Med förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling
1948-10-08 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1948:299, Med förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 299.
1
Nr 299.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag om ändring av övergångsbestämmelserna till
lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling; given Stockholms
slott den 8 oktober 1948.
Kungl. Maj:t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till
lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Propositionens huvudsakliga inn el t åt I.
I enlighet med hemställan av arbetsmarknadsstyrelsen föreslås sådan ändring
av övergångsbestämmelserna till 1935 års lag med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling, att tillstånd att bedriva arbetsförmedling i förvärvssyfte
skall kunna — för ett år i sänder — beviljas även för tid efter 1950
års ingång, dock icke längre än till den 1 januari 1955.
1 1807 48
flihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. AV 299.
2
Kungl. Maj.ts -proposition nr 299.
Förslag
till
Lag
»in ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935
(nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling.
Härigenom förordnas, med ändring av vad i övergångsbestämmelserna till
lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling finnes
stadgat däremot stridande, att enskild person eller annan, som vid 1949 års
utgång med behörigt tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte, må
av arbetsmarknadsstyrelsen beviljas förlängning av tillståndet i den ordning
och på de villkor som angivas i nämnda övergångsbestämmelser, dock icke
längre än till den 1 januari 1955.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949.
Kanyl. Maj ds proposition nr 299.
3
Utdrag av ''protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms
slott den 8 oktober 1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Votjgt, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med t. f. ministern för utrikes ärendena, statsministern
Erlander, anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,
fråga angående ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april
1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling samt anför därvid följande.
Internationell konvention angående avgiftskrävande
arbetsförmedlingsbyråer.
Å den internationella arbetsorganisationens konferens år 1933 antogs ett
förslag till konvention (nr 34) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.
Enligt denna konvention skola avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer
med vinstsyfte vara avskaffade inom tre år från konventionens ikraftträdande
för vederbörande medlemsstat (art. 2 mom. 1). Under denna tid
må nya sådana byråer icke upprättas (art. 2 mom. 2 a). En redan befintlig
avgiftskrävande byrå med vinstsyfte kan emellertid erhålla tillstånd av vederbörande
myndighet att under vissa förutsättningar fortsätta sin verksamhet
(art. 3). Härom gäller, bland annat, att byrån skall innehava ett för år meddelat
tillstånd, som må förnyas efter vederbörande myndighets gottfinnande
under en tidrymd ej överstigande tio år (art. 3 mom. 4 b), ävensom att byrån
icke må skaffa anställning åt arbetare utomlands eller därifrån rekrytera
arbetare, med mindre dess tillstånd berättigar därtill och verksamheten bedrives
enligt en mellan länderna ifråga träffad överenskommelse (art. 3 mom.
4 d). Avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer utan vinstsyfte skola innehava
tillstånd av vederbörande myndighet (art. 4 a) men må icke heller
skaffa anställning åt arbetare utomlands eller därifrån rekrytera arbetare
under andra förutsättningar än nyss nämnts (art. 4 c). Konventionen träder
i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer blivit registrerade
av Nationernas förbunds generalsekreterare. Därefter träder konventionen
i kraft för varje medlem tolv månader från den dag, då dess ratifikation
registrerats (art. 9). Varje medlem, som ratificerat konventionen, kan,
sedan tio år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft,
uppsäga densamma genom skrivelse, som delgives generalsekreteraren för
registrering. Uppsägningen träder dock icke i kraft förrän ett år efter det
den registrerats hos sekretariatet (art. It).
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 299.
Översättning av originaltexten till konventionsförslaget är såsom bilaga
(A) fogad till propositionen nr 83 år 1935.
Konventionen som sådan har trätt i kraft den 18 oktober 193(5.
Sedan konventionen ratificerats av Sverige den 15 november 1935, har
Sveriges ratifikation den 1 januari 193ti registrerats av nationernas förbunds
generalsekreterare, varefter konventionen för Sverige trätt i kraft den 1
januari 1937. Förutom Sverige hava hitintills allenast fem stater, nämligen
Chile, Finland, Mexiko, Spanien och Turkiet, ratificerat konventionen.
Gällande lagbestämmelser.
Gällande svensk lagstiftning på förevarande område — lagen den 18 april
1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling (ändrad genom
lagar den 12 mars 1938, nr 70, den 21 mars 1940, nr 155, den 31 augusti
1940, nr 784, samt den 30 april 1942, nr 209) — innehåller stadganden som stå
i nära överensstämmelse med innehållet i nyssnämnda konvention. Lagen
äger jämlikt 1 § tillämpning å all slags arbetsförmedling, som bedrives av
annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt eller godkänd sjuksköterskebyrå
och som icke sker genom utgivande av skrift, varå tryckfrihetsförordningen
är tillämplig. Enligt 2 § må arbetsförmedling icke bedrivas i förvärvssyfte.
Vill någon eljest bedriva arbetsförmedling, för vilken från arbetsgivare eller
arbetssökande uppbäres inskrivnings- eller förmedlingsavgift, periodiskt bidrag
eller annan ersättning, skall tillstånd sökas hos arbetsmarknadsstyrelsen,
som har att utöva tillsyn å lagens efterlevnad. Före den 1 januari 1948
ankom denna uppgift å socialstyrelsen.
Enligt lagens övergångsbestämmelser (fjärde stycket) kunde enskild person
eller annan, som vid lagens ikraftträdande (den 1 januari 1936) i behörig
ordning bedrev arbetsförmedling i förvärvssyfte, av socialstyrelsen erhålla
tillstånd att fortsätta verksamheten till och med den 31 december 1939. Beträffande
yrkesgrupper, som Kungl. Maj:t bestämt, äger tillsynsmyndigheten,
d. v. s. numera arbetsmarknadsstyrelsen, för tiden därefter, dock för högst
ett år i sänder och icke längre än till den 1 januari 1950, bevilja förlängning
av tillstånd som nyss sagts samt jämväl meddela nytt tillstånd att bedriva
arbetsförmedling i förvärvssyfte, dock endast för enskild person, som övertagit
med vederbörligt tillstånd bedriven verksamhet, i vilken han sedan
tiden före lagens ikraftträdande varit anställd. Innan tillstånd beviljas, skall
tillfälle att yttra sig beredas åt arbetsgivar- och arbetarorganisationer inom
den eller de yrkesgrupper förmedlingen avser. Det ankommer på tillsynsmyndigheten
att bestämma skälig ersättning för förmedling, som sålunda må
kunna i förvärvssyfte bedrivas efter lagens ikraftträdande. I övrigt skola
lagens bestämmelser i tillämpliga delar gälla å densamma.
Genom kungörelse den 10 februari 1939, nr 47, hava bestämts de yrkesgrupper,
beträffande vilka tillsynsmyndigheten jämlikt nyss omförmälda övergångsbestämmelser
till 1935 års lag äger för tiden efter den 31 december 1939
bevilja förlängning av tillstånd att fortsätta arbetsförmedlingsverksamhet i
5
Kmigl. Maj ris proposition nr 299.
förvärvssyfte. Nämnda yrkesgrupper utgöras av musiker och sceniska artister
samt anställningssökande i husligt arbete, hotell-, pensionat- och restaurangrörelse,
sjukvård och jordbruk.
Framställning av arbetsmarknadsstyrelsen om
ändring av övergångsbestämmelserna till 1935
års lag.
I skrivelse den 4 mars 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasatt, huruvida
icke i den svenska lagstiftningen kunde medgivas en förlängning av
avvecklingstiden för i förvärvssyfte drivna privata arbetsförmedlingsbyråer.
Arbetsmarknadsstyrelsen har i skrivelsen erinrat om att socialstyrelsen
— som då var tillsynsmyndighet för den privata arbetsförmedlingsverksamheten
— i skrivelse den 19 juni 1946 till Kungl. Maj:t anfört bland annat
följande.
Då enligt gällande lagstiftning all arbetsförmedling i förvärvssyfte skall
upphöra den 1 januari 1950 aktualiseras frågan på vad sätt denna avveckling
skall ske. Visserligen har i lagstiftningen, vilken tillkom år 1935, stadgats
en relativt lång avvecklingstid för de personer, vilka ha sin utkomst av sådan
verksamhet. Trots detta torde de dock icke utan vidare av samhället kunna
lämnas åt sitt öde, sedan deras möjligheter att förskaffa sig inkomster genom
arbetsförmedling bortfallit. Styrelsen, som ämnar framdeles upptaga denna
fråga till särskild behandling, vill i detta sammanhang endast i korthet nämna
de linjer, efter vilka en lösning av densamma kan tänkas. Antingen bör
Sverige med hänsyn till det ringa antal länder, som biträtt ovan nämnda
konvention, genom vederbörlig uppsägning frigöra sig från därigenom åtagna
förpliktelser eller också försöka få konventionen ändrad därhän att nu verksamma
arbetsförmedlingsbyråer tillåtas fortsätta rörelsen, så länge den kan
bedrivas av nuvarande innehavare samt därefter ändra här ifrågavarande lagbestämmelse.
Vill man icke beträda någon av dessa vägar, torde andra medel
till att bispringa dessa personer böra övervägas. Eftersom ifrågavarande
verksamhet främst kommer att överföras till den offentliga arbetsförmedlingen
synes det naturligt, att de nuvarande tillståndsinnehavarna i den mån
det är möjligt beredas tillfälle att erhålla anställning inom denna förmedling.
Endast om tillståndsinnehavarens ålder eller andra omständigheter skulle
lägga hinder i vägen härför, synes någon form av avvecklingsersättning böra
utgå.
Nu nämnda inplacering i den offentliga arbetsförmedlingen synes lämpligen
kunna ske under loppet av de närmaste åren, i all synnerhet som denna
tid sammanfaller med en kraftig utbyggnad av den offentliga förmedlingsapparaten.
Särskilt inom den offentliga artist- och musikerförmedling, som
är under uppbyggnad, böra föreligga goda möjligheter att upptaga de personer,
som nu med socialstyrelsens tillstånd i förvärvssyfte bedriva musikeroch
artistförmedling, givetvis under förutsättning att de äro villiga att antaga
anställning inom den offentliga förmedlingen och ej uppnått för hög
ålder. Det förtjänar anmärkas, att tidigare ha en de! personer, som bedrivit
arbetsförmedling i förvärvssyfte, antagits till tjänstemän i den offentliga förmedlingen,
varigenom deras egen förmedlingsverksamhet kunnat nedläggas.
Arbetsmarknadsstyrelsen bär härefter anfört, att någon uppsägning av konventionen
från svensk sida icke skett, i följd varav en ny tioårsperiod börjat
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 299.
löpa. För närvarande vore 50 förmedlare av nu ifrågavarande kategori inregistrerade
hos styrelsen. Av dessa hade emellertid två numera anställning
vid den offentliga arbetsförmedlingen och en hade erhållit anställning vid
privat förmedling utan vinstsyfte, varför dessas tillstånd tills vidare ej nyttjades.
En av förmedlarna dreve rörelsen i aktiebolagsform. Flertalet av förmedlarna
hade uppnått tämligen hög ålder, varierande mellan 60 och 84 år;
den yngsta förmedlaren vore 47 år. Ett ''stort antal förmedlare hade redovisat
allenast ett fåtal tillsatta platser nästförflutna år, varierande mellan 2 och
300. Endast i ett fåtal fall hade antalet tillsatta platser uppgått till ett och
annat tusental.
Beträffande de spörsmål, som uppkomme vid avvecklingen av den avgiftskrävande
privata arbetsförmedlingen, har arbetsmarknadsstyrelsen anfört, att
styrelsen i likhet med ''socialstyrelsen funne skäligt, att åtgärder vidtoges för
att i görligaste mån mildra övergångens verkningar. Socialstyrelsens förslag
att de nuvarande innehavarna skulle beredas anställning i den offentliga arbetsförmedlingen
torde med hänsyn till tillståndsinnehavarnas ålder icke
kunna förverkligas i större utsträckning än som redan skett. Förslaget att
tilldela de kvarvarande förmedlarna avvecklingsersättning torde med hänsyn
till den långa av v e c k 1 i ngsti den rimligtvis endast kunna genomföras i särskilt
ömmande fall. Uppsägning av konventionen kunde numera icke ske förrän
avsevärd tid efter den bestämda avvecklingstiden. Arbetsmarknadsstyrelsen
ville för sin del ifrågasätta, huruvida icke i den svenska lagstiftningen kunde
medgivas en ytterligare förlängning av avvecklingstiden. Flertalet tillstånd
torde med hänsyn till innehavarnas ålder upphöra under de närmaste åren.
Rätten att bevilja nytt tillstånd till enskild person, som övertagit med vederbörligt
tillstånd bedriven verksamhet, i vilken han sedan tiden före lagens
ikraftträdande varit anställd (1940 års lagändring), borde upphöra. En noggrann
prövning borde föregå medgivandet av förlängning för tiden efter 1949
och förlängt tillstånd medgivas endast i ömmande fall. Härvid borde givetvis
hänsyn tagas till den numera utgående förhöjda folkpensionen.
Arbetsmarknadsstyrelsen har slutligen förklarat, att en lagändring av
ifrågavarande innebörd icke torde strida mot principerna för 1933 års konvention.
Med hänsyn till den ringa anslutningen syntes man vara berättigad
utgå från att flertalet stater ansett konventionens bestämmelser alltför rigorösa.
Styrelsen bär vidare erinrat, att förslag till revision av konventionen
komme att behandlasi vid internationella arbetskonferensens trettioförsta sammanträde
i San Francisco innevarande år samt att i detta förslag upptagits
bestämmelse att avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte
skulle vara avskaffade inom en begränsad tidsperiod, som bestämdes av vederbörande
myndighet, en bestämmelse som avsåges skola ersätta den nuvarande
föreskriften om en tidsperiod av tre år innan förbudet träder i kraft. Därest
statsmakterna godkände ''styrelsens förslag till förlängning av avvecklingstiden
syntes meddelande om den svenska ståndpunkten böra i särskild ordning
meddelas internationella arbetsorganisationen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 299.
7
Yttranden över arbetsmarknadsstyrelsens framställning''.
Över arbetsmarknadsstyrelsens skrivelse ha efter remiss yttranden avgivits
av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, delegationen för det internationella
socialpolitiska samarbetet, yrkeskvinnors samarbetsförbund, hembiträdesföreningarnas
centralkommitté, Folkets parkers centralorganisation,
svenska musikerförbundet och svensk sjuksköterskeförening, varjämte tillfälle
att avgiva yttrande beretts Sveriges arbetsgivareförening för hotell och
restauranger samt Sveriges hotell- och restaurangpersonals förbund.
Socialstyrelsen har tillstyrkt det av arbetsmarknadsstyrelsen väckta förslaget
under åberopande av att detta i stort sett tillgodosåge socialstyrelsens
tidigare uttalade uppfattning att de personer, vilka ha sin utkomst av privat
arbetsförmedlingsverksamhet, icke utan vidare kunde lämnas åt sitt öde. Då
Sverige icke ensidigt kunde frigöra sig från sina förpliktelser enligt konventionen,
måste en förutsättning för förslagets genomförande vara, att det revisionsförslag,
som skulle behandlas på internationella arbetskonferensens
sammanträde innevarande år, bleve antaget.
Medicinalstyrelsen har förklarat, att det ur flera synpunkter vore betydelsefullt
att arbetsförmedlingsverksamheten för sjukvårdspersonal bedreves
under noggrann kontroll från det allmännas sida. Styrelsen ansåge det därför
önskvärt att den privata, affärsmässiga arbetsförmedling, som alltjämt i
viss utsträckning bedreves på detta område, upphörde så snart ske kunde.
Behovet av platsförmedling kunde tillgodoses av de godkända sjuksköterskebyråerna
och den offentliga arbetsförmedlingen. Om hänsynen till de enskilda
yrkesutövarna kunde anses kräva det, ville medicinalstyrelsen dock
ej motsätta sig sådan ändring av övergångsbestämmelserna till nu gällande
lagstiftning att möjlighet bereddes arbetsmarknadsstyrelsen att under de
skärpta förutsättningar »om föreslagits bevilja fortsatt förlängning av tillstånd
att i förvärvssyfte bedriva arbetsförmedling. Svensk sjuksköterskeförening
har förklarat sig instämma i de åtgärder som vidtagits för att avskaffa
privat arbetsförmedling med vinstsyfte därigenom att Sverige ratificerat 1933
års konvention. Föreningen tillstyrkte även det förslag till revision av konventionen,
som skulle behandlas av internationella arbetskonferensen, då därigenom
avvecklingen av existerande privata arbetsförmedlingsbyråer kunde
ske på ett mindre rigoröst sätt. Arbetsmarknadsstyrelsens här ifrågavarande
förslag tillstyrkes alltså av föreningen.
Yrkeskvinnors samarbetsförbund har uttalat såsom sin mening, att Sverige
borde hålla fast vid den princip om avveckling av privat arbetsförmedling med
vinstsyfte, som överensstämde med 1933 års konvention, men att en upp
mjukning av övergångsbestämmelserna i av arbetsmarknadsstyrelsen föreslagen
riktning syntes rimlig. Ej heller hembiträdesföreningamas centralkommitté
har velat motsätta sig arbetsmarknadsstyrelsens förslag. Central kommittén
bär anfört, att med den utveckling som den offentliga arbetsförmedlingen
undergått de senaste åren den hade de största förutsättningar att nöjaktigt
betjäna allmänheten, och privatintressen på området borde ej upp
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 299.
muntras. Eu förlängning av avvecklingstiden torde doek icke medföra något
större inkräktande på den offentliga förmedlingens verksamhet, enär innehavarna
av de privata förmedlingarna i regel hade uppnått så hög ålder, att
deras aktivitet vore i avtagande. En förlängning av deras förmedlingstillstånd
vore sannolikt i de flesta fall att föredraga framför alternativet anställning
inom den offentliga förmedlingen.
Svenska musikerförbundet har anfört följande.
Svenska musikerförbundet bildades år 1907 och några år senare upprättades
musikförmedlingar i Stockholm, Göteborg och Malmö som motvikt till
de i förvärvssyfte bedrivna privata förmedlingarna. Senare utbyggdes vår
förmedling att omfatta jämväl artister. Under årens lopp har förbundet upprättat
förmedlingar inom så gott som varje avdelning och utgör antalet förmedlingar
nu 107. Dessa förmedlingar ha tillkommit i medlemsvårdande
syfte. Sålunda äro de anställda förmedlingsföreståndarna medlemmarna behjälpliga.
att vid anfordran från arbetsgivare upprätta kontrakt.
Sedan år 1943 har den offentliga arbetsförmedlingen bedrivit förmedling
av musiker och artister, varför viss del av vår förmedlingsverksamhet har
överförts dit.
I stort sett har denna förmedlingsverksamhet fungerat tillfredsställande,
varför någon privat förmedlingsverksamhet icke är behövlig eller kan anses
befogad, evad det avser förmedling av musiker och artister inom landet. Däremot
förefinnes brister i fråga om nordisk och internationell förmedling. I
vårt grannland Danmark finnes många impressarier och konsertbyråer, som
i stor utsträckning förmedlar artister och musiker till Sverige och övriga länder.
Sålunda har ett stort antal utländska artister och musiker genom dansk
förmedling placerats här i Sverige, då endast ett ringa fåtal av motsvarande
svensk arbetskraft erbjudits arbete i Danmark eller i något annat land. Det
är oss därför angeläget framhålla, att kontakten på den internationella arbetsmarknaden
icke är tillfredsställande ordnad. Musiker och artister äro beroende
av en internationell förmedlingsverksamhet, varför den offentliga arbetsförmedlingen
bör givas möjlighet att effektivisera denna del av sin verksamhet
för att icke bliva distanserad av de danska impressarierna och konsertbyråerna.
Skulle den offentliga arbetsförmedlingen icke få möjligheter
att utvidga sin verksamhet att omfatta även utlandet anse vi, att sådant tillstånd
bör beviljas åt privata förmedlare, som äro kvalificerade för ifrågavarande
arbete.
Förbundet har härefter anfört att av de musiker- och artistförmedlingar,
som för närvarande vore inregistrerade, endast ett ringa fåtal torde bedriva
förmedling i större omfattning. Avvecklingen av denna gren av förmedlingsverksamheten
torde därför icke utgöra något problem. Utöver vad som framginge
av det anförda hade förbundet intet att erinra mot arbetsmarknadsstyrelsens
förslag om avveckling av den privat bedrivna förmedlingsverksamheten.
Folkets parkers centralorganisation har beträffande artistbransohen anfört,
att de förmedlare som ännu utövade sin verksamhet inom denna bransch
samtliga torde genom mångårigt arbete besitta mycket stor erfarenhet och
ha den speciella kännedom som erfordrades på gebitet. Artistförmedlingen
torde mer än någon annan bransch erfordra kompetens för bedömning av de
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 299.
kvalifikationer, som vederbörande arbetssökande utgåve sig besitta. Denna
kompetens erhölles icke utan mångårigt arbete och studier av de skilda utövarnas
kapacitet och lämplighet. Den offentliga arbetsförmedlingen hade
inom artistbranschen ännu icke erhållit stadga och dess tjänstemän torde
ännu icke besitta de kunskaper som voire erforderliga för att kunna bedriva
denna förmedling i full omfattning. Det vore därför även ur denna synpunkt
angeläget att de privata förmedlarna erhölle möjligheter att fortsätta sin
verksamhet efter 1949 års utgång. Organisationen tillstyrkte en förlängning
av avvecklingstiden med tre år.
I anslutning härtill har centralorganisationen anfört att det vore önskvärt
att under denna tidsperiod förmedlingsverksamheten inom artistbranschen
ägnades speciell uppmärksamhet, framför allt i syfte att skapa ett nordiskt
samarbete och begränsa de utländska artistförmedlarnas och artistimpressariernas
verksamhet inom vårt land. Om arbetsförmedlingen inom artistbranschen
helt skulle bygga på den offentliga arbetsförmedlingen och organisationsförmedlingar,
måste de utländska artistagenternas verksamhet kontrolleras
på ett helt annat sätt än vad nu vore fallet.
Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har i sitt
yttrande lämnat följande redogörelse för behandlingen av förslaget till en
revision av 1933 års konvention.
Frågan om en revision av 1933 års konvention angående avgiftskrävande
arbetsförmedlingsbyråer väcktes på sin tid från svensk sida. Anledningen
var närmast den att enligt konventionen förmedling av anställning utomlands
eller rekrytering av arbetstagare från utlandet krävde förefintligheten av
överenskommelse med respektive främmande makt. För Sveriges del hade
dessa bestämmelser icke kunnat efterföljas, då — bland annat med hänsyn
till att endast ett fåtal stater ratificerat konventionen — dylika överenskommelser
icke kunnat åvägabringas. I följd härav såg sig Sverige nödsakat att
ändra sin lagstiftning på området, så att möjligheter till internationell arbetsförmedling
skapades. Lagändringarna avsågo dock endast musiker- och
artistbranschen.
På grund av krigets mellankomst blev den av Sverige väckta revisionsfrågan
icke föremål för behandling förrän i samband därmed att å dagordningen för
internationella arbetskonferensens trettionde sammanträde år 1947 upptogs
frågan om arbetsförmedlingens organisation. Sedan flertalet medlemsstater
tillstyrkt att frågan om en revision av 1933 års konvention upptogs å nämnda
sammanträde, upprättade internationella arbetsbyrån till nämnda sammanträde
ett revisionsförslag, som avsåg att tillgodose de svenska revisionskraven.
Byrån föreslog därjämte en uppmjukning av den grundläggande artikeln i konventionen
(art. 2). Enligt denna artikel i dess gällande lydelse skola avgiftskrävande
arbetsförmedlingsbyråer i förvärvssyfte vara avskaffade inom tre år
efter konventionens ikraftträdande för en medlemsstat. Byrån föreslog att
denna bestämmelse skulle utbytas mot föreskrift att i varje särskilt fall vederbörande
statliga myndighet skulle äga bestämma den tidrymd, inom vilken
dylika byråer skulle vara avskaffade.
På grundval av byråns revisionsförslag beslöt internationella arbetskonferensen
vid förenämnda sammanträde att upptaga revisionsfrågan å dagordningen
för nästa sammanträde. Till detta förelåg jämväl från byråns styrelse en
tioårsrapport rörande tillämpningen av konventionen ävensom däröver in
2—ih«7 4s Tiiliang till riksdagens protokoll 1948. ] samt. Nr 299.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 299.
komna yttranden. Åtskilliga framställningar hade gjorts i anslutning till
rapporten; bland annat hade Förenta staternas regering rekommenderat, att
principen om avskaffande av i vinstsyfte bedrivna privata arbetsförmedlingsbyråer
skulle övergivas och konventionen i stället endast avse tillsyn och
reglering av avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.
Vid kommittébehandlingen av frågan å konferensen upptogs sistnämnda
förslag till diskussion och ett förslag till ändring av byråns revisionsförslag
antogs med knapp majoritet. När sedermera omröstning inom kommittén
verkställdes angående revision av konventionen i enlighet med det sålunda föreliggande
ändringsförslaget, blev emellertid utgången den, att revisionsförslaget
förkastades. Eftersom konventionen sålunda kvarstode oförändrad, föreslog
kommittén att konferensen skulle ånyo upptaga frågan vid nästa sammanträde.
Detta förslag antogs enhälligt av konferensen. Hela frågan om revision av
konventionen står alltså öppen till år 1949.
Delegationen har i anslutning till denna redogörelse anfört, att kravet på
en revision av konventionen vunnit allmän anslutning. Därest revisionsförfarandet
icke skulle komma att resultera i beslut i av Sverige önskad riktning,
ansåge sig delegationen ändock i betraktande av samtliga föreliggande
omständigheter böra i princip tillstyrka att avvecklingst-iden för den i förvärvssyfte
bedrivna privata arbetsförmedlingen förlängdes. Delegationen
förutsatte, att lagändringen komme att träda i kraft å dag, som Kungl. Maj:t
bestämde. Enär det antydda förfaringssättet komme att innebära ett avsteg
från den av Sverige ratificerade konventionens formella bestämmelser, syntes
meddelande om den vidtagna åtgärden böra tillställas Internationella arbetsbyrån.
Departementschefen.
1935 års lagstiftning om privata avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer
innebär att i vinstsyfte bedrivna dylika byråer skola vara helt avskaffade vid
1950 års ingång. Den avvecklingsperiod som sålunda medgivits närmar sig
nu sitt slut. Av arbetsmarknadsstyrelsens skrivelse framgår emellertid att
det alltjämt finnes kvar en del i förvärvssyfte drivna arbetsförmedlingsbyråer,
och ståndpunkt måste därför tagas till frågan i vad mån särskilda åtgärder
böra vidtagas för att mildra verkningarna av avvecklingen.
Enligt vad arbetsmarknadsstyrelsen upplyst har flertalet av de förmedlare
varom här är fråga numera nått hög ålder. Styrelsen har funnit det osannolikt,
att de skulle kunna i större utsträckning än som redan skett beredas
anställning i den offentliga arbetsförmedlingen. Yidare har styrelsen ansett
att det med hänsyn till den långa avvecklingstiden endast i särskilt ömmande
fall kunde ifrågakomma att bereda dem avvecklingsersättning. Yad angår
sistnämnda spörsmål må erinras att jag vid tillkomsten av 1935 års lag framhöll,
att någon skyldighet för staten att utgiva ersättning till dem som drabbades
av förbudsbestämmelserna icke torde föreligga. Principiella skäl synas
mig också tala mot en sådan lösning av frågan.
Billighetsskäl tala emellertid för att personer, vilka med samhällets gillande
under en lång följd av år haft sin utkomst av arbetsförmedlingsverksamhet,
11
Kungl. Majrts proposition nr 299.
icke utan vidare berövas möjligheten att utnyttja sina kunskaper och sin förmåga
på detta område. I likhet med arbetsmarknadsstyrelsen finner jag det
därför rimligt att möjlighet öppnas till förlängning av den i övergångsbestämmelserna
till 1935 års lag stadgade avvecklingstiden. Någon erinran häremot
har ej gjorts i remissyttrandena. Huruvida förlängt tillstånd skall, såsom
arbetsmarknadsstyrelsen tänkt sig, begränsas till ömmande fall synes tveksamt.
Då det rör sig om ett ringa antal privata arbetsförmedlare torde en
behovsprövning i detta sammanhang knappast vara påkallad. Behörig hänsyn
synes också böra tagas till att den offentliga arbetsförmedlingen på vissa
områden måhända ännu icke kan anses vara fullt tillfredsställande utbyggd.
Särskilt i fråga om sceniska artister synes alltjämt ett behov föreligga av
en privat arbetsförmedlingsverksamhet.
En framflyttning av tidpunkten för de i vinstsyfte bedrivna privata arbetsförmedlingsbyråernas
upphörande kommer i strid med den inledningsvis
omnämnda konventionen i ämnet av år 1933. Den redogörelse för frågan om
en revision av denna konvention, som lämnats i det av delegationen för det
internationella socialpolitiska samarbetet avgivna yttrandet, synes emellertid
ge vid handen, att konventionen vid 1949 års sammanträde med internationella
arbetskonferensen torde komma att revideras i uppmjukande riktning.
Givetvis bör man från svensk sida icke underlåta att framföra sådana förslag
till revision, att den nu ifrågasatta förlängningen av avvecklingsperioden blir
förenlig med konventionen. Det är min avsikt att föranstalta om att yrkanden
i sådan riktning framföras till Internationella arbetsbyrån. I likhet med delegationen
för det internationella socialpolitiska samarbetet finner jag vid angivna
förhållanden en lagändring, som innebär en förlängning av avvecklingsperioden
för i vinstsyfte bedrivna privata arbetsförmedlingsbyråer, kunna
genomföras redan nu. Utsträckningen synes mig lämpligen böra avse tiden
till den 1 januari 1955. Meddelande om en sådan avvikelse från konventionen
bör självfallet, såsom delegationen anfört, tillställas Internationella arbets
byrån.
Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har ifrågasatt,
att den ändring av övergångsbestämmelserna till 1935 års lagstiftning,
som ett ytterligare anstånd med avvecklingen av privata arbetsförmedlingsbyråer
med vinstsyfte nödvändiggör, skulle träda i kraft först den dag
Konungen bestämmer. Anledningen till detta uttalande synes vara den att
Kungl. Maj :t därigenom skulle kunna avvakta resultatet av de förhandlingar om
revision av 1933 års konvention, som komma att äga rum vid arbetskonferensens
sammanträde sommaren 1949. Emellertid torde det vara önskvärt, att
de personer, som åsyftas med lagändringen, snarast erhålla besked om hur
framtiden kan komma att gestalta sig för dem i här ifrågavarande hänseende.
•Tåg finner därför anledning saknas att uppskjuta lagändringens ikraftträdande
på sätt delegationen ifrågasatt utan föreslår att densamma får träda i kraft
den 1 januari 1949. Enligt min uppfattning bör — ii ven om mot förmodan
eu revision av konventionen icke skulle leda till att denna kommer att med
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 299.
giva en sådan förlängd avvecklingsperiod som här föreslås — en så ringa
avvikelse från konventionens bestämmelser som den varom här är fråga
kunna anses försvarlig.
I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag
till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april
1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling och jag hemställer
att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga detta
lagförslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Lars Lemne.
Stockholm 1948. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1948:468 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts proposition med förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 apnl 1935 a1 i texten
- 2LU 1948:59 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts •proposition med förslag till lag om. ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 s. 5 i texten