Angående bemgndigande för Kungl. Maj.t att medgiva befrielse i vissa fall från skyldighet att erlägga inkomstskatt vid fusion mellan försäkringsbolag
1949-03-24 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1949:175, Angående bemgndigande för Kungl. Maj.t att medgiva befrielse i vissa fall från skyldighet att erlägga inkomstskatt vid fusion mellan försäkringsbolag
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungi. Maj:ts proposition nr 175.
1
Nr 175.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bemgndigande
för Kungl. Maj.t att medgiva befrielse i vissa fall från
skyldighet att erlägga inkomstskatt vid fusion mellan
försäkringsbolag; given Stockholms slott den 24 mars
1949.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 24 mars 1949.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Yougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om bemyndigande
för Kungl. Maj:t att medgiva befrielse i vissa fall från skyldighet att erlägga
inkomstskatt vid fusion mellan försäkringsbolag samt anför därvid
följande.
1942 års försäkringsutredning betonade i sitt den 1 april 1946 avgivna betänkande
(SOU 1946: 33 och 34) önskvärdheten från allmän synpunkt av
en reduktion av antalet företagsenheter på försäkringsväsendets område.
1 Bihang till riksdagens protokoll 19M. 1 samt. Nr 175.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
I proposition nr 50 till 1948 års riksdag med förslag till lag om försäkringsrörelse,
m. in. underströks detta önskemål ytterligare. I det framlagda
lagförslaget upptogos i enlighet härmed ändrade bestämmelser om överlåtelse
av försäkringsbestånd, vilka bestämmelser voro ägnade att underlätta
sammanslagning av försäkringsbolag.
Första lagutskottet avgav utlåtande (nr 34) i anledning av propositionen.
I utlåtandet erinrade utskottet om att ett försäkringsaktiebolag, sedan dess
försäkringsbestånd överlåtits, vore pliktigt träda i likvidation och i samband
därmed erlägga utskiftningsskatt, även om någon utskiftning i egentlig
mening icke förekomme. Ett erläggande av utskiftningsskatt i dylikt läge
vore enligt utskottets mening ägnat att försämra försäkringstagarnas rättsläge
genom att bolagets konsolidering minskades. Utskottet höll före, att
om man med hänsyn till allmänna synpunkter önskade få till stånd en reduktion
av antalet företagsenheter, detta manade det allmänna att så långt
möjligt vore söka undanröja hindren för bolagens koncentrationssträvanden.
En uppmjukning av bestämmelserna om utskiftningsskatt kunde därför
anses motiverad. Denna uppmjukning borde emellertid gälla endast det
fall, att koncernförhållande förelåge och moderbolaget ägde samtliga aktier
i dotterbolaget. Uppenbart vore, att skattebefrielse icke borde medgivas, med
mindre garanti funnes för att vinst, som på grund av sammanslagningen
kunde uppkomma för moderbolaget, icke användes till ökad utdelning till
aktieägarna.
Med hänsyn bl. a. till fördelarna av en diskretionär prövning från fall
till fall förordade utskottet, att spörsmålet löstes på så sätt att Kungl.
Maj :t bemyndigades att i förekommande fall medgiva befrielse från skattskyldighet
enligt utskiftningsskatteförordningen. Riksdagen fattade beslut i
överensstämmelse med vad utskottet föreslagit (skriv, nr 221).
Svenska försäkringsbolags riksförbund har i skrivelse till Kungl. Maj :t
den 14 december 1948 framhållit, att det hinder, som gällande skattelagstiftning
kunnat lägga i vägen för fusion av försäkringsaktiebolag, ansetts
vara undanröjt genom det lämnade bemyndigandet. Emellertid hade det i
samband med närmare överväganden angående fusion av ömsesidiga bolag
från skatteexperters sida gjorts gällande, att i varje fall betydande risk förelåge
för att sådana fusioner likväl skulle kunna medföra avsevärda skattekonsekvenser
för därav berörda bolag.
I riksförbundets skrivelse har därefter anförts:
Frågan belyses enklast genom ett exempel. Antag att fråga är om överförande
med tillämpning av försäkringslagens regler om frivillig överlåtelse
av försäkringsbestånd av företaget A:s samtliga tillgångar och skulder till
företaget B. Antag vidare att A har tillgångar på 20 milj. kronor och att
häremot svarar dels en försäkringsfond på 10 milj. kronor, dels en reservfond
på 5 milj. kronor, som delvis tjänat som utjämningsfond i skatterättslig
mening och varav 4 milj. kronor fått avsättas skattefritt, dels slutligen
en dispositionsfond på 5 milj. kronor. I realiteten innebär transaktionen
ingenting annat än att Ars delägarkollektiv med allt vad det har av rättig
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
3
heter och förpliktelser flyttas in i B:s organisation, där A:s fria fonder komma
att tjäna samma konsolideringsändamål, d. v. s. att trygga försäkringsförpliktelserna,
som de gjort hos A självt.
Något vinstsyfte med transaktionen föreligger icke från någotdera bolagets
sida och sakligt sett kan något skäl för beskattning icke föreligga. På
experthåll anses emellertid överlåtelsen ur skatterättslig synpunkt komma
att betraktas så att bolaget B förvärvar bolaget A:s tillgångar till ett pris
motsvarande de förpliktelser som B samtidigt övertager från A, varvid risk
förefinnes att såsom dylika förpliktelser endast kommer att räknas ett belopp
motsvarande vad som i A:s balansräkning redovisas såsom försäkringsfond
eller i bästa fall ett belopp motsvarande den del av i A:s balansräkning
upptagna fonder, för vilken avdrag fått åtnjutas i deklarationerna.
Tillämpat på det anförda exemplet skulle detta betraktelsesätt komma att
innebära, att B förvärvar A:s till 20 milj. kronor värderade tillgångar för ett
pris av endast 10 eller i det gynnsammare tolkningsalternativet 14 milj. kronor,
varigenom för B skulle uppkomma en ökning av dess fria fonder på
10 resp. 6 milj. kronor, vilken skulle komma att hos detta bolag upptagas
till beskattning.
Riksförbundet har vidare anfört, att vid en hos överståthållarämbetets
taxeringsavdelning under hand gjord förfrågan det beskedet erhållits, att
vederbörande beskattningsnäinnder sannolikt komme att taxera det mottagande
bolaget för genom överlåtelsen uppkommen ökning av de fria fonderna
eller åtminstone av de fonder, för vilka avdrag icke åtnjutits vid taxeringen.
Sedan riksförbundet påpekat att den berörda frågan vore av betydande
storleksordning, har förbundet framhållit att man å försäkringshåll visserligen
funne det ur saklig synpunkt otänkbart, att en fusion skulle kunna utlösa
sådana skatteeffekter som de nyss angivna, men att man å andra sidan
icke kunde bortse från att risk härför förelåge. Fusioner vore därför
icke tänkbara med mindre full säkerhet vunnes för att dessa fusioner icke
utlöste de berörda skatteeffekterna. Sådan säkerhet torde endast kunna erhållas
genom en särskild lagstiftning eller genom att Kungl. Maj :t i analogi
med vad som skett i fråga om utskiftningsskatten erhölle bemyndigande
att efter prövning från fall till fall medgiva befrielse från skattskyldighet,
som kunde uppkomma i samband med enligt den nya försäkringslagens regler
om frivillig överlåtelse av försäkringsbestånd företaget överförande av
ett bolags tillgångar och skulder till ett annat bolag. I enlighet härmed hemställde
riksförbundet, att åtgärder måtte vidtagas för en lösning av frågan i
sådan riktning att planerade fusioner med minsta möjliga tidsutdräkt kunde
tullföljas. Möjligt vore att det föreliggande spörsmålet icke uppkomme vid
fusion mellan försäkringsaktiebolag, men det vore dock önskvärt att problemet
löstes så, alt någon oklarhet på denna punkt icke uppstode beträffande
aktiebolagen.
Till sist har förbundet erinrat om att alla bolag vore, enligt övergångsbestämmelserna
till den nya försäkringslagen, skyldiga söka förnyad koncession
före den 1 juli 11(49, därvid bolagsordningar, som vore anpassade till
den nya lagens bestämmelser, skulle framläggas. Med hänsyn härtill vore
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 o.
det nödvändigt för försäkringsbolagen att snarast erhålla besked, om planerade
fusioner kunde fullföljas och koncessionsansökan anpassas härefter
eller om fusionstanken måste övergivas och koncessionen sökas för bestående
företagsenheter.
Över riksförbundets framställning ha, efter remiss, yttranden avgivits av
kammarrätten, försäkringsinspektionen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län ävensom 1945 års försäkringsutredning.
Kammarrätten har ansett det knappast vara möjligt att med ledning av de
ytterst begränsade upplysningar, som lämnats i framställningen, principiellt
avgöra, huruvida vid fusion av försäkringsbolag skatteplikt förelåge eller ej.
Med hänsyn till det från överståthållarämbetets skatteavdelning gjorda uttalandet
syntes det dock erforderligt, att lämpliga åtgärder vidtoges för att
förebygga varje osäkerhet rörande de skatterättsliga konsekvenserna vid
en sammanslagning mellan försäkringsföretag. Enligt kammarrättens mening
syntes det i framställningen avsedda dispensförfarandet icke utgöra en
lämplig lösning av förevarande spörsmål, vilket i stället borde lösas lagstiftningsvägen.
Försäkringsinspektionen har — under framhållande av att det icke vore
konsekvent att, samtidigt som en koncentration av försäkringsverksamheten
ansåges ur allmän synpunkt önskvärd, det allmänna genom sina egna åtgärder
förhindrade en dylik koncentration — hemställt om bifall till riksförbundets
framställning. De åtgärder, som komme att vidtagas, borde avse såväl
ömsesidiga försäkringsbolag som försäkringsaktiebolag.
Överståthållarämbetet har som eget yttrande åberopat ett av tillförordnade
förste taxeringsintendenten Erik Hjohlman avgivet yttrande. Däri har
Hjohlman som sin mening framhållit, att en fusion mellan två företag av här
avsett slag icke borde föranleda inkomstbeskattning, därest tillgångar, skulder
och öppna reserver överfördes från det ena företaget till det andra och
där bokfördes till samma belopp, vartill desamma upptagits hos det förra.
Om å andra sidan i samband med fusion tillgångar uppskreves eller på annat
sätt dolda reserver framtoges, förefölle det naturligt, att taxering skulle
ske för belopp, motsvarande framtagna dolda reserver.
Hjohlman har fortsättningsvis anfört följande:
Riksförbundet åberopar i sin underdåniga framställning en under hand
gjord förfrågan hos överståthållarämbetets taxeringsavdelning, uppenbarligen
avseende en mellan taxeringsintendenten å bolagstaxeringskontoret och
förbundets representant förd diskussion, därvid visst siffermaterial framlagts.
Vederbörande taxeringsintendent hade av det framlagda materialet
kunnat utläsa, att fråga vore om en sådan framtagning av dold reserv, som
nyss sagts, och förty uttalat att fusionen under sådana förhållanden kunde
antagas komma att medföra inkomstbeskattning. Det synes mig självklart,
att därest tillgångar (värdepapper o. d.) i en försäkringsanstalts bokföring
nedskrivits vid taxering, beskattning bör ske, om i samband med fusion
samma tillgångar få ingå i det nya företaget till ett högre värde, enär eljest
nedskrivning å samma tillgångar kunde komma att föranleda minskad be
-
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 175.
skattning två gånger. Jag anser mig följaktligen icke kunna tillstyrka, att
sådan uppskrivning undantages från beskattning.
Därest å andra sidan, mot min uppfattning, ett överförande av bokforingsposter
till oförändrade belopp från en försäkringsanstalt till en annan skulle
anses föranleda beskattningsåtgärd av den art, som i förbundets skiift antytts,
synes mig samma skäl för befrielse från sadan inkomstbeskattning
föreligga, som nu är möjlig beträffande utskiftningsskatt för försäkringsaktiebolag.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har i sitt yttrande understrukit det skäliga
i att ur allmän synpunkt önskvärda fusioner av försäkringsbolag icke
försvårades genom beskattningsåtgärder, som visserligen kunde vara formellt
befogade men knappast avsedda enligt grunderna för nu gällande skattelagstiftning.
Med hänsyn till att en eventuell skattebefrielse borde prövas
i varje särskilt fall och efter enhetliga grunder, syntes det lämpligast att förbundets
hemställan bifölles på sådant sätt, att Kungl. Maj :t bemyndigades
att efter prövning från fall till fall medgiva befrielse från skattskyldighet,
som kunde uppkomma i samband med fusion av försäkringsbolag.
Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har förklarat sig icke ha
något i princip att erinra mot att förbundets framställning på lämpligt sätt
vunne beaktande.
7.945 års försäkringsutredning har i sitt yttrande erinrat om att under senare
år på frivillighetens väg avtal i flera fall träffats mellan olika försäkringsbolag
eller koncerner angående samarbete i en eller annan form. Mot
det från det allmännas sida uttalade önskemålet om fusioner hade invänts,
att gällande bestämmelser om utskiftningsskatt lagt hinder i vägen för fusionering,
såvitt gällde försäkringsaktiebolagen. Genom den Kungl. Maj :t tilllagda
utskiftningsskattedispensen — rörande vars berättigande någon meningsmotsättning
icke kommit till uttryck hos statsmakterna — hade enligt
en allmän uppfattning det allvarligaste av de konstlade hindren för fusioneringssträvandena
undanröjts. Att en fusion skulle kunna ge anledning till ytterligare
någon från saklig synpunkt omotiverad beskattning, torde tidigare
icke från något håll ha förutsetts. Om det emellertid från det allmännas sida
restes krav på fusioneringsåtgärder inom försäkringsvärlden, måste det anses
såsom eu förpliktelse för statsmakterna att undanröja konstlade hinder
härför.
Försäkringsutredningen har vidare framhållit, att försäkringsverksamheten
till sin natur vore sådan, att den med nödvändighet krävde en stark konsolidering
för att kunna möta förskjutningar med avseende på de ekonomiska
betingelserna för verksamheten eller kastningar i fråga om riskförloppet.
De fonder, som efterhand uppbyggts i rörelsen vid sidan om försäkringsfonden,
tryggade försäkringsbolagets förmåga att fullgöra försäkringsförpliktelserna
eller alt gottgöra försäkringstagarna återbäring. Sammansmälte
två bolag till en ekonomisk enhet, finge fonderna i det sammanslagna
företaget alldeles samma funktion, som de förut haft i ett vart av de båda
skilda bolagen. Den sammansmälta rörelsen utgjorde en fortsättning av den
verksamhet, som tidigare bedrivits i Ivå skilda ekonomiska enheter. Det
borde särskilt understrykas, att de fonder, om vilka det här rörde sig, redan
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
beskattats i respektive bolag. Fusionen skulle sålunda — med den tolkning
av skattelagstiftningen som riksförbundet skisserat — innebära att redan beskattade
tillgångar ånyo beskattades utan att någon inkomst i egentlig
mening förelåge. En dylik skatteåtgärd vore uppenbarligen direkt ägnad att
försämra försäkringstagarnas ställning.
Försäkringsutredningen har från nu angivna synpunkter förklarat sig
vilja instämma i det med riksförbundets skrivelse avsedda syftet. Samtidigt
har förordats att frågan löstes enligt det alternativet, att Kungl. Maj :t medgåves
rätt att på förhand meddela dispens från den inkomstskatt, som kunde
ifrågakomma vid överförande av tillgångar från ett försäkringsbolag till
ett annat i samband med överlåtelse av försäkringsbestånd mellan dessa
bolag. Dispensen borde gälla såväl aktiebolag som ömsesidiga bolag. Det
torde nämligen icke — såsom riksförbundet syntes förmena — förhålla sig
så, att nu ifrågavarande skattespörsmål för försäkringsaktiebolagens del
helt lösts genom dispensen beträffande utskiftningsskatt.
Departementschefen. Såsom av det förut sagda framgår, underströks vid
tillkomsten av 1948 års lag om försäkringsrörelse önskemålet ur allmän synpunkt
av en reducering av antalet företagsenheter på försäkringsväsendets
område. I den nya lagen upptogos i enlighet härmed bestämmelser, avsedda
att underlätta en frivillig sammanslagning av försäkringsföretag.
Vid behandlingen i riksdagen av propositionen med förslag till den nya
lagen om försäkringsrörelse uppmärksammades det hinder mot en fusion
av försäkringsaktiebolag, som gällande bestämmelser om utskiftningsskatt
inneburo. Riksdagen beslöt även bemyndiga Kungl. Maj :t att efter prövning
från fall till fall dispensera från bestämmelsernas tillämpning. Med stöd av
detta bemyndigande har Kungl. Maj :t vid ett par tillfällen medgivit sådan
dispens.
I riksförbundets nu förevarande framställning har uppmärksamheten
riktats på vissa andra skattepåföljder, som befarats kunna inträda vid fusion.
Sålunda har uttalats, att skattemyndigheterna kunde vid en sammanslagning
av ömsesidiga försäkringsbolag komma att betrakta den del av det överlåtande
bolagets fonderade medel, som icke bildade försäkringsfond, eller i
allt fall den del av dessa medel, som icke motsvarade nämnda bolags gentemot
försäkringstagarna åtagna förpliktelser, såsom skattepliktig inkomst
för det övertagande bolaget.
Riksförbundets nyssnämnda farhågor uppgivas närmast vara grundade på
ett underhandsuttalande från överståthållarämbetets taxeringsavdelning,
vilket uttalande föranletts av en av förbundet gjord förfrågan i saken. Av det
av förste taxeringsintendenten Hjohlman avgivna remissyttrandet framgår
emellertid, att nämnda underhandsuttalande närmast åsyftat det fall att
dolda reserver framtoges i samband med fusionen. Hjohlman har erinrat om
att då ett försäkringsföretags tillgångar i form av aktier, obligationer, lånetordringar
m. in. vore att betrakta såsom varulager i rörelsen, företaget
kunde under tidigare år ha utnyttjat föreliggande rätt att använda obeskattade
vinstmedel för nedskrivning å nämnda tillgångar. Om det bokförings
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
7
mässiga värdet å dessa tillgångar uppskreves i samband med en fusion, framkoinine
en bokföringsmässig vinst, som enligt allmänna regler skulle beskattas.
Det torde knappast kunna ifrågakomma att i detta sammanhang göra något
uttalande angående gällande bestämmelsers innebörd i nu förevarande
hänseende. Ett försök till sådan tolkning skulle för övrigt — såsom kammarrätten
i sitt yttrande påpekat — möta betydande svårigheter med hänsyn
till de begränsade upplysningar, som lämnats i riksförbundets skrivelse.
Det bär även beaktas, att bedömningen i det särskilda fallet måste bliva beroende
av detaljerna i det träffade fusionsavtalet.
Jag torde i detta sammanhang även få erinra om att fusionen såsom särskilt
rättsinstitut införts i vår bolagslagstiftning först genom 1944 års lag
om aktiebolag och att det därför är förklarligt, om en viss osäkerhet ännu så
länge är rådande beträffande de skatterättsliga konsekvenserna av en fusion.
Emellertid ha de enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december
1948 tillkallade sakkunniga för översyn av bestämmelserna om utskiftningsskatt
erhållit i uppdrag att utreda bl. a. frågan om frihet från utskiftningsskatt
vid fusion av aktiebolag överhuvud taget. Det torde kunna antagas
att i samband med behandlingen av de sakkunnigas blivande förslag
jämväl andra med en fusion sammanhängande skattefrågor komma att närmare
belysas.
Det förhållandet att en viss osäkerhet om de skatterättsliga konsekvenserna
av en fusion sålunda är rådande torde emellertid icke utgöra något hinder
för ett ståndpunkttagande till riksförbundets skrivelse. För ett dylikt ståndpunkttagande
torde det nämligen vara tillräckligt att konstatera att fusioner
mellan försäkringsbolag äro i viss utsträckning ur samhällelig synpunkt
önskvärda, att en eventuell beskattning i samband med dylika fusioner skulle
i åtskilliga fall leda till resultat, som varken ur det allmännas eller försäkringstagarnas
synpunkt äro önskvärda samt att fusioner överhuvud icke
kunna förväntas komma till stånd med mindre försäkringsbolagen erhålla
garantier, att fusionerna icke komma att föranleda beskattningsåtgärder
som nyss sagts.
Även om jag, såsom av det nu sagda torde framgå, är beredd att tillstyrka
åtgärder i syfte att tillgodose riksförbundets önskemål, återstår emellertid
alt besvara frågan i vilken utsträckning skattebefrielse skäligen bör ifrågakomma.
Härvid bör å ena sidan beaktas, att en beskattning skulle för försäkringstagarna
innebära minskade möjligheter till återbäring eller till sänkning
av premierna samt därutöver eu allmän försämring genom minskad
konsolidering bos bolaget. Det är också att märka att — såsom försäkringsutredningen
i sitt yttrande påpekat — de fondmedel, som kunna tänkas
drabbas av beskattningen, i allmänhet redan eu gång beskattats, och alt en
förnyad beskattning således skulle äga rum utan atl någon inkomst i egentlig
mening skulle föreligga. Å andra sidan kan det tänkas, all eu beskattning
sådan som den nyss sagda i vissa andra fall framstår som motiverad,
t. ex. om det övertagande bolaget genom fusionen förvärvar medel, som användas
för utdelning till aktieägarna i bolaget.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 175.
En beskattning framstår även såsom motiverad i det av överståthållarämbetet
åberopade fallet, då i samband med fusionen framtagas dolda reserver,
som upplagts med obeskattade vinstmedel. — Skulle praxis ater intaga
den ståndpunkten, att en direkt överföring av dold reserv från det
överlåtande till det övertagande bolaget icke ur skattesynpunkt godtages,
synes däremot skäl föreligga för en skatteeftergift.
Eventuella åtgärder till förhindrande eller undanröjande av en icke
önskvärd inkomstbeskattning i samband med fusion mellan försäkringsföretag
kunna givas formen antingen av en särskild lagstiftning eller — i likhet med
vad som skedde i fråga om utskiftningsskatten — av en Kungl. Maj :t tillagd
rätt att meddela dispens. Kammarrätten har förordat den förra utvägen,
medan övriga remissinstanser antingen förordat eller icke haft något att
erinra mot att den senare utvägen valdes.
För egen del finner jag övervägande skäl tala för att frågan löses dispensvägen.
Till en början skulle det nämligen i nuvarande läge icke vara möjligt
att med säkerhet överblicka vare sig de fall, där en av en fusion mellan
försäkringsföretag föranledd beskattning kan ifrågakomma, eller de olika
omständigheter som böra inverka på frågan om skattebefrielse i det särskilda
fallet bör medgivas eller ej. Det skulle med andra ord vara förenat med
avsevärda svårigheter att utarbeta bestämmelser, som ledde till ett i varje
särskilt fall önskvärt resultat. Vidare torde en förutsättning för att den ifrågasatta
anordningen skulle komma att tillfredsställande tjäna sitt ändamål
vara att försäkringsbolagen på förhand kunna erhålla visshet om vilka
skatteeffekter, som en fusion kommer att utlösa. Sistnämnda önskemål
skulle icke bliva tillfredsställande tillgodosett genom bestämmelser, som innebure
att åt beskattningsnämnderna och skattedomstolarna anförtroddes
att efter det en fusion genomförts pröva den skatterättsliga effekten därav.
Ett bemyndigande att medgiva dispens bör avse såväl försäkringsaktiebolag
som ömsesidiga försäkringsbolag.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen lämna Kungl. Maj :t bemyndigande att i fall, då försäkringsaktiebolag
eller ömsesidigt försäkringsbolag överlåter sitt försäkringsbestånd
och sina tillgångar till annat försäkringsbolag och i samband
därmed upplöses, efter särskild framställning och i huvudsaklig överensstämmelse
med förut angivna grunder medgiva befrielse från den skyldighet
att erlägga statlig och kommunal inkomstskatt, som därvid må uppkomma.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
alt till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
B. Sandberg.
497418. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1949:216 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 6 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelage a1 i texten
- BevU 1949:37 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj.t att medgiva befrielse i vissa fall från skyldighet att erlägga inkoms s. 1 i texten