Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete samt fortsatt giltighet av samma lag

1948-02-27 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:91, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete samt fortsatt giltighet av samma lag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

1

Nr 91.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om

tillståndstvång för byggnadsarbete samt fortsatt giltighet

av samma lag; given Stockholms slott den 27 februari

1948.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag angående ändring i lagen den 30 juni

1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete samt fortsatt giltighet

av samma lag.

GUSTAF

John Ericsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete föreslås skola erhålla förlängd

giltighet t. o. in. den 30 juni 1949.

Därjämte föreslås att förbud att fortsätta olovligt bedriven byggnadsverksamhet

icke längre skall för sitt fortbestånd vara beroende av att åtal

väckes inom en månad från åtgärdens verkställande, i samband varmed

rätten att föra klagan över beslut om sådant förbud föreslås icke skola

vara inskränkt till viss tid.

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 91.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

F ö r s 1 a g

till

Lag

angående ändring i lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång

för byggnadsarbete samt fortsatt giltighet av samma lag.

Härigenom förordnas, dels att 10 och 15 §§ lagen den 30 juni 1943 om

tillståndstvång för byggnadsarbete skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives, dels att 13 § i lagen skall upphöra att gälla, dels ock att

lagen, vilken enligt lag den 21 mars 1947 (nr 91) gäller till och med den

30 juni 1948, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1949.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

10 §.

Bedrives byggnadsarbete utan

byggnadstillstånd, där sådant erfordras,

eller i strid mot föreskrift, som

meddelats med stöd av 4 §, äger tillsynsmyndigheten

i den omfattning,

som finnes erforderlig för att vinna

rättelse, föreskriva förbud vid vite

att fortsätta arbetet samt förordna

om beslag på redskap och material.

Förbud eller beslag skall hävas, då

tillsynsmyndigheten finner åtgärden

icke längre erforderlig. Varder ej

brott, som föranlett förbud eller beslag,

åtalat inom en månad från åtgärdens

verkställande, skall förbudet

eller beslaget vara förfallet.

För genomförande-----

Det ankommer-----—

15 §.

Klagan över beslut, som tillsynsmyndigheten

meddelat enligt denna

lag, må föras hos Konungen genom

besvär, vilka skola hava inkommit

till socialdepartementet före klockan

10 §.

Bedrives byggnadsarbete utan

byggnadstillstånd, där sådant erfordras,

eller i strid mot föreskrift, som

meddelats med stöd av 4 §, äger tillsynsmyndigheten

i den omfattning,

som finnes erfordexdig för att vinna

rättelse, föreskriva förbud vid vite

att fortsätta arbetet. Förbud skall

hävas, då tillsynsmyndigheten finner

detsamma icke längre erforderligt.

— av polismyndighet,

paragraf sägs.

15 §.

Klagan över beslut, som tillsynsmyndigheten

meddelat enligt denna

lag, må föras hos Konungen genom

besvär, vilka skola hava inkommit

till socialdepartementet inom trettio

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

(Gällande lydelse:)

tolv å trettionde dagen efter den, då

klaganden erhöll del av beslutet. I

beslutet skall givas anvisning om

sättet för fullföljd av talan däremot.

Tillsynsmyndighetens beslut —

(Föreslagen lydelse:)

dagar efter den, då klaganden erhöll

del av beslutet; dock att klagan över

beslut om förbud, som i 10 § sägs,

ej är inskränkt till viss tid. I beslutet

skall givas anvisning om sättet

för fullföljd av talan däremot.

----annorlunda förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 maj

1948.

Beslag på redskap och material,

som vid lagens ikraftträdande är gällande

på grund av förordnande enligt

10 § i lagens äldre lydelse, skall

vara förfallet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 januari

1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Etter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

statsrådet Ericsson fråga om förlängd giltighet av lagen om tillståndstvång

för byggnadsarbete och om vissa ändringar i samma lag samt anför därvid

följande.

Inledning.

Lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete

gäller — sedan dess giltighetstid blivit förlängd, senast genom lag den 21

mars 1947 (nr 91) — till och med den 30 juni 1948.

Lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete stadgar i 1 §, att Konungen

äger vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, i den mån det finnes

erforderligt för att upprätthålla ett fast penningvärde och befrämja en

ändamålsenlig användning av förnödenheter och arbetskraft, förordna, att

2 7 §§ i lagen skola äga tillämpning. I 2 § stadgas, att byggnadsarbete icke

må bedrivas utan särskilt tillstånd (byggnadstillstånd), vilket meddelas av

Konungen eller, i den mån Konungen därom förordnar, av myndighet, åt

vilken Konungen uppdrager att utöva tillsyn över tillämpningen av lagen.

Vidare innehåller lagen, i 3 § definition å begreppet byggnadsarbete, i 4 §

föreskrift om att i byggnadstillstånd må stadgas begränsning eller villkor

för arbetets bedrivande eller för användningen av förnödenheter eller arbetskraft,

i 5 § bestämmelse om undantag i vissa fall från kravet på tillstånd för

byggnadsarbete, i 6 § stadgande om rätt till tillträde till arbetsplats m. in.

för dem, som ha att taga befattning med tillsyn över efterlevnaden av lagen,

samt i 7 § åläggande för den, som bedriver byggnadsarbete, samt för hos

honom anställd arbetstagare att lämna de upplysningar och förete de handlingar,

som äro erforderliga för tillsynens utövande. Slutligen finnas i lagen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91. 5

straff-, åtals- och fullföljdsbestämmelser ävensom stadgande, enligt vilket

Konungen eller efter Konungens förordnande tillsynsmyndigheten äger

meddela närmare tillämpningsföreskrifter.

Genom kungörelse den 29 juli 1943 (nr 640; ändr. nr 882/1943, nr

184/1945, nr 752/1945, nr 222/1946, nr 79/1947 och nr 883/1947) med tilllämpningsföreskrifter

till lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång

för byggnadsarbete, vilken kungörelse trädde i kraft den 1 augusti

1943, har Kungl. Maj:t förordnat, att 2—7 §§ nyssnämnda lag skola äga

tillämpning samt meddelat tillämpningsföreskrifter till lagen.

Fortsatt giltighet av lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete.

Vid behandlingen i årets statsverksproposition (»Inkomsterna») av frågan

om den samhällsekonomiska balansen har framhållits investeringarnas

betydelse som faktor i den ekonomiska politiken. Därvid har påvisats,

att under efterkrigstiden investeringsvolymen visat tendenser till en kraftig

ökning, varvid i betydande omfattning varit fråga om en återhämtning

för att tillgodose under kriget eftersatta behov. Beträffande investeringsverksamheten

har vidare anförts, att planering pågått för en investeringsbudget,

som söker bestämma omfattningen av såväl offentlig som enskild

byggnadsverksamhet. Denna planering redovisas i en särskild promemoria,

vilken såsom bilaga fogats till statsverkspropositionen (Inkomstbilagan,

bihang 6). I promemorian har till en början lämnats en kortfattad redogörelse

för tillståndsgivningen enligt den investeringsbudget, som redovisades

vid statsverkspropositionen till 1947 års riksdag. Därjämte har påpekats,

att den ursprungliga investeringsbudgeten med hänsyn till bristen

på byggnadsmaterial och det försämrade allmänna ekonomiska läget under

sommaren 1947 reviderades, varvid den genom särskilda byggnadstillstånd

reglerade investeringsvolymen begränsades från 2 200 till 1 700 miljoner

kronor.

I promemorian har vidare anförts, att flera skäl talade för en begränsning

av byggnads- och anläggningsverksamheten under 1948. Tillgången på

byggnadsmaterial syntes under år 1948 för de flesta materialslag komma

att bli oförändrad eller förbättrad i förhållande till 1947. För ett begränsat

antal materialslag, exempelvis armeringsjärn, radiatorer, värmepannor och

spik, kunde man emellertid vänta en försämrad försörjning. Härtill komme

att ansvällningen av byggnadsverksamheten under 1947 medfört en betydande

eftersläpning i leveranserna av vissa materialslag. Om under 1948

balans skulle erhållas på byggnadsmaterialmarknaden så att de nu orimligt

långa byggnadstiderna kunde nedbringas, bleve det sannolikt nödvändigt

att byggnadsverksamheten icke oväsentligt nedskures i förhållande till

1047. Nya byggnadstillstånd borde, såvitt kunde bedömas, under de när
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

<5

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

maste månaderna endast beviljas i undantagsfall. Den nu pågående byggnadsverksamheten

borde successivt bringas ned till en eftersträvad lägre

nivå, och balans mellan byggnadsproduktion och byggnadsmaterialtillgång

torde icke nås förrän tidigast några månader in på 1948.

Av vad sålunda och i övrigt anförts i statsverkspropositionen rörande den

samhällsekonomiska balansen samt i förenämnda promemoria, till vilken

jag här torde få hänvisa, framgår att förhållandena alltjämt äro och kunna

förväntas förbliva sådana, att en fortsatt tillämpning av lagen om tillståndstvång

för byggnadsarbete efter den 30 juni 1948 torde vara ofrånkomlig.

Som ett ytterligare bevis härpå kan jag nämna, att hos myndigheterna

för närvarande föreligga icke avgjorda ansökningar om byggnadstillstånd

avseende en sammanlagd byggnadskostnad om cirka två miljarder kronor.

På grund härav synes lagen böra erhålla förlängd giltighet, förslagsvis til!

och med den 30 juni 1949. Emellertid har jämväl fråga uppkommit om

vissa ändringar i lagen, berörande dess 10, 13 och 15 §§, och jag övergår

nu till en redogörelse härför.

Vissa ändringar i lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete.

10 §.

Denna paragraf innehåller föreskrifter om vissa tvångsingripanden. Bedrives

byggnadsarbete utan byggnadstillstånd, där sådant erfordras, eller i

strid mot föreskrift som meddelats med stöd av 4 §, äger tillsynsmyndigheten

(före den 1 januari 1948 statens arbetsmarknadskommission, numera

arbetsmarknadsstyrelsen) i den omfattning som finnes erforderlig för att

vinna rättelse föreskriva förbud vid vite att fortsätta arbetet samt förordna

om beslag på redskap eller material. Förbud eller beslag skall hävas, då

tillsynsmyndigheten finner åtgärden icke längre erforderlig. Därest brott,

som föranlett förbudet eller beslaget, ej åtalas inom en månad från åtgärdens

verkställande, skall förbudet eller beslaget vara förfallet.

Förevarande paragraf stadgar vidare, att för genomförande av beslut enligt

lagen tillsynsmyndigheten äger erhålla handräckning av polismyndighet

samt att det ankommer på länsstyrelse att på framställning av tillsynsmyndigheten

förordna om uttagande av vite, som avses i paragrafen.

De sålunda meddelade bestämmelserna ha tillkommit som ett komplement

till den i 8 § upptagna straffbestämmelsen, enligt vilken den som

bedriver byggnadsarbete utan byggnadstillstånd, där sådant erfordras, eller

i strid mot föreskrift, som meddelats med stöd av 4 §, straffas med dagsböter

eller fängelse. Till motivering för införandet av ett förbuds- och beslagsförfarande

anfördes vid lagens tillkomst, att erfarenheterna från den

dittillsvarande regleringen av byggnadsverksamheten — vilken var byggd

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

7

på arbetsförmedlingstvång enligt tjänstepliktslagen — visat, att enbart

hotet om straffpåföljd ej vore tillräckligt för att avhålla byggherrar och

entreprenörer från att bedriva otillåtna byggnadsarbeten. Då överträdelse

av bestämmelserna om arbetsförmedlingstvång skett, hade sålunda i många

fall rättelse kunnat vinnas endast genom tillämpning av tjänstepliktslagens

bestämmelser om skyldighet för arbetstagare att efter särskilt föreläggande

frånträda anställning, vilken tillkommit i strid mot förbud för arbetsgivare

att anställa arbetstagare utan anvisning eller medgivande av offentlig arbetsförmedlingsanstalt.

Härtill komme, att domstolarna i regel utdömt mycket

lindriga bötesstraff för arbetsgivares överträdelse av detta förbud.

1 det till lagrådet remitterade förslaget till lag om tillståndstvång för

byggnadsarbete föreslogs i enlighet härmed, att tillsynsmyndigheten skulle

äga föreskriva förbud vid vite att beträda arbetsplats samt förordna om

beslag på redskap och material. Sådant förbud eller beslag skulle hävas, då

tillsynsmyndigheten icke längre funne åtgärden erforderlig. För att beslut

om uttagande av vite skulle kunna fattas utan dröjsmål föreslogs vidare att

det skulle ankomma på länsstyrelse och ej på domstol att förordna om uttagande

av vite. Däremot innehöll förslaget icke den i lagen sedermera influtna

bestämmelsen om att förbud eller beslag skulle vara förfallet, därest

brott, som föranlett förbudet eller beslaget, ej åtalats inom en månad från

åtgärdens verkställande.

Sin slutliga utformning erhöll paragrafen i anledning av vad lagrådet

anfört vid granskning av förslaget. Lagrådet uttalade, att förbudet att beträda

arbetsplats syntes i stället böra avse arbetets fortsättande, och anförde

därutöver, att vissa betänkligheter syntes möta mot att befogenhet att

företaga så långt gående ingripanden som avsåges i paragrafen lades i tillsynsmyndighetens

hand. Lagrådet hemställde därför att, i viss anslutning

till vad som skett i 8 § 1933 års lag om tvångsmedel i brottmål, ett kompletterande

stadgande upptoges av innebörd att, där ej brott som föranlett

förbud eller beslag blivit åtalat inom en månad från åtgärdens verkställande,

förbudet eller beslaget skulle vara förfallet.

I skrivelse den 22 oktober 1947 har statens arbetsmarknadskommission

hemställt, att bestämmelsen om åtals anställande såsom förutsättning för

förbuds fortbestånd måtte uteslutas ur lagen.

Till motivering för detta förslag har arbetsmarknadskommissionen anfört

bl. a. följande.

Under den tid 1943 års lag om tillståndstvång gällt har i praktiken ytterst

få fall förekommit, då anställande av åtal medhunnits under den tid förbud

eller beslag ägt giltighet. Det ligger i sakens natur att sådana tvångsåtgärder

böra tillgripas utan dröjsmål så snart förutsättningar för åtgärdernas

vidtagande föreligga. Den utredning som erfordras innan anmälan till

åtal kan ske kräver däremot i allmänhet avsevärt längre tid. Därest förbudet

eller beslaget förfaller redan efter en månad från åtgärdens verkstäl
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kangl. Maj:ts proposition nr 91.

lande utan att möjlighet till förlängning föreligger, är tvångsåtgärdens vidtagande

i och för sig meningslös. Att några allvarliga konsekvenser ännu

icke inträffat på grund av denna hrist i lagstiftningen torde få tillskrivas

det förhållandet att allmänheten respekterar förbud eller beslag även sedan

åtgärden förfallit, huvudsakligen av okunnighet om lagstiftningens innebörd

i ifrågavarande hänseende.

Kommissionen har vidare erinrat, att det låge i sakens natur att åläggandet

av vite icke kunde vara tidsbegränsat. Det vore fullständigt meningslöst

att i fråga om ett byggnadsföretag, som tillsynsmyndigheten med hänsyn

till material- och arbetsmarknadsläge samt av penningpolitiska skäl

icke ansåge böra komma till utförande, stadga ett vite, som efter någon tid

skulle upphöra att gälla utan att tillsynsmyndigheten varit i tillfälle att ompröva

behovet av dess existens. På grund av bristfälligheten i nuvarande lag

hade ett stort antal olagliga byggnadsföretag kunnat färdigställas utan att

vitet lagligen kunnat uttagas.

Under åberopande härav har kommissionen uttalat, att tidsbegränsningen

borde borttagas. Gent emot vad lagrådet anfört vid bestämmelsens tillkomst

har kommissionen framhållit, att en väsentlig skillnad förefunnes

mellan beslag enligt lagen om vissa tvångsmedel i brottmål och förbud eller

beslag enligt lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete. Under det alt

beslag enligt den förra lagen avsåge föremål som hade betydelse för utredning

av brottmål, hade beslag enligt den senare lagen intet samband med

sådan utredning. Detta framginge bäst därav, att beslag enligt lagen om

tvångsmedel i brottmål skulle prövas av domstol, vilket icke vore fallet

beträffande beslag enligt lillståndslagen. Ett beslag enligt tillståndslagen

kunde med lagens nuvarande lydelse endast upphöra att gälla antingen genom

att åtal icke anhängiggjordes inom en månad eller genom att tillsynsmyndigheten

eller Kungi. Maj :t funne åtgärden icke längre erforderlig. Om

åtal anhängiggjorts inom en månad, bestode beslaget oavsett målets utgång.

Givetvis måste man förutsätta, att tillsynsmyndigheten hävde beslaget,

därest domstol i lagakraftvunnet utslag funne den ifrågavarande byggnadsverksamheten

fullt laglig, men i övrigt hade det överlämnats helt åt

tillsynsmyndigheten att pröva tidpunkten för beslagets hävande. Kommissionen

har tillika framhållit, att kommissionen vore den enda myndighet,

som kunde sakligt bedöma dessa betydelsefulla frågor.

Kommissionen har slutligen förklarat, att tillsynsmyndigheten icke i något

fall förordnat om beslag av redskap eller material utan ansett det vara

lämpligare och tillfyllest att endast använda sig av vitesförbud. Därest bestämmelserna

om vitesförbud omarbetades i enlighet med kommissionens

hemställan, syntes fördenskull bestämmelserna om beslag kunna utgå.

Över arbetsmarknadskommissionens framställning har efter remiss yttrande

avgivits av justitiekanslersåmbetei, som tillstyrkt bifall till framställningen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

9

Föredraganden. Enligt lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete äger

tillsynsmyndigheten rätt att vid vite förbjuda fullföljandet av ett byggnadsföretag

som bedrives utan byggnadstillstånd eller i strid mot föreskrifter

som meddelats då sådant tillstånd givits. Denna rätt är av stor betydelse

för att upprätthålla regleringen av byggnadsverksamheten. Såsom redan

vid lagens tillkomst framhölls är nämligen enbart hotet om straffpåföljd

icke tillräckligt för att avhålla byggherrar och entreprenörer från att bedriva

otillåten byggnadsverksamhet. Härvid är särskilt att beakta att straffpåföljden

i regel inskränker sig till bötesstraff. Risken av ett dylikt straff

har emellertid uppenbarligen mycket ringa återhållande verkan, när det

gäller för den enskilde ekonomiskt betydelsefulla företag.

Ett med stöd av lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete meddelat

förbud att fortsätta ett olovligt byggnadsföretag förfaller, därest åtal icke

anställes inom en månad från förbudets meddelande. Enligt vad arbetsmarknadskommissionen

upplyst är det endast undantagsvis som åtal hinner

anställas inom den sålunda föreskrivna tiden, beroende därpå att den

utredning som erfordras för åtal i regel kräver längre tid att verkställa.

Meddelade förbud ha därför i stor utsträckning förfallit. Några allvarliga

olägenheter härav ha hittills icke försports, vilket arbetsmarknadskommissionen

dock väsentligen tillskriver bristande kännedom hos allmänheten

om lagstiftningens innehåll på denna punkt. Kommissionen har emellertid

funnit angeläget att föreskriften om anställande av åtal inom viss tid för

att förbudet skall äga fortsatt giltighet bleve upphävd.

Vad kommissionen sålunda anfört synes värt beaktande. De av kommissionen

påtalade olägenheterna av bestämmelsen i fråga skulle enklast

kunna undvikas genom att utsträcka fristen för åtals anställande. För min

del har jag emellertid i likhet med kommissionen kommit till den uppfattningen

att föreskriften om åtals anställande såsom förutsättning för förbudets

fortbestånd bör utgå ur lagen och jag vill i det följande närmare

utveckla skälen för denna min uppfattning.

Förutsättningarna för meddelande av förbud eller tagande i beslag enligt

lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete och för ådömande av straffpåföljd

enligt lagen äro desamma; i båda fallen kräves att någon bedriver

byggnadsverksamhet utan att ha erhållit byggnadstillstånd eller åsidosätter

föreskrifter som meddelats i lämnat byggnadstillstånd. Det kunde då synas

mest följdriktigt, att, sedan åtal anställts, domstolen finge pröva frågan om

förbudets eller beslagets fortsatta bestånd i likhet med vad som i allmänhet

gäller, då i samband med brottslig gärning egendom tagits i beslag. Enligt

lagen äger domstolen icke någon sådan befogenhet utan denna tillkommer

tillsynsmyndigheten. Har åtal anställts inom föreskriven tid, har domstolen

varken rättighet eller skyldighet att ingå i prövning av frågan om förbudets

fortsatta bestånd. Det är sålunda teoretiskt tänkbart att domstolen finner

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

den ifrågavarande byggnadsverksamheten vara lovlig, men att tillsynsmyndigheten,

som är av motsatt uppfattning, underlåter att häva förbudet.

Den självständiga ställning, som sålunda tillerkänts tillsynsmyndigheten

i fråga om åtgärder för att upprätthålla lagens efterlevnad, synes

mig vara helt naturlig då fråga är om en byggnadsverksamhet, om vars

olovlighet någon tvekan icke kan råda. Tillsynsmyndigheten är den enda

myndighet som besitter tillräcklig överblick för att avgöra i vilka fall och

i vilken utsträckning särskilda åtgärder böra tillgripas för att upprätthålla

lagens efterlevnad. Frågan huruvida ett förbudsförfarande bör tillgripas

och upprätthållas förutsätter i regel en så ingående kunskap om förutsättningarna

för och syftet med byggnadsregleringens upprätthållande, att det

icke synes mig lämpligt att lägga avgörandet härom i domstolens hand.

En efterhandsprövning från domstols sida är ej heller av behovet påkallad

av hänsyn till den enskildes rättssäkerhet. Tillsynsmyndighetens beslut

kan nämligen överklagas hos Kungl. Maj :t och besvären skola i så fall avgöras

av regeringsrätten.

I viss mån annorlunda ligger saken till, om domstolen skulle finna att

den åtalade byggnadsverksamheten icke bedrivits olovligen. Såsom arbetsmarknadskommissionen

anfört får man väl dock förutsätta, att tillsynsmyndigheten

i dylikt fall häver det meddelade förbudet. Skulle så ej ske,

synes möjlighet böra finnas för den av förbudet drabbade att draga frågan

under regeringsrättens prövning. Sådan möjlighet saknas dock för närvarande

i flertalet fall, då besvär över tillsynsmyndighetens beslut skola

anföras inom trettio dagar från erhållen del av beslutet. Under förutsättning

att en sådan möjlighet öppnas synes mig emellertid även för här förevarande

fall något behov icke föreligga att åt domstol anförtro prövningen

av förbudets fortsatta bestånd.

Vid nu angivna förhållanden synes mig anledning saknas att upprätthålla

föreskriften om att åtal skall anställas inom viss tid för att ett av tillsynsmyndigheten

meddelat förbud skall bestå. Denna föreskrift innebär i realiteten

ett visst tvång för tillsynsmyndigheten att, då förbud meddelats,

underställa domstol frågan om lovligheten av den byggnadsverksamhet

varom är fråga. Detta står i mindre god överensstämmelse med det förhållandet

att det vid lagens tillkomst ansågs böra anförtros åt tillsynsmyndigheten

att avgöra huruvida åtal skulle ske. Till motivering härför

anfördes att med hänsyn till lagens extraordinära karaktär åtal icke torde

böra tillgripas i fall, då andra åtgärder befunnes vara mera ägnade att befordra

effektiviteten av lagens tillämpning. Även om det i viss mån förhåller

sig så, att för den därav drabbade ett förbud kan uppfattas som ett

kraftigare ingrepp än ett åtal med bötespåföljd som resultat, får dock icke

förglömmas att i straffskalan ingår jämväl frihetsstraff. Då vidare, såsom

tidigare framhållits, den enskildes rättssäkerhet får anses på ett betryggande

sätt tillgodosedd genom möjligheten att anföra besvär över tillsyns
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

myndighetens beslut, torde något behov av att framtvinga ett åtal, när förbud

meddelats, icke föreligga. Det kan ytterligare anmärkas, att om åtal

icke skulle komma till stånd och förbudet följaktligen förfalla, det torde

kunna ifrågasättas, huruvida icke tillsynsmyndigheten, om byggnadsarbetet

återupptages, äger meddela nytt förbud för arbetets fortsatta bedrivande.

I enlighet med det anförda förordar jag att bestämmelsen om åtals anställande

såsom villkor för meddelat förbuds fortbestånd får utgå ur 10 §.

I samband därmed bör emellertid till 15 § göras ett tillägg av innehåll att

klagan över förbud, som meddelats med stöd av 10 §, icke är inskränkt till

viss tid.

På de skäl arbetsmarknadskommissionen anfört tillstyrker jag vidare att

reglerna om beslag uteslutas ur 10 §.

13 §.

Denna paragraf innehåller att vad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken förordnas

om dem, som gå rättens eller länsstyrelsens bud och ärende, skall

gälla även dem som ha att taga befattning med tillsyn över efterlevnaden

av denna lag. Då efter rättegångsreformens genomförande denna bestämmelse

saknar betydelse, bör den utgå ur lagen.

15 §.

I denna paragraf, som upptager föreskrifter om klagan över tillsynsmyndighetens

beslut, bör i enlighet med vad under 10 § anförts göras ett tilllägg

av innehåll att klagan över förbud som meddelats med stöd av sistnämnda

paragraf ej är inskränkt till viss tid. Samtidigt bör ur paragrafen

utredigeras den nu icke längre gällande bestämmelsen att besvär skola vara

inkomna före klockan tolv å besvärstidens sista dag.

De ändringar, som nu föreslagits, böra träda i kraft snarast möjligt, förslagsvis

den 1 maj 1948. Några övergångsbestämmelser i anledning av slopandet

av åtalsföreskriften i 10 § eller utvidgningen av besvärsrätten i

15 § synas icke böra meddelas, då lagens ändrade lydelse bör tillämpas

även i fråga om förbud, som meddelats före lagändringens ikraftträdande.

Däremot synes i en övergångsbestämmelse böra föreskrivas, att beslag på

redskap och material, som vid tiden för lagändringens ikraftträdande är

gällande på grund av förordnande enligt 10 § i lagens äldre lydelse, omedelbart

skall hävas.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ett i enlighet med

del anförda upprättat förslag till lag angående ändring i lagen den 90 juni

1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete samt fortsatt giltighet

av samma lag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, målte

1 Denna bilaga, som frånsett vissa redaktionella jämkningar är lika lydande med det vid

propositionen fogade lagförslaget, har här utelämnats.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Sven Sigurdson.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 23 februari

1948.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 14 februari 1948 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

30 januari 1948, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändring i lagen den 30 juni 1943 (nr 444)

om tillståndstvång för byggnadsarbete samt fortsatt giltighet av samma lag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet revisionssekreteraren

L. G. Ohlsson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 februari

1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

statsrådet Ericsson lagrådets den 23 februari 1948 avgivna utlåtande över

det till lagrådet den 30 januari 1948 remitterade förslaget till lag angående

ändring i lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete

samt fortsatt giltighet av samma lag samt hemställer, att förslaget,

som av lagrådet lämnats utan erinran, efter smärre redaktionella jämkningar

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Olof Särnmark.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1948

816201

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:127 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 30 juni 1943 a1 i texten
  2. 2LU 1948:18 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 30 juni 1943 s. 1 i texten