Sök i Ratio Lex

Med förslag till sjöarbetstidslag

1948-05-21 · 117 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 51 av 117 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:265, Med förslag till sjöarbetstidslag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

1

Nr 265.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till sjöarbetstidslag;

given Stockholms slott den 21 maj 1958.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till sjöarbetstidslag.

GUSTAF.

Axel Gjöres.

Sammanfattning.

Enligt lagförslaget förkortas arbetstiden i såväl fjärr- som närtrafik i jämförelse

med gällande lag. Vad först fjärrtrafiken angår bestämmes den ordinarie

arbetstiden till sjöss för vaktindelad däcks-, maskin- och radiopersonal

i allmänhet till 8 timmar om dygnet, så snart fartyget har en bruttodräktighet

av minst 500 registerton (vissa modifikationer gälla dock beträffande

befälet). Den ordinarie arbetstiden å ankomst- och avgångsdagar

minskas i förslaget från 9 timmar (10 timmar för styrmän) till 8 timmar.

Därutöver må å fartyg av mindre storleksordning i vissa fall förekomma

arbete under ytterligare högst 1 timme. Vidare föreslås väsentliga inskränkningar

beträffande ekonomipersonalens arbetstid, nämligen till sjöss samt

å ankomst- och avgångsdagar från 10 timmar å lastfartyg och 12 timmar

å passagerarfartyg till 9 resp. 10 timmar. Jämväl den ordinarie arbetstiden

i hamn minskas i icke obetydlig grad för ekonomipersonal. Såsom en nyhet

föreslås att i fj ärrtrafik vederlag i någon form skall utgå för den ordinarie

arbetstid som överstiger i vissa fall 48 timmar i veckan och i andra

fall 112 timmar under loppet av två veckor i följd. I fråga om fartyg i närtrafik

upptager förslaget en minskning av arbetstiden från i allmänhet 63

timmar i veckan till 112 timmar under två veckor i följd. Förslaget, som

avses skola träda i kraft den 1 januari 1949, upptager dessutom bland annat

vissa övergångsbestämmelser, som medgiva att tvåvaktsystemet efter prövning

i varje särskilt fall alltjämt kan få tillämpas för vissa existerande

fartyg.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 265.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj.ts proposition nr 265.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

Nr 607.

Sjöarbetstidslag;

given Stockholms slott den 30 september

1938.

1 KAP.

Inledande bestämmelser.

1 §•

1 mom. Denna lag äger, med nedan

omförmälda undantag, tillämpning

beträffande arbete som å svenskt

fartyg anställd person för fartygets

räkning eller eljest på grund av förmans

uppdrag ombord å fartyget eller

annorstädes utför.

2 mom. Från lagens tillämpning

undantages arbete som utföres av

befälhavare å fartyg å vilket utom

befälhavaren minst två personer äro

anställda;

förste (främste) styrman vilkens

skeppstjänst icke är indelad i vakter,

eller vilken är anställd å fartyg i inskränktare

fart än nordsjöfart;

förste (främste) maskinist vilkens

skeppstjänst icke är indelad i vakter,

eller vilken är anställd å fartyg i inskränktare

fart än nordsjöfart;

föreståndare för ekonomiavdelningen

å fartyg å vilket utom föreståndaren

minst tre personer äro anställda

inom avdelningen;

läkare;

person som är anställd uteslutande

för sjukvård;

radiotelegrafist som är anställd

uteslutande i sådan egenskap;

radiotelefonist som är anställd uteslutande

i sådan egenskap;

person vilken å fartyg i inskränktare

fart än nordsjöfart är anställd

Förslag till

Sjöarbetstidslag.

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Inledande bestämmelser.

1 §•

1 mom. Denna lag äger, med nedan

omförmälda undantag, tillämpning

beträffande arbete som å svenskt

fartyg anställd person för fartygets

räkning eller eljest på grund av förmans

uppdrag utför ombord å fartyget

eller annorstädes.

2 mom. Från lagens tillämpning

undantages arbete som utföres av

befälhavare å fartyg varå utom

denne minst två personer äro anställda;
främste

styrman vilkens skeppstjänst

icke är indelad i vakter;

maskinchef vilkens skeppstjänst

icke är indelad i vakter;

föreståndare för ekonomiavdelningen

å fartyg varå utom denne minst

tre personer äro anställda inom avdelningen;
läkare;
person

som är anställd uteslutande

för sjukvård;

person vilken är anställd å fartyg

med en bruttodräktighet under
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

(Gällande lag:)

huvudsakligen för passagerares direkta

betjänande;

person tillhörande redarens familj

å fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart;
person

som är anställd å fartyg av

följande slag, nämligen:

a) kronan tillhörigt fartyg om vilket

Konungen icke annorlunda förordnat,

b) fiske- eller fångstfartyg då det

såsom sådant användes, eller fartyg

som nyttjas till verksamhet omedelbart

förbunden med fiske eller

fångst,

c) isbrytar- eller räddnings- eller

bärgningsfartyg då det såsom sådant

användes,

d) lustfartyg,

e) skolfartyg som icke i allmän

trafik befordrar gods eller passagerare,

f) segelfartyg utan hjälpmaskin,

sådant segelfartyg med hjälpmaskin,

vars bruttodräktighet understiger 100

registerton, eller ock annat fartyg

som har en nettodräktighet understigande

20 registerton och nyttjas i

inskränktare fart än nordsjöfart, såvida

ej Konungen om fartyg varom

nu är sagt annorlunda förordnat.

3 mom. När synnerliga skäl därtill

äro, må Konungen, eller den myndighet

åt vilken Konungen må hava

uppdragit att i vissa avseenden därutinnan

utöva beslutanderätt, medgiva

undantag jämväl i övrigt från

tillämpningen av denna lag.

2 §■

1 mom. I denna lag förstås med

skeppstjänst: arbete varom i 1 §

1 mom. sägs;

(Kungl. Maj:ts förslag:)

stigande 500 registerton huvudsakligen

för att direkt betjäna passagerare;
person

tillhörande redarens familj

å fartyg med en bruttodräktighet understigande

500 registerton; eller

person som är anställd å fartyg av

följande slag, nämligen

a) kronan tillhörigt fartyg, såvida

icke Konungen annorlunda förordnat,

b) fiskefartyg då det användes såsom

sådant, eller fartyg som nyttjas

till verksamhet omedelbart förbunden

med fiske,

c) isbrytar- eller räddnings- eller

bärgningsfartyg då det användes såsom

sådant,

d) lustfartyg,

e) skolfartyg som icke i allmän

trafik befordrar gods eller passagerare,

f) segelfartyg utan hjälpmaskin,

sådant segelfartyg med hjälpmaskin

vars bruttodräktighet understiger 100

registerton, eller ock annat fartyg

som har en nettodräktighet understigande

20 registerton, såvida ej Konungen

om fartyg varom nu är sagt

annorlunda förordnat.

3 mom. När synnerliga skäl därtill

äro, må Konungen eller myndighet

som Konungen förordnar medgiva

undantag jämväl i övrigt från tilllämpningen

av denna lag.

2 §•

1 mom. I denna lag förstås med

skeppstjänst: arbete varom i 1 § 1

mom. sägs;

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 265.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

s joman: en var som förrättar

skeppstjänst varå lagen äger tillämpning;
styrman:

annan till fartygsbefälet

hörande person än befälhavaren;

maskinist: till maskinbefälet hörande

person;

ekonomipersonal: personal som är

anställd för besättningens eller passagerarnas

förplägning eller uppassning

eller andra sysslor som med dylikt

arbete äga samband, eller för expeditionsgöromål

eller annan liknande

tjänstgöring;

dagman: sjöman vilkens skeppstjänst

icke är indelad i vakter och

som ej tillhör ekonomipersonalen;

passagerarfartyg: fartyg för vilket

gällande passagerarfartygscertifikat

är utfärdat;

oavbruten gång: färdsätt kännetecknat

därav att icke land angöres

eller eljest beröring med land äger

rum under längre tid än 2 timmar

vid varje tillfälle;

dygn: tiden från klockan 0 till

klockan 24;

helgdag: dygn varå söndag eller

här i riket bruklig helgdag infaller;

nordsjöfart: fart väster om linjen

Hanstholm-Lindesnäs och bortom

Cuxhaven intill linjen Shetlands nordpynt—Trondheimsf

jorden; 11 grader

västlig longitud (Irlands västkust)

och 48 grader nordlig latitud

(Brest).

Fartyg skall under resa hela tiden

anses nyttjat i den fart som bestämmes

av det från svenskt land längst

bort belägna i resan ingående farvatten,

dock ej i den mån fartyget

till följd av storm, sjöskada eller annan

trängande nöd kommit utanför

farvatten som resan skolat omfatta.

sjöman: en var som förrättar

skeppstjänst varå lagen äger tillämpning;
styrman:

annan till fartygsbefälet

hörande person än befälhavaren;

ekonomipersonal: personal som är

anställd för besättningens eller passagerarnas

förplägning eller uppassning

eller andra sysslor som äga

samband med dylikt arbete, eller för

expeditionsgöromål eller annan liknande

tjänstgöring;

dagman: sjöman vilkens skeppstjänst

icke är indelad i vakter och

som ej tillhör ekonomipersonalen;

passagerarfartyg: fartyg för vilket

gällande passagerarfartygscertifikat

är utfärdat;

oavbruten gång: färdsätt kännetecknat

därav att icke land angöres

eller eljest beröring med land äger

rum under längre tid än 2 timmar

vid varje tillfälle;

dygn: tiden från klockan 0 till

klockan 24;

helgdag: dygn varå söndag eller

här i riket bruklig helgdag infaller;

nordsjöfart: fart väster om linjen

Hanstholm—Lindesnäs och bortom

Cuxhaven intill linjen Shetlands nordpynt—Trondheimsf

jorden, 11 grader

västlig longitud (Irlands västkust)

och 48 grader nordlig latitud

(Brest).

Fartyg skall under resa hela tiden

anses nyttjat i den fart som bestämmes

av det från svenskt land längst

bort belägna i resan ingående farvattnet,

dock ej i den mån fartyget till

följd av storm, sjöskada eller annan

trängande nöd kommit utanför farvatten

som resan skolat omfatta.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

5

(Gällande lag:)

2 mom. Vid beräknande av arbetstid

enligt denna lag skola undantagas

dels måltidsrast, dels ock annat uppehåll

i skeppstjänsten, försåvitt sjömannen

enligt förmans besked därunder

äger avlägsna sig från arbetsplatsen

och uppehållet varar, där

fråga är om fartyg som i 9 § avses,

minst en halv timme och eljest minst

1 timme.

2 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg som

nyttjas i fjärrtrafik.

3 §•

I detta kapitel meddelade bestämmelser

avse fartyg som nyttjas i nordsjö-

eller vidsträcktare fart, eller i

fart vari ingår resa som under vanliga

förhållanden kräver mer än 12

timmars oavbruten gång (fjärrtrafik).

4 §.

Ordinarie arbetstid till sjöss för

vaktindelad sjöman som ej tillhör

ekonomipersonalen utgör sammanlagt

högst 24 timmar för två dggn i

följd, dock att arbetstiden för dggn

räknat ej må överstiga

a) 8 timmar för styrman i fall det

för fartygets behöriga bemanning nödiga

antalet styrmän uppgår till minst

tre;

b) 8 timmar för maskinist i fall

det för fartygets behöriga bemanning

nödiga antalet maskinister uppgår

till minst tre;

(Kungl. Maj.ts förslag:)

2 mom. Vid beräknande av arbetstid

enligt denna lag skola undantagas

dels måltidsrast, dels ock annat

uppehåll i skeppstjänsten, såvida sjömannen

enligt förmans besked därunder

äger avlägsna sig från arbetsplatsen

och uppehållet varar, där fråga

är om fartyg som avses i 10 §,

minst en halv timme och eljest minst

1 timme.

2 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg

i fjärrtrafik.

3 §.

I detta kapitel meddelade bestämmelser

avse fartyg som nyttjas i

nordsjö- eller vidsträcktare fart, eller

i fart vari ingår resa som under vanliga

förhållanden kräver mer än 12

timmars oavbruten gång (fjärrtrafik).

4 §•

Ordinarie arbetstid till sjöss för

vaktindelad sjöman som ej tillhör

ekonomipersonalen utgör högst 8

timmar om dygnet i följande fall,

nämligen

a) för styrman i fall fartyget år

statt i 1) nordsjö- eller vidsträcktare

fart och har en bruttodräktighet som

uppgår till minst 500 registerton eller

2) inskränktare fart och har en

bruttodräktighet överstigande 1 000

registerton;

b) för sjöman som tillhör maskinbefälet

i fall fartyget är statt i 1)

nordsjö- eller vidsträcktare fart och

har en maskinstyrka överstigande 700

indikerade hästkrafter eller en brut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

(Gällande lag:)

c) 8 timmar för sjöman som tillhör

däcksmanskapet i fall fartygets

bruttodräktighet överstiger 2 000 registerton;
d)

8 timmar för sjöman som tillhör

maskinmanskapet i fall fartygets

bruttodräktighet överstiger 700 registerton;

samt

e) 8 timmar i annat fall än i punkt

d) sägs för eldare som har att för

hand verkställa eldning med kol, därest

resan under vanliga förhållanden

kräver mer än 24 timmars oavbruten

gång samt fartyget är statt il) vidsträcktare

fart ån nordsjöfart, eller 2)

nordsjöfart och har en maskinstyrka

av minst 250 indikerade hästkrafter,

eller ock 3) inskränktare fart och

har en maskinstyrka av minst 600 indikerade

hästkrafter.

I fall som i punkt a) avses må, utöver

där angiven tid, styrman åläggas

att under högst 1 timme om dygnet

såsom ordinarie arbete utföra

nautiska och meteorologiska observationer

ävensom journalföring och

andra expeditionsgöromål; styrman

(Kungl. Maj:ts förslag:)

todräktighet av minst 500 registerton

eller 2) inskränktare fart och har

en maskinstyrka överstigande 700 indikerade

hästkrafter eller en bruttodräktighet

överstigande 1 000 registerton;
c)

för sjöman som tillhör däcksmanskapet

i fall fartygets bruttodräktighet

uppgår till minst 500 registerton;
d)

för sjöman som tillhör maskinmanskapet

i fall fartyget har en maskinstyrka

överstigande 700 indikerade

hästkrafter eller en bruttodräktighet

av minst 500 registerton;

e) i annat fall än i punkt d) sägs

för eldare som har att för hand elda

med kol, därest resan under vanliga

förhållanden kräver mer än 24 timmars

oavbruten gång; samt

f) för sjöman som tillhör radiopersonalen,

därest fartygets bruttodräktighet

uppgår till minst 500 registerton.

I annat fall än under a)—f) sägs

må den ordinarie arbetstiden till

sjöss för vaktindelad sjöman som ej

tillhör ekonomipersonalen icke överstiga

25 timmar för två dygn i följd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

(Gällande lag:) (Kungl Maj:ts förslag:)

som tillika är mot särskild ersättning

anställd såsom radiotelegrafist eller

radiotelefonist må under sistnämnda

tid jämväl användas till radiotelegrafeller

radiotelefontjänst samt därutöver

beordras att under ytterligare

högst 2 timmar om dygnet såsom ordinarie

arbete förrätta dylik telegrafeller

telefontjänst.

Å helgdag må såsom ordinarie arbete

till sjöss icke åläggas vaktindelad

sjöman annan skeppstjänst än 1)

sådan som erfordras för fartygets

framdrivande, manövrering eller navigering,

ävensom därmed sammanhängande

arbete som ej kan tåla

uppskov, 2) radiotelegraf- och radiotelefontjänst,

3) lättare rengöring och

spolning av däck under sammanlagt

högst 1 timme samt 4) för besättningens

förplägning erforderligt arbete.

Utöver vad ovan i denna paragraf

stadgas må hissning av aska som hopats

under fartygets gång åläggas

sjöman som tillhör maskinmanskapet

såsom ordinarie arbete.

5 §.

Ordinarie arbetstid till sjöss för

dagman utgör för dygn räknat högst

8 timmar, dock att arbetstiden icke

må överstiga 48 timmar i veckan,

samt att dagman å helgdag icke må

under längre tid än sammanlagt

högst 1 timme såsom ordinarie arbete

åläggas annan skeppstjänst än sådan

som regelmässigt ingår i hans

åliggande och icke kan tåla uppskov.

Ordinarie arbetstid till sjöss för

dagman skall, såvida ej annat överenskommits,

förläggas mellan klockan

6 och klockan 20.

Å helgdag må såsom ordinarie arbete

till sjöss icke åläggas sjöman

som avses i denna paragraf annan

skeppstjänst än 1) sådan som erfordras

för fartygets framdrivande, manövrering

eller navigering ävensom

därmed sammanhängande arbete

som ej kan tåla uppskov, 2) radiotelegraf-

och radiotelefontjänst, 3) lättare

rengöring och spolning av däck

under sammanlagt högst 1 timme

samt 4) för besättningens förplägning

erforderligt arbete.

5 §•

Ordinarie arbetstid till sjöss för

dagman utgör högst 8 timmar om

dygnet. Arbetstiden må dock icke

överstiga 48 timmar i veckan. Ej

heller må å helgdag dagman under

längre tid än sammanlagt högst 1

timme såsom ordinarie arbete åläggas

annan skeppstjänst än sådan som regelmässigt

ingår i hans åliggande och

icke kan tåla uppskov.

Ordinarie arbetstid till sjöss för

dagman skall, såvida ej annat överenskommits,

förläggas mellan klockan

0 och klockan 20.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

(Gällande lag:)

6 §•

Ordinarie arbetstid till sjöss för

sjöman tillhörande ekonomipersonalen

utgör för dygn räknat högst 10

timmar; å helgdag må dock dylik

sjöman icke såsom ordinarie arbete

åläggas annan skeppstjänst än sådan

som erfordras för besättningens och

passagerarnas förplägning jämte nödig

uppassning i övrigt samt lättare

rengöring.

Ordinarie arbetstid till sjöss för

ekonomipersonal skall, såvida ej annat

överenskommits, förläggas mellan

klockan 5 och klockan 20.

Från tillämpning av förestående

stadganden i denna paragraf undantages

arbete som utföres å passagerarfartyg,

dock att ordinarie arbetstid

för ekonomipersonal å dylikt fartyg

icke må överstiga 12 timmar om

dygnet, samt att denna arbetstid skall

så förläggas, att en sammanhängande

vilotid av minst 8 timmar erhålles

under loppet av 25 timmar.

Ekonomipersonalens ordinarie arbetstid

bör fördelas i enlighet med en

av befälhavaren på förhand fastställd

arbetsplan.

7 §•

Ordinarie arbetstid vid fartygets

ankomst till eller avgång från hamn

utgör för dygn räknat högst 10 timmar

för styrman och högst 9 timmar

för annan sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen,

dock att

(Kungl. Maj:ts förslag:)

6 §•

Ordinarie arbetstid till sjöss för

sjöman tillhörande ekonomipersonalen

utgör högst

å passagerarfartyg: 10 timmar

om dygnet under loppet av 15

timmar i följd; samt

å annat fartyg: 9 timmar om

dygnet under loppet av 13 timmar i

följd.

Ekonomipersonalens ordinarie arbetstid

bör fördelas i enlighet med en

av befälhavaren på förhand fastställd

arbetsplan.

7 §•

1 mom. Ordinarie arbetstid vid

fartygets ankomst till eller avgång

från hamn utgör för sjöman som ej

tillhör ekonomipersonalen högst 8

timmar om dygnet. Nyttjas fartyget i

inskränktare fart än nordsjöfart och

uppgår dess bruttodräktighet till

högst 1 200 registerton, må dock sjömannen

utöver sagda tid såsom ordinarie

arbete under sammanlagt högst

1 timme om dygnet åläggas skeppstjänst

av följande slag, nämligen 1)

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

skeppstjänst som erfordras för fartygets

framdrivande, manövrering eller

navigering ävensom därmed sammanhängande

arbete som ej kan tåla uppskov,

2) arbete för fartygets klargöring

i anledning av ankomsten eller

avgången samt 3) arbete för ilandförande

och ombordtagande av passagerare,

post och passagerares effekter.

a) arbetstiden för sådan till maskinpersonalen

hörande sjöman vilkens

skeppst jänst till sjöss är indelad

i vakter, ej må överstiga den för sjömannen

i fråga stadgade ordinarie

arbetstiden till sjöss;

b) k helgdag annan skeppstjänst Å helgdag må annan skeppstjänst

icke må åläggas sjöman än sådan icke åläggas sjömannen såsom ordisom

erfordras för fartygets framdri- narie arbete än dels skeppstjänst som

vande, manövrering eller navigering, i första stycket sägs, dels arbete av

ävensom därmed sammanhängande följande slag, nämligen 1) radiotelearbete

som ej kan tåla uppskov, 2) graf- och radiotelefontjanst, 2) arradiotelegraf-

och radiotelefontjänst, bete för ombordtagande av proviant

3) arbete för fartygets klargöring i och skeppsförnödenheter i mindre

anledning av ankomsten eller avgång- omfattning, 3) lastning och lossning

en, h-) arbete för ilandförande och av styckegods i mindre omfattning

ombordtagande av passagerare, post och av gods vars lastning eller lossoch

passagerares effekter samt om- ning ej kan utan fara för godset uppbordtagande

av proviant och skepps- skjutas, 4) lättare rengöring och spolförnödenheter

i mindre omfattning, ning av däck under sammanlagt

5) lastning och lossning av stycke- högst 1 timme samt 5) för besättgods

i mindre omfattning och av gods ningens förplägning erforderligt arvars

lastning eller lossning ej kan bete.

utan fara för godset uppskjutas, 6)

lättare rengöring och spolning av

däck under sammanlagt högst 1 timme

samt 7) för besättningens förplägning

erforderligt arbete.

Utöver vad ovan i denna paragraf

stadgas må hissning av aska som hopats

under fartygets gång åläggas

sjöman som tillhör maskinmanskapet

såsom ordinarie arbete.

Befinner sig fartyget till sjöss eller Befinner sig fartyget till sjöss eller

eljest i gång under större delen av eljest i gång under större delen av

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 265.

(Gällande lag:)

dygn varunder ankomst till eller avgång

från hamn äger rum, må vid be»

räkning av ordinarie arbetstid för

vaktindelad sjöman å sådant dygn

tillämpas de bestämmelser som en»

ligt 4 § gälla, då fartyget är till sjöss;

dock att i dylikt fall skeppstjänst icke

må, medan fartyget ligger förtöjt eller

förankrat i hamn, såsom ordinarie

arbete åläggas sådan sjöman under

längre tid än 1 timme.

Beträffande ordinarie arbetstid för

sjöman tillhörande ekonomipersonalen

skola vid fartygets ankomst till

eller avgång från hamn bestämmelserna

i 6 § lända till efterrättelse.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

dygn varunder fartyget ankommer till

eller avgår från hamn, må vid beräkning

av ordinarie arbetstid för vaktindelad

sjöman å sådant dygn tillämpas

de bestämmelser som enligt 4 §

gälla, då fartyget är till sjöss; dock

att i dylikt fall skeppstjänst icke må,

medan fartyget ligger förtöjt eller förankrat

i hamn, såsom ordinarie arbete

åläggas sådan sjöman under längre

tid än 1 timme.

2 mom. Beträffande ordinarie arbetstid

för sjöman tillhörande ekonomipersonalen

skola vid fartygets ankomst

till eller avgång från hamn bestämmelserna

i 6 § lända till efterrättelse.

8 §•

Ordinarie arbetstid under fartygets

uppehåll i hamn utgör

för sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen

högst 8 timmar om dygnet

och högst 48 timmar i veckan;

samt

för sjöman som tillhör ekonomipersonalen

högst 8 timmar om dygnet,

dock att, där för behörig fortgång

av den övriga besättningens

skeppstjänst eller för passagerarnas

betjänande så kräves, dylik sjöman

må, utöver sagda tid, såsom ordinarie

arbete åläggas skeppstjänst å passagerarfartyg

under sammanlagt högst

2 timmar om dygnet, och å annat

8 §•

1 mom. Ordinarie arbetstid under

fartygets uppehåll i hamn utgör för

sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen

högst 8 timmar om dygnet.

Arbetstiden må dock icke överstiga 48

timmar i veckan. Ej heller må å helgdag

sjömannen såsom ordinarie arbete

åläggas annan skeppstjänst än

vanligen förekommande löpande göromål

och lättare rengöring under

tillhopa högst 1 timme.

2 mom. För sjöman som tillhör

ekonomipersonalen utgör ordinarie

arbetstid under fartygets uppehåll i

hamn för dygn högst

å passagerarfartyg:

då passagerare finnes ombord, 10

timmar under loppet av H timmar i

följd; och

i annat fall 8 timmar under loppet

av 12 timmar i följd, dock att arbets
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

(Gällande lag:)

fartyg under sammanlagt högst

timme om dygnet.

Å helgdag må såsom ordinarie arbete

i hamn icke åläggas sjöman som

ej tillhör ekonomipersonalen annan

skeppstjänst än vanligen förekommande

löpande göromål och lättare

rengöring under tillhopa högst 1 timme;

ej heller må å helgdag såsom ordinarie

arbete i hamn åläggas ekonomipersonalen

annan skeppst jänst än

sådan som erfordras för besättningens

och passagerarnas förplägning

jämte nödig uppassning i övrigt samt

lättare rengöring.

Ordinarie arbetstid i hamn skall

förläggas för sjöman som ej tillhör

ekonomipersonalen, å söckendag mellan

klockan 6 och klockan 18 och å

helgdag mellan klockan 7 och klockan

9, såvida ej annat överenskommits

eller är i vederbörande hamn

brukligt, samt för ekonomipersonalen

å annat fartyg än passagerarfartyg å

(Kungl. Maj:ts förslag:)

tiden icke må överstiga 5 timmar å

lördag eller helgdag samt att annan

ekonomipersonal än köks- och upppassarpersonal

å helgdag icke må såsom

ordinarie arbete åläggas annan

skeppst jänst än vanligen förekommande

löpande göromål eller lättare

rengöring under tillhopa högst 2 timmar;

samt

å annat fartyg:

8 timmar under loppet av 12 timmar

i följd, dock att arbetstiden icke

må överstiga 6 timmar å lördag samt

att ekonomipersonalen å helgdag icke

må åläggas annan skeppstjänst än sådan

som erfordras för besättningens

och passagerares förplägning jämte

nödig uppassning i övrigt samt lättare

rengöring under sammanlagt högst

5 timmar.

3 mom. Ordinarie arbetstid i

hamn skall, såvida ej annat överenskommits

eller är i vederbörande hamn

brukligt, förläggas

för sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen,

å söckendag mellan

klockan 6 och klockan 18 och å helgdag

mellan klockan 7 och klockan 9;

samt

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

1

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 265-

(Gällande lag:)

söclcendag mellan klockan 5 och klockan

19 och å helgdag mellan klockan

6 och klockan 19, såvida ej annat föranledes

av sådan ändrad förläggning

av arbetstid varom nyss nämnts.

3 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg som

nyttjas i närtrafik.

9 §•

Nyttjas fartyg i annan fart än i 3 §

sägs (närtrafik), skall, där skeppstjänsten

ej är anordnad i enlighet

med vad i 2 kapitlet stadgas, ordinarie

arbetstid utgöra högst 24 timmar

för två dygn i följd,

dock att sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen

å passagerarfartyg,

icke må såsom ordinarie arbete åläggas

skeppstjänst under längre tid än

sammanlagt 63 timmar i veckan.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

för ekonomipersonalen å fartyg

som icke för passagerare, till tiden

före klockan 19.

9 §.

Överstiger den ordinarie arbetstiden
a)

48 timmar under loppet av en

vecka då fråga är om vaktindelad

sjöman vars ordinarie arbetstid till

sjöss utgör högst 8 timmar om dygnet,

eller

b) 112 timmar under loppet av två

veckor i följd då fråga är om annan

sjöman,

skall sjömannen för överskjutande

tid åtnjuta vederlag i form av fritid

eller på annat sätt enligt vad

därom må fastställas genom kollektivavtal

eller annan överenskommelse.

3 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg

i närtrafik.

10 §.

Nyttjas fartyg i annan fart än i 3 §

sägs (närtrafik), skall, där skeppstjänsten

ej är anordnad i enlighet

med vad i 2 kap. stadgas, ordinarie

arbetstid utgöra högst 24 timmar för

två dygn i följd; dock må arbetstiden

icke överstiga 112 timmar under loppet

av två veckor i följd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

4 KAP. 4 KAP
-

Säkerhetstjänst och övertidsarbete.

JO §.

Utöver vad i 2 och 3 kapitlen stadgas

må skeppstjänst åläggas sjöman

då fråga är om:

a) skeppstjänst som ovillkorligen

erfordras med hänsyn till hotande

fara för fartyg, liv eller gods;

b) skeppstjänst som erfordras för

lämnande av hjälp varom i 34 a,

223 eller 223 a § sjölagen sägs;

c) deltagande i sådana övningar

med bärgnings- och eldsläckningsredskap

samt andra säkerhetsanordningar

som i enlighet med vad därom

särskilt stadgas varda anställda.

För skeppstjänst som sjöman utför

på grund av förestående bestämmelser

är han, såvida ej annat överenskommits,

icke berättigad till särskild

ersättning.

11 §•

Utöver vad i 2 och 3 kapitlen stadgas

må mot ersättning åläggas sjöman

jämväl annan än i 10 § omförmäld

skeppstjänst (övertidsarbete).

12 §.

Till övertidsarbete må sjöman användas

högst 24 timmar i veckan,

dock att å fartyg i fjärrtrafik övertidsarbete

icke må förekomma i sådan

utsträckning att tiden för sjömannens

skeppstjänst under ett och

samma dygn därigenom skulle uppgå

till mer än 16 timmar; å fartyg i

nordsjö- eller vidsträcktare fart må

Säkerhetstjänst och övertidsarbete

m. m.

11 §•

Utöver vad i 2 och 3 kap. stadgas

må skeppstjänst åläggas sjöman då

fråga är om

a) skeppstjänst som ovillkorligen

erfordras med hänsyn till hotande

fara för fartyg, liv eller gods;

b) skeppstjänst som erfordras för

lämnande av hjälp varom i 34 a,

223 eller 223 a § sjölagen sägs;

c) deltagande i sådana övningar

med bärgnings- och eldsläckningsredskap

samt andra säkerhetsanordningar

som anställas i enlighet med

vad därom särskilt stadgas; eller

d) sedvanliga och nödvändiga nautiska

och meteorologiska observationer.

För skeppstjänst som sjöman utför

på grund av förestående bestämmelser

är han, såvida ej annat överenskommits,

icke berättigad till särskild

ersättning.

12 §.

Utöver vad i 2 och 3 kap. stadgas

må mot ersättning åläggas sjöman

jämväl annan än i 11 § omförmäld

skeppstjänst (övertidsarbete).

13 §.

Övertidsarbete må åläggas sjöman

under högst 24 timmar i veckan. Dock

må övertidsarbete icke förekomma i

sådan utsträckning att tiden för sjömannens

skeppstjänst under ett och

samma dygn därigenom skulle uppgå

till mer än 16 timmar.

Övertidsarbete bör ej förekomma

regelbundet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 265.

(Gällande lag:)

övertidsarbete ej heller förekomma

regelbundet till sjöss. Har styrman å

vars arbete stadgandet i 4 § punkt a)

äger tillämpning, utöver där angiven

tid såsom ordinarie arbete under mer

än 1 timme, för dygn räknat, ålagts

radiotelegraf- eller radiotelefontjänst,

skall från här medgiven tid för övertidsarbete

av högst 24 timmar i veckan

avdragas den tid styrmannen sålunda

mer än 1 timme för dygn tagits

i anspråk för radiotelegraf- eller

radiotelefontjänst.

Från nu stadgad begränsning undantages

övertidsarbete som erfordras

för:

a) nödig vakttjänst i hamn;

b) vidtagande av åtgärd som blivit

påbjuden av myndighet i hamn;

c) skeppstjänst som föranledes

därav att besättningen blivit under

pågående resa förminskad;

d) annan skeppstjänst som ej

kan tåla uppskov och som måste

fullgöras å tid då sjöman icke eljest

enligt denna lag har att förrätta arbete.

13 §.

1 mom. Ersättning för övertidsarbete

skall utgå i penningar, eller ock

då fråga är om vakttjänst i hamn eller

om arbete utfört av sjöman som

icke uppbär kontant lön, beredas i

form av fritid.

2 mom. Övertidsersättning, som utgår

i penningar, skall för timme räknat

utgöra, när övertidsarbetet utförts

å söckendag, minst en 150-del,

och när övertidsarbetet utförts å

helgdag, minst en 75-del av sjömannens

kontanta månadslön, oberäknat

kostpenningar eller däremot svarande

ersättning.

(Kungl Maj:ts förslag:)

Från den i första stycket stadgade

begränsningen undantages övertidsarbete

som erfordras för

a) nödig vakttjänst i hamn;

b) vidtagande av åtgärd som blivit

påbjuden av myndighet i hamn;

c) skeppstjänst som föranledes

därav att besättningen blivit under

pågående resa förminskad; eller

d) annan skeppstjänst som ej

kan tåla uppskov och som måste

fullgöras å tid då sjöman icke eljest

enligt denna lag har att förrätta arbete.

U §.

1 mom. Ersättning för övertidsarbete

skall utgå i penningar eller ock,

då fråga är om vakttjänst i hamn eller

om arbete utfört av sjöman som

icke uppbär kontant lön, beredas i

form av fritid.

2 mom. Övertidsersättning som utgår

i penningar skall för timme räknat

utgöra, när övertidsarbetet utförts

å söckendag, minst en 150-del

och, när övertidsarbetet utförts å

helgdag, minst en 75-del av sjömannens

kontanta månadslön, oberäknat

kostpenningar eller däremot svarande

ersättning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

(Gällande lag:) (Kungl Maj.ts förslag:)

Övertidsersättningen skall beräknas

särskilt för varje tillfälle övertidsarbete

tftförts, Varvid påbörjad

halvtimme skall ersättas såsom hel

halvtimme.

3 mom. Vid övertidsarbetets ersättande

med fritid skall iakttagas,

att mot övertiden svarande fritid

förlägges till samma dygn som det,

varunder övertidsarbetet utföres, eller

ock till närmast föregående eller

efterföljande helgfria dygn samt att,

då fråga är om sjöman som uppbär

kontant lön, fritiden beredes i hamn

och, om övertidsarbetet utföres å

helgdag, icke förlägges till söckendag,

varunder sjömannen utför övertidsarbete

mot annan ersättning än fritid

å samma söckendag.

övertidsersättningen skall beräknas

särskilt för varje tillfälle övertidsarbete

utförts, varvid påbörjad

halvtimme skall ersättas såsom hel

halvtimme.

3 mom. Då övertidsarbete ersättes

med fritid skall iakttagas, att mot

övertiden svarande fritid förlägges

till samma dygn som det varunder

övertidsarbetet utföres, eller ock till

närmast föregående eller efterföljande

helgfria dygn. Är fråga om sjöman

som uppbär kontant lön, skall

fritiden beredas i hamn och må icke,

om övertidsarbetet utföres å helgdag,

förläggas till söckendag varunder

sjömannen utför övertidsarbete mot

annan ersättning än fritid å samma

söckendag.

5 KAP.

Övriga bestämmelser.

U §.

Innehåller avtal om skeppstjänst

villkor stridande mot denna lag,

vare det villkor utan verkan, där ej

om sådant villkor överenskommits

genom parterna bindande kollektivavtal

samt villkoret godkänts av Konungen,

eller den myndighet åt vilken

Konungen må liava uppdragit

prövningen därutinnan.

15 §.

För varje dag varunder övertidsarbete

förekommer åligger det befälhavaren

eller, under hans tillsyn och

ansvar, styrman eller maskinist eller

föreståndare för ekonomiavdelningen

att senast nästfoljande dag härom

göra anteckning i särskild över
-

5 KAP.

Övriga bestämmelser.

15 §.

Innehåller avtal om skeppstjänst

villkor stridande mot denna lag,

vare det villkor utan verkan, där ej

om sådant villkor överenskommits

genom kollektivavtal samt villkoret

godkänts av Konungen eller myndighet

som Konungen förordnat.

16 §.

Det åligger befälhavaren eller, under

hans tillsyn och ansvar, styrman

eller någon av maskinbefälet eller

föreståndare för ekonomiavdelningen

att föra arbetstids journal upprättad

enligt formulär som fastställes av

fartygsinspektionens chefsmyndighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

(Gällande lag:) (Kungl Maj.ts förslag:)

tidsjournal, upprättad enligt formulär

som fastställes av fartygsinspektionens

chefsmyndighet.

Ej må någon vars rätt är därav

beroende förvägras att om övertidsjournals

innehåll undfå nödig kännedom

och att därav taga skriftligt

utdrag. Övertidsjournal skall av redaren

förvaras minst två år efter

dess avslutning.

När skäl därtill äro må Konungen,

eller den myndighet Konungen därtill

förordnar, meddela eftergift från

skyldigheten att föra övertidsjournal

såvitt angår fartyg i inskränktare

fart än nordsjöfart.

16 §.

Befälhavare skall tillse att ett

exemplar av denna lag finnes tillgängligt

ombord å fartyget.

17 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna

lag utövas av fartygsinspektionens

tillsynsorgan; och skall i övrigt beträffande

tillsynen i tillämpliga delar

lända till efterrättelse vad i 1, 6 och

7 kapitlen lagen den 16 oktober 1914

(nr 349) om tillsyn å fartyg finnes

stadgat.

Närmare föreskrifter angående tillsynens

utövande meddelas av Konungen.

18 §.

Befälhavare som använder sjöman

till skeppstjänst i strid mot vad i

denna lag stadgas, straffes med dagsböter.

Lika med befälhavare straffes redare,

där förseelsen skett med hans

vetskap och vilja.

Anteckningarna i journalen skola införas

senast dagen efter den under vilken

arbetet utföres.

Ej må någon vars rätt är beroende

därav förvägras att erhålla nödig

kännedom om arbetstids journals

innehåll och att taga skriftligt utdrag

därav. Arbetstids journal skall av redaren

förvaras minst två år efter

dess avslutning.

När skäl därtill äro må Konungen

eller myndighet som Konungen förordnar

meddela eftergift från skyldigheten

att föra arbetstids journal

såvitt angår fartyg med en bruttodräktighet

understigande 500 registerton.

17 §.

Befälhavare skall tillse att ett

exemplar av denna lag finnes tillgängligt

ombord å fartyget.

18 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna

lag utövas av fartygsinspektionens

tillsynsorgan. I övrigt skall beträffande

tillsynen i tillämpliga delar lända

till efterrättelse vad i 1, 6 och 7 kap.

lagen den 16 oktober 1914 (nr 349)

om tillsyn å fartyg finnes stadgat.

Närmare föreskrifter angående tillsynen

meddelas av Konungen.

19 §.

Befälhavare som använder sjöman

till skeppstjänst i strid mot vad i

denna lag stadgas, straffes med dagsböter.

Lika med befälhavare straffes redare,

där förseelsen skett med hans

vetskap och vilja.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj-.ts proposition nr 265.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

Frihet från ansvar enligt denna Frihet från ansvar enligt denna

paragraf äger dock rum, där visas paragraf äger dock rum, där det kan

kan att tillgång till nödig bemanning visas att tillgång till nödig bemanning

för anordnande i allo av skeppstjäns- för att i allo anordna skeppstjänsten

ten i enlighet med denna lag icke fun- i enlighet med denna lag icke funnits

i senast besökta hamn. nits i senast besökta hamn.

19 §. 20 §.

Bryter befälhavare, styrman, ma- Bryter någon mot föreskrift som

skinist, föreståndare för ekonomiav- är meddelad i 16 §, straffes med dagsdelningen

eller redare mot bestäm- böter.

melse som är meddelad i 15 §, straffes

med dagsböter.

20 §.

Har befälhavare, sig eller annan

till nytta eller att därmed skada göra,

fört falsk övertidsjournal eller

övertids journalen ändrat eller förstört,

undanstuckit eller oläslig gjort,

straffes med dagsböter eller fängelse

i högst sex månader.

Har redare gjort sig skyldig till

förseelse som nu sagts, eller har sådan

av befälhavaren begången förseelse

skett med redarens vetskap

och vilja, vare han förfallen till enahanda

ansvar.

Vad här sagts om befälhavare gäller

även styrman, maskinist och föreståndare

för ekonomiavdelningen.

21 §. 21 §.

Åsidosätter befälhavare den skyl- Åsidosätter befälhavare den skyldighet

som enligt 16 § åligger ho- dighet som enligt 17 § åligger honom,

straffes med böter från och nom, straffes med böter från och

med fem till och med etthundra med fem till och med etthundra

kronor. kronor.

22 §.

Allmän åklagare åligger att tala å

förseelse varom i denna lag sägs.

23 §. 22 §.

Om domstol i tvistemål som bör be- Om domstol i tvistemål som bör bedömas

efter denna lag skall vad i dömas efter denna lag skall vad i

liihanq till riksdagens protokoll 19i8. 1 samt. Nr 265.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 265-

(Gällande lag:)

86—88 §§ sjömanslagen stadgas äga

motsvarande tillämpning.

24 §.

Om domstol i mål rörande förseelse

varom i denna lag sägs skall vad

i 89 § sjömanslagen stadgas äga motsvarande

tillämpning.

25 §.

Böter som ådömas enligt denna

lag tillfalla kronan.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

86 och 87 §§ sjömanslagen stadgas

äga motsvarande tillämpning.

23 §.

Om domstol i mål rörande förseelse

varom i denna lag sägs skall vad

i 89 § sjömanslagen stadgas äga motsvarande

tillämpning.

24 §.

Böter som ådömas enligt denna

lag tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1939.

Vederbörande myndighet äger att

jämväl innan denna lag trätt i kraft

meddela undantag som avses i 1 §

3 mom. och 15 § eller godkännande

som avses i 14 §.

I fråga om fartyg som vid denna

lags ikraftträdande redan i svensk

mans ägo nyttjas till sjöfart, eller som

då redan är under byggnad för svensk

mans räkning och blivit sjösatt, gäller

följande:

Erfordras vid tillämpning av stadgandena

i 4 § punkt c) och d) angående

ordinarie arbetstid till sjöss

för sjöman som tillhör däcks- eller

maskinmanskapet större antal man

än det för vilket fartygets bostäder

eller stadigvarande inrättningar äro

avsedda, må där Konungen, eller den

myndighet åt vilken Konungen må

hava uppdragit prövningen därutin
-

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1949.

Genom denna lag upphäves sjöarbetstidslagen

den 30 september 1938

(nr 607). I fråga om domstol i tvistemål

som bör bedömas efter sistnämnda

lag skall dock vad där är stadgat

alltjämt gälla.

Vederbörande myndighet äger att

jämväl innan denna lag trätt i kraft

meddela undantag som avses i 1 §

3 mom. och 16 § eller godkännande

som avses i 15 §.

I fråga om fartyg som vid denna

lags ikraftträdande redan i svensk

ägo nyttjas till sjöfart, eller som då

är under byggnad för svensk räkning

och blivit sjösatt, gäller följande:

Erfordras vid tillämpning av stadgandena

i 4 § punkterna a)—f) angående

ordinarie arbetstid till sjöss

för sjöman som tillhör däcks-, maskin-

eller radiopersonalen större antal

man än det för vilket fartygets bostäder

eller stadigvarande inrättningar

äro avsedda, må där Konungen

eller myndighet som Konungen förordnar

funnit anordnande av ytter
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

nan, funnit anordnande av ytterligare

bostäder eller inrättningar icke vara

praktiskt möjligt eller icke kunna ske

utan oskälig kostnad, samt däröver

utfärdats särskilt bevis, ordinarie arbetstid

till sjöss för sjöman, varom

här är fråga, beräknas utan avseende

å vad i nämnda lagrum stadgas. Bevis

som nyss sagts må icke utfärdas

att gälla för längre tid än fyra år åt

gången; beviset skall förvaras ombord.

ligare bostäder eller inrättningar icke

vara praktiskt möjligt eller icke kunna

ske utan oskälig kostnad, samt

särskilt bevis utfärdats därom, ordinarie

arbetstid till sjöss för sjömannen

beräknas utan avseende å vad

i nämnda stadganden föreskrives.

Bevis som nyss sagts må icke utfärdas

att gälla för längre tid än fyra

år åt gången; beviset skall förvaras

ombord.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 8 maj 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och socialdepartementen

anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Gjöres, följande.

Genom beslut den 18 januari och den 1 februari 1946 bemyndigade Kungl.

Maj :t min företrädare i ämbetet att tillkalla sju utredningsmän för att verkställa

utredning och avgiva förslag i fråga om sjöfolkets levnads- och arbetsförhållanden.

Enligt direktiven för utredningen skulle utredningsmännen

bl. a. undersöka möjligheterna för en mera allmän tillämpning inom sjöfartens

område av principen om 8-timmars arbetsdag. Såsom utredningsmän

tillkallades fil. dr. A. Björnberg, ordförande, kommerserådet G. Böös, direktören

H. F. Beuterskiöld, förbundsordföranden J. Svensson, direktören A.

Söre, ombudsmannen E. Blomgren och sjökaptenen Å. Strömberg. Sedan

Björnberg erhållit begärt entledigande, förordnades den 5 juni 1947 f. d. ordföranden

i Landsorganisationen i Sverige Aug. Lindberg till ordförande i

kommittén.

Utredningen, som antagit benämningen 1946 års sjömanskommitté, har

den 2 februari 1948 avgivit betänkande med förslag till sjöarbetstidslag

(SOU 1948: 16). Förslaget är icke enhälligt. Särskilda yttranden

ha sålunda avgivits av kommittéledamöterna Böös och Reuterskiöld.

över betänkandet ha utlåtanden avgivits av kommerskollegium, delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet, Sveriges fartygsbefälsförening,

Inrikessjöfartens befälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet,

Svenska sjöfolksförbundet, Svenska stewartsföreningen, Landsorganisationen

i Sverige, Sveriges redareförening, Kanalflottans rederiförening, Skärgårds-

och mälarflottornas rederiförening, Föreningen Sveriges inrikessjöfart,

Sveriges segelfartygsförening och Svenska arbetsgivareföreningen. Sveriges

allmänna sjöfartsförening, som erhållit tillfälle att yttra sig över betänkandet,

har icke inkommit med yttrande.

På grundval av vad sålunda i ärendet förekommit har inom handelsdepartementet

upprättats förslag till ny sjöarbetstidslag. Detta torde såsom

Bihang fogas till statsrådsprotokollet för denna dag. I detta bihang har gällande

sjöarbetstidslag sammanställts i parallelltext med departementsförslaget.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

21

Inledning.

Den första lagen om arbetstiden till sjöss å svenska fartyg utfärdades år

1919 och trädde i kraft den 1 januari 1920. Lagen, som var av provisorisk

karaktär, erhöll med vissa smärre ändringar förlängd giltighet intill 1926

års utgång. Den följande lagen, utfärdad den 13 juli 1926, var gällande

under en försöksperiod av fyra år. Efter vissa ändringar förlängdes den

1930 på tre år. En anledning till att lagstiftningen förblev provisorisk

var att frågan om en internationell reglering av sjöarbetstidsspörsmålet,

som upptagits av Internationella arbetsorganisationen och behandlats vid

dess trettonde generalkonferens (tredje sjöfartskonferensen) i Geneve 1929,

inom en nära framtid väntades få sin lösning. Den fortsatta internationella

behandlingen av frågan lät emellertid vänta på sig. Bland annat denna omständighet

föranledde att 1926 års lag erhöll fortsatt provisorisk giltighet

intill utgången av år 1934. För 1934 års riksdag framlades emellertid förslag

om en permanent sjöarbetstidslag. Förslaget innebar en närmare anpassning

av arbetstiden till sjöss till de principer, som gällde för arbetstiden i land.

Vid förslagets anmälan inför Kungl. Maj :t yttrade föredragande departementschefen

bl. a., att Internationella arbelsorganisationens befattningstagande

med saken icke borde få utgöra hinder för genomförande av erforderliga

förbättringar i den svenska sjöarbetstidslagstiftningen. Vid riksdagsbehandlingen

hemställde andra lagutskottet, i anslutning till ett uttalande av

lagrådet, att riksdagen måtte med hänsyn till att arbetstiden å fartyg vore

föremål för internationell behandling för sin del antaga lag i ämnet i enlighet

med ett av utskottet framlagt förslag, innebärande fortsatt provisorisk förlängning

av 1926 års sjöarbetstidslag. Med bifall till utskottets hemställan

antog riksdagen lagförslaget, varefter Kungl. Maj :t utfärdade lag den 12

oktober 1934 angående fortsatt giltighet av 1926 års sjöarbetstidslag till och

med den 31 december 1937.

Vid Internationella arbetsorganisationens fjärde sjöfartskonferens i Geneve

antogs den 24 oktober 1936 bl. a. en konvention angående arbetstid och

bemanning å fartyg jämte en rekommendation i samma ämnen. Rörande

innehållet i konventionen och rekommendationen torde få hänvisas till

Kungl. Maj :ts proposition nr 223 till 1938 års riksdag.

Den 22—30 januari 1937 hölls en konferens i Stockholm mellan representanter

för svenska, danska, finska och norska regeringarna med syfte

att åvägabringa ensartade regler i de nordiska länderna rörande bl. a. sjöarbetstiden.

Konferensen ledde bl. a. till enighet beträffande i huvudsak likartade

bestämmelser för de nordiska länderna rörande sjöarbetstiden. På

grundval härav utarbetades ett oförbindligt förslag, grundat på Internationella

arbetsorganisationens konventionsförslag.

Med hänsyn bl. a. till det pågående nordiska samarbetet utfärdades den

13 maj 1937 en provisorisk lag angående fortsatt giltighet av 1926 års sjöarbetstidslag

till och med den 31 december 1938.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj.ts proposition nr 265.

Under år 1937 fortsatte det nordiska samarbetet. Sålunda höllos överläggningar

mellan representanter för de nordiska länderna i Oslo rörande

huvudprinciperna för det gemensamma lagstiftningsarbetet samt i Köpenhamn

för författningsteknisk sammanjämkning av de förslag beträffande

reglering av sjöfolkets arbetstid, som framkommit inom de olika länderna.

Bl. a. på grundval härav framlade Kungl. Maj :t till 1938 års riksdag proposition

(nr 223) med förslag till sjöarbetstidslag. Propositionen innefattade

även förslag att 1936 års arbetstids- och bemanningskonvention måtte

ratificeras, dock med det förbehåll att såsom villkor för ikraftträdande av

svensk ratifikation skulle uppställas fordran på ratifikation av, förutom

övriga nordiska länder, Nederländerna, Sovjetunionen samt Storbritannien.

Propositionen bifölls av riksdagen, och i enlighet härmed utfärdade Kungl.

Maj:t den 30 september 1938 (nr 607) ny sjöarbetstidslag att träda i kraft

den 1 januari 1939. Den 16 december 1938 ratificerade Sverige Genévekonventionen

angående arbetstid och bemanning å fartyg. Konventionen, som

ratificerats av, förutom Sverige, Amerikas Förenta Stater, Australien och

Belgien, har icke trätt i kraft.

Gällande sjöarbetstidslag.

Gällande sjöarbetstidslag är, såsom förut nämnts, återgiven i bihang till

statsrådsprotokollet. Enligt lagen utgör den ordinarie arbetstiden till sjöss

å fartyg i fjärrtrafik högst 8 timmar om dygnet för styrmän och maskinister,

där det för behörig bemanning enligt befälsförordningen kräves minst

tre av vardera kategorien, samt för däcks- och maskinmanskapet å fartyg

med en bruttodräktighet överstigande 2 000, resp. 700 registerton. Dagmännen

ha i fj ärrtrafik en arbetstid till sjöss av högst 8 timmar om dygnet och

48 timmar i veckan. Under ankomst- och avgångsdygn utgör den dagliga

arbetstiden å fartyg i fjärrtrafik högst 10 timmar för styrmän och 9 timmar

för annan sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen, med undantag av trevaktindelad

maskinpersonal, för vilken den dagliga arbetstiden är bestämd

till högst 8 timmar. Ordinarie arbetstid under fartygs uppehåll i hamn är

för sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen, högst 8 timmar om dygnet

och 48 timmar i veckan i fjärrtrafik. Den dagliga ordinarie arbetstiden för

ekonomipersonalen å fartyg i fjärrtrafik är till sjöss samt under ankomstoch

avgångsdygn högst 10 timmar på lastfartyg och 12 timmar på passagerarfartyg

samt i hamn högst 8 timmar, dock att personalen för vissa slag

av arbeten i hamn får användas under ytterligare 1 timme om dagen å lastfartyg

och 2 timmar å passagerarfartyg. I närtrafik är den ordinarie arbetstiden

högst 24 timmar för två dygn i följd med den begränsningen att sjöman,

som ej tillhör ekonomipersonalen å passagerarfartyg, må åläggas

skeppstjänst såsom ordinarie arbete under sammanlagt högst 63 timmar i

veckan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

23

Seattlekonventionen år 1946.

I juni månad 1946 ägde Internationella arbetskonferensens tjuguåttonde

session (sjätte sjöfartskonferensen) rum i Seattle. Vid konferensen, som

samlat representanter för 32 länder, antogos nio konventioner jämte ett antal

rekommendationer. Bl. a. antogs en konvention (nr 76) angående hyior,

arbetstid och bemanning å fartyg. Konventionen torde såsom Bilaga I få

fogas till statsrådsprotokollet.

Konventionen äger tillämpning å maskindrivna handelsfartyg med en

bruttodräktighet om 500 registerton eller mera. Å fartyg i vad konventionen

benämner fj ärrtrafik utgör arbetstiden för befäl och manskap inom

däcks-, maskin- och radioavdelningarna till sjöss och å ankomst- och avgångsdagar

högst 8 timmar om dygnet samt i hamn 2 timmar (för visst

arbete) å söndagar och 8 timmar å övriga dagar. Arbetstid därutöver betraktas

såsom övertid för vilken särskild ersättning skall utgå. Ifall det

totala antalet arbetstimmar under en vecka överstiger 48 — med undantag

av tid som betraktas såsom övertid — skall i enlighet med vad som

kan överenskommas genom kollektivavtal mellan redar- och sjöfolksorganisationer

kompensation lämnas i form av fritid i hamn eller annorledes.

I fart som enligt konventionen må anses såsom närtrafik utgör förenämnda

personals ordinarie arbetstid till sjöss 24 timmar för två dygn i följd;

under hamndygn må den ordinarie arbetstiden liksom i fj ärrtrafik utgöra

högst 2 timmar på söndagar samt högst 8 timmar övriga dagar. För arbetstid

därutöver skall övertidsersättning utgå. överstiger det sammanlagda

antalet arbetstimmar, övertidsarbete oräknat, 112 timmar under en

period av två veckor i följd (eller sålunda genomsnittligt 8 timmar per

dygn), skall på samma sätt som stadgas för fartyg i fjärrtrafilc kompensation

lämnas för arbetstid utöver nämnda timantal. Konventionens föreskrifter

innebära sålunda i stor utsträckning tillämpning av 8-timmarsdagen

och 48-timmarsveckan för personalen inom däcks-, maskin- och radioavdelningarna.

I fråga om personer som tillhöra ekonomiavdelningen innehåller konventionen

särskilda bestämmelser dels för passagerarfartyg, dels för andra

fartyg. Till sjöss samt å ankomst- och avgångsdygn utgör den ordinarie arbetstiden

för dygn räknat högst 10 timmar å passagerarfartyg samt 9 timmar

å annat fartyg. Å passagerarfartyg utgör arbetstiden i hamn, då passagerare

finnas ombord, högst 10 timmar om dygnet samt i annat fall

högst 8 timmar om dygnet, utom å lördagar, då den utgör 5 timmar, samt

å söndagar, då den utgör 5 timmar för personal i mässtjänst samt 2 timmar

för annan personal. Å lastfartyg må den ordinarie arbetstiden i hamn uppgå

till högst 8 timmar om dygnet, utom å lördagar och söndagar, då den är

maximerad till 6 resp. 5 timmar. Även för ekonomipersonalen stadgas,

att vederbörande sjöman skall för ordinarie arbetstid utöver 112 timmar

under två veckor i följd åtnjuta kompensation enligt vad som kan over
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

enskommas genom kollektivavtal i form av fritid i hamn eller annorledes.

Sålunda har principen om 8 timmars arbetsdag i viss mån antagits jämväl

för ekonomipersonalen, och konventionens bestämmelser innebära härutinnan

en väsentlig begränsning av den ordinarie arbetstiden i jämförelse med

vad som hittills i allmänhet praktiserats inom handelsflottorna.

Frågan om ratificering av konventionen törelades 1947 års riksdag (prop.

nr 321). Vid anmälan av ärendet i statsrådet anförde jag, att enär de i konventionen

berörda frågorna vore föremål för utredning av sjömanskommittén,

konventionen icke för det dåvarande borde ratificeras. Då det framstode

sasom önskvärt att skapa förutsättningar för ratifikation vid en senare

tidpunkt, vore det dock angeläget, att de i konventionen uttryckta

principerna beaktades vid det fortsatta utredningsarbetet, i den utsträckning

så kunde befinnas möjligt och lämpligt. Riksdagen yttrade (skr. nr 477),

att riksdagen på de i propositionen anförda skälen ansåge, att med avgörandet

av frågan om ratificering borde tills vidare anstå. I det fortsatta

lagstiftningsarbetet borde emellertid eftersträvas, att konventionen så småningom

skulle kunna ratificeras.

Frågan om ratificering av konventionen dryftades vid en nordisk konferens

i Oslo hösten 1947. Därvid framhölls från olika håll, att konventionen

icke innehåller någon övergångs- eller dispensbestämmelse, som medger

att hänsyn tages till eventuell bemanningsbrist eller till de tekniska svårigheter

som kunna föreligga för ombyggnad av fartygen. Likaså framhölls

det betänkliga däri att konventionen stadgar ovillkorligt förbud mot regelbundet

övertidsarbete. Konventionens ratifikationsbestämmelser ansågos ej

tillfredsställande, och vidare ifrågasattes, huruvida man vid ratificering

kunde undgå att lagstifta beträffande lönerna.

Ratificeringsfragan befann sig vid tidpunkten för Oslokonferensen ännu

på utredningsstadiet i Sverige, Norge och Finland. I den vid konferensen antagna

kommunikén meddelades, att det under konferensen kommit till uttryck,

att det skulle vara av den största betydelse att i fortsättningen upprätthålla

samarbetet mellan de nordiska länderna rörande de vid konferensen

behandlade spörsmålen.

I anledning av de betänkligheter mot en ratificering av konventionen

som framkommit vid konferensen antog Internationella arbetsbyråns paritetiska

sjöfartskommission vid sitt sammanträde i Geneve i december 1947

bl. a. en resolution med anhållan att arbetsbyråns styrelse måtte infordra

rapporter före utgången av mars 1948 från de olika ländernas regeringar

rörande inställningen till Seattlekonventionerna samt att styrelsen måtte

ålägga arbetsbyrån att iordningställa en rapport rörande de inkomna regeringssvaren

att överlämnas till en trepartskonferens, som borde hållas

snarast möjligt och i varje fall inte senare än i början av hösten 1948 och

som skulle besluta om vidare åtgärder på området. Enligt senare ingångna

meddelanden från Internationella arbetsbyrån har byrån vidtagit förberedande

åtgärder i det syfte paritetiska sjöf artskommissionen angivit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

Sjömanskommittén har av skäl som anförts vid Oslokonferensen icke funnit

det möjligt att helt acceptera bestämmelserna i Seattlekonventionen angående

hyror, arbetstid och bemanning. Kommittén har därför som sin uppfattning

uttalat, att svensk lagstiftning för närvarande icke kan bringas i

överensstämmelse med konventionens bestämmelser. Med hänsyn härtill avstyrker

kommittén att Sverige ratificerar konventionen.

Remissyttrandena. Kommerskollegium och Landsorganisationen ha på

grunder som angivits av sjömanskommittén avstyrkt att Seattlekonventionen

ratificeras. Icke heller övriga remissinstanser ha förordat ratifikation.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet anför bl. a.

följande.

Även vid ett genomförande av sjömanskommitténs lagförslag skulle, på

sätt kommittén framhållit, hinder föreligga för en ratifikation av Seattlekonventionen.

Då de hinder, som av kommittén åberopats mot en anpassning

av den svenska lagstiftningen i enlighet med konventionens bestämmelser,

synts delegationen avgörande, vill delegationen icke göra gällande en från

kommittén avvikande uppfattning i förevarande avseende.

Departementschefen. Av det anförda framgår, att Seattlekonventionen angående

hyror, arbetstid och bemanning i vissa stycken har sådant innehåll,

att konventionen icke torde böra ratificeras i oförändrat skick. Härvid är

särskilt att märka att konventionen saknar övergångsbestämmelser, som

kunde göra det möjligt att medgiva lättnader för redan existerande fartyg

samt att den upptar ett undantagslöst förbud mot regelbundet övertidsarbete.

Jag anser därför, i likhet med sjömanskommittén och de remissinstanser

som yttrat sig i frågan, att konventionen icke bör ratificeras for

närvarande. Då emellertid frågan om en revision av konventionen upptagits

av Internationella arbetsbyrån, torde det icke vara skäl att nu taga slutlig

ställning till ratifikationsspörsmålet.

Sjömanskommitténs lagförslag.

Kommitténs lagförslag torde såsom Bilaga II få fogas vid statsrådsprotokollet.

Vad angår fjärrtrafiken innebär förslaget bl. a., att trevaktsystemet

(8 timmars arbetsdag till sjöss) skall tillämpas i vidsträcktare omfattning

än vad som gäller för närvarande. Styrmän och maskinister skola sålunda

vara trevaktindelade å samtliga fartyg i nordsjö- och vidsträcktare fart samt

å fartyg med en bruttodräktighet överstigande 1 000 registerton i inskränktare

fart. Dessutom har 8-timmarsregeln föreslagits gälla för maskinbefäl

å fartyg i inskränktare fart med en maskinstyrka överstigande 700 indike
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

rade hästkrafter samt för allt maskinbefäl som självt förrättar smörjningsarbete.

Det torde få omnämnas, att förslaget i denna del går utöver Seattlekonventionens

krav dels genom att det stadgar trevaktsystem för samtliga

fartyg i nordsjö- eller vidsträcktare fart (konventionen omfattar endast

fartyg med större bruttodräktighet än 500 registerton), dels genom

att det stadgar trevaktsystem i östersjö- och inskränktare fart, där konventionen

icke nödvändigtvis kräver tillämpning av detta system. Däcksmanskapets

och radiopersonalens ordinarie arbetstid till sjöss utgör enligt

förslaget 8 timmar om dygnet å alla fartyg med en bruttodräktighet om

minst 500 registerton. Principen om åtta timmars arbetsdag föreslås vidare

bliva tillämplig för maskinmanskapet å alla fartyg i nordsjö- eller vidsträcktare

fart samt i inskränktare fart å fartyg som har en dräktighet om

minst 500 bruttoton eller en maskinstyrka överstigande 700 indikerade hästkrafter.

För den tvåvaktindelade personalen har arbetstiden såsom i gällande

lag begränsats till 24 timmar för två dygn i följd.

Även den föreslagna arbetstidsregleringen för ekonomipersonalen avviker

ej oväsentligt från gällande lag. Det föreslås sålunda, att den dagliga

ordinarie arbetstiden till sjöss minskas å passagerarfartyg från 12 timmar

till 10 timmar för person som är anställd huvudsakligen för passagerarnas

direkta betjänande, till 9 timmar för den egentliga kökspersonalen och till

8 timmar om dygnet för annan ekonomipersonal samt å lastfartyg från 10

till 9 timmar. Därjämte ha ändrade bestämmelser i fråga om förläggningen

av arbetstiden föreslagits.

Vid fartygs ankomst till eller avgång från hamn har den ordinarie arbetstiden

generellt inskränkts till 8 timmar om dygnet för annan personal

än ekonomipersonal. För ekonomipersonalens vidkommande har gällande

lags bestämmelse om att arbetstiden skall vara densamma som till sjöss

bibehållits oförändrad såvitt angår passagerarfartygen, medan arbetstiden

å lastfartygen inskränkts till 8 timmar om dygnet.

Jämväl i nu berörda avseenden går kommittéförslaget på vissa punkter

utöver vad Seattlekonventionen fordrar.

Lagförslaget innehåller vidare en för svensk sjöarbetstidslagstiftning ny

bestämmelse (9 §) om att vederlag skall lämnas för viss ordinarie arbetstid

och utgå efter överenskommelse mellan arbetsmarknadsparterna i form av

fritid i hamn eller på annat sätt. Å fartyg om minst 500 bruttoregisterton skall

personalen i allmänhet erhalla vederlag i den mån den ordinarie arbetstiden

överstiger 48 timmar i veckan. För ekonomipersonalen å dylika fartyg samt

för all personal å mindre fartyg skall rätten till vederlag inträda först när

den ordinarie arbetstiden överstiger 112 timmar under loppet av två veckor

i följd. Vissa kategorier av sjöfolket skola sålunda erhålla kompensation för

söndagsarbete till sjöss, medan andra erhålla vederlag för ordinarie arbete,

som genomsnittligt per dag överstiger normalarbetsdagen i land.

För när t^r afikens del har den ordinarie arbetstiden liksom i gällande

lag begränsats till 24 timmar för två dygn i följd. Den gällande be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

gränsningen för vecka till 63 timmar har däremot ersatts med en maximering

till 112 timmar under loppet av två veckor i följd, vilken begränsning i förslaget

gjorts generell och sålunda omfattar jämväl ekonomipersonalen a passagerarfartyg.

,

Vidkommande slutligen begränsningen av övertidsarbetet torde a

nämnas, att gällande lags regel att övertidsarbete ej må förekomma i sådan

utsträckning att tiden för sjömannens skeppstjänst under ett och samma

dygn kommer att uppgå till mer än 16 timmar har utsträckts till att omfatta

även närtrafik. Förbudet mot regelbundet övertidsarbete till sjöss i

nordsjö- och vidsträcktare fart har ersatts med en generell rekommendation

att övertidsarbete ej bör förekomma regelbundet.

Allmänna synpunkter.

Sjömanskommittén finner det vara i hög grad önskvärt, att sjöfolkets

arbetstid anpassas efter den reglering som i allmänhet sedan lange tillämpas

för arbetstagare i land. Kommittén anför, att betydelsefulla sociala motiv

— bl. a. sjömansyrkets krävande natur samt sjöfolkets insatser under det

senaste världskriget — talade för att sjöfolkets arbetsförhållanden förbättrades.

Kommittén, som i enlighet med sina direktiv eftersträvat en mera

allmän tillämpning inom sjöfartens område av principen om 8 timmars arbetsdag

ansåge, att en fortsatt rationalisering av skeppstj änsten samt utvecklingen

av de tekniska hjälpmedlen gåve praktiska mojligheter for en dylik

reform. Uppenbarligen måste dock alltfort hänsyn tagas till såval ämnets

internationella karaktär som de ekonomiska återverkningarna av en längre

gående arbetstidsbegränsning än den nuvarande.

För att erhålla eu uppfattning om de ekonomiska konsekvenser, som skulle

uppstå om Seattlekonventionen genomfördes, har kommittén hanyant sig

till kommerskollegium med begäran om yttrande i frågan. Kollegium har

hört Sveriges redareförening och Stockholms rederiaktiebolag Svea i ärendet

samt dessutom verkställt viss egen utredning.

Redareföreningens utredning, som avser till föreningen anslutna fartyg,

visar, att kostnadsökningen per år för fartyg med en bruttodraktighet av

500 registerton eller mera (med undantag för passagerarfartyg) skulle uppgå

till, under förutsättning av tre man på varje vakt, omkring 13 milj. kronor

per år samt, under förutsättning av två man på varje vakt, i det narmaste 9

milj. kronor per år. Till dessa årliga merkostnader skulle komma kostnader

för ombyggnad av bostäder i förra fallet uppgående till något mer an 17 milj.

kronor och i det senare till omkring 9 milj. kronor. För passagerarfartygen

skulle kostnadsökningen uppgå till omkring 700 000 kronor per år samt omkring

4 milj. kronor för ombyggnad av bostäder. Föreningen har framhållit,

att härutöver tillkomme såväl engångs- som fortlöpande kostnader vilka

endast kunde approximativt beräknas eller antydas. Föreningen bär vidare

understrukit att föreningen låtit sig angeläget vara att i sitt utredningsarbete

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

iakttaga försiktighet och återhållsamhet, varför vid bedömandet av utredningen

måste hållas i minnet, att den angåve minimiresultat. Den fråga som

enligt Redareföreningens mening i synnerhet framträtt när det gällde ratificering

av konventionen vore, huru man i dagens läge tänkt sig att kunna

genomföra den ofrånkomliga ökningen av bemanningen inom skilda kategorier,

då bristen på såväl fartygs- som maskinbefäl redan vore framträdande

och rekryteringen av kökspersonal långt ifrån tillfredsställande. Icke mindre

an 250 styrmän, 205 maskinbefäl och 333 man tillhörande kökspersonalen

skulle enligt Redareföreningens utredning behöva nyanställas å lastfartygsflottan.

Därtill komme 94 personer — huvudsakligen kökspersonal — å passagerarfartygen.

Icke ens med en sådan tillströmning till navigationsskolorna

att samtliga klasser bleve fullbelagda skulle den nuvarande bristen på befäl,

i synnerhet maskinbefäl, kunna täckas på åtskilliga år, och än mindre skulle

detta bliva fallet, därest ytterligare 463 befälspersoner skulle behöva anstallas.

Föreningen har vidare framhållit, att det ringa antal elever som

ärligen utbildas vid landets enda skola för skeppskockar — 12 stycken _

icke ens tillnärmelsevis förmådde fylla det nuvarande rekryteringsbehovet.

Kommerskollegium har efter granskning av Redareföreningens utredning

funnit sig kunna i huvudsak godtaga de vunna utredningsresultaten. Kolegiurn

har dock ifrågasatt, huruvida engångskostnaderna komme att bliva

fullt sa betydande som Redareföreningens beräkning utvisat, eftersom det

torde finnas en del reservutrymmen ombord å fartygen, som eventuellt

kunde tagas i anspråk såsom bostäder för nytillkommande besättningsmän.

Beträffande Redareföreningens utredning rörande passagerarfartygen har

kommerskollegium anmärkt, att kollegium till följd av de invecklade arbetsförhållanden,

vilka råda ombord å dessa fartyg, icke haft möjlighet att närmare

kontrollera denna utredning. Slutligen har kommerskollegium anmärkt,

att personalkostnaderna sannolikt torde kunna beräknas utgöra 20_

2° procent av handelsflottans totala driftkostnader.

Den av Stockholms rederiaktiebolag Svea utförda utredningen, som avser

bolagets för den svenska kustfarten representativa trafik, utvisar, att ekononnpersonalen

å rederiets fartyg enligt gällande sjöarbetstidslag och kollektivavtal

redan uppnått arbetstidsförhållanden liknande dem konventionen avser

Om konventionens närtrafikklausul (art. 12) tillämpades för den övriga

personalen, skulle nämnvärda ekonomiska konsekvenser för kustfartygen

icke uppstå. De mindre fartygen skulle sålunda få en Övertid av högst 9

timmar per man och månad. Däremot skulle en tillämpning av fjärrtrafikklausulen

medföra, att ett stort antal arbetstimmar måste kompenseras,

nämligen å storre kustbåtar 33 arbetstimmar samt å mindre 41 arbetstimmar

per man och månad. Utredningen, som omfattat 26 lastfartyg och 6 passagerarfartyg,

hade givit till resultat, att vid tillämpning av fjärrtrafikklausulen

den totala enångskostnaden för ombyggnad av bostäder skulle belöpa sig till

915 000 kronor samt att de årliga merkostnaderna under samma förutsättning

skulle uppgå till omkring 520 000 kronor, varvid utgående indextillägg

å grundhyran icke medräknats.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

Bolaget har vidare anfört, att det för alla fartyg framträdde en annan

avsevärd försämring än den beräknade merkostnaden. De befälshytter som

skulle inbyggas i fartygen ansåges vara ytterst svårplacerade. Man finge

räkna med att däckslast av trä minskades med cirka 10 standard, däckslast

av koks med 20 ton och däckslast av massa med 15 ton, varigenom fartygens

inkomstmöjligheter komme att betydligt nedgå. Bolaget har även

framhållit, att det om konventionen lades till grund för lagstiftning skulle

bliva betydligt svårare att bemanna svenska fartyg med kvalificerat manskap.

Det kunde ifrågasättas om det över huvud taget vore möjligt att tillgodose

konventionens bestämmelser. Slutligen har rederiet erinrat om att den inrikes

sjöfarten vore hårt trängd av konkurrensen från landväga trafikmedel

och hävdat, att gällande sjöarbetstidslag och kollektivavtal gåve så restriktiva

bestämmelser angående arbetstiden att gränsen redan nåtts för inrikestrafikens

räntabilitet. Rederiet ansåge sålunda, att om konventionen antoges,

sådana svårigheter skulle uppstå för kusttrafiken att densamma svårligen

skulle kunna upprätthållas.

Kommerskollegii egna utredningar, vilka baserats på material, som varit

tillgängligt inom ämbetsverket, ha avsett att fastställa dels den bemanningsökning

och de därmed följande kostnadsstegringar som skulle föranledas av

en tillämpning av konventionens bestämmelser i jämförelse med nu förekommande

faktisk bemanning och kostnaderna för denna och dels i vad

mån befintliga bostäder ombord å fartygen lämna utrymme för en bemanningsökning.

Utredningen om bemanningsökningen har omfattat 300 fartyg

i storleksgruppen 500—2 000 bruttoregisterton och visat, att en bemanningsökning

om 946 man erfordrades för att uppfylla konventionens bestämmelser.

ökningen fördelade sig på 270 styrmän, 233 maskinister, 111

man tillhörande däcksmanskapet och 18 tillhörande maskinmanskapet samt

314 personer tillhörande ekonomipersonalen. Årskostnaderna hade enligt

det lägsta alternativet (6 man på däck) beräknats till omkring 9 milj. kionor

samt engångskostnaderna för ombyggnad av bostäder till ungefärligen

samma belopp. Den speciella utredningen om behovet av nya bostader

grundade sig på en individuell undersökning beträffande bostadsbeståndet

å varje särskilt i utredningen ingående fartyg, medan Redareföreningens

motsvarande undersökning avsett bostäder för samtliga nytillkomna besättningsmän,

oavsett huruvida i särskilda fall förefintligt bostadsutrymme

kunnat medge inhysande av en del av de nytillkomna. Utredningen visade,

att bostadsutrymmen skulle behöva anskaffas endast för 744 personer, varför

engångskostnaderna vid alternativet 6 man på däck skulle belöpa sig

till cirka 7,5 milj. kronor (i stället för 9 milj. kronor). Kollegium gör dock

den reservationen, att beräkningarna utgått från faktiskt tillgänglig bemanning

resp. befintligt bostadsutrymme utan hänsyn till de särskilda

uppgifter, för vilka i förhållande till gällande arbetstidsreglering övertalig

personal (dagmän, befälselever) kunde vara avsedd. Kollegium påpekar,

att dylik personals användning i vakttjänst kunde medföra ekonomiska

konsekvenser av annan art, såsom ökat underhållsarbete i hamn. Likaså

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

kunde, framhåller kollegium, ianspråktagande av tillgängligt bostadsutrymme

hindra medtagande av befälselever med därav följande konsekvenser

för befälsrekryteringen.

För egen del erinrar sjömanskommittén till en början, att de utredningar,

som utförts av Redareföreningen och Sveabolaget tillkommit för att belysa

de ekonomiska verkningar som skulle uppstå, därest Seattlekonventionen

genomfördes. Kommittén anser likväl, att utredningarna kunde vara belysande

jämväl för ett bedömande av kommitténs lagförslag. Vissa omständigheter

komme emellertid att verka i kostnadsreducerande riktning. Härom

anför kommittén följande.

Forst torde observeras att utredningarna äro baserade på den förutsättningen

att konventionens bestämmelser utan undantag skulle genomföras

pa alla svenska fartyg med en bruttodräktighet om 500 registerton eller

mera. Detta har kommittén emellertid funnit icke vara möjligt, och om möjligheter

till undantag från tillämpning av trevaktsystemet beredas existerande

fartyg i enlighet med kommitténs förslag, torde kostnaderna för ombyggnad

av bostäder komma att högst avsevärt reduceras. Verkningarna

mildras aven därigenom att sådana ombyggnadsarbeten, från vilka dispens

eventuellt icke kan påräknas under fartygens hela återstående livstid, likväl

kunna fördelas pa ett flertal ar. Genom de föreslagna övergångsbestämmelserna,

vilka kommittén har anledning antaga komma att i ganska stor

omfattning få tillämpas under en övergångstid, reduceras ju även de årliga

kostnaderna, eftersom bemanningsökning med därav följande ökade löner

och Övriga omkostnader därigenom kan i viss utsträckning undvikas

Vidare ha i utredningarna den s. k. fritidskompensationen beräknats enligt

ett kompensationsförfarande med ersättning timme för timme. En sådan

fritidskompensation lämnas visserligen för vissa kategorier ombordanställda

i Danmark, men enligt kommitténs förslag skulle det överlåtas åt

arbetsmarknadsparterna att själva överenskomma om kompensationens art

och storlek, och det är sålunda ovisst huruvida kompensationen kommer

att bliva av den förutsatta storleksordningen. Vad angår däcksbemanningen

torde kommittén särskilt få omnämna, att den för sin del anser en bemanning-

av 6 man tillfredsställande åtminstone på fartyg med mindre

bruttodräktighet än 2 000 ton; endast de i utredningarna förekommande

lagsta kostnadsalternativen torde sålunda få anses vara av intresse. I fråga

om ekonomipersonalen torde vidare nu liksom vid förarbetena till gällande

lag kunna åberopas, att en bättre genomförd rationalisering och mera arbetsbesparande

metoder i många fall skola göra det möjligt att tillgodose

behovet av arbetskraft ombord utan bemanningsökning. Ehuru kommittén

icke kunnat närmare precisera de reduceringar som sålunda få göras i

kostnadsberäkningarna, uppskattar kommittén dem till så betydande belopp

att den icke anser att hänsyn till de ekonomiska förhållandena böra

utgöra hinder för det framlagda lagförslaget.

Kommittén framhåller vidare, att dess förslag på vissa punkter komme

att medföra större kostnader än som skulle uppkommit vid ett genomförande

av konventionen. Dessa merkostnader vore dock relativt obetydliga.

Kommittén anför härom följande.

Dessa avvikelser avse bl. a. en vidsträcktare tillämpning av 8-timmarsprmcipen

till sjöss för personer som icke tillhöra ekonomipersonalen, en

torkortning av arbetstiden för vissa kategorier av ekonomipersonalen samt

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

en vidsträcktare tillämpning av 48-timmarsklausulen beträffande kompensation

än konventionen kräver. Avvikelserna äro emellertid till sm ekonomiska

innebörd av obetydlig storleksordning i jämförelse med de tidigare

nämnda reduceringarna.

Kommittén lämnar även en redogörelse för regleringen av arbetstiden för

sjöfolk i Storbritannien, Danmark och Norge. I Storbritannien och Danmark

är arbetstiden reglerad uteslutande genom kollektivavtal. I Norge däremot

finnes förutom kollektivavtal även en sjöarbetstidslag. Beträffande sjöarbetstiden

i nu nämnda länder anför kommittén i huvudsak följande.

Ehuru det erbjuder stora svårigheter att tillförlitligt redogöra för utländska

kollektivavtal, torde i allt fall, med reservationer för i avtalen torekommande

specialbestämmelser och undantag in. in., få lämnas en kortfattad

orientering rörande arbetstidsregleringen för Storbritanniens handelsflotta.

För trevaktindelat befäl utgör arbetstiden å fartyg i vidsträcktare

utrikes fart 8 timmar om dygnet till sjöss, å ankomst- och avgangsdygn

samt i hamn. I hamn är dock arbetstiden å lördagar inskränkt till o

timmar samt å söndagar till tid som erfordras för sedvanligt rutinarbete.

Å fartyg med en bruttodräktighet av mer än 1 600 ton skola tre styrman

finnas anställda, såvida befälstillgången tillåter detta. För tvåvaktindelat

befäl gäller sannna arbetstid i hamn (8 timmar), medan arbetstiden i ovrigt

regleras enligt bestämmelserna för inrikes fart (home trade, omfattande

jämväl fart på närbelägna främmande länder). I inrikes fart galler tor

nämnda kategorier en arbetstid av sammanlagt 112 timmar under loppet

av två veckor i följd, d. v. s. 8 timmar i genomsnitt per dygn; till sjöss ar

arbetstiden maximerad till 14 timmar om dygnet. Under ankomst- och avgångsdygn

gäller en kombinerad regel för beräkning av ordinarie arbetstid:

Maximum är 8 timmar måndag—fredag samt 6 timmar lördag -sonda<r.

Tid därutöver är att betrakta såsom övertid, dock endast om det överskjutande

arbetet ägt rum under fartygets uppehåll i hamn, medan skeppstjänst

till sjöss får fortgå såsom ordinarie arbete intill sedvanligt maximum

av 14 timmar under ifrågavarande dygn. Arbetstiden under vanligt

hamndygn är liksom i utrikes fart 8 timmar. Andra förläggningstidei galla

dock. För däcksmanskapet är arbetstiden å fartyg med en bruttodräktighet

överstigande 2 500 ton i utrikes fart begränsad till 56 timmar i veckan till

sjöss samt under ankomst- och avgångsdygn. För dygn räknat är arbetstiden

maximerad till 12 timmar med en sammanhängande minimifritul av

8 timmar. För trevaktindelat maskinmanskap gäller samma veckobegransning.

För arbete utöver 8 timmar om dygnet skall särskild kompensation

lämnas, såvida det ej gäller säkerhetstjänst. I inrikes fart beräknas

arbetstiden till sjöss och i hamn på basis av 8 timmar per dygn i genomsnitt

under loppet av två veckor i följd (d. v. s. med ett maximum av 112

timmar för hela tidsperioden). Till sjöss är arbetstiden per dygn maximerad

till 14 timmar. Beträffande arbetstiden vid ankomst och avgång tillämpas

samma kombinerade regel som nyss återgivits i fråga om betälet, dock

all det för ordinarie arbete under fartygets uppehåll i hamn angivna maximum

utgör 0 timmar (i stället för 8). Arbetstiden under hamndygn utgor

liksom för befälet i såväl utrikes som inrikes fart 8 timmar. Fkonomipersonalens

arbetstid är begränsad Ull 10 timmar om dygnet (med en minsta

sammanhängande vilotid av 8 limmar) till sjöss samt under ankomst- och

avgångsdygn. Samma bestämmelse gäller under hamndygn, då passagerare

finnas ombord, medan arbetstiden i annat fall i hamn är 6 timmar å sondagar

(resp. 2 timmar för person som icke tillhör köks- och uppassarper
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

sonalen), 7 timmar å lördagar samt 8 timmar å övriga dagar. Särskilda bestämmelser

gälla beträffande kompensation för söndagar till sjöss. För

varje söndag skall sålunda åtnjutas kompensation med en halv fridag (för

ekonomipersonalen sex halva fridagar för fem söndagar till sjöss).

Enligt de danska kollektivavtalen är arbetstiden för personer som icke

tillhöra ekonomipersonalen 8 timmar i hamn. Till sjöss utgör den ordinarie

arbetstiden 8 timmar per dygn för styrmän och maskinister. Denna arbetstidsbegränsning

innebär dock ej med nödvändighet tillämpning av trevaktsystemet,

men å fartyg med en bruttodräktighet överstigande 1 400 registerton

skola, där bostadsutrymmen kunna inrättas till rimlig kostnad, tre

styrmän vara anställda. Varje söndag till sjöss kompenseras med ett frii

1-,,amn'' däcksmanskapet har överenskommits, att trevaktsysteni

skall tillampas å fartyg med en bruttodräktighet överstigande 500 registerton,

dar enligt bemanningsreglerna föreskrivet antal medger detta. De som

arbeta i tva vakter erhålla ett månadstillägg om 25 kronor. För maskinmanskapet

utgör arbetstiden till sjöss 8 timmar om dygnet. Ekonomipersonalens

arbetstid är såväl i hamn som till sjöss fastställd till 10 timmar

om dygnet.

Arbetstiden a norska fartyg i utrikes fart har genom s. k. lönnsnemndkjennelser

(obligatorisk skiljedom), gällande till den 1 mars 1948, för vissa

personalkategorier blivit forkortad i jämförelse med gällande lag. Sålunda

har fastställts, att trevaktsystemet skall tillämpas för däcks- och maskinmanskapet

a alla fartyg med en bruttodräktighet över 1 200 ton. Ekonomipersonalens

arbetstid skall till sjöss samt under ankomst- och avgångsdvgn

UIg-ra ®11tl“mar„s®mt 1 hamn 8 timmar. Arbetstiden för radioteleÅafisterna

utgör till sjöss 8 timmar om dygnet och 56 timmar i veckan samt i hamn

8 timmar om dygnet och 48 timmar i veckan.

Vidkommande de ekonomiska verkningarna av en utan stöd av en internationell

reglering företagen reformering av den svenska sjöarbetstidslagstiftningen

hävdar kommittén, att en i begränsad omfattning och med hänsyn

till de praktiska förhållandena utformad revision i närmare anslutning

till den nuvarande lagens huvudprincip icke, såvitt kommittén kunde bedöma,

syntes komma att medföra större hinder för svensk sjöfartsnäring,

vare sig i konkurrensen med främmande sjöfart eller med andra trafikjuedel

i hemlandet. Kommittén framhåller, att kostnadsökningarna till

följd av en reform i enlighet med kommitténs förslag icke torde bliva av

sådan storleksordning att de komme att i högre grad påverka konkurrensläget.

Dessutom skulle förslaget, om det upphöjdes till lag, enligt kommitténs

uppfattning sannolikt medföra förmånliga verkningar på rekryteringen

till sjömansyrket, vilket skulle vara till fördel för sjöfartsnäringen. Kommittén

hyser förhoppningen, att den förbättring av sjöfolkets arbetsförhållanden,

som kommittén åsyftade, skulle medföra ökad tillgång till kvalificerad

personal, såväl befäl som manskap, för vår handelsflotta.

Kommittéledamoten Böös uttalar, att han kände sig mera tveksam än

kommitténs majoritet beträffande den svenska sjöfartsnäringens förmåga

att i en sämre konjunktur än den nuvarande uthärda konkurrensen från

andra länders handelsflottor utan stöd av en mera allmänt genomförd

internationell reglering av sjöfolkets arbetsförhållanden. De ekonomiska

konsekvenserna av kommitténs lagförslag anser Böös vara av sådan art,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

att det borde övervägas huruvida icke, i avvaktan på en allmännare internationell

anslutning till den princip som kommit till uttryck i kommittéförslaget,

lagens ikraftträdande borde anstå och göras beroende av särskilt

beslut av Kungl. Maj :t.

Böös anser det vidare vara tveksamt, huruvida behovet av befäl och manskap

skulle kunna fyllas vid ett genomförande av kommitténs förslag. Detta

komme sannolikt icke att kunna ske, varför bristen komme att få täckas

med övertidsarbete. De med lagens genomförande följande förmånerna i

form av minskad arbetstid eller ökad övertidsersättning syntes dock så

småningom komma att medföra förbättrade rekryteringsförhållanden. Särskilt

med hänsyn härtill anser sig Böös, ehuru icke utan tvekan, kunna biträda

förslaget om utsträckt tillämpning av 8-timmarsprincipen jämväl i

vad angår befälet.

Böös framhåller slutligen, att han ansåge det oriktigt att kommittén i sitt

förslag infört bestämmelser, vilka komme att medföra att arbete, som regelmässigt

måste utföras, förvandlades till övertidsarbete. Därigenom komme

övertidsarbetets mängd att ökas, medan arbetstidens summa lämnades

obeskuren. Om man i likhet med kommittén ansåge, att lönefrågor principiellt

borde lämnas åt arbetsmarknadens parter att reglera genom kollektivavtal

utan lagstiftarens inblandning, krävde konsekvensen, att man borde

undvika att skapa lagregler, vilkas verkan vore lönereglerande och icke arbetstidsbegränsande.

Kommittéledamoten Reuterskiöld har framhållit, att de ekonomiska verkningarna

av kommittéförslaget skulle bliva alltför betungande särskilt för

de medelstora och mindre fartygen. Reuterskiöld yttrar bl. a.

Sedan den första sjöarbetstidslagens tillkomst år 1919 ha avsevärda förbättringar

i sjöfolkets arbetstid genomförts. Detta skedde framför allt genom

1938 års sjöarbetstidslag. De ekonomiska verkningarna av denna lag

ha för sjöfartsnäringen varit betydande. Det framhålles ofta, att näringen

utan svårigheter kunnat tåla dessa belastningar. Därvid bortser man

emellertid från, att sjöfarten till följd av världskriget och dess efterverkningar

kunnat arbeta under goda konjunkturer. På grund härav har sjöfartsnäringen

hittills kunnat bära de merkostnader, som arbetstidsinskränkningen

medfört. Men huru skulle det gestaltat sig, om näringen fått arbeta

under en lågkonjunktur? Det kan vara av intresse att i detta sammanhang

hänvisa till den utredning, som företogs av kommerskollegium år 1934 rörande

den svenska sjöfartsnäringens ekonomiska förhållanden. Utredningen

skulle, såsom kollegium framhöll, vara ägnad att klargöra den inverkan,

som de tidigare årens utveckling på sjöfartens område finge anses hava

utövat och utövade på den svenska sjöfartsnäringens möjligheter inom olika

verksamhetsområden. Såsom bekant rådde under de första åren av 1930- talet en omfattande depression, vilken i synnerhet träffade sjöfarten. År

1933 torde hava varit del för åtminstone trampsjöfarten svåraste året.

Driftsresultatct sistnämnda år för de i utredningen ingående 205 tramprederiföretagen,

omfattande en fartygsflotta av 609 fartyg om 573 000 bruttolon,

utvisade, alt före avskrivning endast intjänats 2,i miljoner kronor.

För ej mindre än 94 rederier förelåg rent driftsunderskott med 1,2 miljoner

kronor. Endast 62 rederier hade haft möjlighet alt göra avskrivningar

till ungefär 5 % av bokföringsvärdet. Om affärsmässig avskrivning had<>

3 liihang till riksdagens protokoll t!)hS. 1 samt. Nr 265.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

verkställts av samtliga rederier, skulle trampfarten detta år ha gått med

en förlust av 2,9 miljoner kronor. — Det må erinras om att trampflottan

ännu icke på långt när uppnått förkrigsnivån. Orsakerna härtill hava varit

flera. Bland annat hava de höga priserna å detta tonnage omöjliggjort nybeställningar

i många fall. Därest tramprederierna finna, att omkostnaderna

för bedrivandet av rörelsen så väsentligt ökas, som genom den föreslagna

arbetstidslagen blir fallet för dem tillhöriga fartyg, är fara värt, att varken

köp från utlandet eller nybyggen komma till stånd. Detta vore att beklaga,

enär svensk sjöfart härigenom blir utträngd från transportområden, som av

ålder betjänats av svenska fartyg. Vad detta skulle betyda för vårt land i

form av minskade arbetstillfällen och reducerade fraktintäkter ligger i öppen

dag.

Beträffande ämnets internationella sidor anför Reuterskiöld i huvudsak

följande.

Enligt min mening är det oriktigt, att man från svensk sida nu framlägger

förslag till arbetstidsregler på grundval av Seattlekonventionen, innan man

sett resultatet av det igångsatta arbetet på en revidering av konventionen.

Det synes mig vidare oriktigt, att man såsom i flera fall skett som skäl för

införandet av skärpta bestämmelser i vår sjöarbetstidslag åberopar deras

förefintlighet i konventionen, om icke därmed förknippas den bestämda

förutsättningen, att en sådan lagstiftning här i landet icke tillämpas, förrän

konventionen, i den form den kan komma att få, trätt i kraft jämlikt föreskrifterna

i art. 26. Att det för svenskt vidkommande är av synnerlig vikt,

att de övriga nordiska länderna och Storbritannien ansluta sig, torde icke

närmare behöva utvecklas.

I betänkandet har lämnats en kortfattad redogörelse för arbetstidsregleringen

i Storbritannien. Därav framgår, att denna är på många punkter till

och med mindre betungande för rederinäringen än nu gällande sjöarbetstidslag

här i Sverige. För att rätt förstå, huru man i Storbritannien, vilket land

dock ännu måste anses såsom världens främsta sjöfartsidkande nation, ser

på dessa problem, torde utöver vad i betänkandet framhålles böra anföras

följande. Befälets arbete regleras över huvud taget icke genom några arbetstidsbestämmelser

om vederbörande anses vara heltidsanställd i rederiet och

har vissa närmare bestämda förmåner såsom sjukhyra, extra semester etc.

Man fordrar icke heller en så omfattande befälsbemanning, som förslaget

till sjöarbetstidslag, om det genomfördes, skulle medföra. Sålunda behöver

man först å fartyg i utrikes fart, överstigande 1 600 bruttoton, 3 styrmän,

detta endast under förutsättning att så många styrmän kunna anskaffas,

och å fartyg mellan 700 och 1 600 bruttoton 2 styrmän. För fartyg under

700 ton synas inga föreskrifter finnas. Man får icke heller bortse från, att en

ej oväsentlig del av den engelska utrikestrafiken faller under begreppet

»home trade», för vilken trafik för rederierna betydligt fördelaktigare villkor,

när det gäller arbetstiden, äro fastställda. Denna home trade omfattar icke

endast, såsom namnet skulle kunna giva vid handen, fart i brittiska farvatten

utan jämväl fart mellan Storbritannien och de vid Nordsjöns södra kust

belägna länderna ävensom fart på franska kanalhamnar.

I fråga om arbetstiden för manskapet är det först å fartyg, överstigande

2 500 bruttoton i utrikes fart, som man fordrar trevaktsystem. Det framgår

jämväl av de brittiska arbetstidsbestämmelserna, att man icke ansett sig

kunna uppspalta ekonomipersonalen på ett sådant sätt, som skett i det nu

föreliggande sjöarbetstidsförslaget. Man har sålunda fastställt en arbetstid

av 10 timmar per dygn till sjöss samt under ankomst- och avgångsdygn för

all sådan personal. Det torde sålunda vara ovedersägligt, att de nyligen genom

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

kollektivavtalen antagna reglerna om arbetstiden i Storbritannien äro väsentligt

förmånligare än vad såväl konventionen som kommittébetänkandet innebär.

De nordiska länderna hava tagit upp frågan om samarbete i detta ärende.

Det torde under sådana förhållanden icke vara riktigt att framlägga svenskt

förslag i avseende å sjöarbetstiden, innan detta samarbete avslutats.

Reuterskiöld förklarar vidare, att han ansåge den brist på befäl och kvalificerad

kökspersonal, som nu förefunnes, vara av så allvarlig natur, att

den för närvarande icke möjliggjorde ett genomförande av kommittéförslaget.

Härom anför Reuterskiöld bl. a. följande.

Det torde icke bliva möjligt att på mycket lång tid, om ens någonsin,

bemanna fartygen med författningsenligt befäl vad både antal och kvalifikationer

angå. För närvarande föreligger en befälsbrist på sammanlagt

omkring 500 personer (huvudsakligen maskinbefäl) och förslaget skulle

medföra ett ytterligare behov av cirka 450 man, varav omkring hälften

nautiskt befäl, å vilket en begynnande brist redan visat sig, och hälften maskinbefäl.

Reuterskiöld anser slutligen i likhet med Böös det oriktigt att införa sådana

bestämmelser att konsekvensen härav i stor utsträckning bleve en maskerad

löneförhöjning.

Remissyttrandena. Kommerskollegium anser, att det ur social synpunkt

är önskvärt att den svenska sjöarbetstidslagstiftningen reformeras. Kollegium

påpekar, att de av kommittén föreslagna åtgärderna sannolikt kunna få betydelse

för att underlätta den på senare år otillräckliga rekryteringen till sjömansyrket,

särskilt befälsbanan.

Ämbetsverket framhåller emellertid, att de ekonomiska konsekvenserna

för den svenska sjöfartsnäringen och dennas konkurrensförmåga ej få underskattas.

Kollegium anför härom följande.

Principiellt hyser kollegium alltjämt den av kollegium vid tidigare tillfällen

hävdade uppfattningen, att reformer inom sjöarbetstidslagstiftningens

område kräva hänsynstagande till den internationella utvecklingen och att

man följaktligen bör framgå med varsamhet så länge man icke kan med

säkerhet räkna på utjämning i skälig mån av konkurrensen länderna emellan

genom en något så när tillfredsställande internationell enhetlighet i fråga

om kostnadskrävande sociala reformer. Kollegium menar, att slutförandet

av ämnets behandling inom Internationella arbetsorganisationen helst borde

avvaktas, innan ytterligare lagstiftningsåtgärder för Sveriges del vidtagas.

Såsom särskilt angeläget framstår emellertid, fortsätter kollegium, att

klarhet vinnes i vad mån en med förslaget jämförlig reglering av arbetstidsförhållandena

kommer till stånd i utländska handelsflottor som konkurrera

med svensk sjöfart, varvid främst läget i Norge och Storbritannien bör ägnas

uppmärksamhet. Om rådande förhållanden i dessa länder yttrar kollegium i

fortsättningen bl. a. följande.

Det torde härvid få anmärkas, att den norska arbetstidsregleringen f. n.

i huvudsak icke går längre än gällande svenska lag och kollektivavtal, medan

den helt och hållet på kollektivavtal grundade regleringen för Storbritan
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

niens del i vissa avseenden går längre. För den engelska handelsflottan gäller

detta dock bl. a. ej den betydelsefulla grupp som däcksmanskapet utgör,

för vilken trevaktsystemet genomförts endast å fartyg med en större bruttodräktighet

än 2 500 ton. För Norges del är en kommitté i färd med att utarbeta

förslag till nya sjöarbetstidsbestämmelser, och enligt vad kollegium

inhämtat torde kommitténs betänkande komma att avgivas inom en nära

framtid.

Enligt kollegii mening är det i det läge, som sålunda nu råder, av synnerlig

vikt att framför allt det nordiska samarbetet på området fortsätter.

Innan definitivt avgörande träffas för Sveriges del, bör, säger kollegium,

säkerhet ha vunnits för att en med svensk sjöarbetstidslagstiftning till sina

ekonomiska verkningar i huvudsak likvärdig arbetstidsreglering beslutats

för den norska handelsflottans vidkommande.

Kollegium framhåller slutligen, att den i ärendet förebragta utredningen

rörande fartyg mellan 500—2 000 bruttoregisterton tillfyllestgörande visar,

att kostnadsökningen kommer att bliva så betydande, att försiktighet och

varsamhet vid revisionens genomförande otvivelaktigt är av nöden.

Sjöfolksförbundet tillstyrker kommittéförslaget. Med anledning av de av

kommittéledamoten Böös uttalade farhågorna om minskad konkurrenskraft

för den svenska handelsflottan framhåller förbundet, att under de senaste

25—30 åren en rad reformer genomförts i fråga om arbetstiden till sjöss.

Trots detta hade denna näringsgren blomstrat som aldrig tillförne.

Fartygsbefälsföreningen vill icke bestrida, att en övergång till generell 8- timmarsdag för sjöfarten kommer att medföra stora engångs- och årliga kostnader

för rederinäringen. Enligt förbundets mening finnas emellertid vägar

att trots de ökade kostnaderna göra den svenska rederinäringen lika konkurrenskraftig

som tidigare. En handelsflotta med moderna och mera ändamålsenliga

fartyg än de flesta andra och med en sjömanskår som hör till de

allra bästa torde nog, menar föreningen, kunna hävda sig i konkurrensen.

Då föreningen anser det tillbörligt, att sjöfolket i fråga om arbetstidens längd

blir jämnställt med landets övriga medborgare, tillstyrker föreningen i huvudsak

kommittéförslaget.

Enligt Inrikessjöfartens befälsförening skulle ett genomförande av kommitténs

förslag icke ha någon större ekonomisk betydelse med hänsyn till

de stora vinster rederinäringen har. Icke heller anser föreningen att konkurrensen

mot utlandet skulle försvåras, då de flesta utländska fartygen

enligt föreningen som regel nu ha större besättningar än motsvarande

svenska. Föreningen anser, att kommittéförslaget borde ha gått längre och

generellt genomfört 48-timmarsveckan. För att bibehålla den svenska handelsflottans

konkurrenskraft måste man, framhåller föreningen, begränsa

sjöfolkets arbetstid, varigenom rekryteringen underlättas. Föreningen tillstyrker

i huvudsak kommittéförslaget men hemställer, att frågan om ytterligare

arbetstidsbegränsning för sjöfolket å det mindre tonnaget snarast

måtte utredas.

Landsorganisationen finner kommitténs förslag till revision av sjöarbetstidslagstiftningen

vara väl motiverat och i stort sett väl avvägt. Organisatio
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Mnj:ts proposition nr 265.

nen finner vidare icke att de med den föreslagna reformen förenade ekonomiska

konsekvenserna äro av den betydelse att de böra få hindra att denna

genomföres. Organisationen framhåller, att de bibehållna och vidgade

dispensmöjligheterna för existerande fartyg betyda en avsevärd minskning

av de kostnader för ombyggnad och bemanning, som en omedelbar anpassning

till lagstiftningen skulle draga med sig. Därtill kommer, fortsätter

organisationen, att man torde kunna förutsätta att den trots allt ofrånkomliga

kostnadsökningen på längre sikt kommer att motverkas av en effektivare

arbetsorganisation, ökad maskinell utrustning och andra rationaliseringsåtgärder.

Vad beträffar de av redarorganisationerna företagna ekonomiska

utredningarna anser Landsorganisationen, att kommittén anfört vägande

skäl för sitt omdöme att utredningsresultaten icke böra innebära

avgörande hinder för att förslaget förverkligas. Organisationen erinrar slutligen

om att den föreslagna regleringen i lag redan i stor omfattning föregripits

av kollektivavtalsmässig reglering, särskilt i vad gäller de mindre

fartygen.

Sveriges redareförening erinrar om att vår sjöarbetstidslag är tämligen

ny och därtill en av de mest framskridna i världen. Föreningen avstyrker

förslaget och framhåller, att kommittén icke tillräckligt beaktat ärendets

internationella karaktär samt de ekonomiska återverkningarna — särskilt

under en lågkonjunktur — av en längre gående sjöarbetstidslag än den nuvarande.

Den rådande bristen på befäl och befälspersonal talar också enligt

föreningens mening emot ett antagande av kommitténs förslag. Föreningen

anser, att vi böra iakttaga en i förhållande till andra sjöfartsnationer avvaktande

hållning, då det gäller att antaga en på Seattlekonventionen baserad

lag angående sjöarbetstiden. I avseende å de allmänna skäl som i övrigt

tala emot en revision av gällande sjöarbetstidslag i den omfattning, som föreslagits,

ansluter sig föreningen helt till de synpunkter, som framförts av

kommittéledamoten Reuterskiöld.

Föreningen vänder sig mot kommittémajoritetens uppfattning, att den

internationella utvecklingen syntes giva stöd för en reformering av den

svenska sjöarbetstidslagen. Enligt föreningens mening skulle kommitténs förslag,

om det upphöjdes till lag, få mycket olyckliga konsekvenser för den

svenska handelsflottans konkurrensförmåga mot utlandet. Enligt undersökningar,

som föreningen gjort, vore de svenska fartygen redan nu hårdare

ekonomiskt belastade än likartade fartyg i Danmark och Norge. Vad Danmark

anginge vore det riktigt, att förmånligare arbetstidsbestämmelser än

de svenska i en del hänseenden fastställts. Å andra sidan vore emellertid

övertidsersättningen lägre i Danmark än i Sverige. Vidare vore i Danmark

inkomst av rederirörelse mellan utländska hamnar fri från skatt. Vad Norge

beträffade hade, såvitt föreningen visste, slutlig ståndpunkt till en revision

av sjöarbetstidslagen ännu icke tagits. Föreningen ville även påstå att vårt

sjöfolk redan med gällande lagstiftning genomsnittligt hade bättre villkor

än det brittiska.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

Vad övriga ekonomiska konsekvenser av förslaget beträffar uttalar Redareföreningen,

att övergångsbestämmelserna i viss mån vore ägnade att nedbringa

engångsutgifterna för ombyggnad av fartygen. De eftergifter, som

medgåves, vore emellertid alltför snäva och endast temporära. Kvar stode,

att man å existerande fartyg i mycket stor utsträckning bleve nödsakad att

vidtaga kostsamma ombyggnader. Det vore enligt föreningens mening obilligt,

att rederierna nu åter skulle tvingas att ändra sina fartyg, sedan de

på grund av 1938 års sjöarbetstidslag och 1943 års befälsförordning nedlagt

stora summor på ombyggnaden av bostadsutrymmena.

Skärgårds- Och mälarflottornas rederiförening räknar med att för det 60- tal skärgårds- och mälarbåtar, som föreningen representerar, den årliga merkostnaden

vid förslagets genomförande skulle uppgå till i runt tal 500 000

kronor. Härutöver komme sedan ombyggnadsarbeten för cirka 900 000 kronor

för att utöka personalbostäderna. Föreningen framhåller, att de till föreningen

anslutna rederierna redan arbetade med stora ekonomiska svårigheter.

Som exempel härpå nämnes, att det största av dessa rederiföretag under

åren 1946 och 1947 redovisat underskott å sin rörelse med 16 000 res~

pektive 200 000 kronor. Föreningen befarar, att en skärpning av sjöarbetstidslagstiftningen

i den omfattning kommittén föreslagit ofelbart skulle

medföra, att skärgårdstrafiken helt eller delvis bringades att upphöra. Med

hänsyn till de anförda synpunkterna hemställer föreningen i första hand,

att gällande sjöarbetstidsbestämmelser måtte bibehållas oförändrade. I andra

hand yrkar föreningen, att vissa ändringar måtte göras i förslaget. Dessa

angivas i samband med behandlingen av remissyttrandena i den speciella

motiveringen.

Även Segelfartggsföreningen framhåller de kännbara ekonomiska verkningar,

som ett antagande av kommitténs förslag skulle få, särskilt för

det mindre tonnaget. Konkurrensen från utländska fartyg är redan nu,

framhåller föreningen, ganska hård och inom inrikestrafiken är konkurrensen

från järnväg och bilar ytterst skarp. Föreningen framhåller särskilt,

att verkningarna av förslaget skulle bli mycket kännbara under en lågkonjunktur,

och befarar att det då skulle bli nödvändigt att i stor utsträckning

lägga upp det mindre tonnaget. Till belysning av förslagets ekonomiska

verkningar har föreningen föranstaltat om utredning av den väntade kostnadsökningens

storlek för segelfartyg med hjälpmaskin. Enligt utredningen

skulle den årliga kostnadsökningen för dessa fartyg, tillsammans 670 stycken,

uppgå till i runt tal 8 000 000 kronor. Till ombyggnadsarbeten för bostäder

skulle komma engångsutgifter å 7 600 000 kronor. Föreningen motsätter

sig därför skärpta bestämmelser inom sjöarbetstidslagstiftningen.

Kanalflottans rederiförening framhåller, att speciella förhållanden gällde

för de till föreningen anslutna båtarna. Trafiken vore helt begränsad till de

inre vattenvägarna. På grund av kanalledernas ringa djup och bredd och icke

minst slussarnas dimensionering vore de i denna fart gående fartygens storlek

ytterst begränsad och lastkapaciteten liten. Dräktigheten uppginge i medeltal

till ca 200 bruttoregisterton. Trots detta vore fartygen talrikt beman
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

nade — 10 till 12 man å lastfartyg och 19 man å passagerarfartyg. Anledningen

härtill vore att vissa slussar måste manövreras för hand av fartygens

egna besättningar. Driftkostnaderna hade undan för undan stegrats. Enbart

lönekostnaderna hade ökat med mera än 60 % sedan 1939. Höjningen av

fraktsatserna hade icke kunnat fortgå i samma takt på grund av den allt starkare

konkurrensen från landtrafiken. De till föreningen hörande fartygen

kämpade därför med stora ekonomiska svårigheter och ett stort antal fartyg

hade måst tagas ur bruk.

Föreningen uttalar vidare, att möjligheter att ytterligare öka besättningen

saknades på grund av utrymmesskäl. Nedskärning av arbetstiden kunde

därför icke ske genom vakternas fördelning å ett större antal besättningsmän.

Den nedsättning i arbetstiden, som av sociala skäl åsyftats, skulle icke

kunna genomföras, utan verkningarna skulle endast bliva av ekonomisk natur,

i det att besättningen skulle genom ökat övertidsarbete bliva än ytterligare

tillgodosedd i inkomsthänseende. Enligt föreningens mening torde det

icke vara en lagstiftarens angelägenhet att genom en sjöarbetstidslags bestämmelser

garantera de ombordanställda en dylik inkomstökning genom

att fastställa så snäva gränser för den ordinarie arbetstiden att en avsevärd

del av det regelbundna arbete, som på grund av de inom farten rådande

förhållandena måste påkallas, bleve hänförligt till övertidsarbete.

Föreningen framhåller slutligen att kanalfarten icke minst med hänsyn

till ett möjligen kommande krisläge torde vara av synnerligen stort intresse

för det allmänna. Det syntes därför föreningen vara av största vikt att

denna fart icke genom lagstiftning betoges möjligheterna till fortsatt existens,

något som med sannolikhet skulle bliva följden därest förslaget genomfördes.

Föreningen hemställer att förslaget måtte omarbetas.

Föreningen Sveriges inrikessjöfart yttrar, att förslagets reglering av arbetstiden

ginge längre än lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begränsning,

som reglerade arbetstiden för flertalet anställda i land. Enligt sistnämnda

lag vore arbetstiden begränsad till 8 timmar om dygnet eller 48

timmar i veckan med möjlighet att inom ramen av nämnda 48 timmar för

vissa dagar utsträcka arbetstiden till 9 timmar. Det nu framlagda förslaget

stipulerade däremot kategoriskt högst 8 timmar per dygn, där denna siffra

vore normgivande. Även härutöver innehölle förslaget längre gående bestämmelser

än den allmänna arbetstidslagen.

Föreningen framhåller vidare att förslaget på flera punkter även ginge

längre än Seattlekonventionen.

Arbetsgivareföreningen, som yttrat sig såsom representant för det mindre

tonnaget, i huvudsak bogserbåtar samt båtar, vilka användas för transport

av anställda till och från arbetet, framhåller bl. a., att 8 timmars arbetsdag

inom sjöfarten förutsatte en mycket stor ökning av manskap och befäl.

Denna utökning vore icke möjlig att genomföra. Det rådde redan en

stark brist på sjöfolk, framför allt befäl. I många fall komme det därför

att bliva nödvändigt att antingen lägga ned trafiken eller också riskera att

överträda sjöarbetstidslagen. Föreningen avstyrker förslaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kunql. Maj:ts proposition nr 265.

Departementschefen. Under det att åttatimmarslagen sedan lång tid tillbaka

är lagfäst för flertalet arbetstagare i land, har sjöfolket icke i samma

omfattning fått arbetstiden begränsad genom lagstiftning. Anledningen

härtill är att söka i de speciella förhållanden, varunder sjöfolket arbetar.

Sedan länge har det dock framstått som ett önskemål att i möjlig mån utjämna

den skillnad, som sålunda föreligger i fråga om arbetstidsreglerna

för sjöfolket och andra arbetstagare. Tid efter annan har också sjöarbetstidslagstiftningen

ändrats till sjöfolkets förmån. Ett stort steg i denna

riktning togs genom 1938 års sjöarbetstidslag, som fortfarande gäller. Under

de tio år, som gått efter denna lags tillkomst, ha från sjöfolkets sida

vid flera tillfällen framförts yrkanden om en ny revision av sjöarbetstidslagstiftningen

i syfte att ytterligare närma sjöfolkets arbetstid till den i

land gängse arbetstiden. Sociala skäl synas mig motivera att frågan om en

förkortning av arbetstiden för sjömännen nu ånyo prövas av statsmakterna.

En omprövning av sjöarbetstidslagen aktualiseras vidare därav, att frågan

om en förbättrad arbetstidsreglering för sjöfolket upptagits på många

andra håll, bland annat i våra grannländer.

De internationella konkurrensförhållandena inom sjöfarten samt den inrikes

sjöfartens särskilda arbetsvillkor göra det nödvändigt att vid en revision

av sjöarbetstidslagen gå fram med försiktighet, så att icke sjöfartsnäringen

tillfogas skador, som kunna ha menliga återverkningar för folkhushållet

i dess helhet och för sjömansyrkets utövare. Å andra sidan måste

iakttagas, att den nya lagen bör utformas på sådant sätt att sjöfolkets

berättigade intressen i möjligaste mån bli tillgodosedda. Därjämte synes

största möjliga hänsyn böra tagas till Seattlekonventionens regler, så att

förutsättningarna för Sveriges framtida anslutning till konventionen föreligga,

om denna senare revideras i de stycken, som enligt vad tidigare sagts

nu hindra ratificering. De krav, som sålunda måste ställas på en ny lagstiftning

om sjöarbetstiden, uppfyllas i väsentliga stycken av sjömanskommitténs

lagförslag. I vissa avseenden synes förslaget dock gå längre i arbetstidsförkortande

riktning än som för närvarande kan anses tillrådligt.

Jag har därför inom handelsdepartementet låtit verkställa en överarbetning

av kommittéförslaget. Ändringarna innebära i stort sett, att vissa av

kommittén gjorda avvikelser från Seattlekonventionen frångåtts och att

lagförslaget sålunda jämkats till närmare överensstämmelse med konventionen.

Enligt departementsförslaget förkortas arbetstiden i såväl fjärr- som

närtrafik i jämförelse med gällande lag. Vad den förstnämnda trafiken angår

bestämmes den ordinarie arbetstiden till sjöss för vaktindelad däcks-,

maskin- och radiopersonal i allmänhet till 8 timmar om dygnet, så snart

fartyget har en bruttodräktighet av minst 500 registerton. Den ordinarie

arbetstiden å ankomst- och avgångsdagar minskas i förslaget från 9 timmar

(10 timmar för styrmän) till 8 timmar. Vidare föreslås väsentliga inskränkningar

beträffande ekonomipersonalens arbetstid, nämligen till sjöss

samt å ankomst- och avgångsdagar från 10 timmar å lastfartyg och 12 tim
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

41

Kungi. Maj.ts proposition nr 265.

mar å passagerarfartyg till 9 respektive 10 timmar. Jämväl den ordinarie

arbetstiden i hamn minskas i icke obetydlig grad för ekonomipersonalen.

Såsom en nyhet föreslås, att i fjärrtrafik vederlag i någon form skall utgå

för den ordinarie arbetstid, som överstiger i vissa fall 48 timmar i veckan

och i andra fall 112 timmar under loppet av två veckor i följd. I fråga om

fartyg i närtrafik upptager förslaget en minskning av arbetstiden från i

allmänhet 63 timmar i veckan till 112 timmar under två veckor i följd.

Förslaget, som avses träda i kraft den 1 januari 1949, upptager dessutom

bl. a. vissa övergångsbestämmelser, som medgiva att tvåvaktsystemet efter

prövning i varje särskilt fall alltjämt kan få tillämpas beträftande vissa

vid ikraftträdandet existerande fartyg.

De ekonomiska konsekvenserna av departementsförslaget äro svåra att

beräkna med full säkerhet. De av sjömanskommittén redovisade ekonomiska

kalkylerna giva dock en viss ledning för frågans bedömande. Kommittén

har, såsom tidigare nämnts, inhämtat uppgifter om hur stora kostnaderna

skulle bli för att genomföra Seattlekonventionens bestämmelser

och med ledning härav dragit slutsatser rörande de ekonomiska konsekvenserna

av det förslag, som kommittén utarbetat. Da depaitementsförslaget

i högre grad än kommittéförslaget ansluter sig till Seattlekonventionen,

kunna de siffror, som sjömanskommittén utgått från, med större säkerhet

användas för att bedöma de ekonomiska följderna av en lagstiftning enligt

departementsförslagets linjer.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår har Sveriges redareförening

framlagt två alternativ, ett dyrare och ett billigare, för beräkningen

av kostnaderna för det fall att Seattlekonventionens bestämmelser genomföras.

Skillnaden mellan de båda alternativen hänför sig till bemanningsstyrkan

på däck. I det ena alternativet hav räknats med tre och i det

andra med två man på varje vakt. Vid trevaktsystemets tillämpning skall

manskapsbemanningen på däck utgöra i det ena fallet nio och i det andra

fallet sex man. Frågan vilket av dessa alternativ, som bör läggas till grund

för kostnadsuppskattningen, rör närmast sjöfartssäkerheten. Kommittén

har uttalat, att den för sin del ansåge en däcksbemanning av sex man tillfredsställande,

åtminstone på fartyg med mindre bruttodräktighet än 2 000

ton. Denna kommitténs uppfattning, som också utgjort en förutsättning

för kommerskollegii utredning i ärendet, finner jag mig kunna godtaga.

Vid bedömandet av kostnadsfrågan skulle man alltså kunna hålla sig till

det lägre alternativet, vilket — några större passagerarfartyg oräknade —

upptager en årlig kostnadsökning på omkring 9 miljoner kronor jämte engångskostnader

till likaledes omkring 9 miljoner kronor. Kommerskollegii

utredning, vilken avser även andra än till Sveriges redareförening anslutna

fartyg och omfattar jämväl fartyg i inrikes fart, utvisar kostnadsökningar

av samma storleksordning. Både Redareföreningens och kommerskollegii

utredning gäller för fartyg om minst 500 ton brutto.

Vad kustfarten beträffar må anmärkas, att den av Stockholms rederi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

aktiebolag Svea utförda utredningen vilar på förutsättningen att konventionens

regler för fartyg i fjärrtrafik skulle tillämpas i full utsträckning för

kustfarten. Då detta icke är fallet vare sig beträffande kommittéförslaget

eller i fråga om departement sförslaget, ger denna utredning i förevarande

läge icke någon tillförlitlig vägledning beträffande verkningarna för kustfartens

del. Det bör emellertid uppmärksammas att i kommerskollegii utredningar

ingå jämväl fartyg som nyttjas i kustfart. Vidkommande fartyg

i fjärrtrafik av mindre storlek än 500 ton brutto vill jag framhålla, att den

jämkning, som skett i departementsförslaget, särskilt avsett just dessa

mindre fartyg, för vilka de för den större sjöfarten gällande reglerna enligt

departementsförslaget i väsentliga avseenden icke skulle bliva tillämpliga;

detta gäller i främsta rummet bestämmelser som skulle inverka på

bemanningens storlek och därmed på behovet av ökat bostadsutrymme.

Kostnadsökningen för motorsegelflottan till följd av en arbetstidsreglering

i enlighet med departementsförslaget kan för den skull icke antagas bliva

tillnärmelsevis av den storleksordning som Sveriges segelfartygsförening

uppgivit såsom resultat av föreningens förut omförmälda utredning. Vad

åter angår närtrafiken torde den utformning departementsförslaget erhållit

i vad det gäller fartyg i denna trafik berättiga till det antagandet, att

den föreslagna arbetstidsförkortningen i allmänhet skall kunna genomföras

utan större ökning av personalen och följaktligen icke behöva föranleda

sådana kostnader som Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening

räknat med i fråga om kommittéförslaget.

Ehuru många osäkra faktorer försvåra en uppskattning av de ekonomiska

verkningarna av den tilltänkta lagreformen, torde man dock med

tämligen stor säkerhet kunna utgå ifrån att det för handelsflottan i dess

helhet kan röra sig om ett tiotal miljoner kronor i engångskostnader och

ungefär lika mycket i ärlig kostnadsökning, därest de föreslagna bestämmelserna

i full utsträckning skulle bringas i tillämpning omedelbart. Detta

är emellertid icke avsikten. De föreslagna övergångsbestämmelserna för

redan existerande fartyg äro avsedda att åstadkomma en anpassning gradvis

till de nya reglerna. Tillämpningen av dessa bestämmelser, vilka särskilt

taga sikte på de fall där kostnaderna för nya bostäder m. in. skulle

bliva oskäligt höga, måste antagas komma att i väsentlig mån minska

kostnaderna. Härtill kommer att erfarenheten visat, att en arbetstidsförkortning

alltid leder till personalbesparande rationaliseringsåtgärder. Inom

sjöfarten torde visserligen rationaliseringsmöjligheterna vara mindre än

på många andra håll, men vissa möjligheter till kostnads- och personalbesparande

åtgärder äro säkerligen för handen.

Vid bedömande av de ekonomiska verkningarna måste särskild hänsyn

tagas till konkurrensläget i förhållande till främmande länder. I detta hänseende

äro förhållandena ej lätta att bedöma. Amerikas Förenta Stater,

som för närvarande ha världens största handelsflotta, tillämpa principiellt

trevaktsystemet och 48-timmarsveckan för de ombord å fartygen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

43

anställda, men detta är ur konkurrenssynpunkt av mindre intresse, enar

det vittgående amerikanska subventionssystemet förhindrar varje tdlförlitlig

ekonomisk jämförelse med våra förhållanden. Vad Storbritannien

beträffar har den brittiska regeringen, som icke lärer vara betänkt att föranstalta

om lagstiftning på området, officiellt förklarat, att gällande kollektivavtal

i väsentliga avseenden, ehuru icke fullständigt, uppfylla Seattlekonventionens

bestämmelser. Av den redogörelse kommittén lämnat för innehållet

i de brittiska kollektivavtalen framgår emellertid att avvikelserna

från konventionen äro jämförelsevis betydande. Sålunda synes exempelvis

trevaktsystemet till sjöss för styrmän och däcksmanskap tillämpas i avsevärt

mindre utsträckning än konventionen angiver, och arbetstiden för ekonomipersonalen

står icke heller i överensstämmelse med konventionens

krav. I andra avseenden äro dock förmånerna för de anställda större, och

det kan i vart fall konstateras, att väsentliga förbättringar i arbetsvillkoren

åvägabragts på senare år. Danmark är ett annat land, för vilket man tills

vidare icke har att räkna med lagstiftning i fråga om sjöfolkets arbetstid.

De danska kollektivavtalen innebära emellertid en vittgående tillämpning

av 8-timmarsprincipen såväl till sjöss och vid ankomst och avgång som vid

uppehåll i hamn. Detta gäller för däcksmanskapets del å alla fartyg med en

bruttodräktighet överstigande 500 ton, där bemanningen är tillräcklig härför.

För befälet synes 8-timmarsprincipen vara generellt tillämplig, men

det får observeras, att detta icke med nödvändighet medför att trevaktsystemet

tillämpas, enär ett antal av tre styrmän icke är obligatoriskt å

mindre fartyg. Ehuru den danska lcollektivavtalsregleringen lika litet som

den engelska tillåter en direkt jämförelse med de föreslagna svenska lagbestämmelserna,

är det dock tydligt att de danska avtalen innehålla betydligt

större förmåner för de anställda än dessa tidigare åtnjutit. Vad Norge

beträffar kan ett kommittéförslag till ny sjöarbetstidslag, i huvudsak grundat

på Seattlekonventionen, väntas bliva framlagt inom den närmaste tiden.

Proposition i ämnet torde komma att föreläggas årets storting. Slutligen

får jag nämna, att den finska regeringen vidtagit förberedelser för att

framlägga förslag om en ny sjöarbetstidslag efter i huvudsak samma riktlinjer

som det här föreliggande.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att man visserligen icke kan påvisa

någon mera allmän överensstämmelse mellan den tilltänkta svenska sjöarbetstidslagen

och förhållandena i de länder som för oss närmast äro av intresse,

men tendensen till högst väsentliga förbättringar i sjöfolkets arbetsvillkor

är dock påtaglig. Med hänsyn härtill och i betraktande av den svenska

rederinäringens förutsättningar torde en med lämpliga modifikationer

genomförd reformering av sjöarbetstidslagen efter de linjer sjömanskommittén

föreslagit icke behöva möta allvarligare betänkligheter ur ekonomisk

synpunkt. Mina förhoppningar om att den svenska handelsflottan jämväl

i fortsättningen skall visa sig konkurrenskraftig styrkas särskilt darav att

fartygsbeståndet på senare år i myckel stor utsträckning förnyats och föibättrats

på sådant sätt alt fartygens konkurrensförmåga okats väsentligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

Den föreslagna lagstiftningen kommer att ställa ökade krav på tillgången

pa befäl. Det har i remissyttrandena framhållits, att det skulle komma att

bil mycket svårt, ja kanske omöjligt, att fylla befälsbehovet, särskilt vad

galler fartygsbefälet. De verkställda utredningarna visa också med tämligen

stor samstämmighet, att ett väsentligt antal befälspersoner måste nyanställas,

nar lagen i full utsträckning träder i kraft. I den mån existerande fartyg

tills vidare komma att undantagas genom att övergångs- eller dispensklausuler

tillampas, minskas dessa svårigheter, men helt eller ens till större

delen kunna de icke på så sätt undanröjas. Det behöver dock icke befaras

att befalsbristen i allmänhet skulle komma att hindra att fartygen nyttjas.

Enligt särskilda stadganden i sjöarbetstidslagen och befälsförordningen blir

nämligen befälhavare, som avseglar utan att ha erhållit erforderligt antal

vederbörligen kvalificerat befäl, fri från ansvar, därest han kan visa, att

tillgång till pålitligt behörigt befäl icke funnits i senast besökta hamn. I

den utsträckning bristen kommer att täckas med hjälp av övertidsarbete

kunna kostnaderna visserligen bli betydande, men det är dock icke oberättigat

att antaga, att just de förmåner, som sjöfolket erhåller, därest den

nya sjoarbetstidslagen genomföres, så småningom skola medföra förbättrade

rekrytermgsförhållanden. Givetvis verka i samma riktning också alla

e andra törbattringar med avseende å sjömännens arbets- och levnadsvillkor,

som på skilda vägar redan blivit genomförda eller äro på väg att Genomföras.

ros

Slutligen vid jag med några ord beröra den mot kommittéförslaget riktade

anmärkningen att dess genomförande i stor utsträckning skulle innebara

aHenast en löneförbättring i form av ökad övertidsersättning i stället

för verklig minskning av arbetstiden. En sådan verkan finner jag icke

önskvärd och jag har för den skull på flera punkter vidtagit ändringar i

kommitténs förslag i syfte att undvika dylika konsekvenser. Jag vill emellertid

också framhålla, att en genom arbetstidsregleringen vållad fördyringav

arbetskraften kan verka förmånligt så till vida att den kan framkalla

rationaliseringsåtgärder i form av förbättrade arbetsmetoder o. d. i syfte

att undvika eljest erforderligt övertidsarbete.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att jag varken ur ekonomiska eller

andra synpunkter finner avgörande skäl tala emot att genomföra en ny siöarbetstidslagstiftning,

som i den mån under förhandenvarande omständigheter

ar möjligt tillgodoser sjöfolkets berättigade önskemål om förkortning

av arbetstiden. Jag övergår därför nu till alt närmare redogöra för det inom

handelsdepartementet upprättade förslaget till ny sjöarbetstidslag. Framställningen

kommer därvid att i stort sett begränsas till de stadganden,

som i sak avvika från den gällande lagens bestämmelser eller beträffande

vilka eljest sakliga ändringar ifrågasatts. Formella jämkningar i den nuvarande

lagtexten komma däremot i regel icke att särskilt beröras i framställningen.

De framgå emellertid av förut nämnda bihang, som upptager

den gallande lagen och departementsförslaget i parallelltext.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

45

De särskilda stadgandena i departementsförslaget.

1 KAP.

Inledande bestämmelser (1 och 2 §§).

1 § (lagens tillämpningsområde).

Sjöarbetstidslagen äger enligt 1 § 1 inom. tillämpning beträffande arbete

som å svenskt fartyg anställd person för fartygets räkning eller eljest på

grund av förmans uppdrag utför ombord å fartyget eller annorstädes.

Från denna regel stadgas i 2 mom. vissa undantag. Salunda undantages

arbete, som utföres av bl. a. följande kategorier, nämligen dels befälhavare

å fartyg, varå utom denne minst två personer äro anställda, dels förste

(främste) styrman resp. förste (främste) maskinist, vilkens skeppstjänst

icke är indelad i vakter eller vilken är anställd å fartyg i inskränktare fart

än nordsjöfart, dels föreståndare för ekonomiavdelningen å fartyg, varå

utom denne minst tre personer äro anställda inom avdelningen, dels radiotelegrafist

resp. radiotelefonist, som är anställd uteslutande i sådan egenskap,

samt dels, å fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart, person som

är anställd huvudsakligen för att direkt betjäna passagerare eller tillhör redarens

familj. Bland undantagen märks vidare arbete av person som är anställd

å fångstfartyg eller fartyg, som nyttjas till verksamhet omedelbart

förbunden med fångst, eller å isbrytar- eller bärgningsfartyg eller å maskindrivet

fartyg, som har en nettodräktighet understigande 20 registerton och

nyttjas i inskränktare fart än nordsjöfart, såvida ej Konungen om fartyg som

sist nämnts annorlunda förordnat.

Slutligen upptager paragrafen i 3 mom. en allmän dispensregel. Enligt

denna må, när synnerliga skäl därtill äro, Konungen eller den myndighet,

åt vilken Konungen må hava uppdragit att i vissa avseenden utöva beslutanderätt

därutinnan, medgiva ytterligare undantag från tillämpningen av

sjöarbetstidslagen.

Sjömanskommittén föreslår vissa ändringar i undantagsbestämmelserna i

2 mom. Sålunda är till en början undantaget beträffande styrmän och maskinister

i kommitténs förslag inskränkt till att gälla endast främste styrman

resp. maskinchef, vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter. Kommittén

anför härom, att Seattlekonventionen avsåge även fartyg i inskränktare

fart än nordsjöfart men att den å andra sidan vore tillämplig endast å

fartyg med eu bruttodräktighet av 500 registerton eller däröver. Ehuru det

sålunda skulle vara möjligt att, utan att åsidosätta konventionens krav, införa

ett undantag för vaktindelad främste styrman och maskinchef å mindre

fartyg, ansåge kommittén det vara olämpligt alt i en principiell fiåga sadan

som denna göra skillnad mellan befattningshavare å större och mindre

fartyg. Några nämnvärda ekonomiska verkningar av förslaget i denna del

torde icke behöva befaras, eftersom nu ifrågavarande vaktindelade styr
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

46

Kungi. Maj.ts proposition nr 265.

män och maskinister redan genom kollektivavtal hade sin arbetstid reglerad

i huvudsaklig överensstämmelse med gällande lags bestämmelser.

Sjömanskommitténs förslag skiljer sig vidare från gällande lag däri, att

undantaget för arbete av radiotelegrafister och radiotelefonister utgått. Förslaget

överensstämmer härutinnan med Seattlekonventionen. I propositionen

nr 223: 1938, varigenom gällande lag förelädes riksdagen, yttrade dåvarande

departementschefen, att han icke funne anledning att föreslå någon

reglering i lag av yrkestelegrafisternas arbetstid, eftersom det kunde befaras

att därigenom skulle vållas inskränkningar i den trådlösa kommunikationen

med fartygen, till nackdel i vissa fall även för besättningarna. Kommittén

anser, att man numera icke torde behöva hysa några sådana farhågor.

Ytterligare föreslås av sjömanskommittén, att de i lagen förekommande

undantagen beträffande arbete av person, som är anställd huvudsakligen för

att direkt betjäna passagerare, och person tillhörande redarens familj begränsas

till att gälla fartyg med en bruttodräktighet understigande 500 registerton.

Enligt kommittén måste den föreslagna gränsdragningen, som

står i överensstämmelse med Seattlekonventionen, anses lämpligare än den

nu gällande begränsningen till fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart.

Kommittén framhåller därjämte, att ändringen icke torde förorsaka några

större kostnadsökningar.

Slutligen föreslår sjömanskommittén den ändringen, att undantaget beträffande

fångstfartyg och fartyg, som nyttjas till verksamhet omedelbart

förbunden med fångst, skall utgå samt att undantaget för arbete å maskindrivet

fartyg med en nettodräktighet under 20 registerton skall vara generellt

och sålunda icke begränsas till det fall att fartyget nyttjas i inskränktare fart

än nordsjöfart. Beträffande fångstfartygen framhåller kommittén, att Seattlekonventionen

icke medger undantag för sådana. Såvitt kommittén har sig

bekant finnes i vårt land f. n. icke något fångstfartyg av den storleksordning

att det beröres av ändringen. Emellertid framhåller kommittén, att om i

framtiden exempelvis valfångstfartyg skulle införlivas med den svenska

handelsflottan och särskild reglering av arbetstiden skulle behövas för dem,

dispensbestämmelsen i 1 § 3 mom. ger möjlighet därtill.

De av sjömanskommittén föreslagna undantagen överensstämma i övrigt

helt med gällande lag.

Kommittéledamoten Reuterskiöld förklarar i sitt särskilda yttrande, att

den nuvarande formuleringen av 1 § 2 mom. sjöarbetstidslagen enligt hans

förmenande bör bibehållas. I yttrandet anföres vidare bl. a. följande.

Det kan icke vara riktigt, att under lagens tillämpningsområde lägga sådana

sjömän, vilka äro att anse såsom förmän för viss avdelning ombord

eller vilka kunna själva i stor utsträckning reglera sin arbetstid. Jag syftar

härvid närmast å förslaget om att i större utsträckning än hittills arbetstidsreglera

främste styrmans och maskinchefs arbete ävensom att helt reglera

radiotelegrafists och radiotelefonists arbete. — Det bör framhållas, att

från arbetstidslagen för detaljhandeln av den 18 juli 1942 undantagits företagsledare

eller annan befattningshavare i överordnad ställning ävensom

sådant arbete, som utföres under sådana förhållanden, att det ej kan anses

opaginerad Kontrollera mot PDF

il

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande. — Det är icke

meningen, att främste styrmän och maskinister skola erhålla en överhövan

betungande arbetstid, men deras ställning såsom arbetsledare synes mig motivera,

att de undantagas från lagens tillämpning. — När det gäller radiotelegrafister

och radiotelefonister kunna liknande synpunkter anföras. Liksom

i avseende å förste styrmannens och maskinchefens arbete är det synnerligen

svårt att kontrollera den övertid, som radiotelegrafisten uttager. Med hänsyn

härtill har också hans arbete hittills ansetts böra stå utanför lagens reglering.

Remissyttrandena. Beträffande de av sjömanskommittén föreslagna undantagsbestämmelserna

i 1 § 2 mom. ha i åtskilliga yttranden påyrkats ändringar.

Sveriges Redareförening och Segelfartygsföreningen anse, att de nu gällande

reglerna böra lämnas helt orubbade.

Undantagsbestämmelsen för befälhavare beröres i yttrandena av Fartygsbefälsf

öreningen och Inrikessjöf artens befäls förening. Den förstnämnda föreningen

uttalar, att det måste anses orimligt att befälhavare å mindre fartyg,

vilken måste vara beredd att gripa in när som helst och därför måste

vila, när tillfälle erbjudes, dessutom skall vara tvungen att gå vakt. Detta

missförhållande bör, anser föreningen, avhjälpas genom att man ändrar

antingen sjöarbetstidslagen eller befälsförordningens bemanningsföreskrifter.

Inrikessjöf artens befälsförening föreslår, att undantagsbestämmelsen

för befälhavare ändras till att avse befälhavare å fartyg, å vilket förutom befälhavaren

minst ett fartygsbefäl finnes anställt. Föreningen framhåller, att

om en befälhavare icke har annat fartygsbefäl till sitt förfogande, han icke

har någon möjlighet att anpassa arbetstiden efter egen önskan. En arbetstid

om 14, 16 och 18 timmar per dygn förekommer enligt föreningen i mycket

stor utsträckning på det mindre tonnaget, och ännu längre arbetstid

tillhör icke ovanligheten. Speciellt å bogserfartyg förekommer det även,

framhåller föreningen, att besättningen tjänstgör i två skift, medan befälhavaren

icke får någon avlösning.

Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening förordar, att även arbete

av ende styrman och ende maskinist på passagerarfartyg i närtrafik undantages

från lagens tillämpningsområde. Föreningen framhåller, att inom

skärgårdstrafiken sådana styrmän och maskinister för närvarande äro undantagna

från sjöarbetstidsbestämmelserna på grund av dispensbeslut av

Kungl. Maj :t jämlikt 1 § 3 mom. Emellertid anser föreningen det vara olämpligt

att undantaget skall vara betingat av särskilt beslut. Följden därav bleve

ett permanent osäkerhctstillstånd.

Undantaget beträffande föreståndare för ekonomiavdelningen behandlas

av Sjöfolksförbundet och Stewartsföreningen. Sjöfolksförbundet ifrågasätter,

om icke föreståndaren borde undantagas endast i sådana fall när ekonomipersonalen

uppginge till fem eller sex personer. Stewartsföreningen

yrkar, att undantaget skall avse allenast intendenten eller, där sådan saknas,

chefsstewarten å passagerarfartyg. I andra hand hemställer föreningen,

att undantaget skall omfatta blott de fall, då sammanlagt minst sju perso
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungi. Maj:ts proposition nr 265.

ner äro anställda inom ekonomiavdelningen. Såsom motivering anför för
eningen

bl. a. följande.

Man måste räkna med att den minskning av arbetstiden för övrig intendenturpersonal,

som kommittén föreslår, kommer att icke endast direkt

öka arbetstiden för stewartarna utan motsvarande kompensation utan därjämte

medföra en oundgänglig ökning av antalet anställda inom intendenturavdelnmgarna.

^ Detta leder självfallet till att å en mängd fartyg, där

stewartarna nu få tillgodonjuta lagens bestämmelser, de i framtiden komma

att falla utanför. — Stewarten ombord å ett fartyg, som har en så pass

liten bemanning i fråga om ekonomipersonal, att förutom stewarten endast

‘re ‘yra personer äro anställda i intendenturavdelningen, måste i stor utsträckning

utföra en mängd grovsysslor av olika slag. Någon anledning vårtor

en dylik föreståndare för ekonomiavdelningen skall stå utanför lagens

bestämmelser kan icke föreligga.

Förslaget att föra in radiopersonalen under sjöarbetstidslagen kritiseras

av Sveriges redareförening, som anför följande.

Så lange förläggningen av radiotelegrafisternas arbetstid i vissa fall regleras

genom bl. a. 1929 års sjösäkerhetskonvention, torde det enligt föremngens

förmenande vara uteslutet, att man genom bestämmelse i arbetstidslagen

skall kunna ernå en minskning av denna personals verkliga arbetstid.

Omständigheterna fordra nämligen, att telegrafisten förrättar tjänst

f- tld», Pa dygnet’ då förbindelse kan erhållas med vederbörande kuststation.

Mera sällan sammanfalla dessa tider med de, då passning jämlikt säkerhetskonventionen

erfordras. Resultatet blir sålunda, att ordinarie arbete

förvandlas till övertidsarbete. Jämväl den omständigheten att det ställer

sig omo j ligt för en utomstående att effektivt kontrollera telegrafistens arbetstid,

torde bora medföra, att denne liksom i vissa fall föreståndare för

ekonomiavdelningen undantages från lagens tillämpning.

Något undantag för arbete av anställda å isbrytar- och bärgningsfartyg

bör enligt Sjöfolksförbundet icke göras. Såsom skäl härför anför förbundet

i huvudsak följande.

Nämnda fartygs i allmänhet stora utrymmen giva alla möjligheter till

inredande av bostäder ombord utan att inkräkta på lastförmågan. Med avseende

på isbrytarfartygen tillkommer den omständigheten, att dessa vanligtvis

agas av det allmänna, som härvidlag skäligen borde föregå med gott

exempel. I flertalet fall ha också kollektivavtal med föreskrifter om 8 timmars

arbetsdag och 48 timmars arbetsvecka ingåtts för dessa fartygs besättningar.

Samma är förhållandet för bärgningsfartygens vidkommande.

Maskinbefäls förbundet anmärker på att maskindrivna fartyg med en nettodräktighet

understigande 20 registerton föreslås skola falla utanför sjöarbetstidslagen.

Följden blir enligt förbundet, att större delen av bogserbåtsflottans

personal får oreglerad arbetstid, fastän tjänstgöringen å bogserfartyg

är synnerligen krävande. Arbetstidsfrågan för denna personalkategori

bör enligt förbundets uppfattning ägnas all uppmärksamhet. Förbundet

påpekar emellertid, att med den utformning lagrummet har Kungl.

Maj:t kan förordna, att arbetstiden skall regleras på bogserbåtar med

mindre nettodräktighet än 20 ton. Fartygsbefälsföreningen yrkar, att den

undre gränsen för sjöarbetstidslagens tillämpning sättes vid 30 bruttoton

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungi. Maj.ts proposition nr 265.

i stället för vid 20 nettoton. Härigenom skulle man undvika att specialfartyg,

exempelvis bogserbåtar, med extraordinärt lågt nettotonnage komme

att falla utanför lagen. Inrikessjöfartens befälsförening framhåller, att gränsen

enligt gällande lag medför orimliga konsekvenser, då fråga är om bogserfartyg.

Föreningen hemställer, att gränsen måtte bestämmas till 20 bruttoton.

Arbetsgivareföreningen förordar å andra sidan en höjning av tonnagegränsen

för att därigenom även de större bogserfartygen skulle falla utanför

lagen. Enligt föreningen är det nämligen svårt att anordna bostäder ombord

å bogserbåtarna, därför att skroven med hänsyn till djupgående,

manöverduglighet o. d. måste hållas så små som möjligt och förhållandevis

stora utrymmen måste reserveras för maskiner med tillhörande anordningar.

Utanför sjöarbetstidslagen bör enligt Arbetsgivareföreningens uppfattning

vidare falla stuveriföretagens passagerarfartyg för transport av

stuveriarbetare till och från arbetsplatsen. Dylika fartyg ha, framhåller

föreningen, samma lätta arbetsuppgift, vare sig nettodräktigheten ligger

under eller över 20 registerton. Jämväl pråmar böra enligt Arbetsgivareföreningen

falla utanför lagen, enär ekonomiska förutsättningar saknas för erforderliga

ombyggnader av det till övervägande delen äldre pråmtonnaget.

Dispensbestämmelsen i 1 § 3 mom. beröres allenast av Maskinbefäls förbundet,

som anser att icke annan myndighet än Kungl. Maj :t bör kunna

medgiva undantag från sjöarbetstidslagens tillämpning.

Departementschefen. De av sjömanskominittén föreslagna ändringarna i

1 § 2 mom. sjöarbetstidslagen innebära, att undantagen från lagen i vissa

fall göras mindre omfattande och lagens tillämpningsområde i motsvarande

mån utvidgas. I remissyttrandena ha dessutom i några fall förordats ändringar

på punkter, där kommittén icke föreslagit någon avvikelse från gällande

lag.

Vad först angår undantagel rörande befälhavare må framhållas, att befälhavaren

intager en alldeles särskild ställning. Han är redarens representant

och har dessutom ett självständigt ansvar för fartyget och förhållandena

ombord. Härutinnan får jag främst hänvisa till bestämmelserna i tredje kapitlet

sjölagen. Erinras må vidare därom, att det är befälhavaren som i sista

hand avgör i vilken utsträckning övertidsarbete är påkallat och som har

ansvaret för förande av journal rörande övertid o. d. Under nu angivna

förhållanden synes det icke böra ifrågakomma att i större utsträckning

än som skett göra sjöarbetstidslagen tillämplig å befälhavare. De av Fartygsbefälsföreningen

och Inrikessjöfartens befälsförening i denna del anförda

önskemålen torde således icke böra föranleda någon lagändring. Jag

tillstyrker alltså, i likhet med sjömanskommittén, att den nuvarande undantagsbestämmelsen

rörande befälhavare bibehålies oförändrad.

Sjömanskommittén har föreslagit, att de nuvarande undantagen beträffande

vaktindelad förste (främste) styrman och förste (främste) maskinist

å fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart skola utgå. I anslutning till

gällande kollektivavtal för maskinister har kommittén samtidigt föresla
4

Biliang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 265.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

git, att man i den nya lagen skall använda termerna främste styrman samt

maskinchef. Emot utvidgningen av sjöarbetstidslagens tillämplighet har

kommittéledamoten Reuterskiöld invänt, att främste styrman och maskinchef

äro arbetsledare. Då emellertid här icke är fråga om att göra sjöarbetstidslagen

tillämplig å någon ny personalkategori utan allenast om att

upphäva den tidigare fartgränsen för lagens tillämplighet å ifrågavarande

personalgrupp, torde den av Reuterskiöld åberopade principiella synpunkten

icke böra tillmätas avgörande betydelse. Då jag vidare, i likhet med sjömanskommittén,

anser det olämpligt att på denna punkt uppställa en fartgräns,

biträder jag kommitténs förslag. Vad angår den av Skärgårds- och

mälarflottornas rederiförening berörda frågan om sjöarbetstidslagens tilllämplighet

å arbete, som utföres av ende styrman och ende maskinist å

passagerarfartyg i närtrafik, finner jag övervägande skäl tala för att den

nuvarande ordningen bibehålies.

Undantaget beträffande föreståndare för ekonomiavdelningen å fartyg

erhöll sin nuvarande lydelse år 1942. Då skedde en inskränkning av området

för undantagets tillämplighet i förhållande till vad som gällde enligt

den ursprungliga lydelsen av 1938 års lag. I remissyttrandena över sjömanskommitténs

förslag har från arbetstagarehåll yrkats, att undantaget

nu skall inskränkas ytterligare. Bl. a. framhålles, att den ökning av antalet

anställda inom intendentur avdelningarna, som måste bliva en följd av den

nya sjöarbetstidslagen, i en mängd fall skulle leda till att stewartar, som

nu falla under lagen, skulle komma in under undantagsstadgandet. Det

torde emellertid icke vara möjligt att nu göra några säkra beräkningar beträffande

i vilken utsträckning den nya lagen kan komma att få sådan verkan.

Jag vill för övrigt framhålla, att grunden till undantaget är föreståndarens

ställning såsom arbetsledare, vilken uppenbarligen markeras starkare

ju fler personer som äro anställda inom avdelningen. Med hänsyn härtill

och då något verkligt behov att nu utvidga sjöarbetstidslagens tillämpning

inom ifrågavarande personalgrupp utöver vad som skedde så sent som 1942

icke torde föreligga, anser jag, i likhet med sjömanskommittén, att någon

lagändring för närvarande icke bör göras på denna punkt.

Sjömanskommittén har föreslagit, att sjöarbetstidslagen skall bliva tilllämplig

beträffande radiotelegrafister och radiotelefonister. Häremot har

invänts, att radiotekniska förhållanden göra det svårt att begränsa radiopersonalens

arbetstid och att det möter svårigheter att kontrollera den övertid,

som ifrågavarande personal tager ut. Dessa invändningar synas mig

emellertid icke kunna tillmätas avgörande betydelse. Sociala skäl synas

starkt tala för att radiopersonalen föres in under sjöarbetstidslagen. Jag vill

också framhålla, att Seattlekonventionen icke innefattar något undantag

för denna personal. Jag tillstyrker därför sjömanskommitténs förslag på

denna punkt.

De speciella förhållanden, under vilka isbrytar- och bärgningsfartyg äro

verksamma, tala för att dylika fartyg fortfarande böra falla utanför sjöarbetstidslagen.

Jag kan därför icke förorda Sjöfolksförbundets förslag, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

undantaget beträffande dylika fartyg skulle utgå. Jag tillstyrker alltså, i

likhet med sjömanskommittén, att den nuvarande undantagsbestämmelsen

rörande dessa fartyg bibehålies oförändrad.

Undantaget beträffande maskindrivet fartyg, som har en nettodräktighet

understigande 20 registerton, har berörts i flera yttranden, framför allt såvitt

angår bogser fartyg. Såväl en höjning som en sänkning av tonnagegränsen

har därvid förordats. Beträffade bogserfarten torde det förhålla sig så,

att den vid vissa tillfällen eller under vissa perioder bär behov av att

kunna förfoga över de anställdas arbetskraft utan några inskränkningar

i lag. Å andra sidan förekommer det långa tider, då bogserfartygen blott

ligga i beredskap och arbetet inskränker sig till i huvudsak endast passning.

Under nu angivna förhållanden torde övervägande skäl tala för att icke

utvidga sjöarbetstidslagens tillämplighet å bogserfartyg. Å andra sidan torde

det icke vara påkallat att föra ytterligare bogserfartyg utanför lagen.

För bogserfartygens del är jag således icke beredd att förorda någon ändring

av tonnagegränsen. Vad angår andra speciella fartygstyper torde det

icke heller vara skäl att ändra gränsen 20 nettoton. På sätt lagrummet medger

torde det lämpligen böra ankomma på Kungl. Maj :t att förordna om

de undantag, som för särskilda fall eventuellt kunna visa sig påkallade.

Lagrummets nuvarande begränsning till att blott avse inskränktare fart än

nordsjöfart sammanhänger med utformningen av 1936 års Genévekonvention.

Då Seattlekonventionen icke nödvändiggör en dylik begränsning, tillstyrker

jag kommitténs förslag att fartbegränsningen skall utgå. Under åberopande

av det anförda förordar jag, att det nu behandlade undantagsstadgandet

erhåller den av sjömanskommittén föreslagna lydelsen.

Jämväl på övriga punkter ansluter jag mig till sjömanskommitténs förslag

till undantag från sjöarbetstidslagens tillämpning.

Det föreslagna dispensstadgandet i 1 § 3 mom. överensstämmer med gällande

lag. Från Maskinbefälsförbundets sida har framställts önskemål om

att den nuvarande rätten för Kungl. Maj :t att delegera beslutanderätten i

dispensärenden till annan myndighet skall borttagas. Detta synes mig emellertid

icke lämpligt. Jag förordar således att dispensregeln i 1 § 3 mom. bibehålies

oförändrad.

2 § (definitioner m. m.).

Denna paragraf innehåller i 1 mom. vissa definitioner. Sjömcinskommitten

ifrågasätter ingen annan ändring än att definitionen å maskinist uteslutes.

Anledningen till uteslutningen är att definitionen ansetts överflödig, sedan

den genom kollektivavtal införda titeln maskinchef upptagits i 1 §.

Enligt 2 § 2 mom. sjöarbetstidslagen skola vid beräknande av arbetstid

undantagas dels måltidsrast, dels ock annat uppehåll i skeppstjänsten, försåvitt

sjömannen enligt förmans besked därunder äger avlägsna sig från

arbetsplatsen och uppehållet varar, där fråga är om fartyg i nartrafik,

minst en halv timine och eljest minst en timme.

opaginerad Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

Sjömanskommittén föreslår den ändringen i stadgandet, att tiden för avdragsgillt

uppehåll (annat än måltidsrast) bestämmes till minst en timme

även såvitt gäller fartyg i närtrafik. Förslaget överensstämmer i detta hänseende

med sjöarbetstidsbestämmelserna före nu gällande lags ikraftträdande.

Kommittén upplyser, att det från de ombordanställdas sida anmärkts

att arbetstiden med stöd av stadgandet i dess nuvarande lydelse kunde fördelas

i alltför många perioder med små mellanrum. Frågan vore enligt

kommitténs uppfattning ej längre av samma praktiska och ekonomiska betydelse

som vid tidpunkten för gällande lags tillkomst, och kommittén hade

ansett sig böra tillmötesgå de anställdas önskemål.

Kommittéledamoten Reuterskiöld, som motsätter sig kommitténs förslag

beträffande 2 § 2 inom., anför följande.

Den nuvarande bestämmelsen om rätten att i närtrafik från arbetstiden

avdraga uppehåll om minst en halv timmes varaktighet måste särskilt med

hänsyn till den för denna trafik föreslagna nedskärningen av arbetstiden bibehållas.

De speciella villkor, under vilka denna trafik bedrives, göra det nödvändigt

att pa ett effektivt sätt tillvarataga arbetstiden. De ekonomiska svårigheter,

varunder även under nu rådande förhållanden denna för kommunikationerna

i våra skärgårdsområden viktiga trafik lider, skulle ytterligare

ökas, om övertid finge tillgripas som en följd av att under arbetstiden uppkommande

kortare uppehåll i arbete, vilka vederbörande ägde fritt använda,

icke kunde frånräknas.

Det har anförts, att fall skulle hava förekommit, då arbetstiden genom

alltför ofta återkommande kortvariga uppehåll blivit utdragen under lång

tid av dygnet. Detta torde kunna lösas genom tillfogandet av en bestämmelse

därom, att endast ett visst antal sådana kortare uppehåll finge avdragas

från dygnsarbetstiden.

Remissyttrandena. Maskinbefälsförbnndet föreslår, att lagrummets definitioner

kompletteras med en definition av begreppet indikerad hästkraft.

Definitionen borde innehålla, att såsom ett fartygs indikerade hästkrafter

skulle i första hand gälla den maskinstyrka, som stipulerats i fartygsbeställarens

kontrakt med fartygsbyggaren. Om maskinstyrkan i byggnadskontraktet

uppgivits i effektiva hästkrafter, borde de indikerade anses vara 4/3 av

de effektiva.

Beträffande tiden för avdragsgillt uppehåll ansluter sig Sveriges redareförening

till Reuterskiölds särskilda yttrande.

Jämväl Segelfartygsföreningen samt Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening

anse, att någon ändring icke bör göras i nu gällande bestämmelser

i ämnet. Den sistnämnda föreningen framhåller, att det måste ligga i sakens

natur, att därest arbetstiden skall mer och mer förkortas, den samtidigt måste

effektiveras, där så ske kan. Föreningen anför vidare bl. a. följande.

Nämnas må att av de till rederiföreningen anslutna fartygen ett 40-tal trafikera

skärgården utanför Vaxholm och därvid fullgöra resan Stockholm—

Vaxholm på cirka 65 minuter. Då däcksbesättningen dels har några minuters

sysselsättning efter avgången från Stockholm och dels måste vara på sina arbetsplatser

några minuter före ankomsten till Vaxholm, blir arbetsuppehållet

i detta fallet cirka 55 minuter under varje resa. En del fartyg göra 4—6 såda
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

na resor per dag, varunder en man sysselsättes med biljettförsäljning och en

man med styrning under det att övriga två eller tre däcksmän äro helt

lediga. I genomsnitt kan varje man erhålla 2—4 timmar icke avdragsgill

ledighet per dag och endast enligt kommittéförslaget nyttjas till 4—6 timmars

effektivt arbete. Frågan om rätt till halvtimmes- eller heltimmesavdrag är

för dessa fartyg ytterst betydelsefull. Föreningen ansluter sig till Reuterskiölds

reservation i detta avseende.

Föreningen Sveriges inrikessjöfart förklarar, att med de skärpningar i

bestämmelserna, som i övrigt föreslås, det skulle ha varit motiverat, att

halvtimmesregeln utsträckts till all fart utmed kusten och till grannländerna.

Departementschefen. I departementsförslaget har i överensstämmelse med

vad sjömanskommittén föreslagit den på skilda ställen i gällande lag använda

benämningen maskinist ersatts med uttrycket »sjöman som tillhör

maskinbefälet» eller liknande. För främste maskinist å fartyg har såsom

förut under 1 § angivits införts titeln maskinchef. Den i 2 § 2 mom. upptagna

definitionen å maskinist blir genom dessa ändringar överflödig och

bör därför utgå ur lagen. — Maskinbefälsförbundet har framfört önskemål

om att i lagen skall införas en definition på begreppet indikerad hästkraft.

För närvarande beräknas i förekommande fall ett fartygs maskinstyrka

enligt vissa formler fastställda i en kungörelse, som kommerskollegium utfärdat

med stöd av bemyndigande i befälsförordningen. Någon anledning att

frångå denna ordning synes icke nu föreligga, och jag har därför icke funnit

mig böra tillmötesgå Maskinbefälsförbundets önskemål.

Såsom antytts i det föregående infördes den speciella halvtimmesregeln i

2 § 2 mom. för närtrafiken först genom den nuvarande sjöarbetstidslagen.

Förut gällde för alla fartyg, att annat uppehåll i arbetet än måltidsrast måste

fortvara minst en timme för att vara avdragsgillt. Sjömanskommittén föreslår

nu, att man åter skall utsträcka tiden till en timme för närtrafiken.

Med hänsyn till de från redarehåll framförda skälen mot kommitténs förslag

anser jag mig emellertid icke kunna förorda, att den gällande bestämmelsen

ändras. Det bör vid bedömandet av denna fråga särskilt beaktas, att

den ordinarie arbetstiden å fartyg i närtrafik enligt 10 § departementsförslaget

ej oväsentligt minskats.

2 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg i fjärrtrafik (3—9 §§).

De materiella stadgandena, innehållande den egentliga arbetstidsregleringen,

äro i departementsförslaget liksom i gällande lag fördelade på tre

kapitel. Av dessa reglerar förevarande kapitel den ordinarie arbetstiden å

fartyg i fjärrtrafik, medan 3 kapitlet avser ordinarie arbetstid å fartyg i

närtrafik och 4 kapitlet innehåller gemensamma bestämmelser rörande säkerhetstjänst

och därmed likställd skeppstjänst samt övertidsarbete.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

3 § (fjärrtrafikens omfattning).

I denna paragraf bestämmes begreppet fj ärrtrafik. Sålunda stadgas, att

i 2 kapitlet meddelade föreskrifter avse fartyg, som nyttjas i nordsjö- eller

vidsträcktare fart eller i fart vari ingår resa, som under vanliga förhållanden

kräver mer än 12 timmars oavbruten gång (fjärrtrafik). Annan fart utgör

enligt 9 § i gällande lag s. k. närtrafik.

Någon ändring av stadgandet föreslås icke av sjömanskommittén.

Föreningen Sveriges inrikessjöfart påtalar, att begreppen fjärrtrafik och

närtrafik icke korrespondera med Seattlekonventionens begrepp med samma

namn. Fastän konventionens fjärrtrafikbestämmelser vore konstruerade

för en mera långväga sjöfart, komme de enligt förslaget att bliva tillämpliga

på betydande delar av den svenska kustfarten och fart mellan Sverige

och grannländerna. Visserligen finge man enligt kommittéförslaget tilllämpa

tvåvaktsystem i fj ärrtrafik i vissa fall — i överensstämmelse med

konventionens närtrafikregler — men de härför avgörande tonnage- och

maskinstyrkegränserna skure i stort sett rätt igenom den svenska kustfarten

och farten på grannländerna.

För egen del vill jag framhålla följande. I Seattlekonventionen användes

begreppet närtrafik för att angiva ett i själva konventionen till sin omfattning

icke direkt bestämt fartområde, vilket en till konventionen ansluten

stat har frihet att under iakttagande av vissa villkor själv fastställa. Fart

utanför dylikt område är fj ärrtrafik i konventionens bemärkelse. För Sveriges

vidkommande torde det vara riktigt och ändamålsenligt att betrakta nordsjö-

och vidsträcktare fart såsom fj ärrtrafik i konventionens mening. Fjärrtrafikbegreppet

i den svenska sjöarbetstidslagen är däremot mera omfattande,

i det att det inbegriper icke blott nordsjö- och vidsträcktare fart utan

även inskränktare fart, så snart däri ingår resa, som under vanliga förhållanden

kräver mer än 12 timmars oavbruten gång. Denna begreppsskillnad

har icke förbisetts vare sig av sjömanskommittén eller i departementsförslaget.

Icke heller har den hindrat ett utnyttjande av friheten att tillämpa

vissa av konventionens för närtrafik gällande, mindre stränga bestämmelser

på fj ärrtrafik. Sålunda tillätes i 4 § tvåvaktsystem — i överensstämmelse

med konventionens närtrafikregler —- i vissa fall då fråga är om

fj ärrtrafik enligt svensk terminologi. Å andra sidan måste ihågkommas, att

det kan befinnas lämpligt att tillämpa trevaktsystem — i enlighet med

konventionens fj ärr trafikregler — å trafik, som vi enligt konventionen äro

oförhindrade att behandla som närtrafik.

4 § (ordinarie arbetstid till sjöss för vaktindelad däcks-, maskin- och

radiopersonal).

Enligt 4 § sjöarbetstidslagen utgör ordinarie arbetstid till sjöss för vaktindelad

sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen, sammanlagt högst 24

timmar för två dygn i följd. Denna allmänna bestämmelse är emellertid

i väsentliga hänseenden modifierad. Sålunda är 8-timmarsprincipen genom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Mcij:ts proposition nr 265.

förd för styrmän i fall det för fartygets behöriga bemanning nödiga antalet

styrmän uppgår till minst tre och för maskinister under motsvarande förutsättning.

En arbetstid av 8 timmar om dygnet gäller vidare för däcksmanskap

å fartyg med större bruttodräktighet än 2 000 registerton och för maskinmanskap

i fall fartygets bruttodräktighet överstiger 700 registerton.

Även i annat fall än sist sagts är arbetstiden för eldare, som har att för hand

elda med kol, inskränkt till 8 timmar, nämligen om resan under vanliga förhållanden

kräver mer än 24 timmars oavbruten gång samt fartyget är statt

it) vidsträcktare fart än nordsjöfart eller 2) nordsjöfart och har en maskinstyrka

av minst 250 indikerade hästkrafter eller ock 3) inskränktare fart och

har en maskinstyrka av minst 600 indikerade hästkrafter.

Härutöver upptar 4 § vissa specialstadganden. Sålunda må styrman utöver

nyss angiven tid av 8 timmar åläggas att under högst 1 timme om

dygnet såsom ordinarie arbete utföra nautiska och meteorologiska observationer

ävensom journalföring och andra expeditionsgöromål. Styrman,

som tillika är mot särskild ersättning anställd såsom radiotelegrafist eller

radiotelefonist, må under sistnämnda tid jämväl användas till radiotelegraf-

eller radiotelefontjänst samt därutöver beordras att under ytterligare

högst 2 timmar om dygnet såsom ordinarie arbete förrätta sådan

tjänst. Vidare innehåller paragrafen bl. a. en bestämmelse, att askhissning

må åläggas maskinmanskapet såsom ordinarie arbete utöver vad

som eljest stadgas i paragrafen.

Sjömanskommittén föreslår, att området för tillämpningen av 8-timmarsprincipen

väsentligt vidgas beträffande den vaktindelade däcks-, maskin-

och radiopersonalen. Kommitténs förslag vilar i huvudsak på reglerna

i Seattlekonventionen.

För styrmän uppställes 8-timmarsprincipen såsom norm beträffande

samtliga fartyg i nordsjö- eller vidsträcktare fart samt i fråga om fartyg

med en bruttodräktighet överstigande 1 000 ton i inskränktare fart. Kommittén

anför härom.

Jämfört med nuvarande bestämmelser i befälsförordningen innebär förslaget,

att trevaktsystemet kommer att träda i stället för tvåvaktsystemet

dels i vidsträckt oceanfart å fartyg med en bruttodräktighet om 1 000 ton

och därunder, dels i medelhavs- och inskränkt oceanfart å passagerarfartyg

om 1 000 ton och därunder samt å annat fartyg om 2 000 ton och därunder,

dels i nordsjöfart å passagerarfartyg med en bruttodräktighet om

1 500 ton och därunder samt å annat fartyg om 2 000 ton och därunder, dels

i östersjöfart å fartyg med en bruttodräktighet om mellan 1 000 och 2 00U

ton. Enligt Seattlekonventionen skulle det med hänsyn till innebörden av

dess fjärrtrafiksbegrepp vara tillåtet att draga en gräns för trevaktsystemets

tillämpning vid 500 bruttoregisterton i nordsjö- och vidsträcktare t art,

men kommittén har icke ansett en dylik gräns erforderlig i denna fart. Vad

angår 8-timmarsprincipens genomförande i östersjöfart har kommittén

stannat vid 1 000 bruttoregisterton med hänsyn till att de praktiska förhållandena

icke för närvarande synas medgiva en vidsträcktare tillämpning,

konventionens föreskrifter kräva över huvud taget icke genomförande av

trevaktsystemet å fartyg i östersjöfart. Frågan om behörigheten hos de styrmän

som behöva nyanställas i anledning av den föreslagna arbetstidsreg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Kungi. Maj:ts proposition nr 265.

leringen anser kommittén böra upptagas till prövning i särskild ordnin«

Kommittén vill betona angelägenheten av att ändring i befälsförordnin«en

genomföres samtidigt med ikraftträdandet av ny sjöarbetstidslag, enär man

icke larer kunna lämna behörighetsfrågan oreglerad, då antalet styrmän

okas till foljd av strängare arbetstidsreglering.

Med hänsyn till den brist på fartygsbefäl som på senare år förelegat torde

et kunna befaras, att behörigt befäl under rådande omständigheter icke

skall kunna erhållas. Understundom torde sålunda tvåvaktsystemet få

anlitas a fartyg även där befälet enligt lagens föreskrifter skall ha 8 timmars

arbetsdag till sjöss. För den händelse att fartyget skulle komma att

betinna sig till sjöss under en hel vecka, skulle övertidsarbete erfordras

under sammanlagt 28 timmar. Detta torde låta sig göra oaktat Övertid sarbetet

enligt 13 § ar begransat till ett maximum av 24 timmar i veckan, enär

13 § andra stycket punkt d) i sådant fall enligt kommitténs mening skulle

kunna tillampas, vilket stadgande medgiver att skeppstjänst som ej kan

tU?-aS ^°V °Cu SOm nl,å.stc. fullgöras å tid då sjöman icke eljest enligt sjöarbetstidslagen

har att förrätta arbete får utföras oavsett den stadgade begränsningen

av övertidsarbetet. ö

Beträffande maskinbefälet (maskinister) föreslår sjömanskommittén,

att 8-timmarsprincipen genomföres för alla fartyg i nordsjö- eller

vidsträcktare fart samt för fartyg i inskränktare fart, vilka ha en maskinstyrka

överstigande 700 indikerade hästkrafter eller en bruttodrälctighet

överstigande 1 000 registerton. I kommitténs förslag upptas vidare 8-timmarsprincipen

såsom norm för arbetstiden även för sjöman tillhörande

maskinbefälet å andra fartyg, därest han har att själv förrätta smörjningsarbete.

Kommittén antör om dessa bestämmelser bl. a. följande.

Kommittéförslaget kommer i jämförelse med gällande befälsförordning

i. r^ra,e? °yergan§ från tvåvaktsystemet till trevaktsystemet för maskmbefalet

dels i medelhavs- och inskränkt oceanfart å fartyg med en

ruttodrakhghet av 2 000 ton och därunder resp. en maskinstyrka av 800

tiaheVav^OnohtdarUIldar’ * nordsjöfart å fartyg med enbruttodräk
*

if a - °00it darunder resP- en maskinstyrka av 1 000 hästkraf
mellanh1dnnnndehr’odnnn

\ ostersj°fart å fartyg med en bruttodrälctighet av

stiiJmde17 mflti2 alla f''arlyg nied en maskinstyrka över
stigande

700 hastkrafter dels slutligen för allt maskinbefäl som självt förrät
tar

smörjningsarbete. I fråga om tonnagegränserna, behörighetsfrågan samt

sambandet mellan befälets arbetstidsreglering och befälsförordningen hän\isas

Den speciella bestämmelsen i kommittéförslaget för maskinbefäl, som har

att forratta smörjningsarbete, har, enligt vad kommittén förmäler, föranletts

av en av Maskinbefälsförbundet i skrivelse till Kungl. Maj :t den 27 augusti

1945 gjord framställning. I denna framhålles bl. a., att det å^vissa

fartyg där maskinbefälet är tvåvaktindelat förekommit att maskinbefälet —

da smorjaren (för vilken lagen föreskriver 8 timmars arbetsdag) indragits

— fått förutom sitt eget arbete utföra smörj ningsarbete och då icke i 8

timmar utan i 12 timmar per dygn. Förbundet betecknade detta förhållande

som en orattvisa och anhölle, att åtgärder omedelbart måtte vidtagas för

rättelse. Kommittén förklarar för egen del, att den ansåge den nuvarande

arbetstidsregleringen icke tillfredsställande på denna punkt och därför ville

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 265-

föreslå att arbetstiden för allt maskinbefäl, som hade att förrätta smörjningsarbete,

begränsades till 8 timmar.

För däcks manskapet innebär kommittéförslaget, att tillämpningen

av 8-timmarsprincipen utsträckes till fartyg med en bruttodräktighet av

2 000—500 registerton. Seattlekonventionen, vars tillämpning såsom förut

nämnts är begränsad till fartyg med minst 500 tons bruttodräktighet, föreskriver

8 timmars arbetsdag endast i den fart, soni i konventionen betecknas

såsom fjärrtrafik. Till denna behöver för svensk del icke nödvändigtvis hänföras

annan än nordsjö- och vidsträcktare fart. Kommittén törklarar emellertid,

att den icke anser det lämpligt att göra någon skillnad mellan nordoch

östersjöfart i détta hänseende.

Arbetstiden för in a s k i n in a n s k a p e t har i kommittéförslaget begränsats

till 8 timmar om dygnet å samtliga fartyg i nordsjö- och vidsträcktare

fart samt å fartyg i inskränktare fart, vilka ha en bruttodräktighet av

minst 500 ton eller en maskinstyrka överstigande 700 indikerade hästkrafter.

Kommittén uttalar, att maskinmanskapets tjänstgöring i nordsjö- och

vidsträcktare fart finge anses vara så krävande, att tillämpning av trevaktsystemet

icke borde göras beroende av fartygets storlek; endast ett fåtal

fartyg torde f. ö. beröras av att 8-timmarsprincipen utsträcktes till fartyg

av mindre bruttodräktighet än 500 ton i sådan fart.

Vad angår det särskilda stadgandet för eldare, som har att för hand elda

med kol, föreslår kommittén, att 8-timmarsprincipen skall avse alla fartyg

på resa, som kräver mer än 24 timmars oavbruten gång. Förslaget skiljer

sig sålunda från gällande lag bl. a. däri, att 8 timmars arbetsdag skall tilllämpas

oavsett fartygets maskinstyrka även i nordsjö- och inskränktare

fart. Kommittén anför, att ändringarna motiveras av starka arbetshygieniska

skäl och att de icke torde få nämnvärda ekonomiska konsekvenser.

För radiopersonalen, vilken såsom förut (under 1 §) nämnts är

undantagen från gällande lags bestämmelser, upptar kommittéförslaget ett

nytt stadgande i 4 §. Enligt detta utgör arbetstiden 8 timmar om dygnet å

fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 ton.

Det i gällande lag upptagna specialstadgandet för styrmän

har i kommittéförslaget helt uteslutits. Kommittén framhåller, att Seattlekonventionen

icke, frånsett en bestämmelse om extra arbetstid för vissa observationsgöromål,

medger sådan extra arbetstid, som avses i stadgandet.

Kommittén har vidare i sitt förslag uteslutit det nuvarande specialstadgandet

rörande askhissning till sjöss såsom ordinarie

arbete. Som motivering anför kommittén, att Seattlekonventionen icke medger

något motsvarande undantag samt att askhissning torde kunna utiöras

under vakterna med hjälp av maskinella anordningar.

Kommittéledamoten Böös anmäler avvikande mening beträffande kommitténs

förslag att helt utesluta specialstadgandet om extra arbetstid för

styrmän. Böös anför följande.

Enligt Seattlekonventionen må liksom enligt gällande lag sådana nautiska

observationer för fastställande av fartygets position och sådana meteorolo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

giska observationer, som enligt sedvana och sjömansbruk verkställas av fartygsbefälet,

äga rum utanför ordinarie arbetstid utan att därför räknas såsom

övertidsarbete. Det rör sig i regel om någon kortare stund, vanligen

vid middagstid. Stadgandet härom har uteslutits i förslaget. Det har gjorts

gällande att dylika observationer icke längre nödvändigtvis behöva förrättas

i den ordning som av ålder varit bruklig, men denna mening delas icke

av alla fackmän, och på Seattlekonferensen var man ense om att möjliggöra

bibehållandet av den gamla ordningen. Jag anser, att så även bör

vara fallet för vårt vidkommande; stadgandet i fråga bör emellertid begränsas

till utförande av sedvanliga och nödvändiga nautiska och meteorologiska

observationer och kan så avfattat lämpligen inrymmas i förslagets

11 §, med vars övriga bestämmelser det i viss mån är besläktat. Ett sålunda

konstruerat stadgande innebär för övrigt en icke oväsentlig inskränkning

i jämförelse med gällande bestämmelse i 4 §, som medger arbete utanför

vakterna under en hel timme per dygn för ifrågavarande observationer

jämte journalföring och expeditionsgöromål.

Kommittéledamoten Reuterskiöld anför, att den utvidgning av 8-timmarsprincipens

tillämpningsområde, som föreslagits av kommittén och som på

flera punkter ginge längre än Seattlekonventionen, enligt hans uppfattning

skulle medföra så betydande ekonomiska konsekvenser för den för konjunkturförändringar

mest känsliga delen av handelssjöfarten, d. v. s. de

medelstora och mindre fartygen och då i främsta rummet trampfartygen,

att han icke kunde ansluta sig till förslaget. De nu gällande tongränserna

hade nedskurits alltför mycket. I vissa fall förekomme ingen undre gräns,

trots att Seattlekonventionen föreskreve detta. Sammanlagt vore det ett

stort antal fartyg, som berördes av de föreslagna ändringarna.

Som belysande för de svårigheter, som enligt hans uppfattning skulle

uppstå för mindre fartyg, anför Reuterskiöld följande exempel.

Vissa rederier hava såsom ersättning för sina tidigare trampfartyg, byggda

i slutet av 1800-talet, men nu antingen förlista eller sålda till utlandet,

kontraherat och i en del fall redan erhållit ersättningsbyggen av en storlek,

som man räknat med skola kunna hävda sig, i synnerhet i konkurrensen

med det holländska och belgiska smatonnaget. Det gäller här seriebyggen

av en motorfartygstyp om cirka 550 bruttoton. Ett sådant fartyg har man på

grund av nuvarande lag- och avtalsbestämmelser räknat med att kunna

driva med 13 mans besättning, inklusive befähavaren. Skulle lagen genomföras,

måste man räkna med minst 18 mans besättning, inklusive befälhavaren.

Detta medför i synnerhet när det gäller så små fartyg, varom här

är fråga, att lastutrymme måste tagas i anspråk i sådan utsträckning, att

det under normala konjunkturer icke blir möjligt att förränta fartygen, vartill

komma de ökade kostnaderna för bemanningen.

På ett belgiskt motorfartyg om cirka 550 bruttoton sysselsatt i nordsjöfart

uppgår bemanningen endast till 12 personer, inklusive befälhavaren.

Samma bemanning finnes i jämförliga holländska fartyg. Att de svenska

fartygen komma i ett sämre konkurrensförhållande jämfört med dessa fartyg

är uppenbart.

Beträffande den av kommittén föreslagna särskilda regeln för maskinbefäl,

som har att själv förrätta smörj ningsarbete, förklarar Reuterskiöld,

att denna komme att verka mycket betungande för de mindre farty
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

gen. Regeln innebure i själva verket, att tre maskinbefäl måste anställas å

mindre fartyg ner till 500 bruttoton, därest icke tre smörj are tillsattes. De

ekonomiska konsekvenserna kunde befaras komma att äventyra möjligheterna

för dylika fartyg att upprätthålla sin trafik. Vad Maskinbefalsforbundet

anfört i sin av kommittén omnämnda framställning rörande följderna

för maskinbefäl om smörjningspersonal indroges, vore icke riktigt,

enär i praktiken sådan indragning jämlikt kollektivavtalsbestammelse mellan

Sveriges redareförening och Maskinbefälsförbundet sedan 1940 varit

förbjuden.

Beträffande specialstadgandet för styrmän om extra arbetstid

för observationsarbete m. in. anför Reuterskiöld, att det icke syntes

riktigt att nu ur lagen utesluta bestämmelsen om den med 1 timme utökade

arbetstiden, särskilt som man under Seattlekonferensen efter ingående

diskussion inkluderat en liknande föreskrift i konventionen.

Slutligen framhåller Reuterskiöld i fråga om askhissningen till

sjöss, att viss ersättning f. n. utginge enligt kollektivavtal för sådant arbete,

därest det förrättades utanför ordinarie arbetstid. Det syntes darfor icke

vara erforderligt att utbyta denna kontanta ersättning mot lagstadgad övertidsersättning.

I anslutning därtill erinrar Reuterskiöld om att dåvarande

departementschefen i propositionen nr 223:1938 avvisade tanken på att

utesluta den nuvarande bestämmelsen under motivering bl. a. att övertidsersättning

vid varje tillfälle skulle beräknas såsom för en halvtimmes arbete,

ehuru den vid varje vaktskifte återkommande askhissningen i regel

krävde helt kort tid och sällan uppginge till mer än 10 eller 15 minuter.

Remissyttrandena. De av sjömanskommittén föreslagna bestämmelserna

om ordinarie arbetstid till sjöss för vaktindelad däcks-, maskin- och radiopersonal

lämnas utan erinran av Sjöfolksförbundet. Sveriges redareförening

ansluter sig däremot i allt till Reuterskiölds reservation.

Kommerskollegium anser, att tillämpningen av trevaktsysiemet principiellt

bör inskränkas till fartyg med en bruttodräktighet om 500 ton eller mera.

Såsom skäl härför anför kollegium följande.

De ekonomiska verkningarna för fartyg med en bruttodräktighet understigande

500 ton har kommittén underlåtit att narmare utreda. Genom att

från vissa redare införskaffa upplysningar rörande konsekvenserna av lagförslaget

för några utvalda typiska fartyg inom nämnda tonnagegrupp har

kollegium sökt bilda sig en uppfattning rörande storleksordningen av merkostnaderna.

Det bär härvid framkommit, att den förekommande kombinerade

östersjö- och nordsjötrafik, som bedrives av segelfartyg med hjälpmaskin

och mindre ång- och motorfartyg, kan bliva omojliggjord, därest

förslaget realiseras. Det torde få anmärkas, att såval de rörliga som de

fasta kostnaderna komma att öka proportionsvis mycket mera för dessa

mindre fartyg, vartill kommer att den inskränkning i lastkapacitet som

det ökade bostadsutrymmet medför blir särdeles kännbar för dessa fartyg.

På grund av tekniska hinder torde en ombyggnad i flertalet fall sannolikt

få anses icke vara praktiskt möjlig. Även med hansyn till konsekvenserna

för en eventuellt erforderlig utbyggnad av den mindre nordsjotlottan kan

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 265-

kollegium icke finna försvarligt att lagstiftningsvägen genomföra en utsträckt

tillämpning av trevaktsystemet längre än verkställda undersökningar

rörande de praktiska och ekonomiska möjligheterna härför sträcka sig, i

all synnerhet då man rör sig på ett med hänsyn till konkurrensförhållandena

så ömtåligt område som den mindre sjöfarten, vars bibehållande ej

minst ur rekryteringssynpunkt är av största vikt. Härtill kommer att

Seattlekonventionens tillämpningsområde begränsats till fartyg om minst

pOO bruttoton och att kommittén för sin del iakttagit samma begränsning

i vad angår däcksmanskapet.

Föreningen Sveriges inrikessjöfart gör, såsom tidigare antytts, erinringar

mot de föreslagna tonnage- och maskinstyrkegränserna för 8-timmarsprincipens

tillämplighet, under framhållande av att dessa skära rätt igenom

flera grupper av den inrikes farten. Beträffande de olika gränserna anför

föreningen i huvudsak följande.

Vad först beträffar gränsen 500 registerton överskrides denna av större

delen av de maskindrivna fartyg, som driva mera långväga reguljär kustfart,

och däribland även av sådana med en tämligen begränsad lastförmåga.

Vad sist sagts gäller även och kanske i än högre grad vissa pråmfartyg, vilka

ha ett i förhållande till dödviktskapaciteten stort bruttotonnage. Gränsen

700 indikerade hästkrafter är också en gräns, som överskrides av en

stor del av här ifrågavarande fartyg, enär dessa måste ha för isbrytning

erforderlig maskinkraft. Likaså överskrides detta hästkraftstal av en del

bogserbatar, vilka med hänsyn till tjänsten ombord och fartygens utformning

i övrigt dock närmast äro att jämföra med mindre fartyg.

Kanalflottans rederiförening hemställer, att förslaget måtte omarbetas

så, att beträffande fartyg, vilka äro insatta i trafik på de inre vattenvägarna

och i allt fall under viss del av resan äro hänvisade till gång i kanalerna

och vilkas dräktighet icke överstiger 300 bruttoregisterton _ d.

y. s. det största tonnage som kan framföras i Göta kanal — arbetstiden

icke begränsas utöver vad i gällande lag föreskrives.

\ ad angår arbetstiden för styrmän förordar kommerskollegium, på

skal som tidigare anförts, att 8-tiinmarsprincipens genomförande på fartyg

i nordsjö- eller vidsträcktare fart begränsas till fartyg med en bruttodräktighet

om minst 500 registerton.

kartijgsbefiilsföreningen framställer erinringar mot regeln, att i inskränktare

fart än nordsjöfart styrmans arbetstid skall utgöra 8 timmar om dygnet

allenast under förutsättning att fartyget har en bruttodräktighet om

mer än 1 000 registerton. Föreningen anför därvid bl. a. följande.

Man kan fråga sig i vad mån det skall vara lättare eller nödvändigare

att ha tre styrmän på hur små fartyg som helst i nordsjö- och vidsträcktare

tart an i den inskränktare farten. Visserligen kan med visst fog hävdas, att

de med nödvändighet kortare resorna inom den inskränktare sjöfartens

område ge mindre anledning till överansträngning genom vakttjänsten, men

man förbiser, att tjänsten i hamn oftast är lika ansträngande. Det är sant,

att 8-timmarsprincipen, när det gäller arbete i hamn, sedan länge är fastsiagen,

men det bör uppmärksammas, att i denna trafik övertidsarbete i

samband med lossning och lastning är icke undantag utan regel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

Sveriges redareförening anser arbetstidsregleringen för styrmän, vilken

går betydligt längre än Seattlekonventionen, oskäligt sträng. Särskilt framhåller

föreningen, att förslaget skulle medföra, att tre styrmän måste anställas

å alla fartyg ned till 20 nettoton, vilka nyttjas i nordsjö- eller vidsträcktare

fart.

För maskinbefälet föreslår kommerskollegium på förut anförda

skäl, att 8-timmarsprincipen skall genomföras å fartyg i nordsjö- eller

vidsträcktare fart allenast under förutsättning att fartyget har en bruttodräktighet,

som uppgår till minst 500 registerton.

Maskinbefälsförbundet hälsar den föreslagna regleringen av maskinbefälets

arbetstid med tillfredsställelse och framhåller samtidigt, att den kanske

förnämsta orsaken till den nuvarande maskinbefälsbristen varit arbetstidens

längd. Gentemot kommittéförslaget gör förbundet allenast den invändningen,

att det vore önskvärt att tonnagegränsen för tillämpningen av 8-timmarsprincipen

för maskinbefäl å fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart sattes

vid samma tontal som för maskinmanskapet, d. v. s. 500 bruttoton.

Sveriges redareförening åberopar i fråga om de föreslagna tonnagegränserna

för maskinbefälets arbetstid samma synpunkter som föreningen anfört

beträffande regleringen av styrmännens arbetstid.

Den av sjömanskommittén föreslagna speciella 8-timmarsbestämmelsen

för maskinbefäl, som har atl förrätta smörjningsarbete, tillstyrkes av Maskinbefälsförbundet,

som anser det orimligt att maskinbefäl, som smörjer,

skall ha längre arbetstid än en underordnad, som utför samma slags arbete.

Kommerskollegium, Sveriges redareförening, Segelfartygsföreningen, Föreningen

Sveriges inrikessjöfart, Kanalflottans rederiförening samt Arbetsgivareföreningen

framställa däremot erinringar emot stadgandet ifråga.

Enligt kommerskollegium bör bestämmelsen begränsas till att avse allenast

fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 registerton.

Sveriges redareförening anför följande.

En fortgående utveckling på det maskintekniska området har haft till

följd, att det manuella arbetet i fartygets maskinrum avsevärt minskats, åtminstone

när det gäller mindre fartyg. Sålunda har smörj ningsarbetet i

stor utsträckning automatiserats. Det kan då icke vara riktigt att fordra,

att å de fartyg, varom här i huvudsak blir fråga, anställas tre maskinbefäl

för den händelse dessa skulle få förrätta jämväl smörjningsarbete på sina

vakter. — 1 detta sammanhang torde böra framhållas, att man nu även börjat

införa manövrering av fartygsmaskineriet från kommandobryggan eller

styrhytten, varigenom maskinbefälets befattning härmed bortfaller och tid

sålunda inbesparas för annat arbete.

Segelfartygsf öreningen yrkar, att bestämmelsen rörande maskinbefäl, som

själv har att förrätta smörjningsarbete, begränsas till att gälla fartyg med

en maskinstyrka överstigande 700 indikerade hästkrafter eller en bruttodräktighet

överstigande 1 000 registerton.

Kanalflottans rederiförening framhåller särskilt, att den av bestämmelsen

föranledda övergången till trevaktsystem komme att medföra, att en tredjedel

av arbetstiden per dygn för kanalbåtarnas maskinbefäl permanent bleve

opaginerad Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

övertid. Någon möjlighet att öka bemanningen på kanalbåtarna funnes nämligen

icke.

Arbetsgivareföreningen uppehåller sig vid bestämmelsens inverkan på

bogserfarten. Föreningen anför därvid bl. a. följande.

Följden av bestämmelsen skulle bli, att på bogserbåtar i fjärrtrafik, på

vilka lagen bleve tillämplig, maskinisterna skulle ha 8 timmars arbetsdag.

Sålunda skulle tre maskinister vara anställda på sådana bogserbåtar. Detta

måste anses onödigt då man knappast kan jämföra maskinbefälets arbetsuppgifter

på bogserbåtarna med motsvarande uppgifter å maskindrivna lastfartyg.

I fråga om arbetstiden för däcksmanskap uttalar Sveriges redareförening,

att svårigheter komme att uppstå därigenom att man fastställt en

fartygstonnagegräns om 500 bruttoton att gälla i alla farvatten. I detta sammanhang

erinrar föreningen bl. a. om att Seattlekonventionen gjorde det

möjligt att hänföra fart i oss omgivande farvatten till närtrafik, vilket kommittéförslaget

icke tagit hänsyn till.

Segelfartggsföreningen yrkar, att den däcksmanskapet berörande tonnagegränsen

höjes från 500 till 1 000 bruttoregisterton.

Vad angår arbetstiden för maskinmanskap anser kommerskollegium,

på förut anförda skäl, att densamma jämväl i nordsjö- och vidsträcktare

fart bör begränsas till 8 timmar om dygnet allenast i de fall då fartyget

har en bruttodräktighet om minst 500 registerton eller en maskinstyrka överstigande

700 indikerade hästkrafter.

Sveriges redareförening kräver likaledes en nedre tongräns för 8-timmarsprincipens

genomförande i nordsjö- och vidsträcktare fart.

Segelfartggsföreningen yrkar, att den maskinmanskapet berörande 500- tonsgränsen vid inskränktare fart än nordsjöfart höjes till 1 000 bruttoregisterton.

Beträffande det föreslagna särskilda stadgandet för koleldare framhåller

Kanalflottans rederiförening, att detsamma skulle medföra, att en tredjedel

av kanalbåtseldarnas arbetstid per dygn permanent komme att utgöras av

Övertid. Någon möjlighet att utöka antalet eldare funnes nämligen icke.

Föreningen vänder sig vidare mot att arbetstiden för eldare fastställts för

dygn och icke för vecka.

Beträffande arbetstiden för eldare å bogserbåtar hänvisar Arbetsgivareföreningen

i stort sett till de synpunkter, som föreningen anfört beträffande

arbetstiden för maskinbefäl, som själv har att förrätta smörjningsarbete å

dylika båtar.

Beträffande radiopersonalen hemställer Segelfartggsföreningen,

att den personalen berörande tonnagegränsen måtte höjas till 1 000 bruttoregisterton.

Med anledning av kommittéledamöterna Böös’ och Reuterskiölds reservationer

med krav på extra arbetstid för styrmans observationsgqromål

bestrider Fartggsbefälsföreningen att det är nödvändigt

för ett fartygs säkerhet att samme man, som tagit longitudobserva
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

tionen, också gör meridianobservationen och slutför beräkningen av fartygets

position.

Sveriges redareförening anser däremot bärande skäl saknas för att borttaga

den särskilda bestämmelsen rörande styrmans observationsgöromål.

Departementschefen. Sjömanskommittén har för fjärrtrafikens del föreslagit

en väsentligt utvidgad tillämpning av 8-timmarsprincipen till sjöss

för vaktindelad däcks-, maskin- och radiopersonal. Detta förslag har mött

starka invändningar icke blott från redarehåll utan även från kommerskollegium.

Man har bl. a. framhållit, att förslaget skulle få svåra ekonomiska

konsekvenser särskilt för det mindre tonnaget, för vilket såväl de

rörliga som de fasta kostnaderna skulle öka mycket mera än för de större

fartygen. Den minskning av lastkapaciteten, som det ökade bostadsutrymmet

måste medföra, skulle vidare bliva särskilt kännbar för de mindre

fartygen. Det har dessutom framhållits, att det icke kan vara försvarligt

att utsträcka trevaktsystemet längre än verkställda undersökningar rörande

de praktiska och ekonomiska möjligheterna härför sträcka sig.

Dessa synpunkter synas mig så avgörande, att jag, i likhet med kommerskollegium,

anser mig i princip icke kunna förorda en tillämpning av trevaktsystemet

å fartyg med mindre bruttodräktighet än 500 registerton. För

denna begränsning talar även den omständigheten, att Seattlekonventionens

tillämpningsområde begränsats till fartyg om minst nämnda dräktighet.

För den av kommittéledamoten Reuterskiöld omnämnda typen av motorfartyg

om cirka 550 bruttoton, vilken är avsedd att nyttjas i trafik, varest

fartygen måste konkurrera med det holländska och belgiska småtonnaget,

medför den av mig förordade 500-tonsgränsen icke någon lättnad.

Man synes emellertid, av inhämtade uppgifter att döma, ha räknat med

större maskinbemanning än som strängt taget kan vara erforderlig. I den

mån det ändock skulle visa sig nödvändigt att undantaga dylika fartyg från

8-timmarsprincipens tillämpning, bör det finnas utsikter för vederbörande

redare att dispensvägen uppnå erforderliga lättnader.

I överensstämmelse med det anförda förordar jag till en början den avvikelsen

från sjömanskommitténs förslag, att arbetstiden för styrmän

och maskinbefäl å fartyg i nordsjö- eller vidsträcktare fart bestämmes

till högst 8 timmar om dygnet allenast i fall fartyget har en bruttodräktighet

om minst 500 registerton. För maskinbefälets del torde dock trevaktsystem

dessutom böra föreskrivas för fartyg i nordsjö- eller vidsträcktare

fart, om fartyget har en maskinstyrka överstigande 700 indikerade hästkrafter.

Vad angår fartyg i inskränktare fart torde, såsom sjömanskommittén

anfört, förhållandena icke medgiva en mera utsträckt tillämpning

av 8-timmarsprincipen än vad kommittén föreslagit. Invändningarna från

befälshåll mot 1 000-tonsgränsen i sistnämnda fart kunna därför icke föranleda

någon ändring i denna del av kommitténs förslag.

I samband med den här förordade arbetstidsregleringen kan det, såsom

opaginerad Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

sjömanskommittén framhållit, bli erforderligt att i vissa delar revidera 1936

års befälsförordning. Hithörande spörsmål har jag för avsikt att anmäla

senare.

För maskinbefäl, som har att förrätta smörjningsarbete, har sjömanskommittén,

efter framställning av Maskinbefälsförbundet, föreslagit ett

specialstadgande av innehåll, att arbetstiden skall begränsas till 8 timmar

om dygnet även i sådana fall, där 8-timmarsprincipen eljest icke skulle vara

tillämplig. Av skäl som jag tidigare anfört anser jag till en början, att i

aUt fall en sådan begränsning måste göras i det föreslagna specialstadgandets

räckvidd, att det icke kommer att äga tillämpning å fartyg med en

bruttodräktighet understigande 500 registerton. Stadgandet skulle härigenom

komma att bliva tillämpligt allenast å fartyg, som är statt i inskränktare

fart än nordsjöfart och har en bruttodräktighet av 500—1 000 ton och

en maskinstyrka på högst 700 indikerade hästkrafter. Även med denna begränsning

synes mig stadgandet emellertid föga rationellt. Sinörjningsarbetet

är nämligen mycket olika på skilda slag av fartyg. Där det förekommer

mera regelbundet, utgör det vanligen allenast en mindre del av maskinbefälets

göromål, i regel omkring 10 minuters arbete varje timme. Såvitt

angår motorfartyg lärer smörj ningen av maskineriet å fartyg i den storleksgrupp,

varom här är fråga, i allmänhet försiggå automatiskt med hjälp

av särskilda maskinella anordningar, i vilket fall endast helt obetydlig eller

mera tillfällig smörj ning behöver förrättas för hand. Med hänsyn härtill

torde det föreslagna specialstadgandet vara obehövligt för motorfartygens

del. Vad angår ångfartygen är smörjningsarbetet även där rätt varierande

till sin omfattning. Nya ångfartyg i den här aktuella storleksgruppen byggas

blott i ringa utsträckning. Vid sådant förhållande skulle specialstadgandet

huvudsakligen bliva tillämpligt å ett mindre antal äldre ångfartyg,

för vilka för övrigt frågan om undantag jämlikt övergångsbestämmelserna

säkerligen skulle bliva aktuell. Med hänsyn härtill finner jag det icke

erforderligt, att det här diskuterade specialstadgandet intages i sjöarbetstidslagen.

Sjömanskommitténs förslag rörande däcks- och maskinmanskapet

samt radiopersonalen finner jag i stort sett väl avvägt. Jag förordar

härutinnan, under hänvisning till det tidigare anförda, allenast den

ändringen i kommittéförslaget, att huvudregeln om 8-timmarsprincipens

tillämplighet å maskinmanskapet jämväl i nordsjö- och vidsträcktare fart

göres beroende av att fartyget har ett tonnage om minst 500 bruttoton eller

en maskinstyrka överstigande 700 indikerade hästkrafter. Med anledning av

vad Kanalflottans rederiförening och Arbetsgivareföreningen anfört beträffande

det föreslagna specialstadgandet för eldare, som har att för hand

elda med kol, vill jag framhålla, att om det faktiskt eller ekonomiskt skulle

vara omöjligt att tillämpa detta av arbetshygieniska skäl föreslagna stadgande,

möjlighet finnes att i enskilda fall dispensvägen söka befrielse från

tillämpningen därav.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

65

I anslutning till vad jag tidigare anfört rörande styrmännens arbetstid

vill jag här upptaga den av kommittéledamöterna Böös och Reuterskiöld

och jämväl i vissa yttranden berörda frågan om anvisande av särskild

tid utanför vakterna för utförande av nautiska och meteorologiska

observationer. Jag delar kommitténs mening att det icke

är lämpligt att pålägga styrmännen en timmes extra arbete per dag för

dessa och vissa andra sysslors utförande. Detta är för övrigt icke heller medgivet

enligt Seattlekonventionen. Jag kan emellertid å andra sidan icke finna

det välbetänkt att helt utesluta möjligheten att i enlighet med sedvänja

och sjömansbruk låta även vaktfria styrmän »ta höjden» och verkställa

andra observationer för bestämmande av fartygets position m. m., vilket

alltjämt torde vara rätt vanligt. Den tid, som åtgår härför, lärer i regel

inskränka sig till någon kortare stund, 10—15 minuter. Under erinran om

att även Seattlekonventionen medger, att ifrågavarande sysslor uträttas

såsom ordinarie arbete, vill jag därför förorda, att gällande lags bestämmelse

härutinnan såtillvida bibehålies, att sedvanliga och nödvändiga nautiska

och meteorologiska observationer må utan övertidsersättning åläggas

styrmän utöver den för vakttjänst till sjöss anvisade ordinarie arbetstiden.

Ett stadgande härom synes lämpligen kunna intagas i 11 §.

Vad angår frågan om behovet av ett specialstadgande rörande

askhissning synes mig avgörande vikt böra tillmätas det förhållandet,

att enligt vad jag inhämtat moderna fartyg ha mekaniska anordningar,

som möjliggöra askhissning under vakttiden, och att dylika anordningar

utan alltför stora kostnader lära kunna installeras å fartyg, som icke redan

äro så utrustade. Härtill kommer att Seattlekonventionen icke medger något

undantag för askhissning. Med hänsyn härtill ansluter jag mig till sjömanskommitténs

förslag att utesluta det nuvarande specialstadgandet.

5 § (ordinarie arbetstid till sjöss för dagman).

Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman utgör enligt 5 § i gällande lag

högst 8 timmar för dygn räknat. Arbetstiden må dock icke överstiga 48

timmar i veckan. Ej heller må dagman å helgdag under längre tid än sammanlagt

högst 1 timme såsom ordinarie arbete åläggas annan skeppstjänst

än sådan, som regelmässigt ingår i hans åliggande och icke kan tåla uppskov.

Den ordinarie arbetstiden till sjöss för dagman skall, såvida ej annat

överenskommits, förläggas mellan klockan 6 och klockan 20.

Någon ändring av stadgandet föreslås icke av sjömanskommittén.

Sveriges redareförening anför, att det icke vore riktigt, att man i sjöarbetstidslagen

i motsats till i övriga arbetstidslagar reglerade den dagliga

arbetstiden på så sätt, att man förhindrade en smidigare förläggning av den

maximala veckoarbetstiden. Det vore enligt föreningen tillräckligt att angiva,

att veckoarbetstiden för dagman icke finge överstiga 48 timmar med

rätt för parterna att överenskomma om förläggningen.

För egen del anser jag, att skäl icke finnas att frångå den nuvarande

regleringen av dagmans ordinarie arbetstid till sjöss.

5 Bihang till riksdagens protokoll IMS. 1 samt. Nr 26.1.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

6 § (ordinarie arbetstid till sjöss för ekonomipersonal).

Enligt 6 § sjöarbetstidslagen utgör ordinarie arbetstid till sjöss för ekonomipersonalen

högst 10 timmar om dygnet. Å helgdag skall dock det ordinarie

arbetet begränsas till sådan skeppstjänst, som erfordras för besättningens

och passagerarnas förplägnad jämte nödig uppassning i övrigt samt

lättare rengöring. Arbetstiden skall, såvida ej annat överenskommits, förläggas

mellan klockan 5 och 20.

Från tillämpningen av dessa bestämmelser undantages arbete på passagerarfartyg.

För ekonomipersonal å sådant fartyg må ordinarie arbetstid

till sjöss icke överstiga 12 timmar om dygnet. Denna arbetstid skall förläggas

så att en sammanhängande vilotid av minst 8 timmar erhålles under

loppet av 24 timmar.

I paragrafen stadgas slutligen, att ekonomipersonalens ordinarie arbetstid

bör fördelas i enlighet med en av befälhavaren på förhand fastställd

plan.

Sjömanskommittén förordar åtskilliga ändringar i dessa bestämmelser.

Den ordinarie arbetstiden per dygn har sålunda i dess förslag å passagerarfartyg

minskats till 10 timmar för person, som är anställd huvudsakligen

för att direkt betjäna passagerarna, till 9 timmar för den egentliga

kökspersonalen samt till 8 timmar för annan ekonomipersonal. På andra

fartyg har arbetstiden nedsatts från 10 till 9 timmar om dygnet. Den särskilda

föreskriften i gällande lag om helgdagsarbete har uteslutits. Vidare

ha de nuvarande bestämmelserna om förläggningen av arbetstiden ändrats.

Sålunda föreslås beträffande personal, som å passagerarfartyg är anställd

för att direkt betjäna passagerare, liksom beträffande den egentliga

kökspersonalen å sådana fartyg, att arbetstiden skall uttagas inom en tidrymd

(spridningstid) av 14 limmar i följd, medan på andra fartyg spridningstiden

för all ekonomipersonal bestämts till 13 timmar i följd. Det nuvarande

stadgandet om särskild på förhand fastställd arbetsplan har i

kommittéförslaget bibehållits oförändrat.

Til] motivering för förslaget anför kommittén följande.

Seattlekonventionen har maximerat den ordinarie arbetstiden till sjöss för

ekonomipersonalen å passagerarfartyg till 10 timmar om dygnet. I enlighet

härmed har kommittén minskat arbetstiden för personer som äro anställda

för passagerarnas direkta betjäning till 10 timmar; för den egentliga kökspersonalens

vidkommande har det synts kommittén saknas anledning att

upprätthålla någon skillnad mellan arbetstiden å passagerarfartyg och

lastfartyg; jämlikt konventionens bestämmelse om högst 9 timmars ordinarie

arbetstid om dygnet för ekonomipersonalen å dessa senare fartyg —

vilken kommittén infört i sitt förslag — har arbetstiden för den egentliga

kökspersonalen föreslagits till 9 timmar jämväl å passagerarfartygen.

För övrig ekonomipersonal (intendentur-, expeditions- och förrådspersonal

etc.) å passagerarfartyg bör utan större praktiska svårigheter 8-timmars

arbetsdag kunna tillämpas; personal av sistnämnda slag torde i allmänhet

finnas endast å ett fåtal större passagerarfartyg. Den i lagen förekommande

begränsningen av arbetets art å helgdagar för ekonomipersonalen å

lastfartyg har kommittén funnit vara av så allmän karaktär att bestämmel
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

sen bör kunna utgå, i all synnerhet som den blott återger vad som är allmänt

bruk till sjöss. Vad angår förläggningsbestämmelserna har förändringen

skett efter mönster av Seattlekonventionen; de nu förordade mera

tänjbara förläggningsbestämmelserna torde i någon mån bidraga till att

underlätta anpassningen till den föreslagna inskränkningen av arbetstiden.

En dubblering av förläggningsbestämmelserna genom bibehållande av till

vissa klockslag fixerade förläggningstider har icke ansetts lämplig och skulle

f. ö. lätt kunna motverka en önskvärd rationalisering av ekonomipersonalens

arbete.

Kommittéledamoten Böös framhåller, att man i Seattlekonventionen icke

differentierat arbetstiden till sjöss för ekonomipersonalen å passagerarfartyg

utan fastställt en enda, generellt tillämplig regel. Man rörde sig här

på ett ömtåligt område, där man gjorde klokt i att överlåta detaljregleringen

åt parternas egna överenskommelser, vilka medgåve en långt smidigare

anpassning efter växlande förhållanden. Böös föresloge därför att man begränsade

stadgandet till en bestämmelse av innehåll, att ordinarie arbetstid

till sjöss för ekonomipersonalen å passagerarfartyg må utgöra för

dygn räknat högst 10 timmar under loppet av 14 timmar i följd.

Även kommittéledamoten Reuterskiöld är av skiljaktig mening beträffande

de av kommittén föreslagna bestämmelserna i 6 §. I fråga om passagerarfartygen

uttalar han, att den uppdelning av ekonomipersonalen,

som gjorts i kommittéförslaget, icke kunde godtagas, enär den

dels vore alltför rigorös och dels komme att medföra betydligt ökade övertidsersättningar.

Om förslaget genomfördes, skulle detta få till följd, att

den ekonomiska driften av passagerarfartygsflottan avsevärt försvårades.

Nyligen hade s/s Drottningholm försålts till utlandet. Ett av de vägande

skälen därför hade varit, att gällande bestämmelser i avseende å bostäder

och arbetstid vore så rigorösa, att det icke längre ansetts ekonomiskt

lönande att driva fartyget. Samma orsaker hade medverkat till att m/f

Kungsholm icke återförts till svensk flagg utan komme att gå i trafik för

utländskt företag. Vad detta betydde för passagerartrafiken mellan Sverige

och Amerika låge i öppen dag. Det hade uppgivits från sakkunnigt håll, att

om kommittéförslaget genomfördes, man inaste öka ekonomipersonalen

å t. ex. m/f Gripsholm med ett stort antal man. Enär bostadsutrymme

f. n. icke funnes tillgängligt för större personal än som nu vore anställd,

hade man beräknat att passagerarantalet finge icke oväsentligt reduceras.

Även den för Sveriges förbindelser med Storbritannien viktiga londontrafiken

skulle hårt drabbas av kommittéförslagets bestämmelser om ekonomipersonalen.

Reuterskiöld uttalar vidare, att internationella förhållanden spelade en

väsentlig roll på passagerartrafikens område. Man kunde icke ställa den

svenska passagerare rten i ett sådant läge, att konkurrensen med utlandet

försvårades. Han påyrkade bestämt, att en revidering av kommittéförslaget

på denna punkt skedde och att man frånginge uppdelningen av ekonomipersonalen

i grupper ävensom att spridningstiden icke minskades under

den nu gällande. Enligt Reuterskiöld vore det bättre om man icke and
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

rade nuvarande lagbestämmelser utan överläte åt arbetsmarknadens parter

att lösa uppkommande frågor av speciell karaktär.

Beträffande andra fartyg än passagerarfartyg anför Reuterskiöld,

att det finge anses ofrånkomligt, att med kommittéförslagets bestämmelser

måste följa, att övertid komme att uttagas i omfattande grad utöver vad

som nu skedde. Såsom regel beflitade sig de svenska rederierna att hålla en

god och närande kost. Det kunde befaras, att kommittéförslaget komme

att medföra, att vissa inskränkningar i kosthållet måste vidtagas. — Under

kategorien annat fartyg hänfördes även sådana, som enligt bestämmelserna

icke betraktades som passagerarfartyg men vilka medförde högst

12 passagerare. Det läte sig enligt Reuterskiölds förmenande icke göra att

begränsa arbetstiden för kökspersonalen å dessa fartyg till densamma,

som vore gällande för vanliga lastfartyg. För de kombinerade fartygen borde

införas vissa särbestämmelser, som anslöte sig till reglerna för passagerarfartyg.

Remissyttrandena. Sjöfolks förbundet har inga erinringar att göra mot de

föreslagna bestämmelserna rörande arbetstiden till sjöss för ekonomipersonal.

Kommerskollegium finner bestämmelserna icke stå i överensstämmelse

med principen, att lagstiftningen bör undvika att på sådant sätt ingripa i

arbetsordningen ombord på fartygen, att arbete, som regelmässigt måste utföras,

förvandlas till övertidsarbete. I likhet med kommittéledamöterna Böös

och Reuterskiöld anser kollegium, att med hänsyn till arbetsområdets

svårreglerade karaktär övervägande skäl tala för att parterna själva genom

kollektivavtal böra få anpassa arbetstiden för passagerarfartygens ekonomipersonal

efter de faktiska, mycket skiftande arbetsförhållandena. Kollegium

föreslår därför, att ekonomipersonalen å passagerarfartyg uppdelas

i blott två grupper med olika arbetstid samt att arbetstiden för ifrågavarande

personal bestämmes till 10 timmar om dygnet under loppet av 14

timmar i följd, då fråga är om personal som är anställd huvudsakligen för

att direkt betjäna passagerarna, samt till 9 timmar om dygnet under loppet

av 14 timmar i följd, då fråga är om annan personal.

Sveriges redareförening och Segelfartygsföreningen uttala sin anslutning

till Reuterskiölds synpunkter. Den förstnämnda föreningen anför därutöver

i huvudsak följande.

Den föreslagna uppdelningen av ekonomipersonalen å passagerarfartyg

kan icke tillämpas i praktiken. Det hade varit bättre, om man icke frångått

hittillsvarande bestämmelser på området. Icke ens efter de ingående

diskussioner, som fördes i Seattle, var det möjligt att ernå en annan lösning

än den, som kom till uttryck i konventionens artikel 14, i vilken arbetstiden

generellt fastställes till 10 timmar under loppet av 14 timmar i följd. —

Mäss- och skansuppassare å passagerarfartyg torde enligt förslaget ej få

hållas i arbete mera än 8 timmar, medan de å lastfartyg ha skyldighet att

arbeta 9 timmar. Inkonsekvensen härav visar tydligt, att man här givit

sig in på ett område, som torde vara praktiskt taget omöjligt att reglera

genom lagstiftning. — När det gäller spridningstiden för ekonomiperso
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

nalen å passagerarfartyg kommer den föreslagna minskningen av nämnda

tid att medföra stora olägenheter, i synnerhet för passagerarfartyg å kortare

trader. På förfrågan har Rederi AB Svenska Lloyd upplyst, att å rederiets

tre fartyg, som upprätthålla reguljär förbindelse mellan Göteborg och London,

det trots utökning av såväl uppassnings- som kökspersonal icke komme

att bliva möjligt att undvika övertidsarbete i stor utsträckning. Man har

beräknat att å de tre fartygen finge anställas ytterligare sammanlagt 37 personer.

Bortsett från den ökning av lönekontot, som bleve en följd härav,

skulle rederiet genom minskat bostadsutrymme för passagerarna göra en

årlig förlust i passagerarintäkter om cirka 572 000 kronor. Svenska Lloyd

har vidare påtalat, att om passagerarantalet skulle nedgå samtidigt som

den service, vilken kunde givas passagerarna, bleve sämre, ökade svårigheter

skulle uppstå att rekrytera den s. k. drickspenningspersonalen, d. v. s.

uppassare, uppasserskor och städerskor. Från Svenska Amerika Linien har

föreningen inhämtat bl. a., att ekonomipersonalen å motorfartyget Gripsholm

skulle behöva ökas med 29 man. Härför måste tagas i anspråk utrymmet

för 64 passagerare i turistklass. Enbart passageraravgiftsförlusten uppskattas

till 826 000 kronor per år. Medan besättningen å Gripsholm år 1925

utgjorde 16,8 % av passagerarantalet, utgör densamma för närvarande

32,6 %. Skulle den förut angivna bemanningsökningen tillkomma, bleve procenttalet

39,6. Ökningen faller helt på ekonomipersonalen och har skett på

bekostnad av passagerarutrymmet. — Härutöver vill föreningen framhålla,

att den nu gällande svenska bostadskungörelsen, när det gäller förläggningen

av ekonomipersonal, går vida utöver den i Seattle antagna bostadskonventionen.

— Vad angår arbetstiden för ekonomipersonal å annat fartyg än

passagerarfartyg vill föreningen framhålla, att med den erfarenhet föreningen

har av de stora krav på en god och omväxlande kost, som besättningarna

å de svenska fartygen ha, det även med en långt gående rationalisering icke

torde bliva möjligt att tillgodose dessa krav, om såväl arbets- som spridningstiden

skulle inskränkas på sätt som föreslagits. Svarar icke mathållningen

mot besättningens krav, kan besättningen icke förmås att stanna under

längre tid.

Kanalflottans rederiförening hemställer, att arbetstiden icke begränsas utöver

vad nu gällande lag föreskriver, då fråga är om fartyg, vilka äro insatta

i trafik å de inre vattenvägarna och i allt fall under viss del av resa

äro hänvisade till gång i kanalerna och vilkas dräktighet icke överstiger

300 bruttoregisterton.

Departementschefen. Då en viss förkortning av arbetstiden till sjöss för

fartygens ekonomipersonal genomfördes år 1938, förutsattes att en rationalisering

av kökspersonalens arbete var möjlig. En dylik rationalisering lär även

i stor utsträckning ha kommit till stånd, bl. a. genom samverkan mellan de

kollektivavtal sslutande parterna. Då det torde vara sannolikt, att ytterligare

rationaliseringar kunna genomföras, anser jag mig kunna förorda någon

ytterligare minskning av ekonomipersonalens arbetstid. Jag inser emellertid,

att eu alltför snäv arbetstidsreglering på detta område kan få svåra

ekonomiska konsekvenser för rederinäringen. Härtill kommer att en mera

ingående reglering möter stora svårigheter på grund av de växlande arbetsuppgifter,

som denna personalgrupp har, och på grund av de skiftande

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

förhållandena på olika fartyg. Det kan sålunda nämnas att vid avtalsreglering

av ekonomipersonalens arbetsvillkor det i vissa fall av praktiska skäl

visat sig nödvändigt att dela upp personalen i ett mycket stort antal kategorier.

Under nu angivna förhållanden synes det mig lämpligt, att sjöarbetstidslagen

lämnar ganska stort utrymme åt parterna att på överenskommelsens

väg söka komma fram till den mest ändamålsenliga regleringen av

arbetstiden för olika grupper av ekonomipersonal. Jag är därför icke beredd

att beträffande denna personal förorda en strängare eller mera detaljerad

arbetstidsreglering i lag än Seattlekonventionen innehåller. Jag anser sålunda,

att för all ekonomipersonal den ordinarie arbetstiden till sjöss bör

i sjöarbetstidslagen bestämmas till högst 10 timmar om dygnet under loppet

av 14 timmar i följd, då fråga är om passagerarfartyg, och till högst 9

timmar om dygnet under loppet av 13 timmar i följd, då fråga är om annat

fartyg.

Särskilt på passagerarfartyg kan det möta svårigheter att anordna bostadsutrymmen

för den ökade ekonomipersonal, som en tillämpning av de

nya bestämmelserna i många fall kan komma att kräva. Med hänsyn härtill

ämnar jag anmoda kommerskollegium att inkomma med förslag till ändringar

i gällande föreskrifter rörande bostäder å fartyg för ombord anställda.

Vissa lättnader i dessa föreskrifter torde kunna medgivas i anslutning

till den i Seattle år 1946 antagna bostadskonventionen.

Skulle det i enstaka fall visa sig praktiskt ogörligt att genomföra den

av mig förordade förkortningen av arbetstiden till sjöss för ekonomipersonal,

får det ankomma på redarna att dispensvägen söka erhålla befrielse

från skyldigheten att iakttaga föreskrifterna i fråga. Jag hoppas emellertid,

att det skall visa sig möjligt att bemästra svårigheterna utan att dispensförfarandet

i större utsträckning skall behöva anlitas.

7 § (ordinarie arbetstid vid ankomst till eller avgång från hamn).

1 mom. (sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen).

Enligt 7 § sjöarbetstidslagen, som i olikhet med motsvarande paragraf i

departementsförslaget icke är indelad i särskilda moment, utgör ordinarie

arbetstid vid fartygets ankomst till eller avgång från hamn högst 10 timmar

om dygnet för styrman och högst 9 timmar om dygnet för annan sjöman,

som ej tillhör ekonomipersonalen. Dock må arbetstiden för vaktindelad maskinpersonal

ej överstiga vederbörandes ordinarie arbetstid till sjöss. Huvudregeln

modifieras ytterligare av en bestämmelse angående de slag av arbeten,

som må åläggas sjöman å helgdag.

Paragrafen innehåller vidare samma bestämmelse som 4 § om askhissning.

Härjämte upptar paragrafen en särskild regel för s. k. sen ankomst och

tidig avgång. Förutsättning för regelns tillämpning är att fartyget befinner

sig till sjöss eller eljest i gång under större delen av dygn, varunder

ankomst'' till eller avgång från hamn äger rum. Är detta fallet, må vid beräkning

av ordinarie arbetstid för vaktindelad sjöman å sådant dygn till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

71

Kungi. Maj:ts proposition nr 265.

lämpas de bestämmelser, som enligt 4 § gälla, då fartyget är till sjöss. Medan

fartyget ligger förtöjt eller förankrat i hamn, må dock i dylikt fall

skeppstjänst icke åläggas sjömannen såsom ordinarie arbete under längre

tid än 1 timme.

Sjömanskommittén föreslår, att den ordinarie arbetstiden vid fartygets

ankomst till eller avgång från hamn för sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen,

generellt begränsas till 8 timmar om dygnet. Den nuvarande

regeln för helgdag har i kommittéförslaget bibehållits oförändrad, medan

de särskilda stadgandena om askhissning samt sen ankomst och tidig avgång

uteslutits.

Kommittén anför, att 8-timmarsregeln genomförts för däcks- och maskinmanskapet

å ankomst- och avgångsdag genom kollektivavtal mellan Sveriges

redareförening och Sjöfolksförbundet. Dock gällde den modifikationen,

att arbetstiden för vissa närmare uppräknade slag av arbeten kunde

utsträckas ytterligare 1 timme å fartyg med en dräktighet understigande

1 800 ton dödvikt. I Seattlekonventionen vore 8 timmars arbetsdag fastställd

vid ankomst och avgång i fj ärrtrafik. Ehuru arbetsförhållandena vid

ankomst och avgång torde erbjuda ett ur lagstiftningssynpunkt relativt

svårreglerat område, hade kommittén likväl ansett sig böra förorda 8-timmarsprincipens

generella genomförande; även det särskilda stadgandet rörande

arbetstiden vid sen ankomst och tidig avgång hade ansetts böra utgå.

Beträffande bestämmelsen om askhissning hänvisades till vad kommittén

yttrat under 4 §.

Kommittéledamoten Böös uttalar, att kommitténs förslag till reglering av

arbetstiden vid ankomst och avgång vore det mest framträdande exemplet

på vad han åsyftade med sitt tidigare i den allmänna motiveringen återgivna

yttrande om principen att lagstiftningen i möjligaste mån borde undvika att

på sådant sätt ingripa i arbetsordningen ombord å fartygen, att arbete som

regelmässigt måste utföras förvandlades till övertidsarbete. I fortsättningen

anför Böös följande.

Ehuru det är obestridligt att det normalt föreligger ett ökat behov av arbete

då ett fartyg ankommer till eller avgår från hamn, har kommittén ansett

sig böra förorda 8-timmarsprincipens generella genomförande jämväl å ankomst-

och avgångsdagar och härvid även låtit nu gällande specialregel

rörande arbetstidens beräkning i fall av sen ankomst eller tidig avgång utgå

ur förslaget. Med hänsyn till Seattlekonventionens krav härutinnan har jag

icke velat motsätta mig begränsning av den ordinarie arbetstiden till 8 timmar

vid ankomst och avgång i vanliga fall, men jag kan icke biträda förslaget

att utesluta stadgandet om arbetstiden vid sen ankomst och tidig avgång.

Den lösning av problemet som åvägabragts genom det särskilda stadgandet

i 7 § i gällande lag har tillkommit efter mycket noggrant övervägande

och under hänsynstagande till berättigade intressen å båda sidor.

Såsom särskilt motiv för att vid sen ankomst resp. tidig avgång medgiva

tillämpning av de regler, som gälla då fartyget är till sjöss (4 §), anförde

departementschefen, att det med hänsyn till arbetstidslagstiftningens grundprinciper

syntes honom icke vara riktigt att på sådant sätt beskära arbetstiden

att, vad t. ex. ankomstdagar beträffade, såsom ordinarie arbete förrättad

vakttjänst till sjöss i efterhand förvandlades till övertidsarbete alle
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungi. Maj:ts proposition nr 265.

nast av den anledningen att fartyget senare på dagen ankomme till hamn,

vilket utan ifrågavarande specialstadgande skulle bliva fallet beträffande

tvåvaktindelad personal. Att stadgandet genom kollektivavtal i viss utsträckning

blivit satt ur spel, är uppenbarligen intet skäl för uteslutning av stadgandet,

enär de ekonomiska förmåner som därigenom tillförsäkrats sjöfolket

just äro av det slag som bör säkerställas genom kollektivavtal och icke genom

lagstiftning. Jag föreslår därför, att ifrågavarande specialstadgande bibehålies.

Kommittéledamoten Reuterskiöld anför liknande synpunkter på kommitténs

förslag i denna del som kommittéledamoten Böös.

2 mom. (ekonomipersonalen).

7 § sjöarbetstidslagen innehåller i sista stycket ett stadgande rörande ekonomipersonalen.

Enligt detta skola beträffande ordinarie arbetstid för sådan

personal vid fartygets ankomst till eller avgång från hamn bestämmelserna

i 6 § angående ordinarie arbetstid till sjöss lända till efterrättelse.

Sjömanskommittén, som upptar bestämmelserna om ekonomipersonalen

i ett särskilt mom., föreslår i fråga om passagerarfartyg samma arbetstid

som då fartyget är till sjöss. Beträffande andra fartyg föreslås att ordinarie

arbetstid för ekonomipersonalen vid fartygets ankomst till eller avgång

från hamn icke skall få överstiga 8 timmar om dygnet under loppet av

12 timmar i följd.

Som motivering anför kommittén, att i likhet med annan personal även

ekonomipersonalen borde i största möjliga utsträckning komma i åtnjutande

av den vanliga begränsningen av arbetstiden i hamn jämväl under ankomstoch

avgångsdygn. Det syntes utan större praktiska svårigheter i allmänhet

vara möjligt att ordna arbetsförhållandena å lastfartygen så, att denna begränsning

kunde genomföras. Av hänsyn till ekonomiska och praktiska omständigheter

ansåge sig kommittén däremot icke kunna förorda, att principen

utsträcktes till passagerarfartygen.

Kommittéledamoten Reuterskiöld förklarar, att han måste inlägga en

gensaga mot det resonemang, som föres i kommittéförslaget beträffande

lastfartygen. Den uppfattning, som kommit till uttryck i resonemanget, vore

icke riktig. Att inskränka arbetstiden för ekonomipersonalen å söckendagar

till 8 timmar under 12 timmar i följd torde komma att medföra, att de övriga

ombordvarande icke kunde erhålla den kosthållning, som de skäligen

borde kunna påräkna. Arbetstiden å ankomst- och avgångsdygn borde icke

understiga den som gällde för sjödygn.

Remissyttrandena. De av sjömanskommittén föreslagna bestämmelserna

rörande ordinarie arbetstid vid ankomst till eller avgång från hamn möta

inga invändningar från Sjöfolksförbundets sida.

Kommerskollegium anser, i likhet med kommittéledamöterna Böös och

Reuterskiöld, att dessa bestämmelser strida mot principen, att lagstiftningen

icke bör förvandla arbete, som regelmässigt måste utföras, till övertidsarbete.

Kollegium finner det anmärkningsvärt, att i förslaget utan närmare motivering

uteslutits det särskilda stadgandet rörande arbetstiden vid sen an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

73

Kangl. Maj.ts proposition nr 265.

komst och tidig avgång. Detta stadgande, som är förenligt med Seattlekonventionen,

bör enligt kollegii mening bibehållas.

Sveriges redareförening förordar, under hänvisning till de av Böös anförda

synpunkterna, att någon ändring icke vidtages i nu gällande bestämmelser

rörande ordinarie arbetstid vid ankomst till och avgång från hamn.

Föreningen Sveriges inrikessjöfart anser, att den för inrikessjöfarten mest

betungande bestämmelsen i hela förslaget är, att ökad ordinarie arbetstid icke

skulle få uttagas i samband med fartygs ankomst till eller avgång från hamn.

Föreningen framhåller, att för en stor del av den inrikes sjöfarten den

föreslagna inskränkningen skulle bliva bestämmande för det övervägande

antalet av arbetsårets dygn.

Segelfartygsföreningen hemställer, att för sjöman, som icke tillhör ekonomipersonalen,

den ordinarie arbetstiden måtte utökas till 9 timmar om

dygnet. Såsom motivering åberopar föreningen, att det vid fartygs ankomst

och avgång är nödvändigt med längre arbetstid än 8 timmar, särskilt vid

sen ankomst.

Kanalflottans rederiförening gör samma hemställan, som anförts vid behandlingen

av frågan om ordinarie arbetstid till sjöss for ekonomipersonal.

Föreningen understryker, att begränsningen av arbetstiden vid ankomst till

och avgång från hamn verkar speciellt betungande tör de till föreningen

anslutna fartygen och att konsekvenserna skulle bliva uppenbart orimliga i

varje fall vid tidig avgång eller sen ankomst.

Departementschefen. Bestämmelserna i 7 § kräva särskild uppmärksamhet

därför att de bliva så gott som ensamt normerande för den ordinarie

arbetstiden för större delen av den inrikes sjöfarten. Denna bedrives nämligen

i allmänhet under sådana förhållanden att ankomst eller avgång, eller

bådadera, äger rum så gott som varje dag. Denna omständighet i förening

med det kända förhållandet att större behov av arbete i regel gör sig gällande

i samband med ankomst och avgång har, såsom i motiven till 1938

års lag tydligt angivits, utgjort grunden till att arbetstiden å ankomst- och

avgångsdagar utmätts något rikligare än vid uppehåll i hamn enligt 8 §.

Betydande intressemotsättningar ha också såväl nu som tidigare kommit ti

synes beträffande innehållet i förevarande stadgande.

Det torde av angivna skäl vara nödvändigt att gå varsamt fram vid regleringen

av arbetstiden vid ankomst och avgång. Då emellertid parterna iunnit

möjligt att genom kollektivavtal i betydande utsträckning jamstalla arbetet

vid ankomst och avgång med arbete under uppehåll i hamn finner jag

mig — med hänsyn jämväl till Seattlekonventionens krav i detta hänseende

_ kunna i princip biträda kommitténs förslag, så långt det sammanfaller

med ifrågavarande kollektivavtalsbestämmelser och såvitt angår sådana ankomst-

och avgångsdagar, varunder fartyget huvudsakligen befinner sig i

hamn. .lag förordar sålunda en inskränkning av den ordinarie arbetstiden till

8 timmar å ankomst- och avgångsdagar å fartyg, som nyttjas i nordsjo- och

vidsträcktare fart, ävensom å fartyg med eu bruttodräktighet överstigande

opaginerad Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

1 200 registerton (ungefärligen motsvarande 1 800 ton dödvikt), som nyttjas

i östersjö- eller inskränktare fart. För mindre fartyg i östersjö- eller inskränktare

fart är jag likaledes beredd att föreslå en arbetstid av 8 timmar

om dygnet såsom allmän begränsning av den ordinarie arbetstiden vid ankomst

och avgång. Här förordar jag emellertid, i huvudsaklig överensstämmelse

med gällande kollektivavtal, att sjömännen därutöver må under högst

1 timme åläggas skeppstjänst för vissa närmare angivna slag av arbete,

vars utförande vid ankomst och avgång är särskilt av behovet påkallat.

Vad härefter angår sådana tillfällen då fartyg under större delen av dygnet

befinner sig till sjöss, är det enligt min mening nödvändigt att lämna

erforderligt utrymme för det arbete som kräves för vakttjänst till sjöss. Jag

ansluter mig i detta hänseende helt till den uppfattning, som föredragande

departementschefen utvecklat vid anmälan i statsrådet av förslaget till nu

gallande lag. Jag finner sålunda specialregeln rörande ordinarie arbetstid

vid sen ankomst och tidig avgång böra bibehållas, vilket ock kan ske utan

hinder av hänsyn till Seattlekonventionen.

Vad jag nu anfört gäller regleringen av arbetstiden för sjömän som ej

tillhöra ekonomipersonalen. Vad ekonomipersonalen angår har kommittén

beträffande passagerarfartygen, i överensstämmelse med gällande lags

bestämmelser rörande all ekonomipersonal, föreslagit att de bestämmelser,

som äga tillämpning då fartyget är till sjöss, skola lända till efterrättelse

jämväl å ankomst- och avgångsdagar. Beträffande lastfartygen återigen

innebär kommitténs förslag samma begränsning av ekonomipersonalens arbetstid

som i hamn eller en minskning med 1 timme i jämförelse med arbetstiden

till sjöss enligt kommitténs förslag (6 §), resp. 2 timmar i jämförelse

med nu gällande lagbestämmelser. Detta synes mig vara att gå alltför

långt. Redan den av mig föreslagna regleringen av ekonomipersonalens

arbetstid till sjöss innebär en icke oväsentlig reducering i förhållande till

gällande lag. Därjämte stadgar Seattlekonventionen samma arbetstid å ankomst-

och avgångsdagar som till sjöss. Med hänsyn härtill finner jag ej

skäl att för ekonomipersonalens vidkommande frångå gällande regel att

arbetstiden vid ankomst och avgång skall likställas med arbetstiden till

sjöss.

8 § (ordinarie arbetstid vid uppehåll i hamn).

Enligt 8 § sjöarbetstidslagen utgör ordinarie arbetstid under fartygets uppehåll

i hamn för sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen, högst 8 timmar

om dygnet och högst 48 timmar i veckan. Ä helgdag må sjömannen icke

läggas annan skeppstjänst än vanligen förekommande löpande göromål och

lättare rengöring under tillhopa högst 1 timme.

För ekonomipersonalen är den ordinarie arbetstiden vid uppehåll i hamn

fastställd till högst 8 timmar om dygnet. Om för behörig fortgång av den

övriga besättningens skeppstjänst eller för passagerarnas betjänande så kräves,

må dock sjöman, som tillhör ekonomipersonalen, härutöver såsom ordinarie

arbete åläggas skeppstjänst å passagerarfartyg under sammanlagt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

75

högst 2 timmar och å annat fartyg under sammanlagt högst 1 timme. Å helgdag

må ekonomipersonalen såsom ordinarie arbete icke åläggas annan

skeppstjänst än sådan som erfordras för besättningens och passagerarnas

förplägning jämte nödig uppassning i övrigt samt lattare rengöring.

Slutligen innehåller paragrafen bestämmelser om arbetstidens förläggning.

Sålunda skall arbetstiden för sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen, förläggas

å söckendag mellan klockan 6 och klockan 18 samt å helgdag mellan

klockan 7 och klockan 9. För ekonomipersonalen å annat fartyg an passagerarfartyg

gäller, att arbetstiden å söckendag skall förläggas mellan klockan

5 och klockan 19 samt arbetstiden å helgdag mellan klockan 6 och klockan

19. De nu angivna reglerna skola emellertid tillämpas endast såvida ej annat

överenskommits eller är i vederbörande hamn brukligt.

Sjömans kommittén har i sitt förslag uppdelat bestämmelserna om ordinarie

arbetstid vid uppehåll i hamn i tre moment.

1 mom. innehåller bestämmelser om arbetstidens längd för sjöman, som

ej tillhör ekonomipersonalen. Kommittéförslaget innefattar här mgen ändring

av gällande regler. ,

I 2 mom. regleras arbetstidens längd för ekonomipersonalen. Kommittén

föreslår, att arbetstiden å passagerarfartyg för denna personal bestämmes ti

högst 10 timmar under loppet av 14 timmar i följd, då passagerare finnes

ombord. När så icke är fallet, har enligt förslaget arbetstiden begränsats till

högst 8 timmar om dygnet under loppet av 12 timmar i foljd a mandagar

fredagar samt till högst 5 timmar å lördagar och helgdagar; för annan

ekonomipersonal än köks- och uppassarpersonalen har arbetet a helgdag

ytterligare inskränkts till att avse vanligen förekommande löpande goromal

eller lättare rengöring under tillhopa högst 2 timmar.

Å andra fartyg än passagerarfartyg har arbetstiden begränsats till hogs

8 timmar under loppet av 12 timmar i följd å måndagar—fredagar samt till

6 timmar å lördagar. Den nuvarande helgdagsregeln för ekonomipersonalen

å dessa fartyg har bibehållits oförändrad utom i så måtto att arbetstidens

längd, i likhet med vad som skett i Seattlekonventionen, maximerats till 5

timmar

I 3 inom. har sjömanskommittén upptagit bestämmelser om arbetstidens

förläggning. Dessa äro, såvitt de angå sjömän som ej tillhöra ekonomipersonalen,

lika med gällande lags. ..

Beträffande ekonomipersonalen uttalar kommittén, att det ansetts nödvändigt

att skapa något större elasticitet, varför förläggningsklausulen uteslutits

beträffande sådana lastfartyg som förde passagerare. Härjämte hade

förläggningsbestämmelsen begränsats såtillvida, att den endast angave ett

klockslag, klockan 19, efter vilket ordinarie arbete i regel ej finge forekomma.

Då det praktiska syftet med bestämmelsen finge anses vara att begransa

kvällsarbetet, hade det icke ansetts erforderligt att stadga en fixerad begynnelsetid

på morgnarna, helst som något missbruk icke torde behova befaras

som följd av att bestämmelsen härom borttoges.

opaginerad Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition ni 265.

Kommittéledamoten Reuterskiöld förklarar, att han beträffande personal,

som ej tillhörde ekonomipersonalen, icke hade någon annan erinran mot sjömanskommitténs

förslag till bestämmelser om ordinarie arbetstid vid uppehåll

i hamn än att han ansåge, att den maximala arbetstiden per dygn icke

skulle fastlåsas till 8 timmar om dygnet. Det syntes vara tillräckligt med

bestämmelsen om 48 timmars veckoarbetstid.

I fråga om ekonomipersonalen anför Reuterskiöld, att det i stor utsträckning

förekomme, att kombinerade last- och passagerarfartyg även under

hamnliggande hade passagerare ombord. Det framstode då som nödvändigt,

att man för att kunna bereda en tillfredsställande service hade möjlighet att

å nämnda fartyg uttaga åtminstone lika lång arbetstid som å passagerarfartygen

under motsvarande förhållanden, ävensom att spridningstiden bibehölles

vid 14 timmar.

Remissyttrandena. Sjöfolksförbundet gör icke någon erinran mot den föreslagna

regleringen av den ordinarie arbetstiden vid uppehåll i hamn.

Sveriges redareförening och Segelfartggsföreningen ansluta sig till kommitteledamoten

Reuterskiölds reservation. Den förstnämnda föreningen understryker

vikten av att ekonomipersonalens arbetstid å lördagar samt helgdagar

icke fixeras så, att en tillfredsställande mathållning för de ombordvarande

omöj liggöres.

Kanalflottans rederiförening hemställer även på detta område, att nu gällande

bestämmelser måtte bibehållas för kanalfartens del. Föreningen framhåller,

att de föreslagna inskränkningarna i ekonomipersonalens arbetstid

aro så vittgående, att de i avsevärd omfattning skulle medföra ett lagstiftningsvis

infört övertidsarbete inom kanalfarten.

Departementschefen. Från redarehåll ha gjorts vissa erinringar mot sjömanskommitténs

förslag rörande den ordinarie arbetstiden under fartygs

uppehåll i hamn. Anmärkningarna avse väsentligen förhållandena å fartyg,

som fora passagerare utan att vara passagerarfartyg i teknisk bemärkelse.

Invändningarna torde emellertid icke böra föranleda någon ändring, enär

kommittéförslaget i denna del bygger på Seattlekonventionen. Beträffande

fartyg, som icke direkt falla under konventionen, närmast i vad gäller inrikestrafiken,

torde de uttalade farhågorna ha mindre betydelse, eftersom det

mera sällan lärer förekomma, att andra fartyg än passagerarfartyg föra

passagerare i inrikes fjärrtrafik.

Sveriges redareförening har särskilt påtalat, att en inskränkning av ekonomipersonalens

arbetstid å lördagar och helgdagar kommer att försämra

mathållningen för de ombordvarande vid hamnuppehållen. Då emellertid

Sjöfolksförbundet godtagit denna del av kommittéförslaget, torde anledning

saknas att för den övriga besättningens skull överväga någon avvikelse från

Seattlekonventionen och sjömanskommitténs förslag på denna punkt.

Icke heller i övrigt finner jag anledning att frångå den av sjömanskominittén

föreslagna regleringen av den ordinarie arbetstiden vid fartygs uppehåll

i hamn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

77

9 § (vederlag för viss ordinarie arbetstid).

Bestämmelserna i departementsförslagets 9 § sakna motsvarighet i gal
lände

läs. . .....

Sjömanskommittén har föreslagit, att vederlag skall beredas vissa sjöman

för en del av den ordinarie arbetstiden. Vederlaget skall till art och storle

bestämmas genom kollektivavtal. Därvid skall avseende fästas å att vederlaget

i största möjliga utsträckning bör utgå i form av fritid i hamn och

att sådan fritid icke skall räknas som semester. Åt sjöman som ej tillhör

ekonomipersonalen skall vederlag utgå, å fartyg med en bruttodräktighet

av minst 500 ton för ordinarie arbetstid utöver 48 timmar i veckan samt a

annat fartyg för sådan arbetstid utöver 112 timmar under loppet av tvä

veckor i följd. Sjöman som tillhör ekonomipersonalen skall, oberoende av

fartygets storlek, likaledes erhålla vederlag för den del av den ordinarie

arbetstiden, som överstiger 112 timmar under loppet av två veckor i foljd.

Kommittén framhåller, att det föreslagna stadgandet hade sin förebild i

Seattlekonventionen. Förslaget avsåge att tillförsäkra däcks-, maskin- oc

radiopersonalen å större fartyg vederlag för ordinarie arbetstid utöver normal

arbetsvecka i land (48 timmar), dvs. i realiteten kompensation for arbete

å helgdagar till sjöss. Beträffande sådan personal å mindre fartyg sam

beträffande ekonomipersonalen å fartyg i allmänhet avsåge förslaget att

kompensera för ordinarie arbetstid utöver en genomsnittlig arbetsdag av 8

timmar (112 timmar under två veckor). Kommittén funne det angeläget att

för sjöfolkets del på detta sätt åvägabringa någon motsvarighet till vad som

gällde för flertalet arbetstagare i land. Då de avtalsslutande arbetsmarknadsparterna

själva finge fastställa vederlagets art och storlek, torde erforderlig

hänsyn kunna tagas till de särskilda förhållandena inom olika grenar

av sjöfarten.

Kommittéledamoten Böös uttalar, att den av kommittén föreslagna vederlagsklausulen

i 9 § enligt hans uppfattning vore felkonstruerad. Böös yttrar

härom.

Sådan klausulen i förslaget är avfattad medför den å ena sidan att trevaktindelad

personal å fartyg med mindre bruttodräktighet an 500 ton_icke

kommer i åtnjutande av någon vederlagsförman alls, vilket knappast torde

ha varit kommitténs avsikt; å andra sidan verkar förslaget darhan att viss

tvåvaktindelad personal kommer att erhålla rätt till vederlag i storre utsträckning

än som åsyftats med de stadganden i konventionen, vaniran vederlagsidén

är hämtad. Meningen torde, i korthet uttryckt, kunna sagas vara

att trevaktindelad personal skall erhålla kompensation för sondagar till

sjöss, medan tvåvaktindelad personal skall åtnjuta kompensation för den

tid som överstiger den ordinarie arbetstiden vid trevaktindelmng. Fn ligt

min mening bör paragrafen i anslutning till motsvarande stadganden i konventionen

avfattas så, att vederlag skall ånjutas for ordinarie arbetstid som

överstiger a) 48 timmar då fråga är om sjöman vars ordinarie arbetstid till

sjöss enligt 4 § utgör högst 8 timmar om dygnet, och b) 112 timmar under

två veckor i följd då fråga är om annan sjöman (dvs. tvåvaktindelad personal

och ekonomipersonal).

opaginerad Kontrollera mot PDF

78

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 265-

Kommittéledamoten Reuterskiöld anför, att de flesta sjömän av manskapsgrad

icke vore pamönstrade fartygen mer än omkring två tredjedelar

av året. För dessa sjömän vore vederlagsbestämmelserna i 9 § sålunda med

hänsyn till fritidsbehovet icke påkallade. De komme därför med säkerhet

att i mycket stor utsträckning verka i löneförbättrande riktning. Det vore

även enligt kommittémajoritetens mening oriktigt att i lagstiftningsväg

medverka därtill. Bestämmelsen borde därför utgå. Reuterskiöld yttrar vidare,

under framhållande av liknande synpunkter som kommittéledamoten

Böös, att bestämmelsen icke vore riktigt uppbyggd. Slutligen uttalar Reuterskiöld,

att bestämmelsen kunde komma att medföra betungande konsekvenser

för svensk sjöfart.

Remissyttrandena. Kommerskollegium anser den av sjömanskommittén

föreslagna bestämmelsen rörande vederlag för viss ordinarie arbetstid icke

vara utformad på ett tillfredsställande sätt. I anslutning till de av Böös anförda

synpunkterna föreslår kollegium, att vederlag skall utgå, om den ordinarie

arbetstiden överstiger a) 48 timmar i veckan då fråga är om vaktindelad

sjöman vars ordinarie arbetstid till sjöss utgör 8 timmar om dygnet

eller b) 112 timmar under loppet av två veckor i följd då fråga är om

annan sjöman.

Sjöfolksförbundet uttalar, att sjömanskommitténs konstruktion av vederlagsbestämmelsen

vore felaktig under förutsättning att kommittén avsett

att bereda trevaktindelad personal kompensation för arbetstid, som överstiger

48 timmar i veckan. Bestämmelsen borde enligt förbundet omformuleras

så, att sjöman, vars ordinarie arbetstid enligt 4 § utgör högst 8 timmar

om dygnet, tillförsäkras vederlag för ordinarie arbetstid, överstigande

48 timmar i veckan.

Landsorganisationen har samma uppfattning som Sjöfolksförbundet i

fråga om vederlagsrätten för trevaktindelad personal. Landsorganisationen

upptager därjämte till behandling frågan, om, på sätt Böös anser, den av

kommittén föreslagna vederlagsbestämmelsen även måste anses felkonstruerad

därigenom att viss tvåvaktindelad personal skulle erhålla vederlag

redan för arbetstid, som överstege 48 timmar i veckan. Enligt Landsorganisationens

mening föreligger här icke någon felkonstruktion. Härom anför

organisationen följande.

Böös torde här åsyfta styrmän och maskinister på fartyg i östersjöfart

med en bruttodräktighet av 500—1 000 registerton. För den begränsning

av trevaktssystemets tillämpning för denna personal — i jämförelse med

manskap å samma fartyg — som förslaget innebär kunna måhända sakliga

skäl anföras, men dylika skäl synas ej kunna förebringas för en motsvarande

begränsning av vederlagsrätten.

Fartggsbefälsföreningen förordar att vederlagsbestämmelsen omarbetas

på sätt Böös föreslagit. Föreningen anför härutinnan följande.

Det vill synas, som om kommitténs förslag i sin nuvarande form skulle

ge anledning till vissa egendomliga förhållanden. Genom att kompensation

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

för all tid överstigande 48 timmar per vecka bestämts för alla fartyg med

en bruttodräktighet överstigande 500 ton kommer man därhän att befäl

och maskinmanskap å ett fartyg mellan 500 och 1 000 bruttoton i östersjöfart

skulle vara skyldiga att arbeta 24 timmar på två efter varandra foljande

dygn men ändock skulle få kompensation för all tid överstigande

48 timmar i veckan. Å andra sidan skulle samma kategorier på ett fartyg

under 500 bruttoton i vidsträcktare fart endast få kompensation för tid

överstigande 56 timmar, d. v. s. de skulle aldrig få någon kompensation

för tjänst på söndagar under resan.

Sveriges redareförening uttalar sin anslutning till Reuterskiölds synpunkter

och anför därutöver i huvudsak följande.

Konsekvenserna vid en tillämpning av den föreslagna vederlagsbestämmelsen

bliva sådana, att de komma att orsaka svårigheter och tvister. Det

kan icke vara riktigt, att man nyttjar artiklarna 12:4, 13:5 och 14: 4 i

Seattlekonventionen, då man icke begagnat sig av möjligheten i artikel 11

och uppdragit rimliga gränser mellan när- och fj ärrtrafik och ej heller

följt konventionens''huvudstadgande i artikel 2:2 angående tillämpningsområdet.

— Ett exakt bedömande av de ekonomiska konsekvenserna av

vederlagsbestämmelsen är icke möjligt men redan nu torde med visshet

kunna sägas, att desamma komma att bliva betydande för sjöfartsnäringen.

Då kompensationen i första hand ansetts böra utgå i form av fritid,

måste man räkna med att fartygen i många fall icke hava tillgång till tillräckligt

antal man under hamnliggande för att handhava fartygens skötsel.

Härigenom måste extra folk från land anställas för utförandet av nödvändiga

arbeten, om icke fartygens drift och underhåll skall eftersättas. Vad

detta betyder ur kostnads- och konkurrenssynpunkt ligger i öppen dag.

Segelfartggsföreningen anser likaledes, att vederlagsbestämmelsen bör

utgå. Såsom skäl härför åberopar föreningen, att stadgandet i praktiken

skulle medföra, att alla fartyg bleve underkastade trevaktssystem, samt att

bestämmelsen gåve arbetstagarna ett stöd vid avtalsförhandlingarna med

arbetsgivarna.

Kanalflottans rederiförening finner det uppenbart, att i kanaltrafiken vederlagsbestämmelsen

icke kan leda till annan påföljd än en väsentlig lönestegring,

då i nämnda trafik möjligheterna att kompensera besättningen

med fritid äro mycket små. Tidsperioden 112 timmar är enligt föreningen

alltför snävt tilltagen och bör för kanaltrafiken icke sättas lägre än till 126

timmar. Med hänsyn till kanalsjöfartens starkt säsongmässiga karaktär

ifrågasätter för övrigt föreningen, huruvida någon vederlagsbestämmelse är

nödvändig för denna trafik.

Arbetsgivareföreningen framhåller, att för den sjöfart, som representeras

av föreningen, den överskjutande arbetstiden skulle bliva så betydande,

att möjlighet icke funnes att ge kompensation genom fritid i hamn.

Föreningen Sveriges inrikessjöfart anmärker på att sjömanskommittén

gått längre än Seattlekonventionen därutinnan, att viss tvåvaktindelad personal

enligt kommittéförslaget erhåller vederlag så snart den ordinarie arbetstiden

överstiger 48 timmar i veckan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 265-

Departementschefen. Med hänsyn till de särskilda driftsförhållandena

inom sjöfarten är det i allmänhet praktiskt omöjligt att begränsa arbetstiden

för sjöfolket på samma sätt som för arbetstagare i land, d. v. s. till

48 timmar i veckan. För att emellertid bereda sjömännen viss kompensation

för deras längre arbetstid har sjömanskommittén föreslagit, att vederlag

skall utgå för den del av den ordinarie arbetstiden, som, i vissa

fall, överstiger 48 timmar i veckan eller, i andra fall, 112 timmar under loppet

av två veckor i följd. Vederlaget har icke fixerats i lagen utan har föreslagits

skola fastställas genom kollektivavtal. Härvid skulle avseende fästas

å att det i största möjliga utsträckning borde utgå i form av fritid i hamn.

Emot den av sjömanskommittén föreslagna ordningen har bl. a. gjorts den

principiella invändningen, att bestämmelsen i stor utsträckning komme att

verka i lönelörbättrande riktning och att det vore oriktigt att lagstiftningsvägen

bidraga till löneförhöjningar. Enligt min mening strider emellertid

icke kommitténs förevarande förslag mot principen, att lönefrågor böra

regleras av parterna själva. Enligt förslaget överlämnas det ju till parterna

att bestämma vederlaget, vilket helst bör utgå i form av fritid. Under sådana

förhållanden och då den av kommittén föreslagna ordningen svnes vara en

iämplig väg att i skälig mån utjämna klyftan mellan arbetsförhållandena

för sjöfolket och för arbetstagare i land, ansluter jag mig till tanken att

vederlag skall utgå för viss del av sjömans ordinarie arbetstid.

Förebilden till sjömanskommitténs förslag till vederlagsbestämmelser är

att finna i Seattlekonventionen. Denna ger uttryck för principen att trevaktindelad

personal skall erhålla kompensation för söndagsarbete (arbetstid

utöver 48 timmar i veckan) och annan personal för arbetstid utöver en

genomsnittlig arbetsdag av 8 timmar (arbetstid utöver 112 timmar under

loppet av två veckor i följd). Kommitténs förslag avviker emellertid från

konventionens linje. Sålunda skulle trevaktindelad personal å fartyg med

mindre bruttodräktighet än 500 ton icke komma i åtnjutande av något

vederlag alls och å andra sidan viss tvåvaktindelad personal erhålla rätt

till vederlag i större utsträckning än som åsyftats i konventionen. Enligt

min mening föreligger icke anledning att på denna punkt frångå Seattlekonventionen.

Jag förordar därför, att vederlagsregeln konstrueras i överensstämmelse

med vad kommittéledamoten Böös samt kommerskollegium

föreslagit på denna punkt.

Beträffande sättet för bestämmande av vederlag och formen för vederlaget

ansluter jag mig i stort sett till sjömanskommitténs förslag. Då emellertid

icke alla redare och sjömän omfattas av kollektivavtal, bör vederlaget

kunna fastställas icke blott genom kollektivavtal utan även genom annan

överenskommelse. Den av kommittén förordade formuleringen beträffande

formen för vederlaget synes mig vidare binda parterna i alltför hög grad.

Jag förordar därför, att det föreskrives att vederlaget skall lämnas i form

av fritid eller på annat sätt. Denna formulering överensstämmer med Seattlekonventionens

text. Att fritid, vilken lämnas såsom vederlag, icke skall räknas

som semester torde icke behöva särskilt utsägas i lagen.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 265-

81

3 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg i närtrafik (10 §).

10 § (ordinarie arbetstid i närtrafik).

Denna paragraf motsvarar 9 § sjöarbetstidslagen. I detta lagrum stadgas,

att om fartyg nyttjas i annan fart än i 3 § sägs (närtrafik), den ordinarie

arbetstiden skall, såvida skeppstjänsten ej är anordnad i enlighet med stadgandena

för fjärrtrafik, utgöra högst 24 timmar för två dygn i följd. Sjöman,

som ej tillhör ekonomipersonalen å passagerarfartyg, må dock icke såsom

ordinarie arbete åläggas skeppstjänst under längre tid än sammanlagt 03

timmar i veckan.

Sjömanskommittén har i sitt förslag upptagit samma huvudstadgande

för närtrafiken som i gällande lag, nämligen att den ordinarie arbetstiden

skall utgöra högst 24 timmar för två dygn i följd. Stadgandet kompletteras

med en regel, att arbetstiden dock icke må överstiga 112 timmar under loppet

av två veckor i följd. Denna regel är generell och omfattar sålunda jämväl

ekonomipersonalen på passagerarfartyg.

Som motivering för förslaget anför kommittén, att enligt dess uppfattning

även det sjöfolk, som sysselsattes å fartyg i närtrafik, principiellt borde

komma i åtnjutande av en arbetstidsreglering, som innebure en normalarbetsdag

av 8 timmar i genomsnitt. Genom kollektivavtal hade arbetstiden

också i flera fall inskränkts på detta område. Allvarligare praktiska hinder

torde icke föreligga för att minska arbetsdagen från genomsnittligt 9 till 8

timmar, särskilt som verkningarna avsevärt mildrades genom att den genomsnittliga

arbetstiden finge utjämnas under loppet av två veckor i stället

för en. Vad särskilt anginge arbetstiden för eRonomipersonalen å passagerarfartyg

i närtrafik ville kommittén nämna, att den ordinaiie arbetstiden

i den mest betydelsefulla farten, skärgårds- och mälartrafiken,

vore begränsad genom kollektivavtal till 69 timmar i veckan för den kvinnliga

personalen. Den av kommittén föreslagna inskränkningen kunde i vissa

fall bli rätt avsevärd, men kommittén förmenade, att det särskilt på närtrafikens

område skulle visa sig möjligt att åstadkomma en väsentlig rationalisering

av arbetet. Kommittén ville därjämte erinra om att enligt 1 § i

kommitténs lagförslag serverings- och uppassarpersonal på fartyg med

mindre bruttodräktighet än 500 ton vore undantagen från sjöarbetstidsregleringen.

Fartyg av nu nämnd storlek utgjorde huvuddelen av närtrafikstonnaget.

Kommittéledamoten Reuterskiöld framhåller, att fartygen i närtrafik

förde en ojämn kamp mot andra transportmedel. Det vore fara värt, att

den ökning av utgifterna för denna trafik, som bleve följden av kommitténs

förslag om förkortad arbetstid, komme att i en del fall omöjliggöra

driften. Detta kunde bl. a. medföra, att den inom våra vidsträckta skärgårdsområden

bosatta befolkningen bleve lidande. Slutligen uttalar Rcuter
0

Bihcing till riksdagens protokoll HUS. 1 samt. Nr 265.

opaginerad Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

skiöld, att en ekonomisk utredning angående verkningarna av kommitténs

lörslag beträffande närtrafiken borde företagas, innan slutlig ståndpunkt

därtill fattades.

Remissyttrandena. Sjömanskommitténs ändringsförslag beträffande den

ordinarie arbetstiden å fartyg i närtrafik lämnas utan erinran av Sjöfolksförbnndet.

Sveriges redareförening ansluter sig till Reuterskiölds reservation.

Segelfartggsföreningen hemställer, att maximiarbetstiden för två veckor

i följd måtte höjas från 112 till 126 timmar.

Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening anhåller, att arbetstiden

för sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen, måtte fastställas till högst

120 timmar under två på varandra följande veckor samt arbetstiden för

ekonomipersonal till 130 timmar under två veckor. Såsom motivering härför

anför föreningen i huvudsak följande.

Kommittéförslaget skulle i praktiken i jämförelse med nu enligt lag och

avtal tillämpade bestämmelser innebära sådana avsevärda begränsningar

av arbetstiden som en minskning av densamma för vissa personalkategorier

från 63 till 56 timmar i veckan och för andra från 70 till 56 timmar i veckan.

De praktiska hindren för ett genomförande av förslaget äro väsentliga.

Skall arbetstiden minskas ombord å skärgårds- och mälarbåtarna,

måste antingen resornas antal eller längd minskas för varje fartyg eller

ock måste besättningarna ökas och i samband härmed bostadsutrymmena

utökas. En utjämning av arbetstiden över två veckor är icke av sådant värde,

att den kan tagas till intäkt för en minskning av arbetstiden. Den rationalisering

av arbetet, kommittén förutsätter vara möjlig, kan enligt rederiernas

uppfattning icke genomföras, såvida icke med rationalisering här

menats ett helt eller delvis nedläggande av restaurationsrörelserna på fartygen.

— Kostnadsökningarna för det 60-tal skärgårds- och mälarbåtar, som

tillhöra föreningen, kunna för samtliga personalkategorier, inklusive befälet,

beräknas uppgå till mer än 500 000 kronor. Kostnaderna för den erforderliga

utökningen av personalens bostäder torde belöpa sig till cirka 900 000

kronor. I detta sammanhang må framhållas, att det nu icke längre är

möjligt att utöka bostäderna utan att ytterligare inkräkta på passagerarutrymmena

med påföljd att det tillåtna passagerarantalet minskas och

därmed även möjligheterna att i fortsättningen driva den redan nu ekonomiskt

hårt trängda rederirörelsen med skärgårds- och mälarfartygen.

Departementschefen. Den av sjömanskommittén föreslagna minskningen

av den ordinarie arbetstiden å fartyg i närtrafik till högst 112 timmar under

loppet av två veckor i följd synes mig i och för sig önskvärd. Det torde

ock i allmänhet vara möjligt att genomföra densamma utan alltför svåra

ekonomiska konsekvenser för sjöfarten, under förutsättning att längden

av avdragsgilla uppehåll bestämmes på sätt jag förordat under 2 §. Den av

kommittén föreslagna förlängningen från en vecka till två veckor av tidsperioden

för beräkningen av den maximala ordinarie arbetstiden torde bidraga

till att underlätta arbetstidsförkortningens genomförande. Härigenom

erhåller arbetsledningen större frihet och möjlighet att smidigare anpassa

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 265-

arbetstiden efter växlande trafikbehov. Trots detta kan det emellertid för

viss trafik av säsongbetonad karaktär stundom bliva vanskligt att tillgodose

det normala trafikbehovet inom ramen för den föreslagna arbetstiden. Särskilt

gäller detta skärgårdstrafiken, som under cirka tre månader på sommaren

företer en betydande intensitet i jämförelse med de lugnare förhållandena

under året i övrigt. Med de svårigheter, som härigenom kunna uppstå,

torde man emellertid kunna komma till rätta genom tillämpning av dispensregeln

i 1 § 3 mom. Dispensmöjligheten har sedan länge i viss utsträckning

anlitats för den säsongbetonade trafikens del.

Vad angår ekonomipersonalen å passagerarfartyg, för vilken den av sjömanskommittén

föreslagna arbetstidsförkortningen är mest långtgående,

vill jag erinra om att personer, som äro anställda å fartyg med en bruttodräktighet

understigande 500 registerton huvudsakligen för att direkt betjäna

passagerare, jämlikt 1 § 2 mom. departementsförslaget äro undantagna

från sjöarbetstidslagens tillämpning. För den övriga ekonomipersonalen

torde det med god vilja i allmänhet låta sig göra att begränsa arbetstiden

på samma sätt som för besättningen i allmänhet, även om detta någon

gång kan komma att ske på bekostnad av den övriga besättningens och

måhända i någon mån också passagerarnas bekvämlighet och trevnad.

I händelse av allvarliga svårigheter torde i enskilda fall dispens få meddelas

jämlikt 1 § 3 mom.

Under åberopande av det anförda tillstyrker jag, att den ordinarie arbetstiden

å fartyg i närtrafik begränsas på sätt sjömanskommittén föreslagit.

4 KAP.

Säkerhetstjänst och övertidsarbete (11—14 §§).

11 § (säkerhetstjänst).

Denna paragraf motsvaras av 10 § sjöarbetstidslagen. Där medgives för

närvarande, att utöver vad i 2 och 3 kapitlen sägs skeppstjänst — utan

särskild ersättning, om ej annat överenskommits — må åläggas sjöman i

vissa farosituationer samt för deltagande i föreskrivna övningar med bärgnings-

och eldsläckningsredskap o. d. Sjömanskommittén föreslår ingen ändring

av stadgandet.

Som jag nämnt i det föregående förordar jag emellertid för egen del,

att ytterligare en art av arbete, nämligen utförande av sedvanliga och nödvändiga

nautiska och meteorologiska observationer, skall hänföras till sådan

skeppstjänst som, ehuru utförd utom ordinarie arbetstid, enligt 11 § ej

utan överenskommelse därom berättigar sjömannen till särskild ersättning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

84

12 § (övertidsarbete).

I denna paragraf, som frånsett en ändrad paragrafhänvisning upptager

det nuvarande stadgandet i It § sjöarbetstidslagen i oförändrad lydelse,

bestämmes begreppet övertidsarbete. Sålunda säges, att utöver vad i 2 och

3 kapitlen stadgas må mot ersättning åläggas sjöman jämväl annan än i

It § omförmäld skeppstjänst (övertidsarbete).

13 § (begränsning av övertidsarbete).

Paragrafen motsvarar 12 § sjöarbetstidslagen.

Sistnämnda lagrum innehåller såsom huvudbestämmelse, att sjöman må

användas till övertidsarbete högst 24 timmar i veckan. Å fartyg i fjärrtrafik

må dock övertidsarbete icke förekomma i sådan utsträckning, att tiden för

sjömannens skeppstjänst under ett och samma dygn därigenom skulle uppgå

till mer än 16 timmar. Härutöver gäller, att å fartyg i nordsjö- eller vidsträcktare

fart övertidsarbete ej må förekomma regelbundet till sjöss.

För trevaktindelade styrmän, vilka tillika utföra radiotelegraf- eller radiotelefontjänst,

innehåller paragrafen en specialregel. Denna innebär, att i vissa

fall en del av radiotjänsten skall avdragas från den i paragrafen medgivna

övertiden av 24 timmar i veckan.

Från de sålunda stadgade begränsningarna undantages i paragrafen övertidsarbete,

som erfordras för vissa uppräknade slag av skeppstjänst. Dessa

äro a) nödig vakttjänst i hamn, b) vidtagande av åtgärd, som blivit påbjuden

av myndighet i hamn, c) skeppstjänst, som föranledes därav att besättningen

minskats under pågående resa, samt d) annan skeppstjänst, som

ej kan tåla uppskov och som måste fullgöras å tid, då sjöman icke eljest enligt

sjöarbetstidslagen har att förrätta arbete.

Sjömanskommittén har i sitt förslag upptagit den nuvarande huvudbestämmelsen

om högst 24 timmars övertidsarbete per vecka. Regeln om begränsning

av övertidsarbete till sammanlagt högst 16 timmars skeppstjänst

under ett och samma dygn har utsträckts att gälla även fartyg i närtrafik.

Vidare har förbudet mot regelbundet övertidsarbete till sjöss i nordsjö- eller

vidsträcktare fart ersatts med en allmän rekommendation gällande alla fartyg,

att övertidsarbete ej bör förekomma regelbundet.

Eftersom kommittén i sitt lagförslag principiellt likställt radiotelegrafoch

radiotelefontjänst med annan skeppstjänst, har den speciella regeln för

övertidsarbete av styrmän, som tillika utföra radiotjänst, borttagits.

De särskilda undantagen från begränsningen av övertidsarbetet i gällande

lag ha av kommittén bibehållits oförändrade.

Till motivering för sitt förslag anför sjömanskommittén följande.

Kommittén har främst av arbetshygieniska skäl utsträckt 16-timmarsbegränsningen

till att gälla även för närtrafik. Häremot kan invändas, att

i de fall då den ordinarie arbetstiden är begränsad till 24 timmar för två

dygn i följd endast obetydligt utrymme kommer att finnas för övertidsarbete.

Skulle övertidsarbete, utan att något av undantagen från begränsningen

skulle vara tillämpligt, behöva anlitas i sådan utsträckning att en samman
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

85

lagd arbetstid av mer än 16 timmar om dygnet skulle behöva uttagas, torde

detta enligt kommitténs uppfattning ofta bero på något missförhållande

i själva arbetsorganisationen. Vad särskilt angår den av kommittén föreslagna

rekommendationen, att övertidsarbete ej bör förekomma regelbundet, må

anföras, att kommittén av skäl som tidigare angivits funnit den föreslagna

arbetstidsbegränsningen såsom helhet betraktad icke kunna genomtöras utan

att övertidsarbete mer eller mindre regelbundet kommer att behöva anlitas

åtminstone under en övergångsperiod; detta arbete bör dock, sedan den

nya arbetsrutinen blivit inarbetad, så småningom kunna begränsas.

Kommittéledamoten Reuterskiöld förklarar i sitt särskilda yttrande, att

han icke kunde ansluta sig till kommitténs förslag, att styrmanstelegrafists

övertidsarbete skall medräknas i det begränsade antalet övertidstimmar per

vecka.

I fortsättningen anför Reuterskiöld bl. a. följande.

Vidare finner jag icke kommitténs skäl bärande, då det anföres, att den

föreslagna arbetstidsbegränsningen skall kunna genomföras utan regelbundet

övertidsarbete mer än under en kortare övergångsperiod. Härvid behöver

endast hänvisas till den omständigheten, att, när det gäller såväl befäl

som ekonomipersonal redan nu svårigheter föreligga att bemanna fartygen.

Genomförandet av den nu föreslagna lagen finge — därom äro alla ense

— till följd, att ytterligare ett stort antal sjömän av skilda kategorier måste

anställas. Då sådana icke kunna anskaffas, säger det sig självt, att man

måste låta den personal, som finnes tillgänglig, arbeta på övertid i betydligt

större utsträckning än vad nu är fallet. Det kan såsom redan nämnts icke

förväntas, att befälsbristen inom överskådlig tid skall kunna fyllas, enär

härför skulle behövas icke endast en mångdubbling av den nuvarande rekryteringen

utan även en utvidgning av navigationsskolorna.

Därtili kommer, att man måste räkna med att ytterligare bostäder icke

kunna anordnas i någon större utsträckning å redan existerande fartyg.

Övertidsarbete kommer sålunda enligt min mening att bliva allmänt förekommande.

Om detta ses mot bakgrunden av att övertid redan nu måste

uttagas i mycket stor utsträckning, inses lätt konsekvenserna i detta avseende

av en skärpt arbetstidsreglering.

Remissyttrandena. Sveriges redareförening ansluter sig till Reuterskiölds

reservation samt understryker, att övertidsarbete måste tillgripas i betydligt

större utsträckning än hittills, om förslaget genomföres.

Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening samt Segelfartygsföreningen

framställa erinringar mot att den dygnsbegränsning av sammanlagd arbetstid

till högst 16 timmar, som tidigare gällt endast fjärrtrafiken, nu skulle

gälla även närtrafiken. Den förstnämnda föreningen anför härutinnan bl. a.

följande.

En sådan utvidgning av dygnsbestämmelsen skulle i hög grad beröra passageraretrafiken

i landets skärgårdar, där fartygen vid veekoskiftena nödgas

väsentligt utöka turernas antal mellan skärgårdarna och intilliggande tätorter.

Arbetstiden blir vid dessa tillfällen mycket koncentrerad men kan

kompenseras dagarna före och efter veckosluten, om lagstiftningen, såsom

hittills skett, lämnar möjlighet därtill.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungi. Mcij:ts proposition nr 265-

Departementschefen. Sjömanskommittén har föreslagit, att den för fjärrtrafiken

nu gällande regeln, att ordinarie arbetstid jämte övertid må uppgå

till högst 16 timmar under ett och samma dygn, skall utsträckas till att omtatta

även närtrafiken. Såsom Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening

framhållit kan detta förslag, om det genomföres, medföra olägenheter för

skärgårdstrafiken vid veckoskiftena. Enligt min mening tala emellertid så

starka arbetshygieniska skäl för förslaget, att jag, trots nyssnämnda olägenheter,

anser mig böra förorda detsamma. Det torde icke vara omöjligt

för rederierna att genom en lämplig organisation av arbetet komma till

rätta med svårigheterna på området.

Såsom framhållits i den allmänna motiveringen är det icke möjligt att

genomföra den förkortning av den ordinarie arbetstiden, som departementsförslaget

innehåller, därest icke det nuvarande förbudet mot regelbundet

övertidsarbete upphäves. Det är därför nödvändigt, att förbudet utgår ur

lagen. I likhet med sjömanskommittén anser jag det lämpligt, att i stället

i lagen intages en allmän rekommendation, att övertidsarbete ej bör förekomma

regelbundet.

Vad kommittéledamoten Reuterskiöld anfört rörande styrmanstelegrafists

övertidsarbete synes innebära, att den tid styrman fullgör telegrafisttjänst

utöver honom eljest såsom ordinarie arbete åliggande skeppstjänst icke

skulle inräknas i den tillåtna övertiden om 24 timmar i veckan. Jag anser

det emellertid icke skäligt, att styrmanstelegrafist skall kunna åläggas

mer övertid än andra sjömän. Jag ansluter mig därför till sjömanskommitténs

förslag på denna punkt.

14 § (ersättning för övertidsarbete).

Paragrafen, som motsvarar 13 § sjöarbetstidslagen och frånsett vissa rent

redaktionella skiljaktigheter överensstämmer med denna, innehåller bestämmelser

om ersättning för övertidsarbete. Sådan skall antingen utgå i penningar

eller, i vissa fall, beredas i form av fritid. Ersättning, som utgår i

penningar, skall för timme räknat utgöra, när övertidsarbetet utförts å

söckendag, minst en 150-del, och när arbetet utförts å helgdag, minst en

75-del av sjömannens kontanta ersättning, oberäknat kostpenningar eller

däremot svarande ersättning. Övertidsersättningen skall beräknas särskilt

för varje tillfälle övertidsarbete utförts. Påbörjad halvtimme skall ersättas

såsom hel halvtimme. Paragrafen innehåller vidare vissa regler angående

övertidsersättning i form av fritid.

Sjömanskommittén föreslår, att gällande bestämmelser om övertidsersättning

bibehållas oförändrade. Kommittéledamöterna Böös och Reuterskiöld

framföra emellertid i sina särskilda yttranden erinringar mot de

nuvarande bestämmelserna.

Sålunda uttalar Böös, att det i konsekvens med kommitténs avböjande

hållning i fråga om lagstiftning på löneområdet enligt hans mening borde

övervägas, om man icke borde överlåta åt parterna att själva överenskomma

om övertidsersättningens storlek, självfallet med ett lagstadgat mini
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

mum, lämpligen bestämt till i Seattlekonventionen föreskrivna 125 procent

av timlönen.

Reuterskiöld anför bl. a. följande.

Enligt vad jag har mig bekant är det endast här i Sverige, som övertidsersättningen

utgår med viss del av månadslönen per timme. Ej ens i U.S.A.

med de i förhållande till oss högre lönerna till sjöfolket har man ansett ett

sådant beräkningssätt lämpligt utan kollektivavtalsvägen fastställt vissa belopp

per timme för de olika kategorierna. Så har man även förfarit i de

övriga skandinaviska länderna. Det kan icke heller enligt mitt förmenande

vara riktigt att jämväl fortsättningsvis behålla det nu tillämpade systemet

i Sverige. Åtminstone när det gäller befälet kunna ersättningsbeloppen stiga

till belopp, som icke kunna anses rimliga och vilka icke förekomma inom

yrken i land. I utlandet har man också haft sin uppmärksamhet riktad på

detta förhållande vilket orsakat vissa svårigheter, när det bland annat gällt

att tidsbefrakta svenska fartyg till utlänningar.

Remissyttrandena. I fråga om ersättningen för övertidsarbete uttala Sveriges

redareförening och Segelfartygsföreningen sin anslutning till kommittéledamoten

Reuterskiölds särskilda yttrande. Redareföreningen framhåller

särskilt, att månadslönernas stegring och införandet av olika slag av

lönetillägg medfört, att övertidsersättningen per timme numera för de

högre betalda stigit till belopp, som icke kunna betecknas som skäliga. En

maximigräns för övertidsersättning borde därför fastställas.

Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening ifrågasätter, under hänvisning

till Böös’ och Reuterskiölds reservationer, om det icke vore riktigast

att överlåta åt rederierna och de ombordanställda att själva överenskomma

om övertidsersättningens storlek.

Med anledning av Böös’ reservation anföra Maskinbefälsförbundet och

Landsorganisationen, att om kommittéförslaget hade karaktären av lönelagstiftning,

detta i lika mån gällde om Böös’ förslag. I båda fallen vore det

fråga om lagstadgade minima för övertidsersättningen, bestämda i relation

till grundlönen. Endast såtillvida avveke reservantens förslag från majoritetens,

att minimiersättningen med den av honom förordade beräkningen

syntes bliva lägre än enligt majoritetsförslagets med gällande lag överensstämmande

beräkningsgrunder.

Vad angår beräkningen av övertidsersättningen anför Maskinbefälsförbundet

i huvudsak följande.

Förbundet kan endast med stor tvekan godkänna den i förslaget fastställda

ersättningen för övertidsarbete. Förbundet är av den uppfattningen,

att ersättningen snarare bör utgå med en 120-del av månadslönen när arbetet

utförts å söckendag och en 60-del om arbetet utförts å helgdag. Som motivering

för detta önskar förbundet framhålla, att i den män arbetstiden

genom den föreslagna lagens ikraftträdande kommer att minskas, kommer

därmed ersättningen i lön per utförd arbetstimme att bli större, om utgående

löner förbli oförändrade. Om sålunda ersättningen i lön för utfört arbete

blir större, anser förbundet det vara en logisk följd att ersättningen för

övertidsarbete också bör bli större.

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

Departementschefen. Bestämmelserna angående ersättning för övertidsarbete

ha från flera håll ägnats särskild uppmärksamhet. Detta är helt naturligt

med hänsyn till den omfattning, övertidsarbetet kan befaras komma

att få, och den höga nivå, som den kontanta månadslönen till vissa kategorier

anställda numera nått.

På grund av övertidsersättningens karaktär av arbetslön synas principiella

skäl tala för att överlåta åt parterna själva att avtalsvägen reglera

övertidsersättningens storlek. Så har exempelvis skett i 1942 års arbetstidslag

för detaljhandeln. Emot denna lösning talar emellertid bl. a. den omständigheten,

att Seattlekonventionen ställt övertidsersättningen i bestämd

relation till den ordinarie avlöningen. Konventionen stadgar sålunda, att

övertidsersättningen skall utgöra minst 125 procent av timlönen. Med hänsyn

härtill anser jag mig icke kunna förorda, att sjöarbetstidslagen nu skulle

ändras därhän, att parterna ensamma skulle kunna fritt bestämma övertidsersättningens

storlek. Sjöarbetstidslagen synes liksom nu böra fastställa

ett minimum för ersättningen.

Om man i lag skall tixera ett minimum för övertidsersättningen, kan

man gå fram efter flera olika linjer. En lösning är att bestämma övertidsersättningen

på det sätt som Seattlekonventionen anvisar. Det synes emellertid

i praktiken möta vissa svårigheter att tillämpa konventionens regel.

Sålunda torde det, då arbetstiden skiftar efter fartygets positioner (i hamn,

till sjöss etc.), vara vanskligt att annorledes än i efterhand beräkna antalet

arbetstimmar per månad, vilket antal för övrigt förmodligen månad för

månad skulle växla för samma person och säkerligen även skulle vara olika

för sjömän i samma löneställning. Valet synes mig därför böra stå mellan

å ena sidan att fastställa ett fast belopp, eventuellt olika för lägre och liögre

kategorier av anställda, och å andra sidan att tillämpa den beräkningsmetod,

som nu gällande lag innehåller och som enligt sjömanskommitténs förslag

skulle kvarstå oförändrad. Frågan blev föremål för ingående överväganden

under förarbetena till 1938 års lag. Då ett system med fasta belopp med

nödvändighet blir stelt och endast med svårighet kan anpassas efter förändringar

i löneläget samt därför icke torde kunna uppfylla Seattlekonventionens

krav, anser jag, i likhet med föredragande departementschefen vid

anmälan av 1938 års lag, det klokast att bibehålla det nuvarande systemet.

Jag förordar därför, i likhet med sjömanskommittén, att de nuvarande bestämmelserna

angående ersättning för övertidsarbete bibehållas oförändrade,

även om övertidsersättningen i vissa fall, särskilt för det högre befälet, därigenom

kan komma att uppgå till betydande belopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

89

5 KAP.

Övriga bestämmelser (15—24 §§).

Av bestämmelserna i detta kapitel motsvaras 15—20 §§ av 14—19 §§ sjöarbetstidslagen,

21 § av 21 § sjöarbetstidslagen samt 22—24 §§ av 23—25 §§

samma lag. Endast 16 § i departementsförslaget innefattar sakliga ändringar

i förhållande till gällande lag.

16 § (arbetstidsjournal).

Såsom nämnts motsvarar paragrafen 15 § sjöarbetstidslagen. Sistnämnda

paragraf innehåller bestämmelser om skyldighet att föra övertidsjournal

å fartyg in. in. Övertidsjournalen skall upprättas enligt formulär, som fastställes

av fartygsinspektionens chefsmyndighet, d. v. s. kommerskollegium.

Enligt sista stycket i paragrafen må Konungen eller myndighet som Konungen

förordnar meddela eftergift från skyldigheten att föra övertidsjournal

såvitt angår fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart.

Sjömanskommittén föreslår den sakliga ändringen av bestämmelsen, att

möjligheten att meddela dispens i stället skall avse fartyg med en bruttodräktighet

understigande 500 ton. Ändringen motiveras med att Seattlekonventionen

omfattar endast fartyg, vilkas bruttodräktighet uppgår till

minst 500 ton.

Remissyttrandena. Sjöfolksförbundet yttrar beträffande denna paragraf

följande.

Förutsättningen för att såväl övertidsersättning som den i 9 § stadgade

kompensationen för viss överskjutande ordinarie arbetstid skall komma sjömannen

tillgodo torde få anses vara, att arbetstidsjournal fores. Skyldighet

att föra övertidsjournal innebär ingenting annat än att i densamma in ores

den arbetstid, som enligt den subjektiva uppfattningen hos den person,

som för övertidsjournalen, är att anse som sådan. Särskilt for koks- och

ekonomipersonalen, och med hänsyn till att stadgandet om arbetstidsschema

för denna personal icke är obligatoriskt, har erfarenheten visat, åt

olösliga tvister ständigt uppkomma. När det gällt att losa dessa tvister har

det oftast visat sig vara omöjligt att få fram hur det i verkligheten vari

med arbetstidens längd och förläggning, enär påstående ställts mot pasta
Enligt

vår mening bör därför största avseende fästas vid att den vid

Seattlekonferensen antagna konventionen nr 76 angående hyror, arbetstid

och bemanning i artikel 22 d) stadgar förande av arbetstidsjournal, och vilt

Sjöfolksförbundets styrelse därför påyrka, att den i forslagets 16 § angivna

skyldigheten att föra övertidsjournal utbytes mot skyldighet att fora arbetstidsjournal.

Departementschefen. Syftet med den i gällande lag föreskrivna journalen

är att där skall redovisas den övertid, för vilken övertidsersättning skall utgå.

Med hänsyn till den nya bestämmelsen i 9 § departementsförslaget, enligt

vilken vederlag skall utgå för viss ordinarie arbetstid, blir det, såvitt

opaginerad Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

angår fartyg i fjärrtrafik, i fortsättningen oftast nödvändigt att i journalen

redovisa också den ordinarie arbetstiden, åtminstone i viss utsträckning.

Såsom sjöf olksf orbundet yrkat bör därför stadgas skyldighet att föra arbetstidsjournal.

Att journalen får denna benämning bör emellertid icke i och

för sig föranleda att all arbetstid skall journalföras. Anteckningarna böra

icke vara mera detaljerade än vad som är praktiskt nödvändigt. Det är

angelaget, att arbetet att föra journalen icke alltför mycket inkräktar på

befälets Övriga göromål. Å andra sidan bör arbetstidsredovisningen i journalen

vara så pass utförlig, att sådana tvister som sjöf olksf örbundet omnämnt

i sitt yttrande i görligaste mån undvikas. Liksom fallet är beträffande

den nuvarande övertidsjournalen bör det ankomma på kommerskollegium

att fastställa formulär till arbetstidsjournalen.

Mot sjömanskommitténs förslag om ändring av eftergiftsbestämmelsen i

paragrafens sista stycke har jag icke något att erinra. Jag förordar alltså,

att förslaget genomföres.

Av stadgandena i sjöarbetstidslagens 5 kapitel sakna 20 och 22 §§ motsvarighet

i departementsförslaget. Enligt förstnämnda paragraf straffas

befälhavare, styrman, maskinist, föreståndare för ekonomiavdelningen eller

redare, som sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra fört

falsk övertidsjournal eller övertidsjournalen ändrat eller förstört, undanstuckit

eller oläslig gjort. Vidare straffas enligt paragrafen redare, därest

förseelse som nu sagts begåtts av någon tillhörande nämnda personalgrupper

samt förseelsen skett med redarens vetskap och vilja. Straffet är i

samtliga fall dagsböter eller fängelse i högst sex månader. I förhållande till

strafflagens nuvarande bestämmelser om förfalskningsbrott innefattar lagrummet

i flera avseenden en utvidgning av det straffbara området. Sjömanskommittén

har icke föreslagit någon saklig ändring av stadgandena

i paragrafen.

I ett nyligen framlagt förslag till lag om ändring i strafflagen (:prop.

nr 80: 1948) ha de nuvarande bestämmelserna i strafflagens 12 kapitel i

väsentliga delar omlagts. Om detta förslag genomföres, skulle — bortsett

från stadgandet om redares husbondeansvar — samtliga i 20 § sjöarbetslidslagen

upptagna förseelser falla under strafflagen. Sålunda kommer

den som för falsk journal att kunna straffas jämlikt 13 kap. 11 § strafflagen

för osant intygande, där åtgärden innebär fara i bevishänseende.

Den som falskeligen ändrar journal skulle under samma förutsättning

kunna dömas jämlikt 12 kap. 1, 2 eller 3 § strafflagen för urkundsförfalskning.

Den som förstör, gör obrukbar eller undanskaffar journal, varöver

han ej äger förfoga, skulle slutligen, likaledes under förutsättning att

åtgärden innebär fara i bevishänseende, bli straffbar enligt 12 kap. 4 §

för undertryckande av urkund. Straffskalorna i de nu nämnda lagrummen

i strafflagen äro icke i något fall lägre än straffskalan i 20 § sjöarbetstidslagen.

De föreslagna strafflagsändringarna äro avsedda att träda i

kraft den 1 januari 1949, d. v. s. samtidigt med den nya sjöarbetstids
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

lagen. Med hänsyn till det anförda synes någon anledning icke föreligga

att i sistnämnda lag upptaga speciella straffbestämmelser rörande de nu

nämnda brotten.

Även bestämmelsen i 20 § gällande sjöarbetstidslag om redares husbondeansvar

synes kunna utgå. I den mån en sådan förseelse, som avses i

nämnda paragraf, begås med redarens vetskap och vilja och redaren icke

blir förfallen till ansvar jämlikt någon av strafflagens allmänna medyerkansbestämmelser

eller annat stadgande i strafflagen, torde något storre

behov av straffansvar för redaren icke föreligga. Jag forordar salunda, att

någon motsvarighet till 20 § icke upptages i den nya sjöarbetstidslagen

I 22 § gällande sjöarbetstidslag föreskrives, att det åligger allmän åklagare

att tala å förseelse varom i sjöarbetstidslagen sägs. Ett motsvarande

stadgande förekom redan i 1919 års lag om arbetstiden å svenska fartyg,

sitt utlåtande över förslaget till nämnda lag uttalade lagrådet (prop. nr b

till 1919 års urtima riksdag), att stadgandet såsom obehövligt kunde utga.

Föredragande departementschefen förordade emellertid, att paragrafen

skulle bibehållas till upplysning i där avhandlat hänseende för dem, som

lagen närmast komme att röra. Numera synes anledning saknas att fornya

bestämmelsen. Det må framhållas, att någon motsvarighet icke förekommer

i övriga lagar, som reglera arbetstidsförhållanden. Jag föreslår salunda,

att bestämmelsen utgår.

Slutstadganden.

Siömanskommitlén föreslår, att den nya lagen skall träda i kraft den 1

januari 1949. Kommittéförslaget upptar vidare vissa övergångsbestämmelser,

bl. a. ett efter mönster av nuvarande lag formulerat stadgande avseende

fartyg, som vid den nya lagens ikraftträdande redan i svensk ago

nyttjas till sjöfart eller som då är under byggnad för svensk rakning och

blivit sjösatt. Stadgandet innebär, att om tillämpningen av bestämmelserna

i 4 § punkterna a)—g) angående ordinarie arbetstid till sjöss for sjöman,

som tillhör däcks-, maskin- eller radiopersonalen, skulle krava större

antal man än det för vilket fartygets bostäder eller stadigvarande inrättningar

äro avsedda, den ordinarie arbetstiden till sjöss for sjömannen ma

beräknas utan avseende å vad i nämnda bestämmelser föreskrives. Förutsättning

härför är, att Konungen eller myndighet som Konungen forordnar

funnit, att det icke är praktiskt möjligt att anordna ytterligare bostader

eller inrättningar å fartyget eller att sådana icke kunna anordnas utan

oskälig kostnad. Vidare skall särskilt bevis om denna Konungens eller

myndighetens prövning ha utfärdats. Sådant bevis må icke ulfardas att

gälla för längre tid än två år åt gången. Motsvarande tid i övergångsbestämmelsen

till den gällande lagen utgör fyra år. .

Sjömanskommittén uttalar, att i de fall då eftergift enligt det föreslagna

övergångsstadgandet lämnats, den subsidiära regeln i 4 § om 24 timmars

arbetstid för två dygn i följd komme att tillampas. Bestämmelserna i §

opaginerad Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

om vederlag för viss ordinarie arbetstid rönte icke något inflytande av

övergångsstadgandet, varför sålunda i förekommande fall vederlag skulle

utga for ordinarie arbetstid utöver 48 timmar i veckan resp. 112 timmar

under två veckor i följd.

Kommittén anför vidare bl. a. följande.

Kommittén är även medveten om att den strängare arbetstidsreglering

som föreslagits för ekonomipersonalen i vissa fall kan komma att'' kräva

oknmg av personalen och ombyggnad av fartygen, varför det har ifrågasatts

huruvida icke ett särskilt övergångsstadgande borde gälla även för

namnda kategori. Av hänsyn till tekniska omständigheter har kommittén

emellertid icke sett sig i stånd att för alla ifrågakommande fall utforma

lämpligt stadgande; kommittén vill anvisa dylika fall att regleras med hjälp

u\ dispensklausulen i 1 § 3 mom. *

Mot kommitténs förslag till övergångsbestämmelser ha kommittéledamöterna

Böös och Reuterskiöld anfört erinringar.

Böös yttrar följande.

Slutligen vill jag beträffande övergångsstadgandet för s. k. existerande

r-vXfi fo*jesla> att giltighetstiden för därstädes avsedda bevis rörande de

förhållanden som skola konstituera rätt att vid arbetstidsberäkningen tillamPa

°v1er§aaösstadgandet, bestämmes till fyra år liksom i 1938 års lag.

„ ti”!11 sk a förhållanden varom här är fråga undergå i regel icke någon

väsentlig förändring under en så kort tidrymd som den majoriteten föreslagit

(tva ar) och det synes mig vara alldeles onödigt att belasta adminisHatl.

°n?n med dubbelt så mycket och till stor del sannolikt onödigt arbete

t orKraga varande prövning av förutsättningarna för övergångsstadgandets

F?ra,a,r aJ ,en 1 Jiknande sammanhang vanlig giltighetstid

(Jfr 1930 ars sjoarbetstidskonvenlion), och den har även den fördelen att

provningen kan grundas på resultatet av sådana mera ingående undersökningar

av teknisk art som äga rum i samband med de vanligen vart fjärde

ar återkommande periodiska besiktningarna av fartygen.

I Reuterskiölds yttrande uttalas följande.

Förslagets övergångsbestämmelser äro icke tillfyllest. Det är nödvändigt

att ta0fcs till existerande fartyg i större utsträckning än vad som

skett i förslaget. Det ma bringas i erinran, att rederierna nödgats bygga

wLnfirr aiiQa.Vartyö! f°”tri anIednin§ av 1938 års sjöarbetstidslag och

sedan tiUfolje 1943 ars hostadsforordning. Det är eu ständig osäkerhet, som

företagen utsattas för genom dessa ideligen återkommande nya författningar

a sjöfartens område. Att nu ånyo kräva ombyggnad å fartygen kan icke

garna betecknas annat an som oskäligt. Det är icke för mycket att begära,

att de existerande fartygen lämnas intakta i största möjliga utsträckning.

Salunda bor generell eftergift beviljas för dessa fartyg. Den rätt till individuena

eftergdäer med eu varaktighet av två år, som förslaget innebär,

ar allt för snavt tilltagen och skulle komma att förorsaka en ständig osäKernet

tor rederierna. ö

Vidare kan jag icke finna något skäl, varför dispens icke skall beviljas

aven da det galler okade bostadsutrymmen för ekonomipersonalen. Enligt

de utrednmgar, som verkställts, måste ett stort antal (omkring 400) dylika

arbetstagare nyanställas, därest förslaget genomföres. Eftergifterna böra sålunda

även avse dessa.

Det är också nödvändigt, att i övergångsbestämmelserna inryckes ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

stadgande, huru skall förfaras, då redaren på grund av befälsbrist icke kan

anskaffa behörigt befäl. Då befälsbristen såsom jag tidigare framhållit

för lång tid framåt kommer att lägga hinder i vägen för ett genomförande

av lagens bestämmelser, när det gäller vakttjänsten, måste en klausul av

allmän karaktär tillfogas, som gör det möjligt för befälhavaren, att, för

den händelse han inför behörig myndighet kan styrka omöjligheten att

anskaffa behörigt befäl, erhålla undantag från tillämpningen av lagen.

övergångsbestämmelserna böra hava den innebörden, att hittills gällande

regler skola tillämpas och icke begränsas så snävt som föreslagits.

Remissyttrandena. I fråga om övergångsstadgandet för existerande fartyg

understryker Sveriges redareförening vad kommittéledamoten Reuterskiöld

anfört i sitt särskilda yttrande.

Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening framhåller, att även på

fartyg i närtrafik bostäderna skulle bliva otillräckliga, därest de ombordanställdas

antal måste ökas. Detta gäller enligt föreningen icke blott i fråga

om bostäder för däcks- och maskinpersonal, inbegripet befälet, utan även

för ekonomipersonalen. Dispensmöjligheten enligt 1 § 3 mom. synes föreningen

icke komma att fungera tillfredsställande, enär de olika parternas

synpunkter i en fråga som denna ofta kunna vara delade och försvåra ett

avgörande.

Kommerskollegium, Segelfartggsföreningen och Arbetsgivareföreningen

förorda, i likhet med kommittéledamoten Böös, att giltighetstiden för de

bevis, som skola utfärdas enligt övergångsstadgandet, bestämmes till fyra år.

departementschef en. Såsom sj ömanskommittén föreslagit bör den nya lagen

träda i kraft den 1 januari 1949. I samband med att den gamla lagen

upphäves bör föreskrivas, att vad där är stadgat alltjämt skall gälla beträffande

förseelse mot lagen, som begåtts under tiden för dennas giltighet,

ävensom i fråga om domstol i tvistemål, som bör bedömas efter samma lag.

Kommitténs förslag till övergångsstadgande för s. k. existerande fartyg

har upprättats efter mönster av gällande lag. Stadgandet avser däcks-, maskin-

och radiopersonalen och tar hänsyn till det fallet, att tillämpningen

av bestämmelserna i 4 § angående 8 timmars ordinarie daglig arbetstid till

sjöss skulle kräva större antal man än det för vilket fartygets bostäder

eller stadigvarande inrättningar äro avsedda. Med hänsyn till de svårigheter

som i många fall otvivelaktigt komma att uppstå vid tillämpningen av

de föreslagna arbetstidsreglerna på existerande fartyg synes en sådan bestämmelse

motiverad. Mot stadgandet har från redarehåll invänts att det

icke vore tillräckligt omfattande bl. a. såtillvida att ekonomipersonalen fölle

utanför. Såsom kommittén antytt torde det emellertid icke vara möjligt att

för nämnda personal uppställa en tillfredsställande regel. Härför äro ekonomipersonalens

arbetsförhållanden alltför skiftande på olika fartyg. Icke

heller i andra hänseenden synes det lämpligt att utvidga det av kommittén

föreslagna stadgandet. För sådana fall som icke omfattas av detta föreligger

emellertid möjlighet till dispens enligt den allmänna dispensregeln i 1 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

3 mom., varvid undantagen kunna anpassas efter de speciella förhållanden,

som i olika fall föreligga.

Jag tillstyrker sålunda, att i den nya lagen upptages ett övergångsstadgande

av den innebörd kommittén föreslagit. Emellertid bör såsom kommittéledamoten

Böös förordat giltighetstiden för de i stadgandet avsedda

bevisen bestämmas till fyra år i likhet med vad som skett i gällande lag.

I de fall då övergångsstadgandet tillämpas kommer den ordinarie arbetstiden

för vederbörande personalkategori att utgöra 24 timmar för två dygn

i följd i stället för 8 timmar per dygn. Med den utformning bestämmelsen

i 9 § om vederlag för ordinarie arbetstid erhållit i departementsförslaget

följer härav, att vederlag kommer att utgå för ordinarie arbetstid utöver

112 timmar under loppet av två veckor i följd.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över det inom

handelsdepartementet upprättade förslaget1 till sjöarbetstidslag måtte för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Olle Hellberg.

1 Förslaget som fanns bifogat detta protokoll såsom bihang har här utelämnats. Bihanget

var likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget utom såtillvida, att vissa redaktionella

jämkningar vidtagits samt att från andra stycket i slutstadgandet uteslutits en bestämmelse

av innehåll att beträffande förseelse mot sjöarbetstidslagen den 30 september 1938 som

begåtts under tiden för lagens giltighet skulle vad där vore stadgat alltjämt gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

95

Bilaga I.

Konvention (nr 76) angående hyror, arbetstid och bemanning

å fartyg.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Seattle och där samlats den 6 juni 1946 till sitt tjugoåttonde sammanträde

och

beslutat antaga vissa förslag angående hyror, arbetstid och bemanning å

fartyg, vilken fråga utgör nionde punkten på dagordningen för sammanträdet,

samt

funnit, att dessa förslag, vilka innebära en fullständig revision av konventionen

1936 angående arbetstid och bemanning å fartyg, böra taga form av

en internationell konvention,

antager denna, den tjugonionde dagen i juni år nittonhundrafyrtiosex följande

konvention, som skall benämnas »konventionen angående hyror, arbetstid

och bemanning å fartyg, 1946» [Wages, Hours of Work and Manning

(Sea) Convention, 1946].

Avd. I. Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

Intet i denna konvention skall anses inverka på någon bestämmelse i lag,

skiljedom, sedvänja eller avtal mellan redare och sjömän angaende hyror,

arbetstid eller bemanning, som tillförsäkrar sjömännen förmånligare villkor

än de som stadgas i denna konvention.

Artikel 2.

1. Denna konvention äger tillämpning å varje fartyg i allmän eller enskild

ägo, som

a) framdrives medelst maskineri;

b) är registrerat i ett territorium, för vilket denna konvention gäller;

c) yrkesmässigt nyttjas till befordran av last eller passagerare;

d) nyttjas å resa till sjöss.

2. Denna konvention äger icke tillämpning å:

a) fartyg med en bruttodräktighet understigande 500 registerton;

b) träfartyg av primitiv byggnad, som »dhows» och »junks»;

c) fartyg, som nyttjas till fiske eller i verksamhet, som står i direkt samband

därmed;

d) »estuarial craft» (flodmynningsfartyg).

opaginerad Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

Artikel 3.

Denna konvention äger tillämpning å varje ombord anställd person med

undantag av:

a) befälhavaren;

b) lots, som ej tillhör besättningen;

c) läkare;

d) sjukvårdspersonal, som är anställd uteslutande för sjukvård;

e) personer, vilkas åligganden uteslutande avse lasten ombord;

f) personer, som arbeta uteslutande för egen räkning eller gottgöras allenast

genom andel i vinst eller förtjänst;

g) personer, som icke gottgöras för sin tjänstgöring eller som erhålla allenast

nominell lön eller hyra;

h) personer, som äro anställda ombord av annan arbetsgivare än redaren,

med undantag av radiotelegrafister i tjänst hos ett radiobolag;

i) ambulerande stuveriarbetare, som icke tillhöra besättningen;

j) personer anställda å valfångstfartyg, flytande valkokerier, transportfartyg

eller eljest hos valfångstexpedition eller liknande företag på villkor

fastställda i särskilt med vederbörande sjöfolksorganisation slutet kollektivavtal

för valfångst eller liknande företag, innehållande bestämmelser angående

löner, arbetstid och andra arbetsvillkor;

k) personer, som icke tillhöra besättningen (vare sig de äro påmönstrade

eller icke) men som äro anställda under fartygets uppehåll i hamn för reparation,

rengöring, lastning eller lossning eller annat liknande arbete eller

för avlösning, underhåll eller vakttjänst.

Artikel i.

I denna konvention avses med:

a) »befäl»: person — annan än befälhavaren — som i sjömansrullan betecknats

såsom befäl eller innehar sådan tjänsteställning, att han enligt lag,

kollektivavtal eller sedvänja är att anse såsom befäl;

b) »manskap»: medlem av besättningen, med eller utan behörighetsbevis,

som icke är befälhavare eller befäl;

c) »matros»: besättningsman som enligt nationell lagstiftning eller, där

sådan icke givits, enligt kollektivavtal är att anse såsom kompetent att fullgöra

varje åliggande, som kan ankomma på en medlem av däcksmanskapet,

med undantag av arbetsförmän och specialister;

d) »grundhyra»: befäl eller manskap tillkommande kontant lön, ej inräknat

övertidsersättning, premier eller andra bidrag i penningar eller in natura.

Avd. II. Hyra.

Artikel 5.

1. Grundhyran för en matros, anställd å fartyg varå denna konvention

äger tillämpning, må för en kalendermånads tjänst icke understiga i det

Förenade Konungariket Storbritanniens och Norra Irlands valuta sexton

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj. ts proposition nr 265.

97

pund sterling, i Amerikas förenta staters valuta sextiofyra dollar eller motsvarande

värde i annat lands valuta.

2. I händelse av ändring i parivärdet å pund eller dollar, varom meddelande

lämnats i »International Monetary Fund», skall

a) den enligt mom. 1 ovan fastställda minimigrundhyran, uttryckt i den

valuta beträffande vilken meddelande lämnats om sådan ändring, justeras så

att den bibehåller sitt värde i förhållande till den andra valutan;

b) denna justering av direktören för Internationella arbetsbyrån meddelas

Internationella arbetsorganisationens medlemmar; och

c) den så justerade minimigrundhyran vara bindande för medlemsstater,

som ratificerat konventionen, på samma sätt som den enligt mom. 1 fastställda

hyran och för envar sådan medlemsstat gälla senast från och med

ingången av andra kalendermånaden efter den månad, under vilken direktören

lämnat medlemsstaterna meddelande om ändringen.

Artikel 6.

1. I fråga om fartyg, varå användes manskap som nödvändiggör anställande

av ett större antal besättningsmän än som eljest skulle erfordras, skall

minimigrundhyran för en matros jämkas i förhållande till den i föregående

artikel stadgade minimigrundhyran.

2. Den jämkade hyran skall fastställas i enlighet med principen lika lön

för lika arbete och med tillbörlig hänsyn till:

a) det extra antalet anställda, och

b) den ökning eller minskning i redarens utgifter, som förorsakas av anställandet

av ifrågavarande slag av manskap.

3. Den jämkade hyran skall fastställas i kollektivavtal mellan respektive

redar- och sjöfolksorganisationer eller, i avsaknad av sådant avtal och under

förutsättning att konventionen ratificeras av de båda berörda länderna, av

vederbörande myndighet i de ifrågavarande besättningsmännens hemland.

Artikel 7.

Därest fri kost icke tillhandahålles, skall minimigrundhyran höjas med

ett belopp som skall fastställas i kollektivavtal mellan respektive redar- och

sjöfolksorganisationer eller, i avsaknad av sådant avtal, av behörig myndighet.

Artikel 8.

1. Den kurs, som skall tillämpas för bestämmande av motvärdet i annan

valuta av minimigrundhyran enligt art. 5, skall vara förhållandet mellan

parikurserna av denna valuta och pund i det Förenade Konungariket Storbritannien

och Norra Irland eller dollar i Amerikas förenta stater.

2. I fråga om valuta tillhörande en medlemsstat av Internationella arbetsorganisationen,

som är medlem av »International Monetary Fund», skall parivärdet

vara det som gäller i enlighet med statuterna för »International Monetary

Fund».

7 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 265.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungi. Maj:ts proposition nr 265.

3. I fråga om valuta tillhörande en medlem av Internationella arbetsorganisationen,

som icke är medlem av »International Monetary Fund», skall

parivärdet räknas enligt den officiella växelkursen, uttryckt i guld eller i

Amerikas förenta staters dollar med den vikt och renhet, som gäller den 1

juli 1944 och som tillämpas för löpande betalningar och transfereringar vid

internationella transaktioner.

4. I fråga om en valuta, som icke kan regleras enligt föreskrifterna i

någotdera av de två föregående momenten:

a) skall den växelkurs, som avses i denna artikel, bestämmas av vederbörande

medlem av Internationella arbetsorganisationen;

b) skall medlemmen i fråga meddela sitt beslut till direktören för Internationella

arbetsbyrån, vilken utan dröjsmål skall därom underrätta övriga

medlemmar som ratificerat denna konvention;

c) må varje annan medlem, som ratificerat överenskommelsen inom loppet

av sex månader från den dag, då direktören underrättat om beslutet, meddela

direktören för Internationella arbetsbyrån, att han ogillar beslutet, varefter

direktören skall därom underrätta den medlem, som fattat beslutet,

samt övriga medlemmar, som ratificerat konventionen, och avgiva rapport i

saken till den kommitté, som avses i art. 21;

d) skola ovanstående bestämmelser tillämpas i den händelse vederbörande

medlem gör någon ändring i sitt beslut.

5. Ändring i minimigrundhyran till följd av ändring i kursen för bestämmande

av motvärdet i annan valuta skall tillämpas senast från och med

ingången av andra kalendermånaden efter den, under vilken det ändrade

parivärdet av berörda valutor trätt i kraft.

Artikel 9.

Varje medlemsstat skall vidtaga nödiga åtgärder i syfte:

a) att genom ett system av övervakning och straffbestämmelser säkerställa

att de hyror, som betalas, icke understiga vad i denna konvention stadgas;

och

b) att tillförsäkra envar, som utfått lägre hyra än som i denna konvention

stadgas, möjlighet att billigt och snabbt genom domstolsförfarande eller

på annan väg utfå de belopp, varmed han blivit underbetalad.

Avd. III. Arbetstid.

Artikel 10.

Denna avdelning av konventionen äger icke tillämpning å:

a) främste styrman eller övermaskinist;

b) intendent (purser);

c) varje annan befälsperson, som förestår en avdelning och vilkens skeppstjänst

icke är indelad i vakter;

d) person, som är anställd i intendentur- eller ekonomiavdelningen ombord

och som

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

1) innehar sådan överordnad befattning, som må vara angiven i kollektivavtal

mellan respektive redar- och sjöfolksorganisationer;

2) arbetar huvudsakligen för egen räkning; eller

3) åtnjuter ersättning uteslutande i form av kommission eller huvudsakligen

genom andel i vinst eller förtjänst.

Artikel 11.

I denna avdelning av konventionen avses med:

a) »fartyg i närtrafik»: fartyg, som uteslutande användes å resor, varunder

fartyget icke går längre från det land, varifrån resan anträtts, än till närbelägna

hamnar i grannländerna inom geografiska gränser, som

1) tydligt angivits i nationell lagstiftning eller i kollektivavtal mellan

redar- och sjöfolksorganisationer;

2) gälla enhetligt beträffande tillämpning av allt vad som stadgats i denna

del av konventionen;

3) tillkännagivits av vederbörande medlemsstat vid konventionens ratificering

genom en närlagd förklaring; och

4) fastställts efter samråd med övriga berörda medlemsstater;

b) »fartyg i fjärrtrafik»: fartyg, som icke är »fartyg i närtrafik»;

c) »passagerarfartyg»: fartyg med passagerarfartygscertifikat, som berättigar

det att föra flera än tolv passagerare;

d) »arbetstid»: tid, varunder det åligger en sjöman att på överordnads

befallning utföra arbete för fartygets eller redarens räkning.

Artikel 12.

1. Denna artikel äger tillämpning å befäl och manskap inom däcks-,

maskin- och radioavdelningarna å fartyg i närtrafik.

2. Ordinarie arbetstid för befäl eller manskap må ej överstiga:

a) då fartyget är till sjöss: 24 timmar för två dygn i följd;

b) då fartyget ligger i hamn:

1) å veckans vilodag: den tid, ej överstigande två timmar, som erfordras

för vanligt rutin- och sanitetsarbete;

2) å övriga dagar: 8 timmar, såvida ej genom kollektivavtal överenskommits

om kortare arbetstid;

c) 112 timmar för en period av två veckor i följd.

3. Tid, varunder arbete utföres utöver vad som föreskrives i mom. 2 a)

och b), skall anses såsom övertid, för vilken vederbörande skall vara berättigad

till ersättning i enlighet med bestämmelserna i art. 17 i denna

konvention.

4. Då det sammanlagda antalet arbetstimmar under två veckor i följd,

med undantag av övertid, överstiger 112 timmar, skall vederbörande befäl

eller manskap åtnjuta kompensation i form av fritid i hamn eller på annat

sätt efter vad som må fastställas genom kollektivavtal mellan vederbörande

redar- och sjöfolksorganisationer.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

5. Genom nationell lagstiftning eller kollektivavtal skall för tillämpning

av denna artikel fastställas när ett fartyg skall anses vara till sjöss och när

det skall anses vara i hamn.

Artikel 13.

1. Denna artikel äger tillämpning å befäl och manskap inom däcks-,

maskin- och radioavdelningarna å fartyg i fj ärrtrafik.

2. Ordinarie arbetstid till sjöss samt å avgångs- och ankomstdagar må

för befäl och manskap icke överstiga 8 timmar för dygn räknat.

3. Ordinarie arbetstid i hamn må för befäl och manskap icke överstiga:

a) å veckans vilodag: den tid, ej överstigande två timmar, som erfordras

för vanligt rutin- och sanitetsarbete;

b) å övriga dagar: 8 timmar, såvida ej genom kollektivavtal överenskommits

om kortare arbetstid.

4. Tid, varunder arbete utföres utöver vad som föreskrivits i föregående

moment, skall betraktas såsom övertid, för vilken vederbörande skall vara

berättigad till ersättning i enlighet med bestämmelserna i art. 17 i denna

konvention.

5. Då det sammanlagda antalet arbetstimmar under en vecka, med undantag

av övertid, överstiger 48 timmar, skall vederbörande befäl eller manskap

åtnjuta kompensation i form av fritid i hamn eller på annat sätt efter

vad som må fastställas genom kollektivavtal mellan berörda redar- och sjöfolksorganisationer.

6. Genom nationell lagstiftning eller kollektivavtal skall för tillämpningen

av denna artikel fastställas när ett fartyg skall anses vara till sjöss och

när det skall anses vara i hamn.

Artikel 74.

1. Denna artikel äger tillämpning å personer tillhörande ekonomiavdelningen.

2. Å passagerarfartyg må ordinarie arbetstid icke överstiga:

a) när fartyget är till sjöss samt å avgångs- och ankomstdagar: 10 timmar

under loppet av 14 timmar i följd;

b) när fartyget ligger i hamn,

1) då passagerare finnas ombord: 10 timmar under loppet av 14 timmar

i följd;

2) i andra fall,

å dagen före veckans vilodag: 5 timmar;

å veckans vilodag: för personer sysselsatta med mässtjänst 5 timmar, och

för andra personer den tid, ej överstigande två timmar, som erfordras för

vanligt rutin- och sanitetsarbete;

å annan dag: 8 timmar.

3. Å annat fartyg än passagerarfartyg må ordinarie arbetstid icke överstiga

:

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 265.

101

a) när fartyget är till sjöss samt å avgångs- och ankomstdagar: 9 timmar

under loppet av 13 timmar i följd;

b) när fartyget ligger i hamn,

å veckans vilodag: 5 timmar;

å dagen före veckans vilodag: 6 timmar;

å annan dag: 8 timmar under loppet av 12 timmar i följd.

4. Då det sammanlagda antalet arbetstimmar under två veckor i följd

överstiger 112 timmar, skall vederbörande åtnjuta kompensation i form av

fritid i hamn eller på annat sätt efter vad som må fastställas genom kollektivavtal

mellan berörda redar- och sjöfolksorganisationer.

5. Genom nationell lagstiftning eller kollektivavtal mellan berörda redaroch

sjöfolksorganisationer må särskilda bestämmelser meddelas för reglering

av arbetstiden för nattvaktmän.

Artikel 15.

1. Denna artikel äger tillämpning å befäl och manskap å fartyg i såväl

när- som fjärrtrafik.

2. Frågan om fritid i hamn bör upptagas till förhandling mellan berörda

redar- och sjöfolksorganisationer med den förutsättningen, att såväl befäl

som manskap böra erhålla största möjliga fritid i hamn och att sådan fritid

icke skall räknas som semester.

Artikel 16.

1. Vederbörande myndighet må från tillämpning av denna avdelning av

konventionen undantaga befäl, som icke redan undantagits i kraft av art.

10, under följande villkor:

a) befälet i fråga skall i kraft av kollektivavtal hava rätt till anställningsvillkor,

som vederbörande myndighet förklarar vara fullt likvärdiga med

dem som stadgas i denna avdelning av konventionen;

b) kollektivavtalet skall första gången hava ingåtts före den 30 juni 1946,

varjämte avtalet i dess ursprungliga eller i förnyat skick fortfarande skall

vara i kraft.

2. Medlemsstat, som begagnar sig av föreskrifterna i mom. 1, skall tillhandahålla

direktören för Internationella arbetsbyrån en fullständig redogörelse

för varje ifrågakommande kollektivavtal, och direktören skall förelägga

den i art. 21 omnämnda kommittén en sammanfattning av sålunda

erhållna upplysningar.

3. Nämnda kommitté skall undersöka, huruvida för densamma anmälda

kollektivavtal innehålla anställningsvillkor, som äro fullt likvärdiga med

dem som stadgas i denna avdelning av konventionen. Medlemsstat, som ratificerar

konventionen, förbinder sig att skänka vederbörligt beaktande åt

varje anmärkning eller förslag, som kommittén må göra angående ifrågavarande

avtal samt delgiva de redar- och befälsorganisationer, som äro

parter i dylika avtal, varje sådan anmärkning eller förslag.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

Artikel 17.

1. Grunderna för beräkning av övertidsersättningens storlek skola fastställas

genom nationell lagstiftning eller genom kollektivavtal; dock må

ersättningen i intet fall understiga 125 procent av månadslönen för timme

räknat.

2. I stället för penningersättning må genom kollektivavtal överenskommas

om kompensation i form av motsvarande ledighet med rätt att lämna

fartyget eller i annan form.

Artikel 18.

1. Övertidsarbete må ej förekomma regelbundet.

2. Tid, som åtgår för arbete som nedan sägs, skall vid tillämpning av vad

i denna avdelning av konventionen stadgas varken inräknas i den ordinarie

arbetstiden eller anses som övertidsarbete, nämligen:

a) arbete, som befälhavaren finner vara nödvändigt och trängande för

fartygets, lastens eller de ombordvarandes säkerhet;

b) arbete, som befälhavaren påfordrar för lämnande av hjälp åt andra

fartyg eller personer i nöd;

c) mönstringar samt brand-, livbåts- och liknande övningar av det slag,

som föreskrives av den internationella konventionen för betryggande av

säkerheten för människoliv till sjöss, sådan den vid ifrågakommande tillfälle

lyder;

d) extra arbete, som erfordras för tull-, karantän- eller hälsovårdsformaliteter;
e)

sedvanligt och nödvändigt arbete, som utföres av befälet för fastställande

av fartygets position samt för utförande av meteorologiska observationer;
f)

extra tid, som åtgår för sedvanlig vaktavlösning.

3. Intet i denna konvention skall anses inkräkta på befälhavarens rätt

och plikt att fordra eller på befälets eller manskapets skyldighet att utföra

sådant arbete, som befälhavaren finner vara nödvändigt för fartygets säkra

och effektiva drift.

Artikel 19.

1. Person under 16 år må ej användas till arbete nattetid.

2. Med uttrycket »nattetid» förstås i denna artikel en sammanhängande

tidrymd av minst nio timmar, vilken börjar före och slutar efter midnatt

i enlighet med föreskrift i nationell lagstiftning eller kollektivavtal.

Avd. IV. Bemanning.

Artikel 20.

1. Varje fartyg, varå denna konvention äger tillämpning, skall vara bemannat

på ett sätt som med hänsyn till besättningens antal och duglighet

är ägnat att:

opaginerad Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

a) tillgodose säkerheten för människoliv till sjöss;

b) möjliggöra tillämpning av föreskrifterna i avd. III av denna konvention;

och

c) förhindra överansträngning av besättningen samt undvika eller i möjligaste

mån begränsa övertidsarbete.

2. Varje medlemsstat förbinder sig att upprätta eller övertyga sig om

förefintligheten av ett effektivt system för undersökning och biläggande av

klagomål eller tvist angående ett fartygs bemanning.

3. Representanter för redarnas och sjömännens organisationer skola,

med eller utan andra personers eller myndigheters medverkan, gemensamt

medverka vid tillämpningen av sagda system.

Avd. V. Konventionens tillämpning.

Artikel 21.

1. Denna konvention må bringas i tillämpning genom a) lagstiftning;

b) kollektivavtal mellan redare och sjömän (utom i fråga om art. 20 mom.

2); eller c) en kombination av lagstiftning och kollektivavtal mellan redare

och sjömän.

Med de undantag, som äro stadgade i denna konvention, skola föreskrifterna

i densamma tillämpas å varje fartyg, som är registrerat i den ratificerande

medlemsstatens territorium, och å varje person, som är anställd

å sådant fartyg.

2. Där bestämmelse i denna konvention bragts i tillämpning genom kollektivavtal

i enlighet med mom. 1 i denna artikel, skall vederbörande medlemsstat

icke vara pliktig vidtaga åtgärder, som avses i art. 9 i denna konvention,

i fråga om sådana föreskrifter i konventionen, som fastställts genom

kollektivavtal.

3. Varje medlemsstat, som ratificerar denna konvention, skall tillställa

direktören för Internationella arbetsbyrån uppgifter om vidtagna åtgärder

för konventionens tillämpning samt om de särskilda bestämmelser i kollektivavtal,

varigenom någon av konventionens föreskrifter uppfylles och

som är i kraft vid den tidpunkt, då medlemsstaten ratificerar konventionen.

4. Varje medlemsstat, som ratificerar denna konvention, förbinder sig

att genom en trepartsdelegation deltaga i en kommitté avsedd att tillsättas

för prövning av de åtgärder, som vidtagits för konventionens tillämpning;

i kommittén skola ingå representanter för regeringar samt redar- och sjöfolksorganisationer

ävensom, i egenskap av rådgivare, representanter för

Internationella arbetsbyråns paritetiska sjöfartskommission.

5. Direktören skall förelägga nämnda kommitté ett sammandrag av de

uppgifter han mottagit i enlighet med mom. 3 ovan.

6. Kommittén skall överväga, huruvida de kollektivavtal som föreläggas

densamma stå i överensstämmelse med konventionens föreskrifter. Varje

medlemsstat, som ratificerar konventionen, föx-binder sig att beakta varje

opaginerad Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

anmärkning eller förslag av kommittén rörande tillämpningen av konventionen

ävensom att delgiva de redar- och sjöfolksorganisationer, som äro

parter i något i mom. 1 omnämnt kollektivavtal, varje anmärkning eller

förslag av kommittén rörande förverkligandet av konventionens bestämmelser

genom dylikt avtal.

Artikel 22.

1. Varje medlemsstat, som ratificerar denna konvention, skall svara för

att bestämmelserna tillämpas a fartyg, som äro registrerade i dess territorium,

samt skall, utom i fall konventionen bringas i tillämpning genom

kollektivavtal, vidmakthålla en lagstiftning, som

a) reglerar redarens respektive befälhavarens ansvar för nämnda tilllämpning;
b)

föreskriver lämpliga straff för brott däremot;

c) föranstaltar om ändamålsenlig offentlig tillsyn å tillämpningen av

konventionens avd. IV;

d) för tillämpning av avd. III i konventionen stadgar förande av journal

över arbetstid, ersättning för övertidsarbete och annan överskjutande arbetstid;
e)

tillförsäkrar sjömännen samma medel för utfående av dem tillkommande

ersättning för övertid och annan överskjutande arbetstid som de

hava för utfående av innestående hyra.

2. Vederbörande redar- och sjöfolksorganisationer skola, i den mån så

är rimligt och möjligt, rådfrågas vid utformningen av lagstiftning, som erfordras

för konventionens tillämpning.

Artikel 23.

För åvägabringande av ömsesidigt bistånd i och för tillämpning av denna

konvention åtager sig varje medlemsstat, som ratificerar konventionen,

att anbefalla samtliga vederbörande hamnmyndigheter inom dess område

att underrätta envar annan ratificerande medlemsstats konsul eller annan

behörig myndighet om fall, då det kommer till förenämnda myndighets

kännedom att bestämmelserna i denna konvention icke iakttagas å ett fartyg.

som är registrerat i den andra medlemsstatens territorium.

Avd. VI. Slutbestämmelser.

Artikel 2i.

I hänseenden, varom sägs i artikel 28 i Arbetstids- och bemannings-(sjöfarts-)

konventionen, 1936, skall denna konvention anses såsom innebärande

revision av den förstnämnda konventionen.

Artikel 25.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Internationella

arbetsbyråns direktör och registreras av honom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

Artikel 26.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av direktören.

2. Den skall träda i kraft sex månader efter den dag följande villkor

hava uppfyllts:

a) att ratifikationer registrerats för nio av följande medlemsstater: Amerikas

förenta stater, Argentina, Australien, Belgien, Brasilien, Canada, Chile,

Kina, Danmark, Finland, Frankrike, Storbritannien och Norra Irland,

Grekland, Indien, Irland, Italien, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal,

Sverige, Turkiet och Jugoslavien;

b) att minst fem medlemsstater, vilkas ratifikationer registrerats, å registreringsdagen

var för sig hava en handelsflotta om minst en million bruttoregisterton;
c)

att den samlade handelsflottan, som vid tiden för registreringen tillhör

de medlemsstater, för vilka ratifikationer registrerats, uppgår till minst

femton miljoner bruttoregisterton.

3. Bestämmelserna i föregående mom. hava tillkommit för att underlätta

och främja medlemsstaternas snara ratificering av konventionen.

4. Efter det konventionen en gång trätt i kraft, skall den träda i kraft

för varje enskild medlemsstat sex månader efter den dag, då dess ratifikation

registrerats.

Artikel 27.

1. Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio

år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns

direktör för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter

det den blivit registrerad.

2. Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention och icke inom

ett år efter utgången av den i föregående mom. nämnda tioårsperioden gör

bruk av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden

för en ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna

artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje

tioårsperiod.

Artikel 28.

1. Internationella arbetsbyråns direktör skall underrätta samtliga medlemmar

av Internationella arbetsorganisationen om alla registreringar av

ratifikationer och uppsägningar, som medlemmarna delgiva honom.

2. När direktören underrättar medlemmarna av organisationen om registreringen

av den sista ratifikation, som är nödvändig för att sätta konventionen

i kraft, skall han göra organisationens medlemmar uppmärksamma

på dagen för konventionens ikraftträdande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

Artikel 29.

Internationella arbetsbyråns direktör skall för registrering i enlighet med

artikel 102 av Förenta Nationernas stadga tillställa Förenta Nationernas

generalsekreterare fullständiga upplysningar om alla ratifikationer och uppsägningar,

som registrerats av honom i enlighet med villkoren i föregående

artiklar.

Artikel 30.

Vid utgången av varje period av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall Internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för konventionens tillämpning och taga under

övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning

uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.

Artikel 31.

1. För det fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande

revision, helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventionen

icke föreskriver annat, skall

a) en medlemsstats ratifikation av den nya, reviderade konventionen, för

såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av förevarande

konvention oberoende av vad i art. 16 härovan stadgas;

b) från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft, förevarande

konvention icke längre kunna ratificeras av medlemsstaterna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande i sin nuvarande

form och med sitt nuvarande innehåll för de medlemsstater, som ratificerat

densamma men icke ratificerat den reviderade konventionen.

Artikel 32.

De engelska och franska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

107

Bilaga II.

Sjömanskommitténs förslag

till

Sjöarbetstidslag

1 KAP.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Lagens tillämpningsområde.

1 mom Denna lag äger, med nedan omförmälda undantag, tillämpning

beträffande arbete som å svenskt fartyg anställd person för fartygets rakning

eller eljest på grund av förmans uppdrag ombord a fartyget eller annorstädes

utför.

2 mom Från lagens tillämpning undantages arbete som uttores av

befälhavare å fartyg å vilket utom befälhavaren minst två personer aro

Hnställdä *

främste styrman vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter;

maskinchef vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter;

föreståndare för ekonomiavdelningen a fartyg å vilket utom föreståndaren

minst tre personer äro anställda inom avdelningen;

läkare *

person som är anställd uteslutande för sjukvård;

person vilken å fartyg med en bruttodräktighet understigande 500 registerton

är anställd huvudsakligen för passagerares direkta betjänande;

person tillhörande redarens familj å fartyg med en bruttodräktighet understigande

500 registerton; „

person som är anställd å fartyg av följande slag, nämligen,

a) kronan tillhörigt fartyg om vilket Konungen icke annorlunda tor
ordnat,

_skefartyg då det såsom sådant användes, eller fartyg som nyttjas

till verksamhet omedelbart förbunden med fiske, . , ,

c) isbrytar- eller räddnings- eller bärgningsfartyg då det sasom sådant

användes,

e) skolfartvg» som icke i allmän trafik befordrar gods eller passagerare,

f) segelfartyg utan hjälpmaskin, sådant segelfartyg med hjälpmaskin

vars bruttodräktighet understiger 100 registerton, eller ock annat fartyg

som har en nettodräktighet understigande 20 registerton, såvida ej Konungen

om fartyg varom nu sagt annorlunda förordnat.

3 mom. När synnerliga skäl därtill äro, må Konungen, eller den myndighet

åt vilken Konungen må hava uppdragit att i vissa avseenden darutinnan

utöva beslutanderätt, medgiva undantag jamval i ovngt från tillämpningen

av denna lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

2 §.

Definitioner m. m.

1 mom. I denna lag förstås med

skeppstjänst: arbete varom i 1 § 1 mom. sägs;

sjöman: en var som förrättar skeppstjänst varå lagen äger tillämpning
styrman:

annan till fartygsbefälet hörande person än befälhavaren;

ekonomipersonal: personal som är anställd för besättningens eller passagerarnas

förplägning eller uppassning eller andra sysslor som med dvlikt

arbete aga samband, eller för expeditionsgöromål eller annan liknande

tjänstgöring;

dagman: sjöman vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter och som

ej tillhör ekonomipersonalen;

är^utfäni^gällande passagerarfartygscertifikat

oavbruten gång: färdsätt kännetecknat därav, att icke land angöres eller

fÄberoring med Iand äger ruin under längre tid än 2 timmar vid varie

tillfälle; J

dygn: tiden från klockan 0 till klockan 24;

helgdag: dygn varå söndag eller här i riket bruklig helgdag infaller;

nordsjofart: fart väster om linjen Hanstholm—Lindesnäs och bortom

Cuxhaven intill linjen Shetlands nordpynt—Trondheimsfjorden, 11 grader

västlig longitud (Irlands västkust) och 48 grader nordlig latitud (Brest).

Fartyg skall under resa hela tiden anses nyttjat i den fart som bestämmes

av det från svenskt land längst bort belägna i resan ingående farvatten,

dock ej i den mån fartyget till följd av storm, sjöskada eller annan

trängande nöd kommit utanför farvatten som resan skolat omfatta.

2 mom. Vid beräknande av arbetstid enligt denna lag skola undantagas

dels måltidsrast, dels ock annat uppehåll i skeppstjänsten, försåvitt sjömannen

enligt förmans besked därunder äger avlägsna sig från arbetsplatsen

och uppehållet varar minst 1 timme.

2 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg i fjärrtrafik.

3 §.

Fjärrtrafikens omfattning.

I detta kapitel meddelade bestämmelser avse fartyg som nyttjas i nordsjö-

eller vidsträcktare fart, eller i fart vari ingå resa som under vanliga

förhållanden kräver mer än 12 timmars oavbruten gång (fjärrtrafik).

4 §.

Ordinarie arbetstid till sjöss för vaktindelad däcks-, maskin- och radio
personal.

Ordinarie arbetstid till sjöss för vaktindelad sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen

utgör sammanlagt högst

a) 8 timmar om dygnet för styrman i fall fartyget är statt i 1) nord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

sjö- eller vidsträcktare fart, eller 2) inskränktare fart och har en bruttodräktighet

överstigande 1 000 registerton;

b) 8 timmar om dygnet för sjöman som tillhör maskinbefälet i fall fartyget

är statt i 1) nordsjö- eller vidsträcktare fart, eller 2) inskränktare

fart och har en maskinstyrka överstigande 700 indikerade hästkrafter eller

en bruttodräktighet överstigande 1 000 registerton;

c) 8 timmar om dygnet i annat fall än i punkt b) sägs för sjöman som

tillhör maskinbefälet, därest han har att själv förrätta smörjningsarbete;

d) 8 timmar om dygnet för sjöman som tillhör däcksmanskapet i fall

fartygets bruttodräktighet uppgår till minst 500 registerton;

e) 8 timmar om dygnet för sjöman som tillhör maskinmanskapet i fall

fartyget är statt i 1) nordsjö- eller vidsträcktare fart, eller 2) inskränktare

fart och har en bruttodräktighet om minst 500 registerton eller en maskinstyrka

överstigande 700 indikerade hästkrafter;

f) 8 timmar om dygnet i annat fall än i punkt e) sägs för eldare som

har att för hand verkställa eldning med kol, därest resan kräver mer än

24 timmars oavbruten gång; . ..

g) 8 timmar om dygnet för sjöman som tillhör radxopersonalen i tall

fartygets bruttodräktighet uppgår till minst 500 registerton;

h) 24 timmar för två dygn i följd i annat fall än under punkt a) g)

helgdag må såsom ordinarie arbete till sjöss icke åläggas vaktindelad

sjöman annan slceppstjänst än 1) sådan som erfordras för fartygets framdrivande,

manövrering eller navigering, ävensom därmed sammanhangande

arbete som ej kan tåla uppskov, 2) radiotelegraf- och radiotelefontjänst,

3) lättare rengöring och spolning av däck under sammanlagt högst

1 timme samt 4) för besättningens förplägning erforderligt arbete.

5 §.

Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman.

Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman utgör för dygn räknat högst

8 timmar, dock att arbetstiden icke må överstiga 48 timmar i veckan, samt

att dagman å helgdag icke må under längre tid än sammanlagt högst 1

timme såsom ordinarie arbete åläggas annan skeppstjänst an sådan som

regelmässigt ingår i hans åliggande och icke kan tåla uppskov.

Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman skall, såvida ej annat överenskommits,

förläggas mellan klockan 6 och klockan 20.

6 §.

Ordinarie arbetstid till sjöss för ekonomipersonal.

Ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman som tillhör ekonomipersonalen

utgör högst

å passagerarfartyg:

a) 10 timmar om dygnet under loppet av 14 timmar i foljd för person

som är anställd huvudsakligen för passagerarnas direkta betjänande;

b) 9 timmar om dygnet under loppet av 14 timmar i foljd for den egentliga

kökspersonalen;

c) 8 timmar om dygnet för annan personal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

å annat fartyg:

9 timmar om dygnet under loppet av 13 timmar i följd.

Ekonomipersonalens ordinarie arbetstid bör fördelas i enlighet med en

av befälhavaren på förhand fastställd arbetsplan.

7 §.

Ordinarie arbetstid vid ankomst till eller avgång från hamn.

1 mom. Ordinarie arbetstid vid fartygets ankomst till eller avgång från

hamn utgör för sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen högst 8 timmar

om dygnet; dock att

å helgdag annan skeppstjänst icke må åläggas sjömannen än 1) sådan

som erfordras för fartygets framdrivande, manövrering eller navigering,

ävensom därmed sammanhängande arbete som ej kan tåla uppskov, 2)

radiotelegraf- och radiotelefontjänst, 3) arbete för fartygets klargöring i

anledning av ankomsten eller avgången, 4) arbete för ilandförande och

ombordtagande av passagerare, post och passagerares effekter samt ombordtagande

av proviant och skeppsförnödenheter i mindre omfattning, 5)

lastning och lossning av styckegods i mindre omfattning och av gods vars

lastning eller lossning ej kan utan fara för godset uppskjutas, 6) lättare

rengöring och spolning av däck under sammanlagt högst 1 timme samt

7) för besättningens förplägning erforderligt arbete.

2 mom. För sjöman som tillhör ekonomipersonalen må den ordinarie

arbetstiden vid fartygets ankomst till eller avgång från hamn icke överstiga

å passagerarfartyg: den för vederbörande sjöman stadgade ordinarie arbetstiden

till sjöss;

å annat fartyg: 8 timmar om dygnet under loppet av 12 timmar i följd.

8 §.

Ordinarie arbetstid vid uppehåll i hamn.

1 mom. Ordinarie arbetstid under fartygets uppehåll i hamn utgör för

sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen högst 8 timmar om dygnet, dock

att arbetstiden icke må överstiga 48 timmar i veckan samt att å helgdag

såsom ordinarie arbete icke må åläggas sjömannen annan skeppstjänst än

vanligen förekommande löpande göromål och lättare rengöring under tillhopa

högst 1 timme.

2 mom. För sjöman som tillhör ekonomipersonalen utgör ordinarie arbetstid

under fartygets uppehåll i hamn för dygn räknat högst

å passagerarfartyg:

då passagerare finnes ombord, 10 timmar under loppet av 14 timmar i

följd;

i annat fall, 8 timmar under loppet av 12 timmar i följd, dock att arbetstiden

icke må överstiga 5 timmar å lördag eller helgdag, samt att annan

ekonomipersonal än köks- och uppassarpersonal å helgdag icke må såsom

ordinarie arbete åläggas annan skeppstjänst än vanligen förekommande löpande

göromål eller lättare rengöring under tillhopa högst 2 timmar;

å annat fartyg:

8 timmar under loppet av 12 timmar i följd, dock att arbetstiden icke må

överstiga 6 timmar å lördag samt att ekonomipersonalen å helgdag icke må

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

åläggas annan skeppstjänst än sådan som erfordras för besättningens och

passagerares förplägning jämte nödig uppassning i övrigt samt lättare rengöring

under sammanlagt högst 5 timmar.

3 mom. Ordinarie arbetstid i hamn skall förläggas

för sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen, å söckendag mellan klockan

6 och klockan 18 och å helgdag mellan klockan 7 och klockan 9, såvida

ej annat överenskonunits eller är i vederbörande hamn brukligt; samt

för ekonomipersonalen å fartyg som icke för passagerare till tiden före

klockan 19, såvida ej annat föranledes av sådan ändrad förläggning av arbetstid

varom nyss sagts.

9 §•

Vederlag för viss ordinarie arbetstid.

överstiger den ordinarie arbetstiden

a) för sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen 48 timmar i veckan å

fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 registerton, eller 112 timmar

under loppet av två veckor i följd å annat fartyg, eller

b) för sjöman som tillhör ekonomipersonalen 112 timmar under loppet av

två veckor i följd,

skall sjömannen för överskjutande tid åtnjuta vederlag enligt vad som

därom må fastställas genom kollektivavtal med fäst avseende å att vederlaget

i största möjliga utsträckning bör utgå i form av fritid i hamn och

att dylik fritid icke skall räknas som semester.

3 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg i närtrafik.

10 §.

Ordinarie arbetstid i närtrafik.

Nyttjas fartyg i annan fart än i 3 § sägs (närtrafik), skall, där skeppstjänsten

ej är anordnad i enlighet med vad i 2 kapitlet stadgas, ordinarie

arbetstid utgöra högst 24 timmar för två dygn i följd,

dock att arbetstiden icke må överstiga 112 timmar under loppet av två

veckor i följd.

4 KAP.

Säkerhetstjänst och övertidsarbete.

11 §•

Säkerhetstjänst.

Utöver vad i 2 och 3 kapitlen stadgas må skeppstjänst åläggas sjöman då

fråga är om:

a) skeppstjänst som ovillkorligen erfordras med hänsyn till hotande fara

för fartyg, liv eller gods;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj ds proposition nr 265.

b) skeppstjänst som erfordras för lämnande av hjälp varom i 34 a, 223

eller 223 a § sjölagen sägs;

c) deltagande i sådana övningar med bärgnings- och eldsläckningsredskap

samt andra säkerhetsanordningar som i enlighet med vad därom särskilt

stadgas varda anställda.

För skeppstjänst som sjöman utför på grund av förestående bestämmelser

är han, såvida ej annat överenskommits, icke berättigad till särskild

ersättning.

12 §.

Övertidsarbete.

Utöver vad i 2 och 3 kapitlen stadgas må mot ersättning åläggas sjöman

jämväl annan än i 11 § omförmäld skeppstjänst (övertidsarbete).

13 §.

Begränsning av övertidsarbete.

övertidsarbete må åläggas sjöman under högst 24 timmar i veckan, dock

att övertidsarbete icke må förekomma i sådan utsträckning att tiden för

sjömannens skeppstjänst under ett och samma dygn därigenom skulle uppgå

till mer än 16 timmar, övertidsarbete bör ej förekomma regelbundet.

Från nu stadgade begränsning undantages övertidsarbete som erfordras

för;

a) nödig vakttjänst i hamn;

b) vidtagande av åtgärd som blivit påbjuden av myndighet i hamn;

c) skeppstjänst som föranledes därav att besättningen blivit under pågående

resa förminskad;

d) annan skeppstjänst som ej kan tåla uppskov och som måste fullgöras

å tid då sjöman icke eljest enligt denna lag har att förrätta arbete.

14 §.

Ersättning för övertidsarbete.

1 mom. Ersättning för övertidsarbete skall utgå i penningar, eller ock då

fråga är om vakttjänst i hamn eller om arbete utfört av sjöman som icke

uppbär kontant lön, beredas i form av fritid.

2 mom. övertidsersättning som utgår i penningar skall för timme räknat

utgöra, när övertidsarbetet utförts å söckendag, minst en 150-del, och när

övertidsarbetet utförts å helgdag, minst en 75-del av sjömannens kontanta

månadslön, oberäknat kostpenningar eller däremot svarande ersättning.

övertidsersättning skall beräknas särskilt för varje tillfälle övertidsarbete

utförts, varvid påbörjad halvtimme skall ersättas såsom hel halvtimme.

3 mom. Vid övertidsarbetets ersättande med fritid skall iakttagas, att

mot övertiden svarande fritid förlägges till samma dygn som det, varunder

övertidsarbetet utföres, eller ock till närmast föregående eller efterföljande

helgfria dygn samt att, då fråga är om sjöman som uppbär kontant lön,

fritiden beredes i hamn och, om övertidsarbetet utföres å helgdag, icke förlagges

till söckendag, varunder sjömannen utför övertidsarbete mot annan

ersättning än fritid å samma söckendag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

113

5 KAP.

Övriga bestämmelser.

15 §.

Ogiltiga avtal.

Innehåller avtal om skeppstjänst villkor stridande mot denna lag, vare

det villkor utan verkan, där ej om sådant villkor överenskommits genom

parterna bindande kollektivavtal samt villkoret godkänts av Konungen,

eller den myndighet åt vilken Konungen må hava uppdragit prövningen

därutinnan.

16 g.

Övertids journal.

Det åligger befälhavaren eller, under hans tillsyn och ansvar, styrman

eller någon av maskinbefälet eller föreståndare för ekonomiavdelningen att

föra övertidsjournal, upprättad enligt formulär som fastställes av fartygsinspektionens

chefsmyndighet. Anteckningarna skola införas senast dagen

efter den under vilken arbetet utföres.

Ej må någon vars rätt är därav beroende förvägras att om övertidsjournals

innehåll undfå nödig kännedom och att därav taga skriftligt utdrag.

Övertidsjournal skall av redaren förvaras minst två år efter dess avslutning.

När skäl därtill äro må Konungen, eller den myndighet Konungen därtill

förordnar, meddela eftergift från skyldigheten att föra övertidsjournal såvitt

angår fartyg med en bruttodräktighet understigande 500 registerton.

17

Lagen tillgänglig ombord.

Befälhavare skall tillse att ett exemplar av denna lag finnes tillgängligt

ombord å fartyget.

18 5.

Tillsyn ä lagens efterlevnad.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av fartygsinspektionens tillsynsorgan;

och skall i övrigt beträffande tillsynen i tillämpliga delar lända

till efterrättelse vad i 1, 6 och 7 kapitlen lagen den 16 oktober 1914 (nr

349) om tillsyn å fartyg finnes stadgat.

Närmare föreskrifter angående tillsynens utövande meddelas av Konungen.

19 §.

Befälhavare som använder sjöman till skeppstjänst i strid mot vad i denna

lag stadgas, straffes med dagsböter.

Lika med befälhavare straffes redare, där förseelsen skett med hans vetskap

och vilja.

8 Bihang till riksdagens protokoll 194S. 1 samt. Nr 265.

opaginerad Kontrollera mot PDF

114

Kunal. Maj.ts proposition nr 26ö.

Frihet från ansvar enligt denna paragraf äger dock rum, där visas kan

att tillgång till nödig bemanning för anordnande i allo av skeppstjänsten i

enlighet med denna lag icke funnits i senast besökta hamn.

20 §.

Bryter någon mot bestämmelse som är meddelad i 16 § straffes med

dagsböter.

21 §.

Har befälhavare, sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra,

fört falsk övertidsjournal eller övertids journalen ändrat eller förstört, undanstuckit

eller oläslig gjort, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

Har redare gjort sig skyldig till förseelse som nu sagts, eller har sådan av

befälhavaren begången förseelse skett med redarens vetskap och vilja, vare

han förfallen till enahanda ansvar.

Vad här sagts om befälhavare gäller även styrman, person tillhörande maskinbefälet

och föreståndare för ekonomiavdelningen.

22 §.

Åsidosätter befälhavare den skyldighet som enligt 17 § åligger honom,

straffes med böter från och med fem till och med etthundra kronor.

23 §.

Åtal.

Allmän åklagare åligger att tala å förseelse varom i denna lag sägs.

24 §.

Laga domstol i tvistemål.

Om domstol i tvistemål som bör bedömas efter denna lag skall vad i 86

-88 §§ sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

, 25 g.

Laga domstol i brottmål.

Om domstol i mål rörande förseelse varom i denna lag sägs skall vad i

89 § sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

26 §.

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949.

Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt i kraft

meddela undantag som avses i 1 § 3 mom. och 16 § eller godkännande som

avses i 15 §.

I fråga om fartyg som vid denna lags ikraftträdande redan i svensk mans

ägo nyttjas till sjöfart, eller som då redan är under byggnad för svensk mans

räkning och blivit sjösatt, gäller följande:

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

115

Erfordras vid tillämpning av stadgandena i 4 § punkt a)—g) angående

ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman som tillhör däcks-, maskin- och radiopersonalen

större antal man än det för vilket fartygets bostäder eller

stadigvarande inrättningar äro avsedda, må där Konungen eller den myndighet

åt vilken Konungen må hava uppdragit prövningen därutinnan, funnit

anordnande av ytterligare bostäder eller inrättningar icke vara praktiskt

möjligt eller icke kunna ske utan oskälig kostnad, samt däröver utfärdats

särskilt bevis, ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman, varom här är fråga,

beräknas utan avseende å vad i nämnda lagrum stadgas. Bevis som nyss

sagts må icke utfärdas att gälla för längre tid än två år åt gången; beviset

skall förvaras ombord.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 21 maj

1948.

Närvarande:

juslitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 19 maj 1948 tillhandakommet utdrag av protokoll

över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i statsrådet den 8 maj 1948, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till sjöarbetstidslag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av kommerserådet G. Böös.

Lagrådet yttrade:

Lagrådet, som anser sig icke hava att ingå på frågan om de ekonomiska

verkningarna av förslaget, finner skäl till erinran mot förslaget allenast i

följande avseenden.

Då 88 § sjömanslagen enligt lag den 20 december 1946 (nr 848) upphört att

gälla, lärer hänvisningen i 22 § höra avse allenast 86 och 87 §§ sjömanslagen.

Bestraffningsregeln i andra punkten andra stycket av övergångsbestämmelserna

lärer få betydelse allenast för förseelse mot 20 § i 1938 års lag,

vilken paragraf saknar motsvarighet i förslaget. Med hänsyn till vad departementschefen

anfört beträffande uteslutandet av berörda stadgande synes

anledning saknas att här göra undantag från de allmänna regler om ny

strafflags tillämpning i tiden vilka följa av 5 § promulgationslagen till strafflagen.

På grund härav torde av berörda punkt endast böra bibehållas stadgandet

att i fråga om domstol i tvistemål som bör bedömas efter sistnämnda

(1938 års) lag skall dock vad där är stadgat alltjämt gälla.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

117

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

21 maj 1948.''

Närvarande :

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och socialdepartementen

anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Gjöres, lagrådets

denna dag avgivna utlåtande över det den 8 maj 1948 till lagrådet remitterade

förslaget till sjöarbetstidslag.

Föredraganden anför följande.

De av lagrådet framställda erinringarna ha beaktats. Därutöver ha i lagtexten

vissa smärre jämkningar av redaktionell art vidtagits.

Föredraganden hemställer härefter, att det sålunda jämkade förslaget

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. Lindenbaum.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 2LU 1948:54 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till sjöarbetstidslag, dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten