Sök i Ratio Lex

Angående yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering

1949-03-04 · 104 sidor, varav 102 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 102 av 104 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:124, Angående yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

1

Nr 124.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående yrkesutbildning

inom jordbruk och skogshantering; given Stockholms

slott den 4 mars 19^9.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen atl

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Sammanfattning.

I fråga om den lägre lantbruksundervisningen föreslås en del ändringar

i undervisningen vid lantmanna- och lantbruksskolorna i syfte att giva

densamma ökat praktiskt värde. Bland annat förordas vissa jämkningar i

kursplanerna och en förlängning av ett par huvudkurser. Härjämte föreslås

införande av en ny huvudkurs, kallad praktisk-teoretisk sommarkurs

och avsedd för ungdom med någon erfarenhet av jordbruk.

Lantbruksskolornas nuvarande ett- och tvååriga kurser anses böra bibehållas

med vissa ändringar i fråga om undervisningen samt villkoren för

eleverna. Lantbruksskola, som så önskar, bör emellertid i stället för dessa

kurser kunna anordna eu ettårig arbetsledarekurs.

Statsbidragen till lantmanna- och lantbruksskolornas driftkostnader föreslås

skola höjas. Vidare förordas en utvidgning av möjligheterna att erhålla

statsbidrag till byggnader samt införande av statsbidrag till anskaffande

av materiel för maskinundervisning,

t Iiihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 124.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

I fråga om statsunderstöd till jordbrukets yrkesskolor föreslås ingen ändring

i nu gällande bestämmelser.

Hushållningssällskapens undervisningsverksamhet anses böra utvidgas.

Sällskapen böra i princip omhänderhava kursverksamheten med kombinerad

muntlig och skriftlig undervisning. Fast lantbruksundervisningsanstalt bör

emellertid efter särskild prövning kunna erhålla statsbidrag för att själv

anordna sådan kursverksamhet.

Yrkesutbildningen inom skogsbruket anses lokalt böra ledas av skogsvårdsstyrelserna.

Vid dessas sida bör för ändamålet ställas ett särskilt råd i

undervisningsfrågor. Verksamheten bör i väsentlig grad ha försökskaraktär.

Den bör huvudsakligen bedrivas rörligt i form av kortare instruktionskurser,

demonstrationer och dylikt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

3

Utdrog av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

4 mars 1949.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för finansdepartementet och

chefen för ecklesiastikdepartementet anmäler chefen för jordbruksdepartementet,

statsrådet Sträng, vissa frågor angående yrkesutbildningen inom

jordbruket och skogshanteringen in. in. samt anför därvid följande.

Inledning.

I årets statsverksproposition (IX. H. T. p. 26 och 161) har Kungl. Maj :t

på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, upptaga vissa anslag till lägre lantbruksundervisning och anslag

till slcogsvårdskurser in. in. med allenast beräknade belopp.

Sålunda ha upptagits till Lägre lantbruksundervisning in. in.: Lantbruksskolan

vid Ultuna ett förslagsanslag av 42 000 kronor, till Lägre lantbruksundervisning

in. in.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter:

Avlöningar ett förslagsanslag av 2 927 400 kronor, till Lägre lantbruksundervisning

in. in.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter: Driftkostnader

ett förslagsanslag av 747 000 kronor, till Lägre lantbruksundervisning

in. in.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter: Bidrag

till arvoden åt skolläkare ett förslagsanslag av 10 000 kronor, till

Lägre lantbruksundervisning in. in.: Bidrag till särskilda utbildningskurser

ett reservationsanslag av 93 000 kronor, till Lägre lantbruksundervisning

in. in.: Bidrag till jordbrukets yrkesskolor ett förslagsanslag av 231 800

kronor, till Lägre lantbruksundervisning m. in.: Understöd åt elever vid

lägre lantbruk sundervisningsanstalter in. in. ett förslagsanslag av 800 000

kronor, till Lägre lantbruksundervisning in. in.: Bidrag till byggnadsarbeten

vid vissa lantbruksundervisningsanstalter ett reservationsanslag av

1 000 000 kronor samt till Undervisning och studieresor för i det mindre

jordbruket deltagande män och kvinnor ett anslag av 240 700 kronor. Till

Skogsvård in. in.: Bidrag till skogsvårdskurser in. in. bär upptagits ett förslagsanslag

av 60 000 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Genom beslut den 7 december 1945 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen

för jordbruksdepartementet att tillkalla högst sex utredningsmän för att

i enlighet med uppdragna riktlinjer verkställa utredning rörande yrkesutbildningen

inom jordbruket och skogshanteringen.

Med stöd av bemyndigandet tillkallades såsom utredningsmän landshövdingen

E. H. Lindberg, tillika ordförande, förvaltaren B. E. H. Eklundh,

ombudsmannen i Svenska lantarbetareförbundet G. Held, docenten, jägmästaren

L. H. Mattsson Mårn, ledamoten av riksdagens första kammare, agronomen

I. Persson och dåvarande sekreteraren, numera förbundsordföranden

i Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet Ch. Winroth. Enligt

särskilt bemyndigande den 14 februari 1947 tillkallade departementschefen

såsom ytterligare utredningsman byråchefen i lantbruksstyrelsen O. A.

P:son Arnegren.

Utredningsmännen, vilka antagit benämningen sakkunniga för yrkesutbildning

inom jordbruk och skogshantering, ha den 12 november 1948 avgivit

betänkande med förslag angående yrkesutbildning inom jordbruk och

skogshantering (SOU 1948:49). Särskilda yttranden ha avgivits dels av ledamöterna

Arnegren och Eklundh, dels av ledamöterna Held och Winroth.

Över betänkandet ha utlåtanden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen

efter hörande av styrelserna för lantbruksskolorna i Berga, Ulvhäll,

Bjärka-Säby, Bollerup, Klagstorp och Varpnäs, lantmannaskolorna i Jälla,

Lunnevad, Ingelstad, Bräkne-Hoby, Önnestad, Svalöv, Glömminge, Kävesta,

Ivyrkerud, Vassbo, Nytorp, Hussborg och Umeå, jordbruksskolorna i Gålö,

Sorsele och Pålkem samt Svenska lanthushållslärarinnornas förening

och ordföranden i Svenska lantmannaskolornas lärareförening, domänstyrelsen

efter hörande av över jägmästarna, skogsstyrelsen efter hörande av

skogsvårdsstyrelserna, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,

arbetsmarknadsstyrelsen, lantbruksakademien, styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejerioch

trädgårdsinstitut, styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut,

samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott, förvaltningsutskotten

vid samtliga landsting med undantag av Gotlands, Värmlands,

Kopparbergs och Västernorrlands landsting, överståthållarämbetet,

stadsfullmäktige i Göteborg, Norrköping och Hälsingborg, Värmlands och

Västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening, Sveriges kronojägareförbund,

1946 års skolkonmiission, sinåbruksutredningen, Svenska landstingsförbundet,

Svenska stadsförbundet, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges

lantbruksförbund, Svenska ^^arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetareförbundet,

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, Svenska lanthrukstjänstemannaföreningen,

Ladugårdsförmännens riksförening, Föreningen

skogsarbeten, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges

skogsägareförbuno, Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet

samt Riksförbundet landsbygdens folk. Därjämte ha skrifter inkommit från

Skånes lantbrukslärareförening och Föreningen Sveriges lantbruksskoleföreståndare.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

5

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att lantbruksstyrelsen den 6

augusti 1947 avgivit utredning med förslag angående åtgärder för tillgodoseende

av behovet inom landet av mjölkningspersonal.

Utlåtanden över denna utredning ha inkommit från Svenska lantarbetsgivareföreningen,

Svenska lantarbetareförbundet samt de sakkunniga för yrkesutbildning

inom jordbruk och skogshantering.

Jag torde härefter få övergå till att redogöra för de framlagda förslagen

och yttrandena över dessa. Beträffande nu rådande förhållanden ävensom

angående motiveringen för de förslag, som framlagts av de sakkunniga för

yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering, torde i huvudsak få

hänvisas till de sakkunnigas betänkande.

Den lokala ledningen och planeringen av yrkesundervisningen.

Förslaget.

Yrkesutbildningen inom jordbruket bedrives för närvarande dels vid fasta

undervisningsanstalter, dels i form av en rörlig kursverksamhet, anordnad

av anstalterna och hushållningssällskapen, med i huvudsak kortare kurser

av skilda slag. Beträffande skogshanteringen lämnas undervisning i varierande

omfattning vid jordbrukets fasta undervisningsanstalter. Kursverksamhet

förekommer även här i mindre utsträckning, framför allt genom

skogsvårdsstyrelsernas försorg.

De sakkunniga framhålla, att undervisningen såsom den hittills bedrivits

varit väsentligen inriktad på den besuttna delen av befolkningen inom

jordbruks- och skogsnäringarna eller avsett utbildning av förmän och specialister.

Det är emellertid enligt deras mening uppenbart, att det föreligger

ett ökat behov av en utav samhället understödd yrkesutbildnings- och

upplysningsverksamhet, som mer än vad som nu sker tager sikte på de

stora lantarbetare- och skogsarbetarekategorierna. De förslag att avhjälpa

nuvarande brister, som framläggas i betänkandet, kunna dock enligt de

sakkunniga väntas leda till önskvärda resultat endast under förutsättning

att lokala initiativ tagas för att stimulera de angivna befolkningsgruppernas

intresse för sin utbildning, förse bygderna med erforderliga skolbyggnader

och anordna lämpliga kurser.

I betänkandet anföres att det kunde synas naturligt, att sådana initiativ

för jordbrukets del i främsta rummet skulle ankomma på hushållningssällskapen.

Emellertid saknade dessa i regel de erforderliga ekonomiska

resurserna. Den samordning av undervisningsverksamheten, som i gällande

stadga för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter förutsatts skola

ske genom att anstalterna skulle inordnas i hushållningssällskapens allmänna

verksamhet, hade därför förverkligats endast beträffande ett par hushållningssällskap.

Vad skogsbruket beträffar vore vidare undervisningsverksamheten

endast i undantagsfall och i liten skala inriktad på yrkesutbildning

i egentlig mening.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds proposition nr 124.

De sakkunniga anse, att det behövs en regional samordning av åtgärderna

för yrkesutbildningen på skilda områden för att man skall vara förvissad

om att erforderliga initiativ tagas och att verksamheten kommer att

nå de stora grupper av befolkningen, som hittills icke alls eller endast obetydligt

berörts därav. Inom varje landstingsområde bör därför enligt betänkandet

tillsättas en yrkesundervisningsnämnd, lämpligen bestående av

sex ledamöter. Av dessa böra fyra, däribland ordföranden, utses av landstinget,

en av hushållningssällskapet och en av skogsvårdsstyrelsen. Nämnden

avses bliva ett landstingets organ och bestämmelser om dess tillsättande

föreslås skola intagas i lagen om landsting. Den bör i huvudsak få till uppgift

att undersöka, vilka åtgärder som kunna behövas för att utvidga yrkesundervisningen

inom landstingsområdet, och inkomma med därav föranledda

förslag ävensom att till landstinget eller dess förvaltningsutskott avgiva

utlåtanden och förslag i anledning av framställningar om anslag till

yrkesundervisningen. Hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelser och lantbruksundervisningsanstalter

böra åläggas att till nämnden avgiva fortlöpande

rapporter angående sin allmänna verksamhet i fråga om yrkesundervisningen.

Kostnaderna för nämndernas verksamhet föreslås skola bestridas av landstingen.

De tjänstemän, som närmast handlägga undervisningsfrågor inom hushållningssällskapet

och skogsvårdsstyrelsen, böra äga rätt att närvara vid

nämndens sammanträden. Samma rätt bör även tillkomma landstingsdirektören

och den tjänsteman, som eventuellt utsetts att inom landstinget handlägga

undervisningsfrågor.

Under utredningsarbetet har diskuterats, huruvida även de fasta lantbruksundervisningsanstalterna

borde ha representanter i nämnden. De sakkunniga

ha icke ansett sig kunna förorda en sådan anordning. Däremot ha

de funnit lämpligt, att det inom varje hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelse

skulle skapas ett organ för samverkan med de fasta undervisningsanstalterna.

Två av de sakkunniga, herrar Arnegren och Eklundh, ha beträffande sammansättningen

av yrkesundervisningsnämnden anfört, att samtliga ledamöter

borde utses av landstinget. Landstingsdirektören eller annan av nämnden

därtill förordnad borde vara föredragande i nämnden. Till överläggningar

angående yrkesundervisningen borde nämnden kunna kalla en eller

flera representanter för de institutioner och organisationer, som handhade

denna undervisning inom landstingsområdet.

Beträffande hushållningssällskapen framhålla de sakkunniga, att gällande

allmänna grunder för hushållningssällskapens organisation lämna

varje sällskaps förvaltningsutskott möjlighet att, därest så befinnes lämpligt,

tillsätta särskilda nämnder för att handhava särskilda grenar av sällskapets

verksamhet eller vissa ärenden. Sådan nämnd skall enligt dessa

grunder bestå av högst fem ledamöter, där ej Kungl. Maj :t av särskilda skäl

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

för visst fall medgiver högre antal. Ledamöterna ävensom suppleanter för

dem utses bland sällskapets ledamöter för en tid av högst fyra år. Hos sällskapet

anställd befattningshavare kan vara ledamot. Sällskapets sekreterare

äger, även om han ej är ledamot i nämnden, vara närvarande vid dennas

sammanträden samt deltaga i därvid förekommande överläggningar

men ej i besluten.

Den sålunda förefintliga möjligheten att tillsätta särskilda undervisningsnämnder

för att åstadkomma samarbete vid planering av verksamheten bör

enligt de sakkunnigas mening utnyttjas av samtliga sällskap. Vederbörande

sällskaps sekreterare bör utses till ledamot av sådan nämnd. Lantbruksundervisningsanstalterna

inom sällskapets verksamhetsområde föreslås

bliva företrädda av åtminstone en ledamot. I särskilda fall böra representanter

för samtliga sådana anstalter kunna sammankallas för överläggning

med nämnden. Det är vidare enligt de sakkunniga angeläget, att

såväl arbetsgivare som arbetstagare bliva representerade i nämnden för sådana

områden, där kurser anordnas för utbildning av lantarbetare. Eftersom

undervisningsverksamheten även omfattar kvinnorna, föreslås att som

regel en kvinna skall ingå i nämnden. Ordförande bör nämnden utse bland

sina ledamöter. Till sekreterare bör däremot kunna förordnas även annan

än ledamot, t. ex. någon av sällskapets befattningshavare eller tjänsteman

vid lantbruksundervisningsanstalt.

Vad den skogliga yrkesutbildningen angår bör enligt de sakkunniga till

varje skogsvårdsstyrelse knytas ett råd i undervisningsfrågor. Rådet bör bestå

av länsjägmästaren såsom självskriven ledamot samt fyra andra, av

skogsvårdsstyrelsen utsedda ledamöter. Av de sistnämnda bör en representera

domänverket, en det enskilda storskogsbruket, en bondeskogsbruket

och en skogsarbetarna. Rådet utser inom sig ordförande. Dess huvudsakliga

uppgift skall vara att medverka vid den planering av den skogliga

undervisningsverksamheten, som bör äga rum årligen. Samordning med

annan undervisningsverksamhet förutsättes komma till stånd genom yrkesundervisningsnämnden.

Ledamöterna föreslås skola åtnjuta arvode samt

rese- och traktamentsersättning i enlighet med vad som gäller för ledamot

av skogsvårdsstyrelse.

Skogsstyrelsen förordas skola bliva tillsynsmyndighet för den lägre

skogliga yrkesundervisningen. För handläggning av de arbetsuppgifter, som

ha samband därmed, föreslås att en särskild byrådirektörsbefattning skall

inrättas.

Yttrandena.

Behovet av att åtgärder vidtagas för att utvidga och förbättra yrkesundervisningen

inom jordbruk och skogsbruk har allmänt vitsordats i yttrandena.

Huvuddragen av de sakkunnigas förslag ha även i allmänhet tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Statskontoret bär dock framhållit, att ett så

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 124.

kostnadskrävande utbyggnadsprogram som det, vilket de sakkunniga framlagt,

icke torde kunna realiseras i rådande statsfinansiella läge.

Vad särskilt angår nu förevarande avsnitt av betänkandet har önskvärdheten

av att yrkesundervisningen på skilda områden skall regionalt samordnas

och ledas betonats i ett flertal yttranden. De här framlagda förslagen

ha även i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Vissa anmärkningar

ha dock framställts.

Sålunda har förslaget om att tillsätta särskilda yrkesundervisningsnämnder

mötts av invändningar från flera håll. Bland annat har

detta förslag bestämt avvisats av Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott

med motivering att de uppgifter, som skulle anförtros yrkesundervisningsnämnden,

med fördel kunde handhavas av vederbörande

landstings förvaltningsutskott eller avdelning av detta. Den nödiga sakkunskapen

syntes, på samma sätt som för närvarande praktiserades inom andra

områden, kunna tillgodoses därigenom att utskottet eller avdelningen vid

behov samarbetade med eller med sig adjungerade lämpliga fackmän.

Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,

att hushållningssällskapen och de fasta undervisningsanstalterna hade de

bästa förutsättningarna för planeringen och ledningen av undervisnings- och

upplysningsverksamheten på jordbrukets område. Landstingens uppgift

borde därför begränsas till att pröva de ekonomiska behoven. Den erforderliga

samordningen kunde åvägabringas på det sätt, som för närvarande tilllämpades

åtminstone i Jönköpings län, nämligen att sällskapet hade representanter

i styrelserna för undervisningsanstalterna och dessa styrelser å sin

sida vore företrädda i sällskapets undervisningsnämnd. Även landstinget

hade med denna anordning goda möjligheter till inflytande, eftersom landstinget

utsåge visst antal ledamöter såväl i sällskapets förvaltningsutskott

som i styrelserna.

Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att

jordbrukets och skogsbrukets undervisningsfrågor vore av så väsentlig och

speciell art, att de borde handhavas särskilt för sig inom varje sällskaps

verksamhetsområde. Samordningen dem emellan och med den övriga yrkesutbildningen

kunde erhållas genom en utbyggnad av sällskapens undervisningsnämnder,

därvid även representanter för landstingen och för skogsvårdsstyrelserna

borde beredas plats i dessa. Liknande synpunkter ha framförts

av förvaltningsutskotten i Kalmar läns norra hushållningssällskap och

i Gävleborgs läns landsting.

Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott har — med hänsyn till att

landstinget icke ägde någon av lantmanna- eller lanthushållsskolorna inom

sitt verksamhetsområde — uttalat tveksamhet huruvida landstingen borde

intaga den ställning inom samordningsorganet, som de sakkunniga föreslagit.

Då återhållsamhet borde iakttagas vid tillskapandet av nya organ, förordades

att någon redan existerande nämnd eller styrelse skulle erhålla de

uppgifter, som vore avsedda för yrkesundervisningsnämnden. Samma önskemål

har framförts av 1946 års skolkommission, som erinrat om att yr
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 124.

9

kesundervisningen i flera län för närvarande vore omhändertagen av en särskild

yrkesskolestyrelse, tillsatt av landstinget.

Svenska landstingsförbundet har anfört, att varje landsting borde få frilt

avgöra, huruvida och i vilken utsträckning undervisningsfrågorna inom

dess verksamhetsområde skulle omhänderhavas av en fristående nämnd eller

av förvaltningsutskottet eller avdelning därav. Förvaltningsutskotten i

Skaraborgs, Hallands och Blekinge läns landsting ha förordat en liknande

anordning. Landstingsförbundet har vidare framhållit, att om en fristående

nämnd inrättades, minskades behovet av en särskild undervisningsnämnd

för hushållningssällskapet och ett råd i undervisningsfrågor för skogsvårdsstyrelsen.

Även överstyrelsen för yrkesutbildning samt förvaltningsutskotten

i Stockholms och Uppsala läns landsting ha ansett den föreslagna

organisationen onödigt komplicerad.

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott har framhållit, att en förutsättning

för att landstinget genom den föreslagna nämnden skulle övertaga

ledningen av ifrågavarande yrkesutbildning måste vara, att skattebetalarna

i Norrbottens län icke därigenom komme att belastas hårdare än skattebetalarna

i de södra och mellersta delarna av landet. Innan ett sådant

övertagande ägde rum, borde därför uppgöras en rationell plan för tillgodoseende

av behovet av yrkesutbildning i olika delar av länet.

I detta sammanhang kan slutligen nämnas, att Västerbottens läns landstings

förvaltningsutskott föreslagit, att huvudmannaskapet för lantmanna-,

lantbruks- och jordbruksskolorna skulle överföras på landstingen. Utskottet

har därvid anfört, att hushållningssällskapet icke ägde några medel att

tillskjuta till skolornas drift. Landstinget måste därför för framtiden räkna

med att bestrida alla driftkostnader, som komme att erfordras utöver statsbidragen.

Detsamma skulle bliva förhållandet i fråga om nybyggnader av

olika slag. Den insyn och delaktighet i skolornas verksamhet, som de sakkunniga

ansett böra ligga hos hushållningssällskapen, komme säkerligen

icke att bliva lidande, om huvudmannaskapet överfördes till landstingen.

Beträffande yrkesundervisningsnämndens sammansättning

har från åtskilliga håll uttalats, att en eller flera representanter

för de fasta lantbruksundervisningsanstalterna borde ingå i nämnden.

Å andra sidan har Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott avstyrkt

förslaget, att i landstingslagen skulle intagas bestämmelse om att hushållningssällskap

och skogsvårdsstyrelse obligatoriskt skulle vara representerade

i yrkesundervisningsnämnd. Även i andra yttranden, bland annat av

överstyrelsen för yrkesutbildning, har förordats, att landstinget skulle utse

nämndens samtliga ledamöter.

Arbetsmarknadsstyrelsen har uttalat det önskemålet, alt även länsarbetsnämnden

skulle bliva företrädd. Genom den kunskap om arbetsmarknadsläget,

som länsarbetsnämnden besutte, skulle man nämligen i så fall lättare

få en överblick över utbildningsbehoven inom olika yrkesområden och på

ett bättre sätt kunna planera på lång sikt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kunyl. Maj:ts proposition nr 124.

I fråga om de för hushållningssällskapen föreslagna undervisningsnämn

derna har Östergötlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott understrukit, att det borde överlämnas åt sällskapen

att avgöra dessa nämnders sammansättning. Att sällskapens sekreterare

skola vara självskrivna ledamöter av nämnderna har föreslagits av bl. a.

Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Älvsborgs läns

norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett det önskvärt, att

även lantbrukarnas och lantarbetarnas egna organisationer skulle bliva företrädda

i dessa nämnder.

Beträffande den skogliga yrkesundervisningen ha bland

andra skogshögskolans lärarråd och statens skogsforskningsinstitut lämnat

de sakkunnigas förslag utan erinran.

I åtskilliga andra yttranden ha däremot framställts anmärkningar mot

förslaget i denna del. Sålunda har domänstyrelsen framhållit, att skogsvårdsstyrelserna

i sin ämbetsutövning icke hade att taga någon befattning

med de praktiska arbetsuppgifterna. Om förslaget genomfördes, komme de

därför i allt väsentligt rörande det konkreta innehållet i undervisningen att

få anlita hjälp från stor skogsbruket eller andra skogliga förvaltningsenheter.

Den föreslagna anordningen skulle även kunna medföra en icke önskvärd

splittring i skogsvårdsstyrelsernas ändock mycket stora och viktiga

arbetsuppgifter.

Domänstyrelsen har i stället föreslagit, att i varje län för samma ändamål

skulle inrättas en nämnd för skoglig yrkesutbildning, förslagsvis benämnd

skogsyrkesnämnd. I nämnden, som borde ha fem ledamöter, skulle domänverket,

det enskilda storskogsbruket, småskogsbruket, skogsarbetarna och

skogsvårdstyrelsen representeras av en ledamot var. I motsats till de sakkunniga

ansåge domänstyrelsen självfallet, att representanterna skulle utses

av vederbörande företag eller de sammanslutningar, som representerade

intressegrupperna. Ordförande i nämnden kunde lämpligen utses av nämnden

själv.

Vid skogsyrkesnämnd borde vara anställd en sekreterare eller konsulent.

Då det kunde antagas att konsulent till en början ej skulle erfordras som

heltidsanställd inom varje län, kunde nämnderna i två eller flera angränsande

län anställa gemensam konsulent. För de stora norrländska skogslänen

torde dock heltidstjänster erfordras redan från början. Rent kanslimässigt,

såsom i fråga om lokaler och dylikt, kunde nämnden lämpligen

anknytas till skogsvårdsstyrelsen eller eventuellt till landstingets yrkesundervisningsnämnd.

Rörande den centrala ledningen av verksamheten för skoglig yrkesutbildning

har domänstyrelsen ifrågasatt, huruvida icke denna fråga skulle kunna

lösas efter samma linjer, som styrelsen uppdragit för den lokala organisationen.

I sådant fall skulle Kungl. Maj :t utse en central nämnd eller riksnämnd

för skoglig yrkesutbildning, bestående av representanter för samma

intressegrupper, som föreslagits bliva företrädda i de lokala nämnderna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

11

Domänstyrelsen har vidare framhållit, att ledningen för den skogliga

undervisningen för närvarande vore starkt splittrad. Skogshögskolan sorterade

under en av Kungl. Maj:t utsedd styrelse, gemensam för högskolan

och statens skogsforskningsinstitut. Statens skogsmästarskola lydde under

en särskild, av Kungl. Maj :t tillsatt styrelse. Statens skogsskolor och kolarskolorna

— vilka senare skulle ombildas till förberedande skogskurser —

stode under domänstyrelsens ledning. Slutligen hade de sakkunniga föreslagit,

att den skogliga yrkesutbildningen för arbetare skulle läggas under

skogsstyrelsens tillsyn. Domänstyrelsen ville framkasta den tanken, att all

utbildning av tjänstemän och arbetare inom skogsbruket och skogsvårdsorganisationerna,

bortsett från skogshögskolan och den utbildning, som

lämpligen borde bedrivas internt inom skogsvårdsstyrelser och företag, skulle

inordnas under den av domänstyrelsen skisserade centralnämnden. Därvid

kunde övervägas om nämnden skulle ha en helt självständig och fristående

ställning eller kanslimässigt anknytas till befintligt statligt verk.

Sammanfattningsvis har domänstyrelsen förklarat sig anse, att utredningens

förslag måste i väsentliga delar omarbetas och kompletteras, innan det

kunde läggas till grund för slutgiltigt förslag i ärendet.

Även Sn.eriges kronojägareförbund har uttalat, att de sakkunnigas förslag

i fråga om tillsynsmyndighet för den skogliga yrkesutbildningen icke

kunde rekommenderas utan att en ny utredning borde verkställas under

medverkan av domänstyrelsen.

Skogsvårdsstyrelserna ha i allmänhet icke haft något att erinra mot att de

skulle omhänderhava ifrågavarande undervisning men däremot uttalat sig

mot inrättande av ett särskilt råd. Skogsstyrelsen har likaledes avstyrkt

förslaget i denna del. Skogsstyrelsen har som skäl för sitt avstyrkande anfört,

att det syntes vara tillfyllest med den av de sakkunniga föreslagna

bestämmelsen, att skogsvårdsstyrelse för anordnande av kurser hade att i

erforderlig grad samverka med organisationer och företagare inom skogsbrukets

område (se 2 § förslaget till kungörelse angående med statsbidrag

bedriven yrkesundervisning i skogsarbete, s. 200 i betänkandet).

Med hänsyn bland annat till skogsbrukets växlande betydelse i olika län

har lantbruksstyrelsen föreslagit, att det skulle ankomma på skogsvårdsstyrelserna

själva att avgöra, huruvida sådant råd skulle tillsättas eller ej.

Svenska lantarbetsgivareföreningen har ifrågasatt, om icke landstingen

borde göras till tillsynsmyndighet i stället för skogsstyrelsen, medan Värmlands

och Västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening, såsom tillsynsmyndighet

förordat överstyrelsen för yrkesutbildning.

Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit, att de sakkunnigas förslag medförde

eu uppdelning av utbildningen inom skogsbruket på tre olika myndigheter

och institutioner, nämligen skogshögskolan för jägmästare, domänstyrelsen

för skogvaktare och skogsmästare samt skogsstyrelsen för lägre

förmän och arbetare. Denna uppdelning vore enligt arbetsmarknadsstyrelsen

mindre rationell. En samordning och gemensam planering av de olika

utbildningsvägarna borde åvägabringas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 124

Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet har framfört tanken på

ett centralt organ som tillsynsmyndighet för all yrkesutbildning i landet.

Även 19AG års skolkommission har yttrat sig härom och därvid anfört följande.

En fråga av stor räckvidd, som kommittén ej upptagit till behandling

men som knappast bör förbigås, är den om enhetlig central ledning av yrkesutbildningen

inom de olika verksamhetsgrenarna. Jordbruksundervisningen

föreslås liksom hittills sortera under lantbrulcsstyrelsen, och skogsundervisningen

under skogsstyrelsen. För ändamålet skulle såväl skogsstyrelsen

som skogsvårdsstyrelserna erhålla personalförstärkning. Yrkesundervisningen

för jordbruket skall enligt förslaget kunna meddelas även vid

kommunala anstalter för yrkesutbildning. Kommittén nämner ingenting om

hur man i detta hänseende bedömt de båda i utredningen redovisade framställningar,

som avse att även undervisning i skogsskötsel skall kunna meddelas

vid nyssnämnda läroanstalter. De inom några norrlandskommuner

gjorda försöken att anordna en grundläggande yrkesutbildning i skogsarbete

vid yrkesbestämda fortsättningsskolor rekommenderas till prövning i

vidgad omfattning med tanke på värdet härav för utformningen av den förberedande

yrkesutbildningen under ett nionde skolår. Minst fyra centrala

ämbetsverk skulle vid bifall till förslaget komma att fungera som tillsynsmyndigheter

för yrkesutbildningen inom jord- och skogsbruk, nämligen lantlnuksstyrelsen,

skogsstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning och skolöverstyrelsen.

Det synes kommissionen böra tagas under övervägande huruvida icke tiden

nu är kommen att ur en vidare synvinkel taga upp frågan om den centrala

ledningen av yrkesundervisningsväsendet i dess helhet på här ifrågavarande

utbildningsstadium. Genom inrättandet av en överstyrelse för yrkesutbildning

gav 1943 års riksdag de organisatoriska förutsättningarna för

en koncentration av denna ledning, ehuruväl för det dåvarande av olika

skäl icke befanns lämpligt att omedelbart realisera den grundtanke, som i

överstyrelsens instruktion uttryckts så, att överstyrelsen är den centrala

statsmyndigheten på yrkesundervisningens och yrkesutbildningens område.

Av de nämnda fyra myndigheterna äro tvenne, skolöverstyrelsen och överstyrelsen

för yrkesutbildning, organiserade helt för pedagogiska arbetsuppgifter

och inom lantbruksstyrelsen finnes en särskild byrå för undervisningsärenden.

I fråga om skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna ligger

saken annorlunda till. Dessa ämbetsverk äro inrättade för helt andra uppgifter.

En skogsvårdsstyrelses uppgifter äro av rådgivande och kontrollerande

art, i viss mån även undervisande, men yrkesutbildning, i all synnerhet

en mera fullständig utbildning av personer i arbetarställning, måste anses

ligga helt utanför dess egentliga verksamhetsområde. Att exempel finnas på

skogsvårdsstyrelser, som utfört en pionjär gärning i vad gäller skogsarbetarutbildning,

är sant, men där har det varit fråga om en berömvärd personlig

insats vid sidan om styrelsens författningsenliga åligganden. Av kommitténs

redogörelse framgår även, att skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna

icke kunna bemästra de ifrågasatta nya arbetsuppgifterna utan väsentliga

personalförstärkningar.

I 1946 års skolkommissions uppdrag ingår att uppmärksamma frågan

om ett utbyggande av samhällets möjligheter till prognostisk bedömning av

arbetsmarknadsutvecklingen, arbetskrafts- och utbildningsbehov för olika

yrken och näringar i syfte att förstärka grundvalen för en ändamålsenlig

inriktning av yrkesutbildningsverksamheten, den s. k. prognosutredningen.

Kommissionen har under utarbetande en plan för denna utredning. Oavsett

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

13

vilket resultat man där kommer till, lär ett fullföljande av grundtanken i

nämnda direktiv förutsätta, att åtgärderna för yrkesutbildningsverksamheten

inom olika näringsområden samordnas i högre grad än vad för närvarande

är fallet.

Skolkommissionen hemställer därför, att frågan om den centrala ledningen

av yrkesundervisningsväsendet på arbetar- och förmansstadierna upptages

till omprövning.

Beträffande det föreslagna rådets sammansättning har Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund framhållit, att det mindre skogsbrukets

representant självfallet borde väljas inom skogsägareföreningarnas

krets.

Departementschefen.

En god yrkesutbildning är en av de viktigaste förutsättningarna för att

jordbruket och skogshanteringen i vårt land skola kunna ytterligare utvecklas.

Genom 1939 års reformer, då lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolorna

fingo sin nuvarande utformning, ordnades den lägre lantbruksundervisningen

på ett enligt dåtida krav ändamålsenligt sätt. Framför allt

på grund av det snabba framåtskridandet i tekniskt hänseende har emellertid

numera uppstått behov av en grundligare och mera allsidig utbildning än

den, som i allmänhet för närvarande står till buds. Fn brist i den nuvarande

anordningen är därjämte, att den lämnar stora grupper av befolkningen

inom jordbruket och skogsbruket utan möjlighet att komma i åtnjutande

av erforderlig utbildning inom ifrågavarande näringar. Det är därför ett

önskemål, att undervisningen tillika anordnas så att den kan komma även

dessa befolkningsgrupper till del. Härvid avses icke blott inom näringarna

redan verksamma män och kvinnor utan även och kanske i främsta rummet

de yngre åldersgrupperna.

Såsom de sakkunniga anfört torde en regional samordning av verksamheten

vara erforderlig för att trygga, att verksamheten skall bedrivas planmässigt

och utvecklas på önskvärt sätt. I remissyttrandena har även behovet

härav vitsordats.

Landstingen ha under senare tid i allt större utsträckning ägnat sig åt

yrkesutbildningen och bland annat lämnat avsevärt ekonomiskt stöd till

utbildningen vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna. Med hänsyn

bland annat härtill finner jag det lämpligt att, såsom föreslagits i betänkandet,

den erforderliga regionala samordningen av yrkesutbildningen skall

ske under landstingens ledning och med vederbörande landstingsområde

som enhet.

Mot inrättandet av de föreslagna yrkesundervisningsnämnderna såsom

organ för den samordnande verksamheten har i huvudsak invänts, att dessa

nämnder äro onödiga, eftersom de uppgifter, som skulle tillkomma dem,

antingen för närvarande ombesörjas av andra styrelser eller nämnder på

fullt tillfredsställande sätt eller lämpligen kunna anförtros åt redan befintliga

organ.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 124.

För min del är jag av den uppfattningen, att de föreslagna yrkesundervisningsnämnderna

äro väl ägnade att främja undervisningsverksamheten

samt att medverka till en lämplig samordning och planering av denna verksamhet.

Emellertid är att märka, att yrkesundervisningen inom jordbruket

och skogsbruket utgör endast en begränsad del av den yrkesundervisning,

som bedrives eller stödjes av landstingen. Frågan om inrättande av dylika

nämnder har alltså räckvidd betydligt utöver det område, som behandlas i

förevarande betänkande. Redan med hänsyn härtill kan jag icke ansluta

mig till förslaget, att inrättandet av dylika nämnder skulle göras obligatoriskt.

Jag anser i stället, att det bör ankomma på varje landsting att bestämma,

i vilken form landstinget skall söka få till stånd en samordning

och en enhetlig ledning av yrkesundervisningen inom dess verksamhetsområde.

Vad nu sagts äger även tillämpning på frågan om det organ, som bör leda

vederbörande hushållningssällskaps undervisningsverksamhet. Såsom de

sakkunniga framhållit, har ett sällskap redan enligt gällande bestämmelser

möjlighet att uppdraga detta arbete åt en särskild undervisningsnämnd. Det

torde väl även kunna antagas, att en dylik nämnd i regel skall ha större

möjligheter än sällskapets förvaltningsutskott att ägna tid och intresse åt

ifrågavarande uppgifter och därmed också ha större utsikter att nå ett

gynnsamt resultat. Eftersom medlemskap i hushållningssällskap i princip

kan vinnas av en var i sällskapets område bosatt person, finnes uppenbarligen

intet hinder för att i sådan nämnd få önskad representation för olika

kategorier. Det bör emellertid ankomma på vederbörande sällskap att självt

bestämma, huruvida en dylik nämnd skall tillsättas eller ej.

I fråga om den skogliga yrkesutbildningen synes saken åter ligga annorlunda

till. Medan lantbruksundervisningsanstalternas och hushållningssällskapens

verksamhet nått viss stadga och inordnats under fastare former,

befinner sig den lägre skogliga undervisningen ännu på ett ganska outvecklat

stadium. På detta område föreligger därför ett mycket starkt behov av

ett organ, som har till speciell uppgift att planera undervisningsverksamheten

och skapa kontakt mellan arbetsgivare-, skogsägare- och arbetarorganisationer

samt skolstyrelser.

Beträffande frågan, vilket detta organ bör vara, ha delade meningar uttalats.

De sakkunnigas förslag innebär, att verksamheten lokalt skall ledas

av vederbörande skogsvårdsstyrelse med biträde av ett råd i undervisningsfrågor.

I en del yttranden, bland annat från skogsvårdsstyrelsehåll,

har icke gjorts någon erinran mot att verksamheten skulle ledas av skogsvårdsstyrelserna

men däremot gjorts gällande, att det icke vore nödvändigt

att ställa särskilda råd vid skogsvårdsstyrelsernas sida. I några yttranden

har slutligen — under hänvisning bland annat till den splittring, som reden

nu förelåge beträffande ledningen av den skogliga undervisningen och

vilken skulle ytterligare ökas vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag

— förordats att icke skogsvårdsstyrelserna utan särskilda länsvis tillsatta

nämnder skulle handha ifrågavarande verksamhet. I sistnämnda ytt
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 124. 15

randen har även påyrkats, att frågan skulle göras till föremål för ny utredning.

Såsom jag längre fram skall närmare beröra, måste arbetet med förbättrande

av yrkesutbildningen inom skogshanteringen i mångt och mycket få

försökskaraktär. Det torde med hänsyn därtill ej heller vara möjligt att nu

taga definitiv ställning till frågan om organisationen av denna verksamhet.

Emellertid synes det angeläget, att verksamheten skall komma i gång utan

dröjsmål. Den lämpligaste lösningen är då enligt min uppfattning den, som

föreslagits av de sakkunniga, nämligen att verksamheten skall omhänderhavas

av skogsvårdsstyrelsen och att denna därvid skall biträdas av ett råd

med den sammansättning, som angivits i betänkandet. Ledamöterna i nämnden

böra utses av skogsvårdsstyrelsen. Eftersom rådets uppgift bland annat

skall vara att i yrkesutbildningsfrågor tjänstgöra såsom kontaktorgan mellan

skogsvårdsstyrelsen samt skogsarbetare och olika skogsägarekategorier,

bör självfallet valet ske efter samråd med de grupper, som ledamöterna

skola representera.

Huruvida den nu angivna lösningen bör bibehållas på längre sikt eller

ej, torde få bliva beroende på de erfarenheter, som kunna vinnas under det

fortsatta arbetet.

Vad de sakkunniga föreslagit angående arvode samt rese- och trakt amentsersättning

åt ledamot av ifrågavarande råd synes böra godtagas.

Som tillsynsmyndighet för den av skogsvårdsstyrelserna bedrivna lägre

skogliga yrkesundervisningen torde skogsstyrelsen böra fungera. Frågan

om inrättande av en särskild befattning inom skogsstyrelsen för handläggning

av de arbetsuppgifter, som ha samband därmed, torde ej behöva upptagas

i detta sammanhang. Verksamheten torde nämligen icke under budgetåret

1949/50 få sådan omfattning, att en utvidgning av skogsstyrelsens personal

kan anses erforderlig. Saken torde i stället böra upptagas i samband med

anslagsäskandena för budgetåret 1950/51.

Jag torde till slut få erinra om att min företrädare i ämbetet i propositionen

nr 149 till 1948 års riksdag angående organisationen av rationaliseringsverksamheten

på jordbrukets område uttalade att frågan, vilket organ

som i fortsättningen borde omhänderhava den centrala ledningen av lantbruksundervisningen,

borde upptagas till övervägande, sedan utredningen

rörande yrkesutbildningen inom jordbruket och skogsbruket avslutats. Jag

delar denna uppfattning och torde därför senare få anmäla sagda fråga för

Kungl. Maj :t.

De fasta lantbruksundervisningsanstalterna.

Förslaget.

De fasta lantbruksundervisningsanstalterna utgöras för närvarande av

dels lantmanna-, lantbruks- och lanthushållsskolor, dels jordbrukets yrkesskolor.

De förstnämnda skolornas organisation och verksamhet ha reglerats

genom stadgan den 21 juni 1940 (nr 724) för statsunderstödda lantbruks
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

undervisningsanstalter. Jordbrukets yrkesskolor, som äro endast fyra till antalet,

ha först genom beslut av 1944 års riksdag fått en något fastare ställning.

Sedan dess utgår anslag till deras verksamhet från ett under nionde

huvudtiteln uppfört anslag.

De sakkunnigas förslag i fråga om de fasta lantbruksundervisningsanstalterna

beröra i fråga om lantmanna- och lantbruksskolorna ävensom jordbrukets

yrkesskolor såväl anstalternas organisation och undervisningsplaner

som deras personal- och anslagsbehov. Lanthushållsskolorna ha ej behandlats

i betänkandet i vidare mån än att vissa ändringar i bestämmelserna

om statsbidrag in. m. föreslås skola gälla även dessa skolor.

Organisation.

De sakkunniga föreslå, att lantmanna- och lantbruksskolorna skola bibehållas

i sin nuvarande organisationsform.

Beträffande jordbrukets yrkesskolor förorda de sakkunniga, att skolformen

i princip och under benämningen jordbruksskolor skall inordnas såsåsom

en erkänd form bland de övriga statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna.

Ledningen av jordbruksskolorna bör enligt de sakkunniga handhavas

av lokala organ. I första hand böra landstingen och hushållningssällskapen,

de senare i den mån ekonomiska förutsättningar därför föreligga,

komma i fråga såsom huvudmän. Stad som icke deltager i landsting bör

äga att själv eller i förening med landsting upprätta jordbruksskola och

åtnjuta statsbidrag härför. Även stiftelse eller förening bör kunna godkännas

såsom huvudman, under förutsättning att skolans framtida finansiering

är ordnad på betryggande sätt.

Beträffande jordbruksskolas styrelse föreslås enahanda regler skola

gälla som för annan lantbruksundervisningsanstalt. Därest Kungl. Maj :t

ej annorlunda bestämmer, bör styrelsen sålunda bestå av fem ledamöter,

vilka utses på sätt och för tid, som Kungl. Maj :t bestämmer för varje särskild

skola. Anordnas vid skolan undervisning i lanthushåll för flickor, böra

minst två av ledamöterna vara kvinnor.

Undervisning.

Vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna böra såsom hittills kunna

anordnas såväl huvudkurser som specialkurser. De sakkunniga framlägga

vissa förslag beträffande den närmare utformningen av huvudkurserna. De

understryka emellertid, att förslagen icke göra anspråk på att täcka alla

vårt lands skilda förhållanden eller att böra få giltighet för obegränsad tid.

Lantmannaskolorna. För närvarande utgöras lantmannaskolornas huvudkurser

av vinterkurs, fortsättningskurs till vinterkurs, längre kurs och helårskurs.

Dessa förordas skola bibehållas ehuru i modifierad form. Därjämte

föreslås, att en ny huvudkurs — praktisk-teoretisk sommarkurs — skall inrättas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

17

Beträffande den teoretiska undervisningen i de nuvarande huvudkurserna

och dennas fördelning på olika ämnen hänvisas till tab. 1 å s. 13 i de

sakkunnigas betänkande.

1 fråga om vinterkursen, vilken enligt de sakkunniga liksom hittills torde

komma att locka det största antalet elever, föreslås bland annat vissa

förändringar i ämnenas antal och den tid, som bör ägnas ettvart av dem.

Bland annat förordas, att ämnet maskin- och redskapslära skall göras till

särskilt betygsämne och undervisningstiden däri ökas till omkring 70 timmar.

Undervisningen bör i väsentlig mån bestå av demonstrationer och övningar.

Även ämnet arbetslära, vilket för närvarande ingår såsom en del

av ämnet lantbruksekonomi, bör göras till särskilt betygsämne. Undervisningen

bör omfatta omkring 50 timmar och i största möjliga utsträckning

ha karaktären av övningar och demonstrationer.

De sakkunniga anse, att det skulle vara till stor fördel för undervisningen,

om vinterkursen utsträcktes till att omfatta sex månader. I de fall, då

en kurs om sex månader icke kan anordnas av hänsyn till elevrekryteringen,

får enligt de sakkunniga övervägas, huruvida man icke bör minska antalet

undervisningstimmar för vissa ämnen, som icke äro fackbetonade,

eller helt utesluta dessa ämnen.

Till sådana ämnen, för vilka antalet undervisningstimmar kan minskas,

höra enligt de sakkunniga medborgarkunskap, svenska språket och räkning

med geometri. Vidare bör undervisningen i naturlära kunna inskränkas

till vad som kan anses absolut nödvändigt för att eleverna skola kunna

tillgodogöra sig undervisningen i övrigt. Undervisningen i fältmätning och

avvägning samt ritning bör begränsas till att i anslutning till undervisningen

i jordens torrläggning och bevattning lära eleverna att förstå och att

som hjälpmedel vid utförande av arbete använda en dikesprofil och täckdikningskarta.

Åt jordbruksläran i övrigt bör ägnas sådan tid, att det blir

möjligt att i en mera koncentrerad form meddela eleverna ett tillräckligt

kunskapsstoff.

Undervisningen i husdj urslära föreslås skola beredas en förhållandevis

väl tilltagen tid.

De jordbruksekonomiska problemen böra tillmätas ett relativt stort utrymme.

Hänsyn härtill bör tagas vid bestämmandet av tiden för ämnet lantbruksekonomi.

I ämnet skogshushållning bör undervisningen utvidgas vid lantmannaskolorna

i de bygder, där bondeskogsbruket har betydelse.

Å s. 67 i betänkandet finnes återgivet ett av de sakkunniga framlagt förslag

till timplan (normalplan) för dels en vinterkurs av nu vanlig längd

(125 arbetsdagar), där ämnena svenska språket och räkning med geometri

uteslutits, och dels en vinterkurs om sex månader, i vilken nämnda ämnen

behållits och alternativa förslag till ökad undervisning i skogshushållning

inlagts.

Vinterkursen skall enligt de sakkunnigas förslag utgöra den teoretiska

2 Bihang till riksdagens protokoll 19U9. 1 samt. Nr 124.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 124.

grunden för arbetsledarutbildningen vid lantbruksskolorna. Med hänsyn

därtill ävensom till att eleverna vid fortsättningskursen till vinterkursen

i en del fall rekryteras från skolor, som ej själva anordna fortsättningskurs,

finna de sakkunniga det vara av betydelse att undervisningen i vinterkursen

vid de olika skolorna avväges så, att den i stort sett kan anses

likvärdig. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att beakta detta, då undervisningsplanerna

fastställas.

Såsom villkor för inträde i vinterkurs, längre kurs och helårskurs föreslås,

att sökande skall ha fyllt 18 år och minst ett år varit sysselsatt med

lantbruksarbete. Skolans styrelse bör dock, då särskilda skäl föreligga, äga

medgiva inträde åt den, som fyllt 17 år, samt efter lantbruksstyrelsens i

varje särskilt fall lämnade medgivande, även åt den, som icke fyllt 17 år.

Fortsättningskurs till vinterkurs. De nu anordnade fortsättningskurserna

äro av två typer, den ena mera teoretisk och den andra mera praktisk.

Fortsättningskurserna föreslås skola bibehållas såsom ulbildningsform

men givas en i hög grad praktiskt betonad inriktning. Det framhålles dock,

att man erfarenhetsmässigt har att utgå från att elevrekryteringen till fortsättningskurserna

erbjuder svårigheter och att därför anledning saknas att

rekommendera en mera allmän utbyggnad av dessa kurser.

För att fortsättningskursen skall sträcka sig över större delen av vegetationsperioden

föreslås, att kurstiden skall fastställas till minst 125 dagar

i stället för nuvarande 110 dagar. Den praktiska delen av undervisningen

bör anordnas i form av arbetsturer eller mera begränsade arbetsövningar;

båda dessa former kunna även komma till användning vid samma kurs.

Allsidig belysning av rationella arbetsmetoder vid arbeten av skilda slag bör

eftersträvas. Teoriundervisningen, som även den bör innefatta övningar och

demonstrationer, föreslås skola normalt begränsas till omkring 500 timmar.

Ett av de sakkunniga upprättat förslag till normalplan för den teoretiska

undervisningen återfinnes å s. 69 i betänkandet.

De sakkunniga ha räknat med att kontrollassistentutbildning icke skall

lämnas i fortsättningskursen. Visserligen bör en begränsad undervisning

rörande mjölkkontroll och kontrollbokföring samt vad därmed sammanhänger

kunna meddelas i samband med berörda fackämnen, men för blivande

kontrollassistenter böra särskilda kurser anordnas.

För vinnande av inträde i fortsättningskurs skall fordras, att sökanden

genomgått vinterkurs eller på annat sätt styrkt sig ha förvärvat motsvarande

kunskapsmått.

Längre kurs. Den under denna benämning anordnade huvudkursen har

fått mycket begränsad betydelse. Den förekommer nämligen nu endast vid

fyra skolor. Ur pedagogisk synpunkt har denna kurs enligt de sakkunnigas

mening vissa företräden framför kombinationen vinterkurs—fortsättningskurs,

då undervisningen redan från början kan läggas upp efter de vidare

linjer, som den mera omfattande kurstiden giver utrymme för. Dess värde

skulle emellertid enligt de sakkunniga bliva avgjort större, om praktiska öv
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

19

ningar finge ett väl tillmätt utrymme i kursplanen, framför allt under den

del av kursen, som är förlagd till sommarhalvåret. Förutsättningarna härför

äro visserligen växlande med hänsyn till skoljordbruk in. in. De sakkunniga

förorda dock en omläggning av undervisningsplanerna, så att dessa på

bästa sätt kunna tillgodose nu angivna önskemål.

I fråga om kontrollassistentutbildning, som i regel lämnas i denna kurs,

hänvisa de sakkunniga till vad som anförts därom beträffande fortsättningskursen.

Längre kurs föreslås skola ha en varaktighet av minst 250 dagar (för

närvarande minst 230 dagar) för att den skall komma att sträcka sig över

större delen av vegetationsperioden. Vid framtida utbyggnad av lantmannaskolorna

hör enligt de sakkunniga övervägas, om det icke är lämpligare att

anordna vinterkurs och längre kurs i stället för vinterkurs och fortsättningskurs.

De ungdomar, som anse sig behöva en mera omfattande undervisning

än en vinterkurs kan giva, böra nämligen redan från början ha möjlighet att

bestämma sig för den längre kurstiden.

Helårskurs. Inom lantmannaskolorna är det för närvarande i helårskursen,

som den rent praktiska utbildningen i jordbruksarbete tillgodoses. Sin

största betydelse har denna kurs enligt de sakkunnigas mening i Norrland,

där det finnes mindre möjligheter än i övriga delar av landet att giva blivande

jordbrukare en praktisk utbildning utöver den, som kan erhållas vid

föräldrarnas jordbruk. De sakkunniga anse emellertid, att det tillika bör beredas

möjlighet för jordbrukarungdom att vid enskilda jordbruk i organiserade

former erhålla en praktisk utbildning som, kompletterad med en vinterkurs,

giver en med helårskursen likvärdig utbildning. Därmed skulle behovet

av de nuvarande helårskurserna, som ställa sig relativt kostsamma

för det allmänna, bliva mindre. Dock ha de sakkunniga funnit helårskursen

böra bibehållas såsom eu form att tillgodose behovet av både teoretisk

undervisning i jordbruksämnen och en sådan praktisk utbildning, som kan

förvärvas genom dagligt deltagande i arbetet vid ett skoljordbruk.

Vidgade uppgifter för lantmannaskolorna. Inträde i lantmannaskola kan

för närvarande som regel vinnas först efter fyllda 18 år. De sakkunniga förorda

som redan nämnts, att denna åldersgräns skall bibehållas. För de yngre

åldersgrupperna finnes emellertid icke tillgång till någon av det allmänna

ordnad utbildning inom jordbruket utom de fyra förut omförmälda yrkesskolorna,

och dessa kunna på grund av sitt fåtal icke spela någon större

roll härvidlag. I de sakkunnigas uppdrag har ingått att undersöka huru sådan

utbildning bör anordnas. I direktiven för de sakkunniga har såsom ett

par alternativ ifrågasatts, att särskilda internatskolor skulle inrättas med

kortare, i huvudsak praktiskt betonade kurser året runt eller att en sådan

kursverksamhet skulle anknytas till de redan befintliga lantmanna- och

lantbrukssk olorna.

De sakkunniga ha i princip funnit det senare alternativet vara att föredraga.

De förorda därför, all vid lantmannaskolorna skall anordnas prak
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

tisk-teoretisk sommarkurs för ungdom i åldern 16—18 år. Undantagsvis böra

såsom elever kunna antagas även femtonåringar samt de som äro över

18 år.

Kursen, som föreslås skola betecknas såsom huvudkurs, bör omfatta minst

125 arbetsdagar. Vid undervisningen bör huvudvikten läggas vid praktiskt

arbete, övningar och demonstrationer. Endast en mera begränsad tid, förslagsvis

cirka två timmar per dag, bör anslås till teoretisk undervisning.

Såsom exempel på huru undervisningen bör ordnas hänvisa de sakkunniga

till en å s. 76 i betänkandet intagen plan, avseende en kurs om 21 veckor

och med en total undervisningstid av 45 timmar i veckan.

Genom de praktisk-teoretiska sommarkurserna skulle emellertid utbildningsmöjligheter

öppnas endast för ett mindre antal ungdomar, eftersom

en del lantmannaskolor helt sakna skölj ordbruk eller äro försedda med ett

för litet sådant samt nödiga undervisningslokaler fattas. För det stora flertalet

ungdomar får man därför enligt de sakkunniga räkna med att de förvärva

den praktiska utbildningen i huvudsak genom arbete vid föräldragården

eller såsom anställda jordbruksarbetare. För att dylika ungdomar

skola kunna få en till en bestämd tid koncentrerad, mera allsidig praktik

i annan miljö än den vanliga, förorda de sakkunniga att under lantmannaskolornas

ledning skola anordnas praktikkurser, där den praktiska utbildningen

förlägges till särskilda elevgårdar. Praktikkursen bör enligt de sakkunniga

tillika kunna bliva en väg att bereda grundläggande yrkesutbildning

åt sådana ungdomar från andra samhällsgrupper, som ämna ägna

sig åt jordbruket.

Praktikkursen föreslås bliva ettårig — i särskilda fall bör den dock

kunna omfatta endast ett halvt år —- och stå öppen för den som fyllt 16

år. Elevgårdarna, som kunna vara av skiftande storlek, böra godkännas av

lantbruksstyrelsen, som även bör öva tillsyn och kontroll över dem. Godkännande

bör vara tidsbegränsat, förslagsvis till tre år. Mellan lantbruksstyrelsen

och innehavaren av elevgård bör träffas avtal, varigenom innehavaren

förbinder sig att enligt en plan, som vederbörande lantmannaskolas

styrelse tillstyrkt och lantbruksstyrelsen godkänt, lämna praktisk utbildning

i jordbruksarbete till ett bestämt antal elever, vilka anvisas av skolan.

Eleverna skola sålunda icke blott beredas arbete utan även erhålla verklig

utbildning vid elevgården.

Under kursen skall enligt förslaget orienterande teoretisk undervisning

meddelas vid skolan i tre perioder, envar om en vecka. Av dessa perioder

bör en förläggas till hösten, då kursen beräknas börja, en till tiden kort före

vårbruket och en till kursens slut.

Ett förslag till undervisningsplan har som bilaga 3 fogats vid betänkandet.

Kontakten mellan skolan och eleverna bör emellertid enligt de sakkunniga

icke begränsas till blott tiden för den teoretiska undervisningen. Därför

föreslås att varje elev skall föra dagbok över det praktiska arbetet och

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. RIaj:ts proposition nr 124.

21

dess fördelning, gjorda iakttagelser in. m. Dessa dagböcker skola med vissa

mellanrum insändas till skolan för granskning. På så sätt erhålles kontroll

över eleven ävensom över att han planenligt får deltaga i olika arbeten.

Rektor eller därtill utsedd lärare bör därjämte genom besök vid elevgårdarna

uppehålla personlig kontakt med dessas innehavare och med eleverna.

Eleverna föreslås skola åtnjuta kontant lön av innehavaren av elevgården.

Vid bestämmandet av lönen bör hänsyn tagas till att eleverna ofta äro ovana

vid arbetet, att förslitningen av maskiner och verktyg kan bliva onormalt

stor samt att arbetet måste anordnas på särskilt sätt för utbildningens skull.

De sakkunniga anse därför, att lönen i allmänhet bör bestämmas något

lägre än den, som utgår till dagsverkare enligt gällande kollektivavtal mellan

Svenska lantarbetsgivareföreningen och Svenska lantarbetareförbundet.

Såsom lämpliga nedre gränser förorda de sakkunniga 80 procent

av dagsverkares lön för elev, som förut under minst ett år varit sysselsatt i

lantbruksarbete, och 60 procent därav för annan elev. Ersättning för kost

och logi bör elev erlägga enligt de i nämnda kollektivavtal överenskomna

grunderna.

Frågan om ersättning till innehavare av elevgård behandlas i annat sammanhang.

Under tid, då eleverna åtnjuta undervisning vid skolan, böra de genom

skolans försorg kostnadsfritt beredas kost och logi. Därjämte bör skolan

bestrida kostnaden för deras resor mellan skolan och elevgården i anledning

av undervisningen.

Lantbruksskolorna. Huvudkurserna vid lantbruksskola äro för närvarande

som regel dels tvåårig kurs för utbildning av jordbruksförmän, dels ettårig

kurs för allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning, dels ock ettårig

kurs för utbildning av ladugårdsförmän.

De sakkunniga föreslå, att de båda förstnämnda kurserna skola ersättas

av en arbetsledarknrs om ett år. Såsom inträdesfordringar för denna böra

uppställas teoretiska kunskaper, motsvarande minst lantmannaskolas vinterkurs,

samt antingen minst tre års praktiskt arbete i jordbruk eller ett

års sådant arbete och genomgången praktikkurs.

Enligt betänkandet bör den teoretiska undervisningen i arbetsledarkursen

omfatta minst 550 timmar.

Den praktiska undervisningen föreslås skola meddelas genom att eleverna

turvis deltaga i förekommande arbetsuppgifter vid jordbruket och i

djurstallarna samt i skogsbruket ävensom genom att, i den mån så erfordras,

särskilda arbetsövningar anordnas, omfattande minst 400 timmar för

varje elev. I form av exkursioner böra eleverna få olika områden av rationell

jordbruksdrift belysta.

Minimiåldern för inträde i kursen föreslås till 1!) år, dock med rätt för

skolstyrelse att medgiva undantag härifrån, då särskilda skäl föreligga.

Undervisningen skall vara avgiftsfri. Eleverna skola utan kostnad erhålla

kost, bostad och läkarvård, varjämte stipendier böra utgå efter de grunder,

som för närvarande gälla för motsvarande kurser.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Den tid, som icke tages i anspråk för arbetsledarkursen, bör enligt de

sakkunniga användas till anordnande av en ettårig praktikkurs. Denna praktikkurs

bör likna den, som föreslagits skola komma till stånd vid lantmannaskolorna,

med den skillnaden att den praktiska utbildningen här uteslutande

skulle äga rum vid skölj ordbruket. För inträde i praktikkurs bör

fordras, att sökande fyllt 16 år.

Utbildningen av ladugårdsförmän förordas skola koncentreras till en ettårig

ladugårdsförmanskurs. Den nu förekommande formen för utbildning

av ladugårdsförmän med praktisk utbildning vid enskilda gårdar och särskild

teoretisk utbildning, förlagd till lantbruks- eller lantmannaskola, bör

alltså avvecklas.

Ladugårdsförmanskursen bör omfatta cirka 400 timmars teoretisk undervisning,

fördelad över hela utbildningstiden. Den föreslagna ämnesfördelningen

framgår av s. 88 i betänkandet.

I jämförelse med nuvarande anordning har ökad tid anslagits främst till

undervisningen i maskin- och redskapslära samt i arbetslära. I sistnämnda

ämne bör ingå undervisning i psykologi och utbildningsfrågor samt orientering

rörande arbets- och sociallagstiftning.

Den teoretiska undervisningen bör inrymmas inom den normala arbetstiden.

Eleverna böra åtnjuta fridagar i samma omfattning som djurskötare.

Utöver stipendier av statsmedel böra eleverna erhålla lön av skolans ägare.

De sakkunniga föreslå att lönen, oavsett om eleven är gift eller ogift, skall

utgå med minst 60 procent av den kontanta månadslönen för djurskötare

enligt gällande avtal mellan Svenska lantarbetsgivareföreningen och Svenska

lantarbetareförbundet.

Minimiåldern för inträde föreslås till 19 år, dock med rätt för skolans

styrelse att, då särskilda skäl föreligga, medgiva inträde åt den, som fyllt

18 år. Sökande skall dessutom under minst ett år ha varit sysselsatt med

djurskötsel.

Jordbruksskolorna. Vid de nuvarande yrkesskolorna anordnas tvååriga

jordbrukskurser för gossar. Därjämte finnas ettåriga lanthushållskurser

för flickor vid Pålkemskolan och Sorselegården.

De sakkunniga föreslå, att jordbrukskurs fortfarande skall vara tvåårig.

Dock bör den, som genomgått fortsättningsskola och äger någon kännedom

om jordbruksarbete, efter skolstyrelsens bedömande kunna intagas för ettårig

utbildning. Sådan elev skall deltaga i den teoretiska undervisning, som

anordnas för andra årskursen.

Till teoretisk undervisning och övningsämnen föreslås skola anslås i regel

omkring 500 timmar för varje årskurs, fördelade på ungefär sådant sätt,

som för närvarande är fallet vid Gålöskolan och Vittjärvsgården (se tab. 7

å s. 29 i betänkandet). Undervisning i de allmänna ämnena bör i huvudsak

förläggas till det första året och i fackämnena till det andra.

Den praktiska undervisningen i jordbrukskursen föreslås i huvudsak

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

23

skola ske genom att eleverna under lärares och förmäns ledning få utföra

arbete inom gårdsdriftens samtliga grenar.

Såsom elev skall kunna antagas den, som genomgått folkskola samt är

minst 14 och högst 17 år gammal. Då särskilda skäl föreligga, skall lantbruksstyrelsen

äga medgiva inträde även för den som fyllt 17 år. Varje

skola bör ha minst 30 elever; dock må Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.

Maj:ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen kunna medgiva undantag härifrån.

Vad beträffar undervisningen i lanthushåll för flickor vid jordbruksskola

föreslås, att huvudvikten skall läggas vid den praktiska utbildningen,

anordnad enligt de normer, som gälla vid lanthushållsskolorna. Omkring

600 timmar böra sålunda anslås till teoretisk undervisning samt slöjd,

gymnastik och idrott. I de allmänna ämnena bör gemensam undervisning

kunna förekomma för de manliga och kvinnliga eleverna.

Kurserna föreslås skola börja omkring den 1 juli. Lantbruksstyrelsen bör

dock äga att på framställning av skolstyrelse fastställa annan tid.

Lärarna.

Som allmänna synpunkter beträffande fordringarna å lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna

framhålla de sakkunniga bland annat, att

dessa böra ha erhållit viss pedagogisk utbildning samt att frågan om fortbildningskurser

för lärarna bör beaktas.

Den viktigaste nyheten i de sakkunnigas förslag angående lärarna vid

de fasta undervisningsanstalterna avser införande av en ny kategori av

lärare med lägre utbildning än agronomutbildning.

Det framhålles i betänkandet, att den fasta lärarpersonalen vid lantmanna-

och lantbruksskolorna hittills med ett eller annat undantag haft sådan

högre utbildning. Dessa lärare böra givetvis ägna sig även åt den praktiska

utbildningen på områden, där de meddela teoretisk undervisning. Det

är dock icke nödvändigt att de tagas i anspråk för den rent instruktionsmässiga

handledningen av praktiskt arbete och arbetsövningar. För sådan

handledning böra i stället anställas särskilda personer med annan utbildning

— yrkeslärare i jordbruksarbete och i ladugårdsarbete.

Yrkeslärare i jordbruksarbete bör enligt de sakkunniga ha genomgått

driftsledarkursen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut (jfr

stadgan den 22 september 1938, nr 632, för institutet). I betänkandet föreslås

i detta'' sammanhang även, att genomgången driftsledarkurs skall uppställas

såsom kompetenskrav för jordbruksinstruktör vid hushållningssällskap.

Vissa förändringar i kursplanen anses böra vidtagas för att kursen

skall kunna anpassas för det nu angivna syftet.

Kompetenskravet för befattning såsom yrkeslärare i ladugårdsarbete föreslås

skola innefatta minst genomgången vinterkurs vid lantmannaskola och

ettårig kurs för utbildning av ladugårdsförmän.

För att yrkeslärarna i ladugårdsarbete, vilkas antal kommer att bliva

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

mycket ringa, skola beredas någon pedagogisk utbildning, föreslås, att för

dem skola anordnas speciella kurser om 3—4 veckor. Förutom undervisning

i pedagogik och psykologi bör i en sådan kurs meddelas en något fördjupad

undervisning i vissa av de ämnen, som ingå i kurserna för ladugårdsförmän.

Lantbruksstyrelsen föreslås böra anordna dylika kurser i

mån av behov samt göra de framställningar om medelsanvisning härför, som

befinnas erforderliga.

Tid efter annan böra enligt de sakkunniga anordnas kurser för lärarna

för att bereda dessa tillfälle att följa med utvecklingen och komplettera

sin utbildning. Såsom omedelbart aktuella peka de sakkunniga på sådana

kurser i maskin- och redskapslära samt i arbetsledning och arbetspsykologi.

Kurserna böra anordnas av lantbruksstyrelsen.

Rörande behovet av lärare vid de skilda skolformerna ha de sakkunniga

anfört följande.

Lantbruksskolorna. Yrkeslärare i jordbruksarbete föreslås skola tillsättas

vid samtliga lantbruksskolor utan avbidan på den föreslagna omorga1

nisationen av kurserna.

Då den praktiska utbildningen under kurserna till större delen äger rum

i samband med arbete vid skoljordbruket, anse de sakkunniga att, till undvikande

av kompetenskonflikter, med yrkeslärarbefattningen bör förenas

tjänsten som arbetsledare vid skoljordbruket. Övergångsvis bör stadgas att

den, som vid bestämmelsernas ikraftträdande innehar anställning som arbetsledare,

bör kunna antagas såsom yrkeslärare i jordbruksarbete utan att

befattningen ledigförklaras, därest lantbruksstyrelsen prövar honom lämplig

för uppgiften.

Vid den praktiska utbildningen förutsättas andra vid skoljordbruken anställda

personer skola biträda såsom instruktörer, t. ex. smed eller reparatör

vid maskinundervisningen, traktorskötare vid traktorkörning etc.

Beträffande den teoretiska undervisningen föreslås, att yrkeslärare i

jordbruksarbete, vilken erhållit utbildning vid driftsledarkurs, skall kunna

förordnas att biträda vid undervisningen i exempelvis arbetslära samt maskin-

och redskapslära. På grund härav och med hänsyn till att den teoretiska

undervisningen kommer att bliva mindre omfattande efter genomförandet

av den föreslagna organisationen av huvudkurserna vid lantbruksskolorna

blir enligt de sakkunniga behovet av agronomutbildad lärarpersonal

mindre än för närvarande. Under förutsättning att lantbruksskolorna

icke komma att tagas i anspråk för kursverksamhet utöver huvudkurser

och praktikkurser, skulle därför de nuvarande befattningarna som extra ordinarie

ämneslärare kunna indragas fr. o. m. läsåret 1951/52.

Yrkeslärare i ladugårdsarbete föreslås tills vidare skola tillsättas endast

vid skolor, som anordna kurser för ladugårdsförmän. Med sådan befattning

torde böra förenas tjänsten som ladugårdsföreståndare vid samma

skola. Övergångsbestämmelser böra utfärdas av motsvarande innehåll som

beträffande yrkeslärare i jordbruksarbete.

Lantmannaskolorna. Vid de lantmannaskolor, som anordna helårskurser,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 124

25

föreslås befattningar som yrkeslärare i jordbruksarbete skola inrättas. Enär

sådana skolor regelmässigt torde anordna jämväl andra kurser —■ huvudkurser

eller specialkurser eller bådadera — synas enligt de sakkunniga skäl

finnas för att här bibehålla de extra ordinarie ämneslärarna. Beträffande

föreningen av tjänsterna såsom yrkeslärare i jordbruksarbete och såsom arbetsledare

vid skol jordbruket ävensom beträffande övergångsbestämmelse

för tjänstetillsättningen förordas enahanda anordning som föreslagits i fråga

om lantbruksskolorna.

Enligt de sakkunnigas förslag skola — såsom tidigare nämnts — praktikkurser

anordnas vid särskilda elevgårdar. Det borde bliva av stort värde

om innehavarna av dessa gårdar eller där anställda arbetsledare någon gång

kunde samlas till överläggningar med skolornas ledning och lärare, eventuellt

i närvaro av representant för lantbruksstyrelsen. De sakkunniga anse

så lämpligast kunna ske genom att lantbruksstyrelsen anordnar informationsdagar,

som i vissa fall torde kunna bliva gemensamma för flera skolor

och elevgårdsområden.

Jordbruksskolorna. Ledningen av sådan skola föreslås böra omhänderhavas

av en föreståndare (rektor) med samma kompetens som föreståndare

för lantbruks- eller lantmannaskola. De sakkunniga förorda tillika, att vid

antagandet av föreståndare för yrkesskola särskilt avseende skall fästas vid

sökandens erfarenhet som ledare av ungdomsverksamhet. Den ytterligare

lärarpersonalen bör vid huvudkursen för utbildning i jordbruksarbete liksom

för närvarande utgöras av en yrkeslärare i jordbruksarbete samt speciallärare

i mån av behov. Vid större skolor bör därjämte finnas en assistent

för att biträda huvudsakligast vid ledningen av den praktiska utbildningen

och vid elevernas fritidssysselsättning. Yrkeslärare böra hava genomgått

driftsledarkurs. För befattningen som assistent bör fordras genomgången

lantbruksskola. Med hänsyn till att dessa kompetensvillkor icke fyllas av

samtliga nuvarande befattningshavare vid yrkesskolorna föreslå de sakkunniga,

att särskilda övergångsbestämmelser skola utfärdas.

För undervisningen i lanthushållskursen skola enligt förslaget finnas ordinarie

och extra ordinarie ämneslärarinnor. Dessa böra ha genomgått lärarinnekurs

vid med statsmedel understött lanthushållningsseminarium.

De sakkunniga beräkna, att behovet av fast anställd lärarpersonal normalt

bör kunna tillgodoses inom följande ram:

i tvåårig huvudkurs för utbildning i jordbruksarbete

med 15—201 elcvplatscr................... 1 föreståndare.

» 251—35 s ................... 1 » 1 yrkeslärare.

» 40—50 » ................... 1 » 1 yrkeslärare och

1 assistent.

i ettårig huvudkurs för utbildning i lanthushåll

med 15—20 elevplatser.....1 ämneslärarinna, 1 extra ordinarie ämneslärarinna

» 25—30 i .....2 > ,1» s> »

1 Under 30 elevplatser endast vid skolor med båda slagen av huvudkurser.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Vid den praktiska utbildningen böra såsom instruktörer biträda förmän

och annan personal vid skölj ordbruken. I fråga om mindre skolor är det

enligt de sakkunniga tillräckligt, om en ladugårdsförman (eller ladugårdsskötare)

finnes anställd. För den praktiska utbildningen i smide, slöjd och

trädgårdsskötsel torde i vissa fall anordningar kunna träffas, som göra

det onödigt att fast anställa gårdshantverkare och trädgårdsmästare.

Statsbidrag.

Lärarlöner. Frågan om anställnings- och avlöningsförhållandena för lärarpersonalen

vid lantmanna- och lantbruksskolor är för närvarande under

utredning hos 1941 års lärarlönesakkunniga. De sakkunniga för yrkesutbildningen

ha därför ej upptagit denna fråga till behandling i vidare mån

än att de förordat viss jämkning i möjligheten att erhålla statsbidrag för

helårslön. De föreslå nämligen, att, enligt Kungl. Maj :ts beprövande i varje

särskilt fall, föreståndare och lärare vid lantmannaskola, där såsom enda

huvudkurs anordnas vinterkurs, må med hänsyn till övrig undervisningsverksamhet

vid skolan ävensom till skötseln av skölj ordbruket uppbära lön

såsom om ytterligare huvudkurs anordnats.

Den utredning, som verkställes av 1941 års lärarlönesakkunniga, berör

däremot icke lärarna vid jordbruksskolorna och ej heller de nu föreslagna

yrkeslärarna. De sakkunniga för yrkesutbildningen ha därför vid behandlingen

av frågan om statsbidrag till lantbruksundervisningsanstalterna upptagit

spörsmålet om dessa lärares löner men i övrigt utgått från gällande

lönebestämmelser. Enligt de sistnämnda utgår statsbidrag för bestridande

av kontant minimigrundlön, ålderstillägg, rörligt tillägg och vikariatsersättning

samt, efter Kungl. Maj :ts bestämmande för varje skola, av arvode åt

speciallärare (kungörelsen den 5 september 1942, nr 807).

Föreståndare för jordbruksskola förordas skola i avlöningshänseende

jämställas med föreståndare för lantbruksskola. Ämneslärarinna och extra

ordinarie ämneslärarinna i ettårig lanthushållskurs vid jordbruksskola anses

böra jämställas, med motsvarande befattningshavare vid lanthushållsskola

med helårskurs. Till nuvarande föreståndarinna och biträdande husmor

vid jordbruksskolorna i Sorsele och Pålkem föreslås personliga lönetillägg

skola utgå, enär de skulle få vidkännas löneminskning om de erhölle

lön såsom ämneslärarinna respektive extra ordinarie ämneslärarinna.

För de nuvarande yrkeslärarna vid jordbrukets yrkesskolor utgår en

grundlön av 4 475 kronor, vartill kommer rörligt tillägg med 15 procent,

kristillägg med 24,4 procent och provisoriskt lönetillägg med 960 kronor,

eller tillhopa 7 193 kronor 60 öre. Därjämte utgår ålderstillägg enligt de

grunder, som gälla för ämneslärare. Tillika erhålla de kostnadsfritt bostad

och bränsle. Yrkeslärarna i jordbruksarbete och i ladugårdsarbete föreslås

skola erhålla samma löneförmåner. För yrkeslärare i jordbruksarbete vid

lantmannaskolor, som anordna fortsättningskurs till vinterkurs med praktisk

undervisning eller, förutom vinterkurs, föreslagen praktisk-teoretisk

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

27

sommarkurs, bör lönen sättas lägre, eftersom dylik lärare icke kommer

att tagas i anspråk för läraruppgifter i samma utsträckning som då praktisk

utbildning förekommer året runt. Med utgångspunkt från gällande

grundlöner för extra ordinarie ämneslärare vid vinterkurs föreslås grundlönen

till sådan yrkeslärare skola utgå med 3 400 kronor, om fortsättningskurs

eller praktisk-teoretisk sommarkurs pågår minst 125 dagar, och till

3 600 kronor, om dylik kurs pågår minst 150 dagar. Vid lantmannaskola,

som anordnar längre kurs med praktisk undervisning, bör grundlönen fastställas

till 3 400 kronor. Med rörligt tillägg, kristillägg och provisoriskt lönetillägg

om 540 resp. 600 kronor, skulle den totala lönen i dessa fall uppgå

till i runt tal 5 280 resp. 5 620 kronor.

Samtliga nu nämnda befattningar förutsättas skola förenas med pensionsrätt

i statens pensionsanstalt.

Till assistent vid jordbruksskola föreslås skola utgå en grundlön av 3 000

kronor. Inklusive rörligt tillägg och kristillägg samt ett provisoriskt lönetillägg

om 780 kronor skulle assistents årliga kontantlön sålunda uppgå till

4 962 kronor.

Det statsbidrag, som för närvarande utgår för att avlöna husmor vid

Gålöskolan och vid Vittjärvsgården, bör upphöra, då jordbruksskolorna i

fråga om statsbidrag skola intaga samma ställning som övriga ifrågavarande

undervisningsanstalter.

Grunderna för statsbidrag till arvode åt speciallärare böra vara desamma

vid jordbruksskolorna som vid övriga lantbruksundervisningsanstalter.

Till innehavare av elevgård föreslås ersättning skola utgå med 500 kronor

per läsår för en elev, 800 kronor för två elever och 1 000 kronor för tre eller

flera elever. Hela denna kostnad, som för läsåret 1949/50 beräknas till

39 500 kronor, bör enligt de sakkunniga ersättas av statsmedel.

De sakkunnigas förslag rörande lärarlönerna beräknas medföra en höjning

av statsbidraget till avlöningar vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna

med omkring 170 000 kronor, jämfört med del belopp som beräknats

för budgetåret 1948/49.

Driftkostnader. De sakkunniga förorda, att statsbidrag till driftkostnaderna

för lantmannaskolornas huvudkurser skall utgå dels såsom

ett grundbidrag av 20 kronor per dag, då undervisning — oavsett om

i en eller flera huvudkurser eller specialkurser — pågår vid skolan, dels

såsom ett tilläggsbidrag av en krona per elev och dag i huvudkurs. Den

nuvarande bestämmelsen om inaximering av bidraget till tre fjärdedelar

av kostnaderna, sedan avdrag gjorts för influtna hyror för elevbostäder,

föreslås skola bibehållas, liksom även villkoret att från annat håll skall

tillskjutas ett belopp, som motsvarar minst en tredjedel av bidraget. I fråga

om hyra för elevbostad uttala de sakkunniga, alt sådan bör utgå med

högst 5—10 kronor i månaden för delat rum.

Beträffande praktikkurserna föreslås särskilt bidrag skola utgå med 150

kronor per elev och läsår jämte gottgörelse för vad skolan utgivit för ele
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

vernas resor i billigaste klass å järnväg, båt eller omnibus mellan skolan

och elevgårdarna.

De föreslagna bidragsreglerna böra enligt de sakkunniga tillämpas även

vid lanthushållsskolorna.

Till lantbruksskolornas huvudkurser — här bortses från de

statsägda skolorna i Alnarp och Ultuna — förordas statsbidrag efter samma

grunder som beträffande lantmannaskolorna. Det särskilda bidrag, som

för närvarande utgår till skola med ladugårdsförmanskurs, skall således

icke vidare ifrågakomma.

För praktikkurs bör liksom beträffande lantmannaskola utgå särskilt bidrag

med 150 kronor per elev och läsår.

De avgifter, som eleverna i lantbruksskolas ettårskurs nu erlägga, anses

böra borttagas.

Vad jordbruksskolorna beträffar förorda de sakkunniga, att

det nuvarande systemet, enligt vilket skolan svarar för elevernas kost, logi

och skolmateriel och i gengäld erhåller statsbidrag enligt särskilda grunder,

skall avvecklas. Eleverna böra alltså själva bekosta sitt uppehälle m. m.

samt erhålla stipendier i likhet med elever vid lantmannaskolorna. Driftkostnadsbidrag

bör då också utgå efter samma regler som för dessa skolor.

Ansökan om statsbidrag föreslås skola prövas av lantbruksstyrelsen.

Förskott å bidrag bör, till skillnad från vad nu gäller, utbetalas

på grundval av vad varje skola beräknas kunna erhålla under det läsår, bidraget

avser.

Ett genomförande av förslaget om ändrade grunder för statsbidrag till

driftkostnader kan enligt de sakkunniga beräknas medföra en ökning av

det årliga medelsbehovet med i runt tal 440 000 kronor.

Byggnadsarbeten. Enligt gällande bestämmelser angående statsbidrag till

byggnadsarbeten vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna är rätten

till statsbidrag begränsad till de för skolverksamheten erforderliga lokalerna,

däri inbegripet bostäder för lärare och elever. Bidrag kan således icke

utgå till byggnader, som erfordras för skölj ordbrukens drift. Vidare kan

bidrag icke utgå till lantbruksskolor.

De sakkunniga föreslå, att bidrag fortfarande skall utgå till för skolverksamheten

erforderliga lokaler. Liksom hittills bör bidraget utgöra 75 procent

av kostnaden. Då den praktiskt betonade undervisning, som de sakkunniga

förordat, medför att undervisningen mer än nu flyttas utanför lektionssalen,

kan gränsen mellan skolan och skoljordbruket icke längre strängt

upprätthållas. Enligt de sakkunnigas mening föreligger det dock icke skäl

för att bidrag skall utgå till sådant förvärv av för skoljordbrukets drift

nödvändiga byggnader, som sker i samband med att skoljordbruket inköpes,

eller till byggnadskostnad, som icke är motiverad ur undervisningens

synpunkt. Däremot bör bidrag få utgå för ny-, om- eller tillbyggnad, som

behövs för jordbruket vid lantmannaskola, jordbruksskola eller lanthushållsskola,

därest byggnadsverksamheten är påkallad av undervisningens

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungi. Alaj:ts proposition nr 124.

29

ändamålsenliga bedrivande. Med hänsyn till att byggnaden även blir av

värde för skölj ordbruket föreslås att bidraget skall utgöra hälften av de

av Kungl. Maj :t godkända byggnadskostnaderna. Det bör ankomma på

Kungl. Maj:t att pröva, huruvida förutsättningar för bidrag äro för handen.

Beträffande lantbruksskolorna förordas, att landsting, hushållningssällskap,

förening eller stiftelse, som är skolans huvudman, skall erhålla statsbidrag

med tre fjärdedelar av kostnaderna för uppförandet av sådana lokaler,

som erfordras för skolverksamheten, däri inbegripet bostäder för

lärare och elever, ävensom för om- eller tillbyggnad av sådana lokaier

eller till förvärv därav. Huruvida sådant bidrag även skall tillkomma enskild

huvudman, bör prövas i varje särskilt fall. Däremot ha de sakkunniga

icke funnit skäl att utsträcka bidragsrätten till att avse även ekonomibyggnader

vid lantbruksskola. Dock förutsättes, att bidrag såsom för undervisningslokal

skall utgå till nödiga lokaler för maskinundervisning.

Undervisningsmateriel för maskinundervisning. Undervisningen i maskinoch

redskapslära kräver enligt de sakkunniga, om den skall bliva fullgod,

tillgång på undervisnings- och demonstrationsmateriel. Anskaffandet härav

kan emellertid betinga en avsevärd kostnad. Statsbidrag bör därför utgå

till inköp av sådan materiel, såväl vid den första uppsättningen som vid

senare kompletteringar. Bidrag bör dock icke utgå för utbyte av försliten

maskin. Därjämte bör bidragsgivningen begränsas till att avse sådan materiel,

vars anskaffande betingas av undervisningen. Bidrag bör sålunda ej

utgå för jordbruksmaskiner, som äro nödvändiga för jordbrukets skötsel

vid normal drift, oaktat sådana maskiner böra stå till förfogande för undervisningsändamål.

Kostnaden för nyuppsättning av ifrågavarande materiel kan komma att

variera inom ganska vida gränser men torde enligt de sakkunnigas beräkningar

uppgå till omkring 10 000 kronor. Därvid har räknats med att begagnade

maskiner och maskindelar skola köpas i viss utsträckning.

De sakkunniga föreslå, att statsbidrag för anskaffande av materielen

skall utgå med tre fjärdedelar av de styrkta kostnaderna. Sådant bidrag

bör utgå till både lantbruks-, lantmanna- och jordbruksskolor. Ansökan

om bidrag bör insändas till lantbruksstyrelsen och avgöras av Kungl. Maj :t.

Såsom villkor för att bidrag skall utgå bör gälla, att materielen endast med

lantbruksstyrelsens medgivande må avyttras eller användas för annat ändamål

än det som avsågs då bidraget beviljades.

Stipendier. Liksom hittills böra stipendier utgå till obemedlade eller mindre

bemedlade elever vid de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna.

På grund av den föreslagna omändringen av bidragsgrunderna till

jordbruksskolorna böra även eleverna vid dessa skolor kunna erhålla stipendier.

Elev i praktikkurs skall däremot icke kunna ifrågakomma. Den hittillsvarande

indelningen av stipendieberättigade elever föreslås skola bibehållas

liksom stipendiernas nuvarande belopp. Stipendium till elev vid

bl. a. jordbruks-, lanthushålls- och lantmannaskola föreslås dock skola

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

höjas till 115 kronor i månaden i första, 85 kronor i andra och 55 kronor

i tredje behovsgraden, om eleven är från annan ort än skolorten och icke

kan beredas inackordering i elevhem samt kostnaderna för hans inackordering

mera väsentligt överstiga kostnaderna för inackordering i elevhem.

Yttrandena.

Organisation.

Förslaget att bibehålla lantmanna- och lantbruksskolorna i deras nuvarande

organisationsform har icke varit föremål för erinringar. Beträffande

jordbruksskolornas inordnande bland de statsunderstödda fasta undervisningsanstalterna

ha meningarna däremot varit delade.

Arbetsmarknadsstyrelsen har ansett, att jordbruksskolorna ha en stor

uppgift att fylla, och framhållit att vid en eventuell övergång till nioårig

skolplikt undervisningen vid dessa skolor skulle kunna organiseras på sådant

sätt, att elever skulle få möjlighet att där fullgöra sin skolplikt i vad

gällde den praktiska delen av undervisningen.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har anfört följande.

Även om överstyrelsen liksom de sakkunniga är medveten om att ekonomiska

skäl, särskilt i nuvarande läge, kunna mana till en viss återhållsamhet

i fiåga om utbyggnaden av nämnda skoltyp och att en sådan utbyggnad

av någon större betydelse för jordbrukets rekrytering icke torde kunna

åstadkommas, tillstyrker överstyrelsen att jordbruksskolorna inordnas såsom

en erkänd form bland övriga statsunderstödda anstalter för lantbruksundervisning.

Överstyrelsen vill särskilt framhålla värdet av att manlig

ungdom från andra än jordbrukarhem via jordbruksskolorna kunna komma

över till jordbrukets yrkesområden. Denna skoltyp fyller en eljest förefintlig

brist i fråga om jordbruksundervisningen för här avsedd ungdom.

För genomförande av den allmänna yrkesutbildning, som föreslagits av

1946 års skolkommission i dess principbetänkande, kunna nämnda skolor

också komma att fylla en uppgift.

Överstyrelsen har ingenting att erinra mot att möjligheten skall hållas

öppen att till en jordbruksskola anknyta utbildning även i lanthushåll för

flickor. Därvid borde dock enligt överstyrelsens mening organisationen utformas

på det sätt, som nu gäller i fråga om lanthushållsskolor, förlagda i

anknytning till lantmannaskolor. Därigenom kunna undervisningssynpunkterna

bliva bättre beaktade än om hushållsundervisningen äger rum i anslutning

till jordbruksskolornas elevhushåll.

Förslaget har vidare tillstyrkts av statskontoret, lantbruksstyrelsen, lantbrukshög

skol ans lärarråd, Riksförbundet'' landsbygdens folk, förixdtningsutskotten

vid Blekinge läns, Västmanlands läns och Älvsborgs läns södra

hushållningssällskap ävensom av Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott.

I åtskilliga yttranden har däremot uttalats en viss tveksamhet beträffande

värdet av jordbruksskolorna.

Sålunda har Svenska lantarbetarförbundet framhållit som sin mening,

att jordbruksskolor av typen Gålö icke torde ha någon större uppgift att

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

31

fylla, såvitt gällde södra och mellersta Sveriges jordbruksbygder, men att

förhållandena i Norrland kunde motivera att sådana skolor inrättades där.

Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott har likaledes uttalat den

meningen, att man i vart fall i de södra och mellersta delarna av Sverige

knappast kunde räkna med någon livligare anslutning till jordbruksskolorna

från landsbygdsungdomens sida. Undervisningen vid lantmanna- och lanthushållsskolorna

syntes nämligen i princip bliva av högre kvalitet än undervisningen

vid jordbruksskolorna. Det förefölle därför naturligare, att

man ökade differentieringen av kursverksamheten vid övriga skolor.

Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört, att

jordbruksskolor behövdes endast i ringa omfattning. Ungdom i den ålder,

varom här vore fråga, visade nämligen ofta ringa lust för teoretiska studier

men däremot stort intresse för praktisk verksamhet. Den praktiska utbildningen

borde därför komma i första hand. För närvarande funnes goda möjligheter

därtill. För omskolning av vid jordbruk helt ovan ungdom torde

dock denna skolform ha ett visst berättigande liksom även för Norrland

med dess sämre praktikmöjligheter.

Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat,

att inrättandet av jordbruksskolor ännu ej vore aktuellt inom länet, eftersom

tillströmningen till de lantmannaskolor, som redan funnes, ej vore

av önskvärd omfattning. För omskolning av ungdom från andra yrkesgrupper

syntes dock de föreslagna elevgårdarna kunna bliva av betydelse.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit

såsom eu brist hos utredningen, att den icke undersökt vägar och medel

för en mera allmänt tillgänglig och för samhället billigare form än jordbruksskolorna

för att överföra hågad stadsungdom till jordbruket.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott har ansett det odiskutabelt,

att den mycket värdefullare helårskursen utbildade elever för avsevärt lägre

belopp per elev än jordbruksskolorna. För det allmänna syntes det därför

vara vida bättre att söka få fram helårskurser vid de nuvarande lantmannaskolorna

än att möjliggöra, att flera jordbruksskolor inrättades.

Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott har erinrat om att de sakkunniga

icke berört frågan om den framtida ställningen för sådana folkhögskolor,

som meddelade en mera omfattande lantbruksundervisning och även

angåve denna undervisning såsom ett av skolans syften. Då skolor av sådan

typ emellertid visat sig vara värdefulla och uppskattade samt ur det

allmännas synpunkt mindre betungande än övriga nu ifrågavarande skoltyper,

hemställde utskottet att plats måtte beredas även för sådana skolor i

det program för den statsunderstödda jordbruksutbildningen, vilket kunde

komma att fastställas.

Undervisning.

Lantmannaskolorna. Som eu allmän synpunkt på utformningen av kursplanerna

har lantbruksstgrelsen anfört, att vid det fastställande av normalkursplaner,

som enligt betänkandet skulle ankomma på styrelsen, borde ske

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

en avvägning mellan olika ämnen med hänsyn bland annat till elevldientelets

förkunskaper. Dessa växlade nämligen beroende av de skolformer, som

tillämpades i respektive bygder. Styrelsen uppfattade därför de av de sakkunniga

framlagda kursplanerna endast som exempel på dylika. Lantbruksstyrelsen

bär vidare betonat vikten av att lantmannaskolornas undervisning

liksom hittills skulle få anpassa sig efter olika behov. I sistnämnda hänseende

har styrelsen särskilt pekat på den betydelse, som en skogsbetonad

lantmannaskola hade för vissa bygder. På samma sätt borde en trädgårdseller

smådjursbetonad lantmannaskola få utveckla sig i andra bygder.

Angelägenheten av att de mindre jordbrukens behov av utbildning skall

tillgodoses vid lantmannaskolorna har betonats jämväl av, bland andra,

lantbruksakademien och småbruksutredningen.

I ett stort antal yttranden, framför allt från skolstyrelserna, har ingående

diskuterats valet av läroämnen och fördelningen av undervisningstimmarna

å skolornas schema. I huvudsak har därvid biträtts de sakkunnigas förslag

om en ökad praktisk inriktning av utbildningen samt utvidgad undervisning

i maskin- och redskapslära, arbetslära och eventuellt i skogshushållning.

Meningsskiljaktigheterna ha i stort sett rört fördelningen av undervisningstimmarna

på de särskilda ämnena. Vidare kan nämnas, att bland

andra Sveriges lantbruksförbund ansett, att undervisning rörande jordbrukets

ekonomiska föreningsrörelse borde givas större utrymme än de sakkunniga

syntes ha avsett.

Vad angår lantmannaskolornas vin ter k urs har Malmöhus läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott framhållit, att undervisningen i denna

kurs visserligen borde erhålla en praktisk utformning men dock ej gå

ut på ett inlärande av praktiska färdigheter. I de längre kurserna bleve förhållandet

emellertid annorlunda. Antalet veckotimmar i de teoretiska kurserna

vore för stort för att eleverna skulle hinna smälta lärostoffet och få

nödig tid till egna litteraturstudier. Missförhållandet skulle ytterligare skärpas,

om timantalet för vissa mindre krävande förberedande ämnen och

övningsämnen minskades. Genom att taga bort de praktiska övningarna ur

vinterkursen syntes kursens timantal kunna nedbringas till rimliga proportioner.

Förslaget att minska eller helt borttaga undervisningen i svenska språket

och räkning i vinterkursen har avstyrkts i ett stort antal yttranden. Blekinge

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört, att erfarenheten

visat att en repetition av de i folkskolan inhämtade kunskaperna i

många fall vore nödvändig. Efter hand som folkskolorna utbyggdes med

ytterligare ett skolår, kunde det dock bliva möjligt att genomföra förslaget.

Liknande synpunkter ha framförts av förvaltningsutskottet vid Stockholms

läns och stads hushållningssällskap. Detta har därjämte framhållit, att det

bästa sättet att utan inknappning på undervisningen i ifrågavarande ämnen

giva ökat utrymme åt de mera praktiskt betonade ämnena vore att utsträcka

vinterkursen över två vintrar. En sådan anordning hade enligt ut
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

33

skottet goda skäl för sig, om hänsyn toges till kraven på våra dagars jordbrukare

samt till den tid, som inom andra yrken ansloges till utbildning.

Lantbrnksstyrelsen, som ej heller ansett sig kunna förorda, att svenska

språket och räkning skulle borttagas från schemat, har påpekat, att styrelsen

torde komma att få möjlighet att vid prövning av förslag till kursplaner

tillse, att en viss begränsning skulle iakttagas i fråga om antalet undervisningstimmar

för dessa ämnen.

Med hänsyn till att en del elever hade den underbyggnad i svenska och

räkning, som behövdes för kursens genomgående, har Riksförbundet landsbygdens

folk föreslagit, att sådana elever skulle befrias från undervisningen

däri och i stället under lärares ledning sysselsättas med andra uppgifter.

I fråga om vinterkursens längd har Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

tillstyrkt en förlängning av kurstiden till 5Va å 6 månader. Enligt

förbundets mening skulle kurstiden i Norrland utan olägenhet kunna förlängas

till G1/, månader. Härigenom skulle utrymme beredas för en ytterligare

utvidgad skogsundervisning''. Förlängning har även förordats av,

bland andra, hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Älvsborgs läns

södra hushållningssällskapsområde och Örebro län samt av Sveriges skogsägareförbund.

Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har funnit mycket

tala för en förlängning av kurstiden till sex månader men har framhållit

svårigheten för jordbruket att avvara arbetskraft under tiden april—

oktober. Liknande synpunkter ha anförts av, hland andra, lantbrukshögskolans

lärarråd, landstingens förvaltningsutskott i Kalmar läns södra område

och Kronobergs lån, hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Göteborgs

och Bohus län samt Hallands och Värmlands län ävensom av Skånes

lantbrukslärareförening.

Lantbruksstyrelsen har understrukit, att kurstiden såväl i fråga om vinterkursen

som övriga huvudkurser borde anpassas till jordbrukets arbetssäsonger

i respektive bygder. I annat fall kunde en god anslutning till skolorna

komma att motverkas. Ett korrektiv häremot vore, att lantbruksstyrelsen

finge pröva skolornas förslag om kursernas längd för att avväga de

olika intressen, som måste beaktas. Liknande förslag har framlagts av förvaltningsutskotten

vid Kristianstads läns och Gävleborgs läns hushållningssällskap.

Fri anpassning till skilda förutsättningar och behov har även förordats

av, bland andra, förvaltningsutskotten vid Blekinge läns landsting

och hushållningssällskap ävensom av hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i Uppsala och Skaraborgs län.

En uppdelning av vinterkursen på två linjer har föreslagits av skogsstyrelsen,

lantbruksakademien och Hallands läns landstings förvaltningsutskott.

Den ena linjen skulle omfatta en kurs om fem månader med det av

de sakkunniga förordade schemat och den andra en kurs om sex månader

med mera skogsbetonad undervisning.

Den föreslagna förlängningen av fortsättningskursen till vini)

liihang till riksdagens protokoll I9b9. 1 samt. Nr 124.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

t erkurs från minst 110 till minst 125 dagar har förordats av lantbrukshögskolans

lärarråd samt förvaltningsutskotten vid Kalmar läns södra

landsting, Kronobergs läns landsting och Gotlands läns hushållningssällskap.

Sistnämnda förvaltningsutskott har dock ifrågasatt lämpligheten av

att sådana kurser anordnas.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

funnit en obligatorisk förlängning —- om än ur vissa synpunkter önskvärd

— vara betänklig med hänsyn till elevrekryteringen.

Förvaltningsutskottet vid Gävleborgs läns hushållningssällskap har anfört,

att inträdesfordringarna för fortsättningskursen, vilken snarare borde

benämnas sommarkurs, borde borttagas eller i vart fall sänkas. Även icke

jordbrukare borde nämligen få tillfälle att deltaga i sådan kurs. Därigenom

kunde intresse väckas för fortsatt utbildning och jordbruket möjligen tillföras

arbetskraft.

Skogsstyrelsen har framhållit, att fortsättningskursen borde göras mera

skogsbetonad, särskilt med hänsyn till att kursen berörde sommarhalvåret

med dess möjligheter till praktiska övningar.

Bibehållande av kontrollassistentutbildningen i såväl fortsättningskursen

som den längre kursen har påfordrats av, bland andra, Uppsala läns landstings

förvaltningsutskott.

I fråga om den längre kursen har förslaget om kurstidens förlängning

från minst 230 till minst 250 dagar biträtts av lantbrukshögskolans

lärarråd samt Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott.

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,

att denna kurs vore att föredraga framför vinterkurs jämte fortsättningskurs.

Det vore en styrka för utbildningens ordnande, om eleverna från

början valde den längre kursen.

Vad helårskursen beträffar ha förvaltningsutskotten vid Västernorrlands

och Västerbottens läns landsting framhållit, att denna kurs vore

en särdeles lämplig utbildningsform för Norrland, eftersom möjligheterna

till ordnad praktisk utbildning där vore mindre än i övriga delar av landet.

Skogsstyrelsen har understrukit möjligheten att i denna kurs giva en

mera sammanhängande undervisning i skogshushållningens såväl teoretiska

som praktiska sidor. Kurstiden tilläte en sådan uppdelning av tiden mellan

teori och praktik, att eleverna — särskilt om kursen erhölle en starkt skogsbetonad

prägel — dagligen skulle kunna få en viss teoretisk undervisning

i anslutning till det praktiska arbetet. Detta måste i längden verka mera

stimulerande än ett schema, som säsongvis vore antingen teoretiskt eller

praktiskt betonat.

Av de i betänkandet föreslagna nya kurserna vid lantmannaskolorna har

den praktisk-te or etiska sommarkursen i huvudsak ansetts

lämplig, medan praktikkursen i flera fall blivit föremål för erinringar.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Moj:ts proposition nr 124.

35

Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott har förklarat som sin

mening att såväl sommarkursen som praktikkursen utgjorde ett värdefullt

komplement till de nuvarande kurserna. Sommarkursen har vidare tillstyrkts

av, bland andra, lantbruksstgrelsen, lantbrukshögskolans lärarråd,

Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott och Kalmar

läns norra landstings förvaltningsutskott. Även förvaltningsutskottet vid

Västernorrlands läns hushållningssällskap har ansett sommarkursen vara

mycket lämplig i synnerhet för norrländska förhållanden. Då man enligt

utskottets mening kunde förutsätta, att eleverna i sommarkursen och även

i praktikkursen som regel skulle komma att fullfölja sin utbildning vid

skolorna, skulle den teoretiska undervisningen i dessa kurser utan nämnvärd

olägenhet kunna i väsentlig grad begränsas, varigenom en ej oväsentlig

kostnadsbesparing kunde uppnås. Helst borde den praktiska utbildningen

icke inpassas i vissa på förhand fastslagna former utan bestämmas från

fall till fall.

Skogsstyrelsen har förordat, att skogsundervisningen skulle erhålla större

utrymme på schemat. Vidare borde övervägas, om icke helt skogsbetonade

sommarkurser skulle kunna anordnas inom vissa delar av landet i skogsvårdsstyrelsernas

regi.

Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har likaledes förordat,

att sommarkurser skulle komma till stånd, även om de ej torde kunna

stå öppna för något större antal ungdomar. Genom dessa kurser skulle lantmannaskolornas

resurser i många fall bliva bättre utnyttjade. Förvaltningsutskottet

vid Kopparbergs läns hushållningssällskap har för sin del uttalat

farhågor för elevrekryteringen samt hemställt, att den nedre åldersgränsen

för elev skulle sättas till 15 år i stället för 16. Samma betänkligheter ha anförts

av Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt sommarkursens

betydelse med den motiveringen, att skölj ordbruken hade ytterst

begränsade möjligheter att effektivt kunna sysselsätta något nämnvärt antal

elever.

Praktikkursen har förordats av, bland andra, arbetsmarknadsstyrelsen,

förvaltningsutskotten vid Älvsborgs läns södra hushållningssällskap och

Kristianstads läns hushållningssällskap, Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott,

Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen och Svenska

lantarbetarförbundet. Även förvaltningsutskottet vid Uppsala läns hushållningssällskap

har anslutit sig till förslaget men framhållit, att det vore svårt

att realisera. Enligt utskottets mening skulle förslaget lättare gå att genomföra,

om hushållningssällskapen lämnade hjälp vid utväljandet av lämpliga

elevgårdar, övervakning av driftsledningen in. m.

Lantbruksstgrelsen har anfört.

Liksom i allmänhet skolorna hyser lantbruksstyrelsen en förhoppning, att

dessa förslag skola kunna förverkligas. Styrelsen är emellertid icke övertygad

om att praktikkursen skall kunna förverkligas i någon större omfattning.

Den ersättning, som lämnas innehavare av elevgård jämfört med de

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

villkor, han har att uppfylla, torde nämligen icke kunna locka många jordbrukare

till den föreslagna samverkan. Bemärkas bör nämligen, att, samtidigt

som man menar, att många jordbrukare mottaga elever för att därigenom

få en billig arbetskraft, i synnerhet erfarna jordbrukare ofta anse, att

ansvaret för eleverna är för betungande och elevarbetet i realiteten för dyrt,

varför de icke vilja reducera den fasta arbetsstyrkan för att bereda plats

för elevarbete. Då det synes angeläget att underlätta en god elevutbildning,

bör dock enligt styrelsens mening ett försök göras men under så fria former

att en anpassning till förhållandena kan ske. Styrelsen vill därför ifrågasätta,

om ej vissa medel böra ställas till styrelsens förfogande för att styrelsen

skall kunna i samråd med vissa skolor och möjligen också med

hushållningssällskap och genom dessa anordna elevgårdar på bästa möjliga

sätt. Därvid finge de sakkunnigas förslag tjäna som riktlinjer för försöksåtgärderna.

Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett

praktikkursen särskilt beaktansvärd med hänsyn till att de norrländska skolj

ordbruken hade relativt begränsad storlek och svårigheter därför kunde

uppstå att bereda samtliga elever tillräckligt omfattande praktisk utbildning

under sommarhalvåret. Förvaltningsutskottet vid Gävleborgs läns hushållningssällskap

har däremot uttalat tvivel om möjligheten att i de norrländska

länen förlägga den praktiska utbildningen till elevgårdar.

Förslaget har befunnits beaktansvärt även av förvaltningsutskottet vid

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap. Utskottet har dock framhållit,

att kursen först borde prövas vid någon enstaka skola. Man kunde

nämligen icke bortse från de krav, som komme att ställas både i fråga om

lokaler och lärarkrafter. Svårigheter att skaffa elevplatser åt ungdomar, som

hade någon vana i jordbruksarbete, skulle förmodligen icke uppstå, men

elevrekryteringen skulle sannolikt vålla bekymmer. För ungdomar, som helt

saknade erfarenhet i jordbruk, vore jordbruksskolorna nog lämpligare. Även

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att

jordbruksskola i många fall skulle kunna ersätta praktikkursen.

Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört.

För närvarande är många gånger den praktiska jordbruksutbildningen

behäftad med brister genom att eleverna ej få den önskade allsidigheten i

den praktiska utbildningen å de gårdar, där de tagit plats som elever. Fn

förbättring i dessa förhållanden har länge eftersträvats. Genom den föreslagna

auktorisationen av elevgårdar torde emellertid betydande förbättringar

kunna påräknas. Förvaltningsutskottet vill emellertid påpeka, att

de sakkunniga icke ansett sig kunna förorda ett bibehållande av de ladugårdsförmanskurser,

som för närvarande äro organiserade på ungefär motsvarande

sätt som de föreslagna praktikkurserna. Vid dessa ladugådsförmanskurser

säges det brista i avseende å egentlig undervisning i det

praktiska arbetets utförande och vidare har det visat sig svårt att genomföra

en effektiv kontroll över utbildningen. Därest nu ungefär motsvarande

utbildningsform skulle tillämpas vid praktikkurserna, synes det vara

oundgängligen nödvändigt, att från lantbruksstyrelsens och skolornas sida

utövas en effektiv kontroll, framför allt i nyssnämnda avseenden. Första*

gets genomförande ställer sålunda mycket stora krav på innehavarna av

de tillämnade elevgårdarna och det synes därför nödvändigt, att lantbruks
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

37

styrelsens godkännande av gårdarna för varje gång göres tidsbegränsat. Vidare

böra lantmannaskolornas lärare stå i fortlöpande kontakt med eleverna

och gårdsinnehavarna. Där det går att ordna, böra därför elevgårdarna

inte ligga alltför långt ifrån skolorna.

Tveksamhet rörande praktikkursens lämplighet har uttalats av Riksförbundet

landsbygdens folk och Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott,

som ifrågasatt om tillräckligt antal elevgårdar skulle kunna anskaffas.

Enligt utskottet komme systemet med elevgårdar att i viss mån verka

avskräckande, då det lätt gåve intryck av att utgöra ett försök att skaffa

billig arbetskraft.

Förvaltningsutskottet vidKopparbergs läns hushållningssällskap har framhållit,

att praktikkursen skulle komma att möta stora praktiska svårigheter.

Med skäl kunde nämligen befaras, att endast ett fåtal gårdar uppfyllde

de höga krav, som måste ställas på elevgårdarna, och det vore å andra

sidan ovisst om innehavarna av sådana gårdar skulle visa sig benägna att

mottaga elever på de i betänkandet angivna villkoren. Praktikkursen komme

enligt utskottets mening att få sin största betydelse för ungdomar, som

icke härstammade från jordbrukarhem.

Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott bär funnit praktikkursen

vara väl kostsam i förhållande till det resultat, som väntades

av densamma. Den rent praktiska utbildningen kunde med få undantag erhållas

utan kostnad för det allmänna; åtminstone vore så fallet i södra och

mellersta Sverige. Den nuvarande efterfrågan på arbetskraft tvingade de

jordbrukare, som önskade ha elever, att ordna sådant arbete, att dessa finge

nytta av anställningen. Skedde ej så, löpte jordbrukaren risk att mycket

snart bliva utan sökande till elevplatserna.

Med hänsyn till kostnaderna har Västerbottens läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott ansett, att den teoretiska undervisningen i kursen skulle

kunna inskränkas, eftersom kursen ju närmast vore avsedd som förberedelse

till fortsatt utbildning vid lantmannaskola. Uppsala läns landstings

förvaltningsutskott har ställt sig tveksamt till värdet av den teoretiska

undervisningen.

Lantbrukshögskolans lärarråd har tillstyrkt praktikkursen endast under

förutsättning att eleverna inräknades i den normala arbetsstyrkan. Om så

ej vore fallet, bleve nämligen den praktiska utbildningen lidande av att tillgången

på arbetskraft vore för stor.

Lantbruksskolorna. Av de för lantbruksskolorna förordade huvudkurserna

har arbetsledare ursen tillstyrkts av Västmanlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, som framhållit att lantbruksskolorna

på grund av omläggningen av kurserna och de skärpta inträdeskraven

skulle komma att bliva en påbyggnad på lantmannaskolorna. Den sovring av

elevmaterialet, som härigenom bleve möjlig före inträdet i lantbruksskolan,

vore säkerligen värdefull, ty rationaliseringen och mekaniseringen inom

jordbruket komme alt ställa stora krav på de arbetsförmän som framdeles

skulle anställas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har likaledes förordat

arbetsledarkursen, enär två år på samma gård torde vara för lång tid

vid utbildning av arbetsledare. Den föreslagna kursen, vars elever skulle ha

en omfattande praktisk utbildning, skulle enligt utskottet kunna tillgodose

de stora fordringar, som numera ställdes på arbetsledare.

Även lantbrukshögskolans lärarråd, förvaltningsutskottet vid Älvsborgs

läns södra hushållningssällskap och Svenska lantarbetarförbundet ha tillstyrkt

förslaget i denna del. Förbundet har dock föreslagit, att inträdesåldern

skulle höjas till 21 år.

I åtskilliga yttranden ha emellertid erinringar framställts mot den föreslagna

arbetsledarkursen.

Sålunda har Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anfört.

Den av de sakkunniga föreslagna omändringen av de nuvarande lantbruksskolorna

till ettåriga arbetsledarkurser kan under vissa förhållanden

vara ändamålsenlig. Genom att sätta lantmannaskolekurs som villkor för

inträde bör den teoretiska utbildningen vid arbetsledarkurserna kunna läggas

på ett högre plan än vid lantbruksskolorna, där för närvarande parallelläsning

med lantmannaskolorna förekommer i flertalet ämnen. Men

otvivelaktigt ha hittills lantbruksskolorna tjänat som betryggande garanti

för att vederbörande elev verkligen varaktigt deltagit i jordbruksarbete och

varit i tillfälle att inhämta kunskaper om arbeitslärans alla detaljer. Den

föreslagna förändringen kan icke förordas, för så vitt icke den praktiska

utbildrfingen vid elevgårdar eller på annat sätt blir satt i system och genomförd

på sätt som utredningen velat avse. I allt fall bör en sådan förändring

icke genomföras förrän den försöksvis prövats.

Ej heller förvaltningsutskottet i Stockholms läns och stads hushållningssällskap

har känt sig övertygat om fördelen av den planerade omläggningen.

Bortsett från den inverkan, som de uppställda inträdeskraven kunde tänkas

få i fråga om elevanslutningen, förefölle det utskottet som om en ettårig

kurs enligt förslaget svårligen kunde erbjuda samma utbildning som

den nuvarande tvååriga kursen. Beträffande sistnämnda kurs funnes dock

utrymme för förbättringar i olika avseenden. Liknande åsikt har framförts

av Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Förvaltningsutskottet vid Malmöhus läns hushållningssällskap har anfört.

De sakkunnigas förslag till omorganisation av lantbruksskolorna kan utskottet

icke förorda. Tvärtom anser utskottet, att dessa skolors nuvarande

organisation visat sig lämplig och väl värd att bibehållas. Den under senare

tid yppade svårigheten att erhålla elever till dessa skolor hänför sig säkerligen

icke till misstro mot utbildningsresultaten där, utan beror på ekonomiska

förhållanden. Om skälig ersättning lämnas för det arbete eleverna

utföra under dessa kurser, minskas den ekonomiska uppoffringen vid deras

genomgående, vilket utan tvivel kommer att få till följd ökad elevtillströmning.

Det synes utskottet riktigast att låta lantmannaskolans kurs ingå i lantbruksskolans

undervisning, då härigenom en eljest oundviklig upprepning

faller bort. Det torde även vara uppenbart, att ett år är för kort tid för

meddelande av fullständig praktisk arbetsledarutbildning. Det synes därför

som om den nuvarande tvååriga lantbruksskolekursen borde bibehållas

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

som huvudform med möjlighet att liksom nu tillgodose vissa krav med avseende

å förkunskaper och utbildningssyfte genom en parallell ettårskurs.

En omläggning av lantbruksskolkurserna enligt de sakkunnigas anvisningar

skulle vidare komma aitt medföra att dessa föllo bort som förberedelsekurser

för lantbrukshögskolutbildningen, vilket enligt utskottets mening

vore att beklaga.

Utskottet har emellertid intet att invända mot att någon lantbruksskola

försöksvis organiseras efter av de sakkunniga angivna riktlinjer, i vilket fall

den ifrågasatta nya lantbruksskolan vid Aske gård i Uppsala län lämpligast

synes böra ifrågakomma.

Vad de sakkunniga anföra angående anordnande av särskilda arbetsövningar,

bar utskottets fulla gillande. I detta sammanhang vill utskottet understryka,

att härvid bör läggas särskild vikt vid att strängt hushållande

med mänsklig arbetskraft inskärpes.

Även Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

funnit sig ej kunna tillstyrka förslaget. Enligt utskottet kunde man fråga

sig om det vore lämpligt att övergiva en skolform, som lämnat gott resultat,

för att införa en annan, om vars lämplighet fullständig ovisshet rådde.

Eventuella svagheter i den nuvarande formen borde i stället rättas till efter

hand. Det vore fara värt, att elevanslutningen bleve mindre god till den nya

kursen. De, som genomgått praktikkurs och lantmannaskola, komme nog

att anse sig ha tillräcklig utbildning utan att använda ett år till arbetsledarkurs.

Om några på detta sätt utbildade elever erhölle goda anställningar,

skulle snart arbetsledarkursen för ungdomen komma att framstå såsom

onödig och tidsödande. Under alla omständigheter borde den föreslagna

kursen prövas några år vid en eller ett par skolor, innan de nuvarande

kurserna avskaffades.

Förvaltningsutskottet vid Gotlands läns hushållningssällskap har likaledes

framhållit, att det knappast vore befogat att ersätta de nuvarande kurserna

med en ettårig arbetsledarkurs. Att kräva genomgången vinterkurs

för inträde avstyrktes bestämt, eftersom detta säkerligen skulle avsevärt

försvåra utbildningsmöjligheterna för ett betydligt antal mindre läsbegåvade

men praktiskt dugliga befälsämnen. Utskottet förordade, att de nuvarande

kurserna i huvudsak skulle bibehållas, eventuellt med skyldighet

för skolorna att fullt kompensera eleverna för det praktiska arbete dessa utförde,

varvid dock avdrag skulle ske för de materiella fördelar de åtnjöte.

Därigenom skulle en billig och god utbildning erhållas.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört.

Utskollet vill icke bestrida, att undervisningen vid lantbruksskolorna behöver

förbättras, men anser, att behövliga och önskvärda förbättringar kunna

och höra göras utan så genomgripande förändringar i nuvarande organisation,

som utredningen föreslår.

De sakkunnigas åsikt, att utbildningen vid lantbruksskolorna bör sylta

till att ge eu likvärdig kompetens för den blivande verksamheten som arbetsledare,

vare sig denna skall utövas vid eget jordbruk eller vid annans,

delas av utskottet. Nämnda syfte bör emellertid mycket väl kunna förverkligas

med bibehållande av såväl tvåårig som ettårig kurs, om eleverna i

förstnämnda kurs under första året erhålla så mycket teoretisk undervisning,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungi. Maj.ts proposition nr 124.

anordnad i huvudsak på det sätt, de sakkunniga föreslagit beträffande den

ettåriga arbetsledarekursen, och om till den ettåriga kursen antagas elever

med den minimikompetens, som de sakkunniga föreslagit för antagande

till elev i arbelsledarekursen. Eleverna i tvåårskursens äldre avdelning och

eleverna i ettårskursen kunna under sådana förhållanden tillsammans undergå

en verklig befälsutbildning. Den teoretiska undervisningen i tvåårskursens

yngre avdelning torde icke behöva omfatta mera än 400 timmar.

Erfarenheten har visat, att många elever i tvåårskursen redan nu förmå utnyttja

undervisningen under andra året bättre än fallet är med de flesta

av de kamrater i ettårskursen, vilka förut genomgått lantmannaskola.

Genom här föreslagen anordning av undervisningen bibehållas de obestridliga

fördelar, som utbildningen i en tvåårig lantbruksskolkurs har för

lantarbetare och andra, vilka direkt från praktiken vilja träda in i en skola,

där utbildningen målmedvetet syftar till att göra dem kompetenta som arbetsledare,

och undvikas de stora olägenheter, som måste följa med sammanförandet

vid samma ulbildningsanstalt av det heterogena elevmaterial,

som skulle finnas vid en lantbruksskola, där enligt de sakkunnigas förslag

praktikkurs och arbetsledarkurs upprätthöllos vid sidan av varandra.

Även lantbruksstyrelsen har framställt erinringar mot den föreslagna arbetsledarkursen

och därvid anfört.

Ifrån lantbruksskolorna har erinrats mot den föreslagna ettåriga arbetsledarekursen,

att den ej skulle möjliggöra en nöjaktig praktik i husdjursskötseln.

Därest, såsom ofta är fallet, elevernas föregående praktik är rent

jordbruksbetonad, skulle sålunda ingen garanti erhållas för att den blivande

arbetsledaren praktiskt behärskar husdjursskötseln. Bemärkas bör också,

att utbildningstiden icke torde bliva kortare genom den föreslagna ordningen.

Om en elev gör praktikkurs ett år t. ex. vid en lantbruksskola, sedan lantmannaskolas

vinterkurs och därefter vinner inträde i arbetsledarkurs, åtgå

21/, år för den utbildning, som i stort sett nu vinnes på 2 år vid lantbruksskoleutbildning.

Pedagogiska skäl synas jämväl tala för att det bör vara

lättare att i en sammanhängande kurs giva bättre utbildning än den som

kan uppnås genom att splittra undervisningen på flera kurser med varierande

elever och lärare.

De sakkunniga ha anmärkt på att ettårslinjen vid lantbruksskolornas i

övrigt tvååriga utbildning ej är ägnad giva en enhetlig arbetsledarutbildning.

Detta torde snarare vara en förtjänst än en nackdel. I varje fall försvinner

ej heller mångformigheten genom införande av den föreslagna arbetsledarkursen.

Lantbruksbefäl utbildas nämligen även vid driftsledarkursen

och en del befäl erhålles efter endast lantmannaskolutbildning eller ingen

teoretisk utbildning alls. Det bör också bemärkas, att den ettåriga kursen

vid lantbruksskola anses giva en mycket värdefull förutbildning för studerande

vid lantbrukshögskolan.

Lantbruksstyrelsen delar sålunda lantbruksskolornas ståndpunkt, att den

nuvarande undervisningsformen ej bör spolieras utan endast moderniseras.

I sådant syfte tillstyrker styrelsen, att särskilda arbetsövningar anordnas,

varigenom elevernas intresse och färdigheter böra kunna böjas. Lantbruksstyrelsen

delar även uppfattningen, att den teoretiska undervisningen bör

utökas något under första året, varjämte under detta såväl som andra året

orientering i och demonstrering av skolegendomens jordbruksdrift bör

ägnas fullt tillräcklig tid. Även studieresor böra anordnas för att vidga elevernas

erfarenhet. Sålunda föreslagna förbättringar av undervisningen synas

värdefulla för en bättre arbetsledareutbildning. Genom att höja skolegendomens

kontantersättning till första årskursens elever till 1 200 kro
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

41

nor skulle utbildningen jämväl bliva ekonomiskt fördelaktigare för eleverna.

Särskilt för mindre bemedlade men framåtsträvande ungdomar synes

denna utbildningsväg bliva förmånlig. Bibehållandet av ettårskursen, som

passar för vissa elever, som skola bli egna jordbrukare eller vidareutbilda

sig, synes fullt motiverat av nyssnämnda skäl. Därjämte kunna vissa behov

av lantbruksbefäl tillgodoses på denna väg.

Lantbruksstyrelsen finner sålunda ej skälen för ett sönderbrytande av en

hittills mycket värdefull lantbruksskoleundervisning övertygande. Arbetsledarutbildningen

vid lantbruksskolorna har haft sådan betydelse, framför

allt för utbildning av befäl vid större egendomar, att den ej bör helt ersättas

med annan utbildning, förrän den nya undervisningsformen vid prov till

äventyrs visat sig bättre än den gamla. Lantbruksstyrelsen, som ej vill motsätta

sig, att de sakkunnigas förslag försöksvis prövas vid någon skola, anser

att lantbruksskolornas undervisningsorganisation i övrigt bör bibehållas

men reformeras på sätt ovan anförts. Därest en lantbruksundervisningsanstalt

skall inrättas på Aske gård såsom antydes i betänkandet, synes lämpligen

prövningen av den nva arbetsledarutbildningen kunna förläggas dit.

i

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut har bestämt

avstyrkt, att de nuvarande tvååriga och ettåriga kurserna avskaffas,

och har härom anfört.

En ettårig arbetsl^darkurs av det slag, de sakkunniga föreslagit, är enligt

styrelsens uppfattning för kort för att giva tillräcklig träning i ledningen av

alla de olika slag av arbeten, som förekomma vid ett större jordbruk. En

tvåårig lantbruksskolkurs av hittillsvarande slag är av allt att döma icke för

lång. Därest man i enlighet med kommitténs förslag för inträde i lantbruksskola

fordrade genomgång av lantmannaskolas huvudkurs, skulle den teoretiska

undervisningen kunna avkortas något och kurstiden minskas till ett

och ett halvt år och likväl giva möjligheter för tillräcklig praktisk träning,

men enligt styrelsens mening är det mera ändamålsenligt att all teoretisk

fackundervisning meddelas vid lantbruksskolan. Då kan undervisningen bliva

mera systematisk och onödiga''upprepningar undvikas. Undervisningen vid

olika lantmannaskolor är nämligen och bör nog även framdeles vara lagd

olika med hänsyn till förhållandena inom det område, varifrån större delen

av skolans elever kommer. LTr pedagogisk synpunkt skulle den föreslagna

arbetsledarkursen därför vara sämre än nuvarande tvåårskursen. Då inträdesfordringarna

beträffande såväl praktiktid som teoretiska kunskaper skulle

vara högre, skulle den ej heller innebära någon tidsvinst eller ekonomisk fördel

för eleverna framför den nuvarande tvåårskursen. Styrelsen förutsätter,

att eleverna i tvåårskursen erhålla skälig kontant ersättning för sitt arbete

under första året i likhet med vad eleverna skulle få i den av de sakkunniga

föreslagna praktikkursen.

Även den nuvarande ettårskursen vid lantbruksskolan anser styrelsen

vara mycket värdefull, och antalet sökande till denna kurs vid Alnarps lantbruksskola

har under flera år varit mycket stort. Denna kurs anser styrelsen

vara synnerligen lämplig för dem, som vilja studera vidare vid lantbrukshögskolan

eller driftsledarkursen. För rekryteringen till befattningarna som

ämneslärare och av de sakkunniga föreslagna yrkeslärare i jordbruksarbete

vid lantbruksskolorna torde det vara värdefullt, att eu del blivande agronomer

och lantmästare genomgå lantbruksskola. Särskilt för blivande agronomer

men även för blivande lantmästare skulle det taga för lång tid och

bliva för kostsamt att genomgå både lantmannaskola och arbetsledarkurs.

EU realiserande av utredningens förslag beträffande lantbruksskolorna skul
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl Maj.ts proposition nr 124.

le därför sannolikt leda till att det efter någon tid knappast kunde erhållas

någon agronom, som hade genomgått lantbruksskola.

Även för många blivande praktiska jordbrukare är den nuvarande ettårskursen

mycket värdefull. Den kan helt naturligt ej giva lika fullständig utbildning

i praktiskt arbete och arbetsledning som tvåårskursen men den

torde dock i detta avseende lämna betydligt större behållning än en lantmannaskolkurs.

För blivande jordbrukare, som avlagt realskolexamen eller

fortsatt längre och därmed förvärvat sig kunskaper i allmänbildande ämnen

och naturlära samt därefter i hemmet eller på annat håll skaffat sig erforderlig

praktik, synes lantbruksskolans ettåriga kurs enligt erfarenheterna

från Alnarps lantbruksskola vara synnerligen lämplig. Dylika elever kunna

mycket väl deltaga i den teoretiska undervisning, som lämnas eleverna i

lantbruksskolans tvååriga kurs under andra året.

Lantbrukshögskolan har framhållit, att den föreslagna arbetsledarkursen

måste anses helt otillfredsställande ur befälsutbildningssynpunkt. Verkan av

förslaget kunde enligt högskolan förväntas bliva rakt motsatt den avsedda,

i det att ynglingar från småbrukar- och lantarbetarhem skulle avstängas

från lantbruksskolorna till följd av att de i allmänhet icke uppfyllde kravet

på genomgången lantmannaskola.

Även föreningen Sveriges lantbrukskoleföreståndare har förklarat sig anse,

att bärande skäl saknades för att ersätta de nuvarande tvååriga och ettåriga

kurserna med arbetsledarkurs. Båda förstnämnda kurser vore enligt föreningens

mening så värdefulla för utbildning av lantbruksbefäl och egna

jordbrukare samt såsom förutbildning för driftsledarkurs, att de borde bibehållas.

Den ettåriga kursen måste dessutom anses mycket värdefull såsom

förutbildning till lantbrukshögskolan.

Enligt skogsstyrelsen borde för inträde i arbetsledarkurs fordras genomgång

av sex månaders skogsbetonad vinterkurs vid lantmannaskola. Vidare

borde övervägas, om icke en del av den skogliga utbildningen i arbetsledarkursen

borde förläggas till skogsvårdsstyrelsernas skogsvårdsgårdar.

Kursen för ladugårdsf örmän har i huvudsak tillstyrkts i remissutlåtandeina.

Kristianstads läns landstings förvaltningsutskott har

dock ifrågasatt, huruvida icke behovet av djurskötare i första hand borde

fyllas, då ingen brist på förmansutbildad ladugårdspersonal tycktes råda

för närvarande. Förvaltningsutskottet vid samma läns hushållningssällskap

har föreslagit, att kursen skulle benämnas ladugårdsskötarkurs. Gotlands

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ställt sig tvivlande till

behovet av utbildning i pedagogik och psykologi i kursen.

Ladugårdsförmännens riksförening har uttryckligen tillstyrkt förslaget att

slopa utbildningen vid enskilda gårdar. Vidare har föreningen bland annat

framfört vissa önskemål beträffande inträdesfordringar vid kursen och i

fråga om undervisningen samt ersättningen till eleverna vid denna.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har däremot

förklarat sig anse det nuvarande systemet med praktisk utbildning vid ett

större antal enskilda gårdar och ett sammanförande av eleverna för teoretisk

undervisning under 1 V- månad värt att bibehållas. Även om elevre
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

43

kryteringen med detta system varit besvärlig, torde man enligt utskottet

kunna räkna med ännu större svårigheter, om eleverna skulle tillbringa

ett helt år kanske långt från hemorten.

Lärarna.

Förslaget om indragning av de extra ordinarie ämneslärarna vid lantbruksskolorna

har avstyrkts av, bland andra, lantbruksstijrelsen, lantbrukshögskolan,

förvaltningsutskotten vid Stockholms läns och stads samt

Skaraborgs läns hushållningssällskap, Svenska lantbrukst jänstemannaförbundet,

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund samt Föreningen

Sveriges lantbruksskoleföreståndare.

Inrättandet av yrkeslärarebefattningar har i regel förordats i de yttranden,

där denna fråga berörts. Statskontoret har emellertid avstyrkt förslaget

i denna del och som skäl för sitt avstyrkande anfört följande.

De sakkunniga ha utgått från att med tjänsterna i fråga skulle förenas

göromålen såsom arbetsledare vid skoljordbruk eller såsom ladugårdsföreståndare.

Oavsett huruvida de nuvarande innehavarna av befattning såsom

arbetsledare eller ladugårdsföreståndare innehade den för yrkeslärartjänsterna

uppställda kompetensen, skulle emellertid dessa, därest de prövades

lämpliga för uppgiften, antagas till yrkeslärare. Följden skulle bliva, att

de hittillsvarande arbetsledarna och ladugårdsföreståndarna för framtiden

komme att avlönas såsom yrkeslärare, en anordning, som statskontoret

icke kan finna vara tillräckligt motiverad. Såvitt ämbetsverket kan finna,

skulle de berörda befattningshavarnas huvudsakliga uppgift även i fortsättningen

komma att bliva den som arbetsledare eller ladugårdsföreståndare.

Utgifterna för deras avlönande böra fördenskull bibehållas bland skoljordbrukens

driftkostnader.

Vidare har lantbruksstijrelsen framhållit, att endast skolor med praktisk

elevutbildning i nämnvärd omfattning borde få anslag för avlöning av

sådan lärare.

Beträffande yrkeslärarnas utbildning har Blekinge läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott föreslagit, att av såväl yrkeslärare i jordbruksarbete

som yrkeslärare i ladugårdsarbete skulle fordras genomgången driftsledarkurs.

Enahanda utbildning borde fordras för hushållningssällskapens

jordbruksinstruktörer och de av utredningen rörande ladugårdskontroll

föreslagna husdjursinstruktörerna. Yrkeslärarnas undervisning borde begränsas

till den praktiska verksamheten. Om dessa lärare efter hand skulle

ersätta de lärare, som hade agronomutbildning, syntes risk föreligga för

en stark försämring av undervisningens standard. Tillfälle till fortbildning

borde beredas lärarna.

Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett det

lämpligt, att yrkeslärare vid lantbruksskola skulle ha genomgått driftsledarkurs.

Detta kompetenskrav borde emellertid icke generellt fordras för

yrkeslärare vid lantmannaskola med fortsättningskurs till vinterkurs,

längre kurs eller praktisk-teoretisk sommarkurs. För sådan skolas vid
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

kommande borde kompetensfordringarna prövas med hänsyn till skölj ordbrukets

omfattning och antalet elever i de praktiskt betonade kurserna. I

annat fall hade man nämligen att räkna med ytterligare ett sysselsättningsproblem

utöver det, som redan rådde vid ett flertal skolor i fråga om

den agronomutbildade lärarpersonalen.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut har förordat,

att genomgången driftsledarkurs skulle uppställas såsom kompetenskrav

för yrkeslärare i jordbruksarbete. För yrkeslärare i ladugårdsarbete

borde krävas bland annat minst ett års väl vitsordad praktik som

kontrollassistent.

Lantbruksstyrelsen har ifrågasatt, om icke antingen genomgången driftsledarkurs

eller genomgången lantmannaskola, respektive lantbruksskola,

jämte speciell instruktörskurs skulle kunna vara lämpligt formellt kompetenskrav.

Härjämte har lantbruksstyrelsen föreslagit, att möjlighet skulle

linnas att anställa särskild trädgårdslärare vid skolor med mera framskjuten

trädgårdsundervisning.

Av ladugårdsförmännens riksförening har föreslagits, att för yrkeslärare

i ladugårdsarbete skulle gälla samma kompetenskrav som för husdjursinstruktör,

d. v. s. genomgången vinterkurs, kontrollassistentkurs och ettårig

ladugårdsförmanskurs samt tidigare väl vitsordad anställning som kontrollassistent

i minst ett år och som ladugårdsföreståndare i minst tre år.

Kravet på genomgången driftsledarkurs skulle enligt Gotlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott kunna från yrkeslärarbefattningarna

utestänga många för praktisk undervisning mycket dugliga män. Enligt

utskottets mening torde man även utan sådant kompetenskrav kunna räkna

med att skolorna i eget intresse skulle anställa kompetenta personer.

Att utbildningen av jordbruksinstruktörer skulle äga rum vid driftsledarkurs

kunde icke anses rationellt, eftersom denna kurs avsåge utbildning

av befäl för större jordbruk men jordbruksinstruktörerna minst av allt

skulle ha sådan funktion.

Förvaltningsutskotten vid Kalmar läns norra och Malmöhus läns hushållningssällskap

ha däremot tillstyrkt, att genomgången driftsledarkurs

skulle uppställas såsom kompetenskrav för jordbruksinstruktörer, medan

Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har föreslagit,

att driftsledarkurs borde upptagas endast såsom ett alternativt kompetenskrav.

Beträffande lärarnas löneförmåner in. in. har bland andra

Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott tillstyrkt förslaget, att föreståndare

eller lärare vid skola med enbart vinterkurs skall med hänsyn

bland annat till skötseln av skölj ordbruket kunna uppbära lön såsom om

ytterligare huvudkurs anordnats.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund har anfört, bland annat,

att den bebådade löneregleringen för lantmanna-, lantbruks- och lanthushållsskolelärare

borde genomföras snarast. Skulle de ekonomiska stabilise
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

45

ringssträvandena lägga hinder i vägen för en lönereglering från och med

den 1 juli 1949, borde med hänsyn till rekryteringssvårigheterna om möjligt

fattas principbeslut om lönereglering från och med budgetåret 1950/51.

Under alla förhållanden måste enligt förbundets uppfattning frågan om semestervikarier

vid lantmanna- och lantbruksskolor lösas omedelbart. Det

förhållandet, att statsbidrag för närvarande ej kunde utgå till anställande

av semestervikarier, hade nämligen visat sig medföra stora svårigheter för

personalen att komma i åtnjutande av semester utan att driften vid skolorna

utsattes för avsevärda olägenheter. Det syntes slutligen förbundet

orimligt att för lärarinna vid jordbruksskolas ettåriga lanthushållskurs

skulle tillämpas en lönesättning, vilken vore oförmånligare än den, som

föreslagits för extra ordinarie ämneslärare. Den senare måste nämligen i

utbildningshänseende anses vara avsevärt underlägsen dylik ämneslärarinna.

Förslaget om ändrad löneställning beträffande vissa lärare vid jordbruksskolorna

har avstyrkts av statskontoret. Ämbetsverket har framhållit

att den utredning, varmed 1941 års lärarlönesakkunniga nu vore sysselsatta,

enligt ämbetsverkets mening borde omfatta även lärarpersonalen vid

jordbruksskolorna. Vad särskilt angår assistenterna vid dessa skolor har

framhållits, att deras löneförmåner reglerats så sent som år 1946 och år

1947.

Statsbidrag.

I fråga om statsbidragen till undervisningsverksamheten kan först nämnas,

att 1946 års skolkommission anfört, att kommissionen för närvarande

hade under övervägande förslag till ändrade bidragsgrunder för det kommunala

och enskilda yrkesundervisningsväsendet inom industri, hantverk,

handel och husligt arbete m. in. Därvid hade kommissionen ansett sig böra

till behandling upptaga frågan, huruvida icke bidragsreglerna för nyssnämnda

områden skulle kunna utformas så, att de bleve tillämpliga även

på yrkesundervisningen inom andra näringsgrenar. Kommissionen hemställde

därför, att de föreslagna bidragsgrunderna för yrkesutbildningsverksamheten

inom jordbruk och skogsbruk tills vidare måtte givas endast

provisorisk karaktär i avvaktan på resultaten av utredningsarbetet.

De sakkunnigas förslag till bidragsgrunder har i övrigt i huvudsak biträtts

i remissutlåtandena. Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har sålunda framhållit, att förslaget komme att medföra eu bättre

och rättvisare fördelning av statsbidragen än de nuvarande reglerna.

Även Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat

de föreslagna bidragsgrunderna. Dock har utskottet påpekat, att det

enligt dessa grunder kunde bliva svårt för mindre och nystartade skolor

att hävda sig. Genom bidragen till ekonomibyggnaderna skulle skolorna få

möjlighet alt bygga tillräckligt, ändamålsenligt och föredömligt. Den föreslagna

maximeringen av hyran för skolornas elevbostäder till 5 å 10 kronor

per månad, vilket belopp knappast täckte mer än kostnaden för värme och

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

städning, kunde medföra att skolorna finge svårt att finansiera andra kostnader.

Enligt utskottets mening borde maximering icke förekomma, ty i

konkurrensen om eleverna strävade skolorna att göra det så fördelaktigt

som möjligt för dessa.

Förvaltningsutskotten vid Jämtlands läns landsting och hushållningssällskap

ha anmärkt på att vid bidragsberäkningen avseende icke skulle fästas

vid de verkliga driftkostnaderna. Då kostnaderna vore högre i de norra än

i de södra delarna av landet, vore det önskvärt att bidragen kunde differentieras

med hänsyn härtill.

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott har framhållit, att bidragsgrunderna

borde erhålla sådan utformning, att bidragen något så när

kunde anpassas efter respektive landstings speciella förhållanden och ekonomiska

bärkraft.

Gävleborgs läns landstings förvaltningsutskott har ifrågasatt, om de föreslagna

reglerna, vilka torde mycket smidigt och lätt kunna tillämpas i praktiken,

toge tillräcklig hänsyn till att väsentligt större driftkostnader uppstode

efter genomförd utbyggnad av skolorna eller till det fallande penningvärdet.

I den från Skånes lantbrukslärareförening inkomna skriften har framhållits,

att skolorna icke stimulerades att hålla mer än en kurs åt gången,

om endast ett grundanslag skulle utgå, oavsett om flera kurser bedreves

parallellt. Föreningen ville därför framföra tanken, att ett grundanslag av

20 kronor för varje undervisningsdag skulle betalas för den första kursen

och grundanslag av 10 kronor om dagen för envar kurs, som hölles jämsides

med den första. Den krona per dag och elev, som skulle utgå enligt förslaget,

utgjorde ett alltför ringa belopp för att en kurs med hjälp därav

skulle kunna anordnas jämsides med den första kursen, i synnerhet om

elevantalet vid skolan vore lågt. Elevhyrorna borde icke fastlåsas vid något

bestämt belopp. Det låge i skolornas eget intresse, att dessa hyror icke sattes

högre än som vore nödvändigt för att balansera skolans ekonomi. Därjämte

hade lantbruksstyrelsen möjlighet att vid granskningen av bidragsansökningar

kontrollera att hyrorna icke vore onödigt höga. En orättvisa låge

däri, att skolor, som saknade egna lärarbostäder, icke ägde att bland sådana

driftkostnader, till vilka statsbidrag kunde erhållas, upptaga hyresersättning

till lärare. Skolor med egna bostäder hade ju till följd därav i själva

verket större statsbidrag än övriga skolor. Enligt föreningens mening borde

vidare vid lantmannaskolor med stort elevantal utgå statsbidrag till lönekostnader

för en husmoder efter samma grunder som för ämneslärarinna

med helårstjänst vid lanthushållsskola. Med ett större antal kurser bleve

även behovet av en kunnig vaktmästare större.

Beträffande förslaget om statsbidrag till ekonomibyggnader har Örebro

läns landstings förvaltningsutskott hemställt, att bestämmelserna därom

måtte göras tillämpliga även beträffande sådana byggnader, som uppförts

innan förslaget trädde i kraft. Motsvarande princip hade enligt utskottet

tillämpats i fråga om vissa statsbidrag till byggnader för barnhem m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

il

Styrelsen för Vittjärvsgården har icke kunnat finna något skäl för att

statsbidraget till nyuppsättning av undervisningsmateriel i maskin- och redskapslära

skulle utgå med lägre procenttal till jordbruksskolor än till de centrala

verkstadsskolorna, d. v. s. 90 procent. Samma uppfattning har uttalats

av bland andra Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott, vilket jämväl

ansett alt statsbidraget till byggnader under vissa omständigheter borde kunna

utgå med högst 90 procent. I båda yttrandena bär vidare anförts, att lön

till husmor vid här ifrågavarande skolor borde kunna utgå av statsmedel.

Statskontoret har avstyrkt förslaget om att statsbidrag skulle utgå för lantbruksskolornas

skolbyggnader samt för sådana ekonomibyggnader, som erfordrades

för undervisningen vid lantmanna- och jordbruksskolorna. Ämbetsverket

har erinrat om att föredragande departementschefen vid anmälan

av propositionen 1939: 109 angående den lägre lantbruksundervisningens

ordnande anfört, att skolbyggnaderna vid lantbruksskolorna måste anses

ingå som en del av de för skölj ordbrukets drift erforderliga byggnaderna

och att kostnaderna för desamma skäligen borde bäras av jordbruket. Det

hade icke genom utredning visats, att ändring i räntabiliteten för lantbruksskolornas

jordbruk sedermera inträffat. Ej heller hade de sakkunniga

i sitt betänkande förebragt någon utredning beträffande skölj ordbrukens

räntabilitet. Vid sådant förhållande kunde ämbetsverket icke tillstyrka någon

ändring av bidragsreglerna.

I fråga om den föreslagna höjningen av statsbidraget till skolornas driftskostnader

har statskontoret anfört, att någon uppräkning torde vara motiverad

med hänsyn till den prisstegring, som ägt rum sedan gällande bidragsgrunder

fastställdes. Närmare utredning ägnad att belysa storleken

av den erforderliga ökningen av statsbidraget saknades dock i betänkandet.

På denna punkt vore en kompletterande utredning påkallad.

Lantbruksslyrelsen har bland annat anfört, att det nuvarande statsbidraget

till driftkostnader uppenbarligen vore för lågt. Mot de sakkunnigas

förslag härom hade styrelsen icke annan erinran än att jordbruksskolorna

liksom hittills borde svara för elevernas kost, logi och skolmateriel, varför

bidrag till dem borde utgå med 20 kronor per undervisningsdag samt tre

kronor per elev och dag, då elev deltoge i undervisning. Dessa elever kunde

nämligen i allmänhet icke påräkna föräldrars eller andra anhörigas ekonomiska

stöd. De för befolkningen i berörda skogsbygder år från år högst

varierande inkomstförhållandena kunde göra möjligheten att erhålla stipendium

helt illusorisk. Vidare syntes det för elever i dessa åldrar vara

bättre att liksom hittills erhålla fritt vivre och lämpligt avvägda arbetspremier

såsom uppmuntran. Liknande erinran har framställts av förvaltningsutskotten

vid Stockholms läns och stads, Jämtlands läns och Norrbottens

läns hushållningssällskap.

I fråga om ersättningen till innehavare av elevgårdar ha de föreslagna

beloppen ansetts för låga av Stockholms läns och stads hushållningssällskaps

förvaltningsutskott. Förvaltningsutskottet vid Hedlunds läns hushållningssällskap

har anmärkt, att särskild elrsättning borde utgå för fler än

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

tre elever, eftersom den praktiska utbildningen kunde ordnas bättre vid

ett större elevantal. Statskontoret åter har ansett att någon ersättning av

statsmedel till elevgårdarnas ägare över huvud icke borde komma i fråga.

Det besvär, som ägaren förorsakades genom att mottaga elever till utbildning,

borde anses uppvägt av den fördel, som anlitandet av billigare arbetskraft

medförde.

Förvaltningsutskotten vid Uppsala läns landsting och hushållningssällskap

ha gjort erinringar mot att statsbidrag skulle, efter prövning i varje

särskilt fall, kunna utgå även till enskilda undervisningsanstalter. Förstnämnda

förvaltningsutskott har anfört, att inga efter år 1948 inrättade

enskilda lantbruksundervisningsanstalter borde kunna erhålla statsbidrag.

Vidare borde de nu befintliga så småningom antingen övertagas av landsting

eller hushållningssällskap eller nedläggas. Som ett led i denna utveckling

borde de icke erhålla statsbidrag till byggnader eller till maskiner.

Frågan om statsbidrag i övrigt borde kunna ställas på framtiden. För

att icke enskilda intressen skulle kunna göra sig gällande under sken av

huvudman i form av förening eller stiftelse borde statsbidraget utgå endast

till sådan förening eller stiftelse, som drivit undervisningsanstalt under

år 1948.

Villkoret av minst 10 elever i ladugårdsförmanskurs för att statsbidrag

skall utgå till kursen har avstyrkts av, bland andra, förvaltningsutskotten vid

Kristianstads läns landsting och hushållningssällskap, då erfarenheten visat

att svårigheter förelåge att samla ett så stort antal elever. Även lantbruksstyrelsen

har ansett, att styrelsen bör fritt få pröva minimiantalet.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaliningsutskott har

hemställt, att minimiantalet elever i fortsättningskurs med statsbidrag skulle

sänkas från 15 till 10. Kursens karaktär av praktisk kurs skulle nämligen

förryckas, om elevantalet bleve för stort i förhållande till skoljordbrukets

åkerareal.

Beträffande de till eleverna utgående stipendierna har Örebro läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott förklarat sig gärna ha sett, dels att

beloppen höjdes i förhållande till penningvärdets fall, dels att stipendier av

första behovsgraden utdelades utan behovsprövning.

Även Sveriges lantbruksförbund har förordat, att icke behovsprövat

grundstipendium skulle utgå till samtliga elever. Därutöver skulle möjlighet

finnas att erhålla behovsprövat tilläggsstipendium. Samma förslag har

framlagts av flera undervisningsanstalter samt av Göteborgs och Bohus läns

landstings förvaltningsutskott. Lantbruksstyrelsen har åter anfört, att det

ekonomiska läget icke torde vara lägligt för en dylik utvidgning av stipendieutdelningen,

men har ansett, att frågan likväl borde tagas under övervägande.

Statskontoret har erinrat om att Kungl. Maj :t den 6 december 1946 uppdragit

åt studielånenämnden att utreda principerna för statens studiehjälpsverksamhet

inom olika studieområden. Resultatet av denna utredning borde

avvaktas, innan frågan om ändring av gällande grunder för elevstipendier

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

49

inom de undervisningsområden, som berördes i betänkandet, upptoges till

närmare övervägande. Beviljandet av resebidrag till deltagare i undervisningskurser

borde göras beroende av individuell behovsprövning.

Departementschefen.

De sakkunnigas förslag, att lantmanna- och lantbruksskolorna skola bibehållas

i sin nuvarande organisationsform, vill jag ansluta mig till. Vad

som föreslagits rörande inordnandet av jordbrukets yrkesskolor under benämningen

jordbruksskolor bland de övriga statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna

synes mig däremot fordra närmare överväganden.

I propositionen nr 54 till 1944 års riksdag angående anslag till jordbrukets

yrkesskolor framhölls, att i det statliga undervisningssystemet icke

inginge någon skolform, som toge sikte på att möjliggöra för ungdom att

omedelbart efter slutad folkskola förvärva såväl praktisk som teoretisk yrkesutbildning

i jordbruk. I allt större utsträckning lockades landsbygdens

ungdom därför av de goda möjligheterna till yrkesutbildning inom hantverk

och vissa industrier och lämnade jordbruksnäringen för att övergå till andra

yrken. Praktisk och teoretisk yrkesutbildning i jordbruk vid läroanstalt

skulle emellertid sannolikt öppna möjligheter för ungdomen — särskilt

för den som icke i hemmet hade tillfälle till utbildning i jordbruk — att tidigare

än eljest skulle vara fallet erhålla goda anställningar inom jordbruket.

Det framstode därför såsom angeläget, att åtgärder skulle vidtagas i

syfte att bereda möjligheter till en god utbildning i jordbruk så snart som

möjligt efter fullbordad folkskoleutbildning.

Att tillfälle bör finnas för ungdom att omedelbart efter den obligatoriska

skolgången kunna erhålla utbildning i jordbruk torde icke vara föremål för

tvekan. Däremot kunna olika meningar råda om den form, i vilken denna

utbildning bör anordnas. Mot de föreslagna jordbruksskolorna ■— här bortses

från undervisningen i lanthushållning — synes den erinringen kunna

göras, att de icke tillräckligt nära anknyta till lantmanna- och lantbruksskolorna.

Sålunda har inträdesåldern med hänsyn till folkskoleundervisningen

måst bestämmas så, att det ofta torde bliva omöjligt för elev vid jordbruksskola

att omedelbart efter kursens slut vinna inträde vid lantmannaskolas

vinterkurs. I fråga om villkoren för inträde vid vinterkurs har vidare ingen

hänsyn tagits till utbildningen vid jordbruksskola, utan denna har jämställts

med sysselsättning med lantbruksarbete i allmänhet.

Om jordbruksskolorna sålunda icke ha större betydelse såsom grund

för den fortsatta utbildningen, kunna de givetvis likväl vara önskvärda bland

annat med hänsyn till det självständiga värdet av den undervisning, som

där meddelas. Enligt min mening kan emellertid motsvarande utbildning utan

svårighet inhämtas på annat sätt, t. ex. genom kortare kurser vid lantmanna-

eller lantbruksskola, kombinerade med praktiskt arbete vid föräldragården

eller annorstädes. Då kostnaderna för jordbruksskolorna äro avsevärda

samt lantmanna- och lantbruksskolorna icke utnyttjas till fullo, skulle en

4 Diliang titt riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 124.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

sådan anordning vara att föredraga. Jag vilt här särskilt erinra om den

praktisk-teoretiska sommarkurs vid lantmannaskolorna, som de sakkunniga

föreslagit och som i mångt och mycket synes kunna giva samma tillfälle

till jordbruksutbildning som genomgång av jordbruksskola. För sådan ungdom,

som ej har annan möjlighet till jordbruksutbildning, kunna jordbruksskolorna

emellertid onekligen ha betydelse. Medan det i södra och

mellersta Sverige endast undantagsvis möter svårighet att skaffa sig utbildning

genom praktiskt arbete i jordbruk och kurser vid lantmanna- och

lantbruksskola, får man icke bortse från att möjligheterna därtill äro betydligt

mindre särskilt i vissa delar av Norrland. Jag ansluter mig alltså närmast

till den uppfattning, som kommit till uttryck i åtskilliga yttranden,

nämligen att jordbruksskolorna måste anses ha eu viss betydelse i Norrland

men att skolformen däremot knappast kan anses erforderlig i södra och

mellersta Sverige. Något slopande av det statliga stödet åt Gålöskolan vill

jag dock ej för närvarande ifrågasätta. Utvecklingen av denna skolform

bör emellertid följas med uppmärksamhet. Den i förhållande till antalet utexaminerade

elever kostsamma undervisningen gör det även önskvärt, att andra

vägar prövas för meddelandet av den utbildning, som avses med jordbruksskolornas

verksamhet. Jag finner mig därför icke kunna förorda, att dessa

skolor inordnas bland övriga statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter.

Skolorna böra alltså tills vidare bibehålla sin nuvarande ställning

och erhålla statsbidrag till avlönande av lärare och till driftkostnader efter

hittills tillämpade grunder. Den reformering av undervisningsplanen, som

förordas av de sakkunniga, torde kunna genomföras utan hinder härav.

Den av Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott gjorda hemställan

att folkhögskola, som meddelade en mera omfattande lantbruksundervisning

och även angåve denna undervisning såsom ett av skolans syften,

skulle beredas plats i programmet för den statsunderstödda jordbruksundervisningen

kan jag icke biträda. Även om lantbruksundervisning erhåller

utrymme på schemat, ligga dock folkhögskolans huvudsakliga uppgifter utanför

jordbrukets område. Ett samordnande av dessa skolor, till vilkas verksamhet

bidrag utgår ur anslag under åttonde huvudtiteln, med de fasta lantbruksundervisningsanstalterna

synes mig därför olämpligt.

I fråga om undervisningen vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna

vill jag till en början understryka, att utvecklingen på jordbrukets område

och den fortgående rationaliseringen ställa allt större krav på yrkesskicklighet

hos den jordbrukande befolkningen. Det synes mig därför riktigt att,

såsom de sakkunniga föreslagit, minska undervisningen i de allmänna ämnena

till förmån för fackämnena. Jag vill även biträda förslaget i den del

det avser att i högre grad än för närvarande är fallet komplettera den teoretiska

undervisningen med praktiska övningar och demonstrationer. På

grund av skol jordbruken finnas numera goda tillfällen att giva utbildningen

en betydligt ökad praktisk inriktning.

En sak, som i detta sammanhang påkallar den största uppmärksamhet,

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 124.

51

är vidare, såsom framhållits i ett par yttranden, att utbildningen skall bliva

sådan, att den stora gruppen av mindre jordbrukare har möjlighet att få en

efter deras speciella behov anpassad undervisning. Den omläggning av undervisningen,

som de sakkunniga förordat, synes i detta hänseende innebära

ett framsteg. Det torde även kunna förutsättas, att skolorna skola sträva

att lägga sina kurser så, att de komma att motsvara det föreliggande undervisningsbehovet.

Från statsmakternas sida bör givetvis också tillses, att en

sådan strävan ej motverkas genom uppställandet av alltför stora krav på

enhetlighet i kursplanerna eller på annat sätt.

Vad lantmannaskolorna beträffar böra dessa liksom för närvarande intaga

en central ställning inom yrkesutbildningen för jordbruket. De nuvarande

huvudkurserna torde i huvudsak böra anordnas efter de

linjer, som angivits av de sakkunniga. Stor frihet bör dock såsom nyss

nämnts finnas för skolorna härutinnan, så att kurserna kunna anpassas efter

de lokala behoven och därigenom i görligaste mån tillfredsställa ortsbefolkningens

önskemål. De normalplaner, som uppgjorts för undervisningen,

synas i huvudsak lämpligt avvägda med hänsyn till valet av läroämnen och

till fördelningen av undervisningstimmarna. Ökningen av undervisningen i

maskin- och redskapslära, arbetslära och skogshushållning torde motsvara

det praktiska livets krav och bidraga till att avsevärt höja utbildningens värde.

Däremot hyser jag vissa betänkligheter mot förslaget att minska eller

avskaffa undervisningen i svenska och räkning i vinterkursen. Folkskoleundervisningen

torde ännu icke överallt ha nått en sådan nivå, att man vågar

förutsätta att eleverna ha tillräckliga förkunskaper för att utan svårighet

kunna omedelbart tillgodogöra sig undervisningen i lantmannaskolans fackämnen.

De år, som förflyta mellan folkskolan och yrkesutbildningen, göra

därjämte säkerligen en repetition av folkskolekursen i dessa delar nödvändig

i flertalet fall. Svenska och räkning böra därför enligt min mening kvarstå

på schemat, men undex-visningen däri bör lämpligen icke givas större omfattning

än som påkallas av fackämnena. Genom att lantbruksstyrelsen har

att granska skolornas kursplaner torde tillräcklig garanti finnas för att sådan

begränsning kommer att iakttagas.

Beträffande vinterkursen är det såsom de sakkunniga framhållit ett önskemål

att antalet undervisningstimmar för fackämnena kan ökas. I den mån

utrymme härför icke kan erhållas genom minskning av undervisningen i de

allmänna ämnena, skulle en förlängning av kurstiden erfordras. Emellertid

torde denna utväg i allmänhet icke vara möjlig i södra och mellersta Sverige.

I de norra delarna av landet med deras kortare vegetationsperiod torde däremot

en förlängning av kurstiden vara genomförbar. Med hänsyn härtill

böra skolorna ha möjlighet att anpassa vinterkursen eller jordbrukets arbetssäsong

i respektive bygd. Kursens minimilängd bör dock fastställas.

Därvid synes den nuvarande bestämmelsen om en kurstid av minst 125 dagar

böra bibehållas.

Även om ur pedagogisk synpunkt den längre kursen är att föredraga

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

framför vinterkurs jämte fortsättningskurs, torde det dock vara av värde att

fortsättningskurs kan anordnas, så länge intresse därför finnes. Förslaget

om förlängning av fortsättningskursen från minst 110 till minst 125 arbetsdagar

synes vara välgrundat liksom även förlängningen av den längre kursen

från minst 230 till minst 250 arbetsdagar. Undantag bör dock kunna

medgivas av lantbruksstyrelsen, där så finnes påkallat. Anledning torde vidare

ej finnas att slopa helårskursen.

Jag biträder förslaget, att utbildning av kontrollassistenter ej skall ske

vid fortsättningskurs eller längre kurs utan vid särskilda för ändamålet anordnade

kurser.

Den föreslagna nya huvudkursen, d. v. s. den praktisk-teoretiska

sommarkursen, torde kunna bereda de yngre åldersgrupperna icke

oväsentligt ökade möjligheter till god utbildning i lämpliga former. Av särskild

betydelse torde denna kurs bliva för dem, som sakna möjlighet att på

annat sätt deltaga i jordbruksarbete. På grund av att skölj ordbruken i allmänhet

äro små måste man emellertid räkna med att lantmannaskolorna

icke kunna mottaga tillräckligt antal elever. Möjlighet till liknande utbildning

bör därför såsom de sakkunniga framhållit beredas i annan form. Värdet

av den i detta syfte föreslagna praktikkursen synes mig dock ovisst.

Det stora flertalet ungdomar förvärva sin praktiska utbildning i huvudsak

genom arbete vid föräldragården eller såsom anställda jordbruksarbetare.

Det förefaller mig redan med hänsyn härtill icke sannolikt, att systemet

med elevgårdar skulle få någon större betydelse ur utbildningssynpunkt.

Eftersom möjligheterna att effektivt utnyttja eleverna i arbetet skulle bliva

relativt begränsade, därest detta skall giva den utbildning, som de sakkunniga

avsett, synes det vidare tveksamt, om lämpliga elevgårdar komma att

stå till buds ens för den ersättning, som förutsatts i betänkandet. Mot förslaget

synas vidare tala de erfarenheter som, enligt vad de sakkunniga själva

framhållit, vunnits av systemet med att förlägga utbildning av ladugårdsförmän

till enskilda gårdar. Av framför allt de skäl, som nu nämnts, anser

jag mig icke kunna tillstyrka förslaget om inrättande av elevgårdar. Däremot

synes tanken på en sådan teoretisk utbildning, som enligt förslaget

skulle ingå i praktikkursen såsom handledning för och komplement till det

praktiska arbetet, förtjäna beaktande. Det torde nämligen vara av vikt, att de

ungdomar, vilka utföra jordbruksarbete å föräldragården eller såsom annorstädes

anställda jordbruksarbetare, kunna erhålla grundläggande teoretiska

kunskaper, varigenom de kunna med större behållning tillgodogöra sig den

utbildning, som de förvärva i sitt dagliga arbete. Fastän skolorna med denna

anordning icke skulle få kontroll över den praktiska delen av undervisningen,

finnes säkerligen likväl möjlighet att på lämpligt sätt anordna dessa

kurser, så att de bliva till verklig nytta. Även för skolornas del bör det vara

angeläget att sådana kurser komma till stånd, eftersom dessas betydelse

icke minst ligger däri, att de äro i hög grad ägnade att väcka intresset för

fortsatt utbildning.

Beträffande lantbruksskolorna ha de sakkunniga föreslagit en genomgri
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Ktingl. Maj.ts proposition nr 124.

53

pande omläggning av undervisningen. Denna omläggning innebär i huvudsak

— bortsett från utbildningen av ladugårdsförmän — att den tvååriga kursen

ävensom ettårskursen för allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning

skola ersättas med en ettårig arbetsledarkurs samt inirädesfordringarna

avsevärt skärpas. I likhet med vad som uttalats i ett stort antal yttranden

finner jag emellertid lämpligheten av en sådan omläggning kunna

starkt ifrågasättas.

Lantbruksskolornas huvudsakliga uppgift bör liksom för närvarande vara

att utbilda de arbetsledare och förmän, som behövas inom jordbruket. Även

om hänsyn tages till att enligt förslaget sökande till arbetsledarkurs skall

ha avsevärt längre tids praktisk utbildning än vad nuvarande fordringar

föreskriva, synes den tid, som i kursen anslagits till praktisk undervisning,

likväl vara så kort att den knappast kan bereda eleverna tillfälle att förvärva

nödig förtrogenhet med förekommande arbeten å större jordbruk. Ej

heller torde tillräcklig tid eller tillräckligt många arbetstillfällen stå till

buds för att eleverna skola kunna i önskvärd utsträckning övas i arbetsledning.

Ur pedagogisk synpunkt är det därjämte otvivelaktigt förenat med svårigheter

att med tillfredsställande resultat anordna en så starkt koncentrerad

undervisning, som arbetsledarkursen innefattar. Man torde nämligen

böra räkna med att elevernas förkunskaper komma att vara mycket varierande.

Vidare synes arbetsledarkursen icke vara ägnad att helt kunna ersätta

ettårskursen såsom lämplig utbildning för jordbrukare med eget

lantbruk eller såsom förutbildning till driftsledarkurs eller till studier vid

lantbrukshögskolan. Slutligen bör beaktas, att kravet på genomgången vinterkurs

eller på därmed jämförliga teoretiska kunskaper för att vinna inträde

vid kursen säkerligen kommer att i många fall från lantbruksskolorna

utestänga ungdom, vars ekonomiska förhållanden icke tilllåta sådana förberedande

studier.

Med hänsyn till de anförda olägenheterna synes det mig så mycket mindre

påkallat att avskaffa den rådande ordningen som det i remissutlåtandena

vitsordats, att lantbruksskolornas nuvarande kurser givit utmärkta resultat

och äro uppskattade. Arbetsledarkursen torde icke heller medföra

någon förbättring i utbildningen, som icke kan vidtagas inom ramen för

den bestående organisationen. Den svårighet att erhålla tillräckligt antal

elever till den tvååriga kursen, som föreligger på sina håll, torde icke ha sin

grund i att denna kurs ej omfattas med förtroende utan snarare bero därpå,

att kursen blivit i högre grad än förut ekonomiskt ofördelaktig för

eleverna. Särskilt efter de senaste årens höjning av arbetslönerna torde det

för många ha framstått såsom en alltför dyrbar utbildning att under två

år behöva ägna sin arbetskraft åt skolan. För att återställa en skälig proportion

mellan värdet av undervisningen jämte andra eleven tillkommande

förmåner samt å andra sidan det av eleven utförda arbetet synes skolan

böra lämna skälig kontantlön till eleven under det första kursåret. Denna

lön bör lämpligen motsvara gängse arbetslön med avdrag för kost och logi.

Genom en sådan anordning skulle denna kurs i avsevärt ökad omfattning

opaginerad Kontrollera mot PDF

5-1

Kungi. Maj:ts proposition nr 124.

kunna stå öppen även för mindre bemedlade elever. Av remissyttrandena

från bland andra lantbruksstyrelsen synes framgå, att man kan räkna med

att skolorna äro beredda att vidtaga en dylik ändring i villkoren för elevutbildningen.

Jag utgår därför från att denna ändring skall komma till stånd.

Skulle så ej bliva fallet, torde frågan om utbildningen vid lantbruksskolorna

och statsunderstödet till dessa få upptagas till förnyat övervägande.

Ehuru jag sålunda förordar, att lantbruksskolornas nuvarande tvååriga

kurs och ettårskurs i allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning i princip

bibehållas, bör dock möjlighet finnas för lantbruksskola att efter tillstånd

av lantbruksstyrelsen få anordna ettårig arbetsledarkurs efter i huvudsak

de linjer, som angivits av de sakkunniga.

Liksom lantmannaskolornas kurser böra kurserna vid lantbruksskolorna

i fråga om undervisningsplanerna undergå de förändringar, som äro påkallade

av den fortskridande utvecklingen på jordbrukets område. Särskild

hänsyn bör därvid tagas till lantbruksskolornas speciella uppgifter. Bland

annat torde sålunda undervisningen i maskin- och redskapslära, arbetslära

och eventuellt i skogshushållning böra utökas. Vidare synes i kurserna böra

ingå utbildning i arbetsstudieteknik och arbetsledningens psykologi. Liksom

i fråga om lantmannaskolorna bör dock stor frihet råda i fråga om

undervisningsplanens utformning.

Vad angår inträdesfordringarna till den tvååriga kursen torde liksom för

närvarande böra fordras, förutom genomgången folkskola eller motsvarande

utbildning, att sökande skall ha fyllt 18 år, dock med möjlighet till dispens

då särskilda skäl föreligga, ävensom att sökanden har minst ett års

föregående praktik i lantbruksarbete. Eftersom undervisningen i den ettåriga

kursen för allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning skall bedrivas

gemensamt med tvåårskursens äldre avdelning, torde beträffande sökande

till ettårskursen därjämte böra fordras, att sökanden besitter sådana

teoretiska kunskaper i svenska språket, räkning med geometri samt naturlära,

som svara mot vad som inhämtas under tvåårskursens första arbetsår.

Den kursavgift om i regel 300 kronor, som eleverna vid den ettåriga kursen

för närvarande ha att erlägga, torde böra få bibehållas.

Förslaget rörande ladugårdsförmanskursen synes i huvudsak kunna godtagas.

Dock torde det kunna ifrågasättas, om icke vissa fackämnen, som äro

av speciell betydelse för eleverna i sådan kurs, t. ex. utfodringslära, tilldelats

alltför ringa antal undervisningstimmar i förhållande till andra ämnen.

Denna fråga torde få prövas av lantbruksstyrelsen vid fastställandet

av undervisningsplaner.

För att utbildningen vid de fasta iantbruksundervisningsanstalterna skall

lämna ett tillfredsställande resultat fordras, alt goda lärarkrafter stå till förfogande.

För närvarande utgöres lärarpersonalen vid de fasta skolorna av

personer med agronomutbildning. Vid sådana skolor, som meddela praktisk

utbildning, omhänderhaves därjämte viss undervisning av befallningsmannen

eller annan befattningshavare vid skol jordbruket samt av ladugårds
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

55

föreståndaren, ehuru dessa icke tillerkänts ställning såsom lärare eller erhållit

någon särskild utbildning för uppgiften.

De sakkunniga ha understrukit vikten av att de, som anlitas såsom lärare,

ha pedagogisk utbildning. I fråga om de agronomiskt utbildade lärarna inskränker

sig emellertid denna utbildning till en kurs i pedagogik om 25 timmar

i samband med studierna vid lantbrukshögskolan. De sakkunniga anse

i likhet med vad lantbruksstyrelsen anfört därom i annat sammanhang, att

utbildningen i pedagogik bör fördjupas samt kompletteras med undervisning

i psykologi jämte praktiska undervisningsövningar och provlektioner.

Vid sidan av dessa lärare böra enligt de sakkunniga finnas s. k. yrkeslärare,

likaledes med viss pedagogisk utbildning. Dessa avses skola handhava den

rent instruktionsmässiga handledningen av praktiskt arbete och arbetsövningar.

Under vissa omständigheter skulle härigenom en extra ordinarie

befattning vid lantbruksskolorna för agronoinutbildad lärare kunna indragas.

Den föreslagna förbättringen av lärarnas utbildning vill jag biträda. Det

torde få ankomma på styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

att vidtaga eller föreslå de åtgärder, som erfordras för åstadkommande

av den önskade förbättringen. Att skapa en ny kategori lärare,

innan erfarenhet vunnits rörande den planerade ordningen för undervisningen,

synes mig däremot icke lämpligt. Med hänsyn till att svårigheter

finnas att sysselsätta redan de nuvarande lärarna under hela året, torde man

först sedan verksamheten kommit igång tillräckligt säkert kunna bedöma,

i vad mån kurser komina att anordnas i sådan utsträckning, att yrkeslärarna

bliva erforderliga. I stället för dessa yrkeslärare böra därför tills vidare

lämpligen timavlönade speciallärare anlitas i mån av behov. Härjämte bör

förmanspersonalen liksom hittills biträda vid det praktiska arbetet och arbetsövningarna.

Någon indragning av de extra ordinarie ämneslärarna vid

lantbruksskolorna torde under dessa förhållanden ej kunna komma i fråga.

För att undervisningen vid de fasta skolorna skall kunna få den omfattning,

som de sakkunniga avsett, torde det vara nödvändigt, att större belopp

än hittills skola utgå till verksamheten. Liksom för närvarande måste bidragen

i första hand lämnas av staten och landstingen. Emellertid äro landstingens

ekonomiska möjligheter mycket olika. För att även ekonomiskt

mindre bärkraftiga bygder skola kunna anordna en god yrkesutbildning,

torde det därför vara väl motiverat att låta kostnaderna i ökad utsträckning

täckas av statsmedel. Någon differentiering av statsbidragen efter förhållandena

i olika delar av landet är jag dock icke beredd att förorda.

Vad först angår lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolorna böra

lärarlönerna vid dessa fortfarande helt bestridas av statsmedel samt, i avbidan

på att 1941 års lärarlönesakkunniga skola avsluta sin nu pågående

utredning rörande lärarpersonalens anställnings- och avlöningsförhållanden,

utgå efter nu gällande grunder. Undantag synes dock böra göras för

föreståndare och lärare vid lantmannaskola, vid vilken ingen annan huvudkurs

än vinterkurs anordnas. Tills vidare bör, såsom de sakkunniga anfört,

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

enligt Kungl. Maj :ts beprövande i varje särskilt fall till sådan föreståndare

och lärare, med hänsyn till hans arbete med skötseln av det numera obligatoriska

skol jordbruket samt övrig undervisningsverksamhet vid skolan,

kunna utgå lön såsom om ytterligare huvudkurs anordnats. På de lokala

organen bör liksom hittills ankomma att sörja för bostad åt lärarna eller,

där så icke kan ske, giva dem kontant ersättning därför. Där sådan kontant

ersättning förekommer bör emellertid statsbidrag kunna utgå till bestridande

av tre fjärdedelar av ersättningen, i den mån denna icke överstiger

vad som i och för sig kan anses skäligt.

I fråga om driftskostnaderna vid ifrågavarande skolor har anmärkts, att

de nuvarande grunderna för statsbidragen icke taga nödig hänsyn till elevantalet

eller undervisningens omfattning. Såsom de sakkunniga framhållit

böra reglerna för bidragen i stället utformas så, att en automatisk höjning

äger rum, om kurstiden och elevantalet öka. Detta önskemål torde i tillräcklig

mån bliva tillgodosett, därest bidraget fastställes att utgå med visst belopp

per undervisningsdag — oavsett om en eller flera kurser pågå — jämte

ett tilläggsbidrag för varje elev och dag i huvudkurs. De belopp, som de sakkunniga

föreslagit i sådant hänseende, eller 20 kronor per undervisningsdag

och en krona per elev och dag, synas vara lämpligt avvägda. Nu gällande

maximering av driftkostnadsbidraget till högst tre fjärdedelar av de utav

lantbruksstyrelsen godkända kostnaderna, efter avdrag för influtna hyror

för elevbostäder, bör bibehållas liksom även villkoret, att bidrag icke må

utgå, med mindre från annat håll tillskjutes ett belopp om minst en tredjedel

av bidraget. I detta sammanhang vill jag framhålla såsom i hög grad

önskvärt, att hyrorna för bostäder i elevhem sättas så lågt, att de icke komma

att utgöra något hinder för mindre bemedlade eller obemedlade att deltaga

i undervisningen. Skolorna böra emellertid äga frihet att själva bestämma

dessa hyror. Beträffande vissa kurser har i en del yttranden anmärkts,

att det minimiantal elever, som skulle finnas för att statsbidrag

skulle kunna utgå, satts för högt. Dessa anmärkningar finner jag i viss mån

befogade. Lantbruksstyrelsen torde därför äga medgiva undantag från dylika

villkorsbestämmelser.

Ansökan om bidrag till driftkostnader bör prövas av lantbruksstyrelsen i

stället för såsom för närvarande av Kungl. Maj :t. Förskott torde böra utgå

på grundval av det beräknade bidraget till vederbörande skola för det läsår,

bidraget avser.

Statsbidrag till byggnadsarbeten kan för närvarande utgå med tre fjärdedelar

av kostnaderna för lokaler, som äro erforderliga för skolverksamheten,

däri inbegripet bostäder för lärare och elever. Till ekonomibyggnader

utgår däremot icke bidrag. Vidare äro lantbruksskolor undantagna från rätten

till bidrag.

Genom den ökade praktiska inriktning, som utbildningen enligt förslaget

skall erhålla, kommer undervisningen att i större omfattning än hittills

förläggas utanför lektionssalarna. Härigenom komma de för skoljordbruket

avsedda byggnaderna att i allt större utsträckning tagas i anspråk

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

57

för undervisningen och den nuvarande skillnaden mellan själva skolan och

skölj ordbruket att luckras upp. Jag finner därför i likhet med de sakkunniga

det skäligt, att statsbidrag i viss utsträckning skall utgå även till

täckande av kostnader för ny-, till- eller ombyggnad för skölj ordbruk vid

lantmannaskola. Däremot kan jag icke ansluta mig till de sakkunnigas

förslag i fråga om utformningen av bidragsbestämmelserna. Att avgöra om

eller i vad mån en dylik byggnad är motiverad för undervisningens ändamålsenliga

bedrivande torde i praktiken bliva en synnerligen svårlöst uppgift.

Jag anser det vara att föredraga att bidrag skall utgå enligt enklare

regler och förordar därför, att bidrag skall utgå med 25 procent av kostnaden

för sådana byggnader som erfordras för skölj ordbruket oberoende av

om byggnaden jämväl behövs för undervisningens ändamålsenliga bedrivande

eller ej. Frågor om dylika bidrag torde åtminstone tills vidare böra

prövas av Kungl. Maj :t. Kungl. Maj :t bör emellertid äga befogenhet att

helt eller i viss utsträckning överlåta beslutanderätten i dessa ärenden till

lantbruksstyrelsen. Anledningen till att lantbruksskolorna undantagits

från statsbidrag till byggnadsarbeten har varit, att även skolbyggnaderna

vid dessa ansetts ingå som en del av de för skol jordbrukets drift erforderliga

byggnaderna och kostnaderna för dem därför skäligen böra bäras av

skoljordbruket. Emellertid har det stundom visat sig svårt för lantbruksskolorna

att få till stånd tidsenliga skollokaler. På grund härav har i ett

fall efter riksdagens medgivande utgått bidrag till byggnadsarbeten vid sådan

skola. Om undervisningen reformeras i enlighet med vad jag förut föreslagit,

torde den ekonomiska belastningen av skoljordbruket ytterligare

ökas och det kan därför ifrågasättas huruvida lönsamheten kan bliva så

stor, att den medgiver byggande av tidsenliga undervisningslokaler. Jag biträder

därför de sakkunnigas förslag, att lantbruksskola skall kunna erhålla

statsbidrag med tre fjärdedelar av de av Kungl. Maj :t godkända kostnaderna

för uppförande av erforderliga lokaler för skolverksamheten, däri

inbegripet bostäder för lärare och elever, ävensom för om- eller tillbyggnad

eller förvärv av sådana lokaler. Däremot synes bidrag ej böra utgå till ekonomibyggnader.

Lanthushållsskola torde liksom hittills i fråga om byggnadsbidrag böra

jämställas med lantmannaskola.

Alt bidrag, såsom ifrågasatts i ett yttrande, skulle utgå retroaktivt för redan

uppförda byggnader kan jag icke förorda.

Ett av de ämnen, i vilka undervisningen vid lantmanna- och lantbruksskolorna

avses skola bliva avsevärt utökad, är maskinlära. För att detta

skall bliva möjligt fordras emellertid, att fullgod undervisningsmateriel står

till förfogande. På grund av att sådan materiel betingar tämligen höga

priser, bör statsbidrag utgå för anskaffning därav. Bidrag bör härvid lämnas

icke blott till den första uppsättningen av maskiner utan även till sådan

senare nyanskaffning, som icke hänför sig till förslitning. Bidrag bör

dock ej utgå för anskaffande av maskiner, som äro nödvändiga för skoljordbrukets

behöriga skötsel vid normal drift, även om dessa jämväl skola

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 124

stå till förfogande för undervisningen. Det torde lämpligen böra ankomma

på lantbruksstyrelsen att uppgöra förteckning på sådan undervisningsmateriel,

som bör finnas vid de olika skolorna.

Jämväl bidraget till undervisningsmaterielen för maskinundervisning bör

utgå med tre fjärdedelar av de styrkta kostnaderna. Bidrag bör beviljas av

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av lantbruksstyrelsen.

Såsom villkor för bidrag torde böra angivas, att undervisningsmaterielen

må avyttras eller användas för annat ändamål endast med lantbruksstyrelsens

medgivande.

Jag har förut anfört, att statsbidrag till avlönande av lärare och till driftkostnader

vid jordbrukets yrkesskolor bör utgå enligt nu gällande grunder.

I enlighet med den ställning jag intagit till denna skolform anser jag mig

ej kunna förorda, att statsbidrag till byggnader eller till undervisningsmateriel

utan vidare skall lämnas dessa skolor i vidare mån än som för närvarande

är stadgat. Möjlighet bör emellertid finnas för Kungl. Maj :t att

medgiva att dylik skola får uppbära sådant statsbidrag enligt samma grunder,

som här föreslagits för lantmannaskola.

I ett par yttranden har anförts att bidrag till skolor, som inrättats efter år

1948, borde utgå endast under förutsättning att skolorna dreves av landsting

eller hushållningssällskap. Vidare borde statsbidrag till byggnader eller

maskiner icke utgå till sådana före år 1949 inrättade skolor, som ägdes av

annan än landsting eller hushållningssällskap. Med anledning härav vill jag

framhålla att jag, då skolverksamheten i fortsättningen kommer att huvudsakligen

vila på landstingen och hushållningssällskapen, finner det önskvärt

att en viss kontroll skall utövas över inrättandet av nya skolor med

andra huvudmän. I enlighet härmed anser jag att statsbidrag till skola, som

efter utgången av år 1948 inrättas av annan än landsting eller hushållningssällskap,

bör utgå endast efter medgivande av Kungl. Maj :t i varje särskilt

fall. Beträffande före sagda tidpunkt inrättade skolor torde några inskränkningar

i nu utgående bidrag icke böra göras. De nu föreslagna bidragen till

byggnader och till anskaffande av vissa maskiner torde däremot böra utgå

till sådan skola endast därest skolan äges av landsting, hushållningssällskap

eller sådan förening eller stiftelse, som har till ändamål att upprätthålla

lantmannaskola, lanthushållsskola eller lantbruksskola och vilkens

stadgar blivit fastställda av Kungl. Maj :t. Möjlighet bör emellertid finnas

för Kungl. Maj :t att medgiva undantag härifrån.

Stipendium till elev vid lantmannaskola, som ej är bosatt i skolorten

samt ej kan erhålla bostad i elevhem och därför får vidkännas högre inackorderingskostnad

torde, i likhet med vad som i motsvarande läge gäller

för stipendium till elever vid statsunderstödda kommunala och enskilda

anstalter för yrkesundervisning, böra få höjas med 25 kronor utöver det stipendiebelopp,

som eljest skulle ha utgått. I övrigt kan jag, med hänsyn till

pågående utredning angående principerna för statens studiehjälpsverksamhet

inom olika studieområden, icke förorda någon ändring av gällande

stipendiebestämmelser.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

59

Hushållningssällskapens undervisningsverksamhet.

Förslaget.

Hushållningssällskapens undervisningsverksamhet har i huvudsak reglerats

genom reglementet den 17 juni 1938 (nr 464) för med statsmedel understödd

undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor.

Verksamheten bedrives främst i form av korta undervisningskurser och

studieresor.

De sakkunnigas förslag innefattar en väsentlig ökning av kursverksamheten,

därvid särskild uppmärksamhet ägnats lantarbetarnas yrkesutbildning.

Verksamheten förordas skola äga rum i samverkan med de fasta lantbruksundervisningsanstalterna

ävensom med kommunala anstalter för yrkesundervisning,

om lämpliga lärare kunna erhållas. Den skall dock organisatoriskt

omhänderhavas av hushållningssällskapen.

Enligt förslaget skola anordnas dels kurser med enbart muntlig undervisning,

dels kurser med kombinerad muntlig och skriftlig undervisning.

Undervisningskurser med muntlig undervisning föreslås skola kunna anordnas

såsom allmänna kurser, avsedda för en större allmänhet, eller

såsom kortare eller längre specialkurser för särskilt antagna elever.

De allmänna kurserna skola vara korta — högst fem dagar — och avse alt

i upplysningssyfte behandla aktuella ämnen.

Specialkurser om högst fem dagar, antingen i följd eller fördelade på viss

tid, förordas i därför lämpade ämnen, exempelvis rörande skötseln av jordbruksmaskiner.

Därvid bör undervisningen begränsas till en eller ett par

frågor i varje kurs. Denna form av undervisning förordas även för sådana

korta mjölkningskurser, som föreslagits i lantbruksstyrelsens förut omförmälda

utredning den 6 augusti 1947. Dessa kurser, som skola omfatta 20

timmar fördelade på fem veckor med en kursdag i veckan, avses i huvudsak

gälla maskinmjdikning och nyare snabbmjölkningsmetoder men även stalloch

mjölkhygien samt juversjukdomar och mjölkfel.

För de längre specialkurserna föreslås en maximitid av 24 undervisningsdagar.

Då särskilda skäl finnas, bör dock lantbruksstyrelsen kunna medgiva

förlängning. Lantbruksstyrelsen skall därjämte äga föreskriva särskilda inträdesfordringar.

Som exempel på längre specialkurser nämnes den s. k. småbrukarkursen,

som redan för närvarande förekommer, ehuru i obetydlig omfattning. Den

avser att lämna undervisning i huvuddragen av jordbruks- och husdjursläran

samt i lantbruksekonomi med speciell hänsyn till småbrukets förhållanden.

Om möjligt bör kursen omfatta 24 undervisningsdagar. Om så erfordras

för alt vinna nödig anslutning skall kursen dock kunna begränsas

till 12 undervisningsdagar. Även kurser i maskinmjölkning och maskinskötsel

anses i hög grad önskvärda liksom en allmän maskinkurs, förslagsvis

om 12 dagar. Vid betänkandet har fogats ett förslag till undervisningsplan

för en kurs i traktorskötsel om 12 dagar med undervisning även i bilkör
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

ning. Likaså förordas kurser i arbetsteknik samt i enklare snickeri-, smidesoch

sadelmakeriarbeten in. in.

De sakkunniga understryka, att undervisningsverksamheten för att kunna

tillgodose de skiftande behoven måste omspänna vida större områden än

vad denna exemplifiering giver vid handen. Vidare torde kurser lämpligen

kunna anordnas i samband med klubbverksamheten. Eftersom denna verksamhet

är föremål för särskild utredning, ha de sakkunniga emellertid icke

närmare behandlat denna fråga.

Undervisningskurs med kombinerad muntlig och skriftlig undervisning

skall omfatta antingen flera ämnen (sammansatt kurs) eller enstaka

ämne (ämne skurs). Den skriftliga undervisningen, som bör omhänderhavas

av något korrespondensinstitut, meddelas genom studiebrev, vilkas

innehåll och avfattning böra godkännas av lantbruksstyrelsen. Likaså bör

planen för den muntliga undervisningen prövas av lantbruksstyrelsen.

För småbrukarnas yrkesutbildning ha de sakkunniga såsom förut anförts

föreslagit kurser med muntlig undervisning. Emellertid förorda de, att

försök också skola göras med kurser med kombinerad undervisning. Sådana

kurser böra icke vara mera omfattande än att de medhinnas under vinterhalvåret.

Slå försöken väl ut, bör övervägas, om jämväl fortsättningskurser

böra anordnas. Kombinerade kurser förordas även för utbildning av mjölkningspersonal

samt för att giva lantarbetare lämplig teoretisk utbildning

som komplettering av deras praktiska erfarenheter.

Undervisningen i kurserna föreslås skola bliva avgiftsfri men med skyldighet

för eleverna att själva bekosta sitt uppehälle under kurstiden.

Elev i specialkurs, som pågår mer än fem dagar, skall vara berättigad till

gottgörelse för resekostnad ävensom, där han icke kan bo i

sitt hem under kurstiden, till s. k. grundstipendium om tre kronor

om dagen. Nödgas han avstå från lön, skall han efter bestämmande av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott därjämte kunna erhålla ett til 1- läggsstipendium med högst nio kronor för dag till familjeförsörjare

och fyra kronor per dag till icke familjeförsörjare. Enahanda bestämmelser

föreslås skola gälla för deltagare i demonstrations- och övningsdagar,

som kunna förekomma i samband med ämneskurs.

Såsom lärare vid kurserna skola i första hand anlitas vid hushållningssällskapen

anställda konsulenter och jordbruksinstruktörer. Utökning

av personalen bör ej komma i fråga, förrän man vunnit någon erfarenhet

av den föreslagna verksamheten. Därjämte böra emellertid liksom för närvarande

lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna tagas i anspråk,

framför allt i fråga om mera omfattande specialkurser. De sakkunniga anse,

att hinder ej bör möta för att en skola, såsom redan skett i viss omfattning,

anställer en extra ordinarie ämneslärare utöver vad som behövs för skolans

egen verksamhet för att möjliggöra att samtliga skolans lärare kunna

medverka vid den muntliga undervisningen i kombinerade kurser.

I den mån ytterligare lärarkrafter erfordras, böra tillfälliga sådana anli
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 124.

61

tas. Särskilda föreskrifter om deras kompetens böra ej meddelas utan det

bör ankomma på hushållningssällskapets förvaltningsutskott att pröva deras

lämplighet.

Statsbidrag till undervisningsverksamheten föreslås beträffande de allmänna

kurserna samt specialkurserna om högst fem dagar skola liksom

nu utgå med tre fjärdedelar av de av lantbruksstyrelsen godkända kostnaderna,

däri inbegripet utgift för undervisningsmateriel samt för gratisutdelning

eller försäljning till nedsatt pris av lämplig jordbrukslitteratur.

Till specialkurs om mer än fem dagar bör statsbidrag utgå, därest antalet

deltagare vid kursens början uppgår till minst sju. Beträffande sådan

kurs föreslås, att staten i princip skall svara för hela kostnaden för anlitade

lärare. Kostnaden skall dock begränsas till, förutom resekostnads- och traktamentsersättning,

tio kronor per timme vid lektion och fem kronor per

timme vid övning eller demonstration, där läraren icke är befattningshavare

hos hushållningssällskapet, samt beträffande sådan befattningshavare till

belopp, som fastställts av Kungl. Maj:t. Grundstipendierna böra likaledes

helt bestridas av statsmedel. Till övriga kostnader, däri inbegripet kostnaderna

för kursdeltagares resor ävensom för tilläggsstipendier, föreslås statsbidrag

skola utgå med tre fjärdedelar.

I fråga om kurser med kombinerad muntlig och skriftlig undervisning skall

enligt förslaget hela kostnaden för lärare, däri inbegripet utgifterna för den

skriftliga undervisningen i den mån dessa icke överstiga två kronor per

studiebrev och deltagare, bestridas av statsmedel. I övrigt föreslås att bidrag

skall utgå efter samma grunder, som förordats i fråga om de längre

specialkurserna.

De sakkunniga föreslå vidare, att statsbidragen skola beviljas för budgetår

och ej såsom för närvarande för kalenderår. Preliminär ansökan om

bidrag bör ingivas senast en månad före budgetårets ingång. Det bör ankomma

på lantbruksstyrelsen att besluta om bidragen. Större delen av preliminärt

beviljat belopp bör få utbetalas i förskott.

Till kurser, anordnade vid kommunala anstalter för yrkesundervisning,

bör statsbidrag utgå enligt samma grunder som för övrig undervisningsverksamhet

vid sådana anstalter. Dessa kurser böra stå under inseende av

överstyrelsen för yrkesutbildning.

Yttrandena.

De sakkunnigas förslag har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran

i yttrandena. På vissa punkter ha dock avvikande meningar uttalats.

Mot den föreslagna uppdelningen av undervisningsuppgifterna

mellan de fasta undervisningsanstalterna och hushållningssällskapen

ha i en del yttranden gjorts anmärkningar såvitt angår de kombinerade

kurserna. Svenska landstingsförbundet har ifrågasatt, om icke frihet borde

lämnas att lösa huvudmannaskapet för dessa kurser alltefter rådande för
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

hållanden. Förbundet har härvid hänvisat till att denna kursverksamhet

för närvarande i flera fall omhänderhades av lantmannaskolor samt till att

de fasta skolornas lärare alltjämt torde komma att anlitas för kurserna.

Liknande åsikt har framförts av, bland andra, Värmlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, Stockholms läns och stads hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, förvaltningsutskotten i Hallands läns och

Skaraborgs läns landsting, Svériges lantbruks förbund samt Svenska lanlarbetareförbundet.

Blekinge läns landstings förvaltningsutskott har anfört, att av de kombinerade

kurserna de s. k. sammansatta kurserna hade sin naturliga anknytning

till lantmannaskolorna och därför borde anordnas av dessa. Organisatoriskt

borde sagda kurser omhänderhavas av yrkesundervisningsnämnderna.

Även ämneskurserna borde i organisatoriskt hänseende underordnas

dessa nämnder. Då landstingen skulle svara för en del av kostnaderna därför,

vore det nämligen skäligt att de även skulle få inflytande på kursernas

planering.

Lantbruksstyrelsen har däremot förordat de sakkunnigas förslag på denna

punkt. Styrelsen har framhållit, att de fasta skolorna i vissa fall hade karaktär

av riksskolor och kunde förväntas icke vilja anordna sådan kursverksamhet,

varom här vore fråga. Då vidare de s. k. bygdeskolorna vore otillräckliga

i vissa landsdelar, kunde man befara, att önskvärda kurser skulle

komma att saknas i en del trakter. Stundom förekomme därjämte en konkurrens

mellan skolorna, vilken kunde verka förryckande. Till förmån för

att hushållningssällskapen skulle omhänderha hela ifrågavarande verksamhet

talade även den omständigheten, att sällskapen genom sin konsulentverksamhet

hade stora möjligheter att propagera för kurserna.

Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,

att de längre kurserna knappast låge väl till för sällskapen.

Då konsulenterna och instruktörerna vore skyldiga att ständigt stå till

förvaltningsutskottets och allmänhetens förfogande för åtskilliga arbetsuppgifter

såväl på tjänsterummet som på fältet, måste det nämligen starkt

ifrågasättas, om det kunde anses lämpligt eller ens möjligt att binda dem

för längre sammanhängande kurser.

Beträffande samarbetet med kommunala anstalter för yrkesundervisning

har överstyrelsen för yrkesutbildning anfört följande.

Yrkesundervisning för jordbruket bör enligt de sakkunnigas mening även

kunna meddelas vid kommunala anstalter för yrkesundervisning med statsbidrag

enligt för dessa gällande grunder. Enligt överstyrelsens mening bör

i princip ansvaret för yrkesundervisningen för jordbruket helt åvila de myndigheter

och institutioner, som svara för detta område av yrkesundervisningen.

Något generellt bemyndigande för överstyrelsen att bevilja understöd

till jordbruksundervisning vid kommunala anstalter för yrkesundervisning

torde därför icke böra införas. Detta bör givetvis icke hindra att i

särskilda fall, därest så befinnes lämpligt, jordbruksundervisning anordnas

vid sådana anstalter med statsbidrag enligt för dessa gällande grunder från

det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till understöd åt kommunala

anstalter för yrkesundervisning. Vidare bör det icke vara uteslutet, att

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124-

63

kommunala yrkesundervisningsanstalter, där så prövas lämpligt, kunna

ställa .sina lokaler och övriga resurser till förfogande för jordbruksundervisning

i annan regi. Den yrkesutbildning för hantverkare och vissa yrkesarbetare,

som bedrives under överstyrelsens tillsyn, avser självfallet även

hantverkare och yrkesarbetare, vilka helt eller delvis sysselsättas för jordbrukets

behov, t. ex. utbildning av reparatörer, smeder, svetsare, sadelmakare,

byggnadsarbetare etc.; dessutom förekomma vissa kurser, t. ex. i lantbruksmaskiners

och traktorers skötsel och vård, i vilka även jordbrukare kunna

deltaga.

De sakkunnigas uttalanden om kurstiden för specialkurser

har föranlett Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

att erinra om att de nuvarande trädskötarkurserna omfattade 30 undervisningsdagar.

Det syntes därför nödvändigt att lantbruksstyrelsen skulle få

befogenhet att meddela dispens från den föreslagna maximitiden av 24 dagar

för specialkurser.

Vad lärarpersonalen angår har i ett stort antal yttranden, särskilt

från ett flertal hushållningssällskaps förvaltningsutskott, anförts, att

det icke funnes skäl att i fråga om grunderna för ersättningen göra skillnad

mellan lärare, som innehade befattning vid hushållningssällskap, och andra

lärare.

Lantbruksstyrelsen har emellertid förklarat sig ej ha anledning till erinran

mot de föreslagna ersättningsgrunderna, så länge skolornas lärarkrafter

ej fått sina löner reglerade. Sedan så skett förelåge däremot enligt

styrelsen icke samma skäl att tillämpa olika ersättningsgrunder. Styrelsen

ville ifrågasätta, om icke arvodesfrågan borde regleras i särskild ordning

och bestämmelse härom sålunda icke intagas i reglementet för sällskapens

undervisningsverksamhet.

I anledning av förslaget om att anställa en extra ordinarie ämneslärare

vid de fasta skolorna med hänsyn till den muntliga undervisningen i de

kombinerade kurserna ha bland andra Östergötlands, Skaraborgs och Värmlands

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ävensom Hushållningssällskapens

förbund anfört, att sällskapen borde få möjlighet att själva anställa

extra lärarpersonal, om så erfordrades.

Behovet av undervisningskonsulenter på grund av verksamhetens väntade

omfattning har understrukits av ett flertal hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

I fråga om de föreslagna stipendierna har Kronobergs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott förordat, alt grundstipendierna skulle

höjas till fem kronor om dagen samt utgå även vid kurs, som vore kortare

än fem dagar. Som skäl för den senare ändringen har anförts, att för

närvarande stipendium utginge även vid kombinerade kurser med muntlig

undervisning i endast tre dagar och alt dessa stipendier visat sig välbehövliga.

Kalmar läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt

om icke elev, som måste vidkännas löneavdrag, borde kunna få tiIIläggsstipendium

redan vid deltagande i kurs om tre dagar.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungi. Maj:ts proposition rir 124.

Höjning av grundstipendierna till lägst fyra kronor om dagen har påyrkats

av Hallands låns hushållningssällskap.

I åtskilliga yttranden bär föreslagits, att tilläggsstipendium skulle kunna

utgå även till annan än den, som måste vidkännas löneavdrag under

kurstiden. Som skäl härför har särskilt framhållits, att småbrukare och

olönade hemmasöner kunde ha lika stort behov därav som löneanställda.

Vidare har anförts, att den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen skulle

medföra stora svårigheter i tillämpningen.

Gotlands läns hushållningssällskap har påpekat, att stipendium, såvitt

betänkandet gåve vid handen, icke skulle kunna utgå till deltagare i sammansatt

kurs. Sådan elev hade emellertid samma behov av understöd som

elev i allmän kurs.

Beträffande statsbidragen har Östergötlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott anfört, att garanti saknades för att landsting

• komme att anvisa medel till sällskapens undervisningsverksamhet. I vart

fall kunde man utgå från att anslagen komme att bliva knappa inom en del

län. Det förelåge därför en allvarlig risk för att undervisningen stundom

kunde bliva eftersatt. Staten borde fördenskull svara för hela kostnaden

för denna gren av sällskapens verksamhet. Av samma skäl har Hallands

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott föreslagit, att tilläggsstipendierna

— eventuellt till något reducerade belopp — skulle helt bestridas av

statsmedel.

Stadsfullmäktige i Norrköping ha ansett, att kostnaderna för ifrågavarande

verksamhet helt borde bestridas av statsmedel.

Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att

statsbidrag till allmän kurs och kortare specialkurs borde utgå efter samma

grunder som statsbidrag till längre specialkurs. Såsom skäl härför bär anförts,

att anordnandet av de förstnämnda kurserna oftast krävde särskilda åtgärder,

vilka i förhållande till kurstiden bleve betydligt kostsammare än

motsvarande åtgärder för de längre specialkurserna. Samma förslag har

framförts av hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Älvsborgs läns

södra hushållningssällskaps område och i Jönköpings län.

Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har funnit det

önskvärt, att sällskapen skulle kunna få statsbidrag för att anskaffa särskilda

gårdar för undervisning, demonstrationer, växtodling och försöksverksamhet.

Utskottet har härom anfört.

På dessa gårdar, en för varje sällskap men ej i närheten av förut befintlig

undervisningsanstalt, skulle anordnas kortare och längre kurser för

lantarbetare, jordbrukareungdom och för jordbruket intresserade. Hit skulle

förläggas maskin-, redskaps-, reparations-, snickeri-, smides-, sadelmakerim.

fl. kurser. För närvarande är det synnerligen svårt att anordna t. ex.

maskinskötarekurser av större värde. Lokalhyran blir nämligen alltför dyr

och lokaler för inkvartering saknas.

Sällskapens tjänstemän, såväl konsulenter som instruktörer, skulle vid

denna sällskapets gård komma bättre i kontakt med det praktiska jordbruket

och vid kurser och demonstrationer kunna hävda sig på ett helt annat

sätt gent emot de praktiska jordbrukarna.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 124.

65

Och sist men icke minst skulle på dessa gårdar ingående arbetskrafts- och

räntabilitetsundersökningar verkställas.

Förslaget, att statsbidrag skulle beviljas för budgetår

i stället för kalenderår, har avstyrkts av, bland andra, ett flertal hushållningssällskaps

förvaltningsutskott ävensom av Hushållningssällskapens

förbund.

Lanlbruksstyrelsen bär likaledes framhållit, att anslag till sällskapens

undervisningsverksamhet borde sökas och kostnaderna redovisas för kalenderår

med hänsyn till att sällskapens räkenskapsår sammanfölle med

kalenderåret. Denna omständighet hindrade dock icke, att anslagen kunde

anvisas för budgetår men avse visst kalenderår. För att sällskapen bättre

skulle kunna överblicka de ekonomiska resurserna, vilket de sakkunniga

torde ha avsett med sitt förslag, syntes anvisningen böra avse det kommande

kalenderåret. Vid omläggningen kornme att erfordras en dubblering av

anslaget. Samma förslag har framlagts av Göteborgs och Bohus läns landstings

förvaltningsutskott, som tillika förordat, att bidragen icke skulle beviljas

med särskilda belopp till olika slags kurser utan att i stället ett gemensamt

belopp skulle ställas till förfogande för all sällskapets undervisning.

Departementschefen.

Den mera omfattande jordbruksundervisningen bör såsom för närvarande

vara knuten till de fasta skolorna. För alla dem, som på grund av att de

redan äro verksamma inom något yrke eller av annan anledning icke kunna

deltaga i skolornas tidskrävande kurser, är det emellertid av stor vikt att

möjlighet finnes att på annan väg erhålla viss yrkesutbildning på jordbrukets

område. Härvidlag har den rörliga kursverksamheten eu mycket betydelsefull

uppgift att fylla.

De sakkunniga föreslå, att den rörliga kursverksamheten skall helt oinhänderhavas

av hushållningssällskapen. Givetvis kunna åtskilliga fördelar

vinnas, om verksamheten länsvis samlas på en hand. Framför allt bör därigenom

en enhetlig planering säkrare kunna åstadkommas. Jag har därför i

princip intet att erinra mot detta förslag. Fall kunna emellertid tänkas, där

lantbruks-, lantmanna- eller lanthushållsskolas möjligheter att anordna dylika

kurser av en eller annan anledning icke kunna utnyttjas av hushållningssällskapen.

I dylika fall bör skolan själv äga rätt att anordna kurs. För

att en olämplig splittring av verksamheten skall undvikas bör dock gälla

att bidrag till dylik av fast undervisningsanstalt anordnad kurs skall utgå

endast under förutsättning alt skolan av lanlbruksstyrelsen erhållit särskilt

tillstånd alt anordna kursen.

Mot förslaget, att utbildning i jordbruk skall kunna meddelas även vid

kommunala anstalter för yrkesundervisning, har jag intet att erinra. Sådana

kurser böra — liksom övriga kurser vid dessa anstalter — stå under tillsyn

av överstyrelsen för yrkesutbildning och erhålla bidrag från anslag under

åttonde huvudtiteln.

5 llilutng till riksdagens protokoll 19 U9, 1 samt. Xr 124.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

De sakkunnigas förslag rörande utformningen av olika kurser synes i huvudsak

väl avvägt och ägnat att ligga till grund för den framtida verksamheten.

Jag vill dock understryka, att i de bestämmelser rörande ifrågavarande

undervisningsverksamhet, som det torde få ankomma på Kungl. Maj :t

att utfärda, endast kursernas allmänna karaktär bör angivas, så att sällskapen

och skolorna komma att erhålla största möjliga frihet vid anordnandet

av kurserna. Av stor betydelse synes mig vara, att kurserna med hänsyn

till ämnesval m. in. utformas så, att även lantarbetare kunna i större utsträckning

påräknas som elever. I likhet med de sakkunniga anser jag det

angeläget att den undervisningsform, som består i kurser med kombinerad

skriftlig och muntlig undervisning, skall få ökad användning. Denna undervisningsform

har under de senaste åren blivit mycket uppskattad och medför

dessutom jämförelsevis låga kostnader såväl för det allmänna som för

deltagarna.

Den övre gräns, som de sakkunniga föreslagit beträffande längden av de

av hushållningssällskapen anordnade kurserna, kan jag godtaga. Såsom även

framhållits i betänkandet bör emellertid lantbruksstyrelsen i särskilda fall

kunna medgiva ett överskridande av denna gräns.

Beträffande kurserna vill jag i övrigt endast peka på betydelsen av att

kurser för ungdom skola anordnas, vilka giva en teoretisk utbildning av

liknande slag, som avsetts skola ingå i de av de sakkunniga föreslagna

praktikkurserna.

Såsom lärare vid kursverksamheten böra i första hand anlitas hushållningssällskapens

egna befattningshavare — konsulenter och jordbruksinstruktörer

— samt de fasta skolornas lärarkrafter. De sakkunnigas förslag,

att skola bör kunna anställa en extra ordinarie ämneslärare utöver

sitt eget behov för att möjliggöra att samtliga skolans lärare skola kunna

medverka vid den muntliga undervisningen i de kombinerade kurserna, kan

väcka vissa principiella betänkligheter. Med hänsyn till att en dylik anordning

i viss utsträckning redan förekommer samt kan beräknas giva ett praktiskt

mera tillfredsställande resultat än om sällskapet självt anställer en

lärare, vill jag emellertid icke utestänga möjligheten därtill. Liksom hittills

torde en dylik utökning av lärarpersonalen böra få ske endast efter medgivande

av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall. Däremot kan jag ej för närvarande

tillstyrka, att ytterligare personal skulle anställas vid hushållningssällskapen

till följd av den planerade utvidgningen av undervisningen.

De sakkunnigas förslag rörande beräkningen av arvode åt lärare i här

ifrågavarande kurser torde böra tillämpas i avbidan på genomförandet av en

lönereglering för befattningshavarna vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna.

De bestämmelser, som föreslagits rörande stipendier till kursdeltagarna,

kan jag i huvudsak förorda. Beträffande tilläggsstipendierna vill jag dock

framhålla, att småbrukare ävensom hemmasöner utan avtalad lön ofta äro

i lika stort behov av understöd som löntagare. I anslutning till vad som anförts

i vissa yttranden förordar jag därför, att bestämmelserna om tilläggs
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

67

stipendium skola utformas så, att även nämnda kategori och därmed jämställda

kunna komma i åtnjutande därav.

Då stipendiebeloppen stå i viss relation till motsvarande understöd inom

annan yrkesutbildning anser jag mig icke kunna förorda en höjning av vad

de sakkunniga härutinnan föreslagit. Jag finner ej heller tillräckliga skäl

föreligga för att låta stipendier utgå vid specialkurser, som ej omfatta mer än

fem dagar. Däremot bör, såsom de sakkunniga anfört, deltagare i demonstrations-

och övningsdagar i samband med ämneskurs erhålla såväl resekostnadsersättning

som stipendium enligt samma regler, som kunna komma att

gälla för deltagare i längre specialkurs.

En förutsättning för att undervisningsverksamheten skall få önskad omfattning

är givetvis, att sällskapen ha nödiga medel till sitt förfogande. Att

staten skulle i högre grad än som föreslagits i betänkandet bidraga till täckande

av kostnaderna för denna verksamhet kan jag dock icke förorda. De

medel, som därutöver kunna erfordras, böra därför få formen av lokala bidrag.

Jag har ej heller något att erinra mot detaljutformningen av de sakkunnigas

förslag rörande statsbidragsbestämmelserna utan tillstyrker alltså

detta. På en punkt synes dock detta förslag böra jämkas, nämligen i fråga

om den tid, för vilken bidrag bör sökas och beviljas. Enligit de sakkunnigas

förslag skulle bidrag sökas och beviljas för budgetår. Då hushållningssällskapens

verksamhetsår sammanfaller med kalenderåret, skulle

emellertid en dylik anordning förutsätta en omläggning av sällskapens räkenskaper

till att avse budgetår. Frågan om en dylik omläggning prövades

i samband med den år 1947 beslutade omorganisationen av hushållningssällskapen.

Någon sådan omläggning ansågs då ej böra genomföras. Med hänsyn

härtill torde en dylik åtgärd ej heller nu böra övervägas. Medel torde i

stället, på samma sätt som sker beträffande anslag till sällskapens verksamhet

i övrigt, böra anvisas för budgetår men avse kalenderår. Bidragen till

sammansatta kurser torde dock, i överensstämmelse med vad som tillämpas

för närvarande, böra beräknas för budgetår.

De av Gävleborgs läns hushållningssäH''skap föreslagna gårdarna för undervisning

in. in. synas åtminstone för närvarande icke vara behövliga. Genom

intimt samarbete med de fasta skolorna torde sällskapen kunna beredas

nödiga förutsättningar för den kursverksamhet, som anförtros åt dem.

Den skogliga yrkesundervisningen.

Förslaget.

För den lägre yrkesutbildningen inom skogshanteringen finnes för närvarande

icke någon fast organisation. Undervisningen bedrives i stor utsträckning

i form av tillfälligt anordnade kurser, delvis tillkomna på enskilt initiativ.

Enligt de sakkunniga tala övervägande skäl för att eu rörlig undervisningsverksamhet

bibehålies. Verksamheten bör organisatoriskt omhänderliavas

av skogsvårdsstyrelserna under skogsstyrelsens överinseende.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

För att bereda ungdom en grundläggande skoglig yrkesutbildning föreslå

de sakkunniga, att den av flera norrländska kommuner tillämpade metoden

att anordna praktiskt betonade skogskurser i den yrkesbestämda fortsättn

ingss kolan skall få vidgad användning. Vidare böra för ungdom i

åldern 15—18 år utan större praktisk erfarenhet av skogsarbete anordnas

särskilda ungdomskurser, förlagda till skogsvårdsgårdar eller till

lokaler, som ställas till förfogande av domänverket eller annan skogsägare.

Ungdomskurs bör omfatta ca tolv veckor med i genomsnitt 42 undervisningstimmar

per vecka. Till teoriundervisning i lärosal böra anslås omkring

tio timmar i veckan. I övrigt skall undervisningen meddelas på så sätt, att

eleverna få deltaga i skilda yrkesarbeten samt i praktiska övningar. För

undervisningen ha de sakkunniga utarbetat en normalplan, vilken återgivits

å s. 183 i betänkandet.

Eleverna skola erlägga ersättning för kost under kurstiden. Inkomsten

av de skogsarbeten, som de utföra, bör användas till arbetspremier. Därjämte

förutsättes att eleverna skola kunna erhålla stipendier enligt de

grunder, som gälla för understöd av statsmedel åt vissa elever vid skogsbrukskurser.

Såsom kompletterande yrkesundervisning för redan yrkesverksamma

skogsarbetare föreslås skogsarbet arkurser om åtminstone tre veckors

längd. Undervisningen, som bör pågå 46 timmar i veckan med omkring

två timmars teoretisk undervisning i lärosal dagligen, skall kraftigt koncentreras

till det för varje kurs avsedda huvudämnet. Försöksvis böra även

kunna anordnas kortare kurser än nu nämnts.

Elev skall själv svara för sitt uppehälle under kurstiden men föreslås

skola erhålla gottgörelse för resa till och från platsen för kursen ävensom

åtnjuta stipendier efter samma grunder som föreslagits skola gälla för elever

i hushållningssällskapens längre kurser, d. v. s. dels grundstipendium

med tre kronor per dag, dels enligt skogsvårdsstyrelsens bestämmande tillläggsstipendium

med högst nio kronor per dag till familjeförsörjare och

fyra kronor per dag till icke familjeförsörjare. Inkomsten av det vid kursen

utförda arbetet skall användas till täckande av kurskostnaderna.

Särskilda kör arkurser förordas för undervisning rörande lämpliga

redskap och arbetsmetoder samt anläggning och skötsel av basvägar. På

grund av svårigheten att samla bästägande jordbrukare, som utföra skogskörslor,

till sådana kurser samt att finna lämpliga lärare föreslås att kurserna

till en början skola anordnas lokalt och omfatta endast en eller ett

par dagar. Förutsättningar torde så småningom skapas för kurser om en

eller två veckors längd.

Deltagare i kurs om en vecka eller mera bör erhålla gottgörelse för resekostnad

samt efter skogsvårdsstyrelsens prövning grundstipendium om tre

kronor om dagen, därest han ej kan bo i sitt hem under kurstiden. Inkomsten

av arbetet skall användas till arbetspremier åt deltagarna.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124

69

För alt tillgodose behovet av lägre förmanspersonal för såväl det allmänna

som det enskilda skogsbruket förordas, att vid behov skola anordnas

för m a nskurser om åtminstone fem veckor i samverkan med

domänstyrelsens förvaltningar och enskilda företag. Kursdeltagare bör ha

fyllt 20 år och äga flerårig vana vid skogsarbete. Därjämte bör han kunna

förete intyg om lämplighet för utbildning till förman. Sedan skogsarbetarkurser

börjat anordnas i större omfattning, bör möjligen genomgången sådan

kurs sättas som villkor för inträde vid förmanskurs.

Beträffande en av de sakkunniga upprättad normalplan för förmanskurs

torde jag få hänvisa till s. 190 i betänkandet.

Deltagare i förmanskurs bör själv svara för sitt uppehälle under kursen.

Stipendier förutsättas skola utgå enligt bestämmelserna i kungörelsen

nr 679/1944 angående understöd av statsmedel åt vissa elever vid skogsbrukskurser.

Härjämte skall deltagare äga behålla intäkterna av arbete,

som han utfört såsom övningsuppgift.

Utöver kurserna föreslås försök skola göras med instruktions- och

upplysningsverksamhet för skogsarbetarna. Syftet därmed skall

främst vara att öka intresset för skogsarbetarkurserna. Instruktör bör på

begäran ställas till förfogande av skogsvårdsstyrelse.

Jämväl för skogsägarna bör upplysningsverksamhet anordnas. I den mån

skogsvårdsgårdarnas utrustning det tillåter bör undervisning förläggas dit.

Även mera omfattande skogsvårdskurser böra härvid komma i fråga.

Kombinerad muntlig och skriftlig undervisning

ha de sakkunniga ansett mindre väl lämpad för den skogliga utbildningen.

Försök därmed böra dock enligt de sakkunniga göras, framför allt i fråga

om förmanskurserna.

Den vidgade undervisningen medför ett ökat behov av 1 ä r a r e. De sakkunniga

föreslå därför, att utöver skogsvårdsstyrelsernas egen personal skola

såsom speciallärare anlitas i praktiskt skogsbruk sysselsatta personer med

jägmästar- eller skogsskoleutbildning. För lärarna böra anordnas fortbildningskurser

genom skogsstyrelsens försorg. Som instruktörer vid de praktiska

arbets- och övningsuppgifterna föreslås till en början skola anlitas

skogsförmän med tillräcklig praktisk erfarenhet. Utbildning av instruktörer

bör emellertid framdeles äga rum vid de föreslagna förmanskurserna.

De sakkunniga framhålla vidare, att de ökade arbetsuppgifter, som realiserandet

av de framlagda förslagen medför, säkerligen i en del fall icke

kunna bemästras utan förstärkning av skogsvårdsstyrelsernas skogligt utbildade

personal. Där kontinuerligt behov av särskild kraft för planering

och ledning av undervisningsverksamheten uppkommer, bör därför en befattning

som undervisningskonsulent inrättas. Det bör emellertid ankomma

på vederbörande skogsvårdsstyrelse att själv göra framställning därom.

Hos de skogsvårdsstyrelser, där dylik befattning icke inrättas, bör ansvaret

för planeringen av undervisningsverksamheten och de därmed förenade åtgärderna

ändock uppdragas åt eu bestämd befattningshavare.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj-.ts proposition nr 121.

Statsbidrag till kostnader för lärare och instruktörer vid ungdoms-,

skogsarbetare-, körare- och förmanskurser bör enligt betänkandet i fråga

om kurs, som omfattar minst sex undervisningsdagar, utgå med belopp,

motsvarande hela kostnaden. Arvodena förutsättas dock bliva maximerade

enligt liknande regler, som föreslagits i fråga om hushållningssällskapens

undervisningsverksamhet. Grundstipendierna till deltagare i skogsarbetareoch

körarkurser om minst sex undervisningsdagar böra likaledes helt täckas

av statsbidrag. Till övriga kostnader för nu nämnda kurser, däri inbegripet

reseersättningar och tilläggsstipendier till elever, föreslås statsbidrag

skola lämnas med tre fjärdedelar av kostnaden. Såsom villkor för

statsbidrag anses böra gälla, att antalet kursdeltagare vid kursens början

uppgår till minst tio i ungdomskurs eller förmanskurs och minst sju i

skogsarbetarekurs.

Statsbidrag till kurser om mindre än sex undervisningsdagar bör enligt

de sakkunniga utgå enligt samma regler, som föreslagits för de kortare

kurserna i hushållningssällskapens regi, d. v. s. med tre fjärdedelar av

kurskostnaderna.

Kostnaderna för skogsvårdsstyrelsernas allmänna upplysnings- och undervisningsverksamhet

böra enligt betänkandet liksom hittills bestridas från

anslaget till Bidrag till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.

Yttrandena.

I fråga om den lägre skogliga yrkesutbildningen bär i remissutlåtandena

starkt framhållits behovet av en förbättring av de nuvarande förhållandena.

De sakkunnigas förslag härutinnan har i huvudsak vunnit bifall och har

i princip tillstyrkts av, bland andra, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

överstyrelsen för yrkesutbildning, lantbruksakademien,

skogshögskolans lärarråd och statens skogsforskningsinstitut. Skogsstyrelsen

har dock framhållit som en brist, att den mera allmänna undervisning

i främst skogsvård, skogsekonomi, avverkningsteknik och virkesmätning,

som ägare eller blivande ägare av bondeskogar borde erhålla, icke

upptagits till utförligare behandling. Styrelsen har härvid pekat på att ifrågavarande

kategori utgjorde huvudparten av de i skogsarbete verksamma

personerna.

Sveriges kronojägarförbund har ansett sig icke kunna förorda det framlagda

förslaget och har hemställt om förnyad utredning i samråd med domänstyrelsen.

Även domänstyrelsen har anfört, att förslaget i väsentliga delar

måste omarbetas och kompletteras, innan det kunde läggas till grund

för en framställning i ämnet.

Frågan, huruvida den skogliga yrkesutbildningen bör vara fast eller rörlig,

har behandlats i åtskilliga yttranden. I allmänhet har därvid, i likhet

med vad som skett i betänkandet, hävdats, att denna utbildning måste organiseras

såsom en rörlig utbildning. Bland dem, som uttalat sig i denna

riktning, kunna nämnas domänstyrelsen, skogsstyrelsen, överstyrelsen för

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

yrkesutbildning, Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet samt Föreningen

skogsarbeten. Domänstyrelsen har emellertid tillagt, att det dock

icke syntes osannolikt att bland annat med hänsyn till den maskintekniska

utvecklingen inom skogsbruket behov av även ett antal fasta anstalter för

skogsarbetareutbildningen kunde uppstå inom en ganska snar framtid. Här

gällde dock i första hand att tillskapa undervisning och utbildningsformer,

vilkas ändamålsenliga utformning vore mycket svår att bedöma och som i

mångt och mycket måste prövas fram.

En motsatt uppfattning har uttalats av 1946 års skolkommission ävensom

av Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Skolkommissionen har rörande

denna fråga bland annat anfört, att kraven på fasta utbildningsanstalter

i regel bleve allt större, ju mer mekaniseringen fortslcrede inom en näringsgren.

Skogsbruket kunde näppeligen väntas utgöra något undantag från

denna regel. Det vore ofrånkomligt, att de fasta utbildningsanstalterna skulle

bliva förhållandevis kostsamma. Kostnaderna skulle emellertid kunna nedbringas

väsentligt om skogsarbetarskolor, åtminstone försöksvis, förlädes

till skogsskolorna. Dessas förläggningsutrymmen och lärarpersonal finge visserligen

då utökas något, såvida ej antalet skogsskoleelever kunde minskas

något. Då denna utväg att för en rimlig kostnad lösa frågan om en försöksdrift

med fasta skogsarbetarskolor icke syntes ha övervägts inom kommittén,

tilläte sig skolkommissionen föreslå, att det lämnade uppslaget skulle

sakligt prövas inom vederbörande ämbetsverk.

I ett flertal yttranden har vidare framhållits, att man beträffande formerna

för utbildningen måste pröva sig fram och successivt anpassa verksamheten

efter utvecklingen och vunna erfarenheter.

I några yttranden har berörts frågan, vilka kategorier av skogsarbetare

undervisningsverksamheten i första hand bör avse. Skogsstyrelsen har framhållit,

att enligt dess uppfattning den statligt stödda utbildningen i första

hand borde anpassas för bondeskogsbrukets behov, eftersom yrkesutbildningen

i trakter, där domänverket eller storskogsbruket icke vore representerat,

knappast kunde bliva tillgodosedd utan samhällets medverkan. Föreningen

skogsarbeten har gjort invändningar mot den kategoriklyvning

mellan olika skogsägare respektive arbetaregrupper, som enligt dess åsikt

vore avsedd av de sakkunniga. Föreningen har härom anfört bland annat

följande.

Föreningen kan icke finna att bärande skäl för en dylik uppdelning föreligga.

Avgörande skiljaktigheter mellan olika skogsägaregrupper i ekonomiskt

och organisatoriskt hänseende torde numera icke vara för handen,

sedan bondeskogsbrukets samarbetsorganisationer vunnit stadga.

Principiellt vore det anmärkningsvärt, om det allmänna icke skulle stödja

den undervisningsform, som torde ha det största intresset för de redan yrkesverksamma

skogsarbetarna och därigenom säkra att alla arbetare få

samma möjligheter till yrkesutbildning på lika ekonomiska villkor. Det

synes därför rimligt och riktigt, att den del av instruktions- och upplysningsverksamheten,

som tar sig uttryck i anordnandet av särskilda för

större eller mindre områden centraliserade instruktions- och demonstra
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

tionsdagar o. d., erhåller ekonomiskt stöd från det allmännas sida. Oberoende

för ett sådant ekonomiskt stöd bör därvid vara, om dylik instruktionsverksamhet

omsluter en eller flera dagar på samma plats. Avgörande

bör vara att den är öppen för alla skogsarbetare och icke enbart arbetare

hos viss eller vissa arbetsgivare. Förutom täckandet genom allmänna medel

av de omedelbara kostnaderna för anordnandet av sådana dagar bör ekonomiskt

stöd lämnas för framställning av instruktionsfilmer, undervisningsbroschyrer

o. d. ävensom för utbildningen av instruktörer.

Här föreslagna riktlinjer synas föreningen innebära en logisk uppdelning

av instruktionsverksamheten mellan sådan, som har karaktär av allmän

yrkesutbildning, och sådan, som är ett led i vissa skogsarbetsgivares rationaliseringssträvanden

och som bör bäras av dessa.

I fråga om fortsättningsskolans lämplighet för den skogliga

utbildningen har skolöverstyrelsen anfört följande.

Fortsättningsskolor i anslutning till skogshantering och med praktiskt arbete

i skogen (avverkning, tumning, verktygsvård, skogseldsläckning in. in.)

ha under de senare åren anordnats i vissa skoldistrikt i Norrland samt från

och med innevarande läsår i Simonstorp i Östergötland. Dessa fortsättningsskolor,

som samtliga utsträckt undervisningstiden utöver i gällande stadga

föreskrivet minimital — 180 timmar — ha anordnats i samarbete med statliga

och enskilda skogsförvaltningar och med ekonomiskt stöd från dessa.

Folkskolinspektörerna ha vitsordat, att sådana fortsättningsskolor givit gott

resultat och att såväl målsmän som elever visat ett stort intresse för undervisningen.

De sakkunniga framhålla, att fortsättningsskolor av ovan nämnd typ borde

anordnas i ökad omfattning. Försöken torde kunna bliva av värde för utformningen

av den förberedande yrkesutbildningen på detta område under

ett nionde skolår.

Överstyrelsen vill helt ansluta sig till denna uppfattning. I sådana fortsättningsskolor

kan utan tvivel givas en god förberedande yrkesutbildning

för ungdom, som kommer att ägna sig åt skogsarbete. Det vore för övrigt

önskvärt, att även fortsättningsskolan i anslutning till jordbruk gåves en

mera praktisk inriktning än vad hittills i regel varit fallet.

Såsom villkor för att den yrkesbestämda fortsättningsskolan skall förenas

med praktiskt arbete bör emellertid gälla att fullgoda lärare finnas att tillgå.

Tillräckligt är ej att läraren enbart teoretiskt behärskar sitt ämne; han

måste även äga kännedom om varje detalj av de praktiska arbetena.

önskvärt är att kursplanen för fortsättningsskolan i anslutning till skogshantering

omfattar icke enbart arbetskunskap. Så har varit fallet i de fortsättningsskolor

i anslutning till skogsarbete, som hittills anordnats. Även

åt amnet medborgarkunskap bör anslås icke alltför begränsad tid.

Domänstyrelsen har förordat, att den skogsbetonade fortsättningsskolan,

som hittills undantagslöst givit gynnsamt resultat, skulle bedrivas i betydligt

vidgad omfattning. Enligt domänstyrelsens åsikt hade denna utbildningsform

en stor uppgift att fylla som ett led i strävandena att giva landsbygdens

ungdom tillfälle till den grundläggande yrkesutbildning, som behövdes för

att skapa intresse och aktning för skogsarbetarens yrke. Förutsättningarna

för att anordna sådana skolor vore för närvarande mycket gynnsamma. Det

förberedande arbetet hade redan gjorts av skogsbolagen och domänverket

samt i någon mån av skogsvårdsorganisationerna. Verksamheten borde dock

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

73

knappast begränsas till utpräglade skogskomniuner utan bedrivas praktiskt

taget inom hela landsbygden med undantag av större sammanhängande

slättbygdsområden. Det föreliggande förslaget borde kompletteras med utredning

om undervisningsordning för och statsbidrag till dylika skolor.

I sistnämnda hänseende har domänstyrelsen bland annat anfört följande.

De sakkunniga synas ha utgått från att medverkan i samma utsträckning

som hittills allt framgent skulle kunna påräknas från skogsbrukets

sida vid anordnandet av skogsbetonad fortsättningsskola och härpå ha de

grundat sina beräkningar av behovet av statliga bidrag. För denna utbildningsform

ha statsbidrag icke ansetts behövliga. Härvid bör emellertid beaktas,

att dessa kurser i den form de hittills förekommit ställt stora krav

på de anordnande skogsförvaltningarnas insatser i form av lärarkrafter

samt kostnadsfria förläggningar in. in.

De skogliga fortsättningsskolor, som hittills ordnats, ha i huvudsak tillkommit

på initiativ av inom storskogsbrukets förvaltningar yerksamma

skogsmän, som insett att skogsbygdens försörjningsfrågor lika litet som

skogsbrukets och det egna företagets arbetskraftsproblem kunna varaktigt

lösas utan att ungdomen får lära känna skogsarbetet som ett mycket kvalificerat

arbete, där kunnandet och den tekniska skickligheten påverkar arbetsresultaten

mera än inom de flesta andra arbetsfält.

Sedan försök med skogsbetonade fortsättningsskolor nu i betydande omfattning

verkställts och resultaten undantagslöst visat sig gynnsamma, torde

tiden vara mogen att överflytta det ekonomiska ansvaret för denna verksamhet

på det allmänna. Härvid får man icke rygga tillbaka för de betydande

kostnader, som verksamheten onekligen drar med sig. De sakkunniga

synas icke ha gjort något försök att uppskatta denna kostnad. Ehuru styrelsen

längre fram i sitt yttrande skall återkomma till kostnadsberäkningarna

må dock redan här framhållas, att den hittillsvarande verksamheten i

Norrbottens län givit vid handen att, sedan skoldistrikten till lärareavlöning

bidragit med 1 000—1 500 kronor, domänverkets kostnad för anordnande

av kurser om 360 undervisningstimmar för 13—15 elever uppgått till ej

mindre än 3 000—3 500 kronor per kurs. Härtill komma kostnaderna för

mat och avlöning till hushållspersonal, vilka bestridits av skoldistrikten.

Dessa betydande ekonomiska uppoffringar kunna icke förväntas från skogsbrukets

sida i ett sämre ekonomiskt läge eller under tider av bättre arbetskraft

stillgång. Skolformen som sådan bör enligt styrelsens uppfattning icke

påverkas av konjunktursvängningar.

Utredning om statsbidrag till fortsättningsskolor för anordnande av

skoglig utbildning har också påyrkats av Föreningen skogsarbeten ävensom

av Svenska lantarbetsgivareföreningen, vilken sistnämnda förening

dock förklarat sig icke vara övertygad om att denna utbildningsform hade

det värde, som de sakkunniga velat tillmäta densamma.

Riksförbundet landsbygdens folk har ansett det icke vara lämpligt all använda

fortsättningsskolan för skogsutbildning, enär eleverna vid denna ålder

knappast kunde på allvar ha bestämt sig för levnadsbana samt den lillgängliga

Iärarkraften i allmänhet torde sakna tillräcklig kompetens.

Enligt skogsstyrelsens åsikt bar den skogsbetonade fortsättningsskolan

förutsättningar att slå igenom också i de trakter, där den ännu icke försökts.

Skogsstyrelsen bär därjämte framhållit f o I k b ö g s k o 1 o r n a s be
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

tydelse för att undervisningen i jord- och skogsbruk skall kunna ökas samt

har uppgivit, att rektorerna vid dessa skolor i de flesta fall vore positivt inställda

till tanken på den utvidgade undervisning i skogliga ämnen, som

utan rubbning av timplanen skulle kunna åvägabringas genom ämnesundervisningens

anknytning till skogliga frågor.

Lämpligheten av kombinerad skogs- och lantmannaskola

har understrukits av Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

som uppgivit att erfarenheterna från en av sällskapet bedriven sådan

skola vid Nytorp vore synnerligen goda och manade till efterföljd.

Beträffande den föreslagna utökningen av kursverksamheten har

skogsvårdsstgrelsen i Älvsborgs län anfört betänkligheter. Sagda skogsvårdsstyrelse

har ifrågasatt om det icke vore bättre, att praktikens män med ledning

av aktuella behov inom landets skilda delar ännu en tid finge pröva

sig fram till lämpliga kursformer, innan en kostsam organisation uppbyggdes

av det format, som de sakkunniga tänkt sig.

Arbetsmarknadsstgrelsen har rörande kursverksamheten anfört.

De utbildningsmöjligheter, som de sakkunniga föreslå, äro i huvudsak

kortare kurser av olika slag. Men fråga är, om kortare kurser äro tillfyllest.

Sådana kurser ha givetvis stora fördelar, framförallt om man tänker på

önskvärdheten av ett stort antal deltagare och goda möjligheter till lokal

anpassning. Men enligt styrelsens mening föreligger risk, att utbildningen

blir alltför splittrad och heterogen. Kravet på möjligheter till anpassning får

ej helt undanskymma kravet på en grundlig och konsekvent uppbyggd utbildning.

Ur arbetsmarknadssynpunkt förefaller det mest rationellt att icke

endast som hittills bygga på säsongarbetare för skogsavverkningen utan

söka få fram en mera fast och allroundkunnig arbetarstam. För denna kategori

synas längre kurser upplagda efter en mera allsidig plan vara erforderliga.

De sakkunniga tyckas ej i första hand ha tagit sikte på att tillgodose

här ifrågavarande utbildningsbehov utan mera varit inriktade på

säsonganställda skogsavverkare och lämplig utbildning för dessa. Men även

för denna kategori synas vissa av de föreslagna kurserna alltför korta.

Mot de sakkunnigas uttalande, att kombinerad muntlig och skriftlig undervisning

skulle vara mindre väl lämpad för den skogliga utbildningen, har

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund gjort invändningar. Förbundet

har framhållit, att aderton skogskurser med kombinerad undervisning, vilka

samlat inalles 244 deltagare, börjat i november 1948 och skulle pågå till

mars 1949. Det talrika deltagandet och de erfarenheter som gjorts visade

otvetydigt, att denna kursform hade sitt berättigande också på det skogliga

området. Även skogsstyrelsen samt skogsvårdsstyrelserna i Blekinge

och Hallands län ha förordat dylika kurser.

De föreslagna ungdomskurserna ha från skogsstyrelsens sida endast

föranlett det påpekandet, att dessa kurser borde kunna förkortas och

den teoretiska undervisningen minskas till förmån för praktiska övningar.

Kurserna borde förläggas till sommaren, då även skolungdom hade möjlighet

att deltaga.

Riksförbundet landsbygdens folk bär yppat tvivel om lämpligheten av den

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

75

föreslagna kurstiden och med hänsyn till elevrekryteringen hemställt att

ungdomskurserna skulle inskränkas till att omfatta endast åtta veckor.

Däremot har domänstyrelsen gjort gällande att, även om den föreslagna

kurstiden av tolv veckor mestadels vore lämplig, borde dock en utbildning

av betydligt längre varaktighet prövas. Erfarenheterna från skogliga ungdomskurser

om tio månaders längd, som anordnats inom Vilhelmina socken,

vore goda. Det syntes domänstyrelsen angeläget att, därest sådana kurser

vore önskvärda jämväl annorstädes, också de skulle kunna erhålla stöd

från det allmänna.

Domänstyrelsen har vidare anfört.

Av de sakkunnigas motivering synes framgå, att ungdomskurserna borde

anordnas endast i sådana fall, då ungdomen ej kunnat beredas tillfälle att

genomgå skogsbetonad fortsättningsskola. Styrelsen är icke av samma uppfattning.

Det torde vara till gagn jämväl för den, som genomgått skogsbetonad

fortsättningsskola, att några år senare ha tillfälle att genomgå

här föreslagen ungdomskurs. Denna är ju avsedd att bliva betydligt längre

och spänna över områden — exempelvis körning av skogens produkter —

som svårligen kunna inläggas i fortsättningsskolornas kursplan. Då ungdomen

står inför ett definitivt yrkesval, bör denna kurs ha mycket att giva

i form av repetition och utbyggnad av tidigare inhämtade lärdomar.

Vad här ifrågasatts skulle givetvis innebära, att antalet ungdomskurser

måste bliva avsevärt större än vad de sakkunniga räknat med. Då enbart

den utbildning, som kan lämnas vid en skogsbetonad fortsättningsskola, ej

kan anses motsvara kraven på erforderlig utbildning för skogsarbetareyrket,

lärer man icke få rygga tillbaka för de ökade kostnader för det allmänna

och de större insatser av lärotid för de blivande skogsarbetarna, som ett

mera allmänt tillämpande av ungdomskurserna skulle föra med sig.

Föreningen skogsarbeten har ansett, att den föreslagna kurstiden tills

vidare finge anses väl avvägd men att någon minskning av timantalet för

skogsvård och skogskultur till förmån för anläggningsarbeten borde övervägas.

Erfarenheten finge sedan visa, i vad mån förändringar vore påkallade.

Emellertid krävdes en helt annan omfattning av ungdomsutbildningen

än de sakkunniga räknat med, eftersom enligt norrlandskommitténs beräkningar

5 000 nya arbetare erfordrades årligen endast för Norrland.

Statens skogsforskningsinstitut bar föreslagit, att ämnet skogsvård och

skogskultur skulle erhålla större rum i förhållande till de tekniska ämnena,

även om kurstiden därigenom skulle behöva förlängas.

Beträffande skogsarbet a r - och körar kurserna har domänstyrelsen

anfört, att det vore oegentligt alt ställa skogsarbetarkurser i motsatsförhållande

till körarkurser. Båda kurserna vore olika former av skogsarbetarkurser

och borde därför rätteligen benämnas kurs för körare och kurs

för huggare in. fl. I enlighet härmed borde stipendier och andra förmåner

utgå till eleverna i båda slagen av kurser efter enahanda grunder och icke,

såsom de sakkunniga föreslagit, med enbart grundstipendium till körare

men med både grundstipendium och tilläggsstipendium till skogsarbetare.

De sakkunniga hade enligt domänstyrelsens uppfattning genomgående

uppskattat omfattningen av kursverksamheten för lågt. Särskilt vore detta

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

fallet i fråga om körarkurserna. Domänstyrelsen hade för sin del under

senare år bedrivit en undervisningsverksamhet för körare av helt annan

intensitet och i större omfattning än vad de sakkunniga föreslagit för hela

det svenska skogsbruket.

Liknande synpunkter, såvitt angår uppdelningen av kurserna samt deltagarnas

ekonomiska förmåner, ha framförts av Svenska skogs- och flottningsnrbetarförbundet

ävensom av Föreningen skogsarbeten.

Skogsstyrelsen har icke haft några erinringar mot de sakkunnigas förslag

i denna del men har framhållit önskvärdheten av att körarkurser av längre

varaktighet än ett par dagar skulle komma till stånd.

Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län bär däremot anmärkt, att det åtminstone

i södra Sverige torde bliva svårt att få deltagare i körarkurser, om

kurstiden bleve så lång som en eller två veckor.

Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län har livligt förordat försök med

ambulerande körningsinstruktörer, vilka å drivningsplatserna skulle praktiskt

demonstrera utprövade redskap och metoder. Enahanda förslag har

framlagts av Svenska lantarbetsgivareföreningen.

Även Föreningen skogsarbeten har framhållit lämpligheten av att instruktions-

och demonstrationsdagar skulle anordnas på skilda platser.

Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott har anfört, att körarkurser

knappast skulle ha någon praktisk betydelse. Färdigheter på detta område

kunde näppeligen inhämtas i form av eu kurs, med mindre denna förlädes

till särskilda avverkningsområden.

Förslaget om för manskur ser har skogsstyrelsen ansett godtagbart.

Skogsstyrelsen har därvid förutsatt dels att elev i sådan kurs skulle ha

genomgått skogsarbetarkurs och tillika visat sig lämplig lör förmanstjänst,

dels att domänverkets interna kurser ävensom vissa större skogsbolags

motsvarande kurser skulle få anordnas oberoende av nu ifrågavarande kursverksamhet.

Skogsvårdsstyrelserna i Stockholms och Västmanlands län ha förordat en

förlängning av kurstiden.

Domänstyrelsen har avstyrkt förslaget i denna del, därvid styrelsen anfört.

Hittills har utbildningen bedrivits i direkt anknytning till arbetet. På

detta sätt har framkommit en kår av förmän med i hög grad växlande kvalifikationer,

vilka för domänverkets del äro anpassade till de krav man för

olika områden och under olika arbetsförhållanden ställer på förmännen.

Styrelsen anser emellertid olämpligt, att en allmän yrkesutbildning för skogsförmän

tillskapas. Behovet av sådana förmän, som ej utbildats för visst företag,

är mycket ojämnt och man kan befara, att en kår därigenom bildas,

som saknar egna arbetsuppgifter och ej kan utnyttjas vare sig som skogvaktare

eller arbetare. Härigenom kan lätt uppstå en missbelåten grupp av

arbetare inom skogsbruket, som knappast skulle få den rätta yrkesambitionen

vid återgång till rent skogsarbete. Att skogsvårdsstyrelserna, därest

brist på skogsskoleutbildad personal föreligger och denna brist i viss mån

kan ersättas med utbildade förmän, böra inom ramen för sina normala anslag

ha möjlighet att utbilda erforderligt antal förmän för deras speciella

ändamål synes rimligt.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

77

Fråga är, om icke den framträdande plats, som förmansinstitutionen numera

intager vid diskussioner i skogliga kretsar, främst har sin orsak i brist

på skogsskoleutbildad personal eller med andra ord bristen på möjligheter

att tillgodose skogsbrukets .arbetsledarebehov på grund av alltför få skogsskolor.

Styrelsen har för sin del tillsammans med skogsstyrelsen redan flera

gånger framlagt förslag till lösning av denna fråga, framförallt för övre

Norrlands vidkommande. Därest en allmän förmansutbildning anordnas för

ett föga klarlagt behov samtidigt som ett väldokumenterat behov av bättre

utbildade skogvaktare tillgodoses mycket restriktivt, föreligger risk för en

synnerligen betänklig standardsänkning beträffande skogsbrukets arbetsledare.

Om skogsskolorna utbyggas så, att de kunna helt fylla den uppgift,

som tillkommer dem, torde förmansutbildningen fortsättningsvis kunna omhändertagas

av storskogsbruket självt och av slcogsvårdsstyrelserna genom

kurser, som anordnas för medel, vilka ställts till förfogande för deras normala

verksamhet.

Den föreslagna instruktions- och upplysningsverksamhet

e n för skogsarbetarna bar skogsstyrelsen biträtt. Skogsstyrelsen har

emellertid framhållit, att det borde vara oeftergivligt att specialutbildning

meddelades vid filningsverkstad, hovvårdskurs, större körarkurs, apteringsoch

virkesmätningskurs o. s. v. Den av de sakkunniga förordade ordningen,

enligt vilken instruktör skulle utsändas först efter framställning från företags

eller arbetsgrupps sida, skulle giva verksamheten en alltför passiv inriktning.

Även hänsyn till en ändamålsenlig planering av instruktörens resor

talade enligt skogsstyrelsen för att instruktionsverksamhet borde få insättas

där behov förelåge, oavsett om ansökan inkommit eller ej.

Domänstyrelsen har allvarligt ifrågasatt lämpligheten av att storskogsbruket

självt skulle helt bekosta sin instruktions- och upplysningsverksamhet,

under det att skogsvårdsstyrelserna föreslagits skola erhålla statsbidrag till

dylik verksamhet, som i huvudsak borde beröra de mindre skogsägarna. Åtskilligt

talade enligt domänstyrelsen för att skogsägarna själva borde påtaga

sig ansvaret för den kompletterande utbildning, som i viss mån sammanhängde

med företagens rationaliseringssträvanden. Det enskilda mindre

skogsbrukets föreningsrörelse hade numera vuxit sig så stark, att det borde

kunna förutsättas att genom denna rörelses ekonomiska stöd sådan verksamhet

kunde bedrivas och bekostas utan statsbidrag.

Beträffande I ä r a r n a bär domänstyrelsen framhållit, att utomordentligt

stora krav måste ställas på de skogsmän, som skulle knytas till yrkesutbildningen

inom skogsbruket. Sådana kvalifikationer besutte endast ett mindre

antal av dem, som utexaminerats från skogshögskolan och skogsskolorna.

Den skogliga yrkesutbildningen borde såsom de sakkunniga framhållit vara

starkt tekniskt inriktad. Med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen

vore del därför nödvändigt med fortbildningskurser för sådana personer,

som tjänstgjorde såsom lärare inom yrkesutbildningen.

Vad statsbidragen angår har i huvudsak ingen annan erinran

framställts mot de sakkunnigas förslag än alt skogsstyrelsen framhållit att

reglerna syntes vara onödigt komplicerade och innebära eu alltför långt gående

differentiering. Enligt skogsstyrelsens mening borde mera schablon
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

mässiga regler kunna tillämpas, vilka medgåve smidig anpassning efter skiftande

förhållanden. Anledning syntes sålunda saknas att absolut begränsa

bidragsgivningen till tre fjärdedelar, såvitt gällde grundstipendier åt elever

i ungdomskurser och förmanskurser samt tilläggsstipendier åt deltagare i

skogsarbetarkurser. Å andra sidan torde under vissa förhållanden skäl kunna

föreligga att bestämma bidraget till vissa andra kurskostnader till mindre

del än tre fjärdedelar. De föreslagna grunderna för bidrag till speciallärare

torde, såvitt anginge maximeringen till 10 respektive 5 kronor för undervisningstimme,

icke böra gälla sådan lärare som toges i anspråk för endast

en eller annan undervisningstimme.

Departementschefen.

Den lägre yrkesutbildningen på skogsbrukets område har i jämförelse med

motsvarande utbildning inom jordbruket och ett flertal andra näringar varit

starkt eftersatt. Till en del torde detta ha sin grund i de speciella förhållanden,

under vilka skogsarbetet bedrives. Sådan övervakning och ledning

av arbetet, som är regel inom andra yrken och ofta innefattar en mycket

god praktisk utbildning, är i huvudsak icke möjlig att åstadkomma, då det

gäller skogsarbete. I större utsträckning än eljest äro därför särskilda åtgärder

av nöden för att bibringa arbetarna erforderliga insikter. I viss omfattning

har instruktörsverksamhet och även kursverksamhet förekommit,

ofta anordnad av större företag, som haft intresse av att skaffa sig en

skicklig arbetarstam. Tillfällena att på detta sätt förvärva sig yrkesutbildning

ha dock varit begränsade.

Det är utan tvivel ett betydande samhälleligt intresse, att en förbättring

härvidlag skall åstadkommas. Yrkesskicklighet hos skogsarbetarna medför,

såsom de sakkunniga framhållit, icke blott ökad arbetseffektivitet och fullständigare

utnyttjande av virkestillgångarna utan även bättre hushållning

med den mänskliga arbetskraften och minskade risker för olycksfall.

Då man här rör sig på ett så gott som nytt fält, torde det icke vara möjligt

att uppdraga några fasta riktlinjer för hur yrkesutbildningen på detta

område skall bedrivas. Verksamheten bör i stället huvudsakligen få försökskaraktär.

Det viktigaste synes nu vara, att arbetet skall komma i gång

och att olika vägar skola prövas. Med ledning av de erfarenheter, som på

detta sätt kunna vinnas, bör det senare bliva möjligt att bedöma vilken eller

vilka av dessa vägar, som lättast leda till målet.

Ur nu anförda synpunkter har jag i stort sett intet att erinra mot de

förslag, som de sakkunniga framlagt angående yrkesutbildningen inom

skogsbruket. Dessa förslag synas giva erforderlig frihet för prövningen av

olika utbildningsforiner och förefalla även i övrigt i huvudsak väl avvägda.

På ett par punkter finner jag emellertid anledning att närmare redovisa min

uppfattning.

De sakkunniga ha i valet mellan att anordna fasta skolor för utbildning

av skogsarbetare och att anordna en rörlig kursverksamhet stannat för det

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

79

senare alternativet. För min del ansluter jag mig till de sakkunnigas uppfattning

härvidlag. En allsidig utbildning i skogsarbetets olika grenar måste

väl i och för sig beräknas taga så lång tid, att det ur denna synpunkt vore

befogat att förlägga undervisningen till en fast skola. Yrkesutbildningen

inom skogsbruket måste emellertid enligt min uppfattning ske i direkt anknytning

till praktiskt arbete. Detta önskemål är betydligt svårare att förverkliga

vid en fast skola än då kurser anordnas i direkt anslutning till

skogsarbete, som pågår på olika håll och vid olika tider av året. Inrättandet

av fasta skolor skulle vidare draga avsevärda kostnader. Skolorna skulle

därför otvivelaktigt bliva fåtaliga. Detta betyder i sin tur, att det antal

skogsarbetare, som skulle kunna draga nytta av utbildningen, skulle bliva

avsevärt mindre än vad fallet blir, om utbildningen huvudsakligen lägges

såsom kortare kurser.

Med det nu sagda har jag dock ej velat avvisa tanken på kurser av längre

varaktighet och med mera allsidig utbildning än de av kommittén förordade.

Det måste emellertid bliva beroende av en prövning från fall till fall,

när förutsättningar för anordnande av dylika kurser föreligga.

I den mån den skogliga undervisningen kan anknyta till redan verksamma

skolor, är vidare givetvis intet att erinra mot en sådan anordning. Jag

kan sålunda ansluta mig till vad de sakkunniga anfört i fråga om den yrkesbestämda

fortsättningsskolan. Även om eleverna i fortsattningsskolan

som regel ännu icke definitivt träffat sitt yrkesval, synes det dock vara av

vikt, att sådan ungdom har tillfälle till skoglig yrkesundervisning likaväl

som yrkesundervisning inom andra näringar. Jag är emellertid icke nu beredd

att förorda att, såsom domänstyrelsen föreslagit, statsbidrag skall utgå

för denna utbildningsform.

Såsom skogsstyrelsen framhållit, torde även folkhögskolorna — i likhet

med de fasta lantbruksundervisningsanstalterna — kunna bidraga till förbättrad

utbildning inom skogshanteringen genom att öka sin undervisning

i skogliga ämnen.

Att förlägga utbildning av skogsarbetare till skogsskolorna torde däremot

icke vara lämpligt redan av den anledningen, att dessa skolor äro otillräckliga

för sin egentliga uppgift.

Den huvudsakliga yrkesutbildningen bör emellertid, som redan nämnts,

åtminstone tills vidare meddelas i form av en rörlig kursverksamhet med

i huvudsak relativt korta kurser. Med hänsyn till den bristande erfarenheten

torde man till en början böra pröva sig fram och successivt anpassa

verksamheten efter de rön, som göras. De, som arrangera kurserna, böra

därför ha stor frihet att lämpa dessa efter vad de lokala förhållandena

och andra omständigheter bjuda.

De förslag till kurser, som framlagts av de sakkunniga, förefalla vara i

huvudsak lämpliga och av sådan beskaffenhet att de kunna tjäna såsom

förebilder. Dock är jag tveksam beträffande de föreslagna körarkurserna.

Enligt min mening torde det i allmänhet icke vara möjligt alt samla ett

tillräckligt antal skogskörare till eu sådan kur.s, som ju bör anordnas un
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

der avverkningssäsongen för de praktiska demonstrationernas skull. I stället

torde undervisningen böra anordnas på så sätt, att lämpliga instruktörer

utsändas till drivningsplatserna och där i samband med pågående arbete

lämna råd och anvisningar om lämpliga arbetsmetoder och redskap, om basvägarnas

anläggning och skötsel in. in. Liksom i fråga om den föreslagna

allmänna instruktions- och upplysningsverksamheten böra sådana instruktörer

utsändas även om begäran därom icke framställts.

.lag har emellertid intet att erinra mot att särskilda körarkurser anordnas,

därest i något fall förutsättningar därför föreligga.

Domänstyrelsens farhågor rörande förmanskurserna synas vara överdrivna.

Dessa kurser äro, såsom de sakkunniga framhållit, avsedda att

anordnas genom skogvårdsstyrelserna i samverkan med domänstyrelsens

förvaltningar och enskilda företag, som ha behov av sådan förmanspersonal.

Kurserna skola anordnas endast vid behov och efter lokala initiativ.

Under sådana omständigheter torde tillräckliga garantier finnas för att

förmän icke komma att utbildas till större antal än som är behövligt och

lämpligt.

Med hänsyn till vad i några yttranden anförts angående de kombinerade

kurserna synes möjlighet böra hållas öppen att anordna även dylika kurser

med statsbidrag. Bidraget synes därvid böra utgå enligt samma regler, som

förordats i fråga om kombinerade kurser på jordbrukets område.

De sakkunnigas förslag rörande upplysnings- och undervisningsverksamheten

för skogsägare kan jag biträda.

Vad i ett par yttranden anförts om att de sakkunnigas förslag beträffande

den skogliga yrkesutbildningen skulle avse en kategoriklyvning mellan olika

skogsägare- respektive skogsarbetaregrupper synes bero på ett missförstånd.

Utbildningsmöjligheterna böra stå öppna för all skogsbrukets arbetskraft,

oberoende av huruvida den är sysselsatt i den ena eller den andra kategorien

av skogar. Något annat torde ej heller ha varit avsett av de sakkunniga.

Självfallet är emellertid, att den av skogsvårdsstyrelserna ledda yrkesutbildningen

i vart fall under en avsevärd tid framåt ej kan ersätta den yrkesutbildning,

som bedrives särskilt av domänstyrelsen och en del större skogsbolag,

ävensom att skogsvårdsstyrelsernas arbete på detta område i första

hand måste sättas in, där behovet är störst.

För den vidgade undervisningen behövs ett större antal lärare. Då verksamheten

till en början skall bedrivas försöksvis böra dock nya befattningshavare

icke anställas vid skogsvårdsstyrelserna. I stället böra, såsom i betänkandet

påpekas, speciallärare kunna anlitas i mån av behov. Med hänsyn

framför allt till den fortgående mekaniseringen och den snabba utvecklingen

i övrigt inom skogshanteringen böra fortbildningskurser anordnas

för lärarna.

Såsom jag redan nämnt, kan jag ej heller i fråga om skogsstyrelsen för

närvarande förorda någon utökning av personalen i anledning av den planerade

yrkesutbildningen.

Mot de föreslagna reglerna angående stipendier och statsbidrag kan med

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

visst fog göras den invändningen, att de innebära en allt för långt gående

differentiering. Framför allt gäller detta enligt min uppfattning stipendiebestämmelserna.

Med hänsyn till de skiftande förhållanden, under vilka utbildningen

kominer att bedrivas, och de varierande grupper, som densamma

kommer att beröra, är det dock sannolikt ofrånkomligt, att olika regler tilllämpas

i olika fall. Jag anser mig därför böra tillstyrka de sakkunnigas förslag

på denna punkt med det tillägget att, såsom nyss nämnts, bidrag bör

kunna utgå även till kombinerade kurser. Kungl. Maj :t torde emellertid böra

äga befogenhet att vidtaga smärre jämkningar i stipendie- och bidragsreglerna,

därest så befinnes påkallat. Det torde vidare vara lämpligt, att dessa regler

omprövas, sedan någon tids erfarenhet vunnits rörande tillämpningen

av desamma.

Åtgärder för tillgodoseende av behovet av mjölkningspersonal.

Förslaget.

I den ordinarie undervisningen vid lantbruksskolorna, jordbruksskolorna

samt lantmanna- och lanthushållsskolorna meddelas för närvarande

viss utbildning i mjölkning. Vid de båda sistnämnda slagen av skolor är

dock som regel endast den teoretiska undervisningen i mjölkhushållning

obligatorisk. Enligt kungörelsen den 3 juni 1938 (nr 354) kunna vidare

särskilda utbildningskurser för ladugårdsskötare hållas vid de fasta

lantbruksundervisningsanstalterna eller annorstädes. Kurserna, som omfatta

minst tre månader, avse alla i en ladugård förekommande arbeten.

Vidare kan enligt reglementet den 4 maj 1945 (nr 376) anordnas

praktiska och teoretiska kurser för utbildning av ladugårdsförmän.

Denna utbildning tager ett år i anspråk och äger såvitt angår den

praktiska delen rum vid någon egendom, som lantbruksstyrelsen funnit

lämplig, medan den teoretiska undervisningen, omfattande sex veckor, genom

lantbruksstyrelsens försorg förlägges till lantbruks- eller lantmannaskola.

För utbildning av ladugårdsförmän förekomma vidare ettåriga kurser

vid lantbruks- och lantmannaskolorna.

Undervisning i mjölkning meddelas även i vissa av de förut omförmälda,

av hushållningssällskapen anordnade kortare kurserna. Härjämte förekommer

instruktionsverksamhet vid tävlingar i hand- och maskinmjölkning,

vilka anordnas av olika ungdomsorganisationer. Även har föreningen

Mjölkpropagandan genom en omfattande diplomutdelning verkat för att

höja yrkesskickligheten bland mjölkningspersonalen.

I sitt den 6 augusti 1947 avgivna betänkande har lantbruksstyrelsen

framlagt förslag till eu utökning av de nuvarande utbildningsmöjligheterna.

Styrelsens förslag innebär i huvudsak följande.

Teoretisk och praktisk undervisning i mjölkning bör obligatoriskt äga

rum vid lantmannaskolornas helårskurser, längre kurser och fortsättnings
G

Ilihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 124.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

kurser, vid lantbruksskolornas kurser, vid vissa lanthushållsskolor samt

vid jordbruksskolorna. Likaså bör sådan undervisning alltid förekomma i

samband med undervisningen i husdjursskötsel vid kurserna för ladugårdsskötare

och ladugårdsförmän. I slutbetyget bör angivas elevernas färdighet

i såväl maskin- som handmjölkning.

Då de fasta skolorna ha relativt små kreatursbesättningar, kan man

emellertid enligt styrelsen knappast påräkna att de skola vara i stånd att

utbilda något större antal elever. För att undervisningen på ladugårdsskötselns

område skall bliva likvärdig med undervisningen i åkerjordens

skötsel är det därför nödvändigt att förlägga en del av ladugårdsförmanskurserna

till vissa egendomar med rationell ladugårdsdrift, där särskilda

ladugårdsskolor böra upprättas. Den agronomiskt utbildade lärarpersonal,

som erfordras vid dessa skolor, kan dock icke helt sysselsättas enbart med

dessa kurser. Även annan undervisning bör därför läggas dit, t. ex. tremånaders

ladugårdsskötarkurser, kontrollassistentkurser och — beroende

på driftens inriktning vid skolan — svinskötarkurser och fårherdekurser.

Styrelsen har framhållit, att flertalet av dem, som äro eller bliva sysselsatta

med mjölkningsarbete, icke komma att nås av de nu föreslagna utbildningsmöjligheterna.

Det har därför synts styrelsen nödvändigt, att vid

sidan därav en omfattande kursverksamhet skall komma till stånd. Sådana

kurser böra kunna anordnas av såväl hushållningssällskapen som

lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolorna. Ungdomsorganisationerna,

vilka ha den intimaste kontakten med den i jordbruket arbetande ungdomen,

böra även beredas möjlighet att med bidrag av statsmedel självständigt

deltaga i verksamheten. Enligt styrelsen torde kurser med kombinerad

muntlig och skriftlig undervisning vara lämpligast. De muntliga

lektionerna föreslås skola bliva fem till antalet, envar om minst två timmar

med exempelvis en veckas mellanrum mellan varje lektion, medan den

skriftliga undervisningen beräknas omfatta omkring sju undervisningsbrev.

Emellertid finnes även behov av kortare kurser med helt muntlig

undervisning, uppdelad på förslagsvis fem kursdagar med fyra undervisningstimmar

per dag. Den muntliga undervisningen bör i båda slagen av

kurser förläggas till lämpliga gårdar inom kursorterna.

Enligt styrelsens mening har ungdomsorganisationernas tävlingsverksamhet

på ifrågavarande område stor betydelse. Genom denna har ungdomen

erhållit insikt om betydelsen av yrkesskicklighet och intresset för mjölkningsarbetet

har ökats. Den propaganda och undervisningsverksamhet, som

äger rum i samband med tävlingarna, behöver dock intensifieras och så

skulle kunna ske om det funnes tillgång till flera instruktörer och bedömare.

Åtgärder böra därför enligt styrelsen vidtagas för att få fram lämplig

sådan personal, som utan ersättning kan ställas till organisationernas förfogande

både vid kurser och tävlingar. Därjämte bör vid organisationernas

— framför allt lantmannaorganisationernas — sammankomster genom

föredrag och filmer propageras för ökad utbildning och upplysningar lämnas

om de möjligheter härtill, som stå till förfogande.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

I betänkandet framhålles vidare, att en vidgad utbildningsverksamhet

kräver en avsevärd ökning av tillgången på lämpliga instruktörer. De vandringsrättare

eller instruktörer, som för närvarande äro anställda vid hushållningssällskapen,

kunna endast beräknas hinna med ett mindre antal

kurser och tävlingar. Styrelsen har därför föreslagit, att ytterligare en instruktör

skall anställas vid varje sällskap. Härutöver behövas enligt styrelsen

utbildningskurser om en månad för personer, som redan erhållit

erforderliga teoretiska och praktiska kunskaper och därför lämpligen skulle

kunna biträda såsom instruktörer och bedömare.

Styrelsen har föreslagit att, till dess erfarenheter vunnits, endast en ladugårdsskola

skall inrättas. Två av dem, vilka såsom sakkunniga biträtt styrelsen,

ombudsmannen i Svenska lantarbetareförbundet K. E. Eklund och

assistenten A. F. Gremo, ha emellertid varit skiljaktiga härutinnan och ansett,

Eklund att minst två och Gremo att minst fyra sådana skolor böra

komma till stånd omedelbart.

Vid ladugårdsskolan skulle agronomiskt utbildad lärarpersonal anställas

för att ha hand om undervisningen, nämligen en föreståndare samt en

ordinarie och en extra ordinarie ämneslärare, samtliga årsanställda. I fråga

om statsbidrag till avlöningar och driftkostnader skulle skolan vara jämställd

med lantmannaskola med helårskurs och lantbruksskola.

Beträffande kursverksamheten har styrelsen räknat med att 300 kurser

med kombinerad undervisning och 100 kurser med enbart muntlig undervisning

komma att anordnas under ett budgetår. För kurserna med kombinerad

undervisning har i enlighet med de grunder, som angivits i kungörelsen

den 3 juni 1938 (nr 355), beräknats statsbidrag med dels 250 kronor

såsom grundbidrag, dels två kronor för varje elev och lektionsdag. Med

ett beräknat elevantal av 15 skulle således utgå högst 400 kronor per kurs

i statsbidrag eller för 300 kurser sammanlagt 120 000 kronor. Till kurserna

med enbart muntlig undervisning borde statsbidrag enligt styrelsens uppskattning

utgå med 50 kronor i grundanslag och två kronor per elev och lektionsdag.

Då antalet elever i varje sådan kurs beräknats till 15, skulle i

statsbidrag utgå högst 200 kronor per kurs eller för 100 kurser sammanlagt

20 000 kronor.

Styrelsen har framhållit, att det vore möjligt att visst ekonomiskt stöd

skulle kunna erhållas i form av ortsbidrag. Sålunda skulle Svenska mejeriernas

riksförening ej ställa sig ovillig att ekonomiskt stödja en ökad utbildning

för att höja mjölkhygienen i ladugårdarna.

I fråga om tävlingsverksamheten bör enligt förslaget statsbidrag utgå till

kostnaderna för instruktör eller bedömare med 10 kronor i arvode och högst

10 kronor i resebidrag. Då 000 tävlingar beräknats skola anordnas årligen,

borde 12 000 kronor anvisas för ifrågavarande ändamål.

Undervisningen i utbildningskurs för instruktörer och bedömare föreslås

skola vara avgiftsfri och eleverna därjämte kostnadsfritt erhålla kost och

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

logi. Statsbidrag till sådan kurs bör enligt styrelsen utgå med 2 000 kronor

i grundbidrag samt fem kronor per elev och dag i tilläggsbidrag eller, med

ett elevantal av 15, tillhopa 4 250 kronor för varje kurs.

Yttrandena.

Lantbruksstyrelsens förslag har i huvudsak tillstyrkts av Svenska lantarbetsgivareföreningen

och Svenska lantarbetareförbundet. Förbundet har

dock såsom sin mening framhållit, att styrelsen överskattat betydelsen av

tävlingsverksamheten, i den mån denna bedreves av politiska ungdomsorganisationer.

Enligt förbundets åsikt förelåge därför icke tillräckliga skäl

till att i nuvarande läge ställa instruktörer och bedömare till förfogande för

sådan verksamhet.

De sakkunniga för yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering

ha anfört, att de tagit utbildningen av personal för mjölkning under övervägande,

i den mån undervisningen meddelas vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna,

och därvid understrukit betydelsen av praktisk utbildning

i mjölkning. I fråga om inrättandet av den föreslagna ladugårdsskolan

ha de sakkunniga förklarat sig tveksamma, eftersom lantmanna- och lantbruksskolorna

icke vore helt utnyttjade. Även bortsett härifrån kunde det

ifrågasättas, om man skulle begränsa ladugårdsskolans utbildningsprogram

till att avse endast husdjursskötseln. Förslagen i fråga om den lokala kursverksamheten

ha förordats av de sakkunniga.

Departementschefen.

Vid behandlingen av förslaget till yrkesutbildning inom jordbruk och

skogshantering har jag i huvudsak biträtt vad de sakkunniga förordat i

fråga om undervisningens anordnande vid de fasta undervisningsanstalterna.

Enligt förslaget kommer undervisning i mjölkning och därmed sammanhängande

ämnen att i ökad omfattning meddelas icke blott i ladugårdsförmanskurserna

utan även i övriga huvudkurser. Därvid böra bland annat

praktiska övningar anordnas i den mån möjlighet därtill finnes. Därjämte

har förutsatts, att specialkurser till erforderligt antal skola anordnas för

utbildning av kontrollassistenter och ladugårdspersonal.

För närvarande är det emellertid förenat med svårigheter att skaffa tillräckligt

antal elever till den ettåriga kursen för ladugårdsförmän. Eftersom

den utbildning, som meddelas i denna kurs, anses vara tillfredsställande,

torde det enligt min mening knappast finnas anledning antaga, att elevtillströmningen

skulle bliva avsevärt större till en i stort sett likartad kurs,

som förlädes till en särskild ladugårdsskola. Redan av detta skäl synes det

mig opåkallat att inrätta en sådan skola. Härtill kommer, att lantbruks- och

lantmannaskolorna utan svårighet torde kunna taga hand om de ytterligare

kurser, som kunna behöva anordnas, om elevantalet skulle öka. Jag finner

mig därför böra avstyrka lantbruksstyrelsens förslag i denna del.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

85

Enligt min mening torde den rörliga kursverksamheten vara bäst ägnad

att förbättra utbildningen av mjölkningspersonalen. Redan i det föregående

har jag förordat, att såväl kurser med kombinerad muntlig och .skriftlig

undervisning som kurser med enbart muntlig undervisning skola anordnas

i ökad omfattning. Behovet av kurser för mjölkningspersonal torde böra tillgodoses

inom ramen för denna verksamhet. Jag anser mig slutligen icke

kunna tillstyrka förslaget om särskilt statsbidrag till den tävlingsverksamhet,

som årligen anordnas av vissa ungdomsorganisationer.

Anslagsberäkningar.

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Lantbruksskolan vid Ultuna.

Anslag Nettoutgift

1947/48 ...................... 38 100 37 435

1948/49 (statsliggaren s. 736) .... 42 000

1949/50 (förslag) .............. 42 000

I skrivelse den 30 augusti 1948 har styrelsen för lantbrnkshögskolan och

statens lantbruksförsök med överlämnande av förslag till stat för verksamheten

vid lantbruksskolan vid Ultuna under budgetåret 1949/50 hemställt,

att ifrågavarande anslag för nästa budgetår måtte upptagas till oförändrat

belopp av 42 000 kronor.

Departementschefen.

Mina i det föregående framlagda förslag inverka icke på medelsbehovet

för lantbruksskolan vid Ultuna. Anslaget torde därför böra uppföras med

oförändrat belopp av 42 000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t

att i sinom tid fastställa stat för anslagets användning.

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt vissa lantbruksunder
visningsanstalter:

Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1947/48 ...................... 2 730 000 2 783 689

1948/49 (statsliggaren s. 740) . . 2 927 400

1949/50 (förslag) ............ 2 976 600 I

I skrivelse den 25 augusti 1948 har lantbruksstyrelsen hemställt om anvisande

för nästa budgetår av ett förslagsanslag av 3 160 800 kronor till avlöningar

vid lantbruks-, lantmanna-, lanthushålls- och trädgårdsskolor

samt fruktodlarskola. Av nämnda belopp ha 56 000 kronor avsetts för

helårskurser med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning samt

211 000 kronor för kortare kurser av samma undervisningstyp.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Styrelsen har grundat sin beräkning av anslagsbehovet på de avlöningsbestämmelser,

som gälla för innevarande budgetår. Med överlämnande av

en framställning i ämnet från Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund

har styrelsen emellertid starkt betonat nödvändigheten av att en lönereglering

för skolornas lärarpersonal genomfördes vid 1949 års riksdag.

Styrelsen har beräknat att under läsåret 1949/50 sex lantbruksskolor, 49

lantmannaskolor, 40 lanthushållsskolor, tre trädgårdsskolor och en fruktodlarskola

skulle vara i verksamhet samt att vid dessa skolor skulle finnas anställda

lärare till följande antal.

Vid

Vid

lant-

Vid

lantmannaskolor

hushållsskolor

Vid

Vid

lant-

träd-

frukt-

bruks-

Helårs-

150

125

Helårs-

Halvårs-

gårds-

odlar-

skolor

tjänst-

dagars

dagars

tjänst-

tjänst-

skolor

skola

göring

kurs

kurs

göring

göring

Föreståndare (resp. förestån-

darinnor)...............

6

34

6

9

31

9

3

1

Ämneslärare (resp. ämneslä-

rarinnor)...............

6

50

4

12

62

10

6

1

Extra ordinarie ämneslärare

(resp. extra ordinarie äm-

neslärarinnor) ..........

6

24

4

14

34

12

3

1

Styrelsen har i anslutning härtill framhållit, att en viss omläggning av

skolornas kurser föranlett en ökning av antalet föreståndare och lärare

med helårstjänstgöring.

Enligt lantbruksstyrelsens beräkningar uppgår behovet av lönemedel för

de olika slagen av skolor vid tillämpning av nu gällande grunder till följande

belopp.

Skolor

Grund-

löner

kronor

Ålders-

tillägg

kronor

Rör-

ligt

till-

lägg

kronor

Kris-

till-

lägg

kronor

Prov.

löne- t ill- lägg

kronor

Spe- ! Vilf- -tgl. nats-

,? 1 ersätt- larare . „

ning

kronor kronor

Arvoden

till se- mester- vikarier

kronor

Summa

kronor

Lantbruksskolor..

102 480

11520

17100

27 816

19 800

5 OOo! 1000

184 716

Lantmannaskolor

840 440

120 000

144 066

234 347

151 440

62 000 5 000

—

1 557 293

Lanthushållsskolor

516 512

66 600

87 466

142 279

130 500

30 000 5 000

10 000

988 357

Trädgårdsskolor..

67 800

14 400

12 330

20 056

13140

7 000 400

—

135126

Fruktodlarskola..

17 080

—

2 562

4167

3 300

1 000 200

—

28 309

Summa kronor

1544312

212 520

263 524

428 665

318180

105 000111600

10 000

2 893 801

Med hänsyn till den kombinerade muntliga och skriftliga undervisningens

stora värde för dem, som av olika anledningar icke hade möjlighet att genomgå

någon av de ordinarie kurserna vid lantmanna- eller lanthushållsskolorna,

har lantbruksstyrelsen förordat bidrag till ifrågavarande undervisning

jämväl under budgetåret 1949/50.

Lantbruksstyrelsen har sålunda räknat med åtta helårskurser med kom
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungi. Maj:ts proposition nr 124.

binerad muntlig och skriftlig undervisning under läsåret 1949/50, därav

fem lantmannaskolkurser och tre lanthushällsskolkurser. Av de fem förstnämnda

kurserna ha tre beräknats vara direkt anknutna till lantmannaskolor

och två till hushållningssällskap. Av lanthushållsskolkurserna ha två

förutsatts skola anordnas i anslutning till lanthushållskolor och en förutsatts

bliva anknuten till hushållningssällskap.

Lantbruksstyrelsen har vidare erinrat om att under läsåret 1947/48 hållits

284 kortare kurser med kombinerad muntlig och skriftlig undervisning.

Ifrågavarande kurser hade omfattats med ett osedvanligt stort intresse

särskilt av lantarbetarkåren. Det vore synnerligen vanskligt att beräkna,

hur många kurser, som kunde komma att anordnas under läsåret 1949/50.

Styrelsen har emellertid för det kommande läsåret räknat med 200 dylika

kurser.

Medelsbehovet för ifrågavarande kurser har styrelsen — under erinran

om att det förut angivna behovet av lönemedel för lantbruk sundervisningsanstalter

inbegrepe avlöning till viss lärarpersonal för de till lantmannaoch

lanthushållsskolorna anknutna kurserna — beräknat till (15 000 +

18 500 -j- 12 000 + 10 500 =) 56 000 kronor för helårskurserna och 211 000

kronor för de kortare kurserna.

Departementschefen.

Enligt vad chefen för finansdepartementet anfört i statsverkspropositionen

för budgetåret 1949/50 vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma

frågor kommer förslag angående reglering av anställnings- och avlöningsförhållandena

för lärarpersonalen vid de statsunderstödda folkhögskolorna

och lantbruksundervisningsanstalterna icke att framläggas för

1949 års riksdag. Vid sådant förhållande torde bidrag till avlöning till lärarpersonalen

vid lantbruksundervisningsanstalterna böra beräknas enligt

samma grunder som för innevarande budgetår. Jag vill emellertid här erinra

om att jag förordat, att föreståndare och lärare vid lantmannaskola, där

såsom enda huvudkurs anordnas vinterkurs, skola tillsvidare — efter prövning

av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall — med hänsyn till övrig undervisningsverksamhet

vid skolan ävensom till skötseln av skol jordbruket äga

uppbära lön som om ytterligare huvudkurs anordnats.

Vad först angår lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolorna böra,

såsom jag i det föregående framhållit, några ändringar åtminstone tills vidare

icke företagas i den nuvarande sammansättningen av lärarpersonalen.

Det ökade behov av lärarkrafter, som ett genomförande av mina förslag rörande

undervisningen vid skolorna skulle medföra, torde böra tillgodoses

genom speciallärare. Lantbruksstyrelsen har beräknat medelsbehovet för avlöningar

till lärare vid förevarande skolor under nästa budgetår till i runt

tal 2 730 000 kronor. Denna beräkning föranleder icke någon erinran från

min sida. Till detta belopp torde böra läggas förslagsvis 100 000 kronor i

anledning av nyssnämnda ändring beträffande personalen vid lanlmannasko
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

lorna samt den ökning av antalet speciallärare, som kan befinnas påkallad.

I fråga om medelsanvisningen till den kombinerade muntliga och skriftliga

undervisningen, de s. k. sammansatta kurserna och ämneskurserna,

vill jag erinra om att jag i det föregående förordat, att denna kursverksamhet

skall i huvudsak omhänderhavas av hushållningssällskapen samt

att lantbruks-, lantmanna- eller lanthushållsskola skall kunna anordna dylika

kurser endast efter särskilt tillstånd av lantbruksstyrelsen. Med hänsyn

härtill anser jag det lämpligast, att medelsanvisningen till förevarande kursverksamhet

skall ske under det anslag till sällskapens undervisningsverksamhet,

som jag i det följande kommer att äska. I de fall, då till en lantbruksundervisningsanstalt

knytes en ytterligare lärarkraft mot att samtliga lärare

där bestrida den muntliga undervisningen vid en sammansatt kurs, torde

dock, såsom de sakkunniga föreslagit, statsbidrag till lärarlönen böra utgå

från förevarande anslag. I det förenämnda beloppet å 2 730 000 kronor ingå

statsbidrag till avlönande av två helårsanställda och en för vinterkurs anställd

extra ordinarie ämneslärare samt två helårsanställda extra ordinarie

ämneslärarinnor, vilka avsetts för sammansatta kurser.

Beträffande medelsbehovet för bidrag till lärarlöner vid trädgårdsskolorna

torde jag få erinra om att jag i samband med framläggande av förslag

angående organisationen av trädgårdsundervisningen (prop. nr 79) förordat,

att under förevarande anslag för ändamålet skulle beräknas 146 600

kronor. Av detta belopp avse 135 900 kronor bidrag till lärarlöner vid dessa

skolors huvudkurser, 6 000 kronor kostnader för trädgårdslärlingskurser

vid lantmannaskolor, folkhögskolor m. fl. skolor samt 4 700 kronor bidrag

till vissa kostnader för korrespondenskurser för trädgårdslärlingar. Däremot

ansåg jag det icke erforderligt med någon medelsanvisning till fruktodlarskola

för nästa budgetår.

I enlighet med vad som sålunda anförts skulle förevarande anslag för

budgetåret 1949/50 behöva uppföras med (2 730 000 + 100 000 + 146 600

= ) 2 976 600 kronor.

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter:

Driftkostnader.

Anslag Nettoutgift

1947/48 .................... 735 000 673 018

1948/49 (statsliggaren s. 741) .. 747 000

1949/50 (förslag) ............ 970 000

I skrivelse den 25 augusti 1948 har lantbruksstyrelsen hemställt, att förevarande

anslag för budgetåret 1949/50 måtte uppföras med 826 000 kronor.

Av detta belopp avse 144 000 kronor de under nästföregående anslagspunkt

omförmälda kurserna med kombinerad muntlig och skriftlig undervisning.

Styrelsen har vid uppskattningen av medelsbehovet utgått från nu gäl
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

lande bidragsgrunder samt räknat med att under budgetåret 1949/50 sex

lantbruksskolor, 49 lantmannaskolor och 40 lanthushållsskolor samt tre trädgårdsskolor

och en fruktodlarskola skulle vara i verksamhet.

Medelsbehovet skulle fördela sig på de olika slagen av skolor med följande

belopp.

Skolor

Grundbidrag

kronor

Tilläggsbidrag

kronor

Summa

kronor

Lantbruksskolor ....

54 000

16 500

70 500

Lantmannaskolor ...

254 450

58 000

312 450

j Lanthushållsskolor . .

232 200

41000

273 200

Trädgårdsskolor.....

16 200

3 850

20050

Fruktodlarskola ....

5 400

700

6100

Summa kronor

682 300

Departementschefen.

I det föregående har jag tillstyrkt en omläggning av grunderna för beräknande

av driftkostnadsbidragen till de fasta lantbruksundervisningsanstalterna.

Sålunda har jag föreslagit, att bidrag i fortsättningen skall

utgå med dels grundbidrag av 20 kronor för dag, då undervisning pågår

vid skola, dels tilläggsbidrag av en krona för elev och dag i huvudkurs.

De nya bidragsgrunderna torde lämpligen böra träda i kraft den 1 november

1949, då nytt läsår börjar.

Lantbruksstyrelsen har beräknat, att med tillämpning av nu gällande

bidragsregler till driftkostnadsbidrag till förevarande skolor för nästa budgetår

skulle behöva anvisas respektive 70 500, 312 450 och 273 200 kronor

eller tillhopa 656 150 kronor. Då det icke synes vara något att erinra mot

denna uppskattning, torde medelsbehovet för de fyra första månaderna

av nästa budgetår kunna beräknas till en tredjedel av detta belopp, eller

218 700 kronor.

Medelsbehovet för tiden den 1 november 1949—den 30 juni 1950 torde

böra beräknas enligt de föreslagna nya bidragsgrunderna. Då den planerade

lantbruksskolan vid Aske gård i Uppsala län icke torde kunna träda

i verksamhet under nästa budgetår, synas till grundbidrag till sex lantbruksskolor

böra upptagas (6 X 20 X 240 =) 28 800 kronor. Med ett beräknat

genomsnittligt elevantal av 36 i tvåårskursen och i den ettåriga

kursen för allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning samt ett dagantal

av 186, kunna tilläggsbidragen till dessa kurser beräknas till (6 X

36 X 186=) i runt tal 40 000 kronor. För ladugårdsförmanskurserna anser

jag tilläggsbidrag böra beräknas för sammanlagt 60 elever eller med

(60 X 240 =) 14 400 kronor. Medelsbehovet för lantbruksskolorna skulle

sålunda för ifrågavarande åtta månader uppgå till (28 800 + 40 000 -f14

400 ==) 83 200 kronor.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

På grundval av föreliggande uppgifter kan undervisningen vid lantmannaskolorna

antagas pågå i medeltal 190 dagar för läsår, eller i medeltal

127 dagar under tiden 1 november—30 juni. Det sammanlagda elevantalet

synes kunna uppskattas till 1 700. Såsom bidrag till lantmannaskolornas

driftkostnader skulle alltså behöva upptagas (49 X 20 X 127 =) 124 500

kronor i grundbidrag och (1 700 X 127 =) 215 900 kronor i tilläggsbidrag,

eller tillhopa 340 400 kronor.

I fråga om lanthushållsskolorna kan det genomsnittliga antalet undervisningsdagar

under ifrågavarande åttamånader speriod uppskattas till 182

samt antalet elever till 150 i helårskurser och 1 200 i halvårskurser. Driftkostnadsbidrag

kan beräknas utgå med (40 X 20 X 182 =) 145 600 kronor

i grundbidrag och (750 X 182 =) 136 500 kronor i tilläggsbidrag, eller

med sammanlagt 282 100 kronor.

Medelsbehovet för bidrag till lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolornas

driftkostnader för budgetåret 1949/50 skulle följaktligen uppgå till

(218 700 + 83 200 + 340 400 + 282 100 =) 924 400 kronor.

I enlighet med vad jag i ett tidigare sammanhang (prop. 79) anfört torde

medelsbehovet för trädgårdsskolornas del böra uppskattas till 45 600 kronor

för nästa budgetår, medan några medel till fruktodlarskola icke synas behöva

beräknas.

Förevarande anslag skulle följaktligen för budgetåret 1949/50 behöva uppföras

med (924 400 + 45 600 =) 970 000 kronor.

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter:

Bidrag till arvoden åt skolläkare. Detta anslag är för innevarande

budgetår upptaget med 10 000 kronor. Bestämmelser rörande anslagets

användning återfinnas i kungörelsen den 4 oktober 1946 (nr 634)

angående den statsunderstödda hälsovården vid vissa lantbruksundervisningsanstalter.

Enligt kungörelse den 30 maj 1947 (nr 230) äga dessa bestämmelser

tillämpning jämväl i fråga om statsunderstödda trädgårds- och

fruktodlingsskolor. Statsbidrag till arvode åt skolläkare utgår i efterskott

för läsår räknat med tre kronor för varje elev, som under läsåret varit inskriven

vid skolan.

I skrivelse den 25 augusti 1948 har lantbruksstyrelsen med utgångspunkt

från det beräknade antalet elever vid ifrågavarande skolor hemställt, att

anslaget för budgetåret 1949/50 måtte uppföras med oförändrat belopp av

10 000 kronor.

Departementschefen.

Omorganisationen av yrkesutbildningen torde icke nämnvärt inverka på

medelsbehovet under ifrågavarande anslag. Anslaget synes därför i enlighet

med lantbruksstyrelsens förslag böra uppföras med oförändrat belopp av

10 000 kronor.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124. 91

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till särskilda utbildnings
kurser.

Anslag Nettoutgift

1947/48 ...................... 173 200 88 996

1948/49 (statsliggaren s. 742) . . 93 000

1949/50 (förslag) ............ 87 000

Vid anslagsanvisningen för innevarande budgetår har hänsyn tagits till en

beräknad anslagsreservation av 80 000 kronor.

I skrivelse den 25 augusti 1948 har lantbruksstyrelsen hemställt, att anslaget

för nästa budgetår måtte upptagas med 125 000 kronor. Styrelsen har

därvid räknat med en anslagsreservation å omkring 75 000 kronor vid budgetårets

ingång. Av styrelsens framställning inhämtas bland annat följande.

Medelsbehovet för nästa budgetår har lantbruksstyrelsen beräknat på följande

sätt. (Till jämförelse har medtagits fördelningen för innevarande budgetår

av anslagsmedlen å olika ändamål.)

För budget- För budgetåret

1948/49 året 1949/50

kronor kronor

Utbildningskurser

för kontrollassistenter ...................... 20 000 20 000

» ladugårdsförmän........................ 22 100 22 100

» svinskötare ............................ 6 500 6 500

» ladugårdsskötare ....................... 36 750 36 750

» ladugårdspersonal ...................... 10 000 10 000

i beteskultur och ängsskötsel ................ 3 500 4 200

för jordbruksinstruktörer ................... 10 000

» mjölkbedömare ........................ 1 700 1 700

» täckdikningsförmän ........ — 7 000

» klassificerare av kött.................... 1 500 1 500

Fortbildningskurser för mejeripersonal.......... 10 000 10 000

Instruktionskurs i betongrörskontroll .......... — 4 700

Utbildningskurser för trädskötare i södra och mellersta

Sverige .............................. 25 000 27 500

10-dagars trädgårdskurs för småbrukare in. fl. vid

Norrlands trädgårdsskola i Söråker .......... 2 500 2 500

Utbildningskurser för trädgårdsskötare i norra

Sverige och ambulerande trädgårdskurser .... 7 500 7 500

Kurser i trädgårdsskötsel vid folkhögskolor och

lantmannaskolor ........................... 16 000 16 000

Utbildningskurs för fårherdar ................ — 2 000

Fortbildningskurser för konsulenter och lärare

m. fl. ...................................... — 20 000

173 050 199 950

Liksom i anslagsäskandena till innevarande budgetår har lantbruksstyrelsen

ånyo hemställt om anvisande av ett med 700 kronor till 4 200 kronor

ökat belopp för anordnande av utbildningskurser i betes- och vallkultur,

för närvarande kallade utbildningskurser i beteskultur och ängsskötsel.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Lantbruksstyrelsen har ansett ifrågavarande kurser vara av stor betydelse

för spridande av kännedom om en rationell beteskultur.

Med hänsyn till det begränsade behovet av jordbruksinstruktörer har lanlbruksstyrelsen

icke föreslagit någon utbildningskurs för dylika under budgetåret

1949/50.

Styrelsen har framhållit, att år 1944 anvisats 207 000 kronor för anordnande

av kurser för utbildning av bland annat täckdikningsförmän. Med anlitande

av dessa medel hade ett flertal sådana kurser hållits under åren

1944—1947. Med hänsyn till det stora behovet av täckdikningsförmän ha

medel ansetts åter böra beräknas för ändamålet för budgetåret 1949/50.

Kostnaderna härför ha uppskattats till 7 000 kronor.

Till motivering av förslaget om anordnande av en instruktionskurs i betongrörskontroll

har styrelsen framhållit, att igenläggning av öppna diken

till täckta ledningar blivit alltmera påkallad i och med jordbrukets fortskridande

rationalisering och mekanisering. Betongrör hade visat sig mycket

lämpade för detta ändamål, om de tillverkats under betryggande kvalitetskontroll.

Vid statsunderstödda torrläggningsföretag utfördes kvalitetsbedömningen

vanligen av lantbruksingenjörerna och deras biträden. Lantbruksstyrelsen,

som under den närmaste tiden komme att fastställa normalbestämmelser

för lantbruksrör av betong, ansåge det vara av synnerlig vikt,

att en kurs rörande betongrörskontroll i anslutning till de nya normföreskrifterna

skulle anordnas under nästkommande budgetår för personal från

lantbruksingenjörsorganisationen. Kursen hade förutsatts skola pågå i tre

dagar och antalet kursdeltagare hade uppskattats till omkring 30. Kostnaderna

för deltagarnas rese- och traktamentsersättningar hade beräknats till

omkring 4 000 kronor. Medelsbehovet för föredragshållare, material, lokalhyra

m. in. hade uppskattats till omkring 700 kronor.

Beträffande posterna Utbildningskurser för trädskötare i södra och mellersta

Sverige samt Utbildningskurser för trädgårdsskötare i norra Sverige

har lantbruksstyrelsen föreslagit, att de skulle sammanföras till en anslagspost

under benämningen Utbildningskurser för trädskötare i södra och

mellersta Sverige samt för trädgårdsskötare i norra Sverige och att medelsanvisningen

med hänsyn till det stora rekryteringsbehovet skulle höjas från

27 500 kronor till 30 000 kronor.

Lantbruksstyrelsen har vidare framhållit, att den i sina anslagsäskanden

för budgetåren 1944/45—1947/48 framfört förslag om statsbidrag till utbildningskurser

för fårherdar. Med hänsyn till pågående utredning rörande yrkesutbildning

inom jordbruk och skogshantering hade styrelsen icke velat

ånyo upptaga denna fråga. Styrelsen ansåge emellertid, att Svenska fåravelsföreningen

i avvaktan på resultatet av nämnda utredning borde erhålla bidrag

till en ettårig praktisk-teoretisk utbildningskurs för fårherdar å Herrökna.

Kostnaderna härför ha beräknats till 2 000 kronor.

För att lantbrukets rådgivare och undervisare skola kunna följa med utvecklingen

inom sina respektive ämnesområden har lantbruksstyrelsen tid

efter annan anordnat med bidrag av statsmedel understödda fortbildnings
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

kurser på olika områden inom lanthushållningen för hushållningssällskapens

konsulenter och vandringsrättare samt för lärarpersonalen vid lantbruksundervisningsanstalterna.

Lantbruksstyrelsen har ansett det angeläget,

att dylika fortbildningskurser skulle hållas mera regelbundet. Statsbidrag

till dessa kurser har förutsatts böra utgå till bestridande av kostnaderna

för dels arvode och reseersättningar till kursdeltagare, dels exkursioner

och lokalhyra in. in. Under budgetåret 1949/50 ha tre kurser föreslagits

skola anordnas och kostnaderna härför ha beräknats till 20 000 kronor.

I fråga om kurserna för ladugårdspersonal har lantbruksstyrelsen med

hänsyn till de stegrade levnadskostnaderna föreslagit, att nu utgående bidrag

av två kronor för elev och dag skulle höjas till tre kronor.

Statskontoret har i remissutlåtande den 6 oktober 1948 uttalat, att kostnaderna

för redan befintliga, årligen återkommande kurser i rådande läge

borde hållas inom nuvarande ram. Statskontoret kunde därför icke tillstyrka,

att ökade medel skulle anvisas till kurser i betes- och vallkultur eller för

trädskötarkurser. Deltagarna i den föreslagna instruktionskursen i betongrörskontroll

utgjordes tydligen av lantbruksingenjörer och deras biträden.

Då ett deltagande i kursen finge anses som uppdrag i tjänsten, syntes särskilda

medel till rese- och traktamentskostnader icke böra beräknas under

förevarande anslag utan utgifterna härför i stället böra bestridas från lantbruksnämndernas

omkostnadsanslag. Därest särskilda kurser för fårherdar

samt för lärare och konsulenter inom lanthushållningen ansåges böra

komma till stånd under nästkommande budgetår, hade statskontoret icke

något att invända mot att medel härför anvisades under förevarande anslag.

I övrigt hade framställningen icke givit statskontoret anledning till erinran.

Departementschefen.

Jag anser mig icke kunna biträda lantbruksstyrelsens förslag, såvitt de

innebära en utvidgning av kursverksamheten. Däremot förordar jag, att till

en utbildningskurs för fårherdar å Herrökna och en kurs för täckdikningsförmän,

för vilka kurser tidigare anvisats medel i annan ordning, under förevarande

anslag skola upptagas 2 000 respektive 7 000 kronor. Vidare torde till

utbildningskurser för kontrollassistenter böra avses ett från 20 000 kronor till

30 000 kronor förhöjt belopp, enär kontrollassistentutbildningen enligt vad

jag redan föreslagit skall utgå ur lantmannaskolornas huvudkurser. Å andra

sidan bortfaller det belopp å 10 000 kronor, som för närvarande är upptaget

till utbildningskurser för ladugårdspersonal, enär dessa kurser skola anordnas

av hushållningssällskapen, och medel härför böra beräknas under

anslag till dessas undervisningsverksamhet. Därest utbildningskurserna för

ladugårdsförmän, i enlighet med vad jag tidigare förordat, helt förläggas

till de fasta lantbruksundervisningsanstalterna, behöver bidrag till de här

avsedda kurserna för ladugårdsförmän endast beräknas för avslutande av

redan påbörjade kurser. Det av lantbruksstyrelsen angivna beloppet, 22 100

kronor, torde under sådana förhållanden kunna nedsättas med förslagsvis

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kiingl. Maj:ts proposition nr 124.

10 000 kronor. Slutligen minskar medelsbehovet med 10 000 kronor på grund

av att någon utbildningskurs för jordbruksinstruktörer icke avses skola

hållas under nästa budgetår.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle medelsbehovet under förevarande

anslag belöpa sig till (173 050 -j- 9 000 10 000 — 10 000 — 10 000

—. 10 000 =) i runt tal 162 000 kronor. Då en reservation av 75 000 kronor

väntas förefinnas vid innevarande budgetårs utgång, torde anslaget för nästa

budgetår behöva upptagas med (162 000 — 75 000 =) 87 000 kronor.

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till jordbrukets yrkesskolor.

Anslag Nettoutgift

1947/48 .................... 220 000 218 390

1948/49 (statsliggaren s. 742) 231 800

1949/50 (förslag) ............ 230 000

I skrivelse den 25 augusti 1948 har lantbruksstyrelsen hemställt om anvisande

för nästa budgetår av ett förslagsanslag av 230 000 kronor till bidrag

till jordbrukets yrkesskolor. Med skrivelsen har lantbruksstyrelsen

överlämnat särskilda ansökningar av Stockholms läns och stads hushållningssällskap

såsom huvudman för Gålö jordbruksskola, Västerbottens läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott för Sorselegården, styrelsen för

Vittjärvsgården samt stiftelsen Norrbottens läns arbetsstugor för jordbruksoch

lanthushållskolan i Pålkem.

Fördelningen av nämnda belopp mellan de skolor, till vilka bidrag utgått

från förevarande anslag, framgår av följande tabell, i vilken till jämförelse

medtagits beviljade bidrag för löpande budgetår.

!

Avlöningar

Driftkostnader

Summa

Skola

beviljat

för 1948/49

kronor

beräknat

.för 1949/50

kronor

beviljat

för 1948/49

kronor

beräknat

för 1949/50

kronor

beviljat

för 1948/49

kronor

beräknat

för 1949/50

kronor

Gålö .............

42 274

41283

21240

26 600

63 514

67 883

Sorsele ...........

38 537

38 537

18 000

18 000

56 537

56 537

Vittjärvsgården....

40 594

40 698

21960

23 400

62 554

64 098

Pålkem ..........

26 062

26 062

16 200

15 300

42 262

41 362

Summa kronor

147467

146 5S0

77 400

83 300

224 867

229 880

Av lan tbruksstyrel sens skrivelse inhämtas i huvudsak följande.

Ökningen av medelsbehovet för Gålö jordbruksskola hänför sig till huvudsaklig

del till att det under budgetåret 1949/50 kommer att erfordras ett

extra årligt driftkostnadsbidrag av 5 000 kronor, vartill medel även tidigare

anvisats men vilket hittills icke tagits i anspråk. Beloppet är avsett att täcka

en höjning av arrendeavgiften för skolegendomen, vilken höjning föranletts

av en nybyggnad för skolans elevhushåll m. m. Vidare har räknats

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

95

med ålderstillägg'' till yrkesläraren, trädgårdsmästaren och gårdshantverkaren

vid skolan från den 1 januari 1950. Minskningen av posten avlöningar

beror på att ombyte av föreståndare ägt rum samt att ålderstillägg och barntillägg

icke beräknats för den nye föreståndaren.

Beräkningen av avlöningsbidraget till Vittjärvsgården innefattar å ena

sidan en höjning av avlöningarna åt förmännen vid skolan och å andra sida

en minskning av ålderstillägg och barntillägg. Ökningen av driftkostnad

sbidraget sammanhänger med att elevantalet beräknats öka.

Till jordbruks- och lanthushållsskolan i Pålkem bär under innevarande

budgetår utgått driftkostnadsbidrag med 16 200 kronor. Å ena sidan minskar

medelsbehovet med 1 800 kronor på grund av nedgång i elevantalet i

de ordinarie kurserna. Å andra sidan föreslås, att skolan s’kall få anordna

två kurser, vardera om tre månader, i fjäderfäskötsel och trädgårdsskötsel

och att till bidrag till kostnaderna för dessa kurser skola anvisas 900 kronor.

Departementschefen.

i»

Vid bifall till mitt förslag i fråga om jordbrukets yrkesskolor komma

dessa icke att beröras av de planerade reformerna. Statsbidrag till dem bör

därför beräknas enligt nu gällande grunder. Då jag icke har något att erinra

mot lantbruksstyrelsens anslagsberäkning, torde anslaget för nästa

budgetår böra uppföras med 230 000 kronor.

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt elever vid lägre lantbruks
undervisningsanstalter

m. m.

Anslag Nettoutgift

1947/48 .................... 800 000 844 847

1948/49 (statsliggaren s. 743) 800 000

1949/50 (förslag) ............ 920 000

I skrivelse den 25 augusti 1948 bär lantbruksstyrelsen beräknat medelsåtgången

under förevarande anslag för nästa budgetår till 895 000 kronor,

därest nu gällande grunder för utdelning av stipendier skulle tillämpas.

Lantbruksstyrelsen bär emellertid framhållit, att en omläggning av grunderna

för stipendier åt elever vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna

vore starkt av behovet påkallad. Hur medelsbehovet beräknats framgår av

följande uppställning.

Elever vid

lantbruksskolor ....................................

lantmannaskolor ..................................

lanthushållsskolor ................................

trädgårdsskolor ....................................

trädgårdskurser vid folkhögskolor ..................

driftsledarkurs och handelsträdgårdsmästarkurs vid Alnar])

............................................

hovslagarkurser ....................................

lägre mejeriskolor..................................

ladugård ssköt ark urser ..............................

ladugårdsför manskur ser ............................

småbrukarkurser, husmoderskurser och specialkurser. .

kronor 50 000

» 400 000

» 300 000

» 25 000

» 15 000

» 12 000

» 10 000

» 25 000

» 16 000

» 30 000

» 12 000

Summa kronor 895 000.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

Departementschefen.

I fråga om stipendier till elever vid de lägre undervisningsanstalterna innebär

de sakkunnigas förslag, såvitt nu är av intresse, den förändringen att

även elever vid jordbrukets yrkesskolor skola kunna erhålla stipendium

samt att stipendium i vissa fall skall utgå med ett med 25 kronor i månaden

förhöjt belopp till elev som är från annan ort än skolorten och, på grund av

att han icke kan erhålla inackordering i elevhem, måste vidkännas väsentlig

ökning av inackorderingskostnaden.

Då jag beträffande jordbrukets yrkesskolor ansett, att eleverna liksom

hittills böra åtnjuta fri kost och logi m. m., böra de icke heller i fortsättningen

vara berättigade att därjämte erhålla stipendier. Mot förslaget om

höjning av stipendierna för vissa elever har jag däremot, som redan nämnts,

intet att erinra. t

Jag torde få erinra, att jag vid behandlingen av frågan om organisationen

av trädgårdsundervisningen framlagt förslag, vilkas genomförande medför

ökat medelsbehov under förevarande anslag. Jag har sålunda förordat, att

elev vid trädgårdsskola skall erhålla stipendium enligt samma grunder, som

nu föreslås skola gälla för elev vid lantmannaskola. Vidare förutsättes elevantalet

vid trädgårdsskolorna komma att öka. Slutligen har jag förordat,

att från förevarande anslag skola bestridas kostnaderna för vissa resebidrag,

stipendier och elevavgifter vid kurser för trädgårdslärlingar.

I övrigt torde oförändrade stipendiegrunder böra tillämpas under nästa

budgetår. Mot lantbruksstyrelsens uppskattning av medelsbehovet synes i

och för sig intet vara att erinra. På grund av nyss omnämnda förslag rörande

stipendierna åt elever vid trädgårdsskolorna och vid trädgårdslärlingskurser

in. m. torde emellertid anslaget böra uppräknas med ytterligare

25 000 kronor till 920 000 kronor.

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till byggnadsarbeten vid vissa

lantbruksundervisningsanstalter.

Anslag Nettoutgift

1947/48 .................... 4 000 000 1 079 225

1948/49 (statsliggaren s. 743) 1 000 000

1949/50 (förslag) ........... 1 000 000

I skrivelse den 25 augusti 1948 har lantbruksstyrelsen hemställt, att till

bidrag till byggnadsarbeten vid ifrågavarande undervisningsanstalter måtte

för budgetåret 1949/50 anvisas ett reservationsanslag av 3 000 000 kronor.

Styrelsen har i sin skrivelse anfört bland annat följande.

Till och med budgetåret 1948/49 har för ifrågavarande ändamål ställts till

förfogande 14 300 000 kronor, varav 100 000 kronor enligt 1939 års urtima

riksdags beslut tillförts budgetutjämningsfonden. Vidare har av

1947/48 års anslag ett belopp av 2 000 000 kronor avsetts tills vidare

icke skola tagas i anspråk. Hittills ha beviljats statsbidrag å 7 973 690

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 124.

97

kronor. Av för ändamålet tillgängliga medel återstå sålunda 4 226 310

kronor. Ansökningar från sex skolor om statsbidrag med sammanlagt

2 310 680 kronor äro för närvarande föremål för Kungl. Maj :ts prövning,

varjämte sex skolor, vilka tilldelats statsbidrag, äro berättigade till

ytterligare bidrag å tillhopa 2 115 600 kronor. Dessutom ha till lantbruksstyrelsen

inkommit ansökningar om statsbidrag till nybyggnader in. m. från

29 skolor, representerande en sammanlagd byggnadskostnad av omkring

17 500 000 kronor. Av detta belopp skulle omkring 13 125 000 kronor erfordras

såsom statsbidrag. Skulle för samtliga de byggnadsarbeten, för vilka ansökningar

inkommit, beviljas statsbidrag under nästa budgetår, kommer

sålunda att erfordras ett belopp av (2 310 680 -j- 1 526 600 -f- 589 000

13 125 000 =) i runt tal 17 551 000 kronor. Därutöver kunna enligt vad styrelsen

har sig bekant förväntas inkomma ansökningar om byggnadsbidrag

från ett flertal skolor.

Lantbruksstyrelsen finner det angeläget att betona, att byggnadsbeståndet

vid många lantbruksundervisningsanstalter fortfarande är synnerligen bristfälligt,

samt att det är nödvändigt, att skolorna inom rimlig tid få igångsätta

planerade byggnadsarbeten, om de skola kunna fylla sin för jordbruksnäringen

viktiga uppgift.

Lantbruksstyrelsen är dock väl medveten om att förhållandena på byggnadsmarknaden

kräva en viss återhållsamhet vid beviljande av anslag och

byggnadstillstånd för ifrågavarande byggnadsarbeten. Med hänsyn härtill

anser lantbruksstyrelsen — trots önskvärdheten av att redan inkomna ansökningar

angående byggnadsarbeten kunde utföras under innevarande och

kommande budgetår — sig icke böra räkna härmed utan vill föreslå, att

anslaget för nästkommande budgetår upptages till 3 000 000 kronor.

Departementschefen.

Jag delar lantbruksstyrelsens uppfattning om angelägenheten av att byggnadsbeståndet

vid lantbruksundervisningsanstalterna skall förbättras. I det

föregående har jag föreslagit, att statsbidrag i vissa fall skall kunna utgå

jämväl för om-, till- eller nybyggnad av undervisningslokaler vid lantbruksskolor

samt av ekonomibyggnader vid lantmanna- och lanthushållsskolor.

Med den starka begränsning av investeringarna, som måste vidtagas i nuvarande

läge, torde det dock icke vara möjligt att under nästa budgetår

medgiva någon mera omfattande byggnadsverksamhet. Med hänsyn härtill

anser jag, att anslaget bör uppföras med oförändrat belopp av 1 000 000

kronor.

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till undervisningsmateriel för

maskinundervisning.

I det föregående bar jag föreslagit, att statsbidrag skall utgå till lantmanna-

och lantbruksskolornas kostnader för den uppsättning av maskiner, som

erfordras för undervisningen i maskin- och redskapslära. Bland annat med

hänsyn till att lokaler för undervisningen och för förvaringen av maskinerna

kunna uppföras endast successivt synes det tillräckligt, om för nästa

7 ktikang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 124.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

budgetår 150 000 kronor stå till förfogande för ändamålet. Medlen torde böra

anvisas såsom ett särskilt reservationsanslag under förevarande an,slagsrubrik.

Bidrag till hushållningssällskapens undervisningsverksamhet m. m.

Under anslagsrubriken Undervisning och studieresor för i det mindre

jordbruket deltagande män och kvinnor har för innevarande budgetår anvisats

ett obetecknal anslag av 240 700 kronor.

I skrivelse den 25 augusti 1948 har lantbruksstijrelsen hemställt, att anslaget

för nästa budgetår måtte uppföras med ett till 291 200 kronor förhöjt

belopp. Vid skrivelsen har fogats en framställning från Föreningen

lantbruks- och skogsbruksfilm, vilken lantbruksstyrelsen genom remiss anbefallts

taga i övervägande vid anslagsäskandena för budgetåret 1949/50.

I framställningen har föreningen anhållit om ett anslag av 60 000 kronor,

varav 50 000 kronor för upptagning av undervisnings- och instruktionsfilmer

ävensom bildserier på jordbrukets och trädgårdsodlingens områden

samt 10 000 kronor för anordnande av lokala filmkurser. Lantbruksstyrelsen

har beräknat medelsbehovet under anslaget för budgetåret 1949/50 i

enlighet med följande tablå, i vilken till jämförelse upptagits för budgetåret

1948/49 beviljade belopp.

Hushållningssällskapens undervisnings- och upplysningsverksamhet

........................

Studieresor ..................................

Annan undervisning ..........................

Undervisningsfilm och bildserier ................

Filmkurser ..................................

Beviljat

för

1948/49

Beräknat

för

1949/50

200 000

225 000

20 000

30 000

700

1 200

20 000

30 000

—

5 000

Beträffande beräkningarna av medelsbehovet för nästa budgetår har lantbruksstyrelsen

i sin skrivelse anfört väsentligen följande.

Under år 1947 uppgingo kostnaderna för de av hushållningssällskapen anordnade

undervisningskurserna, till vilka utgick statsbidrag från förevarande

anslag, till sammanlagt 214 855 kronor 30 öre. För bestridande av dessa

kostnader erhöllo hushållningssällskapen i statsbidrag 152 995 kronor 63

öre. Hushållningssällskapens kostnader för under samma år hållna maskinskötarkurser

utgjorde 52 502 kronor 4 öre. I statsbidrag till ifrågavarande

kurser ha till hushållningssällskapen utanordnats 36 905 kronor 27 öre.

Kostnaderna för de av hushållningssällskapen under år 1947 anordnade

studieresorna ha uppgått till 55 534 kronor 58 öre, varav 32 620 kronor 77

öre bestritts av statsmedel.

Då det synes angeläget, att hushållningssällskapens kursverksamhet icke

minskas, och eu förutsättning härför är, att bidrag av allmänna medel för

denna verksamhet ställes till hushållningssällskapens förfogande, vill lantbruksstyrelsen

föreslå, att för budgetåret 1949/50 statsbidraget till hushållningsällskapens

undervisnings- och upplysningsverksamhet bestämmes

till samma belopp som för budgetåret 1947/48 eller 225 000 kronor, varav

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

99

ctl belopp av 100 000 kronor liksom för innevarande budgetår torde böra

beräknas för av hushållningssällskapen anordnade maskinskötarkurser.

Till studieresor för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor har

för innevarande budgetår upptagits ett belopp av 20 000 kronor. Med hänsyn

till dessa studieresors betydelse för jordbrukets utövare vill lantbruksstyrelsen

förorda, att medel jämväl för budgetåret 1949/50 anvisas för anordnande

genom hushållningssällskapens försorg av dylika studieresor. På

grund av den stora efterfrågan och de ökade resekostnaderna torde till ifrågavarande

ändamål för budgetåret 1949/50 beräknas 30 000 kronor, d. v. s.

samma belopp som för budgetåret 1947/48.

Under en lång följd av år har från anslagsposten till annan undervisning

utgått understöd till framlidne Alexander Lundgren, Huddinge, och senaste

budgetåret till Sveriges biodlares riksförbund för undervisning i biskötsel.

I anledning av riksförbundets framställning om höjning av ifrågavarande

anslagspost med 800 kronor till 1 500 kronor för att möjliggöra förvärv av

Lundgrens undervisningsmateriel, vill lantbruksstyrelsen tillstyrka en uppräkning

med 500 kronor till 1 200 kronor.

Enligt lantbruksstyrelsens mening äro de i framställningen från Föreningen

lantbruks- och skogsbruksfilm omförmälda filmerna och bildserierna

ett betydelsefullt hjälpmedel i den på lanthushållningens område bedrivna

undervisnings- och upplysningsverksamheten. Skolorna, hushållningssällskapen

eller jordbrukets ungdomsorganisationer torde emellertid

icke kunna betala så höga hyresavgifter för filmerna, att avgifterna täcka

kostnaderna för filmernas framställning, kopiering och distribution. Föreningen

har inga egna medel för filmproduktionen och kan icke heller påräkna

ekonomiskt stöd från annat håll. Med hänsyn härtill och på grund

av de stora framställningskostnaderna förordar lantbruksstyrelsen en höjning

av bidraget till undervisningsfilm och bildserier från 20 000 kronor

till 30 000 kronor.

Vidare har föreningen anhållit om ett bidrag av 10 000 kronor för anordnande

av lokala filmkurser för att därigenom giva skolornas lärare och hushållningssällskapens

konsulenter in. fl. erforderlig orientering i aktuella

filmfrågor, undervisning i filmteknik samt praktisk handledning i skötsel

av filmapparater och visning av film. På grund av de erfarenheter, som

vunnits av de hittills hållna kurserna, och det stora behovet av undervisning

på här föreliggande område, vill lantbruksstyrelsen tillstyrka alt föreningen

för ifrågavarande kursverksamhet må komma i åtnjutande av ett

statsbidrag med 5 000 kronor.

Statskontoret har i remissutlåtande den 29 september 1948 ansett sig icke

kunna tillstyrka en förhöjning av ifrågavarande anslagsbelopp för nästa

budgetår.

Departementschefen.

Huvuddelen av det nu utgående anslaget till undervisning och studieresor

för i det mindre jordbruket deltagande män och kvinnor är avsedd till bidrag

till undervisningskurser och studieresor, anordnade av hushållningssällskapen.

Jag bär i det föregående förordat, att sällskapens undervisningsoch

upplysningsverksamhet skal! utvidgas väsentligt. Vidare bär jag anfört,

att sällskapen från och med budgetåret 1949/50 i princip böra handhava den

rörliga kursverksamheten och att såsom eu följd härav bidragen till kost
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

naderna för denna verksamhet icke längre böra bestridas från lantbruksundervisningsanstalternas

anslag utan överflyttas till förevarande anslag.

Detta torde i fortsättningen böra benämnas Bidrag till hushållningssällskapens

undervisningsverksamhet in. m., vilken beteckning bättre torde angiva

anslagets huvudändamål.

Såsom redan nämnts har jag icke ansett inig böra biträda de sakkunnigas

förslag, att hushållningssällskapens ansökningsförfarande skall omläggas till

att i sin helhet avse budgetår. Under anslaget torde sålunda nu böra beräknas

medel för statsbidrag avseende kalenderåret 1949 utom i vad avser den

rörliga kursverksamheten, för vilken bidrag torde böra beräknas för läsåret

1949/50.

Vad först angår undervisningskurserna med muntlig undervisning torde

verksamheten under första halvåret 1949 beräknas ha samma omfattning

som under motsvarande tid år 1948. På grund härav kan medelsbehovet

uppskattas till 100 000 kronor för denna tid. För andra halvåret 1949 synes

man böra räkna med en betydligt vidgad verksamhet. De sakkunniga ha

ansett, att anslagsbehovet för budgetåret 1949/50 kunde antagas uppgå till

400 000 kronor, därav 100 000 kronor för allmänna kurser och kortare specialkurser

samt 300 000 kronor för längre specialkurser. Då kostnaderna för

de olika slagen av kurser icke kunna exakt beräknas i förväg är det svårt

att närmare bestämma, hur stort medelsbehovet kan bliva. Jag anser emellertid

att en medelsanvisning av 200 000 kronor till den muntliga dndervisningsverksamheten

under sagda tid bör vara tillräcklig för att medgiva

en önskvärd ökning av verksamheten.

Lantbruksstyrelsen har, såsom framgått av den förut lämnade redogörelsen,

räknat med att under läsåret 1949/50 skulle anordnas åtta längre s. k.

sammansatta kurser och omkring 200 kortare kurser, s. k. ämneskurser,

med kombinerad muntlig och skriftlig undervisning. Styrelsen har uppskattat

medelsbehovet för dessa kurser till 80 000 respektive 331 000 kronor.

De sakkunniga ha förordat styrelsens förslag beträffande medelsanvisningen

till de sammansatta kurserna. Med hänsyn till att antalet anmälda

ämneskurser ökat ha de sakkunniga ansett, att för dessa kurser skulle avses

450 000 kronor.

Jag förordar i likhet med lantbruksstyrelsen och de sakkunniga, att till

de sammansatta kurserna skola beräknas 80 000 kronor. Då för innevarande

budgetår bidrag beviljats för omkring 350 ämneskurser, anser jag att medel

för nästa budgetår bör beräknas för ungefär samma antal. Medelsbehovet

härför kan i så fall angivas till 400 000 kronor.

Jag tillstyrker lantbruksstyrelsens förslag att till studieresor skall upplagas

samma belopp, som anvisades för budgetåret 1947/48, eller 30 000 kronor

och att jämväl bidraget till undervisningsfilm och bildserier skall höjas

till nämnda belopp. Däremot kan jag icke förorda, att bidrag skall utgå till

filmkurser. Bidrag till undervisning i biskötsel torde böra bestridas från medel,

som stå till Kungl. Maj:ts förfogande.

Förevarande anslag skulle sålunda för nästa budgetår behöva upptagas

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

med (100 000 + 200 000 + 80 000 + 400 000 + 30 000 + 30 000 =) 840 000

kronor. Jag kan icke biträda de sakkunnigas förslag att anslaget skall uppföras

såsom förslagsanslag utan anser att det alltjämt bör ha karaktär av

obetecknat anslag.

Skogsvård m. m.: Bidrag till vissa skogsbrukskurser.

För innevarande budgetår har till Skogsvård in. in.: Bidrag till skogsvårdskurser

in. in. anvisats ett förslagsanslag av 40 000 kronor. Enligt Kungl.

Maj:ts beslut den 11 juni 1948 må anslaget disponeras för att under budgetåret

1948/49 anordna kurser i skogsarbete in. in. samt i arbetsteknik för

körare.

Skogsstyrelsen har i skrivelse den 30 augusti 1948 hemställt, att förevarande

anslag för nästa budgetår måtte uppföras med ett från 40 000 kronor

till 60 000 kronor förhöjt belopp. Ökningen har föranletts av att skogsstyrelsen

föreslagit att de medel, som de senaste budgetåren från anslaget till

skogsvårdsstyrelsernas verksamhet ställts till förfogande för utbetalande

av understöd till elever vid vissa skogsbrukskurser, från och med nästa budgetår

skulle anvisas under nu förevarande anslag. Skogsstyrelsen har beräknat

medelsbehovet för nästa budgetår för berörda understöd till 20 000

kronor.

De sakkunniga ha, såsom redan nämnts, beräknat, att ett genomförande

av deras förslag i fråga om den skogliga yrkesundervisningen skulle medföra

ett medelsbehov för nästa budgetår å 115 000 kronor. De lia därvid utgått

ifrån att fem ungdomskurser, ett tiotal skogsarbetarkurser och två förmanskurser

komme att anordnas jämte ett antal körarkurser. Medelsbehovet för

dessa kurser har uppskattats till sammanlagt i runt tal 80 000 kronor, varjämte

de sakkunniga ansett ett belopp av 30 000 kronor böra stå till förfogande

till instruktions- och upplysningsverksamhet för skogsarbetare. De

sakkunniga ha räknat med att viss del av statsbidraget icke komme att utbetalas

förrän påföljande budgetår och därför avrundat nämnda belopp till

100 000 kronor. Till anordnande av fortbildningskurser för skogligt utbildade

personer ha de sakkunniga slutligen föreslagit skola beräknas 15 000

kronor.

Departementschefen.

Jag har i det föregående förordat, att yrkesutbildningen inom skogshanteringen

skall anordnas i huvudsak enligt de sakkunnigas förslag. Flera remissinstanser

ha framhållit, att de sakkunniga betydligt underskattat den

omfattning ifrågavarande kursverksamhet kunde komma att taga redan under

nästa budgetår och att medelsanvisningen därför syntes behöva höjas

avsevärt utöver vad de sakkunniga beräknat. Såsom jag tidigare framhållit

bör emellertid verksamheten till en början ha försökskaraktär. Antalet kurser

torde bland annat med hänsyn härtill bliva relativt lågt under det första

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

året. Härtill kommer, att utbetalningen av statsbidragen på grund av det

förordade ansökningsförfarandet till viss del torde komma att ske först

under budgetåret 1950/51. .lag anser mig därför kunna utgå från det belopp

å 115 000 kronor, vartill de sakkunniga uppskattat medelsbehovet. Enär

de sakkunniga icke medräknat kostnader för stipendier åt elever i Ungdomskurser,

torde dock beloppet böra höjas med förslagsvis 10 000 kronor.

Därjämte bör tillkomma ett belopp å 20 000 kronor, avseende kostnader

för stipendier åt elever vid vissa skogsbrukskurser, vilka kostnader hittills

bestritts från anslaget till skogsvårdsstyrelserna. Förevarande anslag, som

i fortsättningen torde böra benämnas Skogsvård in. in.: Bidrag till vissa skogsbrukskurser,

torde sålunda böra uppföras med 145 000 kronor. Anslaget

synes böra erhålla karaktären av reservationsanslag.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att å riksstaten för budgetåret 1949/50 under nionde huvudtiteln

anvisa

a) till Lägre lantbruksiindervisning m. m.: Lantbruksskolan

vid Ultuna ett förslagsanslag av 42 000 kronor,

b) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt

vissa lantbruksundervisningsanstalter: Avlöningar ett förslagsanslag

av 2 976 600 kronor,

c) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt

vissa lantbruksundervisningsanstalter: Driftkostnader ett

förslagsanslag av 970 000 kronor,

d) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt

vissa lantbruksundervisningsanstalter: Bidrag till arvoden åt

skolläkare ett förslagsanslag av 10 000 kronor,

e) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till särskilda

utbildningskurser ett reservationsanslag av 87 000

kronor,

f) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till

jordbrukets yrkesskolor ett förslagsanslag av 230 000 kronor,

g) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt

elever vid lägre lantbruksundervisning sanstalter m. m. ett

förslagsanslag av 920 000 kronor,

h) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till

byggnadsarbeten vid vissa lantbruksundervisningsanstalter

ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor,

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj-.ts proposition nr 124.

103

i) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till undervisningsmateriel

för maskinundervisning ett reservationsanslag

av 150 000 kronor,

j) till Bidrag till hushållningssällskapens undervisningsverksamhet

m. m. ett anslag av 840 000 kronor, samt

k) till Skogsvård m. m.: Bidrag till vissa skogsbrukskurser

ett reservationsanslag av 145 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Siv Schiöler.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungi. Maj:ts proposition nr 124.

Innehållsförteckning.

Sid.

Propositionen...................................................................... 1

Sammanfattning ................................................................... 1

Utdrag av statsrådsprotokollet den 4 mars 1949 .................................. 3

Inledning............................................................................ 3

Den lokala ledningen och planeringen av yrkesundervisningen ................ 5

Förslaget............................................................................. 5

Yttrandena........................................................................... 7

Departementschefen .................................................................... 13

De fasta lantbruksundervisningsanstalterna...................................... 15

Förslaget.............................................................................. 15

Organisation........................................................................ 16

Undervisning ....................................................................... 16

Lärarna............................................................................ 23

Statsbidrag................................................. 26

Yttrandena........................................................................... 30

Organisation........................................................................ 30

Undervisning........................................................................ 31

Lärarna.......... 43

Statsbidrag........................................................ 45

Departemenschefen..................................................................... 49

Hushållningssällskapens undervisningsverksamhet............................... 59

Förslaget.............................................................................. 59

Yttrandena........................................................................... 61

Departementschefen..................................................................... 65

Den skogliga yrkesundervisningen................................................ 67

Förslaget............................................................................ 67

Yttrandena......................................................................... 70

Departementschefen .................................................................... 78

Åtgärder för tillgodoseende av behovet av mjölkningspersonal ................ 81

Förslaget.............................................................................. 81

Yttrandena........................................................................... 84

Departementschefen .................................................................... 84

Anslagsberäkningar................................................................ 85

Lägre lantbruksundervisning m. m. :

Lantbruksskolan vid Ultuna......................................................... 85

Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter:

Avlöningar....................................................................... 85

Driftkostnader.................................................................... 88

Bidrag till arvoden åt skolläkare................................................... 90

Bidrag till särskilda utbildningskurser.............. 91

Bidrag till jordbrukets yrkesskolor................................................... 94

Understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter m. m.................... 95

Bidrag till byggnadsarbeten vid vissa lantbruksundervisningsanstalter.................. 96

Bidrag till undervisningsmateriel för maskinundervisning.............................. 97

Bidrag till hushållningssällskapens undervisningsverksamhet m. m....................... 98

Skogsvård m. m.: Bidrag till vissa skogsbrukskurser.................................... 101

Departementschefens hemställan.................................................. 102

497295. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1949:45 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering jämte i ämnet I årets statsverksproposition s. 1 i texten