Sök i Ratio Lex

Angående stöd åt fiskerinäringen, m. m

60 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 50 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:48, Angående stöd åt fiskerinäringen, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

1

Nr 48.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående stöd åt fiskerinäringen,

m. m.; given Stockholms slott den 30 januari

1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning om viss reglering av handeln

med fisk in. m.,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

statsrådet hemställt.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

Sammanfattning.

1. Utvecklingen inom fiskerinäringen under mellankrigsperioden och under

de senaste åren ger vid handenj att ett statligt stöd till fisket är nödvändigt

om icke inkomstnivån inom näringen skall bli oskäligt låg. Detta stöd

bör på kort sikt inriktas på prisreglerande åtgärder samt på lång sikt på en

omfattande rationalisering inom såväl själva fisket som inom fiskhandeln.

Målsättningen för de statliga åtgärderna bör vara att ge fiskets utövare möjlighet

att vid rationella produktionsförhållanden uppnå en med övriga befolkningsgrupper

likvärd levnadsstandard.

2. För att förverkliga denna målsättning erfordras att den prisstödjande

och handelsreglerande verksamheten inom fisket fortsättes under de näimaste

åren. I detta syfte föreslås dels att Kungl. Maj :t bemyndigas meddela

särskilt bildad försäljningsförening ensamrätt att inom sitt verksamhetsområde

handha förstahandsförsäljningen av all fisk eller visst fiskslag dels

att nu gällande prisregleringssystem bibehålies efter i stort sett oförändrade

grunder.

3. För att prisregleringarna skola kunna upprätthållas måste importen av

fisk regleras. Enligt förenämnda förordning bemyndigas Kungl. Maj:t att

1 Dilianp till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 48.

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

uppta importavgift pa såväl färsk som beredd fisk. En skärpning av importrestriktionerna

bör däremot om möjligt undvikas. En kvantitativ reglering

av import och export medelst licensiering kan om den skulle befinnas

erforderlig genomföras inom ramen för nu gällande allmänna importoch

exportreglering. En kontroll av exporten skulle därvid bland annat ha

till syfte att garantera att de kvantitativa exportkvoter Sverige får sig tilldelade

fyllas med så värdefull fisk som möjligt.

4. Rationaliseringen av produktionen bör närmast gå ut på att förbättra

fångstmetoderna och minska arbetsåtgången. Samtidigt bör ett bättre tillvaratagande

av fångsterna för ernående av högre kvalitet på de ilandförda

produkterna eftersträvas. Staten bör liksom hittills stödja denna verksamhet,

bland annat genom lån ur fiskerilånefonden. Den i annat sammanhang

föreslagna fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök bör genom en

målmedveten undersöknings- och upplysningsverksamhet kunna bidra till

denna rationaliserings genomförande.

5. Ett av de viktigaste medlen till förbättring av fiskarenas förvärvsmöjligheter

är att vidga marknaden för fiskets produkter, vilket bör kunna ske

om konsumenterna erbjudas fisk av högre kvalitet och till jämnare priser

än för närvarande. Rationaliseringen inom distributionen bör närmast ta

sikte härpå. Den bör söka förbilliga distributionen, motverka spekulationen

samt genomföra snabbare transporter och ändamålsenligare behandling och

förvaring av fisk i distributionens alla led. I huvudsak komma strävandena

i denna riktning att som hittills åvila fiskarenas sammanslutningar. Staten

bör härvid medverka bland annat genom att från det under Fonden för

låneunderstöd anvisade anslaget till främjande av beredning och avsättning

av fisk m. m. bevilja lån till åtgärder som äro ägnade att förbättra

distributionen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

3

Förslag

till

förordning om viss reglering av handeln med fisk, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Med fisk förstås i denna förordning såväl färsk som frusen, kryddad, saltad,

sockersaltad, torkad eller rökt fisk.

Vad i förordningen sägs om fisk skall även gälla räkor.

Med fiskare avses i förordningen endast svensk fiskare.

Om viss reglering av handeln med fisk.

2 §•

Hava fiskare, för vilka fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla,

eller sammanslutningar av sådana fiskare ensamma eller tillsammans

med personer eller företag, vilka idka handel med fisk, bildat ekonomisk

förening för omhändertagande och försäljning av fisk, som ilandföres

inom visst område, må föreningen, därest den finnes äga förutsättning

för dylik verksamhet och omfatta tillräckligt antal fiskare, kunna

erhålla Kungl. Maj :ts tillstånd att såsom auktoriserad producentförening

från fiskare för försäljning mottaga fisk, som ilandföres inom området.

Tillståndet må begränsas att gälla allenast visst eller vissa slag av fisk. Fisk,

som omfattas av sådant tillstånd, benämnes i det följande handelsreglerad

fisk.

Den, som inom auktoriserad producentförenings område ilandför handelsreglerad

fisk, må mot vederlag överlåta denna, förutom till producentföreningen,

allenast till statens livsmedelskommission eller eljest i den

ordning och under de villkor kommissionen bestämmer.

Auktoriserad producentförening är pliktig att enligt samma grunder, som

gälla i fråga om medlems fångst, för försäljning mottaga handelsreglerad

fisk, som inom föreningens område ilandföres av annan fiskare.

År tillförseln av något slag av handelsreglerad fisk så riklig, att det kan

antagas att en väsentlig del därav ej kan avsättas för konsumtion i färskt

tillstånd, må producentförening efter medgivande av livsmedelskommissionen

lämna fiskare, som mera regelbundet levererar till föreningen och för

vilken fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla, företräde till

leverans.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

1 övrigt skall auktoriserad producentförening vid bedrivandet av sin verksamhet

ställa sig till efterrättelse de ytterligare villkor, som kunna hava

uppställts vid tillståndets beviljande, ävensom de särskilda föreskrifter, som

livsmedelskommissionen kan komma att meddela.

Tillstånd, varom i första stycket förmäles, må av Kungl. Maj :t eller, efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande, av livsmedelskommissionen återkallas, då

skäl därtill äro.

3 §■

I andra fall än i 2 § andra stycket avses må handelsreglerad fisk allenast

i den ordning och under de villkor livsmedelskommissionen bestämmer mot

vederlag överlåtas till återförsäljare i och för dennes rörelse eller till person

eller företag, som använder fisk för yrkesmässig tillverkning eller beredning

av varor till avsalu.

4 §•

Vid handel med fisk skall priset, där ej livsmedelskommissionen annat

medgiver, angivas per viktenhet.

Om prisregleringsavgift å fisk.

5 §•

För fisk, som ilandföres här i riket, skall, där fråga icke är om import,

prisregleringsavgift upptagas i den utsträckning och med det belopp, som

Ivungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, livsmedelskommissionen

bestämmer.

Avgiften skall erläggas i samband med första försäljningen av fisken samt

gäldas av köparen. För fisk, som annorledes än å kommunal fiskauktion försäljes

för förbrukning i köparens hushåll, skall avgiften dock betalas av säljaren.

6 §•

Medel, som inflyta genom upptagande av prisregleringsavgift, skola enligt

livsmedelskommissionens bestämmande användas för reglering av Driset å

fisk.

7 §•

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, livsmedelskommissionen

må, där så finnes erforderligt för att reglera priset å fisk, förordna,

att prisregleringsavgift skall upptagas jämväl för fisk, som importeras

till riket. Avgiften skall erläggas i samband med införseln.

8 §•

Prisregleringsavgift skall inbetalas till livsmedelskommissionen i den ordning

kommissionen bestämmer. Kommunal fiskhamnsförvaltning skall vara

skyldig att, om kommissionen så föreskriver, uppbära och till kommissionen

redovisa dylik avgift.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

9 §•

Inbetalas icke prisregleringsavgift i föreskriven ordning, må avgiften på

framställning av livsmedelskommissionen omedelbart utmätas med det belopp,

vartill kommissionen efter verkställd undersökning fastställer densamma.

Då särskilda skäl därtill äro, må kommissionen jämväl meddela den avgiftspliktige

förbud att tills vidare, till dess avgiften guldits, bedriva sådan

verksamhet, som enligt 5 och 7 §§ medför skyldighet att erlägga prisregleringsavgift.

Antecknings- och uppgiftsskyldighet.

10 §.

En var, som yrkesmässigt försäljer handelsreglerad fisk eller som använder

sådan fisk för yrkesmässig tillverkning eller beredning av varor till avsalu,

så ock en var som bedriver verksamhet, varmed följer skyldighet att

erlägga prisregleringsavgift, skall vara skyldig att, i den utsträckning livsmedelskommissionen

föreskriver och i enlighet med de närmare anvisningar

kommissionen meddelar, föra sådana anteckningar angående rörelsen,

som erfordras för kontroll av handelsregleringen eller över att prisregleringsavgift

behörigen erlägges.

Det åligger därjämte näringsidkare, som avses i första stycket, dels att på

anfordran tillhandahålla kommissionen eller dess ombud nämnda anteckningar

och förda handelsböcker med därtill hörande handlingar ävensom

de övriga uppgifter angående rörelsen kommissionen föreskriver, dels att i

den utsträckning kommissionen bestämmer och i enlighet med de närmare

anvisningar kommissionen meddelar till kommissionen eller dess ombud

lämna regelbundna uppgifter angående rörelsen.

Ansvarsbestämmelser m. m.

11 §•

överlåter någon fisk i strid mot vad i 2 § andra stycket ellei i 3 § är

stadgat,

eller bryter någon mot vad i 2 § tredje stycket stadgats eller mot villkor,

som föreskrivits jämlikt 2 § för tillgodonjutande av tillstånd som där avses,

eller överträder någon sådana särskilda föreskrifter, som jämlikt 2 §

meddelats av livsmedelskommissionen för auktoriserade producentföreningar.

eller bryter någon mot vad i 4 § stadgats,

straffes med dagsböter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

12 §.

Den som bryter mot förbud, varom i 9 § andra stycket förmäles, straffes

med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Underlåter någon att i anteckningar, varom i 10 § första stycket förmäles,

införa uppgift, som bort där införas, straffes, där underlåtenheten är uppsåtlig,

med dagsböter eller fängelse i högst sex månader samt eljest med

dagsböter.

Inför någon oriktig uppgift i sådana anteckningar, som nyss nämnts,

eller lämnar någon oriktig uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighet,

varom i 10 § andra stycket förmäles,

straffes, där den oriktiga uppgiften införts eller lämnats mot bättre vetande,

med dagsböter eller fängelse i högst sex månader samt, där så ej

är fallet men den som infört eller lämnat uppgiften därvid gjort sig skyldig

till grov vårdslöshet, med dagsböter.

13 §.

Den som underlåter att fullgöra vad enligt 10 § andra stycket åligger

honom, böte från och med femton till och med trehundra kronor. Livsmedelskommissionen

må jämväl förelägga honom vite.

Länsstyrelse äger fälla till vite enligt denna paragraf.

14 §.

Upplysning, som inhämtats med stöd av 10 §, må ej yppas i vidare mån

än som erfordras för vinnande av det med upplysningens inhämtande avsedda

ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller

fängelse.

15 §.

Husbonde ansvarar för sådan i 11 eller 12 § omförmäld förseelse, som

begas av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen

begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt,

att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

16 §.

Förseelse, varom i 14 § förmäles, må av allmän åklagare åtalas allenast

efter angivelse av målsäganden.

17 §.

Böter och viten tillfalla kronan.

18 §.

Livsmedelskommissionen äger meddela närmare föreskrifter rörande tilllämpningen

av denna förordning samt medgiva undantag från de i 2 §

andra stycket och 3 § givna bestämmelserna. Kommissionen må ock, då

särskilda omständigheter därtill föranleda, efterskänka prisregleringsavgift

ävensom förordna om avkortning av dylik avgift.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1948 och gäller till och med

den 30 juni 1950. Vad i förordningen stadgas i fråga om åsidosättande av

tystnadsplikt samt beträffande annan förseelse, vilken ägt rum under tiden

för förordningens giltighet, skall äga tillämpning även efter sistnämnda dag.

Med stöd av äldre bestämmelser meddelade tillstånd att med ensamrätt

för försäljning mottaga strömming och sill, som ilandföres utmed viss kuststräcka,

skola fortfarande gälla.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj.ts proposition nr 48.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 januari 4948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, jordbruks- och handelsdepartementen

anmäler statsrådet Sträng frågor angående fiskerinäringens

efterkrigsproblem samt den prisreglerande verksamheten på fisk

m. m. och anför därvid följande.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 31 juli 1945 tillkallade dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp

sakkunniga att enligt angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva

förslag angående fiskerinäringens efterkrigsproblem och den prisreglerande

verksamheten på fiskets område. De sakkunniga, som antagit benämningen

1945 års fiskeriutredning, ha utgjorts av byrådirektören, filosofie doktorn

C. W. Hessle, ordförande, ombudsmannen S. Corneliusson, öckerö, direktören

L. Häller, Göteborg, fiskaren G. Nilsson, Hörviken, kontrollanten H.

Myrgren, Hudiksvall, ombudsmannen G. Högström, Drottningholm, framlidne

direktören C. F. Cederlund, Örebro, fiskhandlaren E. Molin, Stockholm,

direktören H. Johansson, Göteborg, samt direktören A. Kewenter,

Stockholm. Sedan direktören C. F. Cederlund på grund av sjukdom frånsagt

sig utredningsuppdraget, förordnades fr. o. m. den 15 november 1945 direktören

M. Stidner, Göteborg, som ledamot av utredningen. Den 13 februari

1946 tillkallades såsom ytterligare sakkunnig utrikesrådet N K

Ståhle.

Utredningen, som vid behandlingen av vissa frågor biträtts av särskilda

experter, har den 2 januari 1947 avgivit betänkande med förslag angående

fiskerinäringens efterkrigsproblem samt den prisreglerande verksamheten

på fiskets område (SOU 1947: 2).

Över utredningens förslag ha utlåtanden avgivits av statskontoret, kommerskollegium,

lantbruksstyrelsen, generaltullstyrelsen, riksräkenskapsverket,

järnvägsstyrelsen, socialstyrelsen, statens livsmedelskommission, statens

priskontrollnämnd, samtliga länsstyrelser, Svenska västkustfiskarnas

centralförbund, Svenska ostkustfiskarnas centralförbund, Svenska sydkustfiskarnas

centralförbund, Skånes fiskareförbund, Svenska insjöfiskarnas

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

centralförbund, Svensk andelsfisk förening u. p. a., Ostkustfisk centralförening

u. p. a., Svenska fiskhandelsförbundet, Svenska konservfabrikernas

riksförening, Sveriges ångtrålarförening, Sveriges grossistförbund och Sveriges

färskfiskgrossisters riksförbund.

Vid lantbruksstyrelsens utlåtande ha fogats yttranden från samtliga fiskeriintendenter

samt från Södra Sveriges fiskeriförening, Storsjöfiskarnas

försäljningsförening u. p. a. och Bohusläns islandsfiskares förening u. p. a.

Länsstyrelserna ha tillika överlämnat yttranden från samtliga hushållningssällskaps

förvaltningsutskott samt från åtskilliga fiskerinämnder och fiskeriinspektörer.

Vid kommerskollegiums utlåtande ha fogats yttranden från

ett flertal handelskamrar samt från Sveriges köpmannaförbund. Slutligen

ha Svenska ostkustfiskarnas centralförbund och Ostkustfisk centralförening

u. p. a. bifogat yttranden från ett antal till dessa organisationer anslutna

fiskareförbund och auktoriserade fiskförsäljningsföreningar.

Skrivelser i ärendet ha vidare inkommit från Ostkustens auktoriserade

strömmingsgrossisters förening, Sveriges fiskredskapshandlares förening

samt från företag anslutna till Sveriges sill- och fiskimportörförening.

Genom beslut av dels Kungl. Maj :t den 5 april 1946 och dels 1946 ars riksdag

(prop. nr 232; r. skr. nr 262) meddelades bestämmelser för strömmingshandeln

och de med statligt stöd anordnade prisregleringarna på fisk. I

anledning av riksdagens nämnda beslut utfärdade Kungl. Maj :t, bland annat,

kungörelser om viss reglering av handeln med strömming (nr 246)

och om prisregleringsavgift på fisk (nr 247), vilka gällde intill utgången

av juni 1947. Vid 1947 års riksdag (prop. nr 162; r. skr. nr 151) beslöts,

att ifrågavarande bestämmelser skulle äga fortsatt giltighet intill den 30

juni 1948. I anslutning härtill utfärdade Kungl. Maj :t kungörelser (nr 171

och 172) om förlängning av förenämnda båda författningar.

I skrivelse den 16 januari 1948 har statens livsmedelskommission framlagt

förslag om prisreglering på fisk efter den 30 juni 1948, m. in. Jag

torde här få till behandling uppta denna skrivelse.

Jag torde vidare få erinra, att Kungl. Maj :t i årets statsverksproposition

(bil. 30: kapitalbudgeten: jordbruksdepartementet, p. 11) på min hemställan

föreslagit riksdagen, att, i avbidan på särskild proposition rörande

stödjande åtgärder på fiskerinäringens område, till lån till främjande av

beredning och avsättning av fisk m. m. beräkna ett investeringsanslag

av 500 000 kronor. Jag torde nu ånyo fä anmäla denna fråga för Kungl.

Maj :t.

I detta sammanhang torde jag slutligen få anmäla eu av 1945 års fiskeriutredning

i särskild skrivelse den 27 februari 1946 gjord framställning

om ändrade bestämmelser i kungörelsen den 7 augusti 1907 (nr 61) angående

bestämmelser rörande fonden för fiskerinäringens befrämjande med

syfte att lån ur sagda fond skola kunna utlämnas till fiskebåts förseende

med ekolod, kylmaskineri eller annan maskinell utrustning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

K ungt. Alaj:ts proposition nr 48.

Sammanfattning av 1945 års fiskeriutrednings betänkande.

Jag torde här till att börja med få lämna en kort sammanfattande redogörelse

för huvuddragen i det av fiskeriutredningen avgivna betänkandet.

I övrigt torde jag få hänvisa till detta.

Utredningen påpekar inledningsvis, att de i betänkandet framlagda förslagen

bygga på förutsättningen att ett självständigt centralt ämbetsverk

kommer att inrättas för fiskeriadministrationen i ungefärlig överensstämmelse

med det förslag, utredningen tidigare avgivit. Vidare framhålles, att

insjöfisket intar en ganska undanskymd plats i betänkandet, beroende på

att detta fiskes problem delvis ligga på ett annat plan än saltsjöfiskets. Härtill

kommer enligt utredningen, att de statistiska uppgifterna om insjöfisket

äro synnerligen ofullständiga.

Översikt över fisket.

Utredningen erinrar att fiskarebefolkningen från årtiondena kring sekelskiftet

fram till 1920 tillväxt i samma takt som den övriga befolkningen.

Därefter har emellertid en stagnation inträtt och inom vissa områden har

till och med en absolut tillbakagång ägt rum. Antalet yrkesutövare synes

dock icke ha nedgått.

Karakteristiskt för fiskarebefolkningen är, framhåller utredningen, det

förhållandevis stora antalet självständiga företagare, vilka utgöra 70 procent

av yrkesutövarna. Detta har samband med det förhållandet, att fiskarena

i stor utsträckning fiska gemensamt i lag och dela nettoförtjänsten’

sinsemellan.

Beträffande fångstmetoderna erinras i betänkandet att trål- och snurrevadsfiskena

överväga på västkusten och svara för cirka 75 procent av fångstens

såväl mängd som värde. På ost- och sydkusten däremot utgör skötfisket

den viktigaste fångstmetoden. Utredningen påpekar i anslutning härtill

sambandet mellan a ena sidan fangstmetoderna och å andra sidan

fiskarenas utrustning med redskap och båtar. Olikheter i fråga om fångstmetoder

medföra sålunda olikheter även i behovet av rörelsekapital för

fisket.

Bland de olika fiskarterna intaga enligt utredningen sillen och strömmingen

en särställning inom saltsjöfisket både med avseende på fångstmängd

och värde. År 1938 hänförde sig sålunda drygt hälften av fångsterna

och en tiedjedel av det totala fångstvärdet till dessa fiskslag. Därnäst i betydelse

komma torskfiskarna. Enligt vad utredningen uppger skulle sötvattensfisket

enligt vissa uppskattningar strax före det sista kriget ha

svarat för 10 procent av det svenska fiskets totala fångstmängd och för 29

procent av fångstvärdet.

Bortsett från de årliga variationerna i saltsjöfiskets fångster kunna, framhåller

utredningen vidare, vissa mera varaktiga förändringar spåras i de
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

ras storlek och sammansättning. Sålunda tilltogo fångsterna under mellankrigsperioden

trots att antalet yrkesfiskare höll sig tämligen konstant

och jämsides härmed ökade också antalet fiskebåtar, en utveckling som

ytterligare påskyndades under kriget. Storleken av de olika kuststräckornas

andelar i såväl den totala fångstmängden som fångstvärdet är enligt

utredningens åsikt i stort sett att anse sasom konstant.

Yrkesfiskarenas ekonomi.

Då det svenska fiskets ekonomiska utveckling efter det senaste kriget

i flera hänseenden företer likheter med förhållandena efter det första världskriget,

anser utredningen det vara motiverat att i korthet belysa utvecklingen

efter förra kriget. På grund av starkt minskad efterfrågan föllo då priserna

på fisk mycket kraftigt, medan priserna på fiskets förnödenheter endast

långsamt sjönko. Svårigheterna för fiskarena skärptes ytterligare av att många

av dem sökte förbättra sin ekonomiska ställning genom ett intensivare fiske

och större ilandföringar, varigenom priserna pressades än mer. En viss

återhämtning inträdde visserligen så småningom, men under hela mellankrigsperioden

var fiskarenas inkomstnivå mycket låg.

I anslutning till redogörelsen för utvecklingen under mellankrigsperioden

ger utredningen uttryck åt vissa farhågor för att det ekonomiska läget för

fiskarena i framtiden kan komma att allvarligt försämras. Belägg härför

finner utredningen i de undersökningar av yrkesfiskarenas självdeklarationer

som livsmedelskommissionen under de senaste åren företagit. Med ledning

av dessa uppgifter konstateras sålunda, att nettoinkomsterna, som

stego avsevärt från 1938 till 1943, redan under 1944 åter sjönko. För 1945

var utvecklingen icke enhetlig; en viss återhämtning kunde iakttagas för

västkustfiskets del, medan sydkustfisket höll sin ställning och ostkustfisket

gick ytterligare tillbaka.

Av utredningen verkställda jämförelser mellan inkomsterna av fiske och

inkomsterna av jordbruk med en åkerareal icke överstigande 30 hektar utvisa

enligt utredningens mening att de förra under krigsåren stego hastigare

än de senare, så att de båda näringarna 1943 kommo upp i praktiskt

taget samma inkomstnivå. Påföljande år gingo emellertid såsom redan förut

antytts inkomsterna av fisket icke obetydligt tillbaka.

De av livsmedelskommissionen genomförda statistiska bearbetningarna

av fiskarenas självdeklarationer giva enligt vad utredningen framhåller visserligen

en god bild av inkomstutvecklingen inom fisket, men de lämna

däremot icke några närmare upplysningar beträffande omkostnaderna. Utredningen

har därför prövat andra vägar för uppgörande av inkomst- och

kostnadsöversikter för fisket och därvid valt att upprätta en totalkalkyl

över det svenska saltsjöfiskets inkomster och omkostnader. Denna kalkyl

visar att en mycket kraftig stegring av omkostnaderna ägt rum under kriget,

särskilt med avseende på de rörliga kostnaderna, d. v. s. kostnaderna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

för motorbränsle, smörjolja, is, lådor in. in. Ett av utredningen utarbetat

index för fiskets omkostnader med 1938 som basår beräknas till 269

för 1944 och 253 för 1945. Omkostnaderna i öre per kilogram fångad fisk

visa enligt utredningens beräkningar en kontinuerlig stegring från 10_

14 öre 1938 till 25—30 öre 1944, varvid dock måste observeras att den viktigaste

posten, arbetskostnaden, icke medtagits.

Under ii anhållande av att 1942 ars jordbrukskommitté i sitt principbetänkande

förutsatt att behovet av deklarationsundersökningar rörande jordbrukarnas

inkomster och utgifter komme att kvarstå, uttalar utredningen

att dylika undersökningar komma att bli erforderliga i fortsättningen även

beträffande fiskarena. Som stöd härför hänvisas bland annat till behovet av

att kunna bedöma verkningarna av den statliga stödpolitiken. Utredningen

föreslår därför, att även efter livsmedelskommissionens avveckling deklarationsundersökningar

rörande grkesfiskarenas utgifter och inkomster företas

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som hittills tillämpats. Vidare föreslår

utredningen, med hänvisning till betydelsen av att få fiskarebefolkningens

ekonomiska och sociala förhållanden kartlagda, att denna befolkning

blir representerad i den hushållsbudgetundersökning, till vilken planer

föreligga utarbetade inom socialstyrelsen och som avses komma att företas

då nuvarande konsumtionsregleringar upphört och mera normala förhållanden

inträtt.

Organisationsväsendet bland fiskarena.

Utredningen konstaterar, att mellankrigsperioden för fiskets del kännetecknas

av ett livligt organisationsarbete, vilket haft till följd, att yrkesfiskarena

i större utsträckning och på ett fastare sätt än tidigare knutits samman

i föreningar. Tillkomsten av fackliga och ekonomiska organisationer

är enligt utredningen en viktig förutsättning för att fiskarebefolkningen

skall kunna hävda sina ekonomiska och sociala intressen. Fiskarenas organisationer

ha också varit till god hjälp när det gällt att genomföra de av

kristiden nödvändiggjorda regleringarna.

Fiskarena äro fackligt organiserade i ett antal centralförbund, varav de

flesta bildades under 1930-talet; endast Svenska sydkustfiskarnas centralförbund,

omfattande fiskare i Blekinge, samt Skånes fiskareförbund äro av

yngre datum. De ekonomiska föreningarna äro dels försäljningsföreningar,

dels inköpsföreningar. Numera finnas närmare 200 försälj ningsföreningar,

varav 21 inom sötvattensfisket.

Utredningen påpekar, att såväl 1935 som 1940 års fiskeriutredningar föreslagit

bildandet av en riksorganisation för fiskets fackliga och ekonomiska

föreningar. Anslutning till denna riksorganisation skulle vara ett villkor för

att försäljningsförening skulle kunna beviljas av sistnämnda båda utredningar

ifrågasatt producentauktorisation. Enligt utredningen ha emellertid

planerna pa ett fiskets riksförbund från olika håll mött starkt motstånd

och diskussionen härom har under kriget skjutits i bakgrunden. I stället ha

andra organisatoriska problem kommit att framstå såsom mera centrala.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

Efter en redogörelse för tillkomsten av handelsregleringen för strömming

och de organisationsbildningar som uppstått i samband härmed anser sig

utredningen kunna konstatera, att den s. k. auktorisationen vid rätt tillämpning

av gällande bestämmelser varit till gagn såväl för fiskarena som de privata

fiskhandlarna. I anslutning härtill fi''amhalles, att inom utredningen

ingående diskuterats huruvida auktorisationen på ostkusten bör bibehållas

eller om den såsom obehövlig kan slopas. Härvid har utredningen kommit

till den slutsatsen, att auktorisationen med hänsyn till nuvarande osäkra

förhållanden tills vidare bör bibehållas. Utredningen erinrar härefter att

möjligheten för Kungl. Maj :t att auktorisera producentförening endast gäller

östersjökusten och endast strömming (sill) samt att från fiskarehall

ofta begärts, att auktorisationen skulle kunna utsträckas att gälla även andra

områden och andra fiskslag, vilket både 1935 och 1940 ars fiskeriutredningar

föreslagit. I detta sammanhang anför utredningen bland annat följande.

Vid bedömandet av denna fråga kunna skäl anföras både för och emot

en ökning av möjligheterna att meddela dylikt tillstånd. Rent principiellt

kan sålunda hävdas, att det här är fråga om ett slags monopol eller företrädesrätt,

varemot betänkligheter kunna resas ur allmänt samhalleliga

synpunkter. Vidare torde kunna anföras, att fiskarenas ekonomiska organisationer

numera ha erhållit betydligt större anslutning och stadga än tidigare,

så att de nu ha större möjlighet än tidigare att utan en dylik stödåtgärd

från det allmännas sida inverka på tillförsel och avsättning. Mot dessa

invändningar kan anföras, att även om vissa principiella betänkligheter

kunna hysas mot meddelandet av sådana tillstånd, varom här är fråga, sa

ha dock redan en grupp fiskare kommit i åtnjutande därav, varför det ur

rättvisesynpunkt icke kan anses mer än skäligt att även andra fiskare beredas

möjlighet att, om så finnes lämpligt, erhålla samma förmåner.

Enligt vad utredningen uppger ha fiskarenas organisationer nu ofta så

stor anslutning att de utan stöd kunna reglera tillförsel och avsättning.

Detta är emellertid icke överallt fallet och det är dessutom icke säkert, att

sammanhållningen är tillräckligt stark för att kunna tåla de påtrestningai

som lätt kunna uppstå under så labila förhållanden som de nuvarande. Med

hänsyn härtill anser sig utredningen böra förorda, att Kungl. Maj.t genom

en förordning erhåller möjlighet att utvidga auktorisationen av producentföreningar

till att gälla vilket slag av fisk eller skaldjur och vilken del av

landet som helst. Vid betänkandet har fogats förslag till förordning i ämnet,

som avses skola gälla under en tid av tre år. Förordningen är konstruerad

såsom ramförfattning och ger Kungl. Maj :t befogenhet att utfärda bestämmelser

om handelsreglering inom de områden och av de fiskslag som etter

närmare prövning befinnes önskvärt samt att för varje särskilt fall utfärda

de tillämpningsbestämmelser som kunna bli erforderliga. Utredningen föreslär,

att regleringen av strömmingshandeln inom ramen av denna författning

förlänges. Härvid bör enligt utredningens mening liksom tidigare för

rätten alt hos producentförening erhålla partihandelsrabatt fordras auktorisation

såsom partihandlare.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

Utredningens författningsförslag innebär, utöver vad nu anförts, bland

annat att priset vid handel med fisk och skaldjur alltid skall anges per

viktenhet. Enligt förslaget skall den blivande fiskeristyrelsen äga rätt att

föreskriva, att var och en, som yrkesmässigt försäljer handelsreglerad fisk

eller därav tillverkar varor för avsalu, skall vara skyldig att föra sådana anteckningar

över rörelsen som erfordras för kontroll av regleringen. Han skall

vidare vara skyldig dels att på anmaning till styrelsens förfogande ställa

dessa anteckningar ävensom samtliga handelsböcker och de upplysningar

fiskeristyrelsen i övrigt önskar, dels att lämna regelbundna uppgifter om

rörelsen i enlighet med fiskeristyrelsens anvisningar. Uppsåtlig underlåtenhet

att lämna begärda upplysningar liksom lämnande av felaktiga upplysningar

skall enligt förslaget straffas med dagsböter eller fängelse i högst

sex månader.

Åtgärder för nedbringandet av fiskets omkostnader m. m.

Utredningen finner, att den svenska fiskerinäringen med avseende på den

tekniska utrustningen i allmänhet står på en hög nivå. Det stöd som från

statens sida lämnats till fiskebåtsflottans utveckling genom fiskerilånefonden

har enligt vad utredningen framhåller varit av utomordentligt stor

betydelse, och utredningen förutsätter att medel även framdeles i erforderlig

utsträckning komma att ställas till förfogande för denna stödverksamhet,

eftersom större och bättre båtar möjliggöra en bättre behandling av

fångsten och jämnare tillförsel.

Utredningen understryker den stora betydelse kostnaderna för fiskets förnödenheter,

särskilt kostnaderna för redskap och motorbränsle, ha för lönsamheten.

Då landet för dessa varor huvudsakligen är hänvisat till import,

kunna enligt utredningens mening fiskarena själva endast i mindre

grad påverka förnödenhetspriserna. Emellertid är det enligt utredningen av

vikt, att vid handelsavtal med exportländerna tillses, att fisket tillföres ifrågavarande

varor i tillräcklig mängd och på förmånliga villkor. Vidare uttalas,

att även om fiskarena ej kunna påverka förnödenheternas importpris,

så kunna de dock genom kollektiva inköp utöva ett icke oväsentligt inflytande

på den del av kostnaderna som belöper sig på distributionen inom

landet. Redan nu, framhåller utredningen, förmedla fiskarenas försäljningsorganisationer

i stor utsträckning inköp av fiskredskap och motorbränsle.

Dessutom finnas särskilt på västkusten åtskilliga lokala föreningar, som

sedan ganska länge förmedlat kollektiva inköp av förnödenheter. Denna

veiksamhet har utvecklats ytterligare under krigsåren, och för närvarande

torde enligt utredningen en ganska betydande del av fiskarenas förnödenheter

distribueras av de egna organisationerna. Denna verksamhet har hittills

icke åtnjutit något ekonomiskt stöd av staten, och utredningen anser

det vara en brist att möjligheter att lämna sådant stöd saknas med nu gällande

bestämmelser. På grund härav föreslår utredningen, att bestämmelserna

rörande användningen av det under Fonden för låneunderstöd anvi
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

sade anslaget till lån till främjande av beredning och avsättning av fisk

m. m. ändras på sådant sätt, att rörelsekapital må kunna som lån ställas till

inköpsföreningarnas förfogande för kollektiva redskaps- och förnödenhetsinköp.

Utredningen erinrar härefter, att det svenska fisket för sitt behov av nät

före kriget i huvudsak var hänvisat till import. Denna import försvårades

avsevärt under kriget, och åtgärder vidtogos därför från statens sida dels

för att utvidga den inhemska nätproduktionen och dels för att vid utländska

fabriker få nät tillverkade för svensk räkning. Den inhemska produktionen

har, påpekar utredningen, huvudsakligen varit inriktad på tillverkning av

grova nät. För tillgodoseende av behovet av fina nät har landet även under

krigsåren varit beroende av import. Vad den inhemska nättillverkningen

beträffar kan denna enligt utredningen icke anses ha åtnjutit något tullskydd

om man undantar tillverkningen av ramgarn, som endast användes

vid laxfiske. Den nu utgående tullen på fisknät är nämligen ej högre än

tullen på det till näten använda garnet. Frånvaron av tullskydd har åberopats

som det förnämsta hindret för en ur beredskapssynpunkt önskvärd

utvidning av den inhemska nätindustrien. En höjning av tullen torde emellertid

komma att medföra en stegring av nätpriset, såvida ej staten genom

subvention eller liknande åtgärder eliminerar denna stegring. Utredningen

finner sig därför icke böra föreslå något tullskydd för nättillverkningen och

hänvisar till att en viss nättillverkning, trots frånvaron av sådant skydd,

kunnat hållas igång under fredstid. Då enligt utredningens uppfattning de

nuvarande tullarna å garn och nät sålunda å ena sidan sakna betydelse såsom

skydd för inhemsk nättillverkning och å andra sidan öka fiskets omkostnader,

föreslår utredningen, att tullen på fisknät och för nättillverkning

avsett bomullsgarn avskaffas.

En viktig orsak till bristande effektivitet och höga omkostnader inom fisket

är enligt utredningen, att fiskare flerstädes utmed kusterna äro bosatta

på platser, som måste anses synnerligen olämpliga såväl med hänsyn till

fisket som till avsättning av fångsterna. I regel rör det sig om platser där

enstaka eller ett fåtal familjer äro bosatta, vilket medför att hamn- och väganläggningar

bli oekonomiska. Utredningen anser, att det, förutom en mer

eller mindre känslomässigt betonad önskan att kvarstanna på hemorten,

är svårigheten att mot skälig ersättning avyttra den ägda fastigheten och

brist på medel till överflyttning till någon för deras näring lämpligare belägen

ort, som binda dessa fiskare vid ekonomiskt mindre gynnsamma förhållanden.

En förening av jordbruk och fiske kan ibland, uttalar utredningen

vidare, vara både nödvändig och nyttig, men a andra sidan bli cj

sällan båda näringarna hämmade genom cn sådan kombination. Enligt utredningens

åsikt är det mest rationella ur såväl fiskets som jordbrukets

synpunkt i sådana fall att det förra helt nedlägges såsom självständig näring

på platsen, varvid jordbruksjorden kan sammanläggas med annan fastighet

i närheten och fiskaren kan fortsätta silt yrke på en härför bättre

lämpad ort. Med hänsyn till de stora belopp som investerats i fiskehamnar

opaginerad Kontrollera mot PDF

1’ Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

anser utredningen det vara av betydelse att dessa hamnar effektivt utnyttjas.

Innan nya anläggningar påbörjas, bör det också övervägas, huruvida

det icke blir ekonomiskt fördelaktigare att förflytta berörda fiskare till

redan existerande hamnar eller att sammanföra ett antal fiskelägen till en

gemensam hamnanläggning. Dylika förflyttningar finner utredningen emellertid

ej kunna komma till stånd i någon större utsträckning utan ekonomiskt

stöd. Utredningen föreslår därför, att bidrag till underlättande av fiskares

förflyttning lämnas i form av lån med ett högsta belopp av förslagsvis

10 000 kronor. Dylikt lån skall enligt förslaget amorteras på 15 år och

löpa med 3 procent ränta samt vara räntefritt under de två första åren.

Om låntagaren uppfyller vissa närmare angivna villkor bör enligt utredningens

åsikt lånet normalt avskrivas med 40 procent efter fyra år. Ansökan

om lan skall ställas till den i annat sammanhang föreslagna fiskeristyrelsen

och beviljas av denna efter länsstyrelsens hörande.

I fråga om medelsbehovet för den sålunda föreslagna låneverksamheten

framhåller utredningen svårigheterna att på förhand bedöma detta men anser

tills vidare tillräckligt, därest ett reservationsanslag av 200 000 kronor

anvisas för ändamålet.

Fiskhandeln.

Utredningen påpekar, att statistiken rörande fiskhandelns struktur är

tämligen föråldrad. De uppgifter som föreligga från regleringarna under kriget

belysa dock vissa för fiskhandeln betydelsefulla förhållanden. Partihandelns

årliga omsättning uppskattas sålunda av utredningen till 100—125

miljoner kronor. Handelsmarginalerna beräknas före kriget ha varit 50 procent

i partihandeln och 150 procent i detaljhandeln, eller totalt 200 procent

av förstahandspriserna. Dessa siffror äro emellertid enligt utredningen icke

representativa för nuvarande förhållanden.

Då sålunda de tillgängliga uppgifterna om fiskhandeln enligt utredningens

åsikt voro alltför fåtaliga och föråldrade för att utredningen med dem

såsom grundval skulle kunna dra några väsentliga slutsatser eller rekommendera

lämpliga förbättringsåtgärder, har utredningen för att skapa bättre

underlag för dylika överväganden genom utsändande av frågeformulär

inhämtat synpunkter och önskemål angående fiskhandeln och fiskkonsumtionen

inom landet från samtliga kristidsnämnder med undantag för dem

inom orter med mer än 20 000 innevånare. De inkomna svaren, som sorterats

med hänsyn till bland annat typen av kommun, utvisa att under nuvarande

förhållanden fiskaffärernas kundkrets i tätorterna i medeltal uppgår till

2 500—3 000 personer, en siffra som även styrkes av beräkningar ifrån andra

utgångspunkter. 1 anslutning härtill framhåller utredningen, att endast

2 miljoner av landets innevånare bo i orter av en sådan storlek. På landsbygden

dominerar den ambulerande fiskhandeln och nätet av ambulerande

linjer är särskilt tätt inom slättbygderna, medan det inom de stora skogsområdena

med dess större avstånd är glesare. I betraktande härav förordar

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

utredningen, att denna handel ytterligare utbygges. Härvid förutsattes emellertid

stöd från det allmännas sida bli erforderligt. Utredningen föreslår

därför inrättandet av en särskild lånefond för anskaffande av automobiler

för fisktransport, ur vilken fond lån till inköp av bil skall kunna beviljas

den som önskar bedriva ambulatorisk fiskhandel. Lån bör enligt förslaget

utgå med hälften av bilens inköpspris samt lånesumman till 20 procent avskrivas

om vederbörande låntagare utan anmärkning skött sin rörelse i tre

år. Utredningen anser ett reservationsanslag av 500 000 kronor vara erforderligt

till denna fond. Bestämmelserna rörande fondens användning ha av

utredningen upptagits i ett vid betänkandet fogat författningsförslag.

Utredningen har även gjort vissa undersökningar av fiskhandelns rationalitet

och lönsamhet på grundval av dels självdeklarationer från parti- och

detaljhandlare och dels viss prisstatistik från Göteborgs fiskhamn samt från

privat och kooperativ detaljhandel. Av dessa undersökningar drar utredningen

den slutsatsen, att fiskarenas försäljningsföreningar visat sig under

vissa förhållanden kunna till betydligt lägre kostnader än den privata partihandeln

förmedla förstahandsförsäljning av fisk. Utredningen anser vidare,

att lönsamheten i detaljhandeln i stor utsträckning är ringa, beroende pa att

omsättningen per företag är alliför liten. För lösningen av detta viktiga

problem kräves emellertid enligt utredningen åtgärder av for den enski de

så ingripande natur, att utredningen avstått från att framlagga förslag

härom.

Den inrikes avsättningen av fisk.

Enligt vad utredningen uppger ökade konsumtionen av fisk något under

mellankrigstiden. Denna ökning gällde huvudsakligen annan fisk an sill

och strömming — varav förbrukningen var tämligen konstant — och frams

torskfiskarna. Konsumtionsökningen, som framför allt hänför e sig i

fisk till färskkonsumtion, anses av utredningen ha möjliggjorts av bland

annat de förbättrade transportmedlen.

På grundval av statistiskt material från handelsregleringarna under kriget

lämnar utredningen en ingående redogörelse för handelsvagarna för

färsk fisk och konstaterar därvid järnvägstransporternas stora hetydelse for

fiskdistributionen. Samtidigt framhålles emellertid, att jarnyagsfr akter nas

inverkan på konsumentpriset på fisk vid transporter av måttlig langd i allmänhet

är så ringa att litet torde stå att vinna genom en allmän fraktnedsättning

av en sådan storleksordning som synes uppnåelig aven vid långt

tillmötesgående från trafikföretagens sida. Härvid erinrar utredningen

dock, att Norrlands behov av färsk fisk under fredstid till väsentlig del

fvlles genom import från Norge, bland annat beroende på att transport!kostnyadernga

för den svenskfångade fisken bli så höga att svensk fisk i Norrland

ej kan konkurrera med norsk. Enligt utredningens uppfattning framstår det

därför ur den svenska fiskerinäringens synpunkt såsom ett mycket viktigt

önskemål, att frakterna för fisk vid transporter till Norrland sankas. Med

hänsyn härtill förordar utredningen ett av norrlandskommitttn i dess Bc
2

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 48.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

tänkande angående vissa åtgärder till förbättrande av transportförhållandena

i Norrland (SOU 1946:84) framlagt förslag om allmän fraktnedsåttmng

vid jarnvägsfTäkter till och från Norrland, varvid dock bör iakttagas,

att fraktnedsättningen på fisk endast bör gälla svenskfångad vara.

Utredningen berör vidare de undersökningar av fiskkonsumtionen, som

utförts av socialstyrelsen. Dessa undersökningar framhäva enligt utredningens

mening ytterligare distributionsapparatens stora betydelse för fiskkonsumtionens

storlek inom olika områden samt visa denna konsumtions nära

samband med tillgången på andra animaliska livsmedel. I detta sammanhang

tramhåller utredningen, att av svaren på förut omförmälda frågeformulär

till kristidsnämnderna framgår, att fiskkonsumtionen på landsbygden

i motsats till i tätorterna ej kunnat öka nämnvärt under kriget. På utredningens

fråga om vad som vore viktigast för att stimulera till en ökad konsumtion

av fisk nämnas i svaren framför allt lägre och jämnare fiskpriser,

jamnare tillförsel och, i synnerhet på landsbygden, bättre kvalitet på fisken.

Det övervägande flertalet kristidsnämnder ha vidare uttalat såsom sin åsikt,

att fiskkonsumtionen i fortsättningen komme att förbli tämligen oförändrad.

Efter att härefter ha diskuterat den verksamhet som bedrivits av bland

andra föreningen för fiskpropaganda, påpekar utredningen, att den intensivaste

propaganda förfelar sin verkan om ej konsumenterna kunna tillhandahållas

fisk av god kvalitet till rimliga priser. Utredningen föreslår därför,

att i varje län fiskdistributionsnämnder tillsättas med uppgift att medverka

till handelns rationalisering och att samordna olika åtgärder för handel,

upplysning och propaganda. Dessa nämnder böra enligt förslaget bestå av

tre personer, av vilka en bör ha god kännedom om fiskhandeln samt en representera

konsumenterna. Utredningen uttalar, att det i väsentlig grad blir

beroende på nämndledamöternas initiativförmåga, kunnighet och intresse

för uppdraget om de åsyftade resultaten skola kunna nås. Det totala medelsbehovet

för denna verksamhet uppskattas av utredningen till 35 000 kronor

per år.

Fiskförädlingsverksamheten.

Utredningen redogör för den svenska fiskberednings- och konservindustrien

och framhåller, att denna under mellankrigstiden utbyggdes mycket

starkt. År 1940 redovisade den sålunda 2 800 anställda mot 950 år 1920

och dess tillverkningsvärde var dessa år 21 miljoner kronor respektive 10

miljoner kronor. Till de nu anförda siffrorna för produktionsvärdet kommer

värdet av en viss hemmaberedning av fisk samt tillverkning av fiskmjöl

och levertran. Det totala produktionsresultatet inom industrier med fisk

som råvara kan enligt utredningen för 1939 uppskattas till 32—33 miljoner

kilogram med ett värde av 26—27 miljoner kronor. Därav svara produkter

från konservindustrien och fiskberedningsanstalterna för ett värde

av 23—24 miljoner kronor. Utredningen beräknar att fiskförädlingsindustrien

1939 omhändertog 15 procent av den totala fiskfångsten, representerande

ett värde — bortsett från den skrapfisk som normalt går till

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

19

fiskmjölsfabrikerna — av cirka 2,9 miljoner kronor eller 9 procent av det

totala fångstvärdet. Under de senare krigsåren stego emellertid dessa siffror

betydligt.

Utredningen erinrar härefter att kvaliteten hos de produkter som framställas

inom den svenska fiskeriindustrien för närvarande i allmänhet ej är

underkastad någon kontroll. De enda undantagen härifrån utgöras, förutom

av hälsovårdsmyndigheternas kontroll, av den statliga kontrollen av beredning

och handel med saltströmming och vissa bestämmelser om denna beredning

och om beredningen av surströmming samt bestämmelser om märkning

av kärl för fiskkonserver jämte den frivilliga kontrollen av beredningen

av spillånga och kabeljo. Med hänsyn till betydelsen av att konsumenterna

tillförsäkras produkter av tillfredsställande kvalitet, anser utredningen

det vara av allmänt intresse, att staten vidtar åtgärder ägnade att

höja kvaliteten på fiskindustriens produkter. Utredningen diskuterar härvid

möjligheterna att införa det norska s. k. vrakningssystemet, men hävdar,

att även om detta såsom kontrollform kan anses vara synnerligen effektivt

eftersom hela produktionen därigenom kan kontrolleras och klassificeras,

så äro dock erfarenheterna av en dylik kontroll i Sverige ännu för små för

att en så stor administrativ apparat som detta system kräver skall kunna

skapas. Utredningen framlägger därför endast ett till sina konsekvenser

mera begränsat förslag till förordning om kontroll av beredning av fisk, vilket

i huvudsak innehåller förut gällande bestämmelser med smärre ändringar

samt en del allmänna föreskrifter om den i industrien använda råvarans

kvalitet. Förslaget är konstruerat såsom en ramförfattning, inom vilken

Kungl. Maj :t skall äga utfärda närmare bestämmelser om olika tillverkningar

när detta anses erforderligt och närmare erfarenhet om kontrollverksamheten

vunnits. I en vid utredningens betänkande fogad reservation framhålla

emellertid ledamöterna herrar Ivewenter och Nilsson det norska vrakningssystemets

stora fördelar, framför allt vid konkurrens på exportmarknaderna.

Reservanterna förklara sig visserligen dela majoritetens betänkligheter

mot införandet av ett allmänt vrakningsförfarande och anse den föreslagna

kontrollen i de flesta fall för närvarande tillräcklig men önska dock

införa en strängare kontroll av vrakningstyp vid export av salt sill och salt

strömming.

1 detta sammanhang uttalar utredningen vidare att bestämmelser jämväl

böra utfärdas angående beredning och förpackning av fiskfiléer. Såsom

skäl härför anför utredningen, att kvaliteten hos de svenska filéerna är

ojämn och att berättigade anmärkningar mot deras beredning och förpackning

icke sällan kunna göras samt att de svenska filéerna i likhet med andra

fiskprodukter ha att utstå hård konkurrens med varor från Danmark

och Norge. På grund härav föreslår utredningen, att bestämmelser i enlighet

med ett vid betänkandet fogat kungörelseförslag utfärdas med sgfte att åstadkomma

en jämnare kvalitet och eu ändamålsenligare förpackning av svenska

fiskfiléer. Kontrollen av tillverkningen bör enligt utredningen kunna

samordnas med den föreslagna kontrollen av annan fiskberedning.

Utredningen behandlar härefter ingående frågan om frysning och frys
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

huslagring av fisk, beträffande vilket spörsmål särskilt tillkallade experter

utarbetat en vid betänkandet fogad promemoria. Med hänsyn till de relativt

goda transportmöjligheterna i landet anser utredningen att infrysning

av färsk fisk ej kan få så stor betydelse för distributionen, men att fryshuslagring

av tillfälliga överskott däremot kan bli ett betydelsefullt medel till

säsongutjämning. För fiskerinäringen är därvid enligt utredningen avgörande,

att vid de tillfällen då infrysning av fisk kan komma i fråga såväl

erforderlig infrysningskapacitet som tillräckliga lagringsutrymmen stå till

förfogande på sådana platser att fisken snabbt och utan tidsödande transporter

kan omhändertagas för infrysning. Av förenämnda expertutredning

framgår, att dylika möjligheter för närvarande icke erbjuda sig i tillräcklig

omfattning.

I anslutning härtill erinrar utredningen att lån till uppförande av fryshus

hittills i mindre utsträckning kunnat utlämnas från anslaget till lån

till befrämjande av beredning och avsättning av fisk in. m. Med hänsyn

till den stora betydelse tillgången till kyl- och fryshus måste anses ha för

förbättrandet av det svenska fiskets avsättningsförhållanden föreslår utredningen

att under nämnda rubrik anvisas ett anslag av 3 miljoner kronor

för att möjliggöra mera omfattande låneunderstöd till föreningar eller enskilda

som önska uppföra kyl- eller fryshus. Slutligen uttalar utredningen,

att för ernående av en tillfredsställande avsättning av frusen fisk på landsbygden

distribution från bilar försedda med frysaggregat bör prövas och

ekonomiskt stöd till en sådan försöksverksamhet lämnas av staten.

Den utrikes avsättningen av fisk.

Utredningen lämnar en redogörelse för exporten och importen av fisk

före kriget samt framhåller, att såväl import som export då nådde betydande

kvantiteter. År 1938 infördes sålunda 50 miljoner kilogram fisk till ett

värde av 23 miljoner kronor. Till största delen utgjordes denna fisk av beredd

vara och huvuddelen kom från Island och Norge. Exporten omfattade

43 miljoner kilogram till ett värde av 11 miljoner kronor och bestod

till största delen av färsk fisk. Av denna landades 16 miljoner kilogram

direkt i utländska hamnar, främst i Danmark och England. Utrikeshandeln

med fisk har, framhåller utredningen, efter kriget kommit i gång i

viss omfattning, men exportmöjligheterna kunna dock icke väntas bli

nämnvärt förbättrade i förhållande till åren före kriget.

Enligt vad utredningen anför hade Sverige till skillnad från de flesta

andra länder före kriget praktiskt taget icke några restriktioner beträffande

importen av fisk. Under kriget var däremot importen av och handeln

med importerad fisk reglerad. Exporten av fisk var före kriget underkastad

en viss kontroll med hänsyn till de exportkvoter Sverige tilldelades i

andra länder, och de svenska fiskebåtarnas landningar i England och Danmark

voro underkastade licensiering. Utredningen erinrar om att under

kriget exportförbud på fisk utfärdades och landningar i utländska hamnar

stoppades. Dessa frigåvos emellertid åter under 1945.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

Vidare framhålles att fiskimporten fortfarande är reglerad medelst licensiering.

Med avseende på importen från Norge av beredd fisk och importen

av färsk fisk från Norge till norra Sverige har licensiering tidvis kunnat ske

i en sådan omfattning, att någon kvotering av de importerade kvantiteterna

icke varit nödvändig. Licensieringen är icke, framhåller utredningen, avsedd

som en importhindrande åtgärd utan dess uppgift är att anpassa importen

till fångsterna vid det svenska fisket. Utredningen finner ofrånkomligt,

att den i och för sig önskvärda avvecklingen av den nuvarande importregleringen

icke företages så länge det inhemska fiskets avsättningsmöjligheter

utomlands äro så starkt beskurna som för närvarande. Lägges den

svenska marknaden på detta område öppen samtidigt som andra ländei

bibehålla importrestriktionerna måste man enligt utredningen befara allvarliga

avsättningssvårigheter för det svenska fisket.

Utredningen anser icke heller exportförbudet utan vidare kunna upphävas

och framhåller, att det med nuvarande begränsade exportmöjligheter

är nödvändigt att dessa utnyttjas så väl som möjligt. Då man kan

förutse, att svenska exportörer efter kriget i stor utsträckning komma att

stå inför monopolistiskt organiserade motparter, är det enligt utredningen

av vikt att en viss centralisering även av utbudet äger rum, så att icke

olika exportörer i alltför hög grad spelas ut mot varandra. Det är vidare

av betydelse att de kvantitativa exportkvoter som tilldelas Sverige i utlandet

fyllas med så värdefull fisk av så hög kvalitet som möjligt. Eicensieringen

bör enligt utredningen handhas av den av utredningen föreslagna fiskeristyrelsen,

som också bör utfärda närmare bestämmelser i fragan. Utredningen

föreslår, att kungörelser angående reglering av in- och utförsel av

fisk och skaldjur utfärdas i överensstämmelse med de författningsförslag

som bifogats betänkandet. Enligt dessa förslag skall importförbud generellt

fastställas av Kungl. Maj :t, som även skall äga att för vissa fiskslag bevilja

undantag. Exportregleringen skall däremot helt handhas av fiskeristyrelsen,

som skall kunna sätta densamma i kraft när så befinnes lämpligt.

I samband med sina uttalanden angående utrikeshandeln föreslår utredningen

slutligen, att representanter för fiskerinäringen och fiskeriadministrationen

sättas i tillfälle att framföra sina synpunkter i samband med

underhandlingar med främmande makt rörande handelsöverenskommelsei.

Prisregleringar på fisk.

Utredningen erinrar att kristidens regleringar inom fiskhandeln under våren

1946 ersattes med nuvarande mera fredsmässiga, vilka ha rent prisstödjande

karaktär. Med undantag för strömming gälla således icke några normalpriser

på fisk. De nya prisregleringarna handhas i motsats till de föregående

i viss utsträckning av fiskarenas egna organisationer och administreras

av för ändamålet skapade prisregleringsföreningar, en för varje kustområde,

nämligen Västkustfisk förening u. p. a., Sydkustfisk förening

u. p. a. och Ostkustfisk centralförening u. p. a. Prisregleringen på väst
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

och sydkusterna är, framhåller utredningen, i princip uppbyggd på grundval

av ett minimipris på den till färskkonsumtion och beredning sålda

fisken och ett garantipris på överskottsfisken. Minimipriset bestämmes av

staten och skall sättas så högt att det bidrar till upprätthållandet av en

genomsnittlig prisnivå, som ger fiskarena en skälig bärgning, men icke

högre än att den normala fiskkonsumtionen inom landet inklusive konservering

och beredning, vissa konserver möjligen undantagna, samt den normala

exporten kunna tillgodoses med inköp till minimi- eller högre priser.

Garantipriset fastställes av prisregleringsföreningarna och bör i princip ligga

lagre än minimipriset. Utredningen understryker vidare, att föreningarna

enligt bestämmelserna ej få disponera över överskottsfisken så att den kan

konkurrera med den fisk som normalt avsättes till minimi- eller högre priser.

Härvid framhålles att garantipriset till fiskarena skall utgöras av det

pris föreningarna kunna erhålla för överskottsfisken jämte det pristillägg

som utbetalas av staten främst från influtna regleringsavgifter. Garantipriset

skall i princip ge högst en nödtorftig täckning av de rörliga kostnaderna

på en fiskeresa. Det statliga pristillägget fastställes på förhand med ledning

av ett beräknat skäligt garantipris och försäljningsmöjligheterna för överskottsfisk.

Slutligen stadgas i de nuvarande prisregleringsföreskrifterna, att

prisregleringsföreningarna icke äro skyldiga att mottaga fisk från fiskare,

vdka ej ställa sig till efterrättelse de föreskrifter om fångstbegränsning som

föreningarna i samråd med livsmedelskommissionen utfärda.

Enhgt vad utredningen påpekar gäller prisregleringen på ostkusten endast

i fråga om strömming, och Ostkustfisk har bemyndigats att utbetala

vissa prisutjämningsbidrag för strömming levererad till pälsdjursfarmer

ävensom att upprätthålla vissa garantipriser på saltad strömming och exportströmming.

För detta ändamal har livsmedelskommissionen efter Kungl.

Maj :ts bemyndigande tills vidare ställt 550 000 kronor till. föreningens förfogande.

Prisregleringarna finansieras dels med vissa sedan föregående regleringar

kvarstående avgifter och dels med de regleringsavgifter på fisk som för

närvarande betalas av uppköpare av svenskfångad vara och importörer av

utländsk färsk fisk. Utredningen uppger, att intill den 31 oktober 1946

utgående pristillägg täcktes av regleringsavgifterna. Inom västkustens prisregleringsområde

utbetalades under tiden 15 april—31 oktober 1946 pristiHägg

för 10,9 miljoner kilogram fisk och inom sydkustens för 0,42 miljoner

kilogram. På ostkusten utgingo prisutjämningsbidrag intill den 1 december

samma år för 1,5 miljoner kilogram salt exportströmming.

Den avsevärda omfattning i vilken prisregleringsföreningarna hittills

drivit sin verksamhet innebär uppenbarligen, anför utredningen, att denna

verksamhet haft stor betydelse för utjämning av fluktuationer i fiskpriserna

och för upprätthållandet överhuvud taget av en skälig prisnivå på

fisk. Utredningen framhåller vidare, att de åtgärder för rationalisering av

fisket och dess förbilligande i övrigt samt för främjandet av avsättningen

av fisk som utredningen föreslagit icke äro tillräckliga för att upprätthålla

den genomsnittliga prisnivå på fisk som bör eftersträvas. Därutöver er
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

KungL Maj:ts proposition nr 48.

fordras särskilda prisreglerande anordningar och utredningen förordar därför

att det nuvarande systemet med vissa smärre förändringar prövas åtminstone

ännu ett år. I anslutning härtill erinrar utredningen att de förut

angivna principerna för minimi- och garantiprisernas höjd fastställts av

livsmedelskommissionen i samråd med priskontrollnämnden men förklarar

sig icke kunna dela nämnda myndigheters uppfattning om principerna för

denna prissättning. Utredningen framhåller även, att prisbildningen inom

många områden mer och mer förlorat sin funktion som regulator för tillgång

och efterfrågan och i stället fått till uppgift att vara ett inkomstreglerande

instrument. Såsom det viktigaste exemplet härpå anför utredningen

jordbruket, men samtidigt framhålles att systemet befinner sig i utbredning

icke minst som följd av kristidens prispolitik och att detsamma vunnit

insteg framför allt inom de näringar som åtnjuta statligt stöd.

Utredningen betonar, att tillgången på fisk företer stora och snabba förändringar

medan efterfrågan är tämligen konstant. De härav orsakade

starka fluktuationerna i fiskpriserna understrykas än mer av att hela tillförseln

i allmänhet måste finna omedelbar avsättning. Utredningen framhäver

ytterligare, att prisbildningen som marknadsreglerande faktor ej

fungerar på marknaden för fisk till färskkonsumtion, eftersom efterfrågan

i allmänhet ej reagerar för de prisfall som uppstå under dagar med stor

tillförsel. Priset sjunker därför vid fri prisbildning lätt ned till den nivå

som möjliggör avsättning till fiskmjölsfabrikerna, och hela tillförseln måste

då avsättas till detta pris, som är så lågt att det ej kan betraktas såsom fiskets

ordinarie. Utredningen finner det uppenbart, att dessa förhållanden

få för fiskarenas ekonomi ytterst menliga verkningar. På grund härav anser

utredningen, att särskilt stor anledning finnes att inom fiskerinäringen

upphäva prisbildningens marknadsreglerande funktion och i stället på detta

område göra prisbildningen till ett inkomstreglerande instrument. Enligt utredningens

mening är det möjligt att med ett system med minimipriser,

kompletterat med viss prispolitik i fråga om överskottsfångsterna, genomföra

en prisdifferentiering, som ganska väl svarar mot de olika användningarna

av fisk. Med utgångspunkt från det anförda kommer utredningen

till den slutsatsen, att prissättningen på fisk bör betraktas såsom ett inkomstreglerande

instrument samt föreslår, att minimipriserna fastställas

vid en nivå, som ger fiskarena en skälig bärgning. Enligt utredningen innebär

detta i praktiken, att endast den huvuddel av fångsterna, som går till

färskmarknaden inom landet, samt en del av västkustfiskets export kommer

att kunna avsättas till lägst minimipris. Konservfabrikernas och beredningsanstalternas

råvarubehov samt en del av exporten bör däremot kunna

täckas med den av prisregleringsföreningarna till garantipris övertagna

överskottsfisken. En på dylikt sätt fastställd prisnivå kommer enligt utredningen

att utjämna priskurvans fluktuationer både uppåt och nedat eftersom

minimipriser ha en stark benägenhet att verka som normalpriser.

Med avseende på de olika fiskslagen bör enligt utredningen priserna avpassas

så, att de så långt möjligt skapa överensstämmelse mellan tillgång ocii

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

efterfrågan. Utredningen framhåller slutligen, att ett genomförande av nu

framlagda förslag utesluter tillämpning av den av livsmedelskommissionen

hävdade principen att minimipriset bör sättas så lågt, att den normala inhemska

fiskkonsumtionen samt exporten till mera normala marknader i

full utsträckning skola kunna tillgodoses genom inköp till minimipriset eller

högre pris.

Enligt utredningens åsikt böra garantipriserna avpassas så att de icke

endast ge fiskarena en nödtorftig täckning för de rörliga kostnaderna på en

fiskeresa utan även täcka övriga kostnader samt om möjligt ge en blygsam

inkomst. Å andra sidan böra nämnda priser givetvis icke sättas så högt att

ett fiske kan baseras på dem.

Rörande prisregleringarnas omfattning anser utredningen, att på ostkusten

norr om Blekinge dessa i fortsättningen även böra omfatta torsk.

Beslut om eventuella fångstbegränsningar böra enligt utredningen i princip

fattas av fiskareorganisationerna, därvid emellertid den föreslagna fiskeristyrelsen

bör ha möjlighet att som villkor för sitt stöd till prisregleringarna

efter vederbörande organisations hörande meddela denna direktiv angående

fangstbegränsning samt själv fatta eller upphäva beslut om sådan

begränsning. Utredningen förutsätter vidare, att livsmedelskommissionens

nuvarande befattning med prisregleringarna efterhand övertages av fiskeristyrelsen.

Kostnaderna för de av utredningen ifrågasatta prisregleringarna beräknas

till 2,65 miljoner kronor för ett år och föreslås att till 1,65 miljoner kronor

bestridas av de av staten uppburna regleringsavgifterna och till 1 miljon

kronor av statsanslag.

Bestämmelserna om prisregleringarna böra enligt utredningen ges något

mer stadga än vad som nu är fallet. Sålunda föreslår utredningen att de

grundläggande föreskrifterna om regleringsavgifter samt de mera allmänna

stadgandena om minimipriser och prisgarantier sammanfattas i en av riksdagen

godkänd förordning angående viss reglering av priset på fisk, vartill

förslag bifogats betänkandet.

Vidare böra enligt utredningen genom särskild kungörelse med tillämpningsföreskrifter

till nyssnämnda förordning, av innehåll som framgår av

ett vid betänkandet fogat förslag, icke blott utfärdas närmare bestämmelser

om uppbörden av regleringsavgifterna utan även meddelas föreskrifter

om de olika prisregleringarna. I förenämnda förslag till kungörelse äro införda

samma bestämmelser angående fiskeristyrelsens rätt till kontroll av

rörelsen hos näringsidkare som är skyldig erlägga prisregleringsavgift, vilka

enligt förut omförmälda förslag till förordning om reglering av handeln

med fisk och skaldjur äro avsedda att gälla för var och en som yrkesmässigt

försäljer handelsreglerad fisk eller bereder produkter därav. På grund

av de ökade uppgifter som enligt vissa av utredningen skisserade alternativ

till nuvarande prisregleringar avses tillkomma staten på fiskmottagningsplatserna,

förutser utredningen att behov av lokala prisregleringsnämnder

kan uppstå, varför ett förslag till instruktion för dylika även fogats vid betänkandet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

25

Fiskepolitikens målsättning.

I sista avsnittet av sitt betänkande diskuterar utredningen bland annat

fiskepolitikens målsättning och framhåller därvid såsom sin uppfattning

att inom det svenska fisket för framtiden bör upprätthållas en inkomstnivå

ungefärligen motsvarande jordbrukets. De jämförelser beträffande inkomsterna

i fisket och i jordbruket, vilka utredningen verkställt, gälla jordbrukare

på brukningsdelar med en åkerareal under 30 hektar. Denna inkomstnivå

bör fisket söka uppnå med så litet stöd från det allmännas sida som möjligt.

Med hänsyn till de stora svårigheter utvecklingen efter förra kriget beredde

fisket, ställer sig utredningen emellertid icke främmande för den

möjligheten att ett betydande statligt stöd kan komma att behövas för att

upprätthålla lönsamheten inom fisket på den tänkta nivån. Detta ekonomiska

stöd bör dock, framhåller utredningen, icke uppfattas såsom något önskvärt

utan såsom en nödfallsåtgärd.

Beträffande fiskets omfattning bör enligt utredningen fiskepolitiken taga

sikte på att för framtiden upprätthålla ett fiske av lika omfattning som

för närvarande. Trots den relativt ringa roll fisket spelar i folkhushållet

— fisket svarar blott för 2—3 procent av livsmedelsförsörjningen — finner

utredningen att denna näring ur beredskapssynpunkt bör tillmätas en sådan

vikt att den bör upprätthållas i nuvarande omfattning, dels med hänsyn

till behovet av fisk vid en avspärrning, dels med hänsyn till den stora

betydelse fiskebåtarna och deras sjövana besättningar ha för flottans bevakningstjänst

i beredskapstider. Utredningen anser emellertid många tecken

tyda på att fisket för närvarande är överdimensionerat och nämner

härvid såsom exempel avsättningssvårigheterna under 1930-talet samt de i

synnerhet bland västkustfiskarena ofta ganska rigorösa, av fiskarenas egna

organisationer påbjudna fångstbegränsningarna.

Utredningen förklarar sig icke heller vänta någon mera avsevärd ökning

av den inhemska konsumtionen av fisk eller utvidgning av exportmöjligheterna.

I anslutning härtill uttalar utredningen såsom sin åsikt, att det

svenska fisket under de närmaste åren har att emotse avsättningssvårigheter

av samma slag som före kriget. Fisket är sålunda enligt utredningens mening

även med hänsyn till de aktuella avsättningsmöjligheterna i viss grad

överdimensionerat, vilket förhållande accentueras ytterligare av att^ det

svenska fisket under de senaste decennierna på grund av överskottssvångheter

och fångstbegränsning icke tillvaratagit förefintliga möjligheter till

rationalisering. Med anledning härav diskuteras i betänkandet eventuella åtgärder

för en nedskärning av fiskarenas och båtarnas antal i de fall, då

en sådan åtgärd icke skulle medföra någon minskning i fångstmängden. Utredningen

finner emellertid att åtgärder av denna art äro så svårgenomförbara

och förutsätta så vittgående ingripanden i den enskildes liv, att förslag

till några sådana åtgärder icke böra framläggas.

Sammanfattningsvis framhåller utredningen att de föreslagna åtgärderna

kunna väntas komma att öka den inrikes avsättningen av svenslcfångad

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

fisk så mycket att frågan om en nedskärning av fiskets kapacitet icke synes

bh aktuell. Samtidigt betonas emellertid att, om en nedskärning visar sig

nödvändig, denna bör genomföras såsom en långsamt fortlöpande process.

Yttrandena över 1945 års fiskeriutrednings betänkande.

Av remissyttrandena framgår att utredningens förslag i stora delar tillstyrkes

eller lämnas utan erinran av ett flertal länsstyrelser och hushållningssällskaps

förvaltningsutskott samt av fiskarenas organisationer. Däremot

blir förslaget på ett flertal punkter föremål för kritik av vissa ämbetsverk,

däribland kommerskollegium, några länsstyrelser och fiskeriintendenter,

de flesta handelskamrarna samt fiskhandelns och den övriga handelns

organisationer. Utredningens uttalanden rörande målsättningen för

den framtida fiskepolitiken och utvidgad auktorisation av producentföreningar

ha av remissinstanserna tillmätts den största vikten.

Yrkesfiskarenas ekonomi.

Utredningens förslag rörande deklarations- och budgetundersökningar

av fiskarenas levnadsförhållanden beröras

endast i en del av de avgivna yttrandena och biträdas därvid i de flesta

fall. Med avseende på deklarationsundersökningarna anför statens livsmedelskommission,

att kommissionen, som har för avsikt att fortfara med ifrågavarande

undersökningar så länge ärendena rörande prisregleringen på

fisk kvarligga hos kommissionen, för sin del vill instämma i förslaget om

fortsättande av dylika undersökningar. I detta sammanhang upplyser kommissionen

tillika, att kommissionen överväger att företaga en översyn beträffande

det representativa urvalet av de i undersökningarna deltagande

yrkesfiskarena.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhåller

att på grund av svårigheten att få tillförlitliga siffror vid deklarationsundersöknmgarna,

samarbete bör etableras med fiskets organisationer för att

möj liggöra insamlandet av ett säkrare underlag.

Norra Kalmar läns kustf iskar eförbund anför.

Beträffande förslaget om fortsatta undersökningar av fiskarenas deklarahoner

forordar förbundet att dessa enligt utredningens förslag fortsättes.

Förbundet ar dock ej övertygat om att de skett med den sakkunskap som

detta fordrar varför resultatet i flera fall blivit missvisande. En ytterligare

uppdelnmg i olika kategorier fiskare bör ske vid dessa undersökningar, dä

de fisken som idkas i flera fall äro vitt skilda. Jämförelserna efter olika

kuststrackor blir då mera rättvis med hänsyn till fiskeförhållandena.

Liknande synpunkter framföras av hushållningssällskapets förvaltningsutskott

och fiskeristyrelse i Norra Kalmar län samt fiskeriintendenten i

övre norra distriktet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

Socialstyrelsen uttalar att styrelsen, trots att utredningens förslag innebär

en ytterligare utvidgning av hushållsbudgetundersökningarna, tillstyrker

detsamma med hänsyn till värdet av att få fiskarenas ekonomiska och sociala

förhållanden kartlagda. Enligt vad styrelsen påpekar äro visserligen

nämnda undersökningar för närvarande ställda på framtiden, men styrelsen

förutsätter att så ej kan bli fallet länge till. Styrelsen förklarar sig i anslutning

härtill villig att söka bemästra de svårigheter som en dylik undersökning

på grund av fiskarenas speciella arbetsvillkor innebär men framhåller

samtidigt, att undersökningen på grund av fiskarkårens förhållandevis

ringa storlek ej bör omfatta mer än ett ganska begränsat antal hushåll.

Organisationsväsendet bland fiskarena.

Förslaget om auktorisation av producentföreningar

(.förordning om reglering av handeln med fisk och skaldjur) tilldrar sig stor

uppmärksamhet i de avgivna yttrandena men bedömningen härav utfaller

synnerligen olika. Fiskarenas organisationer instämma överlag i utredningens

uttalanden och understryka kraftigt nödvändigheten av att förslaget

snabbt genomföres. Detsamma gäller ett flertal länsstyrelser och hushållningssällskaps

förvaltningsutskott. Förslaget utsättes däremot för kritik från

några av de centrala ämbetsverken samt några länsstyrelser. Handelns organisationer

ställa sig slutligen klart avvisande på förevarande punkt.

Lantbruksstyrelsen framhåller bland annat att förslaget i och för sig icke

innebär något nytt utan endast är en direkt fortsättning av det system som

nu tillämpas för de auktoriserade strömmingsförsäljningsföreningarna. Styrelsen

har i princip intet att erinra mot auktorisation av producentföreningar,

men betonar dock kraftigt, att en sådan åtgärd måste vara av tillfällig

karaktär och föranledes av att fiskarena för närvarande icke själva kunna

åstadkomma den fasta organisation av fiskhandeln som åsyftas.

Svenska våstkustfiskarnas centralförbund framhåller, att de svårigheter

för fiskerinäringen, som beräknats uppstå efter krigets slut, redan infunnit

sig och framför allt visa sig i en kraftig stagnation i avsättningen. Förbundet

anför vidare.

I det förslag som utredningen framlagt beträffande reglering av handeln

med fisk inrymmes enligt förbundets åsikt de flesta av fiskerinäringens problem.

Ett genomförande av den föreslagna, utökade auktorisationen med

ensamrätt för fiskarenas ekonomiska organisationer att för försäljning mottaga

antingen samtliga fångster eller endast vissa slag av fisk, skulle säkerligen

betyda oerhört mycket för avsättningen, då man därigenom skulle

kunna nedbringa kostnaderna för distributionen och åstadkomma ett efterlängtat,

lägre pris på varan till konsumenterna. Samtidigt skulle också de

svårbemästrade problemen med kontroll och klassificering komma betydligt

närmare sin lösning. Att man dessutom också skulle komma ifrån allt

överdrivet spekulerande, vilket enligt förbundets åsikt för närvarande utgör

ett stort hinder i distributionsledet, vore alt hälsa med mycket stor tillfredsställelse.

Man kan nämligen med skäl utgå ifrån och anse som Säkert att

en försäljning till fasta priser på fiskvaror med endast smärre fluktuationer

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

orsakade av säsongmässiga eller andra likvärdiga faktorer och med en strikt

genomförd kontroll och kvalitetsklassning, skulle på ett mycket gynnsamt

sätt medverka till en förbättring av avsättningen och samtidigt ge fiskarenproducenten

en säker och garanterad inkomst i likhet med andra näringsutövare.

Svenska ostkustfiskarnas centralförbund och Ostkustfisk centralförening

hälsa i gemensamt yttrande utredningens förslag om bibehållen och utvidgad

auktorisation med största tillfredsställelse. Enligt dessa organisationer är

det en allmän uppfattning bland strömmingsfiskare på ostkusten, att auktorisationen

utgör en absolut förutsättning för att deras levnadsvillkor skola

kunna bli drägliga. Samtidigt påpekas emellertid att auktorisationen visserligen

innebär en fördel, men att den också medför betydande förpliktelser.

I utredningens förslag instämma vidare Storsjöfiskarnes försäljningsfordning,

Bohusläns islandsfiskares förening samt Malmöhus läns havsfiskeförening

och Skånes fiskareförbund.

Fiskcriintendenten i Västerhavets distrikt tillstyrker livligt en utvidgad

auktorisation men framhåller, att förevarande förslag skulle komma att ge

fiskeristyrelsen alldeles för stort inflytande över organisationerna och finner

det synnerligen beklagligt att dessa icke lämnas större frihet, då man

därigenom lättare skulle kunna skapa en anda av ekonomiskt ansvar bland

medlemmarna. I fiskeriintendentens yttrande instämma länsstyrelsen och

hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Göteborgs och Bohus län, varjämte

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott och dess

fiskerinämnd anföra liknande synpunkter.

Statens livsmedelskommission avstyrker en utvidgning av auktorisationen

och anför bland annat följande.

Livsmedelskommissionen vill för sin del erinra om att den nuvarande

handelsregleringen för strömming tillkommit under en tid, då avsättningssvårigheterna

för strömmingsfiskarena voro exceptionellt stora och då fiskarenas

egna organisationssträvanden ännu icke vunnit någon påtaglig framgång.

De fördelar, som systemet ursprungligen otvivelaktigt inneburit för

fiskarena och deras organisationer, måste emellertid vägas mot de olägenheter

i olika avseenden, som alltid äro förbundna med ett sådant monopol som

det här ifrågavarande. Genom att monopolet helt eliminerar den fria konkurrensen

förlora såväl producenterna själva som allmänheten möjligheten

att bedöma organisationernas omkostnader under jämförelse med förhållandena

inom en fritt arbetande handel. Härigenom bortfaller den stimulans

till rationalisering, som en dylik jämförelse alltid innebär, varjämte

organisationerna få mindre möjligheter att bemöta oberättigade påståenden

om mindre rationell skötsel. En monopolställning för producentföreningarna

och ett auktorisationssystem för partihandeln medför givetvis även en viss

stelhet i varudistributionen och förutsätter dessutom en ganska ingående

reglering och kontroll av monopolföreningarnas försäljning från det allmännas

sida, som det måste vara en fördel för organisationerna att undgå.

Med hänsyn till berörda olägenheter och då producentföreningarna för

strömming enligt kommissionens uppfattning i allmänhet redan torde ha

vunnit sådan stadga, att de även utan ett av staten skyddat monopol kunna

fullgöra sina för fiskarena betydelsefulla uppgifter, bör det enligt kommis
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

sionens mening principiellt övervägas huruvida icke det nuvarande syste

met för reglering av strömmingshandeln utan förfång för fiskarenas berättigade

intressen skulle kunna avvecklas.

I likhet med utredningen har dock kommissionen funnit skal tala tor att

ifrågavarande system bibehålies tills vidare under de osäkra förhållanden,

som för närvarande råda i fråga om avsättningen av strömming. Kommissionen

vill på grund härav icke motsätta sig, att den nuvarande ordningen

i fråga om regleringen av handeln med strömming fortfar tills vidare undei

ännu några år. _ .

Kommissionen finner några sakskäl icke ha anförts for införande av motsvarande

anordningar även beträffande annan fisk än strömming. Kommissionen

anser sig därför icke böra förorda, att den av utredningen föreslagna

fullmaktsförordningen nu utfärdas.

Statskontoret anför i detta sammanhang följande.

Fiskets lönsamhet bestämmes i första hand av avsättningsmöjligheterna

för fisk inom landet. Såsom statskontoret framhållit i sitt utlåtande den 4

april 1946 angående en framställning från statens livsmedelskommission angående

ändrade prisregleringsföreskrifter för saltvattensfislc utöver strömming,

torde en ökning av fiskkonsumtionen förutsätta, att konsumentpriset

på fisk nedbringas i sådan utsträckning att fiskets produkter kunna göras

tillgängliga för bredare folklager. Den statliga prisregleringsverksamheten

på fiskets område bör med hänsyn härtill enligt statskontorets mening surast

avvecklas och återgång ske till fri prisbildning. Detsamma bör galla

även den statliga auktorisationen av fiskförsäljningsforenmgar, varigenom

dessa bli ensamberättigade att till försäljning mottaga fisk, som ilandtores

inom respektive förenings verksamhetsområde. Med den anslutning, som

fiskarenas organisationer numera erhållit, böra de hädanefter utan stöd av

auktorisation kunna reglera tillförseln och avsättningen av fisk. Upphörandet

av auktorisationen bör vara ägnat att ytterligare stärka sammanhållningen

mellan fiskets yrkesutövare.

Statens priskontrollnämnd understryker starkt de principiella betänkligheterna

mot ett utvidgat auktorisationsförfarande, då detta ytterligare skulle

stärka monopoliseringstendenserna inom svenskt näringsliv. De rättvisesynpunkter

som utredningen framför som sitt väsentligaste motiv för en utsträckt

auktorisation kunna enligt nämnden icke tillerkännas någon betydelse

i frågan. Priskontrollnämnden efterlyser en utredning om strömmingsregleringens

verkan ur allmän synpunkt och framhåller att erfarenheterna

enligt dess mening icke varit odelat gynnsamma. Med hänsyn härtill uttalas

att auktorisation blott bör förekomma i undantagsfall och därvid icke utformas

såsom en ensamrätt för fiskesammanslutningar utan att jämväl privata

partihandlare böra kunna erhålla auktorisation.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner icke utredningens skäl för en utvidgad

auktorisation fullt övertygande och anför härvid bland annat.

Visserligen har utredningen förutsatt, att auktorisation skall ske endast

då behov därav efter noggrann prövning verkligen ådagalagts. Länsstyrelsen

anser emellertid icke att lagstiftning i ämnet kan vara motiverad endast tor

att möta ett eventuellt framtida behov utan bör det ur rent principiell synpunkt

ankomma på de enskilda organisationerna att internt vidtaga de åt
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

gärder, som erfordras för rationalisering av partihandeln. Erforderligt stöd

från det allmänna bör kunna lämnas genom bidrag för bestridande av administrationskostnaderna.

På grund av vad sålunda anförts kan länsstyrelsen

icke tillstyrka fiskeriutredningens förslag i denna del.

Även Södra Sveriges fiskeriförening avstyrker av principiella skäl förslaget

om utvidgad auktorisation och framhåller dessutom, att ett sådant system

kan medföra stora praktiska olägenheter för många enskilda fiskare.

Sveriges ångtrålareförening anser att fiskarenas organisationer äro eller

böra kunna bli så starka att auktorisation är överflödig. Vidare betonar föreningen

att de därmed förbundna förpliktelserna verka hämmande på organisationernas

rörelsefrihet och att förfarandet i det långa loppet knappast

gagnar organisationernas syften.

Kommerskollegium, Sveriges köpmannaförbund och samtliga handelskamrar

uttala sig mot en utvidgning av nu gällande partihandelsauktorisation.

Härvid hänvisas framför allt till betydelsen av att bibehålla den fria

konkurrensen på ifrågavarande område. Handelskamrarna i Stockholm,

Malmö, Norrköping, Jönköping och Visbg samt Sveriges köpmannaförbund

ifrågasätta därjämte huruvida icke nuvarande strömmingsmonopol bör

bringas att upphöra.

Norrköpings handelskammare framhåller bland annat följande.

I detta sammanhang vill handelskammaren erinra om den numera gällande

lagen om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet

Införandet av nyssnämnda lag är icke den enda åtgärden från statens sida

tor bekämpandet av monopoltendenser inom näringslivet. Handelskammaren

tillåter sig erinra om att för närvarande frågan om nyetableringskontrollen

är föremål för utredning. Vidare har en enmanskommitté tillsatts

tor en torberedande omarbetning av näringsfrihetsförordningen.

Då statsmakterna sålunda inriktat sig på bekämpandet av monopolistiska

tendenser, skulle det onekligen vara en egendomlig inkonsekvens, om staten

samtidigt medverkade icke blott till bibehållandet utan även till en utvidgning

av ett monopol inom det avsnitt av näringslivet, som fiskerinäringen

utgör.

Sveriges grossistförbund och Sveriges färskfiskgrossisters riksförbund

framhålla i gemensamt yttrande, att även om strömmingsregleringen medfört

fördelar såväl för producenter som konsumenter, så ha dock motsättningarna

och olägenheterna framför allt med avseende på partihandelsrabatterna

varit stora. Förbunden betona, att man vid bedömning av de siffror

över partihandelsmarginaler, som utredningen anför, måste hålla i minnet

strömmingsföreningarnas och den privata partihandelns olika karaktär

och de skilda intressen de ha av bedömningen av det av dem framlagda siffermaterialet.

Samma synpunkter återkomma i ett flertal yttranden avgivna av företrädare

för den enskilda handeln.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48-

31

Åtgärder för nedbringande av fiskets omkostnader.

Såsom förut nämnts innebär utredningens förslag om åtgärder för nedbringande

av fiskets omkostnader bland annat yrkande om ändring av

bestämmelserna rörande lån från anslaget till lån

för främjande av beredning och avsättning av fisk

in. in. i syfte att möjliggöra kreditgivning till inköpsf

öreningar för anskaffning av redskap och förnödenheter.

Detta yrkande behandlas mera ingående endast i ett fåtal

yttranden, därvid vissa erinringar resas mot förslaget.

Lantbruksstijrelsen anför, att eftersom en författningsändring under alla

förhållanden synes vara erforderlig, styrelsen icke direkt vill motsätta sig

utredningens förslag, ehuru styrelsen närmast anser, att ifrågavarande inköp

äro att hänföra till sådana åtgärder, som tillhöra fiskerilånefondens

område. Liknande synpunkter framföras av statskontoret, som framhåller

att mot förslagets genomförande framför allt talar det förhållandet, att de

ifrågavarande förnödenheterna äro förbrukningsartiklar. Statens livsmedelskommission

ifrågasätter om icke fastare regler böra utformas för villkoren

för ifrågavarande lån. Statens priskontrollnämnd framhåller, att denna låneverksamhet

liksom alla utredningens förslag till fiskets rationalisering tendera

att öka fiskets kapacitet, vilket om näringen skall bibehållas i nuvarande

omfattning endast kommer att öka avsättningssvårigheterna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför i detta sammanhang bland annat följande.

^

Förslaget till lån åt ekonomisk förening av fiskare för anskaffande av

fiskredskap och motordrivmedel anser länsstyrelsen vara ägnat att väcka

principiella betänkligheter. Genom en dylik åtgärd skulle nämligen det allmänna

komma att engagera sig i konkurrensen mellan olika företagsformer.

Vidare har icke ens påståtts att särskilda missförhållanden skulle råda inom

handeln med ifrågavarande förnödenheter; tvärtom framgår av utredningen,

att fiskarenas egna organisationer i stor utsträckning själva kunnat lösa

frågan om kollektiva inköp. Länsstyrelsen vill därför avstyrka förslaget i

denna del.

Liknande synpunkter framföras av Svenska fiskredskapshandlarnas förening.

Utredningens förslag om avskaffande av tullen på fisknät

och garn till nättillverkning möter kritik i de flesta yttranden,

där denna fråga upptages till behandling.

Generaltullstyrelsen framhåller sålunda bland annat följande.

Fisknät av bomullsgarn äro hänförliga till nr 561 i gällande tulltaxa

(stat. nr 1108); garn för tillverkning av dylika nät faller i regel under

tulltaxenr 427 (stat. nr 958). Tull utgår i båda fallen med 25 kronor för

100 kilogram av nettovikten. Såvitt styrelsen kan bedöma torde denna mycket

moderata tull knappast kunna innebära någon kännbar belastning för

fiskerinäringen. Vid sådant förhållnade och då ifrågavarande tull lär tillmätas

visst värde för den inhemska tillverkningen på området, som under

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 48-

krigsåren otvivelaktigt varit av stor betydelse för folkförsörjningen, vill styrelsen

ifrågasätta, huruvida tillräckliga skäl föreligga att helt avskaffa

nämnda tull.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att flera av fiskeriintendenterna påpekat,

att tullen är en förutsättning för en ur beredskapssynpunkt önskvärd

inhemsk nättillverkning och att, om den borttages, staten bör sörja för att

denna tillverkning får ett annat stöd. Styrelsen yttrar vidare.

Även lantbruksstyrelsen vill framhålla önskvärdheten av att en tillverkning

av finare nät kommer till stånd i Sverige. Under kriget gjordes vissa

försök härtill och mycket vore säkert vunnet, särskilt under eventuellt

kommande avspärrningstider, om en inhemsk industri på detta område kunde

komma i gång. Styrelsen vill därför visserligen förorda förslaget om

borttagande av ovannämnda tullar, men därvid betona betydelsen av att

från statens sida åtgärder vidtagas för att stödja anskaffande av maskiner

in. m., vilka kunna möjliggöra tillverkning i stor skala av finare nät inom

landet.

Liknande synpunkter framföras av länsstyrelserna i Kalmar och Västernorrlands

län samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Västernorrlands

och Gävleborgs län.

Länsstyrelsen i Malmöhus län efterlyser en utredning om vad borttagandet

av tullskyddet på nät kommer att få för inverkan på den ur beredskapssynpunkt

synnerligen viktiga inhemska nätindustrien. Betonas beredskapssynpunkterna

så starkt som utredningen gör i andra sammanhang

så måste man enligt länsstyrelsen även i detta fall vara konsekvent.

Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhåller,

att fiskerinäringen är mera betjänt av att en fabrik för tillverkning av såväl

grova som fina nät anlägges i beredskapssyfte än av att den relativt obetydliga

tullen på fisknät avskaffas.

Stockholms läns fiskerinämnd uttalar, att tullen med hänsyn till den

inhemska nättillverkningen bör bibehållas. Kommerskollegium och ett flertal

handelskamrar avstyrka likaledes ett borttagande av tullen.

Förslaget om lån till underlättande av fiskares förflyttning

behandlas i ett stort antal av de avgivna yttrandena.

Lantbruksstyrelsen understryker, att en omflyttning av fiskare från ur

fiskesynpunkt i ett eller annat avseende mindre lämpliga platser till bättre

sådana torde kunna bidraga till att göra fiskets bedrivande mera ekonomiskt.

En dylik omflyttning kan härigenom sägas utgöra en början till

den större sanering av fiskeförhållandena, som enligt styrelsens mening

i åtskilliga fall torde vara önskvärd. Lantbruksstyrelsen tillstyrker därför

förslaget. Länsstyrelsen i Malmöhus län biträder förslaget såsom en provisorisk

lösning tills närmare erfarenhet i frågan vunnits.

Även statens livsmedelskommission finner förslaget vara av intresse och

tillstyrker detsamma.

Statens priskontrollnämnd framhåller, att understödslånen för underlättande

av fiskares förflyttning böra gälla vederbörandes överflyttning till

annan näring och därigenom underlätta utflyttningen från fisket.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

Ett flertal remissinstanser ställa sig emellertid tveksamma till utredningens

förevarande förslag.

Statskontoret anför sålunda, att det icke kan anses rationellt att i ett

läge, då en nedskärning av fiskets kapacitet ter sig oundviklig, med allmänna

medel understödja fiskares förflyttning från ur fiskerinäringens

synpunkt illa belägna platser till platser, som erbjuda bättre villkor för

fisket. Även med hänsyn till de konsekvenser i form av krav på liknande

understöd till utövare av andra näringar, som införandet av en sadan stödform

kan tänkas medföra, synes densamma enligt ämbetsverkets mening

vara ägnad att väcka betänkligheter. Statskontoret avstyrker därför förevarande

förslag och framhåller, att frågan om enhetligare lånevillkor och

sammanslagning av de olika låneformerna till en enda bör upptas till övervägande.

Svenska västkustfiskarnas centralförbund anför i huvudsak följande.

Fiskarena besitta sedan ålder en djupt rotad kärlek till hembygden, varför

förslaget om lån för underlättande av deras förflyttning endast med en

viss tveksamhet kan tillstyrkas. Tanken bakom förslaget är god och kommer

troligen om den rätt praktiseras att bli till fördel för respektive fiskare.

Ett utnyttjande av denna möjlighet kommer dock säkerligen att bli endast

som en sista utväg och kommer som sådan att tillgripas först sedan alla

andra möjligheter visat sig oframkomliga. Förbundet utgår samtidigt ifrån

att all förflyttning skall ske fullkomligt frivilligt och att någon tvångsförflyttning,

vare sig direkt eller indirekt, aldrig har varit eller aldrig kommer

att bli påtänkt.

Länsstyrelsen i Hallands län anser, att för närvarande icke finnes möjlighet

att på lång sikt bedöma, huruvida förflyttning av fiskare från en

ort till en annan är det rätta medlet för att råda bot för fiskets svårigheter.

Med hänsyn härtill bör enligt länsstyrelsen utvecklingen avvaktas ytterligare

några år innan några åtgärder vidtagas.

Fiskhandeln.

Utredningens förslag till lån till anskaffande av bilar för

fisk transport i syfte att förbättra fiskdistributionen mottagas i yttrandena

med ett livligt intresse och tillstyrkes i flertalet fall.

Lantbruks styr elsen, som understryker betydelsen av att fiskhandeln, spe
-

ciellt på landsbygden, ordnas rationellt, anför bland annat.

En utökning av den ambulerande fiskhandeln genom ökat antal fiskbilar

och förbättring av standarden hos dessa bilar är, såsom utredningen framhållit,

säkerligen en god utväg att åstadkomma båttre distributionstorhallanden.

Beviljandet av särskilda lån för anskaffande av bilar för ifragavarande

ändamål synes därför befogat. Härvid är det emellertid av största

vikt, att icke exempelvis stora mängder saltsjöfisk tillföres en trakt inne

i landet, där tillgången på sötvattensfisk är god och där i första hand denna

fisk bör försäljas. Det torde härvid lätt uppkomma en osund konkurrens

om avsättningsmöjligheterna vartill hänsyn synes böra tagas vid beviljandet

av lån till anskaffande av bilar för fisktransport. Det synes darfor lant
-

8 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 48.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

bruksstyrelsen lämpligt, att såsom man tänkt sig enligt kungörelseförslaget,

fiskeristyrelsen får hand om beviljandet av dylika lån och att en särskild

fond inrättas för ändamålet.

Lantbruksstyrelsen, som sålunda vill principiellt tillstyrka utredningens

förslag härutinnan, vill dock ifrågasätta om lån till endast hälften av kostnaden

kan vara tillfyllest med hänsyn till att ifrågavarande personer torde

ha stora svårigheter att anskaffa övriga medel. Lantbruksstyrelsen skulle

därför vilja föreslå, att lån intill 75 procent av kostnaden må utlämnas för

ifrågavarande ändamål.

Statens livsmedelskommission instämmer i vad utredningen anfört angående

angelägenheten av en ökning av fiskavsättningen inom landet och tillstyrker

ifrågavarande förslag.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller betydelsen av en förbättrad fiskdistribution

på landsbygden och tillstyrker därför fiskeriutredningens förslag

om en särskild lånefond för anskaffande av automobiler för fisktransport.

Emellertid förutsätter länsstyrelsen härvid, att den prövning av ändamålsenligheten

av handeln, som författningsförslaget föreskriver, icke blir

blott en formell prövning och att distributionen om möjligt rationellt planlägges

i samråd med handelns utövare. En viss kontroll över att uppgjord

plan verkligen följes bör enligt länsstyrelsen måhända även anordnas, då

en sådan plan kan bli ett verksamt medel mot oekonomiska investeringar.

Ett antal länsstyrelser och hushållningssällskaps förvaltningsutskott tillstyrka

förslaget under framhållande av att ifrågavarande lån i första hand

böra tillkomma fiskets organisationer eller förmedlas av dessa, då därigenom

en garanti torde skapas för att medlen verkligen effektivt utnyttjas.

Dessutom kommer härigenom fiskeristyrelsens kontroll att underlättas.

Svenska Västkustfiskarnas centralförbund anser, att förslaget bör utformas

så, att det ger förmånsrätt för fiskarenas egna organisationer att erhålla

lån för att med specialbyggda bilar transportera fisken till större konsumtionscentra

inåt landet.

Kommerskollegium tillstyrker förslaget bland annat därför att det kan

bidraga till att avhjälpa de sanitära brister, som i stor utsträckning vidlåda

den ambulerande handeln. Liknande synpunkter framföras av handelskammaren

i Gävle medan handelskammaren i Göteborg och Svenska fiskhandelsförbundet

icke anse att åtgärden kommer att få någon större betydelse

men dock icke vilja motsätta sig densamma.

Statskontoret erinrar att redan nu lån torde kunna utlämnas för ifrågavarande

ändamål ur fiskerilånefonden och det under fonden för låneunderstöd

anvisade anslaget till lån till främjande av beredning och avsättning

av fisk m. m. Inrättandet av en särskild fond för anskaffande av automobiler

för fisktransport synes med hänsyn härtill onödigt och avstyrkes av

statskontoret. Då fiskdistributionen enligt statskontorets mening blir mest

rationellt ordnad, om den omhänderhas av fiskarenas ekonomiska sammanslutningar,

synas dessa, i fall då lån sökes för annan än dylik sammanslutning,

böra sättas i tillfälle att yttra sig över ansökningen, innan densamma

avgöres.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 48.

35

Länsstyrelsen och hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Göteborgs

och Bohus län finna det ej heller påkallat att inrätta en särskild fond för

dessa lån.

Bland de myndigheter och organisationer, som avstyrkt förevarande förslag,

må här hänvisas till det av Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

avgivna yttrandet, enligt vilket den ambulerande handeln

är ensidigt inriktad på saltvattensfisk och därför blir en alltför stark konkurrent

till sötvattensfisken. Även länsstyrelserna i Skaraborgs och Kristianstads

län motsätta sig utredningens förslag om stöd åt ambulerande fiskhandel.

Sveriges köpmannaförbund framhåller i sitt yttrande, att ambulerande

handel har visat sig vara en mycket dyr distributionsform, som förutsätter

en stor omsättning och ett betydande kundunderlag för att bli ekonomiskt

bärande. Där sådana förutsättningar föreligga finnes också redan en ambulerande

handel.

Förbundet framhåller fortsättningsvis att även om den ambulerande handeln

inom vissa områden kan bli av betydelse är dock en utvidgad fiskförsäljning

inom den bofasta handeln av flera skäl att föredraga. Därför bör

enligt förbundet vid den förras planläggning stor hänsyn tagas till att den

senares intressen icke trädas för nära och utvecklingen av fiskförsäljningen

inom den bofasta handeln försvåras.

Sveriges grossistförbund och Sveriges färskfiskgrossisters riksförbund

finna utredningens förslag väl motiverat men önska att kompletterande bestämmelser

utarbetas, innebärande att lån icke må beviljas till verksamhet

inom områden där bofast fiskhandel finnes.

Slutligen utsättas utredningens undersökningar och därav föranledda slutsatser

med avseende på parti- och detaljhandeln med fisk

för kritiska invändningar i flera yttranden.

Den inrikes avsättningen av fisk.

Vad angår utredningens förslag om nedsättning av järnvägstaxan

för frakt av svenskfångad fisk till Norrland

beröres detta närmare endast i ett mindre antal av de avgivna yttrandena.

Statskontoret anför, att om fraktnedsättningen ges karaktären av subvention

denna bör ges en sådan form att det ur riksstaten kan utläsas till

vilket belopp densamma uppgår.

Järnvägsstyrelsen avstyrker det av utredningen framlagda förslaget om

fraktnedsättning vid järnvägstransport av fisk till och från Norrland och

framhåller bland annat att den föreslagna differentieringen mellan svenskfångad

och utländsk vara svårligen låter sig genomföra utan en synnerligen

kostsam och besvärlig intygsgivning, särskilda avståndstabeller in. in.

Lantbruksslyrelsen däremot föreslår, att fraktnedsättningen även måtte

omfatta levande fisk och fiskyngel samt gälla hela landet. Lantbruksstyrelsens

yrkande härom finner stöd i yttranden avgivna av ett flertal länsstyrelser

och hushållningssällskaps förvaltningsutskott med flera.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

Utredningens förslag om inrättande av fiskdistribution snämnder

avstyrkes i det övervägande antalet yttranden. Såsom skäl

härför anföres att de äro obehövliga, att deras tillämnade verksamhet

bättre kan skötas av fiskarenas och näringslivets organisationer, att deras

uppgifter kunna övertas av fiskerinämnderna, att det för ändamålet föreslagna

anslaget är för litet för att man skall kunna finna personer kompetenta

och villiga att utföra de tillämnade uppgifterna samt att det icke åligger

staten att engagera sig i konkurrensen mellan olika livsmedel.

Inrättandet av fiskdistributionsnämnder tillstyrkes emellertid av Jämtlands

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, länsstyrelserna i Hallands

och Älvsborgs län, Svenska västkustfiskarnas centralförbund, fiskerikonsulenten

i Jönköpings län samt Gotlands fiskareförbund och fiskförför

säljningsförening.

Länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län rekommendera

i stället ytterligare stöd till föreningen för fiskpropaganda.

Lantbruksstyrelsen finner förslaget om inrättandet av speciella fiskdistributionsnämnder

inom länen knappast motiverat och avstyrker därför

detsamma.

Enligt styrelsens mening kommer det uteslutande att bero på de personliga

kvalifikationerna hos ledamöterna i dessa nämnder, huruvida något

verkligt arbete kommer att uträttas. Samma arbete, framhåller styrelsen

vidare, synes då lämpligen i samråd med vederbörande fiskareorganisationer

kunna utföras av något redan nu existerande organ, eventuellt

hushållningssällskapens fiskerinämnder eller också av någon särskilt på

dessa områden kunnig och erfaren person, som kan stå till fiskeristyrelsens

förfogande och utgöra ortsombud för densamma.

Förslaget avstyrkes med samma motiveringar av statskontoret, statens

livsmedelskommission, flertalet länsstyrelser och hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, kommerskollegium, handelskamrarna, handelns organisationer

samt i åtskilliga andra remissyttranden.

Fiskförädlingsverksamheten.

De av utredningen framlagda förslagen om kontroll av beredda

och konserverade fiskvaror samt om främjande av tillverkning

av fiskfiléer bedömas i de avgivna yttrandena synnerligen

olika.

Bland yttrandena i avstyrkande riktning kan här nämnas de som avgivits

av länsstyrelsen och hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Göteborgs

och Bohus län samt fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt. I

dessa yttranden erinras om att utredningen, samtidigt med att den framlagt

förslag till utvidgad kvalitetskontroll av fiskvaror, förklarat, att det

ej är möjligt att lämna detaljerade föreskrifter rörande beredning, kvalitet,

hållbarhet m. m. då det är fråga om ganska olika varor. Då sålunda

nya utredningar erfordras avstyrkes förslaget om utvidgning av kvalitetskontrollen

i förevarande skick.

opaginerad Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

Statskontoret anser sig heller icke kunna tillstyrka förslaget och framhåller

därvid bland annat.

Med hänsyn till de stora kostnader, som ett genomförande av den av utredningen

föreslagna omfattande kontrollen över beredning och inläggning

av fisk och skaldjur samt beredning av fiskfiléer utan tvivel kommer

att medföra för staten, vill statskontoret ifrågasätta lämpligheten av att

kontrollen anordnas på sätt som utredningen föreslagit. Då fiskarena själva

uppenbarligen ha det största intresset av att en hög och jämn kvalitet upprätthålles

för fiskets produkter, torde det ligga närmast till hands, att de

själva genom sina ekonomiska föreningar omhänderhava kvalitetskontrollen,

exempelvis genom bildande av en särskild sammanslutning för ändamålet.

En dylik sammanslutning skulle även kunna omhänderhava den

särskilda kontroll, som kan anses erforderlig beträffande produkter avsedda

för export, och kunna utbyggas efter mönster av svenska smörprovningarna

samt åtnjuta statsbidrag till sin verksamhet efter grunder liknande

dem, som gälla för bidrag till denna förening.

Efter att ha uttalat att förslaget utgör ett beaktansvärt bidrag till strävandena

att öka konsumenternas möjlighet att bedöma förhållandet mellan

varors pris och kvaliteter, anför statens priskontrollnämnd följande.

Det bör emellertid framhållas att den av kontrollörerna utövade kontrollverksamheten

närmast synes komma att gälla själva råvarans beskaffenhet

och icke avse en kontroll av kvaliteten i vidare mening. Det torde kunna

ifrågasättas huruvida icke denna kontroll skulle kunna ske på ett ur administrativ

synpunkt enklare sätt än vad utredningen föreslagit. Vidare

tala enligt nämndens mening skäl för att man icke bör begränsa bestämmelserna

rörande märkning till att gälla beredaren eller förpackaren utan

att rätt till märkning bör kunna tillkomma andra led i distributionen beträffande

av dem saluförda varor. Nämnden vill dock ifrågasätta huruvida

icke hela det föreliggande spörsmålet bör bedömas i sammanhang med pågående

revision av livsmedelslagstiftningen och den år 1946 tillsatta utredningen

rörande kvalitetsforskning och konsumentupplysning.

Länsstyrelsen och hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Västernorrlands

län ifrågasätta huruvida icke ifrågavarande kontroll bör ha mera

lokal anknytning än som i utredningen föreslås eller i övrigt ha mer länsvis

ordnad organisation. Samtidigt konstateras dock att ett behov av utvidgad

kontroll i förevarande hänseende otvivelaktigt föreligger.

Bland dem som ansluta sig till förslaget om utvidgad kvalitetskontroll

må nämnas länsstyrelsen i Malmöhus län, som likväl papekar, att det återstår

att utreda, vilka krav som böra ställas på olika varor och vilka kontrollbestämmelser

som böra utfärdas. Enligt länsstyrelsens mening torde

det därför dröja, innan kontrollen kan få några verkningar.

Stockholms handelskammare har i princip intet att erinra mot förslaget,

men betonar betydelsen för konservindustrien av en hög kvalitet på den av

fiskarena ilandförda råvaran, vilken kvalitet konservfabrikerna vid det nuvarande

kollektiva försäljningsförfarandet ha små möjligheter att påverka.

Häri instämmer Svenska fiskhandelsförbundet.

Länsstyrelsen och hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Hallands

län biträda utredningens förslag till kontroll av fiskvaror, men förorda dock

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

att reservanternas förslag till utökad kontroll av salt sill och strömming för

export tages under allvarligt övervägande. Samma uttalande göres av Kalmar

läns norra kustfiskareförbund samt Östergötlands kustfiskareförbund

och Östergötlands fiskförsäljningsförening.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att 194-7 års fiskindustrikommitté

i skrivelse den 11 december 1947 förordar, att den av 1946 års utredning

angående central fiskeristyrelse (SOU 1947: 8) föreslagna organisationen

for kontroll av beredning och inläggning av fisk upprättas och att ett

anslag av 50 000 kronor anvisas härför för budgetåret 1948/49. Kommittén

framhåller vidare, att de av 1945 års fiskeriutredning framlagda förslagen

till kungörelse angående beredning och inläggning av fisk böra underkastas

viss bearbetning men att kommittén har för avsikt att i god tid före

inrättandet av sagda kontrollorganisation avge förslag till grundläggande

bestämmelser för fiskvarukontrollen i dess helhet. Vidare torde jag få anmäla,

att interimstyrelsen för Sveriges fiskares riksförbund i skrivelse den

20 januari 1948 tillstyrkt 1947 års fiskindustrikommittés förenämnda förslag.

Utredningens förslag om ökade anslag till lån till främjande

av beredning och avsättning av fisk m. m. för att

möjliggöra en utvidgad utlåning till organisationer

och enskilda för uppförande av frys- och kylhus biträdes

i allmänhet i yttrandena, även om det från en del håll möter en viss kritik.

Lantbruks styrelsen framhåller, att en inf rysning av över sko tf sfisk i säsongutjämnande

syfte synes kunna medverka till jämnare och lägre priser.

Styrelsen påtalar vidare, att utredningen ej föreslår uppförande av fryshus

för insjöfiskets behov utan helt generellt hänvisar detta fiske till närmaste

fryshus vid kusten. Styrelsen framhåller, att lån även bör kunna beviljas

till fryshus i landets inre delar.

Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott och

fiskerinämnd tillstyrka förslaget men föreslå, att aktiebolag om möjligt

bildas för ändamålet med staten som såväl långivare som delägare.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anför.

Utredningen framhåller betydelsen av att frysning av fisk kan äga rum i

väsentligt större omfattning, än vad nu är fallet, och att lån till uppförande

av fryshus beviljas inom fisket verksamma företagare och sammanslutningar

av tiskare. Då det i flertalet fall av ekonomiska skäl torde vara svårt att

utnyttja ett fryshus kapacitet enbart för frysning av fisk och då därjämte

fiskarenas organisationer knappast torde ha sådan ekonomisk ställning, att

de ha möjlighet att påtaga sig det ekonomiska ansvar, som skulle vara förbundet

med att endast med stöd av lån uppföra fryshus, vill utskottet ifrågasätta,

huruvida icke fryshus kunde uppföras av staten eller huruvida icke

förutom lån även bidrag kunde lämnas för uppförande av fryshus genom

fiskareorganisationer.

Liknande synpunkter framföras av Svenska ostkustfiskarnas centralförbund

och Ostkustfisk centralförening, vilka organisationer ytterligare fram
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

hålla att ett lämpligt organ för statens medverkan redan torde finnas i statens

lagerhus- och fryshusstyrelse. I yttrandet påtalas vidare den stora bristen

på kylutrymme på båtarna vid export av färsk fisk till utlandet, främst

England, och föreslås att medel ställas till förfogande för att vid behov under

viss tid subventionera en kyltrafikförbindelse med utlandet.

Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott påpekar, att utredningen

icke upptagit frågan om fisktransporterna från Gotland till diskussion

och framhåller, att detta problem tarvar en omedelbar lösning. Efter

att ha diskuterat olika alternativ föreslår utskottet att försök göras med

s. k. containers, d. v. s. stora isolerade behållare, samt framhåller att frågan

om berörda transporter bör närmare utredas.

Statens livsmedelskommission vill ej motsätta sig att lån beviljas till uppförande

av fryshus men framhåller, att frågan om statens medverkan till

dylika bör prövas i varje särskilt fall.

Statskontoret framhåller, att från statens sida en viss återhållsamhet vid

långivningen torde vara motiverad med hänsyn till de hittills vunna erfarenheterna

på frysteknikens område. Enligt ämbetsverket synas lån sålunda

böra beviljas allenast för sådana fryshusanläggningar, som uppenbarligen

befinnas oundgängligen erforderliga för möjliggörandet av en jämn tillförsel

av fisk utan att kravet på kvalitet skall nämnvärt behöva eftersättas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner, att utredningen styrkt att det tvärt

emot dess förslag är oklokt att på frysteknikens nuvarande ståndpunkt utbygga

fryshusnätet, varför länsstyrelsen avstyrker förslaget. Däremot bör

enligt länsstyrelsen anslag till forskning och experiment på området utlämnas.

Länsstyrelserna i Östergötlands och Göteborgs och Bohus län avstyrka

förslaget under hänvisning bland annat till att nuvarande fry skapacitet

enligt utredningen endast utnyttjas till en ringa del och på grund av

frånvaron av ekonomiska kalkyler. Denna brist i utredningens förslag framhålles

även av länsstyrelsen och hushållningssällskapets förvaltningsutskott

i Uppsala län, Svenska västkustfiskarnas centralförbund och Bohusläns islandsfiskares

förening.

Slutligen framföras i detta sammanhang i vissa yttranden önskemål om

förläggningen av nya fryshus.

Den utrikes avsättningen av fisk.

Utredningens förslag om reglering av in-och utförsel av fisk

och skaldjur mötas i yttrandena med talrika erinringar.

Statens priskontrollnämnd framhåller sålunda, att man ej bör utestänga

importen till förmån för den svenska fisken då den importerade ligger lägre

i pris.

Även kommerskollegium avstyrker att import- och exportregleringen gives

permanent karaktär och framhåller att tullar eller acciser äro att föredraga

framför kvantitativa regleringar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

Åtskilliga handels kamrar framföra betänkligheter mot eller avstyrka förslaget

om import- och exportreglering.

Generaltullstyrelsen förordar en formell omredigering av utredningens författningsförslag

för att underlätta deras tillämpning och infogande i gällande

författningssystem.

Lantbruksstyrelsen tillstyrker däremot förslaget.

Statens livsmedelskommission understryker exportens livsviktiga betydelse

för de största grupperna av svenska yrkesfiskare och anser därför

upprätthållandet av principen om fri utrikeshandel åtminstone för mera normala

tider framstå såsom ett ur det svenska fiskets synpunkt angeläget

önskemål. Kommissionen framhåller i detta sammanhang bland annat följande.

Uppställandet av kraftiga restriktioner i fråga om importen torde i det

långa loppet ofrånkomligt leda till att även exporten från Sverige hämmas

genom motsvarande åtgärder från utlandets sida.

Utan ovan angivna olägenheter i handelspolitiskt avseende synes ett större

utrymme för det svenska fiskets produkter på den inhemska marknaden

för framtiden kunna beredas endast genom en ökning på frivillighetens väg

av konsumtionen av dessa produkter inom landet. Detta förutsätter emellertid,

att det svenska fisket i betydande utsträckning inriktas på anskaffande

av i landet normalt gångbara produkter, särskilt sill av en för den

svenska marknaden lämpad kvalitet. En början härtill har ägt rum genom

det svenska islandsfisket och genom de två senaste årens framgångsrika

sillfiske vid Fladenground i Nordsjön.

Kommissionen erinrar i anslutning härtill om betydelsen av att islandsoch

fladenfiskena få erforderligt stöd oeh att den därvid fångade fisken

tillvaratages på sådant sätt att den kvalitativt icke blir underlägsen importerad

fisk samt anför vidare.

Ehuru kommissionen sålunda vill understryka betydelsen av att importen

av fisk till landet i princip icke hindras genom en protektionistisk handelspolitik,

vill kommissionen icke motsätta sig att en viss importreglering

fortfarande upprätthålles, så länge de nuvarande labila och svåröverskådliga

förhållandena på världshandelns område med statlig handel eller handelsreglering

i grannländerna och avsevärda svårigheter för fiskexporten

till viktigare marknader alltjämt äro rådande. Genom importregleringen

erhalles ett instrument för kontroll och fördelning av de i handelsavtalen

ingående^ importkontingenterna för fisk, kontingenter, vid vilkas fastställande

från svensk sida i möjligaste mån synas böra anläggas de nyss angivna

principiella synpunkterna på en svensk importpolitik. Dessa principiella

synpunkter torde tills vidare, under rådande svårigheter för svensk

fiskexport, även böra innebära ett hänsynstagande till det svenska fiskets

intressen av att erhålla en tillräcklig avsättning inom landet för här normalt

gångbara produkter. I likhet med utredningen anser kommissionen,

att den löpande importlicensieringen bör — liksom varit fallet under de

senaste åren — så långt möjligt anpassas efter det aktuella marknadsläget

inom landet.

Utredningens åsikt att en viss reglering av exporten under nuvarande

förhållanden är erforderlig omfattas också av kommissionen, som emellertid

framhåller, att nagra särskilda författningar i ämnet icke äro nödvän
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

diga, då den föreslagna regleringen under en övergångstid kan handhas

med stöd av de nu gällande allmänna författningarna om import- och exportförbud

för ett flertal varor.

Liknande synpunkter framföras av bland andra fiskeriintendenten i

Västerhavets distrikt och länsstyrelsen i Malmöhus län. Den förre betonar

samtidigt, att utredningen ej framlägger något förslag om hur den kontroll

av de exporterade varornas kvalitet skall ordnas, som det är en av

exportregleringens viktigaste uppgifter att möjliggöra. Länsstyrelsen å sin

sida påpekar tillika risken av att en importreglering i förening med frivillig

fångstbegränsning kan medföra att marknadspriserna oskäligt pressas

i höjden.

Fiskeriintendenten i övre norra distriktet framhåller, att det för Norrlands

del knappast torde vara av intresse att importen av färsk fisk från

Norge stoppas.

Svenska konsei''vfabrikernas riksförening betonar slutligen särskilt de

vådor som ett omständligt licensförfarande vid import av råvaror måste

medföra för konservindustrien, då avgörandena i dylika affärer oftast måste

kunna träffas utan dröjsmål.

Prisregleringar på fisk.

Med några få undantag äro samtliga remissinstanser ense om att prisregleringarna

på fisk i en eller annan form måste fortsättas åtminstone

ännu någon tid. Av detaljerna i det av utredningen framlagda förslaget

är det framför allt de nya principerna för fastställande av minimi- och

garantiprisernas höjd som tilldragit sig intresse.

Lantbruks styr ds en ansluter sig till det av utredningen framförda förslaget

om prisreglering. Statskontoret förordar däremot, såsom tidigare framhållits

i samband med förslaget om utvidgad auktorisation, att återgång

sker till fri prisbildning.

Priskontrollnämnden påpekar, att ett tämligen omfattande prisstöd tills

vidare torde vara nödvändigt men framhåller samtidigt betydelsen av att

detta prisstöd icke utformas så att det uppmuntrar till icke rationellt fiske.

Nämnden anser icke att tillräckliga garantier finnas för att så blir fallet

vid genomförande av utredningens förslag. Med avseende på minimiprisernas

höjd anför nämnden i huvudsak följande.

Nämnden har för sin del anslutit sig till den målsättningen för prisregleringarna

på fisk, att dessa skola upprätthålla en genomsnittlig prisnivå

på fisk, som ger fiskaren skälig bärgning. I anslutning härtill har nämnden

uttalat, att minimipriserna böra ligga på en sådan höjd att de medverka

till upprätthållandet av en skälig bärgning. Denna målsättning avviker

emellertid från vad utredningen uppställer som målsättning för prisstödet.

Utredningen hävdar nämligen, att minimipriserna böra ligga på en sådan

höjd att ''de ge en inkomst som anses vara skälig bärgning. Med skälig

bärgning avser utredningen en inkomst ungefär motsvarande vad en brukare

av ett medelstort jordbruk erhåller. Nämndens målsättning innebär,

att del genomsnittliga priset skall ge en skälig bärgning men då utred
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

ningen hävdar, att minimipriserna genomsnittligt skola ge skälig bärgning’

medför detta att, då det genomsnittliga priset på fisk ligger något

högre än minimipriset, inkomsten i själva verket kommer att ligga något

högre än vad som anses skäligt och som tillkommer brukaren av ett medelstort

jordbruk. Begreppet skälig bärgning har vidare av nämnden icke

preciserats till sin innebörd på det sätt utredningen gör, och för vilken utredningen

icke anför någon närmare motivering. Nämnden har för sin del

beträffande frågan om minimiprisets genomsnittliga höjd hävdat den uppfattningen,

att detta pris, samtidigt som det medverkar till upprätthållandet

av en genomsnittlig prisnivå på fisk som ger skälig bärgning, bör sättas

så lågt att i stort sett den normala inhemska fiskkonsumtionen och

exporten till mera normala marknader kunna tillgodoses i full utsträckning

genom inköp till minimipris eller högre pris. Utredningens fixering av

minimiprisets höjd utesluter emellertid denna princip. Enligt utredningen

torde den av utredningen föreslagna målsättningen för minimiprisnivåns

höjd i praktiken innebära, att genom minimipriset avskiljes den huvuddel

av fångsterna, som kan avsättas på färskmarknaden inom landet.

Det av utredningen föreslagna minimipriset kommer enligt nämndens mening

vidare att medföra att en större del av fiskfångsterna än för närvarande

måste avsättas till garantipris. Bland annat kommer detta att bli fallet

med huvuddelen av exporten, varför garantipriset med andra ord får verkan

av en ren exportsubvention. Nämnden framhåller att olägenheterna härav

än mer ökas om garantipriset sättes så högt som utredningen föreslår.

Nämnden uttalar ytterligare att, om priset skall beräknas så att det ger

täckning för kostnaderna, det är synnerligen väsentligt att dessa kostnader

kunna riktigt beräknas. Nämnden ingår endast på en punkt på en närmare

analys av utredningens beräkningar, nämligen med avseende på redskapskostnaderna

för fisket på ostkusten, varvid nämnden kommer till

avsevärt lägre siffror för dessa kostnader än dem utredningen framlägger.

Med hänsyn härtill anför nämnden att då beräkningarna av fiskets kostnader

komma att vara av avgörande betydelse för bestämmandet av prisernas

höjd det är nödvändigt att desamma bli mer tillförlitliga. Slutligen anför

nämnden betänkligheter mot att beredd importerad fisk belägges med regleringsavgift

och framhåller, att detta i varje fall endast bör ske då den importerade

fisken är billigare än motsvarande svensk vara.

Statens livsmedelskommission anser sig icke kunna biträda utredningens

förslag till minimi- och garantiprissättning, främst emedan statens utgifter

för upprätthållande av dessa priser komma att bli för stora. I anslutning

härtill understryker kommissionen, att det icke minst ur fiskarekårens

egen synpunkt är önskvärt, att prisregleringarna på längre sikt skola kunna

i huvudsak finansieras av avgifter, som upptagas av fiskerinäringen. Livsmedelskommissionen

finner sig ej heller kunna förorda utredningens förslag

till ändrade bestämmelser om fångstbegränsning utan anser att nuvarande

bestämmelser härom, enligt vilka sådan begränsning icke får vidtagas

utan medgivande av vederbörande myndighet, böra kvarstå. Med avseende

på prisregleringens författningsmässiga utformning anför kommissionen

bland annat, att det knappast synes lämpligt att samtliga grunder för pris
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

regleringen i detalj fixeras genom en av riksdagen godkänd och av Kungl.

Maj :t utfärdad författning. Enligt kommissionens mening böra de allmänna

riktlinjerna för prisavvägningen samt prisregleringarnas omfattning och

former m. in. liksom hittills uppdragas inom en något friare ram, särskilt

som på det område, varom här är fråga, utvecklingen lätt kan gå i oväntad

riktning och nödvändiggöra sådana jämkningar i grunderna för prisregleringarna,

som kanske icke kunna förutses i en förordning men rymmas

inom ramen för mera allmänt hållna direktiv.

Livsmedelskommissionen förordar slutligen att prisregleringsföreningarna

beviljas skattefrihet för hos dem möjligen uppkommande årsvinst. Ett

indragande av sådan vinst till det allmänna skulle enligt kommissionen endast

föranleda ökade anspråk från föreningarnas sida på statliga bidrag till

prisregleringen.

Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhåller, att

det synes mindre lämpligt att ett ämbetsverk såsom fislceristyrelsen handhar

prisregleringsfrågorna.

Utskottet anser tungt vägande skäl tala för att den ifrågavarande verksamheten

i stället anförtros samma organ som föreslagits skola handha

den prisreglerande verksamheten på jordbrukets område och därmed sammanhängande

uppgifter under förutsättning, att fiskerinäringen ges lämplig

representation i detta organ.

Fiskepolitikens målsättning.

Vad utredningen uttalat med avseende på målsättningen för fiskarebefolkningens

inkomstnivå och fiskets framtida

omfattning har i allmänhet biträtts i remissyttrandena. Dock framhåller

lantbruksstyrelsen, att frågan om en nedskärning av fiskarenas antal

enligt styrelsens mening förtjänat en mera ingående behandling och tillfogar

bland annat följande.

Såväl vid ostkusten som vid de stora insjöarna finns ett ganska stort antal

fiskare, som bedriva fisket rent yrkesmässigt, ofta uteslutande på fritt

fiskevatten eller i fråga om ostkusten med på enskilt vatten tillåtna fiskemetoder,

men som ha ganska obetydliga inkomster av detta fiske. Orsakerna

härtill torde vara flera, främst dock bristande skicklighet och förmåga

att sköta fisket och brist på tillräcklig och fullgod redskap, det senare betingat

av otillräckliga ekonomiska resurser. Det torde i dessa fall ofta röra

sig om personer, som under för fisket gynnsamma konjunkturer börjat

ägna sig däråt, och sedermera trots dåligt utbyte fortsatt därmed. Enligt

lantbruksstyrelsens mening finns det knappast från statens sida anledning

att uppmuntra och direkt eller indirekt stödja denna kategori fiskare. Det

vore säkerligen bättre med hänsyn till fiskerinäringens framtida utveckling,

om dylika fiskare kunde förmås övergå till andra yrken. Med den stora efterfrågan

på arbetskraft som för närvarande råder på andra områden, synes

detta ej erbjuda några större svårigheter. Det torde knappast kunna antas

att genom nämnda åtgärder någon minskning av fiskfångsterna komme

att äga rum, enär fångstmöjligheterna med tillgång till bättre båtar och red
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

skap otvivelaktigt komme att öka för den kvarvarande mera stabila fiskarekåren.

Statskontoret anför bland annat, att vid den planeringsverksamhet som

fisket måste bli föremål för, de i utredningens betänkande uppdragna riktlinjerna

synas kunna tjäna till ledning. Däremot torde det enligt statskontorets

mening icke vara en statlig uppgift att som utredningen tänkt sig

genom en rad olika stödåtgärder söka uppehålla fisket vid en viss inkomstnivå.

Statskontoret erinrar vidare om utredningens uttalande att en viss

ökning av fiskeflottan skulle te sig lämplig ur beredskapssynpunkt med

hänsyn till att en icke obetydlig del av de största fartygen under krigstid

kunde tas i försvarets tjänst. I anslutning härtill uttalar ämbetsverket att

dylika försvarspolitiska önskemål icke böra få hindra ett genomförande

tullt ut av den rationalisering av fisket, som torde bli nödvändig, om den

som skälig ansedda inkomstnivån skall kunna bibehållas, då en dylik rationalisering

lärer nödvändiggöra en nedskärning av såväl fiskarenas som

båtarnas antal.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län ställer sig kritisk till den av utredningen

föreslagna målsättningen för fiskepolitiken. Enligt länsstyrelsen

frångår utredningen nu tillämpade av livsmedelskommissionen och priskontrollnämnden

fastställda principer för avvägning av prisstödet och tillägger

priset en inkomst- i stället för en marknadsreglerande funktion. I anslutning

härtill framhåller länsstyrelsen bland annat, att huvudsyftet med de

prisreglerande åtgärderna synes böra vara att i mån av behov ge fiskerinäringen

erforderligt stöd så att den kan fullgöra uppgiften att tillgodose

det inhemska behovet av svensk fisk och upprätthålla normal export. Härvid

ges enligt styrelsen också tillfälle att beakta beredskapssynpunkter, varjämte

en sådan målsättning av naturliga skäl inrymmer kravet på att fisket

måste lämna utövarna en skälig bärgning, då näringen eljest skulle bli

tynande och slutligen överges.

Statens priskontrollnämnd påpekar, att huvudfrågan för det svenska fisket

är huruvida det finnes möjligheter att på längre sikt bereda en fiskarebefolkning

av nuvarande storlek full sysselsättning under upprätthållande

av en skälig inkomstnivå. Utredningen underkastar enligt nämndens mening

icke denna fråga den ingående prövning som måste anses erforderlig.

Nämnden erinrar om att det svenska fisket, vilket utredningen också erkänner,

i vissa avseenden måste anses överdimensionerat i förhållande till avsättningsmöjligheterna

och att en måttlig reduktion av de fiskande enheternas

antal dessutom enligt utredningen icke skulle resultera i en minskning

av de ilandförda kvantiteterna. Enligt nämndens uppfattning drar utredningen

dock icke konsekvenserna härav. Priskontrollnämnden framhåller

vidare.

Nämnden finner det dock anmärkningsvärt att utredningen, med kännedom

om föreliggande och kommande avsättningssvårigheter inom fiskerinäringen

med därav följande fångstbegränsningspolitik, likväl kan hävda uppfattningen

att nedskärning av produktionsfaktorerna inte är aktuell, ej hel
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

ler på längre sikt bedömes såsom nödvändig eller ens önskvärd. De anförda

förhållandena tala enligt nämndens mening uppenbarligen för behovet av

en långt driven rationalisering av fiskerinäringen. Lösningen av fiskerinäringens

ekonomiska svårigheter måste framför allt ske på denna väg. Det

av utredningen föreslagna prisstödet, som är så avvägt att det ger skälig

bärgning åt fisket i dess nuvarande omfattning, kommer att innebära väsentlig

risk för att incitamentet till en effektivisering av näringen elimineras.

Nämnden betecknar i fortsättningen det föreslagna stödet som en konservering

av den fångstbegränsningspolitik mot vilken utredningen själv uttalar

starka betänkligheter och framhåller vidare, att försök böra göras att

beräkna omfattningen av den hittills tillämpade fångstbegränsningen för

att därigenom skapa ett underlag för en diskussion om det framtida fiskets

storlek, även om en dylik beräkning måste anses synnerligen vansklig. Målet

bör, anser nämnden, även för fiskets del vara att med ett minimum av

produktionskrafter tillgodose det förefintliga behovet av fisk och en sådan

målsättning står enligt nämnden icke alls i någon motsättning till beredskapskraven.

I yttranden från åtskilliga myndigheter och sammanslutningar framföras

liknande synpunkter, vilka i vissa fall utmynna i krav på en grundligare utredning

av målsättningens innebörd både med hänsyn till fiskets framtida

omfattning och möjligheterna att öka konsumtionen av fisk.

I ett stort antal yttranden anföres attinsj öfisket intar en alltför undanskymd

plats i utredningens betänkande och att de framlagda förslagen

i vissa fall direkt strida mot insjöfiskarenas intressen.

Lantbruksstyrelsen understryker sålunda sötvattensfiskets stora betydelse

ur beredskapssynpunkt och framhåller, att den omständigheten att de

statistiska uppgifterna rörande insjöfisket äro ofullständiga icke bort hindra

utredningen att i åtskilliga fall närmare ingå på insjöfiskets ställning och

dess problem. Styrelsen tillfogar i anslutning härtill, att även om avsaknaden

av statistiska uppgifter för detta fiske i hög grad försvårar ett ställningstagande

till många av de frågor som speciellt beröra detsamma, man dock

kunnat förvänta att i samband med de ingående diskussionerna rörande

olika åtgärder för upphjälpande av fisket och fiskavsättningen de olika

fiskenas inbördes ställning mera klarlagts och att de töreslagna åtgärdernas

tillämpning i fråga om salt- och sötvattensfiskets produkter upptagits till

behandling.

Erinringar framföras vidare i ett antal yttranden mot det statsingi ip

a n d e på fiskets område, som realiserandet av utredningens förslag

kommer att innebära, och det framhålles därvid från flera håll att regleringarna

i högre grad böra administreras av fiskets egna organisationer.

Länsstyrelsen i Hallands län anför sålunda bland annat, att även om länsstyrelsen

anser sig i stort sett kunna godtaga de av utredningen framlagda

förslagen, styrelsen dock rent allmänt vill understryka betydelsen av att

_ till undvikande av en alltför tungrodd och byråkratisk förvaltningsapparat

— regleringsåtgärderna i största möjliga utsträckning anförtros fis
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4b Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

kets egna organisationer, varigenom det statliga centralorganets verksamhet

kan begränsas till att i huvudsak avse, förutom utrednings- och rådgivningsverksamhet,

kontroll av organisationernas verksamhet. Jämväl länsstyrelsen

i Kopparbergs län ger uttryck åt farhågor för att utredningens förslag komma

att innebära en ej önsklig byråkratisering. Länsstyrelsen i Jönköpings

län påpekar att styrelsen visserligen för tillfället kan acceptera de föreslagna

regleringarna, men att dessa böra upptagas till förutsättningslös omprövning

om ett eller annat år, då förhållandena på fiskets område stabiliserats.

Slutligen må tilläggas att i en del yttranden önskemål om förbättringar

och omläggningar av statistiken på fiskets område framförts.

Livsmedelskommissionens skrivelse.

I sin forevarande skrivelse berör livsmedelskommissionen till en början

det ekonomiska resultatet av kommissionens hittillsvarande

verksamhet med avseende å prisregleringen

å fisk och hänvisar därvid till den å sidan 47. intagna tablån.

Såsom av tablån framgår förelåg per den 1 januari 1948 en behållning å

över 1,5 miljoner kronor å de medel, som enligt gällande direktiv äro avsedda

att utöver löpande regleringsavgifter användas för den fortsatta prisregleringen

å fisk. I anslutning till tablån anför livsmedelskommissionen,

att totalbeloppen av uppburna fiskregleringsavgifter för såväl västkustens

som sydkustens vidkommande hittills något överstiga de sammanlagt utbetalade

beloppen för pristillägg och för kommissionens omkostnader å regleringen,

medan å prisregleringen på ostkusten — där regleringsavgiften för

närvarande utgår med ett förhöjt belopp av 2 öre per kilogram — vid senaste

årsskiftet föreligger en relativt betydande besparing, uppenbarligen

sammanhängande med den senaste tidens minskning i strömmingsfångsterna

och därav betingad nedgång av kvantiteten överskottsströmming. Vidare

framhålles att det ur clearingkassan för fisk för prisreglering på fisk avsatta

beloppet å 1 miljon kronor vid tillfällen av större fisköverskott måst tillgripas

för utbetalning av pristillägg, men att för närvarande detta belopp icke

till någon del är taget i anspråk. Detsamma gäller, påpekar kommissionen,

de influtna regleringsavgifterna för färsk och frusen importfisk, vilka sammanlagt

uppgå till inemot 400 000 kronor.

Livsmedelskommissionen övergår härefter till frågan om grunderna

för prisregleringen å fisk efter utgången av

innevarande budgetår. Enligt vad kommissionen meddelar, har

detta spörsmål varit föremål för överläggningar med representanter för vederbörande

fiskareorganisationer och för några större sammanslutningar av

fiskets avnämare. Rörande vad vid dessa förhandlingar uttalades anför kommissionen.

Från fiskarehåll har uttryckts tillfredsställelse med det hittills tillämpade

regleringssystemet och förordats en fortsatt prisreglering efter i huvudsak

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tablå

över livsmedelskommissionens inkomster (prisregleringsavgifter m. m.) och utgifter för prisregleringen å fisk

under tiden 18/*1 1946—81/12 1947, allt i kronor.

Tid

Västkusten

Sydkusten

Ostkusten

(strömming)

Importfisk

1

Överfört från

prisreglerings-

avgifter

utgifter

prisreglerings-

avgifter

utgifter

prisreglerings-

avgifter

utgifter

prisreglerings-

avgifter,

för fisk

—

15/41_S1/12 1946 ......

12)3195:83

pristillägg

1 276 724: 82

134 452: 47

pristillägg

80 105:36

126 917:70

utbetalt för

prisutjäm- ning2

100111:97

1000 000: -

Vi—S1/i2 1947 .......

1692116:46s

1 516 547: 22

196 470: 533

223 655:04

182 156: 723

180 000: —

285 276:853

—

“/41 1946 —31/ia 1947

Summa

2 895 312:29

kommissio- nens omkost- nader

47 974: 26

2841 246:30

330 923 —

kommissio- nens omkost- nader

17115: 94

320876:34

309074:42

kommissio- nens omkost- nader

2 554:83

182 554:80

385 388:82

1000000: —

54 065: 99

10 046: 66

126 519:62

385388:82

1000000: —

1576021:09

1 beträffande strömmingsregleringen 1U.

2 bortsett från fonder å tillhopa 543 168 kronor, vilka vid regleringssystemets införande ställdes till ostkustens förfogande för prisutjämningsbidrag

och numera helt åtgått.

3 häri ingående uppgifter för december äro preliminära,

-4

Kungi. Maj:ts proposition nr 48.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

oförändrade grunder. Föreningen Ostkustfisk har dock hemställt, att efter

överenskommelse med kommissionen, prisutjämningsbidrag måtte få utgå

jämväl för strömming, som beredes till kraftfoder eller användes för framställning

av konserver. Från fiskarehål] har vidare förslag väckts om att

jämväl torskfiskarena på Öland, vilka tidvis fått avsätta sina fångster till

mycket lågt pris, måtte få komma i åtnjutande av prisreglering efter samma

grunder, som gälla för torsk vid sydkusten.

Färskfiskhandelns representanter ha’ likaledes förordat ett bibehållande

av de nuvarande prisregleringarna, vilka de funnit utgöra en god form av

självhjälp inom fiskerinäringen. Färskfiskhandlarna — som i detta sammanhang

även framfört starka betänkligheter mot ett utvidgat system med

auktoriserade producentföreningar — ha särskilt förklarat sig ha gynnsamma

erfarenheter av de nuvarande prisregleringarna på västkusten och sydkusten.

Saltsillhandlare och liknande företagare ha i detta sammanhang

framhållit, att prisregleringarna icke finge diskriminera de enskilda salterierna

och hindra dem att på samma villkor som andra företagsformer konkurrera

om fångsternas beredning och försäljning såväl på den inhemska

marknaden som för export. Saltsillhandlarna ha därjämte velat understryka

angelägenheten av att det statliga stödet till prisregleringarna avvägdes på

sadant sätt, att de produktiva krafterna inriktades på det ur allmänna ekonomiska

synpunkter mest ändamålsenliga fisket. Detta innebure, enligt

nämnda näringsidkares uppfattning, bland annat, att det svenska fisket

efter islandssill borde stimuleras till ökade fångster, varigenom behovet av

importsill komme att minskas.

För egen del förklarar sig kommissionen anse, att prisregleringarna för

tiden etter den 30 juni 1948 böra utformas i huvudsaklig överensstämmelse

med nu gällande system. Kommissionen anför vidare.

Att på sätt föreningen Ostkustfisk föreslagit utvidga prisregleringen å

strömming till foder- och konservströmming synes för närvarande icke erforderligt.

Därest emellertid förhållandena skulle ändra sig och övertygande

skäl för en sådan utvidgning anföras av strömmingsfiskarena vill kommissionen

icke motsätla sig ett genomförande av Ostkustfisks förslag. Kommissionen

förutsätter emellertid härvid att utvidgningen kan ske utan att större

olägenheter ur allmän synpunkt uppkomma och utan att den totala kostnadsramen

för strömmingsregleringen nämnvärt överskrides. Livsmedelskommissionen

vill i anslutning härtill föreslå, att bemyndigande lämnas

kommissionen att vid behov genomföra sådan utvidgning, som nyss nämnts.

1945 års fiskeriutredning har i sitt betänkande förordat, att på ostkusten

norr om Blekinge, sedan erforderligt organisationsarbete utförts bland

vederbörande fiskare, en prisreglering på torsk skulle genomföras efter samma

grunder som gälla för övriga kuster. Årskostnaden för en sådan prisreglering

har av utredningen uppskattats till ett belopp av cirka 20 000 kronor,

vilken kostnad till stor del avsetts att täckas av lokala regleringsavgifter.

I anslutning till detta förslag och till ovannämnda, från fiskarehåll

framförda förslag i fråga om ölandsfiskarenas torskfångster vill nu kommissionen

för sin del hemställa om bemyndigande att, i den mån för ändamålet

lämpade fiskaresammanslutningar bildats och prisreglering påkallats

av dem, från och med nästa budgetår anordna prisreglering jämväl

för sådan torsk, som ilandföres på ostkusten norr om Blekinge. En dylik

prisreglering synes komma att bliva aktuell närmast för Ölands vidkommande

och för området kring Grisslehamn.

De förut återgivna synpunkterna från saltsillhandelns representanter sy
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

nas kommissionen i och för sig värda beaktande. Vad nämnda representanter

i detta sammanhang framhållit torde dock, enligt kommissionens uppfattning,

redan gälla såsom principiell förutsättning för ifrågavarande prisregleringar.

Det föreligger ej heller några delade meningar om att regleringsföreningarnas

verksamhet bör utövas på ett lojalt sätt, så att annans

berättigade intressen icke kränkas.

I det följande upptager kommissionen till behandling vissa frågor rörande

prisregleringsföreningarnas ekonomiska förhållanden.

Efter att ha framhållit, att enligt vad kommissionen inhämtat

dessa föreningars ekonomiska ställning vid det senaste årsskiftet kunde

betecknas såsom relativt god, anför kommissionen i detta hänseende följande.

Med hänsyn till prisregleringsverksamhetens omfattning tillstyrker livsmedelskommissionen,

att regleringsföreningarna få åtnjuta hela det dem tillerkända

statliga lånekapitalet, däribland den vid 1947 års riksdag beviljade

riksbankskrediten till föreningen Västkusfisk, jämväl för tiden efter den 30

juni 1948 tills vidare. Plan för lånens amortering torde böra fastställas först

längre fram, sedan respektive lån av staten uppsagts till återbetalning.

Tvenne regleringsföreningar ha i samband med att de tillstyrkt fortsatt

prisreglering efter i huvudsak oförändrade grunder framställt uttrycklig

begäran om fortsatt räntefrihet å statslånen (utom Västkustfisks riksbankskredit).

Med anledning härav vill livsmedelskommissionen erinra om,

att kommissionen visserligen icke velat motsätta sig räntefrihet för budgetåret

1947/48 men i princip förklarat sig vara av den åsikten, att regleringsföreningarna

i framtiden icke borde komma i åtnjutande av någon subvention

i form av räntefrihet för statliga lån. Enär emellertid, med hänsyn till

de ovissa exportutsikterna, avsevärda avsättningssvårigheter även under

budgetåret 1947/48 kunna beräknas uppstå för de olika prisreglenngsföreningarna,

vill kommissionen icke heller nu motsätta sig, att fortsatt räntefrihet

å regleringsföreningarnas lån (med undantag för Västkustfisks riksbankskredit)

beviljas för ytterligare ett budgetår.

Vad beträffar medelsbehovet för upprätthållande av

prisregleringarna fram till den 1 juli 19 49 uttalar kommissionen,

att såvitt nu kan bedömas detta behov torde kunna täckas av

löpande regleringsavgifter enligt nuvarande grunder samt av den å prisregleringarna

hittills uppkomna behållningen å något över 1,5 miljoner kronor.

Kommissionen förutsätter härvid att, därest fångst- eller marknadsutvecklingen

skulle bli sådan att ytterligare medel koinme att erfordras,

täckning härför även i fortsättningen skall kunna erhållas genom upptagande

av regleringsavgift å beredd importfisk.

Slutligen meddelar livsmedelskommissionen, att kommissionen i ärendet

samrått med statens priskontrollnämnd, som i sak biträtt vad kommissionen

i det föregående föreslagit men därvid dock erinrat om att nämnden

tidigare framfört vissa betänkligheter mot att även beredd importfisk belädes

med regleringsavgift.

4 ti i hanr/ till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 48.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

Lån till främjande av beredning och avsättning av fisk m. m.

Till Lån till främjande av beredning och avsättning av fisk m. m. har för

innevarande budgetår anvisats ett investeringsanslag av 500 000 kronor. Bestämmelser

rörande anslagets användning äro meddelade i kungörelsen den

It maj 1934 (nr 138) angående lån av statsmedel för främjande av beredning,

förvaring och avsättning av fisk.

1 skrivelse den 30 augusti 1947 har lantbruksstyrelsen hemställt, att för

ifrågavarande ändamål måtte för budgetåret 1948/49 anvisas ett investeringsanslag

av 3 000 000 kronor. Styrelsen har till stöd för sin framställning

anfört i huvudsak följande.

Vid ingången av budgetåret 1946/47 fanns en behållning å anslaget av

11 000 kronor. Tillsammans med det anslagsbelopp, 500 000 kronor, som

beviljades för nämnda budgetår, stodo alltså sammanlagt 511 000 kronor till

förfogande. Härav disponerades 425 000 kronor, varför för innevarande budgetår

finnes disponibelt ett belopp av (511 000-^125 000 -f- 500 000 =) 586 000

kronor.

Anspråken på detta anslag ha starkt stegrats under den senaste tiden och

de under budgetåret 1946/47 inkomna ansökningarna om lån från anslaget

ha av brist på medel endast delvis kunnat bifallas. Det är också att förvänta,

att hela det för innevarande budgetår tillgängliga beloppet kommer att disponeras.

Att trots detta en viss behållning å anslaget uppstått sammanhäner

till stor del med svårigheterna att erhålla byggnadstillstånd, varigenom

behandlingen av vissa ansökningar fördröjts. För närvarande finnes flerstädes

bland fiskareorganisationerna ett starkt intresse för anordnande av

kyl- oc.1? fryshus. Som 1945 års fiskeriutredning i sitt betänkande framhållit,

föreligger också stort behov av dylika anläggningar. Lantbruksstyrelsen

anser detta behov vara så trängande, att kraftiga åtgärder böra vidtagas

för att snarast tillgodose detsamma trots rådande svårigheter på byggnadsmarknaden.

Lantbruksstyrelsen vill därför förorda, att ifrågavarande anslag,

i överensstämmelse med vad 1945 års fiskeriutredning föreslagit, ökas

till 3 000 000 kronor.

Föredraganden.

Målsättning och allmänna riktlinjer för den framtida fiskepolitiken.

Yrkesfiskarenas ekonomiska villkor voro under hela mellankrigstiden

synnerligen otillfredsställande. Under kriget ha förhållandena härvidlag avsevärt

förbättrats men därefter har en viss försämring åter inträtt. Då situationen

för det svenska fisket för närvarande företer vissa likheter med

förhållandena efter förra kriget, synas mig de farhågor för att en liknande

ogynnsam utveckling skall upprepas, vilka näringens representanter framfört,

icke alldeles oberättigade. Det är mot denna bakgrund, som jag här

ämnar föreslå åtgärder till fiskets stöd, vilka syfta till att ge fiskarena ökad

ekonomisk trygghet i sin näringsutövning och göra det möjligt för dem att

uppnå en med övriga befolkningsgrupper likvärdig levnadsstandard.

opaginerad Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

De ekonomiska svårigheterna inom fisket bero enligt min uppfattning

huvudsakligen på att efterfrågan på fisk icke stigit i samma grad som

fångstmetoderna förbättrats och produktionen ökat. Fisket har vidare i stor

utsträckning bevarat sin ursprungliga ekonomiska struktur med många små

företagare. Detta har gjort den i näringen sysselsatta arbetskraften trögrörlig.

Härigenom har näringen blivit i viss mån överbefolkad, vilket lett

till överproduktion och små inkomster samt ett ej alltid rationellt utnyttjande

av arbetskraften. Ett belägg för den relativt låga inkomstnivå, som

alltjämt råder inom vissa områden av fisket, ge i det föregående omförmälda

deklarationsundersökningar, vilka torde böra fortsättas även i framtiden.

Även förhållandena på fiskmarknaden ha, särskilt tidigare, otvivelakaktigt

såväl ur fiskarenas som ur konsumenternas synpunkt ej varit i allo

tillfredsställande. Priserna vid försäljning från fiskare ha bland annat på

grund av variationerna i fångsternas storlek varit mycket ojämna och ej

sällan ha fiskarena fått nöja sig med priser, som måste betecknas såsom

oskäligt låga. Inom fiskhandeln ha vidare marginalerna ofta varit större

än vad som framstått som skäligt, även med hänsyn till de förhållanden

under vilka denna bransch har att arbeta. De stundom mycket låga producentpriserna

ha därför ej alltid motsvarats av laga konsumentpriser.

Fiskarenas egna organisationer ha hittills ej heller haft tillräcklig styrka

för att kunna effektivt motarbeta korttidsspekulationen på fiskmarknaden.

Utvecklingen i fråga om ströunmingshandeln, där förstahandsförsäljningen

sedan mitten av 1930-talet genom ett statligt auktorisationsförfarande

med ensamrätt överlåtits på fiskarenas organisationer, visar emellertid,

att spekulationen kan elimineras och handelsmarginalerna begränsas till

gagn för både producenter och konsumenter, som på grund av omfattande

spekulationslagring och avsevärda handelsmarginaler understundom endast

erhålla fisk av sämre kvalitet och till höga priser. Även det prisregleringssystem,

som under de senare åren tillämpats beträffande annan saltvattensfisk,

har visat, att det är möjligt att i betydande grad eliminera de ojämnheter

i producentpriserna, som eljest lätt uppkomma.

Det förslag till ökade möjligheter att bevilja auktorisation åt försäljningsföreningar,

som framlägges i det följande, är avsett att vara ett steg på väg

mot en rationellare fiskhandel och en förbättring av fiskarenas inkomster.

I vilken utsträckning statliga åtgärder i detta syfte erfordras, beror givetvis

ytterst på styrkan hos fiskarenas egna organisationer. Det synes kunna

antas att dessa, åtminstone efter en viss tid, skola vara i stånd att själva

i huvudsak eller helt utan stöd av statliga regleringsanordningar skapa tillfredsställande

förhållanden i fråga om förstahandsförsäljningen. I vart fall

synes den utveckling, som hittills ägt rum, tala för att så skall bli fallet.

Fn dylik utveckling bör även enligt min uppfattning anses önskvärd. Intill

dess man nått detta mål böra emellertid statsmakterna vara beredda att ge

fiskarena det stöd, som kan erfordras för att få till stånd tillfredsställande

förhållanden i fråga om försäljningen av fisk.

En varaktig lösning av fiskets problem kan emellertid åstadkommas en
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

dast under förutsättning att balans skapas mellan produktionskapaciteten

och avsättningsmöjligheterna samt att produktionskostnaderna nedbringas

i den utsträckning, som befintliga möjligheter till rationalisering av näringen

medge. Med fiskets produktionskapacitet åsyftar jag då de fångster,

som kunna erhållas vid ett rimligt utnyttjande av de faktiskt föreliggande

fångstmöjligheterna. Ett system, där genom fångstbegränsning de ilandförda

fiskmängderna regelmässigt hållas nere på en nivå, som ligger under

den faktiska kapaciteten, kan på lång sikt icke vara förenligt med fiskerinäringens

egna intressen och bör ej heller stödjas av statsmakterna. Den

beredskapspolitiska synpunkten, vilken åberopats som skäl för upprätthållande

av en fångstkapacitet överstigande vad som svarar mot de normala

avsättningsmöjligheterna, får icke övervärderas, eftersom fiskets bidrag

till livsmedelsförsörjningen icke kan tillmätas avgörande betydelse.

Vad angår möjligheterna att öka avsättningen av fisk och därigenom skapa

bättre förutsättningar för ett fullständigt utnyttjande av fiskerinäringens

kapacitet må först framhållas, att redan den sanering av fiskmarknaden,

som kan ernås genom regleringar av nyss berörd art, i viss mån bör vara

ägnad att skapa ökade avsättningsmöjligheter. Genom att priserna hållas

någorlunda jämna och samtidigt oskäliga mellanhandsmarginaler undvikas,

bör nämligen efterfrågan på fisk kunna ökas.

Även vid sidan härav torde åtskilligt kunna göras för att öka avsättningsmöjligheterna.

Sålunda torde en viss utvidgning av marknaderna inom landet

kunna åstadkommas, om fiskarenas organisationer i samarbete med

handeln bedreve en intensivare propaganda och upplysningsverksamhet

samt vidtoge åtgärder i syfte att tillförsäkra konsumenterna en regelbundnare

tillförsel av fisk av jämnare och bättre kvalitet. Såsom jag vid anmälan

av proposition angående inrättande av en fiskeristyrelse framhållit,

böra fiskerinäringens utövare i sina strävanden härvidlag kunna påräkna

stöd från detta ämbetsverk och likaså från det prisreglerande organet. Med

avseende på exporten komma statsmakterna givetvis att liksom hittills

tillvarata fiskets intressen vid handelsförhandlingar med främmande makter

och därvid göra sitt bästa för att utvidga fiskets gamla exportmarknader

samt för att finna nya. Härvid bör bland annat tillses att de kvantitativa

exportkvoter av olika fiskslag som Sverige får sig tilldelade fyllas med så

kvalitativt värdefull fisk som möjligt. Med hänsyn till de handelspolitiska

konsekvenserna och då de fördelar, som skulle kunna uppnås härigenom,

torde vara mycket begränsade, är jag icke beredd att förorda, att den svenska

fisken genom skärpta importrestriktioner på längre sikt skulle beredas

ett ökat skydd på den inhemska marknaden. Någon ändring av de nuvarande

export- och importregleringarna, vilka äro nödvändiga för prisregleringsystemets

upprätthållande, ifrågasättes givetvis icke. De skäl som anförts

i yttrandena mot förslaget om nedsättning av järnvägsfrakterna för

fisk till Norrland tala enligt min uppfattning för att man icke nu bör vidta

någon åtgärd i denna riktning. Med hänsyn till Norges intresse av att fiskeexporten

från Norge till norra Sverige uppehälles bör frågan om svensk ex
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

port av fisk till södra Norge som kompensation kunna upptagas till diskussion

vid kommande handelsförhandlingar. Med hänsyn till fraktkostnadernas

förhållandevis ringa inflytande på konsumentpriset torde man rent

allmänt kunna göra gällande att en nedsättning av frakterna dessutom,

bortsett från förhållandena i Norrland, i allmänhet saknar betydelse för avsättningen.

Det är givetvis ej möjligt att nu avgöra, hur stora avsättningsmöjligheterna

för fiskerinäringen kunna bli på längre sikt och följaktligen ej heller

att nu bedöma storleken av den befolkning, som i framtiden kan tänkas få

effektiv sysselsättning inom denna näring. Det synes dock, bland annat

med hänsyn till den utveckling mot fiske i större skala som redan nu pågår,

ej osannolikt, att en viss inskränkning i fiskarebefolkningens storlek efter

hand kan befinnas önskvärd ur fiskerinäringens egna synpunkter. Om

så skulle bli fallet, böra statsmakterna på olika sätt — exempelvis genom

yrkesrådgivning och genom ekonomiskt stöd — söka underlätta övergången

för dem, som önska söka sig till andra yrken. En nedskärning av fiskets

kapacitet genom regleringar och licensieringsförfaranden bör däremot icke

komma i fråga. Problemet bör i stället lösas genom en långsamt fortlöpande

avflyttningsprocess, vilken bör komma till stånd helt på frivillighetens väg.

Hela denna fråga måste emellertid ytterst bli beroende på förhållanden,

som nu ej kunna överblickas, och några omedelbara åtgärder från statsmakternas

sida torde därför ej vara påkallade.

Jämsides med den rationalisering, som innebär att antalet till fisket

knutna yrkesutövare nedbringas, torde det allmänna genom undersökningar

av fiskförekomsten, rådgivning och utlämnande av lån för anskaffande

av redskap och övrig utrustning kunna mera verksamt än hittills bidra

till förbättrade fångstmetoder och ökat utbyte av fiskarenas arbete. Även

om staten sålunda bör lämna sitt stöd till rationaliseringen — ett flertal

av de förslag som framläggas i det följande syfta också härtill — måste

denna dock främst bli en fiskets egen angelägenhet och såsom sådan i

huvudsak åvila yrkesutövarna själva.

Genom det prisregleringssystem, som tillämpats under de senaste åren,

har det varit möjligt att bereda åtminstone den större delen av den egentliga

fiskarebefolkningen en någorlunda tillfredsställande inkomst. Detta har

under de senaste åren i stort sett kunnat genomföras utan tillskott av statsmedel.

Regleringssystemet, vilket i huvudsak finansierats med av förstahandsuppköparna

erlagda prisregleringsavgifter, har möjliggjort uppehållande

av en av fiskarena såsom nöjaktig accepterad prisnivå. Såsom jag redan

förut antytt, är det enligt min uppfattning närmast på denna väg man

nu bör gå vidare. Målsättningen bör därvid vara, att fiskerinäringens utövare

skola ha samma möjligheter som andra befolkningsgrupper att vid rationella

produktionsförhållanden uppnå en skälig levnadsstandard och att erhålla

sin del i den allmänna välståndsutvecklingen. Skulle det visa sig, att detta

mål ej kan nås enbart genom de medel som nu berörts, torde även andra

vägar att förbättra fiskarebefolkningens ställning böra prövas. Härvid torde

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungi. Maj:ts proposition nr 48.

bland annat tillskott av allmänna medel i prisreglerande syfte kunna övervägas.

För närvarande torde emellertid, såsom redan nämnts, denna fråga

ej vara aktuell.

Flera av de förslag som redovisats i det föregående synas mig i och för

sig beaktansvärda. Med hänsyn till den återhållsamhet med statliga utgifter

vid offentlig verksamhet som måste iakttagas i nuvarande ekonomiska läge

ha de emellertid endast i begränsad utsträckning kunnat förordas till genomförande

i förevarande sammanhang.

Här må till sist anmärkas, att 1945 års fiskeriutredning, vars betänkande

ligger till grund för de förslag, vilka framläggas i det följande, främst inriktat

sitt arbete på saltsjöfiskets, enkannerligen västkustfiskets problem, medan

insjöfisket föga beaktats. Saltsjöfiskets ovedersägligen mycket större

ekonomiska betydelse och bristen på statistiskt material över insjöfisket

har angivits såsom den främsta orsaken till denna begränsning. Av denna

anledning måste också de här framlagda förslagen främst anses motsvara

saltsjöfiskets behov. Jag har emellertid i görligaste mån sökt anpassa dem

så, att de ej skola träda sötvattensfiskets intressen för nära, utan tvärtom

skola gagna även detta fiske.

Handels- och prisreglering.

Såsom i det föregående framhållits medför den fria prisbildningen inom

fiskhandeln med starka prisfluktuationer från dag till dag betydande olägenheter,

eftersom konsumenternas etterfrågan är tämligen konstant oberoende

av de dagliga prisväxlingarna och en av ett överskott framkallad prissänkning

alltså drabbar fiskarena utan att åstadkomma en motsvarande konsumtionsökning.

På längre sikt torde dessa prisvariationer till och med

kunna verka återhållande på efterfrågan på fisk.

För att komma till rätta med dessa missförhållanden ha två slag av åtgärder

ifrågasatts, nämligen dels en utvidgning av auktorisationsförfarandet

i fråga om försäljningen av fisk, dels ett fortsättande av prisregleringsverksamheten.

Med hänsyn bland annat till de jämförelsevis goda erfarenheterna

av auktorisationen beträffande strömming torde Kungl. Maj :t böra

erhålla generellt bemyndigande att, inom de områden och för de fiskslag

i fråga om vilka behov härav kan föreligga, meddela fiskförsäljningsförening

ensamrätt till förstahandsförsäljning av fisk. I samband härmed

torde den för strömmingsförsäljningsföreningarna på ostkusten gällande

handelsregleringen förlängas inom ramen för ovannämnda författning. Jag

vill emellertid understryka, att en utvidgning av auktorisationsförfarandet

till andra fiskslag än strömming torde böra övervägas endast om en dylik

åtgärd är erforderlig för att ordna avsättningsförhållandena på ett tillfredsställande

sätt.

Vad gäller prisregleringen vill jag icke nu ifrågasätta någon ändring i gällande

system, utan delar livsmedelskommissionens uppfattning att detsamma

bör tillämpas jämväl under budgetåret 1948/49. Icke heller anser jag

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. j\Iaj:ts proposition nr 48.

55

mig böra förorda någon ändring beträffande grunderna för prisavvägningen.

Då det genomsnittliga priset på fisk måste beräknas komma att ligga över

minimipriset bör detta sålunda även i fortsättningen fastställas så att det

medverkar till att ge fiskarena en skälig inkomst. Eftersom garantipriset ju

endast i situationer med betydande överskott mera avsevärt påverkar genomsnittpriset

till fiskarena, bör det ge täckning endast för de rörliga kostnaderna

vid en fiskeresa. Garantiprisets huvudsyfte är ju att tjäna som säkerhet

mot ekonomiska förluster utan att därför uppmuntra till ytterligare

ilandföringar.

I likhet med utredningen anser jag, att bestämmelser om auktorisation

och uttagande av prisregleringsavgift samt vissa därmed sammanhängande

spörsmål i fortsättningen böra meddelas i en av Kungl. Maj :t med riksdagen

utfärdad förordning. Däremot finner jag det icke lämpligt, att i en sådan

författning uppta bestämmelser rörande utformningen i övrigt av prisregleringssystemet,

i all synnerhet som detta system kan behöva snabbt

ändras allt efter utvecklingen på fiskmarknaden. Det torde därför liksom

hittills få ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

vederbörande organ för prisregleringsverksamheten, att handha prisregleringen

i överensstämmelse med de allmänna riktlinjer, som godkänts av

riksdagen.

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet utarbetats

förslag till förordning om viss reglering av handeln med fisk, m. m., vilket

torde böra föreläggas riksdagen till antagande. I fråga om auktorisation och

därmed följande handelsreglering innebär som förut antytts förslaget, att

ett auktorisationsförfarande, likartat med det som för närvarande tillämpas

ifråga om strömming, skall kunna användas även för andra slag av fisk.

Jämväl bestämmelserna om prisregleringsavgift överensstämma i huvudsak

med de nu gällande. Vissa avvikelser föreligga dock. Medan det för närvarande

ankommer på statens livsmedelskommission att bestämma om uttagande

av prisregleringsavgift och om avgiftens belopp, skall enligt förslaget

denna befogenhet tillkomma Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts

bemyndigande, livsmedelskommissionen. I samband med denna ändring har

den nu gällande maximeringen av avgiftsbeloppet ansetts kunna slopas.

Möjligheten att uttaga avgift för importerad fisk föreslås i anslutning till

vad livsmedelskommissionen i skrivelse den 16 januari 1948 föreslagit skola

omfatta all fisk, sålunda även beredd vara. Vad handelsregleringen angår

föreslås, att till auktoriserad producentförening skall kunna antagas ej blott

förening, vilken uteslutande består av fiskare eller sammanslutningar av

fiskare, utan även förening, som bildats av fiskare eller fiskaresammanslutningar

tillsammans med personer eller företag, vilka idka handel med fisk.

Avsikten härmed är att skapa möjlighet att inom en förening med ensamrätt

till förstahandsförsäljningen av fisk åstadkomma en viss samverkan

mellan fiskarena samt den enskilda handeln och den handel, som bedrives

av konsumentkooperationen. I anslutning till en av livsmedelskommissionen

tidigare gjord framställning ha slutligen i förslaget upptagits dels stadgan
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungi. Maj:ts proposition nr 48.

de om att kommunal fiskhamnsförvaltning skall vara skyldig att, om kommissionen

så föreskriver, uppbära och till kommissionen redovisa dylik

avgift, dels vissa bestämmelser om utmätning av prisregleringsavgift samt

om rätt för kommissionen att efterskänka eller förordna om avkortning

av sådan avgift. De senare bestämmelserna överensstämma med vad som

gäller enligt förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk,

grädde och ost. Förordningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1948 och

gälla till och med den 30 juni 1950.

Kostnaderna för upprätthållande av en prisregleringsverksamhet i enlighet

med nu angivna principer torde under nästa budgetår såsom livsmedelskommissionen

anfört kunna täckas med inflytande regleringsavgifter

samt den till cirka 1,5 miljoner kronor uppgående behållningen på de medel,

som enligt gällande direktiv äro avsedda att utöver löpande regleringsavgifter

användas för den fortsatta prisregleringen. Något särskilt anslag

för ändamålet torde fördenskull icke behöva anvisas för budgetåret 1948/49.

I detta sammanhang torde jag få erinra att prisregleringsföreningarna genom

beslut av 1946 års riksdag tillerkänts statslån för prisregleringsverksamheten

å tillhopa 3,5 miljoner kronor. Härjämte har vid 1947 års riksdag

staten genom riksgäldskontoret ställt garanti å ett riksbankslån till Västkustfisk

förening u. p. a. å intill 2,5 miljoner kronor jämte ränta. I anslutning

till vad kommissionen föreslagit torde hinder icke böra möta för prisregleringsföreningarna

att jämväl under nästkommande budgetår få åtnjuta

ifrågavarande lån till deras hela belopp. Jag vill även på de av kommissionen

anförda skälen tillstyrka att föreningarna, i likhet med vad som

medgivits för löpande budgetår, för budgetåret 1948/49 beviljas räntefrihet

å lånen med undantag av berörda riksbankslån.

Vad slutligen angår den i ärendet väckta frågan om skattefrihet för prisregleringsföreningarna

för hos dem eventuellt uppkommande årsvinst torde

vissa skäl kunna anföras härför. Emellertid synes spörsmålet vara av sådan

räckvidd att detsamma icke lämpligen bör upptas till avgörande i detta

sammanhang.

Frågor rörande fiskhandel och avsättningsförhållanden.

En av huvudvägarna vid förbättrandet av förhållandena inom fisket torde

såsom tidigare framhållits vara att öka avsättningen av fisk. Jag anser det

därvid vara av betydelse, att staten genom förmånliga lån understödjer en

rationalisering och utvidgning av detalj distributionen, icke minst inom sådana

områden där fisktillförseln på grund av en gles bebyggelse hittills varit

obetydlig och den saluförda fisken ej sällan av mindre god kvalitet. Utredningens

förslag till statliga lån för anskaffande av automobiler för fisktransport

finner jag med hänsyn härtill beaktansvärt. Någon särskild lånefond

synes emellertid icke nödvändig för ändamålet. Detta syfte torde kunna

tillgodoses med lån från det under fonden för låneunderstöd anvisade

anslaget till lån till främjande av beredning och avsättning av fisk in. in.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

Härvid torde lån böra utlämnas icke endast till inköp av automobiler för fisktransport

utan även till andra åtgärder för detaljdistributionens rationalisering

såsom anskaffande av kylboxar in. in. De bestämmelser som i övrigt

gälla för lån från denna fond böra enligt min mening även tillämpas för lån

till nu angivna ändamål, dock att enskilda företagare och fiskarenas organisationer

i detta fall böra vara likaberättigade till erhållande av lån. De medel

som beräknats till denna fond för budgetåret 1948/49 och som uppgår

till samma belopp som anvisats för innevarande budgetår, eller 500 000

kronor, torde med hänsyn till den återhållsamhet, som måste iakttagas i

fråga om långivning för övriga ändamål, vara tillräckliga även för denna

utvidgade låneverksamhet varför någon ytterligare medelsanvisning icke

torde vara erforderlig.

Vad i övrigt tillvägagångssättet vid utlämnande av här ifrågavarande lån

beträffar torde försiktighet böra iakttagas med hänsyn till att det här är

fråga om en ny verksamhet. Lån bör sålunda icke utgå för införande av ambulerande

handel inom områden där den bofasta handeln har möjlighet att

svara för en tillfredsställande tillförsel av färsk fisk.

Beträffande de närmare föreskrifterna för handhavandet av denna verksamhet

liksom för övrig verksamhet, som åtnjuter lån från förevarande anslag,

torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att i enlighet med nu angivna

grunder träffa avgörande i varje särskilt fall.

Av de förslag, som fiskeriutredningen framlagt till främjande av avsättningsförhållandena

torde jag här till en början få upptaga frågan om kontroll

av kvaliteten hos beredda och konserverade fiskprodukter samt av tillverkningen

av fiskfiléer. Bortsett från de kontrollbestämmelser som ur hygieniska

och hälsovårdande synpunkter kunna befinnas erforderliga och

sammanhänga med livsmedelslagstiftningen, torde kvalitetskontrollen i fråga

om förevarande varuslag vara av betydelse i första hand för att stärka fiskprodukternas

konkurrenskraft på exportmarknaderna. Behovet av en dylik

kontroll även för de produkter, som avyttras inom landet har emellertid icke

minst från yrkesfiskarenas sida starkt under strukits. För närvarande anordnas

också med statligt stöd kontroll i fråga om inläggning av salt strömming.

I huvudsak torde emellertid en verksamhet av här ifrågavarande slag

få anses vara av den art, att den bör ombesörjas av försäljningsorganisationerna

själva. Försök i denna riktning ha också gjorts bland annat i fråga

om kontroll av spillånga och kabeljo samt under de senaste åren, ehuru i

begränsad utsträckning, även beträffande Fladensill. Jag vill icke bestrida,

att ett visst behov kan föreligga för försäljningsorganisationerna att erhålla

stöd av staten för en utbyggnad av kvalitetskontrollen. Det synes mig emellertid

icke möjligt att för närvarande vidtaga åtgärder i detta syfte. Vad

först kontrollen i fråga om sådana produkter beträffar, vilka avses för export

och där, såsom nyss framhållits, behovet av kvalitetsbestämmelser är

mest framträdande, synas de av fiskeriutredningen föreslagna anordningarna

knappast vara till fyllest. För att ett resultat motsvarande kostnaderna

skall kunna uppnås på detta område, torde man kunna ifrågasätta, om icke

5 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. A r 48.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

en mera ingåenae kontroll liknande det norska vrakningsförfarandet vore

erforderlig. Vad därefter angår fiskvaror som försäljas på den inhemska

marknaden torde behovet av kvalitetskontroll såsom förut antytts icke vara

lika staikt som i fråga om exportprodukterna, eftersom konkurrensen mellan

olika tillverkare åtminstone ger viss garanti för en tillfredsställande kvalitet,

eller i varje fall medför att kvalitetsskillnaderna i någon mån komma

till uttryck i konsumentpriset. Frågan skulle såvitt jag förstår icke kunna

lösas enbart genom utfärdandet av kvalitetsföreskrifter. Härjämte skulle erfordras

en omfattande och kostnadskrävande kontrollapparat, mot vars inrättande

man i nuvarande läge måste hysa allvarliga betänkligheter. Hela

detta spörsmål synes mig därför icke ännu moget för avgörande utan torde

ta göras till föremål för ytterligare överväganden, varvid resultaten av pågående

utredningar rörande livsmedelslagstiftningen, kvalitetsforskning och

konsumentupplysning böra uppmärksammas. Denna utredning bör ledas

av en blivande fiskeristyrelse i samråd med det prisreglerande organet.

Ett spörsmål som i förevarande sammanhang varit föremål för uppmärksamhet

är frågan om möjligheterna att dämpa de tillfälliga och säsongmässiga

\äxlingarna i utbudet av fisk för att åstadkomma en jämnare tillförsel

och ett jämnare pris till konsumenterna. Bland de åtgärder som vidtagits

i viss utsträckning i detta syfte må särskilt nämnas frysning och lagring

av fångstöverskott. De moderna djupfrysningsmetoderna torde numera

medgiva bevarandet av en fullt tillfredsställande kvalitet hos den frusna

11 sken om den fryses färsk och sedan får en lämplig behandling. Delvis

med stöd av lån från det under fonden för låneunderstöd anvisade anslaget

till främjande av avsättning och beredning av fisk m. m. ha anläggningar

för frysning och lagring av fisk kommit till stånd under de senaste åren.

Denna verksamhet torde även böra fortsättas och utökas i den utsträckning

som det ekonomiska läget medger. Sammanslutningar och enskilda böra erhålla

stöd i denna form för uppförande av frys- och lagerhus med för fiskfrysning

särskilt lämpad teknisk utrustning. Betydelsen härav torde emellertid

även bortsett från den återhållsamhet i fråga om byggnadsinvesteringar,

som i nuvarande läge måste iakttagas, icke böra överskattas. För det första

synes i huvudsak endast dyrbarare fiskslag eller fisk som skall användas

för beredning kunna bära den kostnadsbelastning, som infrysning och lagiing

medför. För det andra är väl frågan om det nu befintliga fryshusnätets

tilli äcklighet icke fullständigt utredd. Då frysning av överskottspartier av

fisk är av säsongmässig natur synes det vidare önskvärt att fiskfrysning och

lagring kombineras med frysning och lagring av andra produkter främst

fiän jordbruk och trädgårdsskötsel. Det återstår bland annat att pröva hur

denna kombination skall genomföras och var med hänsyn härtill frys- och

lagerhus företrädesvis skola förläggas. Detta talar enligt min uppfattning

för en omsorgsfull planläggning för verksamhetens bedrivande i framtiden.

För att underlätta avsättningen vid särskilt stora fångster kan övervägas

att använda uppkommande fisköverskott till beredning av olja, såsom exempelvis

sillolja. Med hänsyn härtill synes lån från berörda anslag även böra

få utlämnas till uppförande av fabrik avsedd för sådan verksamhet.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

Fiskeriutredningens förslag om inrättande av fiskdistributionsnämnder

finner jag mig icke kunna biträda. Härmed har jag på intet sätt velat bestrida

att behov kan föreligga av vederhäftig konsumentupplysning och

effektivare övervakning av varor och kvaliteter på detta område. En verksamhet

i detta syfte synes emellertid böra komma till stånd på frivillighetens

väg och ombesörjas i första hand av fiskarenas egna sammanslutningar,

handelns och konsumenternas organisationer och ej av organ, som av

det allmänna inrättats för ändamålet.

Fiskets omkostnader.

Bland de åtgärder för nedbringande av fiskets kostnader som hittills ''vidtagits

har det stöd som från statens sida lämnats till fiskeflottans utveckling

från fiskerilånefonden allmänt tillmätts stor betydelse. Jag förutsätter

därför att medel även framdeles komma att ställas till förfogande för denna

stödverksamhet. För närvarande gäller, att lån från fonden i varje särskilt

fall må uppgå till högst 35 000 kronor. Enligt beslut av 1921 års riksdag (Utgifter

för kapitalökning, bil. 2, p. 4; r.skr. nr 252 A) må av Kungl. Maj .t

årligen disponeras ett belopp av 1 800 000 kronor såsom lan från ifrågavarande

fond. Med hänsyn till fördelen av att större fiskebåtar komma till användning

torde nyssnämnda maximigräns å 35 000 kronor böra höjas. Denna

gräns synes lämpligen kunna sättas till 60 000 kronor. Någon anledning att

på grund härav nu höja beloppet för den totala utlåningen från fonden synes

emellertid icke föreligga, då enligt vad jag inhämtat utlåningens omfattning

hittills icke något år uppgått till sagda belopp. Innan en dylik åtgärd

vidtas torde i varje fall närmare erfarenheter böra avvaktas rörande

den inverkan på lånebehovet, som den av mig nu förordade höjningen av

maximigränsen för lån från fonden kan fa. I detta sammanhang toide ja-,

vidare få erinra, att vid bifall till förslaget om inrättande av en fiskeristyrelse

lantbruksstyrelsens befattning med förevarande låneverksamhet kommer

att övertagas av nämnda styrelse. Det synes härvid lämpligt att för

vinnande av enhetlighet vid låneärendenas behandling jämväl de länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län åvilande uppgifterna i berörda hänseende

överflyttas å fiskeristyrelsen. Vid denna låneverksamhet torde jämväl

andra behov böra uppmärksammas än de som nu kunna tillgodoses från

fonden. Fiskeriutredningens förslag att lån från fiskerilånefonden skola

kunna utlämnas även för anskaffning av ekolod, kylmaskineri ellei annan

maskinell utrustning av fiskebåt finner jag sålunda i hög grad beaktansvärt.

Jag vill därför tillstyrka, att lån från förevarande fond må åtnjutas

jämväl för nu nämnda ändamål. Vid bifall till vad jag nu förordat torde

det få ankomma å Kungl. Maj :t att vidta de författningsändringar, som må

bli erforderliga. Någon medelsanvisning för nästkommande budgetår till

fiskerilånefonden torde med hänsyn till förefintlig behållning icke behöva

ifrågakomma.

Ett liknande syfte har det av fiskeriutredningen väckta förslaget om lån

till rörelsekapital för av fiskare bildad förening för kollektiva inköp av fisk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

00 Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

redskap och motordrivmedel från det tidigare berörda anslaget till lån till

främjande av beredning och avsättning av fisk m. m. Detta förslag anser

jag mig böra tillstyrka. Det torde få ankomma å Kungl. Maj :t att vidta härför

erforderlig författningsändring.

Vad till sist angår frågan om borttagande av tullen på fisknät torde detta

spörsmål icke vara av sådan betydelse för omkostnaderna i fisket att det

bör lösas i förevarande sammanhang. Då man torde kunna förutsätta att

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har sin uppmärksamhet riktad

på spörsmålet om behovet av en inhemsk nättillverkning ur beredskapssynpunkt,

saknas enligt min uppfattning anledning att här ingå på denna

fråga.

Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels antaga förut omförmälda förordning om viss reglering

av handeln med fisk, m. m.,

dels medgiva, att för tiden till och med den 30 juni 1949

må i huvudsaklig överensstämmelse med i det föregående

förordade grunder anordnas reglering av priserna på saltvattensfisk,

dels godkänna, att i övrigt åtgärder till fiskerinäringens

stödjande må vidtagas i huvudsaklig överensstämmelse med

vad i det föregående angivits,

dels ock å kapitalbudgeten för budgetåret 1948/49 under

Fonden för låneunderstöd till Lån till främjande av beredning

och avsättning av fisk m. m. anvisa ett investeringsanslag

av.............................. kronor 500 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. W. Rhedin.

487084 Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. JoU 1948:46 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts i statsverkspropositionen beträffande jordbruksdepartementet gjorda framställningar om anslag till kapitalinvesteringar. s. 5 i texten
  2. Rskr. 1948:220 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stöd åt fiskerinäringen, in. m., jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  3. JoU 1948:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stöd åt fiskerinäringen, m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  4. JoU 1948:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stöd åt fiskerinäringen, m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten