Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag ur kyrkofonden för avlönande av präster m.m

1949-03-11 · 27 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:169, Angående vissa anslag ur kyrkofonden för avlönande av präster m.m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

1

Nr 169.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

ur kyrkofonden för avlönande av präster m.m.; given

Stockholms slott den 11 mars 1949.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 §

lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond, dels ock bifalla de förslag

i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet hemställt.

, ,

Under Hans Mapts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Quensel.

Propositionens huvudsakliga innehall.

Förlängning på ett år föreslås för de tidsbegränsade, genom anslag ur

kyrkofonden bekostade särskilda provisoriska förmåner åt biskoparna och

andra präster och deras efterlevande, som beviljades av 1948 års riksdag i

form av provisoriskt lönetillägg, särskild gottgörelse åt prästgårdsinnehavare

för uppvärmningskostnad, provisorisk förbättring av semesterkostnadsbidrag

och av emeritilöner och familjepensioner samt provisoriskt representationsbidrag

åt biskoparna. Vidare föreslås, for understödjande i

begränsad utsträckning av studentprästverksamheten vid universitet och

högskolor, viss utökning av anslagsramen för avlöning av stiftsadjunkter

m. fl. För att bereda möjlighet att i skälig omfattning kompensera pastorerna

i de svenska församlingarna i utlandet för den fortgående ökningen

av levnadskostnaderna föreslås viss höjning av anslaget för dessa prästers

verksamhet. Härjämte föreslås viss höjning av det till sjömans vårdsstyrelsen

ur kyrkofonden utgående bidraget till avlöning av i nämnda styrelses

tjänst i utlandet anställda präster. Slutligen föreslås jämväl förstärkning

av det till Kungl. Maj:ts förfogande ställda anslaget ur kyrkofonden till

extra utgifter.

1 — Biliang till riksdagens protokoll 191,9. 1 samt. Nr 169.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti

1932 (nr 404) om kyrkofond.

Härigenom förordnas, att 6 §! lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

6 §.

Enligt vad---Luleå stift.

Härutöver skola av kyrkofonden

utgöras:

1)---

8) anslag till extra utgifter med

ett belopp av tillhopa högst 25 000

kronor för år, som efter Konungens

bestämmande må användas till bestridande

av kostnad för härförut i

denna paragraf icke särskilt angivet

kyrkligt ändamål.

9---

(Föreslagen lydelse:)

6 §.

Enligt vad---Luleå stift.

Härutöver skola av kyrkofonden

utgöras:

1)---

8) anslag till extra utgifter med

ett belopp av tillhopa högst 50 000

kronor för år, som efter Konungens

bestämmande må användas till bestridande

av kostnad för härförut i

denna paragraf icke särskilt angivet

kyrkligt ändamål.

9---

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1949.

\

1 Senaste lydelse, se 1947 : 272.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

3

XJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet injör

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 11 mars 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för finansdepartementet anmäler statsrådet Quensel vissa frågor, avseende

sådana utgifter för prästlöne- och andra särskilda ändamål, som jämlikt

lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond skola bestridas ur nämnda

fond, och anför därvid följande.

1. Provisoriska avlönings- och pensionsförmåner åt vissa

präster och deras efterlevande.

De för det ordinarie prästerskapet (domprostar och övriga kyrkoherdar

och komministrar) samt för extra ordinarie präster (kyrkoadjunkter och

pastoratsadjunkter) i rikets territoriella församlingar — med undantag av

Karlsborgs delvis militära församling — för närvarande gällande grundläggande

avlöningsbestämmelserna äro meddelade i lagen den 9 december

1910 (nr 141 s. 27) om reglering av prästerskapets avlöning. Till dessa

huvudbestämmelser ansluta sig ett antal senare tillkomna bestämmelser

i särskilda avlöningslagar och andra författningar, varigenom ifrågavarande

präster tillerkänts åtskilliga, mer eller mindre speciella, ännu bestående

tilläggsförmåner. I nära överensstämmelse med vad sålunda för församlingsprästerskapet

i allmänhet gäller äro avlöningsförmånerna för prästerskapet

i Karlsborgs församling och de två icke-territoriella militära församlingarna,

Skeppsholms församling i Stockholm och Karlskrona amiralitetsförsamling,

bestämda genom särskilda av Kungl. Maj:t i administrativ ordning

meddelade beslut. För garnisonspastorn i Boden äro avlöningsförmånerna

fastställda av Kungl. Maj:t i enlighet med beslut av 1943 års riksdag (skrivelse

nr 203). För biskoparna gälla särskilda i förordningen den 27 november

1936 nr 578 (den s. k. biskopsavlöningsförordningen) meddelade avlöningsbestämmelser.

— Utlandspastorernas och de i sjömansvardsstyrelsens

tjänst i utlandet anställda prästernas avlöningsförmåner komma att

särskilt för sig upptagas till behandling under punkt 4 i det följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Tjänstepensioneringen av prästerskapet i de territoriella församlingarna

i riket — med undantag för Karlsborgs församling — samt av stifts- och

kontraktsadjunkter och av pastorerna i de svenska församlingarna i utlandet

regleras genom lagen den 9 december 1910 (nr 141 s. 35) om emeritilöner

för präster. Tjänstepensioneringen av prästerskapet i de två icketerritoriella

militära församlingarna är jämlikt av Kungl. Maj:t meddelad

föreskrift i allmänhet ordnad genom församlingarna själva men i överensstämmelse

med vad för det övriga församlingsprästerskapet gäller. Biskoparnas

tjänstepensionering åter är, i huvudsak efter likartade bestämmelser

som de härförut berörda, särskilt ordnad i biskopsavlömngsförordningen.

Familjepensioneringen för såväl biskoparna och övriga förenämnda präster

som garnisonspastorerna i Karls borg och Boden är numera enhetligt

ordnad genom reglementet den 28 november 1941 (nr 904) angående familjepension

för efterlevande till präster samt de i anslutning därtill i kungörelse

samma dag (nr 910) meddelade särskilda familjepensionsbestämmelserna

för prästerskapet.

På förslag av 1946 års prästlönelcommitté ha förutnämnda prästerliga befattningshavare

senast jämlikt beslut av 1948 års riksdag (propositionen

nr 156, punkterna 1—5, riksdagens skrivelse nr 244), tillerkänts följande

särskilda provisoriska tilläggsförmåner till de förutvarande, mera bestående

förmaner, som genom nyssnämnda avlönings- och pensionsbestämmelser

tillförsäkrats dem.

a) Provisoriskt lönetillägg.

Bestämmelser om denna tilläggsförmån för tiden den 1 juli 1948_den

30 juni 1949 finnas meddelade i kungörelsen 1948: 542 (jfr kungörelsen

1947: 510). Enligt dessa bestämmelser tillkommer för närvarande provisoriskt

lönetillägg ej blott förutnämnda prästerliga befattningshavare utan

aven extra ordinarie präst, som på grund av sjukdom eller militär beredskapstjanstgörmg

beviljats ledighet från prästerligt förordnande och därvid

tar uppbara for dylikt fall bestämt särskilt prästerligt arvode, ävensom

pastor vid svensk församling i utlandet och — efter Kungl. Majrts särskilda

bestammande — vissa i sjömansvårdsstyrelsens tjänst i utlandet anställda

präster. Lönetillägget utgår till biskoparna och domprostarna samt ifnmakommande

präster i våra militära församlingar och i Boden liksom till utlandspastorerna

med ett för alla lika belopp av 60 kronor för månad (720

kronor för år), med vilket belopp det ock högst må tillerkännas nyss omnämnd

prast i sjömansvårdsstyrelsens tjänst. Till det egentliga församlingsprästerskapet

samt stifts- och kontraktsadjunkterna utgår lönetillägget

med ett efter löneställning växlande belopp, för kyrkoherdar och komministrar

uppgående lägst till 60 kronor för månad (720 kronor för år) för de

"ogst avlönade samt högst till 155 kronor för månad (1 860 kronor för årl

ior de lägst avlönade samt för de extra ordinarie prästerna av skilda kategoner

till lägst 50 och högst 165 kronor för månad (600 respektive 1 980

kronor för ar).

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 169.

b) Gottgörelse för viss uppvärmningskostnad.

Jämlikt kungörelsen 1948: 539 ha innehavare av vissa onormalt stora

prästgårdar tillerkänts särskild, begränsad gottgörelse för av dem för prästgården

bestridd uppvärmningskostnad under eldningssäsongen 1948/49.

Gottgörelsen utgår efter stiftsnämndens beprövande, med högst 50 kronor

för hela eldningssäsongen för varje verkligt boningsrum till och med femton,

som vederbörande bostadsinnehavare för sig och sin familj disponerat och

hållit uppvärmt i kyrkoherdeprästgård utöver sju och i komministersprästgård

utöver fem.

c) Semesterkostjiadsbidrag.

Sådant bidrag, som enligt bestämmelse i prästlöneregleringslagen redan

tidigare tillkommit det ordinarie församlingsprästerskapet, utgår jämlikt

kungörelsen 1948: 541 för kalenderåret 1949 till de ordinarie församlingsprästerna

med i viss mån förhöjda belopp och dessutom jämväl till de

extra ordinarie församlingsprästerna samt till stifts- och kontraktsadjunkterna.

För närvarande må sålunda semesterkostnadsbidrag, efter domkapitlets

beprövande, utgå till ordinarie präst och vakansvikarie för sådan

för högst 30 dagar och till övriga ifrågakommande extra ordinarie präster

för högst 20 dagar. Till ordinarie präst och kyrkoadjunkt samt vakansvikarie

utgår semesterkostnadsbidraget, efter särskilda betingelser, med 5

kronor eller 2 kronor 50 öre för dag. För pastorats-, stifts- och kontraktsadjunkterna

innebär regleringen i det hela, att de under semesterledigheten

ej skola behöva vidkännas minskning i sina löneförmåner.

d) Provisoriskt förbättrade emeritilöner och familjepensioner.

I kungörelsen 1947: 664 meddelades bestämmelser om en provisorisk nyreglering

för tiden den 1 juli 1947—den 30 juni 1948 av förut omnämnda

prästers emeritilöner och familjepensioner, innebärande viss förhöjning av

ifrågavarande enligt de gällande allmänna bestämmelserna utgående prästerliga

emeritilöner samt de genom samtidiga särskilda bestämmelser (kungörelsen

1947: 663) omreglerade prästerliga familjepensionerna. Genom kungörelsen

1948: 540 förordnades, att utbyte mot nyreglerad emeritilön och

familjepension i enlighet med bestämmelserna i 1947 års kungörelse skulle,

med vissa smärre jämkningar, ske jämväl för tiden den 1 juli 1948—den

30 juni 1949. Den med avseende å prästernas tjänste- och familjepensionering

sålunda genomförda provisoriska regleringen bygger i det väsentliga

och så långt kunnat ske på den motsvarande nyreglering inom pensionsväsendet

för civilstatstjänstemännen m. fl., som av 1947 års riksdag beslutades

för tiden från och med den 1 juli 1947.

e) Provisoriskt representationsbidrag åt biskoparna.

De reglerande bestämmelserna rörande dylikt bidrag, vilket medgivits

biskoparna för tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949 med ett för dem alla

lika belopp av 2 000 kronor för år, ha av Kungl. Maj:t meddelats i brev

till statskontoret den 26 juni 1948.

I skrivelse den 11 februari 1949 har 19Jt6 års prästlöneJcommitté hemställt

att, eftersom den med dess utredning åsyftade avlönings- och pensionsreformen

icke kunde träda i kraft den 1 juli 1949, den provisoriska avlönings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition nr 169.

och pensionsregleringen måtte fullföljas för tiden från och med nämnda

dag. På anförda skäl förordar kommittén för sin del, att regleringen i dess

helhet måtte prolongeras att oförändrad gälla tillsvidare intill den 1 juli

1950. I avseende å de provisoriska lönetilläggen påpekar prästlönekommittén

dock, att Kungl. Maj:t, i likhet med vad för innevarande avlöningsperiod

medgivits, borde förbehållas befogenhet att, därest det rörliga tilllägget

å lön enligt statens löneplansförordning under den nya perioden komme

att utgå efter högre procenttal än 12, omräkna prästernas provisoriska

lönetillägg till överensstämmelse med sådant högre procenttal.

Föredraganden. Det torde, såsom 1946 års prästlönekommitté framhållit,

få anses naturligt att, i avvaktan på den blivande avlönings- och pensionsregleringen

för prästerna, den provisoriska tilläggsregleringen för dessa förnyas

för ett år framåt. I likhet med prästlönekommittén finner jag det

härvid icke tillrådligt att frångå för provisoriet nu gällande grunder.

Såsom prästlönekommittén förordat bör dock Kungl. Maj:t äga befogenhet

att i förekommande fall pröva i vad mån det provisoriska lönetillägget för

prästerna bör uppräknas i följd av under provisorietiden eventuellt inträdda

ändringar med avseende å levnadskostnaderna.

Jag hemställer således att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med

vad jag under förevarande punkt förordat meddela bestämmelser

angående provisoriskt lönetillägg åt vissa präster,

särskild gottgörelse åt vissa prästgårdsinnehavare för uppvärmningskostnad,

semesterkostnadsbidrag åt präster, provisoriskt

nyreglerad emeritilön och familjepension från

kyrkofonden samt provisoriskt representationsbidrag åt

biskoparna, att gälla tills vidare, beträffande semesterkostnadsbidraget

under kalenderåret 1950 och i övrigt för tiden

intill den 1 juli 1950, ävensom medgiva, att samtliga ifrågavarande

förmåner må bestridas ur kyrkofonden.

2. Prästerlig verksamhet bland universitets- och högskole
studerande

m. fl.

Jämlikt 6 § andra stycket, punkten 5 i 1932 års kyrkofondslag, i den

lydelse nämnda lagrum erhållit enligt lagen den 13 juni 1947, nr 272, må

ur kyrkofonden utgå »anslag, som Konungen enligt av riksdagen godkända

grunder bestämmer för avlönande av för särskild prästerlig tjänstgöring

inom riket anställda präster». Medelst detta anslag, vilket före den senaste

lagändringen var maximerat till 400 000 kronor, avlönas för närvarande

sammanlagt fyrtio stiftsadjunkter inom de särskilda stiften och fyra kontraktsadjunkter

inom Luleå stift, varjämte från anslaget utgår ett bidrag

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 169.

till svenska kyrkans diakonistyrelse med 14 000 kronor för år till avlönande

av och till resekostnadsersättning åt vissa hos nämnda styrelse

anställda sekreterare.

I propositionen 1947: 04 har lämnats en kortfattad redogörelse för innebörden

och utvecklingen under de senaste åren av den särskilda prästerliga

tjänsteorganisation, som genom stifts- och kontraktsadjunkterna uppehälles.

Ivontraktsadjunkterna äro anställda för visst kontrakt inom Luleå

stift. De äro närmast avsedda till förstärkning av den ordinarie församlingsorganisationen

i pastoraten inom kontraktet, då dessa pastorats eget prästerskap

i följd av pastoratens stora utsträckning och merendels spridda

bebyggelse icke har möjlighet att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina

församlingsvårdande uppgifter. Stiftsadjunkterna åter äro i regel anställda

för hela stift. De fingo redan från början speciella arbetsuppgifter, såsom

ungdoms- och sjömansvård, och ha sin verksamhet förlagd till stiftet i dess

helhet eller till viss större del därav. I anslutning till den utveckling och

vidare inriktning av den prästerliga verksamheten, som under senare tider

ägt rum och som de nuvarande tidsförhållandena ansetts kräva, har stiftsadjunkternas

verksamhetsfält ytterligare vidgats och omfattar numera,

förutom förutnämnda arbetsuppgifter, jämväl ledningen av kyrkligt studieoch

bildningsarbete av skiftande slag, scoutarbete, söndagsskola, juniorverksamhet

och andra likartade grenar av frivilligt kyrkligt arbete inom

stiftet. Reglerande bestämmelser om anställande av stifts- och kontraktsadjunkter

och rörande deras verksamhet ha meddelats i en Kungl. Maj:ts

cirkulärskrivelse till statskontoret m. fl. den 13 juni 1947.

Omfattningen av såväl stiftsadjunkts- som kontraktsadjunktsorganisationen

regleras omedelbart av riksdagen, som jämlikt den inledningsvis

åberopade bestämmelsen i kyrkofondslagen har att godkänna grunderna

för ifrågavarande anslags utnyttjande. De nuvarande grunderna härför

fastställdes i samband med riksdagens godkännande år 1947 (skrivelse nr

97) av det nu gällande anslagsstadgandet. Med stöd härav infördes genom

kungörelsen 1947:309 i prästavlöningsreglementet 2 kapitlet 5 § bestämmelser

angående dessa prästers avlöningsförmåner. Årsavlöningen, lika för

stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt, utgöres av ett begynnelsearvode å

5 580 kronor jämte tre ålderstillägg, ettvart å 300 kronor. Härtill komma,

förutom ödebygdstillägg i särskilda fall och resekostnadsersättning, dyrtidstillägg

och kristillägg jämlikt de grunder, som gälla för befattningshavare

i statens tjänst med äldre s. k. reglerad avlöning, ävensom provisoriskt

lönetillägg, vilket för stifts- och kontraktsadjunkterna utgår med ett begynnelsebelopp

av 60 kronor för månad (720 kronor för år).

Sedan ett antal år tillbaka har, efter initiativ från kristligt studentföreningshåll,

i såväl Uppsala som Stockholm funnits enskilt anställd en yngre

prästman, studentpr ii s t, för religiös verksamhet i skilda former bland

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

de studerande vid universitet och högskolor. Redan år 1942 beslöt sålunda

studentkårens direktion i Uppsala att anställa en studentpräst. Befattningen

inrättades från och med den 1 januari 1943. Genom stadgar, antagna

av direktionen, erhöll studentprästen här ställningen såsom en

studentkårens befattningshavare. Liksom de flesta av dessa väljes han

av direktionen och står upptagen i studentkatalogen bland kårens personal.

Över studentprästen fungerar en särskild studentprästnämnd om

fem ledamöter, varav tre utses av kårens direktion, en av Uppsala kristliga

studentförbund och en av teologiska fakulteten därstädes. I nämndens

sammanträden deltaga även studentkårens ordförande och vice

ordförande, varjämte till desamma i regel också kallas representanter för

andra, i nämnden icke omedelbart företrädda kristliga studentföreningar.

Nämnden utövar tillsyn över studentprästens verksamhet och har till

uppgift att anskaffa nödiga penningmedel för dennes avlöning och verksamhet.

Medlen förvaltas av studentkåren. Bidrag härtill har under de

första åren erhållits dels av diakonistyrelsen, dels från vissa fonder och

stiftelser (Lindauerska fonden, Samfundet pro fide, Frykbergska stiftelsen

m. fl.) och av enskilda givare. Studentkåren själv har förklarat sig

icke kunna ekonomiskt bestrida eller bidraga till verksamheten i fråga.

För år 1948 uppbar studentprästen i Uppsala ett arvode å 5 000 kronor.

Härtill erhöll studentkåren för nämnda år bidrag av diakonistyrelsen med

1 000 kronor. Efter särskilda framställningar dels av kyrkomötet, dels av

studentprästnämnden medgav dessutom Kungl. Maj:t, att för detta ändamål

fick ur kyrkofonden av det till Kungl. Maj:ts disposition stående

anslaget för extra utgifter utanordnas 1 500 kronor för första och 1 500

kronor för senare halvåret 1948. De ytterligare erforderliga 1 000 kronorna

synes studentprästnämnden ha anskaffat genom bidrag från andra fonder

och av enskilda.

Under år 1946 framfördes inom styrelsen för Sveriges kristliga studentrörelse

förslag om att anställa en generalsekreterare för ledningen av det

kristna studentarbetet i Stockholm. Efter förhandlingar med vederbörande

myndigheter och korporationer i syfte att säkerställa en sådan befattning

ekonomiskt och få densamma erkänd av studentkårerna i Stockholm kunde

styrelsen gå i författning om inrättande från och med den 1 januari 1947

av en kombinerad generalsekreterar- och studentprästbefattning i Stockholm.

Innehavaren, vilken samtidigt skulle fungera som sekreterare i Sveriges

kristliga gymnasiströrelse och utrikesledare för Sveriges förenade

kristliga studentrörelser samt verka såsom studentpräst i Stockholm och

tjänstgöra som personligt ämbetsbiträde åt pastor primarius därstädes,

erhöll av studentrörelsen ett arvode av 5 500 kronor för år. Såsom pastoratsadjunkt

skulle han dessutom äga uppbära adjunktsarvode ur kyrkofonden.

Stockholms studentkårers förbundsstyrelse, som godkände att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

generalsekreteraren i fråga benämndes Stockholms studentpräst, beslöt tilllika,

att denne skulle adjungeras vid förbundsstyrelsens sammanträden och

i kataloger och dylikt upptagas bland dess funktionärer. Studentprästen

skulle väljas av den kristliga studentrörelsens styrelse, men före valet skulle

yttrande inhämtas från studentkårerna och förutsattes härvid, att ingen

valdes mot vilken studentkårernas förbundsstyrelse hade allvarliga invändningar.

Sedan den präst, som den 1/1 1947 tillträdde befattningen, den

31/7 1948 frånträtt densamma, visade det sig möta stora svårigheter att

finna någon som var villig att i fortsättningen påtaga sig den synnerligen

komplicerade tjänsten. Styrelsen för studentrörelsen beslöt fördenskull

att uppdela tjänsten i två arvodesbefattningar och lyckades förmå en av

Stockholms-församlingarnas kyrkoadjunkter att åtaga sig att från och med

den 1 december 1948 mot ett månadsarvode av 150 kronor bestrida de

mest nödvändiga med studentprästbefattningen förbundna tjänsteuppgifterna.

Då emellertid studentrörelsen icke fann sig i längden kunna bära

ansvaret för befattningen i fråga, underställdes denna vid senaste årsskiftet

en särskilt tillsatt nämnd, Stockholms studentprästnämnd, bestående av

representanter för Stockholms statsråd, Sveriges kristliga studentrörelse,

Stockholms kristliga studentförbund och Stockholms evangeliska studentoch

gymnasistförening. Det uppgives vara avsett, att även representanter

för Stockholms stadsmission och Stockholms fria kristliga studentförening

skola inträda i nämnden. Stockholms förenade studentkårer ha däremot

för närvarande avböjt medlemskap i nämnden.

Även i Göteborg har frågan om anställande av en studentpräst för därvarande

studentkårer varit på tal, men frågan har ännu ej funnit sin lösning.

Behovet av en studentpräst har Göteborgs kristliga studentförbunds

styrelse sökt i någon mån fylla genom återupptagande av en äldre tradition

med regelbundna studentgudstjänster. Sedan ett år tillbaka har nämnda

studentförbund dessutom förskaffat sig handledning för sina bibelstudiegruppledare

vid de särskilda högskolorna av en vid Johannes sjömanskyrka

i staden anställd präst. Jämväl Göteborgs fria kristliga studentförenings

styrelse uppgives vara positivt intresserad av planerna pa

anställande av en studentpräst för Göteborgs högskolor.

Från studentkretsarna vid Lunds universitet synes däremot hittills icke

något initiativ ha tagits för att tillsätta en studentpräst.

Inom frilufts- och idrottsrörelserna ha under senare tid även tagits flera

initiativ för närmare anknytning till och samarbete med kyrkan och dess

företrädare. I Stockholm ha sålunda sedan början av 1930-talet regelmässigt

anordnats friluftsgudstjänster med särskild anslutning från den

idrottsutövande ungdomen och i Skåne ha sedan 1930 efter framställning

av skidfrämjandet under tiden oktober—april anordnats söndagliga frilufts
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 169.

gudstjänster på Frostavallen i Höör. Vidare ha inom flera av stiften hållits

särskilda kontaktkonferenser mellan präster och idrottsledare till stärkande

av samarbetet dem emellan.

I tva skiivelser den 1 december 1948 (nr 7 och 9) har nu kyrkomötet i

anledning av vid mötet väckta motioner anhållit, att anslag måtte beviljas

ur kyrkofonden för anställande dels av tre stiftsadjunkter i de stift som

prövades därtill böra komma i fråga, dels av en stiftsadjunkt i vartdera

av Uppsala och Stockholms stift med huvudsaklig uppgift, i förra fallet, att

verka bland idrottsungdomen inom vederbörande stift och, i senare fallet,

för arbete bland därvarande universitets- och högskolestuderande.

I de till grund för dessa framställningar liggande, av kyrkomötets andra

tillfälliga utskott avgivna betänkandena (nr 3 och 4) anfördes i dessa frågor

bland annat följande.

Under överläggningarna i frågan om anställande av särskild idrottspräst

hade inom utskottet enstämmigt framhållits det angelägna i en

intensifiering av kyrkans arbete bland idrottens utövare, särskilt med hänsyn

till de yngre åldersgrupperna. Idrottsrörelsen vore visserligen en bland

manga folkrörelser inom vårt land, och det kunde därför synas påfallande,

att den ur kyrkans synpunkt tillerkändes en särställning. Man kunde även

betona, att idrottsfolket i regel hade sin dagliga gärning inom samhällslivets

olika områden och därför hade samma möjligheter som övriga folkgrupper

att nas med kyrkans förkunnelse. Utskottet hade emellertid beaktat, dels

att idrottsrörelsen genom sin omfattning berörde mycket stora delar av folket,

dels att idrotten väsentligen rekryterades av manlig ungdom, alltså av

den kategori, som^ kyrkan syntes ha svårast att nå genom sitt ordinarie

ungdomsarbete. Da därtill komme, att idrottens fostrande uppgifter sträckte

sig långt utöver kroppskulturens egentliga område, hölle utskottet före,

att vissa åtgärder borde vidtagas i anslutning till vad i motionen hemställts.

V ad härvid anginge motionärens yrkande, att särskilda präster skulle anstallas

för verksamhet bland idrottsfolket, syntes det utskottet närmast

böra ankomma på det lokala prästerskapet och de inom stiften redan verksamma

stiftsadjunkterna att ombesörja dessa uppgifter. Att därutöver på

vissa i förväg bestämda platser anställa särskilda »idrottspräster» med enbart

denna uppgift syntes utskottet av flera skäl mindre välbetänkt. Riktigare

vore att antalet stiftsadjunkter för ändamålet utökades inom de

stift, där behovet av sådan verksamhet gjorde sig särskilt påmint, varvid

vederbörande dock borde kunna tilldelas även andra uppgifter inom ungdomsarbetet

än de som ålåge honom med hänsyn till idrotts- och friluftsfolket.

I fråga om anställande av särskild studentpräst framhöll

utskottet till en början, att det förhållandet, att studentprästerna i Uppsala

och Stockholm ursprungligen anställts på enskilt initiativ och avlönats med

på enskild väg anskaffade medel, i sin mån vittnade om att deras anställande

motsvarat ett verkligt behov. Därom talade också erfarenheten av deras

verksamhet bland studenterna, vilken bestått i själavårdande och vägledande

samtal, deltagande i kristna och andra studentorganisationers verksamhet,

anordnande och ledande av särskilda gudstjänster för studenter

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

m. m. Arbetet hade emellertid vuxit, och den hittillsvarande ordningen syntes

icke kunna bestå för framtiden. Sålunda torde det vara omöjligt att i

längden lita helt eller övervägande till enskilt insamlade medel för lfragavarande

prästers avlöning. Detta hade även av föregående kyrkomöte beaktats.

Ej heller kunde man räkna med att Kungl. Maj:t, pa sätt för ar

1948 skett, även i fortsättningen skulle kunna bevilja bidrag för detta andamål

av anslaget ur kyrkofonden för extra utgifter. Utskottet delade fördenskull

den i motionen uttalade uppfattningen, att de ifrågavarande studentprästerna

borde anställas sasom stiftsadjunkter och deras avlöning

bestridas av härför avsedda medel. Därigenom komme studentprästerna

att stå till biskopens förfogande även för annat arbete inom stiftet, särskilt

under de perioder, då studenterna ej vore samlade i universitets- eller högskolestäderna,

och inlemmades de på ett — även för deras arbete bland

studenterna — lyckligt sätt i kyrkans normala verksamhet inom församling

och stift. Självfallet borde* detta övriga kyrkliga arbete icke få inkräkta

på studentprästens egentliga uppgift. Utskottet förutsatte vidare,

att biskopen vid förordnande av till studentpräst avsedd stiftsadjunkt samrådde

med studentkårernas ledning och även, innan han meddelade direktiv

för dessa prästers arbete, inhämtade studentkårernas önskemål och synpunkter.

Slutligen ansåge utskottet, att studentpräst borde avgiva årsberättelse

om sin verksamhet såväl till biskop och domkapitel som till studentkåren.

Över kyrkomötets ifrågavarande två framställningar ha utlåtanden avgivits,

i frågan om anställande av stiftsadjunkter för verksamhet bland

idrottsungdomen, av domkapitlen i Lund, Göteborg och Stockholm och,

i frågan om anställande av studentpräster, av domkapitlen i Uppsala och

Stockholm samt i båda frågorna dessutom av kammarkollegiet.

Domkapitlen i fråga ha var för sig tillstyrkt respektive framställning..

Härvid har dock i domkapitlet i Göteborg en ledamot anmält avvikande

mening och avstyrkt framställningen om anställande av vissa präster för

att verka inom idrottsrörelsen, under framhållande bland annat, att intet

visade att ej församlingsprästerna kunde fylla det behov som här förmenades

föreligga, ävensom att ett beslut därom kunde komma att föianleda

krav på anställande av ytterligare ett antal präster för liknande ändamål

i en utsträckning, som inte kunde överblickas.

Med avseende å frågan om anställande av stiftsadjunkter för att verka

bland idrottsungdomen framhöll kammarkollegiet, att det ej vore övertygat

om att det här åsyftade vårdbehovet inte kunde tillgodoses genom

den nuvarande kyrkliga organisationen. Kollegiet hemställde fördenskull,

under åberopande i övrigt av sitt samtidiga utlåtande rörande studentprästs

anställande, att kyrkomötets förevarande framställning icke måtte

föranleda någon vidare åtgärd.

T den senare frågan gjorde kammarkollegiet, efter erinran om att stiftsadjunktsorganisationen

enligt statsmakternas beslut år 1947 blivit avsevärt

utvidgad i det att antalet stiftsadjunkter då ökades från 32 till 40,

i huvudsak följande uttalanden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts -proposition nr 169.

Med aHt erkännande av stiftsadjunkternas betydelsefulla och gagnande

arbete finge dock ej förbises, att institutionen såsom sådan i viss mån

genombrote församlingsorganisationen och samtidigt införde ett moment

av specialisering i församlings vården. Det syntes kunna ifrågasättas, huruvida

denna tendens, om den dreves för långt, kunde bli till båtnad för det

kyrkliga livet i stort. En fortsatt utveckling i denna riktning borde i allt

ta l ske med stor varsamhet och endast med sikte på behov som icke kunde

tillgodoses genom den nuvarande kyrkliga organisationen. — Med hänvisning

till ett sitt utlåtande över 1946 års kyrkomötes framställning om

bidrag ur kyrkofonden till avlönande av studentprästen i Uppsala ansåge

sig kollegiet ej heller nu hava funnit tillräckliga skäl anförda för inrättande

vare sig i ärkestiftet eller i Stockholms stift av en stiftsadjunktsbefattning

tor har angivna ändamål. Möjligheterna för de studerande att för tillgodoseende

av föreliggande behov av andlig vård anlita de nuvarande prästerliga

krafterna i orten syntes i varje fall otillräckligt utredda. — I sitt åberopade

ldigare utlåtande hade kollegiet framhållit, att det dåvarande ekonomiska

taget motiverade största återhållsamhet i fråga om inrättande av nya

tjänster. Kravet härpå framstode med än större tyngd i dagens ekonomiska

lage. Härtill komme, att genomförandet av den väntade genomgripande

reformen av hela prästlöneväsendet komme att ställa ökade krav på skattebetalarna,

något som ytterligare talade emot ett utökande av den prästerliga

organisationen med tjänster, om vilkas nödvändighet tvekan kunde råda,

I sitt utlåtande över kyrkomötets tidigare framställning om bidrag till

studentprästs avlönande yttrade kammarkollegiet, bland annat, i nu åberopade

delar följande.

,.£ollej?iet lla<]e icke blivit övertygad om att en särskild präst behövde ans™

för studenterna i Uppsala, För sin själavård hade de tillgång till

saväl lärarna vid den teologiska fakulteten därstädes och de äldre studenter,

vilka utbildade sig för prästerliga tjänster, som ock en i Uppsala stanonerad

stiftsadjunkt för ungdomsvården och de för Uppsala pastorat

anställda prästerna. För socialvården bland studenterna borde kåren, såsom

på andra håll skett, tillsätta särskilda kuratorer. — Det funnes i övrigt

icke större anledning att anställa särskild präst för studenterna i Uppsala

an för studenterna i Lund, Stockholm och Göteborg. Anställdes en

prästerlig befattningshavare för studenterna i Uppsala bjöde sålunda konseKvensen,

att ytterligare tre sådana befattningshavare anställdes.

Utöver de sålunda avgivna utlåtandena ha sedermera under hand ingivits

dels en gemensam framställning av Uppsala studentkårs studentprästnämnd

och studentprästnämnd en i Stockholm, dels vissa redogörelser i ämnet av

ordföranden i Stockholms studentprästnämnd, ordförandena i Stockholms

kristliga studentförbund, Stockholms fria kristliga studentförening och

Stockholms evangeliska student- och gymnasistförening samt styrelsen för

Göteborgs kristliga studentförbund, ävensom arbetsberättelser av nuvarande

och tidigare studentpräster i Uppsala och av en tidigare studentpräst

i Stockholm. Samtliga sistnämnda skrifter avse att belysa studentprästernas

arbetsuppgifter, den utsträckning i vilken de hittillsvarande studentprästerna

varit anlitade samt de ifrågavarande studenternas behov av och

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

önskemål beträffande studentprästs anställande även i fortsättningen och

de för dem därmed förbundna ekonomiska svårigheterna. I de två studentpräst

nämndernas här omnämnda framställning framhålles i dessa hänseenden

i huvudsak följande.

Alltsedan Uppsala studentkårs direktion år 1942 beslöt tillskapa en studentpräst

befattning, har det visat sig att denna svarat mot ett verkligt

behov, vilket även varit fallet i Stockholm med motsvarande tjänst. Befattningshavarna

ha under alla åren varit fullt sysselsatta med sina olikartade

åligganden. Ln väsentlig del av studentprästens arbetstid upptages

av enskilda samtal och själavård. Den ständigt stigande siffran av rådsökande

tyder på att de studerande vid universitet och högskolor under sin

studietid äro i särskilt hög grad utsatta för svårigheter, vid vilkas lösning

en prästerlig själasörjare har möjligheter att hjälpa och att anvisa ytterligare

vägar till hjälp. Här må blott antydas mångfalden av problem, som

kunna uppstå i Stockholm med storstadens speciella och för de flesta studenter

främmande miljö, och hurusom i Uppsala endast en förhållandevis

rmga del — mindre än 25 procent — av dem som uppsöka studentprästen

aro teologer. Studentprästens arbete bör sålunda ses såsom en allt annat

än betydelselös del av den sociala omvårdnad om de studerande, vars angelägenhet

på senare tid understrukits från olika håll. Då större delen av de

vid universitet och högskolor inskrivna studenterna icke äro kyrkobokförda

inom de församlingar där de under terminen vistas, och då de även ha blott

ringa kontakt med dessa församlingar, kunna studentprästtjänster icke

sägas utgöra en onödig dubblering av befintliga församlingsprästtjänster.

Studentprästernas dagböcker och redogörelser för sin verksamhet ge en

fyllig bild av det arbete som utföres. Förutom de enskilda samtalen omfattar

detta studentgudstjänster med predikan över formulerade ämnen, avsedda

att belysa för studenter aktuella frågor inom den kristna tron, vidare

kyrkliga förrättningar, föredrag, ledandet av bibelstudie- och samtalsgrupper,

anordnandet av stilla dagar och slutligen en ständigt pågående orientering

rörande den kulturella debatten bland de studerande. Därvid har

det visat sig vara betydelsefullt att en studentpräst, genom att icke vara

bunden vid andra prästerliga uppgifter, helt kan förlägga sin vistelse och

sina intressen till den miljö som är studenternas. Från vår kännedom om

förhållandena tro vi oss kunna pasta, att studentprästernas nuvarande

verksamhet icke ens till en ringa bråkdel skulle kunna utföras av de ordinarie

församlingsprästerna eller genom frivilligt åtagande av intresserade

enskilda personer. Erfarenheterna om studentprästernas arbetsförhållanden

motivera tvärtom, att deras befattningar, vilka hittills varit avsedda och

avlönade såsom halvtidstjänst i Uppsala och arvodestjänst i Stockholm,

ändras till heltidstjänster. Den nuvarande arbetsbördan överskrider nämligen

ramen för en halvtidssysselsättning eller arvodestjänst i eu utsträckning,

som kräver avsevärda personliga uppoffringar av befattningshavarna.

Till belysning härav må såsom ett exempel anföras, att den nuvarande studentprästen

i Uppsala efter därom gjord framställning åtagit sig att leda eu

samtalsgrupp inom lantbrukshögskolans studentkår. — Såsom ett ytterst

allvarbgt problem framstår emellertid för närvarande frågan om studentprästtjänsternas

ekonomiska grundvalar. Svårigheterna att är från år anskaffaerforderliga

medel synas bli allt större, vilket gör att det är osäkert

huruvida studentprästinstitutionen skall över huvud kunna bibehållas under

nuvarande ekonomiska förutsättningar.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Föredraganden. Jag är icke beredd att på grundval av den föreliggande,

alltför knapphändiga utredningen tillstyrka kyrkomötets förslag om att

utöver den nuvarande stiftsadjunktsorganisationen skulle inom vissa stift

anställas ytterligare stiftsadjunkter med särskild uppgift att verka bland

idrottsungdomen.

Mera klarlagd synes frågan vara om anslag till anställande av särskilda

studentpräster för verksamhet bland universitets- och högskolestuderande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgått, ha både i Uppsala och i

Stockholm gjorts försök på detta område, vilka visat, att intresset för en

fastare ordnad studentprästorganisation är stort och arbetsuppgifterna

betydande. Antagandet att studentprästens arbetsuppgifter, sådana dessa

utformats inom studentkårerna i Uppsala och Stockholm, lika väl skulle

kunna fullgöras av det på universitets- och högskoleorterna tjänstgörande

församlingsprästerskapet, synes icke hållbart. Det kan knappast förutsättas,

att församlingsprästerna, vilkas antal står i bestämt förhållande till församlingsmedlemmarnas,

skulle kunna medhinna att vid sidan av sina

egentliga arbetsuppgifter i någon större utsträckning stå till förfogande

för det stora antal studerande icke-församlingsbor, som under lästerminerna

samlas på orten. Därtill kommer att högskoleungdomens intressen och

andliga behov av naturliga skäl äro ganska särpräglade. Att en studentprästs

uppgifter i erforderlig utsträckning skulle kunna på frivillighetens

väg fyllas av de teologie lärarna vid vederbörande universitet torde lika

litet kunna förutsättas; teologiska fakulteter finnas dessutom varken i

Stockholm eller Göteborg.

Jag finner sålunda önskvärt att kunna tillmötesgå framställningen om

anvisande av kyrkofondsmedel för att avlöna studentpräster på de högskoleorter,

där ett stadigvarande intresse härför konstateras föreligga. Så

synes för närvarande vara fallet åtminstone i Uppsala och Stockholm. Såsom

kammarkollegiet framhållit maste det emellertid anses befogat att,

om särskilda präster anställas för studenterna i Uppsala och Stockholm,

möjlighet öppnas att på liknande sätt tillgodose de universitets- och högskolestuderande

även i Göteborg och Lund, om intresse härför visas föreligga.

Jag förordar således, under åberopande av 6 § andra stycket, punkten 5)

kyrkofondslagen, att Kungl. Maj:t erhåller befogenhet att bevilja anslag

för studentprästverksamhet antingen genom att medgiva anställande av

högst fyra stiftsadjunkter såsom studentpräster eller ock genom understöd

i mera begränsad omfattning. Utnyttjandet av denna befogenhet bör bil

beroende av Kungl. Maj:ts provning i varje särskilt fall. För närvarande

synes kunna ifrågakomma att medgiva anställande av en stiftsadjunkt i

Uppsala och en i Stockholm för verksamhet inom vederbörande studentkårer.

Huruvida understöd i någon form ma komma att beviljas för studentprästverksamhet

även i Lund och Göteborg bör bli beroende av, huruvida

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

tillräckligt intresse härför visas föreligga och framställningar göras om sådant

understöd.

Jag förutsätter, att studentprästemas verksamhet icke skall vara begränsad

till studentkårerna vid respektive universitet och högskolor utan även

kunna omfatta likställda studerande vid andra läroanstalter på samma ort

eller i dess omedelbara närhet, såsom t. ex. vid lantbrukshögskolan å Ultuna,

socialinstitutet i Stockholm, tandläkarhögskolan i Malmö etc. och vid seminarier.

På sätt vederbörande kyrkomötesutskott framhållit, får det anses

önskvärt att vederbörande studentkårer beredas tillfälle att i en eller

annan form medverka vid utseendet av sådana stiftsadjunkter, som avses

skola tjänstgöra som studentpräster.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att ur kyrkofonden må i enlighet med vad jag

i det föregående förordat utgå anslag för avlönande av

högst fyra för verksamhet bland universitets- och högskolestuderande

m. fl. anställda präster.

8. Ändrat förfarande vid avräkningen mellan pastorat

och kyrkofonden m. m.

I kyrkofondslagen stadgas dels i 5 §, att allmän kyrkoavgift, vars grundbelopp

maximerats till femton öre för skattekrona, skall utgöras av varje

pastorat i förhallande till det antal skattekronor, för vilket församlingsavgifter

skola erläggas till pastoratet, samt att Konungen årligen

har att bestämma hur stor del av kyrkoavgiftens grundbelopp skall för

året uttagas, dels i 7 §, att pastorat skall äga ur kyrkofonden erhålla tillskott

för gäldande av sina prästlönekostnader under å r et med belopp,

som därtill erfordras utöver avkastningen av pastoratets prästlönetillgångar

m. m. jämte en uttaxering för skattekrona inom pastoratet av det öretal,

Konungen härför för året bestämmer, ävensom att vid bestämmandet

av dylikt tillskott viss därvid ifrågakommande särskild avkastning

skall upptagas till det belopp, vartill densamma för näst föregående

räkenskapsår uppgått, dels slutligen i 8 § vad som skall

iakttagas vid bestämmandet av nyssnämnda öretal och den del av allmänna

kyrkoavgiftens grundbelopp, som skall för året uttagas. Härjiimte föreskrives

i 4 §, att pastorat, som får överskott å avkastningen av sina prästlönetillgångar

sedan dess prästlönekostnader under året därmed blivit

täckta, skall hava att till kyrkofonden inleverera del av sådant överskott.

För regleringen av här angivna inbetalningar till och utbetalningar från

kyrkofonden erfordras särskilda årliga avräkningar mellan nämnda fond

och pastoraten. De niirmare bestämmelserna härom hava med stöd av

de här återgivna stadgandena i kyrkofondslagen av Kungl. Maj:t i admini
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 169.

strativ ordning meddelats i reglementet den 15 februari 1935 (nr 18) för

ecklesiastik medelsförvaltning. I första kapitlet nämnda reglemente återfinnas

sålunda bestämmelser om förfarandet vid avräkningarna med avseende

å den allmänna kyrkoavgiften och pastorat tillkommande tillskott

ur kyrkofonden. I andra kapitlet 5 § samma reglemente stadgas härjämte

om viss ytterligare avräkning i särskilda fall i anslutning till pastorats

redovisning av överskottsmedel enligt 4 § kyrkofondslagen.

Innebörden av avräkningsförfarandet är i korta drag följande. Belopp,

som pastorat efter bestämmande enligt kyrkofondslagen skall för visst

kalenderår erlägga till kyrkofonden i allmän kyrkoavgift, skall av stiftsnämnden

respektive, för Stockholms stift, av statskontoret uträknas och

angivas i särskild längd, som skall för stiftet upprättas och vara slutligt

uppgjord senast den 15 december aret förut. Pa motsvarande sätt bestämmes

och införes i sagda längd belopp, som pastorat för det ifrag avar ande

året kan bliva berättigat att ur kyrkofonden tillgodonjuta i tillskott för

prästlönekostnadernas gäldande. Såväl årsbeloppet av allmänna kyrkoavgiften

som det pastoratet tillkommande tillskottsbeloppet ur kyrkofonden

skall härvid beräknas på grundval av antalet skattekronor i pastoratet

enligt taxeringen under det år, då längden upprättas, eller alltså året före det

år de uträknade beloppen avse. De salunda bestämda beloppen, tillika med

summan av de familjepensionsavdrag pastoratet enligt vad särskilt är

bestämt har att till kyrkofonden redovisa, skola härefter i längden avräknas

mot varandra. Härvid uppkommet saldo, kyrkofonden eller pastoratet till

godo, skall under det påfölfande året, d. v. s. det år avräkningen avser,

av pastoratet till statskontoret inbetalas eller av statskontoret till pastoratet

utbetalas. Därest pastorat, som för viss tid tidigare inlevererat överskottsmedel

till kyrkofonden, jämlikt redovisning för året närmast före

avräkningsåret berättigats till återbäring av dylika medel, skall sadant

belopp enligt 2 kap. 5 § medelsförvaltningsreglementet jämväl kunna avraknas

mot vad pastoratet enligt avräkningslängden har att till statskontoret

inbetala.

Det sålunda reglerade avräkningsförfarandet är, på sätt av den föregående

redogörelsen framgår, i vad gäller årsbeloppet av den allmänna kyrkoavgiften

och det belopp av s. k. församlingsavgifter, som ingår i tdlskottsberäkningen,

för närvarande anknutet till det skatteunderlag i pastoratet,

varå jämlikt församlingsstyrelselagen i dess lydelse före den 1 juli 1946

avgifter till kyrkan skulle av de skattskyldiga erläggas under det år avräkningen

avser." I och med att källskattesystemet från och med år 1947

genomförts, har denna korrespondens mellan, å ena sidan, allmänna kyrkoavgiftens

och församlingsavgiftemas bestämmande för avräkningen med

kyrkofonden och, å andra sidan, den skeende utdebiteringen och uppbörden

av avgifter inom församlingarna hävts. Av källskattesystemet följer nämligen,

att den utdebitering av avgifter, som en församling för visst år

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 169.

beslutar, och vari även ingå pastoratets utgifter för .allmän kyrkoavgift och

församlingsavgifter till prästlönekostnadernas bestridande, visserligen vid

statbehandlingen inom församlingen i viss mån alltjämt beräknas på samma

skatteunderlag, som enligt de nu gällande bestämmelserna ligger till grund

för ifrågavarande kyrkoavgifts och församlingsavgifters bestämmande för

avräkningen med kyrkofonden, men att uppbörden på grund av denna

utdebitering däremot numera sker på grundval av det skatteunderlag som

1‘astställes vid taxeringen året efter det som utdebiteringen avser (två år

efter det avräkningen med kyrkofonden uppgjorts). Detta skatteunderlag

ligger också till grund för bestämmande av det skattebelopp, som församling

äger uppbära av statsverket. Härigenom uppkommer uppenbarligen det

missförhållandet, att pastorat vid, såsom nu, stigande skatteunderlag kommer

att få erlägga för lågt belopp i allmän kyrkoavgift i förhållande till den

utdebiteringskvot, som Kungl. Maj:t härför för året bestämt, samt därjämte

i förekommande fall får uppbära högre tillskott ur kyrkofonden än pastoratet

jämlikt det fastställda öretalet för församlingsavgifterna varit berättigat

till. Å andra sidan kan även förutsättas,att utdebiteringskvoten för allmänna

kyrkoavgiften vid sådant förhållande kan ha blivit bestämd för hög.

Vid sjunkande skatteunderlag blir förhållandet i det stora hela det motsatta:

kyrkofonden får obehöriga inkomster och pastoraten få för höga utgifter.

För att råda bot härutinnan har jag velat ifrågasätta, om ej avräkningsförfarandet

vis å vis kyrkofonden borde omläggas, så att avräkningen verkställes

först i efterhand eller, närmare bestämt, under hösten sedan skatteunderlaget

bestämts för det år avräkningen skall avse. Härigenom erhålles

ett mera konkret och med de verkliga förhållandena överensstämmande

underlag för avräkningen. Jämte denna definitiva avräkning erfordras härvid

dock även en preliminär avräkning året före avräkningsåret till stöd för

pastoraten och församlingarna vid uppgörandet av deras utgifts- och inkomststater

för året. Detta skulle likväl ej behöva innebära något dubbelt

avräkningsförfarande, då nämligen den definitiva avräkningen ett år för

det närmast föregående året lämpligen även kan tjäna som preliminär

avräkning för det påföljande året. Liksom i fråga om själva avräkningarna

bör den utdebiteringskvot för allmänna kyrkoavgiften och det öretal för

församlingsavgifter, som Kungl. Maj:t vid en tillämpning av här ifragasatt

förfarande visst år skulle hava att bestämma för avräkningen för det

föregående året, jämväl kunna preliminärt gälla för den preliminära avräkningen

för det följande året.

I överensstämmelse med den administrativa reglering, som för närvarande

gäller i fråga om avräkningarna med kyrkofonden, skulle även en reglering

1 enlighet med härförut angivna grunder helt kunna genomföras i administrativ

ordning. Några lindringar i kyrkofondslagens bestämmelser äro nämligen

icke härför erforderliga. De nuvarande bestämmelserna i nämnda lag

2 — Dihang till riksdagens protokoll ltJl/O. 1 sand. Nr 1119.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 169.

angående beräkningen ■ av avkastningen av pastorats löneboställen och

lönefonder kunna sålunda oförändrade tillämpas. De närmare bestämmelserna

rörande nu ifrågasatt ändrat avräkningsförfarande böra givetvis

upptagas i ecklesiastika medelsförvaltningsreglementet, vari gällande bestämmelser

äro intagna. Som emellertid ett sålunda genomfört ändrat

avräkningsförfarande har sitt omedelbara samband med den av riksdagen

åren 1945 och 1946 beslutade och från och med år 1947 i sitt fullständiga

skick tillämpade uppbördsreformen, har det synts mig lämpligt, att riksdagens

yttrande inhämtas. Därest riksdagen icke har något att erinra mot

att ändringarna vidtagas, torde dessa böra genomföras i sådan tid, att en

definitiv avräkning avseende år 1948 kan verkställas under innevarande år.

Någon justering av avräkningsutfallet för tidigare år synes skäligen ej böra

ifrågasättas.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte bereda riksdagen tillfälle att

avgiva yttrande i anledning av vad sålunda anförts.

4. Anslag till särskild prästerlig verksamhet utom riket.

Jämlikt beslut av 1941 års riksdag (propositionerna nr 219 och 238, riksdagens

skrivelser nr 292 och 313) infördes under punkt 6) i 6 § andra stycket

kyrkofondslagen en bestämmelse om att kostnad »för särskild prästerlig

verksamhet utom riket» skulle enligt bestämmande av Konungen och riksdagen

utgå ur kyrkofonden. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 1942.

Härigenom överfördes på kyrkofonden kostnaderna för avlönande av kyrkoherdarna

i flertalet av de svenska församlingar i utlandet, för vilka Kungl.

Maj:t fastställt kyrkoordning, liksom även kostnaderna för bidrag till sjömansvårdsstyrelsen

för avlönande av i dess tjänst i utlandet anställda

sjömanspräster. Dessa kostnader hade dittills bestritts från anslag under

riksstatens åttonde huvudtitel. 1942 års riksdag (propositionen nr 150, riksdagens

skrivelse nr 177) godkände vissa grunder för dessa avlöningskostnader

att gälla tills vidare från och med den 1 juli 1942.

I enlighet härmed utgick ur kyrkofonden för de närmaste åren dels till

en var av kyrkoherdarna i följande svenska församlingar i utlandet, nämligen

Gustafs-församlingen i Köpenhamn, Victoria-församlingen i Berlin,

Sofia-församlingen i Paris, Olaus Petri-församlingen i Helsingfors och Margareta-församlingen

i Oslo, en årslön å 6 000 kronor, dels för en var av nio

svenska sjömanspräster i utlandet, nämligen å europeiska fastlandet i Antwerpen,

Rotterdam, Stettin och Danzig och å de brittiska öarna i London,

West Hartlepool och Hull samt dessutom i Buenos Aires i Argentina och

Melbourne i Australien, ett årligt avlöningsbidrag å 5 000 kronor. Härtill

kommo dyrtidstillägg och — enligt Kungl. Maj:ts särskilda bestämmande

— kristillägg på nämnda avlöningsbelopp efter de grunder, som voro bestämda

för befattningshavare vid statens verk med s. k. oreglerad avlöning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Slutligen utgick även för en del av de här angivna orterna å avlöningsbeloppen

en särskild ersättning för kursförluster, beräknad efter delvis

växlande grunder.

Dessa avlöningsgrunder förblevo för utlandspastorerna gällande oförändrade

blott intill den 1 juli 1944. Efter förslag av Kungl. Maj:t godkände

nämligen riksdagen nämnda år (propositionen nr 238, riksdagens skrivelse

nr 390) en provisorisk lönereglering för kyrkoherdarna i de förutnämnda

fem svenska utlandsförsamlingarna. Härigenom förhöjdes för en var av

dessa präster grundavlöningen med 2 100 kronor för år, varjämte de på det

förhöjda lönebeloppet erhöllo såväl dyrtidstillägg som kristillägg, men nu

efter de speciella grunder med viss reducering av procenttalet, som gällde

för prästerskapet i de territoriella hemlandsförsamlingarna. Dessutom erhöllo

de, mot avstående i förekommande fall från rätten till särskild kursförlustersättning

och under visst ytterligare villkor, ett tillfälligt utlandstillägg,

utgående med ett grundbelopp av för de skilda orterna växlande storlek

samt ett barnbidrag med enhetligt belopp. Det för utlandstilläggets tillgodonjutande

särskilt uppställda villkoret gick ut på att befattningshavaren,

därest han jämte sin sålunda reglerade prästerliga avlöning uppbar

arvode eller annan fast ersättning för särskilt uppdrag vid sidan av pastorstjänsten,

skulle vara pliktig att för tid, varunder dylik ersättning utginge,

vidkännas minskning med ett däremot svarande belopp av utlandstilläggets

grundbelopp. Vidare föreskrevs, att vederbörande utlandspastor icke skulle

äga mottaga särskild ersättning för honom på grund tjänsten åliggande förrättningar.

Enligt beslut av riksdagen år 1945 (propositionen nr 188, riksdagens skrivelse

nr 299) utsträcktes den provisoriska löneregleringen för utlandspastorerna

att, i avseende å det tillfälliga utlandstillägget, under viss förutsättning

gälla jämväl kyrkoherden i svenska Ulrika Eleonora-församlingen i

London. Samtidigt höjdes för samtliga utlandspastorerna det i utlandstilllägget

ingående barnbidraget. Härvid indrogs emellertid helt den del av

det å lönen utgående dyrtidstillägget, som utgjorde barntillägg. Den för

pastor i London för utlandstilläggets tillgodonjutande bestämda förutsättningen

innebar, att dennes avlöningsförmåner i övrigt, vilka av ålder bestredos

av den svenska församlingen därstädes medelst inkomsterna av,

bland annat, vissa församlingen tillagda, för svenska fartyg i engelska hamnar

utgående s. k. skeppsavgifter, icke finge av församlingen nedsättas under

ett årligt belopp av 660 pund sterling.

Den provisoriska löneregleringen har därefter för varje år oförändrad

förnyats och jämlikt beslut av 1947 års riksdag gjorts tillämplig jämväl för

pastorn vid en nyinrättad svensk församling i Buenos Aires.

De i de tillfälliga utlandstilläggen ingående grundbeloppen utgå för närvarande

med 2 600 kronor för kyrkoherden i Berlin, 2 000 kronor för en

var av kyrkoherdarna i Paris, London och Buenos Aires samt 1 600 kronor

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

för en var av kyrkoherdarna i Köpenhamn, Helsingfors och Oslo, allt för år.

De i utlandstilläggen ingående barnbidragen tillkomma befattningshavare,

som på grund av försörjningsplikt underhålla barn under 19 år, och utgå för

år med 750 kronor för ett och 500 kronor för varje ytterligare barn under

10 år samt med 2 000 kronor för varje äldre barn. Någon reducering av

utlandstilläggets grundbelopp i följd av åtnjuten ersättning för annat

tjänsteuppdrag lärer hittills icke ha ifrågakommit förutom för pastorn i

Paris, till vilken allt intill den 1 januari 1949 något dylikt utlandstillägg

icke utgått enär han under den tiden jämväl bestritt tjänstgöring och uppburit

ersättning av sjömans vårdsstyrelsen för biträde med sjömans vården i

Dunkerque och Calais.

Till grund för införandet år 1944 av de tillfälliga utlandstilläggen låg ett

inom ecklesiastikdepartementet under år 1938 utarbetat sakkunnigförslag

till en mera bestående avlöningsreglering för dessa präster. I detta förslag

ingingo, efter förebild i ett samtidigt föreliggande och år 1939 genomfört

förslag för befattningshavarna inom vår utrikesrepresentation, jämväl särskilda

ortstillägg jämte barnbidrag. Dessa ortstillägg, vilka enligt förslaget

skulle utgå med samma belopp som sedermera bestämdes för de tillfälliga

utlandstilläggens grundbelopp, voro enligt förslaget avvägda med hänsyn

ej blott till levnadskostnaderna på tjänstgöringsorterna utan även till sådana

faktorer som uppkommande kursförluster i samband med lönernas utbetalning,

storleken och sammansättningen av den svenska kolonien på

orten, utlandskyrkoherden åvilande representationsplikt m. m. Ortstilläggen

skulle härvid jämväl anses innefatta gottgörelse för sådana exceptionella

förhållanden, för vilka befattningshavare inom utrikesrepresentationen

erhöllo kompensation genom särskilda avlöningstillskott utöver ortstilläggen,

benämnda prisutjämningstillägg, vilka Kungl. Maj:t skulle äga att i

varje särskilt fall bestämma. Vid tiden för 1938 års sakkunnigförslag ansågos,

vad beträffar de orter där utlandskyrkoherdarna voro placerade,

dylika särskilda förhållanden endast råda i Berlin. Det var av hänsyn härtill

som ortstillägget, och sedermera grundbeloppet av det tillfälliga utlandstilllägget,

sattes till ett högre belopp för pastor i Berlin än för de övriga utlandskyrkoherdarna.

Beträffande det till sjömans vårdsstyrelsen utgående avlöningsbidraget

gäller, att bidrag för närvarande utgå för fyra sjömanspräster på europeiska

fastlandet, nämligen i Antwerpen, Kotterdam, Gdynia och Gdansk (Danzig),

tre sjömanspräster i brittiska hamnar nämligen i London, West Hartlepool

med Middlesborough och Hull, samt en sjömanspräst i Melbourne i Australien

ävensom för en av sjömansvårdsstyrelsen anställd präst i Misiones i

Argentina. Den tidigare sjömansprästbefattningen i Stettin blev under slutskedet

av det senaste kriget i Tyskland tillfälligt indragen, varvid avlöningsbidraget

ur kyrkofonden för denna tjänst överflyttades på befattningen i

Gdynia.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

För samtliga de nu nämnda befattningshavarna, för vilkas avlönande

sjömansvårdsstyrelsen erhåller bidrag ur kyrkofonden, utgår numera förutom

dyrtidstillägg även kristillägg efter förut angivna »oreglerade» grunder,

dock att kristillägget för sjömansprästen i Melbourne endast utgår med

tre femtedelar av fullt belopp. För sjömansprästerna i de brittiska hamnarna

utgår jämväl viss kursförlustersättning.

Utlandspastorerna och de i sjömans vårdsstyrelsens tjänst i utlandet anställda

prästerna, för vilka avlöningsbidrag utgår ur kyrkofonden, åtnjuta

— utöver förut omnämnda avlöningsförmåner — sedan den 1 juli 1947

provisoriskt lönetillägg ur kyrkofonden med 60 kronor för månad (720 kronor

för år), doek att det provisoriska lönetillägget för sjömansprästen i Melbourne

utgår med allenast 36 kronor för månad (432 kronor för år).

Slutligen må erinras, att Kungl. Maj:t genom beslut den 26 november

och den 30 december 1948 tillerkänt nuvarande pastorn vid svenska församlingen

i Paris B. Bjurström ett prisutjämningstillägg av 600 kronor för

månad under tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949, vilket tillägg jämlikt

beslutet förskottsvis bestrides ur kyrkofonden i avsikt att senare regleras.

a) Anslag för avlönande av de svenska pastorerna i utlandet

under tiden den 1 juli 1 9Jf9—den SO juni 1950.

Genom beslut den 26 juni 1948 anbefallde Kungl. Maj:t domkapitlet i

Uppsala att, efter samråd med Kungl. Maj:ts vederbörande sändebud i utlandet

samt efter hörande av vederbörande utlandspastor, inkomma med

erforderlig redogörelse för de ekonomiska förhållanden på utlandspastorernas

stationeringsorter, som kunde vara av betydelse för avvägningen av

dessas avlöningsförmåner under tiden närmast efter den löpande avlöningsperioden.

Domkapitlet i TJppsala har i anledning härav, med överlämnande av från

vederbörande beskickningschefer, i Berlin konsuln därstädes, och de särskilda

utlandspastorerna inkomna yttranden, i skrivelse den 12 oktober

1948 anfört följande.

Av de inkomna utlåtandena framgår, att den inflationistiska tendensen

på utlandspastorernas tjänstgöringsorter fortsätter. Domkapitlet finner det

nödvändigt, att utlandspastorerna på ett eller annat sätt beredas kompensation

för den härigenom och på grund av de svåra valutaförhållandena

uppkomna försämringen i deras ekonomiska villkor. Omprövningen av avlöningsförhållandena

bör ske i ett sammanhang för vederbörande utlandspastor

och utrikesrepresentationens personal på pastors tjänstgöringsort.

Slutligen vill domkapitlet framhålla, att, med hänsyn till det ekonomiska

nödläge, som i annat fall kan förväntas inträda för åtminstone vissa av

utlandspastorerna, den nya löneregleringen bör omfatta ilven innevarande

budgetår.

I de till domkapitlet av vederbörande utrikesrepresentation å stationeringsorterna

och av utlandspastorerna avgivna yttrandena vitsordas all
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

mänt med ofta mycket detaljerade upplysningar vad domkapitlet i sin

skrivelse framhållit med avseende å de höga levnadskostnaderna och svåra

valutaförhållandena å respektive orter samt utlandspastorernas i följd därav

bekymmersamma ekonomiska läge. Särskilt framhållas beträffande Paris

och Helsingfors de allvarliga svårigheter, som inträtt på dessa orter. Pastor

i Helsingfors har med hänsyn därtill, med instämmande av ministern,

gjort framställning om kompensation för samma tid som beskickningspersonalen

erhållit sådan, eller från och med den 1 juli 1948.

I särskild skrivelse den 20 januari 1949 har kyrkoherden i Helsingfors F.

Palmgren gjort förnyad framställning om avlöningsförbättring med anhållan

om prisutjämnings bidrag å 390 kronor för månad för tiden den

1 juli—den 31 december 1948 och för tiden därefter med lägst 500 kronor

för månad.

Över denna framställning ha yttranden avgivits av domkapitlet i Uppsala

och statskontoret.

Domkapitlet i Uppsala finner det uppenbart, att pastorn i Helsingfors

bör tillerkännas ett särskilt prisutjämningstillägg, och framhåller, att det

syntes troligt att även andra av utlandspastorerna befunne sig i liknande

ekonomisk situation. Domkapitlet hemställer fördenskull, att en omprövning

vidtages av samtliga utlandspastorernas löneförmåner för innevarande

budgetår.

Statskontoret erinrar till en början om att beskickningspersonalen å samtliga

de orter, där utlandspastorer äro stationerade, numera erhållit prisutjämningstillägg

utöver förut utgående ortstillägg, och anför härefter

bland annat följande.

Den omständigheten, att beskickningspersonalen å den ort, där en utlandspastor

varit verksam, erhållit prisutjämningstillägg, hade icke i något

fall efter införandet av de prästerliga utlandstilläggen — med undantag för

den provisoriska löneförhöjningen åt kyrkoherden i Paris — ansetts böra

föranleda förbättring av dylikt tillägg. Frågan om en höjning av det tillfälliga

utlandstillägget åt kyrkoherden i Helsingfors syntes därför icke böra

upptagas till prövning för sig utan i samband med översyn av samtliga

utlandspastorernas avlöningsförmåner. En motsvarande översyn av gällande

bestämmelser rörande de vid beskickningar och konsulat stationerade

tjänstemännens löneförmåner hade jämlikt av Kungl. Maj:t den 17

december 1948 lämnat bemyndigande igångsatts, vilken utredning torde

komma att föreläggas 1949 års riksdag. Ämbetsverket funne det icke motiverat,

att kyrkoherden i Helsingfors, innan den förordade översynen av

utlandspastorernas löneförmåner kommit till stånd, tilldelades något särskilt

prisutjämningstillägg. Statskontoret ansåge sig vidare böra framhålla,

att levnadskostnaderna i Helsingfors snarare syntes understiga än överstiga

samma kostnader i Oslo och Köpenhamn, där utlandstilläggen för närvarande

utginge med samma belopp som i Helsingfors. Detta framginge av,

bland annat, vissa uppgifter som statskontoret inhämtat av en för utrikesdepartementets

räkning inom socialstyrelsen verkställd utredning angående

levnadskostnaderna å vissa utländska orter i förhållande till i Stockholm.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Föredraganden. Av utredningen i ärendet torde framgå, att på åtminstone

ett flertal av utlandspastorernas stationeringsorter föreligger ett synnerligen

stort behov av en omedelbar förbättring av de nuvarande löneförmånerna.

En dylik förbättring synes i vissa fall vara påkallad redan för innevarande

budgetår. Jag anser mig fördenskull böra förorda, att den del av det för

utlandspastorernas avlönande ur kyrkofonden utgående anslaget, som tages

i anspråk för grundbeloppen av utlandspastorernas tillfälliga utlandstillägg

och som för närvarande belöper sig på sammanlagt 13 400 kronor, höjes för

innevarande budgetår till 43 000 kronor och för det nästkommande till

50 000 kronor. Härigenom skulle till Kungl. Maj:ts förfogande ställas dels

29 600 kronor för att efter särskild prövning kunna i mån av behov tilldelas

de särskilda utlandspastorerna såsom prisutjämningstillägg för tiden

intill den 1 juli 1949, dels för tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950 ett

belopp av 36 600 kronor för höjning, i mån så prövas erforderligt, av de för

denna tid till utlandspastorerna utgående tillfälliga utlandstilläggens grundbelopp.

Vid bifall härtill bör det förskott, som för tiden den 1 juli 1948—den

30 juni 1949 utgår ur kyrkofonden till pastorn i Paris, regleras. I övrigt

ifrågasätter jag icke någon ändring i fråga om gällande provisoriska lönereglering

för utlandspastorerna för tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950.

b) Anslag för bidrag tills vidare från och med den 1 juli 1949 till

avlönande av i sjömansvårdsstyrelsens tjänst i utlandet

anställda präster.

Med skrivelse den 29 september 1948 har sjömansvårdsstyr elsen lämnat

en redogörelse för sin i utlandet bedrivna sjömansvård och förnyat en tidigare

gjord framställning dels om utökning av avlöningsbidragen ur kyrkofonden

till att avse jämväl avlönande av sjömanspräster i Narvik, New

York och Stettin, dels ock om höjning av avlöningsbidragen med 2 100 kronor

för år, motsvarande den provisoriska förhöjning av årslönen, som tillerkänts

utlandspastorerna.

Kammarkollegiet avstyrker ifrågavarande förslag. Beträffande sjömansprästen

i Stettin syntes dock visst fog finnas för att det bidrag ur kyrkofonden,

som tidigare utgått för denna befattning, åter finge tillgodonjutas.

I fråga om den begärda höjningen av nu utgående avlöningsbidrag framhåller

kollegiet, att det ifrågasatta beloppet 2 100 kronor i provisorisk förhöjning,

då det först tillerkändes de ordinarie prästerna i hemlandet, i sig

innefattade ersättning för vissa dessa tidigare tillkommande dyrtidskompensationer,

varför ifrågavarande tilläggsbelopp ej gärna lämpade sig för

att läggas till grund för en generell höjning av sjömansprästernas löneförmåner.

I samband därmed erinrar kollegiet tillika om att provisoriska till1

äggsarvoden med avsevärt lägre belopp, 900 respektive 1 000 kronor, utgå

till extra ordinarie präster i hemlandet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Föredraganden. Jag anser mig böra tillstyrka, att till sj ömans vårdsstyrelsen

må från och med den 1 juli 1949 utgå bidrag ur kyrkofonden för avlönande

av den i Stettin stationerade sjömansprästen. Däremot kan jag icke

för närvarande förorda, att dylika bidrag må utgå även för sjömansprästerna

i Narvik och New York.

I detta sammanhang torde jag få upptaga frågan om en förenkling av formerna

för bidrag ur kyrkofonden till ifrågavarande verksamhet.

Anslaget ur kyrkofonden innebär blott ett bidrag till vederbörande befattningshavares

avlöning. Sjömansvårdsstyrelsen är oförhindrad att därutöver

medgiva befattningshavaren vilka avlöningsförmåner som styrelsen

finner påkallade. Sjömansprästerna åtnjuta även vissa förmåner utöver vad

som tillkommer dem från kyrkofonden. Sålunda åtnjuta de fri bostad med

bränsle och lyse samt fri telefon ävensom viss resekostnadsersättning. Härutöver

erhålla de av sjömansvårdsstyrelsen i ett stort antal fall särskilda

representationsbidrag, utgående med belopp från 500 kronor för år upp till

1 000 kronor och därutöver. Dessa bidrag äro visserligen i första hand avsedda

för att bereda sjömansprästerna tillfälle till understöd åt och traktering

av besökande sjöfolk, men äro i vissa fall därjämte utmätta för avlöningsförstärkning

åt befattningshavaren. Framhållas må i detta sammanhang,

hurusom sjömansvårdsstyrelsen t. ex. beträffande sjömansprästbefattningen

i Melbourne, för vilken bidraget ur kyrkofonden utgår med lägre

belopp än för övriga ifrågavarande tjänster på grund av i viss mån reducerade

kristillägg och provisoriskt lönetillägg, medgivit befattningshavaren

därstädes särskilt lönetillägg av egna medel med 288 kronor för år. I anslutning

till vad jag här anfört vill jag förorda, att avlöningsbidragen till

sjömansvårdsstyrelsen för tiden från och med den 1 juli 1949 bestämmas

att utgå ur kyrkofonden med ett visst bestämt belopp för tjänst och år. Detta

bidrag skulle sedan lämpligen kunna av statskontoret utanordnas till

sjömansvårdsstyrelsen med en fjärdedel i förskott för varje kvartal. Sålunda

skulle förvaltningsförfarandet med avseende å dessa bidrag kunna avsevärt

förenklas för såväl det allmänna som sjömansvårdsstyrelsen.

Beträffande beräkningen av det enhetsbelopp per tjänst, som jag sålunda

förordat, får jag till en början lämna följande redogörelse för storleken av

här ifrågavarande prästers nuvarande avlöningsförmåner ur kyrkofonden.

Dessa utgöras för samtliga, utom för sjömansprästen i Melbourne, av årslön

å 5 000 kronor, dyrtidstillägg å 2 196 kronor, kristillägg å 1 557 kronor 60

öre samt provisoriskt lönetillägg å 720 kronor, eller tillhopa alltså 9 473

kronor 60 öre för år. Härtill kan dock för sjömansprästerna i de brittiska

hamnarna komma viss kursförlustersättning; dylik ersättning har dock ej

utgått sedan 1945. Sjömansprästen i Melbourne åtnjuter i kristillägg och

provisoriskt lönetillägg till tre femtedelar nedsatta belopp, eller 934 kronor

80 öre respektive 432 kronor och tillhopa alltså för år 8 562 kronor 80 öre.

För denne synes dock skäl föreligga, att nämnda tilläggsförmåner höjas till

paritet med de övrigas.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

En viss förstärkning av nu utgående avlöningsbidrag synes av flera skäl

befogad; en dylik förstärkning synes dock skäligen böra begränsas till cirka

1 000 kronor per befattning och år. I enlighet härmed skulle avlöningsbidraget

för var och en av de nio tjänster, för vilka sådant bidrag för närvarande

utgår, samt för sjömansprästbefattningen i Stettin böra fixeras till i avrundat

tal 10 500 kronor för år. Detta bidrag torde böra utgå ur kyrkofonden

tills vidare från och med den 1 juli 1949.

Under åberopande av vad jag i det föregående under a) och b) anfört

hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att anslag ur kyrkofonden för prästerlig verksamhet

utom riket må, för avlönande av utlandspastorerna,

för tiden till och med utgången av juni 1950 samt, för bidrag

till sjömans vårdsstyrelsen för avlönande av i dess

tjänst i utlandet anställda präster, tills vidare från och med

den 1 juli 1949 utgå i överensstämmelse med vad jag här

förordat.

5. Anslag ur kyrkofonden för anlitande av biträde vid handläggning

av boställsärenden och vad därmed

äger samband.

Jämlikt stadgande i 6 § kyrkofondslagen skall ur kyrkofonden gäldas

bland annat anslag, som Kungl. Maj:t och riksdagen finna skäligt ställa

till vederbörande statsdepartements förfogande för anlitande av biträde vid

handläggning av boställsärenden och vad därmed äger samband. Under en

följd av år ha inom ecklesiastikdepartementet särskilda experter varit sysselsatta

med sådana arbetsuppgifter. På förslag av Kungl. Maj:t har riksdagen

medgivit, att anslag ur kyrkofonden för ifrågavarande ändamål finge

för vart och ett av nedannämnda budgetår utgå med högst de belopp, som

angivas i följande sammanställning, vilken även utvisar medelsåtgången i

avrundade tal enligt av statskontoret under hand lämnade uppgifter:

Budgetår. Anslag Medelsåtgång

kronor kronor

1942/43 ................. 12 000 11 400

1943/44 ................. 7 000 5 200

1944/45 ................. 7 000 6 000

1945/46 ................. 7 000 6 800

1946/47 ................. 7 000 6 000

1947/48 ................. 15 000 15 000

1948/49 ................. 15 000

Minskningen av anslaget från och med budgetåret 1943/44 berodde på

att en av ifrågavarande experter erhållit en för ändamålet nyinrättad tjänst

3 — Bihang till riksdagens protokoll l!)Ji9. 1 sand. Nr 169.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majds proposition nr 169.

i ecklesiastikdepartementet. De från och med budgetåret 1947/48 förhöjda

anslagsbeloppen ha till väsentlig del åtgått till vissa av särskilda experter

verkställda utredningar rörande dels det ecklesiastika arrendeväsendet, dels

tjänsteorganisationen för kyrkomusikerna, vilka jämlikt den 27 juni 1947

utfärdad lag (nr 275) äro avsedda att framdeles avlönas med tillskott ur

kyrkofonden. För innevarande budgetår har anslaget i följd av kostnaderna

för dessa två utredningar redan måst överskridas med närmare 4 000 kronor.

Utredningarna i fråga äro numera avslutade.

Föredraganden. Med hänsyn till det överskridande av före var ande anslag,

som under innevarande budgetår måst ske, synes erforderligt utverka

medgivande av riksdagen att det överskjutande beloppet får avföras på

kyrkofonden. Beloppet kan ännu ej fixeras, enär någon obetald utgiftspost

ännu kan ifrågakomma.

För tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950 torde för här ifrågavarande

ändamål böra beräknas samma belopp som för innevarande budgetår. Jag

hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

medgiva, dels att anslaget för innevarande budgetår må

överskridas med belopp, som blir erforderligt för gäldande

av kostnaderna för förut nämnda två utredningar, dels ock

att för anlitande av biträde vid handläggning inom ecklesiastikdepartementet

av boställsärenden och vad därmed

äger samband må för tiden den 1 juli 1949—den 30 juni

1950 i enlighet med Kungl. Maj:ts beprövande ur kyrkofonden

utgå högst 15 000 kronor.

6. Anslaget ur kyrkofonden till extra utgifter.

Jämlikt 6 § andra stycket punkt 8) kyrkofondslagen skall ur kyrkofonden

gäldas »anslag till extra utgifter med ett belopp av tillhopa högst 25 000

kronor för år, som efter Konungens bestämmande må användas till bestridande

av kostnad för härförut i denna paragraf icke särskilt angivet

kyrkligt ändamål».

Nämnda lagrum tillkom genom beslut av 1936 års riksdag (propositionen

nr 242, riksdagens skrivelse nr 352). Av förarbetena framgår, att ifrågavarande

anslag avser att för det kyrkliga området utgöra en motsvarighet

till de anslag under riksstatens särskilda huvudtitlar som avse extra utgifter.

Föredraganden. Kyrkofondens anslag till extra utgifter har under de

gångna åren använts till skiftande ändamål av betydelse för kyrkan och

den kyrkliga organisationen. Sålunda pläga bidrag lämnas till bestridande

av kostnader för kongresser och andra möten av kyrklig natur, till reseunderstöd,

vissa tryckningskostnader, flyttningsersättning åt biskopar, kulturminnesvårdande

åtgärder beträffande kyrkor etc. Redan från början

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

synes ha visat sig, att anslaget icke kunde betraktas som rikligt. Under

krigsåren sjönk visserligen medelsåtgången, men efter fredsslutet har det

visat sig, att anslaget icke förslår för att nöjaktigt kunna tillgodose behovet.

Till stor del sammanhänger detta givetvis med att kyrkan numera återupptagit

sina under kriget avbrutna utlandsförbindelser. Men även i övrigt hai

den kyrkliga livaktigheten kommit att medföra allt större behov av att ha

tillgång till medel för anslag och understöd till olika former av kyrklig verksamhet

av sådan natur, att andra medel än förevarande anslag icke stå till

förfogande. Det må även erinras om att penningvärdet nu är ett annat än

före kriget. Jag anser mig följaktligen böra förorda, att ifragavarande anslag

från och med den 1 juli 1949 höjes med 25 000 kronor till 50 000 kronor.

Vad jag sålunda förordar föranleder ändring av förutnämnda lagrum i

kyrkofondslagen. Förslag till lag om sådan ändring har uppgjorts inom

ecklesiastikdepartementet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte

genom proposition förelägga riksdagen till antagande

förutnämnda förslag till lag angaende ändrad lydelse av

6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond.

Vad föredragande statsrådet sålunda under punkterna

1—6 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten samt

förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Nyborg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:373 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i pr isregler ande syfte på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner. s. 13 i texten
  2. 1LU 1949:47 Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande första lagutskottets utlåtande nr 86 i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angåend s. 3 i texten
  3. 1LU 1949:36 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden för avlönande av präster m. rrv., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten