Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om dyrtidstillägg för år 1949 å folkpensioner

19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:170, Med förslag till lag om dyrtidstillägg för år 1949 å folkpensioner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

1

Nr 170.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

dyrtidstillägg för år 1949 å folkpensioner; given Stockholms

slott den 4 mars 1949.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag om dyrtidstillägg för år 1949 å folkpensioner.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Propositionens innehåll.

I propositionen föreslås, att för år 1949 skola utgå dyrtidstillägg å folkpensionerna

enligt samma huvudgrunder och med samma belopp som i

fråga om dyrtidstilläggen för år 1948.

1—B i han g till riksdagens protokoll 1949. 1 sand. Nr 170.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Förslag

till

Lag

om dyrtidstillägg för år 1949 å folkpensioner.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som åtnjuter folkpension eller uppbär hustrutillägg skall, under de

förutsättningar och i den ordning nedan sägs, erhålla dyrtidstillägg därå för

år 1949 med belopp, utgörande

30 kronor för änkepensionsberättigad och för den som uppbär hustrutiHägg,

40 kronor för gift pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjuter folkpension

eller till vars hustru utgår hustrutillägg, samt

50 kronor för annan pensionsberättigad.

2 §•

Har enligt 13 § lagen om folkpensionering gift pensionsberättigad förklarats

skola anses såsom ogift, eller ogift pensionsberättigad, vilken sammanlever

med annan under äktenskapsliknande förhållanden, förklarats skola

anses såsom gift med denne, skall det motsvarande gälla vid tillämpningen

av denna lag.

3 §•

Dyrtidstillägg skall ej anses som inkomst enligt 14 § lagen om folkpensionering.

4 §•

Vid bedömande huruvida rätt till dyrtidstillägg föreligger skall avseende

fästas endast vid förhållandena under andra månaden före den, varunder

dyrtidstillägget tidigast må utbetalas. I fall som avses i 17 § lagen om folkpensionering

skall dyrtidstillägg icke utgå, med mindre pensionsstyrelsen

för särskilt fall medgivit att dyrtidstillägg må utbetalas till den pensionsberättigade

eller nära anhörig till honom.

Dyrtidstillägg skall utgå med oavkortat belopp oavsett om folkpension

utgått under hela år 1949.

Äger fattigvårdssamhälle eller kommun enligt 18 § lagen om folkpensionering

uppbära folkpensionen för den månad som avses i första stycket,

skall dyrtidstillägget i dess helhet utbetalas till fattigvårdssamhället eller

kommunen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

5 §•

Ansökan om dyrtidstillägg skall, i den utsträckning Konungen bestämmer

och enligt de närmare föreskrifter Konungen meddelar, göras hos pensionsnämnden

i det pensionsdistrikt, inom vilket den pensionsberättigade

är mantalsskriven.

Pensionsnämnden prövar huruvida och med vilket belopp dyrtidstillägg

skall utgå. Nämnden må dock uppdraga åt nämndens ordförande eller någon

dess ledamot eller kommunal tjänsteman att å nämndens vägnar meddela

beslut i sådant ärende.

6 §.

Dyrtidstillägg utbetalas genom vederbörande pensionsnämnds eller annan

kommunal myndighets försorg. Angående sättet och tiden för utbetalningen

meddelar Konungen närmare bestämmelser.

7 §•

Rätt till dyrtidstillägg enligt denna lag må ej överlåtas och kan förty

icke tagas i mät för gäld.

8 §•

De närmare föreskrifter som, utöver vad denna lag innehåller, finnas

erforderliga för lagens tillämpning meddelas av Konungen eller, efter Konungens

bemyndigande, av pensionsstyrelsen, som därvid i frågor som beröra

jämväl postverket har att samråda med generalpoststyrelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 mars

1919.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga angående dgrtidstillågg

för år 19b9 å folkpensioner samt anför därvid följande.

Inledning.

Genom lagen den 30 juni 1948 (nr 529) om dyrtidstillägg för år 1948 å

folkpensioner erhöll frågan om kompensation åt folkpensionärerna för stegrade

levnadskostnader endast en provisorisk lösning. Anledning härtill var

huvudsakligen, att det material, som då förelåg för beräknande av levnadskostnadsstegringens

storlek för folkpensionärerna, icke var så tillförlitligt,

att det kunde läggas till grund för en mera permanent lagstiftning i ämnet.

Efter Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 juni 1948 tillkallade jag den 30

i samma månad sex sakkunniga för utredning av frågan om införande av

ett indexreglerat dyrtidstillägg för folkpensionärerna. I direktiven för de

sakkunniga angavs bl. a., att utredningen borde bedrivas så skyndsamt, att

förslag om ett indexreglerat dyrtidstillägg kunde föreläggas 1949 års riksdag.

Om de sakkunniga funne, att införandet av ett sådant tillägg krävde så

omfattande administrativa förberedelser att utbetalningen icke kunde begynna

i rimlig tid under kalenderåret 1949, borde de sakkunniga tillika

framlägga förslag om en fortsatt provisorisk reglering intill dess det indexreglerade

tillägget kunde träda i funktion.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t samma den 26 juni 1948 uppdrog jag

vidare åt de sakkunniga, som enligt den 26 juli 1947 lämnat bemyndigande

tillkallats för att utreda folkpensionärers bostadsförhållanden och bostadskostnader,

att i samarbete med socialstyrelsen verkställa en hushållsbudgetundersökning

beträffande dessa pensionärer samt på grundval av denna undersökning

utarbeta en levnadskostnadsindex för folkpensionärer.

De sakkunniga för indexreglerade folkpensioner1 ha den 1 februari 1949

avgivit betänkande med förslag till indexreglering av folkpensionerna (SOU

1 De sakkunniga ha varit generaldirektören E. Bexelius, tillika ordförande, ledamoten av

riksdagens andra kammare, ombudsmannen P. Hj. Fagerholm, redaktören L. J. Hartman,

ledamoten av riksdagens första kammare, poststationsföreståndaren F. Thun, ledamoten av

riksdagens första kammare, professorn S. Wahlund, samt borgarrådet J. ''Wahlbärj.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

1949: 7). Med hänsyn till det förberedelsearbete, som den av de sakkunniga

föreslagna indexregleringen kräver, ha de sakkunniga utgått ifrån att

de nya bestämmelserna icke kunna träda i kraft förr än den 1 januari

1950. Enligt de sakkunnigas mening bleve det därför nödvändigt

att — såsom skett under år 1948 — utgiva provisoriska dyrtidstillägg

å folkpensionerna även för år 1949; och de sakkunniga ha i enlighet

härmed framlagt förslag härom.

Remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande är ännu icke avslutad.

Jag har emellertid ansett lämpligt att till särskild behandling utbryta

frågan om provisoriska dyrtidstillägg å folkpensioner för år 1949. Redan i

dagens läge står nämligen klart att en anknytning av folkpensionen till en

index av tekniska skäl icke kan avse innevarande år. över de sakkunnigas

förslag i vad det avser provisoriska dyrtidstillägg för år 1949 ha pensionsstyrelsen

och socialvårdskommittén avgivit särskilda yttranden. Jag anhåller

nu att få redogöra för denna fråga.

Gällande bestämmelser om folkpensionering m. m.

Lagen den 29 juni 19i6 om folkpensionering (nr 431; ändr. 221/1947,

527/1947 och 732/1948), som trädde i kraft den 1 januari 1948, skiljer på

ålderspension, invalidpension, sjukbidrag och änkepension. Ålderspensionen

utgår efter uppnådda 67 år; övriga pensionsförmåner utgå i förekommande

fall före fyllda 67 år. Till nämnda huvudformer av folkpension kunna

komma vissa tillägg, vilka också äro att anse såsom folkpension. Sådana

tillägg äro bostadstillägg, särskilt bostadstillägg, hustrutillägg och blindtillägg.

Den allmänna ålderspensionen utgör för år räknat för gift pensionsberättigad,

vars make jämväl åtnjuter folkpension eller till vars hustru utgår

hustrutillägg, 800 kronor samt för annan pensionsberättigad 1 000 kronor.

Makar, som båda fyllt 67 år, erhålla sålunda sammanlagt 1 600 kronor,

medan den ogifte i samma ålder uppbär 1 000 kronor. Dessa förmåner utgå

oberoende av inkomst- och förmögenhet.

Invalidpension utgår till den, som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,

sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att försörja sig

genom sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter, under

förutsättning att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses varaktig. Den

som är blind skall städse anses lida av sådan nedsättning av arbetsförmågan,

som nyss sagts. — Invalidpensionen utgöres av grundpension a 200

kronor om året oberoende av inkomst och förmögenhet och av tilläggspension

å högst 600 kronor om året till gift och högst 800 kronor om året till

ogift pensionsberättigad. Tilläggspensionen är i sin helhet inkomstprövad.

Den höjes med en tredjedel, d. v. s. till högst 800 kronor, för gift person,

vars make icke är pensionsberättigad och ej erhåller hustrutillägg. Invalid
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

pensionens maximibelopp är detsamma som beloppet av den allmänna ålderspensionen.

Sjukbidrag tillkommer den som oavbrutet under minst ett år lidit av

sådan nedsatt arbetsförmåga som — om nämnda nedsättning varit varaktig

— berättigat till invalidpension. Såsom ytterligare förutsättning för sjukbidrag

gäller dock, att den nedsatta arbetsförmågan skall kunna antagas

bli bestående avsevärd tid. I fråga om storlek in. m. överensstämmer sjukbidraget

med invalidpensionen.

Änkepension utgår till änka, som vid mannens frånfälle fyllt 55 år och

varit gift med honom minst 5 år, dock ej till änka som eljest åtnjuter folkpension.

Om änkan fyllt 55 år under samma kalenderår som det, varunder

mannen avlidit, eller eljest särskilda skäl föranleda därtill, må änkepension

utgå oaktat 55-årsåldern uppnåtts först efter mannens frånfälle. Rätten

till änkepension upphör vid nytt gifte. Änkepensionen, som är i sin helhet

inkomstprövad, utgör högst 600 kronor om året. Visar det sig vid pensionsbeloppets

bestämmande, att änkepensionen skulle understiga 60 kronor

om året, utgår ingen änkepension.

Till samtliga nu angivna huvudformer av folkpension kunna såsom

nämnts komma vissa tillägg i form av bostadstillägg, särskilda bostadstillägg,

hustrutillägg och blindtillägg.

Vad först bostadstilläggen angår så är riket med hänsyn till bostads- och

bränslekostnaderna indelat i fem bostadskostnadsgrupper. De bostadstillägg,

som högst kunna ifrågakomma, äro följande:

Bostadskostnadsgrupp

l

II

III

IV

v

gift pensionsberättigad och änkepen-

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

sionsberättigad .................

0

100

200

300

400

annan pensionsberättigad

0

150

300

450

600

I bostadskostnadsgrupp I, som omfattar en avsevärd del av landsbygden,

ifrågakommer sålunda icke bostadstillägg. Bostadskostnaderna ha här avsetts

skola täckas av den allmänna pensionen.

Bostadstillägget är i sin helhet inkomstprövat. För gift person, vars make

ej är pensionsberättigad och icke erhåller hustrutillägg, höjes bostadstilllägget

med hälften, med resultat att tilläggets högsta belopp i detta fall

kommer att överensstämma med maximibeloppet för en icke ogift person.

Utöver nyssnämnda bostadstillägg kan, där kommun så beslutat, särskilt

bostadstillägg utgå till inom kommun mantalsskriven person. Jämväl de

grunder, efter vilka detta kommunala tillägg skall utgå, ävensom storleken

av detsamma äger kommunen själv fastställa. Enligt till pensionsstyrelsen

vid utgången av år 1948 inkomna uppgifter hade särskilt bostadstillägg då

införts i sammanlagt 272 kommuner med tillhopa omkring 3,6 miljoner

invånare.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Av följande uppställning kan högsta i lagen reglerade folkpension med

bostadstillägg för de olika bostadskostnadsgrupperna i de vanligast förekommande

fallen utläsas (från det särskilda bostadstillägget bortses allt
-

så här).

ensamstående

allmän folkpension

bostadstillägg

makar, som båda ha folkpension

allmän folkpension

bostadstillägg ...............

änka

allmän änkepension

bostadstillägg ...............

Bostadskostnadsgrupp

I II III IV V

Kr. Kr. Kr. Kr. Kr.

1 000 1 000 1 000 1 000 1 000

— 150 300 450 600

s:a

1 000

1 150

1 300

1 450

1 600

1 600

1 600

1 600

1 600

1 600

—

200

400

600

800

s:a

1 600

1 800

2 000

2 200

2 400

600

600

600

600

600

—

100

200

300

400

s:a

600

700

800

900

1 000

Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad gift mans hustru, om hon

fyllt 60 år och makarna varit gifta minst fem år. Hustrutillägget utgöres

av tilläggspension och bostadstillägg med belopp, som hustrun skulle ha

erhållit i form av sådana förmåner, därest hon varit berättigad till invalidpension.

Hustrutillägget är alltså i sin helhet inkomstprövat och 200 kronor

lägre än det belopp hustrun skulle hava uppburit, om hon haft invalidpension.

År mannen berättigad till ålderspension, utgår hustrutillägget endast

om det överstiger 200 kronor. Härvid är att märka, att mannens allmänna

ålderspension ökar från 800 kronor till 1 000 kronor, då hustrutilllägget

slutar utgå. När särskilda skäl därtill föranleda, kan hustrutillägg

utgå, oaktat hustrun ej fyllt 60 år.

Maximibeloppet av folkpensionen till en man och hustrutillägget till hans

hustru blir alltså 200 kronor lägre än den folkpension, som makarna skulle

hava uppburit, om de båda varit ålderspensionsberättigade.

Blindtillägget utgår — oavsett vederbörandes inkomst- och förmögenhet

— med 700 kronor om året till den som blivit blind före fyllda 60 år och ej

jämlikt bestämmelserna om blindundervisning är skolplikt^. Blindtillägget

intager såtillvida en särställning bland folkpensionsförmånerna, att det i

motsats till övriga förmåner beaktas vid inkomstprövningen. Om inkomstprövad

pensionsförmån utgår vid sidan av blindtillägg, verkar detta alltså

reducerande på förstnämnda förmån.

I det föregående har angivits att vissa folkpensionsförmåner äro till storleken

beroende av årsinkomsten. Sålunda minskas tilläggspension, änkepension

och bostadstillägg med fem tiondelar av den pensionsberättigades

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

årsinkomst i vad den må överstiga för gift 300 kronor och för annan 400

kronor. Minskningen går proportionellt ut över tilläggs- eller änkepensionen

och bostadstillägget. Av följande uppställning framgår vid vilken årsinkomst

(eller, i fråga om gift pensionsberättigad, vid vilken sammanlagd

årsinkomst) i lagen reglerad inkomstprövad folkpension upphör att utgå.

Bostadskost nadsgrupp

ålderspension

i

Kr.

ii

Kr.

in

Kr.

IV

Kr.

v

Kr.

»gift

. . . . -—

700

1 000

1 300

1 600

gift

. . . . —

1 000

1 400

1 800

2 200

gräns för rätt till hustrutillägg

2 200

2 600

3 000

3 400

3 800

invalidpension

ogift

2 000

2 300

2 600

2 900

3 200

gift

3 000

3 400

3 800

4 200

4 600

gräns för rätt till hustrutillägg

3 000

3 400

3 800

4 200

4 600

änkepension

gräns för rätt härtill ............

. 1490

1 690

1 890

2 090

2 290

Med årsinkomst avses i förevarande sammanhang enligt 14 § lagen om

folkpensionering vad vederbörande skäligen kan antagas komma att under

den närmaste tiden åtnjuta. Såsom inkomst räknas dock, såsom tidigare

nämnts, ej annan folkpension än blindtillägg och ej heller allmänt barnbidrag

eller understöd som någon på grund av skyldskap eller svågerlag må

vara föranledd att utgiva. Inkomst i form av naturaförmån uppskattas efter

särskilda regler. Vid uppskattning av förmögenhets avkastning skall

denna höjas med 10 % av det belopp, varmed förmögenheten må överstiga

för gift pensionsberättigad 7 500 kronor och för annan 10 000 kronor. I

fråga om äkta makar skall årsinkomsten och förmögenheten för envar av

dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst resp. förmögenhet.

Enligt lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar

med barn äger änka eller änkling, som under sin vårdnad har barn under

tio år i äktenskapet med den avlidne maken eller annat barn under tio år,

vilket vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem, under vissa

förutsättningar rätt att av allmänna medel erhålla bidrag för egen del

(s. k. änke- eller änklingsbidrag). Rätt till bidrag föreligger icke, om vårdnadshavaren

åtnjuter folkpension. Ingår vårdnadshavaren nytt äktenskap,

upphör rätten till bidrag. Bidraget utgår med belopp motsvarande änkepension

och bostadstillägg enligt lagen om folkpensionering. Kommun äger besluta,

att till bidragsberättigad som är mantalsskriven inom kommunen

därjämte skall utgå särskilt bostadstillägg. Beträffande bidraget gäller i

övrigt i tillämpliga delar vad i lagen om folkpensionering stadgas om änkepension,

bostadstillägg och särskilt bostadstillägg.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 170.

Det må i detta sammanhang anmärkas att — enligt beräkningar som

gjorts av de sakkunniga för indexreglerade folkpensioner — de nuvarande

pensionernas fördelning på olika slag kan antagas vara följande.

Antal

Allmän ålderspension med bostadstillägg ...................... 164 000

Annan ålderspension ........................................ 423 000

Invalidpension (sjukbidrag) innehållande inkomstprövad förmån 122 000

Invalidpension (sjukbidrag) bestående av enbart grundpension (ev.

i förening med blindtillägg) ......................... 13 000

Änkepension................................................ 11 000

Hustrutillägg .............................................. 17 000

Summa 750 000

Härtill komma omkring 2 000 bidrag till änkor och änklingar med barn

enligt den särskilda lagen om sådana bidrag.

Dyrtidstilläggen för år 1948.

Enligt den förut omnämnda lagen den 30 juni 1948 (nr 529) om dyrtidstillägg

för år 1948 å folkpensioner samt kungörelsen den 21 juli 1948

(nr 597) med vissa bestämmelser angående tillämpningen av lagen gällde

för år 1948 i huvudsak följande regler rörande dyrtidstillägg å folkpensioner.

Dyrtidstilläggen, som utgingo utan behovsprövning, voro beräknade efter

en kompensationsgrad av fem procent samt utgjorde 30 kronor för änkepensionsberättigad

och för den som uppbar hustrutillägg, 40 kronor för gift

pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjöt folkpension eller till vars

hustru utgick hustrutillägg, samt 50 kronor för annan pensionsberättigad.

Vid bedömande av frågan huruvida rätt till dyrtidstillägg förelåg, skulle avseende

fästas endast vid förhållandena under september 1948. Var och en

som åtnjöt folkpension eller uppbar hustrutillägg för denna månad, var

berättigad till fullt dyrtidstillägg, oavsett huruvida folkpension utgått under

hela 1948. Ägde fattigvårdssamhälle eller kommun enligt 18 § folkpensioneringslagen

uppbära folkpensionen för september 1948, skulle dyrtidstillägget

i dess helhet utbetalas till fattigvårdssamhället eller kommunen.

Pensionsberättigad, som endast uppbar allmän ålderspension, skulle för

att erhålla dyrtidstillägg å särskild blankett göra anmälan härom hos pensionsnämnden

i det pensionsdistrikt, inom vilket han var mantalsskriven.

Uppbar annan än den pensionsberättigade eller, beträffande hustrutillägg,

den pensionsberättigades hustru på grund av pensionsstyrelsens beslut eller

i egenskap av förmyndare eller jämlikt 18 § 2 mom. folkpensioneringslagen

folkpensionen för september 1948, skulle anmälan göras även om annan

pensionsförmån än allmän ålderspension utgick. T övrigt utbetalades dyrtidstilläggen

utan föregående anmälan.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Vederbörande pensionsnämnd prövade huruvida och till vilket belopp

dyrtidstillägg skulle utgå. Nämnden kunde dock uppdraga åt sin ordförande

eller någon ledamot eller kommunal tjänsteman att å nämndens vägnar

meddela beslut i sådant ärende. Beträffande inom pensionsdistriktet mantalsskrivna

pensionstagare, till vilka dyrtidstillägg skulle utbetalas utan anmälan,

skedde prövningen i första hand med ledning av de från pensionsstyrelsen

erhållna uppgiftskorten, sedan kort för pensionstagare, som avlidit

före september månads ingång, bortplockats. För att möjliggöra denna

bortplockning ålades länsbyrå för folkbokföringen eller — beträffande

Stockholm, Göteborg och Malmö — den myndighet som för det tryckande

registret för staden att senast den 15 oktober 1948 till pensionsnämnden

inom varje församling överlämna en förteckning över de under tiden den

1 januari—den 31 augusti 1948 avlidna, inom församlingen kyrkobokförda

personer, som vid dödsfallet fyllt 67 år eller, oaktat de ej uppnått denna

ålder, vid dödsfallet åtnjutit folkpension. Pensionsnämnden skulle också i

den utsträckning, som prövades nödig, inhämta upplysningar om de pensionsberättigades

förhållanden från för nämnden tillgängligt exemplar av

mantalslängd ävensom från pastor och vederbörande organ för folkbokföringen.

Befanns vid prövning av ärende om dyrtidstillägg för viss pensionsberättigad

att denne var mantalsskriven inom annat pensionsdistrikt, skulle

handlingarna i ärendet ofördröj ligen översändas till pensionsnämnden i det

distriktet.

Dyrtidstillägg utbetalades genom vederbörande pensionsnämnds eller annan

kommunal myndighets försorg till den som hade att göra anmälan för

erhållande av tillägget eller, där tillägget skulle utbetalas utan anmälan, till

den som för september månad 1948 ägde uppbära ifrågavarande pensionsförmån,

allt såvida ej särskilda omständigheter gjorde en annan ordning

nödvändig. I tveksamma fall underställdes utbetalningsfrågan pensionsstyrelsen.

Utbetalningen skedde med anlitande av postverket genom särskilda

anvisningsblanketter.

De sakkunnigas förslag rörande dyrtidstillägg för år 1949.

Enligt de sakkunnigas mening böra provisoriska dyrtidstillägg å folkpensionerna

för år 1949 utgå i huvudsak efter samma grunder och med samma

belopp som dyrtidstilläggen för år 1948. I vissa avseenden föreslå de sakkunniga

dock en annan utformning med hänsyn till de av de sakkunniga

förordade principerna för en indexreglering av folkpensionerna.

I fråga om kretsen av de personer, som böra åtnjuta dyrtidstillägg,

erinra de sakkunniga om att dyrtidstillägg enligt 1948 års

lag utgick till var och en som åtnjöt någon av folkpensionens huvudformer

— ålderspension, invalidpension, sjukbidrag och änkepension — samt till

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

hustrutilläggsberättigade hustrur. I de sakkunnigas förslag till indexreglering

hade emellertid förordats, att indextillägg skulle tillkomma alla åldersoch

änkepensionärer samt hustrutilläggsberättigade hustrur, men i fråga om

invalidpensionärer och sjukbidragsberättigade personer hade rätten till indexförhöjning

föreslagits begränsad till dem som erhölle inkomstprövad

förmån. I ett annat avseende innebure förslaget till indexreglering

en utvidgning av de förmånsberättigade kategorierna i förhållande till

1948 års lag om dyr tid stillägg, nämligen beträffande dem som erhölle

änke- och änklingsbidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar

med barn. Dessa hade nämligen icke omfattats av 1948 års lag om dyrtidstillägg.

De sakkunniga anse att vid utformningen av bestämmelser om dyrtidstillägg

för år 1949 borde — om de sakkunnigas förslag till indexreglering

genomfördes — reglerna för rätt till dyrtidstillägg bringas att överensstämma

med motsvarande regler för rätt till indexförhöjning.

Beträffande dyrtidstilläggets belopp anföra de sakkunniga.

Dyrtidstillägget för år 1948 utgjorde 30 kronor för änkepensionsberättigad

och hustrutilläggsberättigad hustru, 40 kronor för gift pensionsberättigad,

vars make jämväl åtnjöt folkpension eller till vars hustru utgick

hustrutillägg, samt 50 kronor för annan pensionsberättigad. I förslaget till

indexreglering har antalet tilläggsbelopp begränsats till två. Det lägre av

dessa belopp tillkommer gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension,

inkomstprövad invalidpension eller inkomstprövat sjukbidrag eller

till vars hustru utgår hustrutillägg, samt hustrutilläggsberättigad hustru,

änkepensions- eller änkebidragsberättigad änka och till änklingsbidrag berättigad

änkling. Det högre tillägget tillkommer annan gift pensionsberättigad

än förut nämnts samt icke gift pensionsberättigad som ej åtnjuter änkepension,

änkebidrag eller änklingsbidrag. Provisoriska dyrtidstillägg för år

1949 torde under sådana förhållanden böra utgå med endast beloppen 40

och 50 kronor, varvid de kategorier som för år 1948 erhöllo 30 kronor samt

änke- och änklingsbidragstagare böra hänföras till den grupp som får 40

kronor. Kostnaderna för på detta sätt konstruerade dyrtidstillägg kunna

uppskattas till omkring 35,6 miljoner kronor, medan kostnaderna för dyrtidstillägg

enligt samma grunder och med samma belopp som 1948 års tilllägg''

skulle uppgå till omkring 35,8 miljoner kronor.

Enligt de sakkunnigas mening erfordras icke något anmälningsförfarande

för utbetalning av dyrtidstillägg för år 1949. De sakkunniga

anföra härom.

Utbetalningen av 1948 års dyrtidstillägg har verkställts av pensionsnämnderna

eller andra kommunala organ. De pensionstagare som åtnjöto enbart

allmän ålderspension hade därvid att ingiva anmälningar till pensionsnämnderna,

enär nämndernas förteckningar över pensionstagare (i form av uppgiftskort

från pensionsstyrelsen samlade till kortregister) i regel icke omfattade

sådana pensionärer. Till övriga pensionstagare verkställdes utbetalningen

med ledning av förteckningarna. Fr. o. in. september 1948 utsänder

emellertid pensionsstyrelsen till pensionsnämnderna uppgiftskort även rörande

beviljade folkpensioner som bestå av enbart allmän ålderspension,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

och styrelsen har anmodat pensionsnämnderna att med ledning av de från

pensionstagarna inkomna anmälningsblanketterna för erhållande av dyrtidstillägg

för år 1948 komplettera sina förteckningar till att avse även tidigare

beviljade allmänna ålderspensioner. Denna komplettering torde i regel ha

slutförts före april månads ingång. Ungefärligen fr. o. m. maj 1949 böra

sålunda pensionsnämnderna ha möjlighet att utan något som helst ansökningsförfarande

utbetala nya dyrtidstillägg å folkpensionerna.

Vad i övrigt angår dyrtidstilläggens utbetalande ha de sakkunniga inhämtat

från pensionsstyrelsen, att styrelsen även under år 1949 komme att

sakna möjligheter att utbetala till beloppen differentierade dyrtidstillägg,

därest förberedelsearbeten för indexreglering fr. o. m. år 1950 då skulle utföras.

Däremot förelåge — åtminstone fr. o. m. maj 1949 — inga svårigheter

att på maskinell väg utbetala ett enhetligt dyrtidstillägg med undantagande

av de invalidpensionärer och sjukbidragstagare som icke åtnjöte

inkomstprövad förmån.

De sakkunniga ha övervägt huruvida 1949 års dyrtidstillägg för möjliggörande

av utbetalning genom pensionsstyrelsen borde bestämmas till ett

för alla lika stort belopp — diskussionen hade närmast rört sig om 50 kronor

— men särskilt med hänsyn till de betänkligheter mot ett enhetligt belopp

som 1948 års riksdag uttalat ha de sakkunniga stannat för att förorda

på förut angivet sätt differentierade dyrtidstillägg att utbetalas genom de

kommunala myndigheternas försorg.

Kostnaden för dyrtidstilläggen för år 1949 böra enligt

de sakkunnigas mening liksom för år 1948 bäras helt av statsverket.

De sakkunniga beröra slutligen en detalj i utformningen av 1948 års lag

om dyrtidstillägg, som enligt vad de sakkunniga erfarit tilldragit sig en viss

uppmärksamhet från kommunalt håll. De sakkunniga anföra.

Enligt 17 § lagen om folkpensionering må för tid, under vilken pensionsberättigad

är intagen i fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt eller hålles häktad

eller eljest är på statens bekostnad intagen å anstalt eller ock tillfälligt

vistas utom anstalten, folkpension ej utgå med högre belopp än som motsvarar

200 kronor om året; dock kan pensionsstyrelsen medgiva nära anhörig,

vilken för sitt uppehälle är beroende av den pensionsberättigades folkpension,

rätt att uppbära denna eller del därav. Då dyrtidstillägg enligt 1948

års lag icke kan anses utgöra folkpension, har utbetalning av'' dyrtidstillägg

i de fall som omnämnas i 17 § skett till de å ifrågavarande anstalter intagna

eller vårdade pensionstagarna, medan dyrtidstillägget för av fattigvården

omhändertagna anstaltsvårdade pensionärer enligt föreskrift i 1948 års lag

utbetalats till vederbörande fattigvårdssamhälle. I konsekvens med sistnämnda

bestämmelse synes det böra övervägas att i fråga om dyrtidstillägg

för år 1949 införa en föreskrift att dyrtidstillägg icke skall utgå i de fall

som avses i 17 § folkpensioneringslagen. Pensionsstyrelsen synes dock böra

ha möjlighet att i särskilt fall medgiva nära anhörig till den pensionsberättigade

att uppbära tillägget samt eventuellt att förordna om tilläggets utbetalning

till den anstaltsvårdade när anstaltsvistelsen kan antagas bliva av

kort varaktighet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

13

Yttranden.

Över de sakkunnigas förslag rörande provisoriska dyrtidstillägg å folkpensioner

m. m. för år 1949 ha, såsom redan tidigare anmärkts, efter remiss

yttranden avgivits av pensionsstyrelsen och socialvårdskommittén.

Pensionsstyrelsen har intet att erinra mot de regler, som de sakkunniga

föreslagit för rätt till dyrtidstillägg för år 1949.

Beträffande de utbetalningsspörsmål, som hänga samman med den planerade

dyrtidskompensationen, meddelar pensionsstyrelsen, att därest licens

utan dröjsmål kan utverkas, de för en indexreglering erforderliga maskinerna

torde komma att levereras före september månad 1949. Om statsmakternas

beslut i fråga om indexreglering förelåge dessförinnan, hade pensionsstyrelsen

möjlighet att med hjälp av de sålunda levererade maskinerna

genomföra den tillämnade indexregleringen från och med den 1 januari

1950. I så fall skulle emellertid pensionsstyrelsen under hösten 1949 komma

att vara belastad med ett ganska omfattande förberedelsearbete för indexregleringen.

Vid sådant förhållande kunde pensionsstyrelsen icke, såvitt nu

kunde bedömas, under 1949 även utbetala provisoriska, till beloppen differentierade

dyrtidstillägg.

Skulle däremot — framhåller pensionsstyrelsen vidare — indexregleringens

genomförande uppskjutas till den 1 juli 1950 eller senare, vore det möjligt

för styrelsen att verkställa utbetalningar av provisoriska dyrtidstillägg

för år 1949 differentierade på sätt som de sakkunniga föreslagit. Utbetalningen

av sådana dyrtidstillägg borde dock av arbetstekniska skäl ske tidigast

under oktober månad. I varje fall borde utbetalningen ej ske under

sista månaden av ett kvartal, alltså ej under december månad, då pensionsstyrelsen

hade att utöver de vanliga månadsutbetalningarna utanordna även

de pensioner som utginge kvartalsvis.

Därest det jämväl skulle befinnas lämpligt att verkställa utbetalning av

provisoriska till beloppen differentierade dyrtidstillägg under början av år

1950, förklarar sig pensionsstyrelsen också ha möjlighet därtill, om utbetalningen

skedde senast fyra månader före genomförandet av en indexreglering

och ej ägde rum under sista månaden av ett kvartal.

I detta sammanhang framhåller pensionsstyrelsen, att provisoriska tilllägg

med enhetligt belopp givetvis kunde utbetalas med kortare förberedelsetid

än differentierade och utan hänsyn till samtidigt pågående förarbete

för en indexreglering.

Pensionsstyrelsen uppgiver, att den vid sitt ståndpunktstagande utgått

från att ett differentierat dyrtidstillägg komme att utformas på sätt de sakkunniga

förordat eller på annat likartat sätt som kunde genomföras medelst

maskinellt utnyttjande av styrelsens hålkort.

De föreslagna dyrtidstilläggen till änke- och änklingsbidragen synas enligt

pensionsstyrelsen kunna utbetalas direkt från styrelsen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Knngl. Maj.ts proposition nr 170.

Socialvårdskommittén anser, att dyrtidstillägg för år 1949 böra utgå efter

samma grunder som för år 1948. Kommittén anför.

De sakkunniga ha räknat med att frågan om indexreglering av folkpensionerna

i dess helhet skulle komma att föreläggas 1949 års riksdag. Det

är numera uppenbart, att så icke kan ske och att enbart frågan om provisoriska

tillägg blir föremål för prövning av sagda riksdag. Under sådana

omständigheter träder en administrativ fråga i förgrunden, nämligen angelägenheten

av att det praktiska arbetet för de kommunala organ, som handha

utbetalningen av dyrtidstil läggen, icke kompliceras mer än nödigt är.

Självfallet skulle det i avsevärd mån underlätta arbetet med 1949 års dyrtidstillägg,

om dessa få utgå efter samma grunder som tillämpats för 1948.

Då vidare de av de sakkunniga föreslagna ändringarna, vilka i viss mån

motsvara den ordning de sakkunniga åsyftat för framtiden, icke äro av den

angelägenhetsgrad, att man icke kan avvakta det definitiva ståndpunktstagandet

till indexregleringen, har socialvårdskommittén funnit sig böra avstyrka

vad de sakkunniga föreslagit i fråga om dyrtidstillägg för 1949. I stället

synas dylika tillägg böra utgå efter samma grunder som för 1948.

I ett avseende finner socialvårdskommittén emellertid lämpligt att 1948

års bestämmelser kompletteras, nämligen i fråga om tillämpningen av 17 §

folkpensioneringslagen. Härom anför kommittén.

De sakkunniga ha uttalat, att det synes böra övervägas att i fråga om dyrtidstillägg

för år 1949 införa en föreskrift, att tillägg icke skall utgå i de

fall, som avses i nämnda paragraf, dock att pensionsstyrelsen liksom beträffande

själva folkpensionen borde ha möjlighet att i särskilt fall medge nära

anhörig till den pensionsberättigade rätt att uppbära tillägget samt eventuellt

att förordna om tilläggets utbetalning till den anstaltsvårdade, när

anstaltsvistelsen kan antagas bli av kort varaktighet. Genom en sådan till

dyrtidstilläggsbestämmelserna knuten föreskrift skulle man erhålla likformighet

i behandlingen av frågan om utbetalning av själva pensionen och

dyrtidstillägget och man skulle undgå den omotiverat förmånligare behandling

man nu ger klientelet på bl. a. fångvårdsanstalter i jämförelse med folkpensionärer

på ålderdomshem. Administrativt torde en sådan justering av

1948 års bestämmelser icke behöva bereda några svårigheter.

Departementschefen.

Till grund för det vid 1948 års riksdag fattade beslutet om provisoriska

dyrtidstillägg å folkpensionerna låg en utredning av socialvårdskommittén

rörande levnadskostnadsutvecklingen för folkpensionärerna under tiden

från juni 1946, då den nya folkpensioneringslagen antogs, fram till september

1947. Vid denna utredning konstaterades att socialstyrelsens allmänna

levnadskostnadsindex icke på ett riktigt sätt återspeglade förändringarna i

folkpensionärernas levnadskostnader, enär folkpensionärerna i regel representerade

andra inkomstskikt och andra familjetyper än de, som låge till

grund för den allmänna levnadskostnadsindexen. Kommittén framhöll därför

såsom önskvärt att en särskild levnadskostnadsindex för folkpensionärerna

uppgjordes. Tillförlitligt underlag härför saknades emellertid.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

15

Det material som stod till buds utnyttjades likväl för en ungefärlig beräkning

av den fördyring som kunde anses ha drabbat folkpensionärerna

under den angivna tidsperioden. Denna beräkning byggde på en hushållsbudgetundersökning,

som år 1943 verkställdes i fråga om vissa folkpensionärer,

samt därjämte på socialstyrelsens sedvanliga prisuppgifter avseende

städer och tätorter. Resultatet blev att — bortsett från den fördyring som

uppkommit genom att livsmedelsrabatterna slopades vid årsskiftet 1947/48

— levnadskostnadsstegringen för folkpensionärerna från sommaren 1946 till

september 1947 utgjort 4,9 procent. I anslutning härtill bestämde statsmakterna

att det provisoriska dyrtidstillägget till folkpensionärerna för

år 1948 skulle beräknas efter en kompensationsgrad av fem procent. De

gjorda indexberäkningarna innefattade icke kostnaderna för bostad samt ej

heller för bränsle och lyse. I konsekvens härmed utgick dyrtidstillägget blott

på den allmänna folkpensionen och icke på bostadstillägget.

Såsom jag inledningsvis framhållit ha av mig tillkallade sakkunniga i

februari 1949 avgivit betänkande med förslag till indexreglering av folkpensionerna.

Med hänsyn till det förberedelsearbete, som genomförandet av

en indexreglering kräver, ha de sakkunniga funnit att en sådan reglering

icke kan ha avseende å innevarande års folkpensioner. De sakkunnigas förslag

innefattar därför också förslag till provisoriska dyrtidstillägg å folkpensionerna

för år 1949.

De sakkunnigas betänkande är f. n. föremål för remissbehandling. Förrän

denna är avslutad kan jag icke taga ställning till frågan om en indexreglering

av folkpensionerna. Uppenbart är emellertid att av skäl som de sakkunniga

anfört det i vart fall icke går att anknyta redan innevarande års

folkpensioner till en särskild index. Det blir därför nödvändigt att även för

detta år provisoriskt reglera frågan om dyrtidskompensation åt folkpensionärerna.

De sakkunniga ha — liksom pensionsstyrelsen och socialvårdskommittén

vilka yttrat sig särskilt över sakkunnigförslaget i denna del — utgått ifrån

att provisoriska dyrtidstillägg för år 1949 böra utgå efter samma kompensationsgrad

som tillämpades i fråga om tillägget för år 1948. Härutinnan vill

jag erinra om att, såsom jag tidigare uppgivit, åt tillkallade sakkunniga uppdragits

alt i samarbete med socialstyrelsen verkställa en liushållsbudgetundersökning

beträffande folkpensionärerna samt därigenom få fram det

material, som utgör en förutsättning för att en permanent indexreglering

av folkpensionerna skall kunna genomföras. Detta uppdrag är visserligen

ännu icke slutfört men arbetet har, enligt vad jag inhämtat, fortskridit så

långt att vissa preliminära resultat kunnat utnyttjas för eu ungefärlig

indexkalkyl av samma art som föregående är. Resultatet av de preliminära

beräkningarna är att ökningen av folkpensionärernas levnadskostnader,

exklusive kostnaderna för bostad, bränsle och lyse, under tiden från

juni 1946 till december 1948 understiger 9 procent. Därest kostnaden för

bostad, bränsle och lyse medräknas uppgår kostnadsökningen till inemot 8

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

procent. I överensstämmelse med statsmakternas beslut förra året har härvid

bortsetts från den ökning i levnadskostnaderna, som inträffade till följd

av att livsmedelsrabatterna upphört.

Jag har redan i tidigare sammanhang såsom min uppfattning uttalat att

i princip full kompensation hör lämnas folkpensionärerna för den levnadskostnadsökning,

som inträffat efter det folkpensioneringslagen antogs.

Emellertid torde icke varje mindre ökning av levnadskostnaderna böra få

utlösa höjning av tillägget. Med beaktande härav finner jag att sedan dyrtidstillägg

för år 1948 beslutades, levnadskostnaderna för folkpensionärerna

icke ökat så starkt, alt dyrtidskompensation för år 1949 bör utgå

efter andra grunder än för år 1948.

Enligt de sakkunniga böra reglerna om dyrtidstillägg för år 1949 utformas

på i huvudsak samma sätt som bestämmelserna om dyrtidstillägg för

år 1948. Med hänsyn till de av de sakkunniga förordade principerna för en

indexreglering av folkpensionerna föreslås dock vissa jämkningar i nuvarande

ordning. Detta gäller både kretsen av tilläggsberättigade personer och

differentieringen av tilläggsbeloppen.

Dyrtidstillägg för år 1948 utgick till var och en som hade ålderspension,

invalidpension, sjukbidrag, änkepension eller hustrutillägg. I förslaget till

indexreglering ha de sakkunniga förordat, att indexförhöjningen, såvitt angår

invalidpensionärer och sjukbidragsberättigade personer, begränsas till

dem som erhålla inkomstprövad förmån. Å andra sidan ha de sakkunniga

förordat, att indexregleringen utvidgas till att omfatta jämväl änke- och

änklingsbidragen enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn.

Enligt de sakkunnigas mening böra, om deras förslag till indexreglering genomföres,

bestämmelserna om provisoriskt dyrtidstillägg för år 1949 i nu

angivna avseenden utformas i överensstämmelse, med de föreslagna reglerna

för indexförhöjning.

Vad åter angår frågan om tilläggens differentiering uppgick dyrtidstilllägget

för år 1948 till 30 kronor för änkepensionsberättigad och hustrutillläggsberättigad,

40 kronor för gift pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjöt

folkpension eller till vars hustru utgick hustrutillägg, samt 50 kronor

för annan pensionsberättigad. I förslaget till indexreglering har antalet

tilläggsbelopp begränsats till två. På grund härav böra enligt de sakkunnigas

mening de provisoriska dyrtidstilläggen för år 1949 utgå endast med

beloppen 40 och 50 kronor, varvid de kategorier, som år 1948 erhöllo 30

kronor, samt änke- och änklingsbidragstagare böra hänföras till den grupp

som får 40 kronor.

Enligt vad jag redan uppgivit blir jag först i ett senare sammanhang i

tillfälle att taga ställning till de sakkunnigas förslag om indexreglering av

folkpensionerna. Ett bifall till vad de sakkunniga i nu förevarande hänseende

föreslagit skulle otvivelaktigt delvis innebära ett föregripande av mitt

ståndspunktstagande. Härtill kommer att —- såsom socialvårdskommittén

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

framhållit — det administrativa arbetet underlättas i hög grad, om samma

principer tillämpas även i år. Jag kan därför icke tillstyrka, att kretsen

av tilläggsberättigade personer vare sig utvidgas eller inskränkes eller att

tilläggen differentieras på annat sätt än som skedde i fråga om tilläggen

för år 1948.

I iråga om en detalj föreligger emellertid enligt mitt förmenande anledning

att ändra de regler som gällde för år 1948. Enligt 17 § lagen om folkpensionering

må för tid, under vilken pensionsberättigad är intagen i fångvårds-

eller tvångsarbetsanstalt eller hålles häktad eller eljest är på statens

bekostnad intagen å anstalt eller ock tillfälligt vistas utom anstalten, folkpension

ej utgå med högre belopp än som motsvarar 200 kronor om året,

såvida pensionsstyrelsen icke medgiver nära anhörig, vilken för sitt uppehälle

är beroende av pensionen, rätt att uppbära denna eller del därav.

Dyrtidstillägg för år 1948 utbetalades till den pensionsberättigade även

om sådant fall var för handen som avses i nämnda lagrum. Om den pensionsberättigade

däremot var omhändertagen å fattigvårdsanstalt, utbetalades

tillägget till vederbörande fattigvårdssamhälle. De sakkunniga ha

iöreslagit, att dyrtidstillägg för år 1949 icke skall utgå i fall som avses i

17 § folkpensioneringslagen. Enligt de sakkunniga bör pensionsstyrelsen

dock ha möjlighet att i särskilt fall medgiva nära anhörig till den pensionsberättigade

att uppbära tillägget samt förordna om tilläggets utbetalning

till den anstaltsvårdade själv, när anstaltsvistelsen kan antagas bliva avkort

varaktighet. Den sålunda föreslagna ändringen har tillstyrkts av

socialvårdskommittén och pensionsstyrelsen; och även jag anser att den

hör genomföras.

Dyrtidstilläggen för år 1948 utbetalades genom pensionsnämndernas eller

andra kommunala myndigheters försorg. Att central utbetalning icke var

anordnad berodde på att pensionsstyrelsen saknade möjlighet att utbetala

till beloppen differentierade tillägg. Under riksdagsbehandlingen av frågan

om dyrtidstillägg för år 1948 diskuterades utförligt, huruvida tilläggen

borde göras enhetliga i syfte att möjliggöra central utbetalning. Den förenkling

som skulle vinnas genom sådan utbetalning ansågs dock icke vara

så stor att den uppvägde de nackdelar, som voro förknippade med enhetliga

tillägg. Jag har tidigare förordat, att tilläggen för år 1949 differentieras

på samma sätt som tilläggen för år 1948. Om detta förslag bifalles, torde

även i år utbetalningen av dyrtidstilläggen böra överlämnas till lokala

organ. Några betänkligheter häremot synes man numera icke behöva hysa,

sedan systemet tillämpats under år 1948 och då fungerat tillfredsställande.

Jag vill i detta sammanhang nämna, att problemet om central eller lokal

utbetalning av folkpensionerna ingående behandlats i de sakkunnigas betänkande

och att detta spörsmål torde komma att upptagas i samband med

frågan om indexreglering av folkpensionerna.

^ — Bihnng till riksdagens protokoll 7.94,9. 7 sand. Nr 170.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Enligt lagen om dyrtidstillägg för år 1948 å folkpensioner skulle ansökan

om dyrtidstillägg i den utsträckning Konungen bestämde och enligt de

närmare föreskrifter Konungen meddelade göras hos pensionsnämnden i

det pensionsdistrikt, inom vilket den pensionsherättigade var mantalsskriven.

I anslutning härtill föreskrevs i tillämpningskungörelsen, att anmälan

om dyrtidstillägg skulle göras av alla pensionsherättigade som endast uppburo

allmän ålderspension. Anledningen härtill var att pensionsnämndernas

förteckningar över pensionstagare i regel icke omfattade sådana pensionärer.

Pensionsnämnderna hålla emellertid f. n. på med att komplettera

sina förteckningar så att de komma att upptaga även personer som blott

erhålla allmän ålderspension. Kompletteringen beräknas vara slutförd

under våren 1949, och det synes därför i huvudsak vara möjligt att utan

något ansöknings- eller anmälningsförfarande utbetala dyrtidstillägg för

år 1949 även till dem som enbart ha ålderspension. I fråga om de ålderspensionärer,

som föregående år underläto att göra föreskriven anmälan

och som därför icke erhöllo något dyrtidstillägg för år 1948, torde emellertid

pensionsnämnderna alltjämt komma att sakna uppgifter. Det vill därför

synas, som om med hänsyn till denna kategori en anmälningsskyldighet

icke helt kan undvaras. Enligt tillämpningskungörelsen skulle vidare anmälan

om dyrtidstillägg göras, om annan än den pensionsherättigade eller,

beträffande hustrutillägg, den pensionsberättigades hustru på grund av

pensionsstyrelsens beslut eller i egenskap av förmyndare eller jämlikt 18 §

2 mom. lagen om folkpensionering uppbar folkpensionen. Orsaken härtill

var att pensionsnämnderna i sådana fall saknade uppgift om till vilken

person pensionen skulle utbetalas. Enligt vad jag inhämtat torde det knappast

vara möjligt att utan betydande praktiska svårigheter helt slopa

anmälningsskyldigheten i dessa fall. Liksom i fjol torde det få överlämnas

åt Kungl. Maj :t att bestämma i vilka fall anmälan skall göras. Uppenbart

är dock att anmälan icke bör krävas i andra fall än då det är absolut nödvändigt.

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats ett

förslag till lag om dyrtidstillägg för år 1949 å folkpensioner. Utom i de

avseenden, som angivits i det föregående, överensstämmer förslaget helt

med innehållet i lagen om dyrtidstillägg för år 1948 å folkpensioner.

Såsom jag anfört i statsverkspropositionen böra kostnaderna för dyrtidstilläggen

bestridas från det under femte huvudtiteln, punkt 85, äskade

anslaget Bidrag till folkpensioner m. in.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga förenämnda, inom

socialdepartementet upprättade förslag till lag om dyrtidstillägg för är 19i0

ä folkpensioner.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

M. Silf ver stolpe.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:247 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om dyr tidst illä g g för år 1949 å folkpensioner, dels ock i ämnet v a1 i texten
  2. 2LU 1949:25 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om dyrtidstillågg för år 1949 å folkpensioner, dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten