Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § prisreglering slag en den 30 juni 1947 (nr 303) så ock om fortsatt giltighet av samma lag

1948-05-08 · 11 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:246, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § prisreglering slag en den 30 juni 1947 (nr 303) så ock om fortsatt giltighet av samma lag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

1

Nr 246.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 2 § prisreglering slag en den 30 juni

1947 (nr 303) så ock om fortsatt giltighet av samma

lag; given Stockholms slott den 8 maj 1948.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § prisregleringslagen

den 30 juni 1947 (nr 303) så ock om fortsatt giltighet av samma lag.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 sand. Nr 216.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 § prisregleringslagen den 30 juni 1947 (nr 303)

så ock om fortsatt giltighet av samma lag.

Härigenom förordnas, dels att 2 § prisregleringslagen den 30 juni 1947,

vilken lag gäller till och med den 30 juni 1948, skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives, dels ock att lagen i sålunda ändrat skick skall äga

fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1949.

2

Nuvarande lydelse:

Med tjänst---åt annan.

Lika med utförande av tjänst skall

anses dels utövande av sådan hotell-

eller pensionatrörelse, för vilken

fordras myndighets tillstånd, dels

ock upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet.

Lika med---vanliga avkast
ning.

§•

Föreslagen lydelse:

Med tjänst---åt annan.

Lika med utförande av tjänst skall

anses dels utövande av sådan hotell-

eller pensionatrörelse, som omfattar

minst nio för gästers härbärgerande

avsedda rum, dels ock

upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet.

Lika med---vanliga avkast
ning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 2 april 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt giltighet

av prisreglering slag en den 30 juni 1947 (nr 303) samt om vissa ändringar

i lagen. Föredraganden anför därvid följande.

Nu gällande prisregleringslag, som utfärdades den 30 juni 1947, trädde i

kraft den 1 juli samma år. Lagen gäller till och med den 30 juni 1948.

Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § prisregleringslagen erfordras,

för att lagens huvudbestämmelser skola träda i tillämpning, att särskilt

förordnande därom meddelats. Sådant förordnande må meddelas vid krig

eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden. Förordnande meddelas av Konungen med

riksdagens samtycke, dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt

förordnande må meddelas av Konungen. Genom kungörelse den 30 juni 1947

(nr 304) meddelade Konungen med riksdagens samtycke förordnande, varom

nyss är sagt, att gälla från och med den 1 juli 1947 tills vidare. Förordnandet

är alltjämt gällande.

Beträffande det närmare innehållet i prisregleringslagen må följande här

nämnas.

I 2 § äro vissa definitioner upptagna. Sålunda stadgas i nämnda paragraf,

att med tjänst avses sådan tjänst som någon, yrkesmässigt eller eljest,

såsom företagare utför åt annan, att lika med utförande av tjänst skall

anses dels utövande av sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken fordras

myndighets tillstånd, dels ock upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet

samt att lika med försäljning av förnödenhet skall anses överlåtelse eller

upplåtelse av förmögenhetsrättighet av immateriell art, så ock upplåtelse

av rättighet att å fastighet avverka skog eller att där taga torv, ler, grus,

sten eller annat, som icke är att hänföra till fastighetens vanliga avkastning.

Enligt 3 § första stycket äger Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer fastställa visst pris, som prövas skäligt, att gälla såsom normal
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

pris vid frivillig försäljning av viss förnödenhet eller vid frivilligt utförande

av viss tjänst. I andra stycket föreskrives, att normalpris icke må överskridas

med mindre säljaren eller företagaren erhållit tillstånd därtill. Den

som fastställt normalpriset äger bestämma på vilken myndighet det skall

ankomma att bevilja sådant tillstånd.

I 4 § stadgas att om någon till offentlig myndighet gjort särskild utfästelse

beträffande högsta pris, till vilket viss förnödenhet må av honom försäljas

eller viss tjänst utföras, eller eljest beträffande den ordning, i vilken

försäljning må ske eller tjänsten utföras, priset icke må överskridas eller

utfästelsen eljest frångås med mindre myndigheten givit tillstånd därtill.

I 5 § finnas vissa stadganden om s. k. tvångskartellering m. in.

Bestämmelser angående s. k. prisstopp meddelas i 6 §. Sålunda stadgas i

6 § 1 mom. första stycket, att Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer äger föreskriva, att den som frivilligt säljer viss förnödenhet

eller som frivilligt utför viss tjänst icke må utan tillstånd överskrida det

pris å förnödenheten eller tjänsten, som han tillämpade å dag som i föreskriften

angives, eller, om han då icke sålde förnödenheten eller utförde

tjänst varom fråga är, det pris som den angivna dagen var att anse som

gängse pris eller som han före nämnda dag senast tillämpat. Därest efter

den i föreskriften angivna dagen överlåtelse skett av rörelse, i vilken försäljes

förnödenhet eller utföres tjänst som med föreskriften avses, skall

dock såsom stoppris för den nye innehavaren av rörelsen gälla det pris, som

den föregående innehavaren högst ägt uttaga. Enligt andra stycket i samma

moment må föreskrift om prisstopp meddelas att gälla för viss tid,

högst sex månader. Då skäl därtill äro må prisstoppet förlängas, varje gång

för högst sex månader. Den som meddelat föreskrift om prisstopp äger bestämma

på vilken myndighet det skall ankomma att bevilja tillstånd till

prishöjning.

Vidare stadgas i 6 § 2 mom., att om prisstopp föreskrivits beträffande

viss förnödenhet eller tjänst och priset därefter finnes vara högre än som

kan anses skäligt, Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

äger förordna om skälig sänkning av priset. Sådant förordnande må jämväl

meddelas beträffande allenast viss säljare eller företagare. Förordnandet

gäller under den tid prisstoppet är gällande. Det fastställda priset må

icke överskridas utan tillstånd av myndighet som Konungen bestämmer.

Enligt 7 § äger Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

föreskriva, att viss förnödenhet icke må försäljas eller saluhållas eller viss

tjänst utföras eller erbjudas med mindre priset å förnödenheten eller

tjänsten godkänts av myndighet som Konungen bestämmer. Sådan föreskrift

må jämväl meddelas beträffande allenast viss säljare eller företagare.

Godkänt pris må icke överskridas utan tillstånd av myndigheten. Har pris

godkänts på sätt nyss sagts och inträda därefter sådana på prisbildningen

inverkande förhållanden att priset skäligen bör sänkas, äger Konungen

eller myndighet som Konungen bestämmer förordna om sådan prissänkning.

Dylikt förordnande må jämväl meddelas beträffande allenast viss

säljare eller företagare.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

I 8 § meddelas ett allmänt förbud mot prisocker och 9 § innehåller bestämmelser

om s. k. kombinationsavtal. Vidare meddelas i 10 § föreskrifter

om viss uppgiftsskyldighet. Enligt 11 § äger myndighet som Konungen

bestämmer meddela vissa föreskrifter rörande anslag med prisuppgifter

m. m. I 12—14 §§ äro ansvarsbestämmelser upptagna och i 15—18 §§ meddelas

vissa processuella föreskrifter. Anmärkas må att 16 § — däri stadgas,

att vad i 17 kap 11 § rättegångsbalken förordnas om dem, som gå rättens

eller länsstyrelsens bud och ärende, även skall gälla om befattningshavare

som har att öva tillsyn å efterlevnaden av prisregleringslagen —

ägt giltighet endast under tiden till och med den 31 december 1947.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av prisregleringslagen ha

av Kungl. Maj :t meddelats genom kungörelse den 30 juni 1947 (nr 305),

vilken kungörelse gäller till och med den 30 juni 1948.

Bestämmelser rörande allmänt prisstopp ha utfärdats dels av statens priskontrollnämnd

den 31 oktober 1942 dels ock av Kungl. Maj :t genom kungörelser

den 4 juni 1943 (nr 310), den 25 maj 1945 (nr 209) och den 30

juni 1947 (nr 306). Sistnämnda kungörelse, som trädde i kraft den 1 juli

1947 samt gällde till och med den 31 december samma år, har genom kungörelsen

den 19 december 1947 (nr 945) erhållit förlängd giltighet för tiden

till och med den 30 juni 1948. Prisstoppdag är i flertalet fall den 31

oktober 1942.

I anledning av bestämmelsen i 2 § prisregleringslagen, att lika med utförande

av tjänst skall anses utövande av hotell- eller pensionatrörelse, för

vilken fordras myndighets tillstånd, må här omnämnas, att — såsom framgår

av stadgan den 8 juni 1917 (nr 474) angående hotell- och pensionatrörelse

— särskilt tillstånd för drivande av dylik rörelse icke är erforderligt i

sådana fall, då för rörelsens drivande användes byggnad eller lägenhet, som

innehåller högst fyra för gästers härbärgerande avsedda rum och icke är avsedd

för mottagande samtidigt av flera gäster än åtta, såvitt byggnaden eller

lägenheten icke utgör del av hotell eller pensionat av större omfattning. Vidare

må erinras om att enligt 26 § hyresregleringslagen den 19 juni 1942 (nr

429) — vilken lag enligt ett den 19 mars 1948 till lagrådet remitterat förslag

avses skola förlängas för tiden till och med den 30 september 1949 — nämnda

lag icke äger tillämpning på bostadsupplåtelse i hotell- eller pensionatrörelse,

i den mån prisregleringslagen erhållit tillämpning därå.

I en den 20 november 1947 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrivelse

har statens priskontrollnämnd — under erinran att giltighetstiden för prisregleringslagen

utginge den 30 juni 1948 — anfört att det icke kunde med

säkerhet bedömas, hur den penningpolitiska utvecklingen komme att gestalta

sig efter nämnda tidpunkt. Uppenbarligen funnes emellertid tecken, som

tydde på att en förbättring i det ekonomiska läget icke vore att förvänta

under lång tid framåt. Ur beredskapssynpunkt vore det därför av vikt att

myndigheterna jämväl under budgetåret 1948/49 tillförsäkrades de möjlig
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts proposition nr 246.

heter till priskontroll, som prisregleringslagen inrymde. Giltighetstiden för

prisregleringslagen borde således utsträckas till den 30 juni 1949. För det

dåvarande föresloges ej några ändringar i lagen, men priskontrollnämnden

förbehölle sig rätt att, om utvecklingen föranledde därtill, återkomma i

ärendet. Priskontrollnämnden ville emellertid anmärka, att nämnden i remisskrivelse

den 26 september 1947 till justitiedepartementet yttrat sig angående

väckt fråga om gränsdragningen mellan hyres- och prisregleringslagarna;

nämnden avstyrkte därvid, att någon ändring skulle vidtagas i

prisregleringslagen. På grund av det anförda hemställde priskontrollnämnden,

att Kungl. Maj:t i proposition till 1948 års riksdag måtte föreslå,

att prisregleringslagen skulle äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni

1949.

Vid skrivelsen fanns fogad en reservation av tre ledamöter i priskontrollnämnden

(herrar Lind och Svensson samt fru Iris Ahlberg), vilken reservation

var av följande lydelse.

Av allt att döma står vårt folkhushåll inför en allt mer påfrestande

övergångsperiod mellan krigs- och fredstidsekonomi. I strävandena att bibehålla

balansen spelar priskontrollen en avsevärd roll. Tendensen att

kringgå priskontrollnämndens anvisningar kan dock befaras vara i tillväxt.

Redan nu anse sig åtskilliga kunna hävda att en dold prisstegring växt

fram. Huvudorsaken härtill kan näppeligen vara någon annan än att företagen

sökt kringgå prisbestämmelserna genom att förskjuta tillverkningar

från mindre vinstgivande viktiga varor till dyrare och mer vinstgivande.

I åtskilliga fall förekomma ju mer eller mindre direkta hotelser om dylika

produktionsomläggningar i samband med prisförhandlingar. Från dessa utgångspunkter

aktualiseras en sådan revidering av prisregleringslagen, som

kan anses ägnad att motverka tendenserna att kringgå densamma. När lagens

giltighetstid nu skall förlängas borde dylika justeringar ägnas särskilt

ingående uppmärksamhet. I annat fall kan en besvärande försening uppstå

till avbräck för möjligheterna att bedriva en så effektiv priskontroll

som möjligt. Särskild översyn av sådant slag torde behövas i avsikt att motverka

kedjehandel, återhållet utbud av varor samt för åstadkommande av

produktionsdirigering i samband med fastställandet av priser.

I fråga om kedjehandeln borde priskontrollnämnden enligt vår mening

föreslå att i lagen infördes följande:

o »Ej heller må någon såsom mellanhand förvärva förnödenhet under

sadana omständigheter, att han insett eller bort kunna inse, att åtgärden,

ensam eller i förening med dylikt förfarande av andra, medför fara för

oskälig stegring av priset vid förnödenhetens övergång till förbrukaren.

Överlåtelse av förnödenhet till den, som driver eller ämnar driva så
^

dan prisfördyrande mellanhandel, vare jämväl förbjuden.»

En sådan föreskrift föreslogs av nämnden 1942. Att den då utmönstrades

är inget skäl för att ej nu aktualisera den på nytt, då erfarenheter finnas

som vittna om att den behövs och läget i sin helhet är annorlunda

än 1942.

Den upplagring av varor, som kan väntas när folk spekulerar i prisstegringar

och vet att extravinster kunna åstadkommas om man säljer i

morgon i stället för i dag, borde också kunna motverkas. Enligt vår mening

torde vissa möjligheter att stävja sådana tendenser kunna åstadkommas

via bestämmelser, som göra det möjligt att föreskriva minskning av

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

»uppblåst» lagerhållning sedan sådan konstaterats genom jämförelse mellan

tidigare genomsnittslager och aktuell inköps- kontra utförsäljningsfrekvens.

Att produktionsdirigering kan behövas i samband med priskontroll har

verifierats av redan gjorda erfarenheter. I fråga om skotillverkningen har

det ordnats via råvarutilldelningen. Stenmanfallet exemplifierar behovet av

direkta produktionsingripanden. Vid förlängning av prisregleringslagen kan

den frågan ställas, om icke dessa båda former av produktionsdirigering kan

rationaliseras genom ändamålsenliga justeringar av nu gällande prisregleringslag.

Med hänvisning till här anförda synpunkter anse vi oss icke kunna biträda

nämndmajoritetens beslut att begära förlängning av nu gällande prisregleringslag

och därvid endast förbehålla sig rätt att återkomma med

framställningar om sådana ändringar som läget kan påkalla. Enligt vår

uppfattning borde nämnden ha tagit fasta på de av oss nämnda tre avsnitten

och inriktat sig på att få behovet av ändringar på dessa områden

tillgodosett.

Sedermera har priskontrollnämnden i en den 23 februari 1948 dagtecknad,

till Kungl. Maj :t ställd skrivelse upptagit till förnyad behandling frågan om

gränsdragningen mellan priskontrollnämndens och statens hyresråds verksamhet.

Enligt vad nämnden anförde hade mellan nämnden och hyresrådet

uppnåtts enighet därom att gränsen mellan hyres- och prisregleringslagarna

—- vilken gräns nu vore dragen på så sätt att hotell- eller pensionatrörelse,

för vilken fordrades myndighets tillstånd, kontrollerades enligt prisregleringslagen

och i övrigt enligt hyresregleringslagen — borde förskjutas sålunda,

att en något större del än hittills av hotell- och pensionatrörelserna

komrne att falla inom hyresregleringslagens kompetensområde. Närmare

bestämt borde hotell- och pensionatrörelse, som omfattade högst åtta för gästers

härbärgerande avsedda rum — för närvarande högst fyra rum, avsedda

för mottagande samtidigt av högst åtta gäster — föras till hyresregleringslagens

område, medan återstoden skulle kvarstanna inom prisregleringslagens

område. Anledningen till förslaget om den nya gränsdragningen vore,

att rum i hotell och pensionat av 5—8-rumstypen i likhet med rum i mindre

resandehem till stor del uthyrdes för längre tid — det vore där fråga om

ett slags förstorat inneboendesystem — och att gästerna även i nämnda hotell

och pensionat borde erhålla det i hyresregleringslagen stadgade uppsägningsskyddet.

Skulle gränsen sättas högre, t. ex. vid 10 ä 12 rum, skulle den

av nämnden genomförda normalprisregleringen beträffande rumsuthyrning

jämte kost och helpension i turisthotellen till viss del sättas ur kraft. Detta

syntes man däremot undgå nästan helt med den av nämnden och hyresrådet

förordade gränsdragningen. Det vore givet, att överflyttningen i kontrollhänseende

till hyresregleringslagen av ifrågavarande hotell och pensionat endast

hade avseende å rumsuthyrningen; priskontrollen å där tillhandahållna

förnödenheter skulle således liksom hittills utövas med stöd av prisregleringslagen.

Under åberopande härav hemställde priskontrollnämnden,

att prisregleringslagen måtte ändras såvitt anginge stadgandet i 2 § beträffande

hotell- och pensionatrörelse.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Jämväl vid sistnämnda skrivelse har fogats en reservation av de tre förut

omnämnda ledamöterna i nämnden. Reservanterna ha i förevarande reservation,

som i vissa hänseenden är likalydande med den tidigare reservationen,

särskilt behandlat frågan om översyn av prisregleringslagen i syfte

att åstadkomma en produktionsdirigering i samband med fastställandet av

priser. Enligt reservanternas mening borde nämnden föreslagit ett stadgande

av innehåll att —• därest företagare upphörde att frambringa förnödenhet,

som han tidigare framställt och som vore av vikt för befolkningen eller

för produktionen, eller i avsevärd grad inskränkte framställning av sådan

förnödenhet — Konungen eller myndighet som Konungen bestämde skulle

äga dels ålägga honom att fortsätta att framställa förnödenheten i den omfattning,

som befunnes skälig, dels ock fastställa pris för förnödenheten.

Därest företagare icke ställde sig föreskrifterna till efterrättelse, skulle han

kunna ådömas straff enligt 12 § prisregleringslagen ävensom dömas att till

kronan utgiva vederlag för värdet av de förnödenheter, som avsåges med

den honom ålagda, men ej fullgjorda produktionsplikten. Reservanterna

ville slutligen understryka, att upplagring av livsviktiga varor i spekulativt

syfte måste förhindras. Som medel häremot kunde ifrågakomma skyldighet

att lämna lagringsuppgifter, eventuellt kompletterad med åtgärder enligt

allmänna förfogandelagen. Någon särskild föreskrift i prisregleringslagen

syntes dock icke vara erforderlig i nämnda hänseende.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att statens hyresråd i utlåtande

till Kungl. Maj :t den 18 september 1947 berört bland annat frågan

om gränsdragningen mellan prisregleringen och hyresregleringen. I nämnda

utlåtande anförde hyresrådet följande:

Priskontrollnämnden har under hand meddelat hyresrådet att nämnden

ansåge den nu gällande gränsdragningen mellan hyresregleringslagen och

prisregleringslagen mindre tillfredsställande. Hyresrådet vill för sin del instämma

med priskontrollnämnden härulinnan/ Enligt hyresrådets uppfattning

bör prisregleringslagens bestämmelser förbehållas allenast de egentliga

hotellen och de större med hotell jämförliga pensionaten. En verklig hotelleller

pensionatsrcrelse föreligger enligt hyresrådets förmenande allenast, då

rörelsen avser uthyrning av ett relativt stort antal rum. Rumsuthyrning i

småpensionat är i många avseenden att jämföra med uthyrning av möblerade

rum i vanliga privatbostäder och någon skarp gräns kan här icke dragas

upp. Erfarenheten har visat att det föreligger ett starkt behov av att det

skydd, som hyresregleringslagen ger, utsträckes till en vidare krets av pensionatgäster

än vad nu är fallet. Under rådande bostadsbrist ha åtskilliga

personer, vilka icke kunnat erhålla bostadslägenheter, blivit nödsakade att

under avsevärd tid bosätta sig å pensionat eller hotell. Det synes hyresrådet

som om pensionatgäster av detta slag, vilka i verkligheten äro att jämställa

med vanliga hyresgäster, företrädesvis vore att finna å de mindre

och medelstora pensionaten. Rillighetsskäl tala starkt för att även dylika

pensionatgäster bliva tillförsäkrade bl. a. det uppsägningsskydd, som hyresregleringslagen

lämnar. Vidare kan anföras alt hyreskontrollen, tack

vare de lokala hyresnämnderna, fungerar smidigare och säkrare än priskontrollen.

Departementschefen. Såsom framgår av statsverkspropositionen till innevarande

års riksdag har jag vid framläggandet av finansplanen för nästkom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

mande budgetår särskilt understrukit, att uppgiften för den närmaste framtidens

ekonomiska politik i främsta rummet vore att upprätthålla en samhällsekonomisk

balans, som tryggade penningvärdet, d. v. s. en i stort sett

fast prisnivå. En av förutsättningarna för uppnående av detta mål är att den

statliga priskontrollen tills vidare upprätthålles. I enlighet härmed tillstyrker

jag priskontrollnämndens förslag om förlängning av prisregleringslagen

för tiden till och med den 30 juni 1949.

Priskontrollnämnden har — i samråd med statens hyresråd — förordat

den ändringen i gränsdragningen mellan liyres- och prisregleringslagarna,

att under sistnämnda lag skulle falla endast sådan hotell- eller pensionatrörelse,

som omfattade minst nio för gästers härbärgerande avsedda rum.

Såsom motivering för detta ändringsförslag har nämnden anfört att bostadsrum

i hotell och pensionat av 5—8-rumstypen, i likhet med rum i

mindre resandehem, till stor del uthyrdes för längre tid och att gästerna även

i nu nämnda hotell och pensionat borde erhålla det i hyresregleringslagen

stadgade uppsägningsskyddet.

Det av priskontrollnämnden sålunda framlagda ändringsförslaget bör enligt

min mening genomföras. Jag tillstyrker därför att 2 § prisregleringslagen

erhåller den ändrade lydelsen, att lika med utförande av tjänst skall

anses utövande av sådan hotell- eller pensionatrörelse, som omfattar minst

nio för gästers härbärgerande avsedda rum.

De av reservanterna inom priskontrollnämnden behandlade frågorna om

skärpning av prisregleringslagen i syfte att motverka kedjehandel, att hindra

icke motiverad upplagring av livsviktiga varor och att åstadkomma en produktionsdirigering

i samband med prisfastställelse ha i olika sammanhang

varit föremål för överväganden. Särskilt förslaget om produktionsdirigering

aktualiserar emellertid åtskilliga andra frågor av invecklad och delvis ömtålig

art. Med hänsyn härtill är jag icke beredd att nu förorda en skärpning

av lagstiftningen i de hänseenden, som berörts av reservanterna.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom finansdepartementet upprättats

förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30

juni 1947 (nr 303). Förslaget torde såsom Bilaga1 få fogas vid statsrådsprotokollet

för denna dag.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över nämnda lagförslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Gunnar Cars.

1 Bilagan, som frånsett rubriken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget,

har här uteslutits.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 246.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 3 maj

1948.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 15 april 1948 tillhandakommet utdrag av protokoll

över tinansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i statsrådet den 2 april 1948, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om fortsatt giltighet av prisreqlerinqslaqen

den 30 juni 1947 (nr 303).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen i finansdepartementet hovrättsrådet H. Nitelius.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 8 maj 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, lagrådets den 3 maj

1948 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 2 april 1948 remitterade

förslaget till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni

1947 (nr 303).

Föredraganden hemställer att nämnda förslag, som av lagrådet lämnats

utan erinran, måtte, efter en redaktionell ändring av rubriken, jämlikt § 87

regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olof Särnmark.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:399 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § prisregleringslagen den 30 juni 1947 s. 1 i texten
  2. 2LU 1948:45 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § prisregleringslagen den 30 juni 1947 s. 1 i texten