Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § 4 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

1948-10-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:302, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § 4 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 302.

1

Nr 302.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen med förslag till

lag angående ändrad lydelse av 3 § 4 mom. lagen

den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering;

given Stockholms slott den 8 oktober 1948.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § 4 mom.

lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering.

GUSTAF.

Gustav Möller.

1—1831 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948,

1 saml. Nr 302.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse åt 3 § 4 mom. lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering.

Härigenom förordnas, att 3 § 4 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering

skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

3 §■

4 mom. Änka, som vid mannens frånfälle fyllt femtiofem år och varit

gift med honom minst fem år, äger, såframt hon ej eljest åtnjuter folkpension,

rätt till folkpension i form av änkepension. Ingår hon nytt äktenskap,

upphör rätten till änkepension.

Till änka, som fyllt femtiofem år,

må, om hon uppnått denna ålder under

samma kalenderår som det, varunder

mannen avlidit, eller när eljest särskilda

skäl föranleda därtill, änkepension utgå,

oaktat hon vid mannens frånfälle ej fyllt

femtiofem år.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1949.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 302.

3

Utdrag av ''protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 8 oktober 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Votjgt, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga angående ändring

av folkpensioneringslagens bestämmelser om änkepension, därvid han anför följande.

Genom 1946 års folkpensionsreform infördes i vår folkpensionering bestämmelser

om änkepension i vissa fall. I lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om

folkpensionering, vilken trätt i kraft den 1 januari 1948, stadgas sålunda att

änka, som vid mannens frånfälle fyllt femtiofem år och varit gift med honom

minst fem år, äger, såframt hon ej eljest åtnjuter folkpension, rätt till folkpension

i form av änkepension. Ingår hon nytt äktenskap, upphör emellertid

denna rätt. Änkepension utgår med 600 kronor om året, vartill i

bostadskostnadsgrupperna II—Y kommer bostadstillägg med respektive 100,

200, 300 och 400 kronor. Pensionen är i sin helhet inkomstprövad och pensionen

minskas med fem tiondelar av den pensionsberättigade änkans årsinkomst,

i vad denna överstiger 400 kronor.

Bestämmelserna om änkepension överensstämma i sak med vad socialvårdskommittén

i detta hänseende föreslog i sitt betänkande med förslag

till ny folkpensioneringslag utom såtillvida att kommittén ansåg tio års

äktenskap böra krävas för att rätt till änkepension skulle föreligga. Kommittén

motiverade sitt förslag i denna del därmed att änka, som vid änkeblivandet

nått relativt hög ålder, oftast genom äktenskapet kommit att stå

vid sidan av förvärvslivet och därför mera än en ogift kvinna i motsvarande

ålder vore i behov av stödåtgärder. En icke förvärvsarbetande kvinna, som

uppnått 55 års ålder, ansåge kommittén i regel ha svårt att helt försörja

sig genom arbete, även om hennes kroppskrafter och själsförmögenheter

vore utan anmärkning. Kommittén förklarade sig ha övervägt att till

förhindrande av att för stor skillnad i försörjningshänseende skulle uppkomma

mellan änka som vid mannens frånfälle nyss fyllt 55 år och änka

som vid nämnda tidpunkt icke fullt uppnått samma ålder — bestämmelserna

om änkepensioneringen skulle utformas sa, att två tredjedelar av

normal änkepension skulle utgå till kvinna, som vid mannens frånfälle fyllt

54 men ej 55 år, och en tredjedel av normal änkepension till kvinna, som

vid mannens frånfälle fyllt 53 men ej 54 år. För att ej komplicera lagstiftningen

och då änkepensionerna vid en anordning sådan som den angivna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

relativt ofta bleve för små för att vara effektiva, liade förslaget utformats

utan någon dylik utjämningsanordning. Tre ledamöter av kommittén ansåg0

dock en sådan anordning böra införas. För egen del anslöt jag mig,

vid framläggande av förslaget till ny folkpensioneringslag, till kommittémajoritetens

ståndpunkt i denna del och riksdagen biföll förslaget härutinnan.

Genom proposition nr 288 till 1947 års riksdag framlades i anknytning till

förslag till en reformering av lagstiftningen om särskilda barnbidrag till

änkors och invaliders m. fl. barn förslag till lag om bidrag till änkor och

änklingar med barn av innehåll att änka eller änkling, som under sin vårdnad

har barn i äktenskapet med den avlidne maken, eller annat barn, vilket vid

makens död stadigvarande vistades i makarnas hem, ägde, under förutsättning

att barnet fyllt tio år och stadigvarande bodde hos vårdnadshavaren, åtnjuta

särskilt bidrag, motsvarande beloppet av änkepension och bostadstillägg

enligt folkpensioneringslagen. Vid föredragning av detta lagförslag — som

sedermera bifölls av riksdagen — anmärkte jag, att den sålunda föreslagna

bidragsformen enligt min mening borde betraktas som ett provisorium och

att den liksom änkepensioneringen enligt folkpensioneringslagen syntes böra

bli föremål för en översyn i samband med ett mera fullständigt klarläggande

av vilka stödformer som äro lämpliga i sådana fall, då en familjs ekonomiska

läge helt förändrats genom försörjarens frånfälle.

Ungefär vid samma tidpunkt som riksdagen fattade sitt beslut i anledning

av förenämnda proposition beslöt riksdagen i skrivelse (nr 479) anhålla,

att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en översyn av bestämmelserna om änkepension

i 1946 års folkpensioneringslag samt för riksdagen framlägga det

förslag, vartill en sådan översyn kunde föranleda. Skrivelsen föranleddes

av en i andra kammaren väckt motion (nr 19), vari framställts begäran om

skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning och förslag till behovsprövade

änkepensioner till änkor vid uppnådda 55 års ålder, även om

änkeståndet inträtt tidigare än vid nämnda ålder. I motionen hade anförts

bland annat att tankegången bakom 1946 års beslut vore den, att kvinnor,

vilka blivit änkor i en tidigare ålder, befunne sig i sådan fysisk och psykisk

vigör att de kunde återvända till ett tidigare utövat yrke, omskolas till

nagot nytt yrke eller eventuellt inga nytt äktenskap. Denna tankegång vore

teoretiskt riktig men säkerligen icke tillämplig på en mångfald kvinnor,

vilka bleve änkor vid exempelvis fyrtioårsåldern. Särskilt om minderåriga

barn funnes kunde det dröja lång tid innan änkan på allvar kunde ägna sig

åt ett stadigvarande förvärvsarbete eller lära om till en ny sysselsättning.

Kvinnan med barn, som blivit änka vid 40 års ålder, stode sålunda vid

55 ars åldei i minst lika bekymmersam belägenhet som den kvinna utan

minderåriga barn, vilken bleve änka vid just denna ålder. Även om barn

ej funnes, kunde den yngre änkans lott vara lika bekymmersam och hård

som den äldres, varför det förefölle lämpligt och riktigt att alla änkor, vilka

varit gifta i minst fem år, principiellt gjordes delaktiga av änkepension

efter den bestämda åldern av 55 år. Genom behovsprövningen hade de

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 5

prövande myndigheterna städse tillfälle att i varje särskilt fall avgöra om

förutsättningar för änkepension förelåge.

Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 52) i anledning av motionen,

att bestämmelsen om att änkan vid mannens frånfälle skulle ha fyllt

55 år för att få änkepension ledde till resultat, som ur rättvisesynpunkt

syntes stötande. En änka, vars man avlidit sedan hon fyllt 55 år, finge

genast änkepension, under det att eu annan änka, vars man avlidit strax

innan hon fyllt 55 år, aldrig finge änkepension. Den fråga som här berörts

vore emellertid svår att lösa. Det syntes icke vara möjligt att ändra bestämmelserna

om änkepension så, att änkepension komme att utgå till varje änka

som fyllt 55 år, även om hon blivit änka vid unga år. En så konstruerad

änkepension skulle innebära eu orättvisa mot andra ensamstående kvinnor.

Ville man icke införa eu allmän — låt vara behovsprövad —■ folkpension

för alla ensamstående kvinnor som fyllt 55 år, så måste en utsträckning av

rätten till änkepension på något sätt begränsas. Hur denna gränsdragning

än skedde torde det alltid finnas grupper, som ansåge sig missgynnade.

Enligt utskottets mening vore emellertid en översyn av folkpensioneringslagens

bestämmelser om änkepension påkallad. Denna översyn torde medföra,

att rätten till änkepension vidgades, men av förut anförda skäl vore

det av vikt att utvidgningen företoges med eu viss varsamhet. Om möjligt

borde gränsdragningen mellan sådana änkor, som skulle få rätt till änkepension,

och sådana änkor, som icke kunde få sådan rätt, göras mjukare än

som skett i 1946 års lag om folkpensionering.

Den kritik som i enlighet med det anförda riktats mot utformningen av

folkpensioneringslagens bestämmelser om änkepension har starkt bestyrkts

av en mångfald till min kännedom komna fall, däri änkepension icke kunnat

utgå till följd av den snäva utformningen av förutsättningarna för rätten

till änkepension. Detta föranledde på våren 1948 att inom socialdepartementet

utarbetades en promemoria med förslag till viss uppmjukning av folkpensioneringslagens

hithörande bestämmelser. Över promemorian inhämtades

yttranden från åtskilliga myndigheter och sammanslutningar. Promemorian

föranledde dock för det dåvarande icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1948 bemyndigades jag att tillkalla

sakkunniga för utredning rörande änkepensioneringen samt stöd i andra

former åt familjer vid försörjarens frånfälle. Vid detta ärendes föredragning

framhöll jag, att samhällets åtgärder för att på olika vägar bereda stöd åt

änkorna till ett rimligt uppehälle varit av mera tillfällighetsbetonad art.

Efter att ha omnämnt lagstiftningen om särskilda barnbidrag och den därtill

anknutna lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn samt änkepensionsbestämmelserna

i folkpensioneringslagen anförde jag, att detta system

företedde stora luckor och bristfälligheter. Änkepensioneringen vore otillfredsställande,

bland annat därutinnan att endast änkor, som vid mannens

frånfälle fyllt 55 år, kunde få änkepension. Jag påpekade vidare att änkepensioneringen

endast bristfälligt kompletterades av det särskilda änkebidraget.

Sedan jag vidare omnämnt, att riksdagen i skrivelse den 27 maj 1946 (nr 282)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

anhållit om utredning huruvida och genom vilka åtgärder stöd, på annat

sätt än genom pension och understöd, kunde lämnas åt änkor för att bereda

dem bättre försörjningsmöjligheter, samt att riksdagen i den förut omnämnda

skrivelsen den 10 juli 1947 (nr 479) begärt eu översyn av bestämmelserna

om änkepension i folkpensioneringslagen, framhöll jag att även

vid 1948 års riksdag änkepensioneringen och vissa närstående spörsmål

uppmärksammats. Den av mig i propositionen nr 288 till 1947 års riksdag

bebådade utredningen om vilka stödformer som vore lämpliga i sådana fall,

då en familjs ekonomiska läge helt förändrades genom försörjarens frånfälle

borde fördenskull komma till stånd.

Angående riktlinjerna för utredningen framhöll jag bland annat, att i

första hand stode införande av en form för bidrag till familjen under den

närmaste tiden efter försörjarens frånfälle. Det andra spörsmålet gällde omskolningsbidrag

till änkor, som vore i behov härav och kunde utnyttja det

för återinträde i förvärvslivet. Huruvida i andra fall — liksom då en omskolningsverksamhet

misslyckades — en änkepensionering borde träda in

oberoende av änkans ålder, borde även undersökas. Sambandet med andra

stödformer borde även beaktas.

Enligt direktiven skola de sakkunniga härjämte upptaga till behandling

åtskilliga andra ämnen, exempelvis av riksdagen i skrivelse den 17 juli 1947

(nr 499) begärd utredning angående möjligheterna att bereda andra ensamstående

kvinnor med barn än änkor samma stöd, som lämnas änka enligt

lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn, ävensom vissa spörsmål

berörande de särskilda barnbidragen.

Kort innan nämnda sakkunniga tillkallades, anhöll riksdagen i skrivelse

den 12 juni 1948 (nr 304), att Kungl. Maj:t, därest Kungl. Maj:t icke inom

kort koimne att framlägga förslag till en mera definitiv reglering av bestämmelserna

om änkepension i folkpensioneringslagen, ville — om möjligt till

innevarande års riksdag — framlägga förslag till provisoriska bestämmelser

beträffande änkepension av det innehåll, att när särskilda skäl därtill föranleda

änkepension skulle kunna utgå till änka som fyllt 55 år, oaktat hon

icke fyllt 55 år vid mannens frånfälle. Kiksdagens beslut härom fattades

på hemställan av andra lagutskottet i av utskottet avgivet utlåtande (nr 38)

i anledning av två inom andra kammaren väckta motioner, den ena (nr 46)

av i huvudsak samma innebörd som den tidigare omnämnda, vid 1947 års

riksdag väckta motionen om ändrade regler för rätten till änkepension, och

den andra (nr 161) av innebörd att rätt till änkepension skulle föreligga

för kvinna, som vid mannens frånfälle fyllt eller senare under samma år

skulle fylla 55 år. I motiveringen till sistnämnda motion åberopades, att

den föreslagna ändringen — som vore att anse som ett provisorium i avbidan

på en blivande översyn av änkepensionsreglerna — skulle medföra att det

endast i rena undantagsfall skulle kunna bli fråga om så skarpt markerade

gränsfall som med den nuvarande bestämmelsen.

I utskottets utlåtande uttalades, i likhet med vad utskottet anfört vid

1947 års riksdag, att den gällande bestämmelsen om att änka vid mannens

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

frånfälle skulle ha fyllt 55 år för att få änkepension icke vore tillfredsställande,

men att den i motionerna berörda frågan vore svårlöst. Enligt utskottet

torde frågan icke kunna lösas på något av de sätt, som föreslagits

i motionerna. Den i motionen nr 161 föreslagna bestämmelsen innebure

endast en relativt obetydlig förskjutning av gränsen mellan de änkor, som

skulle få rätt till änkepension, och de änkor, som icke finge sådan rätt, och

kunde leda till lika stötande resultat som den nuvarande bestämmelsen.

Behovet av en uppmjukning av denna bestämmelse vore emellertid sa stort,

att därest Kungl. Maj:t icke inom kort framlade förslag till ändring av densamma

eu provisorisk lösning borde övervägas. Denna provisoriska lösning

skulle kunna ske på så sätt, att till de nuvarande bestämmelserna om änkepension

fogades ett stadgande av innehåll att, när särskilda skäl därtill

föranledde, änkepension skulle kunna utgå till änka som fyllt 55 år, oaktat

hon icke fyllt 55 år vid mannens frånfälle.

Utskottet erinrade tillika om att ett likartat stadgande funnes i folkpensioneringslagens

8 § beträffande hustrutillägg till folkpension. Nämnda lagrum

innehåller, att till pensionsberättigads hustru, som själv ej åtnjuter

folkpension, utgår hustrutillägg, därest hustrun fyllt 60 år och makarna

varit gifta minst fem år. Hustrutillägget utgöres av tilläggspension och

bostadstillägg uppgående till samma belopp som hustrun skulle hava erhållit

i form av sådana förmåner, därest hon varit berättigad till invalidpension,

dock att om mannen är berättigad till ålderspension hustrutillägg utgår

endast om det överstiger 200 kronor. I lagrummet stadgas vidare, att när

särskilda skäl därtill föranleda må, om mannen åtnjuter ålderspension,

hustrutillägg utgå, oaktat hustrun ej fyllt 60 år.

DEPARTEMENTSCHEFEN.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att jag för min del är livligt intresserad

av att våra nuvarande regler om änkepension i folkpensioneringslagen

förbättras. Huru detta bäst skall ske är emellertid, såsom andra lagutskottet

påpekat, en svårlöst fråga och sammanhänger med den större frågan

om huru den samhälleliga stödverksamheten för änkor överhuvudtaget skall

organiseras. Detta spörsmål är för närvarande föremål för utredning av de

tillkallade sakkunniga och det synes mig icke sannolikt att utredningsarbetet

skall kunna bringas till slut å sådan tid, att därpå grundade förslag skola

kunna föreläggas nästa års riksdag. Vid sådant förhållande föreligger, såsom

också uttalats av riksdagen, ett behov av att genom en provisorisk lagändring

uppmjuka de nuvarande stela gränserna för rätten till änkepension, så att

de orättvisa resultat, vartill dessa nu leda, åtminstone till eu del kunna

undgås.

Efter åtskilligt övervägande har jag för min del stannat för att i likhet

med riksdagen förorda, att såsom ett provisorium eu regel införes av

innehåll att, när särskilda skäl föranleda därtill, änkepension skall kunna

utgå till en änka, som fyllt 55 år, oaktat hon icke uppnått denna ålder när

mannen dog. Eu dylik avfattning av bestämmelsen medger att i de olik
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

artade situationer, som kunna föreligga, det blir möjligt att taga hänsyn till

samtliga föreliggande omständigheter och på grundval därav avgöra huruvida

änkepension rimligen bör utgå. Å andra sidan har en regel av nämnda

innehåll den nackdelen att den lämnar föga vägledning för tillämpningen.

Det vanligast förekommande fallet, då den nuvarande 55-årsregeln känts

obillig, torde vara det då mannen avlidit kort tid innan hustrun fyllt 55 år.

I dylika fall bör enligt min mening änkepension regelbundet beviljas. Jag

vill för den skull förorda att den av mig ifrågasatta undantagsbestämmelsen

u^bygges Pa sadant sätt att, i anslutning till det förslag som motionsvis

framförts i riksdagen, änkepension skall, utan närmare prövning av frågan

huruvida särskilda skäl föreligga, kunna utgå till änka, som fyllt 55 år och

som uppnått denna ålder under samma kalenderår som det, varunder mannen

avlidit. Mot eu dylik regel har från andra lagutskottets sida anmärkts

bland annat att den kunde leda till lika stötande resultat som den nuvarande

bestämmelsen. Detta bör emellertid ej bli fallet, om regeln, såsom jag förordat,

blir ett komplement till regeln att änkepension skall, när särskilda

skäl föranleda därtill, kunna utgå, oaktat änkan ej fyllt femtiofem år vid

mannens frånfälle. Sistnämnda regel möjliggör nämligen beviljande av änkepension

i alla de gränsfall, som eljest skulle kunna anses orättvist behandlade.

Dess användning bör emellertid ej anses begränsad härtill, utan änkepension

bör i vissa fall kunna beviljas änka som fyllt 55 år, även om hon

vid mannens frånfälle varit yngre än i det föregående förutsatts. Härvid

bör givetvis hänsyn tagas — förutom till änkans ålder — till hennes hälsotillstånd

ävensom till antalet barn och dessas ålder vid mannens frånfälle.

I princip böra alltjämt de grunder, på vilka den nuvarande 55-årsregeln

bygger, vara normerande för rätten till änkepension. Avgörande bör alltså

vara, huruvida situationen vid mannens frånfälle eller då barnen kommit

till sådan ålder, att de icke längre krävt mera sammanhängande tillsyn från

moderns sida, varit sådan att änkan icke skäligen kunnat återinpassas i

förvärvslivet.

Under åberopande av det anförda hemställer föredraganden, att inom

socialdepartementet upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 3

§ 4 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

Stockholm 1948. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:475 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 a1 i texten
  2. 2LU 1948:61 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:t proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § 4 mom. lagen den 29 juni 1946 s. 1 i texten