Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1949/50 till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m

1949-03-11 · 70 sidor, varav 68 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 68 av 70 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:116, Angående anslag för budgetåret 1949/50 till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

1

Nr 116.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag för

budgetåret 1949/50 till åtgärder för arbetsmarknadens

reglering m. m.; given Stockholms slott den 11

mars 1949.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Nu tillämpad dyrortsgradering av de genom arbetslöshetsnämnderna utgående

kontantunderstöden förordas tillämpad även under nästa budgetår.

Statsbidragsgivningen till kommunernas administrationskostnader för arbetslöshetshjälp

föreslås upphöra för tiden fr. o. in. år 1949. Vidare anmäles,

att utfärdande av ny hjälpkungörelse — innebärande en kodifiering

av nu faktiskt gällande bestämmelser — planeras. Fortsatt försöksverksamhet

för hjälp åt partiellt arbetsföra föreslås. Härjämte anmäles frågan

om omskolningskurser för friställda byggnadsarbetare in. fl. Slutligen äskas

anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering in. in.

t Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 samt. Nr 116.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

Utdrag av protokollet över socialår end en, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 11 mars 19i9.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkterna 49—52, föreslagit riksdagen att i avbidan på

särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1949/50 såsom reservationsanslag

beräkna till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m. 14 300 000

kronor, till Kostnader för överflyttning av arbetskraft 100 kronor, till Kostnader

för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet 100 kronor samt till

Kostnader för främjande av företagsverksamhet m. m. 1 500 000 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

I skrivelse den 14 januari 1949 har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt

slutligt förslag rörande beräkningen av medelsbehovet för budgetåret

1949/50. I särskilda skrivelser har styrelsen vidare behandlat vissa speciella

arbetsmarknadsfrågor.

Till en början torde få återges vad arbetsmarknadsstyrelsen i sin skrivelse

den 14 januari 1949 anfört angående arbetsmarknaden under år 1948

och angående den sannolika utvecklingen av arbetsmarknaden under år

1949. Därefter torde jag få behandla vissa spörsmål angående arbetslöshetshjälpen

m. m. Slutligen torde anslagsfrågorna få behandlas.

Arbetsmarknaden under år 1948.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknaden kännetecknades under 1948 av fortsatt hög sysselsättningsnivå

med stor efterfrågan på arbetskraft inom flertalet näringsområden.

Samtidigt kunde dock i förhållande till närmast föregående år förmärkas

en viss minskning i efterfrågan på arbetskraft. Härtill torde främst ha bidragit

den kraftiga nedgång i byggnads- och anläggningsverksamheten, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

3

framkallades av de skärpta regleringsåtgärderna på förevarande område.

Även importbegränsningen kan antagas ha medfört ett minskat arbetskraftsbehov

inom vissa delar av näringslivet. Av betydelse för arbetskraftslägets

förbättring torde bl. a. också ha varit, att den under de närmast föregående

åren starkt stegrade nyetableringsverksamheten inom industrien under år

1948 visat någon tillbakagång.

Tab. 1. Arbetsmarknaden under åren 1947 och 1948.

Månad

1

Arbetslösheten

inom fackförbun- den i % av med- lemsantalet

Antalet av arbets- löshetsnämnderna

rapporterade hjälp- sökande arbetslösa

Arbetsförmedlingsverksamheten

Ansökningar på

100 lediga platser

Tillsatta platser

på 100 lediga

1947

1948

1947

1948

1947

1948

1947

1948

Januari ......

42

4-4

5 035

3 992

96

109

60

65

Februari......

5-1

4-2

5 279

4 612

92

101

53

58

Mars ........

4''3

3-8

4 829

4 240

85

92

56

57

April ........

2-7

2''3

3 464

2 937

77

84

55

59

Maj..........

1-8

1-7

2 087

1896

66

73

51

55

Juni.........

1-8

1-9

1576

1 418

66

77

53

58

Juli..........

1''7

F9

1 183

1180

68

74

52

54

Augusti ......

1-6

1''7

1067

1 159

70

77

54

55

September ....

1-6

1-8

1148

1266

78

85

61

64

i Oktober......

1-7

1-9

1 464

1516

84

88

63

64

1 November ....

2-4

2-5

2 278

2 349

92

97

62

62

December ....

4''5

50

2 916

2 967

98

107

58

61

Årsmedeltal

•2-8

2-8

2 694

2 461

81

89

57

59

I tab. 1 lämnas en sammanfattning av vissa statistiska serier, som belysa

arbetsmarknadens utveckling under 1948 i jämförelse med 1947. Såväl

antalet ansökningar om arbete på 100 lediga platser som antalet tillsatta

platser på 100 lediga har varit något högre under 1948 än under 1947.

Förändringarna hänföra sig dock helt till den manliga arbetskraften. Den

på grundval av fackförbundsuppgiftema om antalet för arbetslöshet fristämplade

medlemmar vid månadens slut framräknade arbetslöshetsprocenten,

som under de föregående åren visat en fortgående nedgång, har under

1948 legat på ungefärligen samma nivå som 1947. Uppgifterna om arbetslöshet

och understödsverksamhet i de erkända arbetslöshetskassorna

utvisa en mindre ökning såväl av totala antalet arbetslöshetsveckor som av

antalet understödda dagar i jämförelse med året förut.

Även under 1948 har arbetsmarknaden erhållit ett visst tillskott av utländsk

arbetskraft. Antalet arbetsanmälda utlänningar har sålunda stigit

från ca 70 000 vid årsskiftet 1947/48 till över 87 000 vid årsskiftet 1948/49.

ökningen hänför sig huvudsakligen till arbetskraft från grannländerna,

särskilt från Danmark och Finland. Antalet kvinnor har samtidigt varit

något större än tidigare. Ungefär hälften av ökningen i antalet arbetsanmälda

utlänningar faller på huvudgruppen industri och hantverk. I denna

siffra ingår då även huvuddelen av de genom särskilda avtal kollektivt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

överförda italienska och sudetiska industriarbetarna, sammanlagt något

över 2 000 personer.

Som en följd av den höga sysselsättningsnivån har antalet hos arbetslöshetsnämnderna

anmälda hjälpsökande även under 1948 varit mycket

ringa. Huvuddelen av de rapporterade hjälpsökande har liksom tidigare

varit hemmahörande i storstäderna, Blekinge och Bohusdelen av Göteborgs

och Bohus län samt Västernorrlands och Norrbottens län. Flertalet av de

hjälpsökande har varit äldre eller i övrigt svårplacerade personer. Under senare

delen av 1948 ha hjälpsökandesiffrorna visat en mindre ökning i förhållande

till närmast föregående år. ökningen hänför sig huvudsakligen

till yrkesgrupperna byggnadsverksamhet, landtransport samt förvaltning,

.arbetsledning och fria yrken.

Efterfrågan på fast anställd personal inom jordbruket synes under 1948

ha varit något lägre än föregående år. Ett mindre överskott på arbetskraft

till jordbruket kunde under vinterhalvåret förmärkas i södra Sverige.

Fortfarande förelågo dock på sina håll svårigheter att tillgodose behovet

av framför allt gifta ladugårdsskötare. Eftex-frågan på tillfällig arbetskraft

till vårbruket och höskörden kunde i stort sett tillgodoses utan större

svårigheter. Bärgningen av stråsädesskörden försvårades särskilt i Mellansverige

av ogynnsamt väder. Det ökade arbetskraftsbehov, som härigenom

uppstod, kunde dock nöjaktigt tillgodoses bl. a. genom frivilliga insatser

av stats- och kommunalanställda. Vid potatisupptagningen var skolungdomen

till värdefull hjälp. Liksom under tidigare år vidtogos särskilda åtgärder

för att förse betdistrikten med erforderlig arbetskraft under sommarskötseln

och upptagningssäsongen.

Vad beträffar skogsbruket synes efterfrågan på arbetskraft ha kunnat

tillgodoses något lättare under 1948 än under de närmast föregående åren.

Avverkningarna under vintern 1947/48 försvårades av de ogynnsamma väderleksförhållandena.

Delvis som en följd därav har sysselsättningen vid

gagnvirkesavverkningarna under sommaren varit relativt hög. Flottningsarbetet

hade en i stort sett gynnsam säsong, varigenom huvuddelen av det

virke, som blivit kvarliggande från föregående år, kunde flottas.

Den lättnad i arbetskraftsläget, som kunde förmärkas under 1948, var

särskilt framträdande för industriens del. Som framgår av sammanställningen

i tab. 2 utvisade de av socialstyrelsen kvartalsvis utarbetade indextalen

för sysselsättningen inom industrien en ökning av antalet anställda

under 1948 i jämförelse med 1947. För tredje kvartalet jämfört med samma

kvartal föregående år uppgick ökningen för industrien i sin helhet till 1,8

procent. För motsvarande kvartal 1947 redovisades i föi’hållande till samma

tidpunkt 1946 en minskning med 1,5 procent. Den förbättring i fråga

om antalet sysselsatta inom industrien, som framträtt under 1948, hänför

sig dock helt till den manliga arbetskraften, medan den kvinnliga visat

fortsatt minskning om än något mindre än mellan 1946 och 1947.

Lättnaden i arbetsmarknadsläget har också tagit sig uttryck i en viss

xninskning av den under de senaste åren starkt stegrade arbetskraftsrörligheten

inom industrien. Även frånvarofrekvensen synes ha minskat nå
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

got. I fråga om antalet i arbete varande arbetare har nämligen noterats

en icke obetydligt större ökning än för hela antalet anställda arbetare.

Beträffande industriens förvaltningspersonal, vilken visade en relativt

kraftig ökning för såväl män som kvinnor mellan 1946 och 1947, synes

en viss avmattning i efterfrågan ha framträtt under 1948. Tillgängliga preliminära

uppgifter om sysselsättningen i slutet av september 1948 i jämförelse

med samma tidpunkt 1947 vid genomgående företag visa en ökning

av antalet sysselsatta män med 3,3 procent men en minskning av antalet

kvinnor med 2,i procent. Sammanlagt skulle ökningen endast ha

uppgått till 1,6 procent mot 5,i procent mellan motsvarande månader 1946

och 1947.

Tab. 2. Antalet anställda arbetare (exkl. permltterade) inom vissa viktigare industrigrupper

vid slutet av mellersta månaden i varje kvartal HUS i procent av antalet

anställda vid motsvarande tidpunkter 1947.

Industrigrupper

l:a kv.

2:a kv.

''I

3:e kv.

4:e kv. j

Malmbrytning n. metallindustri..................

99''7

101-4

103-6

1030

Gruvor o. anrikningsverk....................

10P8

1039

106-3

109-3

Järn-, stål- o. kopparverk....................

97-5

99-4

102-7

103-2 ■

Mekaniska verkstäder........................

99-0

100-4

102-5

10P7

Reparationsverkstäder.......................

102-9

101-1

99-1

9S-3

Skeppsvarv..................................

102-4

105-4

106''2

104-9

Elektroteknisk industri......................

102-7

104-3

106-9

105-4

Jord- o. stenindustri.......................... 1

991

1006

970

962

Gementfabriker ............................

99-3

104-1

101-2

103-3

Cemeni varufabriker..........................

89-1

87-4

83-3

80-7

Tegelbruk ..................................

102-8

105-1

98-8

92-2

Porslins-, kakel- o. lergodsfabriker............

99-8

105-8

106-2

107-0

Glasindustri ................................

101-1

102-9

101-4

102-6

Träindustri....................................

954

96-7

952

95-4

Sågverk o. hyvlerier ........................

97-9

99-3

96-0

97-2

Byggnadssnickerifabriker ....................

88-6

88-1

87-1

88-2

1 Pappers- o. grafisk industri ....................

987

990

101-0

1010

Pappersmassefabriker........................

102-9

104-8

104-7

102-9

Pappersbruk o. pappfabriker ................

96-6

100-6

101-2

103-1

Grafisk industri ............................

99-5

97-9

97-7

97-7

Livsmedelsindustri..............................

1017

101-6

99-9

101-0

Textil- o. beklädnadsindustri....................

1005

1008

1032

1038

Ylleindustri ................................

102-3

101-5

102-2

103-3

Bomullsindustri ............................

98-3

101-3

105-1

105-6

Trikåfabriker...............................

101 2

100-8

102-2

103-9

Sömnadsindustri............................

103-2

101-0

103-3

102-7

i Läder-, liar- o. gummivaruindustri ..............

1007

100-i

1017

998

Skoindustri.................................

103-3

101-9

101-8

99-7

Gummivarufabriker..........................

101-4

103-6

107-6

102-4

Kemisk-leknisk industri.........................

1020

1035

1043

99-9

Tändsticksfabriker ..........................

111-7

112-1

112-3

105-1

Samtliga industrigrupper

99 6

100 7

101-8

101-6

Män....................................

100-0

101-5

102-4

1021

Kvinnor................................

98-1

97-8

99-5

99-6

I arbete varande arbetare................

101-6

101-3

102-8

101-8

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

Den gynnsamma utvecklingen av järnmalmsexporten medförde under år

1948 ökad efterfrågan på arbetskraft till gruvindustrien. För de mellansvenska

gruvorna mötte det dock fortfarande stora svårigheter att erhålla

arbetskraft i önskad utsträckning, även om en viss förbättring kunde iakttagas.

Däremot noterades en relativt kraftig ökning av antalet anställda

vid lapplandsgruvorna. Även vid järnverken framträdde en viss lättnad i

arbetskraftsläget. Fortfarande kunde dock endast en mindre del av det anmälda

arbetskraftsbehovet tillgodoses. För att underlätta anvisningen av

arbetskraft till järnbruken vidtogos bl. a. särskilda åtgärder för att stimulera

bostadsbyggandet på ifrågavarande orter.

Inom verkstadsindustrien, där särskilt de större företagen under de närmast

två föregående åren haft stora svårigheter att tillgodose arbetskraftsbehovet

och i vissa fall fått vidkännas en minskning av antalet sysselsatta,

inträdde en icke obetydlig förbättring i arbetskraftsläget. Denna var särskilt

framträdande för skeppsvarven och den elektrotekniska industrien.

I fråga om sistnämnda industrigrupp, som i stor utsträckning sysselsätter

kvinnliga arbetare, hänförde sig förbättringen dock nästan helt till männen,

vilkas antal ökade med icke mindre än 9 procent vid genomgående företag

mellan tredje kvartalen 1947 och 1948. Som en följd av det förbättrade

arbetskraftsläget och i anslutning härtill förut gjord personalintagning

kunde särskilt under sista delen av året iakttagas ett minskat intresse för

nyanställning av icke yrkesutbildad arbetskraft vid verkstäderna; däremot

kvarstod alltjämt efterfrågan på yrkeskunnig arbetskraft. Materialsvårigheter

framträdde även på vissa håll och verkade återhållande på nyanställning.

Nedgången i byggnads- och anläggningsverksamheten medförde, att vissa

delar av byggnadsämnesindustrien hade svårigheter att uppehålla samma

sysselsättning som tidigare. En relativt kraftig nedgång i sysselsättningen

kunde noteras särskilt för cementvarufabriker och byggnadssnickerifabriker.

Även vid tegelbruken var sysselsättningen under senare hälften av året

något lägre än under samma tid föregående år. Däremot kunde cementfabrikerna,

vid vilka viss produktion för export ägde rum, uppehålla i stort

sett samma sysselsättning som under 1947.

Den minskade tillgången på sågtimmer för vissa sågverk och de försämrade

avsättningsmöjligheterna på den inhemska marknaden torde gemensamt

ha medfört en mindre nedgång i sysselsättningen inom sågverksindustrien.

Däremot redovisade pappersmassefabrikerna en viss ökning av antalet

sysselsatta.

Även inom textilindustrien förmärktes en lättnad i arbetskraftsläget. Den

förskjutning mot ökat utnyttjande av manlig arbetskraft, som framträtt

inom denna industrigrupp under de senaste åren, fortsatte dock ytterligare

under 1948. Samma tendens kunde iakttagas inom sömnadsindustrien, för

vilken bransch socialstyrelsens sysselsättningsindex noterade en ökning av

antalet anställda män med närmare 11 procent mellan tredje kvartalen 1947

och 1948, medan ökningen för den kvinnliga arbetskraften under samma

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kunql. Maj.ts proposition nr 116.

lid endast uppgick till 1,5 procent. Då nyetablering eller utbyggnad av äldre

företag ägt rum, synes man dock i stor utsträckning ha eftersträvat att förlägga

de nya företagsenheterna till sådana orter, där efterfrågan på kvinnlig

arbetskraft till industrien tidigare varit mycket ringa. Enär ifrågavarande

företag icke äro medtagna i förenämnda indextal, vilka avse genomgående

företag, torde förskjutningen mellan manlig och kvinnlig arbetskraft

inom sömnadsindustrien icke ha varit fullt så framträdande som den kommer

till synes i förenämnda siffror. Att beakta är också, att förskjutningen

synes ha varit störst vid de större företagen, vilka äro något överrepresenterade

i förevarande index.

Större eller mindre sysselsättningsökningar kunde registreras även inom

flor talet övriga industrigrupper. Särskilt tändsticksfabrikerna visade en relativt

kraftig uppgång i fråga om antalet anställda, såväl beträffande män

som kvinnor. Detsamma var fallet med gummivarufabrikerna, som tidigare

haft mycket svårt att tillgodose sitt arbetskraftsbehov. Fortfarande redovisade

dock många industrier ett stort ytterligare arbetskraftsbehov.

Sysselsättningen inom byggnads- och anläggningsverksamhet påverkades

kraftigt av den skärpning av byggnadsregleringen, som ägde rum under

1948. Enligt den inventering av den reglerade byggnadsverksamhetens omfattning,

som företogs den 2 augusti 1948, skulle antalet sysselsatta inom

denna del av byggnadsverksamheten då ha varit 152 000 mot 198 500 vid

motsvarande inventeringstillfälle året förut. Emellertid kan minskningen

av antalet sysselsatta byggnadsarbetare av vissa skäl ha varit mindre än inventeringsresultaten

utvisa. Sålunda synes antalet arbetare sysselsatta med

reparationsarbete utanför regleringen ha ökat sedan föregående sommar. En

betydande nedgång i sysselsättningen ägde dock otvivelaktigt rum under

året. Detta medförde, att den starka ökning av den organiserade byggnadsarbetarkåren,

som skett under de närmast föregående åren, avstannade och

förbyttes i eu mindre nedgång. En viss höjning av den av byggnadsfackförbunden

redovisade arbetslöshetsprocenten kunde iakttagas under sommaren

och accentuerades ytterligare under senare delen av året. Fortfarande låg

dock arbetslöshetsprocenten inom byggnadsfacken på en mycket låg nivå.

Den minskade efterfrågan på arbetskraft torde ha medfört, att möjligheterna

för arbetskraft från andra yrkesområden att erhålla anställning inom

byggnadsverksamheten praktiskt taget upphörde med åtföljande lättnad för

övriga näringsområden.

Efterfrågan på arbetskraft till samfärdseln torde närmast ha varit något

mindre under 1948 än under året förut. Inom lastautomobiltrafiken förelåg

ett mindre överskott på arbetskraft. Även inom handeln framträdde en viss

minskning i efterfrågan på arbetskraft under senare delen av året.

Inom de speciellt kvinnliga yrkesområdena, sjukvård och husligt arbete,

bär arbetskraftsläget under år 1948 varit i stort sett oförändrat i förhållande

till föregående år. En viss förbättring i tillgången på sjukvårdspersonal

kunde dock förmärkas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj.ts proposition nr 116.

Den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden

under år 1949.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

Det är icke möjligt att med tillförlitlighet förutsäga utvecklingen på arbetsmarknaden

under 1949. Denna är givetvis nära förbunden med den allmänna

konjunkturutvecklingen. Såsom framgår av den översikt över det

ekonomiska läget 1949, som lämnas i statsverkspropositionen, ha vissa tendenser

framträtt, som tyda på en avmattning i det allmänna konjunkturläget.

Under förutsättning att dessa tendenser bli bestående synes man även

ha anledning räkna med en viss ytterligare utjämning av tillgång och efterfrågan

på arbetskraft. En minskad efterfrågan på arbetskraft kan också

förväntas som följd av den fortsatta nedskärningen av byggnadsverksamheten

ävensom av den skärpta importregleringen. Nedskärningen av den reglerade

byggnads- och anläggningsverksamheten beräknas sålunda innebära

en minskning av sysselsättningen vid denna del av byggnads- och anläggningsverksamheten

motsvarande inemot 10 000 årsarbetare. Sysselsättningen

inom vissa industrier med speciella tillverkningar för byggnadsverksamheten

kan även väntas komma att påverkas av nedskärningen. Följderna

av den skärpta importbegränsningen med hänsyn till sysselsättningsutvecklingen

äro svårare att bedöma. Den genom importbegränsningen minskade

tillförseln av järn och stål har i förenämnda översikt befarats kunna medföra

en nedgång i produktionen inom verkstadsindustrien. Inom vissa delar

av textil- och beklädnadsindustrien samt inom läderindustrien beräknas

råvaruknappheten komma att utgöra ett hinder för ytterligare produktionsökning.

Även sysselsättningen inom handel och samfärdsel kan i vissa fall

komma att påverkas av den minskade importen.

Även om den under de senaste åren starkt stegrade efterfrågan på arbetskraft

kan väntas nedgå under 1949, torde dock arbetsmarknadsläget som

helhet i stort sett komma att kännetecknas av fortsatt hög sysselsättning.

En friställning av arbetskraft inom vissa områden torde sålunda komma att

motvägas av ett kvarstående underskott inom andra delar av näringslivet,

särskilt i fråga om yrkesutbildad arbetskraft. Detta hindrar icke att, framför

allt på vissa orter med mindre differentierat näringsliv, vissa svårbemästrade

omställningsproblem kunna komma att möta. Med hänsyn till

den beräknade lättnaden i arbetskraftsläget för industrien bär arbetsmarknadsstyrelsen

tills vidare icke ansett sig böra medverka till fortsatt kollektiv

överföring av utländska industriarbetare.

Sysselsättningen inom jord- och skogsbruk kan förutsättas bli i stort sett

oförändrad. De särskilda ekonomiska stödåtgärder för överflyttning av arbetskraft

till skogsbruket, vilka införts under krisåren, ha, sedan skogsbruket

numera återgått till mera normala produktionsförhållanden, ansetts

kunna avvecklas under 1949.

Vad den egentliga industrien beträffar synes man ha anledning räkna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

9

med fortsatt stor efterfrågan på arbetskraft till gruvor och järnverk. Med

hänsyn till den centrala betydelse nämnda industrier ha ur produktionsoch

exportsynpunkt ser arbetsmarknadsstyrelsen det som en väsentlig uppgift

att söka tillgodose deras arbetskraftsbehov. En ytterligare överflyttning

av arbetskraft till gruvor och järnverk förutsätter dock i många fall en

fortsatt förbättring av bostadsläget på de berörda industriorterna. Styrelsen

kommer därför även under 1949 att i samråd med bostadsslyrelsen särskilt

uppmärksamma ifrågavarande orters behov av bostäder i samband med beviljandet

av byggnadstillstånd.

Även om man med hänsyn till den beräknade åtstramningen av järnförsörjningen

icke för verkstadsindustrien som helhet synes våga räkna med

högre sysselsättning än under 1948, kunna dock fortfarande svårigheter

väntas föreligga att tillgodose framför allt behovet av yrkesutbildad arbetskraft

till viktiga delar av verkstadsindustrien. Såväl för att underlätta överflyttningen

av på vissa områden, främst byggnadsverksamheten, friställd

arbetskraft till andra yrkesområden som för att befrämja en önskvärd produktions-

och exportökning har arbetsmarknadsstyrelsen därför ansett det

angeläget vidtaga åtgärder för eu intensifierad omskolning av arbetskraft

för verkstadsindustrien. Såsom arbetsmarknadsstyrelsen i annan skrivelse

denna dag anmäler till Kungl. Maj :t avses sålunda en utvidgning äga rum

av den under överstyrelsens för yrkesutbildning inseende stående särskilda

kursverksamheten för arbetslösa, varigenom möjligheter skulle beredas även

andra än hos arbetslöshetsnämndcrna anmälda hjälpsökande att genomgå

sådan omskolningskurs. Även omskolningen av partiellt arbetsföra har ansetts

önskvärd att intensifiera.

Med hänsyn till den skärpta byggnadsregleringen torde såsom redan inledningsvis

berörts en ytterligare nedgång i sysselsättningen vara att vänta

inom vissa delar av byggnadsämnesindustrien. Då det bär torde komma

att röra sig om ett relativt ringa antal arbetare, synas några egentliga omställningsproblem

icke behöva uppkomma.

Beträffande skogsindustrien (sågverk och pappersmasseindustri) är det

med hänsyn till ovissheten om exportutvecklingen mycket svårt att bedöma

arbetskraftsbehovet under 1949. För sågverksindustriens del synes man dock

närmast ha anledning vänta en något större efterfrågan på arbetskraft än

under 1948. När det gäller pappersmasseindustrien, torde man försiktigtvis

böra räkna med i stort sett oförändrad sysselsättning.

Inom textilindustrien framstår det ur försörjningssynpunkt såsom särskilt

angeläget att tillföra bomullsspinnerierna ytterligare arbetskraft. Beträffande

övriga delar av textilindustrien ävensom sömnadsindustrien torde

man till följd av råvaruläget ha anledning räkna med viss minskning

av den under de senaste åren starkt stegrade efterfrågan på arbetskraft.

Sysselsättningen inom skoindustrien väntas komma all ligga på i stort

sett samma nivå som under 1948. Inom övrig lädervaruindustri kan knappheten

på råvaror komma all medföra vissa sysselsättningssvårigheter.

Vad den övriga industrien beträffar torde man i många fall ha att räkna

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

med ett kvarstående underskott på arbetskraft, framför allt kvinnlig sådan.

Uppmärksamhet kommer bl. a. att ägnas möjligheterna att tillföra gummivarufabrikerna

ytterligare arbetskraft.

Såsom förut framhållits beräknas sysselsättningen inom byggnadsverksamheten

komma att ytterligare minska under 1949. Genom bl. a. intensifierad

arbetsförmedlingsverksamhet och beredande av möjligheter till omskolning

kommer styrelsen därför att söka underlätta övergången av arbetskraft

från byggnadsverksamheten till andra yrkesområden. Vilken omfattning

denna övergång kommer att få är dock givetvis svårt att bedöma. För

att undvika att arbetskraft i större utsträckning friställs under vintermånaderna,

då möjligheterna till omflyttning av arbetskraften ofta äro mera

begränsade, kommer särskild vikt att läggas vid en sådan frainsläppning av

byggnadstillstånden, att största möjliga säsongutjämning erhålles.

Den minskade byggnadsverksamheten och nedgången i utrikeshandeln

kan komma att medföra sysselsättningssvårigheter inom vissa delar av

samfärdseln och handeln. I den mån arbetskraft kommer att friställas på

dessa områden torde den dock i allmänhet kunna beredas annan sysselsättning.

Inom de speciellt kvinnliga yrkesområdena, främst sjukvård och husligt

arbete, torde man ha att räkna med ett kvarstående underskott på arbetskraft.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i samråd med medicinalstyrelsen vidtagit

förberedande undersökningar för viss överflyttning av sjuksköterskor

från Tyskland och Österrike (s. k. displaced persons).

Sammanfattningsvis synas, om man ser till arbetsmarknadsläget som helhet,

förutsättningar finnas för en fortsatt hög sysselsättningsnivå under

1949. Samtidigt torde man emellertid kunna vänta en ytterligare utjämning

av tillgång och efterfrågan på arbetskraft. De arbetsmarknadsreglerande åtgärderna

avses främst inriktade på att genom intensifierad arbetsförmedling

och omskolning söka överflytta arbetskraft, som kan komma att friställas

inom vissa yrkesområden, till ur produktions- och exportsynpunkt viktiga

bristområden. Med hänsyn till de svårigheter en sådan överföring i vissa

fall torde möta, kan lokalt en något ökad arbetslöshet uppkomma. Liksom

under tidigare år synes man därjämte böra räkna med en viss restarbetslöshet

av särskilt svårplacerad arbetskraft.

Särskilda frågor.

Dyrortsgraderingen av kontantunderstöd från arbetslöslietsnämnd.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt gällande bestämmelser avvägas kontantunderstöden, vilka bestå

av dagunderstöd och hyreshjälp, huvudsakligen efter den dyrortsgruppering

enligt 1935 års folkpensioneringslag, som gällde vid lagens upphörande

den 31 december 1947.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

Högsta dagunderstödet uppgår till följande belopp.

Ortsgrupp

I ..

II ..

III ..

Ensam person Makar Varje barn

Kr./dag Kr./dag Kr./dag

... 3:50 4:75 1: —

...3:75 5:— 1: —

... 4:— 5:25 1: —

Även hyreshjälpen är differentierad med tillämpning av nämnda dyrortsgruppering,

dock med särskilda bestämmelser för Stockholm, Göteborg och

Malmö. De högsta beloppen för hyreshjälp äro följande.

Ortsgrupp

Ensam person

Kr./mån.

Familjeförsörjare

Kr./mån.

I ...............

20

— 40

II ...............

30

60

III ...............

45

90

Malmö ...........

50

— 100

Göteborg .........

60

— 120

Stockholm .......

75

— 150

Såsom anförts i årets statsverksproposition (femte ht., s. 90) uppdrog

Kungl. Maj :t genom beslut den 9 maj 1947 åt dåvarande arbetsmarknadskommissionen

att i samråd med socialstyrelsen verkställa en allmän översyn

av gällande grunder för beräkning av arbetslöshetsnämndernas kontantunderstöd

i syfte att åstadkomma en lämplig anpassning mellan de

erkända arbetslöshetskassornas och arbetslöshetsnämndernas understödsverksamhet

ävensom mellan dessa båda hjälpformer och övriga socialhjälpsformer.

I propositionen nr 286 till 1947 års riksdag anförde föredragande

statsrådet (s. 24), att dyrortsgraderingen enligt 1935 års folkpensioneringslag

syntes böra bibehållas till dess ställning kunde tagas till resultatet

av berörda allmänna översyn. Ortsgrupperingen borde även efter

den nya folkpensioneringslagens ikraftträdande tills vidare bygga på förhållandena

den 31 december 1947. I sin skrivelse 1947:448 uttalade riksdagen,

att vad föredragande statsrådet anfört rörande dyrortsgraderingen av

kontantunderstöd icke föranlett riksdagen till någon erinran. Riksdagen

förutsatte, att på den pågående utredningen rörande, bl. a., dyrortsgraderingens

slopande grundat förslag skulle komma att föreläggas 1948 års

riksdag.

I anledning av nyssberörda utredningsuppdrag framlade arbetsmarknadsstyrelsen

i mars 1948 förslag om en provisorisk förbättring av kontantunderstöden

m. in. Samtidigt föreslog styrelsen alt dåvarande dyrortsgradering

och kommunfördelning i avbidan på utredningens slutförande

tills vidare skulle bibehållas oförändrad. Dessa förslag framlades i propositionen

nr 249 till 1948 års riksdag och godkändes av riksdagen (skr.

nr 410).

Föreliggande förslag.

1 skrivelse den 30 september 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen — såsom

likaledes framgår av årets statsverksproposition — på anförda skäl

hemställt, att styrelsen måtte befrias från det arbetsmarknadskommissio
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kanyl. Maj.ts proposition nr 116.

nen givna och på styrelsen överförda utredningsarbetet. Kungl. Maj :t

har sedermera uppdragit åt byråchefen T. Jerneman att inom socialdepartementet

fortsätta utredningen. Utredningsmannen har den 1 mars

1949 avlämnat en promemoria rörande dyrortsgrupperingen av kontantunderstöden

från arbetslöshetsnämnd. I denna promemoria anföres i huvudsak

följande.

Under senare tid har ifrågasatts, huruvida icke dyrortsgrupperingen inom

arbetslöshetsnämndernas kontantunderstödsverksamhet borde slopas för

dagunderstödets vidkommande. Huvudsakligen två skäl tala för en dylik

åtgärd. Det första är av saklig karaktär. Det är allmänt bekant att den

större delen av skillnaden i levnadskostnaderna på olika orter hänför sig

till bostadskostnaderna. Skiljer man vid eu understödsutgivning ut de senare

och diffentierar dem under ett långt gående hänsynstagande till de

faktiska kostnaderna för varje understödstagare saknas numera i det närmaste

anledning att dyrortsgradera annan del av understödet. Saken kan

med andra ord uttryckas så, att de levnadskostnader, som återstå sedan

man frånskilt bostadskostnaderna, uppvisa från ort till annan endast små

skillnader. Ur denna synpunkt sett skulle man alltså kunna införa ett och

samma maximibelopp för själva dagunderstödet att gälla för samtliga landets

kommuner. Det andra skälet är av i huvudsak formell natur. Den dyrortsgruppering,

som användes inom arbetslöshetsnämndernas kontantunderstödsverksamhet,

saknar faktiskt stöd i någon nu gällande lag. På grund

härav är man utan bestämmelser för hur den skall kunna hållas aktuell.

Att märka är emellertid att den vid en jämförelse med nu gällande dvrortsgrupperingar

visat sig alltjämt vara i huvudsak någorlunda godtagbar.

De problem, som här berörts, skulle teoretiskt sett kunna lösas genom alt

man fastställde ett för samtliga kommuner gällande högsta belopp för dagunderstödet

och avpassade hyreshjälpsbeloppen med tillhjälp av den indelning

av landets kommuner, som kommer till användning vid den nu gällande

folkpensionslagen för det statliga bostadstillägget. I praktiken skulle

emellertid en dylik lösning medföra ganska avsevärda svårigheter. Då dagunderstödets

högsta belopp för dyrortsgrupp III (i gamla pensionslagens

kommunindelning) redan är hållet i underkant, saknar man möjlighet att

åstadkomma ett för landets samtliga kommuner gemensamt maximibelopp

genom att sänka beloppet i fråga. Det uppgår f. n. till 4 kronor per dag. Å

andra sidan skulle ett fastställande av ett gemensamt belopp genom att dagunderstödets

maximibelopp för ortsgrupperna I och II (d. v. s. 3 kronor

50 öre, resp. 3 kronor 75 öre) höjdes till vad som nu gäller för ortsgrupp

III, också ge upphov till allvarliga betänkligheter. Bortsett från dylika av

allmän finansiell natur, skulle nämligen en sådan höjning av de första

dyrortsgruppernas kontantunderstöd komma att rubba förhållandet mellan

de erkända arbetslöshetskassornas försäkringsförmåner och arbetslöshetsnämndernas

understöd.

Det senaste påståendet belyses bäst genom ett exempel hämtat från en

av de största erkända arbetslöshetskassorna (fabriksarbetarnas, f. d. grovoch

fabriksarbetarnas), som har många medlemmar boende å rena landsbygden

eller i mindre samhällen, d. v. s. å orter med i allmänhet relativt

låga levnadskostnader. Kassan tillämpar sedan ingången av år 1949 med

några undantag följande indelning av sina medlemmar i daghjälpsklasser:

medlemmarnas klasstillhörighet fastställes enligt stadgarna på grundval av

folkpensioneringens bostadskostnadsgruppering sålunda att medlem, som

är anställd vid arbetsplats belägen inom

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

13

bostadskostnadsgrupp 1 skall tillhöra klass I;

> 2 eller 3 skall tillhöra klass II:

> 4 eller 5 » > > III.

Medlemmarna i daghjälpsklass I i denna kassa erhålla vid arbetslöshet

ett daghjälpshelopp av 3 kronor 25 öre jämte ett kristillägg av 75 öre, alltså

tillsammans 4 kronor per dag. Familjeförsörjare erhålla dessutom familjetillägg

med samma belopp, som numera tillämpas inom arbetslöshetsnämndernas

kontantunderstödsverksamhet. Skulle man nu höja nämndernas

dagunderstödsbelopp för ortsgrupp I till 4 kronor skulle en stor del av

nämndernas klientel i denna dyrortsgrupp kunna erhålla samma understödsbelopp,

som på grund av avgiftsinbetalning tillkommer medlemmarna

i denna arbetslöshetskassas daghjälpsklass I. Detta förhållande skulle

näppeligen stimulera dessa medlemmar till fortsatt medlemskap i kassan.

Någon möjlighet att höja denna kassas lägsta daghjälpshelopp genom att

ställa ökade krav på medlemmarna i form av höjda avgifter torde i nuvarande

situation med lönestegringsstopp icke föreligga. Ej heller torde det

finnas någon möjlighet att öka detsamma genom en förbättring av statsbidraget

till de erkända arbetslöshetskassorna.

F. n. föreligga sålunda vissa svårigheter att genomföra ett borttagande

av dagunderstödets dyrortsgradering. Då härtill kommer att socialvårdskommittén

preliminärt föreslagit ett borttagande av arbetslöshetsnämndernas

kontantunderstödsverksamhet eller dess överförande till den av kommittén

föreslagna socialhjälpen, synes man i avvaktan på kommitténs slutgiltiga

förslag i ämnet böra undvika att göra någon mera betydelsefull

ändring i principerna för dagunderstödets utgivande. Denna ståndpunkt är

desto lättare att försvara, då kontantunderstödsverksamheten dels genom

den nuvarande förhållandevis goda sysselsättningen, dels på grund av den

stora tillslutning, som den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen numera fått,

kan under den närmaste tiden väntas få endast en mindre omfattning, åtminstone

i dyrortsgrupperna I och II.

Beslutar man sig för att bibehålla dyrortsgraderingen av dagunderstödet,

kvarstår frågan hur man skall förfara med indelningen av rikets kommuner

i dyrortsgrupper, då den nu använda hänför sig till en lag, som upphört

att gälla. Samma skäl, som andragits för ett bibehållande av dyrortsgraderingen,

tala synbarligen för att man inför de större reformer, som

kunna vara att vänta, icke bör göra några i princip betydelsefulla ändringar

i grunderna för indelningen i ortsgrupper. Såsom inledningsvis framhållits

är den vid utgången av 1947 gällande tregruppsindelningen ännu i stort sett

godtagbar åtmistone såsom ett provisorium. Det lämpligaste sättet att lösa

(let här föreliggande problemet torde därför vara att Kungl. Maj :t erhåller

riksdagens fullmakt att för arbetslöshetsnämndernas kontantunderstödsverksamhet

få förordna om fortsatt tillämpning av den indelning, som vid

utgången av år 1947 gällde enligt 1935 års folkpensioneringslag. 1 de fall,

där särskilda skäl därtill föreligga, bör ändring i denna indelning för viss

kommun dock få företagas efter utredning av det på området sakkunniga

ämbetsverket, socialstyrelsen. Skulle provisoriet bliva av någon längre varaktighet,

kan ifrågasättas, huruvida icke socialstyrelsen bör göra en översyn

av kommunernas uppdelning på de tre ortsgrupperna.

Yttranden.

över utredningsmannens förslag ha yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen

och socialstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har icke haft något alt erinra mot utredningsmannens

förslag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj.ts proposition nr 116.

Socialstyrelsen bär tillstyrkt förslaget om ett provisoriskt bibehållande

av dyrortsgraderingen av dagunderstöden till arbetslösa med hänsyn till arbetslöshetskassorna

med de lägsta daghjälpsbeloppen och till förestående

lagändringar. Styrelsen motsätter sig dock att den gamla, i realiteten redan

avskaffade indelningen enligt 1935 års folkpensioneringslag skulle återupplivas.

Styrelsen säger sig särskilt reagera mot tanken att styrelsen skulle

göra en översyn av kommunernas uppdelning på de tre ortsgrupperna. Styrelsen

har föreslagit, att kommunfördelningen skall ske enligt den nya

dyrortsgrupperingen för löner och skatter, varvid grupperna 1 och 2 liksom

3 och 4 skulle sammanföras. I vårdtaxan för fattigvårdsanstalter hade gruppminskningen

skett på så sätt att grupp 1 fått förbliva oförändrad medan

grupperna 2 och 3 liksom 4 och 5 sammanförts. Bl. a. med hänsyn till det

ringa antalet arbetslösa i grupp 1 och svårigheterna att draga en gräns mellan

grupperna 1 och 2 vore dock nu föreslagen indelning lämpligare. Styrelsen

lämnar följande jämförelse mellan nu tillämpad gruppering (»pensionsgrupp»)

och av styrelsen föreslagen Olöne- och skattegrupp»).

Löne- och Pensionsgrupp

skattegrupp 1 2 3 S:a

1 ........................ 538 — — 538

2 ........................ 1524 30 — 1554

3 ........................ 297 63 — 360

4 ........................ 174 24 4 202

5 ........................ 51 8 15 74

S:a 2 584 125 19 2 728

Departementschefen.

Av vad utredningsmannen anfört framgår, att avsevärda olägenheter

skulle uppstå för vissa arbetslöshetskassor, om arbetslöshetsnämndemas

dagunderstöd i de lägre ortsgrupperna höjas utan att möjlighet beredes

kassorna att i motsvarande omfattning höja sina daghjälpsbelopp. Såsom

framgår av vad jag i annat sammanhang anfört (prop. nr 96), föreligga

f. n. icke förutsättningar för sådant ökat stöd åt kassorna, att en höjning

av daghjälpsbeloppen kan komma till stånd. Med hänsyn härtill torde ett

avskaffande av dyrortsgraderingen av arbetslöshetsnämndemas dagunderstöd

genom höjning till de för högsta ortsgrupp gällande beloppen icke f. n.

kunna övervägas. Då en sänkning av sistnämnda belopp ej kan komma i

fråga, torde icke annan utväg stå till buds än att dyrortsgraderingen får äga

bestånd jämväl under nästa budgetår.

Utredningsmannen har föreslagit, att den på 1935 års folkpensioneringslag

grundade dyrortsgrupperingen av kommunerna fortfarande skall tillämpas

i fråga om kontantunderstöden. Socialstyrelsen har däremot ansett

lämpligt, att indelningen anknytes till den nu tillämpade dyrortsgrupperingen

för skatter och löner. Enligt vad jag inhämtat från utredningsmannen,

skulle ett genomförande av socialstyrelsens förslag medföra i stort sett

samma olägenheter för arbetslöshetskassorna som ett omedelbart slopande

av dyrortsgraderingen. Med hänsyn härtill ansluter jag mig till det av ut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

15

redningsmannen framlagda förslaget. Såsom utredningsmannen föreslagit

bör möjlighet finnas för Kungl. Maj :t att, därest så i undantagsfall skulle

visa sig erforderligt, vidtaga jämkning i ortsgruppsindelningen.

Statsbidraget till kommunernas administrationskostnader för

arbetslöslietshjälp.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt gällande grunder för statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader

kunna till dylika kostnader utgå såväl ett årligt bidrag (årskostnadsbidrag)

som engångsbidrag. För engångsbidragets bestämmande tilllämpas,

om storleken av bidraget ej är reglerad i särskild författning, eu

skala, enligt vilken bidraget — det s. k. normalbidraget — från ett minimum

av 20 % stiger med ökande skattetryck och minskande antal skattekronor

till 90 %. Vid bestämmandet av årskostnadsbidragets storlek indelas

kommunerna på grundval av deras finansiella ställning med ledning

av normalbidraget i tre grupper. Inom grupperna stiger bidraget progressivt,

så att kommunens kostnadsandel i princip icke överstiger en krona

50 öre per skattekrona vid lägre normalbidrag än 40 %, en krona 25 öre

vid nornialbidrag av 40—50 % och en krona per skattekrona vid högre

normalbidrag än 50 %. Årskostnadsbidrag kan endast erhållas av kommun,

som under året i någon form bedrivit statsunderstödd hjälpverksamhet

för arbetslösa.

Före 1946 godkändes som bidragsberättigade administrationskostnader

skäliga arvoden eller löner åt arbetslöshetsnämnds ordförande, ledamöter

och eventuella tjänstemän, traktamenten och resekostnader för sammanträden

inom nämnden ävensom kostnader för porto samt skrivmateriel och

andra kontorsutensilier. Dessa kostnader fingo dock inräknas blott med så

stor procent, som utgjorde kommunens normala bidragsprocent vid beviljande

av statskommunalt beredskapsarbete för kommunen.

Enligt beslut av 1946 års riksdag (prop. nr 293, statsutsk. uti. nr 239, rd.

skr. nr 451) inräknas numera arbetslöshetsnämnds administrationskostnader

i sin helhet i de bidragsberättigade årskostnaderna, men det centrala

arbetsmarknadsorganet äger pröva skäligheten av uppgivna belopp. Till

administrationskostnader räknas samma kostnader som före 1946 jämte

kostnader för arvoden åt revisorer och för olycksfallsförsäkring av arbetslöshetsnämnds

personal.

Rörande antalet kommuner, som åtnjutit statsbidrag till administrationskostnader,

de godkända administrationskostnadernas belopp och statsbidragens

sammanlagda storlek under 1945 (äldre bidragsbestämmelser) samt

1946 och 1947 (nu gällande bestämmelser) må hänvisas till efterföljande

sammanställning.

Antal Godkända administra- Statsbidrag

kommuner tionskostnader, kr. kr.

1945 ...................... 119 244 170:47 51 9151:01

1946 ...................... 101! 407125:27 93 585:01

1947 ...................... 81 294 810:81 70 088:50

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

I skrivelse den 11 februari 1949 har arbetsmarknadsstyrelsen hemställt

om bemyndigande att vidtaga den ändringen i gällande bestämmelser om

statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader, att fr. o. in. den

1 januari 1949 arbetslöshetsnämndernas administrationskostnader ej få inräknas

i årskostnadsunderlaget vid bestämmande av statsbidragets storlek.

Styrelsen har lämnat i huvudsak följande motivering för sill förslag.

Arbetsmarknadsstyrelsens skälighetsprövning av uppgivna belopp stöter

på stora svårigheter, då man ej kan tillämpa några allmängiltiga grunder.

En arbetslöshetsnämnds arbetsbörda beror bl. a. på använda hjälpformer.

En kommun, som helt eller till största delen kunnat fylla hjälpbehovet genom

hänvisning till statliga beredskapsarbeten, har haft en mycket liten arbetsbörda

i jämförelse med kommuner, som måst anordna statskommunala

beredskapsarbeten och understödsverksamhet m. in. Kommuner av ungefär

samma storleksordning och med likartad omslutning av hjälpverksamheten,

vilka således synas böra komma i åtnjutande av i huvudsak lika stort statsbidrag,

uppskatta ofta sina kostnader till högst olika belopp, t. ex. genom

inräknande av viss procent av socialvårdsbyrås eller kommunalkontors totala

omkostnader. Många gånger uppgivas kostnader för tjänstemannalöner

till belopp, som med hänsyn till hjälpverksamhetens omfattning måste tyda

på att tjänstemännen, eller i varje fall en del av dem, haft andra arbetsuppgifter

som sin huvudsakliga sysselsättning än sådana, som varit direkt förknippade

med den statsunderstödda hjälpverksamheten o. s. v.

För 1946 företogos av arbetsmarknadsstyrelsen (arbetsmarknadskommissionen)

reduceringar i 48 fall och för 1947 i 51 fall. Fyra kommuner anförde

besvär över besluten beträffande bidrag för år 1946, men besvären lämnades

av Kungl. Maj :t utan åtgärd. Över besluten rörande 1947 års administrationskostnader

ha besvär anförts av Stockholm, Göteborg och Malmö.

En av huvudorsakerna till att statsbidrag till administrationskostnader

från början medgavs var de arbetslöshetstyngda kommunernas svåra ekonomiska

läge. Med hänsyn till förbättringen av kommunernas finanser och

minskningen av arbetslösheten torde statsbidraget till administrationskostnader

numera ha mycket liten betydelse för kommunerna. Detta synes också

framgå av det förhållandet, att, medan 81 kommuner erhållit statsbidrag till

administrationskostnader för år 1947, 21 som varit berättigade därtill ej

sökt sådant bidrag. Utvecklingen har faktiskt medfört, att nästan hälften av

statsbidraget (44,5 %) numera går till sådana kommuner, som rimligtvis

själva borde kunna utan olägenhet bestrida dessa kostnader, nämligen de

större städerna (Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och

Örebro).

Den genom 1946 års riksdagsbeslut införda differentieringen av årskostnadsbidragen

har medfört, att en kommuns egna kostnader för arbetslöshetsbekämpande

åtgärder kunna begränsas till en krona per skattekrona, nämligen

då normalbidraget för kommunerna är högre än 50 procent. Denna för

de skattetyngda kommunerna mycket förmånliga bestämmelse torde även

göra statsbidraget till administrationskostnaderna mindre angeläget.

Med hänsyn till här omnämnda förhållanden synes det arbetsmarknadsstyrelsen

motiverat att nu helt indraga statsbidraget i fråga. Arbetslöshetsnämnderna

synas i detta hänseende numera böra jämställas med andra kommunala

organ av likartad karaktär, t. ex. pensionsnämnder och familjebidragsnämnder,

vilka ej åtnjuta bidrag av statsmedel till sin administration.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

17

Yttranden.

Över arbetsmarknadsstyrelsens förslag ha yttranden avgivits av statskontoret,

svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet.

Statskontoret tillstyrker bifall till framställningen.

Svenska landskommunernas förbund har anfört bl. a. följande.

I olika sammanhang har förbundet framhållit nödvändigheten av att bestämmelserna

om statsbidrag till kommunerna i möjligaste mån förenklas.

Bestämmelserna om statsbidrag av olika slag ha successivt blivit så många

och så invecklade, att statsbidragssystemet i dess helhet numera behärskas

endast av ett fåtal experter. Det är nödvändigt att härvidlag söka ernå förenklingar.

Antalet statsbidragsformer torde böra minskas. De statsbidrag,

som icke ha nämnvärd ekonomisk betydelse, torde därvid i första hand böra

slopas och en motsvarande höjning bör i stället komma till stånd i fråga om

de mera betydelsefulla statsbidragen. Statsbidragen böra också i möjligaste

mån så konstrueras, att ansöknings- och prövningsförfarandet förenklas.

Från dessa utgångspunkter anser sig styrelsen kunna tillstyrka det av arbetsmarknadsstyrelsen

framlagda förslaget, även om f. n. ingen motsvarande

förhöjning kan komma till stånd i fråga om annat statsbidrag.

Svenska stadsförbundet kan icke finna, att arbetsmarknadsstyrelsen anfört

några bärande skäl för sitt förslag. Motiveringen till förslaget synes

enligt förbundet utgå från att staten under inga förhållanden bör bidraga

till arbetslöshetskostnadernas bestridande med mera än som erfordras för

att kommunerna skola kunna med nöd bära den övriga delen av dessa

kostnader. En sådan norm för kostnadsfördelningen torde enligt förbundet

med fog kunna bestridas. Enligt förbundets mening äro visserligen f. n. arbetslöshetskostnaderna

relativt litet kännbara för kommunerna, men arbetslösheten

och skatteunderlaget kunna ganska snabbt förändras. Arbetsmarknadsstyrelsens

hänvisning till kommunernas finansiella läge skulle

enligt förbundet på sin höjd kunna godtagas för en temporär ändring, men

med hänsyn till kravet på en effektiv krisberedskap böra icke i kristider

sannolikt ohållbara förändringar genomföras. Svårigheterna vid verkställandet

av skälighetsprövningen beträffande administrationskostnadernas

storlek syntes icke motivera indragning av statsbidraget. Förbundet säger

sig slutligen starkt reagera mot det sätt varpå skälighetsprövningen verkställts.

Departementschefen.

I fall då kommunala organ handha bidragsverksamhet betala kommunerna

i regel kostnaderna för administrationen även om bidragen helt eller delvis

utgå av statsmedel. Ett undantag från denna regel gäller beträffande

administrationskostnaderna för arbetslöshetshjälpen. Anledningen till alt

statsbidrag ansetts böra utgå i detta fall torde ha varit, alt administrationskostnaderna

för arbetslöshetstyngda mindre kommuner med svag ekonomi

beräknats kunna bli en betydande belastning. Under nu rådande arbetslöshetsförhållanden

torde statsbidraget i fråga emellertid ha ringa ekonomisk

betydelse för kommunerna. Då härtill kommer, alt bidragsreglerna äro rela2

Bihang till riksdagens protokoll 19''i9. 1 samt. Nr Ilo.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Ma):ts proposition nr 116.

tivt invecklade och att prövningen av statsbidragsansökningarna på grund

härav ger upphov till svårlösta bedömningsfrågor, ansluter jag mig till arbetsmarknadsstyrelsens

av statskontoret och landskommunernas förbund

tillstyrkta förslag att statsbidrag till ifrågavarande administrationskostnader

icke bör utgå för tiden fr. o. m. rr 1949. Jag vill framhålla, att intet synes

hindra att statsbidrag ånyo införes, därest detta i en arbetslöshetssituation

skulle anses påkallat.

Ny hjälpkungörelse.

Gällande bestämmelser m. m.

Sedan 1934 års riksdag beslutat vissa ändringar i dittills gällande grunder

för den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid oförvållad arbetslöshet,

sammanfattade Kungl. Maj :t reglerna för ifrågavarande verksamhet

i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 434) angående statlig och statsunderstödd

hjälpverksamhet vid arbetslöshet. Under de närmaste åren därefter

ändrades denna kungörelse — i det följande benämnd hjälpkungörelsen

— efter hand som statsmakterna beslöto nya regler för hjälpverksamheten

(ändr. nr 426/1935, 464/1936 och 545/1937), men efter år 1937 ha besluten

om ändrade grunder för verksamheten icke kommit till uttryck i hjälpkungörelsen.

I samband med tillkomsten av lagen den 30 juni 1944 (nr 475) om

arbetslöshetsnämnd upphävdes dock 2—9 §§ i hjälpkungörelsen, vilka handlade

om arbetslöshetskommitté. Motsvarande bestämmelser upptogos i stället

i kungörelsen den 30 juni 1944 (nr 476) med tillämpningsföreskrifter till

nyssnämnda lag.

Den genomgripande omgestaltning av reglerna på förevarande område, som

ägt rum sedan år 1937, har alltså icke satt sina spår i hjälpkungörelsen.

Dess innehåll är därför till stor del föråldrat; många bestämmelser, som

fortfarande gälla formellt, ha i verkligheten satts ur kraft genom föreskrifter,

som icke utformats författningsmässigt. Med hänsyn till den utveckling,

som sålunda ägt rum, har arbetsmarknadsstyrelsen ansett en omarbetning

av hjälpkungörelsen böra verkställas och styrelsen har den 22 januari 1949

överlämnat ett förslag till ny kungörelse om de statliga och statsunderstödda

åtgärderna vid arbetslöshet.

Departementschefen.

Det synes mig uppenbart att det ur praktiska synpunkter måste vara av

stort värde att få till stånd en upprensning på detta område, och jag har

därför på grundval av arbetsmarknadsstyrelsens förslag låtit inom socialdepartementet

utarbeta ett förslag till kungörelse angående vissa statliga

och statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet. Detta förslag torde såsom

bilaga få fogas vid protokollet i detta ärende.

Den överarbetning av nuvarande hjälpkungörelse, som departementsförslaget

utgör, är så gott som uteslutande av rent formell natur; endast i några

mindre väsentliga hänseenden ha smärre sakliga jämkningar vidtagits. Avsikten

med förslaget är således icke att införa några nya principer för hjälp
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

19

verksamheten vid arbetslöshet, utan syftet är i stället att rensa hort de författningsbestämmelser,

som äro föråldrade, och i en författning samla de

huvudregler, som nu gälla på ifrågavarande område. F. n. äro de organisatoriska

bestämmelserna om arbetslöshetsnämnd upptagna i tillämpningskungörelsen

till lagen om arbetslöshetsnämnd. Det har ansetts lämpligt att

överföra även dessa bestämmelser till den nya författningen, som alltså är

avsedd att ersätta såväl sistnämnda kungörelse som hjälpkungörelsen.

De nu gällande reglerna för hjälpverksamheten, som icke äro författningsmässigt

utformade, äro i vissa avseenden ganska invecklade och tillämpas i

somliga fall endast på försök. För att icke tynga författningstexten och för

att slippa alltför täta författningsändringar i framtiden, ha i en del fall

ifrågavarande föreskrifter icke i detalj upptagits i förslaget. I stället har hänvisning

skett till vad som är eller kan varda särskilt bestämt, d. v. s. till de

regler som i hithörande hänseenden nu gälla eller de ändringar däri som bli

i vederbörlig ordning bestämda. Denna metod har tillämpats även i andra

fall, då så ansetts ändamålsenligt, t. ex. i fråga om storleken av kontantunderstöden.

Vissa bestämmelser, som äro upptagna i den nuvaraiide hjälpkungörelsen

och som ansetts böra gälla även i fortsättningen, ha icke medtagits i förslaget

därför att de synts vara av beskaffenhet att böra utfärdas av arbetsmarknadsstyrelsen

i form av råd och anvisningar. Detta gäller särskilt sådana

föreskrifter som reglera vsd olika ansökningar böra innehålla och

vilka handlingar som skola fogas vid desamma. Fn del regler angående arbetsmarknadsstyrelsens

uppgifter i soeciella avseenden har vidare ansetts

kunna undvaras med hänsyn till innehållet i andra mera generella regler

angående styrelsens befogenheter.

Såsom framgår av det anförda har en del av gällande detalj föreskrifter

befunnits vara i behov av revision. Dessa föreskrifter ha därför utbytts mot

andra, som ansetts lämpligare. I en del fall ha dessutom gällande föreskrifter

kompletterats. Jag ämnar i det följande beröra de stadganden i förslaget,

som i sakligt avseende avvika från vad som f. n. gäller. Då intet särskilt

nämnes, överensstämmer förslaget med gällande bestämmelser.

De bestämmelser, som upptagits i 1 kapitlet, motsvara innehållet i

1 § hjälpkungörelsen samt tillämpningskungörelsen till lagen om arbetslöshetsnämnd.

Enligt 1 § i förslaget skall arbetsmarknadsstyrelsen i den utsträckning så

befinnes lämpligt kunna uppdraga åt länsarbetsnämnd att handlägga ärende

och utöva styrelsen tillkommande beslutanderätt enligt kungörelsen. Det

sålunda föreslagna stadgandet, som saknar motsvarighet i vad som nu gäller,

överensstämmer med de strävanden till decentralisering inom statsförvaltningen

som gjort sig gällande under de senaste åren. Vidare skall enligt

1 § i förslaget arbetsmarknadsstyrelsen — som enligt hjälpkungörelsen endast

äger meddela råd och anvisningar till ledning för hjälpverksamheten —

jämväl äga rätt att utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter till kungörelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 0 Kungi. Maj:ts proposition nr 116.

Enligt 3 § tillämpningskungör elsen till lagen om arbetslöshetsnämnd må

den, som på grund av arbetslöshet är föremål för hjälpverksamhet eller som

åtnjuter fattigvård, icke vara ordförande, ledamot eller suppleant i särskild

arbetslöshetsnämnd. Stadgandet torde ursprungligen ha haft till syfte att

förebygga missbruk vid hjälpverksamhetens bedrivande. Med hänsyn till

den kontrollverksamhet, som numera utövas av länsarbetsnämnderna, synes

det icke längre vara behövligt att av detta skäl bibehålla stadgandet. Vidare

må erinras om att, därest kommun icke inrättat särskild arbetslöshetsnämnd,

drätselkammaren resp. kommunalnämnden fungerar såsom arbetslöshetsnämnd

och att ifrågavarande villkor icke gälla för behörighet att

vara ledamot i drätselkammare eller kommunalnämnd, då den fungerar som

arbetslöshetsnämnd. Det må också anmärkas att behörighet att vara ledamot

i fattigvårdsstyrelse tillkommer även den som åtnjuter fattigvård eller

är föremål för hjälpverksamhet. Då skäl att i detta hänseende bibehålla särbestämmelser

för arbetslöshetsnämnd icke synas föreligga, ha dessa diskvalifikationsgrunder

icke upptagits i förslaget.

Enligt 5 § femte stycket i förslaget må ordförande, ledamot eller ersättare

i arbetsmarknadsstyrelsen eller befattningshavare hos styrelsen icke

vara ordförande, ledamot eller suppleant i särskild arbetslöshetsnämnd.

Denna bestämmelse är ny.

I sista stycket förslagets 5 § har upptagits ett stadgande, enligt vilket av

kommunen avlönad tjänsteman, som i och för sin befattning är redovisningsskyldig

inför arbetslöshetsnämnden, icke må vara ordförande, ledamot

eller suppleant i samma nämnd. Det sålunda föreslagna behörighetsvillkoret

saknar motsvarighet i gällande bestämmelser om arbetslöshetsnämnd

men överensstämmer med vad som i allmänhet gäller för kommunala

organ.

Enligt tillämpningskungörelsen till lagen om arbetslöshetsnämnd må ej

den vara revisor, som är anställd i kommunens tjänst eller som på grund av

arbetslöshet är föremål för hjälpverksamhet eller som åtnjuter fattigvård.

De två sistnämnda behörighetsvillkoren ha på de skäl, som nyss anförts

i fråga om behörigheten att vara ordförande, ledamot eller suppleant, icke

medtagits i förslaget. Även föreskriften att i kommunernas tjänst anställd

person icke må vara revisor har uteslutits, då anledning att bibehålla en så

långt gående behörighetsinskränkning icke ansetts föreligga. I stället har i

7 § sista stycket av förslaget upptagits en bestämmelse av innehåll att vad

i kommunallagarna — 63 § lagen om kommunalstyrelse på landet och 58 §

lagen om kommunalstyrelse i stad -— finnes stadgat om revisorer skall äga

motsvarande tillämpning. Härigenom uppnås överensstämmelse med de behörighetsvillkor

som gälla för jämförliga kommunala organ.

Förslagets 2 k apitel innehåller allmänna bestämmelser rörande hjälpverksamheten

och motsvarar 2 kap. i hjälpkungörelsen. I sakligt avseende

avviker förslaget endast på följande punkter från vad som f. n. gäller.

I 13 § hjälpkungörelsen stadgas, att arbetslöshetshjälp endast må tillkomma

den, som är svensk medborgare eller tillhör stat, med vilken över
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

enskiommelse träffats om ömsesidighet beträffande åtgärder vid arbetslöshet.

Denna regel har oförändrad överförts till förslaget. Emellertid har med

hänsyn till rådande förhållanden det ansetts av behovet påkallat att mjuka

upp stadgandet. På grund härav har i 12 § andra stycket förslaget upptagits

en bestämmelse enligt vilken arbetsmarknadsstyrelsen efter särskilt bemyndigande

av Kungl. Maj :t äger medgiva, att arbetslöshetshjälp må utgivas

även till annan utländsk medborgare. I detta sammanhang må erinras om

den ändring, som år 1947 vidtogs i förordningen om erkända arbetslöshetskassor

och varigenom utländsk medborgare principiellt jämställdes med

svensk medborgare med avseende å rätten att tillhöra erkänd arbetslöshetskassa.

Enligt 13 § hjälpkungörelsen är åldersgränsen för erhållande av arbetslöshetshjälp

16 år eller, då fråga är om annat reservarbete än ungdomsreservarbete,

18 år. Då hinder i allmänhet icke möter för den, som fyllt 16

år, att taga arbete i öppna marknaden, ha skäl ansetts icke föreligga att bibehålla

18-årsgränsen. Åldersgränsen har därför i 12 § föreslaget satts till

16 år utom då det gäller såsom nybörjarkurs anordnad yrkesutbildningskurs

för arbetslösa, i vilket fall gränsen dragits vid 15 år. Vid hänvisning av

ungdom till beredskapsarbeten måste givetvis särskild hänsyn tagas till frågan

om arbetets och arbetsmiljöns lämplighet ävensom till vissa andra

förhållanden. Närmare föreskrifter härom torde få utfärdas av arbetsmarknadsstyrelsen.

Enligt 14 § hjälpkungörelsen .ankommer det på arbetsmarknadsstyrelsen

att, där så prövas lämpligt, bestämma att endast arbetslösa tillhörande vissa

yrken må åtnjuta arbetslöshetshjälp. Med den utbyggnad och effektivisering

av arbetsförmedlingsverksamheten, som numera ägt rum, synas de resultat,

som man velat uppnå med ifrågavarande stadgande, kunna tillgodoses genom

arbetsförmedlande åtgärder. Stadgandet har därför icke medtagits i

förslaget.

I 19 § hjälpkungörelsen lämnas en definition av begreppet familjeförsörjare.

Såsom familjeförsörjare skall anses den som har försörjningsskyldighet

mot maka eller mot barn eller adoptivbarn under 16 år eller som lever

i gemensamt bo med och huvudsakligen underhåller föräldrar eller adoptant.

Vad sålunda stadgas hör i huvudsak gälla även i fortsättningen. I vissa

fall synas dock skäl föreligga att anse ogift man som familjeförsörjare

mot kvinna, med vilken han sammanlever. Under vissa omständigheter kan

det även vara skäligt att anse den, som underhåller minderåriga syskon, såsom

familjeförsörjare gentemot dem. Någon definition av begreppet familjeförsörjare

har emellertid icke upptagits i förslaget. Det har nämligen ansetts

böra ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen att meddela bestämmelser

härom.

Föreskrifterna i hjälpkungörelsens 13 § sista stycket om behovsprövning

och i 17 § första stycket angående vissa riktlinjer för de lokala organens

verksamhet ha icke medtagits i förslaget. Föreskrifter av detta slag torde få

ingå i tle råd och anvisningar, som arbetsmarknadsstyrelsen utfärdar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 116

I kapitel 3, som motsvarar 3 kap. hjälpkungörelsen, ha — i anslutning

till nu rådande ordning — upptagits bestämmelser om beredskapsarbeten.

Denna hjälpform, som icke omnämnes i hjälpkungörelsen, har enligt

beslut av statsmakterna ersatt reservarbetena.

Någon motsvarighet till det i 38 § hjälpkungörelsen upptagna stadgandet

att den ej må vara revisor, som är föremål för hjälpverksamhet eller åtnjuter

fattigvård, har icke upptagits i förslaget. Angående skälen härtill torde

få hänvisas till vad som anförts i fråga om behörighet att vara ordförande,

ledamot eller suppleant i särskild arbetslöshetsnämnd.

I överensstämmelse med vad som nu gäller enligt 7 § tillämpningskungörelsen

till lagen om arbetslöshetsnämnd — motsvarande 8 § förslaget —

har i 26 § förslaget införts en bestämmelse, enligt vilken arvode av statsmedel

må utgå jämväl till revisor som där avses.

Bestämmelsen i 22 § hjälpkungörelsen, enligt vilken det ankom på arbetslöshetskommitté

att hänvisa arbetslösa till reservarbete, saknar motsvarighet

i förslaget. Uttagning av arbetskraft till beredskapsarbete sker i samråd

mellan arbetsförmedling och arbetslöshetsnämnd. Föreskrifter härom äro

avsedda att i detaljerad form införas i arbetsmarknadsstyrelsens råd och anvisningar.

Några särskilda stadganden angående förfarandet, därest strejk skulle utbryta

vid beredskapsarbete, ha, då sådant arbete utföres på den öppna marknadens

villkor, icke synts erforderliga. Någon motsvarighet till 25 § hjälpkungörelsen,

som handlar om förfarandet vid strejk, har därför icke upptagits

i förslaget.

Skäl ha icke ansetts föreligga att bibehålla stadgandet i 26 § hjälpkungörelsen,

enligt vilket material av inhemsk tillverkning bör användas, då

särskilda omständigheter icke föranleda till annat.

Föreskriften i 33 § hjälpkungörelsen att ersättning för olycksfall i arbete

utgår i enlighet med bestämmelserna i lagen om försäkring för olycksfall

i arbete har såsom överflödig uteslutits.

Beträffande 4 kapitlet, som saknar motsvarighet i hjälpkungörelsen,

må endast framhållas att det ansluter sig helt till gällande ordning.

15 kapitlet, som svarar mot 4 kap. i hjälpkungörelsen, äro sammanfattade

de huvudregler, som numera gälla ifråga om kontantunderstödsverksamheten.

Stadgandet i 33 § första stycket andra punkten förslaget om

utbetalning av kontantunderstöd till annan än den arbetslöse saknar dock

motsvarighet i vad som nu gäller. Det avser att ge arbetslösihetsnämnderna

ökade möjligheter att tillse, att understödet användes för avsett ändamål.

Kapitel 6 har sin motsvarighet i 5 kap. hjälpkungörelsen. Enligt denna

kungörelse bedrives hjälpverksamheten för unga arbetslösa under tre

huvudformer, nämligen kursverksamhet, frivillig arbetstjänst och ungdomsreservarbete.

Om kursverksamhet stadgas nu i kungörelsen den 29 juni 1945

(nr 445) angående yrkesutbildningskurser för arbetslösa. Frivillig arbetstjänst

och ungdomsreservarbete äro hjälpformer, som icke längre förekomma.

Då det icke i dagens läge kan överblickas vilka åtgärder som kunna

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

visa sig erforderliga för att vid en arbetslöshetskris motverka ungdomsarbetslöshet,

har i förevarande kapitel endast hänvisats till de särskilda bestämmelser,

som äro eller kunna bli utfärdade.

Bestämmelserna om statsbidrag ha undergått genomgripande förändringar

sedan tiden för hjälpkungörelsens tillkomst. De regler, som i detta hänseende

upptagits under 7 kapitlet, överensstämma med vad numera

gäller. På sätt framgår av vad jag anfört i ett tidigare sammanhang torde

dock statsbidrag i fortsättningen icke böra utgå till administrationskostnaderna.

I överensstämmelse härmed ha några bestämmelser om administrationsbidrag

icke medtagits i förslaget.

Den nya kungörelsen torde böra träda i kraft den 1 juli 1949. I samband

därmed böra den nuvarande hjälpkungörelsen och tillämpningskungörelsen

till lagen om arbetslöshetsnämnd upphöra att gälla.

Hjälpverksamheten för partiellt arbetsföra.

Kommittén för partiellt arbetsföra har framlagt sina huvudförslag i fem

betänkanden. I kommitténs första betänkande (SOU 1946:24) framlades

vissa förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet

för partiellt arbetsföra, i det andra (SOU 1947: 18) förslag angående yrkesvägledning

och yrkesutbildning, i det tredje (SOU 1947: 44) — avgivet tillsammans

med 1943 års sjukhusutredning — förslag angående sysselsättnings-

och arbetsterapi vid vissa sjukhus och vårdanstalter, i det fjärde

(SOU 1948: 11) förslag angående partiellt arbetsföras anställning i allmän

tjänst och i det femte (SOU 1948: 54) förslag angående de partiellt arbetsföras

sysselsättande i allmänhet. Detta betänkande är nu föremål för remissbehandling.

Kommittén har numera slutfört sitt uppdrag.

Kungl. Maj :t har genom beslut den 21 mars 1947 överlämnat kommitténs

betänkande med förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet

till arbetsmarknadskommissionen, numera arbetsmarknadsstyrelsen,

för att av kommissionen beaktas vid den effektivisering av arbetsvärden,

varom kommissionen kunde komma att föranstalta. Kommitténs betänkande

angående sysselsättnings- och arbetsterapi handlägges inom inrikesdepartementet.

I anslutning till detta betänkande har i propositionen nr

42 till årets riksdag framlagts förslag att genom statlig försorg utbildning

anordnas för sysselsättnings- och arbetsterapeuter vid slöjdföreningens skola.

Betänkandet med förslag angående partiellt arbetsföras anställning i allmän

tjänst behandlas inom finansdepartementet. Enligt vad jag inhämtat

kommer senare i dag chefen för finansdepartementet att föreslå proposition

till riksdagen i anledning av bl. a. vissa i detta betänkande framställda

förslag.

Sedan åtskilliga år har viss arbetsvårdsverksamliet med avseende på de

partiellt arbetsföra bedrivits av arbetsmarknadsorganen. Utöver de personalkostnader,

som upptagits för denna verksamhet, ha för innevarande budgetår

medel för särskilda åtgärder i samband med denna verksamhet be
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

räknats under anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft. Dessa

åtgärder ha haft karaktären av försöksverksamhet. Jag torde i detta sammanhang

böra erinra om att jämväl pensionsstyrelsen bedriver viss hjälpverksamhet

för partiellt arbetsföra, nämligen behandling, vård, yrkesutbildning

in. m. åt personer, vilka kunna väntas genom dylika åtgärder återvinna

eller bibehålla arbetsförmågan. Till kostnaderna för denna verksamhet

äro medel beviljade under anslaget till åtgärder till förebyggande och

hävande av invaliditet.

I sin i det föregående nämnda skrivelse den 14 januari 1949 med förslag

rörande beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1949/50 har arbetsmarknadsstyrelsen

jämväl för nästa budgetår räknat medel för fortsättande

i vidgad omfattning av försöksverksamheten på arbetsvärdens område. Till

medelsberäkningen torde jag få återkomma i det följande. I detta sammanhang

torde få lämnas en kort redogörelse för den verksamhet på detta område,

som nu bedrives av arbetsmarknadsstyrelsen i avvaktan på ställningstagande

till de av kommittén för partiellt arbetsföra framlagda förslagen.

Nuvarande verksamhet.

Arbetsförmedling. Tillvaratagandet av de partiellt arbetsföras arbetskraft

är främst ett arbetsförmedlingsproblem. I juni år 1944 beslöt arbetsmarknadskommissionen,

numera arbetsmarknadsstyrelsen, att i samtliga

län, Gotlands län dock tillsvidare undantaget, anställa särskilda befattningshavare

för arbetsberedning åt partiellt arbetsföra. Vid utgången av år 1946

hade organisationsplanen hunnit genomföras så långt, att i samtliga län

med undantag av Gotlands län särskilda förmedlingsexpeditioner för detta

slag av arbetssökande voro inrättade. Inalles funnos 32 befattningar. Sedan

riksdagen i april 1945 bifallit Kungl. Maj:ts proposition nr 120 om arbetsvärd

åt i militärtjänst skadade personer togs denna organisation i anspråk

för nämnda verksamhet. Organisationen har senare fått en växande betydelse

i samband med de ökade ansträngningarna att taga vara på de partiellt

arbetsföras arbetskraft.

I Kungl. Maj :ts proposition 1947: 239 angående inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse

samt förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen

in. in. beräknades antalet tjänster vid förmedlingsexpeditionerna för partiellt

arbetsföra till 69. Riksdagen lämnade denna beräkning utan erinran.

Rörande verksamhetens omfattning bär arbetsmarknadsstyrelsen upplyst,

att antalet hjälpsökande ökat från 4 610 år 1944 till 12 628 år 1947 och

11 743 under månaderna januari—oktober år 1948. Antalet tillsatta platser

var 4 350 år 1944, 9 746 år 1947 och 7 485 under månaderna januari—oktober

1948. Antalet partiellt arbetsföra, som genom arbetsförmedlingens försorg

kommit i fråga för andra hjälpåtgärder, var 998 år 1946, 1 464 år 1947

och 1 625 under månaderna januari—oktober 1948. Med andra hjälpåtgäder

avses sådana av kvalificerad art, såsom hjälp till yrkesutbildning, till

etablerande av rörelse, anskaffande av maskiner etc.

Ett visst behov av medverkan från läkare har framträtt i denna verk
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

25

samhet. Ökade möjligheter härför öppna sig i och med att särskilda arvodesanställda

läkare knytas till länsarbetsnämnderna. Medel för arvoden till

dessa läkare ha beräknats under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar

å avlöningsstaten för nen offentliga arbetsförmedlingen. Kungl.

Maj :t har den 25 februari 1949 fastställt instruktion och ersättningsbestämmelser

för dessa läkare samt bemyndigat arbetsmarknadsstyrelsen bl. a. att

under budgetåret 1948/49 från reservationsanslaget till kostnader för överflyttning

av arbetskraft taga i anspråk medel för bestridande av dels ersättning

för undersökning av partiellt arbetsföra dels ock resekostnads- och

traktamentsersättning till partiellt arbetsföra under resor till och från läkare.

Sistnämnda resekostnads- och traktamentsersättning utgår enligt

klass III D i allmänna resereglementet.

Provanställning. I skrivelse den 7 maj 1947 hemställde arbetsmarknadskommissionen

om att få taga i anspråk ett belopp av högst 50 000 kronor

från reservationsanslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft för

beredande av provanställningar åt partiellt arbetsföra. Kommissionen framhöll

därvid bl. a., att personer, som på grund av personliga arbetshinder

ha svårighet att erhålla lämplig sysselsättning i vissa delar av landet, därest

de utbjuda sin arbetskraft i mera utpräglade bristområden med ett differentierat

näringsliv icke möta dylika svårigheter och i åtskilliga fall icke ens

behöva betraktas som partiellt arbetsföra. För att skapa förutsättningar för

en omflyttning av detta slag av arbetskraft, framhöll kommission.en, gäller

det dock att dels stimulera de arbetssökandes villighet till överflyttning, dels

undanröja företagarnas farhågor för eventuellt uppkommande sociala komplikationer.

Kommissionen erinrade om att kommittén för partiellt arbetsföra

i sitt betänkande med förslag angående yrkesvägledning och yrkesutbildning

för partiellt arbetsföra (SOU 1947: 18) föreslagit, att ekonomiskt

stöd skall få utgå även i samband med överflyttning av angivet slag. I anslutning

till detta förslag framlade kommissionen vissa riktlinjer för verksamheten,

vilka i huvudsak överensstämma med de av kommittén för partiellt

arbetsföra i förenämnda betänkande föreslagna.

De bestämmelser som av kommissionen föréslogos försöksvis gälla beträffande

provanställning innehålla i huvudsak följande.

Tiden för provanställning (utbildningstiden) avser högst ett år. Maximitiden

ifrågakommer endast för mera kvalificerat arbete (t. ex. svarvning,

svetsning, fräsning, finare filning) medan provanställning, som avser

att göra den anställde kvalificerad för visst tempoarbele (t. ex. borrning,

enklare monteringsarbeten, filning, stoppning, spinning) regelmässigt begränsas

till en tid av 3—6 månader.

Arbetsvärd med anlitande av till arbetsmarknadskommissionens förfogande

ställda medel beredes partiellt arbetsför, som innehar provanställning,

enligt följande:

a) Arbetstagaren skall, innan han anvisas provanställning, undersökas av

anvisad läkare i hemorten. Under tiden för provanställningen åtnjuter den

partiellt arbetsföre genom länsarbetsnämndens försorg, i den män kostnaderna

härför ej bestridas av arbetsgivaren eller genom gällande sjuk- eller

olycksfallsförsäkring, fri läkar- och poliklinikvård.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

b) Arbetstagaren kan vid provanställningens tillträdande erhålla ett belopp

av etthundra kronor såsom bidrag till kostnader för uppehälle in. m.,

till dess han utfår arbetsinkomst, i den mån bidrag för ifrågavarande kostnader

icke bestridas av hemortskommunen. I mån av behov kan länsarbetsnämnd

därjämte utrusta den provanställde med arbetskläder för en

kostnad av högst 65 kronor.

c) Partiellt arbetsför, som skall böria provanställning, erhåller genom

länsarbetsnämnden i hemorten fri resa till den ort där anställningen skall

tillträdas jämte traktamente enligt lägsta traktamentsklassen i allmänna

resereglementet.

d) Under tiden för provanställningen äger den partiellt arbetsföre uppbära

löneförmåner med belopp och enligt grunder, varom överenskommelse

träffas mellan arbetsgivaren och vederbörlig arbetstagarorganisations avdelning

(klubb) vid företaget. Skulle den provanställdes arbetsinkomst icke

uppgå till eljest gällande kollektivavtalslön eller ändock understiga det belopp,

som under tid för omskolning utgår såsom utbildningsbidrag till

i militärtjänst skadad värnpliktig — 250, 275 eller 300 kronor för

månad beroende på till vilken ortsgrupp omskolningsorten är hänförd enligt

den intill 1 januari 1948 gällande ortsgrupperingen för folkpensionerna

— kan arbetsmarknadskommissionen eller enligt dess bemyndigande länsarbetsnämnden

bevilja den partiellt arbetsföre omskolningsbidrag med

högst det belopp, som svarar mot skillnaden mellan den utgående arbetslönen

för månad och nyssnämnda utbildningsbidrag för i militärtjänst skadad

värnpliktig.

e) Arbetstagare, som under tiden för provanställningen på grund av

sjukdom går miste om arbetsförtjänst, kan beviljas ersättning för sådant

inkomstbortfall under högst fjorton dagar i följd.

f) Under tiden för provanställningen kan arbetsmarknadskommissionen,

därest den anställdes familj vistas å annan ort än den där provanställningen

innehas, i mån av behov besluta om utanordnande till familjen av

sådant ortstillägg, som utgår för arbetare, vilken hänvisas till beredskapsarbete

utom hemorten.

Alla med den praktiska utbildningen förenade kostnader bestridas av arbetsgivaren.

I den mån så befinnes erforderligt, kan teoretisk undervisning

anordnas vid sidan av den praktiska utbildningen enligt arbetsmarknadskommissionens

bestämmande och kostnaderna för denna undervisning bestridas

av till arbetsmarknadskommissionens förfogande ställda medel.

Med anledning av förenämnda skrivelse medgav Kungl. Maj :t den 16

maj 1947 arbetsmarknadskommissionen att i samband med anordnande av

provanställningar utom hemorten åt partiellt arbetsföra bereda dem arbetsvärd

i huvudsaklig överensstämmelse med i arbetsmarknadskommissionens

framställning angivna riktlinjer, dock att ortstillägg icke finge utgå för

längre tid än högst sex månader. Kungl. Maj :t föreskrev vidare, att kostnaderna

för ifrågavarande arbetsvärd skola bestridas från reservationsanslaget

till kostnader för överflyttning av arbetskraft. Intill den 1 december 1948

hade, enligt vad styrelsen upplyser, 125 personer påbörjat provanställning

vid olika industriföretag. Av dessa kvarstodo vid nämnda tidpunkt 22 personer

i provanställning. 37 personer hade erhållit fast anställning vid resp.

företag och 10 hade erhållit annan arbetsplacering. Denna arbetsvårdsform

har på grund av bristen på familjebostäder på industriorterna hittills icke

kunnat utnyttjas i önskvärd omfattning. Ovana vid industriellt arbete samt

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

27

bristande arbetsträning ha vidare medfört att vissa av de partiellt arbetsföra,

som aldrig tidigare arbetat under liknande förhållanden, känt vantrivsel

och därför önskat återvända till hemorten.

Yrkesutbildning. Arbetsmarknadsstyrelsens yrkesutbildande verksamhet

för partiellt arbetsföra tillkom i juli 1945 sedan riksdagen bifallit Kungl.

Maj :ts proposition 1945: 120 om arbetsvärd åt i militärtjänst skadade. Arbetsmarknadsstyrelsen

har upplyst att från verksamhetens början intill

den 1 november 1948 1 414 militärskadade ha beviljats arbetsvärd, varav

1 269 i form av omskolning och 145 i form av fortbildning.

Kommittén för partiellt arbetsföra föreslog i skrivelse den 22 juni 1946

med vissa förslag till åtgärder för tillvaratagande av de partiellt arbetsföras

arbetskraft bl. a., att kursverksamhet skulle anordnas även för andra partiellt

arbetsföra än sådana som skadats i militärtjänst. I anledning av denna

skrivelse uppdrog Kungl. Maj :t den 14 februari 1947 åt arbetsmarknadskommissionen

att i samråd med kommittén för partiellt arbetsföra och

överstyrelsen för yrkesutbildning framlägga närmare förslag till åtgärder.

I anslutning till detta uppdrag anmälde kommissionen i skrivelse den 20

november 1947 bl. a., att arbetsvårdsorganens verksamhet i fråga om partiellt

arbetsföra, som icke äro att hänföra till i militärtjänst skadade, i huvudsak

varit begränsad till den arbetsförmedlande uppgiften. Kommissionen

ansåg, att särskilda åtgärder från statsmakternas sida erfordrades i

syfte att tillgodose behovet av yrkesutbildning, omskolning och arbetsträning

för en stor grupp partiellt arbetsföra. Kommissionen hemställde om

medgivande att igångsätta en försöksverksamhet för beredande av yrkesutbildning,

omskolning och arbetsträning åt partiellt arbetsföra, som icke

äro att hänföra till i militärtjänst skadade, och att därvid utnyttja vakanta

elevplatser vid under överstyrelsens för yrkesutbildning tillsyn stående kurser

för arbetslösa, samt om uppdrag åt överstyrelsen för yrkesutbildning att

i samråd med kommissionen anordna särskild kursverksamhet för här ifrågavarande

klientel. Kommissionen hemställde vidare, att från det för budgetåret

1947/48 uppförda reservationsanslaget till kostnader för överflyttning

av arbetskraft måtte få tagas i anspråk ett belopp av intill 200 000

kronor för förenämnda försöksverksamhet till bestridande av kostnaderna

för under utbildnings- eller omskolningstiden utgående ekonomiska förmåner

(dock ej timpenning), vilka föreslogos utgå i enlighet med de bestämmelser

som gälla vid omskolning av i militärtjänst skadade. Kostnaderna (inberäknat

kostnaderna för timpenning) för av överstyrelsen för yrkesutbildning

i samråd med kommissionen särskilt anordnad kursverksamhet skulle

enligt kommissionens förslag bestridas av medel från det å åttonde huvudtiteln

anvisade förslagsanslaget lill yrkesutbildningskurser för arbetslösa

in. m.

I sin beräkning av medelsbehovet under anslaget lill kostnader för överflyttning

av arbetskraft för budgetåret 1948/49 upptog arbetsmarknadsstyrelsen

200 000 kronor för dess nämnda kostnader. Därutöver beräknade styrelsen

för andra åtgärder avseende partiellt arbetsföra följande belopp: för

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

psykotekniska undersökningar av ungdom och partiellt arbetsföra 19 000 kronor,

för läkarundersökning av partiellt arbetsföra 35 000 kronor, för provanställningar

50 000 kronor och för bidrag till arbetsträningsinstitut 300 000

kronor. Sammanlagt beräknades alltså för ifrågavarande ändamål 604 000

kronor.

I propositionen 1948: 249 angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens

reglering in. in. uttalade jag i anslutning till nämnda beräkningar,

att det här rörde sig om en försöksverksamhet i olika hänseenden, för vilken

planer ännu endast delvis framlagts. Jag framhöll, att det syntes vara av

vikt att arbetsmarknadsorganen beträffande de partiellt arbetsföra finge

söka sig fram till lämpliga former och medel för deras inordnande på arbetsmarknaden,

och att det borde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela erforderliga

bestämmelser för försöksverksamheten. Riksdagen lämnade detta

uttalande utan erinran.

Genom beslut den 30 juni 1948 bemyndigades arbetsmarknadsstyrelsen

att tills vidare under budgetåret 1948/49 av reservationsanslaget till kostnader

för överflyttning av arbetskraft disponera högst 100 000 kronor för

bestridande av kostnaderna för försöksverksamhet för beredande av yrkesutbildning,

omskolning eller arbetsträning åt partiellt arbetsföra i huvudsaklig

överensstämmelse med förenämnda av statens arbetsmarknadskommission

i skrivelse den 20 november 1947 framlagda förslag. I anslutning

till förslaget tillerkännas kursdeltagarna i mån av behov följande förmåner.

a) Resekostnads- och traktamentsersättning för resa till och från utbildningsorten

samt i särskilda fall efter beslut av arbetsmarknadsstyrelsen

vid uppehåll i utbildningen. Resekostnads- och traktamentsersättning utgår

enligt klass III D i allmänna resereglementet.

b) Ridrag till oundgängligen erforderliga läroböcker in. in.

c) Timpenning med följande belopp i ören, nämligen:

Kursdeltagarens

ålder

Ortsgrupp

1 och 2 3 och 4 5

t. o. m. 19 år .................... 43 47 50

20 år och däröver ................ 65 70 75

Timpenningen utbetalas av överstyrelsen för yrkesutbildning och bestrides

från förslagsanslaget till yrkesutbildningskurser för arbetslösa in. in.

d) Utbildningsbidrag. Detta bidrag utgår i huvudsak enligt samma grunder

som det tidigare nämnda omskolningsbidraget vid provanställning, vilka

grunder i sin tur i stort sett överensstämma med dem som gälla vid omskolning

av i militärtjänst skadade. Ridraget fastställes med hänsyn till

behovet och under hänsynstagande till utgående timpenning samt i förekommande

fall övriga åtnjutna förmåner.

e) Ridrag för förlorad timpenning utgår vid kortare tids sjukdom.

f) Starthjälp med återbetalningsskyldighet. Denna hjälpform avser att

hjälpa vederbörande fram till det första avlöningstillfället. Hjälpen kan utgå

för högst 30 dagar efter utbildningstidens slut med ett belopp, som motsvarar

högst sammanlagda beloppet av under utbildningen utgående utbildningsbidrag

och timpenning för motsvarande tid.

g) Familjebidrag. Till familjens försörjning och i övrigt i fall där försörjningsplikt

föreligger kan i mån av behov särskilt statsbidrag utgå un
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

29

der utbildningstiden. Bidraget innefattar familjepenning och bostadsbidrag

och utgår efter i huvudsak samma grunder som äga tillämplighet i fråga

om värnpliktiga in. fl. vilka drabbats av kroppsskada. Till kostnaderna för

familjebidrag skall vederbörande kommun bidraga med 25 procent.

I skrivelse den 17 december 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen hemställt

om medgivande att få disponera ytterligare högst 100 000 kronor till bestridande

av kostnaderna för nämnda försöksverksamhet. I samband härmed

anmälde styrelsen, att intill den 17 december 1948 41 personer hade

beviljats bidrag för utbildning inom följande yrken: mekaniker 13 fall, finmekaniker

15, radioreparatörer 4, maskinsnickare 2, svarvare 1, svetsare 3

samt elektrisk lindare 3 fall. Hos styrelsen förelågo vid denna tidpunkt ytterligare

55 ansökningar om utbildningsbidrag. Kostnaderna för nyssnämnda

41 utbildningsfall beräknades uppgå till 73 000 kronor. Kungl. Maj :t har den

25 februari 1949 bifallit styrelsens hemställan.

Föreliggande förslag.

Genom remiss den 8 januari 1947 anbefallde Kungl. Maj :t dåvarande statens

arbetsmarknadskommission att avgiva utlåtande över en skrivelse den

11 november 1946 från kommittén för partiellt arbetsföra med framställning

om organiserandet av arbetsprövnings- och arbetsträningsinstitut. Styrelsen

har den 12 november 1948 avgivit yttrande över förenämnda framställning

och därvid till yttrandet fogat av styrelsen verkställd utredning

och förslag beträffande arbetsprövnings- och arbetsträningsinstitut. Styrelsen

föreslår bl. a., att till dylika institut, som drivas av landsting, kommuner

eller enskilda organisationer, statsbidrag skall utgå med 75 procent

av kostnaderna för avlöning av föreståndare, arbetsledare och övrig omkostnadspersonal,

med hela kostnaden för konsulterande läkare, dock

maximerat till 2 400 kronor per år, samt med 7 procent av inventariernas

och maskinernas inköpsvärde som bidrag till kostnader i samband med

slitage och förnyelse.

Vidare har kommittén för partiellt arbetsföra i skrivelse den 29 november

1948 inkommit med förslag till åtgärder, avseende partiellt arbetsföras sysselsättande

i skyddad verksamhet och hemarbete. Sistnämnda förslag ingår

även i kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande angående särskilda

åtgärder för partiellt arbetsföras sysselsättande m. in. (SOU 1948:54). I

detta betänkande ingår även såsom bilaga nr 4 arbetsmarknadsstyrelsens

nyss nämnda utredning och förslag beträffande arbetsprövnings- och arbetsträningsinstitut.

Betänkandet undergår f. n. remissbehandling.

I en till socialdepartementet den 16 februari 1949 inkommen framställning

har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt ytterligare förslag angående utbyggnad

av den arbetsvårdande försöksverksamheten, i huvudsak i anslutning

till de åtgärder och framlagda förslag som i det föregående redovisats.

Styrelsen har som förut nämnts beretts tillfälle att i viss omfattning bereda

utbildning åt partiellt arbetsföra vid under överstyrelsens för yrkesutbildning

tillsyn stående yrkeskurser för arbetslösa samt genom särskilt anordnad

kursverksamhet. Styrelsen föreslår nu att denna försöksverksamhet ut
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

vidgas till att omfatta samtliga utbildningsvägar, d. v. s. jämväl utbildning

vid vanliga skolor och utbildningsanstalter inom industri och hantverk samt

hos enskilda företagare. Styrelsen beräknar med utgångspunkt från att ca

800 partiellt arbetsföra skola kunna beredas utbildning medelsbehovet för

den yrkesutbildande verksamheten till 1 450 000 kronor under nästkommande

budgetår.

För budgetåret 1949/50 beräknar styrelsen i övrigt medelsbehovet för här

ifrågavarande verksamhet i enlighet med följande: för läkarundersökningar

av partiellt arbetsföra 50 000 kronor, för psykotekniska anlagsprov (avseende

jämväl ungdomsförmedlingen) 26 000 kronor, för arbetsprövnings- och

arbetsträningsinstitut 300 000 kronor, för provanställningar 50 000 kronor,

för skyddad verksamhet 300 000 kronor samt för propagandaverksamhet

15 000 kronor. Sammanlagt har sålunda beräknats ett belopp av 2 191 000

kronor.

*

Departementschefen.

Kommittén för partiellt arbetsföra har numera slutfört sitt uppdrag. Dess

slutbetänkande är f. n. under remissbehandling. Det problemkomplex, som

berörts av kommitténs arbete, torde därefter böra prövas i ett sammanhang.

Därvid torde också ställning få tagas till de av mig i det föregående omnämnda

och i kommitténs slutbetänkande intagna förslagen till grunder för

statsbidrag åt s. k. skyddad verksamhet samt arbetsprövnings- och arbetsträningsinstitut.

Det är emellertid önskvärt att den försöksverksamhet beträffande särskilda

åtgärder i samband med förmedlingsverksamhet för partiellt arbetsföra,

vilken i olika former bedrivits under senare år, fortsättes och utbygges. Jag

finner detta önskvärt icke allenast ur arbetsvärdens synpunkt utan även därför

att härigenom erfarenheter vinnas, som kunna bli av betydelse för det

ställningstagande till arbetsvärdens olika verksamhetsformer, som senare

blir aktuellt.

De förmåner, som fastställts för de partiellt arbetsföra vid försöksverksamheten

beträffande yrkesutbildningskurser, överensstämma i huvudsak

med de förslag till förmåner, som framlagts av kommittén för partiellt arbetsföra

och äro grundade på bestämmelserna om omskolningskurser för i

militärtjänst skadade, anmälda för riksdagen i propositionen 1946:250. Genom

denna anordning utgå lika förmåner för tvenne kategorier partiellt arbetsföra,

som ofta bevista samma kurser. Jag vill emellertid understryka att

även formen för och storleken av förmånerna torde böra prövas i samband

med ett mera definitivt ställningstagande till verksamheten. Jag vill fästa

uppmärksamheten på att ett helt annat förmånssystem — med annan fördelning

av kostnaderna mellan stat och kommun — tillämpas vid den av

pensionsstyrelsen bedrivna verksamheten. Ett förenhetligande av grunderna

bör ske men torde få anstå till prövningen av frågan huruvida pensionsstyrelsens

verksamhet i detta avseende skall överflyttas till arbetsmarknadsstyrelsen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

31

Då som jag nyss nämnt styrelsens förslag om statsbidrag till s. k. skyddad

verksamhet och arbetsprövnings- och arbetsträningsinstitut torde böra

prövas först i samband med kommitténs slutbetänkande kan någon fast

statsbidragsverksamhet i avseendet icke beräknas kunna komma till stånd

under nästa budgetår. Omfattningen av den hittills bedrivna försöksverksamheten

i vad det gäller yrkesutbildning och provanställning åt partiellt

arbetsföra har jag i det föregående redovisat. Det förefaller med hänsyn till

disponibla personella och organisatoriska resurser icke sannolikt, att den

yrkesutbildande verksamheten under nästkommande budgetår skall få den

omfattning, som arbetsmarknadsstyrelsen beräknat.

Med hänsyn till att försöksverksamheten för partiellt arbetsföra sålunda i

olika avseenden icke kan komma att få den omfattning, som arbetsmarknadsstyrelsen

förutsatt, synes icke heller medelsåtgången kunna förväntas

få den storlek, som arbetsmarknadsstyrelsen beräknat. Jag beräknar, att

kostnaderna icke komma att överstiga 800 000 kronor. Det torde böra ankomma

på Kungl. Maj :t att meddela erforderliga bestämmelser för den fortsatta

försöksverksamheten.

Omskolningskurser för byggnadsarbetare m. fl.

Gällande bestämmelser.

Enligt kungörelsen den 29 juni 1945 angående yrkesutbildningskurser

för arbetslösa (nr 445) skiljes mellan nybörjarkurser, avsedda att giva en

grundläggande yrkesutbildning åt arbetslös ungdom, som tidigare icke erhållit

dylik utbildning, fortbildningskurser, avsedda att åt arbetslösa med

viss yrkeserfarenhet giva en kompletterande yrkesutbildning och omskolningskurser,

avsedda att giva en grundläggande yrkesutbildning åt sådana

arbetslösa, för vilka till följd av ändrade förhållanden möjlighet bör beredas

till fortsatt försörjning inom annat yrke. Till deltagande i fortbildningsoch

omskolningskurs må av statsmedel utbetalas timpenning jämlikt grunder

som bestämmas av överstyrelsen för yrkesutbildning i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen.

Beträffande understöd i övrigt åt kursdeltagare gäller

vad i sådant hänseende är föreskrivet rörande understöd åt arbetslösa.

F. n. kunna följande slag av understöd utgå vid omskolningskurser för

arbetslösa:

a) kontantunderstöd bestående av dagunderstöd och hyreshjälp, vilka

graderats efter försörjningsplikt och dyrort,

b) inackorderingsbidrag (i regel lägst 150 kronor för månad) vid kurs

utom hemorten, varvid i mån av behov även kontantunderstöd utgår till familjens

försörjning,

c) bidrag till kläder i mån av behov,

d) resebidrag för resa till och från utbildningsorten,

e) timpenning med 65 öre i dyrortsgrupp 1 och 2, 70 öre i dyrortsgrupp

3 och 4 samt 75 öre i dyrortsgrupp 5.

De under a)—d) angivna förmånerna utgå efter behovsprövning genom

vederbörande arbetslöshetsnämnd. Kommunens kostnader för dessa under
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Iiungl. Maj:ts proposition nr 116.

stöd inräknas i det årskostnadsunderlag, varå statsbidrag utgår. Till kostnader

för inackordei-ingsbidrag utgår särskilt statsbidrag med 75 procent,

dock högst 115 kronor per kursdeltagare och månad. Kostnaderna för statsbidrag

bestridas från det under femte huvudtiteln anvisade reservationsanslaget

till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m. Kostnaderna

för timpenning bestridas av överstyrelsen för yrkesutbildning med anlitande

av det under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Yrkesutbildningskurser

för arbetslösa in. in.

I följande sammanställning anges de kontanta förmåner i kronor per

månad, som högst kunna utgå i form av dagunderstöd (26 dagar/mån.)

och timpenning (200 tim./mån.) vid utbildningskurser i hemorten.

Ortsgrupp

I II III

Ensamstående ................ 221:— 237:50 254: —

Familj utan barn ............ 253:50 270: — 286:50

> med 1 » 279:50 296:— 312:50

> > 2 > 305:50 322:— 338:50

, » 3 > 331:50 348:— 364: —

> , 4 > 357:50 374:— 3U0:50

Arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.

I skrivelse den 14 januari 1949 ha arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen

för yrkesutbildning hemställt om medgivande att fr. o. in. budgetåret

1948/49 anordna omskolningskurser för friställda byggnadsarbetare

och andra arbetstagarkategorier, som kunna lämpa sig för dylik omskolning,

och att därunder få till kursdeltagarna utbetala förmåner, som angivits

i en vid framställningen fogad promemoria. För bestridande av kostnaderna

för omskolningsverksamheten ha ämbetsverken hemställt, att överstyrelsen

måtte få för avlöningar till kursdeltagare och för övriga kurskostnader

taga i anspråk förslagsanslaget till Yrkesutbildningskur ser för

arbetslösa m. in. — varvid kostnaderna för innevarande budgetår angivits

till högst 1 000 000 kronor — samt att arbetsmarknadsstyrelsen måtte få till

kostnader för hyresbidrag och resebidrag till kursdeltagare använda högst

225 000 kronor av reservationsanslaget till Kostnader för överflyttning av

arbetskraft.

I nämnda promemoria ha ämbetsverken anfört, att företagna inventeringar

av antalet lediga platser utvisa ett ganska konstant behov av yrkesvan

arbetskraft inom vissa industrier, framför allt inom gruppen malmbrytning

och metallindustri. Genom ökad inplacering inom industrien av friställda

arbetare, främst byggnads- och anläggningsarbetare, samt ökad yrkesverksamhet

bland kvinnor skulle detta arbetskraftsbehov kunna tillgodoses

i ökad utsträckning.

Ämbetsverken ha vidare anfört, alt under föregående vinter gjorda försök

att placera friställda byggnads- och anläggningsarbetare i industriellt

arbete med vissa undantag icke givit några bestående resultat. Orsakerna

härtill voro dels att säsonguppgången inom byggnadsverksamheten under

vår- och sommarmånaderna medförde att byggnadsarbetarna i stor utsträckning

lämnade sina anställningar inom industrien, dels att de hade vissa svårigheter

att anpassa sig till arbetet därstädes. Enär de saknade yrkesvana

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

placerades de ofta på mindre kvalificerade arbetsuppgifter, vilka i allmänhet

avlönades med timpenning och därför icke ens tillnärmelsevis gåvo sådana

inkomster som vederbörande voro vana vid.

Förutsättningen för att arbetsmarknadsorganen skola lyckas överföra friställda

byggnadsarbetare till viktiga industrier är, uttala ämbetsverken, att

arbetsförmedlingen dels kan upplysa vederbörande arbetare om att han har

möjligheter att uppnå rimlig förtjänst och dels kan bjuda arbetsgivaren arbetskraft

med någon yrkesvana. Ur dessa synpunkter tedde det sig angeläget

att genom omskolning ge de friställda byggnadsarbetarna en viss yrkesutbildning

för i första hand arbete inom metallindustrien.

Ämbetsverken finna det angeläget, att nu i större utsträckning tillgripes

snabbutbildning av arbetskraft genom en organiserad omskolningsverksamhet.

Även om ansvaret härför i främsta rummet bör påvila industrien, borde

samhället dock medverka genom sådana utbildningskurser för arbetslösa

in. in., som anordnas av överstyrelsen för yrkesutbildning i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen.

Det borde vara möjligt att genom kurser av omkring

6 månders längd bibringa en utbildning, som möjliggjorde anställning

med relativt kvalificerade arbetsuppgifter. Erfarenheten hade visat,

att arbetare som genomgått dylika kurser relativt lätt kunnat placeras.

De bidrag och förmåner, som utgå till hjälpsökande arbetslösa med placering

vid utbildningskurser, synas, uttala ämbetsverken, fylla kraven på

rimlig försörjning under utbildningstiden. Av olika orsaker torde det dock

icke vara lämpligt eller ens möjligt att för de här åsyftade omskolningskurserna

för byggnadsarbetare anlita arbetslöshetsnämnderna. Härom ha ämbetsverken

anfört följande.

Dessa arbetare tillhöra i regel erkända arbetslöshetskassor och vända sig

icke till arbetslöshetsnämnderna utom i de relativt få fall, när de ansöka om

hyreshjälp. Först sedan de blivit utförsäkrade i sina kassor (understöd utgår

120 dagar), blir det aktuellt för dem att vända sig till arbetslöshetsnämnden.

Man torde ej kunna förvänta, att de kommunala organen på sådana

orter, där möjligheter icke förefinnas till omplacering av friställda byggnadsarbetare,

skola taga några mera omfattande initiativ till en verksamhet, som

syftar till att en del av ortens byggnadsarbetare överföras till industrier i

andra delar av landet. Det är därför motiverat, att med verksamheten förenade

kostnader bestridas med statsmedel. Därigenom skulle möjligheter

även föreligga att frångå det system av behovsprövade förmåner, som tilllämpas

för arbetslöshetsnämndernas klientel men som för det här avsedda

ändamålet vore mindre lämpligt.

Ämbetsverken föreslå, att utbildningen skall jämställas med arbete i öppna

marknaden och lön utgå enligt gällande kollektivavtals (verkstadsavtalets)

minimilönstariffer. Ett sådant tillvägagångssätt skulle vara fördelaktigt

med hänsyn till att kurserna i fråga om ersättning under utbildningstiden

bättre kunde anpassas till den omskolningsverksamhet, som industrierna

själva bedriva och som nu förutsättes få större omfattning. Genom att

kupsarbetet på detta sätt blir jämställt med arbete i den öppna marknaden

dock med avsaknad av möjlighet till ackordsarbete — skulle det vara en

lämplig övergångsform till industriellt arbete för friställda byggnadsarbe
J{

Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 11G.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

tare, vilka genom den erhållna utbildningen skulle bli skickade att mer eller

mindre direkt sättas i ackordsarbete vid industrierna och därigenom uppnå

högre inkomster.

Ämbetsverken ha lämnat följande jämförande uppgifter angående å ena

sidan maximibelopp för hjälp till deltagare i yrkesutbildningskurs för arbetslösa

å hemorten samt å andra sidan lön enligt verkstadsavtalets minimilön

för manlig arbetare, som uppnått 20 års ålder och icke tidigare arbetat

på verkstad.

Jämförelsetal). 1.

O r

t s g

r

u

P P

Från arbetslöshetsnämnd 1

II

III

Enl. verkst.-avtalet 1

2

3

4

5

Ensamstående .. 320

— 241: —

332

— 350

— 267

50

364

- 299: —

382

Familj utan barn 320

— 293:50

332

— 350

— 330

—

364

— 376:50

382

> med 1 > 320

— 319:50

332

— 350

— 356

—

364

— 402:50

382

> > 2 > 320

— 345:50

332

— 350

— 382

—

364

— 428:50

382

> » 3 > 320

— 371:50

332

— 350

— 408

—

364

— 454:50

382

> > 4 » 320

— 397:50

332

— 350

— 434

—

364

— 480:50

382

Stockholm

- 329: —

- 436:50

- 462:50

- 488:50

- 514:50

- 540:50

Ämbetsverken ha i anslutning härtill anfört följande.

Kursdeltagare med flera barn komma i en bättre ställning genom understödet

från arbetslöshetsnämnderna än enligt verkstadsavtalets lönesatser.

Det är emellertid att märka, att detta är maximibelopp och att beräkningen

utgår från högsta hyreshjälp i varje ortsgrupp. Med hänsyn till detta synas

differenserna inte få någon större betydelse, förrän det blir fråga om familjer

med 3 barn och däröver. Förhållandena i Stockholm och Göteborg

äro särpräglade på grund av de väsentligt högre hyresbidrag, som kunna

utgå på dessa orter. Det torde emellertid för denna omskolningsverksamhet

knappast bli fråga om annat än yngre byggnadsarbetare, som på grund av

liten eller ingen familj ha relativt lätt att flytta.

Ämbetsverken ha vidare anfört, att hjälpsökande arbetslösa familjeförsörjare

vid omskolning utanför hemorten utom timpenningen kunna erhålla

dels inackorderingsbidrag (i allmänhet över 150 kronor per månad) och

dels i mån av behov för familjen dagunderstöd och hyreshjälp. Det syntes

därför vara nödvändigt att vid omskolning utom hemorten av familjeförsörjare

till den ersättning, som skall utgå enligt verkstadsavtalet, lägga ett hyresbidrag

per månad av förslagsvis 100 kronor i ortsgrupperna 1 och 2, 125

kronor i ortsgrupperna 3 och 4 samt 150 kronor i ortsgrupp 5. Till belysande

av de ersättningar som kunna utgå å ena sidan till deltagare i yrkesutbildningskurs

för arbetslösa utom hemorten samt å andra sidan enligt verkstadsavtalets

minimilön för manlig arbetare jämte det föreslagna hyresbidraget

för familjeförsörjare ha ämbetsverken anfört följande uppgifter.

Jämförelsetal). 2.

Från arbetslöshetsnämnd I

Enl. verkst.-avtalet +

hyresbidrag

i

2

Ensamstående........

320

- 280

— 332

Familj utan barn ....

420

- 411

— 432

> med 1 » ....

420

— 437

— 432

» > 2 »

420

— 463

— 432

> > 3 >

420

— 489

— 432

> > 4 > ....

420

— 515

- 432

rtsgrupp

3

II

4

III

5

350

— 290: —

364

— 300

— 382

475

— 447:50

489

— 494

— 532

475

— 473:50

489

— 520

— 532"

475

— 499:50

489

— 546

— 532

475

— 525:50

489

— 572

— 532

475

— 551:50

489

— 598

— 532

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

35

Ämbetsverken ifrågasätta, att i det fall att en byggnadsarbetare med familj

deltager i omskolningskurs på ort i lägre ortsgrupp än hemorten möjlighet

eventuellt bör finnas att jämka hyresbidraget med skillnaden i utgående

löneförmåner (lönedifferensen mellan ortsgrupperna 4 och 5 utgjorde 18

kronor).

Med hänsyn till de höga hyreskostnaderna i Stockholm och Göteborg och

till att hyreshjälpsbeloppen från arbetslöshetsnämnderna där äro särskilt

höga, synes det ämbetsverken motiverat med ett modifierat hyresbidrag även

till i dessa städer bosatta familjeförsörjare, som deltaga i omskolningskurs

i hemorten. Hyresbidraget föreslås i dessa fall efter arbetsmarknadsstyrelsens

prövning utgå med hälften av de belopp som föreslagits för familjeförsörjare,

som omskolas på annan ort än hemorten. I följande tabell göres för

Stockholm och Göteborg en liknande jämförelse mellan olika förmåner som

i tabell 1, men inkluderande det föreslagna halva hyresbidraget.

Jämförelsetal). 3.

Stockholm

Göteborg

Arbetslösh.-

Avtalslön

Arbetslösh-

Avtalslön

nämnds

och

nämnds

och

understöd

hyresbidrag

understöd

hyresbidrag

Ensamstående......

... 329: —

382: —

314: —

364: —

Familj

utan barn ..

... 436: 50

457: —

406: 50

426: 50

>

med 1 >

. .. 462: 50

457: —

432: 50

426: 50

>

> 2 > ..

... 488: 50

457: —

45*: 50

426: 50

>

> 3 »

... 514:50

457: —

484: 50

426: 50

>

» 4 > ..

... 540: 50

457: —

510: 50

426: 50

Någon risk för att man genom detta extra hyresbidrag skulle överskrida

gällande löner på den öppna marknaden synes enligt ämbetsverken icke föreligga,

då genomsnittstimlönen för okvalificerad arbetskraft i exempelvis

Stockholm f. n. ligger väsentligt över minimilönstariffen.

De här föreslagna omskolningskurserna med avlöningsförmåner i överensstämmelse

med de kollektivavtalsbestämda timlönerna och eventuella

hyresbidrag böra enligt ämbetsverkens mening också kunna anlitas, när det

gäller att ge utbildning åt vissa kvinnokategorier, som med nuvarande stora

brist på kvinnlig arbetskraft skulle vara av stora värde för näringslivet.

Härom anföres följande.

Frågan om ökade arbets- och försörjningsmöjligheter för änkor, frånskilda

och andra kvinnor, som — efter att längre eller kortare tid ha ägnat

sig åt sina hem — ha anställnings- och anpassningssvårigheter i arbetslivet,

bär i olika sammanhang diskuterats. Dessa kvinnor ha många gånger icke

skaffat sig någon grundlig yrkesutbildning före äktenskapets ingående, och

den yrkesträning de fått är också i åtskilliga fall så ofullständig och planlös,

att de knappast kunna åberopa den, när de efter någon tids bortovaro

ånyo söka sig ut på arbetsmarknaden. En mer eller mindre uttalad osäkerhetskänsla

inför de förhållanden, som råda på arbetsmarknaden, bidrager

även till att försvåra dessa kvinnors arbetsanpassning.

Det är ett samhällsekonomiskt intresse, alt denna kvinnliga arbetskraft

kan nyttiggöras i viktiga industrier.

De löneförmåner, som kunna utgå till kvinnor på dessa kurser, bli något

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

lägre än för männen, då lönesatserna enligt kollektivavtalet äro lägre. Utgående

lön för kvinnlig arbetare, som uppnått 20 års ålder, skulle enligt

verkstadsavtalets lönesatser uppgå till följande belopp i de olika ortsgrupperna

(200 tim./mån.).

Ortsgrupp: i 2 3 4 5

Löneförmån kr./mån: 262 274 286 298 612

En reservant i arbetsmarknadsstyrelsen, herr Styrman, har i särskilt yttrande

anfört i huvudsak följande.

Det må framhållas att det för verkstadsindustriens vidkommande icke

yppat sig något behov av centraldirigerad förutbildning för kvinnor. Denna

industri har under en lång följd av år varit i stånd att absorbera all kvinnlig

.arbetskraft, som velat ställa sig till förfogande. Till följd av riklig tillgång

på tempoarbetsuppgifter av mycket enkel beskaffenhet kunna kvinnorna i

de flesta fall omedelbart sättas till produktivt arbete. Därest instruktion

erfordras lämnas sådan av arbetsbefälet vid verkstaden och i män av ökad

vana vid resp. arbetsuppgifter stiger vederbörandes inkomst, då avlöningssystemet

är baserat på ackord. Tilläggas må att kvinnor vid vissa företag

kunna få omhänderhava mera krävande specialuppgifter. I dessa fall

är det resp. företag, som bibringa dem härför erforderlig färdighet. Det är

ingalunda säkert att bevistande av kurs varom här är fråga — ihågkommas

bör, att målsättningen för den ifrågasatta utbildningen över huvud icke är

bibringande av yrkesarbetarekompetens — skulle hava någon betydelse ens

med avseende å de relativt få kvinnor, som komma att sättas till dylika

specialuppgifter. Då, enligt den erfarenhet jag har i fråga om verkstadsindustrien,

all kvinnlig arbetskraft, som söker sig till denna industri, kan

räkna på att få anställning även utan föregången utbiidningskurs, synes

det icke vara skäl att planlägga omskolning för denna.

Yttrande.

Över framställningen har utlåtande avgivits av statskontoret som anfört

i huvudsak följande.

Vad själva kursverksamheten beträffar har statskontoret med hänsyn till

vad som anförts i det särskilda yttrande, som avgivits av ersättaren Styrman,

icke blivit övertygat om att omskolning av i varje fall den kvinnliga

arbetskraften är av behovet påkallad. Den verksamhet, som i framställningen

avses, synes vad angår den kvinnliga arbetskraften för övrigt knappast

giva fog för beteckningen omskolning.

I framställningen vitsordas, att de bidrag och förmåner, som utgå till

hjälpsökande arbetslösa med placering vid utbildningskur ser, synas fylla

kraven på en rimlig försörjning under utbildningstiden. Vid sådant förhållande

har statskontoret svårt att föreställa sig, att behov föreligger av ändrade

bidragsgrunder. Uppmärksammas må jämväl, att kursdeltagare med

flera barn, som för sin och familjens försörjning är beroende av ekonomisk

hjälp under utbildningstiden, kommer i ett väsentligt sämre läge än f. n.,

därest verkstadsavtalets lönetariffer läggas till grund för utgående förmåner.

Med hänsyn till vad ovan sagts och då ej heller i övrigt bärande skäl anförts

för ett frångående i förevarande fall av gällande bestämmelser, får

ämbetsverket avstyrka bifall till framställningen i denna del.

Statskontoret har vidare ifrågasatt huruvida icke riksdagens medgivande

erfordras för tillämpning av de föreslagna ersättningsgrunderna.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 116.

37

Departementschefen.

En av förutsättningarna för en höjning av landets produktion är att den arbetskraft,

som nu icke finner utrymme inom den begränsade byggnads- och

anläggningsverksamheten, kan vinna sysselsättning inom andra viktiga produktionsområden,

som kännetecknas av brist på arbetskraft. Det har emellertid

mött vissa svårigheter att överföra byggnadsarbetare till verkstadsindustrien

och annan metallindustri. Dessa industrier ha framför allt behov

av yrkesvan arbetskraft, och de som utan yrkesvana tagit anställning

ha ofta erhållit låga förtjänster, något som motverkat rekryteringen. En

omskolning av arbetskraften skulle kunna minska dessa svårigheter. En

dylik omskolning måste i första hand bedrivas på arbetsplatsen av industriföretagen

själva. Det är också bekant, att en utvidgning av omskolningsmöjligheterna

vid industriföretagen planeras. Såsom anföres i nu ifrågavarande

framställning är det emellertid av vikt, att även från samhällets sida åtgärder

vidtagas i angivna syfte.

Arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning ha föreslagit,

att särskilda omskolningskurser med sikte på metallindustrien skola

anordnas samt att deltagarna i dessa kurser skola erhålla ersättning enligt

verkstadsavtalets minimilönebestämmelser och i vissa fall därjämte hyresbidrag.

Till deltagare i yrkesutbildningskurser för arbetslösa utgår i vanliga

fall ersättning dels i form av timpenning och dels i form av behovsprövad

arbetslöshetshjälp. Såsom ämbetsverken anfört äro sistnämnda ersättningsregler

icke lämpliga för nu ifrågasatta kurser. Det är önskvärt, att friställd

arbetskraft stimuleras att så snabbt som möjligt — och redan innan vederbörande

äro utförsäkrade i sina arbetslöshetskassor — söka sig till omskolningskurserna.

Om ersättning till deltagarna skall utgå efter behovsprövning

komma kurserna emellertid otvivelaktigt att få en avsevärt sämre dragningskraft

än om ersättningen, såsom föreslagits, utgår som avtalsenlig lön

jämte hyresbidrag. Vidare synes staten böra påtaga sig samtliga kostnader

för denna omskolning med hänsyn till att den till stor del betingas av den

åtstramade byggnadsregleringen. Kommunerna böra alltså icke, såsom fallet

är vid de vanliga yrkesutbildningskurserna för arbetslösa, bestrida viss

del av kostnaderna för ersättning till kursdeltagarna.

Statskontoret har motsatt sig tillämpningen av de föreslagna ersättningsgrunderna

bl. a. av den anledningen, att flerbarnsfamiljer enligt dessa grunder

icke kunna erhålla lika stor ersättning som enligt det behovsprövade

systemet för arbetslöshetshjälp. Av framställningen framgår emellertid, all

omskolningskurserna i främsta rummet avses för yngre personer, vilka

kunna antagas i regel vara ogifta eller ha liten familj. Under sådana förhållanden

synes nämnda invändning icke böra tillmätas avgörande vikt. De av

ämbetsverken föreslagna ersättningsgrunderna böra godtagas.

Omskolningskurser böra sålunda anordnas för friställda byggnadsarbetare

och andra friställda arbetstagare i enlighet med det framlagda förslaget.

Såsom föreslagits böra härvid kostnaderna för avlöningar till kursdeltagare

samt övriga kurskostnader få bestridas från det under åttonde huvud
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

titeln uppförda förslagsanslaget till Yrkesutbildningskurser för arbetslösa

in. in. samt kostnaderna för hyresbidrag och resebidrag från det under femte

huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till Kostnader för överflyttning

av arbetskraft.

Enligt förslaget skola kurser, vid vilka ersättning utgår enligt verkstadsavtalets

minimilönebestämmelser, kunna anordnas även för kvinnor. En reservant

inom arbetsmarknadsstyrelsen har liksom statskontoret ansett kurser

för kvinnor obehövliga. Enligt min mening är det av värde att ytterligare

omskolningsmöjligheter öppnas för änkor, frånskilda in. fl. Arbetsmarknadsstyrelsen

bör därför vara oförhindrad att hänvisa även kvinnor till omskolningskurser,

varvid ersättning bör kunna utgå enligt de föreslagna reglerna.

På grund av den arbetslöshet, som redan på vissa håll uppkommit inom

byggnadsfacket, och vikten av att metallindustrien snarast tillföres ny arbetskraft,

har det framstått som angeläget att ifrågavarande omskolningskurser

kunde komma till stånd redan innan frågan hunnit underställas riksdagen.

Då användningen av förslagsanslaget till Yrkesutbildningskurser för

arbetslösa in. in. ansetts bunden genom de riktlinjer, som godkänts av 1944

års riksdag (prop. nr 281, statsutsk. uti. nr 218, rd. skr. nr 431), har detta

anslag emellertid icke ansetts böra utan riksdagens hörande tagas i anspråk

för bestridande av kostnaderna. I enlighet med tillämpade riktlinjer för

dispositionen av reservationsanslaget till Kostnader för överflyttning av arbetskraft

— vilka riktlinjer godkänts av 1948 års riksdag (prop. nr 249,

statsutsk. uti. nr 211, rd. skr. nr 410) — har Kungl. Maj:t däremot ansetts

oförhindrad att taga i anspråk sistnämnda anslag för att tillfälligt bestrida

samtliga kostnader för ifrågavarande kurser. Kungl. Maj :t har därför på

mitt förslag den 25 februari 1949 bemyndigat arbetsmarknadsstyrelsen och

överstyrelsen för yrkesutbildning att anordna omskolningskurser för friställda

byggnadsarbetare och annan friställd arbetskraft, som anses lämpad

för anställning inom verkstads- och därmed jämförlig industri. Härvid

har föreskrivits, att samtliga kostnader för ersättningar åt kursdeltagarna

— vilka skola utgå enligt de av ämbetsverken föreslagna grunderna -— skola

bestridas från reservationsanslaget till Kostnader för överflyttning av arbetskraft.

EU belopp av 300 000 kronor av sistnämnda anslag har ställts till

arbetsmarknadsstyrelsens förfogande för ändamålet. Därest riksdagen icke

har något alt erinra häremot torde emellertid även kostnaderna för den interimistiskt

beslutade kursverksamheten få fördelas i enlighet med i det

föregående förordat förslag.

Anslagsberäkningar.

Kostnader för arbetslöshetens bekämpande in. in.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

I sin skrivelse den 14 januari 1949 har arbetsmarknadsstyrelsen redogjort

för medelsåtgången under första hälften av innevarande budgetår å

ifrågavarande anslag samt beräknat medelsbehovet för hela budgetåret 1948/

49 och budgetåret 1949/50.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

39

I följande tablå ha de i nämnda skrivelse angivna viktigare uppgifterna

rörande den av styrelsen beräknade medelsåtgången under budgetåren 1948/

49 och 1949/50 sammanställts.

Arbetsmarknadsstyrelsens

beräkning för budgetåret

1948/49

- 1949/50

A. Utgifter.

1. Beredskapsarbeten:

statliga ................................................

9 900 000

9 200 000

statskommunala ........................................

2 180 000

2 50u 000

eftersläpande statsbidrag för statskommunala arbeten......

200 000

200 000

2. Färdigställningsarbeten m. m.............................

400 000

400 000

3. Arkivarbets- och musikerhjälpsverksamhet jämte forskar-

stipendier ............................................

3 500 000

4 000 000

4. Kontantunderstödsverksamhet............................

250 000

250 000

5. Administrationsbidrag till kommuner ....................

125 000

125 000

6. Resebidrag till hjälpsökande arbetslösa ..................

10 000

10 000

Summa 1—6

16 565 000

16 685 000

7. Statliga steninköp ......................................

2 600 000

2 600 000

Summa utgifter

19 165 000

19 285 000

B. Inkomster.

Intressentbidrag (för vissa statliga beredskapsarbeten)........

1200 000

800 000

C. Nettoutgift ......................

17 965 000

18 485 000

Rörande medelsåtgången innevarande budgetår under

detta anslag har arbetsmarknadsstyrelsen till en början anfört bl. a. följande.

Den vid ingången av innevarande budgetår tillgängliga reservationen uppgick

till ett belopp av 12 429 000 kronor. Härtill kommer dels det av 1948

års riksdag anvisade nya anslagsbeloppet av 4 000 000 kronor dels ock de

beräknade intressentbidragen av tillsammans 1 200 000 kronor, varav följer

att ett belopp av 17 629 000 kronor beräknas komma att vara tillgängligt

under anslaget.

Den totala medelsåtgången till kostnader för arbetslöshetens bekämpande

under innevarande budgetår kan nu icke med tillförlitlighet beräknas.

Antalet hjälpsökande arbetslösa, varav medelsbehovet i första hand är beroende,

har hitintills under budgetåret varit i stort sett detsamma som under

föregående budgetår. Under sistlidna sommar var antalet hjälpsökande

cirka 1 200 och utgjorde den sista november 2 349. Intill den 1 januari 1949

ha under budgetåret förbrukats i avrundat belopp 7 322 000 kronor. De

totala kostnaderna under budgetåret äro dock väsentligen beroende av hur

hjälpbehovet utvecklar sig under senvintern och vårmånaderna, då antalet

hjälpsökande arbetslösa brukar vara flera gånger större än under sommaren,

vilket bl. a. framgår av att antalet hjälpsökande i februari 1948 uppgick

till cirka 4 600. Med den utveckling man kan räkna med på arbetsmarknaden

under innevarande budgetår, torde man kunna utgå ifrån att antalet hjälpsökande

skall bli i stort sett detsamma som under det sistförflutna budgetåret.

I fråga om kostnaderna för beredskapsarbeten innevarande budgetår har

styrelsen anfört i huvudsak följande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

Kostnaderna för beredskapsarbeten ha för tiden 1 juli—31 december 1948

uppgått till 5 256 000 kronor. Med ledning härav kan dock medelsbehovet för

hela budgetåret icke med säkerhet beräknas.

I propositionen 1948: 249 räknades med ett medelsbehov av 7 500 000 kronor

— mot av arbetsmarknadsstyrelsen beräknade 8 000 000 — för statliga

och 3 200 000 kronor för statskommunala beredskapsarbeten. En medelsåtgång

av denna storlek motsvarar vid en dagsverkskostnad av 46 kronor

163 000 dagsverken i statliga och 130 000 dagsverken i statskommunala beredskapsarbeten

eller tillhopa 293 000 dagsverken. Motsvarande verkliga

siffror för budgetåret 1947/48 vöro resp. 243 900, 74 400 och 318 300. Med

hänsyn till att antalet dagsverken i beredskapsarbeten i början av innevarande

budgetår varit något lägre än under motsvarande tid under budgetåret

1947/48 synes, vid en fortsatt utveckling liknande den under sistnämnda

budgetår, dagsverksantalet numera böra uppskattas till 310 000 under hela

budgetåret 1948/49.

I den förenämnda propositionen anslöt sig departementschefen till av

1947 års arbetslöshetssakkunniga uttalad uppfattning, vari styrelsen instämt,

att man i större utsträckning än ditintills skett borde anlita den statskommunala

formen för beredskapsarbete. Enär förutsättningar för övergång från

statliga till statskommunala arbeten syntes föreligga endast i begränsad

omfattning, fann departementschefen dock en överflyttning till den statskommunala

arbetsformen under den närmaste tiden endast kunna ske i

begränsad omfattning.

Den i propositionen gjorda beräkningen av medelsbehovet förutsätter en

sysselsättning vid statskommunala beredskapsarbeten motsvarande 44 procent

av totala antalet dagsverken i beredskapsarbeten, vilket utgör en något

större förskjutning mot den statskommunala arbetsformen än styrelsen ansett

sig böra räkna med i sin medelsframställning.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i anslutning till ovannämnda uttalande på

olika sätt sökt åstadkomma en förskjutning av beredskapsarbetena mot

den statskommunala arbetsformen. Möjligheterna härtill begränsas emellertid

av att särskilt mindre kommuner oftast sakna erforderlig teknisk organisation

för att kunna bedriva arbeten i egen regi. Den totala omfattningen

av en mindre kommuns byggnadsverksamhet är nämligen oftast så liten,

att särskild teknisk personal för denna icke rimligen kan eller bör anställas.

Några kommuner, som styrelsen kommit i kontakt med i samband med

frågor om beredskapsarbeten, ha dock relativt stora kommunala anläggningar

att underhålla och förvalta, varjämte en icke obetydlig byggnadsverksamhet

bedrives för kommunens räkning. I sådana fall har från styrelsens

sida framhållits lämpligheten av att kommunen för dessa arbetsuppgifter

anställer teknisk personal, som jämväl kan handha ledningen

av beredskapsarbeten. Några kommuner, i vilka beredskapsarbeten bruka

bedrivas, synas också ha för avsikt att på detta sätt komplettera sin tekniska

organisation. Under innevarande budgetår har dock så kunnat ske endast

i ett fall. Med hänsyn till det anförda har hitintills en övergång till

den statskommunala arbetsformen icke kunnat ske ens i den omfattning

styrelsen antagit vid framläggandet av sina anslagsberäkningar för innevarande

budgetår. Styrelsen anser sig nu icke böra räkna med att under

innevarande budgetår mera än ca 30 procent av totala antalet dagsverken i

beredskapsarbeten komma att falla på statskommunala arbeten mot ca 23

procent under budgetåret 1947/48.

Under nu angivna förutsättningar och vid eu beräknad dagsverkskostnad

av 46 kronor och ett beräknat genomsnittligt statsbidrag av 50 procent till

statskommunala arbeten, skulle medelsförbrukningen till beredskapsarbeten

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj ds proposition nr 116.

under innevarande budgetår komina att i avrundade tal uppgå till för statliga

beredskapsarbeten (215 000 dagsverken X 46) 9 900 000 kronor, för statskommunala

beredskapsarbeten (95 000 dagsverken X 46 X 0,so) 2 180 000

kronor samt för eftersläpande statsbidrag för statskommunala beredskapsarbeten

200 000 kronor eller tillhopa 12 280 000 kronor.

Angående de kostnader i övrigt, som innevarande budgetår beräknas komma

att bestridas från anslaget, har arbetsmarknadsstyrelsen anfört följande.

Beträffande medelsbehovet för färdigslällningsarbeten in. in. anförde arbetsmarknadsstyrelsen

i sin medelsframställning för budgetåret 1948/49, att

styrelsen icke vore övertygad om att ett belopp av 300 000 kronor vore tillräckligt

ens vid en stark begränsning av färdigställningsarbetena, för vilka

därvid beräknats 240 000 kronor. Det belopp av 60 000 kronor, som beräknats

för hyror och förrådsvakter vid tillfälligt nedlagda beredskapsarbeten

samt för ledningspersonal i disponibilitet, synes bli tillräckligt. För färdigställningsarbeten

däremot, för vilka hitintills disponerats ett belopp av ca

190 000 kronor, torde 100 000 kronor utöver nu tillgängliga medel bli erforderliga.

Styrelsen har därvid beräknat, att färdigställningsarbetena begränsas

till sådana arbeten, varav behov uppkommit vid avbrutna beredskapsarbeten,

som pågått under året. Anslagsposten beräknas sålunda icke bli

tillräcklig för att möjliggöra i och för sig önskvärda och välmotiverade färdigställningsarbeten

på beredskapsarbeten, som avbrutits tidigare.

För arkivarbets- och musikerhjälpsverksamheten beräknades i propositionen

1948:249 en medelsåtgång av 3 500 000 kronor för innevarande budgetår.

Under tiden 1 juli—31 december 1948 ha kostnaderna för denna verksamhet

uppgått till 1 550 000 kronor. Med hänsyn till bl. a. verksamhetens

ökning under vintermånaderna beräknas kostnaderna för hela budgetåret

1948/49 komma att uppgå till ca 3 500 000 kronor.

De för innevarande budgetår beräknade medelsbehoven för kontantunderstödsverksamhet,

250 000 kronor, för administrationsbidrag till kommunerna,

125 000 kronor, samt för resebidrag till hjälpsökande arbetslösa,

10 000 kronor, torde i stort sett komma att motsvara den verkliga medelsåtgången.

Styrelsen får i anslutning härtill anmäla, att styrelsen förutsatt,

att kostnaderna för av länsstyrelsen utsedd revisor för arbetslöshetsnämnd

få avföras med anlitande av nu förevarande anslag och därvid bokföras

tillsammans med kostnaderna för förenämnda administrationsbidrag.

För statliga steninköp har beräknas ett medelsbehov av 2 600 000 kronor

under innevarande budgetår. För detta ändamål förbrukades under budgetåret

1947/48 2 726 000 kronor och under tiden 1 juli—31 december 1948

har medelsåtgången varit 1 031 000 kronor. Medelsåtgången under budgetåret

1948/49 torde såvitt nu kan bedömas komma att uppgå till det beräknade

beloppet 2 600 000 kronor.

Styrelsen beräknar, att från kommunerna skola inflyta intressentbidrag

om ca 1 200 000 kronor eller samma belopp som angivits i propositionen

1948:249.

Arbetsmarknadsstyrelsen uppskattar sålunda det sammanlagda medelsbehovet

för innevarande budgetår under nu ifrågavarande anslag till 19 165 000

kronor. Då inkomsterna för hela budgetåret väntas uppgå till beräknat belopp,

skulle medelsbehovet sålunda komma att överstiga del för budgetåret

tillgängliga beloppet med ca 1 500 000 kronor. Med hänsyn till osäkerheten

i beräkningarna ansåg sig styrelsen dock icke i nämnda sammanhang böra

hemställa om tilläggsanslag.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Alaj:ts proposition nr 116.

Arbetsmarknadsstyrelsen har härefter framlagt beräkningar rörande m edelshehovet

för budgetåret 1949/5 0. Inledningsvis framhåller

styrelsen, att även om sysselsättningen i stort sett torde komma att ligga

på eu hög nivå man likväl hör räkna med att arbetslösheten inom vissa yrkesområden

kan öka något och att en viss omställningsarbetslöshet kan uppstå

innan överflyttning av friställd arbetskraft till andra yrkesområden kan

ske. Mycket talar enligt styrelsen för att antalet hjälpsökande i varje fall icke

kommer att bli lägre än vad styrelsen numera beräknar för innevarande

budgetår. I brist på närmare hållpunkter har styrelsen därför vid anslagsberäkningen

utgått från att hjälpbehovet under nästa budgetår skall bli i

stort sett oförändrat.

Rörande medelsbehovet för beredskapsarbeten framhåller styrelsen följande.

Sysselsättningen vid beredskapsarbeten under budgetåret 1949/50 beräknas

i anslutning till det förut anförda komma att uppgå till 310 000 dagsverken.

En ytterligare förskjutning mot ökad sysselsättning i arbeten av

statskommunal form torde kunna väntas. Styrelsen räknar med att antalet

dagsverken i statskommunala arbeten därvid skall ökas till cirka 35 procent

av hela antalet dagsverken i beredskapsarbeten.

Med utgångspunkt från dessa förutsättningar beräknar styrelsen medelsbehovet

för beredskapsarbeten i avrundade tal till följande belopp:

Statliga beredskapsarbeten 200 000 X 46 .............. kronor 9 200 000

Statskommunala beredskapsarbeten 110 000 X 46 X 0»so » 2 500 000

Eftersläpande statsbidrag för statskommunala beredskapsarbeten

.................................... » 200 000

Summa kronor 11 900 000.

Vidkommande kostnaderna för färdigställningsarbeten m. in. anför styrelsen

i huvudsak följande.

Behovet av att utföra färdigställningsarbeten, ofta vart för sig av mycket

liten omfattning, för att nyttiggöra det arbete och det kapital, som nedlagts

i företag, vilka i stort sett färdigställts som beredskapsarbeten, är

mycket stort. I fråga om vägföretag har färdigställande kunnat ske i

viss, ehuru mycket begränsad omfattning genom att några företag eller

delar av företag inrymts i vägväsendets flerårsplaner. Ett stort behov förefinnes

dock av färdigställningsarbeten även på andra företag än vägföretag,

i första hand vatten- och avloppsledningsarbeten. Styrelsen anser sig emellertid

böra i möjligaste mån begränsa färdigställningsarbetena. Styrelsen

beräknar därför medelsbehovet för nästa budgetår till samma belopp, som

i det föregående beräknats för innevarande budgetår eller 400 000 kronor,

vari inräknats ett belopp av cirka 60 000 kronor för hyror och förrådsvakter

vid tillfälligt nedlagda beredskapsarbeten samt ledningspersonal i disponibilitet.

Beträffande kostnaderna för arkivarbeten, musikerhjälp och forskarstipendier

anför styrelsen i huvudsak följande.

Antalet arkivarbetare beräknas bli något högre än som tidigare kalkylerats

med: 700 årsarbetare i stället för i genomsnitt 675 under 1948. Från de

senare månaderna av år 1948 har nämligen en av allt att döma icke blott

säsongmässig ökning av klientelet ägt rum.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

43

För svenskarnas del torde detta förklaras av att de arbetslösa inom vissa

yrkesgrupper visat tendens att tilltaga i antal, särskilt försäljare och liknande.

Dessas arbetslöshet torde stå i samband med importminskningen. Avgången

bland de svenska arkivarbetarna bär därjämte varit tämligen obetydlig,

beroende på dels att genomsnittsåldern bland de svenska arkivarbetarna

är hög (61 år), dels att personer ända upp till 70 år numera kunna — även

då de erhålla folkpension — efter dispens av Kungl. Maj :t medgivas kvarstå

i arkivarbete om än med reducerad arbetstid och förtjänst.

Vad flyktingarna angår må framhållas följande. Mot vad tidigare räknats

med har antalet arkivarbetssökande på senare tid ökats. Till vårt land

anlända nämligen alltjämt grupper av flyktingar, bland vilka ej så få utgöras

av i intellektuella yrken skolade personer, som befinnas olämpliga att

anvisas kroppsarbete på grund av ålder eller fysisk klenhet. Vidare har en

del av flyktingarna, som förut genomgått omskolningskurser och en tid varit

placerade i industrien såsom fabriksarbetare, efter längre eller kortare tids

sådan anställning nödgats på grund av fysisk oförmåga eller psykisk

depression lämna dessa anställningar. Därest de härvid kunnat förete intyg

från arbetsförmedlingen, att lämpliga anställningar på öppna marknaden

ej kunnat erbjudas dem ävensom intyg, att läkare påyrkat eller rekommenderat

vederbörandes sysselsättande i arkivarbete jämväl av arbetsterapeutiska

skäl, ha de erhållit sådant arbete. Framhållas må slutligen, att även

relativt många av de f. n. i arkivarbete sysselsatta flyktingarna — deras genomsnittsålder

är 54 år — utgöras av fysiskt eller psykiskt klena personer

av vanligtvis utpräglad intellektuell läggning och utan varje erfarenhet av

eller förmåga av anpassning till kroppsarbete.

Antalet fall av musikerhjälp beräknas under nästa budgetår bli något

lägre än under det innevarande och torde uppgå till i genomsnitt 90 under

8 månader och 15 under 4 månader.

Forskarstipendiaternas antal har med Kungl. Maj :ts medgivande ökats

från 40 till 50 fr. o. m. innevarande budgetår. Styrelsen förutsätter, att detta

antal under nästa budgetår skall bli oförändrat samt att stipendierna, 575

kronor per månad, skola utgå med oförändrade belopp.

För budgetåret 1949/50 beräknar styrelsen ett medelsbehov för arkivarbetslöner

av 3 276 000 kronor, för musikerhjälpslöner av 304 200 kronor,

för forskarstipendier av 345 000 kronor samt för arbetsledning, materiel

in. in. av 210 000 kronor eller sammanlagt i runt tal 4 000 000 kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att någon tillnärmelsevis säker grund

icke finnes för beräkningen av medelsbehovet under budgetåret 1949/50

för kontantunderstödsverksamhet, administrationsbidrag till kommuner och

resebidrag till hjälpsökande arbetslösa. Styrelsen antager emellertid, att medelsbehovet

i stort sett skall bli detsamma som under innevarande budgetår

eller resp. 250 000, 125 000 och 10 000 kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen beräknar sålunda de sammanlagda utgifterna

under anslaget för budgetåret 1949/50 till fl 1 900 000 - j- 400 000 -f- 4 000 000

-f- 250 000 -|- 125 000 -j- 10 000) 16 685 000 kronor. Beträffande intressentbidragen

anför styrelsen följande.

Kostnaderna täckas delvis av intressentbidrag från bl. a. kommuner

för såsom statliga beredskapsarbeten utförda kommunala anläggningar. Då

dylika anläggningar äro avsedda att komma till utförande såsom statskommunala

beredskapsarbeten i större utsträckning än hitintills komma de inflytande

intressentbidragens storlek alt bli mindre. Vidare torde, sedan ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

44:

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

par större nu pågående kommunala anläggningar slutförts, i något ökad

utsträckning få tillgripas allmänna vägbyggnader såsom statliga beredskapsarbeten

och för dessa arbeten inflyter intet intressentbidrag. Med anledning

härav synes för nästa budgetår böra räknas med en till cirka 800 000 kronor

sänkt inkomst av intressentbidrag.

Då vid utgången av innevarande budgetår ingen reservation kan beräknas

komma att kvarstå å anslaget, skulle enligt styrelsens beräkningar för budgetåret

1949/50 erforderligt anslag till kostnader för arbetslöshetens bekämpande

m. in. uppgå till (16 685 000 — 800 000) 15 885 000 kronor, vilket

belopp av styrelsen avrundas till 15 900 000 kronor.

I detta anslagsbelopp har styrelsen icke inräknat medel till kostnader för

statliga stenbeställningar, då styrelsen säger sig ha utgått från att dessa

kostnader skola komma att belasta annat anslag. Därest medel härtill även

under nästa budgetår skola utgå av här ifrågavarande anslag, torde, anför

styrelsen, anslagsbehovet härför böra beräknas till 2 600 000 kronor, eller

samma belopp, som beräknats för ändamålet under innevarande budgetår.

Anslaget till kostnader för arbetslöshetens bekämpande in. in. för budgetåret

1949/50 borde då uppföras med (15 900 000 -f- 2 600 000) 18 500 000 kronor.

I en den 28 februari 1949 dagtecknad promemoria har arbetsmarknadsstgrelsen

sedermera föreslagit, att å tilläggsstat för innevarande budgetår skall

anvisas ett belopp av 1 000 000 kronor under nu ifrågavarande anslag. Styrelsen

har anfört, att enligt vid tiden för promemorians upprättande tillgängliga

uppgifter antalet dagsverken vid beredskapsarbeten under innevarande

budgetår kunde beräknas något lägre än vad styrelsen gjort i nyss

återgivna framställning, nämligen till ca 302 000 mot förut beräknade 310 000.

Dagsverkskostnaden hade under kalenderåret 1948 utgjort i genomsnitt 42

kronor 31 öre för statliga beredskapsarbeten och 47 kronor 92 öre för statskommunala

beredskapsarbeten. Med utgångspunkt från dessa siffror beräknade

styrelsen numera kostnaderna för beredskapsarbeten innevarande

budgetår till sammanlagt 11 289 000 kronor eller 991 000 kronor lägre än

i förenämnda framställning. Då övriga kostnader, som bestridas från nu

ifrågavarande anslag, kunde beräknas till i skrivelsen den 14 januari

1949 angivna belopp, uppskattade styrelsen numera den för innevarande

budgetår behövliga anslagsförstärkningen till 545 000 kronor. Med hänsyn

till svårigheterna att beräkna medelsbehovet å detta anslag och dess karaktär

av reservationsanslag syntes medelsäskandet icke böra uppskattas alltför

snävt. Styrelsen föreslår därför, att tilläggsanslag äskas med förut angivna

belopp, 1 000 000 kronor.

Yttranden.

Över arbetsmarknadsstyrelsens framställning den 14 januari 1949 har utlåtande

avgivits av statskontoret och i vad avser de statliga steninköpen av

1946 års stenindustriutredning.

Framställningen har icke givit statskontoret anledning till erinran.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

1946 års stenindustriutredning anför i huvudsak följande.

Genom de undersökningar, soin utredningen verkställt, framgår att behovet

inom landet av väg- och gatubeläggningar med gatsten är så stort,

att det väl motiverar en produktion av den storleksordning, som de nuvarande

statliga stenbeställningarna ha. Det förslag, som utredningen detta

år kommer att framlägga, lärer med anledning härav komma att syfta till

dels att medel och byggnadstillstånd lämnas till stensättningar i åtminstone

nämnda omfattning dels ock att kostnaderna för stenbeställningarna slutligt

komma att belasta vägmedlen (bilskattemedel). Enligt utredningens

mening böra båda dessa frågor ordnas i ett sammanhang. I det nuvarande

ekonomiska och arbetsmarknadsläget lärer det emellertid medföra vissa

svårigheter att genomföra vad utredningen syftar till i fråga om medel och

byggnadstillstånd till stensättningar. Verksamheten på väg- och gatuområdet

är hårt nedskuren. Bilskattemedel finnas visserligen tillgängliga, men

de disponeras till den del, som ej användes för väg- och gatuändamål, för

överbalansering av budgeten. Någon möjlighet att f. n. överföra de statliga

stenbeställningarna att direkt belasta bilskattemedlen lärer ej föreligga. Med

anledning härav synes det vara nödvändigt att medel för statliga stenbeställningar

liksom hittills inräknas i kostnaderna för arbetslöshetens bekämpande

m. in.

Detta behöver emellertid icke innebära att arbetslöshetsmedel slutligt belastas

med kostnaderna för steninköpen. Den utredning, som vid olika tillfällen

ställts i utsikt rörande bilskattemedlens storlek och disposition men

som i det nuvarande läget ställts på framtiden, lärer få att behandla bl. a.

frågan huruvida de nu inflytande bilskattemedlen skola täcka den under

krigsåren uppkomna bristen i bilskattemedlen, som då täcktes av andra

statsmedel. Det synes utredningen lämpligt att i samband därmed behandlas

jämväl frågan huruvida statens kostnader för de statliga stenbeställningarna

böra helt eller delvis täckas av bilskattemedel.

Med anledning av vad sålunda anförts får utredningen hemställa, att medel

till kostnader för statliga stenbeställningar jämväl för budgetåret 1949/

50 inräknas i anslaget till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande in. in.

Departementschefen.

Med hänsyn främst till de dryga kostnader, som beredskapsarbetena draga

även vid den under de senaste åren rådande låga arbetslösheten, tillkallades

i december 1947 sakkunniga, 1947 års arbctslöshetssakkunniga, med

uppdrag att företaga en översyn av tillämpade regler för anordnande av beredskapsarbeten

in. in. Frågan om riktlinjerna för arbetslöshetshjälpen i

denna del underställdes sedermera 1948 års riksdag genom propositionen nr

249. Statsmakterna kommo härvid till det resultatet, att beredskapsarbetena

borde bibehålla sin tidigare plats i hjälpsysteinet, men att vissa åtgärder

borde vidtagas för att minska kostnaderna för arbetena.

Kostnaderna för beredskapsarbeten äro fortfarande betydande. De ha

dock under de senaste budgetåren minskats icke oväsentligt. Medan nettokostnaderna

under budgetåret 194(5/47 utgjorde ca 16,8 miljoner kronor, utgjorde

motsvarande kostnader under budgetåret 1947/48 ca 11,7 miljoner

kronor och beräknas numera för innevarande budgetår komma att uppgå

till ca 10,i miljoner kronor. Såsom framgår av arbetsmarknadsstyrelsens

redogörelse har emellertid den. övergång från statliga till statskommunala

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungi. Maj:ts proposition nr 116.

arbeten, som förordades i förenämnda proposition, icke kunnat genomföras

1 beräknad utsträckning. Den väsentliga anledningen härtill synes vara, att

flertalet kommuner icke ha sådan teknisk organisation att de kunna driva

beredskapsarbeten i egen regi. Jag vill understryka önskvärdheten av att

övergången från statliga till statskommunala arbeten fullföljes i den utsträckning

som visar sig möjlig.

Arbetsmarknadsstyrelsen har föreslagit, att för innevarande budgetår skall

anvisas ett tilläggsanslag av 1 000 000 kronor till nu ifrågavarande anslag.

Det har nämligen visat sig att kostnaderna för ifrågavarande verksamhet

icke sjunkit i den omfattning, som man utgick från vid anslagets beräkning.

Det synes dock icke uteslutet, att denna förstärkning av anslaget kan komma

att visa sig obehövlig eller att i vart fall ett lägre belopp kommer att

visa sig tillräckligt. Enär ett bestämt uttalande härom icke kan göras nu,

då närmare fyra månader av budgetåret återstå, anser jag mig böra biträda

arbetsmarknadsstyrelsens förslag i denna del. Jag förordar sålunda, att ett

tilläggsanslag av 1 000 000 kronor anvisas.

Utgifterna under budgetåret 1949/50 ha av arbetsmarknadsstyrelsen uppskattats

till sammanlagt 16 685 000 kronor. Efter frånräknande av beräknade

inkomster å 800 000 kronor skulle nettoutgiften enligt styrelsens beräkning

komma att uppgå till ca 15 900 000 kronor. Härvid har styrelsen

icke medräknat kostnader för statliga steninköp, vilka kostnader f. n. bestridas

från anslaget. Medel till bestridande av kostnaderna för steninköpen

torde dock även för nästa budgetår böra beräknas i samma ordning som

tidigare. Då dessa kostnader böra upptagas med samma belopp som för innevarande

budgetår eller med 2 600 000 kronor, skulle det sammanlagda

medelsbehovet under anslaget enligt denna beräkning utgöra (15 900 000 -f
2

600 000) 18 500 000 kronor. Emellertid torde de av arbetsmarknadsstyielsen

för beredskapsarbeten beräknade kostnaderna i anslutning till stylelsens

i förenämnda promemoria den 28 februari 1949 lämnade uppgifter

kunna uppskattas till något lägre belopp än styrelsen gjort i sin framställning

den 14 januari 1949. Vidare synes det för arkivarbeten m. in. beräknade

beloppet alltför högt. Med hänsyn härtill och till möjligheten att, efter

beviljande av det av mig i det föregående förordade tilläggsanslaget, en viss

reservation kommer att finnas å anslaget vid utgången av innevarande budgetår,

förordar jag, att anslaget för nästa budgetår upptages till 17 000 000

kronor.

Kostnader för överflyttning av arbetskraft.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

I sin skrivelse den 14 januari 1949 har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt

beräkningar av medelsbehovet under detta anslag för innevarande och

nästkommande budgetår. Huvudposterna framgå av följande tablå.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

47

Arbetsmarknadsstyrelsens beräkningar av

kostnaderna för budgetåret

1948/49 ! 1949/50

Kronor Kronor

Skogsbrukets förseende med arbetskraft (ej resor)

1 422 000

60 000

Jordbrukets > > > >

490 000

260 000

Arbetsvärd åt partiellt arbetsföra ..............

709 000

2 191 000

Kollektivt överförd utländsk arbetskraft........

351 000

87 000

Omskolningskurser för byggnadsarbetare m. fl. ..

225 000

450 000

Bidrag till resekostnader för arbetssökande m. fl.

1 000 000

1 500 000

Övriga ändamål ..............................

53000

254 000

Summa

4 250 000

4 802 000

Vid behandlingen av medelsbehovet under innevarande

budgetår har arbetsmarknadsstyrelsen till en början anfört följande rörande

kostnaderna för åtgärder för att förse skogsbruket med arbetskraft.

Vid beräkningen av medelsbehovet för innevarande budgetår avsågs anslaget

huvudsakligen komma att tagas i anspråk för utgifter i samband med

överflyttning av arbetskraft till skogsbruket; av handelspolitiska skäl ansågs

gagnvirkesavverkningen böra forceras, vilket icke syntes möjligt utan

särskilda åtgärder för att främja tillströmningen av arbetskraft till skogen.

För särskilda s. k. överflyttningsbidrag till skogsarbetare beräknades sålunda

ett belopp av 5 000 000 kronor vara erforderligt och kostnaderna i

samband med huggarkursverksainheten uppskattades till 3 325 000 kronor.

Skogsbrukets försörjning med arbetskraft, som i och för sig fortfarande

måste betraktas som betydelsefull, har emellertid av skilda anledningar icke

visat sig kräva så långtgående ekonomiska stödåtgärder, som avsetts. Sedan

skogsägarnas produktionsplikt av bränslesortiment upphört, kan skogsbruket

sägas ha återgått till mera normala produktionsförhållanden. Anledning

för statsverket att bära utgifterna för särskilda förmåner åt sådana

arbetstagare, som från andra yrkesområden överförts till skogsbruket, och

för anordnande av huggarförläggningar anses därför ej längre föreligga.

Styrelsen har för den skull ansett sig böra rekommendera länsarbetsnämnderna

att vid beviljande av överflyttningsbidrag innevarande budgetår iakttaga

stor restriktivitet med noggrann prövning av behov och behörighet. Styrelsen

finner icke skäl föreligga att föreslå förlängning av nu gällande bestämmelser

för tid efter den 1 april 1949. Styrelsen har med hänsyn härtill

beräknat utgifterna för budgetåret 1948/49 tifl omkring 373 000 kronor.

I fråga om huggarkursförläggningarna har styrelsen efter samråd med

arbetsmarknadsparterna funnit sig böra successivt avveckla den i styrelsens

regi bedrivna verksamheten under hänvisning till att de med denna i och

för sig angelägna verksamhet förbundna kostnaderna normalt böra bäras

av arbetsgivarna resp. arbetstagarna i fråga om såväl den vana som den

ovana arbetskraften. Denna successiva avveckling av statens mera direkta

ekonomiska engagemang till främjande av skogsbrukets arbetskraftsförsörjning

beräknas genomförd under första kvartalet 1949. Efter denna tidpunkt

torde inga kostnader för huggarkursverksamheten komma att belasta

statsverket. Undantag härifrån kan böra föranledas av behovet att sysselsätta

viss utländsk arbetskraft. Under första hälften av budgetåret ha kostnaderna

utgjort 720 000 kronor. För avvecklingsperioden beräknar styrelsen

ytterligare 100 000 kronor. Utgifterna för budgetåret skulle sålunda belöpa

sig till sammanlagt 880 000 kronor.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

Som huggarkursförläggning har i samarbete mellan länsarbetsnämnden

i Västerbottens län och domänverket anordnats en särskild yrkesutbildningskurs

för manlig ungdom. Deltagarna ha uppburit samma förmåner som

annan ovan arbetskraft. Därjämte har länsarbetsnämnden med hänsyn till

deltagarnas ålder och kursens syfte bemyndigats utbetala hela kostnaden

för avlöning åt kockan. Styrelsen har för avsikt att med domänstyrelsen upptaga

överläggningar angående överflyttandet av kurskostnaderna på domänverket

eller annan myndighet men har för återstoden av budgetåret i avvaktan

på dessa överläggningars slutförande beräknat medelsåtgången till

5 DÖD kronor.

För s. k. fritidshuggningar ha utgifterna under året hittills utgjort 48 000

kronor. Inga nya kostnader torde bli erforderliga under återstoden av budgetåret,

enär verksamheten icke beräknas komma att återupptagas.

Under sommaren 1948 anordnades liksom tidigare år dels s. k. skogspraktikläger,

som huvudsakligen kunna sägas ha syftat till att utgöra en

praktisk yrkesorientering för manlig skolungdom, dels enligt särskilt uppdrag

av Kungl. Maj :t i samarbete med domänstyrelsen och skogsstyrelsen

s. k. skogsplanteringsläger i syfte att utnyttja skolungdomens arbetskraft

för skogsodling. Praktiklägren ha otvivelaktigt givit ungdomen värdefulla

erfarenheter inför yrkesvalet, men de relativt blygsamma löneförmåner, som

kunnat erbjudas ungdomen i konkurrens med andra feriearbeten, ha förorsakat

vissa rekryteringssvårigheter. Vidare har en oproportionellt stor del

av kostnaderna kommit att påvila statsverket. Styrelsen har för den skull

funnit sig böra pröva frågan om kursverksamhetens avveckling och vill,

med hänsyn till att skogsplanteringslägren erbjuda i stort selt samma möjligheter

för praktik i yrkesvägledande syfte som praktiklägren, föreslå, att

verksamheten med skogspraktiklägren icke återupptages. Kostnaderna för

innevarande budgetår belöpa sig till ca 40 000 kronor.

Erfarenheterna av skogsplanteringslägren äro gynnsamma. Skolungdomen

— i varje fall den något äldre — synes här även i fortsättningen kunna göra

en betydelsefull insats. Verksamheten torde dock, med hänsyn till det betydande

arbetskraftsbehov ett önskvärt skogligt restaureringsarbete förutsätter,

böra väsentligt utbyggas. Antalet deltagare i den lägerverksamhet, som

anordnats sommaren 1948, utgjorde ca 500. Styrelsen har för sommaren

1949 räknat med eu fördubbling av detta antal. Én viss förenkling av lägerorganisationen

torde emellertid kunna åstadkommas och vissa kostnader i

likhet med vad som i det följande föreslås beträffande jordbrukslägren

böra överflyttas från staten till arbetsgivare resp. lägerdeltagare. Med dessa

premisser har styrelsen beräknat medelsåtgången för hela budgetåret till i

runt tal 50 000 kronor.

Kungl. Maj :t har i brev den 10 september 1948 medgivit styrelsen bestrida

vissa kostnader (tillhandahållande av baracker och förläggningsutrustning)

för kurser i skogsbruk, anordnade av arbetskraftsutredningen i Jämtlands

län. Härför till förfogande ställt belopp av 20 000 kronor torde komma att

helt tagas i anspråk under året.

Beträffande åtgärderna för att förse jordbruket med arbetskraft har arbetsmarknadsstyrelsen

anfört i huvudsak följande.

Liksom i fråga om skogsbrukets arbetskraftsförsörjning strävar styrelsen

vad gäller jordbrukets behov av tillfällig arbetskraft att normalisera verksamheten.

Styrelsen kan sålunda icke finna det rimligt, att statsverket skall

bestrida kostnader, som i ett mera normalt läge bör påvila näringslivet.

Jordbrukets behov av stadigvarande arbetskraft torde med den allt längre

gående mekaniseringen och rationaliseringen av driften komma att ytter
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

49

ligare minska. Efterfrågan på årsanställda arbetare har redan nedgått och

i Sydsverige har på vissa håll framträtt arbetslöshet bland lantarbetarna

under vinterhalvåret. Under sådana förhållanden torde behovet av tillfällig

arbetskraft under säsongtopparna bli en regelmässigt återkommande företeelse.

Det bör visserligen liksom hittills ankomma på statsmakterna att

tillse, att detta för folkförsörjningen betydelsefulla näringsområde tillföres

erforderlig arbetskraft, och de i samband därmed erforderliga kostnaderna

(för intensifierad arbetsförmedling, för vissa bidrag till arbetssökandes resor

utöver dem som normalt böra åvila resp. arbetsgivare och arbetstagare,

för administration av lägerverksamhet etc.) torde liksom hittills böra bestridas

med statsmedel. Det bör emellertid ankomma på resp. parter att

svara för övriga utgifter. Styrelsen har för den skull tagit under övervägande

vissa förslag till ändring av tidigare tillämpade bestämmelser rörande olika

former för lägerverksamhet inom jordbrukets område. Statsverkets kostnader

torde härigenom kunna minskas betydligt.

Medelsåtgången för jordbruksläger beräknas, med en verksamhet i ungefär

samma omfattning som under år 1948, till 343 000 kronor.

Läger för utländska studenter — en särskild form av jordbruksläger —

ha under den hittills förflutna delen av budgetåret dragit en kostnad av

32 000 kronor. Verksamheten under sommaren 1949 torde helt komma att

belasta anslaget under nästkommande budgetår.

Kostnaderna för praktikläger i lanthushåll beräknas komma att uppgå

till 22 000 kronor. Styrelsen vill i detta sammanhang anmäla, att överläggningar

pågå med vederbörande myndigheter beträffande överflyttande av

verksamheten och därmed förenade kostnader till överstyrelsen för yrkesutbildning

eller hushållningssällskapen.

Utgifter för lägerverksamheten i samband med torvupptagningen ha under

året uppgått till ca 10 000 kronor. För instruktionskurser avsedda för

ledare i jordbruks-, torv- och studentläger har beräknats ett belopp av sammanlagt

7 500 kronor.

För att underlätta överflyttningen av ovan arbetskraft till betskötsel och

betupptagning har under innevarande budgetår liksom tidigare anordnats

kollektiva hushåll för den tillresande arbetskraften. Statsverkets kostnader

härför ha utgjort 61 000 kronor. Ehuru denna verksamhet i hög grad har

underlättat rekryteringen av arbetskraft till betfälten, har styrelsen dock

funnit sig böra ifrågasätta, huruvida icke dessa kostnader äro av den art,

att de icke vidare böra bestridas av statsverket, överläggningar i frågan

avses upptagas med berörda organisationer. Ytterligare medelsåtgång för

året har styrelsen för den skull icke ansett sig böra räkna med.

För att underlätta för kvinnliga arbetssökande med minderåriga barn att

åtaga sig jordbruksarbete (framför allt arbete med skötsel av sockerbetor

och andra rotfrukter och skördearbete) har styrelsen bemyndigats utlåna

baracker för anordnande av s. k. jordbrukardaghem. Kostnader för slitage

av medgivet antal baracker beräknas enligt av styrelsen för övrig utlåning

fastställda bestämmelser för innevarande budgetår till 15 000 kronor.

Rörande kostnaderna för arbetsvärd åt partiellt arbetsföra jämte vissa

andra kategorier anför arbetsmarknadsstyrelsen i huvudsak följande.

Årets anslag under delposten psykotekniska anlagsprov av ungdomar och

partiellt arbetsföra på 19 000 kronor torde helt komma att förbrukas.

Styrelsen beräknar kostnaderna för läkarundersökningar av partiellt arbetsföra

till ca 15 000 kronor, däri inberäknat nu tillgängliga medel för

dylika undersökningar i samband med s. k. provanställningar för partiellt

arbetsföra. Styrelsen bar förutsatt, alt medlen jämväl må kunna användas

i llihang till riksdagens protokoll 19t9. 1 samt. Nr Ilo.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungi. Maj:ts proposition nr 116.

för läkarundersökning i särskilda fall av andra arbetssökande än partiellt

arbetsföra.

Det belopp på 50 000 kronor, som beräknats för utgifter i samband med

de s. k. provanställningarna inom industrien av partiellt arbetsföra, har av

olika anledningar (tillämpande av avtalsenliga löner, brist på bostäder etc.)

endast tagits i anspråk till en mindre del. Medelsåtgången för året beräknar

styrelsen till 10 000 kronor.

För kostnader i samband med omskolning, yrkesutbildning samt fortbildning

av partiellt arbetsföra, som icke äro att hänföra till i militärtjänst

skadade, hade styrelsen för innevarande budgetår beräknat ett belopp av

200 000 kronor. Till styrelsens förfogande ha för denna verksamhet ställts

100 000 kronor, vilka i det närmaste förbrukats. Styrelsen har hemställt om

medgivande att disponera ytterligare 400 000 kronor för denna verksamhet.

Även detta belopp beräknar styrelsen vara förbrukat under innevarande

budgetår. Sålunda skulle medelsåtgången utgöra 500 000 kronor.

För omskolning av partiellt arbetsför utländsk arbetskraft torde hela det

för budgetåret beräknade beloppet av 50 000 kronor komma att tagas i

anspråk.

Styrelsen har hemställt om medgivande att taga i anspråk ett belopp av

högst 300 000 kronor för att stödja i gång varande arbetsprövnings- och

arbetsträningsinstitut. Därest hemställan vinner bifall, beräknar styrelsen

utgifterna för denna verksamhet under återstående del av budgetåret till

100 000 kronor.

Styrelsen har bemyndigats att till institutionen för industriell ekonomi

och organisation vid tekniska högskolan utbetala ett belopp av högst 15 000

kronor för sysselsättningsanalytisk forskning samt i samband därmed utbildning

av sysselsättningsanalytiker. Anslaget torde komma att helt förbrukas

under innevarande år.

Rörande kostnaderna för kollektivt överförd utländsk arbetskraft anför

styrelsen i huvudsak följande.

Administrationskostnaderna för arbetsmarknadsstyrelsens rekryteringsbyråer

i utlandet för kollektiv överföring till Sverige av utländsk arbetskraft

beräknades för innevarande budgetår komma att uppgå till 20 000

kronor. Beloppet avsågs huvudsakligen för täckande av kostnader för ytterligare

överföring av sudetisk arbetskraft. På grund av eftersläpningar i redovisningen

belöpa sig utgifterna per den 31 december 1948 emellertid till

icke mindre än 196 000 kronor. Enär verksamheten i Österrike numera förpuppats

och med hänsyn till utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden

icke torde komma att återupptagas under innevarande budgetår, har ytterligare

medelsåtgång icke beräknats. Till administrationskostnader i samband

med planerad överföring av vissa sjuksköterskor (displaced persons)

från Österrike och Tyskland torde omkring 10 000 kronor böra beräknas.

Till mödrahjälp till kollektivt överförd utländsk arbetskraft ha hittills

utgått ca 5 000 kronor och till bestridande av barnbidrag till samma kategorier

92 000 kronor. Med hänsyn till eftersläpningar vid redovisningen beräknas

kostnaderna under hela budgetåret uppgå till resp. 35 000 och 100 000

kronor.

Sjukhjälp och moderskapshjälp under den s. k. antagnings- och väntetiden,

innan medlemskap i sjukkassa beviljats, utgår till italienska, ungerska

och sudetiska arbetare, som överförts till Sverige i enlighet med mellan

vederbörande myndigheter träffade avtal. Kostnaderna härför beräknas till

10 000 kronor.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungi. Maj.ts proposition nr 116.

Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar, att styrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning

hemställt om bemyndigande att anordna omskolningskurser

för friställda byggnadsarbetare och andra (även kvinnliga) arbetssökande

lämpliga för dylik omskolning. Kostnaderna för innevarande budgetår beräknas

till väsentlig del belasta det av överstyrelsen disponerade anslaget

till yrkesutbildningskurser för arbetslösa m. m. Kostnaderna för hyresbidrag

och resebidrag, för vilka föreslås skola tagas i anspråk tillgängliga medel ur

nu ifrågavarande anslag, ha beräknats till i runt tal 225 000 kronor.

Utgifterna för bidrag till arbetssökandes resor samt bidrag till flyttning

av arbetssökandes familjer ha av styrelsen beräknats till i det närmaste

1 000 000 kronor. Härvid har jämväl räknats med en eventuell avskrivning

av osäkra fordringar, tillkomna genom till arbetssökanden utlämnade reseförskott.

I detta sammanhang anmäler styrelsen, att ett utkast till ändrade

bestämmelser för utgivande av dylika bidrag liksom också för reseförskotten

inom kort skall prövas av styrelsen för avgivande av förslag i ärendet

till Kungl. Maj :t.

Kostnaderna för arbetsblockorganisationen beräknas till 20 000 kronor.

Till instruktionskurser för hemassistenter beräknas åtgå 30 000 kronor.

Härtill komma, anför styrelsen, utlägg för utländsk arbetskraft med belopp,

vars storlek ej närmare kan angivas. Dessa kostnader balanseras emellertid

genom inbetalning av tidigare utlägg. Med hänsyn till inbalansering

av vissa utestående fordringar har anslaget dock under budgetåret tillförts

ett belopp av ca 100 000 kronor.

Styrelsen beräknar sålunda det sammanlagda medelsbehovet till (4 250 000

'' 100 000) 4 150 000 kronor. Då den vid budgetårets ingång tillgängliga re
servationen

å anslaget uppgick till 5 890 000 kronor och för innevarande

budgetår anvisats 7 000 000 kronor, finnas å anslaget (5 890 000 + 7 000 000)

12 890 000 kronor tillgängliga. Vid budgetårets slut skulle därför enligt arbetsmarknadsstyrelsens

beräkningar kvarstå ett belopp av (12 890 000 —

4 150 000) 8 740 000 kronor. Styrelsen anmärker, att styrelsen vid denna

beräkning icke tagit hänsyn till att från anslaget bestridas vissa kostnader

för byggnadsberedningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen övergår därefter till att beräkna medelsbehovet

för budgetåret 1949/50 och anför härvid i huvudsak

följande rörande åtgärder avseende skogsbruket och jordbruket.

Bortsett från eventuellt eftersläpande kostnader från innevarande budgetår

beräknar styrelsen inga utgifter för överflyttningsbidrag, huggarkursförläggningar

eller fritidshuggning. Till skogsplanteringsläger för skolungdom

beräknas under sommaren 1949 ett belopp av 40 000 kronor vara erforderligt.

För yrkesutbildningskurser inom skogsbruket (yrkesbestämda fortsättningsskolor

i Jämtlands län, särskilda huggarkurser i Västerbottens län)

har beräknats en utgift på ca 20 000 kronor.

Kostnaderna för jordbruksläger, organiserade efter samma principer som

tidigare men med en viss överflyttning av kostnaderna till arbetsgivare och

lägerdeltagare, beräknar styrelsen till 172 000 kronor.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

För läger för utländska studenter och slitagedebiteringar för baracker åt

jordbrukardaghem ha kostnaderna beräknats till resp. 25 000 och 36 000

kronor. I avvaktan på slutförandet av pågående överläggningar har för praktikläger

i lanthushåll upptagits ett belopp av 22 000 kronor, motsvarande

kostnaderna under innevarande år. Till lägerledarkurser torde ett belopp av

5 000 kronor bli erforderligt. Med hänsyn till vad i fråga om medelsåtgången

innevarande budgetår uttalats beträffande kostnader för ersättningar till

kockor i bethushåll har styrelsen icke räknat med några utgifter för detta

ändamål under budgetåret 1949/50.

I fråga om åtgärder avseende partiellt arbetsföra har styrelsen anfört.

Till psykotekniska undersökningar av ungdom och partiellt arbetsföra

beräknar styrelsen en förhöjning av årets anslag från 19 000 kronor till

26 000 kronor samt för arbetsvärd åt partiellt arbetsföra enligt särskild

samtidigt härmed avgiven framställning ett belopp av sammanlagt 2 165 000

kronor, fördelat på följande delposter: läkarundersökningar (i särskilda

fall jämväl avsedda för andra arbetssökande än partiellt arbetsföra) 50 000

kronor, provanställningar 50 000 kronor, omskolning m. in. av andra än

i militärtjänst skadade personer 1 450 000 kronor, arbetsträningsinstitut

300 000 kronor (därest särskilt anslag för s. k. skyddad verksamhet ej beviljas

— 400 000 kronor), propaganda- och informationsverksamhet 15 000

kronor samt för skyddad verksamhet 300 000 kronor. Styrelsen har jämväl

i kostnaderna inräknat utgifterna för omskolning av partiellt arbetsför

utländsk arbetskraft, för vilket ändamål för innevarande budgetår särskilt

belopp (50 000 kronor) beräknats.

Kostnaderna för kollektivt överförd utländsk arbetskraft beräknas på föl
-

jande sätt.

Kostnaderna för mödrahjälp, barnbidrag och ^^khjälp åt viss överflyttad

utländsk arbetskraft uppskattas till resp. 40 000, 7 000 och 10 000

kronor eller sammanlagt 57 000 kronor. Eventuella utlägg, som till storleken

icke närmare kunna preciseras, för utländsk arbetskraft i samband

med överflyttningen till Sverige beräknas i varje fall balanserade genom

inbetalningar av tidigare utlägg åt denna arbetskraft. Särskilda medel

till administrationskostnader för rekryteringsbyråer i utlandet tor overlorin«

till Sverige av utländsk arbetskraft torde icke bil erforderliga. Vissa

kostnader (fortbildning och liknande) i samband med planerad överföring av

sjuksköterskor (displaced persons) i Österrike och Tyskland ha preliminärt

beräknats till 30 000 kronor.

Omskolning sverksamheten för byggnadsarbetare och annan friställd arbetskraft

beräknas belasta anslaget med 450 000 kronor.

Kostnaderna för bidrag till arbetstagares resor beräknar styrelsen till

1 500 000 kronor eller samma belopp, som av styrelsen ursprungligen eräknades

för innevarande budgetår. Detta sker med hänsyn till angelägenheten

av att i nuvarande läge intensifiera överflyttningsverksamheten. I detta

belopp inräknas vissa på särskilda delposter förda utgifter för resor och

traktamentsersättning åt tillfällig arbetskraft till jordbruket (beräknade till

sammanlagt 95 000 kronor).

Beträffande övriga kostnader under anslaget har styrelsen anfört.

Kostnaderna för arbetsblockorganisationen ha, oavsett huruvida pågående

utredning angående arbetsblockens framtida organisation kan komma att

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungi. Maj:ts proposition nr 116.

medföra nya bestämmelser och kostnaderna härigenom förändras, uppskattats

till 25 000 kronor eller det belopp, vartill utgifterna under de senaste

budgetåren högst uppgått.

Till kostnader för instruktionskurser för hemassistenter beräknas 75 000

kronor.

Till vissa kostnader (för lokalhyror etc.) i samband med upplysningsverksamhet

vid rekryteringen av fast anställt manskap vid försvaret har

styrelsen räknat med ett belopp av 4 000 kronor.

Med hänsyn till under de gångna åren vunna erfarenheter rörande eftersläpning

av redovisningen av i anspråk tagna medel under anslaget samt

att behov uppkomma att taga anslaget i anspråk för ändamål, vilka icke

kunnat förutses, har styrelsen ansett sig böra räkna med ett ytterligare medelsbehov

under anslaget av 150 000 kronor.

Det totala medelsbehovet skulle sålunda enligt styrelsens beräkning uppgå

till 4 802 000 kronor eller i avrundat tal 4 800 000 kronor. Vid utgången

av budgetåret 1949/50 skulle alltså förefinnas en reservation av (8 740 000 —

4 800 000) 3 940 000 kronor.

Med anledning härav har styrelsen föreslagit, att anslaget för budgetåret

1949/50 uppföres med allenast ett formellt belopp av 100 kronor.

Yttrande.

Över arbetsmarknadsstyrelsens framställning har utlåtande avgivits av

statskontoret, som icke haft något att erinra med anledning av framställningen.

Departementschefen.

För budgetåren 1947/48 och 1948/49 ha under detta anslag beräknats

avsevärda belopp till åtgärder för att förse skogsbruket med arbetskraft. På

grund av utvecklingen bl. a. i fråga om importen av fossilt bränsle ha de

anvisade beloppen endast behövt tagas i anspråk till en mindre del. Utgifterna

under anslaget ha därför såväl under senare delen av budgetåret

1947/48 som under innevarande budgetår varit väsentligt mindre än som

beräknats vid prövningen av anslagsäskandena.

Arbetsmarknadsstyrelsen har anmält, att styrelsen avvecklar sådana statens

åtaganden, som betingats av de tidigare beträffande skogsbruket gällande

särskilda förhållandena. Häremot synes ingen erinran kunna göras.

Såsom styrelsen anfört bör denna avveckling gälla även vissa av statens

åtaganden beträffande jordbrukets arbetskraftförsörjning. Dock må framhållas,

att skäl kunna föreligga att låta dylika åtaganden bestå i större utsträckning

än styrelsen tänkt sig. Jag avser närmast frågan om statens

bidrag till anordnande av kollektiva hushåll för arbetskraft, som sysslar

med betskötsel och betupptagning. Frågan huruvida sådant bidrag fortfarande

bör utgå torde få prövas med hänsynstagande till förhandlingarna

rörande de allmänna villkoren för betodlingen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Map-ts proposition nr 116.

Jag har i det föregående i ett särskilt avsnitt behandlat vissa spörsmål

rörande verksamheten för inordnande av partiellt arbetsföra i produktionslivet.

Därav framgår, att medelsbehovet för åtgärder avseende partiellt arbetsföra

torde komma att bli avsevärt mindre än styrelsen beräknat.

Även frågan om anordnande av särskilda kurser för omskolning av friställda

byggnadsarbetare och annan friställd arbetskraft har jag behandlat

särskilt. Jag har icke något att erinra mot styrelsens beräkning av medelsbehovet

under nästa budgetår för denna verksamhet.

Jag anser mig även kunna godtaga styrelsens beräkning av medelsbehovet

för den kollektivt till Sverige överförda arbetskraften, för bidrag till resekostnader

och för övriga ändamål. Med hänsyn till den å anslaget befintliga

betydande reservationen biträder jag styrelsens förslag att anslaget för nästa

budgetår upptages endast med ett formellt belopp av 100 kronor.

Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamliet.

Gällande bestämmelser.

Å riksstaten för budgetåret 1948/49 har för ifrågavarande ändamål anvisats

ett reservationsanslag av 1 300 000 kronor.

Kungl. Maj :t har den 30 juni 1948 meddelat bestämmelser angående användningen

av detta anslag. Härvid föreskrevs, att de vid utgången av budgetåret

1947/48 å reservationsanslagen till Åtgärder för arbetsmarknadens

reglering m. m. och Kostnader för överflyttning av arbetskraft kvarstående

behållningarna skulle tillgodoföras nu ifrågavarande anslag i den mån behållningarna

utgjordes av utestående fordringar, hänförliga till arbetsmarknadsstyrelsens

förrådsverksamhet. Vidare har föreskrivits, att å anslaget

skola tagas till uppbörd debiteringar av andra anslag, inflytande hyresersättningar

samt inkomstmedel av försäljningar.

Kungl. Maj :t har medgivit, att från anslaget under budgetåret 1948/49

må bestridas utgifter intill följande belopp i den mån medel för täckande

av utgifterna finnas disponibla å anslaget.

Kronor

Driftkostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förråd, högst .... 430 000

Anordnande av ett nytt centralförråd, högst ................ 200 000

Ateranskaffning av maskiner, redskap och förläggningsmateriel,

högst .................................................. 450 000

Anskaffning av reservdelar, högst .......................... 150 000

Nyanskaffning av maskiner, högst .......................... 100 000

Anskaffning av arbetsredskap för skogsarbetare, högst........ 375 000

Anskaffning av utrustning för flyktingar, högst .............. 495 000

Summa utgifter kronor 2 200 000.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

55

Arbetsmarknadsstyrelsen.

I sin skrivelse den 14 januari 1949 har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt

beräkningar rörande detta anslag. Härvid har styrelsen angående medelsåtgången

och inkomsterna under innevarande budgetå

r anfört i huvudsak följande.

De behållningar, som enligt Kungl. Maj ds föreskrift tillgodoförts anslaget,

ha uppgått till omkring 150 000 kronor. Debiteringar å andra anslag

beräknas till 310 000 kronor. Uthyrningar av materiel till andra myndigheter

och till enskilda förekommer i ökad omfattning, vilket torde sammanhänga

med rådande materielbrist, varför styrelsen numera beräknar,

att hyresinkomsterna för innevarande budgetår komma att uppgå till 500 000

kronor. Försäljningsmedlen torde med hänsyn till den större utsträckning,

1 vilken baracker förväntas komma att inlösas av hittillsvarande låntagare,

kunna uppskattas till 400 000 kronor. Enligt dessa beräkningar skulle inkomsterna

komma att utgöra 1 210 000 kronor. Under sålunda angivna förutsättningar

beräknas numera å anslaget för innevarande budgetår disponibla

medel till sammanlagt (1 300 000 -j- 150 000 -f- 1 210 000) omkring

2 660 000 kronor.

Driftskostnaderna vid styrelsens centralförråd ha under juli—december

1948 uppgått till ca 285 000 kronor. Den avsevärt ökade hyresverksamheten

medför ökade kostnader för frakter, emballage och översyn av från

hyrestagare återkommande materiel. Vidare har styrelsen att beakta den

genom nytt kollektivavtal inträdda höjningen av lönekostnaderna ävensom

de ökade priserna på driv- och smörjmedel m. m. På grund av vad nu anförts

beräknas driftskostnaderna vid centralförråden komma att under innevarande

budgetår uppgå till omkring 500 000 kronor mot beräknade

430 000 kronor.

Planering för inrättande av ett nytt centralförråd i stället för nuvarande

förrådet i Tenhult pågår f. n. inom styrelsen. Till den nya förrådsplatsen

avser styrelsen överflytta sex baracker från f. d. norska läger samt dessutom

uppföra en verkstadsbyggnad. Det för ändamålet anvisade beloppet

200 000 kronor beräknas komma att i sin helhet tagas i anspråk.

Beställningar, som avse återanskaffning av maskiner, redskap och förläggningsmateriel

beräknas till ett belopp, motsvarande den för budgetåret

till förfogande stående postens belopp, 450 000 kronor. Enär leverans av beställda

maskiner icke i full utsträckning kommer att äga rum under budgetåret,

torde emellertid allenast 170 000 kronor behöva tagas i anspråk

under innevarande budgetår. Beställningar motsvarande ett belopp av

280 000 kronor kvarstå sålunda till nästa budgetår och beräknas då skola

likvideras med reserverade medel.

Utgifterna för anskaffning av reservdelar beräknas uppgå till det för budgetåret

till förfogande ställda beloppet 150 000 kronor.

De för nyanskaffning av maskiner kontrakterade beställningarna torde

på grund av överenskomna leveranstider icke komma att utnyttjas till liögre

belopp än 25 000 kronor för detta budgetår. Kvarstående beställningar motsvara

sålunda 75 000 kronor.

Kostnaderna för anskaffning av arbetsredskap för skogsarbetare synas

kunna begränsas till 40 000 kronor. Till anskaffning av utrustning för flyktingar

torde, enär större delen av kostnaderna härför till följd av att de

skola återbetalas bokföras såsom inkomstrester, endast ett belopp av 10 000

kronor behöva tagas i anspråk.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

De sammanlagda kostnader, som innevarande budgetår komma att påföras

anslaget, beräknas sålunda numera av arbetsmarknadsstyrelsen till

(500 000 + 200 000 + 170 000 + 150 000 + 25 000 + 40 000 + 10 000)

omkring 1 095 000 kronor. Då de å anslaget disponibla medlen såSom förut

nämnts beräknats till ca 2 660 000 kronor, förutser styrelsen, att vid innevarande

budgetårs utgång skall finnas en reservation av (2 660 000 —

1 095 000) omkring 1 565 000 kronor. Härav beräknas mellertid 355 000

kronor vara bundna på grund av utlagda beställningar.

Styrelsen övergår härefter till beräkning av medelsbehovet för

budgetåret 194 9/5 0.

Styrelsen förklarar sig räkna med att beredskapslagring av materiel skall

äga rum i enlighet med i propositionen 1948: 249 förordat förslag. Placering

av hjälpsökande arbetare vid beredskapsarbeten förutsättes bli erforderlig

i ungefär samma omfattning som under innevarande budgetår.

Driftkostnaderna vid centralförråden uppskattas av styrelsen till samma

belopp som för innevarande budgetår eller 500 000 kronor.

Kostnader för anläggning av vägar, vatten- och avloppsledningar samt

spåranläggning med lastkaj vid det nya centralförrådet jämte kostnader

för inhägnad beräknas komma att uppgå till ca 60 000 kronor. För flyttningen

av materiel från nuvarande förrådet i Tenhult till det nya förrådet

beräknas 20 000 kronor. Beträffande centralförrådet i Gnesta anför styrelsen,

att statens järnvägar invid det av styrelsen förhyrda området påbörjat

omläggningsarbeten för dubbelspår. Enligt det mellan statens järnvägar

och arbetsmarknadskommissionen vid tidpunkten för förrådets förflyttning

till Gnesta upprättade arrendeavtalet skola kostnaderna för omläggning

av vissa för förrådsverksamheten erforderliga stickspår bestridas

av hyrestagaren. Dessa kostnader ha av statens järnvägar beräknats till

30 000 kronor. Under anslagsposten till anordnande av ett nytt centralförråd

beräknas sålunda det erforderliga beloppet uppgå till 110 000 kronor.

Beträffande kostnaderna för anskaffning av maskiner in. in. anför styrelsen

i huvudsak följande.

Kostnaderna för återanskaffning av maskiner beräknas enligt följande.

Leveranserna av de vid innevarande budgetårs utgång kvarstående beställningarna

draga en kostnad under nästa budgetår av 280 000 kronor. För

de beställningar, som på grund av maskinparkens ytterligare reducering

genom förslitning eller kassering av äldre, otidsenliga maskiner måste äga

rum nästföljande budgetår, beräknas ett belopp av 230 000 kronor. Återanskaffningen

av redskap och förläggningsmateriel på grund av förslitning

och försäljning beräknas uppgå till 90 000 kronor. De för återanskaffning

av maskiner, redskap och förläggningsmateriel erforderliga medlen beräknas

sålunda till ett sammanlagt belopp av (280 000 + 230 000 + 90 000)

600 000 kronor.

För anskaffande av reservdelar beräknas samma belopp som under innevarande

budgetår eller 150 000 kronor.

För den utökning av maskinparken, som vid anslagsframställningen för

innevarande budgetår ansågs ofrånkomlig, äskade styrelsen ett belopp av

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

57

370 000 kronor. Styrelsen avsåg härvid att utlägga beställningar intill ifrågavarande

belopp, varvid fullgörandet av leveranserna skulle förläggas till

sådana tidpunkter, som kunde befinnas lämpliga med hänsyn till marknadsläget.

Av det för ändamålet anvisade beloppet 100 000 kronor, för vilket

beställningar utlagts, torde endast 25 000 kronor komma att tagas i anspråk

under innevarande budgetår. Till nästkommande budgetår kvarstå

sålunda leveranser för ett belopp av 75 000 kronor. Det program för maskinparkens

modernisering, som låg till grund för styrelsens anslagsframställning

för innevarande budgetår, upptog en nyanskaffning fördelad på tre

budgetår. Styrelsen anser, att i varje fall beställningarna, avseende såväl

det kvarstående behovet som den enligt programmet för nästfoljande budgetår

beräknade nyanskaffningen, böra utläggas under nästkommande budgetår

även om leveranserna, i avsikt att f. n. begränsa investeringen, sedermera

komma att förskjutas till en tidpunkt, då den ur arbetsmarknadssynpunkt

blir erforderlig. Under nu förevarande post synes för den skull ett

sammanlagt belopp av 595 000 kronor böra uppföras för täckning av beställningar,

som böra utläggas, även om beloppet i sin helhet icke kommer

att behöva tagas i anspråk under nämnda budgetår.

Medel föi* anskaffning av arbetsredskap för skogsarbetare och för lagerhållning

av utrustning för flyktingar beräknas icke bli erforderliga.

Slutligen har styrelsen föreslagit, att medel skola beräknas för uppläggning

av förråd av rör och rördelar. Härom har stj7relsen anfört i huvudsak

följande.

De beredskapsarbeten, till vilka styrelsen anvisar medel, utgöras till icke

ringa del av ledningsarbeten. För att under nuvarande marknadsläge trygga

tillgången på rör och rördelar för dessa beredskapsarbeten finner styrelsen

angeläget, att förråd härav upplägges i viss omfattning. Ett stort antal ledningsarbeten

utföres även i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi och samma

styrelse har därför stora upphandlingar och en viss lagerhållning av

motsvarande materiel för eget behov. Av praktiska och ekonomiska skäl har

arbetsmarknadsstyrelsen ansett lämpligt, att lagerhållningen ombesörjes av

endast ett ämbetsverk och då lämpligen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Kostnaden för den del av ifrågavarande rörlager, varöver arbetsmarknadsstyrelsen

skulle ha dispositionsrätt, beräknas f. n. till 600 000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sina anslagsäskanden för budgetåret

1949/50 hemställt, att dess förrådsfond under tillgångsgruppen effektförråd

förstärkes med nyssnämnda belopp. Enär det måste ankomma på

arbetsmarknadsstyrelsen att förränta de medel, som härav kunna komma

att ianspråktagas, beräknar styrelsen härför 30 000 kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen beräknar alltså utgifterna under anslaget för

budgetåret 1949/50 sålunda:

Kronor

Driftkostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förråd .......... 500 000

Anordnande av ett nytt centralförråd ........................ 110 000

Återanskaffning av maskiner, redskap och förläggningsmateriel 600 000

Anskaffning av reservdelar ................................ 150 000

Nyanskaffning av maskiner ................................ 595 000

Förräntning av medel för uppläggning av förråd av rör och rördelar

........................................... ...... 30 000

Summa kronor 1 985 000.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

Beträffande inkomsterna anför styrelsen följande.

Debiteringar å andra anslag torde med hänsyn till att materiel icke beräknas

bliva tillhandahållen skogsarbetskraft uppgå till allenast 225 000

kronor mot 310 000 kronor för innevarande budgetår. Styrelsen anser sig

kunna räkna med en fortsatt efterfrågan å materiel, som kan uthyras, varför

hyresinkomsterna beräknas till 500 000 kronor. Försäljningsmedlen beräknas

till allenast 125 000 kronor, enär försäljningar av övertaliga maskiner

och redskap beräknas bliva avslutade under innevarande budgetår.

Därest emellertid försäljning kommer att äga rum av verktyg och baracker,

som f. n. disponeras för skogsbruket, komma försälj ningsmedlen att avsevärt

ökas.

Inkomsterna för nästkommande budgetår beräknas alltså av styrelsen

till (225 000 + 500 000 + 125 000) 850 000 kronor.

För förrådsverksamheten under budgetåret 1949/50 skulle således enligt

styrelsens beräkningar erfordras (1 985 000 — 850 000) 1 135 000 kronor.

Med hänsyn till att en reservation av 1 565 000 kronor beräknas föreligga

vid innevarande budgetårs utgång, föreslår styrelsen, att anslaget uppföres

med allenast ett formellt belopp av 100 kronor.

Yttrande.

I angivet utlåtande har statskontoret avstyrkt uppräkning av det för nyanskaffning

av maskiner avsedda beloppet.

Departementschefen.

Jag har icke någon erinran att göra mot arbetsmarknadsstyrelsens beräkning

av utgifterna under detta anslag annat än i vad angår posten nyanskaffning

av maskiner. För innevarande budgetår har till sådan nyanskaffning

avsetts ett belopp av 100 000 kronor. Då läget på materialmarknaden

fortfarande synes böra föranleda återhållsamhet beträffande nyanskaffning

av maskiner för arbetsmarknadsstyrelsens beredskapslager, kan

jag f. n. icke förorda, att större belopp än 100 000 kronor avses för ytterligare

nyanskaffning under nästa budgetår.

Såsom arbetsmarknadsstyrelsen anfört erfordras icke ny medelsanvisning

under detta anslag. Jag biträder därför styrelsens förslag att anslaget uppföres

endast med ett formellt belopp av 100 kronor.

Kostnader för främjande av företagsverksamhet m. m.

Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag

av 1 500 000 kronor.

Från anslaget har hittills under budgetåret utlämnats understöd till företagareföreningarna

i Gotlands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västernorrlands,

Jämtlands och Västerbottens län, Företagareföreningar finnas f. n.

jämväl i Hallands, Gävleborgs och- Norrbottens län. Företagareföreningen i

Hallands län har bildats under år 1948.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 116.

59

Företagareföreningarna ha till uppgift att befordra möjligheterna till lönande

smäföretagsverksamhet i syfte att åstadkomma en större differentiering

av näringslivet inom föreningarnas verksamhetsområden. Verksamheten

omfattar långivning på fördelaktigare villkor än dem, som i regel kunna

erhållas i fråga om vanliga banklån, samt i vissa fall subvention. Genom

hos föreningarna anställda konsulenter bedrives en omfattande teknisk och

kommersiell upplysning och rådgivning i hithörande frågor.

Föreningarna ha vanligtvis startats på initiativ av länsmyndigheterna.

Medlemmarna utgöras huvudsakligen av för föreningarnas syften intresserade

enskilda personer, bolag och föreningar liksom även landsting och hushållningssällskap

samt i vissa fall kommuner och andra samfälligheter.

Medlemskapet grundar sig på andelar. Medlemsantalet har på grund av föreningarnas

struktur och uppgifter varit relativt begränsat. Föreningarna äro

samtliga konstruerade som ekonomiska föreningar u. p. a.

De av Kungl. Maj :t under innevarande budgetår utlämnade understöden

till föreningarna framgå av följande sammanställning:

F ö r e n

ing

Lån

Subvention

Summa

Gotlands

företagareförening

490 000

20 000

510O00

Bohusläns

>

90 000

10 000

100000

Värmlands läns

J>

82 800

9 200

92 000

Västernorrlands läns

>

70 OUO

70 000

Jämtlands läns

71 100

7 900

79 000

Västerbottens

>

90 000

10 000

100 000

Summa kronor

893900

57 100

951 000

Samtliga företagareföreningar ha hittills av staten erhållit understöd med

sammanlagt 11 050 200 kronor, därav såsom lån 8 649 000 kronor och såsom

subvention 2 401 200 kronor.

För bestridande av de löpande kostnaderna för företagareföreningarnas

verksamhet utgå bidrag till föreningarna från ett under tionde huvudtiteln

upptaget anslag till upplysnings- och organisationsverksamhet i fråga om

hantverk och småindustri.

Departementschefen.

Den av företagareföreningarna bedrivna verksamheten har under innevarande

budgetår med undantag för Gotland, där behov av nya industrier

gjort sig särskilt gällande, präglats av återhållsamhet vid beviljande av lån

och bidrag för etablering av nya eller utvidgning av redan existerande småföretag.

I stället har större uppmärksamhet ägnats åt de problem, vilka sammanhänga

med nödvändigheten att i rådande försörjningsläge konsolidera

och rationalisera redan befintliga företag. Det statliga stödet åt företagareföreningarna

har under budgetåret lämnats i samma former som tidigare.

Förskjutningen från subventionslinjen till lånelinjcn har ytterligare markerats.

Under budgetåret 1945/46 utgjorde sålunda suhventionsheloppet 14,4

procent av den för verksamheten totalt disponerade summan. Motsvarande

relationstal var för de två följande budgetåren 11,2 resp. 10,7 samt 6,4 för

tiden 1 juli 1948—10 mars 1949.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj-.ts proposition nr 116.

På kallelse av chefen för socialdepartementet ha under budgetåret föreningarnas

konsulenter samt i föreningarnas samarbetsdelegation ingående

styrelseledamöter varit samlade till en konferens, varvid behandlats bl. a.

formerna för ett intensifierat samarbete mellan föreningarna samt statens

hantverksinstitut och Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.

Chefen för handelsdepartementet har i årets statsverksproposition anmält,

att inom departementet till övervägande upptagits frågan om utvidgning

av konsultationsverksamheten och omläggning av kreditgivningen till

förmån föi hantverk och småindustri men att något förslag i ämnet icke

torde kunna framläggas för 1949 års riksdag.

Vid sådant förhållande torde stödet åt företagareföreningarna även för

nästa budgetår få utgå i oförändrade former. F. n. föreligga ännu ej slutbehandlade

ansökningar om lån till ett sammanlagt belopp av omkring

350 000 kronor. Ytterligare ansökningar torde vara att vänta före budgetårets

slut. För tillgodoseende av dessa anspråk torde det för innevarande

budgetår anvisade anslaget komma att förbrukas under budgetåret. Med

hänsyn till angelägenheten av att i nuvarande läge begränsa investeringarna

torde alltjämt en viss återhållsamhet vara påkallad beträffande anslag

för nu ifrågavarande verksamhet. Det är emellertid svårt att exakt förutse

medelsbehovet. Jag förordar, att till kostnader för främjande av företagsverksamhet

m. m. anvisas oförändrat belopp eller 1 500 000 kronor.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att under femte huvudtiteln anvisa

dels till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m.

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 ett reservationsanslag

av 1 000 000 kronor;

dels ock för budgetåret 1949/50

till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m. ett

reservationsanslag av 17 000 000 kronor;

till Kostnader för överflyttning av arbetskraft ett reservationsanslag

av 100 kronor;

till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet

ett reservationsanslag av 100 kronor;

samt till Kostnader för främjande av företagsverksamhet

m. m. ett reservationsanslag av 1 500 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronptinsenRegenten

bifall samt förordnar, att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

61

Bilaga.

F ö r s 1 ag

till

Kungörelse

angående vissa statliga och statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet.

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Organisationen.

1 §•

Den centrala ledningen av den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten

vid oförvållad arbetslöshet utövas av arbetsmarknadsstyrelsen,

som härvid biträdes av länsarbetsnämnderna. Styrelsen må i den utsträckning

så finnes lämpligt uppdraga åt länsarbetsnämnd att handlägga ärende

och utöva styrelsen tillkommande beslutanderätt enligt denna kungörelse.

Vad i denna kungörelse föreskrives om länsarbetsnämnd skall, i den mån

arbetsmarknadsstyrelsen ej annorlunda bestämmer, gälla även beträffande

arbetsnämnden i Stockholms stad.

Arbetsmarknadsstyrelsen äger utfärda erforderliga föreskrifter rörande

tillämpningen av denna kungörelse samt till ledning för hjälpverksamheten

meddela råd och anvisningar.

2 §.

De lokala åtgärderna för hjälpverksamheten enligt denna kungörelse ombesörjas

inom kommun av arbetslöshetsnämnd. Kommun må antingen inrätta

särskild arbetslöshetsnämnd eller uppdraga i stad åt drätselkammare

och på landet åt kommunalnämnd att vara arbetslöshetsnämnd.

Om skyldighet för kommun att efter förordnande av Kungl. Maj :t hava

arbetslöshetsnämnd stadgas i lagen om arbetslöshetsnämnd.

3 §.

Arbetslöshetsnämnd har att främja ävensom själv vidtaga åtgärder, som

inom området för dess verksamhet äro ägnade att förebygga arbetslöshet

eller minska verkningarna därav, och bör för sådant ändamål samarbeta med

myndigheter och enskilda.

Nämnden bör noga tillse, att hjälpverksamheten enligt denna kungörelse

begränsas till vad som påkallas av verkligt behov och särskilt iakttaga, att

verksamheten icke kommer arbetsovilliga eller i övrigt obehöriga till godo.

4 §.

Arbetslöshetsnämnd är efter anfordrnn pliktig att bereda arbetsmarknadsstyrelsen

och länsarbetsnämnden tillfälle att granska arbetslöshetsnämndens

räkenskaper, protokoll och övriga handlingar samt genom utsedd re
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

presentant övervara sammanträden med arbetslöshetsnämnden och deltaga

i dess överläggningar. Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnden äga

var för sig påkalla sammanträde med arbetslöshetsnämnden.

Det åligger arbetslöshetsnämnd att till arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnden

insända de handlingar och uppgifter rörande verksamheten,

vilka styrelsen eller länsarbetsnämnden finner erforderliga.

Inträffar arbetskonflikt av beskaffenhet att beröra hjälpverksamheten

inom kommunen, åligger det arbetslöshetsnämnden att därom omedelbart

underrätta arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnden.

5 §•

Särskild arbetslöshetsnämnd består av ordförande samt minst fyra och

högst tio ledamöter. För ordföranden och minst halva antalet ledamöter

skola finnas suppleanter.

Ordföranden och hans suppleant förordnas, efter förslag av vederbörande

kommunala myndighet, av länsstyrelsen för viss tid, länsstyrelsen obetaget

att före nämnda tids utgång återkalla förordnandet. Anmälan om förordnande

och om återkallelse därav skall av länsstyrelsen omedelbart göras till

arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnden.

Ledamöter och deras suppleanter utses för viss tid i stad av stadsfullmäktige

samt på landet av kommunalfullmäktige eller, där sådana ej finnas,

av kommunalstämma.

Särskild arbetslöshetsnämnd skall vara sammansatt på sådant sätt, att

den inrymmer representanter dels för kommunala myndigheter dels ock för

arbetsgivarnas och arbetarnas intressen.

Ordförande, ledamot eller ersättare i arbetsmarknadsstyrelsen, ordförande,

vice ordförande, ledamot eller ersättare i länsarbetsnämnd eller befattningshavare

hos arbetsmarknadsstyrelsen, länsarbetsnämnd eller inom den

offentliga arbetsförmedlingen må icke vara ordförande, ledamot eller suppleant

i särskild arbetslöshetsnämnd.

. Ay kommunen avlönad tjänsteman, som i och för sin befattning är redovisningsskyldig

inför arbetslöshetsnämnden, må icke vara ordförande, ledamot

eller suppleant i samma nämnd.

6 §.

Särskild arbetslöshetsnämnd är beslutför, då ordföranden och minst halva

antalet ledamöter eller, om antalet ledamöter ej är jämnt, så många som

motsvara hälften av närmast högre tal äro närvarande och deltaga i beslutet.

Vid lika röstetal gäller den mening ordföranden biträder.

7 §•

. Revision av särskild arbetslöshetsnämnds verksamhet verkställes av revisorer,

vilka för kalenderår utses minst en av länsstyrelsen efter anmälan

av vederbörande kommunala myndighet och minst två i stad av stadsfullmäktige

och på landet av kommunalfullmäktige eller, där sådana ej finnas,

av kommunalstämma.

Där drätselkammare eller kommunalnämnd utgör arbetslöshetsnämnd,

skall i revisionen av denna del av myndighetens verksamhet deltaga, förutom

kommunalvalda revisorer, minst en revisor, som efter anmälan av den

kommunala myndigheten för kalenderår utses av länsstyrelsen.

För varje revisor skall finnas suppleant.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 116.

63

Länsstyrelsen må till revisor utse person, som är bosatt utom den kommun

uppdraget avser. Då länsstyrelsen utsett revisor, skall anmälan därom

omedelbart göras till arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnden.

Det åligger revisor dels att granska arbetslöshetsnämnds räkenskaper och

dels att kontrollera att beviljade statsbidrag använts på föreskrivet sätt,

att verksamheten bedrivits i enlighet med gällande bestämmelser samt att

av arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnden meddelade anvisningar

blivit vederbörligen iakttagna.

I övrigt skall vad i kommunallagarna finnes stadgat om revisorer och

om revision äga motsvarande tillämpning.

8 §.

Till revisor, som utsetts av länsstyrelsen, må av statsmedel utgå särskilt

arvode, i den mån arbetsmarknadsstyrelsen med hänsyn till arbetets omfattning

så prövar skäligt.

2 KAP.

Allmänna bestämmelser rörande hjälpverksamheten.

9 §.

Hjälpverksamhet enligt denna kungörelse bedrives under följande huvudformer,

nämligen

statliga och statskommunala beredskapsarbeten,

statliga och statskommunala arkivarbeten,

musikerhjälp,

kontantunderstödsverksamhet samt

särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslöshet.

Hjälpverksamheten bör, så långt ske kan, inriktas på alt bereda arbete.

Därvid böra i fråga om beredskapsarbeten statskommunala arbeten företrädesvis

anordnas.

10 §.

Den som vill komma i åtnjutande av hjälp enligt denna kungörelse (arbetslöshetshjälp)

har att göra ansökan därom hos arbetslöshetsnämnden

i den kommun, där han uppehåller sig.

11 §•

Finner arbetslöshetsnämnd sig icke böra lämna arbetslöshetshjälp åt sökande,

som enligt lagen om fattigvård äger hemortsrätt inom annan kommun,

må nämnden hänvisa honom att söka dylik hjälp i hemortsrättskommunen

samt, efter tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen, tilldela honom understöd

för hans resa dit.

Har sökanden vistats inom kommunen under en tid av minst nio månader

och tillika under denna tid innehaft anställning av mera stadigvarande

beskaffenhet, bör arbetslöshetshjälp beredas honom inom vistelsekonimunen.

12 §.

Arbetslöshetshjälp må tillkomma endast den som

a) är svensk medborgare eller tillhör stat, med vilken överenskommelse

träffats om ömsesidighet beträffande hjälpåtgärder vid arbetslöshet;

b) fyllt 16 år eller, då fråga är om såsom nybörjarkurs anordnad yrkesutbildningskurs

för arbetslösa, 15 år;

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

c) är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete för annans

räkning;

d) sökt arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen, samt

e) på grund av arbetslöshet, som varat minst sex arbetsdagar efter det

ansökan om arbetslöshetshjälp gjorts, befunnits vara i behov därav.

Efter särskilt bemyndigande av Kungl. Maj :t äger arbetsmarknadsstyrelsen

medgiva, att arbetslöshetshjälp må utgivas även till annan utländsk

medborgare än som avses under a) här ovan.

Medlem av erkänd arbetslöshetskassa, som åtnjutit daghjälp under den

enligt kassans stadgar medgivna längsta tiden, må utan hinder av vad under

e) stadgas om karenstid kunna erhålla arbetslöshetshjälp från och

med den dag, då daghjälpen från kassan upphörde att utgå.

13 §.

Den som frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller på grund

av otillbörligt uppförande skilts från arbetet eller vägrat antaga erbjudet

lämpligt arbete må ej åtnjuta arbetslöshetshjälp under viss av arbetslöshetsnämnden

bestämd tid, minst fyra veckor, efter det sådant förhållande

inträffat.

Erbjudet arbete på den öppna arbetsmarknaden skall anses lämpligt under

förutsättning

a) att det motsvarar arbetarens krafter och färdigheter;

b) att det är förenat med avlöning, som prövas vara skälig i förhållande

till å arbetsorten förekommande avlöning för sådant arbete;

c) att det icke hänför sig till arbetsplats, där arbetskonflikt råder; samt

d) att icke heller eljest särskilda omständigheter föreligga med hänsyn

till den arbetslöses personliga förhållanden eller arbetets natur.

Vad sålunda föreskrives angående arbetskonflikt skall icke äga avseende

å konflikt, som befunnits strida mot kollektivavtal eller lagen om kollektivavtal

eller av arbetsmarknadsstyrelsen förklarats eljest vara av den särskilda

beskaffenhet, att skälig anledning till arbetsvägran icke förelegat.

Inom område, där kollektivavtal gäller, skall dock sådan förklaring äga

giltighet allenast för tid intill dess arbetsdomstolen eller, där enligt avtal

tvisten må hänskjutas till skiljemän, dessa meddelat beslut angående konflikten.

över förklaring, som arbetsmarknadsstyrelsen meddelat angående

beskaffenheten av arbetskonflikt inom område där kollektivavtal gäller, må

klagan icke föras.

14 §.

Under tiden för arbetskonflikt må arbetslöshetshjälp ej åtnjutas av

a) den som är direkt indragen i konflikten (deltager i strejk eller är föremål

för lockout); samt

b) den som eljest blivit arbetslös i anledning av konflikten och vars löneoch

anställningsvillkor skäligen kunna antagas röna inverkan av densamma.

3 KAP.

Beredskapsarbeten.

Gemensamma bestämmelser.

15 §.

Statliga beredskapsarbeten utföras i arbetsmarknadsstyrelsens eller annan

statlig myndighets regi.

Statskommunala beredskapsarbeten bedrivas i kommunal regi.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

65

16 §.

Till beredskapsarbete bör utväljas företag av sådan angelägenhetsgrad,

att det kan beräknas komma att utföras under den närmaste tiden oberoende

av om arbetslöshet råder eller ej.

Vid val mellan företag av samma angelägenhetsgrad bör företräde lämnas

åt företag, som utan större olägenhet kan upptagas, nedläggas, utökas eller

inskränkas alltefter arbetslöshetens växlande omfattning, ävensom åt företag,

där arbetet kan bedrivas oberoende av årstid.

17 §.

Vid beredskapsarbete tillämpas öppna marknadens löner.

18 §.

Arbetsmarknadsstyrelsen har att under medverkan av länsarbetsnämnd

och arbetslöshetsnämnd vidtaga lämpliga åtgärder för att främja övergång

från beredskapsarbete till arbete i öppna marknaden.

Statliga beredskapsarbeten.

19 §.

Är statligt beredskapsarbete av sådan beskaffenhet att kommun eller enskild

finnes böra bidraga till kostnaderna för dess utförande, skall, där frågan

om kostnadernas fördelning icke regleras i särskild författning, genom

överenskommelse bestämmas, på vilket sätt samt med vilken andel eller

till vilket belopp vederbörande skall bidraga till kostnadernas bestridande.

Därvid skall, då fråga är om enskild person, hans bidrag bestämmas på sådant

sätt, att det motsvarar minst det belopp, vartill värdet för honom av

arbetet må skattas.

20 §.

Kommun, som önskar erhålla sysselsättning för arbetslösa vid statligt

beredskapsarbete, har att göra framställning därom till arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer för varje statligt beredskapsarbete

det antal arbetslösa, som från olika kommuner må hänvisas till detsamma.

21 §.

Beträffande resor, förläggning, läkarvård och dylikt i samband med arbetslösas

hänvisning till och sysselsättning vid statligt beredskapsarbete

gälla de särskilda bestämmelser, som utfärdas av arbetsmarknadsstyrelsen.

22 §.

Kommun, från vilken arbetslös hänvisats till statligt beredskapsarbete,

skall i enlighet med vad därom är särskilt bestämt till arbetsmarknadsstyrelsen

utgiva ersättning härför (dagavgift).

Arbetsmarknadsstyrelsen må, om särskilda skäl föranleda därtill, helt eller

delvis befria kommun från skyldigheten att utgiva dagavgift.

Statskommunala beredskapsarbeten.

23 §.

Kommun, som ämnar anordna statskommunalt beredskapsarbete, har att,

innan arbetet påbörjas, inhämta arbetsmarknadsstyrelsens medgivande därtill.

5 llihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. Nr Ilo.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

24 §.

Arbetsmarknadsstyrelsen äger bestämma det högsta antal arbetslösa, som

från vederbörande kommun vid varje tillfälle må sysselsättas vid statskommunalt

beredskapsarbete.

Styrelsen äger jämväl i övrigt meddela närmare bestämmelser och villkor

för arbetets anordnande och bedrivande samt för arbetslösas hänvisning till

detsamma.

25 g.

Arbetsmarknadsstyrelsen må, om kommun underlåter att ställa sig till

efterrättelse de föreskrifter styrelsen meddelat eller anledning eljest därtill

föreligger, besluta, att statsbidrag icke vidare eller endast i minskad omfattning

skall utgå.

26 §.

Utföres statskommunalt beredskapsarbete i landstings regi, skall i revisionen

deltaga, förutom landstingets egna revisorer, minst en revisor, som

efter anmälan av landstingets förvaltningsutskott utses av länsstyrelsen för

kalenderår. Till sådan revisor må utgå arvode av statsmedel i den mån arbetsmarknadsstyrelsen

med hänsyn till arbetets omfattning så prövar skäligt.

4 KAP.

Arkivarbeten och musikerhjälp.

27 §.

För att bereda sysselsättning åt sådana hjälpsökande arbetslösa, som på

grund av tidigare yrkesutövning, speciella yrkeskvalifikationer, ålder eller

andra särskilda personliga förhållanden icke lämpligen kunna hänvisas till

beredskapsarbete, må anordnas särskilda arbeten (arkivarbeten).

Statliga arkivarbeten anordnas inom statliga verk och myndigheter samt

inom statsunderstödda eller eljest allmännyttiga institutioner. Statskommunala

arkivarbeten anordnas inom kommunala verk och myndigheter.

För att bereda viss tids sysselsättning åt hjälpsökande arbetslösa musiker

anordnas särskilda arbeten hos amatörorkestrar, musikcirklar eller andra

sammanslutningar med icke yrkesmässig musikutövning på sitt program

(musikerhjälp).

Lönevillkoren vid arkivarbete och musikerhjälp fastställas av arbetsmarknadsstyrelsen

i enlighet med de grunder som äro eller varda särskilt bestämda.

Beträffande ansöknings- och hänvisningsförfarande gälla de särskilda bestämmelser,

som utfärdas av arbetsmarknadsstyrelsen.

1 fråga om revision av statskommunalt arkivarbete, som utföres i landstings

regi, och arvode åt revisor, som utsetts av länsstyrelsen, skall vad i

26 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.

5 KAP.

Kontantunderstödsverksamhet.

28 §.

Kommun, som anvisat medel till kontantunderstöd vid arbetslöshet i enlighet

med vad nedan sägs och som önskar för sådant ändamål åtnjuta

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

67

statsbidrag, har att, innan verksamheten begynnes, inhämta arbetsmarknadsstyrelsens

medgivande därtill. Statsbidrag till understödsverksamhet

utgår allenast under förutsättning att vad i berörda hänseende utgivits av

kommunala medel förklarats icke vara att anse såsom fattigvårdsunderstöd.

Arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer det högsta antal arbetslösa inom .

kommunen, till vilket kontantunderstöd vid varje tillfälle må utgå. Styrelsen

har därvid att pröva, huruvida visst antal av de understödsrum, som

tilldelats kommunen, skall förbehållas hjälpsökande, vilka enligt lagen om

fattigvård äga hemortsrätt inom annan kommun.

29 §.

Kontantunderstöd må icke utgå till den som i anledning av arbetslöshet

åtnjuter fattigvård för sig eller sin familj av annat slag än som avses i

50 § 2 mom. i lagen om fattigvård eller som, då fråga är om fattigvård för

någon i förhållande till vilken han är att anse såsom familjeförsörjare,

utgöres av vård å sjukvårdsanstalt. Vad sålunda föreskrivits skall dock

icke utgöra hinder för understöd åt den som i synnerligen trängande fall

för sig eller sin familj tillfälligt åtnjuter fattigvård som enligt vad nyss

sagts eljest föranleder att understöd ej må utbetalas.

30 §.

Kontantunderstöd utgår i form av dagunderstöd och hyreshjälp.

Beträffande beloppen av dagunderstöd och hyreshjälp gäller vad därom

är särskilt stadgat.

31 §.

För tid, varunder arbetslös åtnjuter daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa,

må dagunderstöd icke utgivas till honom.

Hyreshjälp må i ömmande fall och i enlighet med vad därom är särskilt

bestämt kunna utgå jämväl för tid som avses i föregående stycke.

32 §.

Efter arbetsmarknadsstyrelsens medgivande må kontantunderstöd utgå

även för tid, varunder arbetslös deltager i kurs, som anordnas i enlighet

med bestämmelserna i kungörelsen den 29 juni 1945 (nr 445) angående yrkesutbildningskurser

för arbetslösa.

33 §.

Kontantunderstöd utbetalas till den arbetslöse. Om skäl äro därtill, må

dock arbetslöshetsnämnden förordna, att understödet eller viss del därav

skall utbetalas till den arbetslöses hustru eller annan familjemedlem eller

till hyresvärd eller annan, för vars fordran understödet är avsett att utgöra

betalning.

Understödet må, såvida omständigheterna föranleda därtill, helt eller delvis

utgivas i naturaförmåner.

34 §.

Därest arbetslöshetsnämnden finner, att arbetslös, soin åtnjuter kontantunderstöd,

för ett sådant levnadssätt, att möjligheterna för honom att erhålla

arbete i öppna marknaden försvåras, har nämnden att indraga understödet.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungi. Maj.ts proposition nr 116.

35 §.

Den som åtnjuter kontantunderstöd är pliktig att i den ordning arbetsmarknadsstyrelsen

föreskriver anmäla sig hos den offentliga arbetsförmedlingen

i orten.

• 6 KAP.

Särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslöshet.

36 §.

Om särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslöshet gälla de bestämmelser

som i sådant hänseende äro eller kunna bliva utfärdade.

7 KAP.

Statsbidrag.

37 §.

Statsbidrag till åtgärder, som avses i denna kungörelse, utgår i form av

arbetsbidrag och årskostnadsbidrag.

Härutöver må enligt arbetsmarknadsstyrelsens bestämmande särskilt

statsbidrag kunna utgå till arbetslöshetshjälp, som av kommun lämnas åt

arbetslösa med hemortsrätt inom annan kommun.

38 §.

Arbetsbidrag utgår till statskommunalt beredskapsarbete för styrkta, av

arbetsmarknadsstyrelsen godkända kostnader för arbetet.

I fråga om arbete, vartill statsbidrag må beviljas enligt särskild författning,

utgår arbetsbidraget enligt samma grunder som i författningen bestämts

för statsbidraget samt eljest efter en normalbidragsprocent, vars

storlek arbetsmarknadsstyrelsen årligen fastställer på grundval av antalet

skattekronor per innevånare och den totala skattebelastningen inom kommunen

och i övrigt enligt de grunder, som äro eller varda särskilt bestämda;

arbetsmarknadsstyrelsen obetaget att, därest så i särskilda fall finnes

påkallat, förordna om sådan jämkning beträffande arbetsbidragets storlek

vartill omständigheterna må föranleda.

39 §.

Då medgivande lämnas till arbetets utförande, fastställer arbetsmarknadsstyrelsen

den andel av kostnaden för arbetet, varmed arbetsbidrag må

utgå.

40 §.

Därest vid beräknandet av normalbidragsprocenten för viss kommun sänkning

i förhållande till procentsatsen föregående år skulle uppgå till tio procent

eller därutöver, må sänkningen begränsas, dock icke mera än till hälften

av vad den eljest regelmässigt skulle hava blivit.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

69

41 §.

Årskostnadsbidrag utgår i förhållande till stads, köpings och landskommuns

årliga, av arbetsmarknadsstyrelsen godkända kostnader för beredskapsarbeten,

arkivarbeten, musikerhjälp, kontantunderstödsverksamhet och

dagavgifter ävensom reseunderstöd enligt It §.

Efter arbetsmarknadsstyrelsens medgivande må årskostnadsbidrag utgå

jämväl till kostnader för andra för arbetslöshetens bekämpande vidtagna

åtgärder, som på förhand godkänts av arbetsmarknadsstyrelsen.

Årskostnadsbidraget beräknas per kalenderår.

42 §.

Årskostnadsbidragets storlek fastställes av arbetsmarknadsstyrelsen. Därvid

skall iakttagas att kommunerna skola i bidragshänseende hänföras till

grupper på sådant sätt, att vid stigande normalbidragsprocent högre årskostnadsbidrag

utgår och att vid ökning av kommunens egna arbetslöshetskostnader

per skattekrona jämväl årskostnadsbidraget ökar. Den högsta årskostnad

per skattekrona, som kommun själv har att vidkännas, skall vara

för kommun med mindre normalbidragsprocent än 40 en krona 50 öre per

skattekrona, för kommun med en normalbidragsprocent å lägst 40 och högst

50 en krona 25 öre per skattekrona och för kommun med högre normalbidragsprocent

än 50 en krona per skattekrona.

Årskostnadsbidraget skall i övrigt fastställas enligt de grunder, som äro

i särskild ordning bestämda.

43 §.

Statsbidrag utbetalas genom arbetsmarknadsstyrelsen av medel, som av

Kungl. Maj :t ställas till styrelsens förfogande,

a) såvitt angår arvode till revisor, som förordnats jämlikt 8, 26 eller 27 §,

i efterskott för tid, som arbetsmarknadsstyrelsen äger bestämma;

b) beträffande arbetsbidrag i efterskott efter hand som arbetet fortskrider,

dock att arbetsmarknadsstyrelsen äger innehålla viss del av bidraget till dess

arbetet avsynats och godkänts eller förklarats avslutat som beredskapsarbete

och i samband därmed avlämnad redovisning godkänts; samt

c) i övrigt i efterskott, sedan av arbetsmarknadsstyrelsen föreskriven redovisning

för kalenderår eller viss annan period inkommit till styrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen äger bevilja kommun förskott å statsbidrag till

åtgärder som godkänts av styrelsen.

44 §.

Framställning om utbekommande av statsbidrag göres hos arbetsmarknadsstyrelsen

enligt av styrelsen fastställt formulär.

Dylik framställning skall, vid äventyr att styrelsen eljest må kunna förklara

rätten till statsbidrag för viss tid förverkad, vara till styrelsen inkommen

a) såvitt angår arvode åt revisor som förordnats jämlikt 8, 26 eller 27 §,

inom januari månad året efter det, då sådant arvode utgivits;

b) beträffande arbetsbidrag senast inom ett år från (len dag, då arbetet

avsynats och godkänts eller förklarats avslutat som beredskapsarbete; samt

c) i övrigt senast inom mars månad efter det år bidraget avser.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1949, då kungörelsen den 30

juni 1934 (nr 434) angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet

vid arbetslöshet samt kungörelsen den 30 juni 1944 (nr 476) med tillämpningsföreskrifter

till lagen om arbetslöshetsnämnd skola upphöra alt gälla.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

Innehållsförteckning.

Sid.

Arbetsmarknaden under år 1948 .......................................... 2

Den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden under år 1949 .............. 8

Särskilda frågor ........................................................ 10

Dyrortsgraderingen av kontantunderstöd från arbetslöshetsnämnd ........ 10

Statsbidraget till kommunernas administrationskostnader för arbetslöshets
hjälp

.............................................................. 15

Ny hjälpkungörelse .................................................... 18

Hjälpverksamheten för partiellt arbetsföra .............................. 23

Omskolningskurser för byggnadsarbetare m. fl........................... 31

Anslagsberäkningar...................................................... 38

Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. in......................... 38

Kostnader för överflyttning av arbetskraft................................ 46

Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamliet .............. 54

Kostnader för främjande av företagsverksamhet in. m..................... 58

Hemställan ............................................................ 60

Bilaga .................................................................. 61

Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

490801

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:261 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges anslutning till Förenta Nationernas organisation för uppfostran, vetenskap oc a1 i texten
  2. SU 1949:137 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten