Med förslag till förordning angående handel med skrot, lump och begagnat gods m. m
39 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 38 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1949:137, Med förslag till förordning angående handel med skrot, lump och begagnat gods m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
1
Nr 137.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående handel med skrot, lump och begagnat
gods m. m.; given Stockholms slott den 18 februari
1949.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed inhämta riksdagens yttrande
över härvid fogade förslag till
1) förordning angående handel med skrot, lump och begagnat gods; och
2) förordning om ändrad lydelse av § 8 förordningen den 18 juni 1864
angående utvidgad näringsfrihet.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
John Ericsson.
Sam manf attning.
1 propositionen föreslås att den nu gällande förordningen den 28 maj
1918 angående handel med vissa begagnade föremål m. m. skall ersättas
av en ny förordning i ämnet. De viktigaste skiljaktigheterna mellan de båda
förordningarna äro följande.
Tillämpningsområdet har utvidgats till att omfatta vissa nya varuslag.
Befogenheten att meddela tillstånd att utöva handel, varom här är fråga,
överflyttas från länsstyrelserna till de lokala polismyndigheterna. Medan
handlande, som innehar kontors- eller butikslokal eller upplagsställe (fast
handlande), skall få idka handel i hela riket, skall tillståndet för den, som
driver rörelsen utan lokal eller ställe av nämnt slag (uppköpare), i allmänhet
begränsas till att avse visst län eller del av län. De fasta handlandena
ålägges en ovillkorlig skyldighet att avkräva okänd säljare legitimation.
Även uppköparna skola fordra legitimation av okända säljare, såvida avtalet
om överlåtelsen icke träffats i säljarens bostad eller affärslokal. För uppköpare
har införts skyldighet att föra vissa anteckningar om inköp och försäljningar.
Bestämmelserna om bokföring, märkning och förvaring skola
äga tillämpning endast beträffande gods som angives i förordningen. För
lump- och skrothandelns del ha kontrollåtgärderna i vissa avseenden lättats
avsevärt.
Hihang till riksdagens protokoll 19b9. 1 samt. Nr 137.
2
Kungi. Maj:ts proposition nr 137.
(Gällande bestämmelser:)
Nr 386.
Förordning angående handel
med vissa begagnade
föremål m. m.;
given Stockholms slott den 28 maj
1918.
1 §•
1 inom. Yrkesmässig handel med
skrot eller lump eller med dit ej hänförliga
begagnade metallvaror, begagnade
beklädnadspersedlar eller begagnade
skodon eller med artiklar,
jämförliga med nu nämnda föremål,
vare, med tillämpning av de föreskrifter,
som nedan stadgas, tillåten
under de villkor, som i övrigt äro för
idkande av handelsrörelse i allmänhet
enligt gällande författningar fastställda.
2 mom. Denna förordning äger ej
tillämpning å handel å marknad och
ej heller å handelsrörelse, som avser
allenast föremål med konst- eller
samlarevärde (antikviteter).
3 mom. Utöver de i denna förordning
meddelade föreskrifter gälle i
fråga om försäljning av begagnade
(Kungl. Maj.ts förslag:)
Förslag
till
Förordning angående handel
med skrot, lump och
begagnat gods.
Härigenom förordnas som följer.
Förordningens tillämpningsområde
m. m.
1 §•
1 mom. Denna förordning äger tilllämpning
å yrkesmässig handel med
järn- och annat metallskrot, lump
samt begagnat gods av följande slag:
1) kläder, skodon,
2) cyklar samt delar av och tillbehör
till cyklar,
3) kameror, klockor, kikare,
4) smycken, äkta pärlor, ädla och
halvädla stenar,
5) ovan ej nämnda föremål, vilka
helt eller till väsentlig del bestå av
guld, silver, platina, nysilver, koppar,
mässing, tenn eller brons.
Med begagnat gods likställes bevis
om pantsättning av dylikt gods.
Till handel hänföres även rörelse,
i vilken förvärvat gods avyttras efter
reparation, nedsmältning eller mindre
bearbetning.
2 mom. Från förordningens tilllämpningsområde
undantages handel
å marknad.
3 mom. Utöver bestämmelserna i
denna förordning skola gälla de föreskrifter,
som i andra författningar
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
3
(Gällande bestämmelser:)
guld- eller silvervaror vad därom särskilt
är stadgat.
2 §•
1 mom. Handelsrörelse, som i denna
förordning avses, må ej utövas av
annan än den, som till sådan rörelses
idkande erhållit uttryckligt tillstånd.
Sådant tillstånd kan ej förvärvas
av den, som ej råder över sig och
sin egendom eller eljest icke är till
handels idkande i allmänhet berättigad,
och ej heller av den, som jämlikt
17 § 1 mom. första stycket förverkat
rätt att driva handelsrörelse;
dock att gift kvinna må, ändå att hon
ej råder över sin egendom, kunna
under de förutsättningar, som angivas
i 4 § av förordningen den 18 juni
1864 angående utvidgad näringsfrihet,
förvärva rätt att idka dylik rörelse.
2 mom. Ansökning om tillstånd,
varom i 1 mom. sägs, skall i fall, där
enligt de för handel i allmänhet gällande
författningar tillstånd eljest ej
skulle erfordrats, göras skriftligen
hos KB i det län, inom vilket rörelsen
skall utövas, eller, där rörelsen skall
drivas i Stockholm, hos överståthållarämbetet.
Vid ansökningen skall
(Kungl. Maj.ts förslag:)
äro meddelade angående idkande av
handel.
2 §•
I denna förordning förstås
med fast handlande den som för
utövande av rörelse, varom i förordningen
är fråga, innehar kontors- eller
butikslokal eller upplagsställe,
samt
med uppköpare annan person, som
idkar sådan rörelse.
Rätten att idka handel enligt
förordningen.
3 §•
Handel, som i denna förordning
avses, må icke utövas utan särskilt
tillstånd.
Tillstånd må beviljas bolag eller
ekonomisk förening samt enskild
person, som gjort sig känd för redbarhet
och ordentlighet och i övrigt
anses lämplig.
4 §.
Ansökning om tillstånd till handel
skall av bolag, ekonomisk förening
och enskild person, som är svensk
medborgare, göras hos polismyndigheten
i den ort, där rörelsen huvudsakligen
skall bedrivas. Angående
ansökning av utlänning om tillstånd
till utövande av näring är särskilt
stadgat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4:
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
(Gällande bestämmelser:)
fogas dels intyg att sökanden gjort
sig känd för redbarhet och ordentlighet
ävensom att sökanden råder
över sig och sin egendom eller, där
fråga är om gift kvinna, som ej råder
över sin egendom, att mannen
tillåter rörelsen och ikläder sig ansvarighet
för de förbindelser, hustrun
i och för rörelsen kan komma
att ingå, dels ock, därest rörelsen
skall bedrivas som grosshandel eller
som försäljning i bod eller från annat
upplagsställe, uppgift å ställe,
där rörelsen skall utövas och där föremål,
som denna avser, skola förvaras.
KB har att inhämta utlåtande över
ansökningen i stad ej mindre av poliskammare,
där sådan finnes, eller
i annat fall av magistrat eller stadsstyrelse
än även av stadsfullmäktige
eller, där sådana ej finnas, av allmän
rådstuga samt å landet såväl av
kommunalnämnd som av kommunalstämma
eller kommunalfullmäktige,
där sådana finnas. Tillstånd må meddelas
allenast, där KB finner sökanden
lämplig att utöva rörelsen.
Har någon i annat fall än nu sagts
erhållit tillstånd till utövande av rörelse,
som här avses, och skall denna
bedrivas som grosshandel eller
som försäljning i bod eller från annat
upplagsställe, åligger det honom
att före rörelsens öppnande hos KB
göra anmälan därom med bifogande
av uppgift å ställe, där rörelsen skall
utövas, och där föremål, som denna
avser, skola förvaras.
(Kungl. Maj.ts förslag:)
Ansökningen skall innehålla uppgift
om det eller de varuslag, med
vilka handel skall bedrivas. Avser
ansökningen tillstånd såsom fast
handlande, skall uppgift lämnas valrörelsen
skall utövas och godset förvaras.
Sökes tillstånd såsom uppköpare,
skall ansökningen innehålla
uppgift om det område, inom vilket
verksamheten skall bedrivas.
5 §•
Tillstånd skall omfatta visst eller
vissa slag av gods.
Tillstånd för uppköpare skall be
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
5
(Gällande bestämmelser:)
3 §•
Handelsrörelse, som i denna förordning
avses, må av bolag eller
ekonomisk förening utövas allenast
genom särskild föreståndare.
För behörighet att förestå sådan
rörelse gälle de i 2 § stadgade villkor;
dock att, där föreståndare avgår
från sin befattning, den som
jämlikt 2 § 1 mom. kan förvärva
tillstånd att idka dylik rörelse, må,
såframt bolaget eller föreningen ofördröjligen
anhåller om tillstånd för
honom att utöva rörelsen, förestå
denna, intill dess beslut i frågan
därom meddelats.
4 §•
I fråga om rätt för stärbhusdelägare
att efter näringsidkares död
fortsätta rörelsen gälle vad om handel
i allmänhet är stadgat; och åligger
det stärbhusdelägarna, vid äventyr
av handelsrättighetens förlust,
att senast inom en månad från dagen
för dödsfallet hos KB göra anmälan
om rörelsens fortsättande.
Rörelsen må likväl utövas allenast
genom särskild föreståndare; och
gälle för behörighet att förestå rörelsen
de i 2 § stadgade villkor; dock
att, utan hinder av vad nu sagts, den,
som jämlikt 2 § 1 mom. kan förvärva
tillstånd till sådan rörelses id
-
(Kungl. Maj:ts förslag:)
gränsas till att avse visst län eller
del av län. Där särskilda skäl därtill
äro, må dock tillståndet gälla flera
län eller hela riket.
6 §•
Där rörelse, som i denna förordning
avses, bedrives av bolag eller
ekonomisk förening, skall för rörelsen
finnas anställd av polismyndigheten
godkänd föreståndare, vilken är ansvarig
för rörelsens behöriga utövande.
Såsom ansvarig föreståndare må
endast den godkännas, som uppfyller
de i 3 § andra stycket stadgade villkoren.
Avgår föreståndare, må bolaget eller
föreningen, under förutsättning
att ansökan om godkännande av ny
föreståndare ofördröj ligen göres, iavbidan
på beslut härom utse person,
som uppfyller villkoren i 3 § andra
stycket, att tills vidare vara ansvarig
föreståndare i den avgångnes ställe.
7 §•
Har rörelseidkare avlidit må rörelsen
för dödsboets räkning fortsättas
under ett år. Rörelsen må likväl
utövas endast genom ansvarig föreståndare,
som i 6 § omförmäles; för
tiden till dess föreståndare godkänts
av polismyndigheten skall vad i tredje
stycket nämnda paragraf stadgas
äga motsvarande tillämpning.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
(Gällande bestämmelser:)
kande, må, där stärbhusdelägarna senast
inom nyss nämnda tid anhålla
om tillstånd för honom att utöva rörelsen,
förestå denna, intill dess beslut
i frågan därom meddelats, samt
att, där föreståndare därefter avgår
från sin befattning, vad i 3 § 2 stycket
stadgas skall äga motsvarande
tillämpning.
5 §•
Föreståndare, som i 3 och 4 §§
omförmäles, skall i fråga om vad
här nedan stadgas angående rörelsens
skötsel anses såsom näringsidkare.
G §•
Bedrives rörelsen såsom grosshandel
eller som försäljning i bod eller
från annat upplagsställe, må ej för
dess utövande eller för förvaring av
föremål, som rörelsen avser, användas
annat ställe än det, varom anmälan
enligt 2 § blivit gjord, med
mindre näringsidkaren dessförinnan
medelat KB uppgift å det nya stället.
(Kungl. Maj.ts förslag:)
8 §•
Föreståndare, som i 6 och 7 §§ omförmäles,
skall i fråga om vad här
nedan stadgas angående rörelsens
skötsel anses såsom utövare av rörelsen.
9 §•
Tillstånd till handel samt godkännande
av föreståndare må återkallas,
när anmärkningar mot rörelsens
skötsel eller mot vederbörandes
lämplighet därtill föranleda.
Särskilda föreskrifter för fasta
handlande.
10 §.
Fast handlande må ej för rörelsens
utövande eller för förvaring av gods,
som rörelsen avser, använda annat
ställe än det, som blivit godkänt av
polismyndigheten i orten.
11 §•
Ej må fast handlande förvärva
gods, som i 1 § sägs, av annan än
den, som är känd för handlanden el
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
7
(Gällande bestämmelser:)
7 §.
1 mom. Den, som idkar grosshandel
med eller försäljning i bod
eller från annat upplagsställe av
föremål, som i 1 § avses, skall, evad
rörelsen omfattar allenast dylika
föremål eller ej, föra särskild bok
(affärsbok) för inskrivning av varje
affär, varigenom för rörelsen föremål
förvärvas eller eljest mottages
för försäljning.
2 mom. Bedrives rörelsen som
grosshandel, må dock från inskrivning
uteslutas affär, varigenom föremål
förvärvas eller mottages från
kronan, kommun eller annan sådan
menighet, kommunikationsföretag,
fabrik, verkstad eller annan industriell
anläggning eller från den,
som behörigen idkar rörelse, med
vars utövande enligt 1 mom. följer
skyldighet att föra affärsbok.
8 §•
1 mom. Affärsbok skall, enligt
vid denna förordning fogat formulär,
föras för kalenderår och, innan
den tages i bruk, inbindas och förses
med fortlöpande sidtal. Affär, för
vilken enligt 7 § boken är avsedd,
skall i denna omedelbart i fortlöpande
nummerföljd inskrivas, med noggrant
angivande av dagen för affä
-
(Kungl. Maj.ts förslag:)
ler hans personal eller ock kan legitimera
sig på ett tillfredsställande
sätt. Beträffande person, som kan
antagas driva yrkesmässig handel
med gods av ovan omförmält slag, är
handlanden därjämte skyldig att
förvissa sig om, att vederbörande innehar
tillstånd att idka sådan handel.
12 §.
Fast handlande skall föra särskild
bok (affärsbok) för inskrivning av
varje affär, varigenom gods som i 1 §
sägs förvärvas för rörelsen eller eljest
mottages för försäljning.
Där polismyndigheten det medgiver,
må anteckningar om förekommande
affärer göras i annan ordning
än i bok; om dylika anteckningar
skall i tillämpliga delar gälla vad om
affärsbok är stadgat.
13 §.
Affärsbok skall föras för kalenderår
och skall vara inbunden och försedd
med fortlöpande sidtal. Där rörelsens
omfång eller beskaffenhet gör
sådant lämpligt, må affärsbok föras
i särskilda avdelningar.
Vid inskrivning av affär skall anteckning
göras om dagen för affärens
avslutande, godsets art samt an
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
(Gällande bestämmelser:)
rens avslutande, föremålets eller föremålens
art samt antal, mått eller
vikt och särskilt kännemärke, där sådant
förekommer, ävensom den persons
för- och tillnamn, yrke och bostad,
med vilken affären avslutats,
och det pris, som därvid avtalats, eller,
där affären inneburit annat avtal
än köp, dylikt avtals innehåll. De om
nämnda person lämnade uppgifter
skola, där han ej är för vederbörande
känd, i den mån så lämpligen kan
ske, till riktigheten kontrolleras. Förvaras
föremål annorstädes än i affärslokalen,
skall i boken finnas anteckning
om förvaringsstället.
Kommer föremål å senare dag än
den, då inskrivning verkställts, i näringsidkarens
besittning, skall dagen
därför angivas.
Har inskrivet föremål blivit sorterat
bland andra föremål eller har
det undergått sådan bearbetning eller
förändring, att det ej kan till sitt förutvarande
bestånd igenkännas, skall
i boken ofördröj ligen göras anteckning
om åtgärden och dagen för dess
vidtagande. Omedelbart efter avslutande
av affär, varigenom näringsidkaren
avhänt sig inskrivet föremål,
skall, där ej anteckning om sortering,
bearbetning eller förändring skett,
verkställas anteckning om avhändelsen,
med angivande av dagen för affärens
avslutande, den persons föroch
tillnamn, yrke och bostad, som
förvärvat föremålet, samt försäljningssumman,
eller, där fråga är om
annat avtal än köp, dylikt avtals innehåll.
Där rörelsens omfång eller beskaffenhet
gör sådant lämpligt, må affärsbok
föras i särskilda avdelningar.
(Kungl. Maj.ts förslag:)
tal, mått eller vikt ävensom, där ej
på grund av godsets mängd hinder
däremot möter, om fabrikat och tillverkningsnummer
eller annat särskilt
kännemärke. Därjämte skola angivas
den persons för- och tillnamn,
yrke och bostad, med vilken affären
avslutats, arten av och numret å den
legitimationshandling, som må hava
företetts, samt det pris, som avtalats,
eller, där affären inneburit annat avtal
än köp, dylikt avtals innehåll.
Förvaras godset annorstädes än i affärslokalen,
skall anteckning göras
om förvaringsstället. Kommer godset
å senare dag än den, då inskrivning
verkställts, i rörelseidkarens besittning,
skall dagen därför angivas.
Då inskrivet gods underkastas sådan
bearbetning eller förändring, att
det ej kan till sitt förutvarande bestånd
igenkännas, skall anteckning
ofördröj ligen göras om åtgärden och
dagen för dess vidtagande. Omedelbart
efter avslutande av affär, varigenom
handlanden avhänder sig
inskrivet gods, skall, där ej anteckning
om bearbetning eller förändring
skett, verkställas anteckning om avhändelsen,
med angivande av dagen
för affärens avslutande, den persons
för- och tillnamn, yrke och bostad,
som förvärvat godset, samt försäljningssumman
eller, där fråga är om
annat avtal än köp, dylikt avtals innehåll.
Anteckning, som i detta stycke
sägs, vare dock ej erforderlig beträffande
gods, som under minst ett
år varit i handlandens besittning.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)
2 mom. Vad i affärsbok inskrivits
får ej utplånas eller genom överstrykning
eller annorledes göras oläsligt.
9 §•
Affärsbok skall av näringsidkaren
förvaras under en tid av tio år, vilken
tid räknas från den dag, då sista
inskrivningen verkställdes. Avslutad
bok må mot bevis kunna lämnas till
förvaring i Stockholm hos poliskammaren
och annorstädes hos vederbörande
magistrat, stadsstyrelse eller
landsfiskal. Vid rörelsens övergång
till annan innehavare skall affärsboken
till denne överlämnas; vid rörelsens
nedläggande skall boken avlämnas
till myndighet, som nyss nämnts.
10 §.
1 mom. Å föremål, rörande vilket
inskrivning gjorts i affärsbok, skall
näringsidkaren så fort ske kan efter
inskrivningen anbringa varaktig beteckning,
angivande det år och det
nummer, varunder inskrivningen
verkställts, ävensom, där boken förts
i särskilda avdelningar, den avdelning,
däri inskrivningen ägt rum.
Beteckningen skall vara tydlig och
anbringas så, att den är lätt skönjbar.
Avser inskrivning flera föremål,
och kan beteckning, som nu sagts,
icke utan synnerlig svårighet eller
omgång anbringas å vart föremål,
må för dessa eller vissa av dem, så
framt de förvaras utan sammanblandning
med andra föremål, användas
allenast eu beteckning, där
denna anbringas på sådant sätt, att
därav tydligt framgår, att den avser
14 §.
Vad i affärsbok inskrivits må ej
utplånas eller genom överstrykning
eller annorledes göras oläsligt. Affärsbok
skall förvaras under en tid av
tio år, räknat från den dag, då sista
inskrivningen verkställdes. Vid rörelsens
övergång till annan innehavare
skall affärsboken överlämnas till
denne; vid rörelsens nedläggande,
skall boken avlämnas till polismyndigheten
i orten.
15 §.
Å inskrivet gods skall så fort ske
kan anbringas tydlig och varaktig beteckning,
som gör det möjligt att
utan omgång återfinna anteckningarna
angående den affär, varigenom
godset mottagits. Beteckning må, så
länge godset för rörelsen förvaras,
borttagas allenast i den mån detta
påkallas av godsets bearbetning eller
förändring. Godset skall förvaras på
sådant sätt, att det är åtkomligt för
granskning.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
(Gällande bestämmelser:)
samtliga de föremål, för vilkas betecknande
den anbragts.
Varder beteckning genom nötning
eller annorledes förstörd eller otydlig,
skall ny beteckning ofördröj ligen
anbringas.
2 mom. Beteckning, varom i denna
paragraf förmäles, må, så länge föremål,
som beteckningen avser, för
rörelsen förvaras, borttagas allenast
i den mån detta efter förloppet av
den i 11 § omförmälda tid påkallas
av föremålets sortering bland andra
föremål, bearbetning eller förändring.
3 mom. Föremål, som skall vara
försett med beteckning, skall, där rörelsen
jämväl avser gods, därför beteckning
ej är föreskriven, förvaras
skilt från detta.
11 §•
1 inom. Där ej tillsägelse eller beslut
av hälsovårdsnämnd, kommunalnämnd
eller annan myndighet till annat
föranleder, må föremål, å vilket,
enligt vad i 10 § sägs, skall anbringas
beteckning, ej utlämnas, förstöras eller
nedsmältas och ej heller underkastas
bearbetning eller annan förändring
förrän efter förloppet av sju
dagar från den dag, då föremålet
kommit i näringsidkarens besittning.
2 mom. Föremål, varom i 1 mom.
sägs, skall förvaras på sådant sätt,
att det är lätt åtkomligt för granskning.
(Kungl. Maj.ts förslag:)
16 §.
Där ej beslut av offentlig myndighet
till annat föranleder, må inskrivet
gods ej utlämnas eller förstöras
och ej heller nedsmältas eller underkastas
annan bearbetning eller förändring
förrän efter sju dagar från
den dag, då godset kom i handlandens
besittning.
Särskilda föreskrifter för uppköpare.
17 §.
Ej må uppköpare förvärva gods,
som i 1 § sägs, av okänd person, med
mindre denne kan legitimera sig på
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj:ts förslag:)
ett tillfredsställande sätt eller förvärvet
sker i överlåtarens bostad eller
affärslokal.
18 §.
Det åligger uppköpare att om varje
affär, varigenom gods som i 1 § sägs
förvärvas för rörelsen eller eljest
mottages för försäljning, göra anteckning
å numrerade inköpsnotor,
hophäftade i block.
Vad i 13 § andra och tredje styckena
sägs om inskrivning i affärsbok
skall i tillämpliga delar lända
till efterrättelse beträffande anteckning
å inköpsnota.
Inköpsnota skall bevaras ett år efter
det anteckning om affär gjorts å
notan.
Undantag från de särskilda föreskrifterna
för fasta handlande och
uppköpare.
19 §.
Vad i 12—16 och 18 §§ stadgas
skall icke äga tillämpning å gods,
som förvärvas å offentlig auktion eller
från kronan, kommun, annan sådan
menighet, dödsbo, kommunikationsföretag,
industriell anläggning eller
från den, som behörigen idkar fast
handel, som i förordningen avses.
20 §.
Beträffande lump samt skrot av
annan metall än guld, silver och platina
äga föreskrifterna i 13 § tredje
stycket samt 15, 16 och 18 §§ icke
tillämpning och må de i 13 § andra
stycket föreskrivna anteckningarna
göras å numrerade inköpsnotor, hophäftade
i block, i stället för i affärsbok.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
(Gällande bestämmelser:)
12 §.
KB må, i den mån skäl därtill äro,
medgiva näringsidkare befrielse från
skyldighet att för särskild affär eller
särskilt slag av affärer ställa sig till
efterrättelse vad i 6, 7, 8, 10 eller 11 §
är stadgat.
13 §.
Näringsidkare, som i denna förordning
avses, eller hans biträde må
ej för rörelsen förvärva eller eljest
mottaga föremål, som av den, vilken
ej fyllt 18 år, för affär utbjudes eller
tillhandahålles, evad detta sker för
den omyndiges egen eller annans
räkning.
14 §.
Efter anmälan av polismyndighet,
att föremål förkommit eller olovligen
frånhänts ägaren, vare näringsidkare,
som denna förordning avser, pliktig
att ofördröjligen undersöka, huruvida
föremålet finnes i hans besittning
och, där affärsbok skall föras,
om i denna förekommer anteckning
om föremålet. Vinnes upplysning om
föremålet, skall näringsidkaren, så
fort ske kan, därom lämna myndigheten
underrättelse.
Erhåller näringsidkaren annorledes
än nu sagts kännedom om, att
den, som hos honom utbjuder eller
(Kungl. Maj.ts förslag:)
21 §.
Om särskilda skäl därtill äro må
polismyndigheten medgiva undantag
från bestämmelserna i 13—16 och
18 §§■
Allmänna bestämmelser.
22 §.
Gods må ej för rörelsen förvärvas
eller eljest mottagas från den, som
är berusad eller ej fyllt 18 år.
Begagnade kläder ävensom andra
föremål, vilka kunna antagas vara
smittofarliga eller behäftade med
ohyra, må icke mottagas, med mindre
de omedelbart underkastas desinfektion
eller åtgärd för ohyrans borttagande.
23 §.
Efter anmälan av polismyndighet
att gods förkommit eller olovligen
frånhänts ägaren vare rörelseidkare
som avses i denna förordning pliktig
att ofördröjligen undersöka om godset
finnes i hans besittning och om
han innehar någon anteckning om
detsamma. Vinnes upplysning om
godset, skall polismyndigheten så
fort ske kan underrättas därom.
Erhåller rörelseidkaren annorledes
än nu sagts kännedom om att den,
som hos honom utbjuder eller till ho
-
13
Iiungl. Maj.ts proposition nr 137.
(Gällande bestämmelser:)
till honom överlämnar föremål, olovligen
åtkommit detsamma eller av
annan anledning icke äger rätt att avyttra
föremålet, eller får näringsidkaren
skälig anledning till misstanke
därom, vare han likaledes skyldig
att genast underrätta vederbörande
polismyndighet.
Skriftliga meddelanden från polismyndighet
skola av näringsidkare,
som i 6 § avses, under en tid av fem
år, vilken tid för varje meddelande
räknas från dess datum, förvaras
ordnade i tidsföljd. Övergår rörelsen
till annan innehavare eller nedlägges
densamma, skall vad i 9 § för dylikt
fall stadgas om affärsbok äga
motsvarande tillämpning å meddelande,
varom nu nämnts.
15 §.
Polismyndighet må ej förvägras
Biträde till affärslokal, magasin eller
upplagsplats, som användes för rörelsen;
och äge polismyndigheten rätt
att därvid företaga den granskning
av varulager och av affärsbok, vartill
myndighetens tjänsteåligganden kunna
giva anledning.
Näringsidkaren eller hans ställföreträdare
vare pliktig att därvid tillhandahålla
föremål eller affärsbok,
vars granskning påkallas, samt att
tillhandagå med upplysningar.
16 §.
Finnas särskilda ordningsföreskrifter
vara av nöden med avseende å
driften av rörelse, varom i denna förordning
är fråga, äge KB att meddela
dylika föreskrifter; och må därvid
tillika för överträdelse av desamma
stadgas viten av fem till och med
ett hundra kronor.
(Kungl. Maj.ts förslag:)
nom överlämnar gods, olovligen åtkommit
detsamma eller av annan anledning
icke äger rätt att avyttra godset,
eller får han skälig anledning till
misstanke därom, vare han skyldig
att genast underrätta polismyndigheten
i orten.
Skriftliga meddelanden från polismyndighet
rörande förkommet gods
skola under en tid av ett år förvaras
ordnade i tidsföljd eller i annan ordning,
som anvisas av polismyndigheten.
24 §.
Rörelseidkare, som avses i denna
förordning, må icke vägra polismyndighet
att undersöka lokaler och lager
eller att granska affärsbok och
inköpsnotor.
25 §.
Finnas särskilda ordningsföreskrifter
vara av nöden med avseende å
rörelsen äger polismyndigheten meddela
dylika föreskrifter. Polismyndigheten
äger ock ålägga rörelseidkare
skyldighet att anmäla förvärv av
föremål av visst eller vissa slag.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
(Gällande bestämmelser:)
17 §.
1. mom. Den, som dömes till ansvar
för tjuvnadsbrott eller, med avseende
å hos honom anträffat stulet
gods, till ansvar enligt 21 kap. 6 §
strafflagen, må ej, där brottet blivit
begånget under tid, då han idkat eller
jämlikt 3 eller 4 § förestått rörelsen,
densamma vidare idka eller
förestå.
Lag samma vare för den, som mera
än en gång dömts till ansvar för
överträdelse av stadgande i 13 eller
14 §.
2 mom. KB må, när skälig anledning
därtill förekommer, meddela
förbud för näringsidkare eller sådan
föreståndare, som i 3 och 4 §§ avses,
att rörelsen vidare idka eller förestå.
Förbudet träder ej i kraft, förrän
det delgivits den, söm därav träffats,
eller, i hans frånvaro, den, vilken
rörelsen besörjer; och skall KB
om förbudet lämna underrättelse
till magistraten, stadsstyrelsen eller
landsfiskalen i orten samt vederbörligen
kungöra detsamma; dock att
vad här sagts om magistratens underrättande
ej äger tillämpning i
Stockholm.
18 §.
1 mom. Den som, utan att enligt
föreskrifterna i denna förordning därtill
vara berättigad, idkar eller förestår
rörelse, som i 1 § avses, böte från
och med fem till och med femhundra
kronor.
(Kungl. Maj.ts förslag:)
26 §.
Nedlägges rörelse, som i denna förordning
avses, eller avgår föreståndare,
skall anmälan härom ofördröjligen
göras till polismyndigheten.
Straffbestämmelser m. m.
27 §.
Den som, utan att enligt föreskrifterna
i denna förordning vara därtill
berättigad, idkar rörelse, som förordningen
avser, straffes med dagsböter.
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)
Till samma ansvar vare den förfallen,
som utövar rörelse, varom i 3
eller 4 § förmäles, annorledes än genom
behörig föreståndare.
2 mom. Förseelse mot 6, 7, 8, 9,
10, 11, 13, 14 eller 15 § straffes med
böter från och med fem till och med
tvåhundra kronor.
Skulle föreståndare, som i 3 och
4 §§ omförmäles, vid utövningen av
sin föreståndarebefattning göra sig
skyldig till överträdelse, som nu sagts,
eller till överträdelse av ordningsföreskrift,
som enligt 16 § meddelats, vare
näringens innehavare ock förfallen
till ansvar, där han prövas vara delaktig
i förseelsen.
19 §.
Dömes den, som idkar rörelse, varom
i 1 § sägs, eller föreståndare, som
i 3 eller 4 § omförmäles, till ansvar
enligt 18 § 2 mom. eller för förseelse
mot ordningsföreskrift, som enligt
16 § meddelats, må på yrkande
av allmän åklagare domstolen tillika,
där omständigheterna finnas böra
därtill föranleda, meddela förbud för
näringsidkaren eller föreståndaren
att rörelsen vidare idka eller förestå.
20 §.
Har någon, som ej fyllt 15 år, till
näringsidkare, varom i denna förordning
är fråga, eller till hans biträde
för affär utbjudit eller tillhandahållit
föremål, skall den, vilken vården
om den omyndige åligger, straffas
så som i 18 § 2 inom. sägs, där det
ej kan antagas, att utbjudandet eller
Till samma straff vare den förfallen,
1) som utövar rörelse, som i 6 eller
7 § avses, annorledes än genom behörig
föreståndare, eller
2) som bryter mot bestämmelse
i 22 §, 23 § första eller andra stycket
eller 24 §.
Med böter från och med fem till
och med tre hundra kronor straffes
den, som bryter mot bestämmelse i
10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17 eller 18 §,
23 § tredje stycket eller 26 § eller
mot föreskrift eller åläggande, som
meddelats jämlikt 25 §.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
(Gällande bestämmelser:)
tillhandahållandet skett mot hans uttryckliga
föreskrift eller eljest honom
ovetande.
21 §.
Den, som under tid, då han är
ställd under tilltal för förseelse mot
denna förordning eller mot ordningsföreskrift,
som enligt 16 § meddelats,
fortsätter eller förnyar samma förseelse,
skall för varje gång stämning
därför utfärdats och delgivits, fällas
till böter eller vite, som för förseelsen
äro stadgade.
22 §.
För förseelse, som med husbondes
vetskap begås av hans hustru, husfolk
eller i hans arbete antagen person,
ansvare husbonden liksom vore
förseelsen begången av honom själv.
23 §.
Till böter eller till utgivande av
vite må icke dömas, om förseelsen
enligt allmänna strafflagen eller annan
författning bör beläggas med
strängare straff.
24 §.
Om fördelning och förvandling av
böter och viten, som ådömas efter
denna förordning, ävensom i avseende
å rätt för allmän åklagare att
till säkerhet för gäldande av böter,
viten och ersättningar, som kunna
den brottslige ådömas, anhålla visst
gods, lände vad i 23 och 31 §§ i förordningen
den 18 juni 1864 angående
utvidgad näringsfrihet stadgas rörande
böter och ersättningar i tilllämpliga
delar till efterrättelse.
(Kungl. Maj.ts förslag:)
28 §.
Rörelseidkare så ock föreståndare
ansvarar för förseelse mot denna förordning,
som begås av person, anställd
i rörelsen, liksom vore förseelsen
begången av honom själv, därest
ej omständigheterna göra sannolikt
att förseelsen skett utan hans vetskap
och vilja.
29 §.
Böter enligt denna förordning tillfalla
kronan.
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
17
(Gällande bestämmelser:)
25 §.
Förseelse mot denna förordning eller
mot ordningsföreskrift, som jämlikt
16 § meddelats, åtalas av allmän
åklagare vid polisdomstol, där sådan
är inrättad, men eljest hos poliskammare
och, där sådan icke finnes,
vid allmän domstol; och gälle i fråga
om klagan över domstols eller poliskammares
beslut i dessa mål vad i
allmänhet angående besvär i brottmål
är stadgat.
26 §.
Emot beslut, som på grund av denna
förordning meddelas av KB, må
besvär anföras inom tid, som för
överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är bestämd;
dock länder beslutet, utan
hinder av besvär, till efterrättelse, intill
dess annorlunda kan bliva vederbörligen
förordnat.
(Kungl. Maj.ts förslag:)
30 §.
Över polismyndighets beslut enligt
denna förordning må besvär anföras
hos länsstyrelsen inom en månad från
det klaganden erhållit del av beslutet.
Talan mot länsstyrelses beslut föres
hos Konungen genom besvär i den
ordning som är bestämd för överklagande
av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut.
Polismyndighets och länsstyrelses
beslut skola lända till efterrättelse
utan hinder av förd klagan, där ej
annorlunda förordnas.
31 §.
Konungen utfärdar de bestämmelser
som erfordras för tillämpningen
av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft
den 1 oktober 1918, då vad gällande
författningar innehålla mot förordningen
stridande upphör att lända
till efterrättelse; dock att de ytterligare
inskränkningar i rätten att
driva handel med föremål av ifrågavarande
slag, som i särskilda författningar
äro eller varda stadgade, skola
äga giltighet.
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1950.
Genom denna förordning upphäves
förordningen den 28 maj 1918 (nr
886) angående handel med vissa begagnade
föremål in. m.
Innebar rörelseidkare rätt enligt
äldre författning att idka grosshandel
med eller försäljning i bod eller
från annat upplagsställe av visst el
-
2 Bihang till riksdagens protokoll 19t9. 1 samt. iVr 137.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
(Gällande bestämmelser:)
Därest före denna förordnings
ikraftträdande handelsrörelse, som i
1 § avses, i vederbörlig ordning utövas
av någon, som råder över sig
och sin egendom, eller av gift kvinna,
som ej råder över sin egendom,
eller sedan senast den 1 januari 1918
av omyndig, som fyllt 18 år, må, där
näringsidkaren icke på grund av stadgandet
i 2 § 1 mom. är utesluten
från möjlighet att förvärva tillstånd
till sådan rörelses utövande, rörelsen
fortsättas även efter det förordningen
trätt i kraft; åliggande det
näringsidkaren, vid äventyr av handelsrättighetens
förlust, att före den
1 oktober 1918 om rörelsen göra anmälan
hos KB med bifogande dels,
därest rörelsen bedrives som grosshandel
eller som försäljning i bod
eller från annat upplagsställe, av
uppgift å ställe, där rörelsen utövas,
och där föremål, som denna avser,
skola förvaras, dels ock i fall, som
avses i 3 §, av uppgift å den, som
är föreståndare.
Vilja stärbhusdelägare efter den,
som efter anmälan eller tillstånd bedrivit
rörelsen såsom grosshandel eller
som försäljning i bod eller från
annat upplagsställe, för stärbhusets
räkning utöva densamma även efter
det förordningen trätt i kraft, skall
i avseende därå vad i 4 § stadgas äga
motsvarande tillämpning; dock att
stärbhusdelägarna äro skyldiga, vid
äventyr av handelsrättighetens förlust,
att senast inom en månad från
den dag, då förordningen trätt i
kraft, göra anmälan om rörelsen med
bifogande av uppgift å ställe, där rörelsen
skall utövas och där föremål,
som denna avser, skola förvaras, och
å den, som är föreståndare.
(Kungl. Maj.ts förslag:)
ler vissa varuslag, som omfattas av
den nya förordningen, gäller denna
rätt även efter ikraftträdandet av
sistnämnda förordning. Har rörelseidkare,
som nu nämnts, rätt att handla
med samtliga de varuslag, som omförmälas
i förordningen den 28 maj
1918, äger han efter ikraftträdandet
av den nya förordningen idka handel
med det eller de i 1 § sistnämnda
förordning omförmälda varuslag, varom
han före den nya förordningens
ikraftträdande ingiver anmälan till
polismyndigheten å den ort, där rörelsen
huvudsakligen bedrives. .
Rätt enligt äldre författning att idka
annan handel än i föregående stycke
sägs med varuslag, som avses i 1 §
nya förordningen, skall anses gälla
till och med den 30 juni 1950.
Har länsstyrelsen medgivit rörelseidkare
befrielse från skyldighet att
ställa sig till efterrättelse vad i 7, 8,
10 eller 11 § förordningen den 28 maj
1918 är stadgat, skall rörelseidkaren,
intill dess vederbörande polismyndighet
annorledes förordnar, åtnjuta
motsvarande befrielse även efter
ikraftträdandet av den nya förordningen.
Fast handlande, som vid den nja
förordningens ikraftträdande äger
rätt att idka handel varom här är
fråga, må utan polismyndighetens
godkännande för rörelsens utövande
använda ställe, som utnyttjades för
detta ändamål vid förordningens
ikraftträdande och varom uppgift i
vederbörlig ordning lämnats till länsstyrelsen.
Kunffl. Maj:ts proposition nr 137.
19
(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)
Vill någon, innan denna förordning
träder i kraft, förvärva rätt att
efter den 1 oktober 1918 begynna rörelse,
som förordningen avser, eller
erhålla befrielse från skyldighet att
ställa sig till efterrättelse något av de
i 12 § avsedda stadgandena, gälle vad
i dessa hänseenden i förordningen
föreskrfves.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av § 8 förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s.
1) angående utvidgad näringsfrihet.
Härigenom förordnas, att § 8 förordningen den 18 juni 1864 angående
utvidgad näringsfrihet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
§ 8.
Vad genom---platinaarbe
ten;
och
1) handel med skrot eller lump
eller med dit ej hänförliga begagnade
metallvaror, begagnade beklädnadspersedlar
eller begagnade skodon eller
med artiklar, jämförliga med nu
nämnda föremål,
varom allt finnes särskilt stadgat.
(Kungl. Maj:ts förslag)
§ 8.
Vad genom —--platinaarbe
ten;
och
1) handel med skrot, lump och begagnat
gods,
varom allt finnes särskilt stadgat.
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1950.
1 Senaste lydelse, se SFS 1926:211.
Kungi. Maj.ts proposition nr 137.
21
Utdrag av protokollet över liandelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott'' den
18 februari 1949.
Närvarande:
Statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för justitie- och inrikesdepartementen fråga
om ändrade bestämmelser angånde handeln med vissa slag av begagnat
gods m. m. samt anför därvid följande.
Inledning.
Beträffande handeln med skrot, lump och vissa slag av begagnat gods
gäller förordningen den 28 maj 1918 angående handel med vissa begagnade
föremål in. m. Syftet med denna förordning är att motverka egendomsbrottsligheten,
särskilt bland minderåriga, genom att försvåra avsättningen
av olovligen tillgripet gods. Beträffande innehållet i förordningen må här
nämnas följande.
Förordningen avser yrkesmässig handel med skrot eller lump eller med
dit ej hänförliga begagnade metallvaror, begagnade beklädnadspersedlar eller
begagnade skodon eller med artiklar, jämförliga med nu nämnda föremål.
Undantag göres emellertid för handel å marknad samt för handelsrörelse,
som avser allenast föremål med konst- eller samlarevärde (antikviteter).
För att utöva rörelse, som omfattas av förordningen, kräves alltid uttryckligt
tillstånd, som i allmänhet meddelas av vederbörande länsstyrelse.
Denna har att pröva om sökanden är lämplig att utöva rörelsen. Bolag, ekonomisk
förening eller dödsbo får idka handel, varom här är fråga, allenast
genom särskild föreståndare, som erhållit länsstyrelsens tillstånd att förestå
rörelsen. Bedrives i förordningen avsedd rörelse såsom grosshandel eller
såsom försäljning i bod eller från annat upplagsställe, skall till länsstyrelsen
lämnas uppgift om ställe, där rörelsen utövas och gods förvaras. Det
åligger i dylika fall näringsidkaren att, oberoende av om rörelsen omfattar
endast gods som omnämnes i förordningen eller ej, föra särskild affärsbok
för inskrivning av varje affär, varigenom föremål förvärvas eller eljest motlages
för försäljning. I vissa angivna fall har emellertid grosshandeln befriats
från sådan bokföringsskyldighet. Detaljerade bestämmelser finnas om
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
affärsbokens förande. Föremål, som inskrivits i affärsbok, skall märkas så
att det kan identifieras. Sådant föremål får icke utlämnas, förstöras eller
nedsmältas och ej heller underkastas bearbetning eller annan förändring
förrän sju dagar förflutit, sedan det kom i näringsidkarens besittning. Länsstyrelsen
kan bevilja dispens från bestämmelserna om förvaringsställe, bokföring,
märkning och förvaringstid. Näringsidkare, som avses i förordningen,
får icke göra affär med den, som ej fyllt 18 år, och skall på olika sätt
biträda polisen vid efterforskningen av tjuvgods och annat förkommet gods.
Näringsidkare eller föreståndare, vilken dömes för vissa angivna brott, må
icke vidare idka eller förestå rörelse som här avses. När skälig anledning
därtill förekommer, kan länsstyrelsen meddela näringsidkare eller föreståndare
förbud att idka eller förestå rörelsen. Länsstyrelsen äger även meddela
särskilda ordningsföreskrifter.
Under de senaste åren ha yrkanden på att förordningen måtte omarbetas
framförts från flera håll. Med anledning härav tillkallade den 30 juni 1945
dåvarande chefen för handelsdepartementet med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande
sju sakkunniga1 att verkställa utredning och avgiva förslag
rörande frågan om revision av förordningen angående handel med vissa begagnade
föremål in. in. Den 10 mars 1947 avlämnade de sakkunniga betänkande
med förslag till ändrad lagstiftning angående handel med skrot, lump
och begagnat gods (SOU 1947:22).
De sakkunnigas förslag är i huvudsak uppbyggt efter samma linjer som
1918 års förordning. Vissa betydelsefulla ändringar ha dock föreslagits, av
vilka här endast må nämnas följande. Förordningens tillämpningsområde
har utvidgats och det har tydligare angivits vilka varuslag, som skola falla
under förordningen. Vidare upphäves det nuvarande undantagsstadgandet
för antikvitetshandeln. Medan handlande, som innehar kontors- eller butikslokal
eller upplagsställe (fast handlande), skall få idka handel i hela riket,
skall tillstånd för den som driver rörelse utan lokal eller ställe av nämnt slag
(uppköpare) i allmänhet begränsas till att avse visst län eller del av län.
Föreskrifterna om förande av affärsbok samt märkning och förvaring av
mottaget gods ha gjorts tillämpliga allenast å sådant gods, som omnämnes
i förordningen. Kontrollföreskrifterna rörande den fasta handeln ha skärpts
i en del avseenden. Sålunda ha t. ex. de fasta handlandena ålagts en ovillkorlig
skyldighet att avkräva okänd säljare legitimation. Länsstyrelsen har
vidare tillerkänts befogenhet att ålägga fast handlande skyldighet att till
polismyndigheten i orten’ anmäla förvärv av föremål av visst eller vissa slag.
Kontrollen över uppköpare har även skärpts; bl. a. ha uppköparna
ålagts viss skyldighet att föra anteckningar. Å andra sidan ha kontrollföreskrifterna
för såväl fasta handlande som uppköpare uppmjukats i vissa hänseenden,
därvid särskilt må framhållas, att betydelsefulla lättnader före
1
De sakkunniga voro t. f. byråchefen i socialstyrelsen, numera revisionssekreteraren K. E.
Alexanderson, ordförande, dåvarande revisionssekreteraren, numera häradshövdingen B. W.
Behrman, fattigvårdsinspektören B. A. B. Carlsson, advokaten B. G. Landahl, advokaten greve
G. C. Lewenhaupt, grosshandlaren B. R. Lindberg och polisintendenten A. F. Zetterquist.
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
slagits för skrot- och lumphandeln i fråga om affärsfookföringsskyldighet
samt märkning och förvaring av mottaget gods.
De sakkunnigas förslag till ny förordning angående handel med skrot,
lump och begagnat gods torde såsom bilaga A få fogas till statsrådsprotokollet.
över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,
statens institut för folkhälsan, statens kriminaltekniska anstalt, kommerskollegium,
statens industrikommission, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser,
svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, svenska stadsförbundet,
svenska landskommunernas förbund, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges skrot- och råvaruhandlares riksförbund, föreningen Järnskrotgrossisterna,
föreningen Metallskrotgrossisterna, svenska pappersavfallsgrossistföreningen,
svenska råvarugrossistföreningen, svenska järn- och metallskrothandlareföreningen,
antik- och aulctionshandlarnas gille, Sveriges automobilhandlareförbund,
cykel- och sporthandlarnas riksförbund, fotohandlarnas
riksförbund, svenska grammofonhandlareföreningen, Sveriges juvelerare-
och guldsmedsförbund, Sveriges pianoförbund, Sveriges radiohandlares
riksförbund, Sveriges urmakareförbund och kooperativa förbundet. Härjämte
har Värmlands antikhandlarförening inkommit med skrivelse i ärendet. Tillfälle
att avgiva yttrande har beretts Sveriges råvaruhandlareförening, men
denna organisation har icke inkommit med yttrande. Kommerskollegium har
vid sitt utlåtande fogat av ämbetsverket införskaffade yttranden från samtliga
handelskamrar i riket, överståthållarämbetet och flertalet länsstyrelser
ha bilagt infordrade yttranden från någon eller några lokalmyndigheter m. fl.
Behovet av nya bestämmelser på ifrågavarande område vitsordas i så gott
som samtliga avgivna yttranden. I stort sett råder också enighet om att de
sakkunnigas förslag bör kunna läggas till grund för dessa nya bestämmelser.
En del erinringar, huvudsakligen i frågor av mera speciell natur, ha dock
framställts.
För egen del finner jag, att de sakkunnigas förslag bör kunna läggas till
grund för en ny förordning i ämnet. Innan jag övergår till att behandla
sakfrågan, vill jag dock i korthet beröra ett spörsmål av författningsteknisk
natur. De sakkunniga ha utarbetat förslag till en helt ny förordning, avsedd
att underställas riksdagen, samt till en kungörelse. I kungörelsen ha intagits
bestämmelser huvudsakligen rörande samarbetet mellan olika myndigheter
samt några allmänna undantag från vissa i förordningen meddelade kontrollföreskrifter.
Jag biträder tanken på en uppdelning av de erforderliga bestämmelserna
på en förordning och en kungörelse. Däremot är jag icke helt
ense med de sakkunniga i frågan, vilka bestämmelser som skola ha sin plats
i den ena eller andra författningen. Ur rent författningsteknisk synpunkt
skulle den mest tilltalande lösningen vara alt i huvudförfattningen upptaga
blott de regler, beträffande vilka riksdagens yttrande kan anses påkallat.
Kontroll- och detalj föreskrifter skulle i så fall intagas i kungörelsen. Emot
en dylik lösning talar emellertid den omständigheten, att samtliga berörda
handlande, uppgående till många tusen, i så fall skulle behöva handskas
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
med två skilda författningar. Med hänsyn härtill förordar jag den lösningen,
att i förordningen upptagas de bestämmelser, som beröra allmänheten,
medan i kungörelsen inrymmas de stadganden, som blott angå myndigheterna.
Inom handelsdepartementet har i enlighet härmed upprättats
förslag till förordning angående handel med skrot, lump och begagnat gods.
Förordningens tillämpningsområde.
(1 §•)
De sakkunniga. Beträffande frågan vilka varuslag, som skola beröras
av en ny förordning om handel med begagnat gods, ha de sakkunniga
till en början påpekat, att i 1918 års förordning någon skarp gräns för dess
tillämpningsområde icke uppdragits, utan att det är ovisst om handeln
med vissa varor är underkastad förordningens bestämmelser. Efter redogörelse
för domstolspraxis m. m. ha de sakkunniga uttalat, att det får
anses fastslaget att begagnade cyklar äro sådana föremål som avses i förordningen
men att detta icke är fallet med begagnade motorfordon. Däremot
falla begagnade delar och tillbehör till motorfordon inom förordningens
tillämpningsområde. Beträffande begagnade radioapparater, kameror
och kikare råder enligt de sakkunniga ovisshet i ifrågavarande hänseende,
men uppfattningen säges närmast vara den att handeln med dylika
föremål icke är underkastad förordningens bestämmelser.
De sakkunniga ha ansett det erforderligt att den nya förordningen innehåller
en klar och uttömmande uppräkning av de varuslag, som skola vara
underkastade de särskilda bestämmelserna angående handel med begagnade
föremål. Vid den gränsdragning som verkställts ha de sakkunniga utgått
från att allenast sådant gods bör medtagas, som i större utsträckning brukar
bliva föremål för tillgrepp eller annat olovligt förfogande. Med denna utgångspunkt
ha de sakkunniga föreslagit, att förordningen skall äga tillämpning
dels på skrot och lump och dels på begagnat gods av följande slag,
nämligen 1) beklädnadspersedlar, skodon, 2) motorfordon, cyklar, barnvagnar,
båtar, delar av och tillbehör till dylika fortskaffningsmedel, 3) musikinstrument,
radioapparater, grammofoner, kameror, klockor, kikare, 4)
maskiner, maskindelar, redskap, verktyg, tekniska instrument, 5) smycken,
äkta pärlor, ädla och halvädla stenar samt 6) förut ej nämnda föremål,
vilka helt eller till väsentlig del bestå av guld, silver, platina, nysilver, koppar,
mässing, tenn eller brons. Med begagnat gods skall likställas pantsedlar
å sådant gods.
Enligt uttalande i motiven ha de sakkunniga med skrot förstått allenast
järn- och annat metallskrot men däremot icke s. k. gummiskrot eller glasskrot.
Ej heller har pappersavfall räknats såsom lump.
1918 års förordning äger icke tillämpning å h a n d e 1 å in a r k n a d
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
25
och ej heller å handelsrörelse, som avser allenast handel med antik
v i t e t e r. De sakkunniga ha icke funnit skäl upphäva undantaget för
handel å marknad. Däremot ha de sakkunniga föreslagit, att undantagsbestämmelsen
angående handel med antikviteter skall utgå. Såsom skäl härför
har bl. a. åberopats, att det i ett icke obetydligt antal fall förekommit, att stulet
gods avyttrats i konst- och antikvitetsaffärer, och att det vore svårt att
skilja mellan antikviteter och föremål utan konst- eller samlarevärde.
Yttranden. Poliskammaren i Hälsingborg anför bl. a.
Poliskammaren anser, att tillräckligt starka polisiära skäl icke framkommit
i förslaget för stora grupper av de varor, som uppräknats, eller för
motorfordon, barnvagnar, båtar och tillbehör till dessa fortskaffningsmedel,
musikinstrument, radioapparater, grammofoner, kameror, klockor, kikare,
maskiner, maskindelar, redskap, verktyg och tekniska instrument.
Poliskammaren har den erfarenheten, att mycket ringa tjuvgods hamnar
hos dem, som ha tillstånd till handel med begagnade föremål, och att den
polisiära efterspaningen av gods hos dessa ger mycket ringa resultat. Handeln
med exempelvis motorfordon sker på sådant sätt, att det torde höra
till de absoluta undantagen att ett stulet motorfordon tillrättaskaffas genom
att det utbjudes till yrkesmän inom bilhandlarbranschen. Ännu mera
frågande ställer sig poliskammaren till förslaget, att maskiner utan inskränkning
skulle falla under lagen. Enligt poliskammarens uppfattning
måste en noggrann utredning och statistik över godsstölderna först presenteras,
innan man tillgriper en lagstiftning som den nu föreslagna.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser likaledes, att det skulle ha varit av
stort värde, om de sakkunniga kunnat anföra några siffror beträffande
stöldfrekvensen för vissa av de varugrupper, vilka ansetts böra medtagas,
och nämner särskilt musikinstrument, radioapparater, grammofoner, kameror
och kikare.
Även i en del andra yttranden ha begränsningar i den gjorda varuuppräkningen
ifrågasatts eller föreslagits, nämligen beträffande motorfordon,
båtar, barnvagnar, radioapparater, pianoinstrument, större industriella maskiner
och skrivmaskiner.
Statens kriminaltekniska anstalt bär föreslagit, att i förordningen skulle
medtagas pälsvaror och linnevaror samt delar av och tillbehör till de under
3) och 4) omnämnda föremålen, alltså musikinstrument m. fl. föremål
samt maskiner och liknande föremål. Länsstyrelserna i Älvsborgs och
Norrbottens län samt stadsfiskalen i Luleå ifrågasätta, om icke möbler, glas
och porslin borde medtagas, och länsstyrelserna i Älvsborgs och Jämtlands
län anse kontroll över handeln med konstverk vara önskvärd. Handelskammaren
i Norrköping förordar, att begagnade tomsäckar hänföras under
förordningen, och landsfiskalen i Oskarströms distrikt ifrågasätter, om icke
tagel och eventuellt även begagnade tomflaskor borde medtagas.
Länsstyrelsen i Kronobergs län har ifrågasatt, om icke gummiskrot borde
föras in under förordningens skrotbegrepp. Statens institut för folkhälsan
föreslår ur sanitär synpunkt, att pappersavfall hänföres under förordningen.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
Landsfogden i Jönköpings län har uttalat, att praktiska hänsyn talade för
att pantsedlar utan undantag fördes in under förordningen. Överståthållarämbetet
och länsstyrelsen i Västmanlands län anse däremot, att bestämmelsen
rörande bevis om pantsättning borde utgå, enär eljest pantsedelshandeln
erhölle en viss grad av legalisering.
Förslaget att bibehålla det nuvarande undantaget för handel å
marknad möter invändningar från länsstyrelserna i Hallands och Skaraborgs
län samt fattigvårdsstyrelsen i Jönköping. Dessa anse, att undantaget
borde utgå. Såsom skäl härför har bl. a. anförts, att denna handel
nu för tiden spelade en underordnad roll och icke fyllde något legitimt
behov.
Mot förslaget att upphäva undantagsbestämmelsen i 1918 års förordning
angående handel med antikviteter ha kominer skollegium och
Sveriges köpmannaförbund förklarat sig hysa vissa betänkligheter. De vilja
dock icke motsätta sig förslaget i fråga. Länsstyrelsen i Kronobergs lön.
landsfogden i Kopparbergs län samt sex handelskamrar ifrågasätta, om tillräckliga
skäl föreligga för att inrymma antikvitelshandeln under förordningen.
Handelskammaren i Stockholm anser en utvidgning av kontrollen till antikvitetshandeln
icke vara nödvändig och ifrågasätter, om det eftersträvade
syftemålet icke i allt väsentligt skulle kunna vinnas genom en sådan
omarbetning av den föreslagna förordningen, att punkt 5) komme att omfatta,
förutom smycken, äkta pärlor, ädla och halvädla stenar, jämväl alla
föremål av guld, silver eller platina, medan punkt 6) finge gälla allenast
sådana föremål av nysilver, koppar, mässing, tenn eller brons, som icke
kunde anses ha huvudsakligen konst- eller samlarevärde. Härigenom skulle
den rena konst- och antikvitetshandeln komma att underkastas förordningens
kontrollbestämmelser allenast i fråga om konstföremål, tillverkade
av ädelmetaller.
Liknande synpunkter anföras av handelskammaren i Göteborg, som dock
ifrågasätter, om icke samtliga under punkt 6) upptagna föremål borde
undantagas från förordningens tillämpningsområde.
Slutligen må nämnas att statens industrikommission anser, att näringsidkare,
vilka normalt handla med nya varor men i samband därmed taga
begagnade varor av samma slag i utbyte, icke borde hänföras under förordningen.
Sveriges automobilhandlareförebund har i en den 29 januari 1949 dagtecknad
skrivelse — med instämmande av ett stort antal organisationer på transportväsendets
och handelns område — hemställt att handeln med begagnade
motorfordon måtte införas under den nya förordningen. Till stöd härför
har bl. a. åberopats att motorfordon i ej så obetydlig omfattning stules
i återförsäljningssyfte, att det förekommer en omfattande irreguljär handel
med begagnade motorfordon och att denna handels ambulerande utövare
förde allmänheten bakom ljuset och årligen undandroge stat och kommun
27
Kungi. Maj:ts proposition nr 137.
stora skattebelopp, samt att det vore ett allmänt intresse att bilhandeln sanerades
på sätt som skulle bli fallet genom den i förordningen avsedda tillståndsprövningen.
Under departementsbehandlingen av de sakkunnigas förslag har från
överståthållarämbetet införskaffats utredning rörande frekvensen i Stockholm
under 1947 av tillgrepp av de i de sakkunnigas förslag upptagna varuslagen
och andra mera betydelsefulla stöldobjekt. De erhållna uppgifterna
redovisas i bilaga B till statsrådsprotokollet.
Departementschefen. Den föreslagna förordningen har liksom den nu
gällande huvudsakligen till syfte att motverka egendomsbrottsligheten. Vid
förordningens utformning måste emellertid beaktas att varuomsättningen
icke i onödan försvåras genom hindrande bestämmelser. För att en viss varugrupp
skall föras in under regleringen, synes till en början böra fordras att
godset i mera betydande utsträckning är föremål för tillgreppsbrott. Däröver
bör emellertid krävas att det tillgripna också i någorlunda stor omfattning
plägar avyttras till personer som yrkesmässigt idka handel med det slags
gods varom fråga är. Den bestående reglering i olika avseenden av handeln,
som förordningens tillämpning innebär, bör vidare icke ifrågakomma för
varuslag, som endast under kristid eller eljest speciella betingelser mera
allmänt äro föremål för tillgrepp och avyttring i andrahandshandel.
Från dessa utgångspunkter anser jag, att tillräckliga skäl icke anförts för
att under förordningen hänföra andra varuslag än de saltkuniga föreslagit,
men att däremot anledning finnes att utesluta vissa av de sakkunniga medtagna
varuslag. Jag anser sålunda, att det icke är påkallat att i förordningen
upptaga barnvagnar och båtar samt delar av och tillbehör till sådana fortskaffningsmedel.
För barnvagnar är stöldfrekvensen så låg att den icke
motiverar deras medtagande. Beträffande mindre farkoster samt delar och
tillbehör till dem förekommer det visserligen i icke obetydlig omfattning att
de tillgripas, men det torde mycket sällan inträffa att tillgripna sådana
föremål säljas till någon handlande i branschen.
Vad angår motorfordon samt delar av och tillbehör till motorfordon synes
det ovisst om det finnes tillräckliga skäl för denna varugrupps hänförande
under förordningen. Det förekommer visserligen i stor utsträckning att bilar
frånhändas ägaren, men det synes regelmässigt vara fråga endast om
tillfälliga s. k. billån, vilka av lätt insedda skäl ej beröra bilhandeln. Den
irreguljära bilhandel, vars olägenheter Sveriges automobilhandlareförbund
påtalar, torde i det hela ha karaktär av kristidsföreteelse och synes för övrigt,
eftersom tillståndsprövningen enligt förordningen endast skulle avse
yrkesmässig handel, blott i begränsad mån kunna stäckas genom att handeln
med begagnade motorfordon inbegripes under förordningen. Om särskilda
åtgärder skulle anses påkallade för att enligt förbundets önskemål sanera
bilhandeln, förefaller det lämpligt att andra medel sökas än bilhandelns sammanförande
för bestående reglering med exempelvis skrot- och lumphandel.
Enligt vad jag inhämtat pågå på vederbörligt håll överväganden med syfte
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
att för bilhandelns del vidtaga åtgärder med stöd av de befogenheter som
prisregleringslagen medgiver.
På grund av den förhållandevis låga stöldfrekvensen saknas enligt min
mening tillräcklig anledning att medtaga musikinstrument och grammofoner.
Radioapparater äro icke heller i särdeles stor utsträckning föremål för
tillgreppsbrott. Då å andra sidan handeln med begagnade sådana apparater
är omfattande, skulle ett medtagande av denna varugrupp vara till förhållandevis
stor olägenhet för allmänna omsättningen. Radioapparater böra
därför enligt min mening icke medtagas i förordningen. Av liknande skäl
böra enligt min uppfattning även maskiner, maskindelar, redskap, verktyg
och tekniska instrument uteslutas. Vad särskilt angår varugruppen maskiner
är väl stöldfrekvensen f. n. icke obetydlig. Detta torde emellertid få anses
vara en övergående omständighet, beroende på rådande knapphet på
vissa slag av nya maskiner. Vidare bör märkas att gruppen maskiner omfattar
åtskilliga slag av föremål vilka så gott som aldrig tillgripas. Det möter
av lätt insedda skäl svårigheter att hänföra blott vissa sorters maskiner
under förordningen.
Vad beträffar handeln med pantsedlar anser jag mig böra förorda det av
de sakkunniga härutinnan framlagda förslaget. Vidare ansluter jag mig till
de sakkunnigas förslag att den nuvarande undantagsbestämmelsen beträffande
handel å marknad bibehålies och att undantaget för antikvitetshandeln
upphäves. Ett bibehållande av sistnämnda undantag skulle lätt kunna få
till följd att kontrollen försvårades i fråga om handeln med smycken, stenar
in. in. samt vissa metallföremål, alltså grupperna 5 och 6 enligt föreslaget.
Statens industrikommission har föreslagit, att förordningen icke skulle
vara tillämplig på sådana näringsidkare, som normalt handla med nya varor
men i samband därmed taga begagnade varor i utbyte. Det torde dock
beträffande vissa varuslag, t. ex. cyklar, i icke obetydlig grad underlätta
polisens spaningar efter stulet gods, att handlandena äro skyldiga att lämna
närmare upplysningar angående sådant begagnat gods, som de erhållit i
utbyte vid försäljning av nytt gods. Med anledning härav anser jag, att
något undantag för nämnda affärstransaktioner icke bör uppställas.
Rätten att idka handel enligt förordningen in. in.
(2—9 §§.)
De sakkunniga. Enligt gällande bestämmelser är rätten att idka handel
med skrot, lump eller begagnade föremål icke beroende av någon b e hovsprövning.
De sakkunniga ha icke heller ansett sig böra förorda en
dylik prövning. I denna fråga är emellertid en av de sakkunniga, greve Lewenhaupt,
av skiljaktig mening och föreslår, att tillstånd till handel med
begagnat gods, särskilt skrot och övriga avfallsråvaror, skall beviljas först
efter behovsprövning.
29
Kungl. May.ts proposition nr 137.
Med avseende å formerna för bedrivande av rörelse enligt förordningen
skilja de sakkunniga på fast handel och handel som bedrives av uppköpare.
Skillnaden mellan fast och av uppköpare bedriven handel ligger däri, att
vid fast handel näringsidkaren har en kontors- eller butikslokal för rörelsens
drift eller i varje fall disponerar över ett eller flera upplagsställen av
något slag varifrån varuleveranserna ske. Uppköparna däremot sakna lokal
eller upplagsställe. Utmärkande för de egentliga uppköparnas verksamhet
anses av de sakkunniga vara att de hopsamla och inköpa begagnat gods hos
allmänheten för direkt leverans till grossi- eller detaljhandlare inom
branschen.
För såväl fast handlande som uppköpare, vilken driver självständig rörelse,
skall enligt de sakkunnigas förslag liksom för närvarande krävas särskilt
tillstånd. Under det att enligt 1918 års förordning erfordras tillstånd
av länsstyrelsen i varje län, där rörelsen skall bedrivas, skall det enligt
de sakkunnigas förslag vara tillräckligt att tillstånd beviljas av länsstyrelsen
i det län, där rörelsen huvudsakligen skall bedrivas. Tillstånd
skall kunna beviljas den som gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet
och i övrigt finnes lämplig utöva rörelsen samt är till handels idkande i allmänhet
berättigad. Vidare skall tillstånd kunna beviljas bolag eller ekonomisk
förening. En fast handlande, som har eget tillstånd, skall kunna för
uppköparverksamhet anlita en anställd, som icke innehar tillstånd för egen
del. I så fall skall det med avseende på skyldigheten att iakttaga förordningens
kontrollföreskrifter, bl. a. bokföringen av inköpt gods, anses som om
handlanden själv verkställt uppköpen. Emellertid skall enligt förslaget en
dylik anställd person kunna beviljas tillstånd såsom uppköpare. Han blir då
underkastad de kontrollföreskrifter, som gälla för självständiga uppköpare,
under det att hans arbetsgivare får behandla det gods, som biträdet för arbetsgivarens
räkning förvärvat från olika personer, som om det köpts från
biträdet.
Liksom enligt 1918 års förordning skall bolag eller ekonomisk förening
få utöva rörelse av ifrågavarande slag allenast genom föreståndare som är
godkänd av länsstyrelsen. De sakkunniga föreslå att även enskild rörelseidkare
skall kunna medgivas rätt att anställa föreståndare i vissa fall samt
att länsstyrelsen skall, när särskilda skäl därtill föranleda, kunna ålägga
näringsidkare att anställa föreståndare.
Enligt de sakkunnigas förslag skall tillstånd avse visst eller vissa slag
av gods, som avses i förordningen, och skall i övrigt kunna förbindas med
de förbehåll, som finnas påkallade. För att underlätta kontrollen över uppköparna
har det föreslagits att tillstånd för uppköpare i allmänhet skall
begränsas till att avse visst län eller del av län.
Enligt 1918 års förordning förverkas rätten att driva rörelse enligt förordningen
eller att förestå sådan rörelse för den, som begått brott av visst
angivet slag. Enligt de sakkunnigas förslag skall den tillståndsbeviljande
myndigheten ha möjlighet att efter omständigheterna pröva huruvida tillstånd
skall återkallas eller begränsas.
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
Yttranden. Poliskammaren i Hälsingborg anser, att behovsprövn
i n g bör införas. Poliskammaren framhåller, att antalet uppköpare tenderade
att öka i en omfattning, som icke kunde vara nyttig. Under nuvarande
tid hade skrotuppköparna sin givna betydelse inom näringslivet, men
yrket skulle bliva bättre och framför allt bättre skött, om man kunde hindra
tillfällighetsuppköpare. Av den hårda konkurrensen följde dåliga inkomster
och därifrån vore steget icke långt till att handelsmetoderna bleve mindre
nogräknade. I övriga yttranden, vari frågan om behovsprövning beröres,
tillstyrkes emellertid sakkunnigmajoritetens förslag.
Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att tillstånd bör beviljas
länsvis. Endast härigenom kunde enligt länsstyrelsens förmenande tillfredsställande
ordning och reda vinnas i avseende å rörelsens övervakning,
förandet av erforderliga register o. dyl.
Vad angår frågan om handlandes inköp genom biträden ha länsstyrelsen
i Hallands län, stadsfiskalen i Varberg och landsfiskalen i Oskarströms
distrikt framställt önskemål om att allenast person, som erhållit tillstånd
såsom uppköpare eller eljest godkänts av länsstyrelsen, borde tillåtas
att för fast handlandes räkning verkställa uppköp annorstädes än vid
dennes affärslokal. Poliskammaren i Hälsingborg anser å andra sidan, att
en fast anställd aldrig borde få eget tillstånd, då en sådan anordning kunde
användas för att kringgå lagens bestämmelser och bidraga till att arbetsgivaren
undandroge sig det ansvar, som kunde följa av dåligt skött
handel eller häleri.
Departementschefen. I likhet med sakkunnigmajoriteten anser jag, att
tillräckliga skäl för att införa behovsprövning icke förebragts.
Beträffande tillståndsgivningen vill jag i anslutning till de nu aktuella
strävandena att förenkla och decentralisera administrationen föreslå att
det överlämnas till polismyndigheten i den ort, där rörelsen huvudsakligen
skall bedrivas, att meddela tillstånd. Polismyndigheterna synas väl lämpade
att handha denna uppgift, eftersom den kontroll, som förordningen avser
att åstadkomma, motiveras huvudsakligen av polisiära skäl. Den risk för
ojämn praxis, som kan vara förenad med ärendenas splittring på ett stort
antal myndigheter, synes icke vara allvarlig och i varje fall uppvägas av fördelarna
med den avsedda decentraliseringen.
I fråga om övriga spörsmål, som sammanhänga med frågan om rätten
att idka rörelse av ifrågavarande slag, är jag i allt väsentligt ense med de
sakkunniga.
I vissa hänseenden synes emellertid den av de sakkunniga föreslagna ordningen
kunna förenklas. Sålunda synes mig icke erforderligt att meddela
särskilda bestämmelser om att biträde hos fast handlande må kunna erhålla
tillstånd som uppköpare och om verkan av att biträde utan sådant tillstånd
verkställer uppköp. Vad angår anordningen med särskilda ansvariga föreståndare
anser jag att tillräckliga skäl icke förebragts för den av de sakkunniga
avsedda utbyggnaden. I detta sammanhang kan hänvisas — utom
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
till angelägenheten att undvika onödig detaljreglementering av hithörande
förhållanden — bl. a. därtill, att ansvar som enligt förordningen åligger rörelsens
utövare och som genom föreståndarens inskjutande i viss mån
skulle överflyttas på denne, knappast ter sig allvarligare än den ansvarsbörda,
som med hänsyn till olika krisregleringar ofta kan åvila den som
innehar en vanlig detaljhandelsrörelse.
I de sakkunnigas förslag ha vidare företagits jämkningar av rent formell
natur.
Övriga bestämmelser.
(10—31 §§.)
De bestämmelser det här är fråga om utgöras huvudsakligen av olika
kontrollföreskrifter, undantag från dessa föreskrifter, förbud att mottaga
gods i vissa fall samt ansvarsbestämmelser. Beträffande de sakkunnigas
inställning till dessa frågor får jag hänvisa till deras här bifogade förslag.
Vissa erinringar mot vad de sakkunniga föreslagit ha framförts i några a\
yttrandena, men i de flesta fall ha de sakkunnigas förslag tillstyrkts eller
lämnats utan erinran. Någon närmare redogörelse för stadgandena i fråga
torde emellertid här icke vara erforderlig, utan torde det vara tillräckligt;
att jag angiver de viktigare ändringar i förhållande till gällande rätt, som
jag anser mig böra förorda.
Kontrollföreskrifterna för den fasta handeln ha skärpts i vissa avseenden.
Här kan nämnas att rörelseidkarens lokaler skola godkännas av polismyndigheten.
Det har vidare ålagts de fasta handlandena en ovillkorlig
skyldighet att avkräva okänd säljare tillfredsställande legitimation. Beträffande
person, vilken kan antagas driva yrkesmässig handel med gods som
avses i förordningen, är fast handlande därjämte skyldig att kontrollera att
vederbörande innehar tillstånd till sådan handel. Å andra sidan ha vissa
lättnader i föreskrifterna för den fasta handeln medgivits. Sålunda behöver
anteckning om särskilt kännemärke å mottaget gods icke göras, där på
grund av godsets mängd hinder däremot möter. Anteckning om bearbetning,
förändring eller avhändelse behöver icke göras beträffande föremål, som
under minst ett år varit i näringsidkarens besittning.
En skärpt kontroll över uppköparna har ansetts påkallad. Vid inköp annorstädes
än i säljarens bostad eller affärslokal har det ålagts uppköpare
att avkräva okänd säljare tillfredsställande legitimation. Uppköpare är vidare
skyldig göra anteckning om inköp och försäljningar å numrerade inköpsnotor,
som äro hophäftade i block. Notan skall bevaras under ett år
efter inköpet.
Den ändringen har vidtagits, att föreskrifterna angående förande av affärsbok
eller inköpsnotor samt angående märkning och förvaring av mottaget
gods gjorts tillämpliga endast å varuslag, som angivas i förordningen.
Beträffande lump och annat skrot än sådant av ädla metaller har stadgats
lindring i fast handlandes bokföringsskyldighet, varjämte föreskrifterna om
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
märkning och förvaring samt om uppköpares skyldighet att föra anteckningar
icke äro tillämpliga i fråga om sådant gods. Det har överlämnats till
de lokala polismyndigheterna att meddela dispens från de särskilda föreskrifterna
angående bokföring, märkning och förvaring. Det nuvarande undantaget
från nämnda föreskrifter vid förvärv från kronan, kommun in. fl.
har utvidgats till att omfatta samtliga handlande och samtidigt utsträckts
till att avse även gods, som förvärvas å offentlig auktion eller från dödsbo.
Det har meddelats förbud för handlande att mottaga gods från den, som
är berusad. Begagnade kläder ävensom andra föremål, som kunna antagas
vara smittofarliga eller behäftade med ohyra, få icke mottagas med mindre
de omedelbart underkastas desinfektion eller åtgärd för ohyrans borttagande.
Polismyndigheterna skola äga meddela ordningsföreskrifter med avseende
å rörelserna och skola vidare kunna ålägga handlandena att till polisen
anmäla förvärv av gods av visst eller vissa slag.
Slutligen må nämnas att straffbestämmelserna något skärpts. Icke i något
fall har dock stadgats svårare straff än dagsböter.
Med hänsyn till att förordningen måste korrespondera med ett undantagsstadgande
i näringsfrihetsförordningen torde, därest den av mig föreslagna
ändrade lagstiftningen kommer till stånd, en mindre ändring i § 8
näringsfrihetsförordningen bliva nödvändig. Förslag till förordning om ändrad
lydelse av nämnda paragraf har upprättats inom handelsdepartementet.
Hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att de inom
handelsdepartementet upprättade förslagen till
1) förordning angående handel med skrot, lump och begagnat gods; och
2) förordning om ändrad lydelse av § 8 förordningen den 18 juni 1864
angående utvidgad näringsfrihet
måtte genom proposition föreläggas riksdagen för yttrande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Carl Gustaf Gyllenhaal.
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
33
Bilaga A.
De sakkunnigas förslag,
till
förordning angående handel med skrot, lump och begagnat gods
(skrothandelsförordning).
1 §. 1 mom. Denna förordning äger tillämpning å yrkesmässig handel
med skrot och lump samt begagnat gods av följande slag:
1) beklädnadspersedlar, skodon,
2) motorfordon, cyklar, barnvagnar, båtar, delar av och tillbehör till
dylika fortskaffningsmedel,
3) musikinstrument, radioapparater, grammofoner, kameror, klockor,
kikare,
4) maskiner, maskindelar, redskap, verktyg, tekniska instrument,
5) smycken, äkta pärlor, ädla och halvädla stenar,
6) ovan ej nämnda föremål, vilka helt eller till väsentlig del bestå av
guld, silver, platina, nysilver, koppar, mässing, tenn eller brons.
Med begagnade föremål likställas bevis om pantsättning av dylika föremål.
Till yrkesmässig handel hänföres även rörelse, i vilken förvärvat gods
avyttras efter reparation, nedsmältning eller annan liknande bearbetning.
2 mom. Från förordningens tillämplighetsområde undantages handel å
marknad.
3 mom. Utöver bestämmelserna i denna förordning skola för rätt att
idka handel, som i 1 mom. sägs, gälla de föreskrifter, som i andra författningar
äro meddelade angående idkande av handelsrörelse.
2 §. Handel, som i denna förordning avses, må utövas allenast av den,
som erhållit tillstånd till sådan rörelses idkande.
Tillstånd må blott beviljas den, som gjort sig känd för redbarhet och
ordentlighet och i övrigt finnes lämplig utöva dylik rörelse och som är till
handels idkande i allmänhet berättigad. Därjämte må tillstånd under iakttagande
av vad i 5 § stadgas beviljas bolag eller ekonomisk förening.
3 §. Ansökning om tillstånd skall göras hos länsstyrelsen i det län, inom
vilket rörelsen huvudsakligen skall bedrivas. Vid ansökningen skall fogas
dels intyg rörande förhållanden av betydelse för ansökningens bedömande,
dels ock, där sökanden för rörelsens utövande skall inneha kontors- eller
butikslokal eller upplagsställe (fast handel), uppgift å ställe, där rörelsen
skall utövas och där gods, som denna avser, skall förvaras, samt eljest uppgift
å område, inom vilket verksamheten skall bedrivas.
Länsstyrelsen har att inhämta yttrande över ansökningen av polismyndigheten
å den ort, där rörelsen huvudsakligen skall bedrivas samt där sökanden
under de senaste två åren varit bosatt. Därjämte skall länsstyrelsen
införskaffa den utredning i övrigt, som finnes påkallad.
Ansökning av svensk medborgare, bolag eller ekonomisk förening skall
prövas av länstyrelsen. Utlännings ansökning skall av länsstyrelsen, med
a Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 137.
34
Kunyl. Maj:ts proposition nr 137.
eget utlåtande och införskaffad utredning, överlämnas till Konungen för
prövning och avgörande.
Beviljat tillstånd skall avse visst eller vissa slag av gods, varom förmäles
i 1 §, och må i övrigt förbindas med de förbehåll, som finnas påkallade.
4 §. Tillstånd för den, som vill idka handelsrörelse utan kontors- eller
butikslokal eller upplagsställe (uppköpare), skall avse visst län eller del av
län. Där särskilda skäl därtill äro, må tillståndet avse flera län eller hela
riket.
Tillstånd såsom uppköpare må kunna beviljas hos idkare av fast handel
anställd person, vilken skall företaga uppköp för handlandens räkning.
Sker uppköp genom anställd, som ej erhållit tillstånd som nyss sagts, eller
sker uppköp vid handlandens affärslokal, skall så anses som om handlanden
själv verkställt uppköpen.
5 §. Handelsrörelse, som i denna förordning avses, må av bolag eller ekonomisk
förening utövas allenast genom särskild föreståndare.
Då anledning därtill föreligger, må envar näringsidkare, som förordningen
avser, av länsstyrelsen kunna medgivas rätt att anställa föreståndare för
filial eller föreståndare, som skall förestå rörelsen under tid, då innehavare
eller förut tillsatt föreståndare är förhindrad utöva tillsyn över rörelsen.
Länsstyrelsen äger ock, när särskilda skäl därtill föreligga, ålägga näringsidkare
att anställa sådan föreståndare.
Föreståndare skall av länsstyrelsen godkännas, därvid såsom villkor för
godkännande skola gälla de i 2 g andra stycket stadgade förutsättningar.
Avgår föreståndare från sin befattning annorledes än i samband med att
godkännandet av honom såsom föreståndare återkallas, må dock den, som
är till handels idkande i allmänhet berättigad, förestå rörelsen intill dess
frågan om hans godkännande prövats, under förutsättning att ansökning
härom ofördröj ligen göres.
I ärende rörande godkännande av föreståndare skall införskaffas utredning,
som i 3 g andra stycket sägs. Ärende angående filialföreståndare
skall handläggas av länsstyrelsen i det län, inom vilket filialen är belägen.
6 §. Efter näringsidkares död må rörelsen för dödsboets räkning fortsättas
under ett år. Det åligger dödsboet att inom en månad från dagen för
dödsfallet hos länsstyrelsen göra anmälan om rörelsens fortsättande.
Rörelsen må likväl utövas allenast genom särskild föreståndare på sätt
i 5 § sägs och skall därvid vad i nämnda paragraf stadgas för det fall att
föreståndare avgår från sin befattning äga motsvarande tillämpning.
Vad i denna paragraf stadgas om rätt för dödsbo att fortsätta rörelsen
skall även gälla för konkursbo, därvid tiden för rörelsens fortsatta bedrivande,
för anmälan om rörelsens fortsättande samt för ansökning om godkännande
av föreståndare skall räknas från dagen för första borgenärssammanträdet
i konkursen.
7 §. Föreståndare, som i 5 och 6 §§ omförmäles, skall i vad angår rörelsens
skötsel anses såsom näringsidkare.
8 §. Nedlägges rörelse, som i denna förordning avses, eller avgår föreståndare,
skall anmälan härom ofördröj ligen göras till vederbörande länsstyrelse.
9 §. Vid fast handel må ej för rörelsens utövande användas annat ställe
än det, som blivit godkänt av polismyndigheten i orten.
10 §. Ej må fast handlande träffa avtal om förvärv av gods, som i 1 §
sägs, med annan än den, som är känd för handlanden eller hans personal
eller ock kan legitimera sig på ett tillfredsställande sätt. Beträffande person,
som kan antagas driva yrkesmässig handel med gods av ovan omför
-
35
Kungi. Maj.ts proposition nr 137.
mält slag, är handlanden därjämte skyldig att kontrollera, att vederbörande
innehar tillstånd därtill.
11 §. Bedrives rörelsen såsom fast handel, skall näringsidkaren föra särskild
bok (affärsbok) för inskrivning av varje affär, varigenom gods, som
i 1 § sägs, förvärvas för rörelsen eller eljest mottages för försäljning. Där
länsstyrelsen det medgiver, må dock anteckningar om förekommande affärer
i stället göras i annan lika betryggande ordning och skall om dylika
anteckningar gälla vad om affärsbok är stadgat.
12 §. Vid sådan inskrivning av affär, som i 11 $ sägs, skall anteckning
göras om dagen för affärens avslutande, godsets art samt antal, mått eller
vikt ävensom, där ej på grund av godsets mängd hinder däremot möter,
om fabriksmärke och tillverkningsnummer eller annat särskilt kännemärke.
Därjämte skola angivas den persons för- och tillnamn, yrke och bostad,
med vilken affären avslutats, arten av och det eventuella numret å den legitimationshandling,
som vederbörande företett, samt det pris, som avtalats,
eller, där affären inneburit annat avtal än köp, dylikt avtals innehåll.
Den, av vilken godset mottagits, bör genom egenhändig namnteckning vitsorda
uppgifternas riktighet. Förvaras gods annorstädes än i affärslokalen,
skall anteckning göras om förvaringsstället. Kommer gods å senare dag än
den, då inskrivning verkställts, i näringsidkarens besittning, skall dagen
därför angivas.
Då inskrivet gods underkastas sådan bearbetning eller förändring, att det
ej kan till sitt förutvarande bestånd igenkännas, skall anteckning ofördröjligen
göras om åtgärden och dagen för dess vidtagande. Omedelbart efter
avslutande av affär, varigenom näringsidkaren avhänder sig inskrivet gods,
skall, där ej anteckning om bearbetning eller förändring skett, verkställas
anteckning om avhändelsen, med angivande av dagen för affärens avslutande,
den persons för- och tillnamn, yrke och bostad, som förvärvat godset,
samt försäljningssumman eller, där fråga är om annat avtal än köp,
dylikt avtals innehåll. Anteckning, som i detta stycke sägs, vare dock ej erforderlig
beträffande föremål, som under minst ett år varit i näringsidkarens
besittning.
13 §. Vad i affärsbok inskrivits får ej utplånas eller genom överstrykning
eller annorledes göras oläsligt. Affärsbok skall förvaras under eu tid av tio
år, räknat från den dag, då sista inskrivningen verkställdes. Avslutad bok
må mot bevis kunna lämnas till förvaring hos vederbörande polismyndighet.
Vid rörelsens övergång till annan innehavare skall affärsboken överlämnas
till denne; vid rörelsens nedläggande skall boken avlämnas till myndighet,
som nyss nämnts.
14 §. Å gods, rörande vilket inskrivning, som i IT § sägs, blivit gjord,
skall så fort ske kan anbringas tydlig och varaktig beteckning, som gör det
möjligt att utan omgång återfinna anteckningarna angående den affär,
varigenom godset mottagits. Godset skall förvaras på sådant sätt, att det är
åtkomligt för granskning.
Beteckning, varom i denna paragraf förmäles, må, så länge gods, som beteckningen
avser, för rörelsen förvaras, borttagas allenast i den mån detta
efter förloppet av den i 15 i; omförmälda tid påkallas av godsets bearbetning
eller förändring.
15 §. Där ej tillsägelse eller beslut av offentlig myndighet till annat föranleder,
må gods, rörande vilket inskrivning, som i II S sägs, blivit gjord,
ej utlämnas eller förstöras och ej heller nedsmältas eller underkastas annan
bearbetning eller förändring förrän efter förloppet av sju (lagar från den
dag, då godset kommit i näringsidkarens besittning.
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
16 §. Det åligger uppköpare att om varje affär, varigenom gods, som i
1 § sägs, förvärvas för rörelsen eller eljest mottages för försäljning, göra
anteckning å i block hophäftade, numrerade inköpsnotor. Anteckning skall
göras om dagen för affärens avslutande, godsets art samt antal, mått eller
vikt ävensom, där ej på grund av godsets mängd hinder däremot möter,
om fabriksmärke och tillverkningsnummer eller annat särskilt kännemärke.
Därjämte skola överlåtarens för- och tillnamn samt yrke och bostad angivas.
Av i föregående stycke nämnda inköpsnotor skall en kopia tillställas den,
av vilken godset förvärvats eller eljest mottagits, överlåter uppköpare mottaget
gods till fast handlande, skall huvudexemplaret av inköpsnotan överlämnas
till denne; inköpsnotan skall bevaras i ett år efter inköpet.
17 §. Konungen äger medgiva undantag från stadgandena i 11—16 §§.
Där skäl därtill äro, må vederbörande länsstyrelse medgiva näringsidkare
befrielse från skyldighet att för särskild affär eller särskilt slag av affärer
ställa sig till efterrättelse vad i nyss nämnda paragrafer är stadgat.
18 §. Näringsidkare, som i denna förordning avses, eller hans biträde må
ej för rörelsen förvärva eller eljest mottaga gods, som i 1 § sägs, från den,
som är berusad eller ej fyllt 18 år, samt ej heller från den, beträffande vilken
polismyndighet meddelat förbud, varom i 20 § andra stycket sägs.
Gods, som kan antagas vara smittofarligt, må icke mottagas med mindre
det ofördröj ligen underkastas desinfektion.
It) §. Efter anmälan av polismyndighet, att gods förkommit eller olovligen
frånhänts ägaren, vare näringsidkare, som denna förordning avser,
pliktig att ofördröj ligen undersöka, huruvida godset finnes i hans besittning
och huruvida han innehar någon anteckning om detsamma. Vinnes
upplysning om godset, skall näringsidkaren, så fort ske kan, därom lämna
myndigheten underrättelse.
Erhåller näringsidkaren annorledes än nu sagts kännedom om att den,
som hos honom utbjuder eller till honom överlämnar gods, olovligen åtkommit
detsamma eller av annan anledning icke äger rätt att avyttra godset,
eller får näringsidkaren skälig anledning till misstanke därom, vare
han likaledes skyldig att genast underrätta vederbörande polismyndighet.
Skriftliga meddelanden från polismyndighet skola av näringsidkaren under
en tid av ett år förvaras ordnade i tidsföljd. Övergår rörelsen till annan
innehavare, skola meddelandena överlämnas till denne. Vid rörelsens nedläggande
skola meddelandena avlämnas till vederbörande polismyndighet.
20 §. Polismyndighet äger undersöka näringsidkares lokaler och lager,
varjämte polismyndigheten och fattigvårdsstyrelsen i orten äga granska
affärsbok och inköpsnotor. Näringsidkaren eller hans ställföreträdare vare
pliktig att därvid tillhandahålla gods och anteckningar, vilkas granskning
påkallas, samt att tillhandagå med upplysningar.
På framställning av fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd eller nykterhetsnämnd
eller då eljest synnerliga skäl därtill föreligga, äger polismyndighet
meddela näringsidkare, som i denna förordning avses, förbud att för
rörelsen mottaga gods, som i 1 § sägs, från viss angiven person.
21 §. Finnas särskilda ordningsföreskrifter vara av nöden med avseende
å driften av rörelse, varom i denna förordning är fråga, äger länsstyrelsen
meddela dylika föreskrifter. Länsstyrelsen äger ock ålägga näringsidkare,
som i denna förordning avses, skyldighet att till polismyndigheten i orten
anmäla förvärv av föremål av visst eller vissa slag. För överträdelse av
ordningsföreskrift eller för underlåtenhet att efterkomma åläggande, som
nyss nämnts, må stadgas viten av fem till och med ett hundra kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
37
22 §. Tillstånd att idka rörelse, som i denna förordning avses, ävensom
godkännande av föreståndare för sådan rörelse må av länsstyrelsen återkallas
eller begränsas, när omständigheterna därtill föranleda.
23 §. 1 mom. Den, som utan att enligt föreskrifterna i denna förordning
vara därtill berättigad idkar eller förestår rörelse, som i 1 § avses, straffes
med dagsböter, minst fem.
Till samma ansvar vare den förfallen, som utövar rörelse, varom i 5 §
första stycket eller 6 § förmäles, annorledes än genom behörig föreståndare,
så ock uppköpare, som idkar handel utom det område, till vilket hans tillstånd
med stöd av 4 § må ha begränsats.
2 mom. Förseelse mot 6 § första stycket andra punkten, 8, 9, 10, 11, 12,
13, 14, 15, 16, 18 eller 19 § eller mot 20 § första stycket straffes med böter
från och med fem till och med två hundra kronor.
Skulle föreståndare, som i 5 och 6 §§ omförmäles, vid utövningen av sin
föreståndarebefattning göra sig skyldig till överträdelse, som nu sagts, eller
till överträdelse av ordningsföreskrift eller till underlåtenhet att efterkomma
åläggande, som enligt"21 § meddelats, vare näringens innehavare ock
förfallen till ansvar, där hän prövas vara delaktig i förseelsen.
24 §. Har någon under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot
denna förordning eller mot ordningsföreskrift, som enligt 21 § meddelats,
eller för underlåtenhet att efterkomma åläggande, som i 21 § sägs, fortsatt
samma förseelse eller underlåtenhet och på denna grund ånyo åtalats, skall
såsom särskilt brott anses vad han före varje åtal förbrutit
25 §. För förseelse, som med näringsidkares vetskap begås av hos honom
anställd person, ansvare näringsidkaren liksom vore förseelsen begången
av honom själv.
26 §. Till böter eller till utgivande av vite må icke dömas, om förseelsen
enligt allmänna strafflagen eller annan författning bör beläggas med strängare
straff. . „ ,
27 §. Böter och viten enligt denna förordning tillfalla kronan.
*>8 § Emot beslut, som på grund av denna förordning meddelas av länsstyrelse
eller polismyndighet, må besvär anföras inom tid, som for Överklagande
av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd;
dock lände beslutet, utan hinder av besvär, till efterrättelse, intill dess an
-
norlunda kan bliva vederbörligen förordnat.
29 §. Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna förordning
utfärdas av Konungen.
Denna förordning träder i kraft den .
Genom denna förordning upphäves förordningen den 28 maj 1918 angående
handel med vissa begagnade föremål in. in.
Innehar näringsidkare rätt enligt äldre förordning att idka grosshandel
med eller försäljning i bod eller från annat upplagsstalle av visst eller vissa
varuslag, som omfattas av denna förordning, gäller denna ratt aven etter
ikraftträdandet av förevarande förordning. Har näringsidkare, som nu
nämnts, rätt att handla med samtliga de varuslag, som omförmälas i forordningen
den 28 maj 1918 angående handel med vissa begagnade foremå
in. m., äger han efter ikraftträdandet av denna förordning idka handel med
gods, som i 1 § denna förordning sägs. _
Rätt för näringsidkare enligt äldre förordning att idka annan handel än i
föregående stycke sägs med varuslag, som avses i 1 § denna förordning,
gäller allenast till och med den
38
Kungl. Muj:ts proposition nr 137.
Har länsstyrelsen medgivit näringsidkare befrielse från skyldighet att
ställa sig till efterrättelse vad i 7, 8, 10 eller It § förordningen den 28 maj
1918 angående handel med vissa begagnade föremål in. in. är stadgat, skall
näringsidkaren tillsvidare åtnjuta motsvarande befrielse även efter ikraftträdandet
av denna förordning.
Fast handlande, som vid denna förordnings ikraftträdande äger rätt att
idka handel, varom här är fråga, må utan polismyndighetens godkännande
för rörelsens utövande använda ställe, som utnyttjades för detta ändamål
vid förordningens ikraftträdande och varom uppgift i vederbörlig ordning
lämnats till länsstyrelsen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
39
Bilaga B.
Utredning rörande anmälningar till kriminalpolisen i Stockholm
år 1947 angående olovligen tillgripet gods av
nedanstående slag.
Varuslag
Antal anmälda
fall
Sammanlagt värde,
kronor
1. Beklädnadspersedlar ..................
Skodon ..............................
2. Motorfordon..........................
Cyklar................................
Barnvagnar ..........................
Båtar ................................
Delar och tillbehör till:
Motorfordon........................
Cyklar ............................
Barnvagnar ........................
Båtar ..............................
3. Musikinstrument......................
Radioapparater........................
Grammofoner.........................
Kameror.............................
Klockor..............................
Kikare...............................
4. Maskiner, andra än kontorsmaskiner ..
Maskindelar..........................
Kontorsmaskiner......................
Redskap..............................
Verktyg..............................
Tekniska instrument..................
5. Smycken med endast äkta pärlor......
Smycken med endast ädla stenar......
6. Smycken och andra föremål av guld,
silver, platina, nysilver, koppar, mässing,
tenn, brons...................
7. Lädervaror...........................
2 421
236
2 120
6 091
71
145
218
205
1
6
47
96
11
190
503
49
120
23
93
12
98
56
6
35
450
180
952 902
14 020
6 339 484
880 113
5 700
147 369
59 859
8 765
9
2 715
20 675
26 997
2 175
89 307
140 560
12 966
81879
8 114
47 366
1437
15 588
30 943
4 700
60 105
326 820
40 384
Summa 13 423 9 320 952
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- 1LU 1949:51 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående handel med skrot, lump och begagnat gods m. m. s. 1 i texten
- 1LU 1949:41 Memorial i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag till förordning angående handel med skrot, lump och begagnat gods m. m., med förslag till lag om s. 3 i texten