Angående yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering
1949-03-04 · 104 sidor, varav 102 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 102 av 104 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1949:124, Angående yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
1
Nr 124.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående yrkesutbildning
inom jordbruk och skogshantering; given Stockholms
slott den 4 mars 19^9.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen atl
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
G. E. Sträng.
Sammanfattning.
I fråga om den lägre lantbruksundervisningen föreslås en del ändringar
i undervisningen vid lantmanna- och lantbruksskolorna i syfte att giva
densamma ökat praktiskt värde. Bland annat förordas vissa jämkningar i
kursplanerna och en förlängning av ett par huvudkurser. Härjämte föreslås
införande av en ny huvudkurs, kallad praktisk-teoretisk sommarkurs
och avsedd för ungdom med någon erfarenhet av jordbruk.
Lantbruksskolornas nuvarande ett- och tvååriga kurser anses böra bibehållas
med vissa ändringar i fråga om undervisningen samt villkoren för
eleverna. Lantbruksskola, som så önskar, bör emellertid i stället för dessa
kurser kunna anordna eu ettårig arbetsledarekurs.
Statsbidragen till lantmanna- och lantbruksskolornas driftkostnader föreslås
skola höjas. Vidare förordas en utvidgning av möjligheterna att erhålla
statsbidrag till byggnader samt införande av statsbidrag till anskaffande
av materiel för maskinundervisning,
t Iiihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 124.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
I fråga om statsunderstöd till jordbrukets yrkesskolor föreslås ingen ändring
i nu gällande bestämmelser.
Hushållningssällskapens undervisningsverksamhet anses böra utvidgas.
Sällskapen böra i princip omhänderhava kursverksamheten med kombinerad
muntlig och skriftlig undervisning. Fast lantbruksundervisningsanstalt bör
emellertid efter särskild prövning kunna erhålla statsbidrag för att själv
anordna sådan kursverksamhet.
Yrkesutbildningen inom skogsbruket anses lokalt böra ledas av skogsvårdsstyrelserna.
Vid dessas sida bör för ändamålet ställas ett särskilt råd i
undervisningsfrågor. Verksamheten bör i väsentlig grad ha försökskaraktär.
Den bör huvudsakligen bedrivas rörligt i form av kortare instruktionskurser,
demonstrationer och dylikt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
3
Utdrog av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
4 mars 1949.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel,
Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,
Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med t. f. chefen för finansdepartementet och
chefen för ecklesiastikdepartementet anmäler chefen för jordbruksdepartementet,
statsrådet Sträng, vissa frågor angående yrkesutbildningen inom
jordbruket och skogshanteringen in. in. samt anför därvid följande.
Inledning.
I årets statsverksproposition (IX. H. T. p. 26 och 161) har Kungl. Maj :t
på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, upptaga vissa anslag till lägre lantbruksundervisning och anslag
till slcogsvårdskurser in. in. med allenast beräknade belopp.
Sålunda ha upptagits till Lägre lantbruksundervisning in. in.: Lantbruksskolan
vid Ultuna ett förslagsanslag av 42 000 kronor, till Lägre lantbruksundervisning
in. in.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter:
Avlöningar ett förslagsanslag av 2 927 400 kronor, till Lägre lantbruksundervisning
in. in.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter: Driftkostnader
ett förslagsanslag av 747 000 kronor, till Lägre lantbruksundervisning
in. in.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter: Bidrag
till arvoden åt skolläkare ett förslagsanslag av 10 000 kronor, till
Lägre lantbruksundervisning in. in.: Bidrag till särskilda utbildningskurser
ett reservationsanslag av 93 000 kronor, till Lägre lantbruksundervisning
in. in.: Bidrag till jordbrukets yrkesskolor ett förslagsanslag av 231 800
kronor, till Lägre lantbruksundervisning m. in.: Understöd åt elever vid
lägre lantbruk sundervisningsanstalter in. in. ett förslagsanslag av 800 000
kronor, till Lägre lantbruksundervisning in. in.: Bidrag till byggnadsarbeten
vid vissa lantbruksundervisningsanstalter ett reservationsanslag av
1 000 000 kronor samt till Undervisning och studieresor för i det mindre
jordbruket deltagande män och kvinnor ett anslag av 240 700 kronor. Till
Skogsvård in. in.: Bidrag till skogsvårdskurser in. in. bär upptagits ett förslagsanslag
av 60 000 kronor.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Genom beslut den 7 december 1945 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen
för jordbruksdepartementet att tillkalla högst sex utredningsmän för att
i enlighet med uppdragna riktlinjer verkställa utredning rörande yrkesutbildningen
inom jordbruket och skogshanteringen.
Med stöd av bemyndigandet tillkallades såsom utredningsmän landshövdingen
E. H. Lindberg, tillika ordförande, förvaltaren B. E. H. Eklundh,
ombudsmannen i Svenska lantarbetareförbundet G. Held, docenten, jägmästaren
L. H. Mattsson Mårn, ledamoten av riksdagens första kammare, agronomen
I. Persson och dåvarande sekreteraren, numera förbundsordföranden
i Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet Ch. Winroth. Enligt
särskilt bemyndigande den 14 februari 1947 tillkallade departementschefen
såsom ytterligare utredningsman byråchefen i lantbruksstyrelsen O. A.
P:son Arnegren.
Utredningsmännen, vilka antagit benämningen sakkunniga för yrkesutbildning
inom jordbruk och skogshantering, ha den 12 november 1948 avgivit
betänkande med förslag angående yrkesutbildning inom jordbruk och
skogshantering (SOU 1948:49). Särskilda yttranden ha avgivits dels av ledamöterna
Arnegren och Eklundh, dels av ledamöterna Held och Winroth.
Över betänkandet ha utlåtanden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen
efter hörande av styrelserna för lantbruksskolorna i Berga, Ulvhäll,
Bjärka-Säby, Bollerup, Klagstorp och Varpnäs, lantmannaskolorna i Jälla,
Lunnevad, Ingelstad, Bräkne-Hoby, Önnestad, Svalöv, Glömminge, Kävesta,
Ivyrkerud, Vassbo, Nytorp, Hussborg och Umeå, jordbruksskolorna i Gålö,
Sorsele och Pålkem samt Svenska lanthushållslärarinnornas förening
och ordföranden i Svenska lantmannaskolornas lärareförening, domänstyrelsen
efter hörande av över jägmästarna, skogsstyrelsen efter hörande av
skogsvårdsstyrelserna, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,
arbetsmarknadsstyrelsen, lantbruksakademien, styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejerioch
trädgårdsinstitut, styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut,
samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott, förvaltningsutskotten
vid samtliga landsting med undantag av Gotlands, Värmlands,
Kopparbergs och Västernorrlands landsting, överståthållarämbetet,
stadsfullmäktige i Göteborg, Norrköping och Hälsingborg, Värmlands och
Västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening, Sveriges kronojägareförbund,
1946 års skolkonmiission, sinåbruksutredningen, Svenska landstingsförbundet,
Svenska stadsförbundet, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges
lantbruksförbund, Svenska ^^arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetareförbundet,
Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, Svenska lanthrukstjänstemannaföreningen,
Ladugårdsförmännens riksförening, Föreningen
skogsarbeten, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges
skogsägareförbuno, Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet
samt Riksförbundet landsbygdens folk. Därjämte ha skrifter inkommit från
Skånes lantbrukslärareförening och Föreningen Sveriges lantbruksskoleföreståndare.
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
5
I detta sammanhang torde jag få anmäla, att lantbruksstyrelsen den 6
augusti 1947 avgivit utredning med förslag angående åtgärder för tillgodoseende
av behovet inom landet av mjölkningspersonal.
Utlåtanden över denna utredning ha inkommit från Svenska lantarbetsgivareföreningen,
Svenska lantarbetareförbundet samt de sakkunniga för yrkesutbildning
inom jordbruk och skogshantering.
Jag torde härefter få övergå till att redogöra för de framlagda förslagen
och yttrandena över dessa. Beträffande nu rådande förhållanden ävensom
angående motiveringen för de förslag, som framlagts av de sakkunniga för
yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering, torde i huvudsak få
hänvisas till de sakkunnigas betänkande.
Den lokala ledningen och planeringen av yrkesundervisningen.
Förslaget.
Yrkesutbildningen inom jordbruket bedrives för närvarande dels vid fasta
undervisningsanstalter, dels i form av en rörlig kursverksamhet, anordnad
av anstalterna och hushållningssällskapen, med i huvudsak kortare kurser
av skilda slag. Beträffande skogshanteringen lämnas undervisning i varierande
omfattning vid jordbrukets fasta undervisningsanstalter. Kursverksamhet
förekommer även här i mindre utsträckning, framför allt genom
skogsvårdsstyrelsernas försorg.
De sakkunniga framhålla, att undervisningen såsom den hittills bedrivits
varit väsentligen inriktad på den besuttna delen av befolkningen inom
jordbruks- och skogsnäringarna eller avsett utbildning av förmän och specialister.
Det är emellertid enligt deras mening uppenbart, att det föreligger
ett ökat behov av en utav samhället understödd yrkesutbildnings- och
upplysningsverksamhet, som mer än vad som nu sker tager sikte på de
stora lantarbetare- och skogsarbetarekategorierna. De förslag att avhjälpa
nuvarande brister, som framläggas i betänkandet, kunna dock enligt de
sakkunniga väntas leda till önskvärda resultat endast under förutsättning
att lokala initiativ tagas för att stimulera de angivna befolkningsgruppernas
intresse för sin utbildning, förse bygderna med erforderliga skolbyggnader
och anordna lämpliga kurser.
I betänkandet anföres att det kunde synas naturligt, att sådana initiativ
för jordbrukets del i främsta rummet skulle ankomma på hushållningssällskapen.
Emellertid saknade dessa i regel de erforderliga ekonomiska
resurserna. Den samordning av undervisningsverksamheten, som i gällande
stadga för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter förutsatts skola
ske genom att anstalterna skulle inordnas i hushållningssällskapens allmänna
verksamhet, hade därför förverkligats endast beträffande ett par hushållningssällskap.
Vad skogsbruket beträffar vore vidare undervisningsverksamheten
endast i undantagsfall och i liten skala inriktad på yrkesutbildning
i egentlig mening.
6
Kungl. Maj ds proposition nr 124.
De sakkunniga anse, att det behövs en regional samordning av åtgärderna
för yrkesutbildningen på skilda områden för att man skall vara förvissad
om att erforderliga initiativ tagas och att verksamheten kommer att
nå de stora grupper av befolkningen, som hittills icke alls eller endast obetydligt
berörts därav. Inom varje landstingsområde bör därför enligt betänkandet
tillsättas en yrkesundervisningsnämnd, lämpligen bestående av
sex ledamöter. Av dessa böra fyra, däribland ordföranden, utses av landstinget,
en av hushållningssällskapet och en av skogsvårdsstyrelsen. Nämnden
avses bliva ett landstingets organ och bestämmelser om dess tillsättande
föreslås skola intagas i lagen om landsting. Den bör i huvudsak få till uppgift
att undersöka, vilka åtgärder som kunna behövas för att utvidga yrkesundervisningen
inom landstingsområdet, och inkomma med därav föranledda
förslag ävensom att till landstinget eller dess förvaltningsutskott avgiva
utlåtanden och förslag i anledning av framställningar om anslag till
yrkesundervisningen. Hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelser och lantbruksundervisningsanstalter
böra åläggas att till nämnden avgiva fortlöpande
rapporter angående sin allmänna verksamhet i fråga om yrkesundervisningen.
Kostnaderna för nämndernas verksamhet föreslås skola bestridas av landstingen.
De tjänstemän, som närmast handlägga undervisningsfrågor inom hushållningssällskapet
och skogsvårdsstyrelsen, böra äga rätt att närvara vid
nämndens sammanträden. Samma rätt bör även tillkomma landstingsdirektören
och den tjänsteman, som eventuellt utsetts att inom landstinget handlägga
undervisningsfrågor.
Under utredningsarbetet har diskuterats, huruvida även de fasta lantbruksundervisningsanstalterna
borde ha representanter i nämnden. De sakkunniga
ha icke ansett sig kunna förorda en sådan anordning. Däremot ha
de funnit lämpligt, att det inom varje hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelse
skulle skapas ett organ för samverkan med de fasta undervisningsanstalterna.
Två av de sakkunniga, herrar Arnegren och Eklundh, ha beträffande sammansättningen
av yrkesundervisningsnämnden anfört, att samtliga ledamöter
borde utses av landstinget. Landstingsdirektören eller annan av nämnden
därtill förordnad borde vara föredragande i nämnden. Till överläggningar
angående yrkesundervisningen borde nämnden kunna kalla en eller
flera representanter för de institutioner och organisationer, som handhade
denna undervisning inom landstingsområdet.
Beträffande hushållningssällskapen framhålla de sakkunniga, att gällande
allmänna grunder för hushållningssällskapens organisation lämna
varje sällskaps förvaltningsutskott möjlighet att, därest så befinnes lämpligt,
tillsätta särskilda nämnder för att handhava särskilda grenar av sällskapets
verksamhet eller vissa ärenden. Sådan nämnd skall enligt dessa
grunder bestå av högst fem ledamöter, där ej Kungl. Maj :t av särskilda skäl
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
för visst fall medgiver högre antal. Ledamöterna ävensom suppleanter för
dem utses bland sällskapets ledamöter för en tid av högst fyra år. Hos sällskapet
anställd befattningshavare kan vara ledamot. Sällskapets sekreterare
äger, även om han ej är ledamot i nämnden, vara närvarande vid dennas
sammanträden samt deltaga i därvid förekommande överläggningar
men ej i besluten.
Den sålunda förefintliga möjligheten att tillsätta särskilda undervisningsnämnder
för att åstadkomma samarbete vid planering av verksamheten bör
enligt de sakkunnigas mening utnyttjas av samtliga sällskap. Vederbörande
sällskaps sekreterare bör utses till ledamot av sådan nämnd. Lantbruksundervisningsanstalterna
inom sällskapets verksamhetsområde föreslås
bliva företrädda av åtminstone en ledamot. I särskilda fall böra representanter
för samtliga sådana anstalter kunna sammankallas för överläggning
med nämnden. Det är vidare enligt de sakkunniga angeläget, att
såväl arbetsgivare som arbetstagare bliva representerade i nämnden för sådana
områden, där kurser anordnas för utbildning av lantarbetare. Eftersom
undervisningsverksamheten även omfattar kvinnorna, föreslås att som
regel en kvinna skall ingå i nämnden. Ordförande bör nämnden utse bland
sina ledamöter. Till sekreterare bör däremot kunna förordnas även annan
än ledamot, t. ex. någon av sällskapets befattningshavare eller tjänsteman
vid lantbruksundervisningsanstalt.
Vad den skogliga yrkesutbildningen angår bör enligt de sakkunniga till
varje skogsvårdsstyrelse knytas ett råd i undervisningsfrågor. Rådet bör bestå
av länsjägmästaren såsom självskriven ledamot samt fyra andra, av
skogsvårdsstyrelsen utsedda ledamöter. Av de sistnämnda bör en representera
domänverket, en det enskilda storskogsbruket, en bondeskogsbruket
och en skogsarbetarna. Rådet utser inom sig ordförande. Dess huvudsakliga
uppgift skall vara att medverka vid den planering av den skogliga
undervisningsverksamheten, som bör äga rum årligen. Samordning med
annan undervisningsverksamhet förutsättes komma till stånd genom yrkesundervisningsnämnden.
Ledamöterna föreslås skola åtnjuta arvode samt
rese- och traktamentsersättning i enlighet med vad som gäller för ledamot
av skogsvårdsstyrelse.
Skogsstyrelsen förordas skola bliva tillsynsmyndighet för den lägre
skogliga yrkesundervisningen. För handläggning av de arbetsuppgifter, som
ha samband därmed, föreslås att en särskild byrådirektörsbefattning skall
inrättas.
Yttrandena.
Behovet av att åtgärder vidtagas för att utvidga och förbättra yrkesundervisningen
inom jordbruk och skogsbruk har allmänt vitsordats i yttrandena.
Huvuddragen av de sakkunnigas förslag ha även i allmänhet tillstyrkts
eller lämnats utan erinran. Statskontoret bär dock framhållit, att ett så
8
Kungi. Maj:ts proposition nr 124.
kostnadskrävande utbyggnadsprogram som det, vilket de sakkunniga framlagt,
icke torde kunna realiseras i rådande statsfinansiella läge.
Vad särskilt angår nu förevarande avsnitt av betänkandet har önskvärdheten
av att yrkesundervisningen på skilda områden skall regionalt samordnas
och ledas betonats i ett flertal yttranden. De här framlagda förslagen
ha även i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Vissa anmärkningar
ha dock framställts.
Sålunda har förslaget om att tillsätta särskilda yrkesundervisningsnämnder
mötts av invändningar från flera håll. Bland annat har
detta förslag bestämt avvisats av Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott
med motivering att de uppgifter, som skulle anförtros yrkesundervisningsnämnden,
med fördel kunde handhavas av vederbörande
landstings förvaltningsutskott eller avdelning av detta. Den nödiga sakkunskapen
syntes, på samma sätt som för närvarande praktiserades inom andra
områden, kunna tillgodoses därigenom att utskottet eller avdelningen vid
behov samarbetade med eller med sig adjungerade lämpliga fackmän.
Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,
att hushållningssällskapen och de fasta undervisningsanstalterna hade de
bästa förutsättningarna för planeringen och ledningen av undervisnings- och
upplysningsverksamheten på jordbrukets område. Landstingens uppgift
borde därför begränsas till att pröva de ekonomiska behoven. Den erforderliga
samordningen kunde åvägabringas på det sätt, som för närvarande tilllämpades
åtminstone i Jönköpings län, nämligen att sällskapet hade representanter
i styrelserna för undervisningsanstalterna och dessa styrelser å sin
sida vore företrädda i sällskapets undervisningsnämnd. Även landstinget
hade med denna anordning goda möjligheter till inflytande, eftersom landstinget
utsåge visst antal ledamöter såväl i sällskapets förvaltningsutskott
som i styrelserna.
Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att
jordbrukets och skogsbrukets undervisningsfrågor vore av så väsentlig och
speciell art, att de borde handhavas särskilt för sig inom varje sällskaps
verksamhetsområde. Samordningen dem emellan och med den övriga yrkesutbildningen
kunde erhållas genom en utbyggnad av sällskapens undervisningsnämnder,
därvid även representanter för landstingen och för skogsvårdsstyrelserna
borde beredas plats i dessa. Liknande synpunkter ha framförts
av förvaltningsutskotten i Kalmar läns norra hushållningssällskap och
i Gävleborgs läns landsting.
Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott har — med hänsyn till att
landstinget icke ägde någon av lantmanna- eller lanthushållsskolorna inom
sitt verksamhetsområde — uttalat tveksamhet huruvida landstingen borde
intaga den ställning inom samordningsorganet, som de sakkunniga föreslagit.
Då återhållsamhet borde iakttagas vid tillskapandet av nya organ, förordades
att någon redan existerande nämnd eller styrelse skulle erhålla de
uppgifter, som vore avsedda för yrkesundervisningsnämnden. Samma önskemål
har framförts av 1946 års skolkommission, som erinrat om att yr
-
Kungi. Maj:ts proposition nr 124.
9
kesundervisningen i flera län för närvarande vore omhändertagen av en särskild
yrkesskolestyrelse, tillsatt av landstinget.
Svenska landstingsförbundet har anfört, att varje landsting borde få frilt
avgöra, huruvida och i vilken utsträckning undervisningsfrågorna inom
dess verksamhetsområde skulle omhänderhavas av en fristående nämnd eller
av förvaltningsutskottet eller avdelning därav. Förvaltningsutskotten i
Skaraborgs, Hallands och Blekinge läns landsting ha förordat en liknande
anordning. Landstingsförbundet har vidare framhållit, att om en fristående
nämnd inrättades, minskades behovet av en särskild undervisningsnämnd
för hushållningssällskapet och ett råd i undervisningsfrågor för skogsvårdsstyrelsen.
Även överstyrelsen för yrkesutbildning samt förvaltningsutskotten
i Stockholms och Uppsala läns landsting ha ansett den föreslagna
organisationen onödigt komplicerad.
Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott har framhållit, att en förutsättning
för att landstinget genom den föreslagna nämnden skulle övertaga
ledningen av ifrågavarande yrkesutbildning måste vara, att skattebetalarna
i Norrbottens län icke därigenom komme att belastas hårdare än skattebetalarna
i de södra och mellersta delarna av landet. Innan ett sådant
övertagande ägde rum, borde därför uppgöras en rationell plan för tillgodoseende
av behovet av yrkesutbildning i olika delar av länet.
I detta sammanhang kan slutligen nämnas, att Västerbottens läns landstings
förvaltningsutskott föreslagit, att huvudmannaskapet för lantmanna-,
lantbruks- och jordbruksskolorna skulle överföras på landstingen. Utskottet
har därvid anfört, att hushållningssällskapet icke ägde några medel att
tillskjuta till skolornas drift. Landstinget måste därför för framtiden räkna
med att bestrida alla driftkostnader, som komme att erfordras utöver statsbidragen.
Detsamma skulle bliva förhållandet i fråga om nybyggnader av
olika slag. Den insyn och delaktighet i skolornas verksamhet, som de sakkunniga
ansett böra ligga hos hushållningssällskapen, komme säkerligen
icke att bliva lidande, om huvudmannaskapet överfördes till landstingen.
Beträffande yrkesundervisningsnämndens sammansättning
har från åtskilliga håll uttalats, att en eller flera representanter
för de fasta lantbruksundervisningsanstalterna borde ingå i nämnden.
Å andra sidan har Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott avstyrkt
förslaget, att i landstingslagen skulle intagas bestämmelse om att hushållningssällskap
och skogsvårdsstyrelse obligatoriskt skulle vara representerade
i yrkesundervisningsnämnd. Även i andra yttranden, bland annat av
överstyrelsen för yrkesutbildning, har förordats, att landstinget skulle utse
nämndens samtliga ledamöter.
Arbetsmarknadsstyrelsen har uttalat det önskemålet, alt även länsarbetsnämnden
skulle bliva företrädd. Genom den kunskap om arbetsmarknadsläget,
som länsarbetsnämnden besutte, skulle man nämligen i så fall lättare
få en överblick över utbildningsbehoven inom olika yrkesområden och på
ett bättre sätt kunna planera på lång sikt.
10
Kunyl. Maj:ts proposition nr 124.
I fråga om de för hushållningssällskapen föreslagna undervisningsnämn
derna har Östergötlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott understrukit, att det borde överlämnas åt sällskapen
att avgöra dessa nämnders sammansättning. Att sällskapens sekreterare
skola vara självskrivna ledamöter av nämnderna har föreslagits av bl. a.
Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Älvsborgs läns
norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett det önskvärt, att
även lantbrukarnas och lantarbetarnas egna organisationer skulle bliva företrädda
i dessa nämnder.
Beträffande den skogliga yrkesundervisningen ha bland
andra skogshögskolans lärarråd och statens skogsforskningsinstitut lämnat
de sakkunnigas förslag utan erinran.
I åtskilliga andra yttranden ha däremot framställts anmärkningar mot
förslaget i denna del. Sålunda har domänstyrelsen framhållit, att skogsvårdsstyrelserna
i sin ämbetsutövning icke hade att taga någon befattning
med de praktiska arbetsuppgifterna. Om förslaget genomfördes, komme de
därför i allt väsentligt rörande det konkreta innehållet i undervisningen att
få anlita hjälp från stor skogsbruket eller andra skogliga förvaltningsenheter.
Den föreslagna anordningen skulle även kunna medföra en icke önskvärd
splittring i skogsvårdsstyrelsernas ändock mycket stora och viktiga
arbetsuppgifter.
Domänstyrelsen har i stället föreslagit, att i varje län för samma ändamål
skulle inrättas en nämnd för skoglig yrkesutbildning, förslagsvis benämnd
skogsyrkesnämnd. I nämnden, som borde ha fem ledamöter, skulle domänverket,
det enskilda storskogsbruket, småskogsbruket, skogsarbetarna och
skogsvårdstyrelsen representeras av en ledamot var. I motsats till de sakkunniga
ansåge domänstyrelsen självfallet, att representanterna skulle utses
av vederbörande företag eller de sammanslutningar, som representerade
intressegrupperna. Ordförande i nämnden kunde lämpligen utses av nämnden
själv.
Vid skogsyrkesnämnd borde vara anställd en sekreterare eller konsulent.
Då det kunde antagas att konsulent till en början ej skulle erfordras som
heltidsanställd inom varje län, kunde nämnderna i två eller flera angränsande
län anställa gemensam konsulent. För de stora norrländska skogslänen
torde dock heltidstjänster erfordras redan från början. Rent kanslimässigt,
såsom i fråga om lokaler och dylikt, kunde nämnden lämpligen
anknytas till skogsvårdsstyrelsen eller eventuellt till landstingets yrkesundervisningsnämnd.
Rörande den centrala ledningen av verksamheten för skoglig yrkesutbildning
har domänstyrelsen ifrågasatt, huruvida icke denna fråga skulle kunna
lösas efter samma linjer, som styrelsen uppdragit för den lokala organisationen.
I sådant fall skulle Kungl. Maj :t utse en central nämnd eller riksnämnd
för skoglig yrkesutbildning, bestående av representanter för samma
intressegrupper, som föreslagits bliva företrädda i de lokala nämnderna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
11
Domänstyrelsen har vidare framhållit, att ledningen för den skogliga
undervisningen för närvarande vore starkt splittrad. Skogshögskolan sorterade
under en av Kungl. Maj:t utsedd styrelse, gemensam för högskolan
och statens skogsforskningsinstitut. Statens skogsmästarskola lydde under
en särskild, av Kungl. Maj :t tillsatt styrelse. Statens skogsskolor och kolarskolorna
— vilka senare skulle ombildas till förberedande skogskurser —
stode under domänstyrelsens ledning. Slutligen hade de sakkunniga föreslagit,
att den skogliga yrkesutbildningen för arbetare skulle läggas under
skogsstyrelsens tillsyn. Domänstyrelsen ville framkasta den tanken, att all
utbildning av tjänstemän och arbetare inom skogsbruket och skogsvårdsorganisationerna,
bortsett från skogshögskolan och den utbildning, som
lämpligen borde bedrivas internt inom skogsvårdsstyrelser och företag, skulle
inordnas under den av domänstyrelsen skisserade centralnämnden. Därvid
kunde övervägas om nämnden skulle ha en helt självständig och fristående
ställning eller kanslimässigt anknytas till befintligt statligt verk.
Sammanfattningsvis har domänstyrelsen förklarat sig anse, att utredningens
förslag måste i väsentliga delar omarbetas och kompletteras, innan det
kunde läggas till grund för slutgiltigt förslag i ärendet.
Även Sn.eriges kronojägareförbund har uttalat, att de sakkunnigas förslag
i fråga om tillsynsmyndighet för den skogliga yrkesutbildningen icke
kunde rekommenderas utan att en ny utredning borde verkställas under
medverkan av domänstyrelsen.
Skogsvårdsstyrelserna ha i allmänhet icke haft något att erinra mot att de
skulle omhänderhava ifrågavarande undervisning men däremot uttalat sig
mot inrättande av ett särskilt råd. Skogsstyrelsen har likaledes avstyrkt
förslaget i denna del. Skogsstyrelsen har som skäl för sitt avstyrkande anfört,
att det syntes vara tillfyllest med den av de sakkunniga föreslagna
bestämmelsen, att skogsvårdsstyrelse för anordnande av kurser hade att i
erforderlig grad samverka med organisationer och företagare inom skogsbrukets
område (se 2 § förslaget till kungörelse angående med statsbidrag
bedriven yrkesundervisning i skogsarbete, s. 200 i betänkandet).
Med hänsyn bland annat till skogsbrukets växlande betydelse i olika län
har lantbruksstyrelsen föreslagit, att det skulle ankomma på skogsvårdsstyrelserna
själva att avgöra, huruvida sådant råd skulle tillsättas eller ej.
Svenska lantarbetsgivareföreningen har ifrågasatt, om icke landstingen
borde göras till tillsynsmyndighet i stället för skogsstyrelsen, medan Värmlands
och Västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening, såsom tillsynsmyndighet
förordat överstyrelsen för yrkesutbildning.
Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit, att de sakkunnigas förslag medförde
eu uppdelning av utbildningen inom skogsbruket på tre olika myndigheter
och institutioner, nämligen skogshögskolan för jägmästare, domänstyrelsen
för skogvaktare och skogsmästare samt skogsstyrelsen för lägre
förmän och arbetare. Denna uppdelning vore enligt arbetsmarknadsstyrelsen
mindre rationell. En samordning och gemensam planering av de olika
utbildningsvägarna borde åvägabringas.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet har framfört tanken på
ett centralt organ som tillsynsmyndighet för all yrkesutbildning i landet.
Även 19AG års skolkommission har yttrat sig härom och därvid anfört följande.
En fråga av stor räckvidd, som kommittén ej upptagit till behandling
men som knappast bör förbigås, är den om enhetlig central ledning av yrkesutbildningen
inom de olika verksamhetsgrenarna. Jordbruksundervisningen
föreslås liksom hittills sortera under lantbrulcsstyrelsen, och skogsundervisningen
under skogsstyrelsen. För ändamålet skulle såväl skogsstyrelsen
som skogsvårdsstyrelserna erhålla personalförstärkning. Yrkesundervisningen
för jordbruket skall enligt förslaget kunna meddelas även vid
kommunala anstalter för yrkesutbildning. Kommittén nämner ingenting om
hur man i detta hänseende bedömt de båda i utredningen redovisade framställningar,
som avse att även undervisning i skogsskötsel skall kunna meddelas
vid nyssnämnda läroanstalter. De inom några norrlandskommuner
gjorda försöken att anordna en grundläggande yrkesutbildning i skogsarbete
vid yrkesbestämda fortsättningsskolor rekommenderas till prövning i
vidgad omfattning med tanke på värdet härav för utformningen av den förberedande
yrkesutbildningen under ett nionde skolår. Minst fyra centrala
ämbetsverk skulle vid bifall till förslaget komma att fungera som tillsynsmyndigheter
för yrkesutbildningen inom jord- och skogsbruk, nämligen lantlnuksstyrelsen,
skogsstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning och skolöverstyrelsen.
Det synes kommissionen böra tagas under övervägande huruvida icke tiden
nu är kommen att ur en vidare synvinkel taga upp frågan om den centrala
ledningen av yrkesundervisningsväsendet i dess helhet på här ifrågavarande
utbildningsstadium. Genom inrättandet av en överstyrelse för yrkesutbildning
gav 1943 års riksdag de organisatoriska förutsättningarna för
en koncentration av denna ledning, ehuruväl för det dåvarande av olika
skäl icke befanns lämpligt att omedelbart realisera den grundtanke, som i
överstyrelsens instruktion uttryckts så, att överstyrelsen är den centrala
statsmyndigheten på yrkesundervisningens och yrkesutbildningens område.
Av de nämnda fyra myndigheterna äro tvenne, skolöverstyrelsen och överstyrelsen
för yrkesutbildning, organiserade helt för pedagogiska arbetsuppgifter
och inom lantbruksstyrelsen finnes en särskild byrå för undervisningsärenden.
I fråga om skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna ligger
saken annorlunda till. Dessa ämbetsverk äro inrättade för helt andra uppgifter.
En skogsvårdsstyrelses uppgifter äro av rådgivande och kontrollerande
art, i viss mån även undervisande, men yrkesutbildning, i all synnerhet
en mera fullständig utbildning av personer i arbetarställning, måste anses
ligga helt utanför dess egentliga verksamhetsområde. Att exempel finnas på
skogsvårdsstyrelser, som utfört en pionjär gärning i vad gäller skogsarbetarutbildning,
är sant, men där har det varit fråga om en berömvärd personlig
insats vid sidan om styrelsens författningsenliga åligganden. Av kommitténs
redogörelse framgår även, att skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna
icke kunna bemästra de ifrågasatta nya arbetsuppgifterna utan väsentliga
personalförstärkningar.
I 1946 års skolkommissions uppdrag ingår att uppmärksamma frågan
om ett utbyggande av samhällets möjligheter till prognostisk bedömning av
arbetsmarknadsutvecklingen, arbetskrafts- och utbildningsbehov för olika
yrken och näringar i syfte att förstärka grundvalen för en ändamålsenlig
inriktning av yrkesutbildningsverksamheten, den s. k. prognosutredningen.
Kommissionen har under utarbetande en plan för denna utredning. Oavsett
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
13
vilket resultat man där kommer till, lär ett fullföljande av grundtanken i
nämnda direktiv förutsätta, att åtgärderna för yrkesutbildningsverksamheten
inom olika näringsområden samordnas i högre grad än vad för närvarande
är fallet.
Skolkommissionen hemställer därför, att frågan om den centrala ledningen
av yrkesundervisningsväsendet på arbetar- och förmansstadierna upptages
till omprövning.
Beträffande det föreslagna rådets sammansättning har Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund framhållit, att det mindre skogsbrukets
representant självfallet borde väljas inom skogsägareföreningarnas
krets.
Departementschefen.
En god yrkesutbildning är en av de viktigaste förutsättningarna för att
jordbruket och skogshanteringen i vårt land skola kunna ytterligare utvecklas.
Genom 1939 års reformer, då lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolorna
fingo sin nuvarande utformning, ordnades den lägre lantbruksundervisningen
på ett enligt dåtida krav ändamålsenligt sätt. Framför allt
på grund av det snabba framåtskridandet i tekniskt hänseende har emellertid
numera uppstått behov av en grundligare och mera allsidig utbildning än
den, som i allmänhet för närvarande står till buds. Fn brist i den nuvarande
anordningen är därjämte, att den lämnar stora grupper av befolkningen
inom jordbruket och skogsbruket utan möjlighet att komma i åtnjutande
av erforderlig utbildning inom ifrågavarande näringar. Det är därför ett
önskemål, att undervisningen tillika anordnas så att den kan komma även
dessa befolkningsgrupper till del. Härvid avses icke blott inom näringarna
redan verksamma män och kvinnor utan även och kanske i främsta rummet
de yngre åldersgrupperna.
Såsom de sakkunniga anfört torde en regional samordning av verksamheten
vara erforderlig för att trygga, att verksamheten skall bedrivas planmässigt
och utvecklas på önskvärt sätt. I remissyttrandena har även behovet
härav vitsordats.
Landstingen ha under senare tid i allt större utsträckning ägnat sig åt
yrkesutbildningen och bland annat lämnat avsevärt ekonomiskt stöd till
utbildningen vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna. Med hänsyn
bland annat härtill finner jag det lämpligt att, såsom föreslagits i betänkandet,
den erforderliga regionala samordningen av yrkesutbildningen skall
ske under landstingens ledning och med vederbörande landstingsområde
som enhet.
Mot inrättandet av de föreslagna yrkesundervisningsnämnderna såsom
organ för den samordnande verksamheten har i huvudsak invänts, att dessa
nämnder äro onödiga, eftersom de uppgifter, som skulle tillkomma dem,
antingen för närvarande ombesörjas av andra styrelser eller nämnder på
fullt tillfredsställande sätt eller lämpligen kunna anförtros åt redan befintliga
organ.
14
Kungi. Maj:ts proposition nr 124.
För min del är jag av den uppfattningen, att de föreslagna yrkesundervisningsnämnderna
äro väl ägnade att främja undervisningsverksamheten
samt att medverka till en lämplig samordning och planering av denna verksamhet.
Emellertid är att märka, att yrkesundervisningen inom jordbruket
och skogsbruket utgör endast en begränsad del av den yrkesundervisning,
som bedrives eller stödjes av landstingen. Frågan om inrättande av dylika
nämnder har alltså räckvidd betydligt utöver det område, som behandlas i
förevarande betänkande. Redan med hänsyn härtill kan jag icke ansluta
mig till förslaget, att inrättandet av dylika nämnder skulle göras obligatoriskt.
Jag anser i stället, att det bör ankomma på varje landsting att bestämma,
i vilken form landstinget skall söka få till stånd en samordning
och en enhetlig ledning av yrkesundervisningen inom dess verksamhetsområde.
Vad nu sagts äger även tillämpning på frågan om det organ, som bör leda
vederbörande hushållningssällskaps undervisningsverksamhet. Såsom de
sakkunniga framhållit, har ett sällskap redan enligt gällande bestämmelser
möjlighet att uppdraga detta arbete åt en särskild undervisningsnämnd. Det
torde väl även kunna antagas, att en dylik nämnd i regel skall ha större
möjligheter än sällskapets förvaltningsutskott att ägna tid och intresse åt
ifrågavarande uppgifter och därmed också ha större utsikter att nå ett
gynnsamt resultat. Eftersom medlemskap i hushållningssällskap i princip
kan vinnas av en var i sällskapets område bosatt person, finnes uppenbarligen
intet hinder för att i sådan nämnd få önskad representation för olika
kategorier. Det bör emellertid ankomma på vederbörande sällskap att självt
bestämma, huruvida en dylik nämnd skall tillsättas eller ej.
I fråga om den skogliga yrkesutbildningen synes saken åter ligga annorlunda
till. Medan lantbruksundervisningsanstalternas och hushållningssällskapens
verksamhet nått viss stadga och inordnats under fastare former,
befinner sig den lägre skogliga undervisningen ännu på ett ganska outvecklat
stadium. På detta område föreligger därför ett mycket starkt behov av
ett organ, som har till speciell uppgift att planera undervisningsverksamheten
och skapa kontakt mellan arbetsgivare-, skogsägare- och arbetarorganisationer
samt skolstyrelser.
Beträffande frågan, vilket detta organ bör vara, ha delade meningar uttalats.
De sakkunnigas förslag innebär, att verksamheten lokalt skall ledas
av vederbörande skogsvårdsstyrelse med biträde av ett råd i undervisningsfrågor.
I en del yttranden, bland annat från skogsvårdsstyrelsehåll,
har icke gjorts någon erinran mot att verksamheten skulle ledas av skogsvårdsstyrelserna
men däremot gjorts gällande, att det icke vore nödvändigt
att ställa särskilda råd vid skogsvårdsstyrelsernas sida. I några yttranden
har slutligen — under hänvisning bland annat till den splittring, som reden
nu förelåge beträffande ledningen av den skogliga undervisningen och
vilken skulle ytterligare ökas vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag
— förordats att icke skogsvårdsstyrelserna utan särskilda länsvis tillsatta
nämnder skulle handha ifrågavarande verksamhet. I sistnämnda ytt
-
Kungi. Maj.ts proposition nr 124. 15
randen har även påyrkats, att frågan skulle göras till föremål för ny utredning.
Såsom jag längre fram skall närmare beröra, måste arbetet med förbättrande
av yrkesutbildningen inom skogshanteringen i mångt och mycket få
försökskaraktär. Det torde med hänsyn därtill ej heller vara möjligt att nu
taga definitiv ställning till frågan om organisationen av denna verksamhet.
Emellertid synes det angeläget, att verksamheten skall komma i gång utan
dröjsmål. Den lämpligaste lösningen är då enligt min uppfattning den, som
föreslagits av de sakkunniga, nämligen att verksamheten skall omhänderhavas
av skogsvårdsstyrelsen och att denna därvid skall biträdas av ett råd
med den sammansättning, som angivits i betänkandet. Ledamöterna i nämnden
böra utses av skogsvårdsstyrelsen. Eftersom rådets uppgift bland annat
skall vara att i yrkesutbildningsfrågor tjänstgöra såsom kontaktorgan mellan
skogsvårdsstyrelsen samt skogsarbetare och olika skogsägarekategorier,
bör självfallet valet ske efter samråd med de grupper, som ledamöterna
skola representera.
Huruvida den nu angivna lösningen bör bibehållas på längre sikt eller
ej, torde få bliva beroende på de erfarenheter, som kunna vinnas under det
fortsatta arbetet.
Vad de sakkunniga föreslagit angående arvode samt rese- och trakt amentsersättning
åt ledamot av ifrågavarande råd synes böra godtagas.
Som tillsynsmyndighet för den av skogsvårdsstyrelserna bedrivna lägre
skogliga yrkesundervisningen torde skogsstyrelsen böra fungera. Frågan
om inrättande av en särskild befattning inom skogsstyrelsen för handläggning
av de arbetsuppgifter, som ha samband därmed, torde ej behöva upptagas
i detta sammanhang. Verksamheten torde nämligen icke under budgetåret
1949/50 få sådan omfattning, att en utvidgning av skogsstyrelsens personal
kan anses erforderlig. Saken torde i stället böra upptagas i samband med
anslagsäskandena för budgetåret 1950/51.
Jag torde till slut få erinra om att min företrädare i ämbetet i propositionen
nr 149 till 1948 års riksdag angående organisationen av rationaliseringsverksamheten
på jordbrukets område uttalade att frågan, vilket organ
som i fortsättningen borde omhänderhava den centrala ledningen av lantbruksundervisningen,
borde upptagas till övervägande, sedan utredningen
rörande yrkesutbildningen inom jordbruket och skogsbruket avslutats. Jag
delar denna uppfattning och torde därför senare få anmäla sagda fråga för
Kungl. Maj :t.
De fasta lantbruksundervisningsanstalterna.
Förslaget.
De fasta lantbruksundervisningsanstalterna utgöras för närvarande av
dels lantmanna-, lantbruks- och lanthushållsskolor, dels jordbrukets yrkesskolor.
De förstnämnda skolornas organisation och verksamhet ha reglerats
genom stadgan den 21 juni 1940 (nr 724) för statsunderstödda lantbruks
-
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
undervisningsanstalter. Jordbrukets yrkesskolor, som äro endast fyra till antalet,
ha först genom beslut av 1944 års riksdag fått en något fastare ställning.
Sedan dess utgår anslag till deras verksamhet från ett under nionde
huvudtiteln uppfört anslag.
De sakkunnigas förslag i fråga om de fasta lantbruksundervisningsanstalterna
beröra i fråga om lantmanna- och lantbruksskolorna ävensom jordbrukets
yrkesskolor såväl anstalternas organisation och undervisningsplaner
som deras personal- och anslagsbehov. Lanthushållsskolorna ha ej behandlats
i betänkandet i vidare mån än att vissa ändringar i bestämmelserna
om statsbidrag in. m. föreslås skola gälla även dessa skolor.
Organisation.
De sakkunniga föreslå, att lantmanna- och lantbruksskolorna skola bibehållas
i sin nuvarande organisationsform.
Beträffande jordbrukets yrkesskolor förorda de sakkunniga, att skolformen
i princip och under benämningen jordbruksskolor skall inordnas såsåsom
en erkänd form bland de övriga statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna.
Ledningen av jordbruksskolorna bör enligt de sakkunniga handhavas
av lokala organ. I första hand böra landstingen och hushållningssällskapen,
de senare i den mån ekonomiska förutsättningar därför föreligga,
komma i fråga såsom huvudmän. Stad som icke deltager i landsting bör
äga att själv eller i förening med landsting upprätta jordbruksskola och
åtnjuta statsbidrag härför. Även stiftelse eller förening bör kunna godkännas
såsom huvudman, under förutsättning att skolans framtida finansiering
är ordnad på betryggande sätt.
Beträffande jordbruksskolas styrelse föreslås enahanda regler skola
gälla som för annan lantbruksundervisningsanstalt. Därest Kungl. Maj :t
ej annorlunda bestämmer, bör styrelsen sålunda bestå av fem ledamöter,
vilka utses på sätt och för tid, som Kungl. Maj :t bestämmer för varje särskild
skola. Anordnas vid skolan undervisning i lanthushåll för flickor, böra
minst två av ledamöterna vara kvinnor.
Undervisning.
Vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna böra såsom hittills kunna
anordnas såväl huvudkurser som specialkurser. De sakkunniga framlägga
vissa förslag beträffande den närmare utformningen av huvudkurserna. De
understryka emellertid, att förslagen icke göra anspråk på att täcka alla
vårt lands skilda förhållanden eller att böra få giltighet för obegränsad tid.
Lantmannaskolorna. För närvarande utgöras lantmannaskolornas huvudkurser
av vinterkurs, fortsättningskurs till vinterkurs, längre kurs och helårskurs.
Dessa förordas skola bibehållas ehuru i modifierad form. Därjämte
föreslås, att en ny huvudkurs — praktisk-teoretisk sommarkurs — skall inrättas.
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
17
Beträffande den teoretiska undervisningen i de nuvarande huvudkurserna
och dennas fördelning på olika ämnen hänvisas till tab. 1 å s. 13 i de
sakkunnigas betänkande.
1 fråga om vinterkursen, vilken enligt de sakkunniga liksom hittills torde
komma att locka det största antalet elever, föreslås bland annat vissa
förändringar i ämnenas antal och den tid, som bör ägnas ettvart av dem.
Bland annat förordas, att ämnet maskin- och redskapslära skall göras till
särskilt betygsämne och undervisningstiden däri ökas till omkring 70 timmar.
Undervisningen bör i väsentlig mån bestå av demonstrationer och övningar.
Även ämnet arbetslära, vilket för närvarande ingår såsom en del
av ämnet lantbruksekonomi, bör göras till särskilt betygsämne. Undervisningen
bör omfatta omkring 50 timmar och i största möjliga utsträckning
ha karaktären av övningar och demonstrationer.
De sakkunniga anse, att det skulle vara till stor fördel för undervisningen,
om vinterkursen utsträcktes till att omfatta sex månader. I de fall, då
en kurs om sex månader icke kan anordnas av hänsyn till elevrekryteringen,
får enligt de sakkunniga övervägas, huruvida man icke bör minska antalet
undervisningstimmar för vissa ämnen, som icke äro fackbetonade,
eller helt utesluta dessa ämnen.
Till sådana ämnen, för vilka antalet undervisningstimmar kan minskas,
höra enligt de sakkunniga medborgarkunskap, svenska språket och räkning
med geometri. Vidare bör undervisningen i naturlära kunna inskränkas
till vad som kan anses absolut nödvändigt för att eleverna skola kunna
tillgodogöra sig undervisningen i övrigt. Undervisningen i fältmätning och
avvägning samt ritning bör begränsas till att i anslutning till undervisningen
i jordens torrläggning och bevattning lära eleverna att förstå och att
som hjälpmedel vid utförande av arbete använda en dikesprofil och täckdikningskarta.
Åt jordbruksläran i övrigt bör ägnas sådan tid, att det blir
möjligt att i en mera koncentrerad form meddela eleverna ett tillräckligt
kunskapsstoff.
Undervisningen i husdj urslära föreslås skola beredas en förhållandevis
väl tilltagen tid.
De jordbruksekonomiska problemen böra tillmätas ett relativt stort utrymme.
Hänsyn härtill bör tagas vid bestämmandet av tiden för ämnet lantbruksekonomi.
I ämnet skogshushållning bör undervisningen utvidgas vid lantmannaskolorna
i de bygder, där bondeskogsbruket har betydelse.
Å s. 67 i betänkandet finnes återgivet ett av de sakkunniga framlagt förslag
till timplan (normalplan) för dels en vinterkurs av nu vanlig längd
(125 arbetsdagar), där ämnena svenska språket och räkning med geometri
uteslutits, och dels en vinterkurs om sex månader, i vilken nämnda ämnen
behållits och alternativa förslag till ökad undervisning i skogshushållning
inlagts.
Vinterkursen skall enligt de sakkunnigas förslag utgöra den teoretiska
2 Bihang till riksdagens protokoll 19U9. 1 samt. Nr 124.
18
Kungi. Maj:ts proposition nr 124.
grunden för arbetsledarutbildningen vid lantbruksskolorna. Med hänsyn
därtill ävensom till att eleverna vid fortsättningskursen till vinterkursen
i en del fall rekryteras från skolor, som ej själva anordna fortsättningskurs,
finna de sakkunniga det vara av betydelse att undervisningen i vinterkursen
vid de olika skolorna avväges så, att den i stort sett kan anses
likvärdig. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att beakta detta, då undervisningsplanerna
fastställas.
Såsom villkor för inträde i vinterkurs, längre kurs och helårskurs föreslås,
att sökande skall ha fyllt 18 år och minst ett år varit sysselsatt med
lantbruksarbete. Skolans styrelse bör dock, då särskilda skäl föreligga, äga
medgiva inträde åt den, som fyllt 17 år, samt efter lantbruksstyrelsens i
varje särskilt fall lämnade medgivande, även åt den, som icke fyllt 17 år.
Fortsättningskurs till vinterkurs. De nu anordnade fortsättningskurserna
äro av två typer, den ena mera teoretisk och den andra mera praktisk.
Fortsättningskurserna föreslås skola bibehållas såsom ulbildningsform
men givas en i hög grad praktiskt betonad inriktning. Det framhålles dock,
att man erfarenhetsmässigt har att utgå från att elevrekryteringen till fortsättningskurserna
erbjuder svårigheter och att därför anledning saknas att
rekommendera en mera allmän utbyggnad av dessa kurser.
För att fortsättningskursen skall sträcka sig över större delen av vegetationsperioden
föreslås, att kurstiden skall fastställas till minst 125 dagar
i stället för nuvarande 110 dagar. Den praktiska delen av undervisningen
bör anordnas i form av arbetsturer eller mera begränsade arbetsövningar;
båda dessa former kunna även komma till användning vid samma kurs.
Allsidig belysning av rationella arbetsmetoder vid arbeten av skilda slag bör
eftersträvas. Teoriundervisningen, som även den bör innefatta övningar och
demonstrationer, föreslås skola normalt begränsas till omkring 500 timmar.
Ett av de sakkunniga upprättat förslag till normalplan för den teoretiska
undervisningen återfinnes å s. 69 i betänkandet.
De sakkunniga ha räknat med att kontrollassistentutbildning icke skall
lämnas i fortsättningskursen. Visserligen bör en begränsad undervisning
rörande mjölkkontroll och kontrollbokföring samt vad därmed sammanhänger
kunna meddelas i samband med berörda fackämnen, men för blivande
kontrollassistenter böra särskilda kurser anordnas.
För vinnande av inträde i fortsättningskurs skall fordras, att sökanden
genomgått vinterkurs eller på annat sätt styrkt sig ha förvärvat motsvarande
kunskapsmått.
Längre kurs. Den under denna benämning anordnade huvudkursen har
fått mycket begränsad betydelse. Den förekommer nämligen nu endast vid
fyra skolor. Ur pedagogisk synpunkt har denna kurs enligt de sakkunnigas
mening vissa företräden framför kombinationen vinterkurs—fortsättningskurs,
då undervisningen redan från början kan läggas upp efter de vidare
linjer, som den mera omfattande kurstiden giver utrymme för. Dess värde
skulle emellertid enligt de sakkunniga bliva avgjort större, om praktiska öv
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
19
ningar finge ett väl tillmätt utrymme i kursplanen, framför allt under den
del av kursen, som är förlagd till sommarhalvåret. Förutsättningarna härför
äro visserligen växlande med hänsyn till skoljordbruk in. in. De sakkunniga
förorda dock en omläggning av undervisningsplanerna, så att dessa på
bästa sätt kunna tillgodose nu angivna önskemål.
I fråga om kontrollassistentutbildning, som i regel lämnas i denna kurs,
hänvisa de sakkunniga till vad som anförts därom beträffande fortsättningskursen.
Längre kurs föreslås skola ha en varaktighet av minst 250 dagar (för
närvarande minst 230 dagar) för att den skall komma att sträcka sig över
större delen av vegetationsperioden. Vid framtida utbyggnad av lantmannaskolorna
hör enligt de sakkunniga övervägas, om det icke är lämpligare att
anordna vinterkurs och längre kurs i stället för vinterkurs och fortsättningskurs.
De ungdomar, som anse sig behöva en mera omfattande undervisning
än en vinterkurs kan giva, böra nämligen redan från början ha möjlighet att
bestämma sig för den längre kurstiden.
Helårskurs. Inom lantmannaskolorna är det för närvarande i helårskursen,
som den rent praktiska utbildningen i jordbruksarbete tillgodoses. Sin
största betydelse har denna kurs enligt de sakkunnigas mening i Norrland,
där det finnes mindre möjligheter än i övriga delar av landet att giva blivande
jordbrukare en praktisk utbildning utöver den, som kan erhållas vid
föräldrarnas jordbruk. De sakkunniga anse emellertid, att det tillika bör beredas
möjlighet för jordbrukarungdom att vid enskilda jordbruk i organiserade
former erhålla en praktisk utbildning som, kompletterad med en vinterkurs,
giver en med helårskursen likvärdig utbildning. Därmed skulle behovet
av de nuvarande helårskurserna, som ställa sig relativt kostsamma
för det allmänna, bliva mindre. Dock ha de sakkunniga funnit helårskursen
böra bibehållas såsom eu form att tillgodose behovet av både teoretisk
undervisning i jordbruksämnen och en sådan praktisk utbildning, som kan
förvärvas genom dagligt deltagande i arbetet vid ett skoljordbruk.
Vidgade uppgifter för lantmannaskolorna. Inträde i lantmannaskola kan
för närvarande som regel vinnas först efter fyllda 18 år. De sakkunniga förorda
som redan nämnts, att denna åldersgräns skall bibehållas. För de yngre
åldersgrupperna finnes emellertid icke tillgång till någon av det allmänna
ordnad utbildning inom jordbruket utom de fyra förut omförmälda yrkesskolorna,
och dessa kunna på grund av sitt fåtal icke spela någon större
roll härvidlag. I de sakkunnigas uppdrag har ingått att undersöka huru sådan
utbildning bör anordnas. I direktiven för de sakkunniga har såsom ett
par alternativ ifrågasatts, att särskilda internatskolor skulle inrättas med
kortare, i huvudsak praktiskt betonade kurser året runt eller att en sådan
kursverksamhet skulle anknytas till de redan befintliga lantmanna- och
lantbrukssk olorna.
De sakkunniga ha i princip funnit det senare alternativet vara att föredraga.
De förorda därför, all vid lantmannaskolorna skall anordnas prak
-
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
tisk-teoretisk sommarkurs för ungdom i åldern 16—18 år. Undantagsvis böra
såsom elever kunna antagas även femtonåringar samt de som äro över
18 år.
Kursen, som föreslås skola betecknas såsom huvudkurs, bör omfatta minst
125 arbetsdagar. Vid undervisningen bör huvudvikten läggas vid praktiskt
arbete, övningar och demonstrationer. Endast en mera begränsad tid, förslagsvis
cirka två timmar per dag, bör anslås till teoretisk undervisning.
Såsom exempel på huru undervisningen bör ordnas hänvisa de sakkunniga
till en å s. 76 i betänkandet intagen plan, avseende en kurs om 21 veckor
och med en total undervisningstid av 45 timmar i veckan.
Genom de praktisk-teoretiska sommarkurserna skulle emellertid utbildningsmöjligheter
öppnas endast för ett mindre antal ungdomar, eftersom
en del lantmannaskolor helt sakna skölj ordbruk eller äro försedda med ett
för litet sådant samt nödiga undervisningslokaler fattas. För det stora flertalet
ungdomar får man därför enligt de sakkunniga räkna med att de förvärva
den praktiska utbildningen i huvudsak genom arbete vid föräldragården
eller såsom anställda jordbruksarbetare. För att dylika ungdomar
skola kunna få en till en bestämd tid koncentrerad, mera allsidig praktik
i annan miljö än den vanliga, förorda de sakkunniga att under lantmannaskolornas
ledning skola anordnas praktikkurser, där den praktiska utbildningen
förlägges till särskilda elevgårdar. Praktikkursen bör enligt de sakkunniga
tillika kunna bliva en väg att bereda grundläggande yrkesutbildning
åt sådana ungdomar från andra samhällsgrupper, som ämna ägna
sig åt jordbruket.
Praktikkursen föreslås bliva ettårig — i särskilda fall bör den dock
kunna omfatta endast ett halvt år —- och stå öppen för den som fyllt 16
år. Elevgårdarna, som kunna vara av skiftande storlek, böra godkännas av
lantbruksstyrelsen, som även bör öva tillsyn och kontroll över dem. Godkännande
bör vara tidsbegränsat, förslagsvis till tre år. Mellan lantbruksstyrelsen
och innehavaren av elevgård bör träffas avtal, varigenom innehavaren
förbinder sig att enligt en plan, som vederbörande lantmannaskolas
styrelse tillstyrkt och lantbruksstyrelsen godkänt, lämna praktisk utbildning
i jordbruksarbete till ett bestämt antal elever, vilka anvisas av skolan.
Eleverna skola sålunda icke blott beredas arbete utan även erhålla verklig
utbildning vid elevgården.
Under kursen skall enligt förslaget orienterande teoretisk undervisning
meddelas vid skolan i tre perioder, envar om en vecka. Av dessa perioder
bör en förläggas till hösten, då kursen beräknas börja, en till tiden kort före
vårbruket och en till kursens slut.
Ett förslag till undervisningsplan har som bilaga 3 fogats vid betänkandet.
Kontakten mellan skolan och eleverna bör emellertid enligt de sakkunniga
icke begränsas till blott tiden för den teoretiska undervisningen. Därför
föreslås att varje elev skall föra dagbok över det praktiska arbetet och
Kungl. RIaj:ts proposition nr 124.
21
dess fördelning, gjorda iakttagelser in. m. Dessa dagböcker skola med vissa
mellanrum insändas till skolan för granskning. På så sätt erhålles kontroll
över eleven ävensom över att han planenligt får deltaga i olika arbeten.
Rektor eller därtill utsedd lärare bör därjämte genom besök vid elevgårdarna
uppehålla personlig kontakt med dessas innehavare och med eleverna.
Eleverna föreslås skola åtnjuta kontant lön av innehavaren av elevgården.
Vid bestämmandet av lönen bör hänsyn tagas till att eleverna ofta äro ovana
vid arbetet, att förslitningen av maskiner och verktyg kan bliva onormalt
stor samt att arbetet måste anordnas på särskilt sätt för utbildningens skull.
De sakkunniga anse därför, att lönen i allmänhet bör bestämmas något
lägre än den, som utgår till dagsverkare enligt gällande kollektivavtal mellan
Svenska lantarbetsgivareföreningen och Svenska lantarbetareförbundet.
Såsom lämpliga nedre gränser förorda de sakkunniga 80 procent
av dagsverkares lön för elev, som förut under minst ett år varit sysselsatt i
lantbruksarbete, och 60 procent därav för annan elev. Ersättning för kost
och logi bör elev erlägga enligt de i nämnda kollektivavtal överenskomna
grunderna.
Frågan om ersättning till innehavare av elevgård behandlas i annat sammanhang.
Under tid, då eleverna åtnjuta undervisning vid skolan, böra de genom
skolans försorg kostnadsfritt beredas kost och logi. Därjämte bör skolan
bestrida kostnaden för deras resor mellan skolan och elevgården i anledning
av undervisningen.
Lantbruksskolorna. Huvudkurserna vid lantbruksskola äro för närvarande
som regel dels tvåårig kurs för utbildning av jordbruksförmän, dels ettårig
kurs för allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning, dels ock ettårig
kurs för utbildning av ladugårdsförmän.
De sakkunniga föreslå, att de båda förstnämnda kurserna skola ersättas
av en arbetsledarknrs om ett år. Såsom inträdesfordringar för denna böra
uppställas teoretiska kunskaper, motsvarande minst lantmannaskolas vinterkurs,
samt antingen minst tre års praktiskt arbete i jordbruk eller ett
års sådant arbete och genomgången praktikkurs.
Enligt betänkandet bör den teoretiska undervisningen i arbetsledarkursen
omfatta minst 550 timmar.
Den praktiska undervisningen föreslås skola meddelas genom att eleverna
turvis deltaga i förekommande arbetsuppgifter vid jordbruket och i
djurstallarna samt i skogsbruket ävensom genom att, i den mån så erfordras,
särskilda arbetsövningar anordnas, omfattande minst 400 timmar för
varje elev. I form av exkursioner böra eleverna få olika områden av rationell
jordbruksdrift belysta.
Minimiåldern för inträde i kursen föreslås till 1!) år, dock med rätt för
skolstyrelse att medgiva undantag härifrån, då särskilda skäl föreligga.
Undervisningen skall vara avgiftsfri. Eleverna skola utan kostnad erhålla
kost, bostad och läkarvård, varjämte stipendier böra utgå efter de grunder,
som för närvarande gälla för motsvarande kurser.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Den tid, som icke tages i anspråk för arbetsledarkursen, bör enligt de
sakkunniga användas till anordnande av en ettårig praktikkurs. Denna praktikkurs
bör likna den, som föreslagits skola komma till stånd vid lantmannaskolorna,
med den skillnaden att den praktiska utbildningen här uteslutande
skulle äga rum vid skölj ordbruket. För inträde i praktikkurs bör
fordras, att sökande fyllt 16 år.
Utbildningen av ladugårdsförmän förordas skola koncentreras till en ettårig
ladugårdsförmanskurs. Den nu förekommande formen för utbildning
av ladugårdsförmän med praktisk utbildning vid enskilda gårdar och särskild
teoretisk utbildning, förlagd till lantbruks- eller lantmannaskola, bör
alltså avvecklas.
Ladugårdsförmanskursen bör omfatta cirka 400 timmars teoretisk undervisning,
fördelad över hela utbildningstiden. Den föreslagna ämnesfördelningen
framgår av s. 88 i betänkandet.
I jämförelse med nuvarande anordning har ökad tid anslagits främst till
undervisningen i maskin- och redskapslära samt i arbetslära. I sistnämnda
ämne bör ingå undervisning i psykologi och utbildningsfrågor samt orientering
rörande arbets- och sociallagstiftning.
Den teoretiska undervisningen bör inrymmas inom den normala arbetstiden.
Eleverna böra åtnjuta fridagar i samma omfattning som djurskötare.
Utöver stipendier av statsmedel böra eleverna erhålla lön av skolans ägare.
De sakkunniga föreslå att lönen, oavsett om eleven är gift eller ogift, skall
utgå med minst 60 procent av den kontanta månadslönen för djurskötare
enligt gällande avtal mellan Svenska lantarbetsgivareföreningen och Svenska
lantarbetareförbundet.
Minimiåldern för inträde föreslås till 19 år, dock med rätt för skolans
styrelse att, då särskilda skäl föreligga, medgiva inträde åt den, som fyllt
18 år. Sökande skall dessutom under minst ett år ha varit sysselsatt med
djurskötsel.
Jordbruksskolorna. Vid de nuvarande yrkesskolorna anordnas tvååriga
jordbrukskurser för gossar. Därjämte finnas ettåriga lanthushållskurser
för flickor vid Pålkemskolan och Sorselegården.
De sakkunniga föreslå, att jordbrukskurs fortfarande skall vara tvåårig.
Dock bör den, som genomgått fortsättningsskola och äger någon kännedom
om jordbruksarbete, efter skolstyrelsens bedömande kunna intagas för ettårig
utbildning. Sådan elev skall deltaga i den teoretiska undervisning, som
anordnas för andra årskursen.
Till teoretisk undervisning och övningsämnen föreslås skola anslås i regel
omkring 500 timmar för varje årskurs, fördelade på ungefär sådant sätt,
som för närvarande är fallet vid Gålöskolan och Vittjärvsgården (se tab. 7
å s. 29 i betänkandet). Undervisning i de allmänna ämnena bör i huvudsak
förläggas till det första året och i fackämnena till det andra.
Den praktiska undervisningen i jordbrukskursen föreslås i huvudsak
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
23
skola ske genom att eleverna under lärares och förmäns ledning få utföra
arbete inom gårdsdriftens samtliga grenar.
Såsom elev skall kunna antagas den, som genomgått folkskola samt är
minst 14 och högst 17 år gammal. Då särskilda skäl föreligga, skall lantbruksstyrelsen
äga medgiva inträde även för den som fyllt 17 år. Varje
skola bör ha minst 30 elever; dock må Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.
Maj:ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen kunna medgiva undantag härifrån.
Vad beträffar undervisningen i lanthushåll för flickor vid jordbruksskola
föreslås, att huvudvikten skall läggas vid den praktiska utbildningen,
anordnad enligt de normer, som gälla vid lanthushållsskolorna. Omkring
600 timmar böra sålunda anslås till teoretisk undervisning samt slöjd,
gymnastik och idrott. I de allmänna ämnena bör gemensam undervisning
kunna förekomma för de manliga och kvinnliga eleverna.
Kurserna föreslås skola börja omkring den 1 juli. Lantbruksstyrelsen bör
dock äga att på framställning av skolstyrelse fastställa annan tid.
Lärarna.
Som allmänna synpunkter beträffande fordringarna å lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna
framhålla de sakkunniga bland annat, att
dessa böra ha erhållit viss pedagogisk utbildning samt att frågan om fortbildningskurser
för lärarna bör beaktas.
Den viktigaste nyheten i de sakkunnigas förslag angående lärarna vid
de fasta undervisningsanstalterna avser införande av en ny kategori av
lärare med lägre utbildning än agronomutbildning.
Det framhålles i betänkandet, att den fasta lärarpersonalen vid lantmanna-
och lantbruksskolorna hittills med ett eller annat undantag haft sådan
högre utbildning. Dessa lärare böra givetvis ägna sig även åt den praktiska
utbildningen på områden, där de meddela teoretisk undervisning. Det
är dock icke nödvändigt att de tagas i anspråk för den rent instruktionsmässiga
handledningen av praktiskt arbete och arbetsövningar. För sådan
handledning böra i stället anställas särskilda personer med annan utbildning
— yrkeslärare i jordbruksarbete och i ladugårdsarbete.
Yrkeslärare i jordbruksarbete bör enligt de sakkunniga ha genomgått
driftsledarkursen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut (jfr
stadgan den 22 september 1938, nr 632, för institutet). I betänkandet föreslås
i detta'' sammanhang även, att genomgången driftsledarkurs skall uppställas
såsom kompetenskrav för jordbruksinstruktör vid hushållningssällskap.
Vissa förändringar i kursplanen anses böra vidtagas för att kursen
skall kunna anpassas för det nu angivna syftet.
Kompetenskravet för befattning såsom yrkeslärare i ladugårdsarbete föreslås
skola innefatta minst genomgången vinterkurs vid lantmannaskola och
ettårig kurs för utbildning av ladugårdsförmän.
För att yrkeslärarna i ladugårdsarbete, vilkas antal kommer att bliva
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
mycket ringa, skola beredas någon pedagogisk utbildning, föreslås, att för
dem skola anordnas speciella kurser om 3—4 veckor. Förutom undervisning
i pedagogik och psykologi bör i en sådan kurs meddelas en något fördjupad
undervisning i vissa av de ämnen, som ingå i kurserna för ladugårdsförmän.
Lantbruksstyrelsen föreslås böra anordna dylika kurser i
mån av behov samt göra de framställningar om medelsanvisning härför, som
befinnas erforderliga.
Tid efter annan böra enligt de sakkunniga anordnas kurser för lärarna
för att bereda dessa tillfälle att följa med utvecklingen och komplettera
sin utbildning. Såsom omedelbart aktuella peka de sakkunniga på sådana
kurser i maskin- och redskapslära samt i arbetsledning och arbetspsykologi.
Kurserna böra anordnas av lantbruksstyrelsen.
Rörande behovet av lärare vid de skilda skolformerna ha de sakkunniga
anfört följande.
Lantbruksskolorna. Yrkeslärare i jordbruksarbete föreslås skola tillsättas
vid samtliga lantbruksskolor utan avbidan på den föreslagna omorga1
nisationen av kurserna.
Då den praktiska utbildningen under kurserna till större delen äger rum
i samband med arbete vid skoljordbruket, anse de sakkunniga att, till undvikande
av kompetenskonflikter, med yrkeslärarbefattningen bör förenas
tjänsten som arbetsledare vid skoljordbruket. Övergångsvis bör stadgas att
den, som vid bestämmelsernas ikraftträdande innehar anställning som arbetsledare,
bör kunna antagas såsom yrkeslärare i jordbruksarbete utan att
befattningen ledigförklaras, därest lantbruksstyrelsen prövar honom lämplig
för uppgiften.
Vid den praktiska utbildningen förutsättas andra vid skoljordbruken anställda
personer skola biträda såsom instruktörer, t. ex. smed eller reparatör
vid maskinundervisningen, traktorskötare vid traktorkörning etc.
Beträffande den teoretiska undervisningen föreslås, att yrkeslärare i
jordbruksarbete, vilken erhållit utbildning vid driftsledarkurs, skall kunna
förordnas att biträda vid undervisningen i exempelvis arbetslära samt maskin-
och redskapslära. På grund härav och med hänsyn till att den teoretiska
undervisningen kommer att bliva mindre omfattande efter genomförandet
av den föreslagna organisationen av huvudkurserna vid lantbruksskolorna
blir enligt de sakkunniga behovet av agronomutbildad lärarpersonal
mindre än för närvarande. Under förutsättning att lantbruksskolorna
icke komma att tagas i anspråk för kursverksamhet utöver huvudkurser
och praktikkurser, skulle därför de nuvarande befattningarna som extra ordinarie
ämneslärare kunna indragas fr. o. m. läsåret 1951/52.
Yrkeslärare i ladugårdsarbete föreslås tills vidare skola tillsättas endast
vid skolor, som anordna kurser för ladugårdsförmän. Med sådan befattning
torde böra förenas tjänsten som ladugårdsföreståndare vid samma
skola. Övergångsbestämmelser böra utfärdas av motsvarande innehåll som
beträffande yrkeslärare i jordbruksarbete.
Lantmannaskolorna. Vid de lantmannaskolor, som anordna helårskurser,
Kungi. Maj.ts proposition nr 124
25
föreslås befattningar som yrkeslärare i jordbruksarbete skola inrättas. Enär
sådana skolor regelmässigt torde anordna jämväl andra kurser —■ huvudkurser
eller specialkurser eller bådadera — synas enligt de sakkunniga skäl
finnas för att här bibehålla de extra ordinarie ämneslärarna. Beträffande
föreningen av tjänsterna såsom yrkeslärare i jordbruksarbete och såsom arbetsledare
vid skol jordbruket ävensom beträffande övergångsbestämmelse
för tjänstetillsättningen förordas enahanda anordning som föreslagits i fråga
om lantbruksskolorna.
Enligt de sakkunnigas förslag skola — såsom tidigare nämnts — praktikkurser
anordnas vid särskilda elevgårdar. Det borde bliva av stort värde
om innehavarna av dessa gårdar eller där anställda arbetsledare någon gång
kunde samlas till överläggningar med skolornas ledning och lärare, eventuellt
i närvaro av representant för lantbruksstyrelsen. De sakkunniga anse
så lämpligast kunna ske genom att lantbruksstyrelsen anordnar informationsdagar,
som i vissa fall torde kunna bliva gemensamma för flera skolor
och elevgårdsområden.
Jordbruksskolorna. Ledningen av sådan skola föreslås böra omhänderhavas
av en föreståndare (rektor) med samma kompetens som föreståndare
för lantbruks- eller lantmannaskola. De sakkunniga förorda tillika, att vid
antagandet av föreståndare för yrkesskola särskilt avseende skall fästas vid
sökandens erfarenhet som ledare av ungdomsverksamhet. Den ytterligare
lärarpersonalen bör vid huvudkursen för utbildning i jordbruksarbete liksom
för närvarande utgöras av en yrkeslärare i jordbruksarbete samt speciallärare
i mån av behov. Vid större skolor bör därjämte finnas en assistent
för att biträda huvudsakligast vid ledningen av den praktiska utbildningen
och vid elevernas fritidssysselsättning. Yrkeslärare böra hava genomgått
driftsledarkurs. För befattningen som assistent bör fordras genomgången
lantbruksskola. Med hänsyn till att dessa kompetensvillkor icke fyllas av
samtliga nuvarande befattningshavare vid yrkesskolorna föreslå de sakkunniga,
att särskilda övergångsbestämmelser skola utfärdas.
För undervisningen i lanthushållskursen skola enligt förslaget finnas ordinarie
och extra ordinarie ämneslärarinnor. Dessa böra ha genomgått lärarinnekurs
vid med statsmedel understött lanthushållningsseminarium.
De sakkunniga beräkna, att behovet av fast anställd lärarpersonal normalt
bör kunna tillgodoses inom följande ram:
i tvåårig huvudkurs för utbildning i jordbruksarbete
med 15—201 elcvplatscr................... 1 föreståndare.
» 251—35 s ................... 1 » 1 yrkeslärare.
» 40—50 » ................... 1 » 1 yrkeslärare och
1 assistent.
i ettårig huvudkurs för utbildning i lanthushåll
med 15—20 elevplatser.....1 ämneslärarinna, 1 extra ordinarie ämneslärarinna
» 25—30 i .....2 > ,1» s> »
1 Under 30 elevplatser endast vid skolor med båda slagen av huvudkurser.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Vid den praktiska utbildningen böra såsom instruktörer biträda förmän
och annan personal vid skölj ordbruken. I fråga om mindre skolor är det
enligt de sakkunniga tillräckligt, om en ladugårdsförman (eller ladugårdsskötare)
finnes anställd. För den praktiska utbildningen i smide, slöjd och
trädgårdsskötsel torde i vissa fall anordningar kunna träffas, som göra
det onödigt att fast anställa gårdshantverkare och trädgårdsmästare.
Statsbidrag.
Lärarlöner. Frågan om anställnings- och avlöningsförhållandena för lärarpersonalen
vid lantmanna- och lantbruksskolor är för närvarande under
utredning hos 1941 års lärarlönesakkunniga. De sakkunniga för yrkesutbildningen
ha därför ej upptagit denna fråga till behandling i vidare mån
än att de förordat viss jämkning i möjligheten att erhålla statsbidrag för
helårslön. De föreslå nämligen, att, enligt Kungl. Maj :ts beprövande i varje
särskilt fall, föreståndare och lärare vid lantmannaskola, där såsom enda
huvudkurs anordnas vinterkurs, må med hänsyn till övrig undervisningsverksamhet
vid skolan ävensom till skötseln av skölj ordbruket uppbära lön
såsom om ytterligare huvudkurs anordnats.
Den utredning, som verkställes av 1941 års lärarlönesakkunniga, berör
däremot icke lärarna vid jordbruksskolorna och ej heller de nu föreslagna
yrkeslärarna. De sakkunniga för yrkesutbildningen ha därför vid behandlingen
av frågan om statsbidrag till lantbruksundervisningsanstalterna upptagit
spörsmålet om dessa lärares löner men i övrigt utgått från gällande
lönebestämmelser. Enligt de sistnämnda utgår statsbidrag för bestridande
av kontant minimigrundlön, ålderstillägg, rörligt tillägg och vikariatsersättning
samt, efter Kungl. Maj :ts bestämmande för varje skola, av arvode åt
speciallärare (kungörelsen den 5 september 1942, nr 807).
Föreståndare för jordbruksskola förordas skola i avlöningshänseende
jämställas med föreståndare för lantbruksskola. Ämneslärarinna och extra
ordinarie ämneslärarinna i ettårig lanthushållskurs vid jordbruksskola anses
böra jämställas, med motsvarande befattningshavare vid lanthushållsskola
med helårskurs. Till nuvarande föreståndarinna och biträdande husmor
vid jordbruksskolorna i Sorsele och Pålkem föreslås personliga lönetillägg
skola utgå, enär de skulle få vidkännas löneminskning om de erhölle
lön såsom ämneslärarinna respektive extra ordinarie ämneslärarinna.
För de nuvarande yrkeslärarna vid jordbrukets yrkesskolor utgår en
grundlön av 4 475 kronor, vartill kommer rörligt tillägg med 15 procent,
kristillägg med 24,4 procent och provisoriskt lönetillägg med 960 kronor,
eller tillhopa 7 193 kronor 60 öre. Därjämte utgår ålderstillägg enligt de
grunder, som gälla för ämneslärare. Tillika erhålla de kostnadsfritt bostad
och bränsle. Yrkeslärarna i jordbruksarbete och i ladugårdsarbete föreslås
skola erhålla samma löneförmåner. För yrkeslärare i jordbruksarbete vid
lantmannaskolor, som anordna fortsättningskurs till vinterkurs med praktisk
undervisning eller, förutom vinterkurs, föreslagen praktisk-teoretisk
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
27
sommarkurs, bör lönen sättas lägre, eftersom dylik lärare icke kommer
att tagas i anspråk för läraruppgifter i samma utsträckning som då praktisk
utbildning förekommer året runt. Med utgångspunkt från gällande
grundlöner för extra ordinarie ämneslärare vid vinterkurs föreslås grundlönen
till sådan yrkeslärare skola utgå med 3 400 kronor, om fortsättningskurs
eller praktisk-teoretisk sommarkurs pågår minst 125 dagar, och till
3 600 kronor, om dylik kurs pågår minst 150 dagar. Vid lantmannaskola,
som anordnar längre kurs med praktisk undervisning, bör grundlönen fastställas
till 3 400 kronor. Med rörligt tillägg, kristillägg och provisoriskt lönetillägg
om 540 resp. 600 kronor, skulle den totala lönen i dessa fall uppgå
till i runt tal 5 280 resp. 5 620 kronor.
Samtliga nu nämnda befattningar förutsättas skola förenas med pensionsrätt
i statens pensionsanstalt.
Till assistent vid jordbruksskola föreslås skola utgå en grundlön av 3 000
kronor. Inklusive rörligt tillägg och kristillägg samt ett provisoriskt lönetillägg
om 780 kronor skulle assistents årliga kontantlön sålunda uppgå till
4 962 kronor.
Det statsbidrag, som för närvarande utgår för att avlöna husmor vid
Gålöskolan och vid Vittjärvsgården, bör upphöra, då jordbruksskolorna i
fråga om statsbidrag skola intaga samma ställning som övriga ifrågavarande
undervisningsanstalter.
Grunderna för statsbidrag till arvode åt speciallärare böra vara desamma
vid jordbruksskolorna som vid övriga lantbruksundervisningsanstalter.
Till innehavare av elevgård föreslås ersättning skola utgå med 500 kronor
per läsår för en elev, 800 kronor för två elever och 1 000 kronor för tre eller
flera elever. Hela denna kostnad, som för läsåret 1949/50 beräknas till
39 500 kronor, bör enligt de sakkunniga ersättas av statsmedel.
De sakkunnigas förslag rörande lärarlönerna beräknas medföra en höjning
av statsbidraget till avlöningar vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna
med omkring 170 000 kronor, jämfört med del belopp som beräknats
för budgetåret 1948/49.
Driftkostnader. De sakkunniga förorda, att statsbidrag till driftkostnaderna
för lantmannaskolornas huvudkurser skall utgå dels såsom
ett grundbidrag av 20 kronor per dag, då undervisning — oavsett om
i en eller flera huvudkurser eller specialkurser — pågår vid skolan, dels
såsom ett tilläggsbidrag av en krona per elev och dag i huvudkurs. Den
nuvarande bestämmelsen om inaximering av bidraget till tre fjärdedelar
av kostnaderna, sedan avdrag gjorts för influtna hyror för elevbostäder,
föreslås skola bibehållas, liksom även villkoret att från annat håll skall
tillskjutas ett belopp, som motsvarar minst en tredjedel av bidraget. I fråga
om hyra för elevbostad uttala de sakkunniga, alt sådan bör utgå med
högst 5—10 kronor i månaden för delat rum.
Beträffande praktikkurserna föreslås särskilt bidrag skola utgå med 150
kronor per elev och läsår jämte gottgörelse för vad skolan utgivit för ele
-
28 Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
vernas resor i billigaste klass å järnväg, båt eller omnibus mellan skolan
och elevgårdarna.
De föreslagna bidragsreglerna böra enligt de sakkunniga tillämpas även
vid lanthushållsskolorna.
Till lantbruksskolornas huvudkurser — här bortses från de
statsägda skolorna i Alnarp och Ultuna — förordas statsbidrag efter samma
grunder som beträffande lantmannaskolorna. Det särskilda bidrag, som
för närvarande utgår till skola med ladugårdsförmanskurs, skall således
icke vidare ifrågakomma.
För praktikkurs bör liksom beträffande lantmannaskola utgå särskilt bidrag
med 150 kronor per elev och läsår.
De avgifter, som eleverna i lantbruksskolas ettårskurs nu erlägga, anses
böra borttagas.
Vad jordbruksskolorna beträffar förorda de sakkunniga, att
det nuvarande systemet, enligt vilket skolan svarar för elevernas kost, logi
och skolmateriel och i gengäld erhåller statsbidrag enligt särskilda grunder,
skall avvecklas. Eleverna böra alltså själva bekosta sitt uppehälle m. m.
samt erhålla stipendier i likhet med elever vid lantmannaskolorna. Driftkostnadsbidrag
bör då också utgå efter samma regler som för dessa skolor.
Ansökan om statsbidrag föreslås skola prövas av lantbruksstyrelsen.
Förskott å bidrag bör, till skillnad från vad nu gäller, utbetalas
på grundval av vad varje skola beräknas kunna erhålla under det läsår, bidraget
avser.
Ett genomförande av förslaget om ändrade grunder för statsbidrag till
driftkostnader kan enligt de sakkunniga beräknas medföra en ökning av
det årliga medelsbehovet med i runt tal 440 000 kronor.
Byggnadsarbeten. Enligt gällande bestämmelser angående statsbidrag till
byggnadsarbeten vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna är rätten
till statsbidrag begränsad till de för skolverksamheten erforderliga lokalerna,
däri inbegripet bostäder för lärare och elever. Bidrag kan således icke
utgå till byggnader, som erfordras för skölj ordbrukens drift. Vidare kan
bidrag icke utgå till lantbruksskolor.
De sakkunniga föreslå, att bidrag fortfarande skall utgå till för skolverksamheten
erforderliga lokaler. Liksom hittills bör bidraget utgöra 75 procent
av kostnaden. Då den praktiskt betonade undervisning, som de sakkunniga
förordat, medför att undervisningen mer än nu flyttas utanför lektionssalen,
kan gränsen mellan skolan och skoljordbruket icke längre strängt
upprätthållas. Enligt de sakkunnigas mening föreligger det dock icke skäl
för att bidrag skall utgå till sådant förvärv av för skoljordbrukets drift
nödvändiga byggnader, som sker i samband med att skoljordbruket inköpes,
eller till byggnadskostnad, som icke är motiverad ur undervisningens
synpunkt. Däremot bör bidrag få utgå för ny-, om- eller tillbyggnad, som
behövs för jordbruket vid lantmannaskola, jordbruksskola eller lanthushållsskola,
därest byggnadsverksamheten är påkallad av undervisningens
Kungi. Alaj:ts proposition nr 124.
29
ändamålsenliga bedrivande. Med hänsyn till att byggnaden även blir av
värde för skölj ordbruket föreslås att bidraget skall utgöra hälften av de
av Kungl. Maj :t godkända byggnadskostnaderna. Det bör ankomma på
Kungl. Maj:t att pröva, huruvida förutsättningar för bidrag äro för handen.
Beträffande lantbruksskolorna förordas, att landsting, hushållningssällskap,
förening eller stiftelse, som är skolans huvudman, skall erhålla statsbidrag
med tre fjärdedelar av kostnaderna för uppförandet av sådana lokaler,
som erfordras för skolverksamheten, däri inbegripet bostäder för
lärare och elever, ävensom för om- eller tillbyggnad av sådana lokaier
eller till förvärv därav. Huruvida sådant bidrag även skall tillkomma enskild
huvudman, bör prövas i varje särskilt fall. Däremot ha de sakkunniga
icke funnit skäl att utsträcka bidragsrätten till att avse även ekonomibyggnader
vid lantbruksskola. Dock förutsättes, att bidrag såsom för undervisningslokal
skall utgå till nödiga lokaler för maskinundervisning.
Undervisningsmateriel för maskinundervisning. Undervisningen i maskinoch
redskapslära kräver enligt de sakkunniga, om den skall bliva fullgod,
tillgång på undervisnings- och demonstrationsmateriel. Anskaffandet härav
kan emellertid betinga en avsevärd kostnad. Statsbidrag bör därför utgå
till inköp av sådan materiel, såväl vid den första uppsättningen som vid
senare kompletteringar. Bidrag bör dock icke utgå för utbyte av försliten
maskin. Därjämte bör bidragsgivningen begränsas till att avse sådan materiel,
vars anskaffande betingas av undervisningen. Bidrag bör sålunda ej
utgå för jordbruksmaskiner, som äro nödvändiga för jordbrukets skötsel
vid normal drift, oaktat sådana maskiner böra stå till förfogande för undervisningsändamål.
Kostnaden för nyuppsättning av ifrågavarande materiel kan komma att
variera inom ganska vida gränser men torde enligt de sakkunnigas beräkningar
uppgå till omkring 10 000 kronor. Därvid har räknats med att begagnade
maskiner och maskindelar skola köpas i viss utsträckning.
De sakkunniga föreslå, att statsbidrag för anskaffande av materielen
skall utgå med tre fjärdedelar av de styrkta kostnaderna. Sådant bidrag
bör utgå till både lantbruks-, lantmanna- och jordbruksskolor. Ansökan
om bidrag bör insändas till lantbruksstyrelsen och avgöras av Kungl. Maj :t.
Såsom villkor för att bidrag skall utgå bör gälla, att materielen endast med
lantbruksstyrelsens medgivande må avyttras eller användas för annat ändamål
än det som avsågs då bidraget beviljades.
Stipendier. Liksom hittills böra stipendier utgå till obemedlade eller mindre
bemedlade elever vid de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna.
På grund av den föreslagna omändringen av bidragsgrunderna till
jordbruksskolorna böra även eleverna vid dessa skolor kunna erhålla stipendier.
Elev i praktikkurs skall däremot icke kunna ifrågakomma. Den hittillsvarande
indelningen av stipendieberättigade elever föreslås skola bibehållas
liksom stipendiernas nuvarande belopp. Stipendium till elev vid
bl. a. jordbruks-, lanthushålls- och lantmannaskola föreslås dock skola
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
höjas till 115 kronor i månaden i första, 85 kronor i andra och 55 kronor
i tredje behovsgraden, om eleven är från annan ort än skolorten och icke
kan beredas inackordering i elevhem samt kostnaderna för hans inackordering
mera väsentligt överstiga kostnaderna för inackordering i elevhem.
Yttrandena.
Organisation.
Förslaget att bibehålla lantmanna- och lantbruksskolorna i deras nuvarande
organisationsform har icke varit föremål för erinringar. Beträffande
jordbruksskolornas inordnande bland de statsunderstödda fasta undervisningsanstalterna
ha meningarna däremot varit delade.
Arbetsmarknadsstyrelsen har ansett, att jordbruksskolorna ha en stor
uppgift att fylla, och framhållit att vid en eventuell övergång till nioårig
skolplikt undervisningen vid dessa skolor skulle kunna organiseras på sådant
sätt, att elever skulle få möjlighet att där fullgöra sin skolplikt i vad
gällde den praktiska delen av undervisningen.
Överstyrelsen för yrkesutbildning har anfört följande.
Även om överstyrelsen liksom de sakkunniga är medveten om att ekonomiska
skäl, särskilt i nuvarande läge, kunna mana till en viss återhållsamhet
i fiåga om utbyggnaden av nämnda skoltyp och att en sådan utbyggnad
av någon större betydelse för jordbrukets rekrytering icke torde kunna
åstadkommas, tillstyrker överstyrelsen att jordbruksskolorna inordnas såsom
en erkänd form bland övriga statsunderstödda anstalter för lantbruksundervisning.
Överstyrelsen vill särskilt framhålla värdet av att manlig
ungdom från andra än jordbrukarhem via jordbruksskolorna kunna komma
över till jordbrukets yrkesområden. Denna skoltyp fyller en eljest förefintlig
brist i fråga om jordbruksundervisningen för här avsedd ungdom.
För genomförande av den allmänna yrkesutbildning, som föreslagits av
1946 års skolkommission i dess principbetänkande, kunna nämnda skolor
också komma att fylla en uppgift.
Överstyrelsen har ingenting att erinra mot att möjligheten skall hållas
öppen att till en jordbruksskola anknyta utbildning även i lanthushåll för
flickor. Därvid borde dock enligt överstyrelsens mening organisationen utformas
på det sätt, som nu gäller i fråga om lanthushållsskolor, förlagda i
anknytning till lantmannaskolor. Därigenom kunna undervisningssynpunkterna
bliva bättre beaktade än om hushållsundervisningen äger rum i anslutning
till jordbruksskolornas elevhushåll.
Förslaget har vidare tillstyrkts av statskontoret, lantbruksstyrelsen, lantbrukshög
skol ans lärarråd, Riksförbundet'' landsbygdens folk, förixdtningsutskotten
vid Blekinge läns, Västmanlands läns och Älvsborgs läns södra
hushållningssällskap ävensom av Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott.
I åtskilliga yttranden har däremot uttalats en viss tveksamhet beträffande
värdet av jordbruksskolorna.
Sålunda har Svenska lantarbetarförbundet framhållit som sin mening,
att jordbruksskolor av typen Gålö icke torde ha någon större uppgift att
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
31
fylla, såvitt gällde södra och mellersta Sveriges jordbruksbygder, men att
förhållandena i Norrland kunde motivera att sådana skolor inrättades där.
Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott har likaledes uttalat den
meningen, att man i vart fall i de södra och mellersta delarna av Sverige
knappast kunde räkna med någon livligare anslutning till jordbruksskolorna
från landsbygdsungdomens sida. Undervisningen vid lantmanna- och lanthushållsskolorna
syntes nämligen i princip bliva av högre kvalitet än undervisningen
vid jordbruksskolorna. Det förefölle därför naturligare, att
man ökade differentieringen av kursverksamheten vid övriga skolor.
Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört, att
jordbruksskolor behövdes endast i ringa omfattning. Ungdom i den ålder,
varom här vore fråga, visade nämligen ofta ringa lust för teoretiska studier
men däremot stort intresse för praktisk verksamhet. Den praktiska utbildningen
borde därför komma i första hand. För närvarande funnes goda möjligheter
därtill. För omskolning av vid jordbruk helt ovan ungdom torde
dock denna skolform ha ett visst berättigande liksom även för Norrland
med dess sämre praktikmöjligheter.
Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat,
att inrättandet av jordbruksskolor ännu ej vore aktuellt inom länet, eftersom
tillströmningen till de lantmannaskolor, som redan funnes, ej vore
av önskvärd omfattning. För omskolning av ungdom från andra yrkesgrupper
syntes dock de föreslagna elevgårdarna kunna bliva av betydelse.
Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit
såsom eu brist hos utredningen, att den icke undersökt vägar och medel
för en mera allmänt tillgänglig och för samhället billigare form än jordbruksskolorna
för att överföra hågad stadsungdom till jordbruket.
Uppsala läns landstings förvaltningsutskott har ansett det odiskutabelt,
att den mycket värdefullare helårskursen utbildade elever för avsevärt lägre
belopp per elev än jordbruksskolorna. För det allmänna syntes det därför
vara vida bättre att söka få fram helårskurser vid de nuvarande lantmannaskolorna
än att möjliggöra, att flera jordbruksskolor inrättades.
Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott har erinrat om att de sakkunniga
icke berört frågan om den framtida ställningen för sådana folkhögskolor,
som meddelade en mera omfattande lantbruksundervisning och även
angåve denna undervisning såsom ett av skolans syften. Då skolor av sådan
typ emellertid visat sig vara värdefulla och uppskattade samt ur det
allmännas synpunkt mindre betungande än övriga nu ifrågavarande skoltyper,
hemställde utskottet att plats måtte beredas även för sådana skolor i
det program för den statsunderstödda jordbruksutbildningen, vilket kunde
komma att fastställas.
Undervisning.
Lantmannaskolorna. Som eu allmän synpunkt på utformningen av kursplanerna
har lantbruksstgrelsen anfört, att vid det fastställande av normalkursplaner,
som enligt betänkandet skulle ankomma på styrelsen, borde ske
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
en avvägning mellan olika ämnen med hänsyn bland annat till elevldientelets
förkunskaper. Dessa växlade nämligen beroende av de skolformer, som
tillämpades i respektive bygder. Styrelsen uppfattade därför de av de sakkunniga
framlagda kursplanerna endast som exempel på dylika. Lantbruksstyrelsen
bär vidare betonat vikten av att lantmannaskolornas undervisning
liksom hittills skulle få anpassa sig efter olika behov. I sistnämnda hänseende
har styrelsen särskilt pekat på den betydelse, som en skogsbetonad
lantmannaskola hade för vissa bygder. På samma sätt borde en trädgårdseller
smådjursbetonad lantmannaskola få utveckla sig i andra bygder.
Angelägenheten av att de mindre jordbrukens behov av utbildning skall
tillgodoses vid lantmannaskolorna har betonats jämväl av, bland andra,
lantbruksakademien och småbruksutredningen.
I ett stort antal yttranden, framför allt från skolstyrelserna, har ingående
diskuterats valet av läroämnen och fördelningen av undervisningstimmarna
å skolornas schema. I huvudsak har därvid biträtts de sakkunnigas förslag
om en ökad praktisk inriktning av utbildningen samt utvidgad undervisning
i maskin- och redskapslära, arbetslära och eventuellt i skogshushållning.
Meningsskiljaktigheterna ha i stort sett rört fördelningen av undervisningstimmarna
på de särskilda ämnena. Vidare kan nämnas, att bland
andra Sveriges lantbruksförbund ansett, att undervisning rörande jordbrukets
ekonomiska föreningsrörelse borde givas större utrymme än de sakkunniga
syntes ha avsett.
Vad angår lantmannaskolornas vin ter k urs har Malmöhus läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott framhållit, att undervisningen i denna
kurs visserligen borde erhålla en praktisk utformning men dock ej gå
ut på ett inlärande av praktiska färdigheter. I de längre kurserna bleve förhållandet
emellertid annorlunda. Antalet veckotimmar i de teoretiska kurserna
vore för stort för att eleverna skulle hinna smälta lärostoffet och få
nödig tid till egna litteraturstudier. Missförhållandet skulle ytterligare skärpas,
om timantalet för vissa mindre krävande förberedande ämnen och
övningsämnen minskades. Genom att taga bort de praktiska övningarna ur
vinterkursen syntes kursens timantal kunna nedbringas till rimliga proportioner.
Förslaget att minska eller helt borttaga undervisningen i svenska språket
och räkning i vinterkursen har avstyrkts i ett stort antal yttranden. Blekinge
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört, att erfarenheten
visat att en repetition av de i folkskolan inhämtade kunskaperna i
många fall vore nödvändig. Efter hand som folkskolorna utbyggdes med
ytterligare ett skolår, kunde det dock bliva möjligt att genomföra förslaget.
Liknande synpunkter ha framförts av förvaltningsutskottet vid Stockholms
läns och stads hushållningssällskap. Detta har därjämte framhållit, att det
bästa sättet att utan inknappning på undervisningen i ifrågavarande ämnen
giva ökat utrymme åt de mera praktiskt betonade ämnena vore att utsträcka
vinterkursen över två vintrar. En sådan anordning hade enligt ut
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
33
skottet goda skäl för sig, om hänsyn toges till kraven på våra dagars jordbrukare
samt till den tid, som inom andra yrken ansloges till utbildning.
Lantbrnksstyrelsen, som ej heller ansett sig kunna förorda, att svenska
språket och räkning skulle borttagas från schemat, har påpekat, att styrelsen
torde komma att få möjlighet att vid prövning av förslag till kursplaner
tillse, att en viss begränsning skulle iakttagas i fråga om antalet undervisningstimmar
för dessa ämnen.
Med hänsyn till att en del elever hade den underbyggnad i svenska och
räkning, som behövdes för kursens genomgående, har Riksförbundet landsbygdens
folk föreslagit, att sådana elever skulle befrias från undervisningen
däri och i stället under lärares ledning sysselsättas med andra uppgifter.
I fråga om vinterkursens längd har Sveriges skogsägareföreningars riksförbund
tillstyrkt en förlängning av kurstiden till 5Va å 6 månader. Enligt
förbundets mening skulle kurstiden i Norrland utan olägenhet kunna förlängas
till G1/, månader. Härigenom skulle utrymme beredas för en ytterligare
utvidgad skogsundervisning''. Förlängning har även förordats av,
bland andra, hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Älvsborgs läns
södra hushållningssällskapsområde och Örebro län samt av Sveriges skogsägareförbund.
Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har funnit mycket
tala för en förlängning av kurstiden till sex månader men har framhållit
svårigheten för jordbruket att avvara arbetskraft under tiden april—
oktober. Liknande synpunkter ha anförts av, hland andra, lantbrukshögskolans
lärarråd, landstingens förvaltningsutskott i Kalmar läns södra område
och Kronobergs lån, hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Göteborgs
och Bohus län samt Hallands och Värmlands län ävensom av Skånes
lantbrukslärareförening.
Lantbruksstyrelsen har understrukit, att kurstiden såväl i fråga om vinterkursen
som övriga huvudkurser borde anpassas till jordbrukets arbetssäsonger
i respektive bygder. I annat fall kunde en god anslutning till skolorna
komma att motverkas. Ett korrektiv häremot vore, att lantbruksstyrelsen
finge pröva skolornas förslag om kursernas längd för att avväga de
olika intressen, som måste beaktas. Liknande förslag har framlagts av förvaltningsutskotten
vid Kristianstads läns och Gävleborgs läns hushållningssällskap.
Fri anpassning till skilda förutsättningar och behov har även förordats
av, bland andra, förvaltningsutskotten vid Blekinge läns landsting
och hushållningssällskap ävensom av hushållningssällskapens förvaltningsutskott
i Uppsala och Skaraborgs län.
En uppdelning av vinterkursen på två linjer har föreslagits av skogsstyrelsen,
lantbruksakademien och Hallands läns landstings förvaltningsutskott.
Den ena linjen skulle omfatta en kurs om fem månader med det av
de sakkunniga förordade schemat och den andra en kurs om sex månader
med mera skogsbetonad undervisning.
Den föreslagna förlängningen av fortsättningskursen till vini)
liihang till riksdagens protokoll I9b9. 1 samt. Nr 124.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
t erkurs från minst 110 till minst 125 dagar har förordats av lantbrukshögskolans
lärarråd samt förvaltningsutskotten vid Kalmar läns södra
landsting, Kronobergs läns landsting och Gotlands läns hushållningssällskap.
Sistnämnda förvaltningsutskott har dock ifrågasatt lämpligheten av
att sådana kurser anordnas.
Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har
funnit en obligatorisk förlängning —- om än ur vissa synpunkter önskvärd
— vara betänklig med hänsyn till elevrekryteringen.
Förvaltningsutskottet vid Gävleborgs läns hushållningssällskap har anfört,
att inträdesfordringarna för fortsättningskursen, vilken snarare borde
benämnas sommarkurs, borde borttagas eller i vart fall sänkas. Även icke
jordbrukare borde nämligen få tillfälle att deltaga i sådan kurs. Därigenom
kunde intresse väckas för fortsatt utbildning och jordbruket möjligen tillföras
arbetskraft.
Skogsstyrelsen har framhållit, att fortsättningskursen borde göras mera
skogsbetonad, särskilt med hänsyn till att kursen berörde sommarhalvåret
med dess möjligheter till praktiska övningar.
Bibehållande av kontrollassistentutbildningen i såväl fortsättningskursen
som den längre kursen har påfordrats av, bland andra, Uppsala läns landstings
förvaltningsutskott.
I fråga om den längre kursen har förslaget om kurstidens förlängning
från minst 230 till minst 250 dagar biträtts av lantbrukshögskolans
lärarråd samt Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott.
Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,
att denna kurs vore att föredraga framför vinterkurs jämte fortsättningskurs.
Det vore en styrka för utbildningens ordnande, om eleverna från
början valde den längre kursen.
Vad helårskursen beträffar ha förvaltningsutskotten vid Västernorrlands
och Västerbottens läns landsting framhållit, att denna kurs vore
en särdeles lämplig utbildningsform för Norrland, eftersom möjligheterna
till ordnad praktisk utbildning där vore mindre än i övriga delar av landet.
Skogsstyrelsen har understrukit möjligheten att i denna kurs giva en
mera sammanhängande undervisning i skogshushållningens såväl teoretiska
som praktiska sidor. Kurstiden tilläte en sådan uppdelning av tiden mellan
teori och praktik, att eleverna — särskilt om kursen erhölle en starkt skogsbetonad
prägel — dagligen skulle kunna få en viss teoretisk undervisning
i anslutning till det praktiska arbetet. Detta måste i längden verka mera
stimulerande än ett schema, som säsongvis vore antingen teoretiskt eller
praktiskt betonat.
Av de i betänkandet föreslagna nya kurserna vid lantmannaskolorna har
den praktisk-te or etiska sommarkursen i huvudsak ansetts
lämplig, medan praktikkursen i flera fall blivit föremål för erinringar.
Kungl. Moj:ts proposition nr 124.
35
Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott har förklarat som sin
mening att såväl sommarkursen som praktikkursen utgjorde ett värdefullt
komplement till de nuvarande kurserna. Sommarkursen har vidare tillstyrkts
av, bland andra, lantbruksstgrelsen, lantbrukshögskolans lärarråd,
Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott och Kalmar
läns norra landstings förvaltningsutskott. Även förvaltningsutskottet vid
Västernorrlands läns hushållningssällskap har ansett sommarkursen vara
mycket lämplig i synnerhet för norrländska förhållanden. Då man enligt
utskottets mening kunde förutsätta, att eleverna i sommarkursen och även
i praktikkursen som regel skulle komma att fullfölja sin utbildning vid
skolorna, skulle den teoretiska undervisningen i dessa kurser utan nämnvärd
olägenhet kunna i väsentlig grad begränsas, varigenom en ej oväsentlig
kostnadsbesparing kunde uppnås. Helst borde den praktiska utbildningen
icke inpassas i vissa på förhand fastslagna former utan bestämmas från
fall till fall.
Skogsstyrelsen har förordat, att skogsundervisningen skulle erhålla större
utrymme på schemat. Vidare borde övervägas, om icke helt skogsbetonade
sommarkurser skulle kunna anordnas inom vissa delar av landet i skogsvårdsstyrelsernas
regi.
Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har likaledes förordat,
att sommarkurser skulle komma till stånd, även om de ej torde kunna
stå öppna för något större antal ungdomar. Genom dessa kurser skulle lantmannaskolornas
resurser i många fall bliva bättre utnyttjade. Förvaltningsutskottet
vid Kopparbergs läns hushållningssällskap har för sin del uttalat
farhågor för elevrekryteringen samt hemställt, att den nedre åldersgränsen
för elev skulle sättas till 15 år i stället för 16. Samma betänkligheter ha anförts
av Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt sommarkursens
betydelse med den motiveringen, att skölj ordbruken hade ytterst
begränsade möjligheter att effektivt kunna sysselsätta något nämnvärt antal
elever.
Praktikkursen har förordats av, bland andra, arbetsmarknadsstyrelsen,
förvaltningsutskotten vid Älvsborgs läns södra hushållningssällskap och
Kristianstads läns hushållningssällskap, Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott,
Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen och Svenska
lantarbetarförbundet. Även förvaltningsutskottet vid Uppsala läns hushållningssällskap
har anslutit sig till förslaget men framhållit, att det vore svårt
att realisera. Enligt utskottets mening skulle förslaget lättare gå att genomföra,
om hushållningssällskapen lämnade hjälp vid utväljandet av lämpliga
elevgårdar, övervakning av driftsledningen in. m.
Lantbruksstgrelsen har anfört.
Liksom i allmänhet skolorna hyser lantbruksstyrelsen en förhoppning, att
dessa förslag skola kunna förverkligas. Styrelsen är emellertid icke övertygad
om att praktikkursen skall kunna förverkligas i någon större omfattning.
Den ersättning, som lämnas innehavare av elevgård jämfört med de
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
villkor, han har att uppfylla, torde nämligen icke kunna locka många jordbrukare
till den föreslagna samverkan. Bemärkas bör nämligen, att, samtidigt
som man menar, att många jordbrukare mottaga elever för att därigenom
få en billig arbetskraft, i synnerhet erfarna jordbrukare ofta anse, att
ansvaret för eleverna är för betungande och elevarbetet i realiteten för dyrt,
varför de icke vilja reducera den fasta arbetsstyrkan för att bereda plats
för elevarbete. Då det synes angeläget att underlätta en god elevutbildning,
bör dock enligt styrelsens mening ett försök göras men under så fria former
att en anpassning till förhållandena kan ske. Styrelsen vill därför ifrågasätta,
om ej vissa medel böra ställas till styrelsens förfogande för att styrelsen
skall kunna i samråd med vissa skolor och möjligen också med
hushållningssällskap och genom dessa anordna elevgårdar på bästa möjliga
sätt. Därvid finge de sakkunnigas förslag tjäna som riktlinjer för försöksåtgärderna.
Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett
praktikkursen särskilt beaktansvärd med hänsyn till att de norrländska skolj
ordbruken hade relativt begränsad storlek och svårigheter därför kunde
uppstå att bereda samtliga elever tillräckligt omfattande praktisk utbildning
under sommarhalvåret. Förvaltningsutskottet vid Gävleborgs läns hushållningssällskap
har däremot uttalat tvivel om möjligheten att i de norrländska
länen förlägga den praktiska utbildningen till elevgårdar.
Förslaget har befunnits beaktansvärt även av förvaltningsutskottet vid
Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap. Utskottet har dock framhållit,
att kursen först borde prövas vid någon enstaka skola. Man kunde
nämligen icke bortse från de krav, som komme att ställas både i fråga om
lokaler och lärarkrafter. Svårigheter att skaffa elevplatser åt ungdomar, som
hade någon vana i jordbruksarbete, skulle förmodligen icke uppstå, men
elevrekryteringen skulle sannolikt vålla bekymmer. För ungdomar, som helt
saknade erfarenhet i jordbruk, vore jordbruksskolorna nog lämpligare. Även
Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att
jordbruksskola i många fall skulle kunna ersätta praktikkursen.
Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört.
För närvarande är många gånger den praktiska jordbruksutbildningen
behäftad med brister genom att eleverna ej få den önskade allsidigheten i
den praktiska utbildningen å de gårdar, där de tagit plats som elever. Fn
förbättring i dessa förhållanden har länge eftersträvats. Genom den föreslagna
auktorisationen av elevgårdar torde emellertid betydande förbättringar
kunna påräknas. Förvaltningsutskottet vill emellertid påpeka, att
de sakkunniga icke ansett sig kunna förorda ett bibehållande av de ladugårdsförmanskurser,
som för närvarande äro organiserade på ungefär motsvarande
sätt som de föreslagna praktikkurserna. Vid dessa ladugådsförmanskurser
säges det brista i avseende å egentlig undervisning i det
praktiska arbetets utförande och vidare har det visat sig svårt att genomföra
en effektiv kontroll över utbildningen. Därest nu ungefär motsvarande
utbildningsform skulle tillämpas vid praktikkurserna, synes det vara
oundgängligen nödvändigt, att från lantbruksstyrelsens och skolornas sida
utövas en effektiv kontroll, framför allt i nyssnämnda avseenden. Första*
gets genomförande ställer sålunda mycket stora krav på innehavarna av
de tillämnade elevgårdarna och det synes därför nödvändigt, att lantbruks
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
37
styrelsens godkännande av gårdarna för varje gång göres tidsbegränsat. Vidare
böra lantmannaskolornas lärare stå i fortlöpande kontakt med eleverna
och gårdsinnehavarna. Där det går att ordna, böra därför elevgårdarna
inte ligga alltför långt ifrån skolorna.
Tveksamhet rörande praktikkursens lämplighet har uttalats av Riksförbundet
landsbygdens folk och Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott,
som ifrågasatt om tillräckligt antal elevgårdar skulle kunna anskaffas.
Enligt utskottet komme systemet med elevgårdar att i viss mån verka
avskräckande, då det lätt gåve intryck av att utgöra ett försök att skaffa
billig arbetskraft.
Förvaltningsutskottet vidKopparbergs läns hushållningssällskap har framhållit,
att praktikkursen skulle komma att möta stora praktiska svårigheter.
Med skäl kunde nämligen befaras, att endast ett fåtal gårdar uppfyllde
de höga krav, som måste ställas på elevgårdarna, och det vore å andra
sidan ovisst om innehavarna av sådana gårdar skulle visa sig benägna att
mottaga elever på de i betänkandet angivna villkoren. Praktikkursen komme
enligt utskottets mening att få sin största betydelse för ungdomar, som
icke härstammade från jordbrukarhem.
Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott bär funnit praktikkursen
vara väl kostsam i förhållande till det resultat, som väntades
av densamma. Den rent praktiska utbildningen kunde med få undantag erhållas
utan kostnad för det allmänna; åtminstone vore så fallet i södra och
mellersta Sverige. Den nuvarande efterfrågan på arbetskraft tvingade de
jordbrukare, som önskade ha elever, att ordna sådant arbete, att dessa finge
nytta av anställningen. Skedde ej så, löpte jordbrukaren risk att mycket
snart bliva utan sökande till elevplatserna.
Med hänsyn till kostnaderna har Västerbottens läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott ansett, att den teoretiska undervisningen i kursen skulle
kunna inskränkas, eftersom kursen ju närmast vore avsedd som förberedelse
till fortsatt utbildning vid lantmannaskola. Uppsala läns landstings
förvaltningsutskott har ställt sig tveksamt till värdet av den teoretiska
undervisningen.
Lantbrukshögskolans lärarråd har tillstyrkt praktikkursen endast under
förutsättning att eleverna inräknades i den normala arbetsstyrkan. Om så
ej vore fallet, bleve nämligen den praktiska utbildningen lidande av att tillgången
på arbetskraft vore för stor.
Lantbruksskolorna. Av de för lantbruksskolorna förordade huvudkurserna
har arbetsledare ursen tillstyrkts av Västmanlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott, som framhållit att lantbruksskolorna
på grund av omläggningen av kurserna och de skärpta inträdeskraven
skulle komma att bliva en påbyggnad på lantmannaskolorna. Den sovring av
elevmaterialet, som härigenom bleve möjlig före inträdet i lantbruksskolan,
vore säkerligen värdefull, ty rationaliseringen och mekaniseringen inom
jordbruket komme alt ställa stora krav på de arbetsförmän som framdeles
skulle anställas.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har likaledes förordat
arbetsledarkursen, enär två år på samma gård torde vara för lång tid
vid utbildning av arbetsledare. Den föreslagna kursen, vars elever skulle ha
en omfattande praktisk utbildning, skulle enligt utskottet kunna tillgodose
de stora fordringar, som numera ställdes på arbetsledare.
Även lantbrukshögskolans lärarråd, förvaltningsutskottet vid Älvsborgs
läns södra hushållningssällskap och Svenska lantarbetarförbundet ha tillstyrkt
förslaget i denna del. Förbundet har dock föreslagit, att inträdesåldern
skulle höjas till 21 år.
I åtskilliga yttranden ha emellertid erinringar framställts mot den föreslagna
arbetsledarkursen.
Sålunda har Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anfört.
Den av de sakkunniga föreslagna omändringen av de nuvarande lantbruksskolorna
till ettåriga arbetsledarkurser kan under vissa förhållanden
vara ändamålsenlig. Genom att sätta lantmannaskolekurs som villkor för
inträde bör den teoretiska utbildningen vid arbetsledarkurserna kunna läggas
på ett högre plan än vid lantbruksskolorna, där för närvarande parallelläsning
med lantmannaskolorna förekommer i flertalet ämnen. Men
otvivelaktigt ha hittills lantbruksskolorna tjänat som betryggande garanti
för att vederbörande elev verkligen varaktigt deltagit i jordbruksarbete och
varit i tillfälle att inhämta kunskaper om arbeitslärans alla detaljer. Den
föreslagna förändringen kan icke förordas, för så vitt icke den praktiska
utbildrfingen vid elevgårdar eller på annat sätt blir satt i system och genomförd
på sätt som utredningen velat avse. I allt fall bör en sådan förändring
icke genomföras förrän den försöksvis prövats.
Ej heller förvaltningsutskottet i Stockholms läns och stads hushållningssällskap
har känt sig övertygat om fördelen av den planerade omläggningen.
Bortsett från den inverkan, som de uppställda inträdeskraven kunde tänkas
få i fråga om elevanslutningen, förefölle det utskottet som om en ettårig
kurs enligt förslaget svårligen kunde erbjuda samma utbildning som
den nuvarande tvååriga kursen. Beträffande sistnämnda kurs funnes dock
utrymme för förbättringar i olika avseenden. Liknande åsikt har framförts
av Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
Förvaltningsutskottet vid Malmöhus läns hushållningssällskap har anfört.
De sakkunnigas förslag till omorganisation av lantbruksskolorna kan utskottet
icke förorda. Tvärtom anser utskottet, att dessa skolors nuvarande
organisation visat sig lämplig och väl värd att bibehållas. Den under senare
tid yppade svårigheten att erhålla elever till dessa skolor hänför sig säkerligen
icke till misstro mot utbildningsresultaten där, utan beror på ekonomiska
förhållanden. Om skälig ersättning lämnas för det arbete eleverna
utföra under dessa kurser, minskas den ekonomiska uppoffringen vid deras
genomgående, vilket utan tvivel kommer att få till följd ökad elevtillströmning.
Det synes utskottet riktigast att låta lantmannaskolans kurs ingå i lantbruksskolans
undervisning, då härigenom en eljest oundviklig upprepning
faller bort. Det torde även vara uppenbart, att ett år är för kort tid för
meddelande av fullständig praktisk arbetsledarutbildning. Det synes därför
som om den nuvarande tvååriga lantbruksskolekursen borde bibehållas
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
som huvudform med möjlighet att liksom nu tillgodose vissa krav med avseende
å förkunskaper och utbildningssyfte genom en parallell ettårskurs.
En omläggning av lantbruksskolkurserna enligt de sakkunnigas anvisningar
skulle vidare komma aitt medföra att dessa föllo bort som förberedelsekurser
för lantbrukshögskolutbildningen, vilket enligt utskottets mening
vore att beklaga.
Utskottet har emellertid intet att invända mot att någon lantbruksskola
försöksvis organiseras efter av de sakkunniga angivna riktlinjer, i vilket fall
den ifrågasatta nya lantbruksskolan vid Aske gård i Uppsala län lämpligast
synes böra ifrågakomma.
Vad de sakkunniga anföra angående anordnande av särskilda arbetsövningar,
bar utskottets fulla gillande. I detta sammanhang vill utskottet understryka,
att härvid bör läggas särskild vikt vid att strängt hushållande
med mänsklig arbetskraft inskärpes.
Även Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har
funnit sig ej kunna tillstyrka förslaget. Enligt utskottet kunde man fråga
sig om det vore lämpligt att övergiva en skolform, som lämnat gott resultat,
för att införa en annan, om vars lämplighet fullständig ovisshet rådde.
Eventuella svagheter i den nuvarande formen borde i stället rättas till efter
hand. Det vore fara värt, att elevanslutningen bleve mindre god till den nya
kursen. De, som genomgått praktikkurs och lantmannaskola, komme nog
att anse sig ha tillräcklig utbildning utan att använda ett år till arbetsledarkurs.
Om några på detta sätt utbildade elever erhölle goda anställningar,
skulle snart arbetsledarkursen för ungdomen komma att framstå såsom
onödig och tidsödande. Under alla omständigheter borde den föreslagna
kursen prövas några år vid en eller ett par skolor, innan de nuvarande
kurserna avskaffades.
Förvaltningsutskottet vid Gotlands läns hushållningssällskap har likaledes
framhållit, att det knappast vore befogat att ersätta de nuvarande kurserna
med en ettårig arbetsledarkurs. Att kräva genomgången vinterkurs
för inträde avstyrktes bestämt, eftersom detta säkerligen skulle avsevärt
försvåra utbildningsmöjligheterna för ett betydligt antal mindre läsbegåvade
men praktiskt dugliga befälsämnen. Utskottet förordade, att de nuvarande
kurserna i huvudsak skulle bibehållas, eventuellt med skyldighet
för skolorna att fullt kompensera eleverna för det praktiska arbete dessa utförde,
varvid dock avdrag skulle ske för de materiella fördelar de åtnjöte.
Därigenom skulle en billig och god utbildning erhållas.
Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört.
Utskollet vill icke bestrida, att undervisningen vid lantbruksskolorna behöver
förbättras, men anser, att behövliga och önskvärda förbättringar kunna
och höra göras utan så genomgripande förändringar i nuvarande organisation,
som utredningen föreslår.
De sakkunnigas åsikt, att utbildningen vid lantbruksskolorna bör sylta
till att ge eu likvärdig kompetens för den blivande verksamheten som arbetsledare,
vare sig denna skall utövas vid eget jordbruk eller vid annans,
delas av utskottet. Nämnda syfte bör emellertid mycket väl kunna förverkligas
med bibehållande av såväl tvåårig som ettårig kurs, om eleverna i
förstnämnda kurs under första året erhålla så mycket teoretisk undervisning,
40
Kungi. Maj.ts proposition nr 124.
anordnad i huvudsak på det sätt, de sakkunniga föreslagit beträffande den
ettåriga arbetsledarekursen, och om till den ettåriga kursen antagas elever
med den minimikompetens, som de sakkunniga föreslagit för antagande
till elev i arbelsledarekursen. Eleverna i tvåårskursens äldre avdelning och
eleverna i ettårskursen kunna under sådana förhållanden tillsammans undergå
en verklig befälsutbildning. Den teoretiska undervisningen i tvåårskursens
yngre avdelning torde icke behöva omfatta mera än 400 timmar.
Erfarenheten har visat, att många elever i tvåårskursen redan nu förmå utnyttja
undervisningen under andra året bättre än fallet är med de flesta
av de kamrater i ettårskursen, vilka förut genomgått lantmannaskola.
Genom här föreslagen anordning av undervisningen bibehållas de obestridliga
fördelar, som utbildningen i en tvåårig lantbruksskolkurs har för
lantarbetare och andra, vilka direkt från praktiken vilja träda in i en skola,
där utbildningen målmedvetet syftar till att göra dem kompetenta som arbetsledare,
och undvikas de stora olägenheter, som måste följa med sammanförandet
vid samma ulbildningsanstalt av det heterogena elevmaterial,
som skulle finnas vid en lantbruksskola, där enligt de sakkunnigas förslag
praktikkurs och arbetsledarkurs upprätthöllos vid sidan av varandra.
Även lantbruksstyrelsen har framställt erinringar mot den föreslagna arbetsledarkursen
och därvid anfört.
Ifrån lantbruksskolorna har erinrats mot den föreslagna ettåriga arbetsledarekursen,
att den ej skulle möjliggöra en nöjaktig praktik i husdjursskötseln.
Därest, såsom ofta är fallet, elevernas föregående praktik är rent
jordbruksbetonad, skulle sålunda ingen garanti erhållas för att den blivande
arbetsledaren praktiskt behärskar husdjursskötseln. Bemärkas bör också,
att utbildningstiden icke torde bliva kortare genom den föreslagna ordningen.
Om en elev gör praktikkurs ett år t. ex. vid en lantbruksskola, sedan lantmannaskolas
vinterkurs och därefter vinner inträde i arbetsledarkurs, åtgå
21/, år för den utbildning, som i stort sett nu vinnes på 2 år vid lantbruksskoleutbildning.
Pedagogiska skäl synas jämväl tala för att det bör vara
lättare att i en sammanhängande kurs giva bättre utbildning än den som
kan uppnås genom att splittra undervisningen på flera kurser med varierande
elever och lärare.
De sakkunniga ha anmärkt på att ettårslinjen vid lantbruksskolornas i
övrigt tvååriga utbildning ej är ägnad giva en enhetlig arbetsledarutbildning.
Detta torde snarare vara en förtjänst än en nackdel. I varje fall försvinner
ej heller mångformigheten genom införande av den föreslagna arbetsledarkursen.
Lantbruksbefäl utbildas nämligen även vid driftsledarkursen
och en del befäl erhålles efter endast lantmannaskolutbildning eller ingen
teoretisk utbildning alls. Det bör också bemärkas, att den ettåriga kursen
vid lantbruksskola anses giva en mycket värdefull förutbildning för studerande
vid lantbrukshögskolan.
Lantbruksstyrelsen delar sålunda lantbruksskolornas ståndpunkt, att den
nuvarande undervisningsformen ej bör spolieras utan endast moderniseras.
I sådant syfte tillstyrker styrelsen, att särskilda arbetsövningar anordnas,
varigenom elevernas intresse och färdigheter böra kunna böjas. Lantbruksstyrelsen
delar även uppfattningen, att den teoretiska undervisningen bör
utökas något under första året, varjämte under detta såväl som andra året
orientering i och demonstrering av skolegendomens jordbruksdrift bör
ägnas fullt tillräcklig tid. Även studieresor böra anordnas för att vidga elevernas
erfarenhet. Sålunda föreslagna förbättringar av undervisningen synas
värdefulla för en bättre arbetsledareutbildning. Genom att höja skolegendomens
kontantersättning till första årskursens elever till 1 200 kro
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
41
nor skulle utbildningen jämväl bliva ekonomiskt fördelaktigare för eleverna.
Särskilt för mindre bemedlade men framåtsträvande ungdomar synes
denna utbildningsväg bliva förmånlig. Bibehållandet av ettårskursen, som
passar för vissa elever, som skola bli egna jordbrukare eller vidareutbilda
sig, synes fullt motiverat av nyssnämnda skäl. Därjämte kunna vissa behov
av lantbruksbefäl tillgodoses på denna väg.
Lantbruksstyrelsen finner sålunda ej skälen för ett sönderbrytande av en
hittills mycket värdefull lantbruksskoleundervisning övertygande. Arbetsledarutbildningen
vid lantbruksskolorna har haft sådan betydelse, framför
allt för utbildning av befäl vid större egendomar, att den ej bör helt ersättas
med annan utbildning, förrän den nya undervisningsformen vid prov till
äventyrs visat sig bättre än den gamla. Lantbruksstyrelsen, som ej vill motsätta
sig, att de sakkunnigas förslag försöksvis prövas vid någon skola, anser
att lantbruksskolornas undervisningsorganisation i övrigt bör bibehållas
men reformeras på sätt ovan anförts. Därest en lantbruksundervisningsanstalt
skall inrättas på Aske gård såsom antydes i betänkandet, synes lämpligen
prövningen av den nva arbetsledarutbildningen kunna förläggas dit.
i
Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut har bestämt
avstyrkt, att de nuvarande tvååriga och ettåriga kurserna avskaffas,
och har härom anfört.
En ettårig arbetsl^darkurs av det slag, de sakkunniga föreslagit, är enligt
styrelsens uppfattning för kort för att giva tillräcklig träning i ledningen av
alla de olika slag av arbeten, som förekomma vid ett större jordbruk. En
tvåårig lantbruksskolkurs av hittillsvarande slag är av allt att döma icke för
lång. Därest man i enlighet med kommitténs förslag för inträde i lantbruksskola
fordrade genomgång av lantmannaskolas huvudkurs, skulle den teoretiska
undervisningen kunna avkortas något och kurstiden minskas till ett
och ett halvt år och likväl giva möjligheter för tillräcklig praktisk träning,
men enligt styrelsens mening är det mera ändamålsenligt att all teoretisk
fackundervisning meddelas vid lantbruksskolan. Då kan undervisningen bliva
mera systematisk och onödiga''upprepningar undvikas. Undervisningen vid
olika lantmannaskolor är nämligen och bör nog även framdeles vara lagd
olika med hänsyn till förhållandena inom det område, varifrån större delen
av skolans elever kommer. LTr pedagogisk synpunkt skulle den föreslagna
arbetsledarkursen därför vara sämre än nuvarande tvåårskursen. Då inträdesfordringarna
beträffande såväl praktiktid som teoretiska kunskaper skulle
vara högre, skulle den ej heller innebära någon tidsvinst eller ekonomisk fördel
för eleverna framför den nuvarande tvåårskursen. Styrelsen förutsätter,
att eleverna i tvåårskursen erhålla skälig kontant ersättning för sitt arbete
under första året i likhet med vad eleverna skulle få i den av de sakkunniga
föreslagna praktikkursen.
Även den nuvarande ettårskursen vid lantbruksskolan anser styrelsen
vara mycket värdefull, och antalet sökande till denna kurs vid Alnarps lantbruksskola
har under flera år varit mycket stort. Denna kurs anser styrelsen
vara synnerligen lämplig för dem, som vilja studera vidare vid lantbrukshögskolan
eller driftsledarkursen. För rekryteringen till befattningarna som
ämneslärare och av de sakkunniga föreslagna yrkeslärare i jordbruksarbete
vid lantbruksskolorna torde det vara värdefullt, att eu del blivande agronomer
och lantmästare genomgå lantbruksskola. Särskilt för blivande agronomer
men även för blivande lantmästare skulle det taga för lång tid och
bliva för kostsamt att genomgå både lantmannaskola och arbetsledarkurs.
EU realiserande av utredningens förslag beträffande lantbruksskolorna skul
-
42
Kungl Maj.ts proposition nr 124.
le därför sannolikt leda till att det efter någon tid knappast kunde erhållas
någon agronom, som hade genomgått lantbruksskola.
Även för många blivande praktiska jordbrukare är den nuvarande ettårskursen
mycket värdefull. Den kan helt naturligt ej giva lika fullständig utbildning
i praktiskt arbete och arbetsledning som tvåårskursen men den
torde dock i detta avseende lämna betydligt större behållning än en lantmannaskolkurs.
För blivande jordbrukare, som avlagt realskolexamen eller
fortsatt längre och därmed förvärvat sig kunskaper i allmänbildande ämnen
och naturlära samt därefter i hemmet eller på annat håll skaffat sig erforderlig
praktik, synes lantbruksskolans ettåriga kurs enligt erfarenheterna
från Alnarps lantbruksskola vara synnerligen lämplig. Dylika elever kunna
mycket väl deltaga i den teoretiska undervisning, som lämnas eleverna i
lantbruksskolans tvååriga kurs under andra året.
Lantbrukshögskolan har framhållit, att den föreslagna arbetsledarkursen
måste anses helt otillfredsställande ur befälsutbildningssynpunkt. Verkan av
förslaget kunde enligt högskolan förväntas bliva rakt motsatt den avsedda,
i det att ynglingar från småbrukar- och lantarbetarhem skulle avstängas
från lantbruksskolorna till följd av att de i allmänhet icke uppfyllde kravet
på genomgången lantmannaskola.
Även föreningen Sveriges lantbrukskoleföreståndare har förklarat sig anse,
att bärande skäl saknades för att ersätta de nuvarande tvååriga och ettåriga
kurserna med arbetsledarkurs. Båda förstnämnda kurser vore enligt föreningens
mening så värdefulla för utbildning av lantbruksbefäl och egna
jordbrukare samt såsom förutbildning för driftsledarkurs, att de borde bibehållas.
Den ettåriga kursen måste dessutom anses mycket värdefull såsom
förutbildning till lantbrukshögskolan.
Enligt skogsstyrelsen borde för inträde i arbetsledarkurs fordras genomgång
av sex månaders skogsbetonad vinterkurs vid lantmannaskola. Vidare
borde övervägas, om icke en del av den skogliga utbildningen i arbetsledarkursen
borde förläggas till skogsvårdsstyrelsernas skogsvårdsgårdar.
Kursen för ladugårdsf örmän har i huvudsak tillstyrkts i remissutlåtandeina.
Kristianstads läns landstings förvaltningsutskott har
dock ifrågasatt, huruvida icke behovet av djurskötare i första hand borde
fyllas, då ingen brist på förmansutbildad ladugårdspersonal tycktes råda
för närvarande. Förvaltningsutskottet vid samma läns hushållningssällskap
har föreslagit, att kursen skulle benämnas ladugårdsskötarkurs. Gotlands
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ställt sig tvivlande till
behovet av utbildning i pedagogik och psykologi i kursen.
Ladugårdsförmännens riksförening har uttryckligen tillstyrkt förslaget att
slopa utbildningen vid enskilda gårdar. Vidare har föreningen bland annat
framfört vissa önskemål beträffande inträdesfordringar vid kursen och i
fråga om undervisningen samt ersättningen till eleverna vid denna.
Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har däremot
förklarat sig anse det nuvarande systemet med praktisk utbildning vid ett
större antal enskilda gårdar och ett sammanförande av eleverna för teoretisk
undervisning under 1 V- månad värt att bibehållas. Även om elevre
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
43
kryteringen med detta system varit besvärlig, torde man enligt utskottet
kunna räkna med ännu större svårigheter, om eleverna skulle tillbringa
ett helt år kanske långt från hemorten.
Lärarna.
Förslaget om indragning av de extra ordinarie ämneslärarna vid lantbruksskolorna
har avstyrkts av, bland andra, lantbruksstijrelsen, lantbrukshögskolan,
förvaltningsutskotten vid Stockholms läns och stads samt
Skaraborgs läns hushållningssällskap, Svenska lantbrukst jänstemannaförbundet,
Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund samt Föreningen
Sveriges lantbruksskoleföreståndare.
Inrättandet av yrkeslärarebefattningar har i regel förordats i de yttranden,
där denna fråga berörts. Statskontoret har emellertid avstyrkt förslaget
i denna del och som skäl för sitt avstyrkande anfört följande.
De sakkunniga ha utgått från att med tjänsterna i fråga skulle förenas
göromålen såsom arbetsledare vid skoljordbruk eller såsom ladugårdsföreståndare.
Oavsett huruvida de nuvarande innehavarna av befattning såsom
arbetsledare eller ladugårdsföreståndare innehade den för yrkeslärartjänsterna
uppställda kompetensen, skulle emellertid dessa, därest de prövades
lämpliga för uppgiften, antagas till yrkeslärare. Följden skulle bliva, att
de hittillsvarande arbetsledarna och ladugårdsföreståndarna för framtiden
komme att avlönas såsom yrkeslärare, en anordning, som statskontoret
icke kan finna vara tillräckligt motiverad. Såvitt ämbetsverket kan finna,
skulle de berörda befattningshavarnas huvudsakliga uppgift även i fortsättningen
komma att bliva den som arbetsledare eller ladugårdsföreståndare.
Utgifterna för deras avlönande böra fördenskull bibehållas bland skoljordbrukens
driftkostnader.
Vidare har lantbruksstijrelsen framhållit, att endast skolor med praktisk
elevutbildning i nämnvärd omfattning borde få anslag för avlöning av
sådan lärare.
Beträffande yrkeslärarnas utbildning har Blekinge läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott föreslagit, att av såväl yrkeslärare i jordbruksarbete
som yrkeslärare i ladugårdsarbete skulle fordras genomgången driftsledarkurs.
Enahanda utbildning borde fordras för hushållningssällskapens
jordbruksinstruktörer och de av utredningen rörande ladugårdskontroll
föreslagna husdjursinstruktörerna. Yrkeslärarnas undervisning borde begränsas
till den praktiska verksamheten. Om dessa lärare efter hand skulle
ersätta de lärare, som hade agronomutbildning, syntes risk föreligga för
en stark försämring av undervisningens standard. Tillfälle till fortbildning
borde beredas lärarna.
Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett det
lämpligt, att yrkeslärare vid lantbruksskola skulle ha genomgått driftsledarkurs.
Detta kompetenskrav borde emellertid icke generellt fordras för
yrkeslärare vid lantmannaskola med fortsättningskurs till vinterkurs,
längre kurs eller praktisk-teoretisk sommarkurs. För sådan skolas vid
-
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
kommande borde kompetensfordringarna prövas med hänsyn till skölj ordbrukets
omfattning och antalet elever i de praktiskt betonade kurserna. I
annat fall hade man nämligen att räkna med ytterligare ett sysselsättningsproblem
utöver det, som redan rådde vid ett flertal skolor i fråga om
den agronomutbildade lärarpersonalen.
Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut har förordat,
att genomgången driftsledarkurs skulle uppställas såsom kompetenskrav
för yrkeslärare i jordbruksarbete. För yrkeslärare i ladugårdsarbete
borde krävas bland annat minst ett års väl vitsordad praktik som
kontrollassistent.
Lantbruksstyrelsen har ifrågasatt, om icke antingen genomgången driftsledarkurs
eller genomgången lantmannaskola, respektive lantbruksskola,
jämte speciell instruktörskurs skulle kunna vara lämpligt formellt kompetenskrav.
Härjämte har lantbruksstyrelsen föreslagit, att möjlighet skulle
linnas att anställa särskild trädgårdslärare vid skolor med mera framskjuten
trädgårdsundervisning.
Av ladugårdsförmännens riksförening har föreslagits, att för yrkeslärare
i ladugårdsarbete skulle gälla samma kompetenskrav som för husdjursinstruktör,
d. v. s. genomgången vinterkurs, kontrollassistentkurs och ettårig
ladugårdsförmanskurs samt tidigare väl vitsordad anställning som kontrollassistent
i minst ett år och som ladugårdsföreståndare i minst tre år.
Kravet på genomgången driftsledarkurs skulle enligt Gotlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott kunna från yrkeslärarbefattningarna
utestänga många för praktisk undervisning mycket dugliga män. Enligt
utskottets mening torde man även utan sådant kompetenskrav kunna räkna
med att skolorna i eget intresse skulle anställa kompetenta personer.
Att utbildningen av jordbruksinstruktörer skulle äga rum vid driftsledarkurs
kunde icke anses rationellt, eftersom denna kurs avsåge utbildning
av befäl för större jordbruk men jordbruksinstruktörerna minst av allt
skulle ha sådan funktion.
Förvaltningsutskotten vid Kalmar läns norra och Malmöhus läns hushållningssällskap
ha däremot tillstyrkt, att genomgången driftsledarkurs
skulle uppställas såsom kompetenskrav för jordbruksinstruktörer, medan
Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har föreslagit,
att driftsledarkurs borde upptagas endast såsom ett alternativt kompetenskrav.
Beträffande lärarnas löneförmåner in. in. har bland andra
Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott tillstyrkt förslaget, att föreståndare
eller lärare vid skola med enbart vinterkurs skall med hänsyn
bland annat till skötseln av skölj ordbruket kunna uppbära lön såsom om
ytterligare huvudkurs anordnats.
Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund har anfört, bland annat,
att den bebådade löneregleringen för lantmanna-, lantbruks- och lanthushållsskolelärare
borde genomföras snarast. Skulle de ekonomiska stabilise
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
45
ringssträvandena lägga hinder i vägen för en lönereglering från och med
den 1 juli 1949, borde med hänsyn till rekryteringssvårigheterna om möjligt
fattas principbeslut om lönereglering från och med budgetåret 1950/51.
Under alla förhållanden måste enligt förbundets uppfattning frågan om semestervikarier
vid lantmanna- och lantbruksskolor lösas omedelbart. Det
förhållandet, att statsbidrag för närvarande ej kunde utgå till anställande
av semestervikarier, hade nämligen visat sig medföra stora svårigheter för
personalen att komma i åtnjutande av semester utan att driften vid skolorna
utsattes för avsevärda olägenheter. Det syntes slutligen förbundet
orimligt att för lärarinna vid jordbruksskolas ettåriga lanthushållskurs
skulle tillämpas en lönesättning, vilken vore oförmånligare än den, som
föreslagits för extra ordinarie ämneslärare. Den senare måste nämligen i
utbildningshänseende anses vara avsevärt underlägsen dylik ämneslärarinna.
Förslaget om ändrad löneställning beträffande vissa lärare vid jordbruksskolorna
har avstyrkts av statskontoret. Ämbetsverket har framhållit
att den utredning, varmed 1941 års lärarlönesakkunniga nu vore sysselsatta,
enligt ämbetsverkets mening borde omfatta även lärarpersonalen vid
jordbruksskolorna. Vad särskilt angår assistenterna vid dessa skolor har
framhållits, att deras löneförmåner reglerats så sent som år 1946 och år
1947.
Statsbidrag.
I fråga om statsbidragen till undervisningsverksamheten kan först nämnas,
att 1946 års skolkommission anfört, att kommissionen för närvarande
hade under övervägande förslag till ändrade bidragsgrunder för det kommunala
och enskilda yrkesundervisningsväsendet inom industri, hantverk,
handel och husligt arbete m. in. Därvid hade kommissionen ansett sig böra
till behandling upptaga frågan, huruvida icke bidragsreglerna för nyssnämnda
områden skulle kunna utformas så, att de bleve tillämpliga även
på yrkesundervisningen inom andra näringsgrenar. Kommissionen hemställde
därför, att de föreslagna bidragsgrunderna för yrkesutbildningsverksamheten
inom jordbruk och skogsbruk tills vidare måtte givas endast
provisorisk karaktär i avvaktan på resultaten av utredningsarbetet.
De sakkunnigas förslag till bidragsgrunder har i övrigt i huvudsak biträtts
i remissutlåtandena. Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har sålunda framhållit, att förslaget komme att medföra eu bättre
och rättvisare fördelning av statsbidragen än de nuvarande reglerna.
Även Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat
de föreslagna bidragsgrunderna. Dock har utskottet påpekat, att det
enligt dessa grunder kunde bliva svårt för mindre och nystartade skolor
att hävda sig. Genom bidragen till ekonomibyggnaderna skulle skolorna få
möjlighet alt bygga tillräckligt, ändamålsenligt och föredömligt. Den föreslagna
maximeringen av hyran för skolornas elevbostäder till 5 å 10 kronor
per månad, vilket belopp knappast täckte mer än kostnaden för värme och
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
städning, kunde medföra att skolorna finge svårt att finansiera andra kostnader.
Enligt utskottets mening borde maximering icke förekomma, ty i
konkurrensen om eleverna strävade skolorna att göra det så fördelaktigt
som möjligt för dessa.
Förvaltningsutskotten vid Jämtlands läns landsting och hushållningssällskap
ha anmärkt på att vid bidragsberäkningen avseende icke skulle fästas
vid de verkliga driftkostnaderna. Då kostnaderna vore högre i de norra än
i de södra delarna av landet, vore det önskvärt att bidragen kunde differentieras
med hänsyn härtill.
Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott har framhållit, att bidragsgrunderna
borde erhålla sådan utformning, att bidragen något så när
kunde anpassas efter respektive landstings speciella förhållanden och ekonomiska
bärkraft.
Gävleborgs läns landstings förvaltningsutskott har ifrågasatt, om de föreslagna
reglerna, vilka torde mycket smidigt och lätt kunna tillämpas i praktiken,
toge tillräcklig hänsyn till att väsentligt större driftkostnader uppstode
efter genomförd utbyggnad av skolorna eller till det fallande penningvärdet.
I den från Skånes lantbrukslärareförening inkomna skriften har framhållits,
att skolorna icke stimulerades att hålla mer än en kurs åt gången,
om endast ett grundanslag skulle utgå, oavsett om flera kurser bedreves
parallellt. Föreningen ville därför framföra tanken, att ett grundanslag av
20 kronor för varje undervisningsdag skulle betalas för den första kursen
och grundanslag av 10 kronor om dagen för envar kurs, som hölles jämsides
med den första. Den krona per dag och elev, som skulle utgå enligt förslaget,
utgjorde ett alltför ringa belopp för att en kurs med hjälp därav
skulle kunna anordnas jämsides med den första kursen, i synnerhet om
elevantalet vid skolan vore lågt. Elevhyrorna borde icke fastlåsas vid något
bestämt belopp. Det låge i skolornas eget intresse, att dessa hyror icke sattes
högre än som vore nödvändigt för att balansera skolans ekonomi. Därjämte
hade lantbruksstyrelsen möjlighet att vid granskningen av bidragsansökningar
kontrollera att hyrorna icke vore onödigt höga. En orättvisa låge
däri, att skolor, som saknade egna lärarbostäder, icke ägde att bland sådana
driftkostnader, till vilka statsbidrag kunde erhållas, upptaga hyresersättning
till lärare. Skolor med egna bostäder hade ju till följd därav i själva
verket större statsbidrag än övriga skolor. Enligt föreningens mening borde
vidare vid lantmannaskolor med stort elevantal utgå statsbidrag till lönekostnader
för en husmoder efter samma grunder som för ämneslärarinna
med helårstjänst vid lanthushållsskola. Med ett större antal kurser bleve
även behovet av en kunnig vaktmästare större.
Beträffande förslaget om statsbidrag till ekonomibyggnader har Örebro
läns landstings förvaltningsutskott hemställt, att bestämmelserna därom
måtte göras tillämpliga även beträffande sådana byggnader, som uppförts
innan förslaget trädde i kraft. Motsvarande princip hade enligt utskottet
tillämpats i fråga om vissa statsbidrag till byggnader för barnhem m. m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
il
Styrelsen för Vittjärvsgården har icke kunnat finna något skäl för att
statsbidraget till nyuppsättning av undervisningsmateriel i maskin- och redskapslära
skulle utgå med lägre procenttal till jordbruksskolor än till de centrala
verkstadsskolorna, d. v. s. 90 procent. Samma uppfattning har uttalats
av bland andra Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott, vilket jämväl
ansett alt statsbidraget till byggnader under vissa omständigheter borde kunna
utgå med högst 90 procent. I båda yttrandena bär vidare anförts, att lön
till husmor vid här ifrågavarande skolor borde kunna utgå av statsmedel.
Statskontoret har avstyrkt förslaget om att statsbidrag skulle utgå för lantbruksskolornas
skolbyggnader samt för sådana ekonomibyggnader, som erfordrades
för undervisningen vid lantmanna- och jordbruksskolorna. Ämbetsverket
har erinrat om att föredragande departementschefen vid anmälan
av propositionen 1939: 109 angående den lägre lantbruksundervisningens
ordnande anfört, att skolbyggnaderna vid lantbruksskolorna måste anses
ingå som en del av de för skölj ordbrukets drift erforderliga byggnaderna
och att kostnaderna för desamma skäligen borde bäras av jordbruket. Det
hade icke genom utredning visats, att ändring i räntabiliteten för lantbruksskolornas
jordbruk sedermera inträffat. Ej heller hade de sakkunniga
i sitt betänkande förebragt någon utredning beträffande skölj ordbrukens
räntabilitet. Vid sådant förhållande kunde ämbetsverket icke tillstyrka någon
ändring av bidragsreglerna.
I fråga om den föreslagna höjningen av statsbidraget till skolornas driftskostnader
har statskontoret anfört, att någon uppräkning torde vara motiverad
med hänsyn till den prisstegring, som ägt rum sedan gällande bidragsgrunder
fastställdes. Närmare utredning ägnad att belysa storleken
av den erforderliga ökningen av statsbidraget saknades dock i betänkandet.
På denna punkt vore en kompletterande utredning påkallad.
Lantbruksslyrelsen har bland annat anfört, att det nuvarande statsbidraget
till driftkostnader uppenbarligen vore för lågt. Mot de sakkunnigas
förslag härom hade styrelsen icke annan erinran än att jordbruksskolorna
liksom hittills borde svara för elevernas kost, logi och skolmateriel, varför
bidrag till dem borde utgå med 20 kronor per undervisningsdag samt tre
kronor per elev och dag, då elev deltoge i undervisning. Dessa elever kunde
nämligen i allmänhet icke påräkna föräldrars eller andra anhörigas ekonomiska
stöd. De för befolkningen i berörda skogsbygder år från år högst
varierande inkomstförhållandena kunde göra möjligheten att erhålla stipendium
helt illusorisk. Vidare syntes det för elever i dessa åldrar vara
bättre att liksom hittills erhålla fritt vivre och lämpligt avvägda arbetspremier
såsom uppmuntran. Liknande erinran har framställts av förvaltningsutskotten
vid Stockholms läns och stads, Jämtlands läns och Norrbottens
läns hushållningssällskap.
I fråga om ersättningen till innehavare av elevgårdar ha de föreslagna
beloppen ansetts för låga av Stockholms läns och stads hushållningssällskaps
förvaltningsutskott. Förvaltningsutskottet vid Hedlunds läns hushållningssällskap
har anmärkt, att särskild elrsättning borde utgå för fler än
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
tre elever, eftersom den praktiska utbildningen kunde ordnas bättre vid
ett större elevantal. Statskontoret åter har ansett att någon ersättning av
statsmedel till elevgårdarnas ägare över huvud icke borde komma i fråga.
Det besvär, som ägaren förorsakades genom att mottaga elever till utbildning,
borde anses uppvägt av den fördel, som anlitandet av billigare arbetskraft
medförde.
Förvaltningsutskotten vid Uppsala läns landsting och hushållningssällskap
ha gjort erinringar mot att statsbidrag skulle, efter prövning i varje
särskilt fall, kunna utgå även till enskilda undervisningsanstalter. Förstnämnda
förvaltningsutskott har anfört, att inga efter år 1948 inrättade
enskilda lantbruksundervisningsanstalter borde kunna erhålla statsbidrag.
Vidare borde de nu befintliga så småningom antingen övertagas av landsting
eller hushållningssällskap eller nedläggas. Som ett led i denna utveckling
borde de icke erhålla statsbidrag till byggnader eller till maskiner.
Frågan om statsbidrag i övrigt borde kunna ställas på framtiden. För
att icke enskilda intressen skulle kunna göra sig gällande under sken av
huvudman i form av förening eller stiftelse borde statsbidraget utgå endast
till sådan förening eller stiftelse, som drivit undervisningsanstalt under
år 1948.
Villkoret av minst 10 elever i ladugårdsförmanskurs för att statsbidrag
skall utgå till kursen har avstyrkts av, bland andra, förvaltningsutskotten vid
Kristianstads läns landsting och hushållningssällskap, då erfarenheten visat
att svårigheter förelåge att samla ett så stort antal elever. Även lantbruksstyrelsen
har ansett, att styrelsen bör fritt få pröva minimiantalet.
Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaliningsutskott har
hemställt, att minimiantalet elever i fortsättningskurs med statsbidrag skulle
sänkas från 15 till 10. Kursens karaktär av praktisk kurs skulle nämligen
förryckas, om elevantalet bleve för stort i förhållande till skoljordbrukets
åkerareal.
Beträffande de till eleverna utgående stipendierna har Örebro läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott förklarat sig gärna ha sett, dels att
beloppen höjdes i förhållande till penningvärdets fall, dels att stipendier av
första behovsgraden utdelades utan behovsprövning.
Även Sveriges lantbruksförbund har förordat, att icke behovsprövat
grundstipendium skulle utgå till samtliga elever. Därutöver skulle möjlighet
finnas att erhålla behovsprövat tilläggsstipendium. Samma förslag har
framlagts av flera undervisningsanstalter samt av Göteborgs och Bohus läns
landstings förvaltningsutskott. Lantbruksstyrelsen har åter anfört, att det
ekonomiska läget icke torde vara lägligt för en dylik utvidgning av stipendieutdelningen,
men har ansett, att frågan likväl borde tagas under övervägande.
Statskontoret har erinrat om att Kungl. Maj :t den 6 december 1946 uppdragit
åt studielånenämnden att utreda principerna för statens studiehjälpsverksamhet
inom olika studieområden. Resultatet av denna utredning borde
avvaktas, innan frågan om ändring av gällande grunder för elevstipendier
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
49
inom de undervisningsområden, som berördes i betänkandet, upptoges till
närmare övervägande. Beviljandet av resebidrag till deltagare i undervisningskurser
borde göras beroende av individuell behovsprövning.
Departementschefen.
De sakkunnigas förslag, att lantmanna- och lantbruksskolorna skola bibehållas
i sin nuvarande organisationsform, vill jag ansluta mig till. Vad
som föreslagits rörande inordnandet av jordbrukets yrkesskolor under benämningen
jordbruksskolor bland de övriga statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna
synes mig däremot fordra närmare överväganden.
I propositionen nr 54 till 1944 års riksdag angående anslag till jordbrukets
yrkesskolor framhölls, att i det statliga undervisningssystemet icke
inginge någon skolform, som toge sikte på att möjliggöra för ungdom att
omedelbart efter slutad folkskola förvärva såväl praktisk som teoretisk yrkesutbildning
i jordbruk. I allt större utsträckning lockades landsbygdens
ungdom därför av de goda möjligheterna till yrkesutbildning inom hantverk
och vissa industrier och lämnade jordbruksnäringen för att övergå till andra
yrken. Praktisk och teoretisk yrkesutbildning i jordbruk vid läroanstalt
skulle emellertid sannolikt öppna möjligheter för ungdomen — särskilt
för den som icke i hemmet hade tillfälle till utbildning i jordbruk — att tidigare
än eljest skulle vara fallet erhålla goda anställningar inom jordbruket.
Det framstode därför såsom angeläget, att åtgärder skulle vidtagas i
syfte att bereda möjligheter till en god utbildning i jordbruk så snart som
möjligt efter fullbordad folkskoleutbildning.
Att tillfälle bör finnas för ungdom att omedelbart efter den obligatoriska
skolgången kunna erhålla utbildning i jordbruk torde icke vara föremål för
tvekan. Däremot kunna olika meningar råda om den form, i vilken denna
utbildning bör anordnas. Mot de föreslagna jordbruksskolorna ■— här bortses
från undervisningen i lanthushållning — synes den erinringen kunna
göras, att de icke tillräckligt nära anknyta till lantmanna- och lantbruksskolorna.
Sålunda har inträdesåldern med hänsyn till folkskoleundervisningen
måst bestämmas så, att det ofta torde bliva omöjligt för elev vid jordbruksskola
att omedelbart efter kursens slut vinna inträde vid lantmannaskolas
vinterkurs. I fråga om villkoren för inträde vid vinterkurs har vidare ingen
hänsyn tagits till utbildningen vid jordbruksskola, utan denna har jämställts
med sysselsättning med lantbruksarbete i allmänhet.
Om jordbruksskolorna sålunda icke ha större betydelse såsom grund
för den fortsatta utbildningen, kunna de givetvis likväl vara önskvärda bland
annat med hänsyn till det självständiga värdet av den undervisning, som
där meddelas. Enligt min mening kan emellertid motsvarande utbildning utan
svårighet inhämtas på annat sätt, t. ex. genom kortare kurser vid lantmanna-
eller lantbruksskola, kombinerade med praktiskt arbete vid föräldragården
eller annorstädes. Då kostnaderna för jordbruksskolorna äro avsevärda
samt lantmanna- och lantbruksskolorna icke utnyttjas till fullo, skulle en
4 Diliang titt riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 124.
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
sådan anordning vara att föredraga. Jag vilt här särskilt erinra om den
praktisk-teoretiska sommarkurs vid lantmannaskolorna, som de sakkunniga
föreslagit och som i mångt och mycket synes kunna giva samma tillfälle
till jordbruksutbildning som genomgång av jordbruksskola. För sådan ungdom,
som ej har annan möjlighet till jordbruksutbildning, kunna jordbruksskolorna
emellertid onekligen ha betydelse. Medan det i södra och
mellersta Sverige endast undantagsvis möter svårighet att skaffa sig utbildning
genom praktiskt arbete i jordbruk och kurser vid lantmanna- och
lantbruksskola, får man icke bortse från att möjligheterna därtill äro betydligt
mindre särskilt i vissa delar av Norrland. Jag ansluter mig alltså närmast
till den uppfattning, som kommit till uttryck i åtskilliga yttranden,
nämligen att jordbruksskolorna måste anses ha eu viss betydelse i Norrland
men att skolformen däremot knappast kan anses erforderlig i södra och
mellersta Sverige. Något slopande av det statliga stödet åt Gålöskolan vill
jag dock ej för närvarande ifrågasätta. Utvecklingen av denna skolform
bör emellertid följas med uppmärksamhet. Den i förhållande till antalet utexaminerade
elever kostsamma undervisningen gör det även önskvärt, att andra
vägar prövas för meddelandet av den utbildning, som avses med jordbruksskolornas
verksamhet. Jag finner mig därför icke kunna förorda, att dessa
skolor inordnas bland övriga statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter.
Skolorna böra alltså tills vidare bibehålla sin nuvarande ställning
och erhålla statsbidrag till avlönande av lärare och till driftkostnader efter
hittills tillämpade grunder. Den reformering av undervisningsplanen, som
förordas av de sakkunniga, torde kunna genomföras utan hinder härav.
Den av Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott gjorda hemställan
att folkhögskola, som meddelade en mera omfattande lantbruksundervisning
och även angåve denna undervisning såsom ett av skolans syften,
skulle beredas plats i programmet för den statsunderstödda jordbruksundervisningen
kan jag icke biträda. Även om lantbruksundervisning erhåller
utrymme på schemat, ligga dock folkhögskolans huvudsakliga uppgifter utanför
jordbrukets område. Ett samordnande av dessa skolor, till vilkas verksamhet
bidrag utgår ur anslag under åttonde huvudtiteln, med de fasta lantbruksundervisningsanstalterna
synes mig därför olämpligt.
I fråga om undervisningen vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna
vill jag till en början understryka, att utvecklingen på jordbrukets område
och den fortgående rationaliseringen ställa allt större krav på yrkesskicklighet
hos den jordbrukande befolkningen. Det synes mig därför riktigt att,
såsom de sakkunniga föreslagit, minska undervisningen i de allmänna ämnena
till förmån för fackämnena. Jag vill även biträda förslaget i den del
det avser att i högre grad än för närvarande är fallet komplettera den teoretiska
undervisningen med praktiska övningar och demonstrationer. På
grund av skol jordbruken finnas numera goda tillfällen att giva utbildningen
en betydligt ökad praktisk inriktning.
En sak, som i detta sammanhang påkallar den största uppmärksamhet,
Kungl. May.ts proposition nr 124.
51
är vidare, såsom framhållits i ett par yttranden, att utbildningen skall bliva
sådan, att den stora gruppen av mindre jordbrukare har möjlighet att få en
efter deras speciella behov anpassad undervisning. Den omläggning av undervisningen,
som de sakkunniga förordat, synes i detta hänseende innebära
ett framsteg. Det torde även kunna förutsättas, att skolorna skola sträva
att lägga sina kurser så, att de komma att motsvara det föreliggande undervisningsbehovet.
Från statsmakternas sida bör givetvis också tillses, att en
sådan strävan ej motverkas genom uppställandet av alltför stora krav på
enhetlighet i kursplanerna eller på annat sätt.
Vad lantmannaskolorna beträffar böra dessa liksom för närvarande intaga
en central ställning inom yrkesutbildningen för jordbruket. De nuvarande
huvudkurserna torde i huvudsak böra anordnas efter de
linjer, som angivits av de sakkunniga. Stor frihet bör dock såsom nyss
nämnts finnas för skolorna härutinnan, så att kurserna kunna anpassas efter
de lokala behoven och därigenom i görligaste mån tillfredsställa ortsbefolkningens
önskemål. De normalplaner, som uppgjorts för undervisningen,
synas i huvudsak lämpligt avvägda med hänsyn till valet av läroämnen och
till fördelningen av undervisningstimmarna. Ökningen av undervisningen i
maskin- och redskapslära, arbetslära och skogshushållning torde motsvara
det praktiska livets krav och bidraga till att avsevärt höja utbildningens värde.
Däremot hyser jag vissa betänkligheter mot förslaget att minska eller
avskaffa undervisningen i svenska och räkning i vinterkursen. Folkskoleundervisningen
torde ännu icke överallt ha nått en sådan nivå, att man vågar
förutsätta att eleverna ha tillräckliga förkunskaper för att utan svårighet
kunna omedelbart tillgodogöra sig undervisningen i lantmannaskolans fackämnen.
De år, som förflyta mellan folkskolan och yrkesutbildningen, göra
därjämte säkerligen en repetition av folkskolekursen i dessa delar nödvändig
i flertalet fall. Svenska och räkning böra därför enligt min mening kvarstå
på schemat, men undex-visningen däri bör lämpligen icke givas större omfattning
än som påkallas av fackämnena. Genom att lantbruksstyrelsen har
att granska skolornas kursplaner torde tillräcklig garanti finnas för att sådan
begränsning kommer att iakttagas.
Beträffande vinterkursen är det såsom de sakkunniga framhållit ett önskemål
att antalet undervisningstimmar för fackämnena kan ökas. I den mån
utrymme härför icke kan erhållas genom minskning av undervisningen i de
allmänna ämnena, skulle en förlängning av kurstiden erfordras. Emellertid
torde denna utväg i allmänhet icke vara möjlig i södra och mellersta Sverige.
I de norra delarna av landet med deras kortare vegetationsperiod torde däremot
en förlängning av kurstiden vara genomförbar. Med hänsyn härtill
böra skolorna ha möjlighet att anpassa vinterkursen eller jordbrukets arbetssäsong
i respektive bygd. Kursens minimilängd bör dock fastställas.
Därvid synes den nuvarande bestämmelsen om en kurstid av minst 125 dagar
böra bibehållas.
Även om ur pedagogisk synpunkt den längre kursen är att föredraga
52
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
framför vinterkurs jämte fortsättningskurs, torde det dock vara av värde att
fortsättningskurs kan anordnas, så länge intresse därför finnes. Förslaget
om förlängning av fortsättningskursen från minst 110 till minst 125 arbetsdagar
synes vara välgrundat liksom även förlängningen av den längre kursen
från minst 230 till minst 250 arbetsdagar. Undantag bör dock kunna
medgivas av lantbruksstyrelsen, där så finnes påkallat. Anledning torde vidare
ej finnas att slopa helårskursen.
Jag biträder förslaget, att utbildning av kontrollassistenter ej skall ske
vid fortsättningskurs eller längre kurs utan vid särskilda för ändamålet anordnade
kurser.
Den föreslagna nya huvudkursen, d. v. s. den praktisk-teoretiska
sommarkursen, torde kunna bereda de yngre åldersgrupperna icke
oväsentligt ökade möjligheter till god utbildning i lämpliga former. Av särskild
betydelse torde denna kurs bliva för dem, som sakna möjlighet att på
annat sätt deltaga i jordbruksarbete. På grund av att skölj ordbruken i allmänhet
äro små måste man emellertid räkna med att lantmannaskolorna
icke kunna mottaga tillräckligt antal elever. Möjlighet till liknande utbildning
bör därför såsom de sakkunniga framhållit beredas i annan form. Värdet
av den i detta syfte föreslagna praktikkursen synes mig dock ovisst.
Det stora flertalet ungdomar förvärva sin praktiska utbildning i huvudsak
genom arbete vid föräldragården eller såsom anställda jordbruksarbetare.
Det förefaller mig redan med hänsyn härtill icke sannolikt, att systemet
med elevgårdar skulle få någon större betydelse ur utbildningssynpunkt.
Eftersom möjligheterna att effektivt utnyttja eleverna i arbetet skulle bliva
relativt begränsade, därest detta skall giva den utbildning, som de sakkunniga
avsett, synes det vidare tveksamt, om lämpliga elevgårdar komma att
stå till buds ens för den ersättning, som förutsatts i betänkandet. Mot förslaget
synas vidare tala de erfarenheter som, enligt vad de sakkunniga själva
framhållit, vunnits av systemet med att förlägga utbildning av ladugårdsförmän
till enskilda gårdar. Av framför allt de skäl, som nu nämnts, anser
jag mig icke kunna tillstyrka förslaget om inrättande av elevgårdar. Däremot
synes tanken på en sådan teoretisk utbildning, som enligt förslaget
skulle ingå i praktikkursen såsom handledning för och komplement till det
praktiska arbetet, förtjäna beaktande. Det torde nämligen vara av vikt, att de
ungdomar, vilka utföra jordbruksarbete å föräldragården eller såsom annorstädes
anställda jordbruksarbetare, kunna erhålla grundläggande teoretiska
kunskaper, varigenom de kunna med större behållning tillgodogöra sig den
utbildning, som de förvärva i sitt dagliga arbete. Fastän skolorna med denna
anordning icke skulle få kontroll över den praktiska delen av undervisningen,
finnes säkerligen likväl möjlighet att på lämpligt sätt anordna dessa
kurser, så att de bliva till verklig nytta. Även för skolornas del bör det vara
angeläget att sådana kurser komma till stånd, eftersom dessas betydelse
icke minst ligger däri, att de äro i hög grad ägnade att väcka intresset för
fortsatt utbildning.
Beträffande lantbruksskolorna ha de sakkunniga föreslagit en genomgri
-
Ktingl. Maj.ts proposition nr 124.
53
pande omläggning av undervisningen. Denna omläggning innebär i huvudsak
— bortsett från utbildningen av ladugårdsförmän — att den tvååriga kursen
ävensom ettårskursen för allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning
skola ersättas med en ettårig arbetsledarkurs samt inirädesfordringarna
avsevärt skärpas. I likhet med vad som uttalats i ett stort antal yttranden
finner jag emellertid lämpligheten av en sådan omläggning kunna
starkt ifrågasättas.
Lantbruksskolornas huvudsakliga uppgift bör liksom för närvarande vara
att utbilda de arbetsledare och förmän, som behövas inom jordbruket. Även
om hänsyn tages till att enligt förslaget sökande till arbetsledarkurs skall
ha avsevärt längre tids praktisk utbildning än vad nuvarande fordringar
föreskriva, synes den tid, som i kursen anslagits till praktisk undervisning,
likväl vara så kort att den knappast kan bereda eleverna tillfälle att förvärva
nödig förtrogenhet med förekommande arbeten å större jordbruk. Ej
heller torde tillräcklig tid eller tillräckligt många arbetstillfällen stå till
buds för att eleverna skola kunna i önskvärd utsträckning övas i arbetsledning.
Ur pedagogisk synpunkt är det därjämte otvivelaktigt förenat med svårigheter
att med tillfredsställande resultat anordna en så starkt koncentrerad
undervisning, som arbetsledarkursen innefattar. Man torde nämligen
böra räkna med att elevernas förkunskaper komma att vara mycket varierande.
Vidare synes arbetsledarkursen icke vara ägnad att helt kunna ersätta
ettårskursen såsom lämplig utbildning för jordbrukare med eget
lantbruk eller såsom förutbildning till driftsledarkurs eller till studier vid
lantbrukshögskolan. Slutligen bör beaktas, att kravet på genomgången vinterkurs
eller på därmed jämförliga teoretiska kunskaper för att vinna inträde
vid kursen säkerligen kommer att i många fall från lantbruksskolorna
utestänga ungdom, vars ekonomiska förhållanden icke tilllåta sådana förberedande
studier.
Med hänsyn till de anförda olägenheterna synes det mig så mycket mindre
påkallat att avskaffa den rådande ordningen som det i remissutlåtandena
vitsordats, att lantbruksskolornas nuvarande kurser givit utmärkta resultat
och äro uppskattade. Arbetsledarkursen torde icke heller medföra
någon förbättring i utbildningen, som icke kan vidtagas inom ramen för
den bestående organisationen. Den svårighet att erhålla tillräckligt antal
elever till den tvååriga kursen, som föreligger på sina håll, torde icke ha sin
grund i att denna kurs ej omfattas med förtroende utan snarare bero därpå,
att kursen blivit i högre grad än förut ekonomiskt ofördelaktig för
eleverna. Särskilt efter de senaste årens höjning av arbetslönerna torde det
för många ha framstått såsom en alltför dyrbar utbildning att under två
år behöva ägna sin arbetskraft åt skolan. För att återställa en skälig proportion
mellan värdet av undervisningen jämte andra eleven tillkommande
förmåner samt å andra sidan det av eleven utförda arbetet synes skolan
böra lämna skälig kontantlön till eleven under det första kursåret. Denna
lön bör lämpligen motsvara gängse arbetslön med avdrag för kost och logi.
Genom en sådan anordning skulle denna kurs i avsevärt ökad omfattning
opaginerad Kontrollera mot PDF
5-1
Kungi. Maj:ts proposition nr 124.
kunna stå öppen även för mindre bemedlade elever. Av remissyttrandena
från bland andra lantbruksstyrelsen synes framgå, att man kan räkna med
att skolorna äro beredda att vidtaga en dylik ändring i villkoren för elevutbildningen.
Jag utgår därför från att denna ändring skall komma till stånd.
Skulle så ej bliva fallet, torde frågan om utbildningen vid lantbruksskolorna
och statsunderstödet till dessa få upptagas till förnyat övervägande.
Ehuru jag sålunda förordar, att lantbruksskolornas nuvarande tvååriga
kurs och ettårskurs i allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning i princip
bibehållas, bör dock möjlighet finnas för lantbruksskola att efter tillstånd
av lantbruksstyrelsen få anordna ettårig arbetsledarkurs efter i huvudsak
de linjer, som angivits av de sakkunniga.
Liksom lantmannaskolornas kurser böra kurserna vid lantbruksskolorna
i fråga om undervisningsplanerna undergå de förändringar, som äro påkallade
av den fortskridande utvecklingen på jordbrukets område. Särskild
hänsyn bör därvid tagas till lantbruksskolornas speciella uppgifter. Bland
annat torde sålunda undervisningen i maskin- och redskapslära, arbetslära
och eventuellt i skogshushållning böra utökas. Vidare synes i kurserna böra
ingå utbildning i arbetsstudieteknik och arbetsledningens psykologi. Liksom
i fråga om lantmannaskolorna bör dock stor frihet råda i fråga om
undervisningsplanens utformning.
Vad angår inträdesfordringarna till den tvååriga kursen torde liksom för
närvarande böra fordras, förutom genomgången folkskola eller motsvarande
utbildning, att sökande skall ha fyllt 18 år, dock med möjlighet till dispens
då särskilda skäl föreligga, ävensom att sökanden har minst ett års
föregående praktik i lantbruksarbete. Eftersom undervisningen i den ettåriga
kursen för allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning skall bedrivas
gemensamt med tvåårskursens äldre avdelning, torde beträffande sökande
till ettårskursen därjämte böra fordras, att sökanden besitter sådana
teoretiska kunskaper i svenska språket, räkning med geometri samt naturlära,
som svara mot vad som inhämtas under tvåårskursens första arbetsår.
Den kursavgift om i regel 300 kronor, som eleverna vid den ettåriga kursen
för närvarande ha att erlägga, torde böra få bibehållas.
Förslaget rörande ladugårdsförmanskursen synes i huvudsak kunna godtagas.
Dock torde det kunna ifrågasättas, om icke vissa fackämnen, som äro
av speciell betydelse för eleverna i sådan kurs, t. ex. utfodringslära, tilldelats
alltför ringa antal undervisningstimmar i förhållande till andra ämnen.
Denna fråga torde få prövas av lantbruksstyrelsen vid fastställandet
av undervisningsplaner.
För att utbildningen vid de fasta iantbruksundervisningsanstalterna skall
lämna ett tillfredsställande resultat fordras, alt goda lärarkrafter stå till förfogande.
För närvarande utgöres lärarpersonalen vid de fasta skolorna av
personer med agronomutbildning. Vid sådana skolor, som meddela praktisk
utbildning, omhänderhaves därjämte viss undervisning av befallningsmannen
eller annan befattningshavare vid skol jordbruket samt av ladugårds
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
55
föreståndaren, ehuru dessa icke tillerkänts ställning såsom lärare eller erhållit
någon särskild utbildning för uppgiften.
De sakkunniga ha understrukit vikten av att de, som anlitas såsom lärare,
ha pedagogisk utbildning. I fråga om de agronomiskt utbildade lärarna inskränker
sig emellertid denna utbildning till en kurs i pedagogik om 25 timmar
i samband med studierna vid lantbrukshögskolan. De sakkunniga anse
i likhet med vad lantbruksstyrelsen anfört därom i annat sammanhang, att
utbildningen i pedagogik bör fördjupas samt kompletteras med undervisning
i psykologi jämte praktiska undervisningsövningar och provlektioner.
Vid sidan av dessa lärare böra enligt de sakkunniga finnas s. k. yrkeslärare,
likaledes med viss pedagogisk utbildning. Dessa avses skola handhava den
rent instruktionsmässiga handledningen av praktiskt arbete och arbetsövningar.
Under vissa omständigheter skulle härigenom en extra ordinarie
befattning vid lantbruksskolorna för agronoinutbildad lärare kunna indragas.
Den föreslagna förbättringen av lärarnas utbildning vill jag biträda. Det
torde få ankomma på styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
att vidtaga eller föreslå de åtgärder, som erfordras för åstadkommande
av den önskade förbättringen. Att skapa en ny kategori lärare,
innan erfarenhet vunnits rörande den planerade ordningen för undervisningen,
synes mig däremot icke lämpligt. Med hänsyn till att svårigheter
finnas att sysselsätta redan de nuvarande lärarna under hela året, torde man
först sedan verksamheten kommit igång tillräckligt säkert kunna bedöma,
i vad mån kurser komina att anordnas i sådan utsträckning, att yrkeslärarna
bliva erforderliga. I stället för dessa yrkeslärare böra därför tills vidare
lämpligen timavlönade speciallärare anlitas i mån av behov. Härjämte bör
förmanspersonalen liksom hittills biträda vid det praktiska arbetet och arbetsövningarna.
Någon indragning av de extra ordinarie ämneslärarna vid
lantbruksskolorna torde under dessa förhållanden ej kunna komma i fråga.
För att undervisningen vid de fasta skolorna skall kunna få den omfattning,
som de sakkunniga avsett, torde det vara nödvändigt, att större belopp
än hittills skola utgå till verksamheten. Liksom för närvarande måste bidragen
i första hand lämnas av staten och landstingen. Emellertid äro landstingens
ekonomiska möjligheter mycket olika. För att även ekonomiskt
mindre bärkraftiga bygder skola kunna anordna en god yrkesutbildning,
torde det därför vara väl motiverat att låta kostnaderna i ökad utsträckning
täckas av statsmedel. Någon differentiering av statsbidragen efter förhållandena
i olika delar av landet är jag dock icke beredd att förorda.
Vad först angår lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolorna böra
lärarlönerna vid dessa fortfarande helt bestridas av statsmedel samt, i avbidan
på att 1941 års lärarlönesakkunniga skola avsluta sin nu pågående
utredning rörande lärarpersonalens anställnings- och avlöningsförhållanden,
utgå efter nu gällande grunder. Undantag synes dock böra göras för
föreståndare och lärare vid lantmannaskola, vid vilken ingen annan huvudkurs
än vinterkurs anordnas. Tills vidare bör, såsom de sakkunniga anfört,
56
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
enligt Kungl. Maj :ts beprövande i varje särskilt fall till sådan föreståndare
och lärare, med hänsyn till hans arbete med skötseln av det numera obligatoriska
skol jordbruket samt övrig undervisningsverksamhet vid skolan,
kunna utgå lön såsom om ytterligare huvudkurs anordnats. På de lokala
organen bör liksom hittills ankomma att sörja för bostad åt lärarna eller,
där så icke kan ske, giva dem kontant ersättning därför. Där sådan kontant
ersättning förekommer bör emellertid statsbidrag kunna utgå till bestridande
av tre fjärdedelar av ersättningen, i den mån denna icke överstiger
vad som i och för sig kan anses skäligt.
I fråga om driftskostnaderna vid ifrågavarande skolor har anmärkts, att
de nuvarande grunderna för statsbidragen icke taga nödig hänsyn till elevantalet
eller undervisningens omfattning. Såsom de sakkunniga framhållit
böra reglerna för bidragen i stället utformas så, att en automatisk höjning
äger rum, om kurstiden och elevantalet öka. Detta önskemål torde i tillräcklig
mån bliva tillgodosett, därest bidraget fastställes att utgå med visst belopp
per undervisningsdag — oavsett om en eller flera kurser pågå — jämte
ett tilläggsbidrag för varje elev och dag i huvudkurs. De belopp, som de sakkunniga
föreslagit i sådant hänseende, eller 20 kronor per undervisningsdag
och en krona per elev och dag, synas vara lämpligt avvägda. Nu gällande
maximering av driftkostnadsbidraget till högst tre fjärdedelar av de utav
lantbruksstyrelsen godkända kostnaderna, efter avdrag för influtna hyror
för elevbostäder, bör bibehållas liksom även villkoret, att bidrag icke må
utgå, med mindre från annat håll tillskjutes ett belopp om minst en tredjedel
av bidraget. I detta sammanhang vill jag framhålla såsom i hög grad
önskvärt, att hyrorna för bostäder i elevhem sättas så lågt, att de icke komma
att utgöra något hinder för mindre bemedlade eller obemedlade att deltaga
i undervisningen. Skolorna böra emellertid äga frihet att själva bestämma
dessa hyror. Beträffande vissa kurser har i en del yttranden anmärkts,
att det minimiantal elever, som skulle finnas för att statsbidrag
skulle kunna utgå, satts för högt. Dessa anmärkningar finner jag i viss mån
befogade. Lantbruksstyrelsen torde därför äga medgiva undantag från dylika
villkorsbestämmelser.
Ansökan om bidrag till driftkostnader bör prövas av lantbruksstyrelsen i
stället för såsom för närvarande av Kungl. Maj :t. Förskott torde böra utgå
på grundval av det beräknade bidraget till vederbörande skola för det läsår,
bidraget avser.
Statsbidrag till byggnadsarbeten kan för närvarande utgå med tre fjärdedelar
av kostnaderna för lokaler, som äro erforderliga för skolverksamheten,
däri inbegripet bostäder för lärare och elever. Till ekonomibyggnader
utgår däremot icke bidrag. Vidare äro lantbruksskolor undantagna från rätten
till bidrag.
Genom den ökade praktiska inriktning, som utbildningen enligt förslaget
skall erhålla, kommer undervisningen att i större omfattning än hittills
förläggas utanför lektionssalarna. Härigenom komma de för skoljordbruket
avsedda byggnaderna att i allt större utsträckning tagas i anspråk
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
57
för undervisningen och den nuvarande skillnaden mellan själva skolan och
skölj ordbruket att luckras upp. Jag finner därför i likhet med de sakkunniga
det skäligt, att statsbidrag i viss utsträckning skall utgå även till
täckande av kostnader för ny-, till- eller ombyggnad för skölj ordbruk vid
lantmannaskola. Däremot kan jag icke ansluta mig till de sakkunnigas
förslag i fråga om utformningen av bidragsbestämmelserna. Att avgöra om
eller i vad mån en dylik byggnad är motiverad för undervisningens ändamålsenliga
bedrivande torde i praktiken bliva en synnerligen svårlöst uppgift.
Jag anser det vara att föredraga att bidrag skall utgå enligt enklare
regler och förordar därför, att bidrag skall utgå med 25 procent av kostnaden
för sådana byggnader som erfordras för skölj ordbruket oberoende av
om byggnaden jämväl behövs för undervisningens ändamålsenliga bedrivande
eller ej. Frågor om dylika bidrag torde åtminstone tills vidare böra
prövas av Kungl. Maj :t. Kungl. Maj :t bör emellertid äga befogenhet att
helt eller i viss utsträckning överlåta beslutanderätten i dessa ärenden till
lantbruksstyrelsen. Anledningen till att lantbruksskolorna undantagits
från statsbidrag till byggnadsarbeten har varit, att även skolbyggnaderna
vid dessa ansetts ingå som en del av de för skol jordbrukets drift erforderliga
byggnaderna och kostnaderna för dem därför skäligen böra bäras av
skoljordbruket. Emellertid har det stundom visat sig svårt för lantbruksskolorna
att få till stånd tidsenliga skollokaler. På grund härav har i ett
fall efter riksdagens medgivande utgått bidrag till byggnadsarbeten vid sådan
skola. Om undervisningen reformeras i enlighet med vad jag förut föreslagit,
torde den ekonomiska belastningen av skoljordbruket ytterligare
ökas och det kan därför ifrågasättas huruvida lönsamheten kan bliva så
stor, att den medgiver byggande av tidsenliga undervisningslokaler. Jag biträder
därför de sakkunnigas förslag, att lantbruksskola skall kunna erhålla
statsbidrag med tre fjärdedelar av de av Kungl. Maj :t godkända kostnaderna
för uppförande av erforderliga lokaler för skolverksamheten, däri
inbegripet bostäder för lärare och elever, ävensom för om- eller tillbyggnad
eller förvärv av sådana lokaler. Däremot synes bidrag ej böra utgå till ekonomibyggnader.
Lanthushållsskola torde liksom hittills i fråga om byggnadsbidrag böra
jämställas med lantmannaskola.
Alt bidrag, såsom ifrågasatts i ett yttrande, skulle utgå retroaktivt för redan
uppförda byggnader kan jag icke förorda.
Ett av de ämnen, i vilka undervisningen vid lantmanna- och lantbruksskolorna
avses skola bliva avsevärt utökad, är maskinlära. För att detta
skall bliva möjligt fordras emellertid, att fullgod undervisningsmateriel står
till förfogande. På grund av att sådan materiel betingar tämligen höga
priser, bör statsbidrag utgå för anskaffning därav. Bidrag bör härvid lämnas
icke blott till den första uppsättningen av maskiner utan även till sådan
senare nyanskaffning, som icke hänför sig till förslitning. Bidrag bör
dock ej utgå för anskaffande av maskiner, som äro nödvändiga för skoljordbrukets
behöriga skötsel vid normal drift, även om dessa jämväl skola
58
Kungl. Maj.ts proposition nr 124
stå till förfogande för undervisningen. Det torde lämpligen böra ankomma
på lantbruksstyrelsen att uppgöra förteckning på sådan undervisningsmateriel,
som bör finnas vid de olika skolorna.
Jämväl bidraget till undervisningsmaterielen för maskinundervisning bör
utgå med tre fjärdedelar av de styrkta kostnaderna. Bidrag bör beviljas av
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av lantbruksstyrelsen.
Såsom villkor för bidrag torde böra angivas, att undervisningsmaterielen
må avyttras eller användas för annat ändamål endast med lantbruksstyrelsens
medgivande.
Jag har förut anfört, att statsbidrag till avlönande av lärare och till driftkostnader
vid jordbrukets yrkesskolor bör utgå enligt nu gällande grunder.
I enlighet med den ställning jag intagit till denna skolform anser jag mig
ej kunna förorda, att statsbidrag till byggnader eller till undervisningsmateriel
utan vidare skall lämnas dessa skolor i vidare mån än som för närvarande
är stadgat. Möjlighet bör emellertid finnas för Kungl. Maj :t att
medgiva att dylik skola får uppbära sådant statsbidrag enligt samma grunder,
som här föreslagits för lantmannaskola.
I ett par yttranden har anförts att bidrag till skolor, som inrättats efter år
1948, borde utgå endast under förutsättning att skolorna dreves av landsting
eller hushållningssällskap. Vidare borde statsbidrag till byggnader eller
maskiner icke utgå till sådana före år 1949 inrättade skolor, som ägdes av
annan än landsting eller hushållningssällskap. Med anledning härav vill jag
framhålla att jag, då skolverksamheten i fortsättningen kommer att huvudsakligen
vila på landstingen och hushållningssällskapen, finner det önskvärt
att en viss kontroll skall utövas över inrättandet av nya skolor med
andra huvudmän. I enlighet härmed anser jag att statsbidrag till skola, som
efter utgången av år 1948 inrättas av annan än landsting eller hushållningssällskap,
bör utgå endast efter medgivande av Kungl. Maj :t i varje särskilt
fall. Beträffande före sagda tidpunkt inrättade skolor torde några inskränkningar
i nu utgående bidrag icke böra göras. De nu föreslagna bidragen till
byggnader och till anskaffande av vissa maskiner torde däremot böra utgå
till sådan skola endast därest skolan äges av landsting, hushållningssällskap
eller sådan förening eller stiftelse, som har till ändamål att upprätthålla
lantmannaskola, lanthushållsskola eller lantbruksskola och vilkens
stadgar blivit fastställda av Kungl. Maj :t. Möjlighet bör emellertid finnas
för Kungl. Maj :t att medgiva undantag härifrån.
Stipendium till elev vid lantmannaskola, som ej är bosatt i skolorten
samt ej kan erhålla bostad i elevhem och därför får vidkännas högre inackorderingskostnad
torde, i likhet med vad som i motsvarande läge gäller
för stipendium till elever vid statsunderstödda kommunala och enskilda
anstalter för yrkesundervisning, böra få höjas med 25 kronor utöver det stipendiebelopp,
som eljest skulle ha utgått. I övrigt kan jag, med hänsyn till
pågående utredning angående principerna för statens studiehjälpsverksamhet
inom olika studieområden, icke förorda någon ändring av gällande
stipendiebestämmelser.
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
59
Hushållningssällskapens undervisningsverksamhet.
Förslaget.
Hushållningssällskapens undervisningsverksamhet har i huvudsak reglerats
genom reglementet den 17 juni 1938 (nr 464) för med statsmedel understödd
undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor.
Verksamheten bedrives främst i form av korta undervisningskurser och
studieresor.
De sakkunnigas förslag innefattar en väsentlig ökning av kursverksamheten,
därvid särskild uppmärksamhet ägnats lantarbetarnas yrkesutbildning.
Verksamheten förordas skola äga rum i samverkan med de fasta lantbruksundervisningsanstalterna
ävensom med kommunala anstalter för yrkesundervisning,
om lämpliga lärare kunna erhållas. Den skall dock organisatoriskt
omhänderhavas av hushållningssällskapen.
Enligt förslaget skola anordnas dels kurser med enbart muntlig undervisning,
dels kurser med kombinerad muntlig och skriftlig undervisning.
Undervisningskurser med muntlig undervisning föreslås skola kunna anordnas
såsom allmänna kurser, avsedda för en större allmänhet, eller
såsom kortare eller längre specialkurser för särskilt antagna elever.
De allmänna kurserna skola vara korta — högst fem dagar — och avse alt
i upplysningssyfte behandla aktuella ämnen.
Specialkurser om högst fem dagar, antingen i följd eller fördelade på viss
tid, förordas i därför lämpade ämnen, exempelvis rörande skötseln av jordbruksmaskiner.
Därvid bör undervisningen begränsas till en eller ett par
frågor i varje kurs. Denna form av undervisning förordas även för sådana
korta mjölkningskurser, som föreslagits i lantbruksstyrelsens förut omförmälda
utredning den 6 augusti 1947. Dessa kurser, som skola omfatta 20
timmar fördelade på fem veckor med en kursdag i veckan, avses i huvudsak
gälla maskinmjdikning och nyare snabbmjölkningsmetoder men även stalloch
mjölkhygien samt juversjukdomar och mjölkfel.
För de längre specialkurserna föreslås en maximitid av 24 undervisningsdagar.
Då särskilda skäl finnas, bör dock lantbruksstyrelsen kunna medgiva
förlängning. Lantbruksstyrelsen skall därjämte äga föreskriva särskilda inträdesfordringar.
Som exempel på längre specialkurser nämnes den s. k. småbrukarkursen,
som redan för närvarande förekommer, ehuru i obetydlig omfattning. Den
avser att lämna undervisning i huvuddragen av jordbruks- och husdjursläran
samt i lantbruksekonomi med speciell hänsyn till småbrukets förhållanden.
Om möjligt bör kursen omfatta 24 undervisningsdagar. Om så erfordras
för alt vinna nödig anslutning skall kursen dock kunna begränsas
till 12 undervisningsdagar. Även kurser i maskinmjölkning och maskinskötsel
anses i hög grad önskvärda liksom en allmän maskinkurs, förslagsvis
om 12 dagar. Vid betänkandet har fogats ett förslag till undervisningsplan
för en kurs i traktorskötsel om 12 dagar med undervisning även i bilkör
-
60
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
ning. Likaså förordas kurser i arbetsteknik samt i enklare snickeri-, smidesoch
sadelmakeriarbeten in. in.
De sakkunniga understryka, att undervisningsverksamheten för att kunna
tillgodose de skiftande behoven måste omspänna vida större områden än
vad denna exemplifiering giver vid handen. Vidare torde kurser lämpligen
kunna anordnas i samband med klubbverksamheten. Eftersom denna verksamhet
är föremål för särskild utredning, ha de sakkunniga emellertid icke
närmare behandlat denna fråga.
Undervisningskurs med kombinerad muntlig och skriftlig undervisning
skall omfatta antingen flera ämnen (sammansatt kurs) eller enstaka
ämne (ämne skurs). Den skriftliga undervisningen, som bör omhänderhavas
av något korrespondensinstitut, meddelas genom studiebrev, vilkas
innehåll och avfattning böra godkännas av lantbruksstyrelsen. Likaså bör
planen för den muntliga undervisningen prövas av lantbruksstyrelsen.
För småbrukarnas yrkesutbildning ha de sakkunniga såsom förut anförts
föreslagit kurser med muntlig undervisning. Emellertid förorda de, att
försök också skola göras med kurser med kombinerad undervisning. Sådana
kurser böra icke vara mera omfattande än att de medhinnas under vinterhalvåret.
Slå försöken väl ut, bör övervägas, om jämväl fortsättningskurser
böra anordnas. Kombinerade kurser förordas även för utbildning av mjölkningspersonal
samt för att giva lantarbetare lämplig teoretisk utbildning
som komplettering av deras praktiska erfarenheter.
Undervisningen i kurserna föreslås skola bliva avgiftsfri men med skyldighet
för eleverna att själva bekosta sitt uppehälle under kurstiden.
Elev i specialkurs, som pågår mer än fem dagar, skall vara berättigad till
gottgörelse för resekostnad ävensom, där han icke kan bo i
sitt hem under kurstiden, till s. k. grundstipendium om tre kronor
om dagen. Nödgas han avstå från lön, skall han efter bestämmande av hushållningssällskapets
förvaltningsutskott därjämte kunna erhålla ett til 1- läggsstipendium med högst nio kronor för dag till familjeförsörjare
och fyra kronor per dag till icke familjeförsörjare. Enahanda bestämmelser
föreslås skola gälla för deltagare i demonstrations- och övningsdagar,
som kunna förekomma i samband med ämneskurs.
Såsom lärare vid kurserna skola i första hand anlitas vid hushållningssällskapen
anställda konsulenter och jordbruksinstruktörer. Utökning
av personalen bör ej komma i fråga, förrän man vunnit någon erfarenhet
av den föreslagna verksamheten. Därjämte böra emellertid liksom för närvarande
lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna tagas i anspråk,
framför allt i fråga om mera omfattande specialkurser. De sakkunniga anse,
att hinder ej bör möta för att en skola, såsom redan skett i viss omfattning,
anställer en extra ordinarie ämneslärare utöver vad som behövs för skolans
egen verksamhet för att möjliggöra att samtliga skolans lärare kunna
medverka vid den muntliga undervisningen i kombinerade kurser.
I den mån ytterligare lärarkrafter erfordras, böra tillfälliga sådana anli
-
Kungl. Mcij:ts proposition nr 124.
61
tas. Särskilda föreskrifter om deras kompetens böra ej meddelas utan det
bör ankomma på hushållningssällskapets förvaltningsutskott att pröva deras
lämplighet.
Statsbidrag till undervisningsverksamheten föreslås beträffande de allmänna
kurserna samt specialkurserna om högst fem dagar skola liksom
nu utgå med tre fjärdedelar av de av lantbruksstyrelsen godkända kostnaderna,
däri inbegripet utgift för undervisningsmateriel samt för gratisutdelning
eller försäljning till nedsatt pris av lämplig jordbrukslitteratur.
Till specialkurs om mer än fem dagar bör statsbidrag utgå, därest antalet
deltagare vid kursens början uppgår till minst sju. Beträffande sådan
kurs föreslås, att staten i princip skall svara för hela kostnaden för anlitade
lärare. Kostnaden skall dock begränsas till, förutom resekostnads- och traktamentsersättning,
tio kronor per timme vid lektion och fem kronor per
timme vid övning eller demonstration, där läraren icke är befattningshavare
hos hushållningssällskapet, samt beträffande sådan befattningshavare till
belopp, som fastställts av Kungl. Maj:t. Grundstipendierna böra likaledes
helt bestridas av statsmedel. Till övriga kostnader, däri inbegripet kostnaderna
för kursdeltagares resor ävensom för tilläggsstipendier, föreslås statsbidrag
skola utgå med tre fjärdedelar.
I fråga om kurser med kombinerad muntlig och skriftlig undervisning skall
enligt förslaget hela kostnaden för lärare, däri inbegripet utgifterna för den
skriftliga undervisningen i den mån dessa icke överstiga två kronor per
studiebrev och deltagare, bestridas av statsmedel. I övrigt föreslås att bidrag
skall utgå efter samma grunder, som förordats i fråga om de längre
specialkurserna.
De sakkunniga föreslå vidare, att statsbidragen skola beviljas för budgetår
och ej såsom för närvarande för kalenderår. Preliminär ansökan om
bidrag bör ingivas senast en månad före budgetårets ingång. Det bör ankomma
på lantbruksstyrelsen att besluta om bidragen. Större delen av preliminärt
beviljat belopp bör få utbetalas i förskott.
Till kurser, anordnade vid kommunala anstalter för yrkesundervisning,
bör statsbidrag utgå enligt samma grunder som för övrig undervisningsverksamhet
vid sådana anstalter. Dessa kurser böra stå under inseende av
överstyrelsen för yrkesutbildning.
Yttrandena.
De sakkunnigas förslag har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran
i yttrandena. På vissa punkter ha dock avvikande meningar uttalats.
Mot den föreslagna uppdelningen av undervisningsuppgifterna
mellan de fasta undervisningsanstalterna och hushållningssällskapen
ha i en del yttranden gjorts anmärkningar såvitt angår de kombinerade
kurserna. Svenska landstingsförbundet har ifrågasatt, om icke frihet borde
lämnas att lösa huvudmannaskapet för dessa kurser alltefter rådande för
-
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
hållanden. Förbundet har härvid hänvisat till att denna kursverksamhet
för närvarande i flera fall omhänderhades av lantmannaskolor samt till att
de fasta skolornas lärare alltjämt torde komma att anlitas för kurserna.
Liknande åsikt har framförts av, bland andra, Värmlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott, Stockholms läns och stads hushållningssällskaps
förvaltningsutskott, förvaltningsutskotten i Hallands läns och
Skaraborgs läns landsting, Svériges lantbruks förbund samt Svenska lanlarbetareförbundet.
Blekinge läns landstings förvaltningsutskott har anfört, att av de kombinerade
kurserna de s. k. sammansatta kurserna hade sin naturliga anknytning
till lantmannaskolorna och därför borde anordnas av dessa. Organisatoriskt
borde sagda kurser omhänderhavas av yrkesundervisningsnämnderna.
Även ämneskurserna borde i organisatoriskt hänseende underordnas
dessa nämnder. Då landstingen skulle svara för en del av kostnaderna därför,
vore det nämligen skäligt att de även skulle få inflytande på kursernas
planering.
Lantbruksstyrelsen har däremot förordat de sakkunnigas förslag på denna
punkt. Styrelsen har framhållit, att de fasta skolorna i vissa fall hade karaktär
av riksskolor och kunde förväntas icke vilja anordna sådan kursverksamhet,
varom här vore fråga. Då vidare de s. k. bygdeskolorna vore otillräckliga
i vissa landsdelar, kunde man befara, att önskvärda kurser skulle
komma att saknas i en del trakter. Stundom förekomme därjämte en konkurrens
mellan skolorna, vilken kunde verka förryckande. Till förmån för
att hushållningssällskapen skulle omhänderha hela ifrågavarande verksamhet
talade även den omständigheten, att sällskapen genom sin konsulentverksamhet
hade stora möjligheter att propagera för kurserna.
Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,
att de längre kurserna knappast låge väl till för sällskapen.
Då konsulenterna och instruktörerna vore skyldiga att ständigt stå till
förvaltningsutskottets och allmänhetens förfogande för åtskilliga arbetsuppgifter
såväl på tjänsterummet som på fältet, måste det nämligen starkt
ifrågasättas, om det kunde anses lämpligt eller ens möjligt att binda dem
för längre sammanhängande kurser.
Beträffande samarbetet med kommunala anstalter för yrkesundervisning
har överstyrelsen för yrkesutbildning anfört följande.
Yrkesundervisning för jordbruket bör enligt de sakkunnigas mening även
kunna meddelas vid kommunala anstalter för yrkesundervisning med statsbidrag
enligt för dessa gällande grunder. Enligt överstyrelsens mening bör
i princip ansvaret för yrkesundervisningen för jordbruket helt åvila de myndigheter
och institutioner, som svara för detta område av yrkesundervisningen.
Något generellt bemyndigande för överstyrelsen att bevilja understöd
till jordbruksundervisning vid kommunala anstalter för yrkesundervisning
torde därför icke böra införas. Detta bör givetvis icke hindra att i
särskilda fall, därest så befinnes lämpligt, jordbruksundervisning anordnas
vid sådana anstalter med statsbidrag enligt för dessa gällande grunder från
det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till understöd åt kommunala
anstalter för yrkesundervisning. Vidare bör det icke vara uteslutet, att
Kungl. Maj.ts proposition nr 124-
63
kommunala yrkesundervisningsanstalter, där så prövas lämpligt, kunna
ställa .sina lokaler och övriga resurser till förfogande för jordbruksundervisning
i annan regi. Den yrkesutbildning för hantverkare och vissa yrkesarbetare,
som bedrives under överstyrelsens tillsyn, avser självfallet även
hantverkare och yrkesarbetare, vilka helt eller delvis sysselsättas för jordbrukets
behov, t. ex. utbildning av reparatörer, smeder, svetsare, sadelmakare,
byggnadsarbetare etc.; dessutom förekomma vissa kurser, t. ex. i lantbruksmaskiners
och traktorers skötsel och vård, i vilka även jordbrukare kunna
deltaga.
De sakkunnigas uttalanden om kurstiden för specialkurser
har föranlett Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
att erinra om att de nuvarande trädskötarkurserna omfattade 30 undervisningsdagar.
Det syntes därför nödvändigt att lantbruksstyrelsen skulle få
befogenhet att meddela dispens från den föreslagna maximitiden av 24 dagar
för specialkurser.
Vad lärarpersonalen angår har i ett stort antal yttranden, särskilt
från ett flertal hushållningssällskaps förvaltningsutskott, anförts, att
det icke funnes skäl att i fråga om grunderna för ersättningen göra skillnad
mellan lärare, som innehade befattning vid hushållningssällskap, och andra
lärare.
Lantbruksstyrelsen har emellertid förklarat sig ej ha anledning till erinran
mot de föreslagna ersättningsgrunderna, så länge skolornas lärarkrafter
ej fått sina löner reglerade. Sedan så skett förelåge däremot enligt
styrelsen icke samma skäl att tillämpa olika ersättningsgrunder. Styrelsen
ville ifrågasätta, om icke arvodesfrågan borde regleras i särskild ordning
och bestämmelse härom sålunda icke intagas i reglementet för sällskapens
undervisningsverksamhet.
I anledning av förslaget om att anställa en extra ordinarie ämneslärare
vid de fasta skolorna med hänsyn till den muntliga undervisningen i de
kombinerade kurserna ha bland andra Östergötlands, Skaraborgs och Värmlands
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ävensom Hushållningssällskapens
förbund anfört, att sällskapen borde få möjlighet att själva anställa
extra lärarpersonal, om så erfordrades.
Behovet av undervisningskonsulenter på grund av verksamhetens väntade
omfattning har understrukits av ett flertal hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
I fråga om de föreslagna stipendierna har Kronobergs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott förordat, alt grundstipendierna skulle
höjas till fem kronor om dagen samt utgå även vid kurs, som vore kortare
än fem dagar. Som skäl för den senare ändringen har anförts, att för
närvarande stipendium utginge även vid kombinerade kurser med muntlig
undervisning i endast tre dagar och alt dessa stipendier visat sig välbehövliga.
Kalmar läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt
om icke elev, som måste vidkännas löneavdrag, borde kunna få tiIIläggsstipendium
redan vid deltagande i kurs om tre dagar.
64
Kungi. Maj:ts proposition rir 124.
Höjning av grundstipendierna till lägst fyra kronor om dagen har påyrkats
av Hallands låns hushållningssällskap.
I åtskilliga yttranden bär föreslagits, att tilläggsstipendium skulle kunna
utgå även till annan än den, som måste vidkännas löneavdrag under
kurstiden. Som skäl härför har särskilt framhållits, att småbrukare och
olönade hemmasöner kunde ha lika stort behov därav som löneanställda.
Vidare har anförts, att den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen skulle
medföra stora svårigheter i tillämpningen.
Gotlands läns hushållningssällskap har påpekat, att stipendium, såvitt
betänkandet gåve vid handen, icke skulle kunna utgå till deltagare i sammansatt
kurs. Sådan elev hade emellertid samma behov av understöd som
elev i allmän kurs.
Beträffande statsbidragen har Östergötlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott anfört, att garanti saknades för att landsting
• komme att anvisa medel till sällskapens undervisningsverksamhet. I vart
fall kunde man utgå från att anslagen komme att bliva knappa inom en del
län. Det förelåge därför en allvarlig risk för att undervisningen stundom
kunde bliva eftersatt. Staten borde fördenskull svara för hela kostnaden
för denna gren av sällskapens verksamhet. Av samma skäl har Hallands
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott föreslagit, att tilläggsstipendierna
— eventuellt till något reducerade belopp — skulle helt bestridas av
statsmedel.
Stadsfullmäktige i Norrköping ha ansett, att kostnaderna för ifrågavarande
verksamhet helt borde bestridas av statsmedel.
Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att
statsbidrag till allmän kurs och kortare specialkurs borde utgå efter samma
grunder som statsbidrag till längre specialkurs. Såsom skäl härför bär anförts,
att anordnandet av de förstnämnda kurserna oftast krävde särskilda åtgärder,
vilka i förhållande till kurstiden bleve betydligt kostsammare än
motsvarande åtgärder för de längre specialkurserna. Samma förslag har
framförts av hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Älvsborgs läns
södra hushållningssällskaps område och i Jönköpings län.
Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har funnit det
önskvärt, att sällskapen skulle kunna få statsbidrag för att anskaffa särskilda
gårdar för undervisning, demonstrationer, växtodling och försöksverksamhet.
Utskottet har härom anfört.
På dessa gårdar, en för varje sällskap men ej i närheten av förut befintlig
undervisningsanstalt, skulle anordnas kortare och längre kurser för
lantarbetare, jordbrukareungdom och för jordbruket intresserade. Hit skulle
förläggas maskin-, redskaps-, reparations-, snickeri-, smides-, sadelmakerim.
fl. kurser. För närvarande är det synnerligen svårt att anordna t. ex.
maskinskötarekurser av större värde. Lokalhyran blir nämligen alltför dyr
och lokaler för inkvartering saknas.
Sällskapens tjänstemän, såväl konsulenter som instruktörer, skulle vid
denna sällskapets gård komma bättre i kontakt med det praktiska jordbruket
och vid kurser och demonstrationer kunna hävda sig på ett helt annat
sätt gent emot de praktiska jordbrukarna.
Kungi. Maj:ts proposition nr 124.
65
Och sist men icke minst skulle på dessa gårdar ingående arbetskrafts- och
räntabilitetsundersökningar verkställas.
Förslaget, att statsbidrag skulle beviljas för budgetår
i stället för kalenderår, har avstyrkts av, bland andra, ett flertal hushållningssällskaps
förvaltningsutskott ävensom av Hushållningssällskapens
förbund.
Lanlbruksstyrelsen bär likaledes framhållit, att anslag till sällskapens
undervisningsverksamhet borde sökas och kostnaderna redovisas för kalenderår
med hänsyn till att sällskapens räkenskapsår sammanfölle med
kalenderåret. Denna omständighet hindrade dock icke, att anslagen kunde
anvisas för budgetår men avse visst kalenderår. För att sällskapen bättre
skulle kunna överblicka de ekonomiska resurserna, vilket de sakkunniga
torde ha avsett med sitt förslag, syntes anvisningen böra avse det kommande
kalenderåret. Vid omläggningen kornme att erfordras en dubblering av
anslaget. Samma förslag har framlagts av Göteborgs och Bohus läns landstings
förvaltningsutskott, som tillika förordat, att bidragen icke skulle beviljas
med särskilda belopp till olika slags kurser utan att i stället ett gemensamt
belopp skulle ställas till förfogande för all sällskapets undervisning.
Departementschefen.
Den mera omfattande jordbruksundervisningen bör såsom för närvarande
vara knuten till de fasta skolorna. För alla dem, som på grund av att de
redan äro verksamma inom något yrke eller av annan anledning icke kunna
deltaga i skolornas tidskrävande kurser, är det emellertid av stor vikt att
möjlighet finnes att på annan väg erhålla viss yrkesutbildning på jordbrukets
område. Härvidlag har den rörliga kursverksamheten eu mycket betydelsefull
uppgift att fylla.
De sakkunniga föreslå, att den rörliga kursverksamheten skall helt oinhänderhavas
av hushållningssällskapen. Givetvis kunna åtskilliga fördelar
vinnas, om verksamheten länsvis samlas på en hand. Framför allt bör därigenom
en enhetlig planering säkrare kunna åstadkommas. Jag har därför i
princip intet att erinra mot detta förslag. Fall kunna emellertid tänkas, där
lantbruks-, lantmanna- eller lanthushållsskolas möjligheter att anordna dylika
kurser av en eller annan anledning icke kunna utnyttjas av hushållningssällskapen.
I dylika fall bör skolan själv äga rätt att anordna kurs. För
att en olämplig splittring av verksamheten skall undvikas bör dock gälla
att bidrag till dylik av fast undervisningsanstalt anordnad kurs skall utgå
endast under förutsättning alt skolan av lanlbruksstyrelsen erhållit särskilt
tillstånd alt anordna kursen.
Mot förslaget, att utbildning i jordbruk skall kunna meddelas även vid
kommunala anstalter för yrkesundervisning, har jag intet att erinra. Sådana
kurser böra — liksom övriga kurser vid dessa anstalter — stå under tillsyn
av överstyrelsen för yrkesutbildning och erhålla bidrag från anslag under
åttonde huvudtiteln.
5 llilutng till riksdagens protokoll 19 U9, 1 samt. Xr 124.
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
De sakkunnigas förslag rörande utformningen av olika kurser synes i huvudsak
väl avvägt och ägnat att ligga till grund för den framtida verksamheten.
Jag vill dock understryka, att i de bestämmelser rörande ifrågavarande
undervisningsverksamhet, som det torde få ankomma på Kungl. Maj :t
att utfärda, endast kursernas allmänna karaktär bör angivas, så att sällskapen
och skolorna komma att erhålla största möjliga frihet vid anordnandet
av kurserna. Av stor betydelse synes mig vara, att kurserna med hänsyn
till ämnesval m. in. utformas så, att även lantarbetare kunna i större utsträckning
påräknas som elever. I likhet med de sakkunniga anser jag det
angeläget att den undervisningsform, som består i kurser med kombinerad
skriftlig och muntlig undervisning, skall få ökad användning. Denna undervisningsform
har under de senaste åren blivit mycket uppskattad och medför
dessutom jämförelsevis låga kostnader såväl för det allmänna som för
deltagarna.
Den övre gräns, som de sakkunniga föreslagit beträffande längden av de
av hushållningssällskapen anordnade kurserna, kan jag godtaga. Såsom även
framhållits i betänkandet bör emellertid lantbruksstyrelsen i särskilda fall
kunna medgiva ett överskridande av denna gräns.
Beträffande kurserna vill jag i övrigt endast peka på betydelsen av att
kurser för ungdom skola anordnas, vilka giva en teoretisk utbildning av
liknande slag, som avsetts skola ingå i de av de sakkunniga föreslagna
praktikkurserna.
Såsom lärare vid kursverksamheten böra i första hand anlitas hushållningssällskapens
egna befattningshavare — konsulenter och jordbruksinstruktörer
— samt de fasta skolornas lärarkrafter. De sakkunnigas förslag,
att skola bör kunna anställa en extra ordinarie ämneslärare utöver
sitt eget behov för att möjliggöra att samtliga skolans lärare skola kunna
medverka vid den muntliga undervisningen i de kombinerade kurserna, kan
väcka vissa principiella betänkligheter. Med hänsyn till att en dylik anordning
i viss utsträckning redan förekommer samt kan beräknas giva ett praktiskt
mera tillfredsställande resultat än om sällskapet självt anställer en
lärare, vill jag emellertid icke utestänga möjligheten därtill. Liksom hittills
torde en dylik utökning av lärarpersonalen böra få ske endast efter medgivande
av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall. Däremot kan jag ej för närvarande
tillstyrka, att ytterligare personal skulle anställas vid hushållningssällskapen
till följd av den planerade utvidgningen av undervisningen.
De sakkunnigas förslag rörande beräkningen av arvode åt lärare i här
ifrågavarande kurser torde böra tillämpas i avbidan på genomförandet av en
lönereglering för befattningshavarna vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna.
De bestämmelser, som föreslagits rörande stipendier till kursdeltagarna,
kan jag i huvudsak förorda. Beträffande tilläggsstipendierna vill jag dock
framhålla, att småbrukare ävensom hemmasöner utan avtalad lön ofta äro
i lika stort behov av understöd som löntagare. I anslutning till vad som anförts
i vissa yttranden förordar jag därför, att bestämmelserna om tilläggs
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
67
stipendium skola utformas så, att även nämnda kategori och därmed jämställda
kunna komma i åtnjutande därav.
Då stipendiebeloppen stå i viss relation till motsvarande understöd inom
annan yrkesutbildning anser jag mig icke kunna förorda en höjning av vad
de sakkunniga härutinnan föreslagit. Jag finner ej heller tillräckliga skäl
föreligga för att låta stipendier utgå vid specialkurser, som ej omfatta mer än
fem dagar. Däremot bör, såsom de sakkunniga anfört, deltagare i demonstrations-
och övningsdagar i samband med ämneskurs erhålla såväl resekostnadsersättning
som stipendium enligt samma regler, som kunna komma att
gälla för deltagare i längre specialkurs.
En förutsättning för att undervisningsverksamheten skall få önskad omfattning
är givetvis, att sällskapen ha nödiga medel till sitt förfogande. Att
staten skulle i högre grad än som föreslagits i betänkandet bidraga till täckande
av kostnaderna för denna verksamhet kan jag dock icke förorda. De
medel, som därutöver kunna erfordras, böra därför få formen av lokala bidrag.
Jag har ej heller något att erinra mot detaljutformningen av de sakkunnigas
förslag rörande statsbidragsbestämmelserna utan tillstyrker alltså
detta. På en punkt synes dock detta förslag böra jämkas, nämligen i fråga
om den tid, för vilken bidrag bör sökas och beviljas. Enligit de sakkunnigas
förslag skulle bidrag sökas och beviljas för budgetår. Då hushållningssällskapens
verksamhetsår sammanfaller med kalenderåret, skulle
emellertid en dylik anordning förutsätta en omläggning av sällskapens räkenskaper
till att avse budgetår. Frågan om en dylik omläggning prövades
i samband med den år 1947 beslutade omorganisationen av hushållningssällskapen.
Någon sådan omläggning ansågs då ej böra genomföras. Med hänsyn
härtill torde en dylik åtgärd ej heller nu böra övervägas. Medel torde i
stället, på samma sätt som sker beträffande anslag till sällskapens verksamhet
i övrigt, böra anvisas för budgetår men avse kalenderår. Bidragen till
sammansatta kurser torde dock, i överensstämmelse med vad som tillämpas
för närvarande, böra beräknas för budgetår.
De av Gävleborgs läns hushållningssäH''skap föreslagna gårdarna för undervisning
in. in. synas åtminstone för närvarande icke vara behövliga. Genom
intimt samarbete med de fasta skolorna torde sällskapen kunna beredas
nödiga förutsättningar för den kursverksamhet, som anförtros åt dem.
Den skogliga yrkesundervisningen.
Förslaget.
För den lägre yrkesutbildningen inom skogshanteringen finnes för närvarande
icke någon fast organisation. Undervisningen bedrives i stor utsträckning
i form av tillfälligt anordnade kurser, delvis tillkomna på enskilt initiativ.
Enligt de sakkunniga tala övervägande skäl för att eu rörlig undervisningsverksamhet
bibehålies. Verksamheten bör organisatoriskt omhänderliavas
av skogsvårdsstyrelserna under skogsstyrelsens överinseende.
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
För att bereda ungdom en grundläggande skoglig yrkesutbildning föreslå
de sakkunniga, att den av flera norrländska kommuner tillämpade metoden
att anordna praktiskt betonade skogskurser i den yrkesbestämda fortsättn
ingss kolan skall få vidgad användning. Vidare böra för ungdom i
åldern 15—18 år utan större praktisk erfarenhet av skogsarbete anordnas
särskilda ungdomskurser, förlagda till skogsvårdsgårdar eller till
lokaler, som ställas till förfogande av domänverket eller annan skogsägare.
Ungdomskurs bör omfatta ca tolv veckor med i genomsnitt 42 undervisningstimmar
per vecka. Till teoriundervisning i lärosal böra anslås omkring
tio timmar i veckan. I övrigt skall undervisningen meddelas på så sätt, att
eleverna få deltaga i skilda yrkesarbeten samt i praktiska övningar. För
undervisningen ha de sakkunniga utarbetat en normalplan, vilken återgivits
å s. 183 i betänkandet.
Eleverna skola erlägga ersättning för kost under kurstiden. Inkomsten
av de skogsarbeten, som de utföra, bör användas till arbetspremier. Därjämte
förutsättes att eleverna skola kunna erhålla stipendier enligt de
grunder, som gälla för understöd av statsmedel åt vissa elever vid skogsbrukskurser.
Såsom kompletterande yrkesundervisning för redan yrkesverksamma
skogsarbetare föreslås skogsarbet arkurser om åtminstone tre veckors
längd. Undervisningen, som bör pågå 46 timmar i veckan med omkring
två timmars teoretisk undervisning i lärosal dagligen, skall kraftigt koncentreras
till det för varje kurs avsedda huvudämnet. Försöksvis böra även
kunna anordnas kortare kurser än nu nämnts.
Elev skall själv svara för sitt uppehälle under kurstiden men föreslås
skola erhålla gottgörelse för resa till och från platsen för kursen ävensom
åtnjuta stipendier efter samma grunder som föreslagits skola gälla för elever
i hushållningssällskapens längre kurser, d. v. s. dels grundstipendium
med tre kronor per dag, dels enligt skogsvårdsstyrelsens bestämmande tillläggsstipendium
med högst nio kronor per dag till familjeförsörjare och
fyra kronor per dag till icke familjeförsörjare. Inkomsten av det vid kursen
utförda arbetet skall användas till täckande av kurskostnaderna.
Särskilda kör arkurser förordas för undervisning rörande lämpliga
redskap och arbetsmetoder samt anläggning och skötsel av basvägar. På
grund av svårigheten att samla bästägande jordbrukare, som utföra skogskörslor,
till sådana kurser samt att finna lämpliga lärare föreslås att kurserna
till en början skola anordnas lokalt och omfatta endast en eller ett
par dagar. Förutsättningar torde så småningom skapas för kurser om en
eller två veckors längd.
Deltagare i kurs om en vecka eller mera bör erhålla gottgörelse för resekostnad
samt efter skogsvårdsstyrelsens prövning grundstipendium om tre
kronor om dagen, därest han ej kan bo i sitt hem under kurstiden. Inkomsten
av arbetet skall användas till arbetspremier åt deltagarna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 124
69
För alt tillgodose behovet av lägre förmanspersonal för såväl det allmänna
som det enskilda skogsbruket förordas, att vid behov skola anordnas
för m a nskurser om åtminstone fem veckor i samverkan med
domänstyrelsens förvaltningar och enskilda företag. Kursdeltagare bör ha
fyllt 20 år och äga flerårig vana vid skogsarbete. Därjämte bör han kunna
förete intyg om lämplighet för utbildning till förman. Sedan skogsarbetarkurser
börjat anordnas i större omfattning, bör möjligen genomgången sådan
kurs sättas som villkor för inträde vid förmanskurs.
Beträffande en av de sakkunniga upprättad normalplan för förmanskurs
torde jag få hänvisa till s. 190 i betänkandet.
Deltagare i förmanskurs bör själv svara för sitt uppehälle under kursen.
Stipendier förutsättas skola utgå enligt bestämmelserna i kungörelsen
nr 679/1944 angående understöd av statsmedel åt vissa elever vid skogsbrukskurser.
Härjämte skall deltagare äga behålla intäkterna av arbete,
som han utfört såsom övningsuppgift.
Utöver kurserna föreslås försök skola göras med instruktions- och
upplysningsverksamhet för skogsarbetarna. Syftet därmed skall
främst vara att öka intresset för skogsarbetarkurserna. Instruktör bör på
begäran ställas till förfogande av skogsvårdsstyrelse.
Jämväl för skogsägarna bör upplysningsverksamhet anordnas. I den mån
skogsvårdsgårdarnas utrustning det tillåter bör undervisning förläggas dit.
Även mera omfattande skogsvårdskurser böra härvid komma i fråga.
Kombinerad muntlig och skriftlig undervisning
ha de sakkunniga ansett mindre väl lämpad för den skogliga utbildningen.
Försök därmed böra dock enligt de sakkunniga göras, framför allt i fråga
om förmanskurserna.
Den vidgade undervisningen medför ett ökat behov av 1 ä r a r e. De sakkunniga
föreslå därför, att utöver skogsvårdsstyrelsernas egen personal skola
såsom speciallärare anlitas i praktiskt skogsbruk sysselsatta personer med
jägmästar- eller skogsskoleutbildning. För lärarna böra anordnas fortbildningskurser
genom skogsstyrelsens försorg. Som instruktörer vid de praktiska
arbets- och övningsuppgifterna föreslås till en början skola anlitas
skogsförmän med tillräcklig praktisk erfarenhet. Utbildning av instruktörer
bör emellertid framdeles äga rum vid de föreslagna förmanskurserna.
De sakkunniga framhålla vidare, att de ökade arbetsuppgifter, som realiserandet
av de framlagda förslagen medför, säkerligen i en del fall icke
kunna bemästras utan förstärkning av skogsvårdsstyrelsernas skogligt utbildade
personal. Där kontinuerligt behov av särskild kraft för planering
och ledning av undervisningsverksamheten uppkommer, bör därför en befattning
som undervisningskonsulent inrättas. Det bör emellertid ankomma
på vederbörande skogsvårdsstyrelse att själv göra framställning därom.
Hos de skogsvårdsstyrelser, där dylik befattning icke inrättas, bör ansvaret
för planeringen av undervisningsverksamheten och de därmed förenade åtgärderna
ändock uppdragas åt eu bestämd befattningshavare.
70
Kungl. Maj-.ts proposition nr 121.
Statsbidrag till kostnader för lärare och instruktörer vid ungdoms-,
skogsarbetare-, körare- och förmanskurser bör enligt betänkandet i fråga
om kurs, som omfattar minst sex undervisningsdagar, utgå med belopp,
motsvarande hela kostnaden. Arvodena förutsättas dock bliva maximerade
enligt liknande regler, som föreslagits i fråga om hushållningssällskapens
undervisningsverksamhet. Grundstipendierna till deltagare i skogsarbetareoch
körarkurser om minst sex undervisningsdagar böra likaledes helt täckas
av statsbidrag. Till övriga kostnader för nu nämnda kurser, däri inbegripet
reseersättningar och tilläggsstipendier till elever, föreslås statsbidrag
skola lämnas med tre fjärdedelar av kostnaden. Såsom villkor för
statsbidrag anses böra gälla, att antalet kursdeltagare vid kursens början
uppgår till minst tio i ungdomskurs eller förmanskurs och minst sju i
skogsarbetarekurs.
Statsbidrag till kurser om mindre än sex undervisningsdagar bör enligt
de sakkunniga utgå enligt samma regler, som föreslagits för de kortare
kurserna i hushållningssällskapens regi, d. v. s. med tre fjärdedelar av
kurskostnaderna.
Kostnaderna för skogsvårdsstyrelsernas allmänna upplysnings- och undervisningsverksamhet
böra enligt betänkandet liksom hittills bestridas från
anslaget till Bidrag till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.
Yttrandena.
I fråga om den lägre skogliga yrkesutbildningen bär i remissutlåtandena
starkt framhållits behovet av en förbättring av de nuvarande förhållandena.
De sakkunnigas förslag härutinnan har i huvudsak vunnit bifall och har
i princip tillstyrkts av, bland andra, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
överstyrelsen för yrkesutbildning, lantbruksakademien,
skogshögskolans lärarråd och statens skogsforskningsinstitut. Skogsstyrelsen
har dock framhållit som en brist, att den mera allmänna undervisning
i främst skogsvård, skogsekonomi, avverkningsteknik och virkesmätning,
som ägare eller blivande ägare av bondeskogar borde erhålla, icke
upptagits till utförligare behandling. Styrelsen har härvid pekat på att ifrågavarande
kategori utgjorde huvudparten av de i skogsarbete verksamma
personerna.
Sveriges kronojägarförbund har ansett sig icke kunna förorda det framlagda
förslaget och har hemställt om förnyad utredning i samråd med domänstyrelsen.
Även domänstyrelsen har anfört, att förslaget i väsentliga delar
måste omarbetas och kompletteras, innan det kunde läggas till grund
för en framställning i ämnet.
Frågan, huruvida den skogliga yrkesutbildningen bör vara fast eller rörlig,
har behandlats i åtskilliga yttranden. I allmänhet har därvid, i likhet
med vad som skett i betänkandet, hävdats, att denna utbildning måste organiseras
såsom en rörlig utbildning. Bland dem, som uttalat sig i denna
riktning, kunna nämnas domänstyrelsen, skogsstyrelsen, överstyrelsen för
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
yrkesutbildning, Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet samt Föreningen
skogsarbeten. Domänstyrelsen har emellertid tillagt, att det dock
icke syntes osannolikt att bland annat med hänsyn till den maskintekniska
utvecklingen inom skogsbruket behov av även ett antal fasta anstalter för
skogsarbetareutbildningen kunde uppstå inom en ganska snar framtid. Här
gällde dock i första hand att tillskapa undervisning och utbildningsformer,
vilkas ändamålsenliga utformning vore mycket svår att bedöma och som i
mångt och mycket måste prövas fram.
En motsatt uppfattning har uttalats av 1946 års skolkommission ävensom
av Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Skolkommissionen har rörande
denna fråga bland annat anfört, att kraven på fasta utbildningsanstalter
i regel bleve allt större, ju mer mekaniseringen fortslcrede inom en näringsgren.
Skogsbruket kunde näppeligen väntas utgöra något undantag från
denna regel. Det vore ofrånkomligt, att de fasta utbildningsanstalterna skulle
bliva förhållandevis kostsamma. Kostnaderna skulle emellertid kunna nedbringas
väsentligt om skogsarbetarskolor, åtminstone försöksvis, förlädes
till skogsskolorna. Dessas förläggningsutrymmen och lärarpersonal finge visserligen
då utökas något, såvida ej antalet skogsskoleelever kunde minskas
något. Då denna utväg att för en rimlig kostnad lösa frågan om en försöksdrift
med fasta skogsarbetarskolor icke syntes ha övervägts inom kommittén,
tilläte sig skolkommissionen föreslå, att det lämnade uppslaget skulle
sakligt prövas inom vederbörande ämbetsverk.
I ett flertal yttranden har vidare framhållits, att man beträffande formerna
för utbildningen måste pröva sig fram och successivt anpassa verksamheten
efter utvecklingen och vunna erfarenheter.
I några yttranden har berörts frågan, vilka kategorier av skogsarbetare
undervisningsverksamheten i första hand bör avse. Skogsstyrelsen har framhållit,
att enligt dess uppfattning den statligt stödda utbildningen i första
hand borde anpassas för bondeskogsbrukets behov, eftersom yrkesutbildningen
i trakter, där domänverket eller storskogsbruket icke vore representerat,
knappast kunde bliva tillgodosedd utan samhällets medverkan. Föreningen
skogsarbeten har gjort invändningar mot den kategoriklyvning
mellan olika skogsägare respektive arbetaregrupper, som enligt dess åsikt
vore avsedd av de sakkunniga. Föreningen har härom anfört bland annat
följande.
Föreningen kan icke finna att bärande skäl för en dylik uppdelning föreligga.
Avgörande skiljaktigheter mellan olika skogsägaregrupper i ekonomiskt
och organisatoriskt hänseende torde numera icke vara för handen,
sedan bondeskogsbrukets samarbetsorganisationer vunnit stadga.
Principiellt vore det anmärkningsvärt, om det allmänna icke skulle stödja
den undervisningsform, som torde ha det största intresset för de redan yrkesverksamma
skogsarbetarna och därigenom säkra att alla arbetare få
samma möjligheter till yrkesutbildning på lika ekonomiska villkor. Det
synes därför rimligt och riktigt, att den del av instruktions- och upplysningsverksamheten,
som tar sig uttryck i anordnandet av särskilda för
större eller mindre områden centraliserade instruktions- och demonstra
-
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
tionsdagar o. d., erhåller ekonomiskt stöd från det allmännas sida. Oberoende
för ett sådant ekonomiskt stöd bör därvid vara, om dylik instruktionsverksamhet
omsluter en eller flera dagar på samma plats. Avgörande
bör vara att den är öppen för alla skogsarbetare och icke enbart arbetare
hos viss eller vissa arbetsgivare. Förutom täckandet genom allmänna medel
av de omedelbara kostnaderna för anordnandet av sådana dagar bör ekonomiskt
stöd lämnas för framställning av instruktionsfilmer, undervisningsbroschyrer
o. d. ävensom för utbildningen av instruktörer.
Här föreslagna riktlinjer synas föreningen innebära en logisk uppdelning
av instruktionsverksamheten mellan sådan, som har karaktär av allmän
yrkesutbildning, och sådan, som är ett led i vissa skogsarbetsgivares rationaliseringssträvanden
och som bör bäras av dessa.
I fråga om fortsättningsskolans lämplighet för den skogliga
utbildningen har skolöverstyrelsen anfört följande.
Fortsättningsskolor i anslutning till skogshantering och med praktiskt arbete
i skogen (avverkning, tumning, verktygsvård, skogseldsläckning in. in.)
ha under de senare åren anordnats i vissa skoldistrikt i Norrland samt från
och med innevarande läsår i Simonstorp i Östergötland. Dessa fortsättningsskolor,
som samtliga utsträckt undervisningstiden utöver i gällande stadga
föreskrivet minimital — 180 timmar — ha anordnats i samarbete med statliga
och enskilda skogsförvaltningar och med ekonomiskt stöd från dessa.
Folkskolinspektörerna ha vitsordat, att sådana fortsättningsskolor givit gott
resultat och att såväl målsmän som elever visat ett stort intresse för undervisningen.
De sakkunniga framhålla, att fortsättningsskolor av ovan nämnd typ borde
anordnas i ökad omfattning. Försöken torde kunna bliva av värde för utformningen
av den förberedande yrkesutbildningen på detta område under
ett nionde skolår.
Överstyrelsen vill helt ansluta sig till denna uppfattning. I sådana fortsättningsskolor
kan utan tvivel givas en god förberedande yrkesutbildning
för ungdom, som kommer att ägna sig åt skogsarbete. Det vore för övrigt
önskvärt, att även fortsättningsskolan i anslutning till jordbruk gåves en
mera praktisk inriktning än vad hittills i regel varit fallet.
Såsom villkor för att den yrkesbestämda fortsättningsskolan skall förenas
med praktiskt arbete bör emellertid gälla att fullgoda lärare finnas att tillgå.
Tillräckligt är ej att läraren enbart teoretiskt behärskar sitt ämne; han
måste även äga kännedom om varje detalj av de praktiska arbetena.
önskvärt är att kursplanen för fortsättningsskolan i anslutning till skogshantering
omfattar icke enbart arbetskunskap. Så har varit fallet i de fortsättningsskolor
i anslutning till skogsarbete, som hittills anordnats. Även
åt amnet medborgarkunskap bör anslås icke alltför begränsad tid.
Domänstyrelsen har förordat, att den skogsbetonade fortsättningsskolan,
som hittills undantagslöst givit gynnsamt resultat, skulle bedrivas i betydligt
vidgad omfattning. Enligt domänstyrelsens åsikt hade denna utbildningsform
en stor uppgift att fylla som ett led i strävandena att giva landsbygdens
ungdom tillfälle till den grundläggande yrkesutbildning, som behövdes för
att skapa intresse och aktning för skogsarbetarens yrke. Förutsättningarna
för att anordna sådana skolor vore för närvarande mycket gynnsamma. Det
förberedande arbetet hade redan gjorts av skogsbolagen och domänverket
samt i någon mån av skogsvårdsorganisationerna. Verksamheten borde dock
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
73
knappast begränsas till utpräglade skogskomniuner utan bedrivas praktiskt
taget inom hela landsbygden med undantag av större sammanhängande
slättbygdsområden. Det föreliggande förslaget borde kompletteras med utredning
om undervisningsordning för och statsbidrag till dylika skolor.
I sistnämnda hänseende har domänstyrelsen bland annat anfört följande.
De sakkunniga synas ha utgått från att medverkan i samma utsträckning
som hittills allt framgent skulle kunna påräknas från skogsbrukets
sida vid anordnandet av skogsbetonad fortsättningsskola och härpå ha de
grundat sina beräkningar av behovet av statliga bidrag. För denna utbildningsform
ha statsbidrag icke ansetts behövliga. Härvid bör emellertid beaktas,
att dessa kurser i den form de hittills förekommit ställt stora krav
på de anordnande skogsförvaltningarnas insatser i form av lärarkrafter
samt kostnadsfria förläggningar in. in.
De skogliga fortsättningsskolor, som hittills ordnats, ha i huvudsak tillkommit
på initiativ av inom storskogsbrukets förvaltningar yerksamma
skogsmän, som insett att skogsbygdens försörjningsfrågor lika litet som
skogsbrukets och det egna företagets arbetskraftsproblem kunna varaktigt
lösas utan att ungdomen får lära känna skogsarbetet som ett mycket kvalificerat
arbete, där kunnandet och den tekniska skickligheten påverkar arbetsresultaten
mera än inom de flesta andra arbetsfält.
Sedan försök med skogsbetonade fortsättningsskolor nu i betydande omfattning
verkställts och resultaten undantagslöst visat sig gynnsamma, torde
tiden vara mogen att överflytta det ekonomiska ansvaret för denna verksamhet
på det allmänna. Härvid får man icke rygga tillbaka för de betydande
kostnader, som verksamheten onekligen drar med sig. De sakkunniga
synas icke ha gjort något försök att uppskatta denna kostnad. Ehuru styrelsen
längre fram i sitt yttrande skall återkomma till kostnadsberäkningarna
må dock redan här framhållas, att den hittillsvarande verksamheten i
Norrbottens län givit vid handen att, sedan skoldistrikten till lärareavlöning
bidragit med 1 000—1 500 kronor, domänverkets kostnad för anordnande
av kurser om 360 undervisningstimmar för 13—15 elever uppgått till ej
mindre än 3 000—3 500 kronor per kurs. Härtill komma kostnaderna för
mat och avlöning till hushållspersonal, vilka bestridits av skoldistrikten.
Dessa betydande ekonomiska uppoffringar kunna icke förväntas från skogsbrukets
sida i ett sämre ekonomiskt läge eller under tider av bättre arbetskraft
stillgång. Skolformen som sådan bör enligt styrelsens uppfattning icke
påverkas av konjunktursvängningar.
Utredning om statsbidrag till fortsättningsskolor för anordnande av
skoglig utbildning har också påyrkats av Föreningen skogsarbeten ävensom
av Svenska lantarbetsgivareföreningen, vilken sistnämnda förening
dock förklarat sig icke vara övertygad om att denna utbildningsform hade
det värde, som de sakkunniga velat tillmäta densamma.
Riksförbundet landsbygdens folk har ansett det icke vara lämpligt all använda
fortsättningsskolan för skogsutbildning, enär eleverna vid denna ålder
knappast kunde på allvar ha bestämt sig för levnadsbana samt den lillgängliga
Iärarkraften i allmänhet torde sakna tillräcklig kompetens.
Enligt skogsstyrelsens åsikt bar den skogsbetonade fortsättningsskolan
förutsättningar att slå igenom också i de trakter, där den ännu icke försökts.
Skogsstyrelsen bär därjämte framhållit f o I k b ö g s k o 1 o r n a s be
-
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
tydelse för att undervisningen i jord- och skogsbruk skall kunna ökas samt
har uppgivit, att rektorerna vid dessa skolor i de flesta fall vore positivt inställda
till tanken på den utvidgade undervisning i skogliga ämnen, som
utan rubbning av timplanen skulle kunna åvägabringas genom ämnesundervisningens
anknytning till skogliga frågor.
Lämpligheten av kombinerad skogs- och lantmannaskola
har understrukits av Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
som uppgivit att erfarenheterna från en av sällskapet bedriven sådan
skola vid Nytorp vore synnerligen goda och manade till efterföljd.
Beträffande den föreslagna utökningen av kursverksamheten har
skogsvårdsstgrelsen i Älvsborgs län anfört betänkligheter. Sagda skogsvårdsstyrelse
har ifrågasatt om det icke vore bättre, att praktikens män med ledning
av aktuella behov inom landets skilda delar ännu en tid finge pröva
sig fram till lämpliga kursformer, innan en kostsam organisation uppbyggdes
av det format, som de sakkunniga tänkt sig.
Arbetsmarknadsstgrelsen har rörande kursverksamheten anfört.
De utbildningsmöjligheter, som de sakkunniga föreslå, äro i huvudsak
kortare kurser av olika slag. Men fråga är, om kortare kurser äro tillfyllest.
Sådana kurser ha givetvis stora fördelar, framförallt om man tänker på
önskvärdheten av ett stort antal deltagare och goda möjligheter till lokal
anpassning. Men enligt styrelsens mening föreligger risk, att utbildningen
blir alltför splittrad och heterogen. Kravet på möjligheter till anpassning får
ej helt undanskymma kravet på en grundlig och konsekvent uppbyggd utbildning.
Ur arbetsmarknadssynpunkt förefaller det mest rationellt att icke
endast som hittills bygga på säsongarbetare för skogsavverkningen utan
söka få fram en mera fast och allroundkunnig arbetarstam. För denna kategori
synas längre kurser upplagda efter en mera allsidig plan vara erforderliga.
De sakkunniga tyckas ej i första hand ha tagit sikte på att tillgodose
här ifrågavarande utbildningsbehov utan mera varit inriktade på
säsonganställda skogsavverkare och lämplig utbildning för dessa. Men även
för denna kategori synas vissa av de föreslagna kurserna alltför korta.
Mot de sakkunnigas uttalande, att kombinerad muntlig och skriftlig undervisning
skulle vara mindre väl lämpad för den skogliga utbildningen, har
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund gjort invändningar. Förbundet
har framhållit, att aderton skogskurser med kombinerad undervisning, vilka
samlat inalles 244 deltagare, börjat i november 1948 och skulle pågå till
mars 1949. Det talrika deltagandet och de erfarenheter som gjorts visade
otvetydigt, att denna kursform hade sitt berättigande också på det skogliga
området. Även skogsstyrelsen samt skogsvårdsstyrelserna i Blekinge
och Hallands län ha förordat dylika kurser.
De föreslagna ungdomskurserna ha från skogsstyrelsens sida endast
föranlett det påpekandet, att dessa kurser borde kunna förkortas och
den teoretiska undervisningen minskas till förmån för praktiska övningar.
Kurserna borde förläggas till sommaren, då även skolungdom hade möjlighet
att deltaga.
Riksförbundet landsbygdens folk bär yppat tvivel om lämpligheten av den
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
75
föreslagna kurstiden och med hänsyn till elevrekryteringen hemställt att
ungdomskurserna skulle inskränkas till att omfatta endast åtta veckor.
Däremot har domänstyrelsen gjort gällande att, även om den föreslagna
kurstiden av tolv veckor mestadels vore lämplig, borde dock en utbildning
av betydligt längre varaktighet prövas. Erfarenheterna från skogliga ungdomskurser
om tio månaders längd, som anordnats inom Vilhelmina socken,
vore goda. Det syntes domänstyrelsen angeläget att, därest sådana kurser
vore önskvärda jämväl annorstädes, också de skulle kunna erhålla stöd
från det allmänna.
Domänstyrelsen har vidare anfört.
Av de sakkunnigas motivering synes framgå, att ungdomskurserna borde
anordnas endast i sådana fall, då ungdomen ej kunnat beredas tillfälle att
genomgå skogsbetonad fortsättningsskola. Styrelsen är icke av samma uppfattning.
Det torde vara till gagn jämväl för den, som genomgått skogsbetonad
fortsättningsskola, att några år senare ha tillfälle att genomgå
här föreslagen ungdomskurs. Denna är ju avsedd att bliva betydligt längre
och spänna över områden — exempelvis körning av skogens produkter —
som svårligen kunna inläggas i fortsättningsskolornas kursplan. Då ungdomen
står inför ett definitivt yrkesval, bör denna kurs ha mycket att giva
i form av repetition och utbyggnad av tidigare inhämtade lärdomar.
Vad här ifrågasatts skulle givetvis innebära, att antalet ungdomskurser
måste bliva avsevärt större än vad de sakkunniga räknat med. Då enbart
den utbildning, som kan lämnas vid en skogsbetonad fortsättningsskola, ej
kan anses motsvara kraven på erforderlig utbildning för skogsarbetareyrket,
lärer man icke få rygga tillbaka för de ökade kostnader för det allmänna
och de större insatser av lärotid för de blivande skogsarbetarna, som ett
mera allmänt tillämpande av ungdomskurserna skulle föra med sig.
Föreningen skogsarbeten har ansett, att den föreslagna kurstiden tills
vidare finge anses väl avvägd men att någon minskning av timantalet för
skogsvård och skogskultur till förmån för anläggningsarbeten borde övervägas.
Erfarenheten finge sedan visa, i vad mån förändringar vore påkallade.
Emellertid krävdes en helt annan omfattning av ungdomsutbildningen
än de sakkunniga räknat med, eftersom enligt norrlandskommitténs beräkningar
5 000 nya arbetare erfordrades årligen endast för Norrland.
Statens skogsforskningsinstitut bar föreslagit, att ämnet skogsvård och
skogskultur skulle erhålla större rum i förhållande till de tekniska ämnena,
även om kurstiden därigenom skulle behöva förlängas.
Beträffande skogsarbet a r - och körar kurserna har domänstyrelsen
anfört, att det vore oegentligt alt ställa skogsarbetarkurser i motsatsförhållande
till körarkurser. Båda kurserna vore olika former av skogsarbetarkurser
och borde därför rätteligen benämnas kurs för körare och kurs
för huggare in. fl. I enlighet härmed borde stipendier och andra förmåner
utgå till eleverna i båda slagen av kurser efter enahanda grunder och icke,
såsom de sakkunniga föreslagit, med enbart grundstipendium till körare
men med både grundstipendium och tilläggsstipendium till skogsarbetare.
De sakkunniga hade enligt domänstyrelsens uppfattning genomgående
uppskattat omfattningen av kursverksamheten för lågt. Särskilt vore detta
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
fallet i fråga om körarkurserna. Domänstyrelsen hade för sin del under
senare år bedrivit en undervisningsverksamhet för körare av helt annan
intensitet och i större omfattning än vad de sakkunniga föreslagit för hela
det svenska skogsbruket.
Liknande synpunkter, såvitt angår uppdelningen av kurserna samt deltagarnas
ekonomiska förmåner, ha framförts av Svenska skogs- och flottningsnrbetarförbundet
ävensom av Föreningen skogsarbeten.
Skogsstyrelsen har icke haft några erinringar mot de sakkunnigas förslag
i denna del men har framhållit önskvärdheten av att körarkurser av längre
varaktighet än ett par dagar skulle komma till stånd.
Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län bär däremot anmärkt, att det åtminstone
i södra Sverige torde bliva svårt att få deltagare i körarkurser, om
kurstiden bleve så lång som en eller två veckor.
Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län har livligt förordat försök med
ambulerande körningsinstruktörer, vilka å drivningsplatserna skulle praktiskt
demonstrera utprövade redskap och metoder. Enahanda förslag har
framlagts av Svenska lantarbetsgivareföreningen.
Även Föreningen skogsarbeten har framhållit lämpligheten av att instruktions-
och demonstrationsdagar skulle anordnas på skilda platser.
Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott har anfört, att körarkurser
knappast skulle ha någon praktisk betydelse. Färdigheter på detta område
kunde näppeligen inhämtas i form av eu kurs, med mindre denna förlädes
till särskilda avverkningsområden.
Förslaget om för manskur ser har skogsstyrelsen ansett godtagbart.
Skogsstyrelsen har därvid förutsatt dels att elev i sådan kurs skulle ha
genomgått skogsarbetarkurs och tillika visat sig lämplig lör förmanstjänst,
dels att domänverkets interna kurser ävensom vissa större skogsbolags
motsvarande kurser skulle få anordnas oberoende av nu ifrågavarande kursverksamhet.
Skogsvårdsstyrelserna i Stockholms och Västmanlands län ha förordat en
förlängning av kurstiden.
Domänstyrelsen har avstyrkt förslaget i denna del, därvid styrelsen anfört.
Hittills har utbildningen bedrivits i direkt anknytning till arbetet. På
detta sätt har framkommit en kår av förmän med i hög grad växlande kvalifikationer,
vilka för domänverkets del äro anpassade till de krav man för
olika områden och under olika arbetsförhållanden ställer på förmännen.
Styrelsen anser emellertid olämpligt, att en allmän yrkesutbildning för skogsförmän
tillskapas. Behovet av sådana förmän, som ej utbildats för visst företag,
är mycket ojämnt och man kan befara, att en kår därigenom bildas,
som saknar egna arbetsuppgifter och ej kan utnyttjas vare sig som skogvaktare
eller arbetare. Härigenom kan lätt uppstå en missbelåten grupp av
arbetare inom skogsbruket, som knappast skulle få den rätta yrkesambitionen
vid återgång till rent skogsarbete. Att skogsvårdsstyrelserna, därest
brist på skogsskoleutbildad personal föreligger och denna brist i viss mån
kan ersättas med utbildade förmän, böra inom ramen för sina normala anslag
ha möjlighet att utbilda erforderligt antal förmän för deras speciella
ändamål synes rimligt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
77
Fråga är, om icke den framträdande plats, som förmansinstitutionen numera
intager vid diskussioner i skogliga kretsar, främst har sin orsak i brist
på skogsskoleutbildad personal eller med andra ord bristen på möjligheter
att tillgodose skogsbrukets .arbetsledarebehov på grund av alltför få skogsskolor.
Styrelsen har för sin del tillsammans med skogsstyrelsen redan flera
gånger framlagt förslag till lösning av denna fråga, framförallt för övre
Norrlands vidkommande. Därest en allmän förmansutbildning anordnas för
ett föga klarlagt behov samtidigt som ett väldokumenterat behov av bättre
utbildade skogvaktare tillgodoses mycket restriktivt, föreligger risk för en
synnerligen betänklig standardsänkning beträffande skogsbrukets arbetsledare.
Om skogsskolorna utbyggas så, att de kunna helt fylla den uppgift,
som tillkommer dem, torde förmansutbildningen fortsättningsvis kunna omhändertagas
av storskogsbruket självt och av slcogsvårdsstyrelserna genom
kurser, som anordnas för medel, vilka ställts till förfogande för deras normala
verksamhet.
Den föreslagna instruktions- och upplysningsverksamhet
e n för skogsarbetarna bar skogsstyrelsen biträtt. Skogsstyrelsen har
emellertid framhållit, att det borde vara oeftergivligt att specialutbildning
meddelades vid filningsverkstad, hovvårdskurs, större körarkurs, apteringsoch
virkesmätningskurs o. s. v. Den av de sakkunniga förordade ordningen,
enligt vilken instruktör skulle utsändas först efter framställning från företags
eller arbetsgrupps sida, skulle giva verksamheten en alltför passiv inriktning.
Även hänsyn till en ändamålsenlig planering av instruktörens resor
talade enligt skogsstyrelsen för att instruktionsverksamhet borde få insättas
där behov förelåge, oavsett om ansökan inkommit eller ej.
Domänstyrelsen har allvarligt ifrågasatt lämpligheten av att storskogsbruket
självt skulle helt bekosta sin instruktions- och upplysningsverksamhet,
under det att skogsvårdsstyrelserna föreslagits skola erhålla statsbidrag till
dylik verksamhet, som i huvudsak borde beröra de mindre skogsägarna. Åtskilligt
talade enligt domänstyrelsen för att skogsägarna själva borde påtaga
sig ansvaret för den kompletterande utbildning, som i viss mån sammanhängde
med företagens rationaliseringssträvanden. Det enskilda mindre
skogsbrukets föreningsrörelse hade numera vuxit sig så stark, att det borde
kunna förutsättas att genom denna rörelses ekonomiska stöd sådan verksamhet
kunde bedrivas och bekostas utan statsbidrag.
Beträffande I ä r a r n a bär domänstyrelsen framhållit, att utomordentligt
stora krav måste ställas på de skogsmän, som skulle knytas till yrkesutbildningen
inom skogsbruket. Sådana kvalifikationer besutte endast ett mindre
antal av dem, som utexaminerats från skogshögskolan och skogsskolorna.
Den skogliga yrkesutbildningen borde såsom de sakkunniga framhållit vara
starkt tekniskt inriktad. Med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen
vore del därför nödvändigt med fortbildningskurser för sådana personer,
som tjänstgjorde såsom lärare inom yrkesutbildningen.
Vad statsbidragen angår har i huvudsak ingen annan erinran
framställts mot de sakkunnigas förslag än alt skogsstyrelsen framhållit att
reglerna syntes vara onödigt komplicerade och innebära eu alltför långt gående
differentiering. Enligt skogsstyrelsens mening borde mera schablon
-
78
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
mässiga regler kunna tillämpas, vilka medgåve smidig anpassning efter skiftande
förhållanden. Anledning syntes sålunda saknas att absolut begränsa
bidragsgivningen till tre fjärdedelar, såvitt gällde grundstipendier åt elever
i ungdomskurser och förmanskurser samt tilläggsstipendier åt deltagare i
skogsarbetarkurser. Å andra sidan torde under vissa förhållanden skäl kunna
föreligga att bestämma bidraget till vissa andra kurskostnader till mindre
del än tre fjärdedelar. De föreslagna grunderna för bidrag till speciallärare
torde, såvitt anginge maximeringen till 10 respektive 5 kronor för undervisningstimme,
icke böra gälla sådan lärare som toges i anspråk för endast
en eller annan undervisningstimme.
Departementschefen.
Den lägre yrkesutbildningen på skogsbrukets område har i jämförelse med
motsvarande utbildning inom jordbruket och ett flertal andra näringar varit
starkt eftersatt. Till en del torde detta ha sin grund i de speciella förhållanden,
under vilka skogsarbetet bedrives. Sådan övervakning och ledning
av arbetet, som är regel inom andra yrken och ofta innefattar en mycket
god praktisk utbildning, är i huvudsak icke möjlig att åstadkomma, då det
gäller skogsarbete. I större utsträckning än eljest äro därför särskilda åtgärder
av nöden för att bibringa arbetarna erforderliga insikter. I viss omfattning
har instruktörsverksamhet och även kursverksamhet förekommit,
ofta anordnad av större företag, som haft intresse av att skaffa sig en
skicklig arbetarstam. Tillfällena att på detta sätt förvärva sig yrkesutbildning
ha dock varit begränsade.
Det är utan tvivel ett betydande samhälleligt intresse, att en förbättring
härvidlag skall åstadkommas. Yrkesskicklighet hos skogsarbetarna medför,
såsom de sakkunniga framhållit, icke blott ökad arbetseffektivitet och fullständigare
utnyttjande av virkestillgångarna utan även bättre hushållning
med den mänskliga arbetskraften och minskade risker för olycksfall.
Då man här rör sig på ett så gott som nytt fält, torde det icke vara möjligt
att uppdraga några fasta riktlinjer för hur yrkesutbildningen på detta
område skall bedrivas. Verksamheten bör i stället huvudsakligen få försökskaraktär.
Det viktigaste synes nu vara, att arbetet skall komma i gång
och att olika vägar skola prövas. Med ledning av de erfarenheter, som på
detta sätt kunna vinnas, bör det senare bliva möjligt att bedöma vilken eller
vilka av dessa vägar, som lättast leda till målet.
Ur nu anförda synpunkter har jag i stort sett intet att erinra mot de
förslag, som de sakkunniga framlagt angående yrkesutbildningen inom
skogsbruket. Dessa förslag synas giva erforderlig frihet för prövningen av
olika utbildningsforiner och förefalla även i övrigt i huvudsak väl avvägda.
På ett par punkter finner jag emellertid anledning att närmare redovisa min
uppfattning.
De sakkunniga ha i valet mellan att anordna fasta skolor för utbildning
av skogsarbetare och att anordna en rörlig kursverksamhet stannat för det
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
79
senare alternativet. För min del ansluter jag mig till de sakkunnigas uppfattning
härvidlag. En allsidig utbildning i skogsarbetets olika grenar måste
väl i och för sig beräknas taga så lång tid, att det ur denna synpunkt vore
befogat att förlägga undervisningen till en fast skola. Yrkesutbildningen
inom skogsbruket måste emellertid enligt min uppfattning ske i direkt anknytning
till praktiskt arbete. Detta önskemål är betydligt svårare att förverkliga
vid en fast skola än då kurser anordnas i direkt anslutning till
skogsarbete, som pågår på olika håll och vid olika tider av året. Inrättandet
av fasta skolor skulle vidare draga avsevärda kostnader. Skolorna skulle
därför otvivelaktigt bliva fåtaliga. Detta betyder i sin tur, att det antal
skogsarbetare, som skulle kunna draga nytta av utbildningen, skulle bliva
avsevärt mindre än vad fallet blir, om utbildningen huvudsakligen lägges
såsom kortare kurser.
Med det nu sagda har jag dock ej velat avvisa tanken på kurser av längre
varaktighet och med mera allsidig utbildning än de av kommittén förordade.
Det måste emellertid bliva beroende av en prövning från fall till fall,
när förutsättningar för anordnande av dylika kurser föreligga.
I den mån den skogliga undervisningen kan anknyta till redan verksamma
skolor, är vidare givetvis intet att erinra mot en sådan anordning. Jag
kan sålunda ansluta mig till vad de sakkunniga anfört i fråga om den yrkesbestämda
fortsättningsskolan. Även om eleverna i fortsattningsskolan
som regel ännu icke definitivt träffat sitt yrkesval, synes det dock vara av
vikt, att sådan ungdom har tillfälle till skoglig yrkesundervisning likaväl
som yrkesundervisning inom andra näringar. Jag är emellertid icke nu beredd
att förorda att, såsom domänstyrelsen föreslagit, statsbidrag skall utgå
för denna utbildningsform.
Såsom skogsstyrelsen framhållit, torde även folkhögskolorna — i likhet
med de fasta lantbruksundervisningsanstalterna — kunna bidraga till förbättrad
utbildning inom skogshanteringen genom att öka sin undervisning
i skogliga ämnen.
Att förlägga utbildning av skogsarbetare till skogsskolorna torde däremot
icke vara lämpligt redan av den anledningen, att dessa skolor äro otillräckliga
för sin egentliga uppgift.
Den huvudsakliga yrkesutbildningen bör emellertid, som redan nämnts,
åtminstone tills vidare meddelas i form av en rörlig kursverksamhet med
i huvudsak relativt korta kurser. Med hänsyn till den bristande erfarenheten
torde man till en början böra pröva sig fram och successivt anpassa
verksamheten efter de rön, som göras. De, som arrangera kurserna, böra
därför ha stor frihet att lämpa dessa efter vad de lokala förhållandena
och andra omständigheter bjuda.
De förslag till kurser, som framlagts av de sakkunniga, förefalla vara i
huvudsak lämpliga och av sådan beskaffenhet att de kunna tjäna såsom
förebilder. Dock är jag tveksam beträffande de föreslagna körarkurserna.
Enligt min mening torde det i allmänhet icke vara möjligt alt samla ett
tillräckligt antal skogskörare till eu sådan kur.s, som ju bör anordnas un
-
80
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
der avverkningssäsongen för de praktiska demonstrationernas skull. I stället
torde undervisningen böra anordnas på så sätt, att lämpliga instruktörer
utsändas till drivningsplatserna och där i samband med pågående arbete
lämna råd och anvisningar om lämpliga arbetsmetoder och redskap, om basvägarnas
anläggning och skötsel in. in. Liksom i fråga om den föreslagna
allmänna instruktions- och upplysningsverksamheten böra sådana instruktörer
utsändas även om begäran därom icke framställts.
.lag har emellertid intet att erinra mot att särskilda körarkurser anordnas,
därest i något fall förutsättningar därför föreligga.
Domänstyrelsens farhågor rörande förmanskurserna synas vara överdrivna.
Dessa kurser äro, såsom de sakkunniga framhållit, avsedda att
anordnas genom skogvårdsstyrelserna i samverkan med domänstyrelsens
förvaltningar och enskilda företag, som ha behov av sådan förmanspersonal.
Kurserna skola anordnas endast vid behov och efter lokala initiativ.
Under sådana omständigheter torde tillräckliga garantier finnas för att
förmän icke komma att utbildas till större antal än som är behövligt och
lämpligt.
Med hänsyn till vad i några yttranden anförts angående de kombinerade
kurserna synes möjlighet böra hållas öppen att anordna även dylika kurser
med statsbidrag. Bidraget synes därvid böra utgå enligt samma regler, som
förordats i fråga om kombinerade kurser på jordbrukets område.
De sakkunnigas förslag rörande upplysnings- och undervisningsverksamheten
för skogsägare kan jag biträda.
Vad i ett par yttranden anförts om att de sakkunnigas förslag beträffande
den skogliga yrkesutbildningen skulle avse en kategoriklyvning mellan olika
skogsägare- respektive skogsarbetaregrupper synes bero på ett missförstånd.
Utbildningsmöjligheterna böra stå öppna för all skogsbrukets arbetskraft,
oberoende av huruvida den är sysselsatt i den ena eller den andra kategorien
av skogar. Något annat torde ej heller ha varit avsett av de sakkunniga.
Självfallet är emellertid, att den av skogsvårdsstyrelserna ledda yrkesutbildningen
i vart fall under en avsevärd tid framåt ej kan ersätta den yrkesutbildning,
som bedrives särskilt av domänstyrelsen och en del större skogsbolag,
ävensom att skogsvårdsstyrelsernas arbete på detta område i första
hand måste sättas in, där behovet är störst.
För den vidgade undervisningen behövs ett större antal lärare. Då verksamheten
till en början skall bedrivas försöksvis böra dock nya befattningshavare
icke anställas vid skogsvårdsstyrelserna. I stället böra, såsom i betänkandet
påpekas, speciallärare kunna anlitas i mån av behov. Med hänsyn
framför allt till den fortgående mekaniseringen och den snabba utvecklingen
i övrigt inom skogshanteringen böra fortbildningskurser anordnas
för lärarna.
Såsom jag redan nämnt, kan jag ej heller i fråga om skogsstyrelsen för
närvarande förorda någon utökning av personalen i anledning av den planerade
yrkesutbildningen.
Mot de föreslagna reglerna angående stipendier och statsbidrag kan med
81
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
visst fog göras den invändningen, att de innebära en allt för långt gående
differentiering. Framför allt gäller detta enligt min uppfattning stipendiebestämmelserna.
Med hänsyn till de skiftande förhållanden, under vilka utbildningen
kominer att bedrivas, och de varierande grupper, som densamma
kommer att beröra, är det dock sannolikt ofrånkomligt, att olika regler tilllämpas
i olika fall. Jag anser mig därför böra tillstyrka de sakkunnigas förslag
på denna punkt med det tillägget att, såsom nyss nämnts, bidrag bör
kunna utgå även till kombinerade kurser. Kungl. Maj :t torde emellertid böra
äga befogenhet att vidtaga smärre jämkningar i stipendie- och bidragsreglerna,
därest så befinnes påkallat. Det torde vidare vara lämpligt, att dessa regler
omprövas, sedan någon tids erfarenhet vunnits rörande tillämpningen
av desamma.
Åtgärder för tillgodoseende av behovet av mjölkningspersonal.
Förslaget.
I den ordinarie undervisningen vid lantbruksskolorna, jordbruksskolorna
samt lantmanna- och lanthushållsskolorna meddelas för närvarande
viss utbildning i mjölkning. Vid de båda sistnämnda slagen av skolor är
dock som regel endast den teoretiska undervisningen i mjölkhushållning
obligatorisk. Enligt kungörelsen den 3 juni 1938 (nr 354) kunna vidare
särskilda utbildningskurser för ladugårdsskötare hållas vid de fasta
lantbruksundervisningsanstalterna eller annorstädes. Kurserna, som omfatta
minst tre månader, avse alla i en ladugård förekommande arbeten.
Vidare kan enligt reglementet den 4 maj 1945 (nr 376) anordnas
praktiska och teoretiska kurser för utbildning av ladugårdsförmän.
Denna utbildning tager ett år i anspråk och äger såvitt angår den
praktiska delen rum vid någon egendom, som lantbruksstyrelsen funnit
lämplig, medan den teoretiska undervisningen, omfattande sex veckor, genom
lantbruksstyrelsens försorg förlägges till lantbruks- eller lantmannaskola.
För utbildning av ladugårdsförmän förekomma vidare ettåriga kurser
vid lantbruks- och lantmannaskolorna.
Undervisning i mjölkning meddelas även i vissa av de förut omförmälda,
av hushållningssällskapen anordnade kortare kurserna. Härjämte förekommer
instruktionsverksamhet vid tävlingar i hand- och maskinmjölkning,
vilka anordnas av olika ungdomsorganisationer. Även har föreningen
Mjölkpropagandan genom en omfattande diplomutdelning verkat för att
höja yrkesskickligheten bland mjölkningspersonalen.
I sitt den 6 augusti 1947 avgivna betänkande har lantbruksstyrelsen
framlagt förslag till eu utökning av de nuvarande utbildningsmöjligheterna.
Styrelsens förslag innebär i huvudsak följande.
Teoretisk och praktisk undervisning i mjölkning bör obligatoriskt äga
rum vid lantmannaskolornas helårskurser, längre kurser och fortsättnings
G
Ilihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 124.
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
kurser, vid lantbruksskolornas kurser, vid vissa lanthushållsskolor samt
vid jordbruksskolorna. Likaså bör sådan undervisning alltid förekomma i
samband med undervisningen i husdjursskötsel vid kurserna för ladugårdsskötare
och ladugårdsförmän. I slutbetyget bör angivas elevernas färdighet
i såväl maskin- som handmjölkning.
Då de fasta skolorna ha relativt små kreatursbesättningar, kan man
emellertid enligt styrelsen knappast påräkna att de skola vara i stånd att
utbilda något större antal elever. För att undervisningen på ladugårdsskötselns
område skall bliva likvärdig med undervisningen i åkerjordens
skötsel är det därför nödvändigt att förlägga en del av ladugårdsförmanskurserna
till vissa egendomar med rationell ladugårdsdrift, där särskilda
ladugårdsskolor böra upprättas. Den agronomiskt utbildade lärarpersonal,
som erfordras vid dessa skolor, kan dock icke helt sysselsättas enbart med
dessa kurser. Även annan undervisning bör därför läggas dit, t. ex. tremånaders
ladugårdsskötarkurser, kontrollassistentkurser och — beroende
på driftens inriktning vid skolan — svinskötarkurser och fårherdekurser.
Styrelsen har framhållit, att flertalet av dem, som äro eller bliva sysselsatta
med mjölkningsarbete, icke komma att nås av de nu föreslagna utbildningsmöjligheterna.
Det har därför synts styrelsen nödvändigt, att vid
sidan därav en omfattande kursverksamhet skall komma till stånd. Sådana
kurser böra kunna anordnas av såväl hushållningssällskapen som
lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolorna. Ungdomsorganisationerna,
vilka ha den intimaste kontakten med den i jordbruket arbetande ungdomen,
böra även beredas möjlighet att med bidrag av statsmedel självständigt
deltaga i verksamheten. Enligt styrelsen torde kurser med kombinerad
muntlig och skriftlig undervisning vara lämpligast. De muntliga
lektionerna föreslås skola bliva fem till antalet, envar om minst två timmar
med exempelvis en veckas mellanrum mellan varje lektion, medan den
skriftliga undervisningen beräknas omfatta omkring sju undervisningsbrev.
Emellertid finnes även behov av kortare kurser med helt muntlig
undervisning, uppdelad på förslagsvis fem kursdagar med fyra undervisningstimmar
per dag. Den muntliga undervisningen bör i båda slagen av
kurser förläggas till lämpliga gårdar inom kursorterna.
Enligt styrelsens mening har ungdomsorganisationernas tävlingsverksamhet
på ifrågavarande område stor betydelse. Genom denna har ungdomen
erhållit insikt om betydelsen av yrkesskicklighet och intresset för mjölkningsarbetet
har ökats. Den propaganda och undervisningsverksamhet, som
äger rum i samband med tävlingarna, behöver dock intensifieras och så
skulle kunna ske om det funnes tillgång till flera instruktörer och bedömare.
Åtgärder böra därför enligt styrelsen vidtagas för att få fram lämplig
sådan personal, som utan ersättning kan ställas till organisationernas förfogande
både vid kurser och tävlingar. Därjämte bör vid organisationernas
— framför allt lantmannaorganisationernas — sammankomster genom
föredrag och filmer propageras för ökad utbildning och upplysningar lämnas
om de möjligheter härtill, som stå till förfogande.
83
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
I betänkandet framhålles vidare, att en vidgad utbildningsverksamhet
kräver en avsevärd ökning av tillgången på lämpliga instruktörer. De vandringsrättare
eller instruktörer, som för närvarande äro anställda vid hushållningssällskapen,
kunna endast beräknas hinna med ett mindre antal
kurser och tävlingar. Styrelsen har därför föreslagit, att ytterligare en instruktör
skall anställas vid varje sällskap. Härutöver behövas enligt styrelsen
utbildningskurser om en månad för personer, som redan erhållit
erforderliga teoretiska och praktiska kunskaper och därför lämpligen skulle
kunna biträda såsom instruktörer och bedömare.
Styrelsen har föreslagit att, till dess erfarenheter vunnits, endast en ladugårdsskola
skall inrättas. Två av dem, vilka såsom sakkunniga biträtt styrelsen,
ombudsmannen i Svenska lantarbetareförbundet K. E. Eklund och
assistenten A. F. Gremo, ha emellertid varit skiljaktiga härutinnan och ansett,
Eklund att minst två och Gremo att minst fyra sådana skolor böra
komma till stånd omedelbart.
Vid ladugårdsskolan skulle agronomiskt utbildad lärarpersonal anställas
för att ha hand om undervisningen, nämligen en föreståndare samt en
ordinarie och en extra ordinarie ämneslärare, samtliga årsanställda. I fråga
om statsbidrag till avlöningar och driftkostnader skulle skolan vara jämställd
med lantmannaskola med helårskurs och lantbruksskola.
Beträffande kursverksamheten har styrelsen räknat med att 300 kurser
med kombinerad undervisning och 100 kurser med enbart muntlig undervisning
komma att anordnas under ett budgetår. För kurserna med kombinerad
undervisning har i enlighet med de grunder, som angivits i kungörelsen
den 3 juni 1938 (nr 355), beräknats statsbidrag med dels 250 kronor
såsom grundbidrag, dels två kronor för varje elev och lektionsdag. Med
ett beräknat elevantal av 15 skulle således utgå högst 400 kronor per kurs
i statsbidrag eller för 300 kurser sammanlagt 120 000 kronor. Till kurserna
med enbart muntlig undervisning borde statsbidrag enligt styrelsens uppskattning
utgå med 50 kronor i grundanslag och två kronor per elev och lektionsdag.
Då antalet elever i varje sådan kurs beräknats till 15, skulle i
statsbidrag utgå högst 200 kronor per kurs eller för 100 kurser sammanlagt
20 000 kronor.
Styrelsen har framhållit, att det vore möjligt att visst ekonomiskt stöd
skulle kunna erhållas i form av ortsbidrag. Sålunda skulle Svenska mejeriernas
riksförening ej ställa sig ovillig att ekonomiskt stödja en ökad utbildning
för att höja mjölkhygienen i ladugårdarna.
I fråga om tävlingsverksamheten bör enligt förslaget statsbidrag utgå till
kostnaderna för instruktör eller bedömare med 10 kronor i arvode och högst
10 kronor i resebidrag. Då 000 tävlingar beräknats skola anordnas årligen,
borde 12 000 kronor anvisas för ifrågavarande ändamål.
Undervisningen i utbildningskurs för instruktörer och bedömare föreslås
skola vara avgiftsfri och eleverna därjämte kostnadsfritt erhålla kost och
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
logi. Statsbidrag till sådan kurs bör enligt styrelsen utgå med 2 000 kronor
i grundbidrag samt fem kronor per elev och dag i tilläggsbidrag eller, med
ett elevantal av 15, tillhopa 4 250 kronor för varje kurs.
Yttrandena.
Lantbruksstyrelsens förslag har i huvudsak tillstyrkts av Svenska lantarbetsgivareföreningen
och Svenska lantarbetareförbundet. Förbundet har
dock såsom sin mening framhållit, att styrelsen överskattat betydelsen av
tävlingsverksamheten, i den mån denna bedreves av politiska ungdomsorganisationer.
Enligt förbundets åsikt förelåge därför icke tillräckliga skäl
till att i nuvarande läge ställa instruktörer och bedömare till förfogande för
sådan verksamhet.
De sakkunniga för yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering
ha anfört, att de tagit utbildningen av personal för mjölkning under övervägande,
i den mån undervisningen meddelas vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna,
och därvid understrukit betydelsen av praktisk utbildning
i mjölkning. I fråga om inrättandet av den föreslagna ladugårdsskolan
ha de sakkunniga förklarat sig tveksamma, eftersom lantmanna- och lantbruksskolorna
icke vore helt utnyttjade. Även bortsett härifrån kunde det
ifrågasättas, om man skulle begränsa ladugårdsskolans utbildningsprogram
till att avse endast husdjursskötseln. Förslagen i fråga om den lokala kursverksamheten
ha förordats av de sakkunniga.
Departementschefen.
Vid behandlingen av förslaget till yrkesutbildning inom jordbruk och
skogshantering har jag i huvudsak biträtt vad de sakkunniga förordat i
fråga om undervisningens anordnande vid de fasta undervisningsanstalterna.
Enligt förslaget kommer undervisning i mjölkning och därmed sammanhängande
ämnen att i ökad omfattning meddelas icke blott i ladugårdsförmanskurserna
utan även i övriga huvudkurser. Därvid böra bland annat
praktiska övningar anordnas i den mån möjlighet därtill finnes. Därjämte
har förutsatts, att specialkurser till erforderligt antal skola anordnas för
utbildning av kontrollassistenter och ladugårdspersonal.
För närvarande är det emellertid förenat med svårigheter att skaffa tillräckligt
antal elever till den ettåriga kursen för ladugårdsförmän. Eftersom
den utbildning, som meddelas i denna kurs, anses vara tillfredsställande,
torde det enligt min mening knappast finnas anledning antaga, att elevtillströmningen
skulle bliva avsevärt större till en i stort sett likartad kurs,
som förlädes till en särskild ladugårdsskola. Redan av detta skäl synes det
mig opåkallat att inrätta en sådan skola. Härtill kommer, att lantbruks- och
lantmannaskolorna utan svårighet torde kunna taga hand om de ytterligare
kurser, som kunna behöva anordnas, om elevantalet skulle öka. Jag finner
mig därför böra avstyrka lantbruksstyrelsens förslag i denna del.
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
85
Enligt min mening torde den rörliga kursverksamheten vara bäst ägnad
att förbättra utbildningen av mjölkningspersonalen. Redan i det föregående
har jag förordat, att såväl kurser med kombinerad muntlig och .skriftlig
undervisning som kurser med enbart muntlig undervisning skola anordnas
i ökad omfattning. Behovet av kurser för mjölkningspersonal torde böra tillgodoses
inom ramen för denna verksamhet. Jag anser mig slutligen icke
kunna tillstyrka förslaget om särskilt statsbidrag till den tävlingsverksamhet,
som årligen anordnas av vissa ungdomsorganisationer.
Anslagsberäkningar.
Lägre lantbruksundervisning m. m.: Lantbruksskolan vid Ultuna.
Anslag Nettoutgift
1947/48 ...................... 38 100 37 435
1948/49 (statsliggaren s. 736) .... 42 000
1949/50 (förslag) .............. 42 000
I skrivelse den 30 augusti 1948 har styrelsen för lantbrnkshögskolan och
statens lantbruksförsök med överlämnande av förslag till stat för verksamheten
vid lantbruksskolan vid Ultuna under budgetåret 1949/50 hemställt,
att ifrågavarande anslag för nästa budgetår måtte upptagas till oförändrat
belopp av 42 000 kronor.
Departementschefen.
Mina i det föregående framlagda förslag inverka icke på medelsbehovet
för lantbruksskolan vid Ultuna. Anslaget torde därför böra uppföras med
oförändrat belopp av 42 000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
att i sinom tid fastställa stat för anslagets användning.
Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt vissa lantbruksunder
visningsanstalter:
Avlöningar.
Anslag Nettoutgift
1947/48 ...................... 2 730 000 2 783 689
1948/49 (statsliggaren s. 740) . . 2 927 400
1949/50 (förslag) ............ 2 976 600 I
I skrivelse den 25 augusti 1948 har lantbruksstyrelsen hemställt om anvisande
för nästa budgetår av ett förslagsanslag av 3 160 800 kronor till avlöningar
vid lantbruks-, lantmanna-, lanthushålls- och trädgårdsskolor
samt fruktodlarskola. Av nämnda belopp ha 56 000 kronor avsetts för
helårskurser med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning samt
211 000 kronor för kortare kurser av samma undervisningstyp.
86
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Styrelsen har grundat sin beräkning av anslagsbehovet på de avlöningsbestämmelser,
som gälla för innevarande budgetår. Med överlämnande av
en framställning i ämnet från Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund
har styrelsen emellertid starkt betonat nödvändigheten av att en lönereglering
för skolornas lärarpersonal genomfördes vid 1949 års riksdag.
Styrelsen har beräknat att under läsåret 1949/50 sex lantbruksskolor, 49
lantmannaskolor, 40 lanthushållsskolor, tre trädgårdsskolor och en fruktodlarskola
skulle vara i verksamhet samt att vid dessa skolor skulle finnas anställda
lärare till följande antal.
Vid
Vid
lant-
Vid
lantmannaskolor
hushållsskolor
Vid
Vid
lant-
träd-
frukt-
bruks-
Helårs-
150
125
Helårs-
Halvårs-
gårds-
odlar-
skolor
tjänst-
dagars
dagars
tjänst-
tjänst-
skolor
skola
göring
kurs
kurs
göring
göring
Föreståndare (resp. förestån-
darinnor)...............
6
34
6
9
31
9
3
1
Ämneslärare (resp. ämneslä-
rarinnor)...............
6
50
4
12
62
10
6
1
Extra ordinarie ämneslärare
(resp. extra ordinarie äm-
neslärarinnor) ..........
6
24
4
14
34
12
3
1
Styrelsen har i anslutning härtill framhållit, att en viss omläggning av
skolornas kurser föranlett en ökning av antalet föreståndare och lärare
med helårstjänstgöring.
Enligt lantbruksstyrelsens beräkningar uppgår behovet av lönemedel för
de olika slagen av skolor vid tillämpning av nu gällande grunder till följande
belopp.
Skolor
Grund-
löner
kronor
Ålders-
tillägg
kronor
Rör-
ligt
till-
lägg
kronor
Kris-
till-
lägg
kronor
Prov.
löne- t ill- lägg
kronor
Spe- ! Vilf- -tgl. nats-
,? 1 ersätt- larare . „
ning
kronor kronor
Arvoden
till se- mester- vikarier
kronor
Summa
kronor
Lantbruksskolor..
102 480
11520
17100
27 816
19 800
5 OOo! 1000
184 716
Lantmannaskolor
840 440
120 000
144 066
234 347
151 440
62 000 5 000
—
1 557 293
Lanthushållsskolor
516 512
66 600
87 466
142 279
130 500
30 000 5 000
10 000
988 357
Trädgårdsskolor..
67 800
14 400
12 330
20 056
13140
7 000 400
—
135126
Fruktodlarskola..
17 080
—
2 562
4167
3 300
1 000 200
—
28 309
Summa kronor
1544312
212 520
263 524
428 665
318180
105 000111600
10 000
2 893 801
Med hänsyn till den kombinerade muntliga och skriftliga undervisningens
stora värde för dem, som av olika anledningar icke hade möjlighet att genomgå
någon av de ordinarie kurserna vid lantmanna- eller lanthushållsskolorna,
har lantbruksstyrelsen förordat bidrag till ifrågavarande undervisning
jämväl under budgetåret 1949/50.
Lantbruksstyrelsen har sålunda räknat med åtta helårskurser med kom
-
87
Kungi. Maj:ts proposition nr 124.
binerad muntlig och skriftlig undervisning under läsåret 1949/50, därav
fem lantmannaskolkurser och tre lanthushällsskolkurser. Av de fem förstnämnda
kurserna ha tre beräknats vara direkt anknutna till lantmannaskolor
och två till hushållningssällskap. Av lanthushållsskolkurserna ha två
förutsatts skola anordnas i anslutning till lanthushållskolor och en förutsatts
bliva anknuten till hushållningssällskap.
Lantbruksstyrelsen har vidare erinrat om att under läsåret 1947/48 hållits
284 kortare kurser med kombinerad muntlig och skriftlig undervisning.
Ifrågavarande kurser hade omfattats med ett osedvanligt stort intresse
särskilt av lantarbetarkåren. Det vore synnerligen vanskligt att beräkna,
hur många kurser, som kunde komma att anordnas under läsåret 1949/50.
Styrelsen har emellertid för det kommande läsåret räknat med 200 dylika
kurser.
Medelsbehovet för ifrågavarande kurser har styrelsen — under erinran
om att det förut angivna behovet av lönemedel för lantbruk sundervisningsanstalter
inbegrepe avlöning till viss lärarpersonal för de till lantmannaoch
lanthushållsskolorna anknutna kurserna — beräknat till (15 000 +
18 500 -j- 12 000 + 10 500 =) 56 000 kronor för helårskurserna och 211 000
kronor för de kortare kurserna.
Departementschefen.
Enligt vad chefen för finansdepartementet anfört i statsverkspropositionen
för budgetåret 1949/50 vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma
frågor kommer förslag angående reglering av anställnings- och avlöningsförhållandena
för lärarpersonalen vid de statsunderstödda folkhögskolorna
och lantbruksundervisningsanstalterna icke att framläggas för
1949 års riksdag. Vid sådant förhållande torde bidrag till avlöning till lärarpersonalen
vid lantbruksundervisningsanstalterna böra beräknas enligt
samma grunder som för innevarande budgetår. Jag vill emellertid här erinra
om att jag förordat, att föreståndare och lärare vid lantmannaskola, där
såsom enda huvudkurs anordnas vinterkurs, skola tillsvidare — efter prövning
av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall — med hänsyn till övrig undervisningsverksamhet
vid skolan ävensom till skötseln av skol jordbruket äga
uppbära lön som om ytterligare huvudkurs anordnats.
Vad först angår lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolorna böra,
såsom jag i det föregående framhållit, några ändringar åtminstone tills vidare
icke företagas i den nuvarande sammansättningen av lärarpersonalen.
Det ökade behov av lärarkrafter, som ett genomförande av mina förslag rörande
undervisningen vid skolorna skulle medföra, torde böra tillgodoses
genom speciallärare. Lantbruksstyrelsen har beräknat medelsbehovet för avlöningar
till lärare vid förevarande skolor under nästa budgetår till i runt
tal 2 730 000 kronor. Denna beräkning föranleder icke någon erinran från
min sida. Till detta belopp torde böra läggas förslagsvis 100 000 kronor i
anledning av nyssnämnda ändring beträffande personalen vid lanlmannasko
-
88 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
lorna samt den ökning av antalet speciallärare, som kan befinnas påkallad.
I fråga om medelsanvisningen till den kombinerade muntliga och skriftliga
undervisningen, de s. k. sammansatta kurserna och ämneskurserna,
vill jag erinra om att jag i det föregående förordat, att denna kursverksamhet
skall i huvudsak omhänderhavas av hushållningssällskapen samt
att lantbruks-, lantmanna- eller lanthushållsskola skall kunna anordna dylika
kurser endast efter särskilt tillstånd av lantbruksstyrelsen. Med hänsyn
härtill anser jag det lämpligast, att medelsanvisningen till förevarande kursverksamhet
skall ske under det anslag till sällskapens undervisningsverksamhet,
som jag i det följande kommer att äska. I de fall, då till en lantbruksundervisningsanstalt
knytes en ytterligare lärarkraft mot att samtliga lärare
där bestrida den muntliga undervisningen vid en sammansatt kurs, torde
dock, såsom de sakkunniga föreslagit, statsbidrag till lärarlönen böra utgå
från förevarande anslag. I det förenämnda beloppet å 2 730 000 kronor ingå
statsbidrag till avlönande av två helårsanställda och en för vinterkurs anställd
extra ordinarie ämneslärare samt två helårsanställda extra ordinarie
ämneslärarinnor, vilka avsetts för sammansatta kurser.
Beträffande medelsbehovet för bidrag till lärarlöner vid trädgårdsskolorna
torde jag få erinra om att jag i samband med framläggande av förslag
angående organisationen av trädgårdsundervisningen (prop. nr 79) förordat,
att under förevarande anslag för ändamålet skulle beräknas 146 600
kronor. Av detta belopp avse 135 900 kronor bidrag till lärarlöner vid dessa
skolors huvudkurser, 6 000 kronor kostnader för trädgårdslärlingskurser
vid lantmannaskolor, folkhögskolor m. fl. skolor samt 4 700 kronor bidrag
till vissa kostnader för korrespondenskurser för trädgårdslärlingar. Däremot
ansåg jag det icke erforderligt med någon medelsanvisning till fruktodlarskola
för nästa budgetår.
I enlighet med vad som sålunda anförts skulle förevarande anslag för
budgetåret 1949/50 behöva uppföras med (2 730 000 + 100 000 + 146 600
= ) 2 976 600 kronor.
Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter:
Driftkostnader.
Anslag Nettoutgift
1947/48 .................... 735 000 673 018
1948/49 (statsliggaren s. 741) .. 747 000
1949/50 (förslag) ............ 970 000
I skrivelse den 25 augusti 1948 har lantbruksstyrelsen hemställt, att förevarande
anslag för budgetåret 1949/50 måtte uppföras med 826 000 kronor.
Av detta belopp avse 144 000 kronor de under nästföregående anslagspunkt
omförmälda kurserna med kombinerad muntlig och skriftlig undervisning.
Styrelsen har vid uppskattningen av medelsbehovet utgått från nu gäl
-
89
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
lande bidragsgrunder samt räknat med att under budgetåret 1949/50 sex
lantbruksskolor, 49 lantmannaskolor och 40 lanthushållsskolor samt tre trädgårdsskolor
och en fruktodlarskola skulle vara i verksamhet.
Medelsbehovet skulle fördela sig på de olika slagen av skolor med följande
belopp.
Skolor
Grundbidrag
kronor
Tilläggsbidrag
kronor
Summa
kronor
Lantbruksskolor ....
54 000
16 500
70 500
Lantmannaskolor ...
254 450
58 000
312 450
j Lanthushållsskolor . .
232 200
41000
273 200
Trädgårdsskolor.....
16 200
3 850
20050
Fruktodlarskola ....
5 400
700
6100
Summa kronor
682 300
Departementschefen.
I det föregående har jag tillstyrkt en omläggning av grunderna för beräknande
av driftkostnadsbidragen till de fasta lantbruksundervisningsanstalterna.
Sålunda har jag föreslagit, att bidrag i fortsättningen skall
utgå med dels grundbidrag av 20 kronor för dag, då undervisning pågår
vid skola, dels tilläggsbidrag av en krona för elev och dag i huvudkurs.
De nya bidragsgrunderna torde lämpligen böra träda i kraft den 1 november
1949, då nytt läsår börjar.
Lantbruksstyrelsen har beräknat, att med tillämpning av nu gällande
bidragsregler till driftkostnadsbidrag till förevarande skolor för nästa budgetår
skulle behöva anvisas respektive 70 500, 312 450 och 273 200 kronor
eller tillhopa 656 150 kronor. Då det icke synes vara något att erinra mot
denna uppskattning, torde medelsbehovet för de fyra första månaderna
av nästa budgetår kunna beräknas till en tredjedel av detta belopp, eller
218 700 kronor.
Medelsbehovet för tiden den 1 november 1949—den 30 juni 1950 torde
böra beräknas enligt de föreslagna nya bidragsgrunderna. Då den planerade
lantbruksskolan vid Aske gård i Uppsala län icke torde kunna träda
i verksamhet under nästa budgetår, synas till grundbidrag till sex lantbruksskolor
böra upptagas (6 X 20 X 240 =) 28 800 kronor. Med ett beräknat
genomsnittligt elevantal av 36 i tvåårskursen och i den ettåriga
kursen för allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning samt ett dagantal
av 186, kunna tilläggsbidragen till dessa kurser beräknas till (6 X
36 X 186=) i runt tal 40 000 kronor. För ladugårdsförmanskurserna anser
jag tilläggsbidrag böra beräknas för sammanlagt 60 elever eller med
(60 X 240 =) 14 400 kronor. Medelsbehovet för lantbruksskolorna skulle
sålunda för ifrågavarande åtta månader uppgå till (28 800 + 40 000 -f14
400 ==) 83 200 kronor.
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
På grundval av föreliggande uppgifter kan undervisningen vid lantmannaskolorna
antagas pågå i medeltal 190 dagar för läsår, eller i medeltal
127 dagar under tiden 1 november—30 juni. Det sammanlagda elevantalet
synes kunna uppskattas till 1 700. Såsom bidrag till lantmannaskolornas
driftkostnader skulle alltså behöva upptagas (49 X 20 X 127 =) 124 500
kronor i grundbidrag och (1 700 X 127 =) 215 900 kronor i tilläggsbidrag,
eller tillhopa 340 400 kronor.
I fråga om lanthushållsskolorna kan det genomsnittliga antalet undervisningsdagar
under ifrågavarande åttamånader speriod uppskattas till 182
samt antalet elever till 150 i helårskurser och 1 200 i halvårskurser. Driftkostnadsbidrag
kan beräknas utgå med (40 X 20 X 182 =) 145 600 kronor
i grundbidrag och (750 X 182 =) 136 500 kronor i tilläggsbidrag, eller
med sammanlagt 282 100 kronor.
Medelsbehovet för bidrag till lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolornas
driftkostnader för budgetåret 1949/50 skulle följaktligen uppgå till
(218 700 + 83 200 + 340 400 + 282 100 =) 924 400 kronor.
I enlighet med vad jag i ett tidigare sammanhang (prop. 79) anfört torde
medelsbehovet för trädgårdsskolornas del böra uppskattas till 45 600 kronor
för nästa budgetår, medan några medel till fruktodlarskola icke synas behöva
beräknas.
Förevarande anslag skulle följaktligen för budgetåret 1949/50 behöva uppföras
med (924 400 + 45 600 =) 970 000 kronor.
Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter:
Bidrag till arvoden åt skolläkare. Detta anslag är för innevarande
budgetår upptaget med 10 000 kronor. Bestämmelser rörande anslagets
användning återfinnas i kungörelsen den 4 oktober 1946 (nr 634)
angående den statsunderstödda hälsovården vid vissa lantbruksundervisningsanstalter.
Enligt kungörelse den 30 maj 1947 (nr 230) äga dessa bestämmelser
tillämpning jämväl i fråga om statsunderstödda trädgårds- och
fruktodlingsskolor. Statsbidrag till arvode åt skolläkare utgår i efterskott
för läsår räknat med tre kronor för varje elev, som under läsåret varit inskriven
vid skolan.
I skrivelse den 25 augusti 1948 har lantbruksstyrelsen med utgångspunkt
från det beräknade antalet elever vid ifrågavarande skolor hemställt, att
anslaget för budgetåret 1949/50 måtte uppföras med oförändrat belopp av
10 000 kronor.
Departementschefen.
Omorganisationen av yrkesutbildningen torde icke nämnvärt inverka på
medelsbehovet under ifrågavarande anslag. Anslaget synes därför i enlighet
med lantbruksstyrelsens förslag böra uppföras med oförändrat belopp av
10 000 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 124. 91
Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till särskilda utbildnings
kurser.
Anslag Nettoutgift
1947/48 ...................... 173 200 88 996
1948/49 (statsliggaren s. 742) . . 93 000
1949/50 (förslag) ............ 87 000
Vid anslagsanvisningen för innevarande budgetår har hänsyn tagits till en
beräknad anslagsreservation av 80 000 kronor.
I skrivelse den 25 augusti 1948 har lantbruksstyrelsen hemställt, att anslaget
för nästa budgetår måtte upptagas med 125 000 kronor. Styrelsen har
därvid räknat med en anslagsreservation å omkring 75 000 kronor vid budgetårets
ingång. Av styrelsens framställning inhämtas bland annat följande.
Medelsbehovet för nästa budgetår har lantbruksstyrelsen beräknat på följande
sätt. (Till jämförelse har medtagits fördelningen för innevarande budgetår
av anslagsmedlen å olika ändamål.)
För budget- För budgetåret
1948/49 året 1949/50
kronor kronor
Utbildningskurser
för kontrollassistenter ...................... 20 000 20 000
» ladugårdsförmän........................ 22 100 22 100
» svinskötare ............................ 6 500 6 500
» ladugårdsskötare ....................... 36 750 36 750
» ladugårdspersonal ...................... 10 000 10 000
i beteskultur och ängsskötsel ................ 3 500 4 200
för jordbruksinstruktörer ................... 10 000
» mjölkbedömare ........................ 1 700 1 700
» täckdikningsförmän ........ — 7 000
» klassificerare av kött.................... 1 500 1 500
Fortbildningskurser för mejeripersonal.......... 10 000 10 000
Instruktionskurs i betongrörskontroll .......... — 4 700
Utbildningskurser för trädskötare i södra och mellersta
Sverige .............................. 25 000 27 500
10-dagars trädgårdskurs för småbrukare in. fl. vid
Norrlands trädgårdsskola i Söråker .......... 2 500 2 500
Utbildningskurser för trädgårdsskötare i norra
Sverige och ambulerande trädgårdskurser .... 7 500 7 500
Kurser i trädgårdsskötsel vid folkhögskolor och
lantmannaskolor ........................... 16 000 16 000
Utbildningskurs för fårherdar ................ — 2 000
Fortbildningskurser för konsulenter och lärare
m. fl. ...................................... — 20 000
173 050 199 950
Liksom i anslagsäskandena till innevarande budgetår har lantbruksstyrelsen
ånyo hemställt om anvisande av ett med 700 kronor till 4 200 kronor
ökat belopp för anordnande av utbildningskurser i betes- och vallkultur,
för närvarande kallade utbildningskurser i beteskultur och ängsskötsel.
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
Lantbruksstyrelsen har ansett ifrågavarande kurser vara av stor betydelse
för spridande av kännedom om en rationell beteskultur.
Med hänsyn till det begränsade behovet av jordbruksinstruktörer har lanlbruksstyrelsen
icke föreslagit någon utbildningskurs för dylika under budgetåret
1949/50.
Styrelsen har framhållit, att år 1944 anvisats 207 000 kronor för anordnande
av kurser för utbildning av bland annat täckdikningsförmän. Med anlitande
av dessa medel hade ett flertal sådana kurser hållits under åren
1944—1947. Med hänsyn till det stora behovet av täckdikningsförmän ha
medel ansetts åter böra beräknas för ändamålet för budgetåret 1949/50.
Kostnaderna härför ha uppskattats till 7 000 kronor.
Till motivering av förslaget om anordnande av en instruktionskurs i betongrörskontroll
har styrelsen framhållit, att igenläggning av öppna diken
till täckta ledningar blivit alltmera påkallad i och med jordbrukets fortskridande
rationalisering och mekanisering. Betongrör hade visat sig mycket
lämpade för detta ändamål, om de tillverkats under betryggande kvalitetskontroll.
Vid statsunderstödda torrläggningsföretag utfördes kvalitetsbedömningen
vanligen av lantbruksingenjörerna och deras biträden. Lantbruksstyrelsen,
som under den närmaste tiden komme att fastställa normalbestämmelser
för lantbruksrör av betong, ansåge det vara av synnerlig vikt,
att en kurs rörande betongrörskontroll i anslutning till de nya normföreskrifterna
skulle anordnas under nästkommande budgetår för personal från
lantbruksingenjörsorganisationen. Kursen hade förutsatts skola pågå i tre
dagar och antalet kursdeltagare hade uppskattats till omkring 30. Kostnaderna
för deltagarnas rese- och traktamentsersättningar hade beräknats till
omkring 4 000 kronor. Medelsbehovet för föredragshållare, material, lokalhyra
m. in. hade uppskattats till omkring 700 kronor.
Beträffande posterna Utbildningskurser för trädskötare i södra och mellersta
Sverige samt Utbildningskurser för trädgårdsskötare i norra Sverige
har lantbruksstyrelsen föreslagit, att de skulle sammanföras till en anslagspost
under benämningen Utbildningskurser för trädskötare i södra och
mellersta Sverige samt för trädgårdsskötare i norra Sverige och att medelsanvisningen
med hänsyn till det stora rekryteringsbehovet skulle höjas från
27 500 kronor till 30 000 kronor.
Lantbruksstyrelsen har vidare framhållit, att den i sina anslagsäskanden
för budgetåren 1944/45—1947/48 framfört förslag om statsbidrag till utbildningskurser
för fårherdar. Med hänsyn till pågående utredning rörande yrkesutbildning
inom jordbruk och skogshantering hade styrelsen icke velat
ånyo upptaga denna fråga. Styrelsen ansåge emellertid, att Svenska fåravelsföreningen
i avvaktan på resultatet av nämnda utredning borde erhålla bidrag
till en ettårig praktisk-teoretisk utbildningskurs för fårherdar å Herrökna.
Kostnaderna härför ha beräknats till 2 000 kronor.
För att lantbrukets rådgivare och undervisare skola kunna följa med utvecklingen
inom sina respektive ämnesområden har lantbruksstyrelsen tid
efter annan anordnat med bidrag av statsmedel understödda fortbildnings
-
93
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
kurser på olika områden inom lanthushållningen för hushållningssällskapens
konsulenter och vandringsrättare samt för lärarpersonalen vid lantbruksundervisningsanstalterna.
Lantbruksstyrelsen har ansett det angeläget,
att dylika fortbildningskurser skulle hållas mera regelbundet. Statsbidrag
till dessa kurser har förutsatts böra utgå till bestridande av kostnaderna
för dels arvode och reseersättningar till kursdeltagare, dels exkursioner
och lokalhyra in. in. Under budgetåret 1949/50 ha tre kurser föreslagits
skola anordnas och kostnaderna härför ha beräknats till 20 000 kronor.
I fråga om kurserna för ladugårdspersonal har lantbruksstyrelsen med
hänsyn till de stegrade levnadskostnaderna föreslagit, att nu utgående bidrag
av två kronor för elev och dag skulle höjas till tre kronor.
Statskontoret har i remissutlåtande den 6 oktober 1948 uttalat, att kostnaderna
för redan befintliga, årligen återkommande kurser i rådande läge
borde hållas inom nuvarande ram. Statskontoret kunde därför icke tillstyrka,
att ökade medel skulle anvisas till kurser i betes- och vallkultur eller för
trädskötarkurser. Deltagarna i den föreslagna instruktionskursen i betongrörskontroll
utgjordes tydligen av lantbruksingenjörer och deras biträden.
Då ett deltagande i kursen finge anses som uppdrag i tjänsten, syntes särskilda
medel till rese- och traktamentskostnader icke böra beräknas under
förevarande anslag utan utgifterna härför i stället böra bestridas från lantbruksnämndernas
omkostnadsanslag. Därest särskilda kurser för fårherdar
samt för lärare och konsulenter inom lanthushållningen ansåges böra
komma till stånd under nästkommande budgetår, hade statskontoret icke
något att invända mot att medel härför anvisades under förevarande anslag.
I övrigt hade framställningen icke givit statskontoret anledning till erinran.
Departementschefen.
Jag anser mig icke kunna biträda lantbruksstyrelsens förslag, såvitt de
innebära en utvidgning av kursverksamheten. Däremot förordar jag, att till
en utbildningskurs för fårherdar å Herrökna och en kurs för täckdikningsförmän,
för vilka kurser tidigare anvisats medel i annan ordning, under förevarande
anslag skola upptagas 2 000 respektive 7 000 kronor. Vidare torde till
utbildningskurser för kontrollassistenter böra avses ett från 20 000 kronor till
30 000 kronor förhöjt belopp, enär kontrollassistentutbildningen enligt vad
jag redan föreslagit skall utgå ur lantmannaskolornas huvudkurser. Å andra
sidan bortfaller det belopp å 10 000 kronor, som för närvarande är upptaget
till utbildningskurser för ladugårdspersonal, enär dessa kurser skola anordnas
av hushållningssällskapen, och medel härför böra beräknas under
anslag till dessas undervisningsverksamhet. Därest utbildningskurserna för
ladugårdsförmän, i enlighet med vad jag tidigare förordat, helt förläggas
till de fasta lantbruksundervisningsanstalterna, behöver bidrag till de här
avsedda kurserna för ladugårdsförmän endast beräknas för avslutande av
redan påbörjade kurser. Det av lantbruksstyrelsen angivna beloppet, 22 100
kronor, torde under sådana förhållanden kunna nedsättas med förslagsvis
94
Kiingl. Maj:ts proposition nr 124.
10 000 kronor. Slutligen minskar medelsbehovet med 10 000 kronor på grund
av att någon utbildningskurs för jordbruksinstruktörer icke avses skola
hållas under nästa budgetår.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle medelsbehovet under förevarande
anslag belöpa sig till (173 050 -j- 9 000 10 000 — 10 000 — 10 000
—. 10 000 =) i runt tal 162 000 kronor. Då en reservation av 75 000 kronor
väntas förefinnas vid innevarande budgetårs utgång, torde anslaget för nästa
budgetår behöva upptagas med (162 000 — 75 000 =) 87 000 kronor.
Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till jordbrukets yrkesskolor.
Anslag Nettoutgift
1947/48 .................... 220 000 218 390
1948/49 (statsliggaren s. 742) 231 800
1949/50 (förslag) ............ 230 000
I skrivelse den 25 augusti 1948 har lantbruksstyrelsen hemställt om anvisande
för nästa budgetår av ett förslagsanslag av 230 000 kronor till bidrag
till jordbrukets yrkesskolor. Med skrivelsen har lantbruksstyrelsen
överlämnat särskilda ansökningar av Stockholms läns och stads hushållningssällskap
såsom huvudman för Gålö jordbruksskola, Västerbottens läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott för Sorselegården, styrelsen för
Vittjärvsgården samt stiftelsen Norrbottens läns arbetsstugor för jordbruksoch
lanthushållskolan i Pålkem.
Fördelningen av nämnda belopp mellan de skolor, till vilka bidrag utgått
från förevarande anslag, framgår av följande tabell, i vilken till jämförelse
medtagits beviljade bidrag för löpande budgetår.
!
Avlöningar
Driftkostnader
Summa
Skola
beviljat
för 1948/49
kronor
beräknat
.för 1949/50
kronor
beviljat
för 1948/49
kronor
beräknat
för 1949/50
kronor
beviljat
för 1948/49
kronor
beräknat
för 1949/50
kronor
Gålö .............
42 274
41283
21240
26 600
63 514
67 883
Sorsele ...........
38 537
38 537
18 000
18 000
56 537
56 537
Vittjärvsgården....
40 594
40 698
21960
23 400
62 554
64 098
Pålkem ..........
26 062
26 062
16 200
15 300
42 262
41 362
Summa kronor
147467
146 5S0
77 400
83 300
224 867
229 880
Av lan tbruksstyrel sens skrivelse inhämtas i huvudsak följande.
Ökningen av medelsbehovet för Gålö jordbruksskola hänför sig till huvudsaklig
del till att det under budgetåret 1949/50 kommer att erfordras ett
extra årligt driftkostnadsbidrag av 5 000 kronor, vartill medel även tidigare
anvisats men vilket hittills icke tagits i anspråk. Beloppet är avsett att täcka
en höjning av arrendeavgiften för skolegendomen, vilken höjning föranletts
av en nybyggnad för skolans elevhushåll m. m. Vidare har räknats
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
95
med ålderstillägg'' till yrkesläraren, trädgårdsmästaren och gårdshantverkaren
vid skolan från den 1 januari 1950. Minskningen av posten avlöningar
beror på att ombyte av föreståndare ägt rum samt att ålderstillägg och barntillägg
icke beräknats för den nye föreståndaren.
Beräkningen av avlöningsbidraget till Vittjärvsgården innefattar å ena
sidan en höjning av avlöningarna åt förmännen vid skolan och å andra sida
en minskning av ålderstillägg och barntillägg. Ökningen av driftkostnad
sbidraget sammanhänger med att elevantalet beräknats öka.
Till jordbruks- och lanthushållsskolan i Pålkem bär under innevarande
budgetår utgått driftkostnadsbidrag med 16 200 kronor. Å ena sidan minskar
medelsbehovet med 1 800 kronor på grund av nedgång i elevantalet i
de ordinarie kurserna. Å andra sidan föreslås, att skolan s’kall få anordna
två kurser, vardera om tre månader, i fjäderfäskötsel och trädgårdsskötsel
och att till bidrag till kostnaderna för dessa kurser skola anvisas 900 kronor.
Departementschefen.
i»
Vid bifall till mitt förslag i fråga om jordbrukets yrkesskolor komma
dessa icke att beröras av de planerade reformerna. Statsbidrag till dem bör
därför beräknas enligt nu gällande grunder. Då jag icke har något att erinra
mot lantbruksstyrelsens anslagsberäkning, torde anslaget för nästa
budgetår böra uppföras med 230 000 kronor.
Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt elever vid lägre lantbruks
undervisningsanstalter
m. m.
Anslag Nettoutgift
1947/48 .................... 800 000 844 847
1948/49 (statsliggaren s. 743) 800 000
1949/50 (förslag) ............ 920 000
I skrivelse den 25 augusti 1948 bär lantbruksstyrelsen beräknat medelsåtgången
under förevarande anslag för nästa budgetår till 895 000 kronor,
därest nu gällande grunder för utdelning av stipendier skulle tillämpas.
Lantbruksstyrelsen bär emellertid framhållit, att en omläggning av grunderna
för stipendier åt elever vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna
vore starkt av behovet påkallad. Hur medelsbehovet beräknats framgår av
följande uppställning.
Elever vid
lantbruksskolor ....................................
lantmannaskolor ..................................
lanthushållsskolor ................................
trädgårdsskolor ....................................
trädgårdskurser vid folkhögskolor ..................
driftsledarkurs och handelsträdgårdsmästarkurs vid Alnar])
............................................
hovslagarkurser ....................................
lägre mejeriskolor..................................
ladugård ssköt ark urser ..............................
ladugårdsför manskur ser ............................
småbrukarkurser, husmoderskurser och specialkurser. .
kronor 50 000
» 400 000
» 300 000
» 25 000
» 15 000
» 12 000
» 10 000
» 25 000
» 16 000
» 30 000
» 12 000
Summa kronor 895 000.
96
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
Departementschefen.
I fråga om stipendier till elever vid de lägre undervisningsanstalterna innebär
de sakkunnigas förslag, såvitt nu är av intresse, den förändringen att
även elever vid jordbrukets yrkesskolor skola kunna erhålla stipendium
samt att stipendium i vissa fall skall utgå med ett med 25 kronor i månaden
förhöjt belopp till elev som är från annan ort än skolorten och, på grund av
att han icke kan erhålla inackordering i elevhem, måste vidkännas väsentlig
ökning av inackorderingskostnaden.
Då jag beträffande jordbrukets yrkesskolor ansett, att eleverna liksom
hittills böra åtnjuta fri kost och logi m. m., böra de icke heller i fortsättningen
vara berättigade att därjämte erhålla stipendier. Mot förslaget om
höjning av stipendierna för vissa elever har jag däremot, som redan nämnts,
intet att erinra. t
Jag torde få erinra, att jag vid behandlingen av frågan om organisationen
av trädgårdsundervisningen framlagt förslag, vilkas genomförande medför
ökat medelsbehov under förevarande anslag. Jag har sålunda förordat, att
elev vid trädgårdsskola skall erhålla stipendium enligt samma grunder, som
nu föreslås skola gälla för elev vid lantmannaskola. Vidare förutsättes elevantalet
vid trädgårdsskolorna komma att öka. Slutligen har jag förordat,
att från förevarande anslag skola bestridas kostnaderna för vissa resebidrag,
stipendier och elevavgifter vid kurser för trädgårdslärlingar.
I övrigt torde oförändrade stipendiegrunder böra tillämpas under nästa
budgetår. Mot lantbruksstyrelsens uppskattning av medelsbehovet synes i
och för sig intet vara att erinra. På grund av nyss omnämnda förslag rörande
stipendierna åt elever vid trädgårdsskolorna och vid trädgårdslärlingskurser
in. m. torde emellertid anslaget böra uppräknas med ytterligare
25 000 kronor till 920 000 kronor.
Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till byggnadsarbeten vid vissa
lantbruksundervisningsanstalter.
Anslag Nettoutgift
1947/48 .................... 4 000 000 1 079 225
1948/49 (statsliggaren s. 743) 1 000 000
1949/50 (förslag) ........... 1 000 000
I skrivelse den 25 augusti 1948 har lantbruksstyrelsen hemställt, att till
bidrag till byggnadsarbeten vid ifrågavarande undervisningsanstalter måtte
för budgetåret 1949/50 anvisas ett reservationsanslag av 3 000 000 kronor.
Styrelsen har i sin skrivelse anfört bland annat följande.
Till och med budgetåret 1948/49 har för ifrågavarande ändamål ställts till
förfogande 14 300 000 kronor, varav 100 000 kronor enligt 1939 års urtima
riksdags beslut tillförts budgetutjämningsfonden. Vidare har av
1947/48 års anslag ett belopp av 2 000 000 kronor avsetts tills vidare
icke skola tagas i anspråk. Hittills ha beviljats statsbidrag å 7 973 690
Kungi. Maj:ts proposition nr 124.
97
kronor. Av för ändamålet tillgängliga medel återstå sålunda 4 226 310
kronor. Ansökningar från sex skolor om statsbidrag med sammanlagt
2 310 680 kronor äro för närvarande föremål för Kungl. Maj :ts prövning,
varjämte sex skolor, vilka tilldelats statsbidrag, äro berättigade till
ytterligare bidrag å tillhopa 2 115 600 kronor. Dessutom ha till lantbruksstyrelsen
inkommit ansökningar om statsbidrag till nybyggnader in. m. från
29 skolor, representerande en sammanlagd byggnadskostnad av omkring
17 500 000 kronor. Av detta belopp skulle omkring 13 125 000 kronor erfordras
såsom statsbidrag. Skulle för samtliga de byggnadsarbeten, för vilka ansökningar
inkommit, beviljas statsbidrag under nästa budgetår, kommer
sålunda att erfordras ett belopp av (2 310 680 -j- 1 526 600 -f- 589 000
13 125 000 =) i runt tal 17 551 000 kronor. Därutöver kunna enligt vad styrelsen
har sig bekant förväntas inkomma ansökningar om byggnadsbidrag
från ett flertal skolor.
Lantbruksstyrelsen finner det angeläget att betona, att byggnadsbeståndet
vid många lantbruksundervisningsanstalter fortfarande är synnerligen bristfälligt,
samt att det är nödvändigt, att skolorna inom rimlig tid få igångsätta
planerade byggnadsarbeten, om de skola kunna fylla sin för jordbruksnäringen
viktiga uppgift.
Lantbruksstyrelsen är dock väl medveten om att förhållandena på byggnadsmarknaden
kräva en viss återhållsamhet vid beviljande av anslag och
byggnadstillstånd för ifrågavarande byggnadsarbeten. Med hänsyn härtill
anser lantbruksstyrelsen — trots önskvärdheten av att redan inkomna ansökningar
angående byggnadsarbeten kunde utföras under innevarande och
kommande budgetår — sig icke böra räkna härmed utan vill föreslå, att
anslaget för nästkommande budgetår upptages till 3 000 000 kronor.
Departementschefen.
Jag delar lantbruksstyrelsens uppfattning om angelägenheten av att byggnadsbeståndet
vid lantbruksundervisningsanstalterna skall förbättras. I det
föregående har jag föreslagit, att statsbidrag i vissa fall skall kunna utgå
jämväl för om-, till- eller nybyggnad av undervisningslokaler vid lantbruksskolor
samt av ekonomibyggnader vid lantmanna- och lanthushållsskolor.
Med den starka begränsning av investeringarna, som måste vidtagas i nuvarande
läge, torde det dock icke vara möjligt att under nästa budgetår
medgiva någon mera omfattande byggnadsverksamhet. Med hänsyn härtill
anser jag, att anslaget bör uppföras med oförändrat belopp av 1 000 000
kronor.
Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till undervisningsmateriel för
maskinundervisning.
I det föregående bar jag föreslagit, att statsbidrag skall utgå till lantmanna-
och lantbruksskolornas kostnader för den uppsättning av maskiner, som
erfordras för undervisningen i maskin- och redskapslära. Bland annat med
hänsyn till att lokaler för undervisningen och för förvaringen av maskinerna
kunna uppföras endast successivt synes det tillräckligt, om för nästa
7 ktikang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 124.
98
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
budgetår 150 000 kronor stå till förfogande för ändamålet. Medlen torde böra
anvisas såsom ett särskilt reservationsanslag under förevarande an,slagsrubrik.
Bidrag till hushållningssällskapens undervisningsverksamhet m. m.
Under anslagsrubriken Undervisning och studieresor för i det mindre
jordbruket deltagande män och kvinnor har för innevarande budgetår anvisats
ett obetecknal anslag av 240 700 kronor.
I skrivelse den 25 augusti 1948 har lantbruksstijrelsen hemställt, att anslaget
för nästa budgetår måtte uppföras med ett till 291 200 kronor förhöjt
belopp. Vid skrivelsen har fogats en framställning från Föreningen
lantbruks- och skogsbruksfilm, vilken lantbruksstyrelsen genom remiss anbefallts
taga i övervägande vid anslagsäskandena för budgetåret 1949/50.
I framställningen har föreningen anhållit om ett anslag av 60 000 kronor,
varav 50 000 kronor för upptagning av undervisnings- och instruktionsfilmer
ävensom bildserier på jordbrukets och trädgårdsodlingens områden
samt 10 000 kronor för anordnande av lokala filmkurser. Lantbruksstyrelsen
har beräknat medelsbehovet under anslaget för budgetåret 1949/50 i
enlighet med följande tablå, i vilken till jämförelse upptagits för budgetåret
1948/49 beviljade belopp.
Hushållningssällskapens undervisnings- och upplysningsverksamhet
........................
Studieresor ..................................
Annan undervisning ..........................
Undervisningsfilm och bildserier ................
Filmkurser ..................................
Beviljat
för
1948/49
Beräknat
för
1949/50
200 000
225 000
20 000
30 000
700
1 200
20 000
30 000
—
5 000
Beträffande beräkningarna av medelsbehovet för nästa budgetår har lantbruksstyrelsen
i sin skrivelse anfört väsentligen följande.
Under år 1947 uppgingo kostnaderna för de av hushållningssällskapen anordnade
undervisningskurserna, till vilka utgick statsbidrag från förevarande
anslag, till sammanlagt 214 855 kronor 30 öre. För bestridande av dessa
kostnader erhöllo hushållningssällskapen i statsbidrag 152 995 kronor 63
öre. Hushållningssällskapens kostnader för under samma år hållna maskinskötarkurser
utgjorde 52 502 kronor 4 öre. I statsbidrag till ifrågavarande
kurser ha till hushållningssällskapen utanordnats 36 905 kronor 27 öre.
Kostnaderna för de av hushållningssällskapen under år 1947 anordnade
studieresorna ha uppgått till 55 534 kronor 58 öre, varav 32 620 kronor 77
öre bestritts av statsmedel.
Då det synes angeläget, att hushållningssällskapens kursverksamhet icke
minskas, och eu förutsättning härför är, att bidrag av allmänna medel för
denna verksamhet ställes till hushållningssällskapens förfogande, vill lantbruksstyrelsen
föreslå, att för budgetåret 1949/50 statsbidraget till hushållningsällskapens
undervisnings- och upplysningsverksamhet bestämmes
till samma belopp som för budgetåret 1947/48 eller 225 000 kronor, varav
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
99
ctl belopp av 100 000 kronor liksom för innevarande budgetår torde böra
beräknas för av hushållningssällskapen anordnade maskinskötarkurser.
Till studieresor för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor har
för innevarande budgetår upptagits ett belopp av 20 000 kronor. Med hänsyn
till dessa studieresors betydelse för jordbrukets utövare vill lantbruksstyrelsen
förorda, att medel jämväl för budgetåret 1949/50 anvisas för anordnande
genom hushållningssällskapens försorg av dylika studieresor. På
grund av den stora efterfrågan och de ökade resekostnaderna torde till ifrågavarande
ändamål för budgetåret 1949/50 beräknas 30 000 kronor, d. v. s.
samma belopp som för budgetåret 1947/48.
Under en lång följd av år har från anslagsposten till annan undervisning
utgått understöd till framlidne Alexander Lundgren, Huddinge, och senaste
budgetåret till Sveriges biodlares riksförbund för undervisning i biskötsel.
I anledning av riksförbundets framställning om höjning av ifrågavarande
anslagspost med 800 kronor till 1 500 kronor för att möjliggöra förvärv av
Lundgrens undervisningsmateriel, vill lantbruksstyrelsen tillstyrka en uppräkning
med 500 kronor till 1 200 kronor.
Enligt lantbruksstyrelsens mening äro de i framställningen från Föreningen
lantbruks- och skogsbruksfilm omförmälda filmerna och bildserierna
ett betydelsefullt hjälpmedel i den på lanthushållningens område bedrivna
undervisnings- och upplysningsverksamheten. Skolorna, hushållningssällskapen
eller jordbrukets ungdomsorganisationer torde emellertid
icke kunna betala så höga hyresavgifter för filmerna, att avgifterna täcka
kostnaderna för filmernas framställning, kopiering och distribution. Föreningen
har inga egna medel för filmproduktionen och kan icke heller påräkna
ekonomiskt stöd från annat håll. Med hänsyn härtill och på grund
av de stora framställningskostnaderna förordar lantbruksstyrelsen en höjning
av bidraget till undervisningsfilm och bildserier från 20 000 kronor
till 30 000 kronor.
Vidare har föreningen anhållit om ett bidrag av 10 000 kronor för anordnande
av lokala filmkurser för att därigenom giva skolornas lärare och hushållningssällskapens
konsulenter in. fl. erforderlig orientering i aktuella
filmfrågor, undervisning i filmteknik samt praktisk handledning i skötsel
av filmapparater och visning av film. På grund av de erfarenheter, som
vunnits av de hittills hållna kurserna, och det stora behovet av undervisning
på här föreliggande område, vill lantbruksstyrelsen tillstyrka alt föreningen
för ifrågavarande kursverksamhet må komma i åtnjutande av ett
statsbidrag med 5 000 kronor.
Statskontoret har i remissutlåtande den 29 september 1948 ansett sig icke
kunna tillstyrka en förhöjning av ifrågavarande anslagsbelopp för nästa
budgetår.
Departementschefen.
Huvuddelen av det nu utgående anslaget till undervisning och studieresor
för i det mindre jordbruket deltagande män och kvinnor är avsedd till bidrag
till undervisningskurser och studieresor, anordnade av hushållningssällskapen.
Jag bär i det föregående förordat, att sällskapens undervisningsoch
upplysningsverksamhet skal! utvidgas väsentligt. Vidare bär jag anfört,
att sällskapen från och med budgetåret 1949/50 i princip böra handhava den
rörliga kursverksamheten och att såsom eu följd härav bidragen till kost
-
100
Kungl. Maj.ts proposition nr 124.
naderna för denna verksamhet icke längre böra bestridas från lantbruksundervisningsanstalternas
anslag utan överflyttas till förevarande anslag.
Detta torde i fortsättningen böra benämnas Bidrag till hushållningssällskapens
undervisningsverksamhet in. m., vilken beteckning bättre torde angiva
anslagets huvudändamål.
Såsom redan nämnts har jag icke ansett inig böra biträda de sakkunnigas
förslag, att hushållningssällskapens ansökningsförfarande skall omläggas till
att i sin helhet avse budgetår. Under anslaget torde sålunda nu böra beräknas
medel för statsbidrag avseende kalenderåret 1949 utom i vad avser den
rörliga kursverksamheten, för vilken bidrag torde böra beräknas för läsåret
1949/50.
Vad först angår undervisningskurserna med muntlig undervisning torde
verksamheten under första halvåret 1949 beräknas ha samma omfattning
som under motsvarande tid år 1948. På grund härav kan medelsbehovet
uppskattas till 100 000 kronor för denna tid. För andra halvåret 1949 synes
man böra räkna med en betydligt vidgad verksamhet. De sakkunniga ha
ansett, att anslagsbehovet för budgetåret 1949/50 kunde antagas uppgå till
400 000 kronor, därav 100 000 kronor för allmänna kurser och kortare specialkurser
samt 300 000 kronor för längre specialkurser. Då kostnaderna för
de olika slagen av kurser icke kunna exakt beräknas i förväg är det svårt
att närmare bestämma, hur stort medelsbehovet kan bliva. Jag anser emellertid
att en medelsanvisning av 200 000 kronor till den muntliga dndervisningsverksamheten
under sagda tid bör vara tillräcklig för att medgiva
en önskvärd ökning av verksamheten.
Lantbruksstyrelsen har, såsom framgått av den förut lämnade redogörelsen,
räknat med att under läsåret 1949/50 skulle anordnas åtta längre s. k.
sammansatta kurser och omkring 200 kortare kurser, s. k. ämneskurser,
med kombinerad muntlig och skriftlig undervisning. Styrelsen har uppskattat
medelsbehovet för dessa kurser till 80 000 respektive 331 000 kronor.
De sakkunniga ha förordat styrelsens förslag beträffande medelsanvisningen
till de sammansatta kurserna. Med hänsyn till att antalet anmälda
ämneskurser ökat ha de sakkunniga ansett, att för dessa kurser skulle avses
450 000 kronor.
Jag förordar i likhet med lantbruksstyrelsen och de sakkunniga, att till
de sammansatta kurserna skola beräknas 80 000 kronor. Då för innevarande
budgetår bidrag beviljats för omkring 350 ämneskurser, anser jag att medel
för nästa budgetår bör beräknas för ungefär samma antal. Medelsbehovet
härför kan i så fall angivas till 400 000 kronor.
Jag tillstyrker lantbruksstyrelsens förslag att till studieresor skall upplagas
samma belopp, som anvisades för budgetåret 1947/48, eller 30 000 kronor
och att jämväl bidraget till undervisningsfilm och bildserier skall höjas
till nämnda belopp. Däremot kan jag icke förorda, att bidrag skall utgå till
filmkurser. Bidrag till undervisning i biskötsel torde böra bestridas från medel,
som stå till Kungl. Maj:ts förfogande.
Förevarande anslag skulle sålunda för nästa budgetår behöva upptagas
101
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
med (100 000 + 200 000 + 80 000 + 400 000 + 30 000 + 30 000 =) 840 000
kronor. Jag kan icke biträda de sakkunnigas förslag att anslaget skall uppföras
såsom förslagsanslag utan anser att det alltjämt bör ha karaktär av
obetecknat anslag.
Skogsvård m. m.: Bidrag till vissa skogsbrukskurser.
För innevarande budgetår har till Skogsvård in. in.: Bidrag till skogsvårdskurser
in. in. anvisats ett förslagsanslag av 40 000 kronor. Enligt Kungl.
Maj:ts beslut den 11 juni 1948 må anslaget disponeras för att under budgetåret
1948/49 anordna kurser i skogsarbete in. in. samt i arbetsteknik för
körare.
Skogsstyrelsen har i skrivelse den 30 augusti 1948 hemställt, att förevarande
anslag för nästa budgetår måtte uppföras med ett från 40 000 kronor
till 60 000 kronor förhöjt belopp. Ökningen har föranletts av att skogsstyrelsen
föreslagit att de medel, som de senaste budgetåren från anslaget till
skogsvårdsstyrelsernas verksamhet ställts till förfogande för utbetalande
av understöd till elever vid vissa skogsbrukskurser, från och med nästa budgetår
skulle anvisas under nu förevarande anslag. Skogsstyrelsen har beräknat
medelsbehovet för nästa budgetår för berörda understöd till 20 000
kronor.
De sakkunniga ha, såsom redan nämnts, beräknat, att ett genomförande
av deras förslag i fråga om den skogliga yrkesundervisningen skulle medföra
ett medelsbehov för nästa budgetår å 115 000 kronor. De lia därvid utgått
ifrån att fem ungdomskurser, ett tiotal skogsarbetarkurser och två förmanskurser
komme att anordnas jämte ett antal körarkurser. Medelsbehovet för
dessa kurser har uppskattats till sammanlagt i runt tal 80 000 kronor, varjämte
de sakkunniga ansett ett belopp av 30 000 kronor böra stå till förfogande
till instruktions- och upplysningsverksamhet för skogsarbetare. De
sakkunniga ha räknat med att viss del av statsbidraget icke komme att utbetalas
förrän påföljande budgetår och därför avrundat nämnda belopp till
100 000 kronor. Till anordnande av fortbildningskurser för skogligt utbildade
personer ha de sakkunniga slutligen föreslagit skola beräknas 15 000
kronor.
Departementschefen.
Jag har i det föregående förordat, att yrkesutbildningen inom skogshanteringen
skall anordnas i huvudsak enligt de sakkunnigas förslag. Flera remissinstanser
ha framhållit, att de sakkunniga betydligt underskattat den
omfattning ifrågavarande kursverksamhet kunde komma att taga redan under
nästa budgetår och att medelsanvisningen därför syntes behöva höjas
avsevärt utöver vad de sakkunniga beräknat. Såsom jag tidigare framhållit
bör emellertid verksamheten till en början ha försökskaraktär. Antalet kurser
torde bland annat med hänsyn härtill bliva relativt lågt under det första
102
Kungl. Maj:ts proposition nr 124.
året. Härtill kommer, att utbetalningen av statsbidragen på grund av det
förordade ansökningsförfarandet till viss del torde komma att ske först
under budgetåret 1950/51. .lag anser mig därför kunna utgå från det belopp
å 115 000 kronor, vartill de sakkunniga uppskattat medelsbehovet. Enär
de sakkunniga icke medräknat kostnader för stipendier åt elever i Ungdomskurser,
torde dock beloppet böra höjas med förslagsvis 10 000 kronor.
Därjämte bör tillkomma ett belopp å 20 000 kronor, avseende kostnader
för stipendier åt elever vid vissa skogsbrukskurser, vilka kostnader hittills
bestritts från anslaget till skogsvårdsstyrelserna. Förevarande anslag, som
i fortsättningen torde böra benämnas Skogsvård in. in.: Bidrag till vissa skogsbrukskurser,
torde sålunda böra uppföras med 145 000 kronor. Anslaget
synes böra erhålla karaktären av reservationsanslag.
Departementschefens hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att å riksstaten för budgetåret 1949/50 under nionde huvudtiteln
anvisa
a) till Lägre lantbruksiindervisning m. m.: Lantbruksskolan
vid Ultuna ett förslagsanslag av 42 000 kronor,
b) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt
vissa lantbruksundervisningsanstalter: Avlöningar ett förslagsanslag
av 2 976 600 kronor,
c) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt
vissa lantbruksundervisningsanstalter: Driftkostnader ett
förslagsanslag av 970 000 kronor,
d) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt
vissa lantbruksundervisningsanstalter: Bidrag till arvoden åt
skolläkare ett förslagsanslag av 10 000 kronor,
e) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till särskilda
utbildningskurser ett reservationsanslag av 87 000
kronor,
f) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till
jordbrukets yrkesskolor ett förslagsanslag av 230 000 kronor,
g) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt
elever vid lägre lantbruksundervisning sanstalter m. m. ett
förslagsanslag av 920 000 kronor,
h) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till
byggnadsarbeten vid vissa lantbruksundervisningsanstalter
ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor,
Kungi. Maj-.ts proposition nr 124.
103
i) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till undervisningsmateriel
för maskinundervisning ett reservationsanslag
av 150 000 kronor,
j) till Bidrag till hushållningssällskapens undervisningsverksamhet
m. m. ett anslag av 840 000 kronor, samt
k) till Skogsvård m. m.: Bidrag till vissa skogsbrukskurser
ett reservationsanslag av 145 000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Siv Schiöler.
104
Kungi. Maj:ts proposition nr 124.
Innehållsförteckning.
Sid.
Propositionen...................................................................... 1
Sammanfattning ................................................................... 1
Utdrag av statsrådsprotokollet den 4 mars 1949 .................................. 3
Inledning............................................................................ 3
Den lokala ledningen och planeringen av yrkesundervisningen ................ 5
Förslaget............................................................................. 5
Yttrandena........................................................................... 7
Departementschefen .................................................................... 13
De fasta lantbruksundervisningsanstalterna...................................... 15
Förslaget.............................................................................. 15
Organisation........................................................................ 16
Undervisning ....................................................................... 16
Lärarna............................................................................ 23
Statsbidrag................................................. 26
Yttrandena........................................................................... 30
Organisation........................................................................ 30
Undervisning........................................................................ 31
Lärarna.......... 43
Statsbidrag........................................................ 45
Departemenschefen..................................................................... 49
Hushållningssällskapens undervisningsverksamhet............................... 59
Förslaget.............................................................................. 59
Yttrandena........................................................................... 61
Departementschefen..................................................................... 65
Den skogliga yrkesundervisningen................................................ 67
Förslaget............................................................................ 67
Yttrandena......................................................................... 70
Departementschefen .................................................................... 78
Åtgärder för tillgodoseende av behovet av mjölkningspersonal ................ 81
Förslaget.............................................................................. 81
Yttrandena........................................................................... 84
Departementschefen .................................................................... 84
Anslagsberäkningar................................................................ 85
Lägre lantbruksundervisning m. m. :
Lantbruksskolan vid Ultuna......................................................... 85
Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter:
Avlöningar....................................................................... 85
Driftkostnader.................................................................... 88
Bidrag till arvoden åt skolläkare................................................... 90
Bidrag till särskilda utbildningskurser.............. 91
Bidrag till jordbrukets yrkesskolor................................................... 94
Understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter m. m.................... 95
Bidrag till byggnadsarbeten vid vissa lantbruksundervisningsanstalter.................. 96
Bidrag till undervisningsmateriel för maskinundervisning.............................. 97
Bidrag till hushållningssällskapens undervisningsverksamhet m. m....................... 98
Skogsvård m. m.: Bidrag till vissa skogsbrukskurser.................................... 101
Departementschefens hemställan.................................................. 102
497295. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- JoU 1949:45 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering jämte i ämnet I årets statsverksproposition s. 1 i texten