Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till Ebba Eriksson i anledning av olycksfall i arbete

1949-03-11 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:144, Angående ersättning till Ebba Eriksson i anledning av olycksfall i arbete

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr JU.

1

Nr 144.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ersättning till

Ebba Eriksson i anledning av olycksfall i arbete; given

Stockholms slott den 11 mars 1949.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, varom föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 11 mars 194Q.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och

finansdepartementen anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,

följande.

I fråga om de lagbestämmelser, vilka reglera rätten till ersättning vid

olycksfall i arbete, då olycksfall medfört en arbetares död, ävensom rörande

av riksdagen lämnade bemyndiganden att utbetala ersättning motsvarande

till änka utgående belopp, ehuru äktenskap icke ingåtts före

olycksfallet, torde hänvisning få ske till vad jag därom anfört under punkterna

8:o och 9:o i propositionen nr 40 till innevarande års riksdag.

Banarbetaren vid statens järnvägar Karl Johan Isidor Hjelm i Sveg blev

den 18 december 1040 på hemväg från sitt arbete påkörd och dödad av ett

1 Bi haag till riksdagens protokoll 1941). 1 samt. Nr 144.

opaginerad Kontrollera mot PDF

T

Kangt. M''aj:ts proposition nr 144.

tåg- Hjelm hade i över trettio år sammanlevt med Ebba Vendla Vilhelmina

Eriksson, lödd 1888. Med henne hade han tre barn, födda 1919, 1920 och

1925. Bouppteckningen efter den avlidne utvisade en behållning av 162

kronor.

Hjelm hade haft anställning i statens tjänst — huvudsakligen vid statens

järnvägar — över 20 år. Under tiden 1 januari 1944—4 juli 1946 var han

anställd vid vägförvaltningen i Jämtlands län och underkastades därvid

1942 års tjänste- och familjepensionsreglemente för arbetare. Då Hjelm

därefter övergick till arbete vid statens järnvägar, hade pensionsavdrag icke

verkställts, enär hans anställningsförhållanden vid vägförvaltningen icke

kommit till vederbörande arbetsbefäls kännedom före hans dödsfall.

Med skrivelse den 19 september 1947 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

överlämnat framställning från Ebba Eriksson om erhållande av livränta.

Styrelsen anmärkte, att då barnen uppnått 19 års ålder pensionsrätt för

dem ej förelåg samt att Ebba Eriksson författningsenligt ej kunde tillerkännas

pension.

Vid framställningen hade fogats intyg av vice pastorn Ragnar Mellgren,

Sveg, som vitsordade, att Hjelm och sökanden sammanbott i mer än trettio

år. Det hade förr varit ganska vanligt i bygden, att en man och en kvinna

flyttat samman utan att ingå äktenskap, ehuru de i allmänna medvetandet

ansetts som äkta makar. Den avlidne och sökanden hade upprepade gånger,

inte minst under senare år, talat med varandra om att legalisera förbindelsen.

Mellgren, som väl kände familjen, tillstyrkte framställningen.

över framställningen ha utlåtanden avgivits av statskontoret, järnvägsstyrelsen

och riksförsäkringsanstalten.

Statskontoret erinrar, att Kungl. Maj:t i vissa tidigare fall beslutat om

understöd eller livränta av statsmedel åt sådana efterlevande efter avlidna

anställningshavare, som vid en ordnad familjepensionering icke bruka åtnjuta

pensionsrätt. Ifrågavarande understöd utgå numera med 840 kronor

för år jämte rörligt tillägg. Ämbetsverket fann omständigheterna i dessa

ärenden — frånsett anledningen till dödsfallet — väsentligen vara likartade

med dem i nu berörda fall. Vidare har statskontoret erinrat om vissa ärenden,

där till skillnad från det nu föreliggande lysning till äktenskap skett

och riksdagen, med anledning av olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring,

medgivit utbetalande av ersättning enligt samma grunder, som

skulle ha gällt, därest äktenskapet blivit fullbordat före olycksfallet.

Med hänsyn till de väsentligt förbättrade folkpensionsförmåner, som utgå

enligt den nya folkpensioneringslagen, anser statskontoret emellertid tillräckliga

skäl knappast föreligga för att bereda sökanden särskilt understöd

av statsmedel.

Statskommissarien Björn anmälde avvikande mening samt anförde.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 144.

3

Med hänsyn till omständigheterna i förevarande ärende hade statskontoret

enligt min mening bort tillstyrka, att sökanden tillförsäkras en årlig

livränta enligt grunderna för 1916 års olycksfallsförsäkringslag med belopp

som skulle ha utgått, därest hon vid tiden för olycksfallet varit gift med

Hjelm. Såsom påvisas har denna min uppfattning stöd av tidigare av statsmakterna

meddelade beslut i liknande fall.

Järnvägsstyrelsen yttrar, att då statsmakterna tidigare i liknande fall

beviljat visst understöd, styrelsen med hänsyn till föreliggande omständigheter

icke vill motsätta sig att sökanden tillerkännes ett årligt understöd

av förslagsvis 840 kronor.

Även riksförsäkringsanstalten finner med hänsyn till omständigheterna

billighetsskäl tala för att Ebba Eriksson tillerkännes skälig ersättning, därvid

anstalten ej har något att erinra mot att ersättningen bestämmes enligt

grunderna i olycksfallsförsäkringslagen. I fråga om ersättningens storlek

anför anstalten.

Därest äktenskap slutits före olycksfallet, skulle sökanden jämlikt lagen

den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete varit berättigad till

livränta, så länge hon levde ogift, å ett årligt belopp, motsvarande en fjärdedel

av Hjelms årliga arbetsförtjänst, att utgå fr. o. m. den 19 december

1946.

Med ledning av till anstalten inkomna handlingar rörande ifrågavarande

olycksfall har Hjelms årliga arbetsförtjänst beräknats till högsta i olycksfallsförsäkringslagen

medgivna belopp, 4 800 kronor, och livräntan skulle

sålunda ha uppgått till 1 200 kronor för år. Med hänsyn till kungörelsen

med särskilda bestämmelser i fråga om tillämpning av olycksfallsförsäkringslagen

å arbetare, som användas till arbete för statens räkning, skulle

livräntan ha utbetalats av statens järnvägar.

Departementschefen. Av handlingarna i ärendet framgår, att den avlidne

och Ebba Eriksson sammanbott i mer än trettio år. Under hänvisning till

vad jag anfört i propositionen nr 40 till innevarande års riksdag finner jag

i likhet med riksförsäkringsanstalten, att sökanden bör tillerkännas ersättning

efter samma grunder, som skulle ha gällt, därest äktenskap i legal

form kommit till stånd. Frågan huruvida jämväl pension till sökanden skall

utgå torde få prövas av Kungl. Maj:t i huvudsaklig överensstämmelse med

det av 1930 års riksdag (skr. nr 74) givna bemyndigandet att besluta om

understöd åt efterlevande efter personer, anställda vid de affärsdrivande

verken m. in.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva

att till Ebba Vendla Vilhelmina Eriksson må av statens

järnvägars driftmedel utbetalas en livränta å 1 200 kronor

för år, räknat fr. o. in. den 19 december 1946, så länge hon

lever ogift.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 14-4,

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposi

tion av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1949;

51449

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:223 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till Ebba Eriksson i anledning av olycksfall i arbete. a1 i texten
  2. SU 1949:126 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till Ebba Eriksson i anledning av olycksfall i arbete, dels ock väckt motion om ersä s. 16 i texten