Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i stadgan den 21 februari 1941 (nr 98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande

1949-03-11 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:133, Med förslag till lag angående ändring i stadgan den 21 februari 1941 (nr 98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

1

Nr 133.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i stadgan den 21 februari 1941 (nr

98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande;

given Stockholms slott den 11 mars 1949.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag angående ändring i stadgan den 21 februari

1941 (nr 98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I anslutning till i propositionen nr 244/1948 framlagt förslag om omläggning

av riksdagens sessionstider föreslås i propositionen att riksdagsmännens

arvoden, som nu utgå i förhållande till den tid då riksdagen är i

verksamhet, i stället böra fastställas som bestämda årsarvoden, vilkas storlek

ej varierar med riksdagssessionernas längd. I propositionen föreslås, att

årsarvodenas storlek f. n. skall fastställas med utgångspunkt från de belopp,

som utgingo under 1948 års riksdag. 1

1 llihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 133.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 133.

Förslag

till

Lag

angående ändring i stadgan den 21 februari 1941 (nr 98)

om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande.

Härigenom förordnas, att 1 § och 3—7 §§ stadgan den 21 februari 1941

om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande1 skola erhålla följande

ändrade lydelse.

Nuvarande lydelse:

1 §•

Föreslagen lydelse:

Riksdagsman åtnjuter arvode un- Riksdagsman åtnjuter arvode från

der tid då, räknat från och med da- och med den dag, då han tager plats

gen för riksdagens början, ärenden i riksdagen till och med den dag, då

som Konungen förelagt riksdagen åro riksdagsmannauppdraget upphör,

beroende på dennas prövning eller då

riksdagen eljest sammanträder för

frågor varom i § 56 riksdagsordningen

sägs. Vid lagtima riksdag skall arvode

dock utgå för minst fyra månader,

så framt ej riksdagen dessförinnan

upplöses.

Arvode utgår med ett belopp motsvarande

sjuhundrafemtio kronor för

månad, om riksdagsmannen är bosatt

å ort där riksdag hålles, samt eljest

med belopp motsvarande ettusen kronor

för månad.

Blir riksdagsman förhindrad deltaga i riksdagsgöromålen, skall han för

tid, varmed frånvaron i en följd överstiger trettio dagar, vidkännas avdrag

å arvodet med en fjärdedel av vad eljest skolat för samma tid utgå.

Arvode utgår med ett belopp motsvarande

6 450 kronor för år, om

riksdagsmannen är bosatt å ort där

riksdag hålles, samt eljest med belopp

motsvarande 8 600 kronor för år.

Har ett år förflutit, sedan riksdagsman

sist deltog i riksdagsarbetet, skall

därefter, intill dess han åter intager

sin plats i riksdagen, intet arvode

utgå. 1

1 Senaste lydelse av 3 och 7 §§, se 1945: 253 samt av 1 och 6 §§, se 1947: 464.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

3

Nuvarande lydelse:

Riksdagsman skall i de fall, då han

enligt bestämmelserna i denna stadga

kan komma i åtnjutande av pension,

å arvodet vidkännas avdrag med tjugufem

kronor för varje månad, varunder

arvode åtnjutes. Avdragna belopp

må icke återkrävas.

Föreslagen lydelse:

Riksdagsman skall i de fall, då han

enligt bestämmelserna i denna stadga

kan komma i åtnjutande av pension,

å arvodet vidkännas avdrag med 25

kronor för varje månad, varunder

riksdagssession pågår. Avdragna belopp

må icke återkrävas.

3 §.

Riksdagsman äger på det allmännas bekostnad företaga resor å statliga

och enskilda järnvägar.

Riksdagsman, som är bosatt å annan

ort än där riksdagen hålles, äger

jämväl vid begagnande av annat färdmedel

än i första stycket sagts på det

allmännas bekostnad resa till och

från riksdagen samt under tid, då arvode

till honom utgår, mellan riksdagsorten

och hemorten.

4

Kamrarnas talmän erhålla under

tid, då arvode till dem utgår, därjämte

representationsbidrag med ett belopp

motsvarande för månad ettusen

kronor, dock högst med fem tusen

kronor under ett och samma kalenderår.

Riksdagsman, som är bosatt å annan

ort än där riksdagen hålles, äger

jämväl vid begagnande av annat färdmedel

än i första stycket sagts på det

allmännas bekostnad resa till och

från riksdagen samt under tid, då

riksdagen håller session, mellan riksdagsorten

och hemorten.

Kamrarnas talmän erhålla representationsbidrag

med 5 000 kronor

för år.

5 §•

Ledamot av utrikesnämnden, så

ock suppleant, åtnjuter under tid, då

han icke uppbär arvode såsom riksdagsman,

dels ersättning för kostnanaden

för resa till och från sammanträde

med nämnden, dels ock traktamentsersättning

för varje sannnanträdesdag

med tjugufem kronor, om

ledamoten eller suppleanten är bosatt

å ort där nämnden sammanträder,

samt eljest med femtio kronor.

Ledamot av utrikesnämnden, så

ock suppleant, åtnjuter under tid, då

riksdagen ej häller session, dels ersättning

för kostnaden för resa till

och från sammanträde med nämnden,

dels ock traktamentsersättning

för varje sammanträdesdag med 25

kronor, om ledamoten eller suppleanten

är bosatt å ort där nämnden

sammanträder, samt eljest med 50

kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

t

Kungl. Maj.ts proposition nr 133.

Nuvarande lydelse:

6 §•

Föreslagen lydelse:

Arvode och representationsbidrag

utbetalas i efterskott var femtonde

dag på rekvisition av vederbörande

kammares talman. Dag för utbetalning

må jämkas, när så med hänsyn

till infallande helg eller eljest prövas

lämpligt.

Arvode och representationsbidrag

utbetalas under riksdagens vårsession

med ett belopp motsvarande för månad

1 000 kronor eller, vad angår årsarvode

å 6 450 kronor, 750 kronor.

Återstoden utbetalas med lika belopp

under envar av månaderna september—december.

Utbetalning sker i

den ordning kanslideputerade be
-

stämma.

Utbetalning av pension sker månadsvis i efterskott.

Vid beräkning av ersättning för del av månad räknas månaden till trettio

dagar.

7 §•

De ledamöter av riksdagen, vilka Kanslideputerade äga, tillika med

jämlikt § 80 riksdagsordningen hava kamrarnas talmän, meddela de närinseende

över riksdagens kansli, äga, mare bestämmelser, som må erfordtillika

med kamrarnas talmän, med- ras för tillämpningen av denna

dela de närmare bestämmelser, som stadga,

må erfordras för tillämpningen av

denna stadga.

Utbetalningar med stöd av denna stadga verkställas av riksgäldskontoret.

Denna lag träder i kraft den 1

juni 1949.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 133.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 11 mars 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om ersättning för

riksdagsmannauppdragets fullgörande samt anför följande.

I § 23 riksdagsordningen föreskrives att ledamot av riksdagen äger av

statsmedel åtnjuta arvode och reseersättning samt att närmare bestämmelser

härom meddelas i en av Konungen och riksdagen samfällt beslutad stadga.

Dessa bestämmelser återfinnas i stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets

fullgörande den 21 februari 1941 (nr 98), som i sin nuvarande

lydelse innehåller i huvudsak följande.

Riksdagsman åtnjuter arvode under tid, räknat från och med (lagen för

riksdagens början, då ärenden som Konungen förelagt riksdagen äro beroende

på dennas prövning eller då riksdagen eljest sammanträder för frågor

varom i § 56 riksdagsordningen sägs. Vid lagtima riksdag skall arvode dock

utgå för minst fyra månader, så framt ej riksdagen dessförinnan upplöses.

Arvode utgår med ett belopp motsvarande / 50 kronor för manad, om riksdagsmannen

är bosatt å ort där riksdag hålles, samt eljest med belopp motsvarande

1 000 kronor för månad. Blir riksdagsman förhindrad deltaga i

riksdagsgöromålen, skall han för tid, varmed frånvaron i en följd överstiger

trettio dagar, vidkännas avdrag å arvodet med ej fjärdedel av vad eljest

skolat utgå för samma tid.

Riksdagsman skall i de fall, då han enligt bestämmelserna i stadgan kan

komma i åtnjutande av pension, vidkännas avdrag å arvodet med 25 kronor

för varje månad, varunder arvode åtnjutes. Riksdagsman, som tillhört riksdagen

minst åtta år före fyllda 65 år, äger rätt till pension. Pension utgör i

regel för den, som tillhört riksdagen åtta år före fyllda 65 år, 1 188 kronor

för år och för den, som tillhört riksdagen tjugu år eller längre tid före

nämnda ålder, 3 636 kronor för år. För varje år utöver åtta ökas pensionen

med 204 kronor, intill dess nämnda högsta pensionsbelopp uppnåtts. Uppbär

den, som åtnjuter pension på grund av riksdagsmannauppdrag, tillika

lön eller tjänstepension på grund av anställning i allmän tjänst, skall, så

länge sådan annan förmån åtnjutes, förstnämnda pension i viss ordning

minskas.

Riksdagsman äger på det allmännas bekostnad företaga resor å statliga

och enskilda järnvägar samt i vissa fall med annat färdmedel.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 133.

Kamrarnas talmän erhålla under tid, då arvode utgår till dem, representationsbidrag

med ett belopp motsvarande 1 000 kronor för månad, dock högst

5 000 kronor under ett kalenderår.

Ledamot eller suppleant av utrikesnämnden åtnjuter under tid, då han

icke uppbär arvode såsom riksdagsman, dels ersättning för kostnaden för

resa till och från sammanträde med nämnden, dels ock traktamentsersättning

för varje sammanträdesdag med 25 kronor, om ledamoten eller suppleanten

är bosatt å ort där nämnden sammanträder, samt eljest med 50 kronor.

Arvode och representationsbidrag utbetalas i efterskott var femtonde dag.

Under de senaste åren ha i skilda sammanhang ändringar i dessa bestämmelser

varit aktuella. Härvid ha särskilt fyra spörsmål diskuterats och föranlett

olika förslag till omläggningar.

Den första frågan gäller om ersättningen skall konstrueras som ett månadsarvode,

utgående så länge riksdagen är i verksamhet, eller som ett fast

årsarvode, som utgår oberoende av riksdagsperiodens längd under året. Möjligen

kunna också dessa båda grunder kombineras i form av ett fast årsarvode

jämte traktamente under riksdagstid.

Vidare har frågan om de grunder som skola vara avgörande för om en

riksdagsman skall tillerkännas det högre eller det lägre arvodet varit föremål

för övervägande.

Med detta spörsmål sammanhänger frågan om den lämpliga utformningen

av regeln i 33 § kommunalskattelagen angående skatteavdrag å riksdagsmannaarvode.

Slutligen har föreslagits införande av ett pensioneringssystem, enligt vilket

avgifterna skola helt täcka pensionsbeloppen.

Den år 1943 tillsatta utredningen angående revision av riksdagens arbetsformer

berörde i sitt betänkande (SOU 1944: 8) den första av dessa frågor.

Utredningen föreslog införande av en kombination av fasta och rörliga arvoden.

Det fasta arvodet skulle få formen av ett årsarvode, som med lika

belopp per månad skulle utbetalas under hela året. Därtill skulle konnna ett

rörligt arvode i form av dagtraktamente under den tid då riksdagen var

samlad. Årsarvodet skulle utgå med 4 200 kronor, motsvarande 35o" kronor

i månaden, och dagarvodet med 5 kronor för å riksdagsorten bosatta ledamöter

och 15 kronor för övriga ledamöter.

I motioner vid 1946 års riksdag (I: 102 och II: 194) föreslogs hl. a. införande

av ett fast och tillräckligt högt årsarvode, som — under förutsättning

att riksdagssessionens början i enlighet med i motionen framfört förslag

flyttades bakåt till den 1 december — under tiden 1/12—31/5 skulle

utgå, för i Stockholm bosatta ledamöter med 750 kronor och för övriga med

1 000 kronor per månad. Under återstoden av året skulle motsvarande belopp

utgöra 250 respektive 350 kronor. I anledning av nämnda motioner

anhöll riksdagen i skrivelse (r. skr. nr 457/1946) till Kungl. Maj :t om skyndsam

utredning av frågan om revision av riksdagens arbetsformer samt om

framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

De inom finansdepartementet den 3 och 20 januari 1947 tillkallade riksdagsarvodessakkunniga

behandlade framför allt frågan om riksdagsmannaarvodets

differentiering samt i samband därmed även frågan om i vilka fall

och i vilken utsträckning avdragsrätt i skattehänseende borde föreligga.

De sakkunniga erinrade om att enligt gällande stadga riksdagsmannens bosättning

på eller utanför riksdagsorten avgör, om han skall erhålla det större

eller det mindre arvodet. Ordet »bosatt» har i denna bestämmelse tolkats

så, att mantalsskrivningsorten är att betrakta som vederbörandes bosättningsort.

I fråga om den rätt till skatteavdrag med två tredjedelar av arvodesbeloppet,

som enligt 33 § kommunalskattelagen tillkommer bl. a. den

som för deltagande i riksdag å annan ort, än där han varit bosatt, uppburit

arvode, hav ordet bosatt i flertalet fall tolkats pa samma sätt. Numera

anses emellertid, framhöllo de sakkunniga, att bosättningsbegreppet i

nämnda lag bör tilläggas den innebörd det fått i folkbokföringsförordningen,

d. v. s. att det syftar på den ort där vederbörande har sitt hem, och ej

på mantalsskrivningsorten, om denna är en annan. Bosättningsbegreppet i

arvodesstadgan och i kommunal,skattelagen kan salunda i vissa fall fa olika

innebörd.

De sakkunniga föreslogo införande av en uttrycklig föreskrift i stadgan

om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande, att kyrkobokföringen

i regel skulle läggas till grund för arvodets differentiering. Kyrkobokföringen

skall nämligen enligt folkbokföringsförordningen som regel

följa förändringarna i bosättningen. Bestämmelser borde emellertid även

infogas i syfte att från det högre arvodet undantaga de riksdagsledamöter

som enligt denna regel skulle uppbära detta arvode men för vilka den materiella

grunden härför saknades, d. v. s. ledamöter som utan att vara bosatta

i Stockholm dock hade hemmet så nära huvudstaden att de utan hinder

eller avsevärd olägenhet kunde vistas där under nattvilan, vidare även

statsråd samt kommittéledamöter med flera, som hade fast bostad i Stockholm

men jämlikt gällande regler vore kyrkobokförda å annan ort.

Riksdagsarvodessakkunniga föreslogo vidare, att rätten till skatteavdrag

skulle knytas till den omständigheten, att riksdagsmannen åtnjutit det högre

arvodet.

Inom justitiedepartementet den 17 oktober 1946 tillkallade sakkunniga ha

i sitt betänkande med förslag angående riksdagens arbetsformer och därmed

sammanhängande frågor (SOU 1947:79) framlagt förslag beträffande ersättningsfrågorna.

Huvudparten av de frågor, som nämnda sakkunniga

upptagit till behandling, har på anmälan av chefen för justitiedepartementet

i proposition nr 244 med förslag till ändringar i regeringsformen och

riksdagsordningen in. in. förelagts 1948 års riksdag. Beträffande riksdagsmännens

arvoden och pensioner utgick föredragande departementschefen

emellertid från att ett definitivt ståndpunktstagande icke borde ske innan

de aktuella grundlagsändringarna slutligen antagits, varför något förslag

härutinnan icke upptogs i propositionen.

Sistnämnda sakkunniga ha bl. a. anfört följande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

Beträffande principerna för arvodenas konstruktion uttala de sakkunniga,

att de finna många skäl tala för den kombination mellan fast arvode

och rörligt traktamente som rekommenderades av 1943 års utredning. En

på så sätt utformad ersättning för riksdagsmannauppdraget syntes vara

ägnad att främja en önskvärd koncentration i riksdagsarbetet. Detta syfte

syntes emellertid än bättre tillgodoses, om arvodena gjordes helt fasta.

Härtill komme, att ett system innefattande dagersättningar rimligtvis måste

kombineras med en närvaroregistrering som, hur den än utformades, aldrig

kunde bliva fullt rättvisande. Det kunde nämligen icke utan vidare förutsättas,

att den som trägnast bevistade sammanträdena i utskott och kamrar

också nedlade det största arbetet i riksdagen. De sakkunniga ha av dessa

skäl funnit sig böra framlägga förslag till en övergång till helt fasta årsarvoden.

Vid beräkningen av riksdagsarvodets storlek ha de sakkunniga utgått

från att detta bör omfatta ett årsarvode, som kan ge riksdagsledamöterna

skälig ersättning för i samband med riksdagsuppdraget förlorad inkomst

samt ersättning för de under själva sessionen med uppdraget förbundna

extrautgifterna. I arvodesbeloppet skulle m. a. o. vara inräknade både ett

fast årsarvode och dagtraktamente för de sex till sju månader, som förutsattes

bliva normal längd, för riksdagen. De sakkunniga hade efter prövning

av olika alternativ beräknat det fasta arvodet efter ett årsarvode av 7 200

kronor samt ett dagtraktamente av 10 kronor för stockholmare och 25 kronor

för övriga. Arvodet skulle i så fall för å riksdagsorten bosatta ledamöter

vid sju månaders riksdag bliva (7 200 + 2 100 =) 9 300 kronor och för övriga

(7 200 + 5 250 =) 12 450 kronor. Det lägre arvodet kunde lämpligen

avrundas till 9 000 kronor och det högre till 12 000 kronor.

De sakkunniga ansluta sig i huvudsak till riksdagsarvodessakkunnigas

förslag beträffande reglerna för differentiering av riksdagsarvodena. De

ha visserligen övervägt möjligheterna av att ytterligare differentiera arvodena.

Trots att ur rättvisesynpunkt därigenom vissa fördelar torde kunna

uppnås, har en sådan utformning av arvodesbestämmelserna emellertid

icke ansetts lämplig. De sakkunniga föreslå, att det lägre arvodet knytes till

faktisk bosättning å riksdagsorten eller dess närmaste omgivningar, icke

till Stockholm med angivna förorter.

Vad angår skatteavdragsbestämmelserna har det med hänsyn till den

höjning av arvodena som föreslås icke synts de sakkunniga skäligt att för

dem som komma att åtnjuta det högre arvodet ifrågasätta att en så stor

del av beloppet som två tredjedelar göres skattefri. I första hand borde den

del som vore att betrakta som traktamente göras skattefri för de riksdagsledamöter,

som ej vore bosatta i Stockholm eller som skulle jämställas med

i Stockholm icke bosatta. Det obligatoriska pensionsavdrag av 744 kronor,

som upptoges i det förslag till självpensionering, som de sakkunniga framlägga,

komme enligt gällande regler också att undantagas från beskattning.

Av 12 000-kronorsarvodet borde enligt dessa beräkningsgrunder (5 200 +

744 =) 5 944 kronor eller ungefär hälften få avdragas vid beskattning. —

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

Den skattefria delen av arvodet skulle sålunda reduceras från två tredjedelar

till ungefärligen hälften — och de sakkunniga föresloge i anslutning

härtill, att det beskattningsbara beloppet avrundades till exakt hälften av

arvodet eller 6 000 kronor. För riksdagsledamöter, som ej uppbure ersättning

under helt år, borde det skattefria beloppet reduceras så att det utgjorde

hälften av det uppburna arvodet. Å riksdagsorten bosatta ledamöter hade

enligt nuvarande regler att erlägga skatt för hela arvodet. De sakkunniga

ansåge visserligen icke att dessa och övriga ledamöter, som enligt förslaget

skulle i arvodeshänseende jämställas med dem, borde få rätt till skatteavdrag

enligt samma grunder som föreslagits för övriga ledamöter, men för

ifrågavarande kategori borde dock utöver den avdragsgilla pensionsavgiften

en mindre del, omkring 1 000 kronor, som kunde beräknas motsvara med

riksdagsuppdraget direkt förbundna utgifter, undandragas skatteplikten. Av

det föreslagna arvodet av 9 000 kronor borde därför 7 200 kronor, d. v. s.

80 procent, vara beskattningsbart.

De sakkunniga anföra slutligen, att därest riksdagsarvodena omläggas i

enlighet med förslaget skapas sådana förutsättningar för den obligatoriska

självpensionerings principens förverkligande som saknades vid riksdagspensionernas

införande. En årlig pensionsavgift av 744 kronor skulle obligatoriskt

erläggas av varje riksdagsledamot under hela den tid uppdraget innehaves.

Hel pension, 3 636 kronor, skulle utgå till den som vid 65 års ålder i

minst 20 år varit riksdagsman. Vid lägre antal riksdagsår skulle reduktion

ske. Minst fyra års ledamotskap skulle dock alltid erfordras. Med hänsyn

till att pensionen helt skulle täckas av inbetalade avgifter, skulle någon reduktion

av pensionen på grund av andra samtidigt uppburna pensionsförmåner

eller inskränkning i pensionsrätten av andra särskilda skäl icke äga

rum.

Departementschefen. Riksdagen har i anledning av propositionen nr 244/

1948 såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling antagit förslag till

ändrad lydelse av regeringsformen och riksdagsordningen. Under förutsättning

att årets riksdag kommer att slutligt antaga de ifrågavarande grundlagsändringarna,

aktualiseras frågan om en omläggning av riksdagsmannaarvodena.

Huvudsyftet med de i nämnda proposition framlagda förslagen var att

möjliggöra en koncentration och rationalisering av riksdagsarbetet; bl. a.

avsågs att i möjligaste mån begränsa riksdagens sessionstid. Ett system med

fasta årsarvoden har liksom den i propositionen nr 244 föreslagna omläggningen

av sessionstiderna ansetts vara ägnat att främja en önskvärd koncentration

av riksdagsarbetet. Därest sålunda de berörda grundlagsändringarna

nu genomföras, torde i anslutning härtill en övergång till fasta årsarvoden

böra äga rum. Jag vill således förorda att förslag i sådan riktning förelägges

riksdagen.

I fråga om avvägningen av ersättningens storlek ha de år 1946 tillkallade

sakkunniga föreslagit högre arvoden än som nu utgå. De sakkunniga ha

2 11 i han g till riksdagens protokoll 19t9. 1 samt. Nr 133.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 133.

räknat med ett fast årsarvode av 7 200 kronor samt ett traktamente beräknat

efter 25 respektive 10 kronor för dag under sju månader och ha därigenom

efter vissa justeringar kommit fram till årsbelopp av 12 000 respektive

9 000 kronor. Det rådande ekonomiska läget har på senare tid påkallat

stark återhållsamhet i fråga om löne- och arvodesregleringar för alla

samhällsgrupper. Med hänsyn härtill är jag f. n. icke beredd att föreslå

någon höjning av riksdagsmännens arvoden, trots att jag anser en sådan

i och för sig väl motiverad.

Under 1948 års riksdag uppgingo arvodena de facto till i runt tal 8 600,

respektive 6 450 kronor. Jag föreslår att dessa belopp läggas till grund vid

fastställande av årsarvodenas storlek för de olika kategorierna riksdagsmän.

De förslag som framförts beträffande nya grunder för differentieringen av

arvodena och för beskattningen av desamma samt beträffande införande av

självpensioneringssystem bygga i större eller mindre grad på att en arvodeshöjning

genomföres. Då någon sådan nu ej avses, torde de nämnda reformförslagen

icke böra upptagas till prövning i detta sammanhang. Det vore

knappast tillfredsställande, om riksdagsledamöternas arvoden skulle reduceras,

i synnerhet som de redan nu måste anses synnerligen knappt tillmätta.

Införandet av fasta årsarvoden och omläggningen av riksdagens sessionstider

nödvändiggöra vissa ändringar i de nu gällande arvodesbestämmelserna.

Sålunda böra de bestämmelser i gällande stadga som hänvisa till tid, då

arvode utgår, utbytas mot stadgande om tid, då riksdagssession pågår. Arvode

bör utgå från och med den dag då riksdagsman, sedan hans fullmakt

granskats och godkänts i den ordning som 32 § riksdagsordningen föreskriver,

tager plats i riksdagen till och med den dag då uppdraget upphör. Omläggningen

av grunderna för riksdagsarvodet synes vidare kräva en skärpning

av de nu gällande reglerna för avdrag från arvodet för sådan riksdagsledamot

som blir förhindrad att deltaga i riksdagsgöromålen. Den nuvarande

bestämmelsen att ledamot för tid, varmed frånvaron i en följd överstiger

30 dagar, skall vidkännas avdrag å arvodet med en fjärdedel av vad

eljest skolat för samma tid utgå, torde böra kompletteras med ett stadgande,

att då ett år förflutit sedan riksdagsman sist deltog i riksdagsarbetet, skall

han, intill dess han åter intager sin plats i riksdagen, icke erhålla något arvode.

Utbetalningsföreskrifterna torde under förhandenvarande omständigheter

böra utformas så, att de under pågående riksdagssession utbetalade

månatliga posterna komma att sammanfalla med eller i varje fall ej nämnvärt

understiga vad som enligt hittills gällande regler utgår som månatligt

arvode. Med hänsyn härtill torde böra föreskrivas, att arvode utbetalas under

riksdagens vårsession med belopp, motsvarande 1 000 respektive 750

kronor för månad, medan återstoden av årsarvodet fördelas med lika belopp

på månaderna september—december; motsvarande bör gälla talmännens representationsbidrag.

Utbetalningsföreskrifterna böra även läggas till grund

vid beräkning av det avdrag å arvodet som riksdagsman skall vidkännas vid

längre tids frånvaro än 30 dagar. Utbetalning bör ske i den ordning kanslideputerade

bestämma.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 133.

11

I statsverkspropositionen har under fjortonde huvudtiteln äskats ett förslagsanslag

av 2 885 000 kronor till Riksdagen: Arvoden till riksdagens ledamöter.

En sådan omläggning till årsarvoden som här föreslagits torde ej

behöva föranleda någon omräkning av nämnda anslag.

Föredraganden hemställer härefter, att ett i enlighet med det anförda

inom finansdepartementet upprättat förslag till lag angående ändring i stadgan

den 21 februari 19kl (nr 98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets

fullgörande måtte genom proposition föreläggas riksdagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Claes H. Edgardh.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:233 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 4:o) och 16:o) lagen den 26 maj 1909 s. 3 i texten
  2. BU 1949:37 Bankoutskottets memorial nr 37 s. 1 i texten