Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling

1948-10-08 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:299, Med förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 299.

1

Nr 299.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändring av övergångsbestämmelserna till

lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser

om arbetsförmedling; given Stockholms

slott den 8 oktober 1948.

Kungl. Maj:t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till

lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Propositionens huvudsakliga inn el t åt I.

I enlighet med hemställan av arbetsmarknadsstyrelsen föreslås sådan ändring

av övergångsbestämmelserna till 1935 års lag med vissa bestämmelser

om arbetsförmedling, att tillstånd att bedriva arbetsförmedling i förvärvssyfte

skall kunna — för ett år i sänder — beviljas även för tid efter 1950

års ingång, dock icke längre än till den 1 januari 1955.

1 1807 48

flihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. AV 299.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts -proposition nr 299.

Förslag

till

Lag

»in ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935

(nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling.

Härigenom förordnas, med ändring av vad i övergångsbestämmelserna till

lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling finnes

stadgat däremot stridande, att enskild person eller annan, som vid 1949 års

utgång med behörigt tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte, må

av arbetsmarknadsstyrelsen beviljas förlängning av tillståndet i den ordning

och på de villkor som angivas i nämnda övergångsbestämmelser, dock icke

längre än till den 1 januari 1955.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj ds proposition nr 299.

3

Utdrag av ''protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms

slott den 8 oktober 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Votjgt, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med t. f. ministern för utrikes ärendena, statsministern

Erlander, anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,

fråga angående ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april

1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling samt anför därvid följande.

Internationell konvention angående avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer.

Å den internationella arbetsorganisationens konferens år 1933 antogs ett

förslag till konvention (nr 34) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

Enligt denna konvention skola avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer

med vinstsyfte vara avskaffade inom tre år från konventionens ikraftträdande

för vederbörande medlemsstat (art. 2 mom. 1). Under denna tid

må nya sådana byråer icke upprättas (art. 2 mom. 2 a). En redan befintlig

avgiftskrävande byrå med vinstsyfte kan emellertid erhålla tillstånd av vederbörande

myndighet att under vissa förutsättningar fortsätta sin verksamhet

(art. 3). Härom gäller, bland annat, att byrån skall innehava ett för år meddelat

tillstånd, som må förnyas efter vederbörande myndighets gottfinnande

under en tidrymd ej överstigande tio år (art. 3 mom. 4 b), ävensom att byrån

icke må skaffa anställning åt arbetare utomlands eller därifrån rekrytera

arbetare, med mindre dess tillstånd berättigar därtill och verksamheten bedrives

enligt en mellan länderna ifråga träffad överenskommelse (art. 3 mom.

4 d). Avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer utan vinstsyfte skola innehava

tillstånd av vederbörande myndighet (art. 4 a) men må icke heller

skaffa anställning åt arbetare utomlands eller därifrån rekrytera arbetare

under andra förutsättningar än nyss nämnts (art. 4 c). Konventionen träder

i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer blivit registrerade

av Nationernas förbunds generalsekreterare. Därefter träder konventionen

i kraft för varje medlem tolv månader från den dag, då dess ratifikation

registrerats (art. 9). Varje medlem, som ratificerat konventionen, kan,

sedan tio år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft,

uppsäga densamma genom skrivelse, som delgives generalsekreteraren för

registrering. Uppsägningen träder dock icke i kraft förrän ett år efter det

den registrerats hos sekretariatet (art. It).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 299.

Översättning av originaltexten till konventionsförslaget är såsom bilaga

(A) fogad till propositionen nr 83 år 1935.

Konventionen som sådan har trätt i kraft den 18 oktober 193(5.

Sedan konventionen ratificerats av Sverige den 15 november 1935, har

Sveriges ratifikation den 1 januari 193ti registrerats av nationernas förbunds

generalsekreterare, varefter konventionen för Sverige trätt i kraft den 1

januari 1937. Förutom Sverige hava hitintills allenast fem stater, nämligen

Chile, Finland, Mexiko, Spanien och Turkiet, ratificerat konventionen.

Gällande lagbestämmelser.

Gällande svensk lagstiftning på förevarande område — lagen den 18 april

1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling (ändrad genom

lagar den 12 mars 1938, nr 70, den 21 mars 1940, nr 155, den 31 augusti

1940, nr 784, samt den 30 april 1942, nr 209) — innehåller stadganden som stå

i nära överensstämmelse med innehållet i nyssnämnda konvention. Lagen

äger jämlikt 1 § tillämpning å all slags arbetsförmedling, som bedrives av

annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt eller godkänd sjuksköterskebyrå

och som icke sker genom utgivande av skrift, varå tryckfrihetsförordningen

är tillämplig. Enligt 2 § må arbetsförmedling icke bedrivas i förvärvssyfte.

Vill någon eljest bedriva arbetsförmedling, för vilken från arbetsgivare eller

arbetssökande uppbäres inskrivnings- eller förmedlingsavgift, periodiskt bidrag

eller annan ersättning, skall tillstånd sökas hos arbetsmarknadsstyrelsen,

som har att utöva tillsyn å lagens efterlevnad. Före den 1 januari 1948

ankom denna uppgift å socialstyrelsen.

Enligt lagens övergångsbestämmelser (fjärde stycket) kunde enskild person

eller annan, som vid lagens ikraftträdande (den 1 januari 1936) i behörig

ordning bedrev arbetsförmedling i förvärvssyfte, av socialstyrelsen erhålla

tillstånd att fortsätta verksamheten till och med den 31 december 1939. Beträffande

yrkesgrupper, som Kungl. Maj:t bestämt, äger tillsynsmyndigheten,

d. v. s. numera arbetsmarknadsstyrelsen, för tiden därefter, dock för högst

ett år i sänder och icke längre än till den 1 januari 1950, bevilja förlängning

av tillstånd som nyss sagts samt jämväl meddela nytt tillstånd att bedriva

arbetsförmedling i förvärvssyfte, dock endast för enskild person, som övertagit

med vederbörligt tillstånd bedriven verksamhet, i vilken han sedan

tiden före lagens ikraftträdande varit anställd. Innan tillstånd beviljas, skall

tillfälle att yttra sig beredas åt arbetsgivar- och arbetarorganisationer inom

den eller de yrkesgrupper förmedlingen avser. Det ankommer på tillsynsmyndigheten

att bestämma skälig ersättning för förmedling, som sålunda må

kunna i förvärvssyfte bedrivas efter lagens ikraftträdande. I övrigt skola

lagens bestämmelser i tillämpliga delar gälla å densamma.

Genom kungörelse den 10 februari 1939, nr 47, hava bestämts de yrkesgrupper,

beträffande vilka tillsynsmyndigheten jämlikt nyss omförmälda övergångsbestämmelser

till 1935 års lag äger för tiden efter den 31 december 1939

bevilja förlängning av tillstånd att fortsätta arbetsförmedlingsverksamhet i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kmigl. Maj ris proposition nr 299.

förvärvssyfte. Nämnda yrkesgrupper utgöras av musiker och sceniska artister

samt anställningssökande i husligt arbete, hotell-, pensionat- och restaurangrörelse,

sjukvård och jordbruk.

Framställning av arbetsmarknadsstyrelsen om

ändring av övergångsbestämmelserna till 1935

års lag.

I skrivelse den 4 mars 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasatt, huruvida

icke i den svenska lagstiftningen kunde medgivas en förlängning av

avvecklingstiden för i förvärvssyfte drivna privata arbetsförmedlingsbyråer.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i skrivelsen erinrat om att socialstyrelsen

— som då var tillsynsmyndighet för den privata arbetsförmedlingsverksamheten

— i skrivelse den 19 juni 1946 till Kungl. Maj:t anfört bland annat

följande.

Då enligt gällande lagstiftning all arbetsförmedling i förvärvssyfte skall

upphöra den 1 januari 1950 aktualiseras frågan på vad sätt denna avveckling

skall ske. Visserligen har i lagstiftningen, vilken tillkom år 1935, stadgats

en relativt lång avvecklingstid för de personer, vilka ha sin utkomst av sådan

verksamhet. Trots detta torde de dock icke utan vidare av samhället kunna

lämnas åt sitt öde, sedan deras möjligheter att förskaffa sig inkomster genom

arbetsförmedling bortfallit. Styrelsen, som ämnar framdeles upptaga denna

fråga till särskild behandling, vill i detta sammanhang endast i korthet nämna

de linjer, efter vilka en lösning av densamma kan tänkas. Antingen bör

Sverige med hänsyn till det ringa antal länder, som biträtt ovan nämnda

konvention, genom vederbörlig uppsägning frigöra sig från därigenom åtagna

förpliktelser eller också försöka få konventionen ändrad därhän att nu verksamma

arbetsförmedlingsbyråer tillåtas fortsätta rörelsen, så länge den kan

bedrivas av nuvarande innehavare samt därefter ändra här ifrågavarande lagbestämmelse.

Vill man icke beträda någon av dessa vägar, torde andra medel

till att bispringa dessa personer böra övervägas. Eftersom ifrågavarande

verksamhet främst kommer att överföras till den offentliga arbetsförmedlingen

synes det naturligt, att de nuvarande tillståndsinnehavarna i den mån

det är möjligt beredas tillfälle att erhålla anställning inom denna förmedling.

Endast om tillståndsinnehavarens ålder eller andra omständigheter skulle

lägga hinder i vägen härför, synes någon form av avvecklingsersättning böra

utgå.

Nu nämnda inplacering i den offentliga arbetsförmedlingen synes lämpligen

kunna ske under loppet av de närmaste åren, i all synnerhet som denna

tid sammanfaller med en kraftig utbyggnad av den offentliga förmedlingsapparaten.

Särskilt inom den offentliga artist- och musikerförmedling, som

är under uppbyggnad, böra föreligga goda möjligheter att upptaga de personer,

som nu med socialstyrelsens tillstånd i förvärvssyfte bedriva musikeroch

artistförmedling, givetvis under förutsättning att de äro villiga att antaga

anställning inom den offentliga förmedlingen och ej uppnått för hög

ålder. Det förtjänar anmärkas, att tidigare ha en de! personer, som bedrivit

arbetsförmedling i förvärvssyfte, antagits till tjänstemän i den offentliga förmedlingen,

varigenom deras egen förmedlingsverksamhet kunnat nedläggas.

Arbetsmarknadsstyrelsen bär härefter anfört, att någon uppsägning av konventionen

från svensk sida icke skett, i följd varav en ny tioårsperiod börjat

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 299.

löpa. För närvarande vore 50 förmedlare av nu ifrågavarande kategori inregistrerade

hos styrelsen. Av dessa hade emellertid två numera anställning

vid den offentliga arbetsförmedlingen och en hade erhållit anställning vid

privat förmedling utan vinstsyfte, varför dessas tillstånd tills vidare ej nyttjades.

En av förmedlarna dreve rörelsen i aktiebolagsform. Flertalet av förmedlarna

hade uppnått tämligen hög ålder, varierande mellan 60 och 84 år;

den yngsta förmedlaren vore 47 år. Ett ''stort antal förmedlare hade redovisat

allenast ett fåtal tillsatta platser nästförflutna år, varierande mellan 2 och

300. Endast i ett fåtal fall hade antalet tillsatta platser uppgått till ett och

annat tusental.

Beträffande de spörsmål, som uppkomme vid avvecklingen av den avgiftskrävande

privata arbetsförmedlingen, har arbetsmarknadsstyrelsen anfört, att

styrelsen i likhet med ''socialstyrelsen funne skäligt, att åtgärder vidtoges för

att i görligaste mån mildra övergångens verkningar. Socialstyrelsens förslag

att de nuvarande innehavarna skulle beredas anställning i den offentliga arbetsförmedlingen

torde med hänsyn till tillståndsinnehavarnas ålder icke

kunna förverkligas i större utsträckning än som redan skett. Förslaget att

tilldela de kvarvarande förmedlarna avvecklingsersättning torde med hänsyn

till den långa av v e c k 1 i ngsti den rimligtvis endast kunna genomföras i särskilt

ömmande fall. Uppsägning av konventionen kunde numera icke ske förrän

avsevärd tid efter den bestämda avvecklingstiden. Arbetsmarknadsstyrelsen

ville för sin del ifrågasätta, huruvida icke i den svenska lagstiftningen kunde

medgivas en ytterligare förlängning av avvecklingstiden. Flertalet tillstånd

torde med hänsyn till innehavarnas ålder upphöra under de närmaste åren.

Rätten att bevilja nytt tillstånd till enskild person, som övertagit med vederbörligt

tillstånd bedriven verksamhet, i vilken han sedan tiden före lagens

ikraftträdande varit anställd (1940 års lagändring), borde upphöra. En noggrann

prövning borde föregå medgivandet av förlängning för tiden efter 1949

och förlängt tillstånd medgivas endast i ömmande fall. Härvid borde givetvis

hänsyn tagas till den numera utgående förhöjda folkpensionen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har slutligen förklarat, att en lagändring av

ifrågavarande innebörd icke torde strida mot principerna för 1933 års konvention.

Med hänsyn till den ringa anslutningen syntes man vara berättigad

utgå från att flertalet stater ansett konventionens bestämmelser alltför rigorösa.

Styrelsen bär vidare erinrat, att förslag till revision av konventionen

komme att behandlasi vid internationella arbetskonferensens trettioförsta sammanträde

i San Francisco innevarande år samt att i detta förslag upptagits

bestämmelse att avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte

skulle vara avskaffade inom en begränsad tidsperiod, som bestämdes av vederbörande

myndighet, en bestämmelse som avsåges skola ersätta den nuvarande

föreskriften om en tidsperiod av tre år innan förbudet träder i kraft. Därest

statsmakterna godkände ''styrelsens förslag till förlängning av avvecklingstiden

syntes meddelande om den svenska ståndpunkten böra i särskild ordning

meddelas internationella arbetsorganisationen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 299.

7

Yttranden över arbetsmarknadsstyrelsens framställning''.

Över arbetsmarknadsstyrelsens skrivelse ha efter remiss yttranden avgivits

av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet, yrkeskvinnors samarbetsförbund, hembiträdesföreningarnas

centralkommitté, Folkets parkers centralorganisation,

svenska musikerförbundet och svensk sjuksköterskeförening, varjämte tillfälle

att avgiva yttrande beretts Sveriges arbetsgivareförening för hotell och

restauranger samt Sveriges hotell- och restaurangpersonals förbund.

Socialstyrelsen har tillstyrkt det av arbetsmarknadsstyrelsen väckta förslaget

under åberopande av att detta i stort sett tillgodosåge socialstyrelsens

tidigare uttalade uppfattning att de personer, vilka ha sin utkomst av privat

arbetsförmedlingsverksamhet, icke utan vidare kunde lämnas åt sitt öde. Då

Sverige icke ensidigt kunde frigöra sig från sina förpliktelser enligt konventionen,

måste en förutsättning för förslagets genomförande vara, att det revisionsförslag,

som skulle behandlas på internationella arbetskonferensens

sammanträde innevarande år, bleve antaget.

Medicinalstyrelsen har förklarat, att det ur flera synpunkter vore betydelsefullt

att arbetsförmedlingsverksamheten för sjukvårdspersonal bedreves

under noggrann kontroll från det allmännas sida. Styrelsen ansåge det därför

önskvärt att den privata, affärsmässiga arbetsförmedling, som alltjämt i

viss utsträckning bedreves på detta område, upphörde så snart ske kunde.

Behovet av platsförmedling kunde tillgodoses av de godkända sjuksköterskebyråerna

och den offentliga arbetsförmedlingen. Om hänsynen till de enskilda

yrkesutövarna kunde anses kräva det, ville medicinalstyrelsen dock

ej motsätta sig sådan ändring av övergångsbestämmelserna till nu gällande

lagstiftning att möjlighet bereddes arbetsmarknadsstyrelsen att under de

skärpta förutsättningar »om föreslagits bevilja fortsatt förlängning av tillstånd

att i förvärvssyfte bedriva arbetsförmedling. Svensk sjuksköterskeförening

har förklarat sig instämma i de åtgärder som vidtagits för att avskaffa

privat arbetsförmedling med vinstsyfte därigenom att Sverige ratificerat 1933

års konvention. Föreningen tillstyrkte även det förslag till revision av konventionen,

som skulle behandlas av internationella arbetskonferensen, då därigenom

avvecklingen av existerande privata arbetsförmedlingsbyråer kunde

ske på ett mindre rigoröst sätt. Arbetsmarknadsstyrelsens här ifrågavarande

förslag tillstyrkes alltså av föreningen.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund har uttalat såsom sin mening, att Sverige

borde hålla fast vid den princip om avveckling av privat arbetsförmedling med

vinstsyfte, som överensstämde med 1933 års konvention, men att en upp

mjukning av övergångsbestämmelserna i av arbetsmarknadsstyrelsen föreslagen

riktning syntes rimlig. Ej heller hembiträdesföreningamas centralkommitté

har velat motsätta sig arbetsmarknadsstyrelsens förslag. Central kommittén

bär anfört, att med den utveckling som den offentliga arbetsförmedlingen

undergått de senaste åren den hade de största förutsättningar att nöjaktigt

betjäna allmänheten, och privatintressen på området borde ej upp
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 299.

muntras. Eu förlängning av avvecklingstiden torde doek icke medföra något

större inkräktande på den offentliga förmedlingens verksamhet, enär innehavarna

av de privata förmedlingarna i regel hade uppnått så hög ålder, att

deras aktivitet vore i avtagande. En förlängning av deras förmedlingstillstånd

vore sannolikt i de flesta fall att föredraga framför alternativet anställning

inom den offentliga förmedlingen.

Svenska musikerförbundet har anfört följande.

Svenska musikerförbundet bildades år 1907 och några år senare upprättades

musikförmedlingar i Stockholm, Göteborg och Malmö som motvikt till

de i förvärvssyfte bedrivna privata förmedlingarna. Senare utbyggdes vår

förmedling att omfatta jämväl artister. Under årens lopp har förbundet upprättat

förmedlingar inom så gott som varje avdelning och utgör antalet förmedlingar

nu 107. Dessa förmedlingar ha tillkommit i medlemsvårdande

syfte. Sålunda äro de anställda förmedlingsföreståndarna medlemmarna behjälpliga.

att vid anfordran från arbetsgivare upprätta kontrakt.

Sedan år 1943 har den offentliga arbetsförmedlingen bedrivit förmedling

av musiker och artister, varför viss del av vår förmedlingsverksamhet har

överförts dit.

I stort sett har denna förmedlingsverksamhet fungerat tillfredsställande,

varför någon privat förmedlingsverksamhet icke är behövlig eller kan anses

befogad, evad det avser förmedling av musiker och artister inom landet. Däremot

förefinnes brister i fråga om nordisk och internationell förmedling. I

vårt grannland Danmark finnes många impressarier och konsertbyråer, som

i stor utsträckning förmedlar artister och musiker till Sverige och övriga länder.

Sålunda har ett stort antal utländska artister och musiker genom dansk

förmedling placerats här i Sverige, då endast ett ringa fåtal av motsvarande

svensk arbetskraft erbjudits arbete i Danmark eller i något annat land. Det

är oss därför angeläget framhålla, att kontakten på den internationella arbetsmarknaden

icke är tillfredsställande ordnad. Musiker och artister äro beroende

av en internationell förmedlingsverksamhet, varför den offentliga arbetsförmedlingen

bör givas möjlighet att effektivisera denna del av sin verksamhet

för att icke bliva distanserad av de danska impressarierna och konsertbyråerna.

Skulle den offentliga arbetsförmedlingen icke få möjligheter

att utvidga sin verksamhet att omfatta även utlandet anse vi, att sådant tillstånd

bör beviljas åt privata förmedlare, som äro kvalificerade för ifrågavarande

arbete.

Förbundet har härefter anfört att av de musiker- och artistförmedlingar,

som för närvarande vore inregistrerade, endast ett ringa fåtal torde bedriva

förmedling i större omfattning. Avvecklingen av denna gren av förmedlingsverksamheten

torde därför icke utgöra något problem. Utöver vad som framginge

av det anförda hade förbundet intet att erinra mot arbetsmarknadsstyrelsens

förslag om avveckling av den privat bedrivna förmedlingsverksamheten.

Folkets parkers centralorganisation har beträffande artistbransohen anfört,

att de förmedlare som ännu utövade sin verksamhet inom denna bransch

samtliga torde genom mångårigt arbete besitta mycket stor erfarenhet och

ha den speciella kännedom som erfordrades på gebitet. Artistförmedlingen

torde mer än någon annan bransch erfordra kompetens för bedömning av de

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 299.

kvalifikationer, som vederbörande arbetssökande utgåve sig besitta. Denna

kompetens erhölles icke utan mångårigt arbete och studier av de skilda utövarnas

kapacitet och lämplighet. Den offentliga arbetsförmedlingen hade

inom artistbranschen ännu icke erhållit stadga och dess tjänstemän torde

ännu icke besitta de kunskaper som voire erforderliga för att kunna bedriva

denna förmedling i full omfattning. Det vore därför även ur denna synpunkt

angeläget att de privata förmedlarna erhölle möjligheter att fortsätta sin

verksamhet efter 1949 års utgång. Organisationen tillstyrkte en förlängning

av avvecklingstiden med tre år.

I anslutning härtill har centralorganisationen anfört att det vore önskvärt

att under denna tidsperiod förmedlingsverksamheten inom artistbranschen

ägnades speciell uppmärksamhet, framför allt i syfte att skapa ett nordiskt

samarbete och begränsa de utländska artistförmedlarnas och artistimpressariernas

verksamhet inom vårt land. Om arbetsförmedlingen inom artistbranschen

helt skulle bygga på den offentliga arbetsförmedlingen och organisationsförmedlingar,

måste de utländska artistagenternas verksamhet kontrolleras

på ett helt annat sätt än vad nu vore fallet.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har i sitt

yttrande lämnat följande redogörelse för behandlingen av förslaget till en

revision av 1933 års konvention.

Frågan om en revision av 1933 års konvention angående avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer väcktes på sin tid från svensk sida. Anledningen

var närmast den att enligt konventionen förmedling av anställning utomlands

eller rekrytering av arbetstagare från utlandet krävde förefintligheten av

överenskommelse med respektive främmande makt. För Sveriges del hade

dessa bestämmelser icke kunnat efterföljas, då — bland annat med hänsyn

till att endast ett fåtal stater ratificerat konventionen — dylika överenskommelser

icke kunnat åvägabringas. I följd härav såg sig Sverige nödsakat att

ändra sin lagstiftning på området, så att möjligheter till internationell arbetsförmedling

skapades. Lagändringarna avsågo dock endast musiker- och

artistbranschen.

På grund av krigets mellankomst blev den av Sverige väckta revisionsfrågan

icke föremål för behandling förrän i samband därmed att å dagordningen för

internationella arbetskonferensens trettionde sammanträde år 1947 upptogs

frågan om arbetsförmedlingens organisation. Sedan flertalet medlemsstater

tillstyrkt att frågan om en revision av 1933 års konvention upptogs å nämnda

sammanträde, upprättade internationella arbetsbyrån till nämnda sammanträde

ett revisionsförslag, som avsåg att tillgodose de svenska revisionskraven.

Byrån föreslog därjämte en uppmjukning av den grundläggande artikeln i konventionen

(art. 2). Enligt denna artikel i dess gällande lydelse skola avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer i förvärvssyfte vara avskaffade inom tre år

efter konventionens ikraftträdande för en medlemsstat. Byrån föreslog att

denna bestämmelse skulle utbytas mot föreskrift att i varje särskilt fall vederbörande

statliga myndighet skulle äga bestämma den tidrymd, inom vilken

dylika byråer skulle vara avskaffade.

På grundval av byråns revisionsförslag beslöt internationella arbetskonferensen

vid förenämnda sammanträde att upptaga revisionsfrågan å dagordningen

för nästa sammanträde. Till detta förelåg jämväl från byråns styrelse en

tioårsrapport rörande tillämpningen av konventionen ävensom däröver in

2—ih«7 4s Tiiliang till riksdagens protokoll 1948. ] samt. Nr 299.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 299.

komna yttranden. Åtskilliga framställningar hade gjorts i anslutning till

rapporten; bland annat hade Förenta staternas regering rekommenderat, att

principen om avskaffande av i vinstsyfte bedrivna privata arbetsförmedlingsbyråer

skulle övergivas och konventionen i stället endast avse tillsyn och

reglering av avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

Vid kommittébehandlingen av frågan å konferensen upptogs sistnämnda

förslag till diskussion och ett förslag till ändring av byråns revisionsförslag

antogs med knapp majoritet. När sedermera omröstning inom kommittén

verkställdes angående revision av konventionen i enlighet med det sålunda föreliggande

ändringsförslaget, blev emellertid utgången den, att revisionsförslaget

förkastades. Eftersom konventionen sålunda kvarstode oförändrad, föreslog

kommittén att konferensen skulle ånyo upptaga frågan vid nästa sammanträde.

Detta förslag antogs enhälligt av konferensen. Hela frågan om revision av

konventionen står alltså öppen till år 1949.

Delegationen har i anslutning till denna redogörelse anfört, att kravet på

en revision av konventionen vunnit allmän anslutning. Därest revisionsförfarandet

icke skulle komma att resultera i beslut i av Sverige önskad riktning,

ansåge sig delegationen ändock i betraktande av samtliga föreliggande

omständigheter böra i princip tillstyrka att avvecklingst-iden för den i förvärvssyfte

bedrivna privata arbetsförmedlingen förlängdes. Delegationen

förutsatte, att lagändringen komme att träda i kraft å dag, som Kungl. Maj:t

bestämde. Enär det antydda förfaringssättet komme att innebära ett avsteg

från den av Sverige ratificerade konventionens formella bestämmelser, syntes

meddelande om den vidtagna åtgärden böra tillställas Internationella arbetsbyrån.

Departementschefen.

1935 års lagstiftning om privata avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer

innebär att i vinstsyfte bedrivna dylika byråer skola vara helt avskaffade vid

1950 års ingång. Den avvecklingsperiod som sålunda medgivits närmar sig

nu sitt slut. Av arbetsmarknadsstyrelsens skrivelse framgår emellertid att

det alltjämt finnes kvar en del i förvärvssyfte drivna arbetsförmedlingsbyråer,

och ståndpunkt måste därför tagas till frågan i vad mån särskilda åtgärder

böra vidtagas för att mildra verkningarna av avvecklingen.

Enligt vad arbetsmarknadsstyrelsen upplyst har flertalet av de förmedlare

varom här är fråga numera nått hög ålder. Styrelsen har funnit det osannolikt,

att de skulle kunna i större utsträckning än som redan skett beredas

anställning i den offentliga arbetsförmedlingen. Yidare har styrelsen ansett

att det med hänsyn till den långa avvecklingstiden endast i särskilt ömmande

fall kunde ifrågakomma att bereda dem avvecklingsersättning. Yad angår

sistnämnda spörsmål må erinras att jag vid tillkomsten av 1935 års lag framhöll,

att någon skyldighet för staten att utgiva ersättning till dem som drabbades

av förbudsbestämmelserna icke torde föreligga. Principiella skäl synas

mig också tala mot en sådan lösning av frågan.

Billighetsskäl tala emellertid för att personer, vilka med samhällets gillande

under en lång följd av år haft sin utkomst av arbetsförmedlingsverksamhet,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majrts proposition nr 299.

icke utan vidare berövas möjligheten att utnyttja sina kunskaper och sin förmåga

på detta område. I likhet med arbetsmarknadsstyrelsen finner jag det

därför rimligt att möjlighet öppnas till förlängning av den i övergångsbestämmelserna

till 1935 års lag stadgade avvecklingstiden. Någon erinran häremot

har ej gjorts i remissyttrandena. Huruvida förlängt tillstånd skall, såsom

arbetsmarknadsstyrelsen tänkt sig, begränsas till ömmande fall synes tveksamt.

Då det rör sig om ett ringa antal privata arbetsförmedlare torde en

behovsprövning i detta sammanhang knappast vara påkallad. Behörig hänsyn

synes också böra tagas till att den offentliga arbetsförmedlingen på vissa

områden måhända ännu icke kan anses vara fullt tillfredsställande utbyggd.

Särskilt i fråga om sceniska artister synes alltjämt ett behov föreligga av

en privat arbetsförmedlingsverksamhet.

En framflyttning av tidpunkten för de i vinstsyfte bedrivna privata arbetsförmedlingsbyråernas

upphörande kommer i strid med den inledningsvis

omnämnda konventionen i ämnet av år 1933. Den redogörelse för frågan om

en revision av denna konvention, som lämnats i det av delegationen för det

internationella socialpolitiska samarbetet avgivna yttrandet, synes emellertid

ge vid handen, att konventionen vid 1949 års sammanträde med internationella

arbetskonferensen torde komma att revideras i uppmjukande riktning.

Givetvis bör man från svensk sida icke underlåta att framföra sådana förslag

till revision, att den nu ifrågasatta förlängningen av avvecklingsperioden blir

förenlig med konventionen. Det är min avsikt att föranstalta om att yrkanden

i sådan riktning framföras till Internationella arbetsbyrån. I likhet med delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet finner jag vid angivna

förhållanden en lagändring, som innebär en förlängning av avvecklingsperioden

för i vinstsyfte bedrivna privata arbetsförmedlingsbyråer, kunna

genomföras redan nu. Utsträckningen synes mig lämpligen böra avse tiden

till den 1 januari 1955. Meddelande om en sådan avvikelse från konventionen

bör självfallet, såsom delegationen anfört, tillställas Internationella arbets

byrån.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har ifrågasatt,

att den ändring av övergångsbestämmelserna till 1935 års lagstiftning,

som ett ytterligare anstånd med avvecklingen av privata arbetsförmedlingsbyråer

med vinstsyfte nödvändiggör, skulle träda i kraft först den dag

Konungen bestämmer. Anledningen till detta uttalande synes vara den att

Kungl. Maj :t därigenom skulle kunna avvakta resultatet av de förhandlingar om

revision av 1933 års konvention, som komma att äga rum vid arbetskonferensens

sammanträde sommaren 1949. Emellertid torde det vara önskvärt, att

de personer, som åsyftas med lagändringen, snarast erhålla besked om hur

framtiden kan komma att gestalta sig för dem i här ifrågavarande hänseende.

•Tåg finner därför anledning saknas att uppskjuta lagändringens ikraftträdande

på sätt delegationen ifrågasatt utan föreslår att densamma får träda i kraft

den 1 januari 1949. Enligt min uppfattning bör — ii ven om mot förmodan

eu revision av konventionen icke skulle leda till att denna kommer att med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 299.

giva en sådan förlängd avvecklingsperiod som här föreslås — en så ringa

avvikelse från konventionens bestämmelser som den varom här är fråga

kunna anses försvarlig.

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag

till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april

1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling och jag hemställer

att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga detta

lagförslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

Stockholm 1948. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:468 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts proposition med förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 apnl 1935 a1 i texten
  2. 2LU 1948:59 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts •proposition med förslag till lag om. ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 s. 5 i texten