Sök i Ratio Lex

Med förslag till butikstängningslag

1948-05-08 · 113 sidor, varav 88 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 88 av 113 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:248, Med förslag till butikstängningslag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

1

Nr 248.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till butikstängningslag;

given Stockholms slott den 8 maj 1948.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till butikstängningslag.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Sammanfattning.

I propositionen föreslås att den nu gällande butikstängningslagen, vars

giltighet utlöper med 1948 års utgång, skall ersättas av en ny butikstängningslag,

som skall gälla utan tidsbegränsning.

Till sin utformning skiljer sig den föreslagna lagen icke i mera väsentliga

avseenden från den nuvarande lagen. Även i fortsättningen anses butikstängningslagen

böra ha karaktär av en lag, som angiver den yttre ram

inom vilken affärsidkarna äga hålla butikerna öppna. Det gällande systemet

för affärstidens lagliga reglering föreslås bibehållet. Det förutsättes emellertid

att förhandlingar skola snarast komma till stånd mellan representanter

för allmänheten, köpmännen och de anställda för att på så sätt nå fram

till affärstider, som ur allmänhetens synpunkt äro så tillfredsställande

som möjligt. För att markera hur önskvärt det är att allmänhetens inköpsmöjligheter

förbättras genom att affärstiden åtminstone någon dag i veckan

utsträckes längre än övriga dagar, föreslås att kommunernas rätt att förkorta

affärstiden inskränkes såtillvida, att det alltid skall stå affärsinnehavare

fritt att hålla öppet till kl. 19 en dag i veckan.

1—liihang till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 248.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 2''iH.

I syfte att tillgodose allmänhetens intresse av förbättrad varudistribution

föreslås vidare att automatförsäljning av alla slags varor som bedrives i

anslutning till butik, där samma slag av varor säljas, eller på järnvägsstationer,

generellt undantages från lagens tillämpning under förutsättning att

automaten är av godkänd typ. I fråga om automatförsäljning av tobak har

dock specialtobakshandelns intresse ansetts böra medföra visst prövningsförfarande

från tobaksmonopolets sida rörande rätten att sätta upp tobaksautomat.

För att underlätta tillgången till tobaksvaror på kvällar och söndagar

förordas vidare en mindre restriktiv tillämpning än f. n. av reglerna

om kioskernas rätt att sälja tobak efter den vanliga affärstidens slut.

I övrigt innebär den nya lagen bl. a. att enhetliga regler införas i fråga

om varusortimentets sammansättning för samtliga de kiosker och vanliga

butiker, som kunna få tillstånd till handel på kvällar och söndagar. I

samband härmed utökas det tillåtna varusortimentet något. Beslutanderätten

i fråga om tillstånd till försäljning på utsträckt tid av varm korv o. d.

från fastställd plats decentraliseras på andra orter än Stockholm från länsstyrelse

till magistrat, kommunalborgmästare eller polismyndighet.

I övergångshänseende föreslås bl. a., att samtliga tillstånd till försäljning

på utsträckt tid enligt 1942 och 1945 års butikstängningslagar utom de,

som gälla nöjestillställningar o. d. eller beviljats på grund av lagbestämmelsen

om »synnerliga skäl», skola utan ansökning automatiskt förlängas tills

vidare dock längst till den 1 januari 1951.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

Nr 422. Förslag till

Butikstängningslag; Butikstängningslag.

given Stockholms slott den 29 juni Härigenom förordnas som följer.

1945.

Lagens tillämpningsområde m. m.

1 §. 1 §•

1 mom. Med butik förstås i denna lag försäljningsställe, där detaljhandel

idkas. Såsom butik betraktas i denna lag även rakstuga, frisersalong

och fotografiateljé.

2 mom. Butik må hållas öppen för allmänheten endast under tid, då det

enligt denna lag är medgivet (affärstid).

Utan hinder av bestämmelserna i lagen må dock kund betjänas, som inkommit

i försäljningslokal, rakstuga, frisersalong eller fotografiateljé å

affärstid, samt vara utlämnas eller försändas, som sålts i butik under

affärstid eller till kund, som nyss sagts.

3 mom. Yrkesmässig försäljning till allmänheten av viss vara annorstädes

än i butik må ske endast å affärstid för handel med dylik vara.

2 §. 2 §.

Denna lag äger icke tillämpning å:

1) försäljning, som bedrives under utövning av eller i samband med ordnad

restaurang-, kafé- eller konditorirörelse, såframt därvid till avhämtning

eller försändning icke försäljas andra varor än lagad mat, bageri- och

konditorivaror, alkoholfria drycker eller tryckta skrifter;

2) försäljning å apotek;

3) försäljning av motor- eller smörjoljor eller andra för framförande av

motorfordon nödvändiga varor, såframt försäljningen sker från upplagsställe,

där andra varor ej saluföras;

4) försäljning i järnvägsvagn eller å annat trafikmedel till resande;

5) försäljning av program eller liknande trycksaker, konfektyrer, färsk

frukt eller levande blommor i teatrar, biografer och andra nöjeslokaler;

6) försäljning av konfektyrer i 6) försäljning från automatappaförpackning

eller färsk frukt från rat som bedrives i anslutning till bu
-

automatapparat, som år uppsatt

utanför butik, där sådana varor

saluföras, och som handhaves av butiksinnehavaren,

ävensom från dylik

apparat, som är uppsatt i järnvägs

väntsal eller inom annan bu
-

tik, där samma slag av varor saluföras,

eller i järnvägs väntsal eller

inom annan huvudsakligen för de

resande avsedd del av järnvägs stationsområde,

under förutsättning att

automatapparaten är av typ som

godkänts av statens institut för folk«

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

(Gällande lag:)

vudsakligen för de resande avsedd

del av järnvägs stationsområde;

7) försäljning, som lantbrukare,

trädgårdsodlare eller fiskare i ringa

omfattning och utan samband med

annan handel bedriver med egna

lantmanna- eller trädgårdsprodukter

eller fisk av egen fångst;

(Kungl. Maj.ts förslag:)

hälsan efter samråd med statens kriminaltekniska

anstalt samt, såvitt

fråga är om försäljning av tobaksvaror,

att tillstånd därtill lämnats av

den i lagen den 11 juni 1943 angående

statsmonopol å tillverkning

och import av tobaksvaror omförmälda

monopolutövaren;

7) julgrans försälj ning ävensom

försäljning, som lantbrukare, trädgårdsodlare

eller fiskare i ringa omfattning

och utan samband med annan

handel bedriver med egna lantmanna-

eller trädgårdsprodukter el
-

ler fisk av egen fångst;

8) försäljning av leksaksballonger eller andra smärre leksaker, om försäljningen

sker utomhus och i ringa omfattning samt utan samband med

annan handel;

9) försäljning, utan samband med annan handel, dels av periodiska

skrifter och dels utomhus jämväl av andra tryckta skrifter;

10) försäljning av kataloger, fotografier, minnessaker eller dylikt i

museer eller utställningslokaler eller å andra sådana platser;

11) tillfällig försäljning för välgörande eller annat ideellt ändamål; samt

12) öppethållande av lokal, där 12) öppethållande av bokhandel

utställningar av verk av bildande i upplgsningssgfte utan samband

konst ävensom alster av konsthant- med försäljning samt öppethållande

verk och konstindustri, avsedda för av lokal, där utställningar av verk

försäljning, anordnas, för visning av av bildande konst ävensom alster av

dessa konstverk. konsthantverk och konstindustri,

avsedda för försäljning, anordnas,

för visning av dessa konstverk.

3 §.

På begäran av domstol, länsstyrelse,

allmän åklagare eller den, vars

rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet

att avgöra, huruvida denna

lag äger tillämpning å viss försäljning

eller visst öppethållande av

butik.

Är mål, som handlägges vid dom
-

3 §•

På begäran av domstol, myndighet

som meddelar tillstånd enligt

11 §, allmän åklagare eller den, vars

rätt därav beröres, åligger det arbetarskyddsstyrelsen

att avgöra, huruvida

denna lag äger tillämpning

å viss försäljning eller visst öppethållande

av butik.

Är mål, som handlägges vid dom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

(Gällande lag:)

stol, beroende av fråga, varom i

första stycket förmäles, skall domstolen

hänskjuta frågan till arbetsrådet,

när part sådant äskar eller

domstolen finner det nödigt, och må

slutligt utslag av domstolen ej meddelas,

förrän arbetsrådets beslut

kommit domstolen tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tilllämpning

än som i första stycket

avses har arbetsrådet att på begäran

av domstol, länsstyrelse, allmän

åklagare eller den, vars rätt av frågan

beröres, avgiva utlåtande.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

stol, beroende av fråga, varom i första

stycket förmäles, skall domstolen

hänskjuta frågan till arbetarskyddsstyrelsen,

när part sådant äskar

eller domstolen finner det nödigt,

och må dom ej meddelas, förrän

arbetarskyddsstyrelsens beslut

kommit domstolen tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tilllämpning

än som i första stycket

avses har arbetarskyddsstyrelsen att

på begäran av domstol, myndighet

som meddelar tillstånd enligt 11 §,

allmän åklagare eller den, vars rätt

av frågan beröres, avgiva utlåtande.

Den vanliga affärstiden.

4 §. 4 §.

Å söckendag må butik hållas öppen för allmänheten från klockan 8 till

klockan 19. Under tiden från och med den 10 till och med den 23 december

må dock tiden för öppethållandet utsträckas till klockan 20.

Butik, där handel idkas huvudsakligen med mejerivaror, ägg, margarin

eller bageri- och konditorivaror, må å söckendag hållas öppen för allmänheten

jämväl mellan klockan 7.30 och klockan 8.

Å påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och nyårsafton må

butik ej hållas öppen för allmänheten efter klockan 16.

5 §•

Å sön- eller helgdag må butik ej

hållas öppen för allmänheten. Butik,

där handel idkas huvudsakligen med

mejeri var or, ägg, margarin, bagerioch

konditorivaror, pilsnerdricka,

alkoholfria drycker, färsk frukt eller

levande blommor, må dock hållas

öppen för allmänheten mellan klockan

8 och klockan 10, varjämte fotograf

iateljé må hållas öppen under

två timmar, dock ej under högmässogudst

jänst.

Inträffa sön- eller helgdagar i följd, må rakstuga eller frisersalong hållas

öppen för allmänheten en av dessa dagar mellan klockan 8 och klockan 10.

5 §•

Å sön- eller helgdag må butik ej

hållas öppen för allmänheten. Butik,

där handel idkas huvudsakligen med

mejerivaror, ägg, margarin, bagerioch

konditorivaror, pilsnerdricka,

alkoholfria drycker, färsk frukt eller

levande blommor, må dock hållas

öppen för allmänheten mellan

klockan 8 och klockan 10.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

Kommunala avvikelser.

6 §•

I kommun må, där det finnes

lämpligt ur allmän synpunkt och

prövas kunna ske utan otillbörligt

förfång för företag inom kommunen,

som driva rörelse i butik, eller

för företag, som driva sådan rörelse

av visst slag, bestämmas, att den

vanliga affärstiden skall inskränkas

eller att densamma må, utan att förlängas

för vecka räknat, helt eller

delvis förläggas å annan tid än den

i 4 eller 5 § medgivna. Sådan bestämmelse

må dock ej innebära, att

butik samtliga söckendagar i veckan

skall stångas före klockan 19 eller

att butik å sön- eller helgdag hålles

öppen under högmässogudstjänst.

Där det inom viss kommun kan anses erforderligt för att möjliggöra för

skogs- och flottningsarbetare samt andra långt från hemmet sysselsatta

personer att göra inköp å fritid, må bestämmas, att butik å sön- eller helgdag

får hållas öppen under högst två timmar, dock ej under högmässogudstjänst.

Bestämmelse, varom i denna paragraf förmäles, skall gälla hela kommunen,

där ej synnerliga skäl till annat föranleda. Olika bestämmelser må

meddelas för butiker av skilda slag. Bestämmelser må även meddelas för

endast butiker av visst slag men må däremot icke begränsas till en eller

flera angivna butiker. De avsedda butikerna skola, i den mån så lämpligen

låter sig göra, angivas genom uppräknande av de varuslag vilka, uteslutande

eller huvudsakligen, saluhållas i butikerna.

6 §•

I kommun må, där det finnes

lämpligt ur allmän synpunkt och

prövas kunna ske utan otillbörligt

förfång för företag inom kommunen,

som driva rörelse i butik, eller

för företag, som driva sådan rörelse

av visst slag, bestämmas, att den

vanliga affärstiden skall inskränkas

eller att densamma må, utan att förlängas

för vecka räknat, helt eller

delvis förläggas å annan tid än den

i 4 eller 5 § medgivna, å sön- eller

helgdag dock ej under högmässogudstjänst.

7 §. 7 §.

Om bestämmelse enligt 6 § beslutar den myndighet, som utövar kommunens

beslutanderätt.

När fråga om sådan bestämmelse uppkommit hos den kommunala myndigheten,

skall tillfälle beredas näringsidkare, arbetstagare och andra, som

skulle beröras av bestämmelsen, att genom sina sammanslutningar eller

på annat sätt uttala sig i ärendet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

8 §. 8 §•

Beslut om bestämmelse enligt 6 § skall underställas länsstyrelsen och för

sådant ändamål överlämnas, där det avser annan stad än Stockholm, till

magistraten eller kommunalborgmästaren och beträffande kommun å landet

till landsfiskalen i orten. Magistraten, kommunalborgmästaren eller

landsfiskalen skall insända beslutet till länsstyrelsen med eget utlåtande.

9 §. 9 §.

Länsstyrelsen äger att helt eller delvis fastställa eller ock ogilla beslut

om bestämmelse enligt 6 §. Fastställt beslut skall på vederbörande kommuns

bekostnad ofördröjligen kungöras genom dess införande i länskungörelserna.

Därjämte skall genom vederbörande kommunala myndighets

försorg tillkännagivande om kungörelsen med angivande av dess huvudsakliga

innehåll införas i minst en tidning inom orten.

10 §. 10 §.

Med avseende å ändring eller upphävande av beslut om bestämmelse enligt

6 § skall gälla vad i 6—9 §§ är stadgat.

Särskilt tillstånd till annan affärstid än den vanliga.

11 §. 11 §■

1 mom. Under de förutsättningar

som angivas i denna paragraf må

tillstånd meddelas näringsidkare att

hålla butik öppen för allmänheten

eller att annorstädes idka försäljning

till allmänheten å tid, då sådant

eljest icke är förenligt med bestämmelserna

i denna lag. Tillstånd

till försäljning som avses i 3 mom.

4) meddelas i Stockholm av överst

åthållarämbetet, i annan stad av

magistraten eller kommunalborgmästaren

samt å landet av polismyndigheten.

I övriga fall meddelas

tillstånd av länsstyrelsen.

Ansökning om tillstånd skall innehålla uppgift om den tid och de varuslag,

som framställningen avser, samt de närmare omständigheter, under

vilka öppethållandet eller försäljningen avses skola äga rum.

Tillfälle att avgiva yttrande över Tillfälle att avgiva yttrande över

gjord ansökning skall, där ej fråga ansökning skall, där det ej är up
-

1 mom. Länsstyrelsen må under

nedan i denna paragraf angivna förutsättningar

meddela näringsidkare

tillstånd att hålla butik öppen för

allmänheten eller att annorstädes

idka försäljning till allmänheten å

tid, då sådant eljest icke är förenligt

med bestämmelserna i denna lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

(Gällande lag:)

är om öppethållande eller försäljning

under allenast kort tid, av länsstyrelsen

beredas stads- eller kommunalfullmäktige

eller, där kommunalfullmäktige

ej finnas, kommunalnämnden.

Kommunens beslutande

myndighet må uppdraga åt kommunal

nämnd, beredning eller styrelse

att avgiva sådant yttrande.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

penbart att ansökningen ej kommer

att bifallas eller fråga är om öppethållande

eller försäljning under allenast

kort tid, beredas drätselkammare

eller kommunalnämnd. Kommunens

beslutande myndighet må

uppdraga åt annan kommunal

nämnd, beredning eller styrelse att

avgiva sådant yttrande.

Avser ansökning försäljning av tobak svaror i stad eller stadsliknande

samhälle, skall länsstyrelsen före ärendets avgörande inhämta utlåtande

över ansökningen från statens tobaksnämnd.

2 mom. Tillstånd, varom i 1 mom. förmäles, må ej medgivas, om sökanden

icke uppfyller de villkor, som gälla för idkande av handel i allmänhet,

eller anledning finnes till antagande, att han icke är lämplig att utöva verksamheten,

så ock om hinder prövas föreligga ur hälsovårds-, ordnings-,

säkerhets- eller liknande synpunkt.

3 mom. Föreligger ej hinder enligt 2 mom., skola vid prövning av ansökning

följande regler lända till efterrättelse, därvid hänsyn bland annat

skall tagas å ena sidan till det gagn för allmänheten och å andra sidan till

de olägenheter för annan handel, som

ställningen:

1) försäljning av konfektyrer,

kex, alkoholfria drycker, färsk frukt,

fikon, dadlar, russin, honung i förpackningar

om högst 100 gram, produkter

av svensk frukt, levande

blommor, tryckta skrifter, vykort

och tändstickor, vilken bedrives från

kiosk, stånd, bord eller annat sådant

försäljningsställe, där under

den vanliga affärstiden endast dessa

varor saluhållas, må medgivas, såframt

icke särskilda skäl till annat

föranleda, i allmänhet dock icke någon

veckodag längre än till klockan

22; sådant medgivande må ock lämnas

för försäljning av dessa varor

annorledes än från särskilt försäljningsställe,

om försäljningen icke är

förbunden med handel med andra

skulle uppkomma vid bifall till fram
1)

försäljning av konfektyrer, kex,

alkoholfria drycker, frukt, produkter

av frukt, honung, levande blommor,

tryckta skrifter, vykort, fotografisk

film och tändstickor, vilken

bedrives från särskilt försäljningsställe,

där under den vanliga

affärstiden endast dessa varor saluhållas,

må medgivas, såframt icke

särskilda skäl till annat föranleda,

i allmänhet dock icke någon veckodag

längre än till klockan 22; sådant

medgivande må ock lämnas för

försäljning av dessa varor annorledes

än från särskilt försäljningsställe,

om försäljningen icke är förbunden

med handel med andra varor

och i övrigt skäl därtill anses

föreligga;

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

(Gällande lag:)

varor och i övrigt skäl därtill anses

föreligga;

2) försäljning av konfektgrer,

kex, alkoholfria drycker, färsk frukt,

fikon, dadlar, russin, honung i förpackningar

om högst 100 gram och

produkter av svensk frukt ävensom

periodiska skrifter från annan butik

ån under 1) sägs, där under den

vanliga affärstiden endast dessa varor

saluhållas, må medgivas, såframt

icke särskilda skäl till annat

föranleda, i allmänhet dock icke någon

veckodag längre än till klockan

22;

3) försäljning i samband med nöjestillställning,

idrottstävling, friluftsbad

eller dylikt må medgivas

under den utsträckta tid, som med

hänsyn till förhållandena anses erforderlig;

dock må tillståndet i regel

avse försäljning endast av de under

1) nämnda varuslagen samt lagad

mat och tobaksvaror;

4) försäljning i direkt anslutning

till station för järnvägs- eller lufttrafik

eller för mer betydande sjö-,

spårvägs- eller busstrafik må medgivas

under den utsträckta tid, som

kan anses betingad av de resandes

behov; dock må tillståndet i regel

avse försäljning endast av de under

1) nämnda varuslagen samt tobaksvaror

och mindre pappersartiklar;

5) försäljning utomhus av varm

korv eller varm fisk samt bröd, potatis

och senap, som tillhandahållas

i samband därmed, må medgivas i

den utsträckning, som anses lämplig,

dock endast från fastställd plats;

(Kungl. Maj.ts förslag:)

2) försäljning i samband med nöjestillställning,

idrottstävling, friluftsbad

eller dylikt må medgivas

under den utsträckta tid, som med

hänsyn till förhållandena anses erforderlig;

dock må tillståndet i regel

avse försäljning endast av de under

1) nämnda varuslagen samt lagad

mat och tobaksvaror;

3) försäljning i direkt anslutning

till station för järnvägs- eller lufttrafik

eller för mer betydande sjö-,

spårvägs- eller busstrafik må medgivas

under den utsträckta tid, som

kan anses betingad av de resandes

behov; dock må tillståndet i regel

avse försäljning endast av de under

1) nämnda varuslagen samt tobaksvaror,

piprensare, mindre pappersartiklar,

pennor och bläck;

4) försäljning utomhus av varm

korv, varm fisk eller varm buljong

samt bröd, potatis och senap, som

tillhandahållas i samband därmed,

må medgivas i den utsträckning,

som anses lämplig, dock endast från

fastställd plats;

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Knngl. Maj.ts proposition nr 248.

(Gällande lag:)

6) försäljning av levande blommor

samt konfektyrer, kex, färsk

frukt, fikon, dadlar, russin, honung

i förpackningar om högst 100 gram

och produkter av svensk frukt från

annan butik än under 1) sägs, där

under den vanliga affärstiden endast

dessa varor saluhållas, ävensom öppethållande

av fotografiateljé må

medgivas under högst två timmar

under sön- eller helgdag, såframt

icke särskilda skäl till annat föranleda;
7)

öppethållande eller försäljning

i andra fall må medgivas, då synnerliga

skäl därtill äro.

4 mom. Tillstånd meddelas för viss

las, när skäl därtill äro.

1 tillståndet skall angivas den tid

på dygnet, under vilken öppethållande

eller försäljning får äga rum,

samt de varuslag, som därunder få

försäljas. Länsstyrelsen äger meddela

de ytterligare föreskrifter rörande

försäljningens anordnande,

som finnas erforderliga.

Länsstyrelsen skall till den, som

erhåller tillstånd, utfärda bevis härom,

vari villkoren för tillståndet

skola angivas. Detta bevis skall, om

rörelsen drives å särskilt försäljningsställe,

vara uppsatt å väl synlig

plats därstädes, samt i annat fall

ständigt vara tillgängligt hos den,

som bedriver försäljningen.

Beslut varigenom tillstånd lämnats

skall tillkännagivas genom anslag

i länsstyrelsens lokal. Sådant

tillkännagivande bör ske inom fem

dagar från beslutets dag.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

5) öppethållande eller försäljning

i andra fall må medgivas, då synnerliga

skäl därtill äro.

tid eller tills vidare och må återkal
I

tillståndet skall angivas den tid

på dygnet, under vilken öppethållande

eller försäljning får äga rum,

samt de varuslag, som därunder få

försäljas. Den tillståndsgivande

myndigheten äger meddela de ytterligare

föreskrifter rörande försäljningens

anordnande, som finnas erforderliga.

Till den som erhåller tillstånd

skall utfärdas bevis härom, vari villkoren

för tillståndet skola angivas.

Detta bevis skall, om rörelsen drives

å särskilt försäljningsställe, vara i

huvudskrift eller bestyrkt avskrift

uppsatt å väl synlig plats därstädes,

samt i annat fall ständigt vara tillgängligt

hos den som bedriver försäljningen.

Beslut varigenom tillstånd lämnats

skall tillkännagivas genom anslag

i den tillståndsgivande myndighetens

lokal. Sådant tillkännagivande

bör ske inom fem dagar från beslutets

dag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

12 §. 12 §•

Är eftergift från vad i denna lag är stadgat påkallad av särskilt trängande

behov, äger Konungen förordna, att sådan eftergift må tillgodonjutas

för visst tillfälle, viss plats eller visst slag av rörelse. I förordnandet skola

meddelas de närmare föreskrifter, som i samband med eftergiften finnas

erforderliga.

Allmänna bestämmelser.

13 §.

För tjänstgöring i arbetsrådet vid

handläggning av ärende, som avses

i denna lag, utser Konungen för viss

tid två med förhållandena inom lagens

tillämpningsområde förtrogna

ledamöter. En ledamot skall utses

bland personer, föreslagna av de

svenska arbetsgivareföreningarnas

förtroenderåd, och vid tjänstgöring

i arbetsrådet ersätta en av dess ledamöter,

som utsetts efter förslag av

arb et s giv ar sammanslut ning ar; en ledamot

skall utses bland personer,

föreslagna av landsorganisationen i

Sverige, samt vid tjänstgöring i arbetsrådet

ersätta en av dess ledamöter,

som utsetts efter förslag av arbetarsammanslutningar.

För var och

en av ledamöterna utses i enahanda

ordning minst två suppleanter.

Vid arbetsrådets behandling av

ärende, som avses i denna lag, skola,

med iakttagande av vad i !) § 6 mom.

lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens

begränsning stadgas, närvara

båda de ledamöter, vilka utsetts i

här nämnd ordning, eller för dem

utsedda suppleanter. I övrigt skola

bestämmelserna i nämnda paragraf

i tillämpliga delar äga motsvarande

giltighet.

13 §.

/ handläggningen hos arbetarskgddsstgrelsen

av ärende, som avses

i denna lag, skola i den omfattning

och den ordning Konungen bestämmer

såsom ledamöter i styrelsen

deltaga, förutom en eller flera

befattningshavare i styrelsen, särskilt

utsedda representanter för arbetsgivare

och arbetstagare.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

(Gällande lag:)

14 §.

Hålles butik öppen för allmänheten

eller idkas försäljning till allmänheten

i fall, då sådant enligt

denna lag eller enligt föreskrift, som

meddelats med stöd av lagen, icke

är tillåtet, straffes näringsidkaren

med dagsböter. Har han tidigare,

dock ej mer än två år före det stämning

delgivits, dömts för förseelse

Avskrift av utslag, varigenom den,

som erhållit tillstånd enligt It §,

dömts för förseelse mot denna lag,

skall utan dröjsmål översändas till

länsstyrelsen.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

14 §.

Hålles butik öppen för allmänheten

eller idkas försäljning till allmänheten

i fall, då sådant enligt

denna lag eller enligt föreskrift, som

meddelats med stöd av lagen, icke

är tillåtet, straffes näringsidkaren

med dagsböter.

4 mom.

och med fem

Avskrift av dom, varigenom den

som erhållit tillstånd enligt 11 §

dömts för förseelse mot denna lag,

skall utan dröjsmål översändas till

den myndighet, som meddelat tillståndet.

varom nyss nämnts, må antalet

dagsböter ej sättas under fem.

Underlåter näringsidkare att iakttaga vad honom enligt 11 §

tredje stycket andra punkten åligger, straffes med böter från

till och med femtio kronor.

15 §• 15 §.

Förseelse mot denna lag åtalas

vid polisdomstol, där sådan år inrättad,

men eljest vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

16 §• 16 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall vad

i 14 § är stadgat angående näringsidkare gälla verksamhetens föreståndare.

Lag samma vare, där länsstyrelsen

efter framställning av näringsidkare

godtagit viss person såsom verksamhetens

föreståndare i näringsidkarens

ställe.

Samma lag vare, där länsstyrelsen

efter framställning av näringsidkare

godtagit viss person såsom verksamhetens

föreståndare i näringsidkarens

ställe.

17 §■ 17 §.

I fråga om köping, som icke utgör egen kommun, samt municipalsamhälle

skall vad i denna lag sägs om kommun äga motsvarande tillämpning;

och må förty av kommunen enligt denna lag fattat beslut ej gälla köpingen

eller samhället.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

(Gällande lag:)

18 §.

Klagan över beslut av länsstyrelse

enligt denna lag må föras hos Konungen

i vederbörande statsdepartement

i den ordning, som för överklagande

av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är bestämd.

Innefattar beslutet tillstånd

jämlikt 11 § till försäljning av tobaksvaror

i stad eller stadsliknande

samhälle, äger tobaksnäinnden föra

talan mot beslutet.

Beslut, varigenom meddelats tillstånd

som i 11 § sägs, skall anses

hava kommit klagande till del den

dag, då beslutet tillkännagivits genom

anslag i länsstyrelsens lokal.

Sådant beslut skall utan hinder av

besvär lända till efterrättelse, intill

dess annorlunda kan vara förordnat.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

18 §.

Klagan över beslut, som enligt

11 § meddelas av magistrat, kommunalborgmästare

eller polismyndighet,

må föras hos länsstyrelsen

inom tid, som är bestämd för överklagande

av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut.

Över beslut av länsstyrelse enligt

denna lag må klagan föras hos

Konungen i vederbörande statsdepartement

inom tid som i första stycket

sägs. Talan må dock icke föras

mot beslut, som i ärende om tillstånd

enligt 11 § 3 mom. 4) meddelas av

överståthållarämbetet eller, efter besvär,

av länsstyrelse.

Innefattar beslut tillstånd jämlikt

11 § till försäljning av tobaksvaror

i stad eller stadsliknande samhälle,

äger tobaksnäinnden föra talan mot

beslutet.

Beslut, varigenom meddelats tillstånd

som i 11 § sägs, skall anses

hava kommit klagande till del den

dag, då beslutet tillkännagivits genom

anslag enligt vad i 11 § sägs.

Sådant beslut skall utan hinder av

besvär lända till efterrättelse, intill

dess annorlunda kan vara förordnat.

Över arbetarskyddsstyrelsens beslut

enligt denna lag må klagan icke

föras.

19 §. 19 §.

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande

öppethållande eller försäljningstid, skall sådan begränsning lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft, såvitt

den avser arbetsrådets befogenhet

och verksamhet, den 1 oktober 194ö

Denna lag träder i kraft den 1

januari 194-9.

Sådan försäljning från automat
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kiingl. Maj.ts proposition nr 248.

t Gällande lag:)

och i övrigt den i januari 1946 samt

gäller till och med den 31 december

1948. Beträffande förseelse mot lagen,

som begåtts under tiden för

dess giltighet, skall dock vad i lagen

är stadgat fortfara att gälla efter

sistnämnda dag.

Beslut, varigenom i kommun med

stöd av lagen den 30 maj 1919 om

begränsning av tiden för idkande av

handel och viss annan rörelse eller

med stöd av butik stång ning slag en

den 22 juni 1939 eller butikstängningslagen

den 18 juli 1942 fastställts

kortare affärstid ån den i 4

eller 5 § av denna lag medgivna,

förbliver i denna del giltigt till dess

det upphävts i den ordning, som

denna lag föreskriver.

Tillstånd jämlikt 11 § i någon av

butikstängningslagarna den 22 juni

1939 och den 18 juli 1942, vilket avser

viss tid efter den 31 december

1945 eller som meddelats att gälla

tills vidare, förbliver giltigt intill

den bestämda tidens utgång eller

till dess att tillståndet återkallats.

Tillstånd som meddelats att gälla

till och med den 31 december 1945

skall, därest förnyat tillstånd sökts

före den 1 oktober samma år men

ansökningen ej blivit prövad före

årets utgång, gälla till dess prövningen

ägt rum.

Beslut enligt 3, 6, 9, 11, 12 och

16 §§ av denna lag må meddelas efter

den 1 oktober 1945, dock med

verkan tidigast från denna lags

ikraftträdande.

(Kungl. Maj.ts förslag: )

apparat som varit undantagen från

tillämpningen av butik stängningslagen

den 29 juni 1945 må utan hinder

av bestämmelserna i den nga

lagen fortfarande äga rum, därest

apparaten funnits uppsatt före denna

lags ikraftträdande.

Tillstånd jämlikt 11 § 3 mom. 1),

2), 4), 5) eller 6) i någon av butikstängningslagarna

den 18 juli 1942

eller den 29 juni 1945, vilket meddelats

att gälla till och med den 31 december

1948, viss tid därefter eller

tills vidare, skall utan särskild ansökning

gälla tills vidare efter sistnämnda

dag, dock längst till och

med den 31 december 1951.

Övriga tillstånd jämlikt 11 § äldre

lag, som meddelats att gälla till och

med den 31 december 1948, viss tid

därefter eller tills vidare, skola, därest

förnyat tillstånd sökts före den

1 oktober samma år men ansökningen

ej blivit prövad före årets utgång,

gälla till dess prövningen ägt rum.

Beslut enligt 6, 9, 11, 12 och

16 §§ av denna lag må meddelas

efter den 1 oktober 1948, dock med

verkan tidigast från denna lags

ikraftträdande. Beslut enligt 11 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

1»

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

3 mom. 2) eller 5), vilket avser förlängning

av tillstånd, meddelat jämlikt

it § 3 mom. 3) eller 7) i någon

av butikstängningslagarna den 18

juli 1942 och den 29 juni 1945, må

meddelas utan att yttrande inhämtats

enligt vad i 11 § 1 mom. tredje

stycket stadgas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 9 april 1948.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och handelsdepartementen

samt t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet

Danielson, anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg,

fråga om ny butikstängningslag samt anför.

Inledning.

Sedan lång tid tillbaka har i vårt land funnits lagstiftning med bestämmelser

rörande den tid av dygnet då detaljhandel får förekomma. Den

första lagen i ämnet tillkom år 1909 och efterträddes av 1919 års lag om

begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse. Sistnämnda

lag avlöstes i sin tur av 1939 års butikstängningslag, som erhöll

tre års giltighetstid. Den år 1939 antagna lagen efterföljdes av 1942 års

butikstängningslag, som likaledes fick tre års giltighetstid och som ersattes

av den ännu gällande butikstängningslagen den 29 juni 1945 (nr 422).

Denna lag överensstämmer i huvudsak med sina närmaste föregångare och

gäller t. o. in. den 31 december 1948.

Genom Kungl. Maj :ts beslut den 28 februari 1947 erhöll jag bemyndigande

att tillkalla högst sju sakkunniga för att biträda med utredning rörande

revision av butikstängningslagstiftningen. I mitt anförande till statsrådsprotokollet

uttalade jag såsom min mening, att en butikstängningslag

borde finnas även i fortsättningen. Jag höll emellertid före att vissa jämkningar

kunde företagas i lagen i syfte att tillgodose allmänhetens intresse

av en förbättrad varudistribution. De förvärvsarbetande husmödrarnas

problem påkallade därvid särskild uppmärksamhet. Jag antydde även några

av de vägar, som kunde tänkas bidraga till en mera tillfredsställande ordning

härvidlag. Även i övrigt, framhöll jag i mitt anförande, borde butikstängningslagen

bli föremål för översyn, därvid de möjligheter borde särskilt

beaktas som kunde leda till en smidigare tillämpning. Ett av de områden,

som gjorde sig påminda, vore regleringen av kioskhandeln.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24S.

17

Med stöd av del givna bemyndigandet tillkallade jag såsom sakkunniga

t. f. byråchefen i socialstyrelsen revisionssekreteraren K. E. Alexanderson,

ordförande, verkställande direktören i Sveriges köpmannaförbund G. Borgström,

ledamoten av riksdagens andra kammare fru Sigrid Ekendahl, förbundsordföranden

i Svenska handelsarbetareförbundet S. A. Johansson,

personalkonsulenten hos Stockholms allmänna restaurant aktiebolag fru

Gertrud Julin, revisorn hos Kooperativa förbundet H. Landström samt ledamoten

av riksdagens första kammare byråchefen Ingrid Osvald. Advokaten

T. Backe tillkallades för att såsom expert biträda de sakkunniga.

De sakkunniga, som antagit benämningen 1947 års butikstängningssakkunniga,

ha den 20 december 1947 överlämnat ett betänkande med förslag

till ändrad butikstängningslagstiftning (SOU 1948: 3). De sakkunniga ha

ansett att det fortfarande föreligger behov av en butikstängningslagstiftning

och ha föreslagit att lagstiftningen göres permanent. Vid genomgång

av den nuvarande butikstängningslagen ha de sakkunniga kommit till det

resultatet, att endast några mindre jämkningar behöva göras i lagen, och

ha därför icke framlagt förslag till en ny butikstängningslag utan inskränkt

sig till att föreslå vissa ändringar i och tillägg till den gällande

lagen.

De sakkunnigas förslag är enhälligt. Advokaten Backe har dock i ett

särskilt yttrande framlagt vissa synpunkter på den s. k. fritidsförsäljningens

ordnande och därvid framhållit bl. a. att kioskerna bort tillförsäkras ökade

möjligheter att tillhandahålla allmänheten tobaksvaror på utsträckt tid.

Över de sakkunnigas förslag ha yttranden avgivits av socialstyrelsen,

kommerskollegium, järnvägsstyrelsen, arbetsrådet, överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser utom länsstyrelsen i Norrbottens län, statens tobaksnämnd,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund,

Svenska arbetsgivareföreningen, Handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges

köpmannaförbund, Kooperativa förbundet, Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet,

Tobakshandlarnas riksförbund, Sveriges kioskidkares riksförbund,

Aktiebolaget Svenska pressbyrån, Svenska tidningsutgivareföreningen, Sveriges

korvhandlareförbund, Svenska ostkustfiskarenas centralförbund, Ostkustfisk

centralförening u. p. a., Sveriges konditorförening, Sveriges fruktoch

konfektyrhandlareförbund, Svenska mejeriernas riksförening u. p. a.,

Svenska fotografernas förbund, Busstationernas riksförening, Stockholms

garageägares och bensindistributörers förening, Bilverkstädernas riksförbund,

Sveriges automobilhandlareförbund, Kungl. automobilklubben, Motormännens

riksförbund, Svenska Petroleum Aktiebolaget Standard, Svenska

Gulf Oil Company Aktiebolag, Sveriges oljekonsumenters riksförbund,

Landsorganisationen i Sverige, Svenska handelsarbetareförbundet, Tjänstemännens

centralorganisation, Sveriges husmodersföreningars riksförbund,

Yrkeskvinnors samarbetsförbund, Fredrika Bremer-förbundet, Föreningen

socialarbetare inom industri- och affärsvärld, folkpartiets kvinnoförbund,

2 Hihang till riksdagens protokoll II saml. Nr 2''iS.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

högerns centrala kvinnoråd och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.

Kommerskollegium har inhämtat yttranden från handelskamrarna, varjämte

överståthållarämbetet har hört polismästaren i Stockholm, länsstyrelsen

i Östergötlands län polismästaren i Norrköping, länsstyrelsen i

Malmöhus län polismästarna i Malmö och Hälsingborg, länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län polismästaren i Göteborg samt länsstyrelsen i Örebro

län polismästaren i Örebro. Dessutom har Sveriges köpmannaförbund hört

vissa till förbundet anslutna branschorganisationer. De på sådant sätt framkomna

uttalandena ha redovisats i samband med remissyttrandena.

Skrivelser i ärendet ha inkommit från Stockholms automataktiebolag

samt ett antal enskilda personer.

Jag vill i det följande närmare redogöra för vad som förekommit i detta

ärende och börjar därvid med de nuvarande reglerna.

Översikt av gällande bestämmelser.

Den nuvarande butikstängningslagen är liksom sina föregångare konstruerad

såsom en lag, vilken angiver den yttre ramen inom vilken affärsidkaina

äga rätt att hålla sina butiker öppna. Lagen medför däremot icke

någon skyldighet för affärsidkarna att hålla affärerna öppna vissa tider av

dygnet.

I fråga om lagens tillämpningsområde gäller enligt 1 § att

lagen är tillämplig på såväl butiker som försäljning annorstädes än i butik.

Med butik förstås i lagen försäljningsställe, där detaljhandel idkas. Såsom

butik betraktas även rakstuga, frisérsalong och fotografiateljé.

Huvudregeln är att butik får hållas öppen för allmänheten endast under

tid då det enligt lagen är medgivet, den s. 1c. affärstiden. Utan hinder

av bestämmelserna i lagen får dock kund betjänas, som inkommit i försäljningslokal,

rakstuga, frisérsalong eller fotografiateljé å affärstid. Likaledes

får vara utlämnas eller försändas, om den sålts i butik under affärstid

eller till kund som nyss sagts. Yrkesmässig försäljning till allmänheten

av viss vara annorstädes än i butik får ske endast å affärstid för handel

med dylik vara.

Jämlikt 2 § butikstängningslagen undantagas från dennas tillämpningsområde

följande slag av försäljning eller öppethållande, nämligen 1) försäljning,

som bedrives under utövning av eller i samband med ordnad restaurang-,

kafé- eller konditorirörelse, såframt därvid till avhämtning eller

försändning icke försäljas andra varor än lagad mat, bageri- och konditorivaror,

alkoholfria drycker eller tryckta skrifter, 2) försäljning å apotek,

3) försäljning av motor- eller smörjoljor eller andra för framförande

av motorfordon nödvändiga varor, såframt försäljningen sker från upplagsställe,

där andra varor ej saluföras, 4) försäljning i järnvägsvagn eller

å annat trafikmedel till resande, 5) försäljning av program eller liknande

trycksaker, konfektyrer, färsk frukt eller levande blommor i teatrar, biografer

och andra nöjeslokaler, 6) försäljning av konfektyrer i förpackning

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:Is proposition nr 248.

eller färsk frukt från automatapparat, som är uppsatt utanför butik, där

sådana varor saluföras, och som handhaves av butiksinnehavaren, ävensom

från dylik apparat, som är uppsatt i järnvägs väntsal eller inom annan

huvudsakligen för de resande avsedd del av järnvägs stationsområde,

7) försäljning, som lantbrukare, trädgårdsodlare eller fiskare i ringa omfattning

och utan samband med annan handel bedriver med egna lantmanna-

eller trädgårdsprodukter eller fisk av egen fångst, 8) försäljning

av leksaksballonger eller andra smärre leksaker, om försäljningen sker

utomhus och i ringa omfattning samt utan samband med annan handel,

9) försäljning, utan samband med annan handel, dels av periodiska skrifter

och dels utomhus jämväl av andra tryckta skrifter, 10) försäljning av

kataloger, fotografier, minnessaker eller dylikt i museer eller utställningslokaler

eller å andra sådana platser, 11) tillfällig försäljning för välgörande

eller annat ideellt ändamål samt 12) öppethållande av lokal, där utställningar

av verk av bildande konst ävensom alster av konsthantverk och

konstindustri, avsedda för försäljning, anordnas, för visning av dessa konstverk.

Butikstängningslagens grundläggande bestämmelser, nämligen de föreskrifter

som reglera den vanliga affärstiden, återfinnas i 4 och

5 §§. I detta hänseende gäller att butik får hållas öppen för allmänheten

å söckendag från kl. 8 till kl. 19 eller, under tiden 10—23 december, till

kl. 20. Bröd- och mjölkbutiker få dock å söckendag hållas öppna även

mellan kl. 7,30 och kl. 8. På sön- och helgdagar skola butikerna vara

stängda. Butik, där handel idkas huvudsakligen med mejerivaror, ägg,

margarin, bageri- och konditorivaror, pilsnerdricka, alkoholfria drycker,

färsk frukt eller levande blommor, får dock vara öppen för allmänheten

kl. 8—10. Om sön- eller helgdagar inträffa i följd, får vidare rakstuga

eller frisérsalong vara öppen kl. 8—10 en av dessa dagar.

Under 6—10 upptagas regler om kommunalt beslutade av
vikelser

från den vanliga affärstiden.

I kommun må sålunda bestämmas, att den vanliga affärstiden skall inskränkas

eller att densamma får, utan att förlängas för vecka räknat, helt

eller delvis förläggas å annan tid än den i 4 eller 5 § medgivna, å sön- eller

helgdag dock ej under högmässogudstjänst. En förutsättning är att avvikelsen

finnes lämplig ur allmän synpunkt och prövas kunna ske utan otillbörligt

förfång för företag inom kommunen, som driva rörelse i butik, eller

för företag, som driva sådan rörelse av visst slag. Där det inom viss kommun

kan anses erforderligt för alt möjliggöra för skogs- och flottningsarbetare

samt andra långt från hemmet sysselsatta personer att göra inköp å

fritid, må vidare bestämmas, alt butik under sön- eller helgdag får hållas

öppen under högst två timmar, dock ej under högmässogudstjänst. Eu

kommunal avvikelse skall gälla hela kommunen, där ej synnerliga skäl

till annat föranleda. Olika bestämmelser få meddelas för butiker av skilda

slag. Bestämmelser få även meddelas för endast butiker av visst slag men

få däremot icke begränsas till eu eller flera angivna butiker. De avsedda

butikerna skola, i den mån så lämpligen låter sig göra, angivas genom

uppräknande av de varuslag vilka, uteslutande eller huvudsakligen, saluhållas

i butikerna.

Om kommunal avvikelse beslutar den myndighet, som utövar kommu
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2(1

Kiingl. Maj:ts proposition nr 248.

nens beslutanderätt. När fråga om sådan avvikelse uppkommit hos den

kommunala myndigheten, skall tillfälle beredas näringsidkare, arbetstagare

och andra, som skulle beröras av avvikelsen, att genom sina sammanslutningar

eller på annat sätt uttala sig i ärendet. Beslut om kommunal avvikelse

skall underställas länsstyrelsen och för sådant ändamål överlämnas,

där det avser annan stad än Stockholm, till magistraten eller kommunalborgmästaren

och beträffande kommun å landet till landsfiskalen i orten.

Magistraten, kommunalborgmästaren eller landsfiskalen skall insända beslutet

till länsstyrelsen med eget utlåtande. Länsstyrelsen äger att helt eller

delvis fastställa eller ock ogilla beslut om kommunal avvikelse. Fastställt

beslut skall på vederbörande kommuns bekostnad ofördröjligen kungöras

genom dess införande i länskungörelserna. Därjämte skall genom vederbörande

kommunala myndighets försorg tillkännagivande om kungörelsen

med angivande av dess huvudsakliga innehåll införas i minst en tidning

inom orten. Ändring eller upphävande av kommunal avvikelse skall ske i

samma ordning som nu sagts.

Enligt övergångsbestämmelserna till den nuvarande butikstängningslagen

skall beslut, varigenom i kommun med stöd av 1919, 1939 eller 1942 års

butik stängningslag fastställts kortare affärstid än den i 4 eller 5 §'' av 1945

års lag medgivna, förbli i denna del giltigt till dess det upphävts i den ordning,

som 1945 års lag föreskriver.

Efter tillstånd av länsstyrelsen kan näringsidkare få idka försäljning

å utsträckt tid. Bestämmelserna härom återfinnas i It §. Ansökning

om tillstånd till annan affärstid än den vanliga skall innehålla

uppgift om den tid och de varuslag, som framställningen avser, samt de

närmare omständigheter, under vilka öppethållandet eller försäljningen

avses skola äga rum. Tillfälle att avgiva yttrande över gjord ansökning

skall, där ej fråga är om öppethållande eller försäljning under allenast

kort tid, av länsstyrelsen beredas stads- eller kommunalfullmäktige

eller, där kommunalfullmäktige ej finnas, kommunalnämnden. Kommunens

beslutande myndighet må uppdraga åt kommunal nämnd, beredning

eller styrelse att avgiva sådant yttrande. Avser ansökning försäljning av

tobaksvaror i stad eller stadsliknande samhälle, skall länsstyrelsen före

ärendets avgörande inhämta utlåtande över ansökningen från statens

tobaksnämnd.

Beviljat tillstånd till annan affärstid än den vanliga skall gälla för viss

tid eller tills vidare och kan återkallas, när skäl därtill äro. I tillståndet

skall angivas den tid på dygnet, under vilken öppethållande eller försäljning

får äga rum, samt de varuslag, som därunder få säljas. Länsstyrelsen

äger meddela de ytterligare föreskrifter rörande försäljningens anordnande,

som finnas erforderliga. Länsstyrelsen skall till den som erhåller tillstånd

utfärda bevis härom, vari villkoren för tillståndet skola angivas. Detta bevis

skall, om rörelsen drives å särskilt försäljningsställe, vara uppsatt å väl

synlig plats därstädes samt i annat fall ständigt vara tillgängligt hos den,

som bedriver försäljningen. Beslut varigenom tillstånd lämnats skall tillkännagivas

genom anslag i länsstyrelsens lokal. Sådant tillkännagivande

bör ske inom fem dagar från beslutets dag.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 248.

Tillstånd till annan affärstid än den vanliga må ej medgivas, om sökanden

icke uppfyller de villkor, som gälla för idkande av handel i allmänhet,

eller anledning finnes till antagande att han icke är lämplig att utöva verksamheten

eller hinder prövas föreligga ur hälsovårds-, ordnings-, säkerhetscller

liknande synpunkt.

I It § 3 mom. angivas sju olika fall, i vilka tillstånd till annan affärstid

än den vanliga kan medgivas, där ej hinder som förut sagts föreligger. Följande

regler skola därvid lända till efterrättelse, varvid hänsyn bl. a. skall

tagas å ena sidan till det gagn för allmänheten och å andra sidan till de

olägenheter för annan handel, som skulle uppkomma vid bifall till gjord

framställning.

Enligt 11 § 3 mom. 1) kan, där ej särskilda skäl till annat föranleda,

medgivande lämnas till sådan försäljning av konfektyrer, kex, alkoholfria

drycker, färsk frukt, fikon, dadlar, russin, honung i förpackningar om

högst 100 gram, produkter av svensk frukt, levande blommor, tryckta skritter,

vykort och tändstickor, vilken skall bedrivas från kiosk, stånd, bord

eller annat sådant försäljningsställe, där under den vanliga affärstiden endast

nämnda varor tillhandahållas. I allmänhet får tillstånd därvid icke

lämnas till försäljning någon veckodag längre än till kl. 22. Medgivande

varom här är fråga kan vidare lämnas till försäljning av nämnda varor

annorledes än från särskilt försäljningsställe, om försäljningen icke är förbunden

med handel med andra varor och i övrigt skäl därtill anses föreligga.

Där ej särskilda skäl till annat föranleda, kan enligt 11 § 3 mom. 2) tillstånd

lämnas till försäljning av konfektyrer, kex, alkoholfria drycker, färsk

frukt, fikon, dadlar, russin, honung i förpackningar om högst 100 gram,

produkter av svensk frukt och periodiska skrifter från annan butik än

under 1) sagts, där under den vanliga affärstiden endast dessa varor saluhållas.

I allmänhet får icke för någon veckodag medgivas längre öppethållande

än till kl. 22.

I samband med nöjestillställning, idrottstävling, friluftsbad eller dylikt

kan jämlikt 11 § 3 mom. 3) medgivas försäljning under den utsträckta tid,

som med hänsyn till förhållandena anses erforderlig. Tillståndet får dock i

regel avse försäljning endast av de under 1) nämnda varuslagen samt lagad

mat och tobaksvaror.

Försäljning i direkt anslutning till station för järnvägs- eller lufttrafik

eller för mer betydande sjö-, spårvägs- eller busstrafik kan med stöd av

11 § 3 mom. 4) medgivas under den utsträckta tid, som kan anses betingad

av de resandes behov. I regel får medgivandet dock avse försäljning allenast

av de under 1) nämnda varuslagen samt tobaksvaror och mindre pappersartiklar.

1 It § 3 mom. 5) uttalas att försäljning utomhus av varm korv eller

varm fisk samt bröd, potatis och senap, som tillhandahållas i samband däimed,

må medgivas i den utsträckning, som kan anses lämplig, dock endast

från fastställd plats.

Såframt icke särskilda skäl till annat föranleda, kan med stöd av 11 §

3 mom. 6) medgivande lämnas till sön- eller helgdagsförsäljning under

högst två timmar av levande blommor samt konfektyrer, kex, färsk trukt,

fikon, dadlar, russin, honung i förpackningar om högst 100 gram och pro
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i8.

dukter av svensk frukt från annan butik än under 1) sägs, där under den

vanliga affärstiden endast dessa varor saluhållas. Vidare må öppethållande

av fotografiateljé medgivas under högst två timmar under sön- eller

helgdag.

Slutligen kan enligt 11 § 3 mom. 7) öppethållande eller försäljning i

andra fall medgivas, då synnerliga skäl därtill äro.

Jämlikt övergångsbestämmelserna till den nuvarande butikstängningslagen

är tillstånd, som enligt 11 § i 1939 eller 1942 års butikstängningslag

meddelats för viss tid efter 1945 års utgång eller tills vidare, giltigt intill

den bestämda tidens utgång eller till dess att tillståndet återkallats.

Är eftergift från butikstängningslagens bestämmelser påkallad av särskilt

trängande behov, äger enligt 12 § Kungl. Maj:t förordna, att sådan

eftergift må tillgodonjutas för visst tillfälle, viss plats eller visst slag av

rörelse. I förordnandet skola meddelas de närmare föreskrifter, som i samband

med eftergiften finnas erforderliga.

Arbetsradet har att taga särskild befattning med frågor rörande

butikstängningslagens tillämpning. Sålunda stadgas i 3 § att på begäran

av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare eller den, vars rätt därav beröres,

det åligger arbetsrådet att avgöra, huruvida butikstängningslagen äger tilllämpning

å viss försäljning eller visst öppethållande av butik. Är mål, som

handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom nyss sagts, skall domstolen

hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part sådant äskar eller domstolen

finner det nödigt. Slutligt utslag får i förevarande fall icke meddelas

av domstolen, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen till handa. I

annan fråga rörande butikstängningslagens tillämpning än nyss sagts har

arbetsrådet att avgiva utlåtande på begäran av domstol, länsstyrelse, allmän

åklagare eller den, vars rätt därav beröres. Särskilda bestämmelser

meddelas i 13 § rörande arbetsrådets sammansättning vid handläggningen

av förevarande ärenden.

överträdelse av butikstängningslagen eller föreskrift som meddelats med

stöd av lagen är enligt 14 § belagt med straffansvar.

Över länsstyrelses beslut enligt butikstängningslagen må enligt 18 g

besvär anföras hos Kungl. Maj:t i statsrådet. Innefattar beslutet tillstånd

jämlikt 11g till försäljning av tobaksvaror i stad eller stadsliknande

samhälle, äger tobaksnämnden anföra besvär mot beslutet.

Butikernas öppethållande m. m.

Av redogörelsen för butikstängningslagens innehåll framgår att den i

lagen angivna vanliga affärstiden under vissa förutsättningar kan ändras

genom kommunala beslut, vilka skola fastställas av länsstyrelsen. De sakkunniga

ha ansett det vara av intresse att få kännedom om gällande

kommunala avvikelser från den vanliga affärstiden och

från länsstyrelserna infordrat uppgifter i detta hänseende.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i8.

De inhämtade uppgifterna — vilka avse förhållandena i maj 1947 — ge

vid handen, att kommunerna i ganska ringa utsträckning funnit skäl att

föreskriva ändringar i den vanliga affärstiden. Kommunala avvikelser voro

vid angivna tid gällande blott i 243 av landets omkring 2 500 kommuner.

Av nämnda 243 kommuner voro 63 städer och 128 belägna i Skåne. 1 flertalet

fall, nämligen 161, avsågo besluten tidigare stängning inom samtliga

eller de flesta branscher någon eller alla vardagar, eventuellt i förening

med särskilda avvikelser för vissa branscher och andra specialbestämmelser.

Inom 30 kommuner hade genomförts tidigare stängning och senare

öppnande inom samtliga eller flertalet branscher. En på sistnämnda sätt

förkortad affärstid kombinerad med stängning mitt på dagen torde inom

20 kommuner föreskrivits såsom obligatorisk.

Till belysande av de avvikelser från den vanliga affärstiden som gälla

för Stockholms del må i detta sammanhang återgivas innehållet i de regler,

som den 3 december 1945 beslutats av Stockholms stadsfullmäktige och

den 29 december 1945 fastställts av överståthållarämbetet. Reglerna lyda.

A. Butik må med nedan under 1—4 angivna undantag hållas öppen för

allmänheten å annan söckendag än lördag från kl. 8 till kl. 18 samt å lördag

från kl. 8 till kl. 16 under tiden fr. o. m. den 25 juni t. o. in. den 31 augusti

och till kl. 17 under övrig del av året; dock att å söckendagar under tiden

fr. o. m. den 15 t. o. in. den 23 december öppethållandet må utsträckas

till kl. 20.

1. Butik, där handel idkas huvudsakligen med mejerivaror, ägg, margarin

eller bageri- och konditorivaror, må å måndag och dag efter helgdag

hållas öppen för allmänheten från kl. 7 samt å lördag under hela året till

kl. 17 och å övriga söckendagar till kl. 18.30.

2. Butik, där huvudsakligen tobaksvaror och periodiska skrifter hållas

till salu, må å söckendag utom lördag hållas öppen för allmänheten till

kl. 19 och å lördag till kl. 18.

3. Butik, där endast konfektyrer, alkoholfria drycker, färsk frukt och

levande blommor saluföras, må å lördag hållas öppen för allmänheten

till kl. 18.

4. Ä påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och nyårsafton

må butik ej hållas öppen för allmänheten efter kl. 16.

B. Å sön- eller helgdag må butik med nedan angivna undantag ej hållas

öppen för allmänheten.

1. Butik, där handel idkas huvudsakligen med färsk frukt eller levande

blommor, må å sön- eller helgdag hållas öppen för allmänheten mellan

kl. 9 och kl. 11.

2. Inträffa sön- eller helgdagar i följd, må butik, där handel idkas huvudsakligen

med mejerivaror, ägg, margarin, bageri- och konditorivaror,

pilsnerdricka eller alkoholfria drycker, hållas öppen för allmänheten en av

dessa dagar mellan kl. 8.30 och kl. 10 samt rakstuga eller frisérsalong en

av dessa dagar mellan kl. 9 och kl. 11.

Genom förmedling av Sveriges köpmannaförbund ha de sakkunniga erhållit

uppgifter från ett stort antal köpmannaföreningar och andra angående

de faktiskt tillämpade affärstiderna på olika orter

i landet. En sammanställning av de erhållna uppgifterna återfinnes i sär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kung!. Maj:ts proposition nr 2''i8.

skilda bilagor till betänkandet (s. 141—143), till vilka bär torde få hänvisas.

Till jämförelse med tillgängliga äldre uppgifter angående tiderna

för butikernas öppethållande ha de sakkunniga i en särskild bilaga (s. 144)

redovisat de faktiska affärstiderna under åren 1936 och 1942.

Eu jämförelse mellan uppgifterna för år 1947 och uppgifterna för åren

1936 och 1942 ger vid handen att tiderna för butikernas öppethållande oavbrutet

minskats under den senaste elvaårsperioden. Medan år 1936 kl. 3

uppgavs vara den vanliga öppningstiden för handelsbodar i allmänhet i

284 av 359 fall, utvisar den år 1947 gjorda undersökningen, att blott 39

uppgifter av 256 redovisa kl. 8 såsom den vanliga öppningstiden för dylika

affärer. I stället har kl. 9 övergått till att bli den vanligaste tiden för öppnandet

av affärer i allmänhet. Detta klockslag finnes upptaget i 147 av de

erhållna uppgifterna. I 68 fall förklaras kl. 8.30 vara den vanliga öppningstiden,

i ett fall kl. 8.45 samt i likaledes ett fall kl. 9.30, allt såvitt angår

måndag fredag. På lördagar öppna en del butiker tidigare. I uppgifterna

för år 1947 redovisas för denna dag kl. 8 såsom den vanliga öppningstiden

för affärer i allmänhet i 64 fall, kl. 8.30 i 74 fall, kl. 8.45 i ett

fall, kl. 9 i 116 fall samt kl. 9.30 i ett fall. En jämförelse mellan 1936 och

1947 års siffror ger vidare vid handen, att affärerna nu i allmänhet även

stänga tidigare än förr. År 1936 uppgavs kl. 18 vara den vanligaste stängningstiden

för affärer i allmänhet i 273 fall, kl. 18.30 i 5 fall, kl. 19 i 77

fall samt efter kl. 19 i ett fall. Längre öppethållande på fredagarna förklarades

förekomma i 45 av 359 fall. För lördagens del redovisades år 1936

kortare öppethållande i 38 men å andra sidan längre öppethållande i 32

fall. Enligt de för år 1947 erhållna uppgifterna förekommer icke någonstädes

inom de uppgiftslämnande föreningarnas verksamhetsområden, att

affärer i allmänhet bruka stänga senare än kl. 18 måndag—torsdag. I 210

fall uppgives sålunda kl. 18 vara den vanliga stängningstiden, i 42 fall

kl. 17.30 samt i 4 fall kl. 17. För fredagens del redovisas år 1947 senare

stängning av affärer i allmänhet endast i ett femtal fall. Den senare lördagsstängningen

har helt försvunnit av de inkomna uppgifterna att döma.

I stället har kl. 17 blivit den vanligaste stängningstiden på lördagen. Denna

tid redovisas i 150 uppgifter av 256. I 82 fall säges t. o. in. kl. 16 vara den

vanliga stängningstiden för nu ifrågavarande affärer. I 4 fall uppgives

kl. 16.30, i 5 fall kl. 17.30 samt i 10 fall kl. 18. De bär angivna siffrorna

för år 1946 avse året i allmänhet. Under sommarmånaderna förekommer

i viss utsträckning även tidigare stängning, särskilt på lördagarna. I 77 fall

av 256 förklaras affärer i allmänhet praktisera tidigare stängning på sommarlördagarna.

Lunch- eller middagsstängning mitt på dagen förekommer

måndag fredag enligt ungefär hälften av de erhållna uppgifterna samt i

63 av 256 fall även på lördagen.

Från länsstyrelserna ha de sakkunniga vidare inhämtat upplysningar

angående antalet i maj 1947 giltiga individuella tillstånd till utsträckt

affärstid jämlikt 11 § 3 mom. Med hänsyn till att tillstånd enligt 11 g

3 mom. 3) — d. v. s. tillstånd till försäljning i samband med nöjestillställning,

idrottstävling, friluftsbad o. d. — ofta beviljas endast för kortare

tid, begärdes för dessa tillstånd uppgifter om antalet under år 1946 meddelade

tillstånd. En sammanställning av de lämnade siffrorna visar, i jäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2b8. 25

förelse med motsvarande siffror avseende slutet av åren 1941 och 1944,

följande:

Antalet tillstånd i slutet

av år 1941 ............

Antalet tillstånd i slutet

av år 1944 ..........

Antalet tillstånd i maj

1947..................

1)

2)

3)

4)

5)

6)

7)

Tillstånd

meddelade

med stöd

av två

eller flera

punkter i

11 §3 mom.

eller utan

angivande

av särskild

punkt

Summa

1 075

756

542

750

601

1 _

184

_

3 908

1 654

612

327

1 238

863

225

706

158

5 783

2 407

709

2 645

1 188

1 064

229

752

671

7 665

1 11 § 3 mom. 6) saknade motsvarighet i 1939 års butikstängningslag.

2 Antalet under år 1946 meddelade tillstånd.

I detta sammanhang torde även få nämnas att socialstyrelsen för de sakkunnigas

räkning företagit vissa undersökningar angående kundfrekvensen

å olika veckodagar och olika tider i butiker

av skilda slag. Undersökningarna hänförde sig till tiden 6—12 oktober 1947

och omfattade 8 städer, nämligen Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping,

Borås, Uppsala, Nyköping och Östersund, samt avsågo 327 av branschorganisationerna

utvalda mjölk-, speceri-, charkuteri-, frukt-, tobaks-, järnoch

beklädnadsaffärer. Resultatet av socialstyrelsens undersökningar redovisas

i en särskild bilaga till betänkandet (s. 126—130), till vilken hänvisas.

En sammanfattning av undersökningarna visar att i mjölkbutikerna

kundantalet är relativt jämnt fördelat över veckodagarna utom beträffande

lördagen, som uppvisar ett väsentligt högre antal kunder. Endast ett fåtal

av de undersökta butikerna håller öppet ett par timmar på söndagarna. De

som hålla öppet ha emellertid en mycket kraftig tillströmning av kunder.

Under vardagarna är tiden efter kl. 16 något starkare belastad än förmiddagstimmarna.

Kundantalet i speceributikerna är ganska likformigt fördelat över olika

lider under veckan. Efter kl. 17 på fredagarna och efter kl. 12 på lördagarna

noteras dock en väsentligt högre kundfrekvens. Särskilt gäller detta

lördagarna. Butiker med lunchstängning ha ett något högre medelantal

kunder än butiker utan lunchstängning. Denna skillnad framträder tydligast

beträffande morgontimmarna fram till lunch resp. till kl. 12.

Charkuteributikerna ha sin lägsta försäljning på måndagarna. I vissa

städer (Malmö, Göteborg, Norrköping, Borås och Nyköping) har en del av

dessa butiker stängt efter kl. 13 på måndagarna. Det största antalet kunder

märkes fredagar och lördagar. På fredagen är tiden 1<I. 16—18 särskilt be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i8.

lastad, på lördagen fördelar sig antalet kunder mera jämnt över hela dagen.

I Borås ha såväl charkuteri- som speceriaffärer öppet kl. 18—19 på fredagarna.

För båda slagen noteras hög kundfrekvens denna timme.

Speciella frukt- och konfektyraffärer finnas endast i ett fåtal orter. 1

denna undersökning ingå endast butiker i Stockholm, Göteborg, Norrköping

och Borås. Dessa butiker ha i regel låg försäljning under förmiddagstimmarna

och hög mellan kl. 16 och 18. De flesta hålla öppet efter kl. 18,

i vissa fall ända till kl. 22. Medelantalet kunder efter kl. 18 är under hela

veckan högre än medeltalet för varje dag. Särskilt hög kundfrekvens märkes

lördagar och söndagar.

Tobaksaffärerna uppvisa en mycket stark ansvällning av antalet kunder

efter.kL.16- På lördagarna sätter ökningen in redan mellan kl. 12 och 16.

Försäljningen efter kl. 18 är betydligt högre än under förmiddagstimmarna

men ej så hög som mellan kl. 16 och 18.

Inom järnhandeln förekomma butiker med lunchstängning betydligt oftaie

än butiker utan lunchstängning. I de förra är kundantalet per timme

i regel något högre än i de senare. Största antalet kunder märkes efter

kl. 17 samt efter kl. 12 på lördagarna. I undersökningen ingår ett fåtal järnaffärer,

som hålla Öppet kl. 18—19 på fredagarna. Dessa affärer redovisa

cn avsevärd försäljning under denna timme.

Beträffande beklädnadsaffärerna är tiden efter kl. 12 på lördagarna fullkomligt

dominerande. Under lördagen är kundantalet under varje redovisningstimme

dubbelt så högt som under andra tider i veckan. Även inom

denna bransch förekomma några enstaka butiker, som hålla öppet mellan

kl. 18 och 19. Försäljningen är i dessa fall mycket låg, vilket emellertid —

enligt vad socialstyrelsen framhåller — kan bero på en tillfällighet och ej

alls behöver innebära, att besöksfrekvensen skulle bli låg, om dylika butiker

allmänt hölles öppna en kväll i veckan.

Vidare må framhållas, att Svenska handelsarbetareförbundet till de sakkunniga

överlämnat en inom förbundet gjord utredning om kundfrekvensen

under den sista affärstimmen av dagarna den 18—23 augusti 1947 i

605 butiker, representerande 68 orter i landet. Utredningen — som bygger

på uppgifter från de affärsanställda — är avsedd att ge en föreställning

om i vilken utsträckning de kunder, som göra sina inköp kort före stängningsdags,

av förvärvsarbete äro förhindrade att göra sina uppköp å andra

tider. Av utredningen framgår att det i betydande omfattning förekommer

att sådana kunder, som icke på grund av yrkesarbete äro tvungna därtill,

besöka affärerna under den sista timmen på dagen. Beträffande resultatet

av undersökningen i övrigt hänvisas till betänkandet (s. 145—146).

Reformkrav.

Utöver den i det föregående omnämnda kundfrekvensundersökningen har

socialstyrelsen för de sakkunnigas räkning företagit vissa utredningar rörande

den kvinnliga allmänhetens, särskilt förvärvsarbetande husmödrars,

inköpsproblem samt önskemål beträffande butikstiderna. En redogörelse

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

för resultatet av denna opinionsundersökning återfinnes å

s. 131—140 i betänkandet.

Liksom kundfrekvensundersökningen avser opinionsundersökningen städerna

Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Borås, Uppsala, Nyköping

och Östersund. Undersökningsmaterialet utgöres av 1 715 frågeformulär,

ifyllda av hemmafruar (492), förvaltningspersonal (456), personal i livsmedelsbutiker

(162), annan butikspersonal (149) och arbeterskor (456).

Enligt omkring 30 % av samtliga svar har vederbörande stora eller

ganska stora svårigheter att hinna med butiksbesök och andra ärenden. Av

arbeterskorna förklara sig 46 % och av förvaltningspersonalen 42 % ha dylika

svårigheter. För butikspersonalen i andra butiker än livsmedelsbutiker

är motsvarande siffra 36 %. Bland hemmafruarna och de anställda i livsmedelsbutiker

redovisas däremot huvudsakligen inga nämnvärda svårigheter.

Med fördelning på yrkesgrupper redovisas i följande tabell husmödrarnas

inställning till vissa åtgärder för att underlätta inköpen.

Olika åtgärder kunna övervägas för att underlätta butiksinköpen. Angiv vilka av följande

åtgärder som för Er egen del skulle innebära en fördel.

Samtliga orter. Procentuell fördelning.

Hemma-

Förvalt-

Butikspersonal

nings-

personal

i i | i

fruar

Livsmedel

Övriga

Mjölkbutikerna öppnas

före kl. 8.

Stor fördel............

13.8

24.3

3.7

14.8

7.2

14.0

Ganska stor fördel ....

2.4

6.6

2.5

4.7

i.i

3.4

9.4

11.8

6.8

6.7

2.9

7.8

Ingen nämnvärd fördel.

62.6

39.7

68.5

47.0

49.1

52.1

Ej svar ..............

11.8

17.6

18.5

26.8

39.7

22.7

Sumina

100

100

100

100

100

100

Butikerna hälla allmänt

öppet en viss kväll i

veckan.

Stor fördel............

8.3

31.8

5.6

9.4

34.9

21.5

Ganska stor fördel . . . .

4.9

13.2

1.2

4.7

11.6

8.5

Viss fördel............

10.0

13.6

6.2

5.4

12.5

10.8

Ingen nämnvärd fördel.

59.1

20.6

58.6

39.6

13.2

34.9

Ej svar ..............

17.7

20.8

28.4

40.9

27.8

24.3

Summa

100

100

100

100

100

100

Ett joursystem bland buti-

kerna införes, så alt man

på vardagskvällarna all- tid kan finna någon öppen

butik i varje bransch.

Stor fördel............

12.2

29.2

8.6

13.4

33.1

22.0

Ganska stor fördel . . . .

4.7

8.8

1.2

3.4

7.5

6.1

Viss fördel............

15.7

1 1.6

5.6

6.0

9.9

11.3

Ingen nämnvärd fördel.

52.2

26.5

55.6

38.9

16.0

34.9

Ej svar ..............

15.2

23.9

29.0

38.3

33.5

25.7

Summa

100

100

100

100

100

100

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 2b8.

Enligt tabellen skulle sålunda drygt 17 % av samtliga anse att det skulle

innebära stor eller ganska stor fördel för dem om mjölkbutikerna öppnade

före kl. 8. Det är huvudsakligen förvaltningspersonalen samt husmödrar

i Östersund, Nyköping och Stockholm som avgivit detta svar. Personalen

i livsmedelsbutikerna är av naturliga skäl minst intresserad av en sådan

reform, medan övriga butiksanställda till nära 20 97 anse den fördelaktig.

Även hemmafruarna äro i ganska stor utsträckning (16 %) positivt inställda.

Ett betydligt starkare intresse visar sig, när det gäller allmänt öppethållande

en kväll i veckan. Omkring 30 97 av samtliga anse, att det vore

fördelaktigt (= »stor fördel» eller »ganska stor fördel») med en sådan reform.

Särskilt stark är den positiva inställningen till denna fråga hos arbeterskorna

(47 %) och förvaltningspersonalen (45 97). Intresset för saken

är ganska stort i samtliga städer, starkast i Östersund (37 97), och svagast

i Nyköping (19 97). I övriga städer rör det sig i regel om Va av svaren.

I stort sett samma inställning råder till förslaget om joursystem bland

butikerna. De affärsanställda äro emellertid något mer positiva till detta

förslag. I Uppsala önska nära 37 97 av samtliga denna reform, medan Nyköping

också i detta fall uppvisar det minsta intresset (18 %).

Om ett allmänt öppethållande av butikerna en kväll i veckan införes,

önska de flesta husmödrar, såväl hemmafruar som förvärvsarbetande, att

denna dag måtte bli fredagen. Kl. 19 är den stängningstid, som helst önskas,

men även kl. 20 önskas i ett stort antal fall.

Beträffande de varuslag, som husmödrarna önska köpa på kvällarna,

visar det sig att i nära 43 97 av fallen man önskar köpa kläder och skor.

Inom alla yrkesgrupper anses just dessa varor höra till de angelägnaste

önskemålen. Först långt därefter följa matvaror av olika slag. De varor,

som redan nu kunna köpas efter kl. 18, såsom tobak, frukt och blommor

nämnas i ett stort antal fall men dominera på intet sätt. Bland hemmafruarna

komma dock tobak svarorna främst.

Av samtliga de husmödrar, som deltagit i undersökningen, önska 69 %

besöka damfrisering på kvällarna. Inom de olika yrkesgrupperna uppvisa

hemmafruarna och butikspersonalen i livsmedelsbutiker den lägsta andelen

(ca 51 97 ) och förvaltningspersonalen den högsta (86 97).

I en fråga i formuläret gällde det att taga" ställning till olika alternativ

för allmänt öppethållande en kväll i veckan, vilket skulle motvägas av tidigare

lördagsstängning. Besultatet framgår av följande sammanställning.

Önskar Ni, att affärerna skulle hålla öppet någon kväll i veckan enligt något av

följande alternativ?

Procentuell fördelning.

Hemma-

Förvalt-

Butikspersonal

nings-

Arbeterskor

Samtliga

personal

Livsmedel

Övriga

Till kl. 19 och stänga lör-

dagar kl. 16 ..........

22.6

45.6

6.8

22.1

50.2

34.5

Till kl. 20 och stänga lör-

dagar kl. 15 ..........

18.7

16.5

17.9

19.5

12.3

16.4

Bättre som det är ......

50.8

29.6

63.0

47.0

24.6

39.0

Ej svar ................

7.9

8.3

12.3

11.4

12.9

10.1

Summa

100

100

100

100

100

100

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Drygt 50 % uttalade sig sålunda för en ändring, medan 39 ''/< ansågo det

rådande systemet vara bättre. Omkring hälften av förvaltningspersonalen

och arbeterskorna önskade den förändringen, att butikerna skulle hålla

öppet till kl. 19 på fredagarna oeh stänga kl. 16 på lördagarna. Detta resultat

bör jämföras med svaren på frågorna om olägenhet av tidig lördagsstängning.

Ungefär 27 % av förvaltningspersonalen och arbeterskorna ansågo,

att stängning kl. 16 på lördagarna medför olägenheter lör dem. Beträffande

15-stängning på sommarlördagarna är motsvarande tal 39 7o för

arbeterskorna och 29 % för förvaltningspersonalen.

I fråga om mjölkbutikernas öppethållande på söndagarna anse 47 % av

de husmödrar, som ej ha kylskåp, och 25 ''A av övriga husmödrar att det

skulle vara en stor eller ganska stor fördel med öppna mjölkbutiker på

sommaren. Skillnaden mellan de båda grupperna är betydligt mindre, när

det gäller vintern.

I de tre städer, där mjölkbutikerna hållas öppna på söndagarna, uppge

54 Vo av de husmödrar, som ej ha kylskåp, att det skulle innebära »Stora

olägenheter» eller »Ganska stora olägenheter» på sommaren, om butikerna

vore stängda. Även 31 Vo av dem som ha kylskåp lämna detta svar. Av dessa

husmödrar ange 17 %, att olägenheter föreligga även på vintern. Bland dem

som ej ha kylskåp är andelen husmödrar, som avge detta svar, ungefär

densamma.

Lunchstängning förekommer i samtliga städer, som ingå i undersökningen.

Beträffande husmödrarnas inställning till lunchstängningen redovisas

det största antalet svar upptagande »Stor olägenhet» och »Ganska

stor olägenhet» i Uppsala (36%), minsta antalet i Göteborg (11 %>) och

Stockholm (18%). De husmödrar, som i första hand ha olägenheter av

lunchstängningen, äro förvaltningspersonalen (31 % av samtliga) och butikspersonalen

i andra butiker än livsmedelsbutiker (26 % ). Procenttalen

växla ganska avsevärt mellan olika städer.

Intresset för automater med paketerade livsmedel och konserver tycks

vara ganska ringa. Av samtliga svar ange endast 14 % någon mera avsevärd

fördel. I allmänhet synas arbeterskorna vara mest positivt inställda

till saken. Högsta relativa antalet husmödrar, som visat intresse för införande

av dylika automater, märkes i Stockholm med 18 % av samtliga

tillfrågade.

Till de förvärvsarbetande ställdes en fråga om i vilken utsträckning och

på vilka villkor de kunna erhålla ledighet för större inköp och vissa andra

ärenden. När det gäller större inköp synas de anställda i andra affärer än

livsmedelsbutiker ha de största möjligheterna att tå ledigt utan någon motprestation.

Drygt 40 % av arbeterskorna och knappt 20 % av personalen i

livsmedelsbutikerna kunna få ledigt med löneavdrag. Beträffande arbeterskorna

beror detta sannolikt på att de i stor utsträckning arbeta på

ackord. Bland förvaltningspersonalen är det vanligare, att tiden inarbetas.

Denna grupp bar svårast att få ledigt för inköp. 1 22 V av fallen var detta

icke möjligt.

För läkarbesök kan i de flesta fall ledighet erhållas utan löneavdrag och

utan att tiden behöver arbetas in. Undantag härifrån utgöra arbeterskorna,

som till 51 % måste vidkännas löneavdrag. I regel kan ledighet också erhållas

för tandläkarbesök, dock är det i sådana fall vanligare med löneavdrag

än när det gäller läkarbesök.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 2b8.

På begäran av de sakkunniga ha länsstyrelserna till de sakkunniga inkommit

med de synpunkter, som länsstyrelserna ha på frågan om revision

av butikstängningslagen. En redogörelse härför återfinnes å s. 18—29 i

betänkandet.

De sakkunniga ha även berett andra myndigheter samt ett stort antal

organisationer tillfälle att framföra sina önskemål beträffande butikstängningslagens

framtida utformning. Vad som från olika håll anförts i de avgivna

yttrandena redovisas å s. 30—Öl i betänkandet.

Behovet av butikstängningslag.

De sakkunniga. Enligt de sakkunnigas mening ha arbetstagarna inom

detaljhandeln intresse av en butikstängningslagstiftning såsom en garanti

mot en för dem ogynnsam förläggning av arbetstiden. Lagstiftningen borde

emellertid närmast uppfattas såsom en social skyddslagstiftning till förmån

för köpmännen och deras familjemedlemmar. Därjämte borde lagen

betraktas såsom en näringslagstiftning med uppgift att skapa likartade

konkurrensförhållanden mellan olika företag. Sammanfattningsvis uttala

de sakkunniga, att det även i fortsättningen föreligger behov av en butikstängningslagstiftning

med uppgift att trygga skälig fritid åt butiksinnehavarna

och deras familjer, att garantera de anställda en rimligt förlagd

arbetstid samt att hindra en osund konkurrens beträffande tiderna för

butikernas öppethållande.

De sakkunniga anse att butikstängningslagen alltjämt bör vara en lag

som angiver den yttre ram, inom vilken affärsidkarna äga rätt hålla butikerna

öppna. De sakkunniga avvisa således tanken att ge lagstiftningen

sådan karaktär, att den ålägger affärsidkarna skyldighet att hålla affärerna

öppna vissa tider av dygnet. I detta hänseende framhålla de sakkunniga

att det icke torde kunna göras gällande, att köpmännen utan

bärande skäl åsidosatt allmänhetens intressen. De längre gående inskränkningar

i de taktiskt tillämpade affärstiderna, vilka genomförts, torde böra

ses mot bakgrunden av detaljhandelns stora personalsvårigheter ävensom

varuknappheten inom flera branscher. En avsevärt förlängd affärstid skulle

vidare säkerligen medföra en ökning av distributionskostnaderna, som i

längden måste avspegla sig i varupriserna. Enligt de sakkunnigas uppfattning

bör det vara möjligt att genom förhandlingar mellan representanter

för samtliga berörda intressenter — köpmännen, de affärsanställda och

allmänheten — på frivillighetens väg komma fram till de för allmänheten

mera tillfredsställande affärstider, som f. n. äro praktiskt genomförbara.

Vid genomgång av den nuvarande butikstängningslagen ha de sakkunniga

kommit till det resultatet att det endast behövdes vissa mindre jämkningar

i lagen.

De erfarenheter, som vunnits angående den nuvarande butikstängningslagstiftningens

ändamålsenlighet i stort, ge enligt de sakkunnigas uppfatt
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kiingl. Maj.ts proposition nr 248.

ning belägg för att det ej längre föreligger behov av en regelbundet återkommande

översyn av denna lagstiftning. De sakkunniga föreslå därför

att lagen göres permanent. Detta innebure givetvis icke, framhålla de sakkunniga,

att lagen ej kunde göras till föremål för ändringar då så funnes

påkallat. Det syntes emellertid icke vara nödvändigt att efter viss på förhand

bestämd tid ompröva lagens bestämmelser utan att något särskilt

behov härav gjort sig gällande.

Remissyttrandena. I remissyttrandena vitsordas allmänt att det även

fortsättningsvis föreligger behov av en butikstängningslagstiftning. Endast

socialstyrelsen, länsstyrelsen i Kopparbergs län samt handelskammaren i

Örebro ha i detta hänseende uttalat avvikande mening. Av dessa anser

socialstyrelsen att huvudmotiveringen för butikstängningslagens bibehållande

bortfallit efter tillkomsten av den reglering av de butiksanställdas

arbetstid, som skett genom 1942 års arbetstidslag för detaljhandeln. Socialstyrelsen

fortsätter:

Därjämte föreligger numera föga behov av alt genom en särskild lag

garantera de anställda en rimligt förlagd arbetstid, enär denna fråga kan

lösas genom avtal mellan parternas organisationer. Däremot kan styrelsen

instämma i att butikstängningslagen alltjämt har en viss uppgift att fylla

för att förhindra osund konkurrens. Emellertid kan diskuteras, om man

har anledning skydda mot dylik konkurrens genom en butikstängningslag,

som innebär reglering av ett flertal förhållanden med svåra gränsdragningar

och därför måste innehålla en mängd detaljbestämmelser. Icke utan

ett visst fog anföres butikstängningslagen som ett exempel på »KrångelSverige».

Med hänsyn till att en butikstängningslag måste bli invecklad och

detaljerad, är styrelsen närmast benägen att förorda, att denna lagstiftning

slopas. Vid detta ställningstagande har styrelsen beaktat, att följden åtminstone

under en övergångstid på sina håll kan bli en icke önskvärd utsträckning

av affärstiden i konkurrenssyfte. Några större farhågor för en

dylik utveckling på längre sikt lär man dock icke behöva hysa. Några av

butikstängningslagens stadganden måste för övrigt bibehållas, bl. a. rörande

vilka olika slag av varor som få säljas i kiosker och från liknande

affärsställen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län hänvisar i sitt remissyttrande till de

synpunkter på frågan, som länsstyrelsen närmare utvecklat i yttrande till

de sakkunniga (betänkandet s. 18—19). 1 sistnämnda yttrande har länsstyrelsen

uttalat att butikstängningslagstiftningen utgjorde ett hinder för

utvecklingen och att behov av dylik lagstiftning knappast funnes numera.

Därest lagstiftningen slopades, kunde förutsättas att affärsidkarna på olika

platser efter förhandlingar med kommunala myndigheter och med den köpande

allmänheten, t. ex. husmodersföreningar och andra sammanslutningar,

såsom fackföreningar och jordbrukarorganisationer in. fl., kunde

finna eu lämplig avvägning av affärstidens längd och dess förläggning på

dygnet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

•i- Kungl. Maj:Is proposition nr 2t8.

Handelskammaren i Örebro har framfört liknande synpunkter.

Tanken att förändra butikstängningslagens karaktär från en lag, som

anger den yttre ram inom vilken butikerna få vara öppna, till en tvångslag,

som ålägger affärsmännen att hålla öppet vissa tider av dygnet, har

ieke vunnit anslutning i något remissyttrande. T samtliga yttranden förordas

sålunda att lagens nuvarande karaktär bibehålies. Föreningen socialarbetare

inom industri och affärsvärld anser sig böra framhålla, att därest

del vid de förhandlingar som förordats av de sakkunniga visade sig, att

handeln icke ville tillmötesgå allmänhetens krav på butikernas öppethållande

en dag i veckan någon timme längre, behovet av ett sådant öppethållande

dock vore av så vitalt intresse, att ett tvångsvis genomförande av en

sådan bestämmelse kunde vara berättigad.

Förslaget att göra butikstängningslagen permanent tillstyrkes av samtliga

remissinstanser med undantag av socialstgrelsen, länsstyrelserna i Örebro

och Västerbottens län samt Sveriges kioskidkares riksförbund.

Socialstyrelsen — som på sätt framgår av det föregående anser fortsatt

behov av butikstängningslag knappast föreligga — uttalar att därest lagen

skall bibehållas den liksom nu bör erhålla begränsad giltighetstid.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att skälen för lagstiftningens bibehållande

efter hand komme att alltmera försvagas, enär bl. a. handelns

organisationer genom överenskommelser kunde reglera en ur olika synpunkter

lämpligt avvägd affärstid. Förslaget att göra lagstiftningen permanent

vore därför ej av behovet påkallat. Lämpligen borde lagens fortsatta

giltighetstid kunna begränsas till fem år. Även länsstyrelsen i Örebro län

förordar en till fem år begränsad giltighetstid.

Departementschefen. Lagstiftning med förbud att idka handel under vissa

tider av dygnet har tunnits i vårt land sedan år 1909. Den nu gällande

butikstängningslagen av den 29 juni 1945 har liksom sina båda närmaste

föregångare treårig giltighetstid. Denna tid utgår den 31 december 1948.

Därför måste vid innevarande års riksdag ståndpunkt tagas till frågan

huruvida lagstiftningen skall erhålla förlängd giltighet och, om så finnes

böra ske, i vad mån ändringar böra vidtagas i lagen.

När den första butikstängningslagstiftningen infördes, motiverades behovet

därav främst med att det ansågs påkallat att få till stånd en reglering

av den långa arbetstid, som då i vidsträckt omfattning gällde för de inom

handeln anställda. Och då lagen förnyades år 1919 var det också i första

band hänsynen till de anställda, vilken åberopades såsom motivering för

lagstiftningen. Vid sidan härav betonades emellertid lagstiftningens betydelse

såsom ett medel att bereda butiksinnehavarna själva fritid och att

mellan de olika näringsidkarna åstadkomma likartade konkurrensförhållanden.

Dessa skäl för en butikstängningslag ansågos sedermera, efter det

en arbetstidslag för detaljhandeln införlivats med lagstiftningen, så tungt

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248. 33

vägande att de motiverade ett bibehållande av en särskild butikstängningslag.

Redan i samband med att jag den 28 februari 1947 erhöll bemyndigande

att tillkalla sakkunniga för att biträda vid utredning rörande revision av

butikstängningslagstiftningen uttalade jag såsom min mening att det icke

läte sig göra att avskaffa butikstängningslagen. Även om arbetstiden för de

anställda vore reglerad i annan ordning krävde andra viktiga sociala önskemål

liksom också näringspolitiska intressen att butikstängningslagen bibehölles.

Jag syftade därvid särskilt på de tidigare framförda motiven för

lagstiftningen, nämligen angelägenheten av att trygga skälig fritid åt butiksinnehavarna

och att åstadkomma i stort sett likartade konkurrensförhållanden

mellan de olika företagen.

De sakkunniga ha i sitt den 20 december 1947 framlagda betänkande såsom

sin uppfattning enhälligt uttalat, att det fortfarande föreligger behov

av en butikstängningslagstiftning. De sakkunniga ha vidare föreslagit att

lagstiftningen göres permanent.

Den uppfattning angående butikstängningslagens behövlighet, åt vilken

jag redan givit uttryck och som omfattats av de sakkunniga, har vunnit anslutning

i så gott som samtliga remissyttranden. Endast några enstaka

röster ha höjts för lagens avskaffande. De skäl mot lagens bibehållande

som därvid anförts äro desamma som tidigare åberopats men då avvisats.

Med hänsyn härtill och då läget på detta område knappast kan anses ha

förändrats sedan statsmakterna senast hade att taga ställning till denna

fråga, finner jag icke skäl att frångå den uppfattning i saken jag redan

givit tillkänna. Jag anser alltså att en butikstängningslag bör finnas även

i fortsättningen.

På de av de sakkunniga anförda skälen tillstyrker jag att butikstängningslagens

giltighet i fortsättningen icke begränsas till viss tid.

Det är icke förvånande om meningarna bryta sig beträffande frågan hur

butikstängningslagen lämpligen bör utformas. Vid en lagstiftning på detta

område gäller det nämligen alt tillgodose flera olika intressen, som kunna

sägas korsa varandra i olika plan. Den köpande allmänheten har anspråk

på att varudistributionen blir så god som möjligt och att inga onödiga hinder

resas för butiksinköpen. Häremot stå köpmännens intresse, att icke genom

förlängda butikstider åsamkas ökade uppoffringar och förhöjda kostnader,

samt de anställdas krav på att erhålla en lämplig förläggning av

arbetstiden. Dessutom tillkommer den vanliga handelns intresse av konkurrensskydd

mot kioskhandeln, statsfinansiella skäl i fråga om tobakshandeln

etc.

De olika butikstängningslagar, som hittills efterträtt varandra, ha samtliga

varit så konstruerade att de angivit den yttre ram, inom vilken affärsidkarna

ägt hålla butikerna öppna. De sakkunniga ha funnit denna ordning

böra bestå och ha avvisat tanken att ge lagstiftningen karaktär av

;{ — Bihang till riksdagens protokoll 1!)fi8. I samt. Nr 248.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

tvångslag i fråga om butikernas öppethållande. Denna mening delas av mig.

Liksom de sakkunniga anser jag andra vägar än tvångslagstiftningens böra

beträdas när det gäller att tillgodose konsumenternas berättigade krav i

detta hänseende.

I fråga om butikstängningslagens utformning i övrigt ha de sakkunniga

funnit, att den nuvarande lagen i stort sett är väl avvägd och att därför

endast mindre jämkningar i lagen äro påkallade. På sätt kommer att närmare

framgå av det följande delas denna uppfattning av köpmännen och

de anställda, och icke heller från allmänhetens synpunkt synes vara just

något att erinra mot den gällande lagens form, även om de i praktiken

rådande förhållandena på detta område stundom icke anses i allo tillfredsställande.

Såsom jag redan framhållit i direktiven för de sakkunniga anser jag

det synnerligen angeläget att butikstängningslagen får sådan utformning

att lagen icke vållar några onödiga svårigheter för konsumenterna. Utgångspunkten

synes mig böra vara att bestämmelserna utformas på sådant

sätt, att de medföra så få inskränkningar i allmänhetens möjligheter att

bekvämt göra inköp som äro möjliga utan att andra berättigade intressen

därigenom åsidosättas. Vidare bör lagen naturligen vara sådan att den

lämnar utrymme för en smidig tillämpning.

Vid denna avvägning har jag i likhet med de sakkunniga funnit att några

mera omfattande lagändringar icke behöva vidtagas. I fortsättningen kommer

jag att närmare ingå på de olika problem som här möta.

Lagens tillämpningsområde.

De sakkunniga. De nuvarande bestämmelserna i butikstängningslagen

angående lagens tillämpningsområde synas de sakkunniga i stort sett ändamålsenliga,

och endast i fråga om försäljningen av motor- eller smörjoljor

samt automatförsäljningen ha de sakkunniga ansett jämkningar påkallade.

De sakkunniga ha sålunda icke ansett sig kunna förorda någon sådan

ändring av den under 2 § 1) upptagna undantagsbestämmelsen, att där

avsedda serveringslokaler skola få lov att försälja även

tobaksvaror till försändning eller avhämtning. Till motivering

av sin ståndpunkt härutinnan anföra de sakkunniga bl. a. följande:

De sakkunniga äro medvetna om att förevarande bestämmelse icke omfattas

med förståelse av stora delar av allmänheten. Det skulle emellertid

kunna leda till betydande avbräck för den normala tobakshandeln om ifrågavarande

näringsställen finge rätt att fritt försälja tobak utom vanlig

affärstid. Redan ur allmänna rättvisesynpunkter synes det därför icke

kunna förordas att utvidga det ifrågavarande undantagets räckvidd. Härtill

kommer, att den rationalisering och sanering av tobakshandeln, som

genomförts med stöd av den särskilda tobaksmonopollagstiftningen, skulle

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

1 icke obetydlig grad motarbetas, därest serveringsställen finge tillhandahålla

allmänheten tobak till avhämtning. Allmänhetens nuvarande svårigheter

att inköpa tobak utom vanlig affärstid torde vidare komma att betydligt

minskas, därest såsom de sakkunniga föreslå automatförsäljning av

tobaksvaror blir tillåten och verkligen kommer till stånd.

Såsom framgår av redogörelsen för gällande bestämmelser undantagas

enligt 2 g 3) från lagens tillämpning försäljning av motor- eller

smörjoljor eller andra för framförande av motorfordon nödvändiga

varor, såframt försäljningen sker från upplagsställe, där andra varor ej

saluföras. Med anledning av vissa från bensinhandlarhåll påtalade missförhållanden

i fråga om den jourtjänst, som f. n. på frivillighetens väg genomförts

inom bensinhandeln, ha de sakkunniga funnit, att en reglering i

lag bör ske av ifrågavarande utminuteringsställens öppethållande. Enligt

de sakkunnigas mening bör det sålunda göras möjligt för länsstyrelse att

fastställa en jourtjänstlista och i samband därmed föreskriva, att ortens

utminuteringsställen äga hålla öppet allenast i enlighet med den av länsstyrelsen

godkända jourtjänstplanen. En dylik lagligt reglerad jourtjänst

syntes böra införas så snart det stora flertalet handlande inom branschen

på viss ort vore intresserade av en dylik ordning och villiga att medverka

därtill på sådant sätt, att allmänhetens behov bleve skäligen tillgodosett.

En nödvändig förutsättning för ett joursystem borde vara, att ett tillräckligt

antal näringsidkare inom orten förbundit sig att hålla försäljningen

öppen för allmänheten i enlighet med den av länsstyrelsen fastställda turordningen.

De sakkunniga anföra vidare:

För möjliggörande av den här förordade lagliga regleringen av ett joursystem

inom drivmedelsbranschen föreslå de sakkunniga, att punkt 3) i

2 g butikstängningslagen skall utgå och att paragrafen i stället skall kompletteras

med ett andra moment av följande innehåll. Beträffande försäljning

av motor- eller smörjoljor eller andra för framförande av motorfordon

nödvändiga varor skall, såframt försäljningen sker från upplagsställe,

där andra varor ej saluföras, i stället för bestämmelserna i 4—12 §§ gälla,

att länsstyrelsen efter framställning av sådan försäljare för viss ort äger

förordna att dylikt försäljningsställe icke må hållas öppet å andra tider

än som angivas i viss, av länsstyrelsen fastställd turordning. Såsom förutsättning

för dylikt förordnande kräves dock, att tillräckligt antal distributörer

förbundit sig att följa turordningen. Ett åsidosättande av en dylik

förbindelse har icke förenats med någon straffpåföljd, men om förbindelsen

i någon mera väsentlig omfattning åsidosättes, bör det föranleda, att

förordnandet av länsstyrelsen återkallas eller eventuellt ändras. Vid fastställande

av turordning skall hänsyn tagas såväl till en rättvis fördelning

av öppethållningstiderna mellan olika näringsidkare som till allmänhetens

intresse av att under största möjliga del av dygnet äga tillgång till dylik

försäljning. Förordnande, som meddelats enligt detta moment, må förbindas

med de villkor, som finnas påkallade, och kan, när skäl därtill äro,

återkallas eller ändras. I den föreslagna lagtexten har vidare insatts ett

stadgande om att försäljning, varom här är fråga, är undantagen från

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 2i8.

denna lags tillämpning, därest förordnande om jourtjänst icke meddelats.

Detta följer visserligen redan av det inledande stadgandet, som utesluter

tillämpning av 4—12 §§ å försäljning av detta slag, men för tydlighetens

skull har detta förhållande ansetts böra ytterligare markeras.

Beträffande automatförsäljningen föreslå de sakkunniga, att

butikstängningslagen icke vidare skall lägga hinder i vägen för försäljning

från automatapparater av andra varor än konfektyrer i förpackning och

färsk frukt. Enligt de sakkunnigas mening är den enligt 2 § 6) i butikstängningslagen

f. n. gällande begränsningen av automathandeln olycklig

ur varudistributionssynpunkt. Ur sanitära synpunkter torde farorna av en

utvidgad automathandel ha väsentligt minskats genom den ökade omfattning,

i vilken detaljhandeln kan uppvisa lämpliga hygieniska förpackningar

för olika varuslag. Det torde också kunna förväntas, att en utvidgning av

automathandeln komme att medföra, att emballageindustrin toge särskild

hänsyn till de krav, som måste ställas på förekommande förpackningar

med hänsyn till deras användning inom denna form av varudistribution.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat syntes automatapparaternas konstruktion

undan för undan ha förbättrats. De moderna automattyperna erbjöde

ökat skydd mot varornas försämring eller förstöring på grund av väderleks-

och temperaturväxlingar. Apparaternas konstruktion hade också förbättrats

därutinnan, att det numera mötte större svårigheter än förr att

tillägna sig i automater förvarade varor genom inläggande av plåtbitar eller

dylikt i stället för mynt.

De sakkunniga fortsätta:

Av särskilt intresse är en ny typ av automater, vilken ännu icke kommit

till användning i Sverige men som kan väntas vinna insteg här inom den

närmaste tiden, och av vilken ett exemplar demonstrerats för de sakkunniga.

I den nya automattypen förvaras varorna inne i själva affärslokalen,

antingen i skyltfönstret eller innanför butiksdörren. Kunden däremot befinner

sig utanför butiken och ser varorna genom skyltfönstret eller rutan

å butiksdörren. Sedan kunden lagt in det angivna beloppet i den därför

avsedda myntöppningen, slussas varan ut till honom från de i affären placerade

varustaplarna. Automaten kan, om så önskas, förses med en växlingskassa,

som gör det möjligt att sälja även sådana varor, vilkas pris

icke motsvarar förekommande myntvalörer. En automat av den här omnämnda

konstruktionen erbjuder påtagliga fördelar i förhållande till de

nu allmänt förekommande automattyperna. Då varorna förvaras inne i

butiken, äro de skyddade mot väderleks- och temperaturväxlingar. Vidare

torde den nya automattypen komma att bliva mindre utsatt för inbrottsförsök,

enär brottslingen i dessa fall måste krossa rutan i skyltfönstret

eller butiksdörren. Det blir sålunda i detta fall knappast någon skillnad

mot ett verkligt butiksinbrott.

De sakkunniga framhålla, att mot en ökad automathandel ansetts tala

därmed förenade moraliska och sociala vådor särskilt för det uppväxande

släktet. Enligt de uppgifter, som de sakkunniga inhämtat från olika polis
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

myndigheter, spelade dock tillgreppen ur automater en underordnad roll

i jämförelse med andra tillgreppsbrott, och detta även om man särskilt

granskade siffrorna för åldersgrupperna under 18 år. Det kunde vidare

framhållas, att de tekniska framsteg, som gjorts i fråga om automaternas

konstruktion, sannolikt komrne att motverka automatinbrotten. Farorna

för ungdomen syntes under sådana förhållanden icke vara så stora, att de

borde få förhindra en rationalisering av varudistributionen, som kunde

medföra fördelar för folkhushållningen under den nu rådande arbetskraftsbristen

och som ur sanitära och liknande synpunkter utan fara syntes

kunna genomföras.

Enligt de sakkunnigas mening är det icke lämpligt att i lagen angiva vilka

varuslag som skola få försäljas från automat. De avsedda automatapparaternas

konstruktion syntes böra tillmätas avgörande betydelse för frågan

vilka varuslag som skulle få försäljas genom desamma. De sakkunniga

förorda därför, att det överlämnas till lämplig myndighet, förslagsvis arbetsrådet,

att avgöra i vilken utsträckning olika automattyper skola få användas

inom varudistributionen utom vanlig affärstid. Vid avgörandet av

huruvida en viss automattyp skall godkännas och för vilka varuslag den

i så fall skall få komma till användning borde arbetsrådet taga hänsyn

till såväl sanitära synpunkter som till angelägenheten av att automatens

konstruktion erbjuder godtagbart skydd både mot användande av falska

mynt eller dylikt och mot inbrott. De sakkunniga anföra vidare:

Frågan vem som skall få uppsätta varuautomat och var sådan automat

skall få placeras synes fortfarande böra få den lösningen, att automatapparat

för försäljning utom vanlig affärstid blott må uppsättas invid eller i

närheten av butik, där ifrågavarande varuslag saluhållas. Alltjämt synes

böra krävas att automatapparaten handhaves av butiksinnebavaren. Vidare

synes automat liksom nu böra få uppsättas i järnvägs väntsal eller inom

annan huvudsakligen för de resande avsedd del av järnvägsstationsområde.

Med butik förstå de sakkunniga varje försäljningsställe, där detaljhandel

idkas. Butikstängningslagstiftningen bör sålunda enligt de sakkunnigas

uppfattning icke lägga hinder i vägen för att även kiosker och liknande försäljningsställen

uppsätta varuautomater. I regel torde emellertid kioskidkare,

som erhållit rätt till utsträckt affärstid (kvällar och söndagar),

icke ha något större intresse av att idka försäljning genom automat.

Beträffande den speciella frågan vilka handlande som skola få försälja

tobaksvaror från automat anse de sakkunniga, att det bör ankomma på

tobaksmonopolet att avgöra, huruvida näringsidkare, som erhållit återför

sälj arrättighet beträffande tobaksvaror, skall få försälja tobak även från

automat. Detta kunde ske genom att uppställa villkor för rätten till återför

sälj arrabatt. Att i butikstängningslagen stadga straff för den, som från

automat av godkänd typ säljer tobaksvaror på utsträckt tid utan tillstånd

av monopolutövaren, syntes sålunda icke vara påkallat. Risken för tobaksförsäljningsrättens

indragande torde vara tillräcklig sanktion.

opaginerad Kontrollera mot PDF

''*8 Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

Under åberopande av det anförda föreslå de sakkunniga, att det i 2 § 6)

angivna undantaget från butikstängningslagens tillämpningsområde utvidgas

till att omfatta all försäljning från automatapparat, som bedrives i

anslutning till butik, där samma slags varor saluföras, eller i järnvägs väntsal

eller inom annan huvudsakligen för de resande avsedd del av järnvägs

stationsområde, under förutsättning att automatapparaten är av typ, som

blivit a\ arbetsrådet godkänd för försäljning av varor av ifrågavarande

slag. Att försäljning från automatapparat skall bedrivas i anslutning till

butik innebär dels att automaten skall vara uppsatt i närheten av butiken

och dels att apparaten skall handhavas av butiksinnehavaren.

Det må anmärkas, att experten Backe anser sig av sociala skäl böra

ifrågasätta lämpligheten av att införa en efter hand alltmera allmänt spridd

automathandel med tobaksvaror.

De sakkunniga avvisa ett från bokhandlare- och författarhåll framfört

önskemål att s. k. b o k a f t n a r skulle få hållas i bokhandelsaffärerna

utom vanlig affärstid, därvid författare eller andra skulle hålla uppläsningar

ur utkomna böcker eller ge de besökande en orientering angående

aktuella boknyheter. Vissa skäl syntes de sakkunniga tala för att dylika ur

allmänt kulturell synpunkt värdefulla bokaftnar undantagas från butikstängningslagens

tillämpningsområde. De sakkunniga anse emellertid, att

ett särskilt undantagsstadgande för detta fall skulle kunna föranleda krav

från andra branscher på rätt att under mer eller mindre jämförliga former

få demonstrera sina varor eller lokaler utom vanlig affärstid. En dylik

tendens borde enligt de sakkunnigas mening icke befrämjas.

Remissyttrandena. De frågor rörande butikstängningslagens tillämpningsområde,

som i remissyttrandena tilldragit sig särskild uppmärksamhet, avse

försäljning av tobaksvaror från kaféer o. d., försäljning av motor- eller

smörjoljor samt automatförsäljning.

Vad först angår frågan huruvida den under 2 § 1) upptagna undantagsbestämmelsen

skall utsträckas att avse även tobak eller med andra ord

huruvida serveringsställen skola äga fritt tillhandahålla

allmänheten tobak till avhämtning har kommitténs

förslag att bibehålla nuvarande regler oförändrade tillstyrkts i flertalet

yttranden.

Kritiska anmärkningar mot förslaget i denna del ha endast framkommit

i de yttranden som avgivits av arbetsrådet, länsstyrelserna i Kopparbergs

och Västerbottens län, Sveriges kioskidkares riksförbund samt Sveriges

konditorförening. I dessa yttranden förordas att undantagsbestämmelsen

i 2 § 1) får omfatta även tobak.

Arbetsrådet framhåller att det i ej ringa utsträckning förekomme, att

kaféer och restauranger tjänstgjorde såsom reservinköpsställen för tobak.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i8.

Den som händelsevis saknade tobaksvaror kunde f. n. utan påföljd för

näringsställets innehavare tillhandla sig sådana genom att beställa en

läskedryck eller eu kopp kaffe. Genom att varusortimentet i 2 § 1) kompletterades

med tobak skulle i stort sett icke uppkomma någon annan förändring

i nuvarande förhållanden än att allmänheten skulle slippa fördyra

tobaksinköpet med utgifter för läskedrycker etc.

Länsstyrelserna i Kopparbergs och Västerbottens län uttala att den nuvarande

regeln medfört stor irritation och att den allmänt kringginges.

Sveriges kioskidkares riksförbund anser att det nuvarande förbudet för

näringsställen att å utsträckt tid försälja tobak till avhämtning saknade

varje stöd i det allmänna rättsmedvetandet och att förbudet därför icke

borde bibehållas.

Sveriges konditorförening understryker den starka press från allmänhetens

sida, som företagare med serveringsrörelse utsättas för, och fortsätter:
Vi

förstå fullväl de rättvisesynpunkter som tobakshandlarna för sin del

åberopa, och vi ha givit dem odelat rätt. Vi anse dock att dessa invändningar

väsentligt minskat i bärighet sedan de sakkunniga föreslagit automathandel

för tobaksförsäljning. Det förefaller oss snarare som om rättvisan

i så fall skulle bjuda, att sådana affärsrörelser som kommer att sakna

möjligheter enligt den föreslagna lagen att sätta upp tobaksautomater men

ändå i viss utsträckning sälja tobaksvaror, t. ex. konditorier med serveringsrörelser,

skulle komma i ett mindre gynnat läge, då tobaksförsäljningen

från automater kan pågå dygnet runt. I varje fall är det vår övertygelse

att pressen från allmänhetens sida kommer att öka än mera, då automathandeln

kommer i gång, ty därigenom kommer allmänhetens känsla av att

tobaksinköpen skulle vara begränsade av vässa klockslag att helt bortfalla.

Vi föreställa oss att det inom landet existerar flera tobakshandlare än serveringskonditorier,

vilka alla genom automathandel kunna förse sina kunder

och allmänheten dygnet runt med tobaksvaror, något som ju är fullständigt

uteslutet för serveringskonditorierna. Rättvisesynpunkterna framstå

därför numera enligt vår åsikt omvända, varför vi få framföra som vårt

önskemål att tobaksförsäljning måtte tillåtas i serveringskonditorier även

för avhämtning eller att åtminstone samma möjligheter öppnas för dessa

företag att erhålla tillstånd till automatförsäljning.

De sakkunnigas förslag att butikstängningslagen skall öppna möjlighet

för en reglerad jour tjänst för försäljning av motor- eller

smörjoljor in. in. har — under hänvisning till de synpunkter som de

sakkunniga lagt på denna fråga — i princip tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av kommerskollegium och samtliga handelskammare utom handelskammaren

i Gävle, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands och Västerbottens län, Svenska stadsförbundet,

Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges automobilhandlarförbund,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 2''iH.

Bilverkstädernas riksförbund samt Svenska Petroleum Aktiebolaget

Standard.

I flera av dessa yttranden ha emellertid vissa anmärkningar framförts

mot förslagets utformning. Enligt vad länsstyrelserna i Malmöhus och

Värmlands län framhålla är det sålunda nödvändigt, att länsstyrelses beslut

om joursystem törbindes med straffansvar eller annan påföljd för den

som åsidosätter den fastställda turordningen. Länsstyrelsen i Södermanlands

län anser att i stad magistrat resp. kommunalborgmästare bör fastställa

turordningen, medan länsstyrelsen i Älvsborgs län uttalar sig för att

polischefen är mest lämpad därför.

Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Älvsborgs och Värmlands

län ha förklarat sig icke vilja motsätta sig förslaget i denna del men ansett

att detsamma ej skulle få någon nämnvärd praktisk betydelse eller innebära

någon förbättring av förhållandena på detta område.

Förslaget har avstyrkts av socialstyrelsen, arbetsrådet (majoriteten),

länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge, Hallands och Kopparbergs lån, handelskammaren

i Gävle, Svenska landskommunernas förbund, Kungl. automobilklubben,

Motormännens riksförbund, Svenska Gulf Oil Company

Aktiebolag, Sveriges oljekonsumenters riksförbund samt Stockholms garageägares

och bensindistributörers förening.

Sasom skäl för att förslaget avstyrkts framhålles att det icke föreligger

behov av en dylik reglering. Det bleve svårt att utarbeta rättvisa och lämpliga

turordningar. Den i turlistorna upptagna regleringen av tiderna för

öppethållande måste bli schematisk och osinidig; och möjligheter saknades

att på ett enkelt sätt anpassa tiderna efter det växlande behovet. Försäljare,

som från början icke anslutit sig till jourtjänsten, skulle måhända

icke rätta sig efter den av länsstyrelsen fastställda turordningen. Detta

kunde i sin tur medföra att övriga av konkurrenshänsyn också åsidosatte

turordningen. Då någon påföljd icke vore förknippad därmed uppstode

fara för att respekten undergrävdes för den beslutande myndigheten.

Arbetsrådet framhåller att på butikstängningslagens område mycket

starka skäl borde föreligga för att ersätta en klar och lättillämpad undantagsbestämmelse

med en mer eller mindre tungrodd regleringsapparat.

Vidare anför arbetsrådet bl. a.:

Hur skall förfaras därest inom en ort fastställts viss turlista för jourtjänst

och en person önskar öppna en ny bensinstation? Butikstängningslagen

lägger icke hinder i vägen för honom att uppföra en anläggning för

utminutering, men den egendomliga situationen uppstår, att han icke under

någon tid på dygnet, ej ens under den vanliga affärstiden, får sälja bensin.

(Om han kombinerar utminuteringen av bensin med försäljning av andra

varor, får han däremot hålla öppet åtminstone under vanlig butikstid.)

Förfarandet blir väl det, att personen i fråga får göra framställning hos

länsstyrelsen om sådan ändring i turlistan, att han får sig tilldelade vissa

tider för öppethållande. Den omständigheten, att det är vanskligt att i för
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

väg beräkna vilka tider som konnna att medgivas, torde komma att verka

som ett starkt återhållande moment för en person, som ämnar öppna bensinstation

och icke kan eller vill träffa överenskommelse med redan befintliga

bensinhandlare på orten. Risk föreligger att en maskerad nyetableringskontroll

införes lagstiftningsvägen.

Kungl. automobilklubben är av den uppfattningen, att frågan om bensinstationernas

öppethållande utan olägenhet och på ett för bilismen mera tillfredsställande

sätt borde utan normerande lagbestämmelser kunna lösas

genom överenskommelser mellan oljebolagen och deras representanter.

Samma ståndpunkt intages av Motormännens riksförbund.

Sveriges oljekonsumenters riksförbund framhåller bl. a. att en hel del

bilägare och trafikföretag vore beroende av en kredit som möjliggjorde

varuuttagens sammanförande på fakturor, t. ex. per kalendermånad. Om en

förbrukare av denna kategori ej kunde använda sig av den leverantör med

vilken han träffat kreditavtal, måste besvärliga konsekvenser uppstå för

honom.

Den föreslagna utvidgningen av automathandeln har vunnit

så gott som allmänt gillande. Den i ärendet företagna utredningen anses

visa att olägenheter ur social och hygienisk synpunkt icke lägga hinder

i vägen mot förslagets genomförande. I ett flertal yttranden framhålles

emellertid, att man icke bör överskatta betydelsen av den föreslagna

reformen med hänsyn till svårigheten att överblicka i vilken omfattning

automathandeln kan komma att utvecklas i praktiken. Därvid pekas bl. a.

på att det kan dröja avsevärd tid innan automater äro i mera allmänt bruk

med hänsyn till den brist som råder på arbetskraft och material och på

grund av att apparatanskaffningen är relativt kapitalkrävande.

Socialstyrelsen erinrar i sitt yttrande att styrelsen tidigare intagit en

mycket restriktiv hållning i fråga om automathandeln och ur barnavardens

och ungdomsskyddets synpunkt påyrkat förbud mot all sådan försäljning.

Med hänsyn till utvecklingen under senare år funne emellertid styrelsen nu

anledning att revidera sin uppfattning. Även om de frestelser, för vilka

barn och ungdom utsattes genom automathandeln, alltjämt gjorde frågan

tveksam, ansåge sig styrelsen därför med hänsyn till de uppenbara fördelarna

ur varudistributionssynpunkt icke böra motsätta sig en utvidgning

av automathandeln i enlighet med de sakkunnigas förslag.

Statens tobaksnämnd anser att de sakkunniga anfört övertygande skäl

för att den hittillsvarande negativa inställningen till automathandeln med

tobaksvaror bör övergivas. Sådan handel kunde bli till avsevärd föidel föi

konsumenterna. Att trots detta resa binder mot denna försäljningsform

med hänsyn till befarade sociala vador eller andra olägenheter kunde enligt

nämndens mening icke längre anses motiverat. Vid detta bedömande

hade nämnden särskilt beaktat vad de sakkunniga anfört rörande de tekniska

framstegen i fråga om automaternas konstruktion.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Kooperativa förbundet förklarar sig vara av den uppfattningen, att konstlade

hindei icke böra resas mot de möjligheter, som den moderna tekniken

ger att genom enklare utlämningsmetoder underlätta arbetet för de butiksanställda

och göra varorna snabbare tillgängliga för den köpande allmänheten.

Förbundet tillstyrkte därför på det livligaste förslaget om fri försäljning

från automat.

Förslaget i denna del avstyrkes av länsstyrelserna i Uppsala och Skaraborgs

län samt Sveriges korvhandlareförbund varjämte Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund — som är positivt inställd till automathandeln

som sådan — avstyrker att automathandel med tobaksvaror kommer

till stånd.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att förslaget att frige automatförsäljningen

ingiver betänkligheter med hänsyn till bl. a. den lockelse eu

utvidgad automathandel, tillgänglig hela dygnet, otvivelaktigt komme att

utöva på barn och ungdom. Även om andra omständigheter hänförande sig

tdl den obestridliga nyttan av bekväm tillgång till varor under tid, då affärerna

måste stänga tidigare än som kunde anses lämpligt ur den köpande

allmänhetens synpunkt, talade för att dylik handel möjliggjordes i ökad

omfattning, funne länsstyrelsen dock de sociala synpunkterna överväga

så starkt, att länsstyrelsen icke kunde biträda förslaget i denna del.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län befarar att en ökad ungdomsbrottslighet

uppkommer, därest för ungdom begärliga varor, t. ex. tobaksvaror, komma

att tillhandahållas i automater. Allmänhetens valfrihet och möjlighet att

före köpet bedöma varans kvalitet vore vidare mindre vid automathandel

än vid butikshandel. Då länsstyrelsen dessutom hyste tvekan om huruvida

behov för den stora allmänheten verkligen förelåge att efter den vanliga

affäi stiden inköpa varor av alla slag från automater, vore länsstyrelsen

icke beredd att tillstyrka förslaget härutinnan.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund motiverar sitt avstyrkande i

fråga om automathandel med tobak med att tobaksvaror utöva en alldeles

särskilt stor lockelse för minderåriga.

De av de sakkunniga föreslagna villkoren för automathandelns

frigivande ha genomgående lämnats utan erinran. Överståthållarämbetet

anser sig emellertid beträffande arbetsrådets prövning och

godkännande av automattyper böra understryka de sakkunnigas uttalande

om angelägenheten av att konstruktionen erbjuder ett godtagbart skydd

mot inbrott och mot användande av falska mynt o. d. Lösning av denna

fråga är enligt ämbetets mening av stor betydelse icke blott ur allmän ordnmgssynpunkt

utan även ur synpunkten av reformens praktiska genomförbarhet

övei huvud, i sa matto att den torde komma att i hög grad inverka

på affärsmännens benägenhet att vilja åtaga sig de ekonomiska risker,

som äro förenade med anskaffandet av nya automatapparater.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Mcij.ts proposition nr 248.

Enligt den mening, som uttalas av Stockholms handelskammare, iir den

föreslagna begränsningen av automathandeln att gälla försäljning endast

från sådana automater, som drivas i anslutning till butik där samma slags

varor saluföras, lämplig. Den möjliggjorde nämligen övervakning av automaterna

från affärsidkarnas sida samt torde därjämte, med hänsyn till att

automathandeln närmast bleve att betrakta som en gren av en detaljhandelsverksamhet,

göra dem angelägna att i automaterna föra endast förstklassiga

varor.

I eu del remissyttranden ha dock vissa anmärkningar framställts mot

det sätt på vilket de sakkunniga tänkt sig automathandeln ordnad.

Arbetsrädct finner det lämpligt att automatapparaterna underkastas typgranskning

och har intet att erinra mot att denna granskning överlämnas

till rådet. Arbetsrådet fortsätter:

Däremot ställer sig arbetsrådet mycket tveksamt till att ifrågavarande

granskning, såsom de sakkunniga synas förutsätta, även skall utmynna i

ett godkännande av vilka varor som få saluföras i automaterna. Två vägar

synas här möjliga, vilka båda leda till praktiska svårigheter. Det ena alternativet

är att arbetsrådet positivt bestämmer, att endast vissa angivna varor

få försäljas. Då det blir fråga om en typgranskning av automater, som

kunna användas för de mest skilda varuslag, blir det givetvis ytterligt svårt

att bestämma varuslaget så, att det täcker alla tänkbara fall. Utvecklingen

kan lätteligen gå i den riktningen, att arbetsrådet får mottaga ett icke ringa

antal måhända berättigade ansökningar om utvidgning av varusortimentet.

Härigenom skulle arbetsrådet fungera som ett slags tillståndsmyndighet,

vilket knappast skulle överensstämma med förevarande stadgandes karaktär

av undantagsbestämmelse. Det andra alternativet är att arbetsrådet

negativt bestämmer, att vissa angivna varor icke få saluföras i automaten.

Det är självfallet, att de praktiska svårigheterna med en sådan lösning icke

bli mindre. Om en vara icke har uteslutits av arbetsrådet, har en apparatägare

anledning utgå ifrån att han är berättigad att saluföra den, även om

detta i det särskilda fallet skulle vara olämpligt. Då det främst är sanitära

synpunkter som göra sig gällande vid avgörandet av frågan, huruvida en

vara skall få försäljas eller ej, synes det lämpligast, att någon förhandsgranskning

av varusortimentet icke kommer till stånd utan att vederbörande

hälsovårdsmyndighet — liksom fallet är i fråga om annan handel —

får ingripa i förekommande fall. — Skulle det anses, att typgranskningen

bör omfatta även varusortimentet, synes hela granskningen böra överlämnas

till annan myndighet än arbetsrådet, förslagsvis till medicinalstyrelsen.

Det kan ifrågasättas huruvida icke ur hygienisk synpunkt bör göras den

allmänna inskränkningen i varusortimentet, att detta endast får utgöras av

varor i förpackning eller i plomberade kärl. Arbetsrådet har emellertid ej

tillräcklig erfarenhet för att kunna bedöma lämpligheten av eu dylik begränsning.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser alt annat kontrollorgan än arbetsrådet

bör väljas, då det här icke längre är fråga om tillämpning av en lagstiftning

till skydd för de inom handeln anställda utan om formerna för

handelns utövande. Enligt länsstyrelsens mening är det naturligare atl t. ex.

kommerskollegium göres till instans i hithörande ärenden.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 2A8.

Kooperativa förbundet anser det av praktiska skäl lämpligt att uppgiften

att godkänna automattyperna överlåtes till en institution som förfogar

över teknisk sakkunskap, t. ex. ingeniörsvetenskapsakademien, statens provningsanstalt

eller mynt- och justeringsverket. Enligt de sakkunnigas mening

vore det nämligen endast automatapparaternas konstruktion, som

skulle tillmätas avgörande betydelse för frågan om vilka varuslag som

skulle få försäljas genom automat, och icke den omständigheten huruvida

den ena eller den andra varan skulle anses lämplig för dylik försäljning.

Prövningen av de olika automattyperna komme alltså att ske ur bl. a. sådana

synpunkter som säkerhet gentemot kunden, säkerhet emot inbrott,

säkerhet emot att i automaten inlagd vara där bevarades på ett tillfredsställande

sätt och att automatapparaten ur hygienisk synpunkt i övrigt

fyllde rimliga anspråk.

Beträffande spörsmålet var en automat skall få placeras och vem som

skall få uppsätta den avvisar länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ett

av polismästaren i Göteborg framfört förslag att göra automaternas placering

beroende av polismyndighets medgivande. En utplacering efter

rent polisiära synpunkter torde varken skapa likartade konkurrensförhållanden

köpmännen emellan eller tillgodose allmänhetens behov. Det borde

överlåtas på köpmännen själva att pröva denna distributionsform. Häri

komme säkerligen också att ingå ett bedömande av inbrottsriskerna, därvid

råd och anvisningar kunde inhämtas av polismyndigheten.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser det böra direkt utsägas att försäljningen

från automat skulle handhavas av butiksinnehavaren.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller att mjölkförsäljning genom

automat alltid borde få äga rum från mejeri eller annat förvaringsställe för

mjölk, även om automaten ej uppsattes invid eller i närheten av butik där

mjölk saluhölles.

Aktiebolaget Svenska pressbyrån uttalar att enligt förslaget automaterna

skulle få sättas upp i samband med blott ett slag av trafikinrättning,

nämligen järnväg. Bolaget kunde icke finna, att det i förevarande hänseende

funnes anledning att diskriminera de stationer för trafik av annat slag

som nu nämndes i 11 § 3 mom. 4), utan ansåge att dessa borde likställas

med järnvägsstation och detta utan nu gällande villkor att det i vissa fall

skulle vara fråga om station för mer betydande trafik.

Vad särskilt angår automatförsäljningen av tobaks varor

anser statens tobaksnämnd i likhet med de sakkunniga att det bör ankomma

på tobaksmonopolets utövare att avgöra huruvida näringsidkare,

som antagits till återförsäljare av tobaksvaror, skall få sälja dylika varor

även från automat. Nämnden anför vidare:

Frågan, vilka kategorier av monopolbolagets återförsäljare som borde

erhålla tillstånd till automathandel med tobaksvaror, berördes av nämnden

i ett till de sakkunniga under utredningsarbetets gång avgivet yttrande.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kuntjl. Maj.ts proposition nr 248.

Nämnden förklarade sig därvid utgå från att i städer och stadsliknande

samhällen, där specialtobakshandlare förekonnne, automatförsäljningen i

regel borde förbehållas dessa, något som uppenbarligen skulle bäst motsvara

syftet med 1943 års monopollagstiftning. Med avseende å platser, dar

specialtobaksaffärer ej funnes, kvarstode emellertid problemet, efter vilka

grunder ansökningar om rätt till automathandel med tobaksvaror skulle

prövas.

De sakkunniga ha, såvitt nämnden kunnat finna, icke uttryckligen tagit

ställning till sist berörda spörsmål. De sakkunnigas mening synes dock

vara, att icke heller automatförsäljning av tobaksvaror bör medgivas på

sätt som strider mot syftet med 1943 års lag. Emellertid torde det vara nödvändigt

att erhålla mera preciserade direktiv. Godkännes de sakkunnigas

av nämnden biträdda förslag, att rätt till automathandel med tobaksvaror

skall efter ansökan meddelas av monopolbolaget, bör enligt nämndens uppfattning

samråd med nämnden ske i dessa ärenden i samma utsträckning

som hittills skett i andra distributionsfrågor, d. v. s. då ansökningen avser

rätt till försäljning i stad eller stadsliknande samhälle. Även om specialtobakshandeln

icke heller i dylika samhällen rimligen kan göra anspråk

på fullständig ensamrätt till automathandel med tobaksvaror — sådan

handel kan t. ex. böra medgivas i anslutning till diverseaffärer eller kiosker

i ytterområden med villabebyggelse inom en stad — vidhåller dock nämnden

sin uppfattning att denna handel i städer och stadsliknande samhällen

huvudsakligen bör förbehållas specialtobakshandelns utövare. Ett annat

bedömande kan dock föranledas därav, att specialtobakshandlarna inom

en stadsdel visat sig ointresserade av att anskaffa automater eller sköta

dem på ett ur allmänhetens synpunkt tillfredsställande sätt. Men om samtliga

kioskidkare som sälja tobaksvaror eller rent av samtliga monopolbolagets

inemot 20 000 återförsäljare skulle erhålla rätt att sätta upp tobaksautomater,

då skulle man otvivelaktigt i och med automathandelns införande

ha gjort tobakshandlarekåren en verklig otjänst och ha handlat i

direkt strid med monopollagens syfte.

Tobaksnämnden finner den föreslagna avfattningen av 2 § 5) mindre

lycklig, då man nämligen av stadgandet lätt kunde få den föreställningen,

att automathandeln med tobaksvaror vore fullständigt fri, blott den bedreves

i anslutning till butiksförsäljning av sadana varor och med begagnande

av godkänd typ av automat. De sakkunnigas uppfattning, att

man skulle kunna undvara ansvarsbestämmelse i butikstängningslagen för

den som från automat av godkänd typ sålde tobaksvaror utan tillstånd av

tobaksmonopolets utövare, kunde nämnden heller icke dela. I 1914 års

monopolförordning stadgades, att »handeln med tobaksvaror är fri». Av

denna anledning ansåge man sig icke böra vidtaga åtgärder för att löihindra

fortsättandet av en tobaksförsäljning, som påbörjats före den nuvarande

monopollagens ikraftträdande, d. v. s. före den 1 juli 1943. Sådan

försäljning grundades icke sällan på inköp av tobaksvaror i andra band.

Om nu den, som på vanlig affärstid dreve sådan andrahandsförsäljning,

skulle utan tillstånd av monopolbolaget uppsätta eu tobaksautomat för försäljning

under kvällar och söndagar hade han icke handlat i strid med del

föreslagna stadgandet i 2 § 5) butikstängningslagen. Någon inköpsrätt bos

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

inonopolbolaget, som skulle kunna indragas, hade han aldrig haft. Nämnden

tunne på grund härav nödvändigt, att man i butikstängningslagen dels

eiimade därom, att automathandel med tobaksvaror förutsatte särskilt tillstånd

av tobaksmonopolets utövare, dels ock stadgade bötesansvar för den

som sålde tobaksvaror från automat utan sådant tillstånd.

De av tobaksnämnden framförda synpunkterna delas helt av Aktiebolaget

Svenska tobaksmonopolet och Tobakshandlarnas riksförbund. Länsstyrelsen

i Stockholms län instämmer i vad tobaksnämnden erinrat mot den

föreslagna avfattningen av 2 § 5).

Kooperativa förbandet däremot anser att alla näringsidkare, som erhållit

återförsäljarrättighet till tobaksvaror, även böra äga försälja tobak genom

automat. Handlare som innehade tobaksrättighet borde alltså själv få avgöra

om han skulle skaffa sig automat för att sälja tobak.

Aktiebolaget Svenska pressbyrån förklarar att varje återförsäljare, butik

eller kiosk, borde ha samma rätt att sätta upp tobaksautomat.

Sveriges köpmannaförbund anser lämplighetsskäl tala för att av tobaksmonopolet

antagna återförsäljare i den mån de tillika äro diversehandlare

berättigas till automatförsäljning av tobaksvaror i städers och stadsliknande

samhällens ytterområden och även i tättbebyggda samhällen, där

specialtobakshandel ej finnes.

Sveriges speceri- och lanthandlareförbund framhålla att rätten att uppsätta

tobaksautomat i princip bör tillkomma varje butiksinnehavare, som i

egenskap av återförsäljare för tobaksmonopolet har en betydande tobaksförsäljning.

Järnvägsstyrelsen påyrkar att tobaksautomater skola få uppsättas vid

järnvägsstationerna och där belägna kiosker och restauranger utan särskild

tillståndsgivning av tobaksmonopolet. I annat fall skulle det nuvarande

ganska omfattande ansöknings- och remissförfarandet i fråga om

försäljningstillstånd på järnvägsstationerna komma att än mera utvidgas.

I fråga om övriga spörsmål, som angå lagens tillämpningsområde, uttalar

sig socialstyrelsen för att bo k aftnar och annan demonstration

av varor medtagas bland de i 2 § angivna undantagen. Enligt styrelsens

mening bör såsom huvudregel gälla, att lagen endast bör omfatta

sådana fall, där det finnes större intressen att bevaka. Bokaftnarna utgjorde

ett typiskt exempel, där det enligt styrelsens uppfattning saknades

anledning föreskriva tillståndstvång. Svenska bokhandlareföreningen uttalar

sig i enahanda riktning. Vidare må anmärkas, att arbetsrådet finner det

onödigt att julgransförsäljare skola behöva söka tillstånd enligt

11 § för att driva handel pa kvällarna före jul och å den söndag, som ej

sällan infaller tätt inpå julafton. Arbetsrådet föreslår därför att 2 § 7)

kompletteras med ett undantag för försäljning av julgranar.

Departementschefen. Enligt den gällande butikstängningslagen är i

princip all försäljning av varor direkt till allmänheten eller med andra ord

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i8.

all detaljhandel underkastad lagens reglering. Lagen äger således tillämpning

icke blott på den försäljning som sker i butiker, kiosker, stånd eller

därmed jämförliga anordningar utan även på annan yrkesmässig försäljning.

Från denna huvudregel gälla emellertid vissa undantag. Dessa undantag

äro sammanförda under 2 §, där i tolv olika punkter uppräknas de

fall, som icke omfattas av lagens reglering.

Av vad som förekommit i ärendet framgår, att några ändringar icke anses

påkallade i fråga om lagens principiella tillämpningsområde. Däremot

ha jämkningar — i både utvidgande och inskränkande riktning — föreslagits

beträffande de i 2 § angivna undantagen från lagens tillämpning.

Vad angår det under 1) stadgade undantaget för försäljning,

som bedrives under utövning av eller i samband med restaurang-,

kafé- eller konditorirörelse, gäller för närvarande såsom förutsättning, förutom

att rörelsen är »ordnad», att överhuvud icke — alltså ej under någon

del av dagen — andra varor säljas till avhämtning eller för sändning än

lagad mat, bageri- och konditorivaror, alkoholfria drycker eller tryckta

skrifter. Undantaget innebär att andra varor än de uppräknade, t. ex. tobak,

endast få säljas i samband med själva serveringen. Om tobak, låt

vara blott under den vanliga affärstiden, säljes även till avhämtning, blir

försäljningsstället att anse som en vanlig butik och måste stänga på samma

gång som övriga butiker.

De sakkunniga ha icke föreslagit någon ändring av detta undantagsstadgande.

I några remissyttranden har emellertid yrkats, att i uppräkningen

av de varor, som vid ordnad serveringsrörelse borde få försäljas till avhämtning

eller försändning, skulle medtagas även tobak. Till grund härför

har åberopats att förbudet att på serveringsrörelser utom butikstid tillhandahålla

andra än gästerna tobak skapat irritation och i stor omfattning

överträtts.

Handeln med tobak, enkannerligen tobaksförsäljningen efter den vanliga

affärstidens slut, är ett av de spörsmål, beträffande vilket i detta

ärende meningarna särskilt brutit sig. Jag ämnar närmare uppehålla mig

vid denna fråga i samband med ett följande avsnitt som rör tillstånd till

handel på utsträckt affärstid.

Redan i detta sammanhang anser jag mig dock böra framhålla, att tobak

uppenbarligen är att anse som en typisk s. k. impulsvara och att allmänheten

har ett berättigat intresse av att på ett bekvämt sätt kunna tillgodose

sitt behov därav. I och för sig synes det därför naturligt och med allmänhetens

intresse mest förenligt att serveringslokaler, som hålla öppet på kvällar

och söndagar och som ha tillgång till tobaksvaror, skulle fritt få saluföra

dessa. Mot detta allmänhetens intresse står emellertid den strävan att

rationalisera tobakshandeln, som kommit till uttryck i den av statsmakterna

år 1943 beslutade tobakslagstiftningen — till denna återkommer jag

närmare i fortsättningen — och som innebär att man söker undvika att

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:l.s proposition nr 248.

tobaksförsäljningen splittras upp på alltför många händer. Med en sådan

uppdelning följer mindre omsättning för de enskilda tobakshandlarna med

därav följande inkomstminskning icke blott för butikshandlarna själva

utan även, därest återförsäljarrabatten skulle behöva höjas, för statsverket.

Därest de olika serveringsställena skulle, på sätt yrkats, fritt få sälja tobak,

skulle antalet tobaksförsäljningsställen öka i mycket stor omfattning.

Och dessa nya försäljningsställen skulle äga sälja tobak till allmänheten

icke blott under den vanliga affärstiden utan även när de egentliga tobaksaffärerna

måste vara stängda. Det inses lätt att dessa senare affärer därigenom

skulle bli tillbakasatta ur konkurrenssynpunkt och att ett dylikt

arrangemang näppeligen skulle vara förenligt med 1943 års tobakslagstiftning.

Jag finner därför skäl ej föreligga att nu föreslå ändring i gällande

bestämmelser i detta hänseende.

Emellertid vill jag i detta sammanhang uttala, att enligt vad jag erfarit

chefen för finansdepartementet har för avsikt att inom den närmaste tiden

utverka Kungi. Maj :ts bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för

en översyn av 1943 års tobakslagstiftning. Skulle därvid visa sig att de

grunder, på vilka nämnda lagstiftning vilar, icke längre anses böra upprätthållas,

kan serveringsställens rätt att försälja tobak komma i ett annat

läge. Jag vill också framhålla att det problem som det nu gäller torde

reduceras i väsentlig mån, därest — som jag ämnar föreslå — automatförsäljning

av tobak blir tillåten. Det sätt varpå enligt min mening

kioskernas tobaksförsäljning bör ordnas torde också bidraga till att allmänheten

bör få mindre svårt att förse sig med tobak efter den vanliga

affärstidens slut.

Beträffande undantaget under 3) för försäljning av varor, erforderliga

för framförande av motorfordon, ha de sakkunniga föreslagit,

att detta undantag skall utgå och att lagen i stället skall kompletteras

med bestämmelser som ge möjlighet till en av länsstyrelserna reglerad

jourtjänst för sådan försäljning. Vid remissbehandlingen har de sakkunnigas

förslag på denna punkt godtagits i flertalet yttranden. I åtskilliga

yttranden, bl. a. sådana som få anses ge uttryck för motorfordonstrafikens

syn på frågan, har dock yrkats att den nuvarande friheten från butikstängningslagens

reglering måtte bibehållas på oförändrat sätt.

Frågan om butikstängningslagens tillämpning på sådan försäljning av

motor- eller smörjoljor eller andra för framförande av motorfordon nödvändiga

varor, som sker från upplagsställe där andra varor ej saluföras,

har prövats tidigare vid flera tillfällen. Därvid ha statsmakterna funnit

sig icke böra tillmötesgå från bensinhandlarhåll framförda yrkanden att

lagen skulle inbegripa även ifrågavarande utminuteringsställen. Hänsynen

till allmänheten har här ansetts böra vara utslagsgivande. Jag finner ej

skäl att frångå den ståndpunkt, som statsmakterna tidigare intagit till

denna fråga. Utredningen i ärendet har ej övertygat mig om att det före
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

49

ligger något behov av lagändring i denna del. Enligt min mening har den

av de sakkunniga föreslagna i lag reglerade jourtjänsten icke några fördelar

framför en genom frivilliga överenskommelser tillkommen motsvarande

anordning. Tvärtom förefaller det, såsom ock påpekats i remissyttrandena,

att ett genomförande av de sakkunnigas förslag kunde bli till

nackdel för bilismen utan att i någon avsevärd grad främja bensinhandlarnas

intresse.

Enligt undantaget under 6) äger butikstängningslagen icke tilllämpning''

på försäljning av konfektyrer i förpackning eller färsk frukt från

automatapparat som är uppsatt utanför butik, där sådana varor saluföras,

och som handhaves av butiksinnehavaren, eller som är uppsatt inom järnvägs

stationsområde. Annan försäljning från automat faller däremot under

lagens bestämmelser.

De sakkunniga ha föreslagit att butikstängningslagen icke längre skall

lägga hinder i vägen för försäljning från automatapparat även av andra

varor än de nu medgivna under förutsättning, att automaten är av typ som

av arbetsrådet godkänts för försäljning av det varuslag varom är fråga.

Vid de tillfällen, då butikstängningslagstiftningen tidigare varit föremål

för omprövning, har man intagit en restriktiv ståndpunkt till automathandeln.

Anledningen härtill har varit, att automathandeln ansetts behäftad

med vådor i hygieniskt avseende samt framför allt att detta slag av handel

mötte betänkligheter ur barnavårdens och ungdomsskyddets synpunkt.

Man har menat att automaterna vore ägnade att motverka ungdomens fostran

till sparsamhet samt fresta särskilt ungdomen till försök att komma

åt de i automaterna inlagda varorna genom bedrägligt förfarande eller inbrott.

Det vill synas som om i detta hänseende en omsvängning nu skett i

opinionen. De sakkunnigas förslag att i fråga om försäljningstiden enligt

butikstängningslagen frige automathandeln har i remissyttrandena hälsats

med allmän tillfredsställelse. Endast från några håll ha de tidigare framkomna

erinringarna mot handeln från automatapparater ansetts tala mot

en ändring av gällande bestämmelser. För egen del har jag med hänsyn

till den motivering, som de sakkunniga anfört, funnit mig böra i princip

godtaga deras förslag. Det synes mig oriktigt om butikstängningslagstiftningen

skulle hindra att den moderna tekniken utnyttjas inom detaljhandeln.

För allmänheten är det uppenbarligen till fördel om i större

utsträckning än nu varor kunna inköpas från automater under tid, då affärerna

i allmänhet äro stängda. Med hänsyn till teknikens snabba utveckling

är det att förvänta, att automaternas konstruktion undan för undan

förbättras. Därigenom förebygges sådan varuförsämring, som kan uppstå

till följd av damm, nederbörd eller temperaturväxlingar, och apparaterna

bli även säkrare ur inbrottssynpunkt. Och vad de sociala vådorna i övrigt

beträffar vill jag erinra om att socialstyrelsen, som just ur denna synpunkt

4 — Itihong till riksdagens protokoll 11)48. 1 samt. Nr 248.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

tidigare varit negativt inställd till automathandeln, nu icke ansett sig böra

motsätta sig en utvidgning därav i enlighet med de sakkunnigas förslag.

I fråga om de villkor, under vilka automathandeln bör ställas utanför

butikstängningslagens reglering av försäljningstiden, delar jag de sakkunnigas

uppfattning, att i lagen icke böra uppräknas de varuslag, som skola

få försäljas från automat. I stället torde böra ordnas så, att en myndighet

får pröva vilka automattyper som skola få användas. Av praktiska skäl

torde det icke kunna komma i fråga att låta typgranskningen utmynna i

något detaljbestämmande av de olika varor, som må tillhandahållas allmänheten

genom automater. Såsom framhållits av arbetsrådet och kooperativa

förbundet synes någon specificerad förhandsgranskning av varusortimentet

ej böra ske. Skulle i något fall ur sanitära synpunkter skäl föreligga att

ingripa mot viss automatförsäljning torde, liksom i fråga om annan handel,

vederbörande hälsovårdsmyndighet i allmänhet ha möjlighet därtill.

Jag vill emellertid tillägga att det ej torde vara något som hindrar att typgranskningen

av automaterna resulterar i att automattypen i fråga godkännes

för försäljning av varor av viss sort, av varor i förpackning eller

i plomberade kärl etc.

De sakkunniga ha ansett att arbetsrådet borde vara det organ, som skulle

handhava typgranskningen av automaterna. Med hänsyn till de synpunkter,

som böra vara avgörande för frågan om en viss automattyp bör godkännas

eller ej, anser jag dock att ett annat kontrollorgan bör väljas. Vid

granskningen skall främst beaktas å ena sidan att automaten fyller de hygieniska

krav, som man bör ställa på en apparat av den typ varom är fråga,

samt å andra sidan att automaten är tekniskt sett fullgod, däri inbegripet

att den är säker mot inbrott och överhuvud icke inbjuder till

manövrer. Utifrån dessa synpunkter synes det mig som om typgranskningen

lämpligen bör utföras av statens institut för folkhälsan efter samråd

med statens kriminaltekniska anstalt. Jag förordar därför att så sker.

Den nuvarande regeln att automatförsäljning för att falla utanför butikstängningslagen

skall ske i anslutning till butik, där sådana varor saluföras,

eller från apparat inom järnvägs stationsområde anser jag böra

bibehållas. Beträffande butiksautomaterna bör således alltjämt fordras

att de skola handhavas av vederbörande butiksinnehavare. Anledning synes

mig icke föreligga att, såsom ifrågasatts av länsstyrelsen i Kristianstads

län, ge några särbestämmelser rörande mjölkförsäljning från mejerier.

Därest det av länsstyrelsen berörda spörsmålet skulle bli aktuellt, torde

länsstyrelserna ha möjlighet att enligt It § ge särskilt tillstånd till sådan

försäljning.

Ifråga om försäljningen av tobak från automat synes det, så länge den

nuvarande monopollagen äger giltighet, knappast vara möjligt att upprätthålla

samma frihet som beträffande den övriga automathandeln. Det

torde nämligen icke vara förenligt med nämnda lags syfte att låta varje

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

försäljningsställe, där tobak saluföres, fritt få tillhandahålla allmänheten

tobak från automat utom den vanliga affärstiden.

I anslutning till vad statens tobaksnämnd anfört i sitt remissyttrande

vill jag förorda, att endast sådan automatförsälj ning av tobak som sanktionerats

av tobaksmonopolets utövare, d. v. s. svenska tobaksmonopolet,

ställes utanför butikstängningslagens reglering av försäljningstiden. På

annan automatförsäljning av tobak synes lagen böra äga tillämpning, vilket

bl. a. innebär att den som utan vederbörligt tillstånd bedriver automatförsäljning

utom den vanliga affärstiden gör sig förfallen till ansvar.

Emellertid är det, med hänsyn till allmänhetens intresse att kunna inköpa

tobak efter den vanliga affärstidens slut, av vikt att tobaksmonopolets

ifrågavarande prövning icke blir restriktiv. Tillstånd att sätta upp

tobaksautomat bör sålunda beviljas varje s. k. specialtobakshandlare. På

orter där specialtobakshandel ej förekommer synes envar som antagits till

återförsäljare av tobak böra erhålla dylikt tillstånd. Finnes på en ort såväl

specialtobakshandel som diverseaffärer och andra butiker, som bland övriga

varor saluföra tobak, bör frågan om rätt för dessa butiker att sätta upp

tobaksautomat prövas med hänsyn till omständigheterna i det särskilda

fallet. Tillstånd bör därvid kunna meddelas, t. ex. om specialtobakshandel

icke finnes i stadsdelen i fråga eller om specialtobakshandlarna ej begagna

sig av möjligheten att skaffa sig tobaksautomater eller ej sköta dessa på ett

för allmänheten tillfredsställande sätt. Med hänsyn till att de under 1) upptagna

serveringsrörelserna icke ansetts böra ha rätt att sälja tobak till avhämtning,

synes det naturligt att de ej heller skola äga sälja tobak från

automat.

Har tobaksmonopolet avslagit begäran om tillstånd till automatförsäljning

av tobak bör sökanden — såsom i fråga om annan handel på utsträckt

tid — ha möjlighet att få frågan därom prövad i den ordning som gäller

för handel på utsträckt tid överhuvud.

Beträffande undantaget under 7) rörande försäljning av lantmanna-

eller trädgårdsprodukter m. in. har arbetsrådet föreslagit att det

måtte avse även julgransförsäljning. Jag biträder detta förslag. Under begreppet

julgransförsäljning torde böra falla även den försäljning av enar

o. d., som brukar ske i samband med försäljning av julgranar.

Vad slutligen angår undantaget under 12) för öppethållande

av konstutställningslokaler m. in. ha de sakkunniga funnit sig icke kunna

tillmötesgå ett från bokhandlar- och författarhåll framfört önskemål att

s. k. bokaftnar skulle utan särskilt tillstånd få hållas i bokhandelsaffärer

utom vanlig affärstid. Enligt min mening tala emellertid kulturella skäl

starkt för ett bifall till detta önskemål, vars förverkligande ligger helt i

linje med det f. n. under 12) angivna undantaget. Jag förordar därför att

det nuvarande stadgandet kompletteras med ett undantag för öppethållande

av bokhandel i upplysningssyfte.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Tiden för affärernas öppethållande.

De sakkunniga. Under hänvisning till de förut redovisade uppgifterna

från rikets köpmannaföreningar angående de faktiskt tillämpade affärstiderna

framhålla de sakkunniga att den år 1942 genomförda arbetstidsregleringen

för de detalj handelsanställda medfört, att köpmännen i stor

utsträckning sett sig tvungna att minska tiden för affärernas öppethållande

för att få butikstiden och personalens lagligt reglerade arbetstid att

gå ihop. Härtill hade också bidragit den brist på arbetskraft, som under

senare år framträtt tydligt just inom detaljhandeln. Särskilt inom de

branscher där söndagsarbete förekomme hade personalrekryteringssvårigheterna

varit stora. Den genomförda förkortningen av butikernas öppethållningstider

vore emellertid att tillskriva även andra omständigheter,

bl. a. den strävan efter normal fritid, som alltmer gjort sig gällande hos

affärsidkarna själva. Därjämte hade nog köpmännen i allmänhet haft den

uppfattningen, att de f. n. tillämpade affärstiderna motsvarade de inköpsbehov,

som den stora majoriteten av allmänheten hade.

De förkortade butikstider, som faktiskt tillämpas, medföra enligt de sakkunnigas

mening på många håll större eller mindre svårigheter främst

för den yrkesarbetande befolkningen. De sakkunniga anse emellertid att

så länge den nuvarande arbetskraftsbristen rådde inom detaljhandeln samt

den på många håll förekommande varuknappheten hölle efterfrågan på en

högre nivå än tillgången och därigenom minskade konkurrensen om kunderna

endast några mindre reformer äro praktiskt genomförbara i fråga

om butikstiderna.

Vad angår frågan om möjliga reformer ha de sakkunniga undersökt

om det ginge att få till stånd ett utsträckt öppethållande på kvällarna

genom införande av ett j o u r s y s t e m, motsvarande det av apoteken

praktiserade. De sakkunniga anföra härom:

Från köpmännens sida ställer man sig helt avvisande till tanken på en

jourtjänst inom detaljhandeln. Bland skälen härför må först och främst

nämnas, att köpmännen med rätt eller orätt synas frukta, att ett joursystem

skulle kunna leda till en uppluckring av de olika handlandenas

fasta kundkrets. Vidare framhålles, att ett joursystem tekniskt sett är

svårt att genomföra inom speceri- och livsmedelsbranschen. Många affärer

inom denna bransch sakna nämligen lagerutrymmen och andra tekniska

resurser för mötande av en större tillfällig efterfrågan. Man fruktar också

att stockningar skola uppstå under kundtillströmningen på jourkvällarna.

Å andra sidan befarar man på en del håll, att ett joursystem icke skulle

utnyttjas i sådan omfattning att det bleve lönande. Vidare framhålles bland

annat, att systemet skulle kräva en ganska betydande central organisationsapparat

och att kunderna säkerligen icke i praktiken skulle kunna

hålla reda på vilka affärer som hölle öppet och vilka som hölle stängt en

viss dag. Ur rättvisesynpunkt skulle det nämligen bli nödvändigt med en

viss förskjutning av den utsträckta tiden mellan de olika veckodagarna, då

dessa äga olika värde ur affärssynpunkt.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

Efter övervägande av skälen för och emot ett joursystem ha de sakkunniga

kommit till det resultatet, att — möjligen med undantag för vissa

branscher — en dylik anordning icke torde vara en lämplig väg att skapa

bättre betjäning av allmänheten.

Större möjligheter anse de sakkunniga vara för handen för genomförande

av ett förlängt öppethållande någon eller några

kvällar i veckan med kompensation för de anställda genom motsvarande

ledighet någon annan tid. Enligt de sakkunnigas uppfattning

skulle i många fall fördelar för allmänheten uppnås, därest affärerna åtminstone

en dag i veckan hölle öppet till kl. 19 eller kl. 20 och stängde

motsvarande tid tidigare någon annan dag. Med hänsyn till de skiftande

förhållanden och de olika behov av förlängt öppethållande, vilka föreligga

inom olika branscher och på olika orter i landet, syntes det dock icke lämpligt

att centralt lösa förevarande fråga. Densamma borde enligt de sakkunnigas

mening bli föremål för lokala förhandlingar mellan representanter

för samtliga berörda parter — allmänheten, köpmännen och de affärsanställda.

De sakkunniga rekommendera att dylika lokala förhandlingar

med det snaraste igångsättas på samtliga platser, där intresse finnes för

saken. De sakkunniga förorda vidare, att man på motsvarande sätt söker

lösa de svårigheter, som på en del håll äro förenade med butikernas

lunch- eller middagsstängning.

Särskild uppmärksamhet ha de sakkunniga ägnat åt frågan om tiderna

för mjölkaffärernas öppethållande. Den nuvarande rätten

enligt butikstängningslagen för mjölkaffärerna att öppna redan kl. 7.30

på vardagar och att hålla öppet kl. 8—10 på söndagar föreslås bibehållen.

De sakkunniga understryka kraftigt, att allmänheten, främst barnfamiljerna,

särskilt under sommarmånaderna ha stort intresse av att affärerna

begagna sig av den i lagen givna möjligheten till öppethållande på söndagarna.

Enligt de sakkunnigas mening böra alla tänkbara åtgärder vidtagas

för att tillgodose allmänhetens behov av frisk mjölk på söndagarna.

De sakkunniga fortsätta:

På varje ort synes till förnyad ingående prövning böra upptagas frågan,

om verkligen personalsvårigheterna medföra ett absolut hinder mot söndagsöppethållande.

Vid bestämmandet av handelns vinstmarginal på mjölk

synes hänsyn böra tagas till önskvärdheten av att den icke göres så snäv,

att söndagsförsäljning av mjölk omöjliggöres. Vid förekommande avtalsförhandlingar

torde böra undersökas, om icke möjlighet finnes att införa

ett avlöningssystem, som kompenserar de anställda för eventuellt söndagsarbete.

Där icke ett allmänt söndagsöppethållande av mjölkaffärerna på en

viss ort kan genomföras, borde i allt fall en jourtjänst kunna övervägas.

— — — Utexperimenterandet och framställandet av kylautomater för

mjölkförsäljning synas vidare böra underlättas så mycket som möjligt. I

detta sammanhang bör dock framhållas, att det synes oundvikligt att mjölk,

som försäljes genom kylautomater, blir dyrare än annan mjölk. Slutligen

må också nämnas den utvägen, att söndagsförsäljningen av mjölk omhändertages

av konditorierna, vilka regelmässigt hålla öppet på söndagarna

för servering och försäljning av olika slag av konditorivaror. Gällande lag

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i8.

lägger icke hinder i vägen för en sådan lösning. Redan nu förekommer

det i en del fall, att konditorier sälja mjölk på söndagar. Det torde då i

allmänhet vara fråga om sådana konditorier, för vilka serveringsrörelsen

är mindre betydande och som stå på gränsen till mjölk- och brödaffärer.

Enligt vad de sakkunniga erfarit ha emellertid även vanliga konditorier

visat sig vara icke ointresserade av att sälja flaskmjölk på söndagarna

i den mån de ha kylanordningar och gällande hälsovårdsstadgor icke lägga

hinder i vägen för en sådan försäljning. En mjölkdistribution genoin konditorierna

kan naturligtvis i många fall möta tekniska svårigheter, kanske

framför allt av transportteknisk natur. De sakkunniga anse emellertid, att

därest icke söndagsförsäljning av mjölk kan ordnas på annan väg, frågan

om försäljning av mjölk genom konditorier är förtjänt av att närmare

undersökas under beaktande av förhållandena på varje särskild ort, där

frågan är aktuell. För mjölkaffärernas del torde den ekonomiska förlusten

av ett dylikt arrangemang bliva tämligen ringa. I den mån mjölkaffärerna

icke utan ekonomiska uppoffringar kunna åtaga sig att svara för mjölkdistributionen

på söndagarna borde det även vara en lättnad för dem, att

de mest trängande behoven av dylik distribution kunna tillgodoses i annan

ordning. Man synes därför kunna ha anledning att hoppas, att de s. k.

mjölknämnder, som ha hand om nyetableringskontrollen inom mjölkhandeln,

skola ställa sig förstående till denna fråga. Till sist må framhållas,

att det skulle vara lämpligt att mjölkaffärerna genom en upplysningskampanj

sökte sprida kunskap om hur mjölken bäst bör förvaras i hemmen

och vilka åtgärder som böra vidtagas då kylskåp saknas.

Vad angår frågan hur den vanliga affärstiden bör bestämmas

i lagen ha de sakkunniga övervägt en sådan lösning, att affärernas

dagliga affärstid bestämdes till ett visst antal timmar, vilka under

hänsynstagande till allmänhetens intressen skulle kunna fritt utläggas

inom en i lagen angiven, något vidare tidsintervall. De sakkunniga ha dock

funnit, att en dylik ordning icke skulle medföra några fördelar i praktiken

i förhållande till det system, enligt vilket tiden för butikernas öppethållande

f. n. regleras i lagen. Erfarenheten och den verkställda utredningen

syntes visa, att det icke förelåge förutsättningar för och knappast

heller något större behov av att hålla de vanliga butikerna öppna efter

kl. 19 eller före kl. 8. Med hänsyn till de faktiska butikstiderna fungerar

det nuvarande systemet för övrigt i realiteten på nästan samma sätt som

om butikstiden vore 9 timmar, förlagd mellan kl. 8—19.

De sakkunniga förorda därför att den vanliga affärstiden fortfarande

fixeras till vissa klockslag, mellan vilka det står handlandena fritt att hålla

öppet i den utsträckning, som de anse lämplig med hänsyn till de föreliggande

förhållandena. Beträffande de tider, mellan vilka öppethållande

skall vara tillåtet, synes det de sakkunniga vara fullt tillräckligt, att lagen

direkt medgiver öppethållande till kl. 19 på vardagarna. Detta är enligt de

sakkunnigas mening tillfyllest icke blott i dagens krisbetonade läge utan

även under tider, då detaljhandeln har större faktiska möjligheter än nu

att hålla öppet längre tid. De sakkunniga anföra vidare:

De sakkunniga ha övervägt vissa möjligheter att i lagtexten på något

sätt markera önskvärdheten av att för bättre tillgodoseende av allmän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Mnj:ts proposition nr 248.

hetens och särskilt de förvärvsarbetande husmödrarnas inköpsmöjligheter

affärstiden någon dag i veckan utsträckes längre än övriga dagar. Detta

skulle kunna ske antingen genom att den i lagen medgivna vanliga affärstiden

differentierades på dylikt sätt eller också genom att möjligheten till

kommunala avvikelser inskränktes så att det alltid skulle stå affärsinnehavarna

fritt att hålla öppet till kl. 19 åtminstone en dag i veckan. Då emellertid

ingen av dessa utvägar kan antagas få någon nämnvärd effekt i åsyftad

riktning utan det avgörande ändå alltid måste bli en frivillig medverkan

från de berörda organisationerna, ha de sakkunniga stannat för att

icke föreslå någon sådan ändring av de gällande bestämmelserna. Den omständigheten

att det kanske på några få orter kan föreligga behov av öppethållande

till kl. 20 någon dag i veckan synes icke böra medföra en andring

av den i lagen angivna vanliga affärstiden. På de få orter, där en dylik

sen stängning kan erfordras någon veckodag, kan detta behov tillgodoses

genom kommunalt beslut om ändrad förläggning av den i lagen medgivna

affärstiden så att öppethållande till kl. 20 blir tillåtet den eller de dagar,

då så önskas.

Av nu angivna skäl ha de sakkunniga stannat vid att föreslå, att huvudregeln

i 4 § butikstängningslagen fortfarande skall vara, att butik å

söckendag må hållas öppen för allmänheten från kl. 8 till kl. 19. Övriga

bestämmelser i nämnda paragraf ha jämväl funnits böra bibehållas oförändrade.

Beträffande 5 § butikstängningslagen ha de sakkunniga funnit skäl till

sådan ändring att fotografiatelj é får rätt att utan särskilt tillstånd

hålla öppet två timmar på sön- eller helgdag. Till stöd härför anföra

de sakkunniga:

Ett dylikt öppethållande förekommer nu i ganska stor utsträckning med

stöd av medgivanden av länsstyrelserna jämlikt 11 § butikstängningslagen.

En särskild individuell prövning synes emellertid icke erforderlig i förevarande

fall. Om emellertid butikslokal måste hållas öppen för att besökande

skall kunna komma in i fotografiateljén, erfordras även enligt de

sakkunnigas förslag särskilt tillstånd för butikens öppethållande, även om

någon försäljning icke är avsedd att förekomma. Dylikt tillstånd synes

regelmässigt böra beviljas, därest trygghet kan anses vara för handen att

någon försäljning icke kommer att bedrivas i butikslokalen utan att denna

allenast kommer att tjänstgöra såsom en passage in till fotografiateljén.

1 anslutning till det anförda må anmärkas, att de sakkunniga — som

framhålla alt allmänhetens nuvarande inköpsbesvärligheter icke uteslutande

bero på de tillämpade butikstiderna — pekat på en del åtgärder,

s o in skulle k unna lätta allmänhetens inköpssvåri gheter.

Sålunda framhålla de sakkunniga, att den specialisering inom detaljhandeln,

som de kommunala hälsovårdsordningarna i en del fall framtvungit,

bidroge till alt lika den lid, som åtginge för erforderliga varuinköp.

Därest man utan risker ur hygienisk synpunkt kunde tillåta ett utvidgat

varusortiment inom samma butik, skulle detta medföra tidsbesparingar

för den köpande allmänheten. En spridning av inköpen på de olika

veckodagarna skulle icke obetydligt underlätta varudistributionen. En upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

lysningskampanj härutinnan skulle säkerligen kunna medföra åtminstone

några resultat. En spridning av inköpen skulle vidare underlättas, därest

näringslivet i större utsträckning överginge till att utbetala veckolönerna

en tidigare dag i veckan än på fredagen. Om man även där genom en upplysningskampanj

kunde åstadkomma, att de hemarbetande husmödrarna

ej förläde sina inköp under den sista timmen på dagen, skulle såväl de

själva som de yrkesarbetande husmödrarna göra betydande tidsvinster, varigenom

de nuvarande butikstiderna lättare skulle kunna förslå. Ett ökat

införande av självbetjäningsbutiker skulle antagligen också kunna bidraga

till att underlätta varudistributionen. Skulle det visa sig möjligt att i större

utsträckning än nu införa beställningssedlar och särskild utlämning av beställda

varor samt att organisera gemensamma orderuppsamlingscentraler

och gemensam hemkörning av beställda varor på kvällarna, skulle detta

givetvis likaledes underlätta allmänhetens butiksinköp och minska behovet

av andra butikstider än de nuvarande.

De sakkunniga ha icke ansett sig böra föreslå någon ändring i de nuvarande

bestämmelserna om kommunernas rätt att besluta om

avvikelser från den i lagen angivna vanliga affärstiden.

Enligt de sakkunnigas uppfattning föreligger det icke någon större

risk för att affärstiden till allmänhetens förfång förkortas på ett otillbörligt

sätt genom kommunala beslut. Vad angår regeln att en kommunal avvikelse

skall gälla hela kommunen, där ej synnerliga skäl till annat föranleda,

uttala de sakkunniga, att bestämmelsen icke kan anses utgöra

hinder mot att exempelvis i en storstad bestämma skilda butikstider för

stadens centrum och förorterna. Den långa tid som ofta åtgår för den i

förorterna boende yrkesarbetande befolkningens resor till och från arbetet,

medförde ett beaktansvärt behov av längre affärstid på kvällarna för

butikerna i förorterna. Detta behov borde enligt de sakkunnigas mening

kunna tillgodoses med stöd av de nuvarande bestämmelserna i lagen.

Remissyttrandena. De sakkunnigas uppfattning att man inom ramen för

gällande regler om den vanliga affärstiden bör på frivillighetens väg förhandlingsvis

nå fram till möjligast tillfredsställande affärstider delas av

flertalet av de myndigheter, som yttrat sig i ärendet. De utvägar, som de

sakkunniga föreslagit för att allmänhetens intressen i görligaste mån skola

bli tillgodosedda, betecknas genomgående såsom lämpliga.

Socialstyrelsen uttalar att uppenbara fördelar äro förenade med de av

de sakkunniga anvisade möjligheterna att bättre utnyttja den nu lagliga

affärstiden och anser att dessa möjligheter böra tillvaratagas i största utsträckning.

Särskilt angeläget anser socialstyrelsen vara att affärstiden en

dag i veckan utsträckes till kl. 19 och att frågan om mjölkbutikernas öppethållande

löses i enlighet med de i betänkandet uppdragna riktlinjerna. Det

syntes närmast böra ankomma på kvinnoorganisationerna att tillse, att de

opaginerad Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 24S.

lokala förhandlingar som förordats av de sakkunniga för genomförandet

av de föreslagna åtgärderna snarast komme till stånd på olika orter i landet.

Kommerskollegium framhåller att de sakkunniga inför svårigheten att

med utgångspunkt från rådande förhållanden inom handeln söka tillgodose

allmänhetens önskemål om ändrade affärstider med rätta valt utvägen

att låta representanter för de intresserade parterna själva vidtaga erforderliga

åtgärder. Icke minst i rådande tidsläge syntes ett sådant tillvägagångssätt

vara att föredraga framför metoden att genom lagbestämmelser

införa ändrade tider för öppethållande.

Länsstgrelsen i Uppsala län anser, att det hos vissa delar av allmänheten

föreligger ett behov av senare stängningstid åtminstone någon eller några

dagar i veckan samt fortsätter:

Då emellertid redan nuvarande lag torde medgiva ett tillräckligt långt

öppethållande, ehuru denna möjlighet av skäl, som i betänkandet närmare

angivits, icke för närvarande i allmänhet utnyttjas, finner länsstyrelsen

anledning icke föreligga, att en senare tidpunkt för stängningen fastställes.

De sakkunniga hava, såvitt länsstyrelsen kunnat finna, ingående prövat

alla tänkbara förslag till frågans lösning och torde icke hava överdrivit

svårigheterna att åstadkomma en ändring till det bättre. Då de stannat

för att bibehålla de nuvarande bestämmelserna om vanlig affärstid och

ställt sin tillit till möjligheten att genom förhandlingar mellan representanter

för samtliga berörda intressenter på frivillighetens väg i stället

komma fram till de för allmänheten mera tillfredsställande affärstider,

som för närvarande äro praktiskt genomförbara, har det skett på grund

av faktiskt föreliggande omständigheter av sådan art, att annat val icke

varit möjligt.

En från majoriteten av de hörda myndigheterna avvikande mening uttalas

av länsstyrelserna i Kristianstads, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands

och Kopparbergs län.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser sålunda att affärsidkarnas och de

anställdas intressen fått vara väsentligen bestämmande för de sakkunnigas

ståndpunktstagande beträffande frågan om att bereda lättnad för den

köpande allmänheten och särskilt för de husmödrar, som ha svårt att

passa tiderna för butikernas öppethållande. Av de olika uppslag, som förelegat

till prövning, hade så gott som alla avfärdats med förklaringen, att

förutsättningar saknades för deras realiserande. I andra fall hänvisades

till lokala förhandlingar för alt på frivillighetens väg åstadkomma de reformer,

som ansetts önskvärda. Då de sakkunnigas förslag sålunda i alltför

ringa grad syntes tillgodose behoven av lättnader i butikstängningslagen

borde hela frågan helst göras till föremål för ny utredning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anför:

Den för konsumenterna så viktiga frågan om tiden för butikernas öppethållande

har icke genom den nu företagna utredningen förts närmare

sin lösning och länsstyrelsen nödgas med beklagande konstatera de sakkunnigas

negativa inställning till möjligheterna att åstadkomma en ändring

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

härvidlag, detta särskilt som de nuvarande förhållandena icke äro tillfredsställande

och — såsom de sakkunnigas undersökning utvisar — en relativt

utbredd opinion stöder kravet på en ändring framförallt i fråga om

möjligheterna till utsträckt öppethållande någon eller några kvällar i veckan

och i avseende å mjölkhandeln å söndagarna. Genomgående synas

emellertid de sakkunniga hava överskattat möjligheten att genom frivillig

medverkan få de föreliggande frågorna lösta. De sakkunniga synes slutligen

hava fäst alltför stort avseende vid nuvarande personalrekryteringssvårigheter

och brist på varor — ehuru dessa fenomen väl få anses vara

av övergående natur.

Länsstyrelsen i Västmanlands län finner rent allmänt det framlagda förslaget

icke vara av beskaffenhet att därigenom allmänhetens intresse av

förbättrad varudistribution tillgodoses. Inom ramen för nu gällande vanlig

affärstid hade genom frivilliga överenskommelser inom detaljhandelns

organisationer tiden för öppethållande i stor utsträckning inskränkts. Enligt

länsstyrelsens mening torde endast i undantagsfall några förbättringar

i detta hänseende vara att vänta. Liknande synpunkter anföras av

länsstyrelsen i Örebro län.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län förordar att lagen ändras så att åtminstone

livsmedels- och speceriaffärer kunna efter särskilt tillstånd hållas

öppna under utsträckt tid någon eller några dagar i veckan med kompensation

för de anställda genom motsvarande ledighet under någon annan tid.

Vidkommande härefter de yttranden som avgivits av organisationer, vilka

såvitt nu är i fråga få anses företräda den köpande allmänhetens intressen,

godtagas i dessa genomgående den av de sakkunniga rekommenderade lösningen

av förevarande problem även om man på flera håll med beklagande

funnit att de synpunkter, som angivits i direktiven för de sakkunniga,

blott i ringa mån kunnat tillgodoses.

Landsorganisationen framhåller att det ur samhällets synpunkt är av

största betydelse att det arbetskraftstillskott, som representeras av de förvärvsarbetande

husmödrarna, finnes och om möjligt utökas samt att allt

bör göras för att undanröja de svårigheter, som de dubbla arbetsuppgifterna

medföra för denna kategori. En åtgärd av stor vikt i detta hänseende

vore att utsträcka tiden för affärernas öppethållande viss eller vissa

kvällar i veckan. Landsorganisationen fortsätter:

Önskemålen beträffande tiderna för öppethållande och förläggningen å

olika veckodagar torde variera å olika orter och inom olika branscher. Särskilt

har gjorts gällande att affärstiden på fredagar borde utsträckas, å

större orter, exempelvis Stockholm, till kl. 20, varvid som motivering anförts,

att för den industriarbetande befolkningen avlöningsdagen i allmänhet

infaller å fredagen. Denna dag lämpar sig sålunda av nu nämnd anledning

bäst såsom inköpsdag; härtill kan läggas, att de förvärvsarbetande

kvinnorna därigenom få lördagseftermiddagen frilagd för andra göromål av

betydelse för familjens behov under veckohelgen. Vidare bör här framhål
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

59

Kungl. May.ts proposition nr 248.

las att en sålunda utsträckt tid också ger större möjligheter till omtanke

vid inköp av speciellt sådana varor såsom kläder, skodon, möbler in. in.

En förlängning av affärstiden å fredagar måste självfallet för de affarsanställda

medföra kompensation genom en motsvarande ledighet å annan

dag. Hur detta praktiskt skall ordnas är en uppgift, vars lösning bor ankomma

på de inom handeln verksamma organisationerna. Såvitt landsorganisationen

har kunnat finna, erfordras för tillgodoseende av de ovan anförda

synpunkterna icke någon lagändring.

Landsorganisationen understryker också vad de sakkunniga anföit rörande

nödvändigheten av att det för familjer med barn ordnades med en

tillfredsställande mjölkdistribution samt anser vidare att varudistributionen

borde kunna underlättas genom en uppdelning av inköpen. Med en

brett upplagd propaganda borde man kunna förmå de icke förvärvsarbetande

konsumenterna att förlägga sina inköp till dagens tidigare timmar,

varigenom de förvärvsarbetande bereddes möjlighet att med mindre tidsförlust

göra sina inköp.

Svenska arbetsgivareföreningen anser det kunna fordras att butikerna

åtminstone någon kväll i veckan ha öppet å sådana tider, då de förvärvsarbetande

kvinnorna som regel äro lediga från arbete. Då en lagstadgad

skyldighet för butikernas innehavare att hålla sina butiker öppna vissa

tider icke torde kunna förordas, vore emellertid den av de sakkunniga förordade

utvägen med lokala förhandlingar mellan de berörda parterna den

enda möjliga. Även Tjänstemännens centralorganisation understryker behovet

av utsträckt öppethållande någon eller några kvällar i veckan samt vikten

av att lokala förhandlingar härom snarast komma till stånd.

Av de i ärendet hörda kvinnoorganisationerna uttrycka Sveriges husmodersföreningars

riksförbund och Fredrika Bremer-förbundet sin uppskattning

av den grundliga utredning, som de sakkunniga framlagt, och av

den positiva inställning till en förbättrad varudistribution som betänkandet

innehåller. Även om de vägar som där förordats icke kunnat komma till

direkt uttryck i lagbestämmelserna, vågade förbunden dock hoppas att de

skulle underlätta de kommande förhandlingarna mellan konsumenterna

och handelns representanter och resultera i ett tillmötesgående av allmänhetens

berättigade önskemål under behörigt hänsynstagande till köpmannens

och de affärsanställdas intressen. Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

anser att förslaget i stort sett är bra. De möjligheter lagen ger

till ökat öppethållande av butikerna böra enligt förbundets mening utnyttjas

genom frivilliga lokala överenskommelser.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund — enligt egen uppgift representerande

omkring 50 000 förvärvsarbetande kvinnor — framhåller, att den i lagen

angivna ramen, kl. 8—19, för butikernas öppethållande torde för landet

i dess helhet uppfylla konsumenternas krav på tillräcklig affärstid, samt

anför vidare bl. a. följande:

Med den faktiskt tillämpade affärstiden uppstår dock, särskilt i större

tätorter, för de förvärvsarbetande kvinnornas del stora svårigheter att med
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

hinna inköpen av nödvändiga konsumtionsvaror såsom livsmedel, skor, kläder

etc. Yrkeskvinnorna synas därför vara överens om att ett utsträckt

öppethållande en eller ett par kvällar i veckan är nödvändigt. Vi anse även,

att en sådan anordning skulle vara till fördel för manliga förvärvsarbetande,

som många gånger kunna ha svårt att medhinna inköp av kläder,

böcker, möbler in. in. De kommunala myndigheterna ha enligt förbundets

mening vid beslut i dessa frågor icke tagit tillbörlig hänsyn till allmänhetens

och då främst de förvärvsarbetande kvinnornas rimliga krav. Förbundet

hävdar, att en sådan utsträckning skulle kunna komma till stånd

utan att bli betungande för de butiksanställdas del och rekommenderar,

att lokala förhandlingar upptagas i denna fråga.---

Bland övriga förslag för underlättande av inköpen anse vi följande väl

värda att prövas i större utsträckning: Beställningssedlar, fack för avhämtning

av beställda varor, orderuppsamlingscentraler, butiker med brett

upplagt varusortiment, självbetjäningsbutiker. Dessa senare bygga ju för

övrigt på en rik sortering av varor. Även om man icke har möjligheter att

låta kunderna betjäna sig själva, är det emellertid en mycket stor hjälp

att kunna handla varor av olika slag inom samma butik och av samma

biträde.

I fråga om mjölkbutikerna anser förbundet det önskvärt, att allmänheten

under den varma årstiden kan erhålla färsk mjölk även på söndagarna.

Här skulle enligt vår mening en jourtjänst med fördel kunna prövas,

dessa söndagsköp beröra ju endast en begränsad del av konsumenterna,

nämligen de som icke ha tillräckligt goda förvaringsutrymmen. För

framtiden skulle man även kunna tänka sig denna fråga löst genom att

man får fram goda mjölkkonserver till låga priser.

Liknande synpunkter framkomma i det yttrande som avgivits av folkpartiets

kvinnoförbund.

Högerns centrala kvinnoråd konstaterar med beklagande att de sakkunniga

funnit att förutsättningar f. n. saknas för genomförandet av ett joursystem

för butikerna samt uttrycker den förhoppningen, att butiksinnehavarna

inom en icke alltför avlägsen framtid genom förbättrade förhållanden

på arbetsmarknaden och genom bättre varutillgång skola kunna utnyttja

de möjligheter till förskjutningar beträffande öppnings- och stängningstider,

som lagen rymmer i sin nuvarande utformning.

k öreningen socialarbetare inom industri- och affärsvärld anser det utan

tvivel behövligt att affärernas öppethållande mera än hittills anpassas efter

de förvärvsarbetande konsumenternas tider. Synnerligen önskvärt vore att

åtminstone mjölkbutikerna öppnades kl. 7.30, och tacknämligt vore om

samtliga affärer kunde hålla längre öppet någon dag i veckan. Särskilt vid

inköp av kläder, skor o. d. behövde köparen längre tid vid valet av vara.

Med nuvarande stängningstider tvingades många att göra dylika inköp i

all hast till förfång för såväl ekonomien som andra praktiska förhållanden

och icke minst till skada för individens trivsel.

Vad särskilt landsbygden angår uttalar Svenska landskommunernas förbund

att syftet med utredningen på väsentliga punkter förfelats. I varje

tall vore föga vunnet om de sakkunnigas förslag lagfästes.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Ma]:ts proposition nr 2''nS.

De remissorgan, som företräda detaljhandelns och de affärsanställdas intressen,

ha inga principiella erinringar att göra mot de sakkunnigas förslag.

Sveriges köpmannaförbund förklarar att det jämte anslutna branschorganisationer

kommer att intensifiera sin upplysningsverksamhet för att

förmå de hemarbetande husmödrarna att göra sina inköp på annan tid

än under de sista affärstimmarna på dagen och att söka få till stånd en

spridning av inköpen på de olika veckodagarna. Förbundet erinrar vidare

om att köpmännen ägnat och ägnar de sakkunnigas övriga uppslag att

minska allmänhetens inköpssvårigheter stor uppmärksamhet, varför resultat

i dessa hänseenden kunde förväntas i allt större omfattning. Ytterligare

framhåller förbundet:

Att köpmännen och deras organisationer äro angelägna alt tillämpa i

förhållande till allmänhetens inköpsbehov rätt avpassade öppethållningstider

är uppenbart och har vidare bekräftats genom de till förbundet inkomna

yttrandena. Förbundet kan dock icke befria sig från den uppfattningen

att de från allmänheten påtalade inköpssvårigheterna blivit i viss

män överdrivna. Detta har också till viss del bekräftats genom de i ärendet

företagna statistiska undersökningarna. Tilläggas kan att från allmänhetens

sida några erinringar merendels icke anförts, då frågan gällt en

avkortning av butikstiden genom ett kommunalt beslut eller genom frivilliga

överenskommelser affärsidkarna emellan. Förbundet vill därför understryka

det angelägna i att kommunala beslut om längre öppethållningstider

tillkomma först efter det att behovet av längre öppethållande kommit

att framstå som uppenbart, så att affärsidkarna icke genom obehövligt

öppethållande åsamkas onödiga och varufördyrande kostnader.

Sveriges speceri- och lanthandlareförbund förklarar sig berett att rekommendera

sina distrikts- och lokalorganisationer att genom förhandlingar

mellan representanter för köpmännen, de affärsanställda och allmänheten

medverka till att frågan om ett öppethållande av speceri- och livsmedelsbutikerna

under fredagar till kl. It) ingående prövas på de platsei däi intresse

finnes för en sådan anordning.

Handelns arbetsgivareorganisation yttrar:

Vid de snart sagt dagligen förekommande kollektivavtalsförhandlingarna

för våra delägare över hela landet ha vi gjort den erfarenheten, att gällande

lag i stort sett fungerar tillfredsställande och att de i direktiven antydda

jämkningarna i affärstiden skulle vålla olägenheter i olika hänseenden.

Eu förlängning av affärstiden lär i nuvarande läge med knapphet

på arbetskraft och varor knappast leda till åsyftat resultat och, där den

kan genomföras, medföra en icke önskvärd fördyring av distributionen.

Tanken att lagstiftningsvägen åstadkomma ett system med jourtjänst mellan

affärerna eller längre öppethållande vissa dagar i veckan med motsvarande

förkortning andra dagar ha de sakkunniga enligt vår mening på

goda grunder avvisat. I den mån jämkningar i butikstiden i angiven riktning

på sina håll skulle med hänsyn till allmänhetens intresse vara av

behovet påkallade och utan olägenhet för handeln kunna genomföras, sy
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 2h8.

nes det böra ankomma på arbetsmarknadens parter att genom överenskommelser

få en lämplig ordning till stånd.

Kooperativa förbundet framhåller att vid bedömning av allmänhetens

inköpsmöjligheter borde uppmärksammas, att köparna nu ofta vore tvingade

besöka två till tre butiker för att ombesörja inköpen av sina livsmedel.

Orsaken härtill vore de gällande hälsovårdsbestämmelserna, där förbud

meddelas emot att saluföra speceri-, kött- och charkuterivaror samt bröd

och mjölk i samma lokal. Utan tvivel skulle inköpsmöjligheterna underlättas

högst betydligt om man i hälsovårdsbestämmelserna kunde finna

en form för begränsning eller slopande av dessa förbud. Beträffande mjölken

torde dock, med hänsyn till denna varas särskilda karaktär, förbudets

upphävande endast böra avse mjölk i slutna kärl. Förbundet fortsätter:

Inom konsumentkooperationen har frågan om självbetjäningsbutiker

kommit i förgrunden när det gäller åtgärder för att nedbringa kundernas

väntetid. Erfarenheterna från det fåtal självbetjäningsbutiker, som hittills

öppnats av konsumtionsföreningarna, talar för att kundens tid för inköp

av livsmedel i en sådan butik är betydligt kortare än i en vanlig butik. Det

synes styrelsen angeläget framhålla detta, därför att även väntetiden i butikerna

har stor betydelse för de förvärvsarbetande husmödrarnas möjligheter

att hinna med inköpen efter arbetets slut.

Svenska handelsarbetareförbundet uttalar att förbundet i sin verksamhet

ofta kommit i beröring med butikstängningslagen samt anser det oriktigt

att hänföra lagen under beteckningen Krångel-Sverige. Lagen inginge såsom

en del i den sociala skyddslagstiftning, som berörde de anställda, och

en revision av lagstiftningen syntes icke påkallad. En utsträckt tid för

öppethållande medförde icke blott ökade löneutgifter för affärsmännen

utan även större kostnader för det allmänna. Det kunde icke stå i överensstämmelse

med bemödandena att nedbringa distributionskostnaderna, om

åtgärder vidtoges som ofelbart ledde till kostnadsökningar. Förbundet vore

ej heller övertygat om att ett sakligt motiverat behov förelåge av utsträckt

affärstid någon eller några dagar i veckan.

Frågan om mjölkdistributionen har särskilt behandlats i ett

par remissyttranden tillhörande den kategori varom nu är fråga. Sålunda

förklarar sig Sveriges speceri- och lanthandlarförbund villigt söka medverka

till att förbundets mjölkförsäljande medlemmar ingående skola pröva

de åtgärder som de sakkunniga ansett önskvärda för att tillgodose allmänhetens

behov av färsk mjölk på söndagarna.

Sveriges konditorförening framhåller att vad de sakkunniga anfört rörande

konditoriernas villighet att sälja flaskmjölk på söndagarna erhållit

ett något för positivt uttryck i betänkandet. De större konditorierna torde

icke vara intresserade härav liksom givetvis ej heller de konditorier som

eljest hade stängt på söndagarna. Föreningen hade emellertid intet att erinra

mot att övriga konditorier intresserades för att på sommarsöndagarna

tillhandahålla flaskmjölk.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. anser att de sakkunniga i

väsentlig mån överdrivit de svårigheter, som mjölkaffärernas söndagsstängning

skulle medföra för allmänheten. I varje fall hade man anledning

att fråga sig om icke, där svårigheter uppkommit, dessa som regel bottnade

i bristande omtanke. En generell höjning av mjölkpriset borde icke

komma i fråga för att få till stånd mjölkförsäljning på söndagar. Och

skulle en förhöjning av priset för den mjölk, som säljes på söndagarna,

anses böra genomföras, ansåge sig riksföreningen ha anledning framhålla

att — om förhöjningen skulle motsvara de ökade kostnader i form av personallöner

in. in., som härför bli påkallade — det torde kunna befaras,

att mjölkpriset måste väsentligt höjas. Vad nu sagts torde ha avseende

jämväl å de sakkunnigas tankegång, att söndagsför sälj ningen av mjölk

skulle omhändertagas av konditorier. För att dessa skulle kunna täcka de

med denna försäljning förbundna kostnaderna, torde de skäligen böra erhålla

en förhöjd vinstmarginal med motsvarande ökat mjölkpris som följd.

Härtill komme, att om mejerierna skulle utdistribuera mjölken till dessa

konditorier, mejeriernas distributionskostnader skulle stiga. Under alla förhållanden

skulle en söndagsför sälj ning genom konditorierna medföra ett

väsentligt ökat mjölkpris för allmänheten. — Förslaget om en upplysningskampanj

rörande bästa sättet att förvara mjölken i hemmen syntes

riksföreningen vara värt att beaktas. Därest genom det allmännas försorg

medel ställdes till förfogande för åtgärderna, vore riksföreningen villig att

omhänderha kampanjen.

Vad härefter angår det med den vanliga affärstiden sammanhängande

spörsmålet om kommunernas rätt att besluta om avvikelser

från den legala affärstiden anses i det alldeles övervägande antalet

remissyttranden att den nuvarande rätten i detta hänseende bör bibehållas

oförändrad. Det framhålles att denna kommunernas rätt är av

stort värde, då man därigenom har möjlighet att anpassa hutikstiderna

efter de särskilda förhållandena inom olika delar av landet. Genom ett

kommunalt beslut om affärstidens längd kunde vidare förhindras uppkomsten

av en osund konkurrens, som i längden ginge ut övei allmänheten.

Ett borttagande av rätten till kommunala avvikelser betecknas

vidare såsom ett onödigt ingrepp i den kommunala självstyrelsen och anses

leda till en icke önskvärd centraldirigering. Dessutom framhålles att

det icke med fog kunde befaras att kommun skulle komma alt åsidosätta

något allmänhetens eller företagarnas intresse eller eljest ingripa på olämpligt

sätt. Erfarenheterna från kommunernas medverkan vore enbart goda.

Socialstyrelsen, tre reservanter inom arbetsrådet, handelskammaren i

Gävle, länsstyrelsen i Kristianstads län. Svenska arbetsgivareföreningen,

Yrkeskvinnors samarbetsförlnind och Föreningen socialarbetare inom industri-

och affärsvärld anse icke att nuvarande bestämmelser på detta område

äro tillfredsställande.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Socialstyrelsen framhåller att, då butikstiderna i huvudsak fastställdes

genom förhandlingar mellan butiksägarna inbördes och mellan dem

och de anställdas organisationer, det icke torde vara erforderligt med särskilda

kommunala bestämmelser, som växlade från ort till ort.

Handelskammaren i Gävle anser det oegentligt att lagen icke göres enhetlig

för hela landet. Det kunde icke anses lämpligt att olika bestämmelser

gällde i kommuner, som gränsade till varandra.

Reservanterna inom arbetsrådet anföra bl. a. följande:

Det är av synnerlig vikt att lagen icke lägger hinder i vägen för affärsmännen

att förlägga affärstiden på ett rationellt sätt: genom överenskommelser

om jourtjänst, om senare stängning vissa dagar i veckan, om längre

öppethållande för vissa slag av butiker o. s. v. Ett sådant hinder kan ligga

däri, att genom kommunalt beslut bestämmes en förkortning av affärstiden,

som försvårar eller omöjliggör ett lämpligt system för öppethållandet. Naturligtvis

kunna förhållandena vara sådana, att det kommunala beslutet

innebär ett fastställande av en butikstid, som ur olika synpunkter är skäligt

avpassad, men risk föreligger att beslutet dikteras av intressen, som

äro allmänheten ovidkommande, och att denna därför får sitta emellan.

Gentemot den nära till hands liggande invändningen att allmänheten har

möjlighet att genom uttalande av husmodersorganisationer etc. framlägga

sina synpunkter, innan kommunalt beslut fattas, må framhållas att allmänhetens

inverkan på innehållet i ett sådant beslut i praktiken lär vara

ganska ringa. Under alla omständigheter måste ett genom kommunalt beslut

infört system för öppethållande bli stelt och schematiskt och svårligen

kunna ge möjlighet till en smidig anpassning med jourtjänst och därmed

jämförliga åtgärder till allmänhetens gagn.

Enligt vår mening bör därför gällande regel om rätt för kommun att bestämma

om förkortad affärstid icke inflyta i den nya lagen. Däremot ligger

det givetvis helt i linje med vår uppfattning, att man bibehåller bestämmelsen

att kommunalt besluta om annan förläggning av affärstiden.

Länsstyrelsen i Kristianstads län, Yrkeskvinnors samarbetsförbund samt

Föreningen socialarbetare inom industri- och affärsvärld framföra liknande

synpunkter.

Svenska arbetsgivareföreningen anser den kommunala bestämmanderätten

böra begränsas åtminstone så att kommunerna icke skola kunna föreskriva

tidigare stängningstid än kl. 19. Det kunde ifrågasättas om kommunerna

borde ha möjlighet att förhindra att butikerna åtminstone en gång

i veckan hölle öppet till kl. 20.

Förslaget att fotografiateljé skall äga att utan särskilt tillstånd

hålla öppet två timmar på sön- eller helgdag har tillstyrkts i samtliga remissyttranden

utom i det som avgivits av Svenska fotografernas förbund.

Förbundet uttalar att det stora flertalet av förbundets medlemmar önskade

att fotografiateljéerna hölles stängda sön- eller helgdagar. Den föreslagna

bestämmelsen torde komma att verka hämmande på förbundets strävanden

att bereda yrkesfotograferna söndagsvila, i det att några komme att tolka

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

bestämmelsen så att fotografiateljéerna borde hållas öppna även sön- eller

helgdagar. Förbundet yrkade att gällande lag på denna punkt bibehölles

oförändrad.

Arbetsrådet och länsstyrelsen i Kalmar län anse att öppethållande ej bör

få äga rum under tid för högmässogudstjänst. Länsstyrelsen i Kristianstads

län föreslår att anmälan till polismyndigheten skall ske angående den

tid, när öppethållande skall ske. Enligt länsstyrelsen skulle det eljest —

då ateljéinnehavaren själv får välja tiden för öppethållandet — bli svårt

att kontrollera huruvida han överskrede den angivna tidsbegränsningen.

Den rätt att hålla öppet sön- eller helgdagar, som de sakkunniga föreslagit

beträffande fotografiateljéer, bör enligt arbetsrådet gälla även

blomsteraffärerna och de s. k. kombinerade blomsteroch

fruktaffärerna.

Departementschefen. Den gällande butikstängningslagen — liksom dess

föregångare —■ angiver endast en yttre ram beträffande tiden för butikernas

öppethållande; lagen medför ingen skyldighet för affärsidkarna att

hålla öppet någon viss tid av dygnet. Jag har redan tidigare uttalat såsom

min mening att lagen även i fortsättningen bör bibehålla sin nuvarande

karaktär.

I fråga om öppningstiden gäller nu som huvudregel att affärerna icke få

öppna före kl. 8 på vardagarna. Mjölkbutiker, bagerier och konditorier få

dock öppna en halv timme tidigare eller kl. 7.30. Den allmänna stängningstiden

är i lagen bestämd till kl. 19. Under tiden den 10—23 december

få dock affärerna hålla öppet en timme längre, dvs. till kl. 20. På söndagarna

skola affärerna vara stängda. Härifrån gäller det undantaget att

nyssnämnda slag av butiker ävensom vissa frukt- och blomsteraffärer få

hållas öppna kl. 8—10.

Den i lagen angivna tiden för butikernas öppethållande motsvarar icke

den faktiskt tillämpade affärstiden. Sedan åtskilliga år tillbaka har inom

detaljhandeln gjort sig gällande en allmän tendens att förkorta affärstiden.

Så har skett icke blott genom att öppningstiden flyttats fram och stängningstiden

tillbaka utan även genom att affärerna hålla stängt någon timme

vid lunch- eller middagstid. Den vanligaste öppningstiden torde numera

vara kl. 9. Senare stängning än kl. 18 torde knappast förekomma för butiker

i allmänhet. I stället stängas affärerna stundom tidigare, särskilt på

lördagar och under sommarmånaderna. Den minskning av tiden för affärernas

öppethållande som sålunda ägt rum grundas i många fall på överenskommelser

mellan handelns och de anställdas organisationer. Stundom

beror den emellertid på att vederbörande kommun utnyttjat den rätt att

besluta om avvikelser från den vanliga affärstiden som lagen erbjuder. Det

sistnämnda är fallet bl. a. beträffande Stockholms stad.

Det torde vara ofrånkomligt att de förkortade affärstiderna måste göra

5—Bihang till riksdagens protokoll 1948. I sand. Nr 248.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i8.

det svårt åtminstone för vissa delar av allmänheten att företaga erforderliga

inköp och att ägna tillräcklig tid och omsorg åt inköpen. Jag syftar

då närmast på de förvärvsarbetande husmödrarna. Det var med hänsyn

härtill, som de sakkunniga fingo i uppdrag att särskilt uppmärksamma

denna yrkeskategoris inköpssvårigheter. I direktiven för de sakkunniga

antydde jag vissa vägar, som kunde tänkas leda till en mera tillfredsställande

ordning härvidlag än den nuvarande. Jag ifrågasatte sålunda om

icke den vanliga dagliga affärstiden skulle kunna bestämmas till visst

antal timmar, som skulle fritt få utläggas inom en i lagen angiven, ej

alltför snäv intervall. En annan möjlighet vore enligt min mening att affärerna

finge hålla öppet någon eller några kvällar i veckan, givetvis med

kompensation för de anställda i form av ledighet på annan tid. Jag pekade

också på möjligheten att införa ett joursystem, motsvarande det av

apoteken praktiserade.

De sakkunniga — bland vilka märkas representanter för såväl den köpande

allmänheten som affärsmännen och de anställda — ha efter övervägande

av olika tänkbara möjligheter att lätta de existerande inköpssvårigheterna

stannat för att icke föreslå någon ändring av gällande huvudregler

vare sig i fråga om den vanliga affärstiden och dess förläggning eller

beträffande kommuns rätt att besluta om avvikelse härifrån. Enligt de sakkunnigas

mening bör det emellertid vara möjligt att genom förhandlingar

mellan representanter för samtliga berörda intressen, dvs. allmänheten, köpmännen

och de anställda, på frivillighetens väg nå fram till de mera tillfredsställande

affärstider, som f. n. äro praktiskt genomförbara. Därvid

anse de sakkunniga det särskilt angeläget att mjölkförsäljningen ordnas

på ett för allmänheten — främst barnfamiljerna — godtagbart sätt. De

sakkunniga ha också hänvisat till vissa åtgärder utom butikstängningslagens

område, genom vilka varudistributionen skulle underlättas och behovet

av andra hutikstider än de nuvarande minskas, bl. a. åtgärder som

skulle göra belastningen på affärerna mer jämnt fördelad ej blott på de

olika timmarna av dagen utan även på veckans olika dagar.

De sakkunnigas förslag att bibehålla det nuvarande systemet för affärstidens

reglering har godtagits i det stora flertalet remissyttranden. Likaså

ha de medel att underlätta allmänhetens varuinköp, som anvisats av de

sakkunniga, genomgående ansetts vara de enda framkomliga vägarna att

komma till rätta med ifrågavarande problem. Bland dem som ställt sig på

samma ståndpunkt som de sakkunniga märkas de kvinnoorganisationer

som hörts i ärendet.

I det läge, vari detta spörsmål sålunda befinner sig, anser jag mig böra

följa de sakkunnigas förslag att bibehålla de nuvarande huvudreglerna angående

tiden för affärernas öppethållande. Jag tager därvid fasta på att

man från köpmannahåll förklarat sig villig att medverka vid sådana förhandlingar,

som förordats av de sakkunniga, och jag vill understryka hur

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.ts proposition nr 2''t8.

angeläget det är att dylika förhandlingar komma till stånd och att de leda

till ett för allmänheten positivt resultat. Även de övriga möjligheter, som

av de sakkunniga anvisats i syfte att allmänheten skall få lättare att hinna

med att göra erforderliga inköp, anser jag böra prövas.

Av den utredning som företagits i ärendet framgår att från allmänhetens

sida ett starkt intresse finnes för genomförande av det i direktiven för de

sakkunniga framförda uppslaget med utsträckt öppethållande någon eller

några kvällar i veckan. Jag vill erinra om att enligt socialstyrelsens opinionsundersökning

bland arbeterskor och kvinnlig förvaltningspersonal

ungefär 45 procent funnit senare öppethållande en kväll i veckan — då

närmast fredagskvällen — innebära stora eller ganska stora fördelar för

dem. I motsats till de sakkunniga finner jag det lämpligt att det i lagtexten

markeras hur önskvärt det är att allmänhetens inköpsmöjligheter

tillgodoses genom att affärstiden åtminstone en dag i veckan utsträckes

längre än övriga dagar. Detta synes mig lämpligen kunna ske genom att

kommunernas rätt att förkorta affärstiden inskränkes såtillvida att det

alltid skall stå affärsinnehavare fritt att hålla öppet till kl. 19 en dag i

veckan. Någon ytterligare inskränkning i kommunernas bestämmanderätt

beträffande den vanliga affärstiden anser jag mig ej böra förorda.

De sakkunniga ha funnit att fotografiateljé skall få rätt att, utan särskilt

tillstånd enligt 11 §, hålla öppet två timmar på sön- och helgdag. Jag

delar de sakkunnigas uppfattning att en individuell prövning icke är erforderlig

i detta fall. Under tiden för högmässogudstjänst synes dock även

dessa ateljéer ej få vara öppna. Någon anmälningsskyldighet angående

tiden för öppethållandet finner jag ej påkallad.

Arbetsrådet har ansett att även blomsteraffärer och s. k. kombinerade

blomster- och fruktaffärer skola, utöver vad nu gäller, utan tillstånd få

hållas öppna på sön- och helgdagar. Med hänsyn till den utformning av

reglerna om handel å utsträckt affärstid, som jag i nästföljande avsnitt

ämnar förorda, synes någon ändring på denna punkt dock ej böra ske.

Utsträckt affärstid.

De sakkunniga. Grunderna för butikstängningslagen tala enligt de sakkunnigas

uppfattning för att försiktighet bör iakttagas vid beredande av

möjlighet för affärsidkare att hålla öppet eller eljest idka försäljning under

annan tid än den i allmänhet medgivna. Lagen skulle nämligen motarbeta

sin egen uppgift att garantera affärsidkarna och deras familjer eu rimlig

fritid samt att förhindra osund konkurrens, därest lagen i större utsträckning

gåve möjlighet till förlängt öppethållande. Vad särskilt anginge kioskhandeln

tillkomme härjämte att det icke syntes de sakkunniga lämpligt,

att varudistrihutionen i större utsträckning överflyttas till mera primitiva

försäljningsformer eller försäljningsställen, vilka ofta icke uppfylla nu
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

tidens krav i sanitärt hänseende, och icke heller erbjuda tillfredsställande

arbetsförhållanden för den där sysselsatta personalen. De sakkunniga ha

därför ansett sig böra intaga en restriktiv ståndpunkt i detta hänseende.

Handeln med tobaksvaror på utsträckt tid har av de sakkunniga

ägnats särskild uppmärksamhet. De sakkunniga framhålla, att

denna fråga nära sammanhänger med de särskilda bestämmelser, som gälla

för tobakshandeln överhuvud, samt anföra härom:

Lagen den It juni 1943 angående statsmonopol å tillverkning och import

av tobaksvaror, vilken trädde i kraft den 1 juli 1943, gav helt nya direktiv

till tobaksmonopolets utövare med avseende å handhavandet av tobaksdistributionen.

Visserligen innefattar 1943 års lag icke något fullständigt

koncessionssystem för tobaksdetaljhandeln, men stadgandet i 1914 års

monopollag att »handeln med tobaksvaror är fri» uteslöts avsiktligt ur 1943

års lag. I stället ålägger lagen monopolets utövare — aktiebolaget Svenska

tobaksmonopolet — att söka anpassa försäljningsställenas antal med hänsyn

till möjligheten för de återförsäljare, vilkas rörelse företrädesvis omfattar

försäljning av tobaksvaror — d. v. s. de så kallade specialtobakshandlarna

— att uppnå skälig omsättning, i den mån så kan ske utan

åsidosättande av allmänhetens och monopolbolagets intressen. Såsom ett utredande

och rådgivande organ för handläggningen av bland annat de frågor,

som uppkomma vid tillämpningen av angivna direktiv för distributionen

av tobaksvaror, har statens tobaksnämnd inrättats. Nämnden består

av sju ledamöter, av vilka tre — ordförande, vice ordförande och ytterligare

en ledamot — utses av Kungl. Maj :t, två av monopolbolaget och två av

kommerskollegium. Sistnämnda två ledamöter skola utses hland personer,

vilka företräda de enskilda återförsäljarnas intressen. Yttranden i förekommande

ärenden infordras av nämnden antingen från föreståndaren för

något av monopolbolagets kontor i olika delar av landet eller ock från en

särskild tjänsteman hos monopolbolaget, som helt ställts till nämndens förfogande

för att utreda nyetablerings- och övriga distributionsfrågor. Inom

nämnden har utsetts ett arbetsutskott, som även brukar företaga besiktning

på platsen före slutbehandlingen av sådana ärenden, som förefalla tveksamma

eller mera betydelsefulla. I anslutning till ovannämnda stadgande

i monopollagen stadgas i Kungl. Maj:ts instruktion för nämnden, att denna

i fråga om beviljande av rätt till inköp mot rabatt hos monopolets utövare

för bedrivande av detaljhandel med tobaksvaror i stad eller stadsliknande

samhälle skall verka för att all varsamhet, som är förenlig med allmänhetens

berättigade anspråk på bekväm tillgång till tobaksvaror och monopolets

utövares intressen, iakttages samt att dylik rätt företrädesvis beviljas

personer med kännedom om tobakshandeln eller med annan af färskunskap.

1943 års bestämmelser angående detaljhandeln med tobaksvaror tillkoinmo

efter mycket ingående överväganden. De grunda sig på såväl sociala

som statsfinansiella skäl. Tobaksdetaljhandeln hade splittrats på ett alltför

stort antal enheter, med påföljd att årsomsättningen i tobaksaffärerna

på många håll blivit högst otillfredsställande. Oaktat monopolbolaget i

återförsälj arrabatter utbetalade mycket betydande belopp — både absolut

och i relation till bolagets totala omkostnader — befunno sig ett stort antal

tobakshandlare i landet i prekära ekonomiska omständigheter. Ideligen

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

framfördes på grund härav klagomål till såväl monopolbolaget som Kungl.

Maj :t. Förhållandena föranledde jämväl åtskilliga motioner i riksdagen.

Verkställda utredningar ansågos giva vid handen, att klagomålen icke saknade

grund, och då all tillverkning av tobaksvaror i riket monopoliserats,

ansågos statsmakterna även ha visst ansvar för utvecklingen av detaljhandeln

med dessa varor.

Den rationalisering av tobaksdetaljhandeln, som 1943 års lagstiftning

åsyftade, söker statens tobaksnämnd i samverkan med monopolbolaget förverkliga

på i huvudsak tre sätt. I enlighet med förut angivna direktiv utövas

sålunda en nyetableringskontroll i syfte att förhindra tillkomsten av

nya, ur distributionssynpunkt överflödiga försäljningsställen. I enlighet

med av Kungl. Maj :t och riksdagen uttalade önskemål ha vidare de tobakshandlare,

vilka inneha icke bärkraftiga affärer, erbjudits att nedlägga dessa

mot livränta eller engångsersättning från monopolbolaget. Hittills ha enligt

uppgift från tobaksnämnden 132 affärer nedlagts. Därvid ha till 84

personer utgivits tillhopa 256 300 kronor i engångsersättningar. Vidare har

monopolbolaget, i samband med beslut att i 48 fall utgiva livräntor, till

pensionsstyrelsen inbetalt 190 600 kronor för inköp av livräntor, varjämte

bolaget självt utanordnat vissa livräntebelopp, vilka för år 1947 beräknas

uppgå till sammanlagt omkring 28 000 kronor. — Inlösningsförfarandet

pågår alltjämt. — Den tredje, icke minst betydelsefulla rationaliseringsmetoden

är utflyttning av ogynnsamt belägna specialtobaksaffärer till nybebyggda

områden inom samma ort.

Enligt butikstängningslagen äger länsstyrelsen meddela tillstånd till handel

med tobaksvaror på utsträckt tid i tre fall, nämligen i s. k. trafikkiosker

[11 § 3 mom. 4)], i samband med nöjestillställningar o. d. [11 § 3 mom. 3)]

samt i speciella undantagsfall, »då synnerliga skäl därtill äro» [11 §

3 mom. 7)]. Med stöd av sistnämnda stadgande har tobaksförsälj ning utom

vanlig affärstid medgivits på grund av ömmande omständigheter hos sökanden,

exempelvis om denne på grund av sjukdom eller lyte icke kan försörja

sig och sin familj på annat sätt än genom kioskbandel och vederbörande

befunnits vara i behov av det inkomsttillskott, som tobaksförsäljningen

medför. »Synnerliga skäl» lia även i vissa fall ansetts föreligga

med hänsyn till den konsumerande allmänhetens intresse av tillgång till

tobaksvaror på viss plats utom vanlig affärstid. Med stöd av 11 § 3 mom. 7)

beviljas också tillstånd till handel under utsträckt tid med de i 3 mom. 1)

nämnda varuslagen med rätt för vederbörande att dessutom försälja tobaksvaror

under vanlig affärstid, s. k. delade tillstånd. En dylik kombination

kan nämligen icke medgivas med stöd av punkt 1), enär där förutsättes att

icke andra varuslag än de i sistnämnda punkt uppräknade salubållas under

den vanliga affärstiden.

Det kan tilläggas att tobaksmonopolets utövare icke anser sig böra vägra

inköpsrätt åt dem, som genom lagakraftägande beslut erhållit tillstånd enligt

11 § butikstängningslagen till försäljning av tobak.

Av det anförda framgår att tobakshandeln under och utom vanlig affärstid

f. n. icke regleras eller enhetliga linjer. Detta är enligt de sakkunnigas

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

mening icke tillfredsställande. De sakkunniga anse, att så länge den av

Kungl. Maj :t och riksdagen beslutade regleringen av tobakshandeln är i

kraft, dess principer böra bli likartat gällande för hela branschen. De sakkunniga

uttala vidare:

Då regleringen för den handel med tobak, som endast äger rum på vanlig

affärstid, innebär en tämligen restriktiv nyetableringskontroll (på liknande

sätt för övrigt som inom många andra branscher genomförts genom

enskilda överenskommelser), kan det icke vara rimligt och rättvist, om en

väsentlig del av tobakshandeln regleras efter mera liberala riktlinjer. De

sakkunniga äro på det klara med att allmänhetens behov av tillgång till

tobaksvaror bör i den omfattning, som kan anses skälig, tillgodoses, men

denna synpunkt bör beaktas i lika mån inom båda de sektorer av tobakshandeln,

som nu i viss mån ställts emot varandra.

I enlighet med det anförda föreslå de sakkunniga att ärenden angående

försäljning av tobaksvaror utbrytas ur butikstängningslagen och handläggas

i samma ordning som övriga tobaksförsäljningsfrågor. Enligt förslaget

skall alltså den, som av länsstyrelsen erhållit medgivande att sälja vissa

s. k. fritidsvaror under utsträckt affärstid, äga sälja även tobaksvaror under

förutsättning att han av tobaksmonopolet antagits såsom återförsäljare av

dylika varor. Därvid skall tobaksmonopolet i den utsträckning monopollagstiftningen

föreskriver samråda med tobaksnämnden. Vad sålunda föreslagits

ha de sakkunniga ansett böra komma till uttryck i butikstängningslagen

på så sätt att tobaksvaror icke särskilt nämnas i det sortiment, som

uppräknas i 11 § butikstängningslagen. I stället föreslås ett nytt stycke i

11 § 3 mom. av innehåll, att den, som enligt vissa angivna punkter i momentet,

motsvarande punkterna 1)—4) och 6) i nuvarande lag, erhållit

medgivande till försäljning av vissa varor under utsträckt affärstid och

som av den i lagen den 11 juni 1943 angående statsmonopol å tillverkning

och import av tobaksvaror omförmälda monopolutövaren antagits såsom

återförsäljare av tobaksvaror, jämväl skall i den omfattning och på de villkor,

som av monopolutövaren bestämts, äga försälja dylika varor. I anslutning

härtill föreslås slutligen, att bestämmelserna i 11 § 1 mom. och

18 § butikstängningslagen angående remiss till statens tobaksnämnd av

ansökningar om tillstånd till handel å utsträckt affärstid samt angående

besvärsrätt för nämnden skola utgå.

Beträffande rätten att anföra besvär i ärenden angående antagande av

återförsäljare för tobaksvaror anföra de sakkunniga:

Det kan visserligen sägas, att då klagan för närvarande icke kan föras

över monopolbolagets beslut att bevilja eller vägra en person inköpsrättigheter

för försäljning av tobaksvaror från butik, som hålles öppen allenast

under vanlig affärstid, det icke skulle föreligga behov av besvärsrätt i ärenden

angående försäljning av samma varor från affär med utsträckt affärstid.

Då besvär emellertid hittills kunnat anföras till Kungl. Maj :t i ärenden

om tillstånd till utsträckt affärstid och denna möjlighet, som i många

fall kan vara av väsentlig betydelse för den enskilde, även begagnats i icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

obetydlig utsträckning, synas beaktansvärda skäl tala för att en möjlighet

införes att besvära sig hos Kungl. Maj :t i fråga om tobakshandelsrättigheter.

Om så sker, synas övervägande skäl tala för att samtliga frågor om

antagande av återförsäljare av tobaksvaror skulle kunna dragas under

Kungl. Maj:ts prövning. Detta skulle kunna åstadkommas exempelvis genom

att monopolbolaget i sina koncessionsvillkor ålades att icke till återförsäljare

antaga annan än den, som i sådant avseende godkänts av tobaksnämnden,

och därjämte möjlighet infördes att överklaga nämndens beslut

hos Kungl. Maj :t.

De sakkunniga anse att fortfarande viss hänsyn bör tagas till personliga

ömmande omständigheter vid beviljande av rätt till tobaksförsäljning under

utsträckt tid. Dock syntes det icke motiverat att av dylika skäl bevilja tillstånd

i fall, då påtagligt behov av försäljningen icke förelåge.

Beträffande den blivande tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna

utgå de sakkunniga ifrån, att tobaksnämnden vid sin omprövning av de

nuvarande tobakstillstånden låter de hittillsvarande tillståndshavarna behålla

sina återför sälj ar rättigheter tills vidare, där ej särskilda skäl till

annat föranleda. Vid ombyte av innehavare syntes emellertid en ändring

kunna ske i enlighet med de grunder, som av tobaksnämnden tillämpas vid

beviljande av nya tillstånd. I fråga om s. k. delade tillstånd erfordras, för

att försäljningsrätten skall bli oförändrad, att återförsäljningsrätten kompletteras

med ett villkor, att tobaksförsälj ningen endast får äga rum under

den vanliga affärstiden.

Beträffande reglerna om handel på utsträckt affärstid i

övrigt ha de sakkunniga funnit att om handläggningen av tobaksärenden

icke längre skall ske enligt den i butikstängningslagen stadgade ordningen,

en väsentlig förenkling kan genomföras i fråga om dessa regler.

De sakkunniga föreslå att de nuvarande punkterna 1), 2), 4) och 6) —■

utom såvitt angår fotografiateljéers öppethållande — sammanslås till ett

gemensamt stadgande av innehåll, att försäljning av konfektyrer, kex, alkoholfria

drycker, färsk frukt, fikon, dadlar, russin, honung i förpackningar

om högst 100 gram, produkter av svensk frukt, saft, levande blommor,

tryckta skrifter, mindre pappersartiklar och tändstickor må, under förutsättning

att under den vanliga affärstiden endast dessa varor saluhållas,

medgivas i den omfattning som finnes påkallad med hänsyn till allmänhetens

behov av dylik försäljning, i allmänhet dock icke någon veckodag

längre än till kl. 22 eller den senare tidpunkt, som vid försäljning i anslutning

till trafikinrättning föranledes av trafiktiderna. Beträffande innebörden

av vad sålunda föreslagits anföra de sakkunniga bl. a.:

Från de nuvarande bestämmelserna dels i punkt 1) rörande kiosker och

liknande försäljningsställen, dels i punkt 2) rörande den egentliga fruktoch

konfektyrhandeln och dels i punkt 0) rörande blomsterhandeln samt

den kombinerade blomster-, frukt- och konfektyrhandeln skiljer sig det av

de sakkunniga föreslagna stadgandet först och främst därutinnan, att till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

standsmyndigheten ålagts att iakttaga större försiktighet än nu vid prövningen

av ansökningar om tillstånd till utsträckt affärstid. Medan i angivna

fall enligt nu gällande bestämmelser framställning om förlängd affärstid

skall bifallas, såframt icke särskilda skäl till annat föranleda, anse de sakkunniga,

att en ansökning av förevarande slag bör bifallas blott i den omfattning,

som synes påkallad med hänsyn till allmänhetens behov av dylik

försäljning. Genom en sålunda utformad regel beaktas enligt de sakkunnigas

uppfattning på en gång allmänhetens fritidsbehov av de uppräknade

varuslagen och butikstängningslagens uppgift att sörja för att affärsidkare

och deras familjemedlemmar erhålla tillbörlig vila. Samtidigt erhåller handeln

å utsträckt affärstid ett visst konkurrensskydd, vilket förordats från

en del håll. Lr rättvisesynpunkt synes det emellertid nödvändigt, att någon

åtskillnad i allmänhet icke göres mellan redan bestående affärer. Behovsprövningen

synes i första hand böra tillämpas då ansökning om tillstånd

till handel å utsträckt affärstid göres för ett nyetablerat försäljningsställes

del. Hänsyn bör också tagas till att allmänhetens intresse bäst tillgodoses

genom ett försäljningsställe med så rikhaltig sortering som möjligt. Den

behovsprövning, som enligt förslaget ålägges tillståndsmyndigheten, kan

givetvis i många fall vara förenad med betydande svårigheter. Denna väg

synes dock vara att föredraga framför en ohämmad utveckling av handeln

å utsträckt affärstid. Särskilt den kraftiga stegringen av antalet kiosktillstånd

under senare ar kan icke undgå att framkalla betänkligheter ur social

synpunkt. Vad slutligen angår försäljning annorledes än från särskilt försäljningsställe

har även denna i förevarande hänseende likställts med annan

försäljning.

Beträffande de s. k. trafikkioskerna enligt nuvarande It § 3 mom. 4)

innebär de sakkunnigas förslag på sätt och vis, att dessa kiosker ur butikstängningslagens

synvinkel komma att försvinna såsom en specialkategori

inom kioskvärlden. Medan de nuvarande trafikkioskerna medgivas uteslutande

med tanke på de resandes behov, anse de sakkunniga, att behovet av

handel å utsträckt affärstid i anknytning till en trafikinrättning bör bedömas

under hänsynstagande till såväl den bofasta befolkningens som resandetrafikens

intressen. De nuvarande svårigheterna att avgöra huruvida en

kiosk i anslutning till en trafikinrättning verkligen kan sägas tillgodose

själva resandetrafikens behov komma att försvinna. Den enda skillnad, som

de sakkunniga göra mellan utsträckt handel i anknytning till en trafikinrättning

och annan handel utom vanlig affärstid, avser tiden för öppethållandet,

i det att denna tid i det förra fallet kan förlängas med hänsvn till

trafiktiderna.

De sakkunniga framhålla vidare att det sammanslagna stadgandet utformats

med utgångspunkt från principen att anledning icke synes föreligga

att i butikstängningslagen göra någon åtskillnad — vare sig i fråga

om varusortiment eller tiden för öppethållande — mellan å ena sidan kioskhandel

och därmed jämförlig försäljning samt å andra sidan butikshandel

i inskränkt bemärkelse. De sakkunniga fortsätta:

Detta betyder givetvis icke, att exempelvis blomsteraffärerna regelmässigt

skola beviljas tillstånd att hålla öppet hela söndagarna eller till kl. 22 på

vardagarna. Då länsstyrelsen enligt de sakkunnigas förslag skall pröva det

föreliggande behovet av handel å utsträckt affärstid, torde i allmänhet

opaginerad Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

blomsterförsäljning å utsträckt affärstid komma att begränsas på ett sätt,

som i stort sett överensstämmer med den nu rådande ordningen. Med hänsyn

till att tryckta skrifter ingår i varusortimentet kan en bokhandel enligt

förslaget ansöka om rätt att hålla öppet under utsträckt tid, om den icke

saluför andra än de uppräknade varorna. De sakkunniga utgå emellertid

från att något intresse från bokhandelns sida för ett dylikt öppethållande

knappast föreligger och att därför ansökningar från bokhandlare om utsträckt

affärstid icke äro att förvänta. Skulle en dylik ansökning göras,

bör givetvis enligt huvudregeln allmänhetens behov av dylik försäljning

vara avgörande för prövningen. Enligt de sakkunnigas mening torde något

dylikt behov i regel icke föreligga.

Varusortimentet i det sammanslagna stadgandet är något utvidgat i förhållande

till vad nu gäller i det att även mindre pappersartiklar och saft

upptagits bland de tillåtna varorna.

Specialstadgandet angående försäljning av varm korv och varm fisk

m. m. anses i fortsättningen icke böra omfatta varm fisk. De affärsidkare,

som nu idka försäljning av denna vara, föreslås dock böra få tillfälle att

fortsätta sin verksamhet.

De sakkunniga ha funnit nödvändigt att bibehålla den nuvarande regeln,

att tillstånd till öppethållande eller försäljning å utsträckt tid må kunna

beviljas då synnerliga skäl därtill föranleda. Denna bestämmelse bör dock

enligt de sakkunnigas mening tolkas restriktivt.

Ömmande personliga omständigheter böra enligt de sakkunniga icke föranleda

beviljande av ett tillstånd, för vilket giltiga skäl eljest ej föreligga.

Däremot borde dylika omständigheter kunna beaktas vid konkurrens mellan

flera om erhållande av försäljningsrättigheter, vilka tillgodose verkliga

behov hos allmänheten.

De sakkunniga finna det vara av stort värde, om partiellt arbetsföra i

lämplig omfattning beredes tillfälle att försörja sig genom dylik försäljningsverksamhet.

Fördelningen av dessa försörjningsmöjligheter borde om

möjligt ske i samråd med kommunens socialvårdsorgan. Även vid ombyte

av innehavare borde detta organ få göra sig gällande. Olika metoder

hade ifrågasatts för att säkerställa det önskvärda inflytandet för socialvårdsorganen.

En metod, som övervägts i Stockholm, vore att kommunen

på därför lämpade platser, där behov av kioskförsäljning föreligger, läte

uppföra ett antal kiosker, vilka uthyrdes till personer, som anvisades av

socialvårdsorganet och som därefter hos länsstyrelsen sökte tillstånd till

handel å utsträckt tid å förevarande plats. En annan utväg vore att ett

allmännyttigt företag, exempelvis ett kommunalt bolag, förvärvade tillstånd

till utövande av handel å utsträckt affärstid på därför lämpade platser och

att detta bolag sedan anställde biträden och affärsföreståndare under beaktande

av föreliggande personliga ömmande omständigheter hos aspiranterna

på dylika befattningar. Genom sist angivna system möjliggjordes eu

utjämning av inkomsterna från olika försäljningsställen med skiftande omsättning

allt efter läget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

Förfarandet vid beviljande av tillstånd till handel på

utsträckt affärstid föreslås förenklat i vissa hänseenden. Sålunda

föreslås tillståndsgivningen överflyttad från länsstyrelse till polismyndighet

när fråga är om tillstånd till korvförsäljning samt försäljning i samband

med nöjestillställning o. d. under högst sju dagar i följd.

För åstadkommande av ett snabbare remissförfarande i ärenden angående

utsträckt affärstid ha de sakkunniga förordat att drätselkammare och

kommunalnämnd göras till remissorgan i stället för som nu kommunens

beslutande myndighet. Denna föreslås dock äga rätt att uppdraga åt annan

kommunal nämnd, beredning eller styrelse att avgiva yttranden i förevarande

ärenden. En ytterligare förenkling anser de sakkunniga kunna vinnas

genom att tillstånden enligt 11 § beviljas för längre tid än som hittills

i allmänhet skett.

I sitt särskilda yttrande uttalar experten Backe bl. a. att enligt hans mening

de sakkunniga kommit till ett resultat, som icke lämnar några garantier

för en förbättrad distribution av tobaksvaror. Sammanfattningsvis

framhåller herr Backe att kioskerna redan genom uttalandena i samband

med förslaget till ny butikstängningslag bort tillförsäkras ökade möjligheter

att tillhandahålla allmänheten tobaksvaror på utsträckt tid samt att

det måste anses befogat, att en viss ändring sker i sammansättningen av

tobaksnämnden och att detta av de sakkunniga bort uttryckligen utsägas.

Vidare anser herr Backe att fotografisk film bort medtagas bland de varor

som få säljas i kiosker och att det allvarligen måste ifrågasättas, om det

vore lämpligt att kommunerna läte uppföra kiosker för att uthyra dessa

till partiellt arbetsföra eller genom bolag bedriva kioskrörelse i konkurrens

med andra enskilda företagare.

Remissyttrandena. Såsom framgår av det anförda ha de sakkunniga i

fråga om handeln på utsträckt affärstid ansett sig böra intaga en restriktiv

ståndpunkt särskilt till kioskhandeln. Detta hälsas med tillfredsställelse

av socialstyrelsen, som anser det vara en olycklig utveckling att kioskernas

antal ökats med hänsyn till dessa försäljningsställens primitiva art

och de ofta ohygieniska former, varunder den s. k. fritidshandeln bedreves.

Styrelsen förutsätter, att handeln på utsträckt affärstid successivt överflyttas

till lokaler bättre än de nuvarande. Sveriges köpmannaförbund uttalar

att kiosktillstånd böra beviljas restriktivt. Det vore angeläget, att de bofasta

butikerna förbehölles rätt att i görligaste mån handhava distributionen

även av impulsvaror. Med anledning av bl. a. att kioskerna ökat i antal

och det s. k. kiosksortimentet successivt utvidgats och i regel kommit

att omfatta de ur marginalsynpunkt betydelsefullaste varorna kunde allvarliga

men för den reguljära bofasta detaljhandeln befaras uppstå, om ej

prövningen av kiosktillstånd skedde med större försiktighet. Svenska handelsarbetareförbundet

understryker att handeln med varor skall äga rum

opaginerad Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

1 tidsenligt och hygieniskt inredda lokaler. Förbundet skulle därför helst se

att man tillämpade en mera restriktiv politik i fråga om kioskhandeln, som

endast hade en liten kompletterande uppgift att fylla inom varudistributionen.

På flera håll anser man emellertid, att de sakkunniga icke tillräckligt

beaktat allmänhetens intressen vid utformandet av bestämmelserna om

handel på utsträckt tid. Länsstyrelsen i Malmöhus län förmenar att gällande

regler inrymma möjlighet att förhindra tillkomsten av en ny kiosk

där det ur allmän synpunkt vore angeläget att så skedde. Enligt It §

2 mom. butikstängningslagen ägde nämligen länsstyrelse vägra tillstånd till

handel på annan affärstid än den vanliga, om hinder prövades föreligga ur

hälsovårds-, ordnings-, säkerhets- eller liknande synpunkt. I övrigt borde

kioskhandeln liksom den vanliga detaljhandeln lämnas att reglera sig själv.

Aktiebolaget Svenska pressbyrån framhåller att de sakkunnigas restriktiva

inställning till kioskhandeln icke står i god överensstämmelse med

direktiven för utredningen. Den föreslagna lösningen tillgodosåge nämligen

icke såväl konsumenternas krav som köpmännens och de anställdas berättigade

intressen. Bolaget beklagar både att ett lämpligt tillfälle att inom

ett viktigt och arbetskrävande område reducera den växande administrativa

regleringen av näringslivet försummats av de sakkunniga och att bristande

förståelse för de allmänna hänsyn som utgöra kioskhandelns grundval

fått prägla förslaget. Bolaget framhåller att hänsyn till allmänhetens

behov städse avfärdades under åberopande av att lagstiftningens främsta

uppgift vore att garantera affärsidkarna en rimlig fritid och att förhindra

osund konkurrens i fråga om butikstiderna. Enligt bolagets erfarenhet inverkade

icke kioskerna menligt på de vanliga butikernas arbetsförhållanden;

kioskerna tillgodosåge ju allmänhetens inköpsbehov på tider, då butikerna

icke vore och icke ville vara öppna. Än mindre kunde det betecknas

som osund konkurrens att tillgodose dessa inköpsbehov, vilka av alla erkändes

som legitima.

Kommitténs förslag att överflytta beslutanderätten beträffande tillstånd

till försäljning av tobaks varor på utsträckt tid från länsstyrelserna

till tobaksmonopolet har föranlett uttalanden i ett stort antal remissyttranden.

Meningarna äro i hög grad delade om detta förslag.

Förslaget tillstyrkes i princip eller lämnas utan erinran av socialstyrelsen,

kommerskollegium, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala,

Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Jämtlands och Västerbottens

län, arbetsrådets ordförande, statens tobaksnämnd (majoriteten), Aktiebolaget

Svenska tobaksmonopolet, flertalet handelskammare, Sveriges köpmannaförbund

samt Tobakshandlarnas riksförbund.

Länsstyrelsen i Stockholms län har ej tagit bestämd ställning till för
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

slaget men anser att det erbjuder vissa fördelar. Förslaget kunde dock ej

godtagas med mindre tobaksnämnden lättade på den restriktivitet, som enligt

länsstyrelsens erfarenhet kännetecknat nämndens behandling av dessa

frågor. Länsstyrelsen i Västmanlands län — som ej framställer någon väsentlig

erinran mot den föreslagna anordningen — hyser principiella betänkligheter

mot den starka centraliseringen av rätten att medgiva tobaksförsäljning.

I den mån särskilda skäl anförts av dem som tillstyrkt förslaget har i

regel framhållits, att detsamma vore en naturlig konsekvens av den ordning

som gällde beträffande tobakshandeln i övrigt.

I några yttranden äro tillstyrkandena försedda med mer eller mindre

bestämda reservationer. Sålunda understryker överståthållarämbetet önskvärdheten

av att vissa garantier tillskapas mot att allmänhetens intressen

icke eftersättas till förmån för den fasta tobakshandeln. Enligt ämbetets

mening borde direktiven för tobaksnämnden möjligen jämkas samt allmänheten

och den s. k. fritidshandeln erhålla starkare representation i

nämnden. Vidare borde besvärsrätt medgivas över nämndens beslut.

Statens tobaksnämnd framhåller att de sakkunniga syntes ha avsett, att

alla frågor om antagande av återförsäljare av tobaksvaror skulle av monopolets

utövare remitteras till nämnden och icke som f. n. endast ärenden,

som avse städer och stadsliknande samhällen. Remisser till nämnden i

ärenden om tobaksförsäljning på landsbygden skulle emellertid medföra

en högst betydande ökning av nämndens arbetsbörda och detta till ingen

nytta. Erfarenheten hade icke givit något belägg för att en ändring i 1943

års monopollag vore påkallad på denna punkt. Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet

och Tobakshandlarnas riksförbund ansluta sig till vad tobaksnämnden

sålunda anfört.

En avvisande hållning till kommitténs förslag i denna del intages av

arbetsrådet (majoriteten), länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Gotlands,

Blekinge, Skaraborgs, Örebro, Gävleborgs och Västernorrlands län,

järnvägsstyrelsen, handelskamrarna i Gävle och Luleå, Kooperativa förbundet,

Svenska tidningsutgivareföreningen, Aktiebolaget Svenska pressbyrån

och Sveriges lcioskidkares riksförbund.

I allmänhet förordas i dessa yttranden, att den nuvarande ordningen bibehålies.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att som förutsättning för

tillstånd av länsstyrelse till tobaksförsäljning på utsträckt tid bör stadgas,

att vederbörande sökande blivit av monopolets utövare antagen till återförsäljare

av tobaksvaror. En liknande åsikt framföres av en ledamot av

statens tobaksnämnd, som förordar att länsstyrelse före avgörandet av tillstandsärende,

som avsage försäljning av tobak, skulle inhämta nämndens

utlåtande samt att länsstyrelsen icke mot nämndens avstyrkande ägde bifalla

ansökningen i vad den anginge tobak.

Arbetsrådet framhåller att det med hänsyn till intressemotsättningarna

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

på detta område troligen icke vore möjligt att, så länge principerna i 1943

års tobakslagstiftning ansåges böra stå orubbade, komma fram till annat

än en reglering som i stort sett överensstämde med den nu gällande. Frågan

bleve då om man, eventuellt med vissa jämkningar, borde bibehålla den

nuvarande ordningen eller övergå till de sakkunnigas system med tobaksmonopolet

som bestämmande. Arbetsrådet fortsätter:

Fördelen med de sakkunnigas förslag är framför allt att härigenom vinnes

enhetlighet i principerna för tillståndsgivningen. Åtskilliga olägenheter

äro emellertid förknippade med förslaget. Genom att länsstyrelserna

bortkopplas från prövningen, kommer den allsidiga erfarenhet om de lokala

förhållanden, som länsstyrelsen själv besitter eller genom underordnade

organ kan införskaffa, icke att få något inflytande. Ej heller skulle de synpunkter,

som de kommunala myndigheterna kunna anlägga, komma fram

vid prövningen. Såvitt arbetsrådet kan förstå skulle tobaksmonopolet —

förmodligen i huvudsak genom tjänstemän vid tobakskontoren — företaga

de nödvändiga utredningarna i ärenden rörande medgivande att sälja tobak.

Arbetsrådet har visserligen ingen anledning antaga, att nämnda utredningar

skulle brista i objektivitet. Men det måste principiellt anses oriktigt, att

utredningarna i dessa, med hänsyn till de ovan omtalade intressemotsättningarna

ofta mycket känsliga ärenden utföras av en av parterna, tobaksmonopolet,

som har egna intressen att bevaka. De sakkunniga synas knappast

ha tillskapat tillräckliga garantier för ett objektivt tillvaratagande av

de olika på förevarande område förefintliga intressena.

Enligt arbetsrådets mening erbjuder det nuvarande systemet med länsstyrelsen

såsom tillståndsmyndighet och tobaksnämnden såsom rådgivande

organ större möjligheter till allsidig prövning av ärendena rörande tobaksförsäljning

under utsträckt affärstid än den av de sakkunniga förordade

anordningen. Arbetsrådet föreslår därför, att gällande system bibehålies.

Liknande synpunkter som de av arbetsrådet anförda ha framkommit i

flera yttranden. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att den föreslagna

ändringen står i strid med de pågående decentraliseringsåtgärderna. Den

komme vidare säkerligen att så småningom medföra en minskning av antalet

tobaksförsälj ningsställen, varigenom allmänhetens berättigade intresse

att äga en bekväm tillgång till tobaksvaror eftersattes. Det kunde nämligen

befaras, att tobaksnämnden, som givetvis icke kunde äga samma lokalkännedom

som länsstyrelserna, vid prövningen av dylika ärenden icke

komme att taga tillräcklig hänsyn till de lokala förhållandena.

Aktiebolaget Svenska pressbyrån framhåller bl. a. att proceduren vid tillståndsgivningen

skulle bli mer tillkrånglad med det föreslagna systemet

och anför i denna del:

I stället för ett ärende i varje tillståndsfall blir det två, som skola behandlas

av skilda myndigheter, och som var för sig kräva praktiskt taget

samma utredning. Tobaksnämnden måste lika väl som länsstyrelsen höra

polismyndigheter och kommunala myndigheter samt mottaga skriftväxling

mellan sökanden och hans konkurrenter; det blir följaktligen dubbelt besvär

för alla, som skola höras, och nära nog dubbelt arbete för ärendenas

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-i8.

avgörande. Nu är det däremot ett enhetligt remissförfarande, och tobaksnämnden

får vid avgivande av sitt yttrande tillgång till de utlåtanden länsstyrelsen

inhämtat. Hela förslaget framstår för dem, som i praktiken sysslat

med dessa redan nu mycket arbets- och tidskrävande ärenden, som ytterligt

opraktiskt och i sak förfelat.

Bolaget pekar även på en del fall ur praxis, där Kungl. Maj :t efter besvär

meddelat tillstånd till försäljning av tobaksvaror trots avstyrkande av

tobaksnämnden. Enligt bolagets uppfattning utgjorde vad sålunda förekommit

vid butikstängningslagens tillämpning ett starkt bevis för att tobaksnämnden

icke visat sig i stånd att tillfredsställande bedöma allmänhetens

behov av inköp av tobaksvaror från kiosker och att en effektiv garanti

mot felbedömningar från nämndens sida vore en nödvändighet.

Flera av de myndigheter och organisationer, vilka sålunda avstyrka förslaget

om annan ordning för reglering av handeln med tobaksvaror på utsträckt

affärstid, ha framfört olika önskemål om vidgade möjligheter till

sådan handel inom det nuvarande systemets ram. Att tobaksvaror upptagas

bland varorna i det ordinära kiosksortimentet förordas sålunda mer

eller mindre bestämt av länsstyrelserna i Jönköpings, Gotlands, Skaraborgs

och Gävleborgs län samt Sveriges kioskidkares riksförbund. Förbundet anser

tobak vara den mest typiska av alla fritidsvaror och hävdar att, då

tobaksautomaterna knappast komme att förbättra distributionen av tobaksvaror

på landsbygden, svårigheterna att efter affärstid tillhandla sig dessa

varor speciellt på landsbygden komme att bli lika stora som förut.

Förbundet gör vidare gällande, att den nuvarande praxis med s. k. delade

tillstånd vilka medföra rätt till tobaksförsäljning endast under vanlig

affärstid, står i strid med motiven för butikstängningslagen. Nämnda begränsning

borde enligt förbundets mening slopas och kiosker med delade

tillstånd få rätt att sälja tobak under hela öppethållandet. Även länsstyrelsen

i Västernorrlands län finner det vara nödvändigt, att det äntligen

bleve slut på de delade tillstånden och att det klart utsädes, att den som

har rätt att sälja tobak får utöva denna rättighet, så länge han har tillstånd

att hålla sin kiosk öppen. Socialstyrelsen förordar att, för den händelse de

sakkunnigas förslag genomföres, i 11 § 3 mom. 2 st. uttryckligen stadgas,

att delade tillstånd ej få förekomma.

Arbetsrådet ifrågasätter om allmänhetens intresse av att kunna köpa

tobak på kvällar och söndagar vore tillräckligt tillgodosett genom det nuvarande

stadgandet om försäljning från trafikkiosk. Utvecklingen hade

gått i den riktningen, att trafikkioskerna kommit att huvudsakligen tillgodose

allmänhetens behov av kvälls- och söndagsinköp av tobak. I stort

sett utgjordes visserligen de platser, där allmänheten hade det största intresset

av fritidsinköp av tobak, just av trafikpunkter av olika slag. Att

binda fritidsinköpen enbart till trafikinrättningar skulle emellertid innebära

en alltför snäv gränsdragning. Arbetsrådet fortsätter:

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

Som exempel på andra platser må nämnas fritidsområde, där mycket folk

samlas under kvällar och söndagar, samt ort, där skiftgående industri finnes

men förutsättningarna för inrättande av trafikkiosk eller uppsättande

av tobaksautomat saknas. Den nuvarande bestämmelsen synes böra kompletteras

med ett stadgande om att tobaksförsäljning å utsträckt affärstid

må medgivas å fritidsområde eller annan i avseende å allmänhetens behov

därmed jämställd plats, om särskilda skäl därtill föreligga. Med den senare

förutsättningen skulle då markeras å ena sidan, att tillståndsgivningen

skulle vara mera restriktiv än när det gäller vanliga kiosker enligt punkt 1),

och å andra sidan, att det icke skulle uppställas så stränga krav som enligt

punkt 7). Gentemot invändningen att detta behov kan tillgodoses genom

automathandeln med tobak må anföras dels att automater blott få uppsättas

i anslutning till butik och dels att det är ovisst vilken omfattning

denna handel kan få i framtiden.

Sveriges kioskidkares riksförbund har föreslagit en liknande uppmjukning

av reglerna om försäljning från trafikkiosker.

Arbetsrådet har även framhållit vikten av att tobaksnämnden erhåller en

allsidig sammansättning och härutinnan anfört:

Allmänhetens intresse torde vara tillgodosett genom bestämmelsen i 33 §

monopollagen, att ordföranden, vice ordföranden och ytterligare en ledamot

skola utses av Konungen. För den riktiga avvägningen mellan de övriga

intressegrupperna, framför allt specialtobakshandeln, kioskförsäljarna

och monopolbolaget, är det för närvarande icke lika väl sörjt. Arbetsrådet

föreslår, att representationen, i viss överensstämmelse med vad som gäller

enligt de speciella arbetstidslagarna, ordnas så, att två ledamöter utses av

monopolbolaget samt fyra ledamöter av kommerskollegium. Av dessa senare

skulle två representera specialtobakshandeln och två kioskhandeln

och därmed likställda försäljningsformer. I nämndens avgöranden skulle

deltaga högst sju ledamöter, därvid representanterna för specialtobakshandeln

respektive kioskhandeln skulle närvara vid handläggningen av ärenden

rörande försäljning å vanlig affärstid respektive under utsträckt affärstid.

Den omständigheten, att specialtobakshandlarna med detta förslag ej

skulle deltaga i ärenden, som avse försäljning från kiosker, torde vara av

underordnad betydelse, då specialtobakshandelns och monopolbolagets intressen

i huvudsak sammanfalla på detta område.

Såsom förut nämnts förordar även överståthullarämbetet vissa ändringar

i tobaksnämndens sammansättning. Jämväl länsstyrelsen i Älvsborgs län

ifrågasätter, om icke allmänhetens och återförsäljarnas intressen borde få

en starkare representation i nämnden. Kommerskollegium anser särskilt

avseende böra fästas vid att tobaksnämnden får eu sådan sammansättning

att vid behandlingen av ärenden av ifrågavarande slag samtliga berörda

parters intressen bliva fullt beaktade.

Länsstyrelsen i Uppsala län föreslår att direktiven för tobaksnämnden

jämkas så, att skälig hänsyn måste tagas till allmänhetens intresse av bekväm

tillgång till tobaksvaror.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län tillstyrker i likhet med några andra myndigheter,

som ansluta sig till kommitténs förslag om en överflyttning av

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

tillståndsgivningen beträffande handeln med tobaksvaror till monopolbolaget,

att besvärsrätt införes över nämndens beslut med skyldighet för monopolbolaget

att till återförsäljare antaga den som godkänts av nämnden.

Statens tobaksnämnd avstyrker däremot för egen del bestämt denna anordning,

som nämnden finner vara egenartad ur administrativ synpunkt.

Nämnden erinrar även om att halva antalet ledamöter i monopolbolagets

styrelse utsåges av Kungl. Maj :t, vilket finge anses innefatta en garanti för

att beslutanderätten utövas i enlighet med statsmakternas intentioner. Det

kunde därför ifrågasättas om besvärsrätt erfordrades. Ett slopande av

denna rätt skulle icke innebära annat än att de som idka kioskhandel utöver

vanlig affärstid i förevarande hänseende bleve likställda med alla övriga

återförsäljare. Det torde icke med fog kunna göras gällande, att frågan

huruvida tillstånd till försäljning av tobaksvaror skall meddelas eller

icke ur sökandens synpunkt vore mera betydelsefull då det gäller tillstånd

till kioskhandel å utsträckt tid än då ansökningen avser t. ex. inrättande

av en specialtobaksaffär.

Liknande synpunkter framföras av Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet.

Med hänsyn till sambandet mellan förslaget om reglering av handeln

med tobaksvaror på utsträckt tid och de föreslagna nya bestämmelserna i

11 § 3 mom. om handeln på utsträckt affärstid i övrigt ha de

remissinstanser, som tillstyrka det förra förslaget, i allmänhet intet i princip

att erinra mot övriga ändringar i nämnda lagrum. Stockholms handelskammare

ifrågasätter emellertid om det icke vore mest ändamålsenligt att

i lagen stadga generell rätt för försäljningsställen med impulsvarusortiment

att hålla öppet alla dagar till kl. 22. Handelskammaren anmärker i

detta sammanhang, att den behovsprövning, som kunde erfordras rörande

kioskförsäljning, redan f. n. utövades vid upplåtelse av allmän mark för

kioskändamål.

Många myndigheter och organisationer, som ställa sig avvisande till de

nya reglerna om tillståndsgivning för tobakshandeln, avstyrka däremot

även övriga ändringar i 11 § 3 mom. Kooperativa förbundet finner det dock

ändamålsenligt att punkterna 1, 2, 4 och 6 i 11 § 3 mom. sammanslås till

en punkt, och länsstyrelsen i Kronobergs län anser förslaget att samtliga

de fall, som äro upptagna under dessa punkter, skola omfatta samma varuslag

vara motiverat av syftet att åstadkomma större enkelhet samt rättvisa

mellan kiosker och övriga butiker. Länsstyrelsen delar även uppfattningen

att vid prövning av ansökning om tillstånd till handel på utsträckt affärstid

hänsyn skall tagas icke blott till de olägenheter, som i händelse av bifall

till ansökningen uppkomma för handel på vanlig affärstid, utan även till

den skada, som uppstår för handel på utsträckt tid. Sistnämnda slag av

handel grundade sig på uttrycklig lagbestämmelse och borde åtnjuta samma

opaginerad Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

skydd som handel på vanlig affärstid. En sådan uppfattning stode också

bäst i överensstämmelse med butikstängningslagens syfte att skapa likartade

konkurrensförhållanden mellan olika företag.

I flera yttranden kritiseras den angivna uppfattningen liksom överhuvudtaget

kommitténs förslag att vid sammanslagningen av vissa punkter i 11 §

3 mom. upphäva det nuvarande presumtionssystemet och överflytta föreskriften

om att hänsyn skall tagas till allmänheten från ingressen i 11 §

3 mom. till första punkten av samma moment. Arbetsrådet ifrågasätter sålunda

om något vore att vinna med den föreslagna formella omredigeringen.

Av formuleringen kunde dragas den slutsatsen att allmänhetens

behov numera skulle komma i andra rummet. De sakkunnigas lösning att

ersätta presumtionsreglerna med en enkel hänvisning till »allmänhetens

behov» komme i praktiken att vålla betydande svårigheter. Det vore att befara

att med de nya bestämmelser förslaget innehölle tillämpningen av

lagen komme att bli mycket olika på skilda orter. Arbetsrådet ansåge att

de nuvarande reglerna borde bibehållas.

Arbetsrådet vänder sig vidare mot den tendens till inskränkning av handelns

frihet, som kommit till uttryck genom det förut berörda uttalandet

om skydd åt handeln på utsträckt tid. Så länge handeln under den vanliga

affärstiden vore fri, borde även handeln under utsträckt affärstid vara fri

och icke åtnjuta något lagstiftningsvägen åstadkommet konkurrensskydd.

Även länsstyrelsen i Södermanlands lån framhåller att beredande av sådant

konkurrensskydd knappast kunde vara butikstängningslagens ändamål.

Länsstyrelsen ifrågasatte därför om icke de nu gällande bestämmelserna

— att vid prövning av ansökan om tillstånd till utsträckt affärstid

hänsyn skall tagas å ena sidan till det gagn för allmänheten och å andra

sidan till de olägenheter för annan handel, som skulle uppkomma vid bifall

till framställningen, samt att ansökan skall bifallas, såframt icke särskilda

skäl till annat föranleda — gåve ett klarare uttryck för lagstiftningens

syfte.

Liknande synpunkter framföras av Svenska tidningsutgivareföreningen.

Föreningen framhåller att ett bifall till förslaget skulle innebära, att en ny

form av behovsprövning infördes i fråga om vanliga kiosker. En sådan

ändring kunde bli hinderlig för tidningsdistributionen. Det syntes icke ha

tillfredsställande motiverats, att den vore nödvändig. Den skulle medföra,

att en statlig myndighet ålades att behovspröva varje ansökan om tillstånd

till försäljning på utsträckt affärstid av de varor, vilka som regel säljas

tillsammans med tidningar och, sedan behovsprövning ägt rum, träffa val

mellan olika sökande. Föreningen tillägger:

Ett konkurrensskydd, gällande försäljning av läskedrycker, tidningar,

choklad och konfektyrer, vilket på detta sätt skulle inskrivas i motiven,

skulle även medföra egendomliga konsekvenser i andra avseenden, exempelvis

beträffande good-willvärden. I verkligheten synes förslaget innebära

Q — Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. AV 248.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

att det skydd mot konkurrens, som enligt monopollagstiftningen tillerkännes

tobakshandeln, i viss män utvidgas att gälla, ehuru partiellt, även handeln

med choklad, frukt, tidningar och läskedrycker. De sakkunniga framhålla

själva, att den föreslagna behovsprövningen i många fall kan vara

förenad med betydande svårigheter. Detta är förvisso riktigt. Den enklaste

vägen att undvika dessa svårigheter är emellertid ett bibehållande av nu

gällande ordning. Föreskrifter, avfattade i enlighet med de sakkunnigas

förslag, skulle innebära vidgade arbetsuppgifter för myndigheterna och betydande

pappersexercis för den enskilde.

Föreningen anser sålunda att 11 § bör bibehållas i huvudsak i sin nuvarande

lydelse.

Enahanda yrkande framföres av Sveriges frukt- och konf ektyrhandlareförbund,

som finner förslaget om sammanslagning av bestämmelserna om

kioskhandel och vanlig hutikshandel på utsträckt tid vara olämpligt ur

flera synpunkter. Förbundet anför bl. a.:

Konsumentens krav på kundservice är av väsentligen olika slag när det

gäller inköp i kiosk resp. butik. På grund av butikslokalens i allmänhet

högre standard såväl i fråga om inredning, utrymme in. m. har kunden

rätt att begära en mer utpräglad service både i avseende på sortiment såväl

som kvalitet jämfört med vad en kiosk som regel kan tillgodose med

sina på grund av dessa försäljningsställens beskaffenhet högst begränsade

resurser vad det gäller sortimentets storlek såväl som varornas lagring och

tillhandahållande etc. Kioskhandeln har sålunda enligt nu gällande lags

bestämmelser rätt att saluföra ett rikligare sortiment av vissa typiska

kiosk varor, som ej få saluföras i butik shandeln utan att denna senare distributionsform

sökt resa några hinder härför eller begärt att i detta hänseende

bli jämställda med kioskerna. Men av ekonomiska skäl — ur räntabilitetssynpunkt

alltså — samt för att tillfredsställa konsumenternas berättigade

krav ha butikerna i stället nödgats att inom ramen för sitt snävare sortiment

med olika slags varor tillhandahålla ett rikligare sortiment av just

dessa varor, som aldrig skulle efterfrågas i kioskerna och ej heller vara

lämpliga för kioskerna att saluföra, t. ex. fruktkonserver. Varusortimentet

hos dessa specialaffärer, vilka i stor utsträckning bygga på hushållskunder,

har därmed blivit en kombination av hushålls- och impulsvaror i förening,

medan kiosksortimentet uteslutande fått prägeln av impulsvaror till

betjänande så gott som uteslutande av strökunder.

Av ekonomiska skäl vore specialhandeln tvingad att starkt slå vakt om

sitt begränsade sortiment och vad därtill hör. Då förbundet nu önskade

viss utökning av detta sortiment, borde detta därför icke medföra att motsvarande

utökning gjordes i det för kioskerna tillåtna sortimentet. En åtskillnad

borde alltså alltjämt bestå mellan dessa båda former av detaljhandel.

Aktiebolaget Svenska pressbyrån anser i likhet med arbetsrådet det oriktigt

att ur ingressen till 11 § 3 mom. avlägsna regeln om att hänsyn skall

tagas bl. a. till allmänhetens gagn av ett bifall till framställningen. Denna

regel ställde allmänhetens berättigade krav på tillgång till kioskvarorna i

paritet med butikshandelns anspråk på konkurrensskydd. Avsikten med

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

förslaget syntes vara att ge konkurrensintressen dominans vid tillståndsgivningen.

Den nuvarande innebörden täcktes nämligen ej genom ändringen,

enär de sakkunniga förklara, att det nu skulle bli en mera restriktiv

prövning än förr. Bolaget kritiserar från denna utgångspunkt särskilt

förslaget att sammanföra trafikkiosker med övriga kiosker. Den avfattning

första punkten av 11 § 3 mom. härvid erhållit tydde enligt bolagets

mening icke på en mera liberal inställning till trafikkioskerna än den nuvarande

lagens; genom att koppla ihop ortsbefolkningens och de resandes

intresse hade man underordnat det senare lokala konkurrenssynpunkter.

Förslaget inbjöde överhuvudtaget till godtycklig administrativ behandling

av kioskärendena.

Järnvägsstyrelsen anser den nuvarande lydelsen av butikstängningslagens

bestämmelse om trafikkiosker [11 § 3 mom. 4)] böra i sak kvarstå.

Styrelsen framhåller, att kioskhandeln på järnvägsstationerna i första hand

bör bedömas med hänsyn till de resandes behov av att erhålla lättare förtäring,

tobaksvaror, lektyr och förfriskningar. Styrelsen anför vidare bl. a.:

Det är alt märka, alt kioskförsäljningen vid järnvägsstationerna kan sägas

vara av internationell art och förekommer i utlandet i större utsträckning

än i Sverige. Utländska resande äro sålunda från resp. hemland, där

kioskhandeln torde utövas praktiskt taget utan restriktioner, vana vid att

under resan kunna inköpa diverse småsaker. Det har även framförts önskemål,

att kioskhandeln på järnvägsstationerna med hänsyn till de resandes

behov skulle utvidgas, varvid man gjort jämförelse med förhållandena i

utlandet. Det vore därför beklagligt, om åtgärder nu komine att vidtagas,

varigenom den nödvändiga service skulle försämras, som nu genom kioskhandeln

på järnvägsstationerna kan lämnas resande. Härvid bör icke bortses

från det faktum, att utländska resande icke bruka försumma att i redogörelser

om reseintryck från Sverige med skärpa framhålla varje olägenhet,

som de anse sig ha kunnat märka just i fråga om inskränkningar i deras

vanliga rese- eller levnadsvanor. Gällande restriktioner i fråga om pilsneroch

spritutskänkning ha sålunda ansetts i betydande grad försvåra ett livligare

turistutbyte med utlandet, och det synes då önskvärt, att man icke

ytterligare utvidgar restriktionssystemet så att även annan försäljningsrörelse,

som är av betydelse för resandetrafiken, skall bliva beroende av

nya tyngande lagbestämmelser, vilka i vad det gäller försäljningen på järnvägsstationerna

synas skäligen obehövliga.---

Styrelsen vill även framhålla, att en inskränkning av kioskhandeln på

järnvägsstationerna kan få menlig inverkan på statens järnvägars ekonomi.

För flertalet kiosker erlägges nämligen en omsättningsavgift, beräknad på

kioskens omsättning. Minskad omsättning kommer sålunda omedelbart till

synes såsom minskad inkomstgivning för statens järnvägar. Fn nedgång

av kioskhandeln till hälften av den nuvarande skulle sålunda medföra eu

inkomstminskning för statens järnvägar av nära en miljon kronor.

I fråga om varusortimentet för de kiosker och vanliga butiker,

som äga hålla öppet under utsträckt affärstid, ha — utom såvitt angår

fotografisk film — i allmänhet inga erinringar gjorts mot de sakkunnigas

förslag alt något utöka detta sortiment. I några yttranden ifrågasättes

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

emellertid, att det tillåtna sortimentet angives i allmänna ordalag i stället

för genom uppräkning. Arbetsrådet (majoriteten) anser att det skulle vara

lyckligt om man kunde finna en lösning, som utgjorde en medelväg mellan

dessa båda system. En tänkbar sådan utväg vore att man kompletterade

det uppräknade varusortimentet med exempelvis »rakblad, film och

liknande smärre artiklar av ringa värde». Därigenom skulle man, åtminstone

i någon mån, tillgodose allmänhetens intresse av att tillfälligtvis under

kvällar och söndagar ha tillgång till film, rakblad, tvål och andra sådana

artiklar. Då det emellertid vore svårt att överblicka vilka verkningarna

från konkurrenssynpunkt skulle bli för butikshandeln under vanlig affärstid,

ansåge sig arbetsrådet icke kunna direkt förorda denna lösning utan

framlade densamma såsom ett uppslag. —- En ledamot av arbetsrådet har

förklarat sig icke kunna biträda vad rådet anfört i denna del och anser

att man med en utvidgning av varusortimentet i kioskerna motverkade den

rationalisering av varudistributionen, som ur allmänna synpunkter vore

önskvärd.

Sveriges kioskidkares riksförbund föreslår däremot uttryckligen ett mera

allmänt hållet stadgande, exempelvis så avfattat att kioskerna skulle få

försälja »konfektyrer, tobak, frukt, film, rakblad och andra dylika mindre

artiklar, som allmänheten kan ha behov av att köpa efter den vanliga

affärstiden».

Förbundet föreslår vidare att även produkter av utländsk frukt skola få

säljas under utsträckt affärstid. Detta till de sakkunniga framförda förslag

biträdes av socialstyrelsen, kommerskollegium och handelskammaren i

Örebro. Sveriges frukt- och konfektyrhandlarförbund anser på förut redovisade

skäl att denna utvidgning av varusortimentet endast skall gälla egentliga

butiker, som vilja hålla öppet efter den vanliga affärstidens slut, men

däremot ej kiosker. Förbundet förmenar att konserverad frukt liksom vissa

andra liknande produkter bör anses som en impulsvara och föreslår att det

hithörande sortimentet i nämnda butiker skall få utgöras av »safter, sylter,

mos och konserver av frukt, djupfrysta frukter samt grönsaker».

Sveriges speceri- och lanthandlare förbund framhåller däremot att fruktkonserver

och djupfrysta grönsaker icke kunde betraktas som impulsvaror.

Handelskammaren i Örebro anser det föga motiverat, att honungsförpackningar

i nu ifrågavarande butiker få innehålla högst 100 gram. Sveriges

kioskidkares riksförbund föreslår att denna begränsning skall upphävas.

Socialstyrelsen finner det oegentligt att det tillåtna varusortimentet skall

omfatta papper men ej pennor och bläck. Styrelsen kan ej heller finna,

att några olägenheter skulle uppstå, därest försäljningen finge omfatta även

fotografisk film samt smärre toalettartiklar som tillhandahållas i hygienisk

förpackning, såsom tvål, tandkräm och rakblad.

Det i ett särskilt yttrande vid betänkandet framförda förslaget att foto
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

grafisk film skulle få försäljas under utsträckt affärstid tillstyrkes mer

eller mindre bestämt även av arbetsrådet (majoriteten), kommerskollegium,

länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,

Gotlands, Älvsborgs, Kopparbergs och Västernorrlands län, handelskammaren

i Örebro, Sveriges kioskidkares riksförbund och Busstationernas riksförening.

— Arbetsrådet förklarar sig vidhålla sin i samband med 1945 års

revision av butikstängningslagen uttalade ståndpunkt, att film vore att betrakta

som en impulsvara, vilket det ur allmänhetens intresse kunde vara

önskvärt att erhålla tillgång till framför allt på söndagar. Arbetsrådet anser

att man överdrivit farhågorna för att härigenom skulle uppkomma sociala

skadeverkningar för specialhandlarna av film och hos dem anställda.

Handelskammaren i Karlstad anser att allmänhetens behov att på fritiden

ha tillgång till fotografisk film kunde tillgodoses genom automatförsäljning,

medan handelskammaren i Gävle liksom en ledamot av arbetsrådet

uttryckligen avstyrker att kiosksortimentet utvidgas med denna vara.

De sakkunnigas förslag att ur specialstadgandet i nuvarande femte punkten

av 11 § 3 mom. om försäljning av varm korv in. m. utesluta varan

varm fisk avstyrkes av Svenska ostkustfiskarenas centralförbund och Ostkustfisk

centralförening u. p. a. De framhålla att man vid frågans bedömande

icke finge taga hänsyn endast till den mängd fisk, som direkt vinner

avsättning genom ifrågavarande försäljning, även om denna kunde bli

betydande nog, utan jämväl till den propaganda för fisk, som t. ex. en väl

tillagad strömmingsflundra utgör.

En utökning av sortimentet i 11 § 3 mom. femte punkten till att omfatta

även varm buljong förordas av länsstyrelsen i Jämtlands län. Länsstyrelsen

uppger att samtliga de personer, som år 1947 inom Östersund försålt

vann korv, också fått särskilt tillstånd (enligt sjunde punkten) att sälja

varm buljong, vilket motiverats med allmänhetens berättigade behov av att

under den kalla årstiden få tillhandla sig sådan dryck. Ett dylikt behov

syntes föreligga även inom övriga delar av landet.

De sakkunnigas uttalande, att regeln om tillstånd till försäljning,

då synnerliga skäl föranleda därtill, borde tillämpas

restriktivt, har mött gensaga bl. a. av Sveriges kioskidkares riksförbund.

Förbundet anser, att stadgandet icke bör tolkas snävt, där det förelåge

ett stort allmänt behov att på någon ort — speciellt på landsbygden

— medgiva försäljning även utöver vanlig affärstid för någon vara. Såsom

exempel kunde nämnas orter med stort inslag av skogsarbetare eller skiftarbetande

fabriksarbetare, som oftast hade svårt att göra sina inköp under

den vanliga affärstiden.

Vad de sakkunniga anfört om beviljande av tillstånd på grund av ömmande

personliga omständigheter har i flertalet yttranden ej föranlett

några erinringar. Några remissinstanser ha dock ur olika synpunkter kri
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i8.

tiserat de sakkunnigas uttalanden i denna del. Länsstyrelsen i Värmlands

län anser sålunda att ömmande personliga omständigheter böra beaktas i

större utsträckning än vad de sakkunniga tänkt sig och anför härutinnan:

De ömmande personliga omständigheterna bestå i regel däri, att sökanden

endast är partiellt arbetsför med större eller mindre försörjningsplikt

mot andra. Sådan försäljningsverksamhet, som avses i It § butikstängningslagen,

lämpar sig som regel mycket bra för de partiellt arbetsföra och

är mången gång deras enda utkomstmöjlighet. För flertalet partiellt arbetsföra

torde det kännas deprimerande att endast vara hänvisade till samhällets

hjälpverksamhet för sin utkomst. Samhällshjälpen kan aldrig komma

att bereda den partiellt arbetsföre annat än ett mycket knappt levebröd.

Det måste också ur samhällets synpunkt vara angeläget att de partiellt arbetsföra

beredas möjligheter till självförsörjning. Länsstyrelsen anser sålunda

de sociala synpunkterna här väga så tungt, att tillstånd till sådan försäljning,

varom fråga är, bör kunna lämnas vid ömmande personliga omständigheter,

även om giltiga skäl eljest ej skulle föreligga. Givetvis måste

dock alltid en avvägning av olika intressen här ske, så att icke något mera

kännbart avbräck förorsakas annan handel. Tillstånd till försäljning å utsträckt

tid får självfallet icke bli någon handelsvara. Det synes kunna

ifrågasättas, huruvida icke tillståndsgivande myndighet till förhindrande

härav bör beredas möjlighet att pröva skäligheten och villkoren för den

gjorda överlåtelsen på samma sätt som är fallet vid överlåtelse av yrkesmässig

trafik.

Länsstyrelsen i Uppsala län ifrågasätter om icke föreskrift om viss företrädesrätt

för partiellt arbetsföra att erhålla tillstånd till kioskhandel kunde

inflyta i författningstexten eller i särskilda anvisningar.

Å andra sidan finner kommerskollegium det vara tveksamt om socialvårdssynpunkter

böra få vara bestämmande för rätten att idka kioskhandel.

Stockholms handelskammare anser att någon individuell behovsprövning

icke bör äga rum vid beviljande av försäljningsrätt på utsträckt tid.

Om denna ståndpunkt ej beaktades, borde såsom förutsättning för tillämpningen

av den av de sakkunniga skisserade prioritetsrätten fordras, att

sökandenas kvalifikationer vore likvärdiga ur andra mera affärsmässiga

synpunkter. Kioskhandeln borde ej få bli ett led i socialvården. Ett särskilt

gynnande av denna handel eller dess infogande i den sociala hjälpverksamheten

måste vara ägnat att rubba den jämvikt i konkurrenshänseende, som

utbildats mellan de olika distributionsformerna. Det vore överhuvudtaget

principiellt felaktigt att låta socialvårdssynpunkter vara bestämmande för

utövningen av affärsrörelse vare sig denna vore att betrakta som kiosk

eller butikshandel.

Liknande uttalanden ha gjorts av Skånes handelskammare och Sveriges

köpmannaförbund.

Stockholms handelskammare understryker i detta sammanhang även de

olägenheter för annan handel som skulle kunna uppkomma, därest de socialvårdande

organen genom tillhandahållande av kioskbyggnader eller ge
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i8.

nom understöd i annan forin medverkade till ett gynnsamt resultat för

kioskhandeln och därigenom undanröjde förutsättningarna för fri konkurrens

mellan kioskerna och närliggande butiker. Särskilt i de nya förortsstadsdelar

som bebyggas i Stockholms ytterområden till övervägande delen

av kommunala byggnadsbolag, skulle förhandenvaron av på ett tidigt stadium

tillkomna kommunala kiosker kunna tagas till anledning för vägran

att tillstyrka förlängd affärstid för affärer i samma bransch eller rentav att

upplåta lokaler i de kommunala fastigheterna. Det kunde icke heller anses

lämpligt att en utjämning av inkomsterna från olika försäljningsställen

med skiftande omsättning finge äga rum och alltså en mindre lönande

kioskrörelse kunde subventioneras på bekostnad av mera lukrativa. Därest

från samhällets sida stöd skall lämnas partiellt arbetsföra i avsikt att bereda

dessa möjlighet till försörjning genom eget arbete borde detta ske icke

genom att bereda dessa personer företrädesrätt till viss näringsutövning

utan genom att lämna lån på fördelaktiga villkor, vilka skulle möjliggöra

för dem att var och en efter sina förutsättningar bedriva självständig

affärsverksamhet. — Handelskammaren finner det även vara principiellt

felaktigt att kommunerna bedriva för deras verksamhet i och för sig främmande

affärsrörelse. Ett intensifierat kommunalt intresse för kioskhandeln

inåste leda till att den opartiskhet, som borde känneteckna de kommunala

organen vid avgörande av butikstidsfrågor, skulle kunna allvarligt

ifrågasättas.

Flertalet övriga handelskammare samt Sveriges kioskidkares riksförbund

ställa sig jämväl avvisande till vad de sakkunniga anfört om kioskrörelse

i kommunal regi. Även länsstyrelsen i Jönköpings län förklarar sig

hysa starka betänkligheter mot detta uppslag. Kioskrörelse syntes ligga vid

sidan av de naturliga kommunala uppgifterna.

Handelskammaren i Gävle förordar däremot att kommunerna tillåtas

uppföra kiosker för att uthyra dessa till partiellt arbetsföra. Detta innebure

nämligen en social hjälpåtgärd av praktisk betydelse. Kommuner

borde dock icke få genom bolag driva kioskrörelse i konkurrens med andra

enskilda företagare.

De sakkunnigas förslag att överflytta tillstå ndsgivn ingen i

fråga o in korvförsäljning och försäljning i samband

med nöjestillställning o. d. under högst sju dagar från länsstyrelse

till polismyndighet har vid remissbehandlingen i allmänhet hälsats

med tillfredsställelse.

Några länsstyrelser önska emellertid ytterligare utvidga polismyndigheternas

befogenheter på detta område. Sålunda anser länsstyrelsen i Uppsala

län, att hela den ifrågavarande tillståndsgivningen bör kunna överflyttas

till polismyndigheterna. Länsstyrelsen framhåller hl. a. att dessa

myndigheter redan nu verkställa den erforderliga utredningen i dylika

ärenden, varför en fullständig överflyttning icke skulle medföra något

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Mnj.ts proposition nr 248.

väsentligt merarbete. Genom att kommunala organ finge yttra sig före avgörandet

och möjlighet funnes till besvär över polismyndighetens beslut

komme garantier för kioskhandeln icke att saknas. En ordning, enligt vilken

samma slag av ärenden ankomma på olika myndigheters avgörande

allteftersom verksamheten avses skola bedrivas längre eller kortare tid,

borde för övrigt om möjligt undvikas, då den lätt förorsakade misstag hos

allmänheten. Länsstyrelsen i Gävleborgs län förordar överflyttning till lokal

myndighet av samtliga ärenden om försäljning av varm korv under utsträckt

tid och länsstyrelsen i Älvsborgs län anser praktiska skäl tala för

att den föreslagna tiden av sju dagar förlänges förslagsvis till en månad.

Länsstyrelsen i Gävleborgs lån anser emellertid, att magistraten bör vara

tillståndsmyndighet i stad. Försäljningen av varm korv förekomme nämligen

där merendels på sådan plats, att på grund av bestämmelsen i 2 § ordningsstadgan

för rikets städer magistratens tillstånd därtill ändock måste

inhämtas.

överståthållarämbetet påpekar att dessa polisiära magistratsärenden i

Stockholm handläggas av ämbetet i stället för av poliskammaren och att

de överflyttats till ämbetet just av den anledningen, att desamma i stor

utsträckning prövades jämväl enligt butikstängningslagen. Då sistnämnda

prövning ankom på överståthållarämbetet, ansågos nämligen ärendena i sin

helhet böra handläggas av en och samma myndighet. Denna ordning borde

bibehållas och prövning av korvförsäljningsärenden sålunda alltjämt tillkomma

ämbetet. Det syntes då ej heller föreligga skäl att göra särskilt undantag

för försäljning vid nöjestillställning o. d. överståthållarämbetet

föreslår alltså, att de sakkunnigas förslag ändras på sådant sätt, att i Stockholm

samtliga tillståndsärenden skola handläggas av ämbetet.

Med anledning av att de sakkunniga bibehållit bestämmelsen om obligatorisk

remiss till kommunalt organ, där ej fråga är om öppethållande

under allenast kort tid, ifrågasätter överståthållarämbetet vidare

om icke denna föreskrift lämpligen kunde i viss mån uppmjukas i syfte att

icke onödigtvis betunga ärendenas handläggning. En remiss till det kommunala

organet syntes nämligen icke fylla något behov i exempelvis sådana

fall, där sökanden icke uppfyllde föreskrivna villkor om rätt att idka

handel i allmänhet eller han på grund av begångna förseelser icke kunde

anses lämplig utöva handel på utsträckt tid. Det syntes ämbetet bäst stå

i överensstämmelse med de aktuella strävandena till snabbhet och förenkling

i förvaltningsförfarandet, därest avslag på ansökan i dylikt fall kunde

meddelas utan föregående remiss till det kommunala organet.

Även länsstyrelsen i Kalmar län föreslår ändring i bestämmelserna om

remissförfarandet. Länsstyrelsen framhåller, att den föreslagna behovsprövningen

vid meddelande av tillstånd enligt 11 § kunde underlättas genom

att de kommunala myndigheterna avgiva sina yttranden efter ingående

prövning. Detta kunde väntas ske, därest i lagen stadgades, att den kom
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i8.

rnunala myndigheten — innan yttrande avgåves — borde bereda näringsidkare,

som berördes av ansökning om försäljningstillstånd, tillfälle att uttala

sig genom sina lokala sammanslutningar eller på annat sätt; nämnda

förfarande skulle dock ej användas beträffande ansökning, vilken utan

tvekan ansåges böra tillstyrkas.

Departementschefen. I likhet med vad som var tallet vid de tidigare tillfällen,

då butikstängningslagstiftningen behandlats, ha bestämmelserna om

utsträckt affärstid även denna gång tilldragit sig stor uppmärksamhet, och

de av mig förut berörda motsättningarna mellan olika intressen ha här i

hög grad gjort sig gällande. De sakkunniga ha såsom framgår av den föregående

redogörelsen funnit sig böra intaga en mera restriktiv ståndpunkt

beträffande handeln på utsträckt tid och särskilt i fråga om kioskhandeln.

Denna mening delas av flera av dem som yttrat sig i ärendet. Å andra sidan

ha gjorts åtskilliga uttalanden för en uppmjukning av ifrågavarande bestämmelser

och en friare prövning av hithörande spörsmål under beaktande

av allmänhetens behov av bättre inköpsmöjligheter under fritiden. Jag vill

i princip närmast ansluta mig till sistnämnda uttalanden; och jag vill icke

medverka till att bestämmelserna utformas så, att konsumenterna i fortsättningen

få sämre möjligheter att göra fritidsinköp än de nu ha. Därmed

är icke sagt, att ej en viss återhållsamhet i fråga om kioskhandelns utveckling

kan behöva iakttagas. De hygieniska synpunkterna måste beaktas.

Anläggandet av en kiosk kan vidare stundom vara olämpligt med hänsyn

till försäljningsställets belägenhet. Butikstängningslagens 11 § 2 mom. ger

emellertid den tillståndsprövande myndigheten möjlighet att beakta dylika

olägenheter och vägra tillstånd om hinder föreligger ur hälsovårds-, ordnings-,

säkerhets- eller liknande synpunkt. I övrigt synas mig principiellt

sett de motiv, som uppbära butikstängningslagen, icke böra föranleda att

i fråga om handeln på utsträckt tid skillnad göres mellan olika typer av

försäljningsställen.

Detaljhandeln med tobaksvaror på utsträckt tid intager

emellertid en särställning. Tobaksförsäljningen är nämligen såsom

berörts redan i det föregående — underkastad särskild reglering genom

1943 års monopollagstiftning. Denna reglering har ansetts betingad av såväl

statsfinansiella som sociala skäl och åsyftar huvudsakligen att tillgodose

monopolbolagets och därmed också statens intresse av att försäljningen

rationaliseras och att distributionen icke fördyras genom att tobaksvaror

tillhandahållas på alltför många ställen. Regleringen innebär därför bl. a.

att monopolbolaget utövar en nyetableringskontroll för att hindra nya ur

distributionssynpunkt ej nödvändiga försäljningsställen. Försäljning av

tobak med återförsäljarrabatt kan i princip överhuvudtaget icke ske utan

tillstånd av monopolbolaget. Enligt gällande butikstängningslag tillkommer

opaginerad Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

emellertid beslutanderätten i fråga om handel på utsträckt tid länsstyrelserna,

och monopolbolaget förvägrar icke inköpsrätt åt näringsidkare, som

genom lagakraftvunnet beslut erhållit tillstånd till tobaksförsäljning på utsträckt

tid. Sådant tillstånd kan enligt den nuvarande butikstängningslagen

meddelas dels vid försäljning i samband med nöjestillställning e. d.,

dels till s. k. trafikkiosker och dels i andra fall, då synnerliga skäl äro därtill.

Är det fråga om tobaksförsäljning i stad eller stadsliknande samhälle,

skall emellertid länsstyrelsen före ärendets avgörande inhämta yttrande

från statens tobaksnämnd, som även har besvärsrätt över länsstyrelsens

beslut.

Tobakshandeln under vanlig affärstid regleras sålunda icke efter samma

principer, som den försäljning av tobak huvudsakligen från kiosker, som

sker å kvällar och söndagar. Detta förhållande har föranlett de sakkunniga

att föreslå en överflyttning av tillståndsgivningen i sistnämnda del från

länsstyrelserna till monopolbolaget. Därigenom skulle en enhetlig prövning

av dessa ärenden komma till stånd.

I flera yttranden uttalas farhågor, att ett genomförande av förslaget i

denna del skulle medföra en mera restriktiv tillståndsgivning än f. n. med

därav följande försämrade möjligheter för allmänheten att inköpa tobak

efter den vanliga affärstidens slut. Med hänsyn härtill har ifrågasatts —

även av de sakkunniga och av remissinstanser som tillstyrka förslaget —

att jämka tobaksnämndens direktiv, att ändra dess sammansättning och

att införa besvärsrätt över dess beslut. Vad särskilt angår förslaget om

införande av besvärsrätt över nämndens beslut synes en sådan anordning,

såsom nämnden själv framhållit, vara egenartad ur administrativ synpunkt.

Nämnden är nämligen endast en utredande remissinstans och beslutanderätten

ligger hos monopolbolaget, som är ett icke statligt organ. Att märka

är vidare att nämndens verksamhet i huvudsak avser tobakshandeln i städer

och stadsliknande samhällen; och nämnden har avböjt en utvidgning

av verksamheten till att omfatta all tobakshandel.

Härtill kommer, såsom allmänt framhållits av de remissinstanser som

avstyrka de sakkunnigas förslag, att monopolbolaget icke synes ha samma

möjligheter att beakta de lokala förhållandena som länsstyrelserna. En

allsidig prövning från monopolbolagets och tobaksnämndens sida med hänsynstagande

till dessa förhållanden och allmänhetens intresse skulle i varje

fall förutsätta ett mer omfattande remissförfarande än det nuvarande. Det

skulle icke innebära den förenkling och decentralisation av förvaltningsförfarandet

som nu allmänt eftersträvas.

Ett motsvarande förslag att frikoppla länsstyrelserna från denna tillståndsgivning

avvisades redan år 1945 vid tillkomsten av nu gällande butikstängningslag.

Ett alternativt förslag att tobaksnämnden skulle erhålla

vetorätt i dessa ärenden — en linje som även nu förordats bl. a. av en leda
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

mot av nämnden — förkastades även. Anordningen med länsstyrelse som

beslutande myndighet efter remiss till samt med besvärsrätt för tobaksnämnden

ansågs innebära en fullt tillräcklig garanti för att de principer,

som ligga till grund för monopollagstiftningen, i erforderlig mån beaktas.

Någon anledning att nu intaga en annan ståndpunkt synes icke föreligga.

Jag vill alltså förorda, att den nuvarande ordningen beträffande tillståndsgivningen

bibehålies i princip oförändrad.

Förslag ha framkommit, att tobaksvaror skulle införas i det ordinära

kiosksortimentet, vilket skulle innebära att dessa varor utan särskilt tillstånd

finge säljas på utsträckt affärstid i alla kiosker och övriga butiker,

som utom tobak endast saluföra de i It § 3 inom. under 1) upptagna varorna.

Såsom jag tidigare framhållit, är också tobak otvivelaktigt att anse

såsom en »impulsvara» som allmänheten bör kunna köpa även efter

affärstid. Ä andra sidan synes en allmän kioskförsäljning av tobak innebära

att de grundsatser, på vilka 1943 års monopollagstiftning vilar, svårligen

skulle kunna upprätthållas. Förut har nämnts att frågan om beståndet

av denna lagstiftning torde komma att utredas. Resultatet av denna utredning

liksom även verkningarna av att automatförsälj ning av tobak - enligt vad tidigare förordats — tillätes, synes böra avvaktas innan angivna

grundsatser rubbas. I nuvarande läge kan jag därför icke tillstyrka, att

tobak upptages bland varorna i 11 § 3 mom. 1).

Motsvarande gäller beträffande det bl. a. av arbetsrådet framförda förslaget,

att förutsättningarna för inrättande av s. k. trafikkiosker med tobaksförsäljning

borde vidgas så att dylik försäljning å utsträckt tid möjliggjordes

på fritidsområden och andra liknande platser. Härutinnan må

även erinras om att tillstånd att saluföra tobak på kvällar och söndagar

enligt gällande lag kan medgivas i samband med nöjestillställning, idrottstävling,

friluftsbad eller dylikt. Någon ändring i sistnämnda hänseende har

icke ifrågasatts.

Däremot synes man utan att träda omförmälda särintressen för när böra

kunna uppmjuka nuvarande praxis beträffande tillstånd till kioskförsäljning

av tobaksvaror, då tillståndet grundas på regeln om »synnerliga

skäl». Jäg syftar härvid särskilt på de s. k. delade tillstånd, vilka beviljas

med stöd av ifrågavarande stadgande. Ett sådant tillstånd innebär,

att en kiosk får hållas öppen även utom vanlig affärstid men sälja tobaksvaror

endast under denna tid. Denna form torde bl. a. ha använts, då

sociala skäl av särskild styrka talat för att medgiva kioskrättigheter åt

t. ex. en partiellt arbetsför, men hänsynen till specialtobakshandeln ansetts

böra föranleda förbud mot tobaksförsäljning, da de vanliga tobaksaffärerna

ej få hållas öppna. Anordningen är uppenbarligen mindre tillfredsställande

bl. a. därför atl den inbjuder till smyghandel och det för allmänheten

framstår som ett oförklarligt »krångel» att varor, som kanske förvaras

fullt synliga på disken, icke få säljas. Detta blir särskilt påtagligt om

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 2A8.

automathandel med tobak tillätes. Med hänsyn härtill torde några nya delade

tillstånd icke böra beviljas. Redan meddelade tillstånd av denna typ

torde böra omprövas i samband med att giltighetstiden för den nuvarande

lagen utlöper. Tillståndshavarna böra härvid antingen få rätt att sälja tobaksvaror

under hela den tid, kiosken hålles öppen, eller helt förbjudas

att handla med dessa varor, därest de överhuvudtaget önska hålla

öppet efter den vanliga affärstidens slut. Vilket alternativ som skall väljas

får bero på en avvägning mellan å ena sidan allmänhetens intresse av att

tobak finnes att köpa på den ifrågavarande platsen även utom vanlig affärstid

och den enskilde kioskinnehavarens förhållanden samt å andra sidan

specialtobakshandelns behov av skydd. Finnes ingen specialtobakshandel

på orten, torde prövningen i allmänhet böra resultera i att tillstånd beviljas,

men även om en sådan butik finnes, lärer konsumentintresset många

gånger vara så betydande, att resultatet bör bli detsamma.

Enligt min mening bör bestämmelsen om tillstånd till öppethållande och

försäljning utom vanlig affärstid, då synnerliga skäl därtill föreligga, överhuvud

icke tolkas alltför restriktivt. Tillstånd på denna grund synes sålunda

kunna beviljas, förutom av sociala skäl — därtill återkommer jag

senare — då allmänheten har ett alldeles särskilt gagn av att en kiosk

hålles öppen på kvällar och söndagar. Detta kan vara fallet, om en konsumentgrupp,

t. ex. skogsarbetare eller skiftarbetare, till följd av arbetsplatsens

belägenhet eller arbetstidens förläggning har speciella svårigheter att

under vanlig affärstid köpa tobaksvaror och andra impulsvaror. Även i

övrigt torde vad jag nyss anfört angående principerna för omprövning av

de delade tillstånden böra gälla vid beviljande av tillstånd varom här är

fråga. Därest specialtobakshandlarna ej begagna sig av möjligheten att inrätta

automater, torde detta få anses såsom ett starkt skäl att medgiva ett

mot behovet svarande antal kiosker inom stadsdelen eller samhället att

sälja tobak på utsträckt tid.

I det föregående har jag framhållit, att beträffande handeln på utsträckt

tid skilda regler i princip icke böra gälla för olika slags försäljningsställen,

samt förordat, att den nuvarande ordningen i fråga om handeln med

tobaksvaror i huvudsak bibehålies som den är. Därmed har jag även i

väsentliga delar tagit ställning till de sakkunnigas förslag om ändrade bestämmelser

för handeln utom vanlig affärstid i allmänhet.

Detta förslag innefattar nämligen en sammanslagning av de nuvarande

punkterna 1), 2), 4) och 6) i 11 § 3 inom., så att enhetliga regler

i fråga om principerna för prövningen och det tillåtna varusortimentet

komma att gälla för samtliga där avsedda särskilda försäljningsställen —

vanliga kiosker, fruktbutiker, trafikkiosker, frukt- och blomsteraffärer

samt övriga butiker, vilka endast föra någon eller några av de varor som

äro upptagna under angivna punkter — ävensom för handel med sådana

varor från annat än särskilt försäljningsställe. Beträffande trafikkiosker

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

har den föreslagna sammanslagningen möjliggjorts genom att försäljningen

av tobaksvaror utbrutits för att behandlas i särskild ordning. I sak

är den ine§t betydelsefulla konsekvensen av detta sammanförande, att vanliga

butiker, där tryckta skrifter eller levande blommor ensamt eller i förening

med andra kioskvaror saluföras, få rätt att hålla öppet efter samma

principer som de fruktbutiker, vilka avses i nuvarande 11 § 3 mom. under

2). Frågan om betydelsen härav, vilken sammanhänger med spörsmålet

om principerna för tillståndsgivningen, kommer att beröras i samband med

behandlingen av sistnämnda spörsmål, vilket diskuterats i flera remissyttranden.

Först torde den ifrågasatta sammanslagningen i och för sig böra

något beröras.

I denna del ha i allmänhet inga erinringar gjorts mot de sakkunnigas

förslag. Frukt- och konfektyrhandlarförbundet har dock hävdat, att det

vore olämpligt, att gränsdragningen mellan kioskhandelns och den vanliga

butikshandelns varusortiment härigenom skulle bortfalla, vilket försvårade

en utökning av sortimentet. Emellertid synas de principiella och praktiska

fördelarna av en enhetlig regel vara så påtagliga, att de nuvarande och föreslagna

skiljaktigheterna mellan sortimenten knappast böra föranleda, att

denna ej kommer till stånd. Med hänsyn till att tobaksvaror förekomma i

trafikkioskernas varusortiment men icke föreslås införda bland de varor,

som få säljas i vanliga kiosker, samt någon överflyttning av tillståndsgivningen

beträffande försäljningen av tobaksvaror icke avses skola ske, måste

emellertid den nuvarande särbehandlingen av trafikkioskerna bibehållas.

Jag vill alltså förorda, att sammanslagningen av olika punkter inom It §

3 inom. endast skall gälla de nuvarande punkterna 1), 2) och 6).

De sakkunniga ha emellertid icke inskränkt sig till att förorda ett sammanförande

av vissa av de nuvarande stadgandena om tillstånd till försäljning

under utsträckt tid utan ha även föreslagit ändrade bestämmelser beträffande

principerna för prövning av ansökningar om sådant

tillstånd. Dessa innefattas nu dels i ingressen till 11 § 3 mom. och dels i

de olika punkterna under samma moment. I ingressen stadgas, att hänsyn

bl. a. skall tagas å ena sidan till det gagn för allmänheten och å andra

sidan till de olägenheter för annan handel, som skulle uppkomma vid

bifall till framställningen. För de nu aktuella fallen 1), 2) och G) föreskrives,

att tillstånd må medgivas, såframt icke särskilda skäl till annat

föranleda, dock att försäljning av kioskvaror annorledes än från särskilt

försäljningsställe må tillåtas endast om skäl därtill anses föreligga. Enligt

de sakkunnigas förslag skola sistnämnda presumtionsregler bortfalla och

tillstånd medgivas i den omfattning, som finnes påkallad med hänsyn till

allmänhetens behov. Detta har föranlett de sakkunniga, att ur ingressen

till 3 mom. utesluta bestämmelsen att allmänhetens gagn av ett bifall skall

beaktas. Generellt borde endast gälla att vid prövningen skälig hänsyn

skulle tagas till olägenheterna för annan handel, varmed de sakkunniga

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 2i8.

även synes avse annan handel på utsträckt tid — en avvikelse från vad nu

anses gälla.

De sakkunnigas förslag har i denna del kritiserats av flera remissinstanser

bl. a. av arbetsrådet. Man har härvid särskilt vänt sig mot att presumtionssystemet

ersatts med en ny form av behovsprövning, vilken ansetts

komma att medföra svårigheter vid tillämpningen. Man har även förmenat,

att förslaget gåve konkurrensintressena dominans vid tillståndsgivningen

medan allmänhetens berättigade behov komme i andra rummet. Denna kritik

synes i huvudsak berättigad. De sakkunniga ha icke motiverat den nya

regeln på annat sätt än att genom densamma på en gång beaktades allmänhetens

fritidsbehov och butikstängningslagens uppgift att sörja för att

affärsidkarna själva få tillbörlig vila. Den föreslagna avfattningen synes

emellertid närmast tyda på att tyngdpunkten har ansetts skola ligga på

sistnämnda uppgift. I fråga om de typer av försäljningstillstånd, som skulle

falla utanför det sammanslagna stadgandet — punkterna 3), 5) och 7) i

nuvarande lag — bortfölle ju helt föreskriften att hänsyn vid prövningen

skulle tagas till allmänhetens gagn. Och beträffande detta stadgande ha

de sakkunniga uttryckligen uttalat, att tillståndsinyndigheten borde iakttaga

större försiktighet än f. n. vid prövningen. Något bärande skäl för

att den nuvarande jämvikten vid intresseavvägningen sålunda skulle rubbas

till konsumenternas nackdel har icke förebragts. Den stegring i antalet

kiosktillstånd, som ägt rum under senare år, torde knappast i och för sig

ha medfört sådana olägenheter ur social synpunkt, att en ändring i angiven

riktning kan anses befogad.

Skälig hänsyn bör givetvis alltjämt vid prövningen av ansökningar om

handel på utsträckt tid tagas till annan handel. Butikstängningslagens näringspolitiska

uppgift att medverka till likartade konkurrensförhållanden

kvarstår oförändrad. Men detta syfte synes icke kunna motivera, att som

de sakkunniga tänkt sig även den bestående handeln på utsträckt tid skulle

erhålla konkurrensskydd. Detta skulle som arbetsrådet framhållit innebära,

att för denna handel infördes ett lagstiftningsvägen åstadkommet

skydd, som beträffande handeln på vanlig affärstid endast finnes i fråga

om tobakshandeln. Systemet skulle medföra den mindre tillfredsställande

konsekvensen, att vanliga butiker med kiosksortiment kunde förvägras tillstånd

till öppethållande efter den vanliga affärstidens slut, enär en kiosk

med sådant tillstånd redan funnes på platsen. En sådan ordning kan knappast

vara önskvärd.

Vidare må framhållas, att den föreslagna behovsprövningen skulle ställa

länsstyrelserna inför svåra uppgifter och sannolikt nödvändiggöra mera

omfattande undersökningar och ett utvidgat remissförfarande.

De anförda synpunkterna leda för min del till slutsatsen, att de nuvarande

reglerna för tillståndsgivningen böra bibehållas orubbade. Då —

bortsett från den i 3 mom. första punkten upptagna regeln om handel

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

annorledes än från särskilt försäljningsställe, vilken bör bestå oförändrad

— sannna presumtionsregel gäller enligt en var av de tre punkter, som

skulle sammanföras, kan sammanslagningen likväl genomföras.

Emellertid medför detta, som förut antytts, att vissa egentliga butiker,

som enligt gällande lag kunna få tillstånd att hålla öppet efter den vanliga

affärstidens slut endast om synnerliga skäl tala härför, i princip skola

beviljas sådant tillstånd, såframt icke särskilda skäl till annat föranleda.

Hit höra affärer, där tryckta skrifter eller levande blommor försäljas ensamt

eller i förening med andra kioskvaror. För bokhandelns del torde

detta knappast få någon betydelse, då dessa butiker regelmässigt saluföra

även andra varor än tryckta skrifter. Därest i undantagsfall sortimentet

skulle vara inskränkt härtill och ett sådant intresse för öppethållande under

utsträckt tid finnes, att framställning härom göres, lär med hänsyn

till olägenheterna för annan handel och allmänhetens ringa behov av dylik

försäljning, i allmänhet sådana skäl mot bifall föreligga, att framställningen

bör avslås. Vad angår handeln med levande blommor, torde dessa

i regel saluföras ensamt eller i förening med andra kioskvaror. Grundsatsen

om enhetliga regler för olika slag av butiker tillgodoses sålunda genom

förslaget. Stockholms blomsterhandlarförening har också till de sakkunniga

uttalat önskemål att affärstiderna skulle bli lika för alla, som

saluförde blommor.

Vad härefter angår varusortimentet för de försäljningsställen,

som avses i det genom sammanslagning av olika punkter under 11 § 3 mom.

bildade stadgandet, anser jag mig icke böra biträda det av kioskidkarnas

riksförbund framförda önskemålet, att sortimentet angives genom en

allmänt hållen bestämning i förening med exemplifiering i stället för genom

uppräkning. Ett sådant system skulle utan tvivel medföra svårigheter

vid gränsdragningen och leda till en ojämn tillämpning. Dessutom skulle

det lätteligen kunna ge anledning till en icke motiverad utökning av kioskvarorna

till men för annan handel.

De sakkunniga ha icke föreslagit någon annan utvidgning av ifrågavarande

sortiment än att saft och mindre pappersartiklar tillagts. Det senare

varuslaget har tydligen medtagits emedan det ingår i trafikkioskernas

sortiment. Då trafikkioskerna emellertid enligt vad som förut anförts böra

behandlas för sig, torde anledning saknas att införa varuslaget mindre pappersartiklar

i det ordinära kiosksortimentet. Däremot bör det givetvis kvarstå

i den punkt, som avser trafikkiosker. Såsom socialstyrelsen förordat,

böra trafikkioskerna få möjlighet att försälja även pennor och bläck. Med

pennor torde härvid böra avses blyertspennor, stålpennor, pennstift o. d.,

däremot ej reservoarpennor och andra liknande specialartiklar.

I fråga om saft må framhållas att, i den mån den framställts av svensk

frukt, denna vara ingår i sortimentet i punkterna 1), 2) och 6) under 11 §

3 mom. i gällande lag. I flera yttranden har föreslagits, att även produkter

av utländsk frukt skulle få säljas på utsträckt tid och varugruppen i det

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i8.

sammanslagna stadgandet sålunda angivas som produkter av frukt. Då det

knappast finnes anledning att i detta hänseende göra skillnad mellan svensk

och utländsk frukt samt det många gånger måste vara svårt att avgöra om

det är svensk eller utländsk frukt som ingår i en produkt eller ej, anser

jag mig böra biträda denna framställning. Därigenom behöver saft ej upptagas

som en särskild varubenämning. Till »produkter av frukt» synes i

detta sammanhang böra hänföras saft, sylt, mos, konserver o. d. av sådana

frukter och bär, som regelmässigt konsumeras utan att dessförinnan tilllagas,

samt även djupfrysta och torkade dylika frukter och bär. Med denna

avgränsning synes fikon och russin utan särskilt stadgande ingå i sortimentet.

Med hänsyn härtill och då dadlar enligt vad som uttalats vid tillkomsten

av 1942 års butikstängningslag torde få anses som färsk frukt,

behöva dessa tre varugrupper ej direkt angivas. Härigenom tillgodoses

önskemålet att förenkla ifrågavarande bestämmelser. Av samma anledning

vill jag även förorda, att den i fråga om honung nu gällande begränsningen,

att denna vara endast får säljas i förpackningar innehållande högst 100

gram, upphäves.

Ett av socialstyrelsen framfört förslag, att vissa smärre toalettartiklar

skulle införas bland de tillåtna varorna i första punkten av 11 § 3 inom.

anser jag mig icke böra tillstyrka.

Efter övervägande av vad som nu och vid tidigare tillfällen, då butikstängningslagstiftningen

varit aktuell, anförts för och emot att fotografisk

film hänföres till det tillåtna kiosksortimentet har jag funnit mig kunna

tillmötesgå ett i ett stort antal remissyttranden framkommet önskemål,

att denna vara skall få säljas i butiker och kiosker, som hålla öppet utom

vanlig affärstid. Jag delar arbetsrådets uppfattning, att farhågorna för

sociala skadeverkningar härav för den reguljära handeln med fotografiska

artiklar och där anställda äro överdrivna.

Kiosk som äger saluföra tobak synes böra få försälja även piprensare.

Vad angår specialstadgandet i nuvarande femte punkten i 11 § 3 mom.

om försäljning av varm korv m. in. finner jag ej skäl till annan ändring av

detsamma än att i enlighet med yrkande av länsstyrelsen i Jämtlands län

stadgandet får omfatta även försäljning av varm buljong. Med varm korv

bör alltså även fortsättningsvis jämställas varm fisk. Vid tillkomsten av

den nuvarande lagen diskuterades frågan om införande av möjlighet att

kombinera försäljning av varm korv med annan fritidshandel. En sådan

kombination ansågs emellertid mindre lämplig. Ur hälsovårdssynpunkt

torde det också i allmänhet vara olämpligt att vissa kioskvaror saluföras

tillsammans med varm korv. Därest hygieniskt tillfredsställande anordningar

vidtagas, synes emellertid hinder ej böra möta att bevilja tillstånd

till försäljning av t. ex. varm korv samt paketerade konfektyrer eller periodiska

skrifter, därest synnerliga skäl därtill föreligga. »Synnerliga skäl»

för meddelande av ett sådant tillstånd kan tänkas föreligga på landsbygden,

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

då allmänhetens behov att på fritiden äga tillgång till dessa varor icke kan

tillgodoses på annat sätt.

Av den föregående framställningen torde framgå, att jag anser reser vbestämmelsen

under 7) i 11 § 3 mom. böra bibehållas oförändrad.

1 avsnittet om försäljning av tobaksvaror på utsträckt tid bar jag berört

några frågor om tillämpningen av denna bestämmelse. Här må endast tillfogas,

att nuvarande praxis, enligt vilken tillstånd i viss utsträckning beviljats

på grund av ömmande personliga omständigheter hos sökanden,

synes böra upprätthållas oförändrad. Liksom de sakkunniga finner jag det

riktigt att de partiellt arbetsföra beredes tillfälle att försörja sig genom

kioskförsäljning. Vid konkurrens mellan flera om försälj arrättigheter böra

socialvårdssynpunkter beaktas. Så bör ske även vid ombyte av innehavare.

I detta sammanhang må erinras om att tillstånden äro personliga. Jag vill

emellertid understryka, att de sociala skälen böra vara tungt vägande för

att kunna föranleda beviljande av ett tillstånd, för vilket giltiga skäl eljest

ej föreligga. Det är vidare angeläget, att de tillståndsbeviljande myndigheterna

ha uppmärksamheten riktad på förekomsten av eventuella missbruk

av »kioskrättigheter», och om skäl äro därtill begagna sig av den i

It § 4 mom. första stycket givna möjligheten att återkalla tillstånd.

Jag anser mig sakna anledning att i detta sammanhang ingå på frågan

om lämpligheten av att de socialvårdssynpunkter, som här göra sig gällande,

tillgodoses genom att kommunerna i någon form engagera sig i

kioskhandeln.

Tillståndsbeviljande myndighet i fråga om handeln utom

vanlig affärstid är f. n. länsstyrelse. De sakkunniga ha härutinnan föreslagit

en viss decentralisation genom att ärenden, som röra korvförsäljning

och försäljning i samband med nöjestillställning o. d. under högst sju dagar,

överflyttats till polismyndighet.

I fråga om handeln med varm korv från stånd eller liknande försäljningsställe,

är emellertid att märka att i stad enligt § 2 ordningsstadgan

för rikets städer magistratens (kommunalborgmästarens, i Stockholm överståthållarämbetets)

tillstånd fordras för att bedriva sådan försäljning på

gata eller allmän plats, som ej är upplåten till allmän försäljningsplats.

Då det är angeläget att samma myndighet behandlar ansökningar om tillstånd

till försäljning på vanlig affärstid och på utsträckt tid, vill jag förorda,

att det i stad skall åvila magistraten (kommunalborgmästaren, överståthållarämbetet)

att i förekommande fall pröva även framställningar enligt

nuvarande femte punkten i 11 § 3 mom. butikstängningslagen. På

landsbygden bör ifrågavarande prövning ankomma på polismyndighet.

I likhet med länsstyrelserna i Uppsala och Gävleborgs län anser jag att

tillståndsgivningen beträffande försäljningen av varm korv bör överflyttas

till omförmälda myndigheter oberoende av vilken tid ansökningen avser.

De sakkunnigas förslag, att överflyttning skulle ske endast om del vore

fråga om kortare tid än sju dagar skulle knappast få någon större prak7

— Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 248.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

tisk betydelse för korvförsäljningens del och innebära att i det stora flertalet

fall den angivna oformligheten med olika tillståndsbeviljande myndigheter

skulle kvarstå. Någon olägenhet synes ej kunna följa av att prövningen

utanför Stockholm helt överflyttas från länsstyrelserna till underordnade

myndigheter.

Detta torde däremot kunna bli fallet såvida även prövningar av ansökningar

om tillstånd till försäljning på utsträckt tid vid nöjestillställningar,

idrottstävlingar, friluftsbad o. d. helt lades på underordnad myndighet,

närmast då polismyndigheten. I det tillåtna varusortimentet för ifrågavarande

försäljning ingå nämligen tobaksvaror, varför tobaksnämnden i vissa

fall måste höras över ansökningen; och önskvärd enhetlighet vid prövningen

torde icke kunna ernås om denna åvilar ett stort antal lägre myndigheter.

I den mån framställningen avser längre tid kan ärendet även av

andra skäl ha en principiell och ekonomisk betydelse, som gör att det föga

skiljer sig från övriga ärenden om tillstånd till försäljning på utsträckt tid.

Att göra skillnad mellan dessa fall och sådana som avse endast en mera

tillfällig eller kortvarig försäljning torde icke vara lämpligt, då en dylik

ordning lätt förorsakar misstag hos allmänheten. Jag vill alltså förorda,

att tillståndsprövningen i dessa ärenden liksom hittills skall ankomma på

länsstyrelsen.

Vad slutligen angår remissförfarandet föreslår jag i enlighet

med vad de sakkunniga förordat, att drätselkammare och kommunalnämnd

göras till remissorgan i stället för kommunens beslutande myndighet. Är

det uppenbart, att en ansökan om handel på utsträckt tid icke kan bifallas

— sökanden kanske ej uppfyller villkor för rätt att idka handel i allmänhet

— synes remiss till kommunalt organ dock ej behöva äga rum.

Däremot synes det mig obehövligt att komplicera remissproceduren genom

att, som länsstyrelsen i Kalmar län föreslagit, införa en bestämmelse om

remiss från det kommunala organet till organisation av näringsidkare.

Specialmotivering.

Med utgångspunkt från att det förelåge behov endast av vissa mindre

jämkningar i den nu gällande butikstängningslagen ha de sakkunniga icke

ansett sig böra framlägga något förslag till ny butikstängningslag utan

inskränkt sig till att föreslå en lag angående ändring i den nuvarande lagen

samt om fortsatt giltighet av denna. De jämkningar som jag förordat beröra

emellertid jämförelsevis många lagföreskrifter. Därtill kominer att

lagstiftningen nu är avsedd att bli permanent. Med hänsyn härtill och till

lagens betydelse för allmänheten har inom inrikesdepartementet utarbetats

förslag till en helt ny butikstängningslag. Den nuvarande lagens uppställning

har därvid kunnat i allo bibehållas beträffande såväl rubriker som

paragrafer. Jag vill i det följande paragrafvis behandla departementsförslaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 248. 95)

1 §■

Denna paragraf är lika lydande med 1 § i nu gällande butikstängningslag.

2 §■

I denna paragraf ha bestämmelserna under punkterna 1)—5) och 8)—

11) samma lydelse som motsvarande regler i den nuvarande lagen. Punkterna

6), 7) och 12) föreslås ändrade. Såsom framgår av den allmänna

motiveringen innebära de nya bestämmelserna att försäljning från automatapparater

i större utsträckning än som nu är fallet undantages från

lagens tillämpning samt att julgransförsäljning och anordnandet av s. k.

bokaftnar icke falla under lagen. Beträffande den närmare innebörden av

förslaget i denna del hänvisas till vad som anförts i det föregående avsnitt,

vari lagens tillämpningsområde behandlats.

Sveriges konditorförening har beträffande det under 1) stadgade undantaget

för försäljning, som bedrives under utövning av eller i samband med

ordnad serveringsrörelse, betonat nödvändigheten av att gränsdragningen

mellan »ordnad» serveringsrörelse och annan dylik rörelse komme till uttryck

i lagtexten.

I fråga om undantaget under 3) för försäljning av varor, erforderliga för

framförande av motorfordon, ha Sveriges automobilhnndlareförbund och

Bilverkstädernas riksförbund hemställt om klargörande av att den fria

gruppen varor endast innefattade driv- och smörjmedel samt därmed direkt

jämställda varor och i övrigt sådana varor som för applicering på fordonet

icke krävde medverkan av personal med speciell yrkeskunskap.

Vad angår undantaget under 6) för automatförsäljning har arbetsrådet

fäst uppmärksamheten på att jämlikt 3 § förordningen den 9 september

1938 (nr 567) om handel med preventivmedel dylika medel ej få försäljas

utomhus. Försäljning av preventivmedel från automater av nu vanligen

använda typer skulle alltså ej bli tillåten. Såsom de sakkunniga påpekat

funnes det emellertid en ny form av automathandel, vid vilken varorna

förvarades inne i butiken, medan kunden befunne sig utanför. Tvekan

kunde uppstå huruvida i sådant fall försäljning skedde utomhus. — Arbetsrådet

har vidare framhållit att av nyssnämnda förordning ej klart framginge

att förbudet att utomhus försälja preventivmedel avsåge även apoteksinrättning.

Skulle så icke vara fallet, komme försäljning av preventivmedel

utanför apotek att utan vidare bli tillåten.

I detta sammanhang må erinras om att medicinalstyrelsen i skrivelse

den 18 juni 1946 till Kungl. Maj :t — med anmälan att hos styrelsen från

skilda håll framställningar gjorts om tillstånd att försälja preventivmedel

genom automater, uppsatta inom för allmänheten tillgängliga bekvämlighetslokaler,

särskilt sådana hörande till restauranger och danslokaler, inom

militärförläggningar samt inom vissa hamnområden — hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte förklara hinder icke möta mot försäljning av preventivmedel

genom automater. Vidare har Stockholms automataktiebolag i

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

skrivelse den 2 december 1946 hos Kungl. Maj:t anhållit om tillstånd till

automatförsäljning av preventivmedel.

Departementschefen. Begreppet ordnad serveringsrörelse var föremål

för diskussion under förarbetena till både 1942 och 1945 års butikstängningslagstiftning.

Därvid framhölls att det skulle stöta på stora svårigheter

att i lag angiva vad som skulle förstås med ordnad serveringsrörelse

och att det borde överlämnas åt arbetsrådet att genom sin praxis närmare

utforma bestämmelsens innebörd. Vad sålunda anförts torde alltjämt äga

sin giltighet. Något förtydligande av lagen på denna punkt synes därför

ej böra ske.

Av formuleringen av undantagsbestämmelsen rörande försäljning av

motor- eller smörjoljor o. d. framgår att undantaget endast avser sådana

varor som äro nödvändiga för framförande av motorfordon. Undantaget har

främst betingats av motortrafikanternas behov av att även utom den vanliga

affärstiden kunna inköpa motorbränsle samt olja. Det ifrågavarande

undantagsstadgandet synes — i överensstämmelse med vad som uttalades

när det kom till — böra tolkas restriktivt. Stadgandet får icke tagas till

intäkt för att i vidsträckt omfattning ställa handeln med bilreservdelar

och biltillbehör utanför lagens tillämpning.

Av vad jag anfört i den allmänna motiveringen framgår, att jag anser

automathandeln böra i princip undantagas från butikstängningslagens

tillämpning. Såsom arbetsrådet påpekat gäller emellertid enligt förordningen

den 9 september 1938 om handel med preventivmedel förbud att

försälja dylika varor utomhus. Någon anledning att i detta sammanhang

föreslå någon ändring härvidlag synes icke föreligga. Därav följer alltså,

att automatförsäljning av preventivmedel utomhus även fortsättningsvis

blir förbjudet. Även försäljning från automat av den av arbetsrådet särskilt

berörda typen synes få anses såsom utomhusförsäljning.

Vad åter angår preventivmedelsförsäljning genom automater uppsatta

inomhus i för allmänheten tillgängliga lokaler är sådan försäljning icke

uttryckligen förbjuden i nyssnämnda förordning. Från de synpunkter som

förestavat regleringen av handeln med preventivmedel, synas emellertid

förutsättningar icke vara för handen att bevilja tillstånd till sådan försäljning.

3 §■

Enligt 3 § i gällande lag ankommer det på arbetsrådet att avgöra frågor

om lagens tillämpningsområde.

Departementschefen. I den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen

nr 184 har föreslagits inrättande fr. o. in. den 1 januari 1949 av ett

nytt ämbetsverk, benämnt arbetarskyddsstyrelsen. Detta ämbetsverk avses

bl. a. skola från arbetsrådet övertaga de uppgifter och befogenheter som enligt

butikstängningslagen tillkomma rådet. I överensstämmelse med vad sålunda

föreslagits bör i lagen angivas att arbetarskyddsstyrelsen skall vara

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition nr 248. 101

central myndighet för avgörandet av frågor, som avse lagens omfattning

och räckvidd.

Jag har vid behandlingen av frågor om handeln på utsträckt affärstid

förordat, att tillståndsgivningen beträffande varm korv o. d. överflyttas

från länsstyrelse till magistrat eller kommunalborgmästare resp. polismyndighet.

1 anslutning därtill böra hland dem, som äga att hos centralmyndigheten

begära utlåtande i frågor rörande lagens tillämpning, upptagas

även dessa tillståndsorgan.

4 §■

Denna paragraf är lika lydande med 4 § i gällande lag.

5 och 6 §§.

Beträffande den ändring, som föreslagits i vad nu gäller enligt 5 och 6 §§

hänvisas till den allmänna motiveringen.

7—10 §§.

Dessa paragrafer äro lika lydande med motsvarande bestämmelser i den

nuvarande lagen.

11 §■

För ändringarna i 1 in o in. av denna paragraf, vilket moment innehåller

bestämmelser om tillståndsmyndighet, ansöknings innehåll samt remissförfarandet,

har redogjorts i den allmänna motiveringen. Ett förslag av

länsstyrelsen i Kristianstads län, att polismyndigheterna i fråga om försäljning

vid nöjestillställningar o. d. böra få äga rätt att, där så påkallas

för visst tillfälle, medgiva utsträckning av den tid länsstyrelsen bestämt

vid tillståndets meddelande, anser jag ej vara av sådan betydelse, att det

bör föranleda ytterligare jämkning i stadgandet.

Paragrafens 2 in o in. har oförändrat överförts från gällande lag.

I 3 in o in. har under 1) upptagits den genom sammanslagning av punkterna

1), 2) och 6) i nuvarande lag bildade huvudbestämmelsen om försäljning

på utsträckt affärstid. Sammanslagningen kommer till uttryck

därigenom att orden »kiosk, stånd, bord eller annat sådant försäljningsställe»

utbytas mot orden »särskilt försäljningsställe», varunder inbegripas

icke blott de vanliga detaljhandelsaffärerna utan även kiosker, stånd, bord

och andra dylika anordningar. Begreppet kiosk försvinner sålunda från

butikstängningslagen och samtliga butiker — jfr 1 § 1 mom. — där endast

de i förevarande punkt upptagna varorna försäljas, jämställas. Detta innebär

eu utökning av sortimentet för de butiker, som avses under 2) i gällande

lag, med levande blommor, tryckta skrifter, vykort och tändstickor

samt för de butiker, som avses under 6), med de tre sistnämnda varuslagen

samt alkoholfria drycker. Beträffande innebörden i övrigt av sammanslagningen

samt skälen för densamma må hänvisas till den allmänna

motiveringen.

Det för de nuvarande punkterna 1), 2) och (5) gemensamma varusortimentet,

som sålunda återfinnes under punkt 1) i förslaget, bar på förut

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

anförda grunder utökats med fotografisk film. Vidare har i uttrycket

»produkter av svensk frukt» bestämningen »svensk» uteslutits, vilket medfört

att varuslagen fikon, dadlar och russin kunnat utgå ur stadgandet utan

att därvid avsetts någon saklig ändring. Varan honung har bibehållits i

sortimentet utan den begränsande bestämningen »i förpackningar om högst

100 gram».

Punkterna 2), 4) och 5) under 3 mom. i departementsförslaget äro likalydande

med punkterna 3), 5) och 7) i gällande lag med det undantaget i

fråga om 4) att där införts varm buljong. Genom att punkt 2) i fråga om

de tillåtna varorna hänvisar till punkt 1) medför dock jämkningen av

sortimentet i sistnämnda punkt även en ändring för den under 2) avsedda

försäljningen i samband med nöjestillställning o. d.

Motsvarande gäller beträffande punkt 3) i departementsförslaget, som

avser försäljning i anslutning till stationer för järnvägs-, luft-, spårvägsoch

busstrafik. Denna punkt har överförts från punkt 4) i gällande lag

med allenast det tillägget, att piprensare, pennor och bläck upptagits bland

de tillåtna varorna.

Bestämmelserna i It § 4 mom. 1945 års butikstängningslag ha överförts

till den nya lagen med de formella jämkningar, som påkallas av att

förutom länsstyrelserna även magistrater, kommunalborgmästare och polismyndigheter

skola vara tillståndsbeviljande myndigheter. På förslag av

länsstyrelsen i Jämtlands län har i momentets tredje stycke, vari bl. a.

föreskrives att tillståndsbevis, om rörelsen drives å särskilt försäljningsställe,

skall vara i huvudskrift uppsatt å väl synlig plats där, tillagts att

beviset även må uppsättas i bestyrkt avskrift.

12 §.

Denna paragraf är lika lydande med 12 § i gällande lag.

13 §.

I 13 § av gällande lag upptagas bestämmelser om arbetsrådets sammansättning

och arbetssätt vid avgörandet av frågor rörande butikstängningslagens

tillämpningsområde.

Departementschefen. Såsom framhållits vid 3 § föreslås arbetsrådet

skola upphöra såsom självständig institution fr. o. in. den 1 januari 1949,

då dess arbetsuppgifter avses skola övertagas av ett nytt centralt ämbetsverk,

arbetarskyddsstyrelsen. Med hänsyn härtill kunna bestämmelserna

i 13 § icke bibehållas i sitt nuvarande skick. Någon saklig ändring i den

ordning som nu gäller i fråga om partsrepresentation och ärendenas handläggning

synes dock i detta sammanhang ej påkallad.

Som framgår av propositionen nr 193 till denna riksdag med förslag till

lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter och befogenheter,

som tillkomma arbetsrådet, har i det förslag till ny arbetarskyddslag,

som den 5 mars 1948 remitterats till lagrådet, upptagits ett

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

stadgande av innebörd att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att förordna,

i vilken utsträckning och i vilken ordning representanter för arbetsgivare

och arbetstagare skola deltaga i arbetarskyddsstyrelsens handläggning av

ärenden enligt arbetarskyddslagen. Det har sålunda icke ansetts erforderligt

att i lag reglera hur arbetarskyddsstyrelsen skall vara sammansatt vid

ifrågavarande ärendens behandling, utan frågan om partsrepresentationens

ordnande i arbetarskyddsstyrelsen har funnits böra regleras i ämbetsverkets

instruktion och arbetsordning. Motsvarande torde få anses gälla för

butikstängningslagens del.

I enlighet härmed har i 13 § föreskrivits att i handläggningen hos arbetarskyddsstyrelsen

av ärende, som avses i butikstängningslagen, skola i den

omfattning och den ordning Konungen bestämmer såsom ledamöter i styrelsen

deltaga, förutom en eller flera befattningshavare i styrelsen, särskilt

utsedda representanter för arbetsgivare och arbetstagare. Såsom redan anförts

torde frågan om partsrepresentationens ordnande i praktiken böra

lösas i huvudsaklig överensstämmelse med vad nu gäller.

Andra stycket av den nuvarande 13 § innehåller en hänvisning till 9 §

i den allmänna arbetstidslagen. I sistnämnda paragraf upptagas bestämmelser

rörande arbetsrådets handläggning av förekommande ärenden, om

beslutförhet, hörande av vittnen, klagorätt in. in. Någon motsvarande hänvisning

i den nu föreslagna 13 § synes icke möjlig. Närmare föreskrifter i

hithörande hänseenden torde få meddelas i administrativ ordning. Dessa

böra i allt väsentligt anknyta till vad nu gäller. I administrativ ordning

torde dock icke kunna meddelas bestämmelser om rätt för arbetarskyddsstyrelsen

att i frågor rörande butikstängningslagens tillämpning låta höra

vittnen vid allmän domstol på sätt som i fråga om arbetstidsärenden är

stadgat i 9 § 7 mom. i allmänna arbetstidslagen. Ej heller synes frågan om

talerätten mot den centrala myndighetens beslut — jfr 9 § 10 mom. allmänna

arbetstidslagen — böra lösas på administrativ väg. Möjligheten att

höra vittnen vid domstol torde dock sakna praktisk betydelse för butikstängningslagens

del. Vad klagorätten beträffar har i 18 § av departementsförslaget

upptagits en bestämmelse att arbetarskyddsstyrelsens beslut i

ärende enligt butikstängningslagen ej må överklagas.

14 §■

I första stycket av denna paragraf har bestämmelsen om visst straffminimum

vid upprepad förseelse ansetts böra utgå.

I sista stycket har företagits viss jämkning i motsvarande bestämmelser

i gällande lag. Jämkningen är föranledd av den decentralisation, som förordats

i fråga om tillståndsgivningen avseende varm korv o. d.

15 §.

Med hänsyn till att den domsrätt, som tidigare tillkommit polisdomstol,

numera upphört, har första stycket av 15 § i gällande lag icke upptagits i

departementsförslaget.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

18 och 17 §§.

Dessa paragrafer äro — bortsett från viss formell jämkning av 16 § —

lika lydande med motsvarande paragrafer i gällande lag.

18 §.

Denna paragraf, som motsvarar 18 § i gällande lag, innehåller bestämmelser

om rätt att föra klagan över beslut enligt butikstängningslagen.

Departementschefen. De nuvarande reglerna ha kompletterats med eu föreskrift

om besvär hos länsstyrelsen över beslut av magistrat, kommunalborgmästare

eller polismyndighet i ärende om tillstånd till försäljning av

varm korv o. d. på utsträckt affärstid. I likhet med de sakkunniga anser

jag det tillfyllest, att ifrågavarande ärenden prövas i sista hand av länsstyrelse.

Klagan bör alltså icke få föras över länsstyrelsens beslut i anledning av

anförda besvär. I Stockholm skola dessa tillståndsärenden liksom hittills i

första hand behandlas av överståthållarämbetet. Då någon anledning ej finnes

att endast för Stockholms del medgiva besvärsrätt till Kungl. Maj :t i

fråga om försäljning av varm korv på kvällar och söndagar, torde ämbetets

beslut i anledning av ansökning om tillstånd till sådan försäljning ej böra

få överklagas.

Tillkomsten av nya tillståndsprövande myndigheter har föranlett en formell

jämkning i paragrafens andra stycke, som i övrigt i departementsförslaget

oförändrat upptagits såsom ett fjärde stycke.

På skäl, som redovisats under 13 §, har slutligen i förevarande lagrum

införts en erinran, att arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärende enligt butikstängningslagen

icke må överklagas.

Övergångsbestämmelserna.

De sakkunniga. Enligt vad som uttalats av de sakkunniga äro vissa övergångsbestämmelser

av behovet påkallade. Härom anföra de sakkunniga:

Sådan försäljning från automatapparat, vilken varit undantagen från

tillämpningen av 1945 års butikstängningslag i dess hittillsvarande lydelse,

synes utan hinder av de föreslagna ändringarna i lagen fortfarande böra

få äga rum trån dylik apparat, som funnits uppsatt före den 1 januari 1949,

då de nya bestämmelserna avses skola träda i kraft. Särskilt tillstånd enligt

11 § 3 mom. i butikstängningslagen den 18 juli 1942 eller den 29 juni

1945, vilket meddelats för tid efter den 31 december 1948, skall fortfarande

gälla, därvid tillstånd som meddelats enligt 3 mom. 1), 2), 4) eller 6) skall

anses meddelat jämlikt 11 § 3 mom. 1) enligt den nya lydelse nämnda lagrum

erhållit i de sakkunnigas förslag. Att tillstånd, meddelade enligt de

äldre punkterna 3), 5) eller 7) få anses motsvara tillstånd, meddelade enligt

de nya punkterna 2), 3) och 4) respektive torde utan särskilt stadgande

vara klart. Sådana ännu gällande tillstånd jämlikt 11 §, vilka meddelats

med stöd av 1939 års lag, synas däremot böra upphöra att gälla med

1948 års utgång. Dessa tillstånd, som för övrigt torde vara mycket få, ha

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 2iH.

såvitt gäller städerna meddelats av andra tillståndsmyndigheter än länsstyrelserna

(magistrat eller kommunalborgmästare) och delvis efter andra

principer än senare beviljade tillstånd. De synas därför vara i behov av

eu omprövning.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat utlöper flertalet tillstånd jämlikt It §

den 31 december 1948. Någon automatisk förlängning av tillstånden anse

de sakkunniga sig icke kunna förorda med hänsyn till de föreslagna nya

bestämmelserna i 11 §. De sakkunniga rekommendera i stället att länsstyrelserna

i god tid före den 1 januari 1949 utan ny ansökan upptaga frågan

om förlängning av tillstånden för de nuvarande tillståndshavarna. I ansökningarna

torde nämligen vederbörande regelmässigt ha begärt tillstånd

tillsvidare men blott beviljats rätt att idka handel på utsträckt tid till och

med den 31 december 1948. Länsstyrelserna torde i dylika fall vara berättigade

att utan något obligatoriskt remissförfarande på grundval av de

gamla ansökningarna förlänga de en gång beviljade tillstånden i den män

icke förändrade förhållanden eller andra omständigheter påkalla ett beslut

i annan riktning. Skulle en länsstyrelse av någon anledning finna remiss

påkallad, vinner man med det av de sakkunniga tänkta förfarandet den fördelen,

att remiss kan ske på en gång av samtliga de ärenden, som beröra

vederbörande lokalmyndighet. Genom att infordra ett yttrande från den

lokala polismyndigheten rörande alla gamla tillstånd i orten kan länsstyrelsen

även få kännedom om t. ex. vissa rörelser upphört så att förnyat

tillstånd är överflödigt eller om anledning till anmärkning mot någon tillståndsinnehavare

förekommit.

De sakkunniga anse att det sålunda skisserade förfarandet kommer att

i ej obetydlig grad underlätta länsstyrelsernas arbete, samtidigt som vederbörande

affärsidkare befrias från besväret att ingiva ny ansökning. De til 1- ståndsinnehavare, vilkas ärenden komma att upptagas ex officio, anses

böra underrättas om länsstyrelsens avsikt genom en enkel cirkulärskrivelse.

Remissyttrandena. I remissyttrandena knytes intresset främst till frågan

om hur vid den nya lagens ikraftträdande skall förfaras med redan

beviljade tillstånd enligt It §.

Länsstyrelserna i Stockholms och Södermanlands län, järnvägsstyrelsen

samt Aktiebolaget Svenska pressbyrån uttala sig för eu automatisk förlängning

av gällande tillstånd.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför:

I fråga om sådana tillstånd, som meddelats med stöd av 11 § 3 mom.

punkterna 1), 2), 5) och 6), torde det enligt länsstyrelsens uppfattning

förhålla sig så, att praktiska synpunkter tala för en automatisk förlängning

av dessa tillstånd. Om man bortser från de tillstånd, som meddelats

med stöd av punkt 3) i nyssnämnda lagrum, vilka tillstånd såsom i regel

avseende försäljning under sommarmånaderna sakna intresse i nu förevarande

sammanhang, synes man sålunda endast beträffande tillstånd,

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

som meddelats med stöd av punkt 7) i lagrummet, kunna ifrågasätta lämpligheten

av en automatisk förlängning. Att eventuella olägenheter av eu

dylik förlängning av sistnämnda tillstånd skulle överväga fördelarna därav

synes knappast vara att befara. Med hänsyn härtill finner länsstyrelsen

sig böra föreslå, att de tillstånd jämlikt It § butikstängningslagen, som utlöpa

med innevarande års utgång, automatiskt förlängas genom en föreskrift

i övergångsbestämmelserna.

Länsstyrelsen i Södermanlands län ifrågasätter om icke i övergångsbestämmelserna

lämpligen borde angivas att förlängning av sådana tillstånd,

vilkas giltighetstid utlöpte den 31 december 1948, skulle kunna ske utan förnyad

ansökan och, därest de föreslagna bestämmelserna om behovsprövning

genomfördes, utan iakttagande av dessa.

Järnvägsstyrelsen hemställer att nuvarande kiosktillstånd på järnvägsstationerna

utan särskilt ansökningsförfarande erhålla en tills vidare förlängd

giltighet. Ett sådant medgivande syntes icke möta någon svårighet,

därest ändring icke vidtages i den myndighet, som skulle utfärda kiosktillstånden.

Aktiebolaget Svenska pressbyrån uttalar:

För bolaget framstår det som en praktisk nödvändighet att icke vid den

nu gällande lagens upphörande en omprövning av de tusentals beviljade

kiosktillstånden, vare sig i fråga om tobaksvaror eller andra kioskvaror,

skall behöva företagas. Såväl länsstyrelserna som tobaksnämnden och av

dem hörda myndigheter skulle under många månader bliva överhopade av

arbete med dylika ärenden, sökandena betungas med ansökningar, förklaringar

och påminnelser i olika instanser och allmänheten i stor utsträckning

bliva lidande på dröjsmål med ärendenas avgörande. Den rätta lösningen

vore helt visst att nu gällande tillstånd enligt övergångsbestämmelse

i lagen erhölle tills vidare förlängd giltighet.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller att de sakkunniga bort närmare

motivera, varför tillstånd jämlikt It § i 1939 års butikstängningslag borde

omprövas. Enligt länsstyrelsens mening syntes det tveksamt, om tillräckliga

skäl förelåge för en sådan omprövning.

Länsstyrelserna i Jönköpings och Kronobergs län anse att ett i möjligaste

mån förenklat ansöknings- och remissförfarande vore att föredraga

framför de sakkunnigas förslag. Därvid framhåller förstnämnda länsstyrelse

att den av de sakkunniga föreslagna anordningen — att länsstyrelserna

före den 1 januari 1949 skulle utan ny ansökan upptaga frågor om

förlängning av tillstånd — torde medföra ett avsevärt merarbete för länsstyrelserna.

Register torde flerstädes icke ha upprättats över meddelade

tillstånd. I de tidigare ansökningarna torde vidare regelmässigt tillstånd

icke ha begärts att gälla tills vidare. Ett framtagande ur arkiven av de

äldre ansökningshandlingarna torde redan det vara mycket tidsödande.

Huruvida ändrade förhållanden eller andra omständigheter påkallade särskilt

beslut torde i allmänhet förutsätta en undersökning som icke lämpligen

kunde utföras utan anlitande av polismyndigheten i orten.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

Länsstyrelsen i Kronobergs län finner det tämligen godtyckligt att medgiva

ett förenklat förfarande endast om sökanden av en händelse begärt

tillstånd utan angivande av någon tidsbegränsning. Sökande, som begärt

tillstånd allenast till utgången av 1948, borde visserligen till länsstyrelsen

inkomma med nya ansökningar, men ett förenklat förfarande borde få tilllämpas

även för deras del. Om de i ärendet tidigare hörda kommunala

myndigheterna icke särskilt föreslagit en tidsbegränsning av tillståndsgivningen,

torde ur deras yttrande icke få utläsas att en sådan begränsning

varit önskad. Deras börande torde därför i allmänhet icke vara erforderligt.

Tobaksnämnden syntes icke heller böra höras, om tobaksnämnden

fått yttra sig i det tidigare ärendet och nya omständigheter icke förekomme,

som borde föranleda annat förfarande. Detta torde böra gälla, oavsett om

tillståndsgivning i fråga om tobak skulle meddelas av tobaksmonopolet

eller länsstyrelsen. I förra fallet utginge de sakkunniga från att tobaksmonopolet

vid sin omprövning av de nuvarande tillstånden som regel läte

de hittillsvarande tillståndshavarna behålla sina tobaksåterförsäljarrättigheter

tills vidare. Länsstyrelsen föresloge därför att, om icke särskilda skäl

iill annat föranleda, samtliga ärenden remitterades endast till polismyndigheten

för yttrande. Självfallet borde ett mera allsidigt remissförfarande

äga rum, om det sökta tillståndet innefattade någon ändring av betydelse

i hittills gällande tillstånd.

Länsstyrelsen i Hallands län yttrar:

Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna skall som regel äldre tillstånd

som meddelats för tid efter den 31 december 1948 fortfarande gälla.

En sådan bestämmelse kan länsstyrelsen icke finna påkallad med hänsyn

till att endast ett fåtal dylika tillstånd torde vara gällande. Bestämmelsen

synes dessutom kunna föranleda oformligheter, såsom exempelvis i ett sådant

fall då en person, som innehar tillstånd enligt gamla lagen att sälja

bl. a. tobaksvaror, i fortsättningen icke antages såsom återförsäljare av

tobaksvaror. Det är icke lämpligt att i ett dylikt fall å försäljningsstället

finnes uppsatt ett tillståndsbevis, som bokstavligen medgiver försäljning

av tobaksvaror.

Vad särskilt angår tillstånd till försäljning av tobaksvaror finna länsstyrelserna

i Stockholms och Södermanlands län det önskvärt att de sakkunnigas

uttalande, att de nuvarande tillståndshavarna borde få behålla

sina återförsäljarrättigheter tills vidare där ej särskilda skäl till annat

föranleda, kommer till uttryck i övergångsbestämmelserna.

Statens tobaksnämnd anför:

De sakkunniga torde avse, att alla tillstånd till försäljning av tobaksvaror

utöver vanlig affärstid skola efter ansökan till monopolbolaget omprövas.

Nämnden hemställer, att lagförslaget omformuleras sa att detta

klart framgår. Därvid torde även — i analogi med eu motsvarande övergångsbestämmelse

i 1945 års butikstängningslag — böra stadgas, att tillstånd

av länsstyrelsen till försäljning av tobaksvaror som meddelats att

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj. ts proposition nr 248.

fjälla t. o. m. den 31 december 1948 eller tills vidare skall, därest fortsatt

tillstånd därtill sökts hos monopolbolaget före den 1 oktober sagda år men

ansökningen ej blivit prövad före årets utgång, gälla till dess prövningen

ägt rum. Det torde böra ankomma på monopolbolaget att utfärda ett särskilt

bevis om beviljad rätt till försäljning av tobaksvaror. I detta sammanhang

må erinras om de sakkunnigas uttalande, att de hittillsvarande tillståndshavarna

borde få tills vidare behålla sin rätt till försäljning av tobaksvaror,

där ej särskilda skäl till annat föranleda, ett uttalande" som ej

föranleder erinran från nämndens sida.

1 fråga om övergångsbestämmelserna i övrigt framhåller länsstyrelsen i

Kristianstads län att kommunala avvikelser från lagens föreskrifter borde

bli föremål för nytt beslut och länsstyrelsens förnyade prövning åtminstone

''art femte år detta med hänsyn till att de förutsättningar, som förelågo

vid det tidigare beslutets meddelande, efter så lång tid kunde vara väsentligt

förändrade.

Departementschefen. Vad de sakkunniga anfört rörande automathandelns

ställning vid övergången finner jag riktigt. I överensstämmelse med

vad de sakkunniga föreslagit förordar jag alltså ett stadgande av innehåll,

att sådan försäljning från automatapparat, som varit undantagen från tilllämpningen

av 1945 års butikstängningslag, fortfarande må äga rum utan

hinder av bestämmelserna i den nya lagen, om apparaten funnits uppsatt

fore den 1 januari 1949. Någon typgranskning av dessa äldre apparater

behöver salunda icke ske, i den mån endast konfektyrer i förpackning eller

färsk frukt saluföras genom dem.

I övergångsbestämmelserna till den nuvarande lagen har intagits en regel,

enligt vilken kommunala beslut jämlikt 1919, 1939 eller 1942 års butikstängningslagar

varigenom fastställts kortare affärstid än den vanliga,

skola förbli giltiga tills de i vederbörlig ordning upphävts. Någon motsvalande

regel har icke synts böra upptagas bland övergångsbestämmelserna

till den nya lagen. Samtliga kommunala beslut i förevarande hänseende

enligt äldre butikstängningslagar komma alltså att förlora sin giltighet i

och med att 1945 års lag upphör att gälla. I detta sammanhang torde böra

erimas om att, därest fråga uppkommer om fattande av nya kommunala

beslut angående affärstiden, enligt 7 § även konsumenterna skola beredas

tillfälle att genom sina sammanslutningar eller på annat sätt yttra sig i

ärendet.

Någon bestämmelse om omprövning efter viss tid av beslut om kommunala

avvikelser anser jag icke erforderlig. Det torde kunna förväntas, att

de kommunala organen själva uppmärksamma behovet av nya regler till

följd av ändrade förhållanden.

I fråga om tillstånd till handel på utsträckt tid enligt It § i 1942 och

1945 års butikstängningslagar ha de sakkunniga förordat att tillstånd, som

meddelats för tid efter den 31 december 1948, fortfarande skulle gälla, samt

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

tänkt sig att övriga tillstånd utan ny ansökning skulle upptagas till omprövning

av vederbörande myndigheter. I sistnämnda del ha erinringar

gjorts i ett flertal remissyttranden. Härvid ha vissa remissinstanser uttalat

sig för en automatisk förlängning av gällande tillstånd medan andra ansett

ett förenklat ansöknings- och remissförfarande vara lämpligare än de

sakkunnigas förslag.

Uppenbarligen bleve det synnerligen betungande för länsstyrelserna att

nödgas ompröva samtliga eller flertalet tillstånd enligt 11 § 3 mom. äldre

butikstängningslagar. Härutinnan må endast erinras om att i maj 1947

över 7 000 dylika tillstånd voro gällande. De sakkunniga ha därför också

övervägt en automatisk förlängning av tillstånden men funnit en sådan

anordning mindre lämplig tydligen framför allt med hänsyn till de sakkunnigas

förslag i fråga om 11 § 3 inom. Enligt departementsförslaget förordas

emellertid icke några mera genomgripande sakliga ändringar i detta

stadgande. Vid sådant förhållande synes hinder icke möta att i princip

tillgodose det från flera håll framförda önskemålet om en automatisk tillståndsförlängning.

Såsom de sakkunniga funnit bör dock denna förlängning

icke gälla tillstånd meddelade enligt 1939 års lag. Vidare torde undantag

böra göras för tillstånd, som beviljats enligt 11 § 3 inom. 3) — försäljning

i samband med nöjestillställningar o. d. — och 7) — »synnerliga

skäl» — i 1942 eller 1945 års lagar. Den förstnämnda gruppen lär visserligen

icke ha någon större betydelse, då ifrågavarande tillstånd i allmänhet

torde avse försäljning för kortare tidsperioder, men det förhållandet att ett

dylikt tillstånd beviljats t. ex. för december månad 1948 eller över årsskiftet

1948/49 bör tydligen icke få föranleda att detsamma automatiskt förlänges

att gälla tills vidare. Den andra gruppen är däremot av större vikt; sålunda

gällde 752 dylika tillstånd i maj 1947. Härunder falla de kiosktillstånd

som avse försäljning av tobaksvaror under vanlig affärstid utan rätt

till sådan försäljning, då kiosken hålles öppen efter denna tids utgång.

Jag har förut uttalat, att dessa s. k. delade tillstånd skola bringas att försvinna

antingen genom att rätten till tobaksförsäljning utsträckes eller

genom att den indrages, där så finnes böra ske. En automatisk förlängning

bör sålunda här icke komma i fråga. Även beträffande övriga tillstånd

enligt punkt 7) torde en sådan förlängning vara mindre lämplig.

Med tillstånd enligt 11 § 3 mom. 3) och 7) böra i förevarande hänseende

jämställas tillstånd, som meddelats utan angivande av särskild punkt i

momentet, såvida det ej är uppenbart alt tillståndet hänför sig till någon

av de övriga punkterna.

Den automatiska förlängningen bör avse samtliga tillstånd, meddelade

jämlikt It §3 mom. 1), 2), 4), 5) eller 0) i 1942 eller 1945 års butikstängningslagar

t. o. in. den 31 december 1948, viss tid därefter eller tills vidare.

Förlängningen bör gälla tills vidare. Enligt It § 4 mom. första stycket

kan ett förlängt tillstånd återkallas, när skäl därtill äro. De förlängda till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i8.

stånden synas likväl icke böra gälla allt framgent; ändrade förhållanden

kunna påkalla omprövning av vissa tillstånd, icke utnyttjade tillstånd böra

utrensas etc. Jag föreslår därför att nu ifrågavarande tillstånd skola gälla

längst t. o. in. den 31 december 1951.

Beträffande tillstånd, som efter ansökning skall omprövas, bör i likhet

med vad som föreskrivits i övergångsbestämmelserna till tidigare butikstängningslagar,

stadgas att, därest förnyat tillstånd sökts före den 1 oktober

1948 men ansökningen ej blivit prövad före årets utgång, det äldre

tillståndet skall gälla tills dess prövningen ägt rum. Vid omprövningen

torde remissförfarandet kunna förenklas. Jag föreslår härutinnan, att förnyat

tillstånd må kunna beviljas utan remiss till kommunalt organ. Då

ansökningen avser försäljning av tobaksvaror i stad eller stadsliknande

samhälle, bör däremot nämnden alltid höras.

Jag föreslår slutligen, att från övergångsbestämmelserna i gällande lag

skall överföras regeln, att beslut enligt 6, 9, It, 12 och 16 §§ nya lagen må

meddelas efter den 1 oktober 1948, dock med verkan tidigast från lagens

ikraftträdande. Nuvarande övergångsbestämmelser upptaga en motsvarande

regel även för beslut enligt 3 §, d. v. s. beslut av arbetsrådet. En sådan regel

har icke införts i förslaget, då beslut enligt 3 § i den nya lagen skola meddelas

av arbetarskyddsstyrelsen, som icke träder i verksamhet förrän fr. o. m.

den 1 januari 1949. Någon större olägenhet lär icke behöva följa av att

lagens ikraftträdande får avvaktas i fråga om dessa ärenden.

Föredragandens hemställan.

Föredraganden hemställer härefter att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

inom inrikesdepartementet upprättade förslag till butikstängningslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

K. A. Åkerberg.

1 Lagförslaget, som — frånsett att i det vid propositionen fogade lagförslaget ordet »färsk*

uteslutits i It § 3 mom. 1) och att några smärre redaktionella jämkningar vidtagits — är

lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2A8.

111

Utdrag av protokollet hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 7 maj

19i8.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

GyllenswXrd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 30 april 1948 tillhandakommet utdrag av protokoll

över inrikesärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i statsrådet den 9 april 1948, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till butik stängning slag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i inrikesdepartementet hovrättsassessorn

Y. Samuelsson.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet:

Då med förslagets tankegång skillnaden mellan färsk frukt och annan

frukt lärer bliva utan betydelse och det dessutom kan synas tveksamt,

huruvida enligt allmänt språkbruk t. ex. fikon och russin hänföras till

produkter av frukt, hemställes, att i 11 § 3 mom. 1) ordet »färsk» framför

»frukt» får utgå. Därvid bör naturligen fasthållas, att ordet »frukt» är

att tolka på det sätt som skett i remissen, nämligen såsom omfattande frukter

och bär vilka regelmässigt konsumeras utan att dessförinnan tillagas;

sådana varor som ärter, kaffebönor och dylikt äro alltså icke att hänföra

till frukt.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 8 maj 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet

Mossberg, lagrådets den 7 maj 1948 avgivna utlåtande över det till lagrådet

den 9 april 1948 remitterade förslaget till butikstängningslag.

Med förmälan att den erinran, lagrådet framställt beträffande 11 §3 mom.

1), i klarhetens intresse syntes böra beaktas samt att i övrigt några smärre

formella jämkningar torde böra vidtagas i lagförslaget, hemställer föredraganden

att detta måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungliga Höghet Kronprinsen-Regenten

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Olofsson.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248. 113

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Propositionen.................................................... 1

Sammanfattning.................................................. 1

Lagförslag ................................... 3

Utdrag av statsrådsprotokollet den 9 april 1948 ........................ 16

Inledning .................................................... 16

Översikt av gällande bestämmelser................................ 18

Butikernas öppethållande m. m................................... 22

Reformkrav .................................................. 26

Behovet av butikstängningslag.................................... 30

Lagens tillämpningsområde ...................................... 34

Tiden för affärernas öppethållande................................ 52

Utsträckt affärstid.............................................. 67

Specialmotivering .............................................. 98

Föredragandens hemställan ...................................... 110

Utdrag av lagrådsprotokollet den 7 maj 1948 .......................... 111

Utdrag av statsråds protokollet den 8 maj 1948 112

8 — It i han;/ till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 248.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:440 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till b ut ik stängnings lag. a1 i texten
  2. 2LU 1948:47 Betänkande med förslag till ändrad butikstängningslagstiftning s. 1 i texten