Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om skgldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap

1948-02-06 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:96, Med förslag till lag om skgldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

1

Nr 96.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

skgldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen

av rikets ekonomiska försvarsberedskap;

given Stockholms slott den 6 februari 1948.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsprotokollet över folkhushållningsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om skyldighet för näringsidkare m. fl.

att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

Sammanfattning.

Den föreslagna lagen är avsedd att ersätta lagen den 16 april 1937 (nr

159) om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid arbetet å rikets

ekonomiska försvarsberedskap. Förslaget innebär i huvudsak följande ändringar

i förhållande till sistnämnda lag.

Berättigad att infordra uppgifter för och biträda vid planläggningen av

rikets ekonomiska försvarsberedskap skall vara riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap ävensom annan myndighet som Konungen förordnar.

Uppgifts- och biträdesskyldigheten har i princip utsträckts till varje

ägare eller innehavare av industriell anläggning eller näringsidkare här i

riket ävensom till statliga och kommunala myndigheter eller inrättningar.

Även uppgiftsskyldighetens innebörd har i vissa hänseenden utsträckts.

1 § 3 mom. i den nu gällande lagen har uteslutits, varjämte sekretess- och

straffbestämmelser omarbetats.

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. nr 96.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Förslag

till

Lag

om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen av rikets

ekonomiska försvarsberedskap.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Det åligger ägare eller innehavare av industriell anläggning ävensom annan

näringsidkare här i riket att på särskild anfordran av riksnämnden för

ekonomisk försvarsberedskap eller annan myndighet, som Konungen förordnar,

beträffande anläggningen eller rörelsen lämna de uppgifter om personal,

lokalförhållanden, maskinpark och annan utrustning, produktion och

produktionsförmåga, förbrukning av elektrisk kraft, bränslen, råvaror eller

andra förnödenheter, lagerhållning, inköp, leveranser och dylikt, vilka myndigheten

finner erforderliga för planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap,

ävensom i övrigt biträda vid nämnda planläggning.

Statlig eller kommunal myndighet eller inrättning är jämväl eljest skyldig

att inom sitt verksamhetsområde lämna de uppgifter för planläggningen

och det biträde vid densamma, som riksnämnden eller annan av Konungen

förordnad myndighet påfordrar.

2 §.

Medför biträde, som i 1 § sägs, för kommunal myndighet eller inrättning

eller för enskild näringsidkare arbete av sådan beskaffenhet, att ersättning

härför anses böra påfordras, och kan överenskommelse därom ej

träffas med den myndighet, som påkallat biträdet, skall frågan hänskjutas

till en enligt lagen om skiljemän den 14 juni 1929 (nr 145) tillsatt skiljenämnd,

vilken äger avgöra, om ersättning skall utgå, ävensom bestämma

ersättningens belopp.

3 §•

Den som underlåter att fullgöra honom jämlikt 1 § åliggande uppgiftseller

biträdesskyldighet eller härvid mot bättre vetande lämnar felaktig uppgift

vare, därest han är offentlig tjänsteman, underkastad ansvar såsom för

annat tjänstefel men straffes eljest med dagsböter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

4 §•

Uppgifter angående näringsidkares verksamhet, som införskaffats jämlikt

1 § eller eljest erhållits i samband med planläggningen av den ekonomiska

försvarsberedskapen, må ej yppas i vidare mån än som erfordras

för planläggningen. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller

fängelse.

5 §•

Förseelse som i 4 § avses må av allmän åklagare åtalas endast efter angivelse

av målsägaren.

Böter tillfalla kronan.

6 §•

Konungen äger utfärda närmare bestämmelser rörande tillämpningen av

denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948. Genom lagen upphäves lagen

den 16 april 1937 (nr 159) om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda

vid arbetet å rikets ekonomiska försvarsberedskap.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 6 februari 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet

Sträng, fråga om ändrad lagstiftning om skyldighet för näringsidkare

in. fl. att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap

samt anför.

Enligt 1 § 1 mom. av nu gällande lag den 16 april 1937 (nr 159) om skyldighet

för näringsidkare m. fl. att biträda vid arbetet å rikets ekonomiska

försvarsberedskap åligger det varje ägare eller innehavare av industriell

anläggning i riket samt envar annan, vilken här äger eller innehar företag

eller bedriver verksamhet, som kan vid krig, krigsfara eller andra utomor
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

dentliga förhållanden bliva av betydelse för krigsmakten eller eljest för landets

förnödenhetsförsörjning, att beträffande anläggningen, företaget eller

verksamheten på anfordran lämna central förvaltningsmyndighet vid försvarsväsendet

eller rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap de

uppgifter rörande personal, maskinpark, tillverkningsförmåga, råvaruförbrukning,

lagerhållning och dylikt, vilka myndigheten anser erforderliga för

organisationen av rikets ekonomiska försvarsberedskap, ävensom i övrigt

biträda vid planläggandet av nämnda organisation. Om dylikt biträde medför

arbete av sådan beskaffenhet eller omfattning, att näringsidkaren anser

sig böra påfordra ersättning härför och om överenskommelse därom ej träffas

med vederbörande myndighet, skall frågan hänskjutas till en enligt

lagen om skiljemän den 14 juni 1929 (nr 145) tillsatt skiljenämnd, vilken

äger dels avgöra, huruvida ersättning bör utgå, dels ock bestämma ersättningsbeloppets

storlek.

I 2 mom. av samma paragraf stadgas skyldighet för statliga och kommunala

verk, styrelser och inrättningar samt bankaktiebolag ävensom näringsidkare

utöver i 1 mom. avsedda att på anfordran av rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap lämna uppgift angående den för dem

i händelse av mobilisering erforderliga personalorganisationen.

Enligt 3 mom. ställes hos i de föregående momenten omnämnda verk, styrelser,

inrättningar, banker och näringsidkare anställd värnpliktig personal,

som av vederbörande myndighet finnes erforderlig för deras personalorganisation

i händelse av mobilisering, till förfogande på sätt Kungl.

Maj :t närmare bestämmer. Föreskrifter härom ha utfärdats genom kungörelsen

den 2 juli 1940 (nr 717) angående uppskov med inkallelse till värnpliktstjänstgöring

vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap (uppskovskungörelsen).

Enligt 2 § åligger det myndighet, som har att taga befattning med arbetet

å rikets ekonomiska försvarsberedskap, att tillse, att därvid vunnen

upplysning angående näringsidkares verksamhet ej kommer till annan näringsidkares

eller eljest till utomståendes kännedom.

3 § innehåller bestämmelser om straff för den som underlåter att lämna

infordrad uppgift eller mot bättre vetande avgiver oriktig sådan samt vidare

för den som underlåter att på anfordran fullständiga uppgift, som befunnits

ofullständig, eller i övrigt att lämna jämlikt 1 § påfordrat biträde vid planläggandet

av organisationen av rikets ekonomiska försvarsberedskap.

Rikskommissionens uppgifter övertogos efter krigsutbrottet 1939 efter

hand av andra myndigheter, nämligen statens industrikommission, statens

livsmedelskommission, statens bränslekommission och statens arbetsmarknadskommission,

samt upphörde definitivt med utgången av år 1946.

Med ingången av år 1947 trädde ett nytt centralorgan för den ekonomiska

försvarsberedskapen i verksamhet, benämnt riksnämnden för ekonomisk

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

försvarsberedskap. Enligt den för riksnäninden utfärdade instruktionen

den 30 december 1946 (nr 897) ankommer det bland annat på riksnämnden,

att allt eftersom krisorganens verksamhet avvecklas övertaga dem

åliggande uppgifter av beredskapskaraktär, såvida ej Kungl. Maj :t annorledes

förordnar.

I utlåtande den 20 oktober 1947 har riksnämnden framlagt förslag angående

den ekonomiska försvar sbered skapens framtida ordnande. I detta utlåtande

har riksnämnden föreslagit, att krisorganens samtliga uppgifter av

beredskapskaraktär, utom i vad angår livsmedelskommissionen, skulle, där

så icke tidigare skett, övertagas av riksnämnden den 1 juli 1948.

Riksnämnden har nu upptagit frågan om revision av lagen den 16

april 1937. Till en början har riksnämnden från de myndigheter, för

vilka lagen närmast är av betydelse, nämligen arméförvaltningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen, krigsmaterielverket, försvarets sjukvårdsförvaltning,

arméns fortifikationsförvaltning, arbetsmarknadskommissionen,

livsmedelskommissionen, industrikommissionen och bränslekommissionen,

inhämtat yttranden rörande myndigheternas erfarenhet av lagens

tillämpning och deras önskemål beträffande lagens utformning. I dessa yttranden

vitsordas allmänt, att behov av lagen alltjämt finnes och att

lagen i stort sett fyllt sitt ändamål. Vissa av myndigheterna föreslå ändringar

i lagen. Sålunda anför arbetsmarknadskommissionen, att, därest

den kommande arbetsmarknadsstyrelsen skulle handha frågan om uppskov

jämlikt uppskovskungörelsen, ändring i lagen borde vidtagas, varigenom arbetsmarknadsstyrelsen

erhölle befogenhet att från verk och företag in. fl.

infordra för handläggning av uppskovsärendena erforderliga uppgifter om

personal och vid mobilisering erforderlig personalorganisation. Kungörelsen

den 28 februari 1941, nr 100 ålade med stöd av tjänstepliktslagen företagare,

som utövade industriell verksamhet eller idkade hantverk, att i den

utsträckning och enligt de närmare föreskrifter i övrigt som arbetsmarknadskommissionen

fastställde lämna uppgifter om storleken och sammansättningen

av den vid företaget sysselsatta arbetskraften, ävensom rörande

företagets huvudsakliga verksamhet. Denna kungörelse komme att sättas ur

kraft i samband med att tjänstepliktslagen upphörde att gälla med utgången

av år 1947. På grund härav syntes, med hänsyn till arbetsmarknadsstyrelsens

och länsarbetsnämndernas uppgift att förbereda arbetsmarknadens reglering

under krig, i 1937 års lag böra införas motsvarande stadgande som i sistnämnda

kungörelse. Uppgiftsskyldigheten borde därvid omfatta alla företagare

inom näringslivet och uttryckligen angivas avse även uppgifter till länsarbetsnämnderna.

— Livsmedelskommissionen ifrågasätter, om det icke vore

lämpligt att komplettera lagen med bestämmelser, vilka möjliggjorde begränsade

eller till och med mera allmänna inventeringar hos vissa företagaregrupper.

Vidare anger livsmedelskommissionen såsom önskvärt, att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

den rätt, som enligt lagen tillkommer bland annat rikskoinmissionen, överföres

icke endast på riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap utan

även på de centrala organ, åt vilka Kungl. Maj :t kunde komma att anförtro

vissa områden av beredskapen. — Industrikommissionen anser, att de

uppgifter, som riksnämnden med stöd av lagen skall kunna inhämta, böra

omfatta icke blott tillverkningsförmåga utan även tillverkning samt icke

blott råvaruförbrukning utan även förbrukning av halvfabrikat och förnödenheter.

Dessutom ifrågasätter kommissionen, om icke möjlighet bör skapas

för nämnden att med stöd av något slags kungörande dels från större antal

ej kända förbrukare eller allmänheten inhämta direkta uppgifter rörande

förbrukningen av för försörjningen viktiga varor, dels ock verkställa allmänna

lagerinventeringar. — Flygförvaltningen framhåller såsom önskvärt,

att lagens bestämmelser om ersättning för biträde förtydligas genom att

vissa allmänna riktlinjer angivas.

I skrivelse den 20 oktober 1947 har riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

avgivit förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § i 1937 års lag.

Riksnämnden framhåller till en början, att det vore av vikt, att riksnämnden

erhölle samma möjligheter att infordra uppgifter och begära biträde

av näringsidkare som enligt 1937 års lag tillkomme rikskommissionen.

Bestämmelse därom borde införas i lagen, som emellertid behövde omarbetas

även i vissa andra hänseenden.

Beträffande de myndigheter, som med stöd av lagen

skola äga inhämta uppgifter och påkalla biträde, framhåller

riksnämnden till en början, att enligt riksnämndens förslag till organisation

av den ekonomiska försvarsberedskapen åtskilliga andra myndigheter

förutsattes skola ingå i beredskapsorganisationen med uppgift att i

första hand svara för försvarsförberedelserna på visst eller vissa delområden

av det ekonomiska området, t. ex. arbetsmarknadsstyrelsen, jordbruksnämnden

m. fl. För att dessa myndigheter skulle kunna fullgöra de på dem

ankommande planläggningsuppgifterna, borde även de ha möjlighet att påkalla

biträde vid planläggningen. Frågan om organisationen av vissa av

dessa myndigheter vore för närvarande under övervägande och även i framtiden

kunde hithörande myndigheter komma att bli föremål för omorganisation

av olika slag. Därför borde Kungl. Maj:t genom särskild kungörelse

bestämma, vilka myndigheter förutom riksnämnden som skulle vara

berättigade att påkalla biträde jämlikt lagen. Då uppgiftssamlandet så långt

möjligt borde samordnas, så att onödigt dubbelarbete undvekes, borde de

andra myndigheter än riksnämnden, som bemyndigades infordra uppgifter

m. in., åläggas att samråda med denna, innan uppgifter infordrades eller

biträde i övrigt påkallades.

Beträffande frågan vem uppgifts- och biträdesskyldighet

med stöd av lagen skall kunna åläggas, föreslår

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9<j. ''

riksnämnden, att skyldigheten skall åvila, förutom ägare eller innehavare

av industriell anläggning, varje annan näringsidkare här i riket utan den

i lagen nu stadgade begränsningen. Riksnämnden framhåller, att i princip

varje näringsidkare, som kunde lämna uppgift eller biträde av värde för

den ekonomiska försvarsberedskapen över huvud, borde vara skyldig lämna

sådan uppgift eller sådant biträde. Den nuvarande formuleringen syntes för

övrigt lämna utrymme för tveksamhet angående vilka näringsidkare som

i det enskilda fallet vore uppgiftsskyldiga. Detta kunde medföra olägenheter

i ett kritiskt läge, då planläggningsarbetet måste påskyndas.

Riksnämnden framhåller vidare, att statliga och kommunala verk, inrättningar

och styrelser för närvarande, i den mån de ej kunde hänföras till 1

inom., vore skyldiga att bidraga allenast med lämnande av uppgift angående

deras personalorganisation vid mobilisering, samt fortsätter.

Med hänsyn till att i bestämmelserna om ersättning i 1 mom. talas om

»näringsidkaren» kan det möjligen vara tveksamt, om biträdesskyldighet

jämlikt detta moment åligger kommunal eller statlig myndighet som äger

eller innehar industriell anläggning eller bedriver affärsverksamhet. Så bör

dock helt naturligt vara fallet. Myndigheternas skyldighet att biträda vid

planeringen torde emellertid böra sträcka sig längre än vad nyss sagts. Såsom

närmare utvecklats i riksnämndens utlåtande angående ordnandet av

den ekonomiska försvarsberedskapen, finnas åtskilliga statliga och allmänna

organ, vilka visserligen icke i större utsträckning handhava försvarsberedskapsuppgifter

men vilkas sakkunskap, där sa befinnes lämpligt, bör utnyttjas

vid beredskapens utformning inom deras verksamhetsområde. Beträffande

dessa myndigheter har i utlåtandet anförts, att det skulle vara

till fördel ur olika synpunkter, om en allmän bestämmelse utfärdades av

innebörd att statlig eller kommunal myndighet skall vara skyldig att på

anfordran av riksnämnden eller annan beredskapsmyndighet biträda vid

planeringen av den ekonomiska försvarsberedskapen. Vad de statliga myndigheterna

beträffar skulle det visserligen räcka med en av Kungl. Maj :t

utfärdad kungörelse härom. För de kommunala myndigheternas del behövs

däremot särskild lagföreskrift. Det synes därför för fullständighetens

skull lämpligt att i lagtexten medtaga även de statliga myndigheterna. Dessa

äro för övrigt omnämnda i andra momentet i dess nuvarande lydelse. I den

mån statlig myndighet icke anser sig kunna lämna det begärda biträdet

inom ramen för de" medel som stå till myndighetens förfogande, bör myndigheten

underställa frågan Kungl. Maj :t prövning och underrätta riksnämnden

härom.

Beträffande uppgifts- och biträdessky ldighetens innebörd

framhåller riksnämnden, att i förslaget en del tillägg och förtydliganden

gjorts, varvid industrikommissionens önskemål beaktats. Biträdesskyldigheten

hade förtydligats till att avse lämnandet av uppgifter som

myndigheten ansåge erforderliga för planläggningen av rikets ekonomiska

försvarsberedskap ävensom att i övrigt biträda vid denna planläggning.

Näringsidkarnas åligganden jämlikt lagen borde nämligen begränsas till

alt avse biträde vid planläggningsarbetet, däri inbegripen skyldighet att vid
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

taga åtgärder av organisatorisk art. Däremot syntes skyldigheten icke böra

utsträckas till att avse vidtagandet av verkställighetsåtgärder, såsom uppläggandet

av reservlager, igångsättandet av produktion eller dylikt.

Vad angår frågan om att i lagen införa möjligheter att generellt

infordra uppgifter från hela grupper av företagare

eller att genomföra inventeringar av skilda slag anför

riksnämnden, att det för planläggningsarbetet vore av vikt att sådan möjlighet

funnes. Det torde emellertid lämpligen böra förbehållas Kungl. Maj:t

att förordna om igångsättandet härav. Tidigare hade Kungl. Maj:t vid olika

tillfällen i samband med inventeringar av landets förråd av olika varor utan

stöd av uttrycklig lagföreskrift förordnat om sådan allmän uppgiftsskyldighet.

Riksnämnden utginge från att Kungl. Maj:t även i fortsättningen hade

möjlighet härtill. Därest Kungl. Maj :t emellertid skulle anse erforderligt

eller lämpligt, att en särskild bestämmelse härom intoges i lagen, syntes

denna kunna införas såsom ett nytt moment i 1 § och innebära, att Kungl.

Maj:t skulle äga att, då så prövades erforderligt för planläggningen av

rikets ekonomiska försvarsberedskap, ålägga myndigheter och näringsidkare

att utan särskild anfordran lämna uppgifter, som i 1 mom. avsåges,

ävensom att från envar som innehade eller förbrukade viss förnödenhet

infordra uppgift härom.

De av riksnämnden föreslagna bestämmelserna om ersättning för

lämnat biträde ansluta sig i huvudsak till de nu gällande med den

ändringen, att jämväl kommunala myndigheter upptagits bland de ersättningsberättigade.

Riksnämnden anför, att kostnaderna för utbetalande av

ersättningar borde bestridas från de anslag som kunde stå till vederbörande

myndigheters förfogande för planläggningsarbetet. Det torde vara

svårt att annat än i allmänna ordalag i lagen angiva riktlinjer för bedömande

av uppkommande ersättningsfrågor utan att ingående undersöka

hur de nuvarande ersättningsbestämmelserna tillämpats av de olika myndigheterna.

Med hänsyn till att anmärkningar mot de nuvarande ersättningsbestämmelserna

framställts endast från ett håll, ifrågasatte riksnämnden

nödvändigheten av att nu ändra dessa bestämmelser.

Beträffande lagförslaget i övrigt framhåller riksnämnden, att med den

nu föreslagna lydelsen av 1 § 1 mom. i lagen det nuvarande 2 mom. syntes

bliva överflödigt, att i 3 mom. i förslaget allenast gjorts den ändringen, att

»verk» utbytts mot »myndighet» samt att övriga bestämmelser i lagen syntes

kunna kvarstå oförändrade.

Över riksnämndens framställning ha utlåtanden avgivits av arméförvaltningen,

marinförvaltningen, flygförvaltningen, krigsmaterielverket, försvarets

sjukvårdsförvaltning, arméns fortifikationsförvaltning, statens arbetsmarknadskommission,

kommerskollegium — som överlämnat yttranden av

Sveriges industriförbund samt handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Göte
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

borg och Gävle, — statens industrikommission, statens livsmedelskommission,

statens priskontrollnämnd och statens bränslekommission.

Riksnämndens förslag tillstyrkes i princip i samtliga yttranden. I några

av yttrandena ha dock vissa detaljanmärkningar och kommentarer anförts,

av vilka följande här må refereras.

Handelskammaren i Göteborg ifrågasätter, huruvida bestämmelsen att

även annan myndighet än riksnämnden skall kunna infordra uppgifter är

lämplig, samt framhåller, att det för de enskilda företagarna utan tvivel

vore en stor fördel, om förfrågningarna gjordes enbart genom riksnämnden.

Då övriga ifrågakommande myndigheter enligt förslaget ändock skulle

samråda med nämnden, innan förfrågningar finge göras, syntes ett förfaringssätt

sådant som det föreslagna icke behöva vålla myndigheterna större

besvär än det i lagförslaget angivna systemet. — Handelskammaren föreslår

därjämte att sekretessbestämmelsen i 2 § kombineras med bestämmelse

om ansvar för tjänsteman som gör sig skyldig till brott mot tystnadsplikten.

Stockholms handelskammare framhåller såsom angeläget, att myndigheter,

som verkställde upphandling för försvarsväsendets räkning eller eljest

dreve rörelse av något slag, icke bereddes tillfälle att genom infordrade uppgifter

förskaffa sig vetskap om förhållanden, vilka de kunde utnyttja i

den löpande affärsverksamheten. Om någon myndighet med sådan verksamhet

önskade för planläggningsarbetet erhålla vissa uppgifter, vilka

kunde utnyttjas i affärsverksamheten, borde dessa uppgifter infordras av

riksnämnden och lämpligen sammanställda ställas till förfogande för den

myndighet, som begärt uppgifterna.

Handelskammaren i Malmö, som icke har något att erinra mot förslaget,

framhåller emellertid angelägenheten av att den utvidgade uppgifts- och

biträdesplikten icke tages i anspråk i annan mån än då för ändamålet viktiga

uppgifter ej i annan ordning stå till förfogande samt framför allt att

rätten ej användes för att inhämta alldeles samma uppgifter, som redan

avlämnats till andra myndigheter eller organisationer. Enligt handelskammarens

mening måste därför tillses, att riksnämnden liksom övriga beredskapsorgan

i första hand använda redan förefintligt uppgiftsmaterial samt,

i den mån den nya uppgifts- och biträdesplikten ändock måste tagas i anspråk,

därvid låta sig angeläget vara att såvitt möjligt begränsa skyldigheten

ej endast genom inbördes samråd beredskapsorganen emellan utan

även genom önskvärd samverkan mellan denna och sådana enskilda institutioner,

sammanslutningar och företag, vilka därav beröras eller därvid

kunna medverka. I samband härmed ifrågasätter handelskammaren jämväl,

huruvida icke den anvisning om sådan samverkan med enskilda, som

redan nu funnes angiven i instruktionen för riksnämnden, lämpligen borde

komma till uttryck jämväl i här förevarande lag.

Krig smaterielverket anför beträffande den i 1 § 1 mom. föreslagna skyl
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

digheten till samråd med riksnämnden, att verket, som i princip ansåge det

lämpligt att kontakt på föreslaget sätt etablerades mellan de uppgiftssamlande

myndigheterna, likväl ifrågasatte, om icke från samrådsförfarandet

borde undantagas sådana fall, där vederbörande myndighet med hänsyn till

ärendets ringa vikt eller brådskande natur funne samråd icke böra eller

kunna äga rum. Verket omnämner vidare, att verket i regel kunnat inhämta

uppgifter och påkalla biträde utan att förevarande lag direkt åberopats, och

att verket förutsatte, att denna informationsservice icke försvårades genom

det föreslagna samrådsförfarandet. — Slutligen framhåller verket, att ersättning

för biträde jämlikt lagen bör lämnas med största återhållsamhet

och ifrågasätter, om icke annan myndighet än riksnämnden, innan ersättningsfråga

avgjordes, borde samråda med riksnämnden, åtminstone i fråga

om ersättning överstigande visst belopp.

Livsmedelskommissionen framhåller, att med den utformning riksnämndens

förslag erhållit det vore tveksamt, om icke bestämmelsen om samråd

med riksnämnden måste tolkas så, att samrådet med riksnämnden skulle

äga rum för varje gång en myndighet måste framställa förfrågan till näringslivet

eller på annat sätt anlita biträde av ett företag för beredskapsarbetet.

Detta måste enligt kommissionens mening bliva betungande för

beredskapsmyndigheterna. Den erforderliga samordningen syntes bäst

kunna ske i den formen att riksnämnden utfärdade allmänna direktiv till

vederbörande myndigheter. Då denna direktivgivning mycket väl kunde ske

med stöd av den för riksnämnden gällande instruktionen, ansåge kommissionen,

att den föreslagna bestämmelsen om samråd med riksnämnden

lämpligen borde utgå ur lagen. Därest särskilda bestämmelser i sådant hänseende

ansåges böra utfärdas, torde denna lämpligen böra intagas antingen

i särskild tillämpningskungörelse till lagen eller i Kungl. Maj:ts bemyndigande

att infordra här avsedda uppgifter m. m. — Vidare påpekar kommissionen,

att bland de förhållanden, om vilka enligt lagen uppgift kunde

inhämtas, särskilt borde omnämnas jämväl förbrukning av elektrisk kraft.

Marinförvaltningen anser, att det i lagtexten uttryckligen bör angivas, att

biträde av statlig eller kommunal myndighet, styrelse eller inrättning icke

bör kunna påfordras annat än i hänseenden, som falla inom vederbörandes

verksamhetsområde. Vidare framhåller förvaltningen, att i fråga om

försvarsväsendet samtliga förfrågningar, uppgifter och dylikt skola infordras

genom vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. Slutligen

anför marinförvaltningen — under hänvisning till kungörelsen den 26

maj 1939 (nr 414) med vissa bestämmelser om företrädesrätt med avseende

å planläggning av rekvisition och förfogande m. m. — att planläggning

av ianspråktagande av egendom genom rekvisition, förfogande eller

på annat sätt icke torde påfordra samråd med riksnämnden, och anser därför

i lagtexten böra införas stadgande om att dylik planläggning äger rum

i enlighet med vad därom särskilt stadgats.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 90.

Departementschefen: I en samtidigt härmed avlåten proposition har förslag

framlagts till en mera definitiv organisation för planläggningen av

rikets ekonomiska försvarsberedskap. Centralorgan för denna planläggning

skall vara riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap. I vissa delar

skall planläggningen emellertid under riksnämndens överinseende handhavas

av andra myndigheter.

För att en ändamålsenlig planläggning på nu ifrågavarande område skall

erhållas erfordras samverkan mellan å ena sidan de planläggande myndigheterna

och å den andra näringslivet samt statliga och kommunala myndigheter.

Det är nödvändigt, att de planläggande myndigheterna ha ingående

och fortlöpande kännedom om näringslivet, såväl dess förhållanden i allmänhet

som förutsättningarna hos olika näringsidkare eller grupper av

näringsidkare att i olika hänseenden bidraga till näringslivets upprätthållande

under en avspärrnings- eller krigssituation. Myndigheterna i fråga

böra därför ha författningsmässig befogenhet att infordra uppgifter för

och påkalla biträde vid planläggningsarbetet.

Bestämmelser om befogenhet, som nu nämnts, finnas för närvarande i

lagen den 16 april 1937 (nr 159) om skyldighet för näringsidkare in. fl.

att biträda vid arbetet å rikets ekonomiska försvarsberedskap. Berättigade

att infordra uppgifter och att påkalla biträde jämlikt denna lag äro dels

de centrala militära förvaltningsmyndigheterna, dels ock rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap. Sistnämnda myndighets befogenheter

böra emellertid numera, sedan rikskommissionen ersatts med riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap, överföras till denna nämnd.

Härav föranledes ändring i 1937 års lag.

Emellertid har riksnämnden ansett även vissa andra bestämmelser i 1937

års lag böra överarbetas och har framlagt förslag i sådant hänseende. Sedan

yttranden över detta förslag inhämtats från olika myndigheter, har

översyn av lagen verkställts inom folkhushållningsdepartementet. Vid

denna översyn har det befunnits lämpligt, att helt ny lag i ämnet utfärdas.

I enlighet med riksnämndens förslag torde i den nya lagen av de myndigheter,

som skola äga att infordra uppgifter eller påkalla biträde, endast

riksnämnden böra uttryckligen nämnas, medan övriga myndigheter skola

erhålla sådan rätt först efter särskilt förordnande av Kungl. Maj :t. Dylikt

förordnande kan lämpligen intagas i en blivande tillämpningskungörelse

till lagen. De av Stockholms handelskammare anförda betänkligheterna i

fråga om införskaffande av uppgifter, som kunna av statliga myndigheter

utnyttjas vid upphandling eller annan löpande affärsverksamhet, torde

härvid böra beaktas.

Såsom hittills torde den i lagen föreskrivna uppgifts- och biträdesskyldigheten

böra vara inskränkt till fall, då anfordran därom lämnas vederbörande

direkt av myndighet. Rätten att påbjuda eu allmännare uppgiftsskyldighet

utan direkt anfordran torde böra förbehållas Kungl. Maj:t. Sär
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

skild bestämmelse härom i lagen synes icke erforderlig, då en dylik rätt

torde få anses tillhöra Kungl. Maj:ts ekonomiska och administrativa lagstiftningsmakt.

Riksnämnden har föreslagit, att i lagen skall intagas uttrycklig bestämmelse

om att annan myndighet än riksnämnden får med stöd av lagen

infordra uppgift eller påkalla biträde endast efter samråd med nämnden.

Den föreslagna bestämmelsen är otvivelaktigt i princip riktig, då det är

synnerligen angeläget, att näringslivet i förevarande hänseende icke betungas

mer än nödvändigt. Det bör åligga riksnämnden att vaka häröver.

Bestämmelser torde dock icke böra ingå i lagen utan i stället intagas i tilllämpningskungörelsen.

Enligt nu gällande lag åvilar uppgifts- och biträdesskyldighet varje ägare

eller innehavare av industriell anläggning i riket samt envar annan, vilken

här äger eller innehar företag eller verksamhet som kan vid krig, krigsfara

eller andra utomordentliga förhållanden bliva av betydelse för krigsmakten

eller eljest för landets förnödenhetsförsörjning. Den begränsning

i fråga om skyldigheten, som ligger häri, kan vara svår att bedöma i det

enskilda fallet. Liksom riksnämnden anser jag skyldigheten i princip böra

gälla varje ägare eller innehavare av industriell anläggning ävensom varje

annan näringsidkare. Det får i stället ankomma på vederbörande myndighet

att bedöma, vilka uppgifter och vilket biträde som erfordras för planläggningsarbetet.

Myndigheten bör härvid i första hand undersöka, i vad

mån på annat sätt tillgängliga uppgifter äro tillräckliga för det åsyftade

ändamålet. Att i lagtexten intaga särskild erinran härom eller om skyldighet

att i dessa hänseenden samverka med enskilda, synes emellertid icke

erforderligt.

Vid angivandet av de förhållanden, som de från näringslivet infordrade

uppgifterna kunna avse, torde riksnämndens förslag i huvudsak böra följas,

dock med det tillägget, att i enlighet med livsmedelskommissionens

yrkande jämväl förbrukning av elektrisk kraft medtages. Bestämmelsen

innebär viss utvidgning i förhållande till nu gällande lag.

Statliga och kommunala verk, styrelser och inrättningar ha enligt nu

gällande lag skyldighet att lämna uppgifter endast om den i händelse av

mobilisering erforderliga personalorganisationen. Såsom riksnämnden föreslagit

torde häri den ändringen böra göras, att i lagen införes en mera

generell uppgifts- och biträdesskyldighet för statliga och kommunala myndigheter

och inrättningar. Däremot torde i lagen icke böra intagas en av

riksnämnden ifrågasatt bestämmelse, att statlig myndighet, som anser sig

icke kunna lämna begärt biträde inom ramen för de medel, som stå till

myndighetens förfogande, skall underställa frågan Kungl. Maj :ts prövning.

Denna bestämmelse torde i stället böra intagas i tillämpningskungörelsen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr i)6.

Ersättningsbestämmelserna i den nya lagen torde böra överensstämma

med de nu gällande med den skillnaden, att de göras tillämpliga även å

kommunal myndighet och inrättning. Riksnämnden bör verka för en enhetlig

tillämpning av dessa bestämmelser hos de särskilda myndigheterna.

Föreskrift härom bör intagas i tillämpningskungörelsen.

Särskilda bestämmelser med innehåll motsvarande 1 § 2 och 3 mom. nu

gällande lag torde icke vara erforderliga i den nya lagen.

Sekretessbestämmelsen i 3 § nu gällande lag torde böra omarbetas till

närmare överensstämmelse med motsvarande stadganden i andra lagar,

exempelvis prisregleringslagen. Även straffbestämmelsen torde böra

revideras.

I enlighet med det anförda har inom folkhushållningsdepartementet upprättats

förslag till lag om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid

planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap.

Föredraganden hemställer härefter, att lagförslaget måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga til! detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:191 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen av r a1 i texten
  2. 2LU 1948:25 Andra lagutskottets utlåtande nr 25 s. 1 i texten