Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående handel med skrot, lump och begagnat gods m. m

39 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 38 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:137, Med förslag till förordning angående handel med skrot, lump och begagnat gods m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 137.

1

Nr 137.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående handel med skrot, lump och begagnat

gods m. m.; given Stockholms slott den 18 februari

1949.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed inhämta riksdagens yttrande

över härvid fogade förslag till

1) förordning angående handel med skrot, lump och begagnat gods; och

2) förordning om ändrad lydelse av § 8 förordningen den 18 juni 1864

angående utvidgad näringsfrihet.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Sam manf attning.

1 propositionen föreslås att den nu gällande förordningen den 28 maj

1918 angående handel med vissa begagnade föremål m. m. skall ersättas

av en ny förordning i ämnet. De viktigaste skiljaktigheterna mellan de båda

förordningarna äro följande.

Tillämpningsområdet har utvidgats till att omfatta vissa nya varuslag.

Befogenheten att meddela tillstånd att utöva handel, varom här är fråga,

överflyttas från länsstyrelserna till de lokala polismyndigheterna. Medan

handlande, som innehar kontors- eller butikslokal eller upplagsställe (fast

handlande), skall få idka handel i hela riket, skall tillståndet för den, som

driver rörelsen utan lokal eller ställe av nämnt slag (uppköpare), i allmänhet

begränsas till att avse visst län eller del av län. De fasta handlandena

ålägges en ovillkorlig skyldighet att avkräva okänd säljare legitimation.

Även uppköparna skola fordra legitimation av okända säljare, såvida avtalet

om överlåtelsen icke träffats i säljarens bostad eller affärslokal. För uppköpare

har införts skyldighet att föra vissa anteckningar om inköp och försäljningar.

Bestämmelserna om bokföring, märkning och förvaring skola

äga tillämpning endast beträffande gods som angives i förordningen. För

lump- och skrothandelns del ha kontrollåtgärderna i vissa avseenden lättats

avsevärt.

Hihang till riksdagens protokoll 19b9. 1 samt. Nr 137.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 137.

(Gällande bestämmelser:)

Nr 386.

Förordning angående handel

med vissa begagnade

föremål m. m.;

given Stockholms slott den 28 maj

1918.

1 §•

1 inom. Yrkesmässig handel med

skrot eller lump eller med dit ej hänförliga

begagnade metallvaror, begagnade

beklädnadspersedlar eller begagnade

skodon eller med artiklar,

jämförliga med nu nämnda föremål,

vare, med tillämpning av de föreskrifter,

som nedan stadgas, tillåten

under de villkor, som i övrigt äro för

idkande av handelsrörelse i allmänhet

enligt gällande författningar fastställda.

2 mom. Denna förordning äger ej

tillämpning å handel å marknad och

ej heller å handelsrörelse, som avser

allenast föremål med konst- eller

samlarevärde (antikviteter).

3 mom. Utöver de i denna förordning

meddelade föreskrifter gälle i

fråga om försäljning av begagnade

(Kungl. Maj.ts förslag:)

Förslag

till

Förordning angående handel

med skrot, lump och

begagnat gods.

Härigenom förordnas som följer.

Förordningens tillämpningsområde

m. m.

1 §•

1 mom. Denna förordning äger tilllämpning

å yrkesmässig handel med

järn- och annat metallskrot, lump

samt begagnat gods av följande slag:

1) kläder, skodon,

2) cyklar samt delar av och tillbehör

till cyklar,

3) kameror, klockor, kikare,

4) smycken, äkta pärlor, ädla och

halvädla stenar,

5) ovan ej nämnda föremål, vilka

helt eller till väsentlig del bestå av

guld, silver, platina, nysilver, koppar,

mässing, tenn eller brons.

Med begagnat gods likställes bevis

om pantsättning av dylikt gods.

Till handel hänföres även rörelse,

i vilken förvärvat gods avyttras efter

reparation, nedsmältning eller mindre

bearbetning.

2 mom. Från förordningens tilllämpningsområde

undantages handel

å marknad.

3 mom. Utöver bestämmelserna i

denna förordning skola gälla de föreskrifter,

som i andra författningar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 137.

3

(Gällande bestämmelser:)

guld- eller silvervaror vad därom särskilt

är stadgat.

2 §•

1 mom. Handelsrörelse, som i denna

förordning avses, må ej utövas av

annan än den, som till sådan rörelses

idkande erhållit uttryckligt tillstånd.

Sådant tillstånd kan ej förvärvas

av den, som ej råder över sig och

sin egendom eller eljest icke är till

handels idkande i allmänhet berättigad,

och ej heller av den, som jämlikt

17 § 1 mom. första stycket förverkat

rätt att driva handelsrörelse;

dock att gift kvinna må, ändå att hon

ej råder över sin egendom, kunna

under de förutsättningar, som angivas

i 4 § av förordningen den 18 juni

1864 angående utvidgad näringsfrihet,

förvärva rätt att idka dylik rörelse.

2 mom. Ansökning om tillstånd,

varom i 1 mom. sägs, skall i fall, där

enligt de för handel i allmänhet gällande

författningar tillstånd eljest ej

skulle erfordrats, göras skriftligen

hos KB i det län, inom vilket rörelsen

skall utövas, eller, där rörelsen skall

drivas i Stockholm, hos överståthållarämbetet.

Vid ansökningen skall

(Kungl. Maj.ts förslag:)

äro meddelade angående idkande av

handel.

2 §•

I denna förordning förstås

med fast handlande den som för

utövande av rörelse, varom i förordningen

är fråga, innehar kontors- eller

butikslokal eller upplagsställe,

samt

med uppköpare annan person, som

idkar sådan rörelse.

Rätten att idka handel enligt

förordningen.

3 §•

Handel, som i denna förordning

avses, må icke utövas utan särskilt

tillstånd.

Tillstånd må beviljas bolag eller

ekonomisk förening samt enskild

person, som gjort sig känd för redbarhet

och ordentlighet och i övrigt

anses lämplig.

4 §.

Ansökning om tillstånd till handel

skall av bolag, ekonomisk förening

och enskild person, som är svensk

medborgare, göras hos polismyndigheten

i den ort, där rörelsen huvudsakligen

skall bedrivas. Angående

ansökning av utlänning om tillstånd

till utövande av näring är särskilt

stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4:

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

(Gällande bestämmelser:)

fogas dels intyg att sökanden gjort

sig känd för redbarhet och ordentlighet

ävensom att sökanden råder

över sig och sin egendom eller, där

fråga är om gift kvinna, som ej råder

över sin egendom, att mannen

tillåter rörelsen och ikläder sig ansvarighet

för de förbindelser, hustrun

i och för rörelsen kan komma

att ingå, dels ock, därest rörelsen

skall bedrivas som grosshandel eller

som försäljning i bod eller från annat

upplagsställe, uppgift å ställe,

där rörelsen skall utövas och där föremål,

som denna avser, skola förvaras.

KB har att inhämta utlåtande över

ansökningen i stad ej mindre av poliskammare,

där sådan finnes, eller

i annat fall av magistrat eller stadsstyrelse

än även av stadsfullmäktige

eller, där sådana ej finnas, av allmän

rådstuga samt å landet såväl av

kommunalnämnd som av kommunalstämma

eller kommunalfullmäktige,

där sådana finnas. Tillstånd må meddelas

allenast, där KB finner sökanden

lämplig att utöva rörelsen.

Har någon i annat fall än nu sagts

erhållit tillstånd till utövande av rörelse,

som här avses, och skall denna

bedrivas som grosshandel eller

som försäljning i bod eller från annat

upplagsställe, åligger det honom

att före rörelsens öppnande hos KB

göra anmälan därom med bifogande

av uppgift å ställe, där rörelsen skall

utövas, och där föremål, som denna

avser, skola förvaras.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

Ansökningen skall innehålla uppgift

om det eller de varuslag, med

vilka handel skall bedrivas. Avser

ansökningen tillstånd såsom fast

handlande, skall uppgift lämnas valrörelsen

skall utövas och godset förvaras.

Sökes tillstånd såsom uppköpare,

skall ansökningen innehålla

uppgift om det område, inom vilket

verksamheten skall bedrivas.

5 §•

Tillstånd skall omfatta visst eller

vissa slag av gods.

Tillstånd för uppköpare skall be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 137.

5

(Gällande bestämmelser:)

3 §•

Handelsrörelse, som i denna förordning

avses, må av bolag eller

ekonomisk förening utövas allenast

genom särskild föreståndare.

För behörighet att förestå sådan

rörelse gälle de i 2 § stadgade villkor;

dock att, där föreståndare avgår

från sin befattning, den som

jämlikt 2 § 1 mom. kan förvärva

tillstånd att idka dylik rörelse, må,

såframt bolaget eller föreningen ofördröjligen

anhåller om tillstånd för

honom att utöva rörelsen, förestå

denna, intill dess beslut i frågan

därom meddelats.

4 §•

I fråga om rätt för stärbhusdelägare

att efter näringsidkares död

fortsätta rörelsen gälle vad om handel

i allmänhet är stadgat; och åligger

det stärbhusdelägarna, vid äventyr

av handelsrättighetens förlust,

att senast inom en månad från dagen

för dödsfallet hos KB göra anmälan

om rörelsens fortsättande.

Rörelsen må likväl utövas allenast

genom särskild föreståndare; och

gälle för behörighet att förestå rörelsen

de i 2 § stadgade villkor; dock

att, utan hinder av vad nu sagts, den,

som jämlikt 2 § 1 mom. kan förvärva

tillstånd till sådan rörelses id
-

(Kungl. Maj:ts förslag:)

gränsas till att avse visst län eller

del av län. Där särskilda skäl därtill

äro, må dock tillståndet gälla flera

län eller hela riket.

6 §•

Där rörelse, som i denna förordning

avses, bedrives av bolag eller

ekonomisk förening, skall för rörelsen

finnas anställd av polismyndigheten

godkänd föreståndare, vilken är ansvarig

för rörelsens behöriga utövande.

Såsom ansvarig föreståndare må

endast den godkännas, som uppfyller

de i 3 § andra stycket stadgade villkoren.

Avgår föreståndare, må bolaget eller

föreningen, under förutsättning

att ansökan om godkännande av ny

föreståndare ofördröj ligen göres, iavbidan

på beslut härom utse person,

som uppfyller villkoren i 3 § andra

stycket, att tills vidare vara ansvarig

föreståndare i den avgångnes ställe.

7 §•

Har rörelseidkare avlidit må rörelsen

för dödsboets räkning fortsättas

under ett år. Rörelsen må likväl

utövas endast genom ansvarig föreståndare,

som i 6 § omförmäles; för

tiden till dess föreståndare godkänts

av polismyndigheten skall vad i tredje

stycket nämnda paragraf stadgas

äga motsvarande tillämpning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

(Gällande bestämmelser:)

kande, må, där stärbhusdelägarna senast

inom nyss nämnda tid anhålla

om tillstånd för honom att utöva rörelsen,

förestå denna, intill dess beslut

i frågan därom meddelats, samt

att, där föreståndare därefter avgår

från sin befattning, vad i 3 § 2 stycket

stadgas skall äga motsvarande

tillämpning.

5 §•

Föreståndare, som i 3 och 4 §§

omförmäles, skall i fråga om vad

här nedan stadgas angående rörelsens

skötsel anses såsom näringsidkare.

G §•

Bedrives rörelsen såsom grosshandel

eller som försäljning i bod eller

från annat upplagsställe, må ej för

dess utövande eller för förvaring av

föremål, som rörelsen avser, användas

annat ställe än det, varom anmälan

enligt 2 § blivit gjord, med

mindre näringsidkaren dessförinnan

medelat KB uppgift å det nya stället.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

8 §•

Föreståndare, som i 6 och 7 §§ omförmäles,

skall i fråga om vad här

nedan stadgas angående rörelsens

skötsel anses såsom utövare av rörelsen.

9 §•

Tillstånd till handel samt godkännande

av föreståndare må återkallas,

när anmärkningar mot rörelsens

skötsel eller mot vederbörandes

lämplighet därtill föranleda.

Särskilda föreskrifter för fasta

handlande.

10 §.

Fast handlande må ej för rörelsens

utövande eller för förvaring av gods,

som rörelsen avser, använda annat

ställe än det, som blivit godkänt av

polismyndigheten i orten.

11 §•

Ej må fast handlande förvärva

gods, som i 1 § sägs, av annan än

den, som är känd för handlanden el
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

7

(Gällande bestämmelser:)

7 §.

1 mom. Den, som idkar grosshandel

med eller försäljning i bod

eller från annat upplagsställe av

föremål, som i 1 § avses, skall, evad

rörelsen omfattar allenast dylika

föremål eller ej, föra särskild bok

(affärsbok) för inskrivning av varje

affär, varigenom för rörelsen föremål

förvärvas eller eljest mottages

för försäljning.

2 mom. Bedrives rörelsen som

grosshandel, må dock från inskrivning

uteslutas affär, varigenom föremål

förvärvas eller mottages från

kronan, kommun eller annan sådan

menighet, kommunikationsföretag,

fabrik, verkstad eller annan industriell

anläggning eller från den,

som behörigen idkar rörelse, med

vars utövande enligt 1 mom. följer

skyldighet att föra affärsbok.

8 §•

1 mom. Affärsbok skall, enligt

vid denna förordning fogat formulär,

föras för kalenderår och, innan

den tages i bruk, inbindas och förses

med fortlöpande sidtal. Affär, för

vilken enligt 7 § boken är avsedd,

skall i denna omedelbart i fortlöpande

nummerföljd inskrivas, med noggrant

angivande av dagen för affä
-

(Kungl. Maj.ts förslag:)

ler hans personal eller ock kan legitimera

sig på ett tillfredsställande

sätt. Beträffande person, som kan

antagas driva yrkesmässig handel

med gods av ovan omförmält slag, är

handlanden därjämte skyldig att

förvissa sig om, att vederbörande innehar

tillstånd att idka sådan handel.

12 §.

Fast handlande skall föra särskild

bok (affärsbok) för inskrivning av

varje affär, varigenom gods som i 1 §

sägs förvärvas för rörelsen eller eljest

mottages för försäljning.

Där polismyndigheten det medgiver,

må anteckningar om förekommande

affärer göras i annan ordning

än i bok; om dylika anteckningar

skall i tillämpliga delar gälla vad om

affärsbok är stadgat.

13 §.

Affärsbok skall föras för kalenderår

och skall vara inbunden och försedd

med fortlöpande sidtal. Där rörelsens

omfång eller beskaffenhet gör

sådant lämpligt, må affärsbok föras

i särskilda avdelningar.

Vid inskrivning av affär skall anteckning

göras om dagen för affärens

avslutande, godsets art samt an
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 137.

(Gällande bestämmelser:)

rens avslutande, föremålets eller föremålens

art samt antal, mått eller

vikt och särskilt kännemärke, där sådant

förekommer, ävensom den persons

för- och tillnamn, yrke och bostad,

med vilken affären avslutats,

och det pris, som därvid avtalats, eller,

där affären inneburit annat avtal

än köp, dylikt avtals innehåll. De om

nämnda person lämnade uppgifter

skola, där han ej är för vederbörande

känd, i den mån så lämpligen kan

ske, till riktigheten kontrolleras. Förvaras

föremål annorstädes än i affärslokalen,

skall i boken finnas anteckning

om förvaringsstället.

Kommer föremål å senare dag än

den, då inskrivning verkställts, i näringsidkarens

besittning, skall dagen

därför angivas.

Har inskrivet föremål blivit sorterat

bland andra föremål eller har

det undergått sådan bearbetning eller

förändring, att det ej kan till sitt förutvarande

bestånd igenkännas, skall

i boken ofördröj ligen göras anteckning

om åtgärden och dagen för dess

vidtagande. Omedelbart efter avslutande

av affär, varigenom näringsidkaren

avhänt sig inskrivet föremål,

skall, där ej anteckning om sortering,

bearbetning eller förändring skett,

verkställas anteckning om avhändelsen,

med angivande av dagen för affärens

avslutande, den persons föroch

tillnamn, yrke och bostad, som

förvärvat föremålet, samt försäljningssumman,

eller, där fråga är om

annat avtal än köp, dylikt avtals innehåll.

Där rörelsens omfång eller beskaffenhet

gör sådant lämpligt, må affärsbok

föras i särskilda avdelningar.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

tal, mått eller vikt ävensom, där ej

på grund av godsets mängd hinder

däremot möter, om fabrikat och tillverkningsnummer

eller annat särskilt

kännemärke. Därjämte skola angivas

den persons för- och tillnamn,

yrke och bostad, med vilken affären

avslutats, arten av och numret å den

legitimationshandling, som må hava

företetts, samt det pris, som avtalats,

eller, där affären inneburit annat avtal

än köp, dylikt avtals innehåll.

Förvaras godset annorstädes än i affärslokalen,

skall anteckning göras

om förvaringsstället. Kommer godset

å senare dag än den, då inskrivning

verkställts, i rörelseidkarens besittning,

skall dagen därför angivas.

Då inskrivet gods underkastas sådan

bearbetning eller förändring, att

det ej kan till sitt förutvarande bestånd

igenkännas, skall anteckning

ofördröj ligen göras om åtgärden och

dagen för dess vidtagande. Omedelbart

efter avslutande av affär, varigenom

handlanden avhänder sig

inskrivet gods, skall, där ej anteckning

om bearbetning eller förändring

skett, verkställas anteckning om avhändelsen,

med angivande av dagen

för affärens avslutande, den persons

för- och tillnamn, yrke och bostad,

som förvärvat godset, samt försäljningssumman

eller, där fråga är om

annat avtal än köp, dylikt avtals innehåll.

Anteckning, som i detta stycke

sägs, vare dock ej erforderlig beträffande

gods, som under minst ett

år varit i handlandens besittning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

2 mom. Vad i affärsbok inskrivits

får ej utplånas eller genom överstrykning

eller annorledes göras oläsligt.

9 §•

Affärsbok skall av näringsidkaren

förvaras under en tid av tio år, vilken

tid räknas från den dag, då sista

inskrivningen verkställdes. Avslutad

bok må mot bevis kunna lämnas till

förvaring i Stockholm hos poliskammaren

och annorstädes hos vederbörande

magistrat, stadsstyrelse eller

landsfiskal. Vid rörelsens övergång

till annan innehavare skall affärsboken

till denne överlämnas; vid rörelsens

nedläggande skall boken avlämnas

till myndighet, som nyss nämnts.

10 §.

1 mom. Å föremål, rörande vilket

inskrivning gjorts i affärsbok, skall

näringsidkaren så fort ske kan efter

inskrivningen anbringa varaktig beteckning,

angivande det år och det

nummer, varunder inskrivningen

verkställts, ävensom, där boken förts

i särskilda avdelningar, den avdelning,

däri inskrivningen ägt rum.

Beteckningen skall vara tydlig och

anbringas så, att den är lätt skönjbar.

Avser inskrivning flera föremål,

och kan beteckning, som nu sagts,

icke utan synnerlig svårighet eller

omgång anbringas å vart föremål,

må för dessa eller vissa av dem, så

framt de förvaras utan sammanblandning

med andra föremål, användas

allenast eu beteckning, där

denna anbringas på sådant sätt, att

därav tydligt framgår, att den avser

14 §.

Vad i affärsbok inskrivits må ej

utplånas eller genom överstrykning

eller annorledes göras oläsligt. Affärsbok

skall förvaras under en tid av

tio år, räknat från den dag, då sista

inskrivningen verkställdes. Vid rörelsens

övergång till annan innehavare

skall affärsboken överlämnas till

denne; vid rörelsens nedläggande,

skall boken avlämnas till polismyndigheten

i orten.

15 §.

Å inskrivet gods skall så fort ske

kan anbringas tydlig och varaktig beteckning,

som gör det möjligt att

utan omgång återfinna anteckningarna

angående den affär, varigenom

godset mottagits. Beteckning må, så

länge godset för rörelsen förvaras,

borttagas allenast i den mån detta

påkallas av godsets bearbetning eller

förändring. Godset skall förvaras på

sådant sätt, att det är åtkomligt för

granskning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 137.

(Gällande bestämmelser:)

samtliga de föremål, för vilkas betecknande

den anbragts.

Varder beteckning genom nötning

eller annorledes förstörd eller otydlig,

skall ny beteckning ofördröj ligen

anbringas.

2 mom. Beteckning, varom i denna

paragraf förmäles, må, så länge föremål,

som beteckningen avser, för

rörelsen förvaras, borttagas allenast

i den mån detta efter förloppet av

den i 11 § omförmälda tid påkallas

av föremålets sortering bland andra

föremål, bearbetning eller förändring.

3 mom. Föremål, som skall vara

försett med beteckning, skall, där rörelsen

jämväl avser gods, därför beteckning

ej är föreskriven, förvaras

skilt från detta.

11 §•

1 inom. Där ej tillsägelse eller beslut

av hälsovårdsnämnd, kommunalnämnd

eller annan myndighet till annat

föranleder, må föremål, å vilket,

enligt vad i 10 § sägs, skall anbringas

beteckning, ej utlämnas, förstöras eller

nedsmältas och ej heller underkastas

bearbetning eller annan förändring

förrän efter förloppet av sju

dagar från den dag, då föremålet

kommit i näringsidkarens besittning.

2 mom. Föremål, varom i 1 mom.

sägs, skall förvaras på sådant sätt,

att det är lätt åtkomligt för granskning.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

16 §.

Där ej beslut av offentlig myndighet

till annat föranleder, må inskrivet

gods ej utlämnas eller förstöras

och ej heller nedsmältas eller underkastas

annan bearbetning eller förändring

förrän efter sju dagar från

den dag, då godset kom i handlandens

besittning.

Särskilda föreskrifter för uppköpare.

17 §.

Ej må uppköpare förvärva gods,

som i 1 § sägs, av okänd person, med

mindre denne kan legitimera sig på

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

ett tillfredsställande sätt eller förvärvet

sker i överlåtarens bostad eller

affärslokal.

18 §.

Det åligger uppköpare att om varje

affär, varigenom gods som i 1 § sägs

förvärvas för rörelsen eller eljest

mottages för försäljning, göra anteckning

å numrerade inköpsnotor,

hophäftade i block.

Vad i 13 § andra och tredje styckena

sägs om inskrivning i affärsbok

skall i tillämpliga delar lända

till efterrättelse beträffande anteckning

å inköpsnota.

Inköpsnota skall bevaras ett år efter

det anteckning om affär gjorts å

notan.

Undantag från de särskilda föreskrifterna

för fasta handlande och

uppköpare.

19 §.

Vad i 12—16 och 18 §§ stadgas

skall icke äga tillämpning å gods,

som förvärvas å offentlig auktion eller

från kronan, kommun, annan sådan

menighet, dödsbo, kommunikationsföretag,

industriell anläggning eller

från den, som behörigen idkar fast

handel, som i förordningen avses.

20 §.

Beträffande lump samt skrot av

annan metall än guld, silver och platina

äga föreskrifterna i 13 § tredje

stycket samt 15, 16 och 18 §§ icke

tillämpning och må de i 13 § andra

stycket föreskrivna anteckningarna

göras å numrerade inköpsnotor, hophäftade

i block, i stället för i affärsbok.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

(Gällande bestämmelser:)

12 §.

KB må, i den mån skäl därtill äro,

medgiva näringsidkare befrielse från

skyldighet att för särskild affär eller

särskilt slag av affärer ställa sig till

efterrättelse vad i 6, 7, 8, 10 eller 11 §

är stadgat.

13 §.

Näringsidkare, som i denna förordning

avses, eller hans biträde må

ej för rörelsen förvärva eller eljest

mottaga föremål, som av den, vilken

ej fyllt 18 år, för affär utbjudes eller

tillhandahålles, evad detta sker för

den omyndiges egen eller annans

räkning.

14 §.

Efter anmälan av polismyndighet,

att föremål förkommit eller olovligen

frånhänts ägaren, vare näringsidkare,

som denna förordning avser, pliktig

att ofördröjligen undersöka, huruvida

föremålet finnes i hans besittning

och, där affärsbok skall föras,

om i denna förekommer anteckning

om föremålet. Vinnes upplysning om

föremålet, skall näringsidkaren, så

fort ske kan, därom lämna myndigheten

underrättelse.

Erhåller näringsidkaren annorledes

än nu sagts kännedom om, att

den, som hos honom utbjuder eller

(Kungl. Maj.ts förslag:)

21 §.

Om särskilda skäl därtill äro må

polismyndigheten medgiva undantag

från bestämmelserna i 13—16 och

18 §§■

Allmänna bestämmelser.

22 §.

Gods må ej för rörelsen förvärvas

eller eljest mottagas från den, som

är berusad eller ej fyllt 18 år.

Begagnade kläder ävensom andra

föremål, vilka kunna antagas vara

smittofarliga eller behäftade med

ohyra, må icke mottagas, med mindre

de omedelbart underkastas desinfektion

eller åtgärd för ohyrans borttagande.

23 §.

Efter anmälan av polismyndighet

att gods förkommit eller olovligen

frånhänts ägaren vare rörelseidkare

som avses i denna förordning pliktig

att ofördröjligen undersöka om godset

finnes i hans besittning och om

han innehar någon anteckning om

detsamma. Vinnes upplysning om

godset, skall polismyndigheten så

fort ske kan underrättas därom.

Erhåller rörelseidkaren annorledes

än nu sagts kännedom om att den,

som hos honom utbjuder eller till ho
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Iiungl. Maj.ts proposition nr 137.

(Gällande bestämmelser:)

till honom överlämnar föremål, olovligen

åtkommit detsamma eller av

annan anledning icke äger rätt att avyttra

föremålet, eller får näringsidkaren

skälig anledning till misstanke

därom, vare han likaledes skyldig

att genast underrätta vederbörande

polismyndighet.

Skriftliga meddelanden från polismyndighet

skola av näringsidkare,

som i 6 § avses, under en tid av fem

år, vilken tid för varje meddelande

räknas från dess datum, förvaras

ordnade i tidsföljd. Övergår rörelsen

till annan innehavare eller nedlägges

densamma, skall vad i 9 § för dylikt

fall stadgas om affärsbok äga

motsvarande tillämpning å meddelande,

varom nu nämnts.

15 §.

Polismyndighet må ej förvägras

Biträde till affärslokal, magasin eller

upplagsplats, som användes för rörelsen;

och äge polismyndigheten rätt

att därvid företaga den granskning

av varulager och av affärsbok, vartill

myndighetens tjänsteåligganden kunna

giva anledning.

Näringsidkaren eller hans ställföreträdare

vare pliktig att därvid tillhandahålla

föremål eller affärsbok,

vars granskning påkallas, samt att

tillhandagå med upplysningar.

16 §.

Finnas särskilda ordningsföreskrifter

vara av nöden med avseende å

driften av rörelse, varom i denna förordning

är fråga, äge KB att meddela

dylika föreskrifter; och må därvid

tillika för överträdelse av desamma

stadgas viten av fem till och med

ett hundra kronor.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

nom överlämnar gods, olovligen åtkommit

detsamma eller av annan anledning

icke äger rätt att avyttra godset,

eller får han skälig anledning till

misstanke därom, vare han skyldig

att genast underrätta polismyndigheten

i orten.

Skriftliga meddelanden från polismyndighet

rörande förkommet gods

skola under en tid av ett år förvaras

ordnade i tidsföljd eller i annan ordning,

som anvisas av polismyndigheten.

24 §.

Rörelseidkare, som avses i denna

förordning, må icke vägra polismyndighet

att undersöka lokaler och lager

eller att granska affärsbok och

inköpsnotor.

25 §.

Finnas särskilda ordningsföreskrifter

vara av nöden med avseende å

rörelsen äger polismyndigheten meddela

dylika föreskrifter. Polismyndigheten

äger ock ålägga rörelseidkare

skyldighet att anmäla förvärv av

föremål av visst eller vissa slag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

(Gällande bestämmelser:)

17 §.

1. mom. Den, som dömes till ansvar

för tjuvnadsbrott eller, med avseende

å hos honom anträffat stulet

gods, till ansvar enligt 21 kap. 6 §

strafflagen, må ej, där brottet blivit

begånget under tid, då han idkat eller

jämlikt 3 eller 4 § förestått rörelsen,

densamma vidare idka eller

förestå.

Lag samma vare för den, som mera

än en gång dömts till ansvar för

överträdelse av stadgande i 13 eller

14 §.

2 mom. KB må, när skälig anledning

därtill förekommer, meddela

förbud för näringsidkare eller sådan

föreståndare, som i 3 och 4 §§ avses,

att rörelsen vidare idka eller förestå.

Förbudet träder ej i kraft, förrän

det delgivits den, söm därav träffats,

eller, i hans frånvaro, den, vilken

rörelsen besörjer; och skall KB

om förbudet lämna underrättelse

till magistraten, stadsstyrelsen eller

landsfiskalen i orten samt vederbörligen

kungöra detsamma; dock att

vad här sagts om magistratens underrättande

ej äger tillämpning i

Stockholm.

18 §.

1 mom. Den som, utan att enligt

föreskrifterna i denna förordning därtill

vara berättigad, idkar eller förestår

rörelse, som i 1 § avses, böte från

och med fem till och med femhundra

kronor.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

26 §.

Nedlägges rörelse, som i denna förordning

avses, eller avgår föreståndare,

skall anmälan härom ofördröjligen

göras till polismyndigheten.

Straffbestämmelser m. m.

27 §.

Den som, utan att enligt föreskrifterna

i denna förordning vara därtill

berättigad, idkar rörelse, som förordningen

avser, straffes med dagsböter.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 137.

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

Till samma ansvar vare den förfallen,

som utövar rörelse, varom i 3

eller 4 § förmäles, annorledes än genom

behörig föreståndare.

2 mom. Förseelse mot 6, 7, 8, 9,

10, 11, 13, 14 eller 15 § straffes med

böter från och med fem till och med

tvåhundra kronor.

Skulle föreståndare, som i 3 och

4 §§ omförmäles, vid utövningen av

sin föreståndarebefattning göra sig

skyldig till överträdelse, som nu sagts,

eller till överträdelse av ordningsföreskrift,

som enligt 16 § meddelats, vare

näringens innehavare ock förfallen

till ansvar, där han prövas vara delaktig

i förseelsen.

19 §.

Dömes den, som idkar rörelse, varom

i 1 § sägs, eller föreståndare, som

i 3 eller 4 § omförmäles, till ansvar

enligt 18 § 2 mom. eller för förseelse

mot ordningsföreskrift, som enligt

16 § meddelats, må på yrkande

av allmän åklagare domstolen tillika,

där omständigheterna finnas böra

därtill föranleda, meddela förbud för

näringsidkaren eller föreståndaren

att rörelsen vidare idka eller förestå.

20 §.

Har någon, som ej fyllt 15 år, till

näringsidkare, varom i denna förordning

är fråga, eller till hans biträde

för affär utbjudit eller tillhandahållit

föremål, skall den, vilken vården

om den omyndige åligger, straffas

så som i 18 § 2 inom. sägs, där det

ej kan antagas, att utbjudandet eller

Till samma straff vare den förfallen,

1) som utövar rörelse, som i 6 eller

7 § avses, annorledes än genom behörig

föreståndare, eller

2) som bryter mot bestämmelse

i 22 §, 23 § första eller andra stycket

eller 24 §.

Med böter från och med fem till

och med tre hundra kronor straffes

den, som bryter mot bestämmelse i

10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17 eller 18 §,

23 § tredje stycket eller 26 § eller

mot föreskrift eller åläggande, som

meddelats jämlikt 25 §.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 137.

(Gällande bestämmelser:)

tillhandahållandet skett mot hans uttryckliga

föreskrift eller eljest honom

ovetande.

21 §.

Den, som under tid, då han är

ställd under tilltal för förseelse mot

denna förordning eller mot ordningsföreskrift,

som enligt 16 § meddelats,

fortsätter eller förnyar samma förseelse,

skall för varje gång stämning

därför utfärdats och delgivits, fällas

till böter eller vite, som för förseelsen

äro stadgade.

22 §.

För förseelse, som med husbondes

vetskap begås av hans hustru, husfolk

eller i hans arbete antagen person,

ansvare husbonden liksom vore

förseelsen begången av honom själv.

23 §.

Till böter eller till utgivande av

vite må icke dömas, om förseelsen

enligt allmänna strafflagen eller annan

författning bör beläggas med

strängare straff.

24 §.

Om fördelning och förvandling av

böter och viten, som ådömas efter

denna förordning, ävensom i avseende

å rätt för allmän åklagare att

till säkerhet för gäldande av böter,

viten och ersättningar, som kunna

den brottslige ådömas, anhålla visst

gods, lände vad i 23 och 31 §§ i förordningen

den 18 juni 1864 angående

utvidgad näringsfrihet stadgas rörande

böter och ersättningar i tilllämpliga

delar till efterrättelse.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

28 §.

Rörelseidkare så ock föreståndare

ansvarar för förseelse mot denna förordning,

som begås av person, anställd

i rörelsen, liksom vore förseelsen

begången av honom själv, därest

ej omständigheterna göra sannolikt

att förseelsen skett utan hans vetskap

och vilja.

29 §.

Böter enligt denna förordning tillfalla

kronan.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 137.

17

(Gällande bestämmelser:)

25 §.

Förseelse mot denna förordning eller

mot ordningsföreskrift, som jämlikt

16 § meddelats, åtalas av allmän

åklagare vid polisdomstol, där sådan

är inrättad, men eljest hos poliskammare

och, där sådan icke finnes,

vid allmän domstol; och gälle i fråga

om klagan över domstols eller poliskammares

beslut i dessa mål vad i

allmänhet angående besvär i brottmål

är stadgat.

26 §.

Emot beslut, som på grund av denna

förordning meddelas av KB, må

besvär anföras inom tid, som för

överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är bestämd;

dock länder beslutet, utan

hinder av besvär, till efterrättelse, intill

dess annorlunda kan bliva vederbörligen

förordnat.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

30 §.

Över polismyndighets beslut enligt

denna förordning må besvär anföras

hos länsstyrelsen inom en månad från

det klaganden erhållit del av beslutet.

Talan mot länsstyrelses beslut föres

hos Konungen genom besvär i den

ordning som är bestämd för överklagande

av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut.

Polismyndighets och länsstyrelses

beslut skola lända till efterrättelse

utan hinder av förd klagan, där ej

annorlunda förordnas.

31 §.

Konungen utfärdar de bestämmelser

som erfordras för tillämpningen

av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft

den 1 oktober 1918, då vad gällande

författningar innehålla mot förordningen

stridande upphör att lända

till efterrättelse; dock att de ytterligare

inskränkningar i rätten att

driva handel med föremål av ifrågavarande

slag, som i särskilda författningar

äro eller varda stadgade, skola

äga giltighet.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1950.

Genom denna förordning upphäves

förordningen den 28 maj 1918 (nr

886) angående handel med vissa begagnade

föremål in. m.

Innebar rörelseidkare rätt enligt

äldre författning att idka grosshandel

med eller försäljning i bod eller

från annat upplagsställe av visst el
-

2 Bihang till riksdagens protokoll 19t9. 1 samt. iVr 137.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 137.

(Gällande bestämmelser:)

Därest före denna förordnings

ikraftträdande handelsrörelse, som i

1 § avses, i vederbörlig ordning utövas

av någon, som råder över sig

och sin egendom, eller av gift kvinna,

som ej råder över sin egendom,

eller sedan senast den 1 januari 1918

av omyndig, som fyllt 18 år, må, där

näringsidkaren icke på grund av stadgandet

i 2 § 1 mom. är utesluten

från möjlighet att förvärva tillstånd

till sådan rörelses utövande, rörelsen

fortsättas även efter det förordningen

trätt i kraft; åliggande det

näringsidkaren, vid äventyr av handelsrättighetens

förlust, att före den

1 oktober 1918 om rörelsen göra anmälan

hos KB med bifogande dels,

därest rörelsen bedrives som grosshandel

eller som försäljning i bod

eller från annat upplagsställe, av

uppgift å ställe, där rörelsen utövas,

och där föremål, som denna avser,

skola förvaras, dels ock i fall, som

avses i 3 §, av uppgift å den, som

är föreståndare.

Vilja stärbhusdelägare efter den,

som efter anmälan eller tillstånd bedrivit

rörelsen såsom grosshandel eller

som försäljning i bod eller från

annat upplagsställe, för stärbhusets

räkning utöva densamma även efter

det förordningen trätt i kraft, skall

i avseende därå vad i 4 § stadgas äga

motsvarande tillämpning; dock att

stärbhusdelägarna äro skyldiga, vid

äventyr av handelsrättighetens förlust,

att senast inom en månad från

den dag, då förordningen trätt i

kraft, göra anmälan om rörelsen med

bifogande av uppgift å ställe, där rörelsen

skall utövas och där föremål,

som denna avser, skola förvaras, och

å den, som är föreståndare.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

ler vissa varuslag, som omfattas av

den nya förordningen, gäller denna

rätt även efter ikraftträdandet av

sistnämnda förordning. Har rörelseidkare,

som nu nämnts, rätt att handla

med samtliga de varuslag, som omförmälas

i förordningen den 28 maj

1918, äger han efter ikraftträdandet

av den nya förordningen idka handel

med det eller de i 1 § sistnämnda

förordning omförmälda varuslag, varom

han före den nya förordningens

ikraftträdande ingiver anmälan till

polismyndigheten å den ort, där rörelsen

huvudsakligen bedrives. .

Rätt enligt äldre författning att idka

annan handel än i föregående stycke

sägs med varuslag, som avses i 1 §

nya förordningen, skall anses gälla

till och med den 30 juni 1950.

Har länsstyrelsen medgivit rörelseidkare

befrielse från skyldighet att

ställa sig till efterrättelse vad i 7, 8,

10 eller 11 § förordningen den 28 maj

1918 är stadgat, skall rörelseidkaren,

intill dess vederbörande polismyndighet

annorledes förordnar, åtnjuta

motsvarande befrielse även efter

ikraftträdandet av den nya förordningen.

Fast handlande, som vid den nja

förordningens ikraftträdande äger

rätt att idka handel varom här är

fråga, må utan polismyndighetens

godkännande för rörelsens utövande

använda ställe, som utnyttjades för

detta ändamål vid förordningens

ikraftträdande och varom uppgift i

vederbörlig ordning lämnats till länsstyrelsen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kunffl. Maj:ts proposition nr 137.

19

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

Vill någon, innan denna förordning

träder i kraft, förvärva rätt att

efter den 1 oktober 1918 begynna rörelse,

som förordningen avser, eller

erhålla befrielse från skyldighet att

ställa sig till efterrättelse något av de

i 12 § avsedda stadgandena, gälle vad

i dessa hänseenden i förordningen

föreskrfves.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 137.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av § 8 förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s.

1) angående utvidgad näringsfrihet.

Härigenom förordnas, att § 8 förordningen den 18 juni 1864 angående

utvidgad näringsfrihet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

§ 8.

Vad genom---platinaarbe
ten;

och

1) handel med skrot eller lump

eller med dit ej hänförliga begagnade

metallvaror, begagnade beklädnadspersedlar

eller begagnade skodon eller

med artiklar, jämförliga med nu

nämnda föremål,

varom allt finnes särskilt stadgat.

(Kungl. Maj:ts förslag)

§ 8.

Vad genom —--platinaarbe
ten;

och

1) handel med skrot, lump och begagnat

gods,

varom allt finnes särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1950.

1 Senaste lydelse, se SFS 1926:211.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 137.

21

Utdrag av protokollet över liandelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott'' den

18 februari 1949.

Närvarande:

Statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för justitie- och inrikesdepartementen fråga

om ändrade bestämmelser angånde handeln med vissa slag av begagnat

gods m. m. samt anför därvid följande.

Inledning.

Beträffande handeln med skrot, lump och vissa slag av begagnat gods

gäller förordningen den 28 maj 1918 angående handel med vissa begagnade

föremål in. m. Syftet med denna förordning är att motverka egendomsbrottsligheten,

särskilt bland minderåriga, genom att försvåra avsättningen

av olovligen tillgripet gods. Beträffande innehållet i förordningen må här

nämnas följande.

Förordningen avser yrkesmässig handel med skrot eller lump eller med

dit ej hänförliga begagnade metallvaror, begagnade beklädnadspersedlar eller

begagnade skodon eller med artiklar, jämförliga med nu nämnda föremål.

Undantag göres emellertid för handel å marknad samt för handelsrörelse,

som avser allenast föremål med konst- eller samlarevärde (antikviteter).

För att utöva rörelse, som omfattas av förordningen, kräves alltid uttryckligt

tillstånd, som i allmänhet meddelas av vederbörande länsstyrelse.

Denna har att pröva om sökanden är lämplig att utöva rörelsen. Bolag, ekonomisk

förening eller dödsbo får idka handel, varom här är fråga, allenast

genom särskild föreståndare, som erhållit länsstyrelsens tillstånd att förestå

rörelsen. Bedrives i förordningen avsedd rörelse såsom grosshandel eller

såsom försäljning i bod eller från annat upplagsställe, skall till länsstyrelsen

lämnas uppgift om ställe, där rörelsen utövas och gods förvaras. Det

åligger i dylika fall näringsidkaren att, oberoende av om rörelsen omfattar

endast gods som omnämnes i förordningen eller ej, föra särskild affärsbok

för inskrivning av varje affär, varigenom föremål förvärvas eller eljest motlages

för försäljning. I vissa angivna fall har emellertid grosshandeln befriats

från sådan bokföringsskyldighet. Detaljerade bestämmelser finnas om

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

affärsbokens förande. Föremål, som inskrivits i affärsbok, skall märkas så

att det kan identifieras. Sådant föremål får icke utlämnas, förstöras eller

nedsmältas och ej heller underkastas bearbetning eller annan förändring

förrän sju dagar förflutit, sedan det kom i näringsidkarens besittning. Länsstyrelsen

kan bevilja dispens från bestämmelserna om förvaringsställe, bokföring,

märkning och förvaringstid. Näringsidkare, som avses i förordningen,

får icke göra affär med den, som ej fyllt 18 år, och skall på olika sätt

biträda polisen vid efterforskningen av tjuvgods och annat förkommet gods.

Näringsidkare eller föreståndare, vilken dömes för vissa angivna brott, må

icke vidare idka eller förestå rörelse som här avses. När skälig anledning

därtill förekommer, kan länsstyrelsen meddela näringsidkare eller föreståndare

förbud att idka eller förestå rörelsen. Länsstyrelsen äger även meddela

särskilda ordningsföreskrifter.

Under de senaste åren ha yrkanden på att förordningen måtte omarbetas

framförts från flera håll. Med anledning härav tillkallade den 30 juni 1945

dåvarande chefen för handelsdepartementet med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

sju sakkunniga1 att verkställa utredning och avgiva förslag

rörande frågan om revision av förordningen angående handel med vissa begagnade

föremål in. in. Den 10 mars 1947 avlämnade de sakkunniga betänkande

med förslag till ändrad lagstiftning angående handel med skrot, lump

och begagnat gods (SOU 1947:22).

De sakkunnigas förslag är i huvudsak uppbyggt efter samma linjer som

1918 års förordning. Vissa betydelsefulla ändringar ha dock föreslagits, av

vilka här endast må nämnas följande. Förordningens tillämpningsområde

har utvidgats och det har tydligare angivits vilka varuslag, som skola falla

under förordningen. Vidare upphäves det nuvarande undantagsstadgandet

för antikvitetshandeln. Medan handlande, som innehar kontors- eller butikslokal

eller upplagsställe (fast handlande), skall få idka handel i hela riket,

skall tillstånd för den som driver rörelse utan lokal eller ställe av nämnt slag

(uppköpare) i allmänhet begränsas till att avse visst län eller del av län.

Föreskrifterna om förande av affärsbok samt märkning och förvaring av

mottaget gods ha gjorts tillämpliga allenast å sådant gods, som omnämnes

i förordningen. Kontrollföreskrifterna rörande den fasta handeln ha skärpts

i en del avseenden. Sålunda ha t. ex. de fasta handlandena ålagts en ovillkorlig

skyldighet att avkräva okänd säljare legitimation. Länsstyrelsen har

vidare tillerkänts befogenhet att ålägga fast handlande skyldighet att till

polismyndigheten i orten’ anmäla förvärv av föremål av visst eller vissa slag.

Kontrollen över uppköpare har även skärpts; bl. a. ha uppköparna

ålagts viss skyldighet att föra anteckningar. Å andra sidan ha kontrollföreskrifterna

för såväl fasta handlande som uppköpare uppmjukats i vissa hänseenden,

därvid särskilt må framhållas, att betydelsefulla lättnader före
1

De sakkunniga voro t. f. byråchefen i socialstyrelsen, numera revisionssekreteraren K. E.

Alexanderson, ordförande, dåvarande revisionssekreteraren, numera häradshövdingen B. W.

Behrman, fattigvårdsinspektören B. A. B. Carlsson, advokaten B. G. Landahl, advokaten greve

G. C. Lewenhaupt, grosshandlaren B. R. Lindberg och polisintendenten A. F. Zetterquist.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 137.

slagits för skrot- och lumphandeln i fråga om affärsfookföringsskyldighet

samt märkning och förvaring av mottaget gods.

De sakkunnigas förslag till ny förordning angående handel med skrot,

lump och begagnat gods torde såsom bilaga A få fogas till statsrådsprotokollet.

över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,

statens institut för folkhälsan, statens kriminaltekniska anstalt, kommerskollegium,

statens industrikommission, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser,

svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges skrot- och råvaruhandlares riksförbund, föreningen Järnskrotgrossisterna,

föreningen Metallskrotgrossisterna, svenska pappersavfallsgrossistföreningen,

svenska råvarugrossistföreningen, svenska järn- och metallskrothandlareföreningen,

antik- och aulctionshandlarnas gille, Sveriges automobilhandlareförbund,

cykel- och sporthandlarnas riksförbund, fotohandlarnas

riksförbund, svenska grammofonhandlareföreningen, Sveriges juvelerare-

och guldsmedsförbund, Sveriges pianoförbund, Sveriges radiohandlares

riksförbund, Sveriges urmakareförbund och kooperativa förbundet. Härjämte

har Värmlands antikhandlarförening inkommit med skrivelse i ärendet. Tillfälle

att avgiva yttrande har beretts Sveriges råvaruhandlareförening, men

denna organisation har icke inkommit med yttrande. Kommerskollegium har

vid sitt utlåtande fogat av ämbetsverket införskaffade yttranden från samtliga

handelskamrar i riket, överståthållarämbetet och flertalet länsstyrelser

ha bilagt infordrade yttranden från någon eller några lokalmyndigheter m. fl.

Behovet av nya bestämmelser på ifrågavarande område vitsordas i så gott

som samtliga avgivna yttranden. I stort sett råder också enighet om att de

sakkunnigas förslag bör kunna läggas till grund för dessa nya bestämmelser.

En del erinringar, huvudsakligen i frågor av mera speciell natur, ha dock

framställts.

För egen del finner jag, att de sakkunnigas förslag bör kunna läggas till

grund för en ny förordning i ämnet. Innan jag övergår till att behandla

sakfrågan, vill jag dock i korthet beröra ett spörsmål av författningsteknisk

natur. De sakkunniga ha utarbetat förslag till en helt ny förordning, avsedd

att underställas riksdagen, samt till en kungörelse. I kungörelsen ha intagits

bestämmelser huvudsakligen rörande samarbetet mellan olika myndigheter

samt några allmänna undantag från vissa i förordningen meddelade kontrollföreskrifter.

Jag biträder tanken på en uppdelning av de erforderliga bestämmelserna

på en förordning och en kungörelse. Däremot är jag icke helt

ense med de sakkunniga i frågan, vilka bestämmelser som skola ha sin plats

i den ena eller andra författningen. Ur rent författningsteknisk synpunkt

skulle den mest tilltalande lösningen vara alt i huvudförfattningen upptaga

blott de regler, beträffande vilka riksdagens yttrande kan anses påkallat.

Kontroll- och detalj föreskrifter skulle i så fall intagas i kungörelsen. Emot

en dylik lösning talar emellertid den omständigheten, att samtliga berörda

handlande, uppgående till många tusen, i så fall skulle behöva handskas

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

med två skilda författningar. Med hänsyn härtill förordar jag den lösningen,

att i förordningen upptagas de bestämmelser, som beröra allmänheten,

medan i kungörelsen inrymmas de stadganden, som blott angå myndigheterna.

Inom handelsdepartementet har i enlighet härmed upprättats

förslag till förordning angående handel med skrot, lump och begagnat gods.

Förordningens tillämpningsområde.

(1 §•)

De sakkunniga. Beträffande frågan vilka varuslag, som skola beröras

av en ny förordning om handel med begagnat gods, ha de sakkunniga

till en början påpekat, att i 1918 års förordning någon skarp gräns för dess

tillämpningsområde icke uppdragits, utan att det är ovisst om handeln

med vissa varor är underkastad förordningens bestämmelser. Efter redogörelse

för domstolspraxis m. m. ha de sakkunniga uttalat, att det får

anses fastslaget att begagnade cyklar äro sådana föremål som avses i förordningen

men att detta icke är fallet med begagnade motorfordon. Däremot

falla begagnade delar och tillbehör till motorfordon inom förordningens

tillämpningsområde. Beträffande begagnade radioapparater, kameror

och kikare råder enligt de sakkunniga ovisshet i ifrågavarande hänseende,

men uppfattningen säges närmast vara den att handeln med dylika

föremål icke är underkastad förordningens bestämmelser.

De sakkunniga ha ansett det erforderligt att den nya förordningen innehåller

en klar och uttömmande uppräkning av de varuslag, som skola vara

underkastade de särskilda bestämmelserna angående handel med begagnade

föremål. Vid den gränsdragning som verkställts ha de sakkunniga utgått

från att allenast sådant gods bör medtagas, som i större utsträckning brukar

bliva föremål för tillgrepp eller annat olovligt förfogande. Med denna utgångspunkt

ha de sakkunniga föreslagit, att förordningen skall äga tillämpning

dels på skrot och lump och dels på begagnat gods av följande slag,

nämligen 1) beklädnadspersedlar, skodon, 2) motorfordon, cyklar, barnvagnar,

båtar, delar av och tillbehör till dylika fortskaffningsmedel, 3) musikinstrument,

radioapparater, grammofoner, kameror, klockor, kikare, 4)

maskiner, maskindelar, redskap, verktyg, tekniska instrument, 5) smycken,

äkta pärlor, ädla och halvädla stenar samt 6) förut ej nämnda föremål,

vilka helt eller till väsentlig del bestå av guld, silver, platina, nysilver, koppar,

mässing, tenn eller brons. Med begagnat gods skall likställas pantsedlar

å sådant gods.

Enligt uttalande i motiven ha de sakkunniga med skrot förstått allenast

järn- och annat metallskrot men däremot icke s. k. gummiskrot eller glasskrot.

Ej heller har pappersavfall räknats såsom lump.

1918 års förordning äger icke tillämpning å h a n d e 1 å in a r k n a d

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

25

och ej heller å handelsrörelse, som avser allenast handel med antik

v i t e t e r. De sakkunniga ha icke funnit skäl upphäva undantaget för

handel å marknad. Däremot ha de sakkunniga föreslagit, att undantagsbestämmelsen

angående handel med antikviteter skall utgå. Såsom skäl härför

har bl. a. åberopats, att det i ett icke obetydligt antal fall förekommit, att stulet

gods avyttrats i konst- och antikvitetsaffärer, och att det vore svårt att

skilja mellan antikviteter och föremål utan konst- eller samlarevärde.

Yttranden. Poliskammaren i Hälsingborg anför bl. a.

Poliskammaren anser, att tillräckligt starka polisiära skäl icke framkommit

i förslaget för stora grupper av de varor, som uppräknats, eller för

motorfordon, barnvagnar, båtar och tillbehör till dessa fortskaffningsmedel,

musikinstrument, radioapparater, grammofoner, kameror, klockor, kikare,

maskiner, maskindelar, redskap, verktyg och tekniska instrument.

Poliskammaren har den erfarenheten, att mycket ringa tjuvgods hamnar

hos dem, som ha tillstånd till handel med begagnade föremål, och att den

polisiära efterspaningen av gods hos dessa ger mycket ringa resultat. Handeln

med exempelvis motorfordon sker på sådant sätt, att det torde höra

till de absoluta undantagen att ett stulet motorfordon tillrättaskaffas genom

att det utbjudes till yrkesmän inom bilhandlarbranschen. Ännu mera

frågande ställer sig poliskammaren till förslaget, att maskiner utan inskränkning

skulle falla under lagen. Enligt poliskammarens uppfattning

måste en noggrann utredning och statistik över godsstölderna först presenteras,

innan man tillgriper en lagstiftning som den nu föreslagna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser likaledes, att det skulle ha varit av

stort värde, om de sakkunniga kunnat anföra några siffror beträffande

stöldfrekvensen för vissa av de varugrupper, vilka ansetts böra medtagas,

och nämner särskilt musikinstrument, radioapparater, grammofoner, kameror

och kikare.

Även i en del andra yttranden ha begränsningar i den gjorda varuuppräkningen

ifrågasatts eller föreslagits, nämligen beträffande motorfordon,

båtar, barnvagnar, radioapparater, pianoinstrument, större industriella maskiner

och skrivmaskiner.

Statens kriminaltekniska anstalt bär föreslagit, att i förordningen skulle

medtagas pälsvaror och linnevaror samt delar av och tillbehör till de under

3) och 4) omnämnda föremålen, alltså musikinstrument m. fl. föremål

samt maskiner och liknande föremål. Länsstyrelserna i Älvsborgs och

Norrbottens län samt stadsfiskalen i Luleå ifrågasätta, om icke möbler, glas

och porslin borde medtagas, och länsstyrelserna i Älvsborgs och Jämtlands

län anse kontroll över handeln med konstverk vara önskvärd. Handelskammaren

i Norrköping förordar, att begagnade tomsäckar hänföras under

förordningen, och landsfiskalen i Oskarströms distrikt ifrågasätter, om icke

tagel och eventuellt även begagnade tomflaskor borde medtagas.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har ifrågasatt, om icke gummiskrot borde

föras in under förordningens skrotbegrepp. Statens institut för folkhälsan

föreslår ur sanitär synpunkt, att pappersavfall hänföres under förordningen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 137.

Landsfogden i Jönköpings län har uttalat, att praktiska hänsyn talade för

att pantsedlar utan undantag fördes in under förordningen. Överståthållarämbetet

och länsstyrelsen i Västmanlands län anse däremot, att bestämmelsen

rörande bevis om pantsättning borde utgå, enär eljest pantsedelshandeln

erhölle en viss grad av legalisering.

Förslaget att bibehålla det nuvarande undantaget för handel å

marknad möter invändningar från länsstyrelserna i Hallands och Skaraborgs

län samt fattigvårdsstyrelsen i Jönköping. Dessa anse, att undantaget

borde utgå. Såsom skäl härför har bl. a. anförts, att denna handel

nu för tiden spelade en underordnad roll och icke fyllde något legitimt

behov.

Mot förslaget att upphäva undantagsbestämmelsen i 1918 års förordning

angående handel med antikviteter ha kominer skollegium och

Sveriges köpmannaförbund förklarat sig hysa vissa betänkligheter. De vilja

dock icke motsätta sig förslaget i fråga. Länsstyrelsen i Kronobergs lön.

landsfogden i Kopparbergs län samt sex handelskamrar ifrågasätta, om tillräckliga

skäl föreligga för att inrymma antikvitelshandeln under förordningen.

Handelskammaren i Stockholm anser en utvidgning av kontrollen till antikvitetshandeln

icke vara nödvändig och ifrågasätter, om det eftersträvade

syftemålet icke i allt väsentligt skulle kunna vinnas genom en sådan

omarbetning av den föreslagna förordningen, att punkt 5) komme att omfatta,

förutom smycken, äkta pärlor, ädla och halvädla stenar, jämväl alla

föremål av guld, silver eller platina, medan punkt 6) finge gälla allenast

sådana föremål av nysilver, koppar, mässing, tenn eller brons, som icke

kunde anses ha huvudsakligen konst- eller samlarevärde. Härigenom skulle

den rena konst- och antikvitetshandeln komma att underkastas förordningens

kontrollbestämmelser allenast i fråga om konstföremål, tillverkade

av ädelmetaller.

Liknande synpunkter anföras av handelskammaren i Göteborg, som dock

ifrågasätter, om icke samtliga under punkt 6) upptagna föremål borde

undantagas från förordningens tillämpningsområde.

Slutligen må nämnas att statens industrikommission anser, att näringsidkare,

vilka normalt handla med nya varor men i samband därmed taga

begagnade varor av samma slag i utbyte, icke borde hänföras under förordningen.

Sveriges automobilhandlareförebund har i en den 29 januari 1949 dagtecknad

skrivelse — med instämmande av ett stort antal organisationer på transportväsendets

och handelns område — hemställt att handeln med begagnade

motorfordon måtte införas under den nya förordningen. Till stöd härför

har bl. a. åberopats att motorfordon i ej så obetydlig omfattning stules

i återförsäljningssyfte, att det förekommer en omfattande irreguljär handel

med begagnade motorfordon och att denna handels ambulerande utövare

förde allmänheten bakom ljuset och årligen undandroge stat och kommun

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungi. Maj:ts proposition nr 137.

stora skattebelopp, samt att det vore ett allmänt intresse att bilhandeln sanerades

på sätt som skulle bli fallet genom den i förordningen avsedda tillståndsprövningen.

Under departementsbehandlingen av de sakkunnigas förslag har från

överståthållarämbetet införskaffats utredning rörande frekvensen i Stockholm

under 1947 av tillgrepp av de i de sakkunnigas förslag upptagna varuslagen

och andra mera betydelsefulla stöldobjekt. De erhållna uppgifterna

redovisas i bilaga B till statsrådsprotokollet.

Departementschefen. Den föreslagna förordningen har liksom den nu

gällande huvudsakligen till syfte att motverka egendomsbrottsligheten. Vid

förordningens utformning måste emellertid beaktas att varuomsättningen

icke i onödan försvåras genom hindrande bestämmelser. För att en viss varugrupp

skall föras in under regleringen, synes till en början böra fordras att

godset i mera betydande utsträckning är föremål för tillgreppsbrott. Däröver

bör emellertid krävas att det tillgripna också i någorlunda stor omfattning

plägar avyttras till personer som yrkesmässigt idka handel med det slags

gods varom fråga är. Den bestående reglering i olika avseenden av handeln,

som förordningens tillämpning innebär, bör vidare icke ifrågakomma för

varuslag, som endast under kristid eller eljest speciella betingelser mera

allmänt äro föremål för tillgrepp och avyttring i andrahandshandel.

Från dessa utgångspunkter anser jag, att tillräckliga skäl icke anförts för

att under förordningen hänföra andra varuslag än de saltkuniga föreslagit,

men att däremot anledning finnes att utesluta vissa av de sakkunniga medtagna

varuslag. Jag anser sålunda, att det icke är påkallat att i förordningen

upptaga barnvagnar och båtar samt delar av och tillbehör till sådana fortskaffningsmedel.

För barnvagnar är stöldfrekvensen så låg att den icke

motiverar deras medtagande. Beträffande mindre farkoster samt delar och

tillbehör till dem förekommer det visserligen i icke obetydlig omfattning att

de tillgripas, men det torde mycket sällan inträffa att tillgripna sådana

föremål säljas till någon handlande i branschen.

Vad angår motorfordon samt delar av och tillbehör till motorfordon synes

det ovisst om det finnes tillräckliga skäl för denna varugrupps hänförande

under förordningen. Det förekommer visserligen i stor utsträckning att bilar

frånhändas ägaren, men det synes regelmässigt vara fråga endast om

tillfälliga s. k. billån, vilka av lätt insedda skäl ej beröra bilhandeln. Den

irreguljära bilhandel, vars olägenheter Sveriges automobilhandlareförbund

påtalar, torde i det hela ha karaktär av kristidsföreteelse och synes för övrigt,

eftersom tillståndsprövningen enligt förordningen endast skulle avse

yrkesmässig handel, blott i begränsad mån kunna stäckas genom att handeln

med begagnade motorfordon inbegripes under förordningen. Om särskilda

åtgärder skulle anses påkallade för att enligt förbundets önskemål sanera

bilhandeln, förefaller det lämpligt att andra medel sökas än bilhandelns sammanförande

för bestående reglering med exempelvis skrot- och lumphandel.

Enligt vad jag inhämtat pågå på vederbörligt håll överväganden med syfte

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

att för bilhandelns del vidtaga åtgärder med stöd av de befogenheter som

prisregleringslagen medgiver.

På grund av den förhållandevis låga stöldfrekvensen saknas enligt min

mening tillräcklig anledning att medtaga musikinstrument och grammofoner.

Radioapparater äro icke heller i särdeles stor utsträckning föremål för

tillgreppsbrott. Då å andra sidan handeln med begagnade sådana apparater

är omfattande, skulle ett medtagande av denna varugrupp vara till förhållandevis

stor olägenhet för allmänna omsättningen. Radioapparater böra

därför enligt min mening icke medtagas i förordningen. Av liknande skäl

böra enligt min uppfattning även maskiner, maskindelar, redskap, verktyg

och tekniska instrument uteslutas. Vad särskilt angår varugruppen maskiner

är väl stöldfrekvensen f. n. icke obetydlig. Detta torde emellertid få anses

vara en övergående omständighet, beroende på rådande knapphet på

vissa slag av nya maskiner. Vidare bör märkas att gruppen maskiner omfattar

åtskilliga slag av föremål vilka så gott som aldrig tillgripas. Det möter

av lätt insedda skäl svårigheter att hänföra blott vissa sorters maskiner

under förordningen.

Vad beträffar handeln med pantsedlar anser jag mig böra förorda det av

de sakkunniga härutinnan framlagda förslaget. Vidare ansluter jag mig till

de sakkunnigas förslag att den nuvarande undantagsbestämmelsen beträffande

handel å marknad bibehålies och att undantaget för antikvitetshandeln

upphäves. Ett bibehållande av sistnämnda undantag skulle lätt kunna få

till följd att kontrollen försvårades i fråga om handeln med smycken, stenar

in. in. samt vissa metallföremål, alltså grupperna 5 och 6 enligt föreslaget.

Statens industrikommission har föreslagit, att förordningen icke skulle

vara tillämplig på sådana näringsidkare, som normalt handla med nya varor

men i samband därmed taga begagnade varor i utbyte. Det torde dock

beträffande vissa varuslag, t. ex. cyklar, i icke obetydlig grad underlätta

polisens spaningar efter stulet gods, att handlandena äro skyldiga att lämna

närmare upplysningar angående sådant begagnat gods, som de erhållit i

utbyte vid försäljning av nytt gods. Med anledning härav anser jag, att

något undantag för nämnda affärstransaktioner icke bör uppställas.

Rätten att idka handel enligt förordningen in. in.

(2—9 §§.)

De sakkunniga. Enligt gällande bestämmelser är rätten att idka handel

med skrot, lump eller begagnade föremål icke beroende av någon b e hovsprövning.

De sakkunniga ha icke heller ansett sig böra förorda en

dylik prövning. I denna fråga är emellertid en av de sakkunniga, greve Lewenhaupt,

av skiljaktig mening och föreslår, att tillstånd till handel med

begagnat gods, särskilt skrot och övriga avfallsråvaror, skall beviljas först

efter behovsprövning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. May.ts proposition nr 137.

Med avseende å formerna för bedrivande av rörelse enligt förordningen

skilja de sakkunniga på fast handel och handel som bedrives av uppköpare.

Skillnaden mellan fast och av uppköpare bedriven handel ligger däri, att

vid fast handel näringsidkaren har en kontors- eller butikslokal för rörelsens

drift eller i varje fall disponerar över ett eller flera upplagsställen av

något slag varifrån varuleveranserna ske. Uppköparna däremot sakna lokal

eller upplagsställe. Utmärkande för de egentliga uppköparnas verksamhet

anses av de sakkunniga vara att de hopsamla och inköpa begagnat gods hos

allmänheten för direkt leverans till grossi- eller detaljhandlare inom

branschen.

För såväl fast handlande som uppköpare, vilken driver självständig rörelse,

skall enligt de sakkunnigas förslag liksom för närvarande krävas särskilt

tillstånd. Under det att enligt 1918 års förordning erfordras tillstånd

av länsstyrelsen i varje län, där rörelsen skall bedrivas, skall det enligt

de sakkunnigas förslag vara tillräckligt att tillstånd beviljas av länsstyrelsen

i det län, där rörelsen huvudsakligen skall bedrivas. Tillstånd

skall kunna beviljas den som gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet

och i övrigt finnes lämplig utöva rörelsen samt är till handels idkande i allmänhet

berättigad. Vidare skall tillstånd kunna beviljas bolag eller ekonomisk

förening. En fast handlande, som har eget tillstånd, skall kunna för

uppköparverksamhet anlita en anställd, som icke innehar tillstånd för egen

del. I så fall skall det med avseende på skyldigheten att iakttaga förordningens

kontrollföreskrifter, bl. a. bokföringen av inköpt gods, anses som om

handlanden själv verkställt uppköpen. Emellertid skall enligt förslaget en

dylik anställd person kunna beviljas tillstånd såsom uppköpare. Han blir då

underkastad de kontrollföreskrifter, som gälla för självständiga uppköpare,

under det att hans arbetsgivare får behandla det gods, som biträdet för arbetsgivarens

räkning förvärvat från olika personer, som om det köpts från

biträdet.

Liksom enligt 1918 års förordning skall bolag eller ekonomisk förening

få utöva rörelse av ifrågavarande slag allenast genom föreståndare som är

godkänd av länsstyrelsen. De sakkunniga föreslå att även enskild rörelseidkare

skall kunna medgivas rätt att anställa föreståndare i vissa fall samt

att länsstyrelsen skall, när särskilda skäl därtill föranleda, kunna ålägga

näringsidkare att anställa föreståndare.

Enligt de sakkunnigas förslag skall tillstånd avse visst eller vissa slag

av gods, som avses i förordningen, och skall i övrigt kunna förbindas med

de förbehåll, som finnas påkallade. För att underlätta kontrollen över uppköparna

har det föreslagits att tillstånd för uppköpare i allmänhet skall

begränsas till att avse visst län eller del av län.

Enligt 1918 års förordning förverkas rätten att driva rörelse enligt förordningen

eller att förestå sådan rörelse för den, som begått brott av visst

angivet slag. Enligt de sakkunnigas förslag skall den tillståndsbeviljande

myndigheten ha möjlighet att efter omständigheterna pröva huruvida tillstånd

skall återkallas eller begränsas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 137.

Yttranden. Poliskammaren i Hälsingborg anser, att behovsprövn

i n g bör införas. Poliskammaren framhåller, att antalet uppköpare tenderade

att öka i en omfattning, som icke kunde vara nyttig. Under nuvarande

tid hade skrotuppköparna sin givna betydelse inom näringslivet, men

yrket skulle bliva bättre och framför allt bättre skött, om man kunde hindra

tillfällighetsuppköpare. Av den hårda konkurrensen följde dåliga inkomster

och därifrån vore steget icke långt till att handelsmetoderna bleve mindre

nogräknade. I övriga yttranden, vari frågan om behovsprövning beröres,

tillstyrkes emellertid sakkunnigmajoritetens förslag.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att tillstånd bör beviljas

länsvis. Endast härigenom kunde enligt länsstyrelsens förmenande tillfredsställande

ordning och reda vinnas i avseende å rörelsens övervakning,

förandet av erforderliga register o. dyl.

Vad angår frågan om handlandes inköp genom biträden ha länsstyrelsen

i Hallands län, stadsfiskalen i Varberg och landsfiskalen i Oskarströms

distrikt framställt önskemål om att allenast person, som erhållit tillstånd

såsom uppköpare eller eljest godkänts av länsstyrelsen, borde tillåtas

att för fast handlandes räkning verkställa uppköp annorstädes än vid

dennes affärslokal. Poliskammaren i Hälsingborg anser å andra sidan, att

en fast anställd aldrig borde få eget tillstånd, då en sådan anordning kunde

användas för att kringgå lagens bestämmelser och bidraga till att arbetsgivaren

undandroge sig det ansvar, som kunde följa av dåligt skött

handel eller häleri.

Departementschefen. I likhet med sakkunnigmajoriteten anser jag, att

tillräckliga skäl för att införa behovsprövning icke förebragts.

Beträffande tillståndsgivningen vill jag i anslutning till de nu aktuella

strävandena att förenkla och decentralisera administrationen föreslå att

det överlämnas till polismyndigheten i den ort, där rörelsen huvudsakligen

skall bedrivas, att meddela tillstånd. Polismyndigheterna synas väl lämpade

att handha denna uppgift, eftersom den kontroll, som förordningen avser

att åstadkomma, motiveras huvudsakligen av polisiära skäl. Den risk för

ojämn praxis, som kan vara förenad med ärendenas splittring på ett stort

antal myndigheter, synes icke vara allvarlig och i varje fall uppvägas av fördelarna

med den avsedda decentraliseringen.

I fråga om övriga spörsmål, som sammanhänga med frågan om rätten

att idka rörelse av ifrågavarande slag, är jag i allt väsentligt ense med de

sakkunniga.

I vissa hänseenden synes emellertid den av de sakkunniga föreslagna ordningen

kunna förenklas. Sålunda synes mig icke erforderligt att meddela

särskilda bestämmelser om att biträde hos fast handlande må kunna erhålla

tillstånd som uppköpare och om verkan av att biträde utan sådant tillstånd

verkställer uppköp. Vad angår anordningen med särskilda ansvariga föreståndare

anser jag att tillräckliga skäl icke förebragts för den av de sakkunniga

avsedda utbyggnaden. I detta sammanhang kan hänvisas — utom

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 137.

till angelägenheten att undvika onödig detaljreglementering av hithörande

förhållanden — bl. a. därtill, att ansvar som enligt förordningen åligger rörelsens

utövare och som genom föreståndarens inskjutande i viss mån

skulle överflyttas på denne, knappast ter sig allvarligare än den ansvarsbörda,

som med hänsyn till olika krisregleringar ofta kan åvila den som

innehar en vanlig detaljhandelsrörelse.

I de sakkunnigas förslag ha vidare företagits jämkningar av rent formell

natur.

Övriga bestämmelser.

(10—31 §§.)

De bestämmelser det här är fråga om utgöras huvudsakligen av olika

kontrollföreskrifter, undantag från dessa föreskrifter, förbud att mottaga

gods i vissa fall samt ansvarsbestämmelser. Beträffande de sakkunnigas

inställning till dessa frågor får jag hänvisa till deras här bifogade förslag.

Vissa erinringar mot vad de sakkunniga föreslagit ha framförts i några a\

yttrandena, men i de flesta fall ha de sakkunnigas förslag tillstyrkts eller

lämnats utan erinran. Någon närmare redogörelse för stadgandena i fråga

torde emellertid här icke vara erforderlig, utan torde det vara tillräckligt;

att jag angiver de viktigare ändringar i förhållande till gällande rätt, som

jag anser mig böra förorda.

Kontrollföreskrifterna för den fasta handeln ha skärpts i vissa avseenden.

Här kan nämnas att rörelseidkarens lokaler skola godkännas av polismyndigheten.

Det har vidare ålagts de fasta handlandena en ovillkorlig

skyldighet att avkräva okänd säljare tillfredsställande legitimation. Beträffande

person, vilken kan antagas driva yrkesmässig handel med gods som

avses i förordningen, är fast handlande därjämte skyldig att kontrollera att

vederbörande innehar tillstånd till sådan handel. Å andra sidan ha vissa

lättnader i föreskrifterna för den fasta handeln medgivits. Sålunda behöver

anteckning om särskilt kännemärke å mottaget gods icke göras, där på

grund av godsets mängd hinder däremot möter. Anteckning om bearbetning,

förändring eller avhändelse behöver icke göras beträffande föremål, som

under minst ett år varit i näringsidkarens besittning.

En skärpt kontroll över uppköparna har ansetts påkallad. Vid inköp annorstädes

än i säljarens bostad eller affärslokal har det ålagts uppköpare

att avkräva okänd säljare tillfredsställande legitimation. Uppköpare är vidare

skyldig göra anteckning om inköp och försäljningar å numrerade inköpsnotor,

som äro hophäftade i block. Notan skall bevaras under ett år

efter inköpet.

Den ändringen har vidtagits, att föreskrifterna angående förande av affärsbok

eller inköpsnotor samt angående märkning och förvaring av mottaget

gods gjorts tillämpliga endast å varuslag, som angivas i förordningen.

Beträffande lump och annat skrot än sådant av ädla metaller har stadgats

lindring i fast handlandes bokföringsskyldighet, varjämte föreskrifterna om

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

märkning och förvaring samt om uppköpares skyldighet att föra anteckningar

icke äro tillämpliga i fråga om sådant gods. Det har överlämnats till

de lokala polismyndigheterna att meddela dispens från de särskilda föreskrifterna

angående bokföring, märkning och förvaring. Det nuvarande undantaget

från nämnda föreskrifter vid förvärv från kronan, kommun in. fl.

har utvidgats till att omfatta samtliga handlande och samtidigt utsträckts

till att avse även gods, som förvärvas å offentlig auktion eller från dödsbo.

Det har meddelats förbud för handlande att mottaga gods från den, som

är berusad. Begagnade kläder ävensom andra föremål, som kunna antagas

vara smittofarliga eller behäftade med ohyra, få icke mottagas med mindre

de omedelbart underkastas desinfektion eller åtgärd för ohyrans borttagande.

Polismyndigheterna skola äga meddela ordningsföreskrifter med avseende

å rörelserna och skola vidare kunna ålägga handlandena att till polisen

anmäla förvärv av gods av visst eller vissa slag.

Slutligen må nämnas att straffbestämmelserna något skärpts. Icke i något

fall har dock stadgats svårare straff än dagsböter.

Med hänsyn till att förordningen måste korrespondera med ett undantagsstadgande

i näringsfrihetsförordningen torde, därest den av mig föreslagna

ändrade lagstiftningen kommer till stånd, en mindre ändring i § 8

näringsfrihetsförordningen bliva nödvändig. Förslag till förordning om ändrad

lydelse av nämnda paragraf har upprättats inom handelsdepartementet.

Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att de inom

handelsdepartementet upprättade förslagen till

1) förordning angående handel med skrot, lump och begagnat gods; och

2) förordning om ändrad lydelse av § 8 förordningen den 18 juni 1864

angående utvidgad näringsfrihet

måtte genom proposition föreläggas riksdagen för yttrande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Gustaf Gyllenhaal.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

33

Bilaga A.

De sakkunnigas förslag,

till

förordning angående handel med skrot, lump och begagnat gods

(skrothandelsförordning).

1 §. 1 mom. Denna förordning äger tillämpning å yrkesmässig handel

med skrot och lump samt begagnat gods av följande slag:

1) beklädnadspersedlar, skodon,

2) motorfordon, cyklar, barnvagnar, båtar, delar av och tillbehör till

dylika fortskaffningsmedel,

3) musikinstrument, radioapparater, grammofoner, kameror, klockor,

kikare,

4) maskiner, maskindelar, redskap, verktyg, tekniska instrument,

5) smycken, äkta pärlor, ädla och halvädla stenar,

6) ovan ej nämnda föremål, vilka helt eller till väsentlig del bestå av

guld, silver, platina, nysilver, koppar, mässing, tenn eller brons.

Med begagnade föremål likställas bevis om pantsättning av dylika föremål.

Till yrkesmässig handel hänföres även rörelse, i vilken förvärvat gods

avyttras efter reparation, nedsmältning eller annan liknande bearbetning.

2 mom. Från förordningens tillämplighetsområde undantages handel å

marknad.

3 mom. Utöver bestämmelserna i denna förordning skola för rätt att

idka handel, som i 1 mom. sägs, gälla de föreskrifter, som i andra författningar

äro meddelade angående idkande av handelsrörelse.

2 §. Handel, som i denna förordning avses, må utövas allenast av den,

som erhållit tillstånd till sådan rörelses idkande.

Tillstånd må blott beviljas den, som gjort sig känd för redbarhet och

ordentlighet och i övrigt finnes lämplig utöva dylik rörelse och som är till

handels idkande i allmänhet berättigad. Därjämte må tillstånd under iakttagande

av vad i 5 § stadgas beviljas bolag eller ekonomisk förening.

3 §. Ansökning om tillstånd skall göras hos länsstyrelsen i det län, inom

vilket rörelsen huvudsakligen skall bedrivas. Vid ansökningen skall fogas

dels intyg rörande förhållanden av betydelse för ansökningens bedömande,

dels ock, där sökanden för rörelsens utövande skall inneha kontors- eller

butikslokal eller upplagsställe (fast handel), uppgift å ställe, där rörelsen

skall utövas och där gods, som denna avser, skall förvaras, samt eljest uppgift

å område, inom vilket verksamheten skall bedrivas.

Länsstyrelsen har att inhämta yttrande över ansökningen av polismyndigheten

å den ort, där rörelsen huvudsakligen skall bedrivas samt där sökanden

under de senaste två åren varit bosatt. Därjämte skall länsstyrelsen

införskaffa den utredning i övrigt, som finnes påkallad.

Ansökning av svensk medborgare, bolag eller ekonomisk förening skall

prövas av länstyrelsen. Utlännings ansökning skall av länsstyrelsen, med

a Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 137.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kunyl. Maj:ts proposition nr 137.

eget utlåtande och införskaffad utredning, överlämnas till Konungen för

prövning och avgörande.

Beviljat tillstånd skall avse visst eller vissa slag av gods, varom förmäles

i 1 §, och må i övrigt förbindas med de förbehåll, som finnas påkallade.

4 §. Tillstånd för den, som vill idka handelsrörelse utan kontors- eller

butikslokal eller upplagsställe (uppköpare), skall avse visst län eller del av

län. Där särskilda skäl därtill äro, må tillståndet avse flera län eller hela

riket.

Tillstånd såsom uppköpare må kunna beviljas hos idkare av fast handel

anställd person, vilken skall företaga uppköp för handlandens räkning.

Sker uppköp genom anställd, som ej erhållit tillstånd som nyss sagts, eller

sker uppköp vid handlandens affärslokal, skall så anses som om handlanden

själv verkställt uppköpen.

5 §. Handelsrörelse, som i denna förordning avses, må av bolag eller ekonomisk

förening utövas allenast genom särskild föreståndare.

Då anledning därtill föreligger, må envar näringsidkare, som förordningen

avser, av länsstyrelsen kunna medgivas rätt att anställa föreståndare för

filial eller föreståndare, som skall förestå rörelsen under tid, då innehavare

eller förut tillsatt föreståndare är förhindrad utöva tillsyn över rörelsen.

Länsstyrelsen äger ock, när särskilda skäl därtill föreligga, ålägga näringsidkare

att anställa sådan föreståndare.

Föreståndare skall av länsstyrelsen godkännas, därvid såsom villkor för

godkännande skola gälla de i 2 g andra stycket stadgade förutsättningar.

Avgår föreståndare från sin befattning annorledes än i samband med att

godkännandet av honom såsom föreståndare återkallas, må dock den, som

är till handels idkande i allmänhet berättigad, förestå rörelsen intill dess

frågan om hans godkännande prövats, under förutsättning att ansökning

härom ofördröj ligen göres.

I ärende rörande godkännande av föreståndare skall införskaffas utredning,

som i 3 g andra stycket sägs. Ärende angående filialföreståndare

skall handläggas av länsstyrelsen i det län, inom vilket filialen är belägen.

6 §. Efter näringsidkares död må rörelsen för dödsboets räkning fortsättas

under ett år. Det åligger dödsboet att inom en månad från dagen för

dödsfallet hos länsstyrelsen göra anmälan om rörelsens fortsättande.

Rörelsen må likväl utövas allenast genom särskild föreståndare på sätt

i 5 § sägs och skall därvid vad i nämnda paragraf stadgas för det fall att

föreståndare avgår från sin befattning äga motsvarande tillämpning.

Vad i denna paragraf stadgas om rätt för dödsbo att fortsätta rörelsen

skall även gälla för konkursbo, därvid tiden för rörelsens fortsatta bedrivande,

för anmälan om rörelsens fortsättande samt för ansökning om godkännande

av föreståndare skall räknas från dagen för första borgenärssammanträdet

i konkursen.

7 §. Föreståndare, som i 5 och 6 §§ omförmäles, skall i vad angår rörelsens

skötsel anses såsom näringsidkare.

8 §. Nedlägges rörelse, som i denna förordning avses, eller avgår föreståndare,

skall anmälan härom ofördröj ligen göras till vederbörande länsstyrelse.

9 §. Vid fast handel må ej för rörelsens utövande användas annat ställe

än det, som blivit godkänt av polismyndigheten i orten.

10 §. Ej må fast handlande träffa avtal om förvärv av gods, som i 1 §

sägs, med annan än den, som är känd för handlanden eller hans personal

eller ock kan legitimera sig på ett tillfredsställande sätt. Beträffande person,

som kan antagas driva yrkesmässig handel med gods av ovan omför
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungi. Maj.ts proposition nr 137.

mält slag, är handlanden därjämte skyldig att kontrollera, att vederbörande

innehar tillstånd därtill.

11 §. Bedrives rörelsen såsom fast handel, skall näringsidkaren föra särskild

bok (affärsbok) för inskrivning av varje affär, varigenom gods, som

i 1 § sägs, förvärvas för rörelsen eller eljest mottages för försäljning. Där

länsstyrelsen det medgiver, må dock anteckningar om förekommande affärer

i stället göras i annan lika betryggande ordning och skall om dylika

anteckningar gälla vad om affärsbok är stadgat.

12 §. Vid sådan inskrivning av affär, som i 11 $ sägs, skall anteckning

göras om dagen för affärens avslutande, godsets art samt antal, mått eller

vikt ävensom, där ej på grund av godsets mängd hinder däremot möter,

om fabriksmärke och tillverkningsnummer eller annat särskilt kännemärke.

Därjämte skola angivas den persons för- och tillnamn, yrke och bostad,

med vilken affären avslutats, arten av och det eventuella numret å den legitimationshandling,

som vederbörande företett, samt det pris, som avtalats,

eller, där affären inneburit annat avtal än köp, dylikt avtals innehåll.

Den, av vilken godset mottagits, bör genom egenhändig namnteckning vitsorda

uppgifternas riktighet. Förvaras gods annorstädes än i affärslokalen,

skall anteckning göras om förvaringsstället. Kommer gods å senare dag än

den, då inskrivning verkställts, i näringsidkarens besittning, skall dagen

därför angivas.

Då inskrivet gods underkastas sådan bearbetning eller förändring, att det

ej kan till sitt förutvarande bestånd igenkännas, skall anteckning ofördröjligen

göras om åtgärden och dagen för dess vidtagande. Omedelbart efter

avslutande av affär, varigenom näringsidkaren avhänder sig inskrivet gods,

skall, där ej anteckning om bearbetning eller förändring skett, verkställas

anteckning om avhändelsen, med angivande av dagen för affärens avslutande,

den persons för- och tillnamn, yrke och bostad, som förvärvat godset,

samt försäljningssumman eller, där fråga är om annat avtal än köp,

dylikt avtals innehåll. Anteckning, som i detta stycke sägs, vare dock ej erforderlig

beträffande föremål, som under minst ett år varit i näringsidkarens

besittning.

13 §. Vad i affärsbok inskrivits får ej utplånas eller genom överstrykning

eller annorledes göras oläsligt. Affärsbok skall förvaras under eu tid av tio

år, räknat från den dag, då sista inskrivningen verkställdes. Avslutad bok

må mot bevis kunna lämnas till förvaring hos vederbörande polismyndighet.

Vid rörelsens övergång till annan innehavare skall affärsboken överlämnas

till denne; vid rörelsens nedläggande skall boken avlämnas till myndighet,

som nyss nämnts.

14 §. Å gods, rörande vilket inskrivning, som i IT § sägs, blivit gjord,

skall så fort ske kan anbringas tydlig och varaktig beteckning, som gör det

möjligt att utan omgång återfinna anteckningarna angående den affär,

varigenom godset mottagits. Godset skall förvaras på sådant sätt, att det är

åtkomligt för granskning.

Beteckning, varom i denna paragraf förmäles, må, så länge gods, som beteckningen

avser, för rörelsen förvaras, borttagas allenast i den mån detta

efter förloppet av den i 15 i; omförmälda tid påkallas av godsets bearbetning

eller förändring.

15 §. Där ej tillsägelse eller beslut av offentlig myndighet till annat föranleder,

må gods, rörande vilket inskrivning, som i II S sägs, blivit gjord,

ej utlämnas eller förstöras och ej heller nedsmältas eller underkastas annan

bearbetning eller förändring förrän efter förloppet av sju (lagar från den

dag, då godset kommit i näringsidkarens besittning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 137.

16 §. Det åligger uppköpare att om varje affär, varigenom gods, som i

1 § sägs, förvärvas för rörelsen eller eljest mottages för försäljning, göra

anteckning å i block hophäftade, numrerade inköpsnotor. Anteckning skall

göras om dagen för affärens avslutande, godsets art samt antal, mått eller

vikt ävensom, där ej på grund av godsets mängd hinder däremot möter,

om fabriksmärke och tillverkningsnummer eller annat särskilt kännemärke.

Därjämte skola överlåtarens för- och tillnamn samt yrke och bostad angivas.

Av i föregående stycke nämnda inköpsnotor skall en kopia tillställas den,

av vilken godset förvärvats eller eljest mottagits, överlåter uppköpare mottaget

gods till fast handlande, skall huvudexemplaret av inköpsnotan överlämnas

till denne; inköpsnotan skall bevaras i ett år efter inköpet.

17 §. Konungen äger medgiva undantag från stadgandena i 11—16 §§.

Där skäl därtill äro, må vederbörande länsstyrelse medgiva näringsidkare

befrielse från skyldighet att för särskild affär eller särskilt slag av affärer

ställa sig till efterrättelse vad i nyss nämnda paragrafer är stadgat.

18 §. Näringsidkare, som i denna förordning avses, eller hans biträde må

ej för rörelsen förvärva eller eljest mottaga gods, som i 1 § sägs, från den,

som är berusad eller ej fyllt 18 år, samt ej heller från den, beträffande vilken

polismyndighet meddelat förbud, varom i 20 § andra stycket sägs.

Gods, som kan antagas vara smittofarligt, må icke mottagas med mindre

det ofördröj ligen underkastas desinfektion.

It) §. Efter anmälan av polismyndighet, att gods förkommit eller olovligen

frånhänts ägaren, vare näringsidkare, som denna förordning avser,

pliktig att ofördröj ligen undersöka, huruvida godset finnes i hans besittning

och huruvida han innehar någon anteckning om detsamma. Vinnes

upplysning om godset, skall näringsidkaren, så fort ske kan, därom lämna

myndigheten underrättelse.

Erhåller näringsidkaren annorledes än nu sagts kännedom om att den,

som hos honom utbjuder eller till honom överlämnar gods, olovligen åtkommit

detsamma eller av annan anledning icke äger rätt att avyttra godset,

eller får näringsidkaren skälig anledning till misstanke därom, vare

han likaledes skyldig att genast underrätta vederbörande polismyndighet.

Skriftliga meddelanden från polismyndighet skola av näringsidkaren under

en tid av ett år förvaras ordnade i tidsföljd. Övergår rörelsen till annan

innehavare, skola meddelandena överlämnas till denne. Vid rörelsens nedläggande

skola meddelandena avlämnas till vederbörande polismyndighet.

20 §. Polismyndighet äger undersöka näringsidkares lokaler och lager,

varjämte polismyndigheten och fattigvårdsstyrelsen i orten äga granska

affärsbok och inköpsnotor. Näringsidkaren eller hans ställföreträdare vare

pliktig att därvid tillhandahålla gods och anteckningar, vilkas granskning

påkallas, samt att tillhandagå med upplysningar.

På framställning av fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd eller nykterhetsnämnd

eller då eljest synnerliga skäl därtill föreligga, äger polismyndighet

meddela näringsidkare, som i denna förordning avses, förbud att för

rörelsen mottaga gods, som i 1 § sägs, från viss angiven person.

21 §. Finnas särskilda ordningsföreskrifter vara av nöden med avseende

å driften av rörelse, varom i denna förordning är fråga, äger länsstyrelsen

meddela dylika föreskrifter. Länsstyrelsen äger ock ålägga näringsidkare,

som i denna förordning avses, skyldighet att till polismyndigheten i orten

anmäla förvärv av föremål av visst eller vissa slag. För överträdelse av

ordningsföreskrift eller för underlåtenhet att efterkomma åläggande, som

nyss nämnts, må stadgas viten av fem till och med ett hundra kronor.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 137.

37

22 §. Tillstånd att idka rörelse, som i denna förordning avses, ävensom

godkännande av föreståndare för sådan rörelse må av länsstyrelsen återkallas

eller begränsas, när omständigheterna därtill föranleda.

23 §. 1 mom. Den, som utan att enligt föreskrifterna i denna förordning

vara därtill berättigad idkar eller förestår rörelse, som i 1 § avses, straffes

med dagsböter, minst fem.

Till samma ansvar vare den förfallen, som utövar rörelse, varom i 5 §

första stycket eller 6 § förmäles, annorledes än genom behörig föreståndare,

så ock uppköpare, som idkar handel utom det område, till vilket hans tillstånd

med stöd av 4 § må ha begränsats.

2 mom. Förseelse mot 6 § första stycket andra punkten, 8, 9, 10, 11, 12,

13, 14, 15, 16, 18 eller 19 § eller mot 20 § första stycket straffes med böter

från och med fem till och med två hundra kronor.

Skulle föreståndare, som i 5 och 6 §§ omförmäles, vid utövningen av sin

föreståndarebefattning göra sig skyldig till överträdelse, som nu sagts, eller

till överträdelse av ordningsföreskrift eller till underlåtenhet att efterkomma

åläggande, som enligt"21 § meddelats, vare näringens innehavare ock

förfallen till ansvar, där hän prövas vara delaktig i förseelsen.

24 §. Har någon under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot

denna förordning eller mot ordningsföreskrift, som enligt 21 § meddelats,

eller för underlåtenhet att efterkomma åläggande, som i 21 § sägs, fortsatt

samma förseelse eller underlåtenhet och på denna grund ånyo åtalats, skall

såsom särskilt brott anses vad han före varje åtal förbrutit

25 §. För förseelse, som med näringsidkares vetskap begås av hos honom

anställd person, ansvare näringsidkaren liksom vore förseelsen begången

av honom själv.

26 §. Till böter eller till utgivande av vite må icke dömas, om förseelsen

enligt allmänna strafflagen eller annan författning bör beläggas med strängare

straff. . „ ,

27 §. Böter och viten enligt denna förordning tillfalla kronan.

*>8 § Emot beslut, som på grund av denna förordning meddelas av länsstyrelse

eller polismyndighet, må besvär anföras inom tid, som for Överklagande

av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd;

dock lände beslutet, utan hinder av besvär, till efterrättelse, intill dess an
-

norlunda kan bliva vederbörligen förordnat.

29 §. Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna förordning

utfärdas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den .

Genom denna förordning upphäves förordningen den 28 maj 1918 angående

handel med vissa begagnade föremål in. in.

Innehar näringsidkare rätt enligt äldre förordning att idka grosshandel

med eller försäljning i bod eller från annat upplagsstalle av visst eller vissa

varuslag, som omfattas av denna förordning, gäller denna ratt aven etter

ikraftträdandet av förevarande förordning. Har näringsidkare, som nu

nämnts, rätt att handla med samtliga de varuslag, som omförmälas i forordningen

den 28 maj 1918 angående handel med vissa begagnade foremå

in. m., äger han efter ikraftträdandet av denna förordning idka handel med

gods, som i 1 § denna förordning sägs. _

Rätt för näringsidkare enligt äldre förordning att idka annan handel än i

föregående stycke sägs med varuslag, som avses i 1 § denna förordning,

gäller allenast till och med den

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Muj:ts proposition nr 137.

Har länsstyrelsen medgivit näringsidkare befrielse från skyldighet att

ställa sig till efterrättelse vad i 7, 8, 10 eller It § förordningen den 28 maj

1918 angående handel med vissa begagnade föremål in. in. är stadgat, skall

näringsidkaren tillsvidare åtnjuta motsvarande befrielse även efter ikraftträdandet

av denna förordning.

Fast handlande, som vid denna förordnings ikraftträdande äger rätt att

idka handel, varom här är fråga, må utan polismyndighetens godkännande

för rörelsens utövande använda ställe, som utnyttjades för detta ändamål

vid förordningens ikraftträdande och varom uppgift i vederbörlig ordning

lämnats till länsstyrelsen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 137.

39

Bilaga B.

Utredning rörande anmälningar till kriminalpolisen i Stockholm

år 1947 angående olovligen tillgripet gods av

nedanstående slag.

Varuslag

Antal anmälda

fall

Sammanlagt värde,

kronor

1. Beklädnadspersedlar ..................

Skodon ..............................

2. Motorfordon..........................

Cyklar................................

Barnvagnar ..........................

Båtar ................................

Delar och tillbehör till:

Motorfordon........................

Cyklar ............................

Barnvagnar ........................

Båtar ..............................

3. Musikinstrument......................

Radioapparater........................

Grammofoner.........................

Kameror.............................

Klockor..............................

Kikare...............................

4. Maskiner, andra än kontorsmaskiner ..

Maskindelar..........................

Kontorsmaskiner......................

Redskap..............................

Verktyg..............................

Tekniska instrument..................

5. Smycken med endast äkta pärlor......

Smycken med endast ädla stenar......

6. Smycken och andra föremål av guld,

silver, platina, nysilver, koppar, mässing,

tenn, brons...................

7. Lädervaror...........................

2 421

236

2 120

6 091

71

145

218

205

1

6

47

96

11

190

503

49

120

23

93

12

98

56

6

35

450

180

952 902

14 020

6 339 484

880 113

5 700

147 369

59 859

8 765

9

2 715

20 675

26 997

2 175

89 307

140 560

12 966

81879

8 114

47 366

1437

15 588

30 943

4 700

60 105

326 820

40 384

Summa 13 423 9 320 952

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. 1LU 1949:51 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående handel med skrot, lump och begagnat gods m. m. s. 1 i texten
  2. 1LU 1949:41 Memorial i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag till förordning angående handel med skrot, lump och begagnat gods m. m., med förslag till lag om s. 3 i texten