Angående prisutjåmningsavgift m. m
1949-03-24 · 35 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 33 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1949:178, Angående prisutjåmningsavgift m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 178.
1
Nr 178.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående prisutjåmningsavgift
m. m.; given Stockholms slott den 2b mars
19b9.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
John Ericsson.
Sammanfattning.
Fortsatt bemyndigande att meddela föreskrifter om prisutjämningsavgift
begäres för tiden till och med den 30 juni 1950.
Redogörelse lämnas för vissa förhållanden på den inhemska marknaden
beträffande trävaror, pappersmassa och papper.
Förslag framlägges rörande disposition av vissa medel, som influtit i
form av prisutjämningsavgifter.
1 —Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 1 saml. Nr 178.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungi. Maj.ts proposition nr 178.
Utdrag av protokollet över folkhushällningsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 24 mars 1949.
N ärva rande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om fortsatt bemyndigande
att uttaga prisutjämningsavgift jämte vissa andra i samband
därmed stående frågor.
I. Inledning.
De fyra senaste årens riksdagar ha bemyndigat Kungl. Maj :t att, när
behov därav ur prispolitiska synpunkter prövas föreligga, meddela föreskrifter
om uttagande av prisutjämningsavgift för varor, som utföras ur
riket. Nu gällande bemyndigande, som meddelats i riksdagens skrivelse den
17 juni 1948, nr 322, gäller till och med den 30 juni 1949.
Med anledning av riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj :t den 25 maj
1945 (nr 256) förordning angående prisutjämningsavgift. I denna stadgas
bland annat, att Kungl. Maj :t må, när behov därav ur prispolitiska synpunkter
prövas föreligga, förordna, att viss avgift (prisutjämningsavgift)
skall erläggas för vara, som utföres ur riket (1 §), att prisutjämningsavgift
utgår enligt grunder och med belopp, som Kungl. Maj :t bestämmer (2 §),
samt att medel, som inflyta genom uttagande av prisutjämningsavgift, skola
fonderas och användas enligt vad särskilt stadgas. I övrigt innehåller förordningen
föreskrifter om debitering, uppbörd och redovisning av prisutjämningsavgifter
samt vissa straff- och processrättsliga stadganden. Förordningen,
som ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1946, har
sedermera förlängts, senast genom förordningen den 26 juni 1948, nr 389.
Genom förordningarna den 14 juni 1946, nr 282, och den 31 oktober 1947,
nr 863, ha vissa smärre förändringar vidtagits i den ursprungliga förordningen.
II.
II. Prisutj änmingsavgifter och andra regleringsåtgärder beträffande trävaror
och andra skogsprodukter.
Prisutjämningsavgift har hittills uttagits endast beträffande vissa trävaror
samt beträffande pappersmassa av trä. Redogörelser för tidigare be
-
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 178.
stämmelser i dessa hänseenden ha givits i propositionerna nr 285/1947 och
269/1948, i vilka även redovisats utvecklingen av produktions- och konsumtionsförhållandena
beträffande vissa slag av trävaror ävensom pappersmassa,
papp och papper. Följande redogörelse begränsas i huvudsak till
åtgärder, vidtagna under det senast förflutna året.
Trävaror. Den reglering av handeln med och förbrukningen av trävaror,
som gällt under det senast förflutna året och som till stor del alltjämt är
bestående, grundar sig på följande författningar, nämligen kungörelsen
den 18 juli 1942 (nr 722 ändr. 1945:624) angående viss reglering av förvärv
av skogsawerkningsrätt, kungörelsen den 30 januari 1942 (nr 32
ändr. 1943: 908) angående viss reglering av handeln med virke, kungörelsen
den 17 december 1943 (nr 906) angående reglering av handeln med ved
och träkol m. m., kungörelsen den 20 april 1945 (nr 138) angående beslag
å massaved (pappersved) och props samt kungörelsen den 26 april 1946
(nr 156) angående beslag å vissa trävaror av furu och gran m. m. Redogörelse
för dessa bestämmelser har lämnats i propositionen nr 285/1947
sid. 6 f. Genom kungörelse den 10 december 1948, nr 757, har förordnats,
att vad i kungörelsen den 17 december 1943 stadgas icke skall äga tillämpning
i fråga om ved, som avverkats efter utgången av september 1948 eller
framdeles avverkas; dock att i fråga om sådan ved statens bränslekommission
äger föreskriva, att bestämmelserna skola gälla vid överlåtelser till
de statliga och kommunala inrättningar samt de större industriföretag, som
kommissionen bestämmer.
Genom beslut den 17 oktober 1947 godkände Kungl. Maj:t vissa riktlinjer
för reglering av handeln med rundvirke, närmast avsedda att gälla för
avverkningsåret 1947/1948. Närmare bestämmelser meddelades av bränslekommissionen
i cirkulär samma dag (nr 571). Redogörelse för dessa bestämmelser
har lämnats i propositionen nr 269/1948 sid. 4 f.
Nya bestämmelser, avseende tiden efter den 1 juli 1948, meddelades av
bränslekommissionen genom cirkulär den 16 juni 1948 (nr 638). I detta
cirkulär stadgas beträffande massaved (pappersved), flottningsbrännved
och timmer (sågtimmer, fanértimmer, plywoodtimmer) av furu och gran
ävensom lövvirke av alla slag samt avverkningsrätter, huvudsakligen avseende
sådana virkesslag, i huvudsak följande. Större industriföretag, som
i regel tillverkade massa och använde massaved som råvara, ävensom skogsägareföreningar
erhölle av bränslekommissionen utan ansökan generella
tillståndsbevis att uppträda såsom köpare inom det inköpsområde,1 där de
hade sin verksamhet förlagd. I viss utsträckning utfärdade kommissionen även
tillståndsbevis för dylika större industriföretag att köpa begränsade kvantiteter
inom annat inköpsområde än det, där de hade sin verksamhet förlagd.
Vissa industriföretag, som ej tillverkade massa men använde massaved
som råvara, kunde av bränslekommissionen erhålla särskilda tillstånds
-
1 Angående indelningen i inköpsområden se propositionen nr 269/1948 sid. 4.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 17S.
bevis efter ansökan. Övriga träförädlingsverk erhölle genom cirkuläret
generellt tillstånd att inom det kristidsstyrelseområde, där de hade sin verksamhet
förlagd, för drift av eget verk förvärva timmer av furu eller gran
samt löwirke av alla slag, avverkat före den 1 juli 1949, eller avverkningsrätt,
huvudsakligen avseende timmer eller lövvirke, för avverkning
före den 1 juli 1949. I fråga om sådana förvärv inom annat
kristidsstyrelseområde än det, där verksamheten vore förlagd, kunde träförädlingsverket
av bränslekommissionen erhålla särskilt tillståndsbevis
efter ansökan. För virkeshandlare ägde vederbörande kristidsstyrelse eller,
i vissa fall, bränslekommissionen efter ansökan utfärda tillstånd att förvärva
viss kvantitet under tiden till den 1 juli 1949 avverkat timmer av
furu eller gran eller lövvirke eller avverkningsrätt, huvudsakligen avseende
sådant virke, för avverkning före den 1 juli 1949. Jämväl props samt mastträ,
spiror, pålar, stolpar, sliperämnen och sågkubb av furu eller gran samt
avverkningsrätter, huvudsakligen avseende dessa virkesslag, ha enligt särskilda
bestämmelser i cirkuläret underkastats tillståndstvång. — Från bestämmelserna
i cirkuläret ha undantagits förvärv, avseende att skaffa virke
för användning vid uppförande eller reparation av byggnad eller stängsel
å fastighet, som äges eller nyttjas av förvärvaren, eller vid tillverkning
eller reparation av redskap, avsedda för förvärvarens behov.
Sedan Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och sydsvenska virkesföreningen
hos Kungl. Maj :t begärt upphävande av regleringen av handeln
med rundvirke, har Kungl. Maj :t genom beslut den 14 januari 1949
efter förslag av bränslekommissionen, bemyndigat kommissionen att i gällande
bestämmelser rörande regleringen av handeln med rundvirke vidtaga
sådana ändringar, att träförädlingsindustrierna genom generella inköpstillstånd
lämnades full frihet att inköpa skogsprodukter för förädling vid
egna verk. Bränslekommissionen har därefter genom cirkulär den 20 januari
1949 (nr 661) åt träförädlingsindustrier — för drift av egna verk —
och skogsägareföreningar meddelat generellt tillstånd att förvärva massaved,
flottningsbrännved och timmer av furu och gran, sliperämnen, sågbar
kubb av furu och gran ävensom lövvirke av alla slag samt avverkningsrätter
huvudsakligen avseende sådana varuslag. Virkeshandlare eller andra,
som icke disponerade eget träförädlingsverk och som önskade förvärva
virke och/eller avverkningsrätter, kunde efter ansökan hos bränslekommissionen
erhålla tillstånd att förvärva timmer av furu och gran, sliperämnen,
sågbar kubb av furu och gran ävensom lövvirke i form av upphugget virke
eller avverkningsrätt. Förvärv av props eller avverkningsrätter för framvinnande
av props finge ske endast efter tillstånd av bränslekommissionen. Genom
cirkuläret meddelades generellt tillstånd att förvärva mastträ, spiror,
pålar och stolpar samt avverkningsrätter, huvudsakligen avseende sådana
virkesslag, åt statliga inrättningar och verk för tillgodoseende av egna behov,
impregneringsverk för impregnering vid egen anläggning samt skogsägare
-
Kungi. Maj.ts proposition nr 178. ‘ 5
föreningar. Tillstånd att förvärva senast omförmälda virkesslag och/eller
avverkningsrätter kunde efter ansökan utfärdas av bränslekommissionen
även för andra än förut nämnda företag eller enskilda personer. Från regleringen
gällde samma undantag som enligt det tidigare cirkuläret.
Beträffande sådana bearbetade trävaror, som jämlikt kungörelsen den
26 april 1946 (nr 156) äro under beslag, gäller enligt av bränslekommissionen
utfärdade bestämmelser, att envar, som äger eller innehar beslagtaget
virke, utan hinder av beslaget äger förfoga över virket för förbrukning för
eget husbehov, bearbeta detsamma samt försälja eller eljest överlåta detsamma,
dock med vissa inskränkningar.
Exporten av trävaror är underkastad reglering enligt kungörelsen den 21
mars 1941 (nr 168, ändr. 1943: 129 och 638, 1944: 814, 1945: 142 och 680
, samt 1946: 153) angående allmänt exportförbud.
Rundvirke av furu eller gran är icke underkastat prisreglering. Andra
slag av rundvirke ävensom bearbetade trävaror äro antingen normalpriseller
stopprisreglerade. En av svenska trävaruexportföreningen samt vissa
andra organisationer gjord framställning om åtgärder för upphävande av
samtliga gällande prisregleringar på trävaror har Kungl. Maj :t genom beslut
den 18 februari 1949 funnit icke föranleda någon åtgärd.
Beträffande prisutjämningsavgift å trävaror gäller kungörelsen den 9
maj 1947 (nr 184, ändr. 1947:705, 1948:121, 1949:5 och 57) angående
prisutjämningsavgift å vissa trävaror. Prisutjämningsavgift utgår härefter
å följande trävaror av inhemsk furu eller gran:
1) av endast bilade eller sågade trävaror sortimenten plankor, battens,
scantlings, bräder, planschetter, bräd- och plankstump, läkter, ribbor, kvastkäppämnen,
lister och dylikt,
2) stav, endast sågad,
3) av övriga trävaror sortimenten hyvlade bräder, hyvlade bräd- och
plankstump samt profilerade lister.
Prisutjämningsavgiften utgör för profilerade lister 3 kronor 20 öre för
100 kilogram utförd vara samt för övriga här omnämnda trävaror 16
kronor för m3 fast mått utförd vara.
Enligt 2 § i 1947 års kungörelse i dess lydelse enligt kungörelsen
1948: 121 skall prisutjämningsavgift icke utgå för varuparti, för vilket
jämlikt av Kungl. Maj:t godkänd överenskommelse i stället för prisutjämningsavgift
medel skola avsättas i annan ordning.
Såsom angivits i propositionen nr 269/1948 ha under de båda senaste
åren gällt överenskommelser mellan bränslekommissionen för Kungl. Maj :t
och kronan, å ena, samt svenska trävaruexportföreningen, å andra sidan,
angående exporten av trävaror av föreningens medlemmar. För trävaror,
för vilka exportlicens utfärdades under tiden den 1 april 1948 till den 1
februari 1949, gällde en den 18 mars 1948 dagtecknad överenskommelse,
som godkänts av Kungl. Maj:t genom beslut den 19 i samma månad. Enligt
6 * Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
denna överenskommelse skulle den till 500 000 nom. standards beräknade
exporten av sågade och hyvlade trävaror (med ett par undantag samma
sortiment som prisutjämningsavgiften numera gäller), som komme att i
avräkning på 1948 års kontingenter licenseras under tiden till den 1 februari
1949, kvoteras så, att 80 procent komme på trävaruexportföreningens
medlemmar. Vid en eventuell ökning av denna exportkvantitet, skulle föreningens
andel häri likaledes uppgå till 80 procent. Föreningen förband sig
att av sina medlemmar uppbära och till en särskild stiftelse, benämnd
stiftelsen Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond, inleverera 75 kronor
för varje nominell standard av den export, som ankomme på föreningens
medlemmar och för vilken exportlicens beviljades före den 1
februari 1949. De inbetalade medlen skulle enligt överenskommelsen kunna
— efter beslut av stiftelsens styrelse, som består av ledamöterna och suppleanterna
i trävaruexportföreningens verkställande utskott jämte två statliga
ledamöter — disponeras för forsknings- och andra ändamål, som äro
av samfällt intresse för trävaruindustrien. I övrigt skulle medlen framdeles
fördelas mellan sådana föreningens medlemmar, som inbetalat avgifter till
stiftelsen. Sådan fördelning skulle med Kungl. Maj :ts medgivande kunna
äga rum, när ändrade konjunkturförhållanden därtill föranleda, men skulle
eljest ske med en tredjedel under januari 1951, en tredjedel under januari
1952 och återstoden under januari 1953. Medlen skulle därvid fördelas
i proportion till de ifrågavarande medlemmarnas totala tillverkning
av trävaror av ifrågavarande slag under de tre åren närmast före utbetalningen,
dock med vissa möjligheter till jämkning. Kommissionen och föreningen
skulle i samförstånd kunna besluta, att annan än medlem av föreningen
skall få ansluta sig till överenskommelsen och att därav föranledd
jämkning av exportkvot skall ske.
Enligt överenskommelse mellan bränslekommissionen och trävaruexportföreningen
den 29 januari 1949 — vilken godkänts av Kungl. Maj:t genom
beslut den 4 februari 1949 — har giltighetstiden för överenskommelsen
av den 18 mars 1948 förlängts till den 1 mars 1949.
Genom beslut den 4 mars 1949 har Kungl. Maj :t godkänt ett mellan
bränslekommissionen och trävaruexportföreningen träffat nytt avtal rörande
trävaruexporten och avsättning till konjunkturutjämningsfond. Enligt
detta avtal skall den kvantitet sågade och hyvlade trävaror (samma
sortiment, för vilka prisutjämningsavgift utgår), som under tiden till den
1 februari 1950 beräknas i avräkning på 1949 års kontingenter bliva licertserade
för export, kvoteras så, att 80 procent, dock högst 450 000 standards,
komma på föreningens medlemmar. Överenskommelsen motsvarar i övrigt
till sin innebörd överenskommelsen av den 18 mars 1948. Avgiftsbeloppet
för profilerade lister, vilket sortiment icke var med i den tidigare överenskommelsen,
har dock satts till 3 kronor 20 öre för 100 kilogram.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
Pappersmassa. Den inhemska handeln och förbrukningen av pappersmassa
har hittills icke varit underkastad reglering. Under senare år ha
emellertid överenskommelser träffats mellan svenska cellulosaföreningen
och svenska trämasseföreningen, å ena, samt svenska pappersbruksföieningen,
å andra sidan, angående leverans till pappersbruk inom riket av
vissa kvantiteter pappersmassa för tillverkning av papp och papper för
det inhemska behovet, därvid särskilda priser skulle gälla, avsevart understigande
exportpriserna. Senaste överenskommelse härom slöts den 30 apiil
1948 och avsåg år 1948. De i denna överenskommelse angivna priserna
skola enligt statens priskontrollnämnds beslut gälla såsom stoppriser.
Exporten av pappersmassa är underkastad reglering enligt förut omförinälda
kungörelse om allmänt exportförbud.
Den 1 april 1947 träffades mellan bränslekommissionen för Kungl. Maj :t
och kronan, å ena, samt cellulosaföreningen och trämasseföreningen, å
andra sidan, överenskommelser om avsättning till stiftelserna Cellulosaindustriens
konjunkturutjämningsfond och 4rämasseindustriens konjunkturutjämningsfond
av 50 kronor, respektive 20 kronor per ton under tiden
till den 1 februari 1948 levererad massa, dock med vissa undantag, bland
annat sådan massa, som såldes för att efter förädling användas på den
svenska hemmamarknaden, överenskommelserna förlängdes sedermera för
tiden till den 1 mars 1948.
Den 30 april 1948 träffades mellan samma parter liknande överenskommelser,
avseende inbetalning av avgifter till berörda stiftelser för massa som
levererades för export under tiden 1 mars 1948—31 januari 1949.
Den 13 maj 1948 träffades mellan bränslekommissionen, å ena, samt
Kopparfors aktiebolag och Storviks sulfit aktiebolag, å andra sidan, en liknande
överenskommelse om avsättning av motsvarande avgift till en särskild
stiftelse, benämnd stiftelsen Kopparfors och Storviks fond för konjunkturutjämnande,
sociala och skogsförbättrande åtgärder.
Beträffande den närmare innebörden av dessa överenskommelser hänvisas
till propositionen nr 269/1948 sid. 8 ff.
Genom beslut den 6 augusti 1948 godkände Kungl. Maj :t en i juli samma
år mellan bränslekommissionen för Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt
aktiebolaget Tegefors verk, å andra sidan, träffad överenskommelse om
avsättning av avgifter till stiftelsen aktiebolaget Tegefors fond för konjunklurutjämnande,
sociala och skogsförbättrande åtgärder. Denna överenskommelse
var av i stort sett samma innebörd som överenskommelsen
med Kopparfors aktiebolag och Storviks sulfit aktiebolag.
Såsom närmare anförts i propositionen nr 269/1948 sid. 10 f. förordnade
Kungl. Maj :L genom beslut den 8 maj 1948 med stöd av 2 och 13 §§ allmänna
förfogandelagen, åt! Graningeverkens aktiebolag, Sandvikens cellulosaaktiebolag
och Ulansjö cellulosa aktiebolag eller det eller de av dessa
8
Kangl. Maj.ts proposition nr 178.
bolag, som bränslekommissionen bestämde, skulle till pappersbruk i Sverige,
som bränslekommissionen anvisade, avstå vissa kvantiteter pappersmassa.
Genom beslut den 10 september 1948 förordnade Kungl. Maj:t om
sådan ändring av beslutet av den 8 maj, att de kvantiteter pappersmassa,
som genom beslutet den 8 maj 1948 skulle avstås till pappersbruk i Sverige,
i stället skulle avstås till Kungl. Maj:t och kronan. Tillika föreskrev
Kungl. Maj:t bland annat, att ersättning jämlikt allmänna förfogandelagen
tör pappersmassa, som jämlikt beslutet skulle avstås till kronan, så ock
kostnader för beslutets verkställande, skulle förskjutas av bränslekommissionen
med anlitande av under händer varande medel, att bränslekommissionen
ägde försälja pappersmassan till pappersbruk i Sverige samt att om
vid dylika försäljningar inflytande medel skulle understiga vad bränslekommissionen
vore skyldig förskjuta, Kungl. Maj :t ville framdeles, efter
framställning av kommissionen, besluta angående täckande av sålunda
uppkommet underskott.
Den It juni 1948 utfärdades kungörelse (nr 293) angående prisutjämningsavgift
å pappersmassa av trä, vilken trädde i kraft den 14 i samma
månad. Enligt kungörelsen skulle prisutjämningsavgift utgå med följande
belopp för ton utförd vara, nämligen 20 kronor för mekanisk massa och
50 kronor för kemisk massa. Prisutjämningsavgift skulle dock icke utgå
för varuparti, för vilket jämlikt av Kungl. Maj:t godkänd överenskommelse
medel skulle avsättas i annan ordning.
Genom kungörelse den 10 september 1948, nr 634, förordnades, att kungörelsen
den 11 juni 1948 skulle upphöra att gälla den 11 september 1948.
Genom beslut samma dag bemyndigade Kungl. Maj :t bränslekommissionen
medgiva, att förut omförmälda överenskommelser om avsättning av medel
till konjunkturutjämningsfonder vid export av pappersmassa finge upphävas
i vad avsåge pappersmassa, som exporterades den 11 september
1948 eller senare.
Papp och papper. Den reglering av handeln med och förbrukningen av
papper, som gällt under det senaste året, har grundat sig på följande författningar,
nämligen kungörelsen den 14 mars 1947 (nr 119) angående
beslag å papp och papper samt vissa därav tillverkade varor, kungörelsen
den 14 november 1947 (nr 820) angående beslag å garn av papper, in. m.,
samt kungörelsen den 2 april 1948 (nr 142) angående reglering av handeln
med och förbrukningen av papp och papper samt vissa därav tillverkade
varor.
Beträffande den tidigare utformningen av pappersregleringen hänvisas
till redogörelsen i propositionen nr 269/1948 sid. 12 ff. Genom cirkulär den
12 februari 1948 (nr 615), vilket cirkulär utkom från trycket först den 31
maj samma år, har bränslekommissionen, med upphävande av samtliga
tidigare cirkulär, meddelat sammanfattande bestämmelser om pappersregle
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
ringen under 1948. Enligt en här given allmän bestämmelse ägde envar,
som innehade eller förvärvade vara av ifrågavarande slag fritt förfoga över
varan med de i cirkuläret angivna inskränkningarna. Vid försäljning — varmed
dock icke avsågs försäljning i detaljhandeln — skulle iakttagas, att
för rörelsen tillgängliga kvantiteter så långt möjligt skulle fördelas på de
olika kunderna under hänsynstagande till dessas tidigare inköp, såvida ej
bestämmelserna i cirkuläret eller framdeles lämnade bestämmelser beträffande
vissa köparekategorier eller vissa varuslag föranledde annan fördelning.
De sammanlagda leveranserna under en tremånadersperiod finge med
vissa undantag ej uppgå till större kvantitet för en och samma köpare än
som motsvarade en fjärdedel av den för år 1948 beräknade årskvantiteten.
I fråga om finpapper skulle för periodiska publikationer med undantag av
dagstidningar, anslutna till svenska tidningsutgivaref öreningen, papper sförbrukningen
minskas med 50 %, såvida icke bränslekommissionen medgåve
mindre reduktion. I fråga om annan användning av finpapper skulle gälla,
att företräde skulle givas åt sådant tryck eller sådan förädling, som vore av
särskilt samhällsviktig art. Motsvarande bestämmelse skulle gälla för
wellpapp-, papp- och kartongemballage och pappersgarn. Inskränkande bestämmelser
skulle gälla beträffande tillverkning av bakelse-, tårt- och bärkartonger
samt päls-, kapp- och kostymkartonger m. in. ävensom av pappersmanufaktur,
avsedd för prydnads- eller dekorationsändamål eller för
begagnande ur nöjes- eller förströelsesynpunkt. — Papp eller papper, som
utlevererades för export eller försåldes på hemmamarknaden för förädling
till produkt, som skulle exporteras (exportpapper), finge icke, vare sig som
råvara eller i förädlad form, utbjudas eller försäljas för förbrukning inom
landet eller här i riket eljest användas. Pappersbruken ägde dock, oberoende
av gällande beslag och handelsreglering, att, utöver den kvantitet papp
eller papper, som vore avsedd för den inhemska marknaden, efter bränslekommissionens
tillstånd i varje särskilt fall leverera exportpapper till följande
kategorier köpare, nämligen dels tillverkare av emballage, avsett för
export eller för förpackning av exportgods, dels industri, som exporterade
produkt, vari papp eller papper inginge som råvara, dels ock företag, som
efter förädling exporterade pappersvaror.
I cirkulär den 20 december 1948 (nr 656) har bränslekommissionen —
med upphävande av cirkuläret nr 615 — förordnat, att papp, papper eller
annan i kungörelsen den 14 mars 1947, nr 119, eller den 14 november 1947,
nr 820, omförmäld vara, som vore under beslag, med undantag av tidningspapper,
finge fritt levereras från svenska pappersbruk, att envar, som innehade
eller förvärvade sådan vara, som finge fritt levereras, ägde att fritt
förfoga över varan samt att beträffande tidningspapper gällde särskilda
överenskommelser med svenska tidningsutgivareföreningen och svenska tidningspappersbrukens
förening u. p. a. Dylika överenskommelser ha avslutats
den 21 december 1948 resp. den 18 januari 1949.
10
Knrujl. Maj:ts proposition nr 178.
Papp och papper äro underkastade exportreglering enligt kungörelsen om
allmänt exportförbud.
För leverans av papp och papper på den inhemska marknaden till för
densamma gällande stoppriser har under år 1948 gällt ett den 13 maj samma
år mellan bränslekommissionen och pappersbruksföreningen ingånget avtal,
för vars närmare innehåll redogörelse lämnats i propositionen nr 269/1948
sid. 15 f. För 1949 har motsvarande avtal icke kunnat träffas på grund av
myndigheternas vägran att medgiva vissa höjningar av berörda stoppriser.
Den 24 februari 1949 har dock en preliminär överenskommelse rörande förhållandena
på ifrågavarande område träffats med pappersbruken. Närmare
redogörelse härför har lämnats i bihang till propositionen nr 72/1949 med
förslag till förordning angående ändring i förordningen den 11 juni 1948
(nr 283) om pappersskatt samt om fortsatt giltighet av förordningen m. m.,
vartill hänvisas.
III. Prisutjämningsavgifternas användning.
Influtna prisutjämningsavgifter tillföras enligt gällande bestämmelser en
inom statskontoret upprättad diversemedelsfond.
Vissa prisutjämningsavgifter, som i det följande omförmälas, skola enligt
beslut av Kung!. Maj :t bokföras särskilt inom fonden.
1. Prisutjämningsavgifter som inbetalas för vissa i kungl. brev den 9
maj 1947 (SFS nr 185) omförmälda trävaror av furu eller gran, nämligen
av endast bilade eller sågade varor sortimenten plankor, battens, scantlings,
bräder, planschetter, s. k. hollandsändar, läkter samt ribbor, kvastkäppämnen,
lister o. dyl., vidare stav, endast sågad, samt hyvlade bräder och
hollandsändar, skola enligt samma brev bokföras särskilt. Beträffande dispositionen
av dessa prisutjämningsavgifter har Kungl. Maj:t i beslut den 6
februari och den 19 mars 1948 förordnat, att de skola överföras till en särskild
av statskontoret förvaltad fond, benämnd De mindre sågverkens konjunkturutjämningsfond
av år 1948. Delägare i denna fond äro tillverkarna
av de trävaror för vilka de till fonden överförda prisutjämningsavgifterna
erlagts. För avgörande av frågor om utbetalning av medel ur fonden är tillsatt
en särskild nämnd. Medel ur fonden kunna utgå för forsknings- och
andra ändamål, som äro av samfällt intresse för trävaruindustrien. Återstående
medel ur fonden skola utbetalas till delägarna med 1/3 under januari
1951, 1/s under januari 1952 och återstoden under januari 1953. Om ändrade
konjunkturförhållanden därtill föranleda, må dock efter särskilt medgivande
av Kungl. Maj :t utbetalning ur fonden till delägarna ske vid tidigare
tidpunkt. Till frågan om de grunder, efter vilka fondens medel skola
fördelas mellan delägarna, skall Kungl. Maj :t, efter förslag av nämnden,
framdeles taga ställning.
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 178.
Berörda beslut av den 6 februari och den 19 mars 1948 avsågo endast
prisutjämningsavgifter för varor, som utförts ur riket med stöd av exportlicens,
utfärdad under tiden 20 maj 1947—1 februari 1949. Genom beslut
den 4 mars 1949 har Kungl. Maj :t förordnat, att vad i beslutet av den 19
mars 1948 i förevarande hänseende föreskrivits skall gälla dels prisutjämningsavgifter
för sådana trävaror, som avses i Kungl. Maj :ts beslut den 9
maj 1947, nr 185, och som utföras ur riket före den 15 mars 1949 med stöd
av exportlicens, utfärdad efter den 1 februari 1949, dels ock tills vidare
samtliga de prisutjämningsavgifter, som jämlikt kungörelsen den 9 maj
1947, nr 184, erläggas för trävaror, vilka utföras ur riket efter den 14 mars
1949.
Det sammanlagda beloppet av de intill den 10 mars 1949 till statskontoret
influtna prisutjämningsavgifter, vilka enligt vad nu sagts skola tillföras
De mindre sågverkens konjunkturutjämningsfond av år 1948 utgör
14 412 734 kronor 72 öre.
2. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 11 juni 1948 skola jämväl de prisutjämningsavgifter,
som inflyta på grund av den samma dag utfärdade kungörelsen
angående prisutjämningsavgift å pappersmassa av trä, bokföras
särskilt inom fonden. Dessa prisutjämningsavgifter, vilka förutsågos i propositionen
nr 269/1948, böra enligt uttalande i samma proposition (sid. 37 f.)
disponeras på i huvudsak samma sätt som i överenskommelserna med cellulosaföreningen
och trämasseföreningen angivits beträffande avgifterna till
konj unkturut j ämningsf onder na.
Det sammanlagda beloppet av nu omförmälda prisutjämningsavgifter utgjorde
enligt uppgift från statskontoret den 10 mars 1949 904 185 kronor
Öl öre.
3. Enligt överenskommelse mellan bränslekommissionen och de av kommissionen
godkända köparna av props, vilken överenskommelse godkänts
av Kungl. Maj:t genom beslut den 8 mars 1946, skulle avgift efter vissa
grunder utgå vid export av props, som producerats före den 1 juli 1946.
Genom samma beslut den 8 mars 1946 förordnade Kungl. Maj :t, att dessa
avgifter skulle tillgodoföras den hos statskontoret inrättade diversemedels1’onden
för prisutjämningsavgifter och där redovisas under särskild rubrik.
På grund av ifrågavarande överenskommelse ha hos bränslekommissionen
hittills nedsatts omkring 800 000 kronor, och kommissionen anser sig
jämlikt överenskommelsen ha rätt att fordra vissa ytterligare belopp, varigenom
det sammanlagda beloppet skulle komma att uppgå till omkring
1 000 000 kronor. Tvist föreligger emellertid här angående tolkningen av
överenskommelsen, vilken tvist torde komma att avgöras genom skiljedom.
Ifrågavarande medel stå alltjämt bokförda hos bränslekommissionen och
ha icke till någon del inlevererats till diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
Hos Kungl. Maj :t ha svenska propsexportörernas förening och Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund gjort framställning rörande dispositionen
av ifrågavarande medel.
I framställningen anföres bland annat:
Den mätningsinstitution, kallad S. O. M., som i det följande beröres, måste
på grund av nya lagen om virkesmätning omläggas för att överensstämma
med lagens föreskrifter.
Organiserandet av mätningsförfarandet av rundvirke av olika slag har
varit föremål för Kungl. Skogsstyrelsens behandling, och inmätningen av
props har underkastats viss reglering i Styrelsens cirkulär nr 25 av den
1 juli 1947.
Mätningen av exporterad props har i äldre tider till stor del legat i händerna
på »Custom House Fund» i England, eu institution som trots namnet
icke är statlig och icke heller står under uppsikt av de engelska myndigheterna.
Sedan denna mätningsinstitution kommit i allmänt och grundligt
vanrykte för sina mätningar, stiftades för omkring 25 år sedan S. O. M.- institutionen i Sverige och liknande i grannländerna. Denna har sedermera
arbetat med gott resultat och vunnit sådant erkännande utomlands, att all
export till England, Holland, Belgien in. fl. baserats på S. O. M.-mätning.
S. O. M.-institutionen står under uppsikt av handelskamrarna i de trakter
där propsexport i allmänhet förekommer.
Inom Skogsstyrelsen är S. O. M.-institutionen föremål för uppmärksamhet
och Styrelsen torde hava under övervägande huruvida densamma kunde
organiseras på ett annat sätt än för närvarande och eventuellt ställas under
Styrelsens uppsikt. Med tanke på att en omläggning alltid medför kostnader,
synes det vara angeläget att det kapital som nu finnes tillgängligt kunde
disponeras av Styrelsen med tanke på propsmätningens inordnande under
de i den nya lagen förutsatta formerna. Jämväl andra åtgärder torde nu eller
framdeles kunna bliva aktuella, varför medlen borde hos Skogsstyrelsen
fonderas så att de eller avkastningen därav kunde disponeras. Medelsbehov
kunna lätt uppstå, där det skulle bliva alltför tungrott och tidsödande att
göra framställning om riksdagsanslag. Vad särskilt exportmätningen beträffar,
bör man hålla i minnet att krafter ständigt äro i verksamhet för
ett återinförande av Custom House Measure, och i en fallande konjunktur
kan det vara erforderligt att S. O. M. har styrka att motstå ett tryck utifrån.
Skulle S. O. M. falla, får man räkna med stora mätningsförluster för den
svenska exporten på grund av att köparna då åter skulle tilltvinga sig mätning
efter utlossningen i utländsk hamn. Då dessa mätningar icke utföras
på ett sätt som kan ur svensk synpunkt godkännas, komma exportörerna
att, liksom före införandet av S. O. M., få vidkännas väldiga förluster på
reklamationer för såväl mått som kvalitet.
Framställningen utmynnar i en hemställan, att Kungl. Maj :t ville förordna,
att de för propsen influtna exportavgifterna måtte ställas till skogsstyrelsens
förfogande att användas för allmänna åtgärder i syfte bl. a. att
gentemot importörländerna upprätthålla en effektiv mätningsinstitution
under skogsstyrelsens kontroll.
Över framställningen har utlåtande avgivits av skogsstyrelsen, som finner
det i framställningen framlagda förslaget i princip möjliggöra en lämp
-
13
Kungl. Muj:ts proposition nr 178.
lig användning av medlen. Det allmänna borde icke undandraga sig att på
lämpligt sätt deltaga i förvaltningen av ifrågavarande medel, när det påkallades
av den å vilkas vägnar förvaltningen skulle ske, och styrelsen vore
för egen del beredd att taga den del i förvaltningen, som lämpligen borde
uppdragas åt styrelsen. Vid användningen av medlen i fonden, som lämpligen
borde benämnas propsexportfonden, borde lämnas så stor frihet som
möjligt, och om särskilda skäl därtill föranledde borde även fondens kapital
få tagas i anspråk. För organisationen av propsmätningen enligt 1947
års virkesmätningslag hade skogsstyrelsen hållit överläggningar med handelskamrarna
och representanter för propsexportörerna och de närmast berörda
virkesmätningsföreningarna, varvid man i princip enat sig om alt
mätningen av exportprops borde handhas av virkesmätningsföreningarna
med användande av propsmätare, som borde auktoriseras av vederbörande
handelskammare. Denna organisationsomläggning borde icke i och för sig
föranleda ökade mätningskostnader. Dessa kostnader borde liksom i fråga
om annat virke erläggas av köpare eller säljare av virket. Däremot syntes
i samband med mätningen kunna uppkomma vissa, relativt icke obetydliga
utgifter, som skäligen ej kunde täckas genom avgifter på mätningen. Skogsstyrelsen
anför härom bl. a.:
Beträffande en sådan exportvara som props är det för exportörerna av
framträdande betydelse, att förtroendet för mätningssystemet hos de utländska
importörerna bibehålies. Anspråk från dessa om ändring i gällande
instruktioner kunna framkomma tid efter annan. Med hänsyn härtill torde
det vara av värde, om representanter för dem som verkställa inmätningen
av exportprops och dem som övervaka denna inmätning och utfärda föreskrifter
för densamma beredes tillfälle att vid besök i importlandet närmare
taga del av de önskemål, som köparna och framförallt de slutliga förbrukarna
av propsen anse sig höra framställa. För att möjliggöra dylika besök
erfordras tillgång på särskilda medel; den föreslagna fonden borde lämpligen
kunna användas bl. a. härför.
Även bortsett från köparnas önskemål kan det vara lämpligt att tid efter
annan göra undersökningar för att få fram mest ändamålsenliga mätningssystem.
" Jämväl på andra områden erfordras undersökningar för att underlätta
exporten. Styrelsen vill som exempel härpå nämna undersökningen för
att få fram riktiga beräkningsmetoder att bestämma vikten av props; detta
är av betydelse bl. a. för att fastställa riktiga fraktavgifter vid järnvägstransporter.
Bekostandet av dylika och liknande undersökningar bör kunna
ske genom användandet av fondens medel.
1 händelse av reklamation och missnöje med i Sverige utförd mätning
kan del under vissa förhållanden — icke minst på grund av angelägenheten
att bibehålla förtroendet för den svenska mätningen — vara av värde att få
kontrollmätning utförd i importlandet av särskilda kontrollanter. En dylik
kontrollmätning bör skäligen icke belasta mätningskostnaderna. Även för
en sådan utgift skulle ett disponerande av exportavgiftsmedlen bliva av betydelse.
Exportörernas krav på specialutbildade mätare för handhavandet av exportpropsmätningen
torde motivera, att de extra kostnader som må uppkomma
för specialutbildning av ett antal propsmätare icke belastar virkes
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
mätningsföreningarna. Man torde härvid få räkna med att tid efter annan
särskilda kurser för sådant ändamål måste anordnas hos de virkesmätningsföreningar,
som handha exportpropsmätningen för att successivt nyrekrytera
mätarpersonalen. Kostnaderna för dylika kurser synas icke lämpligen
böra belasta själva propsmätningen utan böra gäldas av propsexportfonden.
Skogsstyrelsen anför slutligen, att sålunda angivna och möjligen andra
fall, då mätningssystemet skulle föranleda särskilda medelsbehov, sannolikt
skulle taga i anspråk endast en del av den ifrågasatta fondens avkastning.
Därför ansåge styrelsen, att vid en eventuell fondering av ifrågavarande exportavgiftsmedel
användningen icke borde begränsas till att avse endast bestridandet
av vissa kostnader, föranledda av inmätningen. Syftet borde emellertid
vara att bibehålla och underlätta en ur landets synpunkt önskvärd export
av props. Härvid kunde exempelvis behov uppkomma att erhålla information
rörande utländska prisnoteringar och av annan handelsstatistisk art,
som icke lämpligen kunde stå en enskild exportör till buds. Inhämtande och
bearbetande av sådant material medförde ej oväsentliga kostnader. Även
ändamål av annan natur, t. ex. tekniska undersökningar av olika slag, kunde
tänkas ifrågakomma.
Beträffande övriga till diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter
influtna avgifter må följande anföras. Såsom framgår av redogörelsen å sid.
17 i propositionen nr 269/194S hade före nämnda propositions avlåtande för
olika ändamål disponerats medel ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter
om sammanlagt 38 553 000 kronor. I enlighet med riksdagens
beslut i anledning av propositionen har därutöver för särskilda i propositionen
omförmälda ändamål enligt Kungl. Maj:ts beslut den 26 juni 1948 disponerats
sammanlagt 8 110 000 kronor. Ytterligare har enligt Kungl. Maj :ts
beslut den 17 juni 1948 för subvention av import av trävaror från Finland
ur fonden anvisats högst 1 000 000 kronor.
Enligt uppgift från statskontoret kvarstå av medel i diversemedelsfonden,
vilka icke av Kungl. Maj :t disponerats för något ändamål och beträffande
vilka Kungl. Maj :t ej heller meddelat beslut, att de skulle bokföras särskilt,
den 15 mars 1949 sammanlagt 1 553 372 kronor 87 öre. Härav äro emellertid
på sätt angivits i propositionen 285/1947 — 290 000 kronor avsedda
för föreningen för växtförädling av skogsträd att användas för vissa byggnadsarbeten
för föreningens filial i Brunsberg i Värmlands län samt
425 000 kronor avsedda för att täcka vissa engångskostnader för en utbildningsanstalt
för sågverksindustrien vid Strömsnäs sågverk i Västernorrlands
län. Vidare torde cirka 375 000 kronor komma att tagas i anspråk för restitution
av vissa prisutjämningsavgifter till Danmark i enlighet med Kungl.
Maj :ts beslut den 30 augusti 1946. Å andra sidan torde av de belopp om
tillhopa högst 8 050 000 kronor, som beviljats för subvention av import av
finska trävaror, omkring 2 500 000 kronor icke behöva tagas i anspråk för
bestridande av subventionskostnader enligt hittills meddelade beslut. Det
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 178.
till förfogande stående beloppet i fonden kan därför för närvarande beräknas
till (1 553 372: 87 — 290 000 — 425 000 — 375 000 + 2 500 000 =) i runt
tal 2 963 000 kronor.
Såsom anförts i propositionen nr 49/1949 angående anslag till vissa byggnadsarbeten
å Bogesunds egendom ha domänstyrelsen samt styrelsen för
skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut hemställt om anslag å
125 000 kronor för anläggande å nämnda egendom av ett trädarkiv. Närmare
redogörelse för framställningens innehåll i detta hänseende har lämnats å
sid. 5 ff. i berörda proposition. I framställningen har föreslagits, att kostnaderna
för anläggande av trädarkivet skulle — med hänsyn till trädarkivets
stora betydelse för skogsnäringen — utgå från diversemedelsfonden för
prisutjämningsavgifter.
Departementschefen har i propositionen anfört, att inrättandet av trädarkivet
torde få anses vara en åtgärd av sådan beskaffenhet, att kostnaderna
därför borde kunna bestridas ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter.
Något anslagsbelopp för detta ändamål har icke upptagits i propositionen.
Jämväl i övrigt föreligga åtskilliga framställningar om anslag ur diversemedelsfonden
för prisutjämningsavgifter.
1. Underlättande av den eftersläpande skogliga reproduktionen jämte närstående
ändamål. Skogsstyrelsen har hos Kungl. Maj :t hemställt, att ännu
odisponerade medel i diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter måtte
i sin helhet ställas till skogsstyrelsens förfogande för användning enligt
Kungl. Maj :ts närmare bestämmande i första hand till underlättande av
den eftersläpande skogliga reproduktionen jämte densamma närstående
ändamål.
Skogsstyrelsen hänvisar till en början till att skogsstyrelsen år 1946 hemställt
om ett belopp av 15 miljoner kronor för återuppbyggnad av skogsbeståndet
men att 1947 års riksdag på Kungl. Maj :ts förslag beslutat att för
skogsvårdande ändamål reservera 12 miljoner kronor, varav omkring 10
miljoner kronor torde komma att falla på den skogliga återuppbyggnaden.
Vidare åberopar skogsstyrelsen ett uttalande av riksdagens revisorer i berättelsen
för budgetåret 1946/47, där revisorerna förorda, att ännu odisponerade
medel av prisutjämningsavgifterna skulle reserveras för skogsreproduktionen,
ävensom statsutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr
153/1948, vari statsutskottet anfört, att icke minst med hänsyn till skogshanteringens
ytterst betydelsefulla roll ur exportsynpunkt omedelbara åtgärder
i största möjliga utsträckning syntes böra vidtagas för skogsvårdens
effektivisering och skogsproduktionens höjande, samt alt utskottet funne
vad revisorerna uttalat rörande användningen av ännu ej disponerade prisutjämningsavgifter
vara förtjänt av särskild uppmärksamhet.
Skogsstyrelsen framhåller, att avsättningen till diversemedelsfonden bo
-
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
gränsats till en obetydlighet av vad som ursprungligen varit fallet samt fortsätter
:
För skogsindustrierna har under åren 1947 och 1948 i stället givits möjligheter
till betydande fondering av ifrågavarande avgifter. Av dessa tillföres
därjämte på grund av gällande överenskommelser bland annat skogsbruket
en mindre del genom avsättning från massaindustrien till länsfonder,
vilket skett i huvudsak under liden maj—augusti 1948. Enligt stadgarna
för skogsindustriernas konjunkturutjämningsfonder kan bidrag utgå
bland annat till forskning och andra ändamål av samfällt intresse för industrien.
Teoretiskt sett skulle sålunda härigenom kunna understödjas åtgärder,
som på lång sikt gagnade skogsindustriernas råvaruförsörjning.
Skogsstyrelsen anser sig dock icke kunna hysa förhoppningar om att några
medel på denna väg komma att tillföras skogsbruket.
Det finnes därför enligt ämbetsverkets mening så mycket större skäl att
med återstoden av disponibla prisutjämningsmedel förstärka den tidigare
reservationen för skogsvårdande ändamål, helst som det av skogsstyrelsen
den 2 oktober 1946 begärda beloppet blivit nedsatt från 15 till 10 miljoner
kronor.
Styrelsen avser icke att härmed föreslå elt understöd av nya användningsområden
inom skogsbruket. Det förestående, omfattande återuppbyggnadsarbetet
i skogarna, vilket i viss mån kräver en måhända kostsam rationalisering,
innebär nämligen i sig självt tillräckliga motiv för en ytterligare
tilldelning av medel att användas i huvudsak på det sätt styrelsen i tidigare
sammanhang föreslagit. Det torde emellertid vara lämpligt att vid en förstärkning
av hittills reserverade medel utvidga användningsområdet såtillvida,
att i varje fall en mindre del av det tillskjutna kapitalet finge användas
till skogsreproduktionen närstående ändamål även utanför den egentliga
skogsvårdsstyrelseverksamheten. Som exempel på ett sådant kan nämnas
Jordbrukarungdomens förbunds framställning om bidrag till skoglig
klubbverksamhet, vilken i underdånigt utlåtande den 14 december 1948 tillstyrkts
av ämbetsverket. Likaså kan den mera försök smässigt bedrivna mekaniseringen
av vissa återväxtfrämjande arbeten vara förtjänt av stöd. Styrelsen
finner vidare angeläget att — som riksdagens revisorer påpekat —
skogsvårdsgårdarna finge iståndsättas och bättre utrustas för sitt ändamål.
Det är nämligen i första hand å dessa, som återuppbyggnadens huvudverksamhet
kommer att äga rum.
2. Specialbearbetning av observationsmaterial från statens skogsforskningsinstituts
fasta försöksytor. Styrelsen för skogshögskolan och statens
skogsforskningsinstitut har hemställt, att ur hittills icke disponerade medel
av diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter måtte till bestridande
av kostnaderna för eu specialbearbetning av observationsmaterialet från
skogsforskningsinstitutets fasta försöksytor samt trakter å försöksparkerna
anvisas ett belopp av 150 000 kronor.
I framställningen anföres:
Vid statens skogsforskningsinstitut har sedan år 1902 ett stort antal
fasta försöksytor anlagts och behandlats enligt olika principer beträffande
gallringsform och gallringsstyrka. De vid institutet hittills utförda undersökningarna
över skogsbeståndens massa- och värdeproduktion ha baserats
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 178.
på mätningsresultat från dessa försöksytor. Observationerna ha medelst
vid institutet utvecklade matematisk-statistiska arbetsmetoder utnyttjats
till härledning av allmänna tillväxtfunktioner, och på grundval av dessa
ha därefter produktionstabeller upprättats för huvudträdslagen tall
och gran.
De fasta försöksytornas betydelse är emellertid därmed icke uttömd. De
utgöra individuella exempel på beståndsutvecklingen under olika yttre
betingelser och vid ett känt huggningsprogram, vilkas värde ur den praktiska
skogsskötselns synpunkt måste skattas mycket högt, då flera av
ytorna reviderats ungefär vart femte år under snart ett halvt sekel. Emedan
försöksytor na därjämte i allmänhet förlagts i närheten av vägar i skogligt
intressanta trakter och bestånd, utgöra de synnerligen goda demonstrationsohjekt
vid exkursioner och i samband med skoglig propagandaverksamhet.
Särskilt torde böra framhållas att försöksytorna väl lämpa sig som
demonstrationsobjekt och åskådningsmaterial, då det gäller att belysa den
med hänsyn till skogsvårdslagen betydelsefulla gränsdragningen mellan
»utvecklingsbar» och »icke utvecklingsbar» skog.
I framställningen anföres vidare, att observationsmaterialet från försöksytorna
för att kunna utnyttjas måste underkastas en specialbearbetning
individuellt för varje yta utanför produktionsforskningens egentliga arbetsprogram.
Denna bearbetning förutsatte, att den räknetekniska personalen
vid institutets skogsavdelning temporärt utökades. Specialbearbetningen
skulle omfatta 2 225 revisioner av 790 provytor och 991 revisioner av 477
trakter å försöksparkerna. Då varje revision krävde tre arbetsdagar för
ett räknebiträde, toge specialbearbetningen en.tid av 9 648 dagar i anspråk.
Arbetskostnaden uppginge till i runt tal 137 000 kronor, vartill komme kostnader
för blanketter och annan materiel samt oförutsedda omkostnader.
Styrelsen fortsätter:
För utvidgad forskning och anskaffning av viss instrumentutrustning
har för skogsforskningsinstitutets räkning avsatts medel från diversemedelsfonden
för prisutjämningsavgifter. Enligt planen för denna utvidgade
forskning skail densamma omfatta studier av skogsträdens morfologiska
typer, föryngringsundersökningar, proveniensstudier, studier av
främmande trädslag samt undersökningar av markens näringsförhållanden.
Härav torde framgå att den nu ifrågasatta specialbearbetningen icke kan
hänföras till någon av de undersökningar, för vilka medel från diversemedelsfonden
för prisutjämningsavgifter hittills reserverats. Ej heller
rymmes den inom ramen för skogsforskningsinstitutets ordinarie stat. Vid
sådant förhållande synes det nödvändigt, att medel för bearbetningen beviljas
i särskild ordning, om densamma skall kunna komma till stånd. Med
hänsyn till bearbetningens stora och omedelbara betydelse för det praktiska
skogsbruket och det erforderliga beloppets karaktär av engångsutgift torde
härvid diverseinedelsfonden för prisutjämningsavgifter kunna anlitas. Trots
bearbetningens stora aktualitet synes av organisatoriska skäl tiden för densammas
fullgörande böra utsträckas till tre år.
I utlåtande över framställningen har skogsstyrelsen anfört:
Den bär avsedda bearbetningen av elt sedan länge hopsamlat material
måste anses höra till forskningsinstitutets ordinarie arbetsuppgifter, för
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1!>''i!t. t sand. AV 178.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
vilka medel normalt borde anvisas på institutets stat. Då så icke blivit fallet
— av skäl varom skogsstyrelsen saknar kännedom — och under förutsättning
att så icke heller i detta sammanhang kan bliva fallet, vill styrelsen
icke motsätta sig anslag för ändamålet från odisponerade prisutjämningsmedel
särskilt med hänsyn till den stora betydelsen av att den föreslagna
bearbetningen omedelbart kommer till stånd. Vid bifall till framställningen
vill skogsstyrelsen emellertid hävda den uppfattningen, att medelstilldelningen
bör betraktas som ett engångsanslag för avhjälpande av den uppkomna
eftersläpningen inom detta för den praktiska skogsskötseln viktiga
forskningsområde. För den framtida fortlöpande bearbetningen av dessa
provyteresultat bör sålunda enligt ämbetsverkets mening medel ovillkorligen
anvisas på forskningsinstitutets stat.
Skogsstyrelsen har i underdånig framställning den 18 december 1948
anhållit att återstoden av odisponerade prisutjämningsmedel skulle ställas
till förfogande för den skogliga återuppbyggnaden. Styrelsen har emellertid
i framställningen antytt att möjlighet även borde finnas för understöd av
skogsproduktionen närstående ändamål även utanför den egentliga skogsvårdsstyrelseverksamheten.
Vid sådant förhållande och under ovannämnd
förutsättning får skogsstyrelsen tillstyrka att Kungl. Maj :t ville vidtaga
åtgärder för bifall till institutets framställning och sålunda föreslå riksdagen
att avsätta medel för ändamålet antingen direkt eller — vid bifall
till skogsstyrelsens framställning den 18 december 1948 — av de medel,
som ställas till skogsstyrelsens förfogande.
Statskontoret har förklarat sig sakna förutsättningar att bedöma vikten
för skogsnäringarnas del av ifrågavarande specialbearbetning.
3. Bidrag till föreningen Skogsarbeten till fortsatt bedrivande av verksamheten
på det skogliga rationaliseringsområdet. Föreningen Skogsarbeten har
hos Kungl. Maj :t anhållit, att för det fortsatta bedrivandet av sin verksamhet
på det skogliga rationaliseringsområdet erhålla ett anslag ur nu disponibla,
ofördelade prisutjämningsmedel om 200 000 kronor för år under
loppet av den femårsperiod, för vilken dess nu gällande organisations- och
arbetsplan är fastställd, eller med det högre belopp som kunde finnas
skäligt med hänsyn till att verksamheten ej kommer att upphöra efter
denna femårsperiod utan med säkerhet kommer att fortgå, även om detaljerat
arbetsprogram ej nu är uppgjort.
I framställningen framhåller föreningen, att föreningen i samarbete med
domänstyrelsen bedreve en omfattande verksamhet vid en särskilt organiserad
arbetsstudieavdelning, benämnd »Föreningen Skogsarbetens och
Kungl. domänstyrelsens arbetsstudieavdelning. S. D. A.» Verksamheten avsåge
att nå fram till en allmän rationalisering av skogsbruket inom i första
hand föreningens verksamhetsområde i Norrland och Dalarna. Den vore
givetvis i viss utsträckning av intern art, syftande till service bland medlemsföretagen.
I det läge, den skogliga arbetsläran för närvarande befunne
sig, hade det emellertid i stor utsträckning varit forskande uppgifter, som
upptagits till behandling. Resultaten av denna forskning delgåves i största
möjliga utsträckning öppet och komme härigenom skogsbruket som helhet
till godo.
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 178.
Föreningen åberopar en framställningen närsluten P. M. angående arbetsstudieavdelningen,
dess organisation och arbetsuppgifter samt en arbetsplan
för arbetsstudieavdeiningen för femårperioden 1948—1953.
Föreningen anför vidare:
Avdelningens verksamhet har, som sagt, fått stor allmän betydelse för
skogsbruket i dess helhet och för av detsamma beroende befolkningskategorier
inom hela det betydande arbetsfält, den har att betjäna. Skogsarbetarna
kunna med ledning av resultaten från vår forskning i väsentliga
punkter förbättra sina arbetsmetoder. De få tillgång till förbättrad verktygsutrustning.
Genom avdelningens propaganda fördjupas jämväl deras
kunskap i verktygens rätta vård. Allt detta medför förbättrade arbetsinkomster.
Skogsarbetarna äro ej i samma utsträckning som industriarbetarna
bundna vid visst företag utan förflytta de sig i stor utsträckning dels
mellan våra medlemsföretag inbördes, dels mellan dessa företag och enskilda
skogsägare. Detta medför spridning av vunna erfarenheter ut över
hela arbetsområdet. De komma även det enskilda smärre skogsbrukets arbetare
till nytta. Men även ägarna till de smärre enskilda skogsfastigheterna
nås i stor utsträckning av vår verksamhet. De äro i stor utsträckning
anställda som körare hos våra medlemsföretag. Vår propaganda kan därför
snabbt tränga vidare även till dessa befolkningsgrupper till förmån för
det allmänna resultatet av deras egna skogsbruk.
Den rationalisering av skogsarbetet, som vår verksamhet åsyftar, medför
givetvis, att arbetskraften inom skogsbruket kan utnyttjas på effektivast
möjliga sätt. Härigenom motväges den minskning i möjligheten att
framskaffa största möjliga kvantitet råvara ur våra skogar, som knappheten
på arbetskraft förorsakar.
I ärendet har yttrande avgivits av styrelsen för fonden för skoglig forskning,
som anför, att verksamheten i fråga i stor utsträckning avsåge en
allmän rationalisering av skogsbruket och att man kunde förvänta, att
den fortsatta verksamheten kunde bliva av sådan betydelse för skogsnäringen,
att dess understödjande med medel av influtna prisutjämningsavgifter
vore väl motiverad. Styrelsen framhåller därför som sin uppfattning,
att hinder icke borde möta, att anslag ur prisutjämningsavgiftsmedlen
utginge för ifrågavarande verksamhet med förslagsvis 200 000 kronor per
år under fem år, under förutsättning att verksamheten bedreves i huvudsak
enligt de angivna riktlinjerna i nära kontakt med representanter för olika
berörda intressen och att de forskningsresultat, som vunnes, ställdes till
allmänt förfogande.
4. Bidrag till Jordbrukare-ungdomens förbund för skogsklubbsverksamhet.
Styrelsen för Jordbrukare-ungdomens förbund har hos Kungl. Maj :t hemställt,
att för igångsättande av försöksverksamhet med klubbarbete inom
skogsbruket under tiden 1 november 1948- -31 oktober 1951 anslag ur
diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifler måtte beviljas med 49 600
kronor för vart och ett av de angivna verksamhetsåren samt för år 1948
ett tilläggsanslag å 4 480 kronor för utgivande av en handbok med studieplan
till ledning för deltagarna i verksamheten.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 178.
Styrelsen har — med förmälan att styrelsen år 1947 sökt bidrag av
lotterimedel till ifrågavarande verksamhet men att ansökningen icke föranlett
någon Kungl. Maj:ts åtgärd — till stöd för sin nu förevarande ansökan
anfört bland annat följande:
Under den tid, som förf luti t sedan styrelsens första hemställan i ärendet,
har utvecklingen inom skogsvården tillfullo bekräftat de farhågor beträffande
våra skogars tillstånd och vård, som däri framskymtade. En betydande
brist på såväl skogsodlingsmaterial som arbetskraft synes sålunda
för närvarande allvarligt försvåra utnyttjandet av det stigande intresse
bland våra skogsägare för skogligt restaureringsarbete, som under senare
år kunnat förmärkas. Här måste enligt styrelsens uppfattning krafttag
göras för att mobilisera de resurser, som äro erforderliga.
Styrelsen hävdar, att ehuru bristen på arbetskraft inom jordbruket framtvingar
ett utnyttjande av barn och ungdom i förvärsvarbetet, som är ägnat
inge betänkligheter, goda möjligheter torde finnas till mobilisering av ungdom
för det skogliga återuppbyggnadsarbetet. En ungdomsverksamhet inom
skogsbruket bör nämligen i hög grad kunna ges en stimulerande och ur
personlighetsutvecklande synpunkt värdefull utformning, varför ungdomens
fritid i viss utsträckning torde kunna användas härför. I detta hänseende
torde en sådan verksamhet kunna jämföras med den i en modern arbetsskola
bedrivna.
Styrelsen åberopar bland annat en instruktion för skogsklubbarna, i vilken
såsom lämpliga arbetsuppgifter framhålles insamling av kottar, anläggning
av plantskola och skolning av plantor för skogsvårdsstyrelsens räkning,
röjning, skogsplantering och frösådd, anordnande för klubbungdomen
av tävlingar inom skogsbruket samt anordnande av studiecirklar och kurser
på skogsvårdens område för ungdom i klubbåren.
Enligt styrelsen skulle kostnaderna för verksamheten komma att i
huvudsak omfatta utgifter för anordnandet av kurser för lokala ledare av
ungdomsverksamheten inom skogsbruket, anställande av särskilda instruktörer
för densamma samt utarbetande av erforderligt instruktionsmaterial.
I framställningen ha de årliga kostnaderna angivits till sammanlagt
17 300 kronor för 10 instruktionskurser om 3 dagar, envar med 40 deltagare,
28 800 kronor för 3 ungdomsinstruktörer för klubbarbete inom skogsbruket
samt 3 500 kronor övriga kostnader (premier och priser samt centrala
administrationskostnader). Därutöver kommer engångskostnad för utarbetande
av handbok samt studieplan 4 480 kronor.
Skogsstyrelsen har i avgivet yttrande över framställningen tillstyrkt att
anslag ur prisutjämningsavgiftsmedlen för tiden 1949—1952 om tillhopa
153 000 kronor anvisas Jordbrukare-ungdomens förbund att användas till
klubbarbete inom skogsbruket enligt en av förbundet upprättad detaljerad
plan, som Kungl. Maj :t framdeles kan godkänna. Styrelsen understryker
härvid vikten av att landsbygdens ungdom redan på ett tidigt stadium intresseras
för och blir förtrogen med skogsvårdens mest grundläggande
^uppgifter, samt tillägger, att då skogsbruket i vårt land stode inför nöd
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 178.
21
vändigheten av att genomföra ett återuppbyggnadsarbete av mycket stor
omfattning, varvid arbetskraften torde utgöra en reglerande faktor, även
ungdomarnas direkta arbetsinsats finge anses betydelsefull i sammanhanget.
5. Bidrag till föreningen Skogs- och lantbruksfilm för framställning av
skogsfilmer. Genom beslut den 26 juni 1948 föreskrev Kungl. Maj :t, att
inom diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter skulle avsättas bland
annat 100 000 kronor för bidrag till framställning av skogsfilmer för att i
den mån Kungl. Maj:t därom meddelade särskilt förordnande användas till
ändamålet samt anbefallde skogsstyrelsen att, efter vederbörandes hörande
och med iakttagande av vad som anförts i propositionen nr 269/1948, inkomma
med förslag till närmare föreskrifter rörande dispositionen av de
sålunda avsatta medlen.
Föreningen Skogs- och lantbruksfilm har hos Kungl. Maj :t hemställt, att
Kungl. Maj :t i huvudsaklig överensstämmelse med föreslagen produktionsplan
för skogsfilmer måtte av prisutjämningsavgiftsmedel under budgetåret
1950—51 anvisa ett belopp av 100 000 kronor för framställning av undervisningsfilmer
på det skogliga området.
Föreningen framhåller, att med stöd av det av riksdagen anvisade anslaget
komme att under innevarande år framställas fyra skogsfilmer, representerande
olika ämnen och avsedda att fylla omedelbara behov av undervisning
och upplysning på det skogliga området, därav två större upplysnings-
och propagandafilmer, vilka vände sig till en större allmänhet, resp.
skogsägarna, samt två undervisningsfilmer på det tekniska och sociala området.
Enligt de nu vunna erfarenheterna förelåge stort behov av att utan
avbrott kunna fullfölja framställningen av ytterligare 6 undervisningsfilmer.
För detta ändamål vore det synnerligen angeläget att minst tidigare
äskade belopp redan innevarande år kunde ställas till föreningens förfogande.
Det vore i så fall föreningens avsikt att i denna filmserie belysa
forsknings- och försöksverksamheten samt ytterligare tekniska frågor enligt
följande:
1. Skogsforskningsinstitutet och dess verksamhet.
2. Skogsträdsodlingen vid Ekebo och andra platser i landet.
3. Rationell bekämpning mot skadegörare i skogen.
4. Omföring av vanhävdad mark till skogsmark.
5. Riktig sågning och rationell virkesvård.
6. Maskinen i skogsbrukets tjänst — mekanisering av större skogsbruk.
Skogsstyrelsen har i utlåtande över framställningen — med förmälan
att det av riksdagen anvisade beloppet ännu ej utanordnats, att den med
anslaget sammanhängande filmproduktionen visserligen hade påbörjats
men att någon större erfarenhet rörande verkningarna av stödet från det
allmänna därmed ännu icke kunnat vinnas, såvida man ej dit ville räkna,
att föreningen kunnat lägga upp ett bestämt produktionsprogram — anfört,
att skogsstyrelsen, som fortfarande ansåge angeläget, alt filmen i större
22 Kungl. Mnj:ts proposition nr 178.
utsträckning än hittills toges i skogsbrukets tjänst, ville ifrågasätta,
huruvida nya medel redan nu borde anvisas för ändamålet utan avvaktan
på resultatet av den planerade filmproduktionen. Om skogsstyrelsens
framställning om ytterligare tilldelning av prisutjämningsmedel
vunne beaktande, såge skogsstyrelsen däremot intet hinder för att behovet
av medel för framställning av skogsfilm, som tjänade återuppbyggnadens
propaganda-, undervisnings- och instruktionsverksamhet, kunde tillgodoses
inom den uppskisserade ramen för dessa medels användning.
6. Ytterligare anslag till Föreningen för växtförädling av skogsträd för
bestridande av kostnaderna för vissa byggnader vid föreningens filial i
Brunsberg i Värmlands län. I propositionen nr 285/1947 har föredraganden
tillstyrkt, att högst 290 000 kronor ur prisutjämningsavgiftsmedlen finge
användas till en ny institutionsbyggnad och föreståndarbostad vid Föreningens
för växtförädling av skogsträd mellansvenska filial i Brunsberg i Värmland.
Riksdagen hade intet att erinra mot förslaget, men beloppet har ännu
icke utanordnats av Kungl. Maj :t.
Föreningen har nu hos Kungl. Maj :t — med förmälan att det av
riksdagen godkända anslagsbeloppet visat sig otillräckligt för ändamålet
— hemställt, att ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter erforderligt
tilläggsanslag måtte beviljas föreningen för täckande av de engångskostnader,
som sammanhängde med uppförande av institutionsbyggnad
samt personal- och föreståndarebostäder vid Brunsbergs-filialen.
Föreningen anför, att till grund för föreningens tidigare framställning
legat av föreningens styrelse godkända ritningar och kostnadsförslag, slutande
på inalles 290 000 kronor. Ritningarna hade emellertid underkänts
av byggnadsstyrelsen och ny arkitekt hade efter byggnadsstyrelsens anvisningar
måst anlitas. I stället för en byggnad måste nu två byggnader, en
institutionsbyggnad och en personalbostad uppföras, vilket måste betyda
väsentligt ökade byggnadskostnader. När de nya ritningarna och byggnadsbeskrivningarna
förelegat i godkännbart skick, hade föreningens utgifter
för enbart arvoden stigit till 40 000 kronor. Vid infordrandet av entreprenadanbud
hade de lägsta anbuden kommit att uppgå till 629 235 kronor,
varav för institutionsbyggnad med klängnings-, konditionerings- och kylaggregat
394 735 kronor, för personalbostad 138 000 kronor och för föreståndarbostad
96 500 kronor. För samtliga de för Brunsbergsfilialens fortsatta
verksamhet och utveckling så välbehövliga och betydelsefulla nybyggnaderna
erfordrades sålunda utöver de tidigare beviljade 290 000 kronor
ytterligare 339 235 kronor, vartill med nödvändighet komme förut angivna
arvoden på 40 000 kronor. Vid byggnadsritningarnas och kostnadsberäkningarnas
slutliga utformande hade all rimlig sparsamhet iakttagits.
I enlighet med de av byggnadsstyrelsen godkända ritningarna, för vilka
byggnadstillstånd beviljats den 1 september 1948, skulle föreningens nuvarande
önskemål i fråga om Brunsbergsfilialens iordningställande bliva fullt
tillgodosedda. Enbart nybyggnad av institutionsbyggnad i enlighet med av
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 178.
byggnadsstyrelsen godkända ritningar krävde ett tilläggsanslag till tidigare
beviljade 290 000 kronor av 104 375 kronor, vartill komme ofrånkomliga
arvoden på 40 000 kronor, eller summa tilläggsanslag i runt tal 145 000
kronor.
I en senare framställning har föreningen preciserat sitt äskande om
tilläggsanslag till 380 000 kronor för hela anläggningen och 150 000 kronor,
för den händelse endast anslag till ny institutionsbyggnad skulle kunna
beviljas. Föreningen har därvid hland annat anfört, att det vetenskapliga
arbetet och laboratoriearbetet för närvarande bedreves i lokaler, som inrymdes
i en Billeruds aktiebolag tillhörig äldre, för bostadsändamål helt avsedd
byggnad. Berörda lokaler vore för det vetenskapliga arbetet otidsenliga
och hindersamma. För föreningens verksamhet vore det utomordentligt
angeläget, att moderna forsknings- och laboratorieutrymmen erhölles. Föreningen
funne det därför i första hand viktigt, att ny institutionsbyggnad
kunde uppföras.
Styrelsen för fonden för skoglig forskning har i yttrande över föreningens
framställning såsom sin uppfattning framhållit, att, därest medel funnes
tillgängliga av odisponerade prisutjämningsavgifter, tilläggsanslag lämpligen
borde kunna utgå till föreningen på sådant sätt, att engångskostnaderna
för uppförande av erforderliga byggnader till Brunsbergsfilialen bleve
täckta. Därvid har tillika överlämnats ett yttrande i ärendet av statens
skogsforskningsinstitut, som därvid — oaktat den av föreningen vid Brunsbergsfilialen
bedrivna verksamheten otvivelaktigt vore mycket betydelsefull
och värd allt stöd — tillstyrkte bifall till föreningens medelsäskanden
endast under förbehåll, att därigenom handläggningen av styrelsens för
skogshögskolan och skogsinstitutet framställning om anslag dels av statsmedel,
dels av prisutjämningsmedel till ett försöksfält vid Bogesund icke
oförmånligt påverkades.
7. Bidrag till Uddeholms lanthushållsskola. Styrelsen för Uddeholms lanthushållsskola
i Nygård, Ekshärad, har i framställning till chefen för folkhushållningsdepartementet
hemställt, att av prisutjämningsmedlen måtte
till en för stödjande av lanthushållsskolan bildad stiftelse överlämnas ett
belopp av 520 000 kronor, närmast avsett för om- och tillbyggnad av skolan.
Styrelsen anför, att skolan, som vore belägen i övre Klarälvsdalen vid Nygård
i Ekshärads socken på fastigheten Älvbäck l2, som för ändamålet
vederlagsfritt upplåtits av Uddeholms aktiebolag, hade årliga anslag från
Värmlands läns hushållningssällskap, Värmlands läns landsting, vissa kommuner
i Värmland, Uddeholms aktiebolag och Waumska gåvomedelsfonden,
varjämte statsbidrag utginge till avlönings- och driftskostnader. Skolans
syfte vore att utbilda husmödrar för landsbygdens hem. Undervisningen
hade hittills omfattat två kurser varje år med 22 elever i varje. För yrkesutbildningen
disponerade skolan ett mindre jordbruk av den storlek, som
vore vanlig i skogsbygden. Driften vid detta hade numera så avpassats elter
nutida krav, alt jordbruket kommit att framstå som eu förebild för övriga
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
inom orten. Motsvarande gälide i viss män beträffande den till skolan hörande
trädgården. Emellertid framstode det nu som ett oavvisligt behov att
ordna med bättre lokaler för skolan. För att hålla undervisningen och även
förläggningen på en önskvärd nivå fordrades eu genomgående modernisering
av byggnaderna. Härtill komme, att skolan behövde utvidgas dels för
att uppnå driftsekonomisk storlek och dels för att kunna mottaga det stegrade
antalet inträdessökande. Det hade framstått såsom den lämpligaste
lösningen, att skolans fortsatta verksamhet överlämnades till en stiftelse,
vilken finge anskaffa medel för skolans om- och tillbyggnad, vilken kostnadsberäknats
till 520 000 kronor enligt 1948 års prisnivå. Nämnda belopp kunde
skolan icke påräkna vare sig från Uddeholms aktiebolag eller de övriga institutioner,
som hittills beviljat skolan anslag. Styrelsen fortsätter:
Skolans undervisning riktar sig till en befolkning, som har skogsbruket
som huvudnäring. Inom skolans verksamhetsområde i norra Vämland domineras
skogsbruket av några trävaruexporterande företag, varav Uddeholms
aktiebolag torde vara det största. Enligt oss lämnad upplysning har
nämnda bolag under åren 1945 och 1946 till statsverket inbetalat i det närmaste
1,7 miljoner kronor för exporterade sågade trävaror. Det synes oss
naturligt och lämpligt, att en väsentlig del av de från skogshanteringen i
norra Värmland härflytande prisutjämningsmedlen kunde återgå till bygden
för att där användas för ett syfte, som komme tillgodo såväl denna näringsgren
som den däri sysselsatta befolkningen.
Lantbruksstyr elsen har i yttrande över framställningen vitsordat, att skolan
verksamt bidragit till den kvinnliga ungdomens i norra Värmland fostran
och utbildning och att skolan såväl därigenom som ock genom sin allmännyttiga
verksamhet i övrigt varit av stor betydelse för ungdomen och
den jordbrukande befolkningen i norra Värmland. Lokalerna måste emellertid
förbättras och utvidgas. Till vissa ny- och ombyggnadsarbeten vid
lantbruksundervisningsanstalter anvisade riksdagen årligen medel å budgeten,
men de för ändamålet årligen anvisade anslagsbeloppen täckte icke
på långt när föreliggande behov av bidrag. Lantbruksstyrelsen tillstyrkte
därför, att anslag av prisutjämningsavgiftsinedel anvisades för utförande
av de planerade byggnadsarbetena, men beloppet torde i likhet med vad
som eljest gällde för nybyggnadsarbeten vid anstalter för lantbruksundervisning
utgå med högst % av de beräknade byggnadskostnaderna eller
390 000 kronor.
Statskontoret har däremot avstyrkt framställningen under framhållande
av att det här vore fråga om ett ändamål, vars tillgodoseende icke syntes
stå i överensstämmelse med riktlinjerna för prisutjämningsavgifternas användning,
helst som särskilt anslag å riksstaten stode till förfogande för
byggnadsarbeten av förevarande slag. Visserligen hade de å anslaget anvisade
medlen begränsats, men då detta torde ha skett främst med hänsyn
till förhållandena på byggnadsmarknaden, kunde den ringa medelstillgången
å anslaget uppenbarligen icke utgöra skäl för ett tillmötesgående av framställningen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 178.
25
8. Anslag till åtgärder för ett rationellare utnyttjande av södra Sveriges
virkeskapital. Södra Sveriges trävaruexportförening har i framställning till
Kungl. Maj :t framlagt förslag till disposition av de prisutjämningsavgiftsmedel
för trävaror, som i huvudsak erlagts av föreningens medlemmar under
åren 1946—1949 och vilka medel sammanlagt överslagsvis beräknades
till 3 miljoner kronor.
Föreningen anför till en början, att det som en följd av den förskjutning
av virkestillgången mot södra Sverige, som den senaste riksskogstaxeringen
utvisat, vore en riksfördel, att södra Sveriges virkeskapital utnyttjades rationellare.
Härför fordrades, att tillgången på verkligt yrkeskunniga arbetare
inom s4gverksindustrien i södra Sveriges ökades. Vidare syntes det
påkallat, att en avsevärd del av sågverken, vilkas ägare genom prisutjämningsavgiften
berövats de kontanta medel, som skulle kunnat användas till
anläggningarnas förbättrande, rationaliserades för att åstadkomma bättre
utnyttjande av timmertillgången.
Föreningen hemställer på grund härav, att ett belopp av 1 000 000 kronor
av prisutjämningsmedlen måtte fonderas för att sedermera användas till
förbättrande av yrkesutbildningen för sågverksarbetare och förmän genom
en sågverksskola i södra Sverige samt att ett belopp av 500 000 kronor av
samma medel måtte ställas till föreningens förfogande som en fond att förvalta
i och för senare utbetalning till sågverksägare i södra Sverige, vilka
exporterat sparrar, bjälkar och slipers och vilka avsåge att förbättra sina
anläggningar enligt arbets- och kostnadsplaner, som granskades och godkändes
av föreningen och/eller skogsstyrelsen eller annan sakkunnig. Sistnämnda
medel borde anvisas före arbetets påbörjande men utbetalas efter
det arbetet fullständigt färdigställts och godkänts. Ingen borde lör sin
disposition erhålla mer än det belopp han erlagt och högst 50 procent av
den verifierade kostnaden för ombyggnaden. Fonden borde icke tagas i anspråk,
förrän efter det att de nuvarande byggnadsinskränkningarna hävts.
Senast tre år därefter borde icke utnyttjade medel — utan ränta — överlämnas
till fonden för sågverksskolan.
Sågverksskolan behandlas jämväl i en framställning, som avgivits av
landstingsmannen Walfrid Bäckman i Norrgårda i egenskap av ordförande
i en kommitté, tillsatt av landstingen i Kronobergs läns, Blekinge läns, Kalmar
läns södra och Kalmar läns norra landstingsområden med uppgift att
utreda behovet av en förbättrad yrkesutbildning för arbetare och förmän
inom den sydsvenska sågverksindustrien. Bäckman framför här samma förslag
som södra Sveriges trävaruexportförening och hemställer, alt Kungl.
Maj:t måtte av prisutjämningsavgiftsmedlen reservera ett belopp av
1 000 000 kronor att användas för ifrågavarande ändamål enligt förslag,
som kommittén efter slutförd utredning komine all framlägga inom en nära
framtid. Bäckman anför, atl i betraktande av sågverksindustriens belydelse
såväl direkt som indirekt med hänsyn till skogsbrukets beroende
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
av densamma — åtgärder enligt kommitténs uppfattning vore väl motiverade,
vilka syftade till en förbättrad yrkesutbildning för såväl arbetare
som förmän inom denna industri. Utbildningen borde bli så allsidig som
möjligt och bedrivas vid såväl cirkelsågar som ramsågverk, detta med hänsyn
till den ökade andel, som södra Sverige med sitt ökade virkeskapital
rätteligen borde tillerkännas i exporten av sågat virke. Kommittén hade
även uppmärksammat den betydelse sågverksindustrien syntes ha såsom
bottenskola för annan träindustri (massaindustrien ej medräknad). Behovet
av förbättrad yrkesutbildning på detta område i södra Sverige återspeglades
också uti det förhållandet, att antalet träindustriarbetare i exempelvis Småland
ökat under senare år i förhållande till totala antalet industriarbetare.
Såsom en naturlig företeelse framstode i detta sammanhang det förhållandet,
att en del arbetare vid vikande konjunkturer med arbetslöshet inom
trähus- och snickeriindustrien gärna sökte sig till sågverksindustrien, i den
mån utbildnings- och arbetsmöjligheter där stode till buds. Avsaknaden av
en skola, som kunde giva en för sydsvenska förhållanden anpassad allsidig
utbildning på detta område, framträdde även ur denna synpunkt såsom en
brist, vilken det enligt kommitténs mening borde vara angeläget att snarast
möjligt avhjälpa. Kommittén räknade därför med att, sedan utredningen
inom en nära framtid blivit slutförd, överlämna förslag till respektive landsting
om upprättande av en sågverksskola i sydöstra Sverige för utbildning
av arbetare och förmän inom sågverksindustrien. Kommittén hade även haft
sin uppmärksamhet riktad på det behov av kompletterande undervisning i
trävaruhantering, som förelåge för vissa studerande vid handelshögskolan
och handelsgymnasierna, och komme därför även att undersöka, huruvida
en sådan undervisning skulle kunna ordnas exempelvis genom kortare specialkurser
vid den planerade sågverk sskolan.
9. Anslag till ett skogsmuseum för Götaland i Växjö. Södra Sveriges trävaruexportförening
har i sin förut omnämnda framställning jämväl hemställt,
att av prisutjämningsmedlen ett belopp av 500 000 kronor måtte avsättas
till en fond för ett skogsmuseum i Götaland. Användandet av ifrågavarande
medel för detta ändamål skulle enligt föreningen stå i överensstämmelse
såväl med föreningens önskningar som ock med den ursprungliga
tanken för dessa medels disponerande.
I anslutning härtill har framställning i ämnet gjorts jämväl av landshövdingen
i Kronobergs län Thorwald Bergquist i egenskap av ordförande i en
vid ett sammanträde i Växjö den 7 december 1948 för ändamålet konstituerad
kommitté. Här framhålles, att frågan om upprättande av ett skogsmuseum
upptagits av dåvarande ordföranden i skogssällskapet disponenten
Edwin Ohlsson redan vid 1923 års utställning i Göteborg men att den då
förfallit, bland annat av det skälet, att museet ansetts böra förläggas till
en mera skogsbruksbetonad bygd än Göteborg. Ohlsson hade emellertid
icke släppt tanken utan hade hösten 1948 framlagt förslag om inrättande
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 178.
av ett dylikt museum i Växjö. Detta hade varit anledningen till kommitténs
tillkomst. Kommitténs arbetsutskott avsåge att inom den närmaste tiden
framlägga förslag till uppförande av en skoglig museibyggnad och organisation
av ett sådant museum, förlagt i en nyuppförd byggnad i anslutning
till Smålands museum i Växjö. Preliminära beräkningar, delvis baserade på
nyligen gjorda erfarenheter angående kostnader för uppförande av ett glasmuseum
i Växjö, gåve vid handen, att ett rörelsekapital på omkring 600 000
kronor skulle erfordras för idéns fullgoda realiserande. En del av det erforderliga
kapitalet torde kunna erhållas från intresserade organisationer inom
muséets verksamhetsområde. I framställningen anföres vidare:
Betvdelsen av den svenska skogen behöver i detta sammanhang knappast
framhållas. Det bör även ligga i öppen dag, att ett levande museum som i
ord och bild, med modeller och föremål klargör skogens historia, dess betydelse
genom tiderna, vad den i dag fordrar av oss och i gengäld ger oss
måste vara av utomordentlig betydelse ur såväl nationalekonomisk som
skogsvårdande och kulturell synpunkt. Ett skogens museum torde sålunda
till sitt ändamål väl svara mot de principer, som ansetts böra tillämpas vid
fördelning av ifrågavarande prisutjämningsavgiftsmedel.
Önskvärdheten av att i möjligaste mån nå den publik, som närmast har
intresse för och behållning av hithörande frågor, landsbygdens och skogainas
folk, synes mig motivera, att museet förlägges till en trakt av landet,
där skogen har avgörande betydelse för bygdens näringsliv. Vid bedömande
av lämplig plats för ett skogsmuseuin bör beaktas att sakkunskapen med
hänsyn till skogarnas areal och sammansättning räknar med Småland som
ett framtida centrum för syd- och mellansvenskt skogsbruk. I skogligt hänseende
torde Växjö få anses vara centrum för södra Sveriges främsta skogliga
organisationer. Även ur kommunikationssynpunkt intar staden ett fördelaktigt
läge. Tungt vägande skäl tala därför för ett förläggande av ett sydsvenskt
skogsmuseuin till Växjö.
Framställningen utmynnar i en hemställan, att av prisutjämningsmedlen
ett belopp av 500 000 kronor måtte ställas till förfogande för föreningen
för Smålands fornminnen och kulturhistoria, vilken förening äger och förvaltar
Smålands museum, för inrättande av ett skogsmuseuin i Växjö eller
att av samma medel nämnda belopp måtte reserveras för ifrågavarande ändamål
i avbidan på närmare utformning av planerna för skogsmuseet.
10. Anslag till ett skogligt museum i Gävle. Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs
län har hos Kungl. Maj :t anhållit om bidrag av 200 000 kronor ur prisutjämningsavgiftsmedlen
för inrättande av hland annat ett skogligt museum
i Gävle stad. I framställningen anföres, att skogsvårdsstyrelsen hos
Gävle stad anhållit om upplåtelse av tomt för uppförande av eu institutionsbyggnad
för länets skogsvård, i vilken hland annat skulle inrymmas en
större hall av museal karaktär, planlagd med tanke på framtida utbyggnad.
Styrelsens framställning vore ännu icke slutbehandlad av stadsfullmäktige,
men olika representanter för Gävle stad hade ställt sig synnerligen
välvilliga. Styrelsen fortsätter:
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 178.
I styrelsens nuvarande lokaler, vilka styrelsen på grund av uppsägning
måste lämna senast den 1 oktober 1952, finnes en mindre permanent skoglig
utställning. Den har blivit en god tillgång för undervisningen vid Gävle
stads skolor och utgjort ett mål för skolresor från landsbygdens skolor och
för studiesällskap från ungdomsorganisationer. Då utställningen blivit mycket
uppskattad och rikligt besökt samt visat sig utgöra ett mycket betydelsefullt
led i den skogliga undervisningen och propagandan för särskilt skolungdom,
har styrelsen funnit det angeläget att förnya och komplettera
utställningen och därvid beakta möjligheter till film och ljusbildsvisning.
Vidare ingår det i de uppgjorda planerna att redan från början giva byggnaderna
en sådan utformning, att den skogliga utställningen successivt kan
utbyggas till ett permanent skogligt museum.
It. Bidrag till viss forskningsverksamhet vid svenska träforskningsinstitutet.
Styrelsen för svenska träforskningsinstitutet har i framställningar
till Kungl. Maj:t hemställt, alt sammanlagt 3 750 000 kronor av de medel,
som icke bli disponerade av diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter
på trävaror, måtte ställas till träforskningsinstitutets förfogande för intensifierad
forskning under sex år, varav under vart och ett av de två första
åren 500 000 kronor, under vart och ett av de därpå följande tre åren
700 000 kronor och under det sista året 650 000 kronor.
Styrelsen anför till en början följande allmänna synpunkter:
Då den årliga tillväxten av landets största, i Norrland belägna skogar
under åtskilliga år framåt torde vara stagnerande, lär man icke vid oförändrade
produktionsmetoder för en rätt avsevärd tid kunna räkna med
nämnvärd kvantitativ ökning av den på våra skogar baserade produktionen.
En vidare utveckling av skogsindustriens produktion torde därför böra
inriktas på en allt längre driven förädling av skogens produkter, ett bättre
utnyttjande av avfallet och ett rationellare utnyttjande av biprodukterna.
Sedan träforskningsinstitutet nu varit i full verksamhet med sina arbeten
på den grundläggande forskningens område under cirka två år, kan man
nu bättre än tidigare överblicka institutets möjligheter att inom önskvärd
tid fullgöra sin betydelsefulla uppgift i fråga om förarbetet för den ovan
nämnda utvecklingen inom den samfällda svenska träförädlingsindustrien.
Det kan då konstateras, att institutet förfogar över ändamålsenliga och
rymliga lokaler, en god och välkvalificerad uppsättning av personal och
teknisk utrustning. Särskilt gäller detta de ledande forskarna, som emellertid
f. n. på grund av den begränsade tillgången på medel för biträden
och utrustning m. m. icke till fullo kunna utnyttjas på det sätt, som vore
möjligt med hänsyn till deras kompetens.
Efter framhållande av att man inom andra länder lade ned väsentligt
större kostnader på skogsproduktforskningen än hos oss anför styrelsen, att
styrelsen med hänsyn till sålunda relaterade förhållanden och träförädlingsindustriens
dominerande betydelse uppdragit åt institutets avdelningsföreståndare
att uppgöra förslag til! utvidgning av forskningsverksamheten,
varvid betydelsefulla förslag framkommit. Det forskningsarbete, som här
avsåges, gällde i första hand en utvidgning av den grundläggande torsk
-
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 178.
ningen. Da styrelsen diskuterat möjligheterna för finansiering av denna
utvidgning av forskningen, hade styrelsen måst beakta, att industrien, i
samma mån som den grundläggande forskningen åstadkomme nya resultat,
nödgades kraftigt öka sina anslag för den målbetonade forskningen, vilken
enligt de i 1942 års avtal mellan Kungl. Maj :t och Stiftelsen svensk träforskning
uppställda förutsättningarna skulle bestridas av industrien. Styrelsen
hade funnit det berättigat att i första hand stanna vid att återstoden av
det belopp, som ännu icke disponerats av diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter
på trävaror, borde reserveras för en intensifierad forskning
vid institutet. Detta berodde dels på att, då prisutjämningsavgifterna
på trävaror infördes, det kraftigt betonades, att de därvid influtna medlen
till väsentlig del borde ställas till forskningens förfogande, dels därpå att
dessa prisutjämningsmedel skulle användas för främjande av skogen och
skogsbruket och att en intensivt bedriven forskning inom träforskningsinstitutets
verksamhetsområde måste vara ägnad att höja värdet av skogens
produkter och därmed också av skogen själv, varigenom möjligheterna
för bedrivandet av en mer rationell skogsvård likaså måste förbättras.
Inom styrelsen har av överdirektören G. Strindlund i ett till styrelsens
framställning fogat särskilt yttrande gjorts gällande, att då det för närvarande
måste anses högst nödvändigt att med all kraft söka uppbygga själva
skogskapitalet, resterande prisutjämningsmedel borde reserveras härför.
Medel till den nu ifrågavarande forskningen torde i stället kunna erhållas
från skogsindustriernas konjunkturutjämningsfonder i enlighet med för
dessa medels användning träffade överenskommelser. Strindlund ansåge
därför, att den här avsedda, i och för sig välmotiverade framställningen bort
riktas till konjunkturutjämningsfonderna.
Styrelsens majoritet har i anledning härav anfört:
Skogens värde måste vara grundläggande för bedömandet av de kostnader,
som böra läggas ned på skogsproduktionen, och detta bestämmes i avgörande
grad av träförädlingen.
Den stora inverkan, som införandet av massatillverkningen på sin tid
kom att utöva på stegringen av skogarnas värde, borde vara ett övertygande
bevis härför.
Det synes därför ur allmän näringspolitisk synpunkt vara en riktigare
väg för utvecklingen av skogskapitalet att genom intensifierad forskning
befrämja förädlingen av skogen som råvara och därigenom hävda samt
successivt höja skogens värde och därmed dess möjlighet att bekosta sin
egen reproduktion.
I styrelsens framställning lämnas härefter en utförlig redogörelse lör det
uppställda forskningsprogrammet.
Styrelsen anför om detta program:
Det framgår av redogörelsen, att forskningen väsentligen är av grundläggande
natur. Särskilt inom träteknikens område lär emellertid bestämd
gräns mellan grundläggande och tillämpad forskning näppeligen kunna
opaginerad Kontrollera mot PDF
so
Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
uppdragas, utan de flyta in i varandra. Det har också från begynnelsen
varit avsett, att den trätekniska avdelningen skulle till behandling upptaga
tillämpade forskningsproblem. Med hänsyn till det sätt, på vilket den fond
tillkommit, varur det begärda anslaget skulle utgå, lär det ej heller vara
nödvändigt, att vid användningen med samma skärpa, som gäller de ur
statsbudgeten utgående anslagen, iakttaga gränsen mellan grundläggande
och tillämpad forskning.
Styrelsen framhåller slutligen, att de totala kostnaderna för den skisserade
utvidgningen av verksamheten vid institutet beräknats till sammanlagt
3 750 000 kronor enligt en framställningen vidfogad promemoria. Sammanfattningsvis
anges, att för de särskilda forskningsgrenarna och gemensamma
arbetsuppgifter skulle erfordras följande anslagsbelopp:
trätekniska forskningsarbeten
träkemiska forskningsarbeten . .
papperstekniska forskningsarbeten
gemensamma arbetsuppgifter . .
Löpande
kostnader
600 000
1 400 000
820 000
180 000
Utrustning
140 000
200 000
410 000
Summa 3 000 000 750 000
Över framställningen har utlåtande inhämtats från statens tekniska forskningsråd,
som anför bland annat:
Ehuru forskningsrådet ej har tillgång till speciell sakkunskap inom alla
de olika områden, vilka träforskningsinstitutets framställning avser, och
därför ej har kunnat göra densamma till föremål för mera ingående teknisk-vetenskaplig
granskning, tvekar forskningsrådet ej att uttala som sin
mening, att samtliga de av träforskningsinstitutet angivna forskningsuppgifterna
äro i ekonomiskt avseende i hög grad betydelsefulla för vårt land.
Forskningsrådet har också med till förfogande stående medel understött en
förberedande forskning inom vissa av de angivna problemens områden.
Detta stöd har dock på grund av den begränsade medelstillgången icke kunnat
få annat än ringa omfattning.
Då de av träforskningsinstitutet framlagda forskningsuppgifterna tillsammans
äro av överväldigande omfattning, och då denna forskning, i enlighet
med vad institutet föreslagit, bör genomföras under loppet av en begränsad
tidrymd, bli de årligen erforderliga beloppen av sådan storleksordning,
att de icke lämpligen böra ingå bland de forskningsmedel, vilka
forskningsrådet har att utdela eller föreslå till utdelning. Forskningsrådet
vill därför instämma i förslaget, att de erforderliga medlen av staten ställas
direkt till svenska träforskningsinstitutets förfogande.
Sammanfattningsvis anför forskningsrådet, att rådet tillstyrker genomförande
av det forskningsprogram, som framlagts av styrelsen för svenska
träforskningsinstitutet, att rådet icke har något att invända mot de uppgjorda
kostnadsberäkningarna, att rådet anser hinder icke möta för forskningens
bekostande med av staten disponerade medel samt att rådet därför
tillstyrker beviljande av anslag för ändamålet av 510 000 kronor för budgetåret
1949/50 i enlighet med den gjorda framställningen.
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
Föredraganden. Prisutjämningsavgiftens syfte är att förhindra att höga
utlandspriser på viss vara skola utöva stegrande inflytande på de inhemska
priserna på varan. Vid bedömande av frågan om behovet av fortsatt bemyndigande
att uttaga prisutjämningsavgift måste alltså konstateras, i vilken
mån situationer av denna beskaffenhet kunna väntas föreligga under nästa
budgetår.
Hittills har prisutjämningsavgiften tillämpats endast i fråga om vissa
slag av trävaror av furu eller gran samt i fråga om pappersmassa av trä.
Vad trävarorna angår måste man i fråga om flertalet här avsedda sortiment
räkna med att den utländska efterfrågan alltjämt kan komma att
vara så stor, att en exportprisnivå, väsentligt överstigande den inhemska,
kommer att uppnås. Med utgående härifrån har också, såsom förut nämnts,
överenskommelse redan träffats med svenska trävaruexportföreningen rörande
inbetalning av avgifter till stiftelsen Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond
för år 1949. En fortsatt spänning mellan exportprisnivån
och den inhemska prisnivån kan alltså väntas föreligga i fråga om flertalet
sortiment. Beträffande bjälkar, sparrar och slipers har läget emellertid
ansetts vara ett annat, vilket motiverat, att prisutjämningsavgiften upphävts
i fråga om dessa sortiment.
Vad övriga regleringar inom trävaruområdet angår må här erinras om
att Kungl. Maj :t den 18 februari 1949 icke ansett sig kunna biträda trävaruexportföreningens
in. fl. organisationers framställning om upphävande
av prisregleringen å bearbetade trävaror. Denna fråga bör dock icke lämnas
ur sikte utan bör, såsom bränslekommissionen också anfört i sitt utlåtande
över nyssnämnda framställning, upptagas till förnyat övervägande,
då man av trävarumarknadens utveckling såväl utom som inom landet kan
konstatera, att tidpunkten är lämplig för en avveckling av denna prisreglering.
Regleringen av handeln med och förbrukningen av trävaror inom landet
har kunnat väsentligen uppmjukas genom att den tidigare bundenheten till
vissa inköpsområden upphävts för träförädlingsindustrier för drift av egna
verk ävensom för skogsägarföreningar.
För pappersmassan har den senaste tiden kännetecknats av sjunkande
exportpriser och försvårade avsättningsmöjligheter i utlandet. Med
anledning härav upphävdes hösten 1948 prisutjämningsavgiften å denna
vara liksom även inbetalningarna till cellulosaindustriens och trämasseindustriens
konjunkturutjämningsfonder. I samband med den förut omförmälda
preliminära överenskommelsen rörande pappersförsörj ningen i riket
har jämväl prisregleringen å pappersmassa upphävts. Om icke särskilda
förhållanden inträffa, torde varken prisutjämningsavgiften eller prisregleringen
å pappersmassa behöva återinföras.
Vad slutligen angår regleringen av handeln med och förbrukningen av
papper och papp har densamma såsom förut nämnts helt upphävts utom i
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 178.
fråga om tidningspapper. Närmare redogörelse för den senaste tidens utveckling
på detta område har lämnats dels i ett av mig den 5 mars 1949 i
andra kammaren avgivet interpellationssvar, dels ock i propositionen nr
72/1949 med förslag till förordning angående ändring i förordningen den
11 juni 1948 (nr 283) om pappersskatt samt om fortsatt giltighet av förordningen
in. in. Härutöver är för närvarande intet att tillägga. Uttagande
av prisutjämningsavgift för denna vara är för närvarande icke aktuellt.
Av det anförda framgår, att behov av prisutjämningsavgift alltjämt föreligger
i fråga om ett flertal sortiment trävaror. Bemyndigandet för Kungl.
Maj :t att uttaga prisutjämningsavgifter synes därför böra förlängas, förslagsvis
med ett år till och med den 30 juni 1950. Då det icke är alldeles
uteslutet, att behov av prisutjämningsavgift kan komma att yppa sig även
beträffande andra varor än de här förut omnämnda, torde bemyndigandet
liksom hittills böra göras generellt.
Jag övergår härefter till frågan om dispositionen av prisutjämningsavgifterna.
Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen skola de prisutjämningsavgifter,
som skola utgå för trävaror, vilka utföras efter den 14 mars
1949, tillföras De mindre sågverkens konjunkturutjämningsfond av år 1948.
Beloppet av de prisutjämningsavgiftsmedel, vilka kunna anses odisponerade,
kommer alltså hädanefter att ökas endast med vissa avgifter, som erlagts
för dessförinnan utförda trävaror. Det torde härvid röra sig om ett förhållandevis
litet belopp.
En särställning intaga de avgifter, som erlagts för sådan props, som tillverkats
före den 1 juli 1946. Bestämmelser angående dispositionen av dessa
medel, vilka högst torde komma att uppgå till omkring 900 000 kronor, ha
ännu icke meddelats, men framställning i sådant syfte har gjorts av svenska
propsexportörernas förening och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.
Det övervägande antalet propsexportörer torde vara anslutna till
någon av dessa organisationer. Det sålunda framställda förslaget går ut på
att av dessa medel skulle bildas en särskild fond under skogsstyrelsens förvaltning
med syfte att bibehålla och underlätta en ur landets synpunkt
önskvärd export av props. Jag har intet att erinra mot det framställda förslaget
utan har, under förutsättning av riksdagens godkännande, för avsikt
att föreslå Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser om disposition av medlen
i huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda förslaget.
Redan i propositionen nr 269/1948 angavs beträffande de prisutjämningsavgifter,
som då förutsågos kunna komma att uttagas beträffande pappersmassa,
att de borde disponeras på i huvudsak samma sätt, som i de under
våren 1948 ingångna överenskommelserna angående inbetalning av avgifter
till konjunkturutjämningsfonder angivits beträffande dessa avgifter. Därest
erinran från riksdagens sida icke göres mot en dylik användning av ifråga
-
33
Kungl. Mnj.ts proposition nr 178.
varande avgiftsbelopp, har jag för avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att utfärda
bestämmelser härom.
Återstående odisponerade prisutjämningsavgifter uppgå för närvarande
enligt vad förut angivits till omkring 2 963 000 kronor, vari ingår ett belopp
på omkring 2 500 000 kronor, som utgör beräknad besparing på de belopp,
som anvisats för subvention av import av trävaror från Finland enligt hittills
meddelade beslut. Det kan icke nu med bestämdhet sägas, huruvida
behov av sådan subvention kommer att föreligga jämväl innevarande år.
Skulle detta bliva händelsen, torde i varje fall det erforderliga beloppet icke
komma att överstiga 500 000 kronor. Jag anser detta belopp tills vidare böra
reserveras för sådant ändamål. Återstående belopp odisponerade prisutjämningsavgifter
skulle därefter utgöra cirka 2 463 000 kronor.
Av den lämnade redogörelsen för inkomna framställningar om anslag
ur ifrågavarande medel framgår, att anspråk på medlen i deras helhet
framställts dels av skogsstyrelsen för åtgärder för återuppbyggnad av
skogsbeståndet, dels ock av styrelsen för statens träforskningsinstitut för
viss utvidgning av forskningsverksamheten vid institutet. Därutöver ha
begärts anslag till olika ändamål med tillhopa 4 628 000 kronor.
Vad först angår skogsstyrelsens anslagsäskande vill jag till en början
hänvisa till att i överensstämmelse med 1947 års riksdags beslut ett belopp
av tillhopa 12 000 000 kronor ur prisutjämningsavgiftsmedlen avsatts för
skogsvårdande åtgärder och att av detta belopp omkring 10 000 000 kronor
torde komma att utgå för de ändamål, för vilka skogsstyrelsen nu önskar
erhålla ytterligare anslag. Med hänsyn härtill och då jämväl andra intressen
böra tillgodoses vid fördelningen av det förhållandevis ringa belopp,
som återstår att disponera, anser jag mig icke böra förorda, att ytterligare
medel nu beviljas skogsstyrelsen för ändamålet.
Vad åter angår träforskningsinstitutets framställning synes det icke
kunna förnekas, att den industriella forskningsverksamheten vid fördelningen
av prisutjämningsavgiftsmedlen blivit sämre tillgodosedd än den
skogliga. Det är vidare uppenbart, att de forskningsuppgifter, som avses nu
skola genomföras vid träforskningsinstitutet, komma att få mycket stor
betydelse för alt möjliggöra ett rationellt utnyttjande av skogskapitalet. Jag
anser mig därför böra förorda, att anslag ur här ifrågavarande medel ställas
till träforskningsinstitutets disposition. Med hänsyn till knappheten av
de tillgängliga medlen och då dessa synas även böra tillgodose andra ändamål,
anser jag dock anslagsbeloppet böra inskränkas, förslagsvis till högst
I 000 000 kronor. Det torde böra ankomma på institutets styrelse att med
utgångspunkt härifrån verkställa översyn av de utarbetade planerna för
forskningsverksamheten och, innan medlen utanordnas, underställa de sålunda
översedda planerna Kungl. Maj:ts prövning. Jag vill i detta sammanhang
även hänvisa till all institutet bör ha möjlighet att erhålla anslag till
verksamheten i fråga jämväl ur industriens konjunkturutjämningsfonder.
3 Hihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 178.
34
Kungl. Maj.ts proposition nr US.
Såsom förut nämnts har redan i propositionen nr 49/1949 förutsatts, att
statens skogsforskningsinstitut skulle ur prisutjämningsavgiftsmedlen erhålla
anslag om 125 000 kronor för anläggande av ett trädarkiv å Bogesunds
egendom. Då ett sådant arkiv skulle ha stor betydelse för skogsnäringen, ansluter
jag mig till detta förslag. Jag finner även skogsforskningsinstitutets
begäran om anslag med 150 000 kronor för specialbearbetning av observationsmaterial
från skogsforskningsinstitutets fasta försöksytor välgrundad.
Ändamålet synes vara av sådan vikt, att anslag med begärt belopp nu
bör utgå ur prisutjämningsavgiftsmedlen.
Beträffande framställningen från Jordbrukare-ungdomens förbund må
till en början framhållas, att frågan om klubbverksamheten på lanthushållningens
område för närvarande är under utredning. Med hänsyn härtill
har jag funnit det tveksamt, om förbundets begäran om anslag för skogsklubbverksamhet
nu bör bifallas. Emellertid synes det i förhandenvarande
läge vara angeläget, att klubbverksamhet av ifrågavarande slag kommer
till stånd redan innevarande år. Det kan nämligen antagas, att genom en
dylik klubbverksamhet åtgärder av en viss betydelse för skogsbruket kunna
komma till stånd för förhållandevis ringa kostnad. Jag vill därför förorda,
att av prisutjämningsmedlen ett belopp av förslagsvis liögst 50 000 kronor
ställes till förbundets förfogande för klubbverksamhet under det närmaste
året i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits i förbundets
framställning. Möjlighet bör föreligga att med detta belopp jämväl
bekosta utgivande av en handledning för klubbverksamheten. Jag vill
emellertid understryka, att slutgiltig ståndpunkt därmed icke tagits till
frågan om klubbverksamhetens slutliga organisation.
Vad angår Föreningens för skogsförädling av växtträd framställning om
ytterligare medel för bestridande av kostnaderna för vissa byggnader vid
föreningens filial i Brunsberg får jag till en början erinra därom, att 1947
års riksdag godkänt, att ett belopp av högst 290 000 kronor skulle få användas
till detta ändamål. Detta belopp har emellertid visat sig otillräckligt,
varför ytterligare anslag sökts. Jag anser det vara av vikt, att de planerade
byggnadsarbetena komma till utförande, och vill därför förorda föreningens
framställning, dock allenast i vad avser institutionsbyggnaden. Jag tillstyrker
därför, att ett belopp av ytterligare högst 150 000 kronor disponeras ur
prisutjämningsavgiftsmedlen för ändamålet i fråga.
Framställningarna om anslag ur prisutjämningsavgiftsmedlen av Föreningen
skogsarbeten, Föreningen skogs- och lantbruksfilm och styrelsen
för Uddeholms lanthushållsskola finner jag mig icke böra förorda. Till
återstoden av framställningarna är jag icke för närvarande beredd att taga
ställning, eftersom dessa ansökningar helt nyligen inkommit och därför ej
hunnit utremitteras till vederbörande myndigheter. Jag finner därför lämpligt,
att återstående odisponerade prisutjämningsavgifter tills vidare fa
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
kvarstå i diversemedelsfonden, och att förslag om deras disposition underställes
1950 års riksdag.
De belopp, som enligt vad jag här förordat, nu skulle disponeras ur
ifrågavarande medel, utgöra tillhopa (125 000 + 150 000 + 50 000 + 150 000
+ 1 000 000 =) 1 475 000 kronor.
På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen,
att lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden
till och med den 30 juni 1950 att, med iakttagande av vad
i det föregående anförts, meddela föreskrifter om uttagande
av prisutjämningsavgift samt
att godkänna vad jag föreslagit beträffande dispositionen
av influtna prisutjämningsavgifter.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Carl D. Ossmark.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1949:255 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående sänkning i vissa fall av nöjesskatten för biografföreställningar, m. in. a1 i texten
- BevU 1949:43 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående prisutjämningsavgift m. m., jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten