Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 7 kap. 7 § rättegångsbalken m. m

1948-05-14 · 11 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:278, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 7 kap. 7 § rättegångsbalken m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

1

Nr 278.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 7 kap. 7 § rättegångsbalken m. m.;

given Stockholms slott den 21 maj 1948.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 7 kap. 7 § rättegångsbalken;

2) lag om tillämplighet av vissa bestämmelser angående landsfogde å

förste stadsfiskalen i stad som undantagits från området för landsfogdens

åklagarverksamhet;

3) lag om behörighet i vissa fall för distriktsåklagare att verkställa åtalsprövning

som eljest ankommer på statsåklagare; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 maj 1944 (nr 215)

om eftergift av åtal mot vissa underåriga.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås lagstiftning i syfte att möjliggöra inrättandet i

större städer av en befattning som förste stadsfiskal med samma ställning

som landsfogde. Vidare föreslås att Kungl. Maj :t skall få befogenhet att

själv eller genom riksåklagarämbetet i begränsad omfattning uppdraga åt

distriktsåklagare att verkställa sådan prövning av åtalsfrågor som eljest

enligt lag skall ankomma på statsåklagare. 1

1 Dihang till riksdagens protokoll 19''i8. 1 samt. Nr 278.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj.ts proposition nr 278.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 7 kap. 7 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 7 kap. 7 § rättegångsbalken1 skall erhålla följande

ändrade lydelse.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

7 kap.

7 §•

Statsåklagare äro landsfogdarna Statsåklagare äro landsfogdarna

samt förste stadsfiskalen i Stock- och förste stadsfiskalerna.

holm.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

Förslag

till

om tillämplighet av

stadsfiskalen i stad

Lag

vissa bestämmelser angående landsfogde å förste

som undantagits från området för landsfogdens

åklagarverksamhet.

Härigenom förordnas som följer.

Vad i lag för vissa fall är föreskrivet därom, att landsfogden har att pröva,

huruvida allmänt åtal bör ske, skall i stad som undantagits från området

för landsfogdens åklagarverksamhet avse förste stadsfiskalen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948. 1

1 Senaste lydelse se SFS 1947 : 616.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

3

Förslag

till

Lag

om behörighet i vissa fall för distriktsåklagare att verkställa åtals

prövning som eljest ankommer på statsåklagare.

Härigenom förordnas som följer.

Utan hinder av vad i lag för vissa fall är föreskrivet därom, att statsåklagare

skall pröva, huruvida allmänt åtal bör ske, må i den omfattning, som

föranledes av särskilda skäl, Konungen eller, efter Konungens bestämmande,

riksåklagaren förordna, att prövningen i stället skall ankomma på distriktsåklagare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 maj 1944 (nr 215) om

eftergift av åtal mot vissa underåriga.

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 19 maj 1944 om eftergift av åtal

mot vissa underåriga1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

3 §•

Frågan om eftergift av åtal skall Frågan om eftergift av åtal skall

prövas av landsfogden eller, i Stock- prövas av statsåklagare,

holm, av förste stadsfiskalen; dock

äger Konungen förordna, att frågan

må, i den omfattning vartill Konungen

finner särskilda skäl föranleda,

prövas av underordnad åklagare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

Senaste lydelse se SFS 1947: Ö28.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 14 maj 1948.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,

Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler fråga

om ändrad lagstiftning rörande åtalsprövning av överåklagare m. m.

Föredraganden anför följande.

Åklagarväsendet i riket'' står sedan den 1 januari 1948 under högsta ledning

av det nyinrättade riksåklagarämbetet. Under riksåklagaren utövas

ledningen inom varje län av landsfogden och i Stockholm av förste stadsfiskalen.

Landsfogdarna och förste stadsfiskalen i Stockholm benämnas i

rättegångsbalken statsåklagare. För de åklagare som lyda under dem användes

beteckningen distriktsåklagare.

Närmare bestämmelser om de olika åklagarnas verksamhet samt uppgifternas

fördelning mellan dem ha i första hand givits i instruktioner som

utfärdats i administrativ ordning. Föreskrifter i sådant hänseende ha emellertid

upptagits även i olika författningar av lags natur. Sålunda innehåller

7 kap. rättegångsbalken åtskilliga stadganden angående riksåklagarens samt

statsåklagarnas och distriktsåklagarnas befogenhet att föra åtal i olika

instanser. Dessutom har flerstädes i lag för vissa fall föreskrivits, att det

skall ankomma på överåklagare att pröva huruvida åtal bör ske.

I sistnämnda avseende är till en början att beakta 3 § lagen den 19 maj

1944 om eftergift av åtal mot vissa underåriga. Där stadgas som huvudregel,

att fråga om åtalseftergift enligt nämnda lag skall prövas av landsfogden

eller, i Stockholm, förste stadsfiskalen. Kungl. Maj :t äger dock

förordna att frågan må, i den omfattning vartill Kungl. Maj :t finner särskilda

skäl föranleda, prövas av underordnad åklagare. I regel skall åklagaren

innan han meddelar sitt beslut inhämta yttrande från barnavårdsnämnden i

den kommun där den misstänkte vistas, huruvida nämnden vidtagit eller

kommer att vidtaga åtgärd beträffande den misstänkte samt huruvida enligt

nämndens mening sådan åtgärd kan anses vara tillfyllest för hans tillrättaförande.

Om brottet icke är att anse såsom ringa, får nämligen åtalet eftergivas

endast under förutsättning att den misstänkte omliändertages för

skyddsuppfostran eller blir föremål för annan därmed jämförlig åtgärd

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

eller utan dylik åtgärd erhåller särskild tillsyn eller lämplig sysselsättning

och det med skäl kan antagas att han skall avhålla sig från att ånyo begå

brott.

Till syftet jämförliga med nu berörda stadganden äro vissa föreskrifter

om åtalsprövning av överåklagare i fall då den misstänkte av annan anledning

än det förevarande brottet intagits i anstalt för social- eller kriminalvård.

Till denna grupp höra bestämmelserna i 44 § 4 mom. barnavårdslagen,

49 a § alkoholistlagen, 19 § lagen om ungdomsfängelse, 14 § lagen den

13 mars 1937 om tvångsuppfostran och 3 § 1 lagen den 30 juni 1947 angående

upphävande av bl. a. lagen om tvångsuppfostran. Enligt dessa lagrum

skall det, då någon, som för skyddsuppfostran intagits i skola tillhörande

barna- och ungdomsvården eller tvångsvis intagits i allmän alkoholistanstalt

eller dömts till ungdomsfängelse eller tvångsuppfostran, misstänkes

att hava före slutlig utskrivning eller stadgad tillsynstids utgång

förövat brott som hör under allmänt åtal, ankomma på landsfogden eller,

om brottet begåtts i Stockholm, på förste stadsfiskalen att avgöra, huruvida

åtal lämpligen bör ske. Såvitt fråga är om alkoholist som vid brottets

förövande fyllt 18 år är dock regeln tillämplig endast om å brottet ej kan

följa högre straff än böter eller fängelse i sex månader. Före åtalsprövningen

skall, om den sker enligt barnavårdslagen, alkoholistlagen eller lagen

om tvångsuppfostran, yttrande inhämtas från styrelsen för vederbörande

skola eller anstalt samt, om den avser någon som dömts till ungdomsfängelse,

från ungdomsfängelsenämnden.

En annan grupp bilda vissa stadganden enligt vilka åtal icke må väckas

med mindre landsfogden eller, i Stockholm, förste stadsfiskalen finner det

ur allmän synpunkt påkallat. Föreskrifter av detta innehåll finnas i 14

kap. 45 §, 20 kap. 12 §, 21 kap. 11 § och 22 kap. 10 § strafflagen samt skola

enligt den till årets riksdag avlålna propositionen (nr 80) med förslag

till ändrad lagstiftning om brott mot staten och allmänheten införas även

i 2 kap. 18 § och 24 kap. 6 §'' samma lag.

Slutligen finnes i strafflagen även ett stadgande om dubbel åtalsprövning.

Enligt 14 kap. 26 § skall sålunda, då havande kvinna fördrivit sitt

foster, landsfogden eller, i Stockholm, förste stadsfiskalen pröva huruvida

åtal hör ske. Finner han skäl till åtal, skall frågan underställas riksåklagarens

prövning.

Enligt vad riksåklagarämbetet meddelat ha stadsfullmäktige i Malmö den

24 oktober 1947 beslutat godkänna ett av magistraten därstädes framlagt

förslag angående omorganisation av stadens åklagarväsen, innebärande

bl. a. att staden skall undantagas från landsfogdens verksamhetsområde

samt att landsfogdens åligganden i stället skola fullgöras av en förste stadsfiskal

som är direkt underställd riksåklagaren. Magistraten lär inom kort

komma att begära Kungl. Maj ds iastställelse a nämnda beslut, och denna

begäran torde höra bifallas. Såsom framgår av vad jag tidigare anfört kan

emellertid den tilltänkta reformen icke komma till stånd utan riksdagens

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

medverkan. För dess genomförande kräves lagstiftning, varigenom förste

stadsfiskalen i Malmö hänföres till kategorien statsåklagare och jämväl i

övriga förut berörda hänseenden likställes med landsfogdarna och förste

stadsfiskalen i Stockholm. \id avfattningen av de erforderliga lagbestämmelserna

bör beaktas, alt fråga om inrättande av en förstestadsfiskalsbefattning

kan uppkomma även i andra städer än Malmö. Enligt vad jag erfarit

ha förberedelser för en sådan åtgärd vidtagits i Göteborg.

I överensstämmelse med det sålunda anförda förordar jag, att 7 kap. 7 §

rättegångsbalken erhåller den ändrade lydelsen att statsåklagare äro landsfogde

och förste stadsfiskal. Dessutom torde i särskild lag böra stadgas att

vad i lag för vissa fall är föreskrivet därom, att landsfogden har att pröva

huruvida åtal bör ske, skall i stad som undantagits från området för landsfogdens

åklagarverksamhet avse förste stadsfiskalen.

I detta sammanhang anhåller jag att få upptaga även ett annat spörsmål.

Justitiekanslersämbetet har i skrivelse den 10 januari 1948 gjort framställning

om vidtagande av sådana lagändringar att det även i andra fall än

som avses i lagen om eftergift av åtal mot vissa underåriga blir möjligt att

i viss utsträckning åt distriktsåklagare anförtro den prövning av åtalsfrågor

som enligt vad förut sagts ankommer på överåklagare. Sedan yttranden

över framställningen infordrats från Svea hovrätt, straffrättskommittén

och strafflagberedningen, torde jag nu få anmäla detta ärende.

I justitiekanslersämbelets skrivelse omtalas till en början, att ämbetet i

november 1947 låtit upprätta en promemoria i nu ifrågavarande ämne och

inhämta yttranden över denna från samtliga landsfogdar och förste stadsfiskalen

i Stockholm.

I nämnda promemoria anfördes bl. a., att erfarenheten från de år som

förflutit, sedan åtalsprövning genom landsfogde infördes, givit vid handen

att detta system vore förenat med vissa olägenheter. Främst märktes att

åtalsfrågans hänskjutande till överåklagare vållade tidsutdräkt, till men

även för den enskilde, samt kostnader och besvär. Ej sällan vore för övrigt

prövningen av enkel beskaffenhet, och förfarandet tedde sig då tämligen

meningslöst. Understundom inträffade det ock, att det icke förrän åtal

väckts bleve klart att den ifrågavarande brottsligheten rätteligen borde hänföras

under ett lagrum enligt vilket överåklagarens medgivande till åtal

krävdes. Det hade t. o. m. hänt, att detta konstaterats först sedan målet

fullföljts till överrätt. Tydligt vore, att i sådana fall komplikationer lätt

kunde uppkomma.

Ämbetet framhöll vidare, att distriktsåklagarna under den nya rättegångsordningen

komme att i stor utsträckning själva få syssla med liknande

frågor. De komme sålunda regelmässigt att få besluta om sådan eftergift

av åtal för bötesbrott som avsåges i 20 kap. 7 § första stycket 1 rättegångsbalken,

och det kunde förutsättas att de ej sällan komme att få handlägga

även frågor om sådan åtalseftergift som enligt första stycket 2 i samma

lagrum kunde förekomma vid sammanträffande av brott.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

7

Slutligen uttalades i promemorian, att många distriktsåklagare utan tvivel

vore fullt skickade att verkställa den åtalsprövning som i lagstiftningen

förbehållits överåklagarna. Då ett viktigt skäl för alt prövningen lagts i

överåklagarnas händer varit, att man velat främja enhetlighet i bedömningen,

syntes emellertid denna ordning i princip böra bibehållas. I de fall, då

yttrande först skulle inhämtas från styrelse för skola eller anstalt eller från

en central nämnd, vore dock risken för bristande enhetlighet mindre än

eljest. I dessa fall vore det därför måhända möjligt att låta åtalsprövningen

handhavas av den större krets som distriktsåklagarna utgjorde. Och i

övriga fall syntes, utan fara för olikformighet i rättstillämpningen, självständig

prövningsrätt kunna tillerkännas vissa distriktsåklagare med högre

kvalifikationer.

Under hänvisning till vad som sålunda yttrats i promemorian och efter

redogörelse för de utlåtanden som avgivits över denna har justitiekanslersämbetet

i skrivelsen till Kungl. Maj :t anfört, att det i fråga om åtalsprövning

enligt lagen om ungdomsfängelse syntes obehövligt att bibehålla kravet

på att prövningen skall verkställas av överordnad åklagare. I huvudsak

samma ståndpunkt har ämbetet intagit med avseende å de fall som avses

i alkoholistlagen; dock har för dessa fall prövningen ansetts fortfarande

böra i princip förbehållas överåklagare, därest fråga är om brott varå kan

följa högre straff än böter och som begåtts innan den misstänkte fyllt 18

år. Vad slutligen beträffar åtalsprövning enligt barnavårdslagen, strafflagen

och lagstiftningen om tvångsuppfostran har ämbetet ansett, att huvudregeln

alltjämt borde vara att sådan prövning skulle verkställas av överåklagare.

Emellertid borde enligt ämbetets mening Kungl. Maj :t eller riksåklagaren

erhålla befogenhet att medgiva individuella undantag från denna regel och

uppdraga åt vissa distriktsåklagare att själva handha prövningen i fråga.

Ämbetet har erinrat att sådan befogenhet redan för närvarande tillkomme

Kungl. Maj :t i de fall som avsåges i lagen om eftergift av åtal mot vissa

underåriga samt att denna befogenhet också utnyttjats, om än i mycket

begränsad omfattning. Sålunda hade ett antal stadsfiskaler i sex av våra

största städer erhållit personligt bemyndigande att på egen hand pröva

frågor om åtalseftergift enligt sistnämnda lag. En liknande återhållsamhet

syntes böra iakttagas vid utövningen av den av ämbetet nu föreslagna

rätten att även i andra fall lämna distriktsåklagare tillstånd till självständig

åtalsprövning. Ämbetet föreställde sig dock att stadsfiskalerna i

ytterligare några stora städer, där åtalsärenden förekomme i större antal,

skulle kunna erhålla sådant tillstånd. I övrigt finge beaktas alt en närmare

undersökning möjligen kunde komma alt visa, att skillnad funnes

mellan olika grupper av nu åsyftade åtalsärenden, så att delegation av

prövningsrätten till distriktsåklagare vore mera på sin plats beträffande någon

grupp än i fråga om eu annan.

Av remissmyndigheterna ha Svea hovrätt och straffrättskommitten tillstyrkt

justitiekanslersämbelets förslag. Strafflagberedningen har i fråga

om åtalsprövningen enligt lagen om ungdomsfängelse anmärkt, att 1945 års

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 403) hemställt om utredning angående

ändring av denna lag i sådan riktning att överåklagarens skyldighet

att före avgörandet i åtalsfrågan inhämta yttrande från ungdomsfängelsenämnden

begränsades till fall, då det icke vore uppenbart att åtal borde

ske, men att å andra sidan domstolarna i vidgad omfattning ålades att höra

nämnden, då åtal väckts mot någon som vore på prov utskriven från ungdomsfängelseanstalt.

Vad angår prövningen av åtalsfrågor enligt 49 a §

alkoholistlagen har beredningen erinrat, att justitieombudsmannen i skrivelse

till Kungl. Maj :t den 9 december 1946 ifrågasatt om ej med hänsyn till

nya rättegångsbalkens bestämmelser om åtalseftergift och strafföreläggande

paragrafen kunde utan större olägenhet inskränkas att avse allenast sådana

brott som föranledde åtal inför domstol. Beredningen har förklarat

sig icke kunna tillstyrka att kravet på att åtalsprövning enligt ungdomsfängelselagen

och alkoholistlagen skall verkställas av överåklagare eftergåves

innan närmare utredning företagits angående de av riksdagen och

justitieombudsmannen omförmälda spörsmålen. Däremot har beredningen

icke haft något att erinra mot att möjlighet omedelbart bereddes att till

sådana stadsfiskaler i rikets större städer, som i fråga om skicklighet vore

jämbördiga med landsfogdar, delegera såväl prövningen av åtal enligt sistnämnda

båda lagar som den åtalsprövning vilken statsåklagare har att verkställa

enligt barnavårdslagen, strafflagen och lagstiftningen om tvångsuppfostran.

Praktiska skäl ha synts beredningen tala för att delegationsrätten

anförtroddes åt riksåklagaren.

För egen del ansluter jag mig till strafflagberedningens uppfattning. Jag

är sålunda icke beredd att nu föreslå en generell rätt för distriktsåklagarna

att själva företaga den åtalsprövning som är föreskriven i ungdomsfängelselagen

och alkoholistlagen. Vad som förekommit i ärendet synes mig emellertid

ådagalägga att möjlighet bör finnas att anförtro vissa särskilda distriktsåklagare

sådan befogenhet. Detsamma gäller om den prövning av åtalsfrågor

som ankommer på statsåklagare enligt barnavårdslagen, strafflagen

och lagstiftningen om tvångsuppfostran. Uppenbart är, att kretsen av de

distriktsåklagare som få självständig prövningsrätt bör begränsas jämförelsevis

snävt. I främsta rummet böra stadsfiskalerna i Stockholm och vissa

andra av landets största städer kcmma i fråga.

Rätt att meddela distriktsåklagare nu åsyftad befogenhet bör tydligen i

första hand tillkomma Kungl. Maj :t. Det torde emellertid böra medgivas

Kungl. Maj:t att i den mån så befinnes lämpligt överlämna sin beslutanderätt

till riksåklagarämbetet. Samtidigt torde enahanda delegationsrätt till

riksåklagarämbetet böra införas med avseende å den Kungl. Maj :t redan nu

tillkommande befogenheten att dispensera från regeln om överåklagarprövning

i lagen om eftergift av åtal mot vissa underåriga.

Lagtekniskt torde nu förevarande spörsmål böra lösas så att dels Konungen

eller, efter Konungens bestämmande, riksåklagarämbetet genom särskild

lag bemyndigas att i den omfattning, som föranledes av särskilda skäl, förordna,

att åtalsprövning, som lagenligt skall verkställas av statsåklagare,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

9

i stället skall ankomma på distriktsåklagare, dels ock 3 § lagen om eftergift

av åtal mot vissa underåriga gives den ändrade lydelsen att frågan om

åtalseftergift skall prövas av statsåklagare.

I enlighet med det sålunda anförda ha inom departementet upprättats

förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 7 kap. 7 § rättegångsbalken;

2) lag om tillämplighet av vissa bestämmelser angående landsfogde å förste

stadsfiskalen i stad som undanlagits från området för landsfogdens åklagarverksamhet;
3)

lag om behörighet i vissa fall för distriktsåklagare att verkställa åtalsprövning

som eljest ankommer på statsåklagare; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 maj 1944 (nr 215)

om eftergift av åtal mot vissa underåriga.

Föredraganden hemställer, att lagrådets yttrande över nämnda lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Lars Nordvall.

’ Denna bilaga, som frånselt en redaktionell jämkning i det under 1) upptagna förslaget är

lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här uteslutits.

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 278.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 21 maj

19*8.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 19 maj 1948 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i statsrådet den 14 maj 1948, hade Kungl. Maj :t förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas över upprättade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 7 kap. 7 § rättegångsbalken;

2) lag om tillämplighet av vissa bestämmelser angående landsfogde å förste

stadsfiskalen i stad som undantagits från området för landsfogdens åklagarverksamhet;
3)

lag om behörighet i vissa fall för distriktsåklagare att verkställa åtalsprövning

som eljest ankommer på statsåklagare; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 maj 19** (nr 215)

om eftergift av åtal mot vissa underåriga.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn S.

Strömberg.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 278.

11

Utdrog av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 21 maj 19i8.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler lagrådets

denna dag avgivna utlåtande över de den 14 maj 1948 till lagrådet remitterade

förslagen till

1) lag om ändrad lydelse av 7 kap. 7 § rättegångsbalken;

2) lag om tillämplighet av vissa bestämmelser angående landsfogde å

förste stadsfiskalen i stad som undantagits från området för landsfogdens

åklagarverksamhet;

3) lag om behörighet i vissa fall för distriktsåklagare att verkställa åtalsprövning

som eljest ankommer på statsåklagare; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 maj 19ii (nr 215)

om eftergift av åtal mot u.issa underåriga.

Med förmälan att lagrådet lämnat förslagen utan erinran hemställer föredraganden

att dessa måtte, efter en redaktionell jämkning i det under 1)

upptagna förslaget, jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik Rudhe.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:345 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillägg till kyrkolagen, in. m. s. 2 i texten
  2. 1LU 1948:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 7 kap. 7 § rättegångsbalken in. m. s. 1 i texten
  3. 1LU 1948:39 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i strafflagen, m. m., dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till ny s. 14 i texten