstiftning angående ransonering av bostäder. Under framhållande

av att de sålunda ifrågasatta lagstiftningsåtgärderna skulle kunna

undvikas eller icke behöva bringas i tillämpning, om en överenskommelse

i stället kunde träffas mellan kommunen och fastighetsägarna om vissa

riktlinjer för upplåtelse av bostadslägenheter, riktade fastighetskontoret

förfrågan till föreningen, huruvida föreningen vore beredd medverka till en

dylik överenskommelse. Vid överläggningar, som med anledning av denna

förfrågan ägde rum, uttalades från fastighetsägaresidan att fastighetsägarna

med hänsyn till sin socialt betydelsefulla uppgift att tillhandahålla allmänheten

bostäder icke ansåge sig böra avböja att i sin mån medverka

till åtgärder, som kunde vara ägnade att lindra verkningarna av bostadsbristen.

Härefter träffades med fastighetsnämnden överenskommelse om

riktlinjer för upplåtelse av bostadslägenheter, enligt vilken bl. a. varje upplåtelse

av lägenhet skulle ske med beaktande av den bostadssökandes oundgängliga

behov av utrymme. Föreningens styrelse har riktat en allvarlig

vädjan till medlemmarna att icke blott vid uthyrning av lediga lägenheter

utan även vid byten iakttaga vad som angivits i överenskommelsen. Inom

föreningen har också tillsatts en särskild nämnd med uppgift attpå framställning

av fastighetsägaren eller bostadsförmedlingar meddela råd i fråga

om val av hyresgäster vid uthyrning. Nämnden har även till uppgift att

bedriva samarbete med stadens ‘bostadsförmedlingsorgan.

Då antalet lägenheter, som bliva lediga inom det befintliga bostadsbeståndet,

är synnerligen obetydligt, synes det vara otvivelaktigt att den träffade

överenskommelsen i icke ringa grad avser möjligheterna att genom byten

uppnå en bättre fördelning inom det befintliga bostadsbeståndet, överenskommelsen

innebär sålunda ett led i samma strävan som — enligt föreningens

mening på ett betydligt sämre sätt — skulle tillgodoses genom den

ifrågasatta lagändringen. Härtill kommer emellertid att verkningarna av

överenskommelsen skulle komma att helt omintetgöras av den ifrågasatta

lagstiftningen, vilken i själva verket skulle innebära ett upphävande av

överenskommelsen. Föreningens medlemmar skulle nämligen ha anledning

utgå ifrån att föreningens vädjan till medlemmarna att ställa sig överenskommelsen

till efterrättelse tillkommit under förutsättningar, som icke

längre föreligga, samt att medlemmarna på grund därav icke längre ha anledning

tillmäta överenskommelsen någon betydelse. För den~ händelse lagstiftningen

komme att genomföras, skulle medlemmarna därför anse sig

oförhindrade att lämna sitt samtycke till byten helt oavsett om bytet skulle

stå i överensstämmelse med de grunder, som kommit till uttryck i överenskommelsen.

I ett par yttranden har berörts frågan, under vilka närmare förutsättningar

hyresvärdens vägran att samtycka till ifrågasatt lägenhetsbyte borde godtagas.

Hovrätten över Skåne och Blekinge — som på sätt förut nämnts avstyrkt

ifrågavarande förslag i dess helhet — har påpekat, att det enligt

förslaget gällande villkoret för rätt till överlåtelse, eller att hyresvärdens

vägran därtill funnes vara obillig, syntes mindre lämpligt. Det borde i lagtexten

utsägas, att den nya hyresgäst som anvisades hyresvärden skulle

vara sådan att värden skäligen kunde taga honom för god som hyresgäst.

Hyresgästernas riksförbund har uttalat, att hyresvärdens intresse vore till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

fredsställande skyddat, om överlåtelse icke finge medgivas i fall, där hyresvärden

kan visa eller göra sannolikt att antingen den nya hyresgästen skäligen

icke kan tagas för god eller att överlåtelsen skulle medföra skada eller

avsevärd olägenhet för hyresvärden.

Frågan om särskild fatalietid borde gälla för att hyresgäst skall äga få

frågan om byte prövad av hyresnämnd har diskuterats i ett par yttranden.

Socialstyrelsen anser, att behov att begränsa denna möjlighet till viss tid

icke funnes. Hyresvärden hade nämligen ej, såsom vid uppsägning av hyresavtal,

något direkt intresse av att hyresgästen inom viss tid gjorde framställning

hos nämnden. Hyresrådet har uttalat sig i samma riktning och

därvid påpekat att intet hindrade en hyresgäst, som av hyresnämnd fått en

framställning om tillstånd till byte avslagen, att omedelbart inkomma till

nämnden med en ny framställning.

Hyresrådet har vidare berört vissa praktiska svårigheter vid tillämpning

av det i promemorian föreslagna stadgandet samt i detta hänseende anfört.

Enligt promemorian skall hyresnämnd på framställning av hyresgäst äga

förordna att överlåtelse av lägenhet vid byte må äga rum inom viss av nämnden

bestämd tid, såframt hyresrätten ej är förverkad och hyresvärdens vägran

finnes vara obillig. Dylik framställning skall göras inom fjorton dagar

från det hyresvärden tydligt meddelat hyresgästen sin vägran att samtycka

till överlåtelsen. Enligt hyresrådets förmenande komma vissa praktiska svårigheter

att uppstå vid tillämpningen av det föreslagna stadgandet. I många

fall torde sålunda erfordras beslut av flera hyresnämnder för att få till stånd

ett önskat lägenhetsbyte. Situationen blir komplicerad därest något eller några

beslut överklagas. Enligt hyresregleringslagen skall hyresnämnds beslut,

om ej hyresrådet annorlunda förordnar, lända till efterrättelse utan hinder

av anförda besvär. Nämnden skall enligt förslaget i promemorian äga förordna

att överlåtelse må äga rum inom viss av nämnden bestämd tid. Intet

synes därför hindra att av flera nämnder godkända lägenhetsbyten äga

rum så snart nämnderna meddelat sina beslut. Överklagas emellertid något

beslut och hyresvärden i hyresrådet vinner bifall till sina besvär, blir följden

den att ifrågavarande hyresgäst kommer att stå utan bostad. Det synes

därför, om den föreslagna överlåtelserätten genomföres, vara påkallat att

en bestämmelse införes av innebörd att hyresnämnds beslut om tillstånd till

lägenhetsbyte icke skall lända till efterrättelse förrän detsamma vunnit laga

kraft,

byte skall vara verkställt.

Departementschefen.

Under nuvarande förhållanden på hyresmarknaden uppkommer som bekant

ofta fråga om byte av lägenheter. Då brist råder på bostäder, är det

naturligt att den som förhyr en lägenhet icke utan tvingande skäl vill lämna

denna med mindre han erhåller en annan lägenhet i stället. Självfallet

kunna genom byte av lägenhet i många fall vinnas betydande fördelar i

olika avseenden för de därav berörda hyresgästerna. Ofta är detta i praktiken

den enda möjligheten för en familj att tillgodose ett växande eller avtagande

utrymmesbehov. I sådana fall, då hyresgästen på grund av ändrade

anställningsförhållanden måste flytta till annan ort, är behovet att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

27

få ett lägenhetsbyte till stånd särskilt framträdande. Systemet med lägenhetsbyten

befordrar alltså en lämpligare fördelning av bostadsbeståndet

och är därigenom ägnat att motverka den stelhet på bostadsmarknaden,

som blivit en ofrånkomlig följd av bostadsbristen och den därav betingade

hyresregleringen.

Enligt nyttjanderättslagen får överlåtelse av lägenhet icke ske utan hyresvärdens

samtycke. Vägras samtycke utan skälig anledning är rättspåföljden

endast den, att hyresgästen äger uppsäga avtalet. För att ett lägenhetsbyte

skall komma till stånd fordras alltså under alla förhållanden att

hyresvärdarna å ömse sidor samtyckt till åtgärden. Det är naturligtvis

vanskligt att bedöma, i vilken utsträckning fastighetsägarna med begagnande

av sin ställning i detta avseende förhindrat i och för sig önskvärda

byten. Anledning finnes till antagande att hyresvärdarna som regel visat

förståelse för hyresgästernas önskemål på denna punkt. Härför talar ju i

första hand den omständigheten, att lägenhetsbyten i stor omfattning faktiskt

kommit till stånd. Å andra sidan ha givetvis också förekommit fall,

då hyresvärden vägrat att samtycka till en ifrågasatt överlåtelse. Uppenbarligen

kan hyresvärden stundom ha haft giltig anledning härtill men i

andra fall kan hans avslag ha skett utan bärande skäl.

I den inom departementet upprättade promemorian har föreslagits att,

om hyresvärden vägrar att samtycka till en överlåtelse i bytessyfte, hyresnämnden

på framställning av hyresgästen skall äga förordna därom under

vissa förutsättningar. En regel, som på dylikt sätt inskränker möjligheten

att hindra byten, skulle säkerligen medverka till en ur bostadssocial synpunkt

nyttig omflyttning på hyresmarknaden. Mot detta förslag har under

remissbehandlingen i första hand invänts, att ett ingrepp härigenom

skedde i fastighetsägarens rådighet över fastigheten. Detta är naturligtvis

i och för sig riktigt men kritiken mot förslaget ur denna synpunkt synes

mig dock betydligt överdriven. I regel torde fastighetsägaren ej ha någon

anledning att motsätta sig en överlåtelse i bytessyfte därför att han vid

uppkommande ledighet vill hyra ut lägenheten till annan än den av hyresgästen

anvisade. En sådan vägran är nämligen ofta meningslös, eftersom

hyresvärden därmed endast vinner att bytet går om intet men icke att lägenheten

blir ledig. Förslaget innebär ej heller att man på hyresgästen överflyttar

hyresvärdens nuvarande rätt att bestämma vem som skall få disponera

lägenheten; det lämnar endast hyresgästen rätt att, om samtycke till

överlåtelse vägras, påkalla hyresnämndens prövning av frågan huruvida hyresvärdens

skäl härför äro bärande. Avsikten är sålunda att under nuvarande

bostadsbrist bereda tillfälle till en avvägning mellan hyresvärdens och

hyresgästens intressen. Hyresvärdens intresse är självfallet i första hand

att icke behöva påtvingas en från hans synpunkt sett olämplig hyresgäst.

Om hyresvärdens berättigade anspråk i detta hänseende tillgodoses — jag

återkommer senare till denna fråga — synes emellertid något avgörande

hinder mot förslaget icke behöva möta från den synpunkten att därigenom

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

sker en viss förskjutning i det nuvarande rättsläget mellan hyresvärd och

hyresgäst.

I ett par remissyttranden har gjorts gällande, att värdet av den föreslagna

ökade möjligheten till lägenhetsbyten är tvivelaktig ur bostadssocial synpunkt.

Med anledning härav har man i vissa yttranden intagit en avvisande

hållning mot förslaget medan i andra åter krävts mera vittsyftande åtgärder.

I sistnämnda avseende har bl. a. ifrågasatts, att överlåtelse av lägenhet

i strid mot hyresvärdens vilja borde kunna medgivas även då fråga icke

vore om byte samt att de kommunala bostadsförmedlingsorganen borde

kopplas in som mellanhand mellan den gamle och den nye hyresgästen. I

samband härmed må även erinras om att förslag i andra sammanhang

framkommit, att upplåtelse av lägenhet över huvud icke skulle få ske utan

att offentligt organ prövat hyressökandens behov. Jag är icke beredd att i

detta sammanhang taga slutlig ställning till dessa vittutseende förslag. Problemet

om åstadkommande av den ur allmän synpunkt bästa möjliga fördelningen

av bostadsbeståndet är för närvarande föremål för uppmärksamhet

i justitiedepartementet. Vid lösningen av denna fråga, som självfallet

ytterst är beroende av den framtida utvecklingen på bostadsmarknaden,

bör enligt min mening iakttagas, att man icke tillgriper mera omfattande

åtgärder förrän andra utvägar prövats och visat sig icke vara tillfyllest.

De spörsmål som här möta äro svårbemästrade, och varje mera omfattande

ingripande synes ofrånkomligt vara förenat med betydande nackdelar.

I avvaktan på huruvida och i vad mån lagstiftningsåtgärder av ifrågavarande

art visa sig erforderliga synes det emellertid böra undersökas,

huruvida inom ramen för den redan gällande hyresregleringslagstiftningen

möjligheter stå till buds som kunna bidraga till en lämplig fördelning av

lägenheterna. Det är enligt min mening från denna utgångspunkt som det

i promemorian väckta förslaget i fråga om lägenhetsbyten bör prövas.

Såsom jag förut framhållit är systemet med lägenhetsbyten ägnat att

underlätta en naturlig anpassning av lägenhetsbeståndet efter de växlande

behoven. En lagregel som skapar ökade möjligheter att genomföra lägenhetsbyten

synes alltså i och för sig vara av ett visst värde. Mot en sådan

regel kan visserligen invändas, att man genom att underlätta genomförandet

av byten icke alltid vinner den från social synpunkt sett bästa fördelningen

av bostäderna. Vid sidan av den utav hyresgästen anvisade hyressökanden

kunna finnas många andra, vilka äro i större behov av den ifrågavarande

lägenheten. Invändningen förlorar emellertid i styrka när man betänker,

att om en överlåtelse av lägenheten till den av hyresgästen anvisade

icke kommer till stånd, lägenheten i de flesta fall icke heller blir ledig för

någon annan hyressökande. Att man i vissa fall icke kan nå det ur social

synpunkt bästa resultatet synes icke böra skymma blicken för att mera

begränsade fördelar kunna stå att vinna. Med hänsyn härtill anser jag

övervägande skäl tala för införande av en lagbestämmelse, enligt vilken

lägenhetsbyte kan ske även om hyresvärden icke samtycker därtill.

Det bör emellertid icke ifrågakomma att giva hyresgästen en obegrän
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

säd rätt att överlåta lägenheten i syfte att genom byte erhålla annan lägenhet.

Möjlighet att i strid mot hyresvärdens vilja få ett byte till stånd bör

föreligga endast efter prövning av hyresnämnd och under vissa begränsade

förutsättningar. Härför talar i första hand hänsynen till hyresvärden.

Dennes anspråk att icke kunna påtvingas en olämplig hyresgäst måste tillgodoses.

Vid prövningen inför hyresnämnd bör sålunda beaktas, att hyresvärdens

möjlighet att utfå hyran icke försämras. Förutom den ekonomiska

solvensen har hyresvärden tydligen ett intresse av att den tilltänkte hyresgästens

personliga kvalifikationer äro godtagbara; denna synpunkt har

under remissbehandlingen särskilt framhållits från fastighetsägarehåll.

Även enligt min mening måste vid prövningen behörig hänsyn tagas till

denna synpunkt. Man torde emellertid icke kunna stanna vid att lata prövningen

ske endast ur den begränsade synvinkeln, om hyresvärden skäligen

bör kunna taga den anvisade hyresgästen som god med hänsyn till dennes

ekonomiska och personliga kvalifikationer; i så fall komme enligt min

mening den bostadssociala synpunkten alltför mycket i bakgrunden. Hänsyn

måste kunna tagas till en sådan omständighet som att hyresvärden

önskar disponera lägenheten på annat sätt t. ex. hyra ut den till annan

person, som har synnerligen stort behov av lägenheten. En avvägning måste

kunna ske mellan den sistnämndes behov av att kunna flytta in i lägenheten

samt den ursprungliga hyresgästens och den av honom anvisade hyressökandens

intresse av att få ett byte till stånd. Vid en dylik avvägning

måste emellertid å andra sidan beaktas, att på sätt jag förut framhållit en

vägran till ett ifrågasatt byte mången gång kan ha till följd att hyresgästen

sitter kvar i lägenheten. Vad nu sagts har särskild betydelse då fastighetsägaren

regelmässigt brukar upplåta lägenheten endast till bostadssökande

som anvisas av den kommunala bostadsförmedlingen. Jag vill även erinra

att i vissa fall, där fastigheten tillhör kooperativ förening, behörig hänsyn

bör tagas till vad stadgarna innehålla om hyresgästens kvalifikationer.

Den avvägning mellan stridiga intressen som sålunda måste ske kommer

att i mycket erinra om den prövning som av hyresnämnd företages

vid framställning om ogiltigförklaring av uppsägning. I promemorian har

också — i anslutning till stadgandena i hyresregleringslagen — såsom förutsättning

för att överlåtelse må ske utan hyresvärdens samtycke angivits,

att hans vägran finnes vara obillig. Däri ligger, att intressen av olika slag,

ekonomiska och personliga, på ömse sidor skola beaktas. Emellertid bör

en viss skillnad göras vid detta avgörande och vid bedömningen av en uppsägning.

Vid den senare ligger det i sakens natur, alt om icke särskilda skäl

tala för en förändring, resultatet i allmänhet blir att hyresgästen får bifall

till sin talan och således får bo kvar. I det fall som nu avses är det däremot

hyresgästen som påkallar en förändring, och härför bör krävas, att vägande

skäl tala för att ett byte kommer till stånd. Frågan kan vara om något för

hyresgästen särskilt betydelsefullt, såsom att han hytt arbetsplats och därför

måste byta bostad, eller ock att bytet ur allmän synpunkt är angeläget,

enär en lämplig omfördelning av bostadsutrymme ernås. På grund

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

härav synes som förutsättning för bifall till hyresgästens framställning om

överlåtelse böra stadgas dels att hyresvärdens vägran till överlåtelsen finnes

vara obillig och dels att vägande skäl tala för överlåtelsen. Jag vill i detta

sammanhang framhålla, att när fråga är om tillstånd till överlåtelse särskilda

svårigheter kunna möta för hyresvärden att bevisa att de ekonomiska

eller personliga kvalifikationerna hos den anvisade hyresgästen brista.

Vid prövningen måste hänsyn tagas härtill och kravet på bevisningens styrka

alltså icke ställas för högt.

Möjlighet bör, såsom följer av förslaget, föreligga att, därest lägenheten

icke rimligen bör få övertagas på oförändrade villkor, förbinda övertagandet

med de villkor som finnas skäliga.

Under remissbehandlingen ha uttalats farhågor för att förslagets genomförande

skulle medföra att otillåten ersättning i samband med lägenhetsbyte

betingades i större utsträckning än nu är att räkna med. Självfallet

kunna dessa farhågor icke avvisas som helt ogrundade men de böra å andra

sidan icke överdrivas. I och för sig synas ej förutsättningarna för att kunna

betinga sig en otillåten ersättning vara så stora vid byten, eftersom å

båda sidor föreligger ett intresse av att få ett byte till stånd. Man kan dock

inte bortse från att situationen ofta är den, att intresset å den ena sidan

väger över. Av inhämtade uppgifter från Stockholms hyresnämnders centralkansli

synes framgå att otillbörliga ersättningar i samband med byten

äro jämförelsevis mindre vanliga än vid andra lägenhetsöverlåtelser. Vad

nu anförts hindrar icke att vissa betänkligheter möta ur nu angiven synpunkt.

Den omständigheten att frågan om överlåtelse kan komma att prövas

av hyresnämnd medför emellertid en ökad risk för upptäckt, som torde

verka avhållande. Genom hyresrådets försorg torde hyresnämnderna

böra anmanas att ha sin uppmärksamhet riktad på denna fråga. Jag vill

erinra att, även om svårigheterna att bevisa att gottgörelse betingats för

överlåtelse av lägenhet äro betydande, åtal härför i flera fall lett till fällande

dom.

Stockholms fastighetsägareförening har erinrat om att mellan stadens

fastighetsnämnd och föreningen redan träffats en överenskommelse angående

riktlinjer för upplåtelse av bostadslägenheter i Stockholm. I enlighet

med överenskommelsen har föreningen uppmanat sina medlemmar att vid

upplåtelse av lägenheter beakta vissa grunder, innebärande bl. a. att lägenhet

skall upplåtas till bostadssökande som önskar inflytta till Stockholm

endast om inflyttningen ur allmänna synpunkter kan anses önskvärd och

angelägen samt att i övrigt vissa bostadssociala synpunkter skola beaktas.

Det är självfallet tacknämligt att ett sådant steg på frivillighetens väg tagits

i syfte att vinna en lämplig fördelning av bostadsbeståndet. Överenskommelsen

står sålunda på samma linje som förslaget. Anledning att på

grund av förekomsten av överenskommelsen, som endast gäller Stockholm,

skjuta frågan om en lagstiftning i ämnet åt sidan torde icke vara för

handen.

Såsom framgår av det föregående bör den tilltänkta överlåtelserätten

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

31

föreligga endast om hyresgästen med överlåtelsen avser att förskaffa sig

annan bostad. Därvid bör det vara likgiltigt om byte sker i ett eller flera

led. överlåtelse bör vidare kunna medgivas även i det fall att överlåtelsen

är en förutsättning för att hyresgästen skall kunna förvärva en villa och

där taga sin bostad. Om syftet med lagstiftningen bestämmes på detta

sätt, torde, såsom i promemorian utvecklats, anledning saknas att under lagstiftningen

inbegripa andra lägenheter än bostadslägenheter.

Enligt hyresregleringslagen länder beslut av hyresnämnd till efterrättelse

utan hinder av anförda besvär, om ej hyresrådet annorlunda förordnar.

Därest hyresnämnd förordnat att lägenhet må överlåtas för att möjliggöra

ett byte och omflyttning i enlighet härmed äger rum, kommer saken

i ett ändrat läge, om hyresrådet upphäver nämndens beslut. Förhållandena

kunna härvid, såsom hyresrådet påpekat, bli än mer komplicerade,

om beslut av flera hyresnämnder fordras för genomförandet av ett byte.

Med hänsyn härtill har hyresrådet ifrågasatt en särbestämmelse att hyresnämnds

beslut om tillstånd till lägenhetsbyte icke skall lända till efterrättelse

förrän det vunnit laga kraft. En sådan bestämmelse bör även enligt

min mening lämpligen införas och 20 § hyresregleringslagen ändras i överensstämmelse

härmed.

På sätt i promemorian förordats torde vid medgivande av rätt till överlåtelse

böra utsättas viss tid, inom vilken överlåtelsen skall ha skett. Angående

längden av denna frist i olika situationer torde anvisningar böra

meddelas av hyresrådet till ledning för hyresnämnderna.

Såsom bl. a. hyresrådet påpekat synes det icke erforderligt att stadga

någon viss frist, inom vilken framställning skall göras till hyresnämnden;

därest framställningen avslås eller ej upptages, kan ju hyresgästen ånyo hos

hyresvärden anhålla om samtycke till överlåtelse och, om sådant vägras, på

nytt vända sig till nämnden. Självfallet bör hyresvärden, innan ärendet

avgöres, ha haft nödigt rådrum för att kunna inhämta upplysningar rörande

den anvisade hyressökandens kvalifikationer eller annat av betydelse för

hans ställningstagande.

De föreslagna bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juni 1948.

Någon övergångsbestämmelse torde ej behöva meddelas, eftersom någon

särskild frist ej stadgats, inom vilken framställning om överlåtelse skall

göras.

Om makes rätt till lägenhet vid upplösning av äktenskap.

Promemorian.

I promemorian framhålles att spörsmålet, vem hyresrätten till en av äkta

makar gemensamt disponerad lägenhet skall t i 11 k om ma vTd sk i 1 sa nTTSSirTirTellan

dem, under nu rådande bostadsbrist vore av största betydelse. Som regel

hade mannen ensam tecknat sig som hyresgäst, medan endast mera sällan

förekomme, att båda makarna skrivit under hyreskontraktet. Detta förhållande

hade medfört, att vid söndring i äktenskapet mannen ofta kommit att

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj-.ts proposition nr 212.

intaga en starkare ställning än hustrun i fråga om rätten till lägenheten.

Mannen hade nämligen vanligen kunnat åberopa, att enligt hyreskontraktet

han ensam vore part i hyresförhållandet. I många fall hade mannen med

utnyttjande av denna sin ställning tilltvingat sig rätten att efter hem- eller

äktenskapsskillnad bo kvar i lägenheten. Ej sällan torde så ha skett, ehuru

hustrun varit den av makarna som skäligen bort fått disponera lägenheten.

Särskilt stötande hade detta varit i vissa fall, då hustrun haft vårdnaden

om makarnas barn.

I promemorian erinras härefter om bestämmelserna i 8 a § hyresregleringslagen,

i samband varmed i promemorian anföres följande.

Enligt detta lagrum gäller till en början, att om en lägenhet förhyrts av

två — äkta makar eller andra — eller flera samt hyresförhållandet skall

upphöra på grund av åtgärd eller underlåtenhet av någon av dem, de övriga

eller någon av dem skall äga övertaga lägenheten under förutsättning

att detta ej är obilligt gentemot hyresvärden. I fråga om bostadslägenhet tillkommer

en motsvarande rätt äkta make, även om lägenheten förhyrts av

den andra maken ensam. Genom dessa bestämmelser har alltså make — oavsett

om han enligt hyreskontraktet är part i hyresförhållandet eller ej -—

erhållit rätt att under vissa förhållanden övertaga lägenheten. Det är emellertid

att märka att såsom villkor för denna rätt att övertaga lägenheten

gäller, att hyre&förhållandet skall upphöra på grund ay^ åtgärd eller underlåtenhet

å hyresgästsidan. Om så ej är förhållandet utan hyresrätten vidmakthälles,

saknar alltså stadgandet tillämpning. Detta innebär, att om männen

"ensam tecknat kontraktet och själv önskar kvarbo i lägenheten efter

skilsmässan, hustrun icke på grund av stadgandet har någon rätt att övertaga

lägenheten. En sådan rätt inträder först om hyresrätten skall upphöra

på grund av åtgärd eller underlåtenhet från mannens sida. Den enligt

förevarande stadgande för make öppnade möjligheten att övertaga av andre

maken förhyrd lägenhet avser med andra ord förhållandet till hyresvärden,

medan stadgandet icke avser att lösa en konflikt mellan makarna inbördes

rörande vem av dem hyresrätten skall tillkomma. I

I promemorian anföres vidare, att anledningen till att vid en sådan konflikt

mellan makarna den av dem som ej vore part i hyresförhållandet i

regel fått vika, hade berott på att den andre maken enligt kontraktet tillkommande

rätten ansetts vara av sådan natur, att bestämmelserna om giftorätt

i nya giftermålsbalken ej varit tillämpliga å den. Rättigheten hade med

hänsyn härtill ej upptagits i bodelningen mellan makarna i anledning av

hem- eller äktenskapsskillnaden utan ansetts kvarbliva hos den enligt kontraktet

berättigade. I fråga om makar, å vilkas förmögenhetsförhållanden

äldre giftermålsbalken är tillämplig, hade av samma skäl hyresrätten till

lägenhet, som förhyrts av endast den ena maken, ansetts icke omfattas av

egendomsgemenskapen och därför lämnats åt sidan vid skifte av samfällda

boet.

I promemorian ifrågasättes emellertid, om denna uppfattning vore riktig,

varvid uttalas följande.

Väl torde kunna sägas att en hyresrätt som regel saknar i penningar

mätbart värde, eftersom prestationerna å ömse sidor få antagas uppväga

varandra. Å andra sidan är det emellertid tydligt att hyresrätten i många

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kunol. Maj:ts proposition nr 212.

33

fall — särskilt under nu rådande bostadsbrist — innebär en påtaglig förmån,

från vilken det vore verklighetsfrämmande att bortse. Det skulle vidare

kunna göras gällande, att hyresrätten icke bör ingå i bodelning eller

skifte på grund av det i hyresrätten ingående personliga momentet. Enligt

hyreslagen gäller visserligen som regel, att hyresgästen icke äger förfoga

över hyresrätten genom att överlåta den till annan. Rättigheten är emellertid

icke oöverlåtbar i den mening, att rättigheten till sitt innehåll är bestämd

genom anknytning till en viss person. Med hyresvärdens samtycke

kan en ändring äga rum på hyresgästsidan och i vissa fall kan så även

ske i strid mot hans vilja. Något avgörande hinder mot hyresrättens upptagande

vid bodelning eller skifte mellan makar synes alltså ej heller ur nu

angivna synpunkt föreligga. I rättspraxis har även på senare tid detta betraktelsesätt

godtagits. Svea hovrätt har sålunda i ett par domar ansett

hyresrätten till en av mannen ensam förhyrd lägenhet böra ingå i bodelning

resp. skifte mellan makarna (domar 166/1946 och 513/1947).

Fortsättningsvis framhålles i promemorian, att om denna uppfattning

kunde godtagas, det tydligen vore möjligt att, även om hyreskontraktet undertecknats

av endast den ena maken, vid bodelningen eller skiftet träffa

ett avgörande makarna emellan, vem hyresrätten skulle tillkomma. Det

kunde emellertid vara föremål för viss tvekan, om därvid under alla förhållanden

hyresrätten kunde tilldelas den som av sociala eller andra skäl

vore närmast därtill. I 13 kap. 13 § nya giftermålsbalken stadgades nämligen,

att make ägde rätt att på sin lott erhålla den till hans giftorättsgods

hörande egendom han önskade. Det kunde göras gällande, att den som tecknat

kontraktet med stöd av denna bestämmelse alltid ägde få hyresrätten

utlagd på sin lott. Emellertid kunde denna regel — vartill motsvarighet

saknades i fråga om äktenskap ingångna före år 1921 — knappast vara

avsedd för en situation som den förevarande, då det gällde att skilja mellan

makar som båda gjorde anspråk på hyresrätten till en av makarna tidigare

gemensamt disponerad bostad. I ett av de förut nämnda domstolsavgörandena

hade även hustrun i nytt äktenskap tillskiftats hyresrätten till

en av mannen ensam förhyrd lägenhet. För att undanröja tvekan på denna

punkt kunde det ifrågasättas att införa en uttrycklig lagregel av innebörd,

att utan hinder av stadgandet i 13 kap. 13 § giftermålsbalken hyresrätten

till en av ena maken förhyrd hostad vid bodelning dem emellan må tillskiftas

den andre. Då i rättstillämpningen uppnåtts samma resultat utan stöd av

en uttrycklig dylik regel, syntes emellertid en sådan kunna undvaras. Skulle

däremot en motsatt tolkning komma till uttryck vid avgörande i högsta

instans, borde däremot en lagändring på denna punkt övervägas.

I promemorian uttalas därefter, att genom att make vid bodelning eller

skifte tilldelats hyresrätten frågan om vem av makarna som i fortsättningen

skulle disponera lägenheten vore löst makarna emellan. Vidare framhålles,

att denna uppgörelse emellertid icke utan vidare kunde vara bindande

gentemot hyresvärden, i samband varmed anföres följande.

Därest denne godkänner överlåtelsen, är saken klar. Om han däremot

vägrar att taga den make som tillskiftats hyresrätten för god soin hyresgäst,

kan denne enligt 8 a § hyresregleringslagen erhålla rätt att även i

3 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 smid. Nr 212.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung], Maj:ts proposition nr 212.

strid mot hyresvärdens vilja få övertaga lägenheten. Förutsättning för lagrummets

tillämpning är emellertid, att hyresförhållandet mellan hyresvärden

och den som å hyresgästsidan tecknat kontraktet skall upphöra. Det

synes emellertid rimligt att den som tillskiftats hyresrätten erRåller möjlighet

att själv taga initiativ för att få rättsförhållandet gentemot hyresvärden

klarlagt. En rätt att inträda i rättsförhållandet torde böra föreligga, om

hyresvärdens vägran att godtaga den genom bodelningen eller skiftet emellan

makarna skedda överlåtelsen av lägenheten finnes vara obillig.

På grund härav har föreslagits införande i 8 a § hyresregleringslagen

av eif stadgande av innehåll, att om vid bodelning eller skifte i anledning

av äktenskapets återgång, hem- eller äktenskapsskillnad make tillskiftats

hyresrätten till lägenhet, som förhyrts av den andre maken eller av båda

makarna, men hyresvärden vägrar den förre att övertaga lägenheten, hyresnämnden

på framställning av honom äger förordna därom, såframt hyresvärdens

vägran finnes vara obillig. Sådan framställning skall göras inom

fjorton dagar från det hyresvärden meddelat maken sin vägran att samtycka

till överlåtelsen.

Yttranden.

De hörda myndigheterna och sammanslutningarna ha i regel anslutit sig

till tanken, att hyresrätten till av makar disponerad bostadslägenhet vid

hem- eller äktenskapsskillnad bör övergå till den make, som är närmast

därtill. Härvid har i flera yttranden framhållits, att åtgärder i detta syfte

vore i hög grad behövliga. Endast Sveriges fastighetsägareförbund har —

under framhållande att hyresförhållandet i de flesta fall reglerades i samförstånd

mellan hyresvärden och den av makarna som berättigats sitta kvar

i hemmet — ifrågasatt om lagstiftning i ämnet vore erforderlig. Därest vägande

skäl ansåges föreligga för en dylik lagstiftning, ville emellertid förbundet

icke sätta sig däremot.

Om sålunda enighet i stort sett råder om behovet av lagstiftning i ämnet,

ha däremot yppats skilda meningar rörande konstruktionen av en sådan

lagstiftning. Den i promemorian förordade lösningen av frågan har i princip

godtagits i flertalet av yttrandena medan Svea hovrätt och hyresrådet

ansett andra utvägar böra prövas.

Hyresrådet har till en början förklarat sig icke kunna godtaga den i promemorian

intagna ståndpunkten att hyresrätt skall kunna upptagas vid

bodelning, vilken även enligt hyresrådets mening strede mot gängse praxis.

En hyresrätt saknade, då vid överlåtelse vederlag ej finge tagas, ett lagligt

marknadsvärde och kunde därför icke ingå i bodelning lika litet som en

dylik rättighet vore avsedd att upptagas i en bouppteckning. Hyresrådet

har vidare framhållit, att även om den i promemorian hävdade uppfattningen

på denna punkt skulle godtagas, bestämmelsen i 13 kap. 13 § giftermålsbalken

kunde utgöra hinder för att den make, som lämpligen borde

övertaga hyresrätten, tillskiftades densamma. Enligt hyresrådets mening

förutsatte förslaget införande av en uttrycklig lagregel, som undanröjde

detta hinder. Slutligen har hyresrådet påpekat, att genom de föreslagna

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

35

bestämmelserna förutsättningar endast skapades för att hyresvärd icke

utan bärande skäl kunde motsätta sig ett övertagande av hyresrätten, men

att däremot icke lämnades någon garanti för att den make, som lämpligen

borde övertaga hyresrätten, även sattes i stånd att göra detta. Bodelning

förrättades i regel av en skiftesman, som utsetts av båda makarna gemensamt.

På begäran kunde emellertid rätten förordna skiftesman. I praktiken

hade det hittills endast ålegat skiftesmannen att värdera tillgångarna

samt lägga ut lotterna. Hyresrådet funne det icke tillfredsställande att skiftesmannen

tillädes befogenhet att i första hand jämväl avgöra, vem som

lämpligen borde behålla den av makarna gemensamt nyttjade lägenheten.

Det förelåge risk för att en hustru i detta hänseende icke komme att kunna

göra sin rätt tillräckligt gällande vid bodelningsförrättningen. Enligt hyresrådets

uppfattning borde ett så viktigt avgörande, som det varom här vore

fråga, åvila en myndighet.

Hyresrådet har för att vinna det med förslaget avsedda syftet — med utgångspunkt

från stadgandet i 15 kap. 11 § giftermålsbalken enligt vilket

domstol vid förordnande om sammanlevnadens hävande äger bestämma,

vilken av makarna som skall sitta kvar i hemmet till dess bodelning sker —

i stället föreslagit ett tillägg till 8 § hyresregleringslagen av följande innehåll.

Har domstol i mål om återgång av äktenskap, hemskillnad eller äktenskapsskillnad

bestämt, vilken av makarna må sitta kvar i hemmet, och är

lägenheten törhyrd av makarna gemensamt eller av andre maken ensam,

må den make, som äger sitta kvar i hemmet, göra framställning hos hyresnämnden

om rätt att jämväl övertaga hyresrätten. Efter hörande av

andre maken och hyresvärden äger nämnden förordna i enlighet med framställningen.

Visar emellertid hyresvärden, att den som vill övertaga hyresrätten

skäligen icke kan tagas för god såsom hyresgäst eller att övertagandet

eljest skulle medföra väsentlig skada eller olägenhet för honom,

må dylikt förordnande ej meddelas. Beträffande hyresvillkoren vid övertagande

av hyresrätt skall vad i 7 § hyresregleringslagen stadgas äga motsvarande

tillämpning.

Rörande de föreslagna bestämmelserna har hyresrådet anfört följande.

Genom dessa bestämmelser tillägges hyresnämnderna befogenhet att reglera

ett rättsförhållande icke allenast mellan hyresgäst och hyresvärd utan

även mellan äkta makar inbördes. Detta skulle kunna medföra den konsekvensen

att två fatalietider bleve erforderliga. Den make, som enligt domstolens

beslut berättigats kvarsitta i boet, skulle, därest andre maken icke

medgåve hyresrättens överflyttning, inom viss tid från det den andre maken

uttryckligen vägrat sitt samtycke, hos hyresnämnden göra framställning

om godkännande av överlåtelsen. Hyresvärden skulle då äga möjlighet

att inför hyresnämnden angiva sin ståndpunkt till överlåtelsen. Därest

makarna vore ense om överlåtelsen, men hyresvärden vägrat sitt samtycke,

skulle maken göra framställning till hyresnämnden inom viss lid från det

hyresvärden uttryckligen meddelat maken sin vägran att samtycka till överlåtelsen.

De nu antydda fatalietiderna synas emellertid icke komma att fylla

något ändamål. Därest den make, som är part i hyresförhållandet, eller

hyresvärden icke lämnar sitt medgivande till att den make, som genom

domstols beslut berättigats kvarsitta i hemmet, får övertaga hyresrätten,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

kan sistnämnda make endast genom vräkning tvingas att lämna lägenheten.

För att få övertaga hyresrätten måste den make, som sitter i hemmet,

göra framställning därom till hyresnämnden senast så snart ansökan om

vräkning gjorts. Då det även kommer att föreligga risk för att särskilda

fatalietider komma att försittas, finner hyresrådet det icke påkallat med

några bestämmelser i förevarande hänseende.

Hyresrådets utlåtande är icke enhälligt utan reservation har anmälts av

dess ledamot herr Alexanderson, vars mening föredraganden i ärendet

förklarat sig biträda. Enligt reservanten borde hyresrådet ha tillstyrkt det

genom promemorian framlagda förslaget; och anföres till stöd härfötr

följande.

De av majoriteten framförda invändningarna mot promemorians förslag

synas mig icke vara bärande. Någon domstolspraxis av innebörd, att hyresrätt

icke skall ingå i bodelning, torde icke finnas. Tvärtom finnes, såsom i

promemorian påpekats, avgöranden i motsatt riktning. Det synes icke heller

finnas någon anledning till erinran mot en dylik praxis. Det i hyresregleringslagen

stadgade förbudet mot att betinga sig ersättning för överlåtelse av

hyresrätten kan härutinnan icke vara av betydelse. För övrigt torde en

hyresrätt i regel ha ett fullt lagenligt ekonomiskt värde, nämligen vad som

motsvarar i förskott erlagd hyra. I förevarande sammanhang synes det icke

heller vara av avgörande betydelse huruvida eller hur stort ekonomiskt

värde som kan åsättas hyresrätten. Huvudsaken är att det är fråga om en

förmögenhetsrättighet, som tillhör boet och som är av praktisk betydelse

för makarna. Att man tidigare icke brukat upptaga dylik rätt som tillgång

i boet kan förklaras genom att rätten då saknade nämnvärd betydelse.

Tveksammare än den nu berörda frågan torde vara, huruvida en hyresrätt

trots stadgandet i 13 kapitlet 13 § giftermålsbalken mot bestridande

kan tillskiftas make, som icke är hyresgäst enligt kontraktet. Då ett avgörande

av Svea hovrätt i denna riktning föreligger synes det emellertid

vara berättigat att tills vidare utgå från att så är fallet. Enligt min mening

är det dock önskvärt, att snarast möjligt till prövning upptaga frågan

om ändring av nämnda lagrum för att skapa klarhet på denna punkt. Det

må i detta sammanhang anmärkas, att lagrummet redan innehåller ett

undantag från huvudregeln såvitt gäller arbetsredskap in. in. Även om rättspraxis

framdeles innan lagändring hinner ske skulle intaga en annan ståndpunkt

än det nämda avgörandet av Svea hovrätt, synes ett tillägg till hyresregleringslagens

8 a § av det föreslagna innehållet icke bliva utan nytta.

Det är nämligen av värde bl. a. i alla de fall, då frivillig överenskommelse

om dispositionen av lägenheten träffas.

Mot det av majoriteten i hyresrådet framlagda förslaget har reservanten

däremot funnit synnerligen vägande erinringar kunna göras samt i detta

hänseende anfört följande.

Detta förslag innebär i själva verket, att hyresregleringslagen skulle göra

intrång på giftermålsbalkens område och tillägga hyresregleringsmyndigheterna

avgörandet i förhållandet mellan makarna. Detta kan icke vara

lämpligt vare sig ur rent principiella eller ur praktiska synpunkter. Hyresnämnderna

äro icke lämpliga organ för att handlägga och avgöra äktenskapliga

tvister. Mången gång skulle det bli nödvändigt att inför hyresnämnden

upprepa de argument och eventuellt den bevisning, som åberopats

i skillnadsmålet. Såsom förutsättning för hyresnämndens rätt till in
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

gripande föreslås skola gälla, att domstol förordnat att make, som icke är

ensam hyresgäst, skall äga rätt att sitta kvar i hemmet tills skifte sker.

Detta innebär, att ett dylikt förordnande av domstolen tillägges betydelse

i annat avseende än förordnandet avser. Särskilt må framhållas, att det

ifrågavarande förordnandet av domstol endast är provisoriskt och avser

tiden till dess skifte sker. Det kan därför ofta vara grundat på rent tillfälliga

omständigheter, som kanske icke längre äro för handen då frågan om

hyresrätten blir aktuell. Fråga om överförande av hyresrätten torde sannolikt

i regel icke uppkomma förrän bodelning skett. För dylikt fall innebär

förslaget, att hyresnämndens avgörande skall vara beroende av ett provisoriskt

förordnande, som redan upphört att gälla. Om t. ex. hyresrätten

upptagits i bodelningen (i enlighet med de i promemorian omnämnda rättsfallen)

och tilldelats mannen, som enligt kontraktet är hyresgäst, skulle

hyresnämnden enligt förslaget ha möjlighet att korrigera bodelningen och

överföra hyresrätten på hustrun, om hon tidigare av domstolen tillerkänts

en provisorisk rätt att sitta kvar i hemmet. Detta kan icke vara lämpligt.

Svea hovrätt, som på sätt förut nämnts icke ansett sig kunna tillstyrka

det genom promemorian framlagda förslaget, har till en början uppehållit

sig vid frågan om hyresrätt kunde vara föremål för giftorätt samt i detta

hänseende anfört följande.

Under förarbetena till nya giftermålsbalken framhölls av lagberedningen,

att — frånsett bestämmelserna i giftermålsbalkens 6 kap. 8 § — vardera

maken skulle åtnjuta giftorätt i all den andres egendom i vidsträckt mening,

således ej endast i dennes äganderätt till lösören eller fastigheter utan även

i alla andra honom tillkommande rättigheter till lösören eller fastigheter,

därvid lagberedningen såsom exempel på dylika rättigheter nämnde bl. a.

nyttjanderätter. Det finnes emellertid, såsom lagberedningen vidare framhöll,

vissa förmögenhetsrättigheter, vilka på grund av sin natur eller om

dem givna föreskrifter äro så knutna vid den berättigades person, att hans

make ej eller allenast under vissa förutsättningar kan få del i dem; och

sådana rättigheter måste utan särskild föreskrift anses ej alls eller endast

under antydda förutsättningar ingå i egendomsgemenskapen. Hinder mot

tillämpning av bestämmelserna om giftorätt anses möta först och främst

i fråga om rättigheter, som ej kunna överlåtas. Spörsmålet om hyresrätt

skall anses vara överlåtbar eller ej synes vara en öppen fråga med hänsyn

till att överlåtelse därav i regel kan ske endast med hyresvärdens

samtycke. I varje fall torde det vara mycket tveksamt, om hyresrätt skall

anses kunna utgöra föremål för giftorätt. De till förmån för en dylik uppfattning

åberopade hovrättsdomarna torde knappast kunna betraktas såsom

principavgöranden med räckvidd utöver de särskilda fallen.

Hovrätten har vidare framhållit, att även om bestämmelserna i nya giftermålsbalken

skulle vara tillämpliga på hyresrätten, en ny svårighet mötte,

nämligen stadgandet i 13 kap. 13 §, att make vid bodelning äger rätt

på sin lott erhålla den till hans giflorätlsgods hörande egendom han önskar.

Härom har hovrätten anfört:

Man synes härvid höra skilja mellan två olika fall. Till en början märkes

det fallet, då hyresrätten tillkommer endast den ena maken och sålunda

utgör den makens giftorättsgods. I sådant fall torde det vara svårt alt komma

förbi angivna stadgande i 13 kap. 13 § nya giftermålsbalken.

Det andra fallet är då hyresrätten tillkommer makarna gemensamt och

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

vardera makens giftorättsgods alltså omfattar endast en andel i hyresrätten.

Ett sådant fall torde i allmänhet föreligga, när makarna gemensamt

hyrt den av dem disponerade bostaden. Men fallet torde kunna föreligga

även när endast den ena maken undertecknat hyreskontraktet. Har exempelvis

mannen gjort detta, synes möjligen följande resonemang kunna föras.

Hyresavtalet kan förutsättas vara tillkommet i båda makarnas intresse;

om mannen med sin arbetsförtjänst betalar hyran, kan hustrun

dock anses ha bidragit till hyrans bestridande genom fullgörandet av sin

lagliga skyldighet att genom verksamhet i hemmet eller på annat sätt bidraga

till familjens underhåll.

När på detta sätt vardera makens giftorättsgods omfattar endast andel i

hyresrätten, uppstår frågan, huruvida stadgandet i 13 kap. 13 § nya giftermålsbalken

må så tillämpas, att den ena maken kan påfordra, att hela

hyresrätten tillägges honom, eller om bodelningsförrättaren — mot den

andra makens åberopande att samma lagrum ger denne rätt att få sin andel

i hyresrätten utlagd på sin lott — kan tillägga den första maken hela

hyresrätten. I promemorian antages att detta är händelsen, därvid antagandet

stödes på att hovrätten i ett fall dömt på nämnda sätt. Även i detta

hänseende anser hovrätten tvivelaktigt, om en så vittgående slutsats kan

dragas av ett enstaka rättsfall i mellaninstans.

Vad angår äktenskap, å vilkas förmögenhetsförhållanden äldre giftermålsbalken

är tillämplig har hovrätten emellertid framhållit, att det syntes

ligga närmare till hands att låta hyresrätten till en av makarna gemensamt

disponerad lägenhet såsom tillhörande samfällda boet ingå i boskiftet. Därvid

syntes ej heller finnas något mot ifrågavarande bestämmelse i 13 kap.

13 § nya giftermålsbalken svarande stadgande, som hindrade att hyresrätten

tilldelades den av makarna, som bäst behövde den.

Sammanfattningsvis har hovrätten sagt sig finna det så vanskligt att

»hänga upp» det föreslagna stadgandet på de i promemorian angivna förutsättningarna,

att hovrätten ej ansett sig kunna tillstyrka förslaget. Enligt

hovrättens förmenande borde en lösning av problemet lämpligast kunna

vinnas genom införande av ett särskilt äktenskapsrättsligt stadgande av

innebörd, att rätten till en av äkta makar gemensamt disponerad bostadslägenhet

vid bodelning eller boskifte må kunna tilläggas den av dem, som

med hänsyn till omständigheterna kan anses mest i behov därav. Härefter

syntes hinder ej möta att i hyresregleringslagen införa ett stadgande av det

i promemorian föreslagna innehållet.

Även socialstyrelsen, som i princip godtagit den i promemorian intagna

ståndpunkten, har uppehållit sig vid förutnämnda stadgande i 13 kap. 13 §

nya giftermålsbalken. Enligt styrelsens mening skulle det, även om någon

lagändring på denna punkt icke vore oundgängligen erforderlig, dock vara

av värde, om stadgandet kunde ändras så, att make icke har ovillkorlig

rätt att på sin lott få utlagt det honom tillhöriga giftorättsgods som han

önskar. Därigenom skulle en ökad klarhet skapas.

Överståthållarämbetet, som icke haft någon erinran mot den i promemorian

intagna ståndpunkten att rätten till lägenheten makarna emellan

kan lösas vid bodelning eller skifte, har emellertid ifrågasatt, om förhållan
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

39

det gentemot hyresvärden borde regleras på det i promemorian föreslagna

sättet. Enligt ämbetets mening borde make tillerkännas en verklig substitutionsrätt,

som icke skilde sig från den som enligt 3 kap. 8 § nyttjanderättslagen

tillkomme dödsbo.

Departementschefen.

Vid hem- eller äktenskapsskillnad är det under nu rådande bostadsbrist

av stor vikt vem av makarna som skall få behålla den av dem nyttjade

lägenheten. På sätt i promemorian utvecklats har mannen, som i regel ensam

tecknat sig som hyresgäst i förhållande till hyresvärden, vid tvist

om lägenheten ofta kommit att intaga en starkare ställning än hustrun. I

många fall torde därför hustrun ha fått vika, ehuru hon varit den av makarna

som skäligen bort få disponera lägenheten efter skilsmässan. Detta

är tydligen icke tillfredsställande. Ur social synpunkt är det angeläget att

bostaden efter skilsmässan får användas av den av makarna som bäst behöver

den. Särskilt framträder detta i exempelvis sådana fall, då ena maken

har minderåriga barn under sin vårdnad och på grund därav är i synnerligt

behov av bostaden. Såsom framgår av remissyttrandena råder även

enighet om att man bör söka få till stånd en bättre ordning härvidlag.

De juridiska spörsmål som här möta äro emellertid svårbemästrade. I

första hand gäller det att lösa frågan om makarnas inbördes rätt till lägenheten.

Är den make som därvid gives företräde icke part i hyresförhållandet,

uppställer sig vidare frågan, i vilken form och under vilka villkor

denne må inträda i rättsförhållandet gentemot hyresvärden. Ett med sistnämnda

fråga likartat problem uppkommer jämväl i det fall att den företrädesberättigade

maken står som part på hyresgästsidan jämte den andra

maken.

Vad den första frågan angår bygger promemorian på den tanken, att

hyresrätten till en av makarna gemensamt eller endera av dem förhyrd

lägenhet i likhet med vad i allmänhet är fallet med makars egendom skall

kunna ingå i bodelningen mellan makarna och på så sätt ett avgörande träffas

mellan dem. Skäl kunna också anföras för att denna uppfattning i princip

är riktig. Otvivelaktigt är nyttj anderätten till en lägenhet, liksom andra

begränsade sakrätter, i och för sig av beskaffenhet att ingå i giftorättsgemenskapen.

Den omständigheten, att en hyresrätt i allmänhet icke har

något marknadsvärde, eftersom prestationerna å ömse sidor få antagas

uppväga varandra, medför icke någon ändring däri; förhållandet kan för

övrigt vara det motsatta och hyresrätten innebära en högst påtaglig ekonomisk

tillgång.

Däremot kan det, såsom i promemorian framhållits, råda tvekan om

hyresrätten kan ingå i gemenskapen med hänsyn till att enligt 3 kap. 7 §

nyttjanderättslagen överlåtelse av lägenhet icke får ske utan hyresvärdens

samtycke. På sätt likaledes i promemorian erinrats har Svea hovrätt i ett

par domar från senare tid ansett denna omständighet ej utgöra hinder mot

hyresrättens upptagande vid bodelning, men något avgörande i högsta in
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

stans har ej givits. Måhända kan det över huvud taget vara svårt att här

fälla något generellt omdöme. I de fall, då hyresvärden medgivit överlåtelsen,

föreligger i allt fall icke något hinder ur nu angiven synpunkt. Vad

angår fall då sådant samtycke ej skett skulle saken i viss mån komma i

ändrat läge efter genomförande av promemorians förslag, enligt vilket make

som icke har del i hyresrätten under vissa förhållanden kan inträda i rättsförhållandet

gentemot hyresvärden även i strid mot dennes vilja.

Vad nu sagts har i första hand avsett makar, beträffande vilkas förmögenhetsförhållanden

nya giftermålsbalken är tillämplig, men detsamma

torde i stort sett äga motsvarande giltighet å äldre äktenskap. I det förra fallet

måste emellertid utöver det förut sagda beaktas, att i 13 kap. 13 § nya giftermålsbalken

finnes ett särskilt stadgande angående sättet för egendomens

fördelning mellan makarna. Enligt detta äger make rätt att på sin lott

erhålla den till hans giftorättsgods hörande egendom han önskar. På sätt

i promemorian påpekats och i Svea hovrätts yttrande närmare utvecklats

är det tydligen en tveksam fråga, om icke detta stadgande åtminstone i

vissa fall utgör ett hinder att vid bodelningen — mot bestridande av den

make som tecknat under kontraktet — tillägga den andre hyresrätten. I en

dom av hovrätten har så skett men något avgörande i högsta instans finnes

ej heller beträffande denna fråga.

Sammanfattningsvis torde man kunna säga, att även om skäl kunna

andragas för den uppfattningen att frågan om vem av makarna som efter

skillnaden skall disponera lägenheten åtminstone i vissa fall kan lösas i

samband med bodelningen eller skiftet, å andra sidan flera osäkerhetsmoment

här göra sig gällande. Under sådana förhållanden kunde det visserligen

anses försvarligt att i avvaktan på klargörande rättspraxis låta

anstå med lagstiftning i ämnet. Med hänsyn till spörsmålets stora vikt under

nuvarande bostadsbrist finner jag emellertid önskvärt att ökad klarhet

skapas. En åtgärd i detta syfte vore att — såsom även i promemorian

ifrågasatts — undanröja det hinder som stadgandet i 13 kap. 13 § giftermålsbalken

må anses innebära. En tilläggsbestämmelse av innebörd, att

makes rätt att få sitt eget giftorättsgods utlagt på sin lott icke under alla

förhållanden skall äga giltighet, torde emellertid knappast böra göras tilllämplig

allenast på en speciell rättighet som hyresrätt. Och att, såsom i ett

yttrande ifrågasatts, införa en generell bestämmelse av antydd innebörd

synes icke lämpligen böra ske i detta mera begränsade sammanhang.

Hyresrådet har anvisat den lösningen, att hyresnämnden skulle äga

skilja mellan makarna. Detta förslag finner jag mig dock icke kunna tillstyrka.

Frånsett att hyresnämnderna i regel icke torde vara lämpliga organ

för prövningen av en sådan äktenskapsrättslig fråga, synes nämligen

detta förslag förutsätta att en hyresrätt icke under några förhållanden

kan ingå i bodelning eller skifte. Jag anser, att man i stället bör söka lösningen

efter den linjen att man -— utan att de allmängiltiga reglerna angående

omfattningen av den egendom som skall ingå i bodelning eller

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 212.

41

skifte sättas ur spel — inför en bestämmelse som undanröjer den tveksamhet

som är för handen i de förutnämnda äktenskapsrättsliga avseendena.

Ett sådant stadgande torde böra innebära, att hyresrätten, oavsett huruvida

den utgör giftorättsgods eller ej, genom bodelning skall tilläggas endera

av makarna. Motsvarande T5ör gälla för makar, å vilkas förmögenhetsförhållanden

den äldre giftermålsbalken är tillämplig. Vidare synes böra

föreskrivas, att vid detta avgörande företräde skall givas den av makarna,

som med beaktande av samtliga omständigheter kan anses bäst behöva lägenheten.

Utöver dessa bestämmelser, vilka endast reglera frågan såvitt angår

makarna inbördes, torde — i anslutning till vad i promemorian föreslagits

— möjlighet böra beredas den av makarna som tillagts hyresrätten att

inträda i rättsförhållandet gentemot hyresvärden.

Mot detta förslag kan självfallet invändas, att det är mindre ändamålsenligt

att låta prövningen av frågan om förhållandet gentemot hyresvärden

ske i annan ordning än avgörandet makarna emellan. Såsom förut nämnts

synes det emellertid knappast lämpligt att hyresnämnderna tillerkännas

prövningsrätt även rörande frågan om rättsförhållandet mellan makarna.

Tänkbart vore visserligen att överlåta båda spörsmålen åt domstols prövning

men att på detta sätt fråntaga hyresnämnderna avgörandet i fråga

om rätten att inträda i rättsförhållandet gentemot värden -— vilken fråga

är av samma natur som den nu i 8 a § hyresregleringslagen behandlade —- synes ej heller tilltalande. Det må framhållas, att förfarandet blir mera omständligt

endast i de fall, där värden vägrar sitt samtycke. I talrika fall torde

emellertid värden icke vägra att samtycka till förändringen. Det kan naturligtvis

vara lämpligt att man redan före bodelningen hör sig för hos värden

hur han ställer sig till saken.

Bodelning eller skifte skall förrättas i den form som är stadgad för

arvskifte. Detta innebär, att om makarna icke kunna komma överens om

sättet för egendomens fördelning, en särskild skiftesman skall utses av

rätten på begäran av make. Denne har att verkställa delningen, vilken

inom viss tid kan klandras hos rätten. Det kan naturligtvis sägas, att

denna ordning för att få ett avgörande till stånd beträffande hyresrätten

är ganska omständlig. Detta torde emellertid vara ofrånkomligt, om man

av skäl som jag förut utvecklat vill lösa den föreliggande frågan utan

större ingrepp i de allmänna äktenskapsrättsliga reglerna. För övrigt anser

jag mig kunna utgå från, att förordnande av särskild skiftesman icke

skall behöva tillgripas så ofta. Redan förefintligheten av lagregler i ämnet,

enligt vilka den enligt hyreskontraktet berättigade maken icke utan

vidare kan avvisa tanken på en överflyttning av hyresrätten till den andre

maken, torde medföra ökade möjligheter att få en överenskommelse mellan

makarna till stånd.

Såsom förut antytts avser den föreslagna lagstiftningen icke att upphäva

eller ändra nuvarande regler om makars egendom, i den mån man med

tillämpning av dessa kan komma till ett avgörande mellan makarna rörande

hyresrätten. När delta ej kan anses vara förhållandet ingriper emel
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

lertid lagstiftningen med den regeln, att i den ordning som för bodelning

eller skifte är stadgat skall bestämmas vem av makarna hyresrätten skall

tillkomma. Härav följer att — utan att ställning behöver tagas till frågan

om hyresrättens natur — denna alltid skall kunna behandlas såsom ingående

i egendomsgemenskapen. Oavsett om delningen sker på grund av allmänna

bestämmelser om makars egendom eller med stöd av den föreslagna

särskilda bestämmelsen böra såvitt möjligt samma regler gälla. I den mån

hyresrätten har ett lagligt marknadsvärde synes sålunda i båda fallen hänsyn

böra tagas därtill vid utläggningen av makarnas lotter.

Om bodelning eller skifte, såsom i regel är fallet, ändå skall ske för att

upplösa egendomsgemenskapen mellan makarna, bör lämpligen avgörandet

i fråga om hyresrätten komma till stånd i samband härmed. Eljest får avgörandet

träffas vid en särskild förrättning.

Det avgörande som genom bodelningen eller skiftet träffas mellan makarna

är såsom förut nämnts icke bindande för hyresvärden. Det synes

emellertid, på sätt i promemorian föreslagits, erforderligt att införa en möjlighet

för den make som tillerkänts företräde till lägenheten att — om han

icke är part i hyresförhållandet gentemot hyresvärden — under vissa förutsättningar

inträda häri i den andre makens ställe. I detta avseende torde,

såsom i promemorian föreslagits, böra i hyresregleringslagen stadgas att,

om hyresvärden vägrar maken att övertaga lägenheten, hyresnämnden äger

förordna därom, såframt hyresvärdens vägran finnes vara obillig.

Det kan naturligtvis tänkas att maken likväl icke kan utnyttja den honom

genom bodelningen eller skiftet tillerkända företrädesrätten. Om hyresvärden

vägrar samtycke till övertagande av lägenheten och hyresnämnden

ej finner skäl att bifalla framställning härom, innebär detta att maken

icke äger inträda i rättsförhållandet gentemot värden. Härav följer att den

make som tecknat under hyreskontraktet med värden kommer att kvarstå

såsom part i hyresförhållandet. Det avgörande som träffas vid bodelningen

eller skiftet kan sålunda sägas vara villkorligt i så måtto att det är betingat

av att den därvid berättigade äger att göra sin rätt gällande gentemot hyresvärden.

I promemorian har föreslagits att, om hyresvärden vägrar den av makarna

som tillagts hyresrätten att inträda som part i hyresförhållandet och denne

därför viil påkalla hyresnämndens prövning av frågan, framställning härom

skall göras inom viss tid från det hyresvärden tydligt meddelade att

han vägrade sitt samtycke till överlåtelsen. Självfallet är det önskvärt att

rättsförhållandet mellan den företrädesberättigade maken och hyresvärden

snarast blir klarlagt. Ett intresse härav finnes hos den andra maken, som

eljest kan tänkas löpa risken att i egenskap av part i hyresförhållandet

gentemot hyresvärden bli utsatt för krav på ogulden hyra. Denne make kan

emellertid alltid upplysa hyresvärden om förhållandet och påkalla att denne

tager ställning till överlåtelsen samt har även möjlighet att uppsäga hyresavtalet.

Hinder synes ej heller föreligga att man vid bodelningen eller vid

reglering av underhållsfrågan vidtager åtgärder som säkerställa den från
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungi. Maj.ts proposition nr 212.

trädande makens intresse av att icke behöva slutligen stå för hyran för tid

då den andra maken bebor lägenheten. På grund härav torde av hänsyn till

den make som uteslutits från hyresrätten någon särskild preskriptionsbestämmelse

icke erfordras.

I hyresvärdens intresse torde icke erfordras att framställning om övertagande

göres inom viss bestämd tid. Däremot bör uppmärksammas, att

oberoende av det mellan makarna träffade avgörandet kan ha inträffat en

omständighet, som medför att hyresförhållandet skall upphöra. För detta

fall finnes redan nu enligt 8 a § hyresregleringslagen en rätt för make, som

bor i lägenheten, att övertaga en av andra maken förhyrd lägenhet, varvid

framställning härom skall göras till hyresnämnden inom fjorton dagar från

det hyresvärden meddelat sökanden att hyresförhållandet skall upphöra.

Den omständigheten att maken vid bodelning eller skifte erhållit företrädesrätt

till lägenheten bör tydligen icke medföra att saken kommer i ett

annat läge. Med hänsyn härtill torde denna preskriptionstid böra gälla jämväl

därest maken tillerkänts lägenheten vid bodelning eller skifte.

De föreslagna bestämmelserna om hyresrättens medtagande vid bodelning

eller skifte torde böra upptagas i en särskild lag. Då frågan om rätten

till lägenheten lärer sakna större praktisk betydelse under tider med normal

tillgång på lägenheter, bör lagen äga giltighet endast under tid, då

hyresregleringslagen gäller. Däremot finnes icke anledning att, såsom skett

med hyresregleringen, begränsa lagstiftningen till vissa orter. Även utanför

dessa orter kan behov finnas att makar emellan reglera denna fråga. I dessa

fall blir övertagandet beroende på hyresvärdens samtycke. Ett genomförande

därav mot hyresvärdens vilja blir däremot möjligt endast på orter

där hyresregleringslagen gäller. Den nya lagen bör träda i kraft snarast

men reglerna i den synas icke böra gälla, då äktenskapet upplösts eller hemskillnad

vunnits före lagens ikraftträdande.

Bestämmelserna om rätt att inträda i hyresförhållandet gentemot hyresvärden

torde böra upptagas som ett nytt stycke i 8 a § hyresregleringslagen.

Bestämmelserna torde höra äga tillämpning oavsett om bodelningen eller

skiftet skett före eller efter lagändringens ikraftträdande. Har hyresförhållandet

upphört dessförinnan, böra dock bestämmelserna ej lända till efterrättelse.

Om åtgärder för att hindra nedläggandet av hotell och pensionat.

I hyresregleringslagen göres i flera avseenden skillnad mellan å ena sidan

bostadslägenheter och å andra sidan lägenheter av annat slag. En av

de viktigaste särreglerna för bostadslägenheter avser att hindra sådana lägenheter

att övergå till att utnyttjas för annat ändamål, t. ex. kontor. Syftet

är sålunda att såvitt möjligt bevara åt bostadsmarknaden de lägenheter, som

ursprungligen tillhört denna marknad. I detta syfte stadgas i 9 §, att lägenhet,

som den 1 januari 1942 eller vid den senare tidpunkt, då den blivit

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kunql. Maj:ts proposition nr 212.

färdigställd, var avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad,

ej må utan hyresnämndens tillstånd uthyras eller av ägaren tagas i bruk

för väsentligen annat ändamål än det sålunda avsedda.

I fråga om hotell och pensionat får denna bestämmelse följande konsekvenser.

Rum i hotell eller pensionat får icke utan tillstånd hyras ut till

kontor e. d. Hotellet (pensionatet) som helhet betraktas emellertid som ett

affärsföretag, och den byggnad eller den eller de våningar, där det är inrymt,

anses icke vara uthyrt eller begagnat till bostad.1 En följd härav är

att utan hinder av hyresregleringslagen en sådan rörelse kan läggas ned och

dess lokaler användas till kontor e. d.

Hyresgästernas riksförbund har i sin inledningsvis omnämnda skrivelse

till Kungl. Maj :t den 3 juni 1947 påtalat detta förhållande och uppgivit, att

i Stockholm på senare tid ett flertal pensionat nedlagts för att lämna plats

för kontors- och expeditionslokaler av olika slag.

Förbundet erinrar om att under krigsåren produktionen av bostadslägenheter

helt naturligt haft företräde framför byggandet av kontors-, affärsoch

administrationsutrymmen. Följden hade nödvändigt blivit en akut brist

på lägenheter av sistnämnda slag. Situationen vore prekär för många företag

och affärsidkare, vilka hade behov av ökade utrymmen för sin verksamhets

riktiga bedrivande och utveckling, och den reste nästan oöverkomliga

hinder mot nyetableringar inom affärslivet. Dessa olidliga förhållanden

hade tvingat många — såväl enskilda affärsmän som företag och allmänna

institutioner — att tillgodose sitt lokalbehov med anlitande av utvägar som

ur bostadssocial synpunkt måste anses förkastliga och som ibland stode i

direkt strid med gällande hyreslagstiftning. I den mån detta skedde på bekostnad

av bostadsutrymmen funnes anledning att betrakta en sådan utveckling

med oro. Det hade visat sig att hotell och pensionat vore synnerligen

eftertraktade av kapitalstarka företag som hade behov av lokaler. Förbundet

hade sig bekant elva pensionat i Stockholm med tillsammans över

200 rum, som nyligen lagts ned och blivit kontor. Det kunde förmodas, att

detsamma — om också i mindre omfattning — skulle inträffa på andra håll.

Det förtjänade anmärkas, att överlåtelsesummorna ofta vore betydande. Sålunda

hade för ett pensionat om endast 15 rum men med mycket centralt

läge betalats 125 000 kronor.

Förbundet framhåller, att även om bristen på kontor och andra affärslägenheter

vore enorm, det icke kunde vara rimligt att lokalbehovet tillgodosåges

genom att nödvändiga bostadsutrymmen toges i anspråk. Pensionaten

hade sedan flera år tillbaka blivit mer eller mindre permanenta bostäder,

vanligen för äldre personer. Dessa pensionatsgäster tvingades genom pensionatets

upphörande ut som sökande till var sin bostadslägenhet vid en

tidpunkt då bostadsbristen vore katastrofal och produktionen av nya lägenheter

hämmades av materialbrist och andra svårigheter och därför icke

ens kunde tillgodose den årliga ökningen i efterfrågan.

1 Proposition 166/1939 s. 57.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

På grund av vad sålunda anförts har förbundet hemställt om sådan ändring

i hyresregleringslagen, att det krävdes särskilt tillstand för att törvandla

ett hotell eller pensionat till lokal för annat ändamål än bostad.

Socialstyrelsen anför i sitt yttrande över framställningen, att det vore

obestridligt, att användning av pensionatsvåningar för andra ändamål än

det ursprungligen avsedda medförde olägenheter med hänsyn till läget på

bostadsmarknaden, även om dessa olägenheter finge anses ha en relativt

begränsad omfattning och betydelse. Å andra sidan kunde framhallas, att

med den brist på affärslokaler, som för närvarande rådde, det knappast

vore möjligt att med en aldrig så detaljerad lagstiftning hindra, att ett visst

antal lägenheter överfördes från bostads- till affärsändamål. Vad beträffar

ett sådant område som det centrala Stockholm måste en sådan utveckling

även på längre sikt anses som normal och riktig. Förhållandet mellan

bostads- och affärslokaler torde även lämpligast kunna regleras genom dirigering

av nyproduktionen i samband med meddelandet av byggnadstillstånd.

I nuvarande läge vore det emellertid ett i och för sig rimligt krav,

att lägenheter, som uthyrts till hotell- eller pensionatrörelse, likställdes med

bostadslägenheter vid tillämpning av hyresregleringslagens 9 § och därigenom

bevarades åt bostadsmarknaden. Vikten av att behovet av kontorsoch

affärslokaler tillgodosåges borde emellertid i samband härmed betonas.

Ehuru styrelsen vore medveten om den ifrågasatta lagändringens synnerligen

begränsade betydelse hade styrelsen därför icke något att erinra mot

en ändring av 9 § hyresregleringslagen i den av riksförbundet ifrågasatta

riktningen.

Hyresrådet uttalar, att såvitt rådet hade sig bekant ifrågavarande företeelse

.— i varje fall i någon större utsträckning — framträtt endast i

Stockholm, där behovet av kontorslokaler för närvarande vore utomordentligt

stort. I Stockholm hade nämligen efterfrågan på kontorslokaler varit

i ständigt stigande under senare år utan att nya dylika lokaler tillkommit

i någon större utsträckning. Detta förhållande hade medfört utomordentliga

svårigheter för såväl enskilda affärsmän och företag som för statliga

och kommunala verk och myndigheter. Det finge därför anses vara ganska

förklarligt att vissa hyressökande sett sig nödsakade att inköpa pensionatrörelser

för att därigenom få sina lokalbehov tillgodosedda. Oberoende av

hyresregleringen skulle det säkerligen ha framträtt en tendens att centralt

belägna våningar, som tidigare använts för bostadsändamål, undan för undan

övergått till annan användning. En sådan utveckling inginge i citybildningen

och cityområdets fortgående utbredning. Även om nedläggningen

av pensionat för närvarande syntes vara lokaliserad i huvudsak till Stockholm

finge man dock icke förbise att samma företeelse kunde komma att

framträda även i andra större städer, därest behovet av kontorslokaler där

ytterligare skulle öka. Med nuvarande bostadsbrist funne hyresrådet det

otillfredsställande om konkurrensen om bostadslägenheter ytterligare skulle

skärpas genom att pensionatsgäster tvingades lämna pensionaten. Å andra

sidan funnes otvivelaktigt pensionat och hotell, som av olika skäl ulan

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kiingl. Maj:ts proposition nr 212.

olägenhet skulle kunna nedläggas, och vars utrymmen i stället kunde tagas

i anspråk till kontor. En hyresvärd kunde sålunda ha starka skäl för

att icke i fortsättningen uthyra en lägenhet för pensionatrörelse. I detta sammanhang

finge icke förbises att större pensionatsvåningar och hotell icke

utan betydande omändringsarbeten kunde uppdelas i lämpliga bostadslägenheter.

Ifrågavarande avgöranden syntes emellertid under nu rådande

förhållanden böra överlämnas till de hyresreglerande myndigheterna. Hyresrådet

tillstyrkte därför åtgärder i det av riksförbundet avsedda syftet.

Fastighetsägareförbundet finner det naturligt, att man inom hyresgästernas

riksförbund med oro betraktade den senaste tidens utveckling i fråga

om bostadsproduktionen och hyresmarknaden och sökte förhindra alla

strävanden att för tillgodoseende av andra i och för sig legitima intressen

undandraga bostadsmarknaden nödvändiga bostadsutrymmen. Man finge

emellertid i detta sammanhang icke bortse ifrån, alt de nu av riksförbundet

påtalade missförhållandena vore en för Stockholm specifik företeelse. Enligt

vad förbundets lokalföreningar upplyst, hade dylika överlåtelser såvitt

bekant endast förekommit i Stockholm. För dess vidkommande torde företeelsen

även vara av rent tillfällig natur och det antal pensionatslägenheter

det där kunde bliva fråga om starkt begränsat. Förbundet måste ifrågasätta,

huruvida över huvud taget de nu påtalade missförhållandena vore av en

sådan storleksordning, att det kunde vara skäl att ånyo företaga ändringar i

hyresregleringslagen. Denna hade redan varit underkastad ett flertal ändringar

snart sagt varje år, vilket medfört svårigheter i rättstillämpningen.

Med hänsyn till de intressen förbundet hade att företräda, hade förbundet

emellertid rent principiellt icke något att erinra mot ett bifall till den gjorda

framställningen, men förbundet ifrågasatte, huruvida man icke kunde komma

till rätta med de påtalade missförhållandena, som endast syntes gälla

Stockholm, på annat sätt än genom en för hela landet gällande lagstiftning.

Departementschefen.

I lagstiftningen om hyresreglering ingå även bestämmelser, som åsyfta

att draga upp en fast gräns mellan å ena sidan bostadsmarknaden och å

andra sidan hyresmarknaden i övrigt samt att förhindra, att denna gräns

förskjutes till bostadsmarknadens nackdel. Sålunda må enligt 9 § hyresregleringslagen

en lägenhet, som hittills varit uthyrd huvudsakligen till

bostad, icke utan tillstånd av hyresnämnden uthyras till annat ändamål,

t. ex. kontor. Likaledes fordras tillstånd om fastighetens ägare själv vill

använda en bostadslägenhet till annat ändamål.

Hotell och pensionat intaga en särställning vid denna gränsdragning mellan

bostadsmarknad och annan hyresmarknad. I överensstämmelse med vad

som eljest anses gälla enligt hyreslagstiftningen räknas de särskilda rummen

i ett hotell eller pensionat till bostadsmarknaden och få icke utan

tillstånd hyras ut till kontor o. s. v., medan hotellet eller pensionatet som

helhet anses som ett affärsföretag, varför dess lokaler, sedda som en enhet,

ligga på andra sidan om gränsen och må hyras ut till annat ändamål

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

47

än bostad. En följd härav bär, såsom påpekats av hyresgästernas riksförbund,

blivit att i Stockholm ett jämförelsevis stort antal pensionat nedlagts

och förvandlats till kontorslokaler, varigenom den redan otillräckliga tillgången

på hotell- och pensionatrum ytterligare minskats. Skälen till denna

utveckling äro å ena sidan att bristen på kontorslokaler i Stockholm liksom

på många andra håll är ytterst besvärande och å andra sidan att pensionaten

för närvarande kämpa med stora svårigheter, framförallt i fråga om

personal, varför deras innehavare ofta äro benägna att nedlägga rörelsen.

Det kan icke bestridas, att det ur de synpunkter, som 9 § byresregleringslagen

vill tillgodose, är olämpligt att hotell och pensionat såsom företag betraktade

icke räknas till bostadsmarknaden och därför icke kunna med

hjälp av nämnda stadgande bevaras åt denna marknad. Det finns ett naturligt

samband mellan de egentliga bostadslägenheterna samt hotellen och

pensionaten. Skärpes bristen på lägenheter, bli hotell och pensionat mera

belagda. Redan ur denna synpunkt är den förut angivna utvecklingen i

Stockholm beklaglig, vartill naturligtvis komma de ökade svårigheterna för

resande och andra som tillfälligt behöva husrum.

Då det gäller att taga ställning till frågan, om av nämnda skäl en lagändring

bör genomföras, måste till en början beaktas att det är ovisst vilken

praktisk betydelse ändringen skulle få. Under ärendets beredning har icke

uppgivits att det utom Stockholm förekommit att pensionat sålts för att bereda

plats för kontor, och vad angår Stockholm är det svårt att avgöra, om

ytterligare fall där kunna inträffa. Emellertid kan man icke bortse från

möjligheten av att tendensen att förvandla hotell och pensionat till kontorslokaler

sprider sig. Med hänsyn härtill finner jag en lagändring böra genomföras

i syfte att hindra en sådan utveckling. Den tilltänkta nya lagregeln

torde böra givas det innehåll, att lägenhet som hittills varit avsedd till hotell,

pensionat eller bostad ej utan hyresnämndens tillstånd får uthyras eller

av ägaren tagas i bruk för väsentligen annat ändamål än nu sagts. Bestämmelsen

torde lämpligen böra inarbetas i 9 § hyresregleringslagen.

Vid tillämpningen av en på detta sätt vidgad 9 § måste emellertid iakttagas,

att vid prövning av fråga om tillstånd att hyra ut en hotell- eller pensionatslokal

till annat ändamål komma att inverka delvis andra omständigheter

än de som eljest tagas i betraktande i ärenden enligt detta lagrum.

Om en hyresvärd enligt paragrafens nuvarande lydelse begär tillstånd

att hyra ut en bostadslägenhet till kontor, men hyresnämnden icke finner

lägenhetens tilltänkta användning vara så viktig att tillstånd bör meddelas,

kan ett avslag icke leda till att värden får svårigheter att finna annan användning

för lägenheten. Under nu rådande bostadsbrist finnes övernog

med hyresspekulanter, bland vilka värden bör kunna finna mer än en, som

han kan godtaga. Annorlunda förhåller det sig, då enligt den föreslagna

nya lydelsen av 9 § hyresnämnden skall pröva en ansökan att få hyra ut

en pensionatslägenhet till kontor. Stundom kan väl en dylik lägenhet i befintligt

skick eller med små ändringar hyras ut till en eller flera familjer

som privatbostad, och då liknar fallet det förut nämnda. Om däremot en så
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4° Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

dan förändring är svår och dyrbar, måste det övervägas, om man rimligen

kan lägga denna börda på värden. Eljest blir han tvungen att ånyo hyra ut

till pensionat, och detta ställer sig betydligt mera vanskligt. Att driva en

sådan rörelse under nuvarande förhållanden ställer nämligen stora krav på

sin utövare och hyresvärden kan icke åläggas skyldighet att godtaga vilken

spekulant som helst. Hyresnämnden bör vid sin prövning taga skälig hänsyn

till dessa förhållanden.

Fråga om sättet att utse ledamöter i hyresnämnderna.

Enligt 14 § hyresregleringslagen består hyresnämnd av ordförande och

två ledamöter. Ordföranden förordnas av hyresrådet. Ledamöterna väljas

av kommunens beslutande myndighet. Den ene ledamoten skall äga eller

förvalta till uthyrning avsedd fastighet. Den andre, som ej må äga eller

förvalta sådan fastighet, skall ha kännedom om de mindre bemedlades bostadsförhållanden.

I ärende rörande annan lägenhet än bostadslägenhet

skall sistnämnda ledamot ersättas av ledamot, som driver förvärvsverksamhet

i förhyrd lägenhet och ej äger eller förvaltar till uthyrning avsedd fastighet.

Tillika skola utses suppleanter.

Fastighetsägareförbundet har i sitt förenämnda yttrande över hyresrådets

framställning om hyresregleringslagstiftningens förlängning uttalat, att såväl

av lagens avfattning som av förarbetena måste anses framgå, att lagen

avsåge att i hyresnämnderna skapa en ren partsrepresentation sådan den

kommit till uttryck t. ex. i 4 § lagen om arbetsdomstol. Då i hyresregleringslagen

icke i likhet härmed föreskrivits, att den ene ledamoten skulle

utses efter förslag av fastighetsägareorganisationen och den andre ledamoten

efter förslag av hyresgästorganisationen, torde detta ha helt berott på

det förhållandet, att lagstiftningen icke ansett sig kunna utgå från att sådana

organisationer skulle komma att finnas på varje ort, inom vilken lagen

skulle bli gällande. I stor utsträckning hade vid tillsättandet av hyresnämndsledamöter

lagens syfte i här berört hänseende blivit tillgodosett därigenom,

att vederbörande partsorganisationer på de skilda orterna blivit i

tillfälle att föreslå representanter, vilka sedermera den kommunala myndigheten

utsett till ledamöter. Emellertid hade sig förbundet bekant, att det i

vissa fall förekommit, att de kommunala myndigheterna till partsrepresentanter

i hyresnämnderna utsett personer, vilka icke föreslagits från organisationernas

sida, eller att de kommunala myndigheterna trots att partsorganisationer

funnits på orten icke berett dessa tillfälle att inkomma med

förslag. Ett dylikt förhållande utvisade, att syftet med lagens ifrågavarande

bestämmelser — att i hyresnämnderna skapa en partsrepresentation — icke

tillbörligen tillgodosåges. På grund härav hemställde förbundet, att i propositionen

om lagens förlängning måtte uttalas, att där partsorganisation

för fastighetsägare eller hyresgäster funnes, som regel icke borde utses annan

än den som vederbörande organisation föreslagit.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

49

Departementschefen.

I hyresregleringslagen har icke, såsom i vissa andra lagar, intresserepresentationen

i de beslutande organen knutits till förslag från de intresserade

organisationerna. Då en kommuns beslutande församling väljer ledamöter i

hyresnämnd, är den därför formellt icke bunden av annat än de i lagen

angivna kompetensreglerna. Det är emellertid obestridligt, att med reglerna

om hyresnämndernas sammansättning avsetts icke endast att säkra erforderlig

sakkunskap åt nämnderna utan även att giva skäligt rum åt en representation

av intressentgrupperna på hyresmarknaden. För nutida samhällsuppfattning

är organisationsväsendet på olika områden en naturlig och

nödvändig faktor, och hyresmarknaden utgör därvidlag intet undantag, även

om organisationerna där ännu på många håll äro svaga. Denna ojämnhet

inverkar naturligtvis på frågan om vilken betydelse som skall tillmätas ett

av en organisation framlagt förslag till ledamot i hyresnämnd, men om

organisationen i fråga får anses tämligen representativ för den aktiva delen

av vederbörande intressentgrupp och det icke föreligger särskilda skäl att

likväl välja en annan person, bör enligt min mening den föreslagne icke

förbigås. Lagens tanke är att vid hyresnämndens handläggning ärendet

skall bli allsidigt belyst och att intressena på ömse sidor skola få komma

till tals. Hindras detta genom ett ensidigt val av ledamöter, riskerar man

att proceduren snedvrides. Då jag emellertid förutsätter att denna uppfattning

kommer att godtagas vid utseende av ledamöter i hyresnämnd, finner

jag någon lagändring icke vara erforderlig.

I enlighet med vad sålunda anförts ha inom justitiedepartementet upprättats

förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.; samt

3) lag med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hem- eller äktenskapsskillnad

m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87 regeringsformen

angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Ivronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Sven Leffler. * 4

1 Det under 2) upptagna lagförslaget, vilket är likalydandc med det vid propositionen fogade

lagförslaget i ämnet, har här uteslutits.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 212.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Alaj.ts proposition nr 212.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag.

Härigenom förordnas, dels att 8 a, 9 och 20 §§ lagen den 19 juni 1942 om

hyresreglering m. m.1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, betecknad 8 b §, av nedan angiven

lydelse, dels ock att samma lag, vilken enligt lag den 25 april 1947

(nr 142) gäller till och med den 30 september 1948, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 30 september 1949.

8 a §.

(Gällande lydelse.)

Skall hyresförhållande beträffande

lägenhet, som förhyrts av två eller

flera gemensamt, upphöra på grund

av åtgärd eller underlåtenhet av någon

av dem, och vägrar hyresvärden

annan, som har del i hyresrätten, att

övertaga lägenheten, äger hyresnämnden

på framställning av den senare

förordna därom, såframt hyresvärdens

vägran finnes vara obillig. 7 fråga

om hyresvillkoren vid sådant övertagande

av lägenheten skall vad i 7 §

stadgas äga motsvarande tillämpning.

Vill make----—----

(Föreslagen lydelse.)

Skall hyresförhållande beträffande

lägenhet, som förhyrts av två eller

flera gemensamt, upphöra på grund

av åtgärd eller underlåtenhet av någon

av dem, och vägrar hyresvärden

annan, som har del i hyresrätten, att

övertaga lägenheten, äger hyresnämnden

på framställning av den senare

förordna därom, såframt hyresvärdens

vägran finnes vara obillig.

hyresrätten.

Har make genom bodelning eller

skifte i anledning av äktenskapets

återgång, hemskillnad eller äktenskapsskillnad

tillagts hyresrätten till

lågenhet, som av andra maken eller

av båda makarna år förhyrd till bostad

för gemensamt bruk, och vägrar

1 Lydelsen av 8 a § se SFS 1946: 87; senaste lydelsen av 9 § se SFS 1943: 112 och av 20 &

se SFS 1947: 142. y

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

51

(Gällande lydelse.)

Framställning varom ovan sägs

skall göras inom fjorton dagar från

det hyresvärden i samband med uppsägning

eller eljest tydligt meddelat

sökanden, att hyresförhållandet skall

upphöra.

8 b

9

Lägenhet, som den 1 januari 1942

eller vid den senare tidpunkt, då den

blivit färdigställd, var avsedd att helt

eller till väsentlig del nyttjas till bostad,

må ej utan hyresnämndens till
-

(Föreslagen lydelse.)

hyresvärden den förre att övertaga lägenheten,

äger hyresnämnden på

framställning förordna därom, såframt

hyresvärdens vägran finnes

vara obillig.

I fråga om hyresvillkoren vid övertagande

av lägenhet enligt bestämmelserna

här ovan skall vad i 7 §

stadgas äga motsvarande tillämpning.

Framställning varom förmäles i

första och andra styckena skall göras

inom fjorton dagar från det hyresvärden

i samband med uppsägning

eller eljest tydligt meddelat sökanden,

att hyresförhållandet skall upphöra.

Skall i fall som avses i tredje stycket

hyresförhållandet upphöra, skall ock

framställning som där sägs göras

inom nämnda tid.

§•

Är lägenhet förhyrd till bostad och

vill hyresgästen sätta viss hyressökande

i sitt ställe för att genom byte,

i ett eller flera led, erhålla annan bostad,

men vägrar hyresvärden att

samtycka till överlåtelsen, äger hyresnämnden

på framställning av hyresgästen

förordna, att överlåtelsen likväl

må äga rum inom viss av nämnden

bestämd tid, såframt hyresrätten

ej är förverkad samt vågande skål

tala för överlåtelsen och hyresvärdens

vägran finnes vara obillig. I

fråga om hyresvillkoren efter överlåtelsen

skall vad i 7 § stadgas äga

motsvarande tillämpning.

§•

Lägenhet, som den 1 januari 1942

eller vid den senare tidpunkt, då den

blivit färdigställd, var avsedd att helt

eller till väsentlig del nyttjas till bostad,

hotell eller pensionat, må ej

opaginerad Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

(Gällande lydelse.)

stånd uthyras eller av ägaren tagas i

bruk för väsentligen annat ändamål

än det sålunda avsedda.

Hyresnämnden äger--—---

(Föreslagen lydelse.)

utan hyresnämndens tillstånd uthyras

eller av ägaren tagas i bruk för väsentligen

annat ändamål än nu sagts.

---möblerat skick.

20 §.

Hyresnämndens beslut--------nämndens beslut.

Part, som--------stycket sägs.

Nämndens beslut skall, om ej hyresrådet

annorlunda förordnar, lända

till efterrättelse utan hinder av anförda

besvär. I vad beslutet avser förfluten

tid skall vad nu sagts dock gälla

allenast såvitt fråga är om besvär av

den som vid beslutet upphört eller sedermera

upphör att vara hyresvärd

eller hyresgäst beträffande lägenheten.

Nämndens beslut utom i ärende

som avses i 8 b § skall, om ej hyresrådet

annorlunda förordnar, lända till

efterrättelse utan hinder av anförda

besvär. I vad beslutet avser förfluten

tid skall vad nu sagts dock gälla allenast

såvitt fråga är om besvär av den

som vid beslutet upphört eller sedermera

upphör att vara hyresvärd eller

hyresgäst beträffande lägenheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1948.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juni 1948

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1948, må framställning

som i 7 § sägs göras senast den 14 juni 1948 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar

låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat

hyresgästen sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juni 1948 lämnat meddelande som i 8 a § femte

stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 september

1948, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 juni

1948. Förordnande varom i nämnda paragraf tredje stycket sägs må icke

meddelas, om hyresförhållandet upphört före den 1 juni 1948.

Där Konungen meddelar förordnande, att bestämmelserna i lagen den 19

juni 1942 om hyresreglering m. m. skola äga tillämpning i viss ort, äger

Konungen föreskriva, att de i nästföregående stycke angivna tidpunkterna

skola med avseende å orten ersättas med de senare tidpunkter, som Konungen

bestämmer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

53

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hem- eller äktenskapsskillnad

m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Hava makar eller en av dem förhyrt lägenhet till bostad för gemensamt

bruk och går äktenskapet åter eller dömes till hemskillnad eller äktenskapsskillnad

mellan dem, skall på makes begäran hyresrätten till lägenheten,

ändå att den icke utgör giftorättsgods eller samfälld egendom, genom

bodelning eller skifte tilläggas endera av makarna. Företräde skall härvid

tillkomma den make som med beaktande av samtliga omständigheter kan

anses bäst behöva lägenheten.

Angående rätt för make som hyresrätten sålunda tillagts att i vissa fall

övertaga lägenheten, ehuru hyresvärden icke samtyckt därtill, stadgas i

lagen om hyresreglering m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1948 och gäller till och med den 30

september 1949.

Lagen skall icke äga tillämpning då äktenskapet gått åter eller hemskillnad

eller äktenskapsskillnad vunnits före lagens ikraftträdande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Mcij-.ts proposition nr 212.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 15 april

1948.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 9 april tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

i statsrådet den 19 mars 1948, hade Kungl. Maj:t förordnat, att

lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas över upprättade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.; samt

3) lag med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hem- eller äktenskapsskillnad

m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet S.

Edling.

Förslagen föranledde följande yttranden av lagrådet.

1. Förslaget till lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 om

hyresreglering m. in., så ock om fortsatt giltighet av samma lag.

8 b §.

För att överlåtelse av hyresrätt skall få äga rum trots hyresvärdens vägran

att samtycka därtill skola enligt förslaget vägande skäl tala för överlåtelsen.

Därvid måste hänsyn tagas till bytestransaktionen i dess helhet, oavsett om

bytet skall äga rum i ett eller flera led. Vad sålunda bör inläggas i stadgandet

skulle tydligare framgå, om däri ordet »överlåtelsen» ersattes med »bytet».

I paragrafen upptages såsom en förutsättning för förordnande att överlåtelse

må äga rum att hyresvärdens vägran att samtycka till överlåtelsen

finnes vara obillig. Enligt 7 § fordras för att hyresnämnd skall kunna förklara

uppsägning av hyresavtal ogiltig att uppsägningen finnes vara obillig.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

55

Med anledning av denna överensstämmelse i avfattningen bör framhållas att,

såsom även uppmärksammats i departementschefens yttrande, prövningen

i dessa båda fall måste göras från olika utgångspunkter, eftersom det i 7 §

är fråga huruvida hyresgästen skall få behålla den lägenhet han innehar,

medan det i förevarande paragraf gäller om han skall kunna överlåta sin

hyresrätt för att erhålla annan bostad. Avvägningen mellan hyresgästens och

hyresvärdens intressen blir därför icke alldeles densamma. I det senare fallet

kan sålunda omständighet, åt vilken icke kan tillerkännas avgörande betydelse

i det förra, tänkas medföra att hyresvärdens vägran att godkänna överlåtelse

icke finnes obillig.

9 §.

Med den föreslagna avfattningen blir paragrafen tillämplig också beträffande

lägenhet som den 1 januari 1942 var avsedd för hotell- eller pensionatrörelse,

ändå att lägenheten sedermera före den 1 juni 1948 övergått till att

användas för t. ex. kontors- eller annat affärsändamål. Att genom en dylik

retroaktivitet hänvisa även dessa fall till reglering i tillståndsväg synes icke

riktigt. På grund härav hemställes, att i första stycket orden »hotell eller

pensionat» måtte utbytas mot »så ock lägenhet, som den 1 juni 1948 eller

vid senare färdigställande var avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas

för hotell- eller pensionatrörelse».

2. Förslaget till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni

1942 om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt

m. m.

Detta förslag lämnas utan erinran.

3. Förslaget till lag med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemeller

äktenskapsskillnad m. in.

Lagen skall enligt förslaget gälla till och med den 30 september 1949. Åt

detta stadgande torde närmast böra givas den tolkning, att lagens bestämmelser

skola gälla endast om bodelning eller skifte äger rum senast nämnda

dag. En tredskande make skulle därför ha viss möjlighet att genom att förhala

boskillnaden eller skiftet undandraga sig verkan av lagens regler. Till

undvikande härav synes till första stycket av promulgationsbestäminelserna

böra fogas ett stadgande av innebörd att, om bodelning eller skifte påkallats

under lagens giltighetstid, skall även därefter vad i lagen stadgas äga

tillämpning i avsende å bodelningen eller skiftet.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 16 april 1948.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Möller, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,

Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 15

april 1948 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 19 mars 1948 remitterade

förslagen till

1) lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.; samt

3) lag med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hem- eller äktenskapsskillnad

m. m.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden följande.

Såsom lagrådet föreslagit torde i 8 b § förstnämnda lagförslag ordet

»överlåtelsen» böra ersättas med »bytet». De ändringar, varom lagrådet

hemställt i 9 § samma förslag samt i förslaget till lag med vissa bestämmelser

om hyresrätt vid hem- eller äktenskapsskillnad m. m., synas jämväl

böra iakttagas. Därjämte torde ett par jämkningar av formell natur böra

vidtagas i nämnda båda förslag.

Föredraganden hemställer, att lagförslagen med ovannämnda ändringar

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

481141

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:242 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till utbildningskurs för sysselsättningsoch arbetsterapeuter. s. 9 i texten
  2. 2LU 1948:33 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 s. 1 i texten