Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m

1949-03-18 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:136, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

1

Nr 136.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942

(nr 429) om hyresreglering m. m.; given Stockholms

slott den 18 mars 1949.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. in.;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt in. in.; samt

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med

vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

in. in.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

1 Ililiang till riksdagens protokoll 19h9. 1 samt. Nr 136.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1912 (nr 429) om

hyresreglering in. in.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m,.

vilken enligt lag den 28 maj 1948 (nr 243) gäller till och med den 30 september

1949, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1950.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 maj 1949

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1949, må framställning

som i 7 § sägs göras senast den 14 maj 1949 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar

låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat

hyresgästen sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 maj 1949 lämnat meddelande som i 8 a § femte

stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 september

1949, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 maj 1949.

Förslag:

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt ni. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 28 maj 1948

(nr 244) gäller till och med den 30 september 1949, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 30 september 1950.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

3

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med vissa

bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller

äktenskapsskillnad m. in.

Härigenom förordnas, att lagen den 28 maj 1948 med vissa bestämmelser

om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad m. m., vilken gäller

till och med den 30 september 1949, skall äga fortsatt giltighet till och

med den 30 september 1950.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 11 februari 19b9.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson. Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om förlängning

av hyresregleringen och anför följande.

Statens hyresråd har i skrivelse den 7 december 1948 hemställt, att lagen

den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering in. in. (hyresregleringslagen),

lagen samma dag (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse avbostadsrätt

(bostadsrättskontrollagen) samt lagen den 28 maj 1948 (nr 245)

med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

m. in., vilka lagar gälla till och med den 30 september 1949, måtte

erhålla fortsatt giltighet till och med den 30 september 1950. Över hyresrådets

framställning ha efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,

Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund.

Genom hyresregleringslagen bär stadgats begränsning av hyrans storlek

för flertalet lägenheter, möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal och

reglering av vissa andra hyresförhållanden. Såsom ett komplement härtill

har genom bostadsrättskontrollagen införts reglering av lägenhetsförvärv,

som grundas på bostadsrätt och andra former av bostadskooperation. Båda

lagarna äga tillämpning i alla städer, köpingar och municipalsamhällen, vilkas

invånarantal vid 1942 års ingång uppgick till minst 2 000, samt dessutom,

efter särskilda förordnanden av Kungl. Maj :t, i åtskilliga andra orter.

Regleringsåtgärderna handhavas närmast av kommunala hyresnämnder.

Dessas beslut kunna överklagas hos statens hyresråd, som utgör den centrala

myndigheten för hithörande frågor.

Till dessa båda lagar ansluter sig sedan 1948 den särskilda lagstiftning,

som vid upplösning av äktenskap reglerar förhållandet mellan makarna såvitt

angår av dem hyrd bostadslägenhet, nämligen lagen den 28 maj 1948

med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

m. m.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

5

Det nuvarande läget i fråga om bostadsproduktion och bostadstillgång

belyses i en skrivelse till Kungl. Maj :t från bostadsstyrelsen den 17 januari

1949 med framställningar om anslag för nästa budgetår. Styrelsen uppskattade

det under 1948 erhållna tillskottet bostäder till cirka 54 000 lägenheter.

För fyraårsperioden 1945—1948 beräknade styrelsen bruttotillskottet

till cirka 220 000 lägenheter, vilket med hänsyn till rivning av äldre

hus och annan avgång torde motsvara ett nettotillskott av cirka 150 000

lägenheter. Trots detta hade bostadsbristen icke visat någon tendens att

mildras, vilket sammanhängde med den exceptionellt uppdrivna tillväxten

i stadssamhällenas hushållsbestånd under efterkrigsåren, en tillväxt som

betingades av hög äktenskapsfrekvens och stort inflyttningsöverskott under

högkonjunkturen för stadsnäringarna. För åren 1945—1947 beräknades nettotillskottet

nya lägenheter i de s. k. kvotorterna (d. v. s. i allmänhet tätorter

med mer än 3 000 innevånare) till 115 000 lägenheter. Under samma tid

beräknades ökningen av hushållens antal till 114 000. Bristläget vid utgången

av år 1947 hade således varit praktiskt taget detsamma som under

krigets slutskede.

Även för 1948 räknade styrelsen med ett i stort sett oförändrat bristläge.

I beräkningarna för detta år hade man, med ledning av den tidigare utvecklingen,

räknat med viss nedgång såväl i äktenskapsfrekvensen som i inflyttningen

till tätorterna. Av hittills föreliggande uppgifter syntes framgå,

att nedgången i äktenskapsbildningen icke blivit den beräknade, minskningen

av inflyttningen däremot större än som antagits. Sammanfattningsvis

beräknade styrelsen, att den faktiska bostadsproduktionen under 1948

ganska nära motsvarat tillväxten av hushåll, varför bostadsbristen under

detta år hållit sig praktiskt taget oförändrad.

Av intresse för att bedöma läget på bostadsmarknaden är även den rundfråga,

som socialstyrelsen årligen ställer till byggnadsnämnder, fastighetsägareföreningar

och hyresgästföreningar i ett stort antal städer. I svaren på

denna rundfråga avgivas omdömen om tillgången vid tiden omkring den 1

oktober på lägenheter av olika slag och storlek med någon av beteckningarna

god, tillräcklig, knapp och otillräcklig. Hösten 1948 inkommo svar

från 126 städer. I SO—95 procent av svaren (olika för lägenheter av skilda

slag) blev omdömet om tillgången »otillräcklig», i 5—15 procent betecknades

den som knapp och endast i 1—4 procent som tillräcklig. Av den lägenhetstyp,

som är den viktigaste i nyproduktionen, nämligen moderna

tvårumslägenheter, fanns ingenstans tillräcklig tillgång. Icke på något håll

och i fråga om någon lägenhetstvp betecknades tillgången som god.

I jämförelse med motsvarande undersökning hösten 1947 utvisa dessa

siffror knappast någon förbättring. I socialstyrelsens rundfråga ingår även,

att byggnadsnämnderna höras, huruvida tillgången på lägenheter av olika

slag den 1 oktober 1948 var större eller mindre än vid samma tid 1947 eller

oförändrad. De flesta svaren, eller 70—80 procent, angiva tillgången som

oförändrad, endast 4—6 procent som större och 20—30 procent som mindre

än 1947.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Även förekomsten av egentlig husvillhet har undersökts. I 47 städer funnos

efter oktoberflyttningen 1948 mer än 700 hushåll, som på grund av husvillhet

provisoriskt inkvarterats genom kommunernas försorg. En ökning

av husvillheten efter oktoberflyttningen rapporteras från 3 städer, medan

den minskats i 3 andra.

Angående behovet av en förlängning av lagstiftningen om hyresreglering

har hyresrådet i sin förenämnda skrivelse anfört, att enligt hyresrådets erfarenhet

under det senaste året någon förbättring icke inträtt på bostadsmarknaden,

ehuru tillskottet av nya lägenheter varit avsevärt. Med hänsyn till

varslade begränsningar i bostadsbyggandet under de närmaste åren syntes

det antagligt att bostadsproduktionen komme att bliva tillräcklig endast för

att förhindra en ytterligare skärpning av bristen.

Socialstyrelsen och hyresgästernas riksförbund tillstyrka förlängning av

lagstiftningen.

Fastighetsägareförbundet uttalar, att den rådande bostadsbristen med

hänsyn till den av ekonomiska skäl framtvingade begränsningen av bostadsproduktionen

knappast komme att hävas under nästkommande år.

Ehuru förbundet vidhölle sin tidigare uttalade ståndpunkt, att hyresregleringen

i icke ringa mån bidroge till att skapa en konstlad bostadsbrist, ville

förbundet därför icke motsätta sig en ytterligare förlängning av lagen på

ett år.

I remissyttrandena ha även berörts vissa specialfrågor inom hyresregleringen.

Sålunda har hyresgästernas riksförbund begärt utredning av frågan om

s. k. obligatorisk kommunal bostadsförmedling. I ett

uttalande av förbundets kongress den 20 november 1948 betecknades som

den mest angelägna uppgiften inom bostadsmarknaden att alla lediga bostadsutrymmen

fördelades på ett rättvist sätt. Hyresgäströrelsen hade sedan

länge framhållit att en verklig behovsprövning av de bostadssökande måste

införas. En sådan prövning hade man sökt få till stånd i flera städer med

kommunal bostadsförmedling, i ett par av dem med gott resultat, men fördelningen

hade begränsats till de nybyggda husen. Man hade föreskrivit, att

upplåtelse av tomtmark från staden eller förmedling av lån endast skulle

ske till dem som förbundit sig att låta den kommunala förmedlingen uthyra

de blivande lägenheterna. En sådan anordning vore att anbefalla i alla städer

där bostadsförmedling funnes inrättad. Flertalet lägenheter funnes dock

i det äldre bostadsbeståndet, och när dessa bleve hyreslediga kunde med nuvarande

lagstiftning någon kommunal fördelning av dem icke ske om ej

hyresvärden frivilligt ginge med härpå, vilket dock endast i undantagsfall

vore förhållandet. Förbundet hemställde om skyndsam utredning angående

obligatorisk bostadsförmedling av innebörd att alla lediga hyreslägenheter

skulle anmälas till ett kommunalt organ som hade att efter prövning av

de sökandes behov fördela lägenheterna. Hyresvärd skulle icke få uthyra

ledig lägenhet med mindre han valt hyresgäst bland dem som det kommu
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

7

nala organet ansett i första rummet böra komma i fråga. Det borde ankomma

på varje kommun att avgöra om denna anordning borde införas i kommunen.

På de orter där lägenhetstillgången vore någorlunda tillräcklig erfordrades

självfallet icke detta. — Förbundet har i sitt yttrande över hyresrådets

framställning upprepat denna begäran om utredning.

Samma fråga har sedermera upptagits av bo.stadsstyrelsen, som i sin förut

nämnda framställning om anslag uttalat följande.

Det tillstånd som sedan flera år råder på bostadsmarknaden, i synnerhet

i de största städerna, har i och för sig gett motiv för åtgärder, syftande till

eu ur sociala synpunkter mera försvarlig fördelning av den bostadstillgång,

som uppstår genom nyproduktionen samt genom upplösning av bestående

hushåll, varigenom äldre lägenheter friställas. Det är otvivelaktigt, att i

många fall bostadsbehov av relativt låg angelägenhetsgrad kunna hävda

sig bättre på bostadsmarknaden — icke minst med hjälp av svartabörshandelns

metoder — än sådana behov, vars eftersättande betyder en verklig

nödsituation för en familj.

Tidigare närda förhoppningar att en om än långsam avveckling av bostadsbristen

skulle komma igång inom nära framtid ha betingat en naturlig

tvekan att föreslå nya ingripanden på bostadsmarknaden av sådan art,

som funnits nödvändiga i praktiskt taget alla andra europeiska länder. Då

nu utsikterna för det närmaste året snarast peka mot fortsatt försämring

av läget och möjligheterna till en effektiv bristavveckling med all sannolikhet

måste dröja fiera år böra, efter styrelsens uppfattning, åtgärder övervägas,

som kunna bidraga till att lätta trycket för de sämst ställda grupperna

av bostadsbehövande hushåll. Ett stort antal stadssamhällen ha under

senare år ordnat kommunal bostadsförmedling. Genom en växande bostadsproduktion

i kommunernas eller allmännyttiga företags regi samt genom

överenskommelser mellan kommunala organ och enskilda byggherrar

har en betydande del av de nyproducerade lägenheterna förts in under offentlig

bostadsförmedling, varvid möjlighet till behovsprövning öppnats. Av den

årliga bostadstillgången utgöres dock en väsentlig del av de lägenheter, som

friställas genom avflyttning från orten eller hushållsupplösning. Full effektivitet

hos en bostadsförmedling, som tillämpar angelägenhetsprövning efter

sociala hänsyn, kan nås endast om även denna kategori av lägenheter kan

omfattas av förmedlingen. Styrelsen vill ifrågasätta, huruvida icke en lagstiftning

bör förberedas, som ger möjligheter för kommuner, som så finna

angeläget, att efter Kungl. Maj :ts medgivande föreskriva obligatorisk bostadsförmedling.

En dylik lagstiftning bör enligt styrelsens uppfattning utformas

på sådant sätt, att det intrång den gör på fastighetsägares rätt att

själv välja hyresgäst begränsas i möjligaste mån. Syftet att ge företräde åt

angelägna bostadsanskaffningsbehov framför uppenbart mindre angelägna

bör kunna tillgodoses samtidigt som valmöjlighet inom vida gränser bevaras

för fastighetsägaren. Särskild uppmärksamhet synes höra ägnas frågor rörande

byten av lägenheter samt upplåtelse av bostadsrätt. Förslag i ämnet

bör om möjligt föreläggas 1949 års riksdag.

Hyresgästernas riksförbund har även berört frågan om skydd i visst hänseende

för sådana affärsinnehavare och andra rörelseidkarc, som

driva rörelse i hyrda lokaler, nämligen för det fallet att rörelsen skall överlåtas.

Det är uppenbarligen ofta en värdefull tillgång för en rörelse att den

framdeles får bedrivas just på den plats, där den blivit inarbetad, och när

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

en rörelse skall överlåtas — på grund av innehavarens ålder eller annat skäl

— är en stor del av rörelsens värde beroende av om den nye innehavaren får

övertaga hyresrätten. Detta beror emellertid helt på hyresvärden, och dessa

rörelseidkares ställning är därför ganska osäker. På grund härav har hyresgästernas

riksförbund hemställt att dylik hyresgäst under vissa förutsättningar

skulle i lag få rätt att sätta annan godtagbar hyresgäst i sitt ställe.

Fastighetsägareförbundet har i sitt yttrande erinrat om att i propositionen

om hyresregleringslagens förlängning 1948 hland annat behandlades vissa

frågor rörande valet av intresserepresentanter i hyresnämnd

e r n a. Enligt 14 § hyresregleringslagen består hyresnämnd av

ordförande, som numera utses av statens hyresråd, samt två ledamöter vilka

väljas av kommunens beslutande myndighet. Av de senare skall en äga eller

förvalta till uthyrning avsedd fastighet och den andre, som ej må äga eller

förvalta sådan fastighet, skall ha kännedom om de mindre bemedlades bostadsförhållanden.

Fastighetsägareförbundet hade i sitt år 1948 avgivna yttrande

i frågan om lagens förlängning framhållit, att vid dessa val i stor utsträckning

befintliga organisationer av fastighetsägare och hyresgäster hade

fått tillfälle att föreslå representanter, vilka sedermera den kommunala myndigheten

ulsett till ledamöter. Emellertid hade sig förbundet bekant, att det

i vissa fall förekommit att de kommunala myndigheterna till partsrepresentanter

i hyresnämnderna utsett personer, vilka icke föreslagits från organisationernas

sida, eller att de kommunala myndigheterna trots att partsorganisationer

funnits i orten icke lämnat dessa tillfälle att inkomma med förslag.

I anledning härav framhöll jag i 1948 års proposition i ämnet bl. a. att det

vore obestridligt, att med reglerna om hyresnämndernas sammansättning

avsetts icke endast att säkra erforderlig sakkunskap åt nämnderna utan

även att giva skäligt rum åt en representation av intressentgrupperna på

hyresmarknaden. För nutida samhällsuppfattning vore organisationsväsendet

på olika områden en naturlig och nödvändig faktor, och hyresmarknaden

utgjorde därvidlag intet undantag, även om organisationerna där ännu

på många håll vore svaga. Denna ojämnhet inverkade naturligtvis på frågan

om vilken betydelse som skulle tillmätas ett av en organisation framlagt

förslag till ledamot i hyresnämnd, men om organisationen i fråga finge anses

tämligen representativ för den aktiva delen av vederbörande intressentgrupp

och det icke förelåge särskilda skäl att likväl välja en annan person, borde

den föreslagne icke förbigås. Lagens tanke vore att vid hyresnämndens

handläggning ärendet skulle bli allsidigt belyst och att intressena på ömse

sidor skulle få komma till tals. Hindrades detta genom ett ensidigt val av

ledamöter, riskerade man att proceduren bleve snedvriden. Jag förutsatte

emellertid, att denna uppfattning skulle komma att godtagas vid utseende

av ledamöter i hyresnämnd, och fann därför lagändring icke erforderlig.

Fastighetsägareförbundet har i sitt nu avgivna yttrande gjort gällande, att

de kommunala myndigheterna visat sig icke taga hänsyn till det nu anförda

uttalandet, vilket av riksdagen lämnats utan erinran. Flera exempel fun
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

9

nes härpå. Förbundet begärde därför en uttrycklig lagbestämmelse av innehåll,

att om i orten funnes partsorganisationer som vore representativa för

vederbörande intressentgrupp, till ledamot i hyresnämnd icke borde utses

annan än den som föresloges av vederbörande organisation.

Fastighetsägareförbundet har även erinrat om att förbundet vid de två

senaste tillfällen, då förbundet yttrat sig i frågan om hyresregleringslagens

förlängning, framställt krav på en planläggning rörande regleringens

gradvisa avveckling. Förbundet vidhåller detta krav och hemställer

att en dylik utredning i år verkställes genom Kungl. Maj :ts försorg.

Genom all en plan över regleringens avveckling saknades skedde för närvarande

en enligt förbundets uppfattning onödig och planlös utvidgning av

hyresreglei ingens tillämpningsområde. Enbart under 1948 hade genom beslut

av Kungl. Maj :t hyresregleringen utvidgats att omfatta ytterligare ett

20-tal landskommuner och ett 20-tal mindre tätorter. I många fall syntes härvid

icke någon verklig utredning rörande behovet av en hyresreglering förekomma.

Departementschefen.

De förut anförda sifferuppgifterna bekräfta det allbekanta förhållandet,

att bostadsbristen i tätorterna alltjämt är mycket besvärande, och det är

uppenbarligen nödvändigt att giva hyresregleringslagstiftningen, vilken

nu gäller till och med den 30 september 1949, förlängd giltighet. Jag vill

därför föreslå, att 1942 års lagar om hyresreglering och om kontroll av

upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt samt 1948 års lag med vissa bestämmelser

om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad in. m.

förlänas fortsatt giltighet till och med den 30 september 1950.

I de remissyttranden som avgivits i ärendet ha även upptagits vissa

specialfrågor vilka jag här ämnar något beröra. Den viktigaste av dem är

frågan om införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling, varom

önskemål framförts av hyresgästernas riksförbund. Samma fråga har även

i annat sammanhang upptagits av bostadsstyrelsen. Jag vill då först erinra

om att, såsom framgår av bostadsstyrelsens förut återgivna beräkningar,

bostadsbristen under det senaste året hållit sig ungefär oförändrad.

Men även om bristläget på bostadsmarknaden icke siffermässigt försämras,

kan krisens långvarighet i och för sig skapa svårigheter av psykologisk

och annan art som aktualisera frågan om införande av obligatorisk

bostadsförmedling. Tanken på en dylik speciell regleringsåtgärd har tidigare

vid upprepade tillfällen dryftats inom Kungl. Maj :ts kansli. Spörsmålet har

emellertid befunnits erbjuda betydande svårigheter, något varom erfarenheterna

från våra nordiska grannländer även bära vittnesbörd. Bland annat

är det svårt att finna en sådan form för regleringen, att icke den administrativa

apparaten och den formella omgången bli oproportionerligt stora i förhållande

till de fördelar som kunna vinnas. Särskilda komplikationer uppstå

även då det gäller att reglera förhållandet till det slags hyresmarknad som

går ut på lägenhetsbyten; denna marknad är för närvarande i fråga om de

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 13ö.

äldre husen den viktigaste. Beträffande lägenhetsbytena framlade jag i

samband med hyresregleringens förlängning år 1948 vissa förslag till ändrade

lagbestämmelser, vilka emellertid icke vunno riksdagens bifall. Av

vad som förekom vid handläggningen av nämnda ärende, som alltså endast

avsåg en speciell del av hyresmarknaden, kan slutas vilka betydande svårigheter

som måste vara förenade med en mera fullständig reglering av

hela denna marknad. Härtill kommer helt allmänt angelägenheten av att

så snart som möjligt avveckla krisregleringarna och icke skärpa dem. Med

hänsyn till det mycket allvarliga problem, som bostadsbristen utgör, är

emellertid frågan om behovet av att införa en obligatorisk bostadsförmedling

föremål för fortlöpande uppmärksamhet inom Kungl. Maj :ts kansli.

En annan fråga, som upptagits av hyresgästernas riksförbund, gäller införande

av rätt för rörelseidkare att, då han vill överlämna sin rörelse till

annan, därvid även överlåta hyresrätten till efterträdaren, under förutsättning

att denne bör kunna godtagas av hyresvärden. Även detta spörsmål

har förut varit föremål för behandling inom justitiedepartementet. Då olika

myndigheter och organisationer, som avgivit remissyttranden i anledning

av tidigare framställningar i ämnet, hyst delade meningar om lämpligheten

av att nu vidtaga en dylik lagstiftningsåtgärd — även bland företrädarna

för de rörelseidkare som saken närmast angår har förekommit

tveksamhet — har frågan fått bero tillsvidare. Att märka är särskilt, att

det här gäller en ändring av den allmänna, även under normala förhållanden

bestående hyreslagstiftningen; frågan berör alltså icke i första hand

den av krisen föranledda lagstiftningen om hyresreglering. Jag är icke

heller beredd att för närvarande föreslå någon lagstiftningsåtgärd för dessa

fall.

I ett annat ämne, nämligen sättet för val av de ledamöter i hyresnämnd

som skola representera hyresmarkriadsparternas synpunkter på saken,

framhöll jag i fjol, att befintliga organisationer av fastighetsägare och hyresgäster

borde få avgiva förslag innan beslut fattades av kommunen samt

att, om organisationerna finge anses tämligen representativa för den aktiva

delen av vederbörande intressentgrupp och det icke förelåge särskilda skäl

att likväl välja en annan person, den av organisationen föreslagne icke borde

förbigås av den beslutande kommunala församlingen. Fastighetsägareförbundet

har nu gjort gällande, att dessa principer fortfarande icke vunnit

efterföljd överallt. Även om så är händelsen — det kan åtminstone i vissa

fall vara svårt att kontrollera innebörden av personvalet — synes det mig

ännu icke vara nödvändigt att genomföra ändrade lagregler i fråga om utseendet

av hyresnämndsledamöterna. Jag vill emellertid understryka att

saken för mitt vidkommande kan komma i ett annat läge om det i fortsättningen

skulle visa sig att de kommunala församlingarna icke på skäligt

sätt respektera partsorganisationerna på hyresmarknaden och den funktion,

som enligt förutsättningarna för denna lagstiftning tillkommer dessa organisationer

i förevarande hänseende.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Fastighetsägareförbundet har slutligen upprepat ett tidigare framfört yrkande

om en utredning angående hyresregleringens gradvisa avveckling.

Jag har tidigare härom uttalat, att frågan är för tidigt väckt, och denna invändning

kvarstår alltjämt.

Slutligen må anmärkas att till lagen om fortsatt giltighet av hyresregleringslagen

torde, liksom vid föregående förlängningstillfällen, böra fogas

övergångsbestämmelser av innebörd att ansökan om förlängning av hyresförhållande

eller övertagande av hyresrätt, som avser tid efter lagens hittillsvarande

giltighetstid, må göras inom viss kortare tid efter det förlängningslagen

blivit utfärdad. Det torde kunna beräknas, att förlängningslalagen

kan träda i kraft den 1 maj 1949.

I enlighet med vad sålunda anförts ha inom justitiedepartementet upprättats

förslag till

1. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.;

2. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.; samt

3. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med

vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här

uteslutits.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 136.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 15 mars

1949.

Närvarande:

justitieråden Geijer,

Dahlman,

Lech,

regeringsrådet Quensel.

Enligt lagrådet den 11 mars 1949 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 11 februari 1949, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.; samt

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med

vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsassessor N. E.

Hedfeldt.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

13

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 18 mars 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,

Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 15

mars 1949 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 11 februari 1949 remitterade

förslagen till

1. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.;

2. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.; samt

3. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med

vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

m. m.

Med förmälan, att förslagen av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer

föredraganden, att förslagen måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Moss ler.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:230 Skrivelse till Konwngen i anledning av dels Kungl. Maj ris proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 s. 1 i texten
  2. 2LU 1949:19 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 s. 1 i texten