Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förbud mot spridning av vissa kartor m. m

17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:182, Med förslag till lag om förbud mot spridning av vissa kartor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 182.

1

Nr 182.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

förbud mot spridning av vissa kartor m. m.; given

Stockholms slott den 25 februari 1949.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t

härmed föreslå riksdagen att, under förutsättning att av riksdagen såsom

vilande antaget förslag till tryckfrihetsförordning varder slutligen godkänt,

antaga härvid fogade förslag till lag om förbud mot spridning av vissa kartor

m. in.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Enligt den nya tryckfrihetsförordningen betraktas tryckt karta såsom

tryckt skrift även då den utgives separat. Nu gällande administrativa bestämmelser

om förbud mot försäljning av vissa kartor måste därför ersättas

med lagbestämmelser; detta är förutsett i tryckfrihetsförordningen, vilken

lämnar utrymme för en reglering i lag av denna fråga. Propositionen

innehåller förslag till lagstiftning härom.

Förslaget innebär att kartor över svenskt område i större skala än

1: 1 000 000 skola granskas och godkännas av kartverket i fråga om detaljer

av betydelse för försvaret. För att karta i större skala än 1: 20 000 skall

få spridas fordras särskilt tillstånd av kartverkskommissionen. I fråga om

den nya ekonomiska kartan i skalan 1: 10 000, vilken utgives av kartverket,

förutsättes att ett mindre antal kartblad skola vara hemliga och att kartbladen

i övrigt skola tillhandahållas efter rekvisition hos kartverket. Några

särskilda inskränkningar i rätten att förvärva de kartblad som icke äro hemliga

föreslås ej.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 samt. Nr 182.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

Förslag

till

Lag

om förbud mot spridning av vissa kartor m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Genom tryck mångfaldigad, av annan än rikets allmänna kartverk framställd

karta över svenskt område i större skala än 1: 1 000 000 må ej hållas

till salu eller annorledes spridas, om ej kartan blivit godkänd vid granskning

i kartverket i fråga om detaljer som kunna vara av betydelse för rikets försvar

samt, beträffande karta i större skala än 1: 20 000, tillstånd till spridningen

meddelats av kartverkskommissionen.

Konungen fastställer närmare bestämmelser angående sådant godkännande

av karta eller tillstånd till spridning därav som avses i första stycket.

Vad i första stycket stadgats skall ej gälla spridning inom försvarsväsendet

av karta som framställts för dess räkning.

2 §.

Den som i strid mot vad i 1 § är stadgat håller till salu eller annorledes

sprider karta straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Om

förverkande av karta varom fråga är gälle vad i allmänhet är stadgat om

förverkande av föremål som använts såsom hjälpmedel vid brott.

Utdömda böter ävensom förverkad karta eller dess värde tillfalla kronan.

Förverkad karta skall överlämnas till kartverket.

3 §•

Karta över svenskt område, framställd genom tryck, i skalan 1: 200 000

eller större skala må icke utan tillstånd av Konungen eller den myndighet

Konungen bestämmer utföras ur riket.

4 §.

Genom tryck framställd efterbildning av fotografi som, ehuru den icke

är att hänföra till karta som avses i 1 §, är därmed jämförlig må, om den

innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar, icke spridas utan till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

stånd av Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer; Konungen

meddelar härom närmare bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950. Bär karta enligt äldre bestämmelser

vid granskning i kartverket godkänts för framställning eller

mångfaldigande, vare godkännande enligt 1 § denna lag icke behövligt. Ej

heller erfordras tillstånd till spridning av karta enligt denna lag, om sådant

tillstånd meddelats enligt äldre bestämmelser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och jordbruksdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg,

fråga om förbud mot spridning av vissa kartor m. m. Föredraganden

anför följande.

I den nya tryckfrihetsförordningen, vilken vid 1948 års riksdag förklarades

vilande för vidare grundlagsenlig behandling, har begreppet tryckt

skrift fått en vidsträcktare innebörd i fråga om karta, ritning eller bild. Det

har enligt de äldre, ännu tillämpliga reglerna ansetts att karta, ritning eller

bild, om den ingår i tryckt skrift, tillhör denna men däremot, om den utgives

fristående, icke skall betraktas som tryckt skrift i tryckfrihetsförordningens

mening. Därför ha bestämmelser angående förbud mot försäljning

av vissa kartor och bilder kunnat utfärdas i administrativ ordning. Då den

nya tryckfrihetsförordningen träder i tillämpning, blir emellertid karta, ritning

eller bild enligt 1 kap. 5 § att anse som tryckt skrift, även om den ej

åtföljes av text. För att likväl möjliggöra vissa inskränkningar i spridningen

av sådan karta över Sverige eller del därav, som innehåller upplysning

av betydelse för rikets försvar, eller av därmed jämförlig ritning eller bild

har ett särskilt stadgande upptagits i 6 kap. 2 §, enligt vilket närmare bestämmelser

beträffande spridande av dylik karta, ritning eller bild meddelas

i lag. Härigenom uppkommer alltså behov av bestämmelser i lag för

att ersätta de administrativa föreskrifter som nu finnas.

Frågan vilka bestämmelser som böra gälla på detta område har även varit

föremål för utredning, främst med tanke på den nya ekonomiska kartan

i skalan 1: 10 000, som utgives av kartverket. Kartverkskommissionen har

sålunda i skrivelse den 15 februari 1947 framlagt förslag rörande kontroll

å framställningen och försäljningen av vissa kartor. Yttranden över kartverkskoinmissionens

förslag ha efter remiss avgivits av överbefälhavaren,

kartverket, statens handelskommission samt 1943 års sekretessutredning.

Jag anhåller att nu få upptaga denna lagstiftningsfråga till behandling

och därvid till en början lämna en redogörelse för gällande bestämmelser

samt för det huvudsakliga innehållet i kartverkskommissionens förslag och

däröver avgivna yttranden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

5

Gällande bestämmelser.

Genom kungörelse den 19 april 1940 (nr 246) angående förbud mot försäljning

av vissa kartor föreskrevs att kartor över Sverige eller del därav i

större skala än 1: 1 000 000 tillsvidare icke finge försäljas i allmänna handeln

annat än mot rekvisition av statlig eller kommunal myndighet eller,

såvitt anginge enskilda, mot av statlig eller kommunal myndighet tillstyrkt

rekvisition. Denna kungörelse ersattes sedermera av kungörelsen den 6 november

1942 (nr 880) angående förbud mot försäljning m. m. av vissa kartor.

I sistnämnda kungörelse stadgades att karta över Sverige eller del därav

i större skala än 1: 1 000 000 ej finge framställas eller mångfaldigas för

försäljning eller eljest för spridning, med mindre kartan i fråga om sådana

detaljer som kunde vara av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen

blivit godkänd vid granskning i rikets allmänna kartverk. Dessutom bibehölls

det förut gällande försäljningsförbudet. Genom kungörelse den 1 juni

1945 (nr 225) har 1942 års kungörelse såtillvida ändrats att försäljningsförbudet

inskränkts till att omfatta allenast kartor i större skala än 1:50 000.

I fråga om utförsel ur riket äro kartor underkastade det allmänna exportförbud

som gäller enligt kungörelse den 21 mars 1941 (nr 168) i dess lydelse

enligt kungörelse den 27 april 1945 (nr 142) och med däri den 19

oktober 1945 (nr 680) och den 26 april 1946 (nr 153) vidtagna ändringar.

Sedan år 1939 ha inskränkningar gällt i fråga om rätten att sprida flygfotografier

och vissa andra fotografier av militär betydelse eller efterbildning

därav. Enligt den nu gällande kungörelsen den 31 augusti 1940 (nr 802)

angående förbud mot försäljning och utförsel av flygfotografier m. m. samt

kungörelse den 27 september 1945 (nr 639) är det sålunda förbjudet att

utan tillstånd av chefen för försvarsstaben eller militär befattningshavare

som denne utsett försälja, hålla till salu eller utdela eller från riket u!tföra

fotografi som tagits under luftfärd över svenskt område, fotografi av

arméns, marinens eller flygvapnets stridskrafter eller försvarsväsendet tillhörande

befäslningsanläggning, fabrik, varv, förråd eller annan dylik anläggning

samt fotografi över kraftverksanläggning, vilket tagits på sådant

sätt att anläggningen framträder i fågelperspektiv. Förbudet gäller även efterbildning

av fotografi, varmed bl. a. avses i tryckpress framställd efterbildning.

Kartverkskommissionens förslag.

I kartverkskommissionens skrivelse uttalas att de restriktiva bestämmelser

varom kan vara fråga ha sin största betydelse för den av kartverket utgivna

ekonomiska kartan i skalan 1: 10 000, och kommissionen hänför i första

hand sitt yttrande till denna karta.

Kommissionen anför att denna karta har betydelse för stora delar av

del svenska produktiva näringslivet och för många grenar av lörvaltningcn

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts proposition nr 182.

samt hänvisar härom till beslutet vid 1946 års riksdag att påskynda den

ekonomiska kartläggningen, så att denna kunde fullbordas på 15 år. Enligt

vad kommissionen vidare framhåller bygger detta statsmakternas beslut på

den förutsättningen att kartan skall innehålla så många för användningen

betydelsefulla uppgifter som möjligt och bli lätt tillgänglig. Detta gäller

ej endast myndigheters utan även allmänhetens behov av kartan. Ett ledande

motiv för riksdagens beslut låg jämväl i kartans betydelse för rationalisering

av vart lands jordbruk, för vilken omfattande åtgärder övervägas

och planläggas. Kommissionen har emellertid funnit att beträffande

såväl innehåll som tillhandahållande en avvägning är nödig mellan å ena

sidan allmänhetens och civila myndigheters behov av upplysningar från

kartan samt berättigade krav att utan omgång, särskilda kostnader och tidsutdräkt

kunna anskaffa blad av densamma samt å den andra sidan de på

hänsynen till landets säkerhet grundade kraven på uteslutning och förvanskning

av vissa uppgifter samt inskränkningar i tillhandahållandet av kartan.

Därvid framhåller dock kommissionen att den ekonomiska kartans betydelse

för det civila livet är så stor att endast sådana inskränkningar böra fastställas

som med hänsyn till försvaret eller folkförsörjningen äro uppenbart

oavvisliga.

Beträffande den ekonomiska kartans innehåll framhåller kommissionen

att kartan som allmän regel icke bör med text, tecken eller på annat sätt

angiva befintligheten av befästningar och av chefen för försvarsstaben såsom

hemliga angivna förråds- och basanläggningar och ej heller upptaga

sådana detaljer som särskilt underlätta angrepp med flyg, robotbomber,

artilleri eller sabotörer mot övriga militära och civila anläggningar av väsentlig

betydelse för försvaret eller folkförsörjningen. Kommissionen tillstyrker

vissa specialföreskrifter som visa tillämpningen av denna allmänna regel

samt föreslår att Kungl. Maj:t i särskilt brev till kartverket i överensstämmelse

med vad kommissionen förordat utfärdar föreskrifter rörande vad som

i fråga om den ekonomiska kartan skall iakttagas beträffande sådana detaljer

som kunna vara av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen.

I fråga om tillhandahållande av den ekonomiska kartan anför kommissionen

att kartan, även om vissa detaljer förvanskas, kan användas vid militära

företag och att därför dess förvärvande av utländsk makt kan lända till

allvarlig skada för landets försvar. Kommissionen föreslår därför begränsningar

i försäljningen av kartan. Därvid böra olika regler gälla för skilda

delar av denna. Kartbladen böra därför, med hänsyn till områdenas betydelse

ur försvarssynpunkt, indelas i grupper. Gruppindelningen bör fastställas

av Kungl. Maj:t; ändringar däri böra dock få ske efter överenskommelse

mellan kartverket och chefen för försvarsstaben. Kommissionen förordar,

med vissa erinringar, ett av försvarsstaben utarbetat förslag, enligt vilket

kartbladen indelas i fyra grupper, benämnda I a, I b, II och III.

Kommissionen framhåller härefter att gruppindelningen måste vara hemlig

och att det ur praktisk synpunkt icke är lämpligt att kartbladen säljas i

kommission genom bokhandeln. Därför förordar kommissionen att kart
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

bladen för att få inköpas skola rekvireras centralt hos kartverket, vilket

skall vidarebefordra medgivna rekvisitioner till det förlag som enligt avtal

med kartverket framställer kartbladen. För rekvisitioner böra, anför kommissionen

vidare, blanketter i brevkortsformat fastställas och hållas tillgängliga

i bokhandeln, hos hushållningssällskap, egnahemsnämnder, skogsvårdsstyrelser

m. fl. institutioner. Enskild sökande skall ha att uppgiva motiv

för ansökningen.

Beträffande de inskränkningar som skola gälla i rätten att förvärva kartblad

av den ekonomiska kartan föreslår kommissionen i huvudsak följande.

Kartblad i grupp I a böra förklaras hemliga med stöd av 4 § sekretesslagen

och beträffande dessa kartblad bör föreskrift meddelas enligt 2 §

4 mom. tryckfrihetsförordningen att de skola förses med anteckning om att

de äro hemliga och att det skall ankomma på kartverket att pröva fråga om

utlämnande. Sekretessbestämmelserna böra dock givas sådan avfattning att

kartverket får rätt att i viss begränsad utsträckning, efter samråd med

chefen för försvarsstaben, medgiva utlämnande, exempelvis då företag och

industrier eller enskilda jord- och skogsägare, som för sin verksamhet äro

i särskilt behov av sådana kartblad, begära att utfå sådana och då därjämte

trygghet är för handen att kartbladen komma att förvaras och begagnas med

nödig försiktighet. Vid utlämnande böra i dylika fall erforderliga förbehåll

göras beträffande kartbladens förvaring och begagnande samt erinran ske

att brott mot sådant förbehåll kan enligt 41 § sekretesslagen medföra straff.

Varje särskilt kartblad inom denna grupp bör numreras innan det utlämnas.

Kommissionen föreslår vidare att beträffande de områden som avses i

grupp las. k. svarttryck samt svart- och gultryck, eller sålunda blad av

den ekonomiska kartan som sakna fotobild, icke skola vara hemliga utan

behandlas på samma sätt som kartbladen i grupp I b.

Av förslaget i fråga om grupp I a följer att framställning av annan än

myndighet att få inköpa kartblad i denna grupp — utom i de fall som angivas

i föregående stycke — skall avslås, varom kartverket skall underrätta

rekvirenten.

I fråga om kartbladen i grupperna I b, II och III anser kommissionen icke

erforderligt att dessa hållas hemliga. Vissa inskränkningar föreslås beträffande

försäljningen. Kartbladen i grupperna I b och II böra få försäljas till

statlig och kommunal myndighet samt till enskilda personer och företag

som äga eller bruka fastighet, belägen inom kartbladets område, eller som i

rekvisitionen eljest lämnat erforderlig motivering för behovet av kartblad.

I fråga om kartblad i grupp I b skall kartverket äga föreskriva att kartbladet

skall förvaras på betryggande sätt och underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse

sådant villkor bör medföra straff. Föreskriften om förvaringen bör

dock icke utgöra hinder för att kartblad användes som bilaga till ansökningar,

framställningar och beslut och ej heller att det ingår i förrättningsakter

och remissakter. Utöver vad nu sagts om gruppen I b bör i fråga

om svarttrycken samt svart- och gultrycken i grupp I a särskilt gälla att

de icke må till enskilda eller företag säljas utan särskilda skäl, exempelvis

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

att kartbladet erfordras för framställning till myndighet i jordförvärvsärende

eller dylikt.

För prövningen av rekvisitioner av kartblad i grupp III föreslås icke

några inskränkande bestämmelser.

Kommissionen föreslår att inkomna rekvisitioner i viss utsträckning skola

registreras hos kartverket.

Vad kommissionen föreslagit angående den ekonomiska kartan i skala

1:10 000 skall såväl beträffande kartans innehåll som dess tillhandahållande

även gälla av kartverket utgiven fotokarta i samma skala.

Beträffande tidigare upprättade ekonomiska kartor i skalan 1: 20 000

över vissa delar av riket anser kommissionen tillräckliga skäl icke föreligga

för bibehållande av några inskränkande bestämmelser; dessa kartor böra

alltså få säljas fritt.

Kartor som icke framställas av kartverket utan utgivas av annan myndighet,

offentlig institution eller enskild böra, enligt kommissionens förslag, i

huvudsak vara underkastade samma bestämmelser i fråga om kartans innehåll

som den ekonomiska kartan, och det enligt 1942 års kungörelse gällande

granskningstvånget bör därför bibehållas. Däremot bör i regel försäljningen

av dessa kartor vara fri. För att det emellertid icke härigenom skall

bli möjligt att fritt utgiva karta i stor skala över områden av stor betydelse

ur försvarssynpunkt, t. ex. Stockholms skärgård, anser dock kommissionen

att det skall ankomma på kartverket att i samband med granskningen av

kartan besluta angående försäljningen. Kartverket skall därvid, när det kan

anses påkallat av viktiga militära skäl, äga föreskriva rekvisitionstvång av

samma innehåll som i 1942 års kungörelse.

För kartor som kartverket framställer på beställning av statliga eller kommunala

institutioner eller enskilda böra, enligt kommissionens mening, tilllämpas

samma regler i fråga om innehåll och tillhandahållande som gäller

för kartverkets egna kartor av motsvarande art. Detsamma bör i huvudsak

gälla bildskisser och fotografiska kopior av framställt fotomaterial.

Vidare framhåller kommissionen att kartor som upprättas vid legala förrättningar

icke äro avsedda för försäljning eller annan spridning och därför

ej omfattas av bestämmelserna i 1942 års kungörelse. I vissa undantagsfall

kunna sådana kartor vara hemliga enligt gällande sekretessbestämmelser.

Kommissionen anser några åtgärder i detta sammanhang icke vara erforderliga

beträffande sådana förrättningskartor.

Kommissionen föreslår vissa inskränkande bestämmelser angående utförsel

av kartor. Såsom jag förut framhållit äro kartor underkastade det

allmänna exportförbudet; utförsel får därför ske endast med tillstånd av

statens handelskommission. Kartverkskommissionen förordar att kartor i

mindre skala än 1: 200 000 skola få fritt utföras. Andra kartor skola få

utföras endast med licens som meddelas, om kartan är i större skala än

1: 50 000, av Kungl. Maj :t och eljest av kartverket efter samråd med chefen

för försvarsstaben. I samband med resa skall dock få fritt utföras högst

fem exemplar av karta som ej är i större skala än 1: 50 000 eller av tryckta

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

turistkartor och vägledningskartor över städer och samhällen, om de godkänts

för fri försäljning.

En av kartverkskommissionens ledamöter har väl biträtt förslaget om

retuschering och förvanskning av militärt eller folkförsörjningsmässigt ömtåliga

detaljer men ansett sig böra hävda principen om friast möjliga försälj

ningsbestämmelser; denne ledamot har därför icke anslutit sig till kommissionens

förslag om hemlighållande av vissa kartblad av den ekonomiska

kartan och under alla omständigheter ansett sig icke kunna biträda förslaget

om rekvisitionstvång, kontroll å och villkor för försäljningen samt

registrering av utlämnade exemplar av den ekonomiska kartan.

Yttranden över kartverkskommissionens förslag.

Kartverkskommissionens förslag tillstyrkes i huvudsak av överbefälhavaren.

I ett allmänt uttalande rörande förslaget framhåller kartverket att

detta innebär betydande inskränkningar i friheten att framställa och avyttra

kartor över Sverige och att förslagets genomförande kommer att medföra

väsentliga nackdelar för såväl kartproducenter som kartkonsumenter,

icke minst beträffande kartverkets egen kartproduktion, som är den mest

omfattande och mest utnyttjade inom landet. Kartverket erinrar om att

kartverket tidigare ifrågasatt att kartproduktionen och försäljningen åter

skulle bli helt fria, såsom i huvudsak var fallet före andra världskrigets utbrott.

Även om så icke anses böra ske med hänsyn till de alltjämt labila

tidsförhållandena, finner sig kartverket dock böra uttala sin tvekan, huruvida

så långt gående inskränkningar som kommissionen föreslagit kunna

anses vara ofrånkomliga ur synpunkten av rikets säkerhet. Särskilt gäller

detta inskränkningar i fråga om kartornas innehåll.

Kartverket anför härom vidare.

Kartorna äro till för att lämna allmänheten och näringslivet m. m. så

många upplysningar som möjligt inom ramen för de olika karttyperna. Uteslutningar

i och förvanskningar av kartbilden äro därför alltid motbjudande

ur kartografisk synpunkt och till nackdel vid kartornas användning.

Kartverket kan ej heller underlåta att ifrågasätta, huruvida icke sådana

uteslutningar och förvanskningar a kartorna särskilt draga uppmärksamheten

till de föremål som man genom nämnda åtgärder velat göra mindre

kända. Som exempel kan tagas kravet på uteslutningar av påskrifter rörande

vissa på kartan upptagna industriers art eller namn på grund av industriernas

betydelse för försvarsväsendets behov. Da andra mindre betydande

industrier som regel tinnas angivna med påskrift, blir resultatet att

kartan indirekt ger en påtaglig upplysning om var de krigsviktiga industrierna

äro att finna. Uppgifter rörande vilka de icke namngivna industrierna

äro kunna lätt erhållas ur adresskalendrar, telefonkataloger m. m. Principen

om uteslutningar av dylik art synes därför vara diskutabel. Då emellertid

försvarsväsendets representanter ansett invändningarna icke bärande

samt kartverkskommissionen funnit sig icke kunna emot chefens för försvarsstaben

framställda krav förorda mindre långtgående restriktioner än

som i förslaget angivits, anser sig kartverket här böra inskränka sig till

dessa allmänna påpekanden om förslagets innebörd och uttala förhoppningen

att åtminstone framdeles lättnader skola kunna genomföras.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj:ts proposition nr 182.

Beträffande tillhandahållandet av den ekonomiska kartan i skalan

1:10 000 finner överbefälhavaren kommissionens förslag vara i huvudsak

lämpligt. Sålunda framhåller överbefälhavaren att grunderna för kartans

tillhandahållande böra så utformas att de behov för vilka ett påskyndande

a\ den ekonomiska kartläggningen beslöts vid 1946 års riksdag, ävensom

övriga legala behov som kunna göra sig gällande, bli tillgodosedda, överbefälhavaren

finner förslaget väl uppfylla kraven i berörda hänseende samt

framhåller att några väsentliga olägenheter icke torde följa av det föreslagna

rekvisitionsförfarandet och ej heller av de föreslagna säkerhetsåtgärderna

med avseende på kartornas hanterande. I huvudsak tillstyrkas de föreslagna

restriktionerna i kartförsäljningen även av kartverket, som uttalar

att dessa äro av väsentligt mindre betydelse ur såväl kartproducentens som

kartkonsumentens synpunkt än inskränkningarna i kartornas innehåll.

Mot vad förslaget innehåller angående hemlighållande av vissa kartblad

finner 19i3 års sekretessutredning i princip icke något att erinra. Däremot

anser sekretessutredningen det kunna i frågasättas, huruvida de föreslagna

begränsningarna i rätten att inköpa kartblad som icke är hemligt — vilka

begränsningar ansetts påkallade med hänsyn till kartans användbarhet för

militära ändamål och åsyfta att förhindra att kartbladen förvärvas av utländsk

makt -— äro ägnade att tillgodose angivet syfte. Sålunda anför sekretessutredningen

att, sedan någon tid förflutit efter kartbladens utgivning,

det med hänsyn till storleken av den upplaga som väntas vinna avsättning

icke lär bereda främmande makt någon större svårighet att komma i besittning

av kartbladen. Det säkraste skyddet ligger alltså, enligt sekretessutredningens

mening, däri att kartblad som av främmande makt kunna användas

till skada för rikets säkerhet över huvud taget icke framställas eller

att bladen förvanskas så att de militära upplysningar som kunna hämtas

därur icke äro av större betydelse. Ett visst skydd kan även beredas genom

att kartblad hållas hemliga. Under förutsättning att hemlighållandet begränsas

till kartblad, beträffande vilka behovet av utlämnande icke gör sig

gällande med större styrka och vilka därför endast begagnas i tjänsten eller

utlämnas i ett fåtal exemplar, kan det antagas att hemlighållandet i allmänhet

tillgodoser det angivna syftet. Däremot lär detta, anför sekretessutredningen

vidare, icke uppnås allenast genom kontroll och begränsning

av försäljningen till allmänheten utan anknytning till sekretessbestämmelser.

En av administrativ myndighet utövad behovsprövning i fråga om rätten

att inköpa kartblad är förenad med betydande olägenheter, och då denna

ej kan antagas i längden tillgodose sitt syfte, anser sig sekretessutredningen

icke kunna tillstyrka bestämmelser därom.

Beträffande detaljutformningen av de föreslagna inskränkningarna i tillhandahållandet

av den ekonomiska kartan föreslår överbefälhavaren vissa

smärre ändringar, vilka överbefälhavaren finner kunna vidtagas utan eftersättande

av de legala kartbehoven. Det torde icke vara nödvändigt att i detta

sammanhang närmare redogöra för skillnaden mellan kartverkskommissionens

och överbefälhavarens förslag i detta hänseende. Jag vill endast nämna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

11

att även i fråga om kartbladen i grupp III, för vilka kommissionen icke ansett

några inskränkningar nödvändiga, enligt överbefälhavarens förslag

skall krävas att enskilda personer eller företag för att få inköpa kartblad

lämnat tillfredsställande motivering för inköpet. Överbefälhavaren framhåller

att Kungl. Maj :t bör meddela normerande bestämmelser om vad som

skall förstås med tillfredsställande motivering. Dessa bestämmelser böra

emellertid vara tämligen allmänt hållna med hänsyn till svårigheterna att

förutse alla förekommande fall. Såsom bärande motiv kunna, enligt överbefälhavarens

mening, t. ex. angivas: planeringsverksamhet hänförlig till

innehav eller arrendering av fastighet, mark eller skog, vetenskaplig forskning,

undervisningsverksamhet, planläggning av idrottstävling och dylikt.

Kartverket ifrågasätter, om icke hemlighållandet av vissa kartblad kunde

helt undvaras, då mera betydelsefulla militära anläggningar, befästningar

och dylikt ändå icke få återgivas på kartorna. I varje fall anser kartverket

hemlighållandet av kartblad böra inskränkas till det minsta möjliga.

I fråga om tillhandahållandet av andra kartor än den nya ekonomiska

kartan företräder överbefälhavaren den uppfattningen att kartor i större

skala än 1: 20 000 icke böra få försäljas i allmänna handeln eller eljest tillhandahållas

annat än mot rekvisition av statlig eller kommunal myndighet

eller, såvitt angår enskilda, mot av sådan myndighet tillstyrkt rekvisition.

Enligt överbefälhavarens mening bör kartverket lämnas befogenhet att medgiva

försäljning av karta utan tillämpning av detta rekvisitionsförfarande

men bör denna befogenhet begränsas att gälla kartor som äro av väglednings-

eller turistkartenatur; det förutsättes att kartverket i tveksamma

fall samråder med chefen för försvarsstaben. Även kartverket anser rekvisitionstvång

böra förekomma endast för kartor i större skala än 1: 20 000

med rätt för kartverket att medgiva fri försäljning.

Kartverkskommissionens förslag rörande utförsel av kartor tillstyrkes

av kartverket, under det att statens handelskommission anser nu gällande

bestämmelser böra bibehållas.

Departementschefen.

Enligt den nya tryckfrihetsförordningen är, såsom jag inledningsvis framhållit,

tryckt karta, ritning eller bild att anse som tryckt skrift, även

om den ej åtföljes av text. Det blir därför nödvändigt att ersätta de nu gällande

administrativa bestämmelserna rörande försäljning av kartor med

särskilda'' lagregler. Det bör emellertid betonas att frågan om spridningen

av kartor icke i någon väsentlig mån är en tryckfrihetsfråga. Utvidgningen

av tryckfrihetsförordningens tillämplighet beträffande kartor har skett för

att en praktiskt tillfredsställande avgränsning av begreppet tryckt skrift

skall vinnas. Å andra sidan ha de tryckfrihetssakkunniga uttalat att ur yttrandefrihetens

synpunkt kravet på fri spridning av kartor över Sverige eller

del därav samt ritningar och bilder, som äro jämförliga därmed, icke gör sig

lika starkt gällande som då fråga är om andra tryckalster men att däremot

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

starka skäl kunna föreligga att begränsa spridningen av sådan karta, ritning

eller bild, om den innehåller upplysningar av betydelse för rikets försvar.

Genom tryckta kartor och därmed jämförliga ritningar och bilder kunna

upplysningar spridas om förhållanden, vilka av hänsyn till rikets säkerhet

icke böra uppenbaras för främmande makt. Det skydd lagstiftningen erbjuder

häremot är principiellt detsamma som beträffande röjandet av dylika

uppgifter på annat sätt. De grundläggande straffbuden rörande sådant brott

mot rikets säkerhet äro upptagna i 8 kap. strafflagen och enligt den nya

tryckfrihetsförordningen skall offentliggörandet av uppgifter rörande förhållanden,

vilkas röjande enligt lag innefattar brott mot rikets säkerhet, anses

som tryckfrihetsbrott. I den mån karta, ritning eller bild innehåller sådana

uppgifter, kan dess utgivande således föranleda straff och dess spridande

hindras genom beslag och konfiskation i samma ordning som gäller

för andra tryckta skrifter.

Vissa uppgifter på karta kunna emellertid, även om de icke i och för sig

äro av hemlig natur, t. ex. uppgifter angående byggnaders läge och beskaffenhet,

vara till skada för rikets försvar på grund av att kartan kan komma

till direkt användning vid krigsföretag. På samma sätt kunna vissa bilder,

särskilt flygfotografier, begagnas för militära ändamål och således, om de

komma i främmande makts besittning, vara till skada för försvaret. Av

dessa skäl har i 6 kap. 2 § nya tryckfrihetsförordningen upptagits ett stadgande

som möjliggör inskränkande lagbestämmelser beträffande spridande

av sådan karta över Sverige eller dei därav, som innehåller upplysning av

betydelse för rikets försvar, eller av därmed jämförlig ritning eller bild.

Sådana lagbestämmelser erfordras i första hand för att förhindra spridningen

av karta, vilken innehåller detalj uppgifter som kunna vara av betydelse

för rikets försvar. Liksom hittills böra de kartor som äro avsedda för

spridning granskas av kartverket och uteslutning av vissa detaljer bör därvid

kunna uppställas som villkor för att spridning skall tillåtas. Av principiella

skäl möjliggör tryckfrihetsförordningen icke föreskrifter om förhandscensur.

Principiellt kan förbud således icke meddelas mot själva framställandet

och mångfaldigandet av karta, som ej blivit granskad och godkänd.

Spridningsförbud för kartan torde emellertid, såsom jag framhållit vid

framläggandet av propositionen till 1948 års riksdag angående ny tryckfrihetsförordning,

utgöra tillräcklig grund för en sådan granskning som redan

nu utövas av kartverket. I praktiken torde den som framställer kartan, för

att icke drabbas av spridningsförbudet, vanligen låta kartverket granska

denna redan då den föreligger i korrektur. Förbudet mot censur utgör icke

något hinder mot att en sådan av kartframställaren begärd granskning av

korrektur utföres.

De nu gällande bestämmelserna i 1942 års kungörelse innebära att

granskning av kartdetaljer skall ske, så snart kartan är i större skala än

1: 1 000 000. Kartverkskommissionen har förordat att denna regel bibehålies

och det torde ej föreligga några skäl att frångå densamma. Liksom hittills

bör undantag göras för kartor vilka framställas för försvarsväsendets räk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

ning. Såsom framgår av kommissionens yttrande är det ej heller meningen

att sådan granskning skall avse hittills vanliga förrättningskartor, t. ex. för

fastighetsbildning eller planändamål.

I vilken utsträckning vissa kartdetaljer böra vara uteslutna för att karta

skall kunna godkännas för spridning torde icke lämpligen kunna regleras

i detta sammanhang. Det bör ankomma på kartverket att i det enskilda fallet

besluta härom, men jag förutsätter att Kungl. Maj :t i administrativ ordning

kommer att meddela kartverket erforderliga anvisningar.

Även om det nu förordade spridningsförbudet för kartor, som icke granskats

och godkänts, i allmänhet kommer att leda till att de kartor som spridas

bland allmänheten, vare sig de utgivits av kartverket eller av annan, icke

innehålla detaljer av mera framträdande militär betydelse, är det likväl uppenbart

att denna uteslutning av kartdetaljer icke kan drivas så långt att

kartorna helt sakna värde för krigsföretag mot vårt land. I ett modernt samhälle

föreligger för mångahanda ändamål behov av kartor i olika skalor och

utföranden samt med mer eller mindre detaljerat innehåll. Ekonomiska kartor

i stor skala äro av största betydelse för väsentliga allmänna och enskilda

intressen såsom närmare utvecklades, då frågan om påskyndande av den

ekonomiska kartläggningen behandlades vid 1946 års riksdag (prop. nr 106).

Jag hänvisar till vad som därvid förekom och vill här endast erinra om den

ekonomiska kartans betydelse för rationalisering av vårt lands jordbruk, för

fastighetsbildning och samhällsplanering, för vägväsende och skogsskötsel.

Även andra kartor i stor skala, t. ex. över städer och andra samhällen, komma

till användning inom näringslivet och för andra samhällsnyttiga ändamål.

Uppenbart är emellertid att särskilt kartor i stor skala redan därigenom

att de detaljerat och riktigt återgiva terrängen, vägar, bebyggelse m. m. också

kunna användas vid militära företag. Fråga uppkommer därför, huruvida

genom inskränkningar i spridningen av sådana kartor faran för rikets säkerhet

kan minskas utan att andra intressen i väsentlig mån eftersättas.

Kartverkskommissionen behandlar i första hand inskränkningar i spridningen

av den ekonomiska kartan i skalan 1 : 10 000, vilken utgives av kartverket.

Såsom kommissionen anfört torde det vara ofrånkomligt att vissa delar

av denna karta förklaras hemliga. Detta bör emellertid gälla blott ett ringa

antal blad över sådana områden där särskilt betydelsefulla militära anläggningar

finnas. Bestämmelser om hemlighållande av kartbladen på sådan

grund torde kunna meddelas av Kungl. Maj :t med stöd av 4 § sekretesslagen,

varför frågan icke torde behöva närmare utvecklas i detta sammanhang. Det

av kommissionen uttalade önskemålet att de hemliga kartbladen skola

kunna utlämnas i viss begränsad utsträckning, t. ex. då företag och industrier

eller enskilda jord- eller skogsägare, som för sin verksamhet äro i

särskilt behov av kartbladen, begära att utfå dessa och därjämte trygghet är

för handen att kartbladen komma alt förvaras och begagnas med nödig försiktighet,

torde böra tillgodoses. Redan genom stadgandena i 37 och 38 §§

sekretesslagen möjliggöres sådant utlämnande, varvid dock beslutet ankommer

på Kungl. Maj:t. Något hinder torde emellertid icke föreligga att giva

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 182.

de av Kungl. Maj :t med stöd av sekretesslagen utfärdade föreskrifterna

sådant innehåll att utlämnande för vissa ändamål och under vissa förutsättningar

generellt medgives, ehuru kartbladen eljest icke få utlämnas.

Av vad nu anförts framgår att till övervägande del kartbladen av den ekonomiska

kartan icke skola vara hemliga utan, i den mån de äro att anse som

allmänna handlingar, skola anses offentliga. I fråga om dessa kartblad innebär

kommissionens förslag att bestämmelser skola meddelas om kontroll

över tillhandahållandet och att därvid mer eller mindre vittgående inskränkningar

i försäljningen skola föreskrivas, allt efter kartbladens betydelse ur

försvarssynpunkt. Såsom villkor för tillhandahållande av kartblad inom den

i detta hänseende viktigaste gruppen skall även kunna meddelas föreskrift

rörande kartbladets förvaring.

De av kommissionen föreslagna bestämmelserna förutsätta ett allmänt

förbud att utan tillstånd överlåta blad av den ekonomiska kartan, i likhet

med vad som gäller t. ex. om skjutvapen eller spritdrycker. Föreskrifter

om förvaring av kartblad bli nämligen utan mening, om de icke grunda

sig på ett principiellt förbud mot överlåtelse av kartbladen. Även inskränkningar

i kartverkets försäljning av kartblad skulle bli tämligen värdelösa,

om kartbladen fritt kunde förvärvas från annan t. ex. i antikvariat. EU sådant

förbud mot överlåtelse skulle emellertid utgöra ett avsevärt hinder,

då det gäller att använda den ekonomiska kartan för de ändamål som motiverat

dess upprättande. Kartbladens begagnande för jordbruksrationalisering

och fastighetsbildning förutsätter att de kunna överlåtas t. ex. i samband

med fastighetsförsäljning. Mot ett sådant mera allmänt förbud att

överlåta dessa kartblad talar även att dess efterlevande knappast kan kontrolleras

och att det torde vara svårt att i det enskilda fallet vinna förståelse

för att ett sådant förbud behöver upprätthållas. Det kunde väl

vara anledning att bortse från de olägenheter som äro förenade med inskränkningar

i rätten att förvärva och till annan överlåta blad av den ekonomiska

kartan, om dessa inskränkningar kunde antagas vara av betydelse

för att hindra att kartbladen till skada för rikets säkerhet komma i främmande

makts besittning. Ett stort antal av varje kartblad torde komma att

spridas bland allmänheten. Det måste därför, såsom sekretessutredningen

framhållit, antagas att en av administrativ myndighet utövad behovsprövning

icke i längden tillgodoser det angivna syftet. Med hänsyn härtill finner

jag avgörande vikt böra tillmätas de invändningar som kunna riktas mot

kommissionens förslag. Inskränkande bestämmelser rörande spridningen av

den ekonomiska kartan föreslås därför icke i detta sammanhang. Dock vill

jag framhålla att det icke möter något hinder att i administrativ ordning

reglera försäljningen av denna karta på sådant sätt att den tillhandahålles

endast på ett centralt försäljningsställe och därigenom skapa möjligheter

till överblick och kontroll över försäljningen. Även om man utgår från att

försäljningen av kartbladen bör vara fri och att den som begär i regel bör

få inköpa kartblad, om detta icke är hemligt, torde en sådan centraliserad

försäljning kunna få en viss betydelse för att försvåra förvärv av kartblad i

obehörigt syfte. Jag förutsätter att administrativa bestämmelser därom kom
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

15

ma att meddelas och att därvid även föreskrives att kartverket i allmänhet

skall tillhandahålla kartbladen endast till svensk medborgare eller svensk

juridisk person; dock bör i undantagsfall även annan kunna förvärva dessa

kartblad, t. ex. utlänning som med vederbörligt tillstånd förvärvat fast

egendom i riket och behöver karta för dess skötsel. Det bör även kunna

föreskrivas att försäljning till enskilda personer skall ske endast i begränsad

omfattning och att sålunda hela serier av kartblad över militärt

viktiga områden i regel icke skola säljas till enskilda personer.

Beträffande kartor som utgivas av annan än kartverket innebär kommissionens

förslag att försäljningen i regel bör vara fri. För att det emellertid

icke därigenom skall bli möjligt att upprätta och fritt sälja karta i stor

skala över områden av stor betydelse ur försvarssynpunkt förordar dock

kommissionen att de enligt 1942 års kungörelse gällande inskränkningarna

i den allmänna handeln med dylika kartor skola bibehållas men att det skall

ankomma på kartverket att i samband med granskningen av kartorna besluta,

huruvida fri försäljning skall få ske. Därvid skulle kartverket i regel

ha att medgiva fri försäljning men i undantagsfall, när så av viktiga militära

skäl vore påkallat, kunna föreskriva att kartorna skulle vara underkastade

rekvisitionstvång. Vad nu sagts skulle således enligt kommissionens

förslag gälla kartor i större skala än 1: 50 000, dock med undantag

av vissa äldre ekonomiska kartor i skala 1:20 000, vilka skulle få säljas

fritt. Kartverket har i sitt yttrande förordat att bestämmelserna skola gälla

endast kartor i större skala än 1: 20 000 och överbefälhavaren har intagit

samma ståndpunkt men uttalat att kartverkets befogenhet att medgiva fri

försäljning borde begränsas till kartor som äro av väglednings- eller turistkartenatur.

En anordning som innebär att tillstyrkan av någon statlig eller kommunal

myndighet fordras för att karta skall få säljas i den allmänna handeln

lär i längden sakna större betydelse för att försvåra ett obehörigt anskaffande

och utnyttjande av kartor och jag kan därför icke tillstyrka dess bibehållande.

Ett fullständigt frigivande av försäljningen beträffande alla av

annan än kartverket utgivna kartor skulle emellertid å andra sidan, såsom

kommissionen anfört, kunna leda till att kartor i stor skala över områden

som äro särskilt viktiga ur försvarssynpunkt utgivas och spridas. Särskilt

då det gäller de områden över vilka kartblad av den nya ekonomiska kartan

icke skola få utlämnas till spridning utan skola hållas hemliga, är det

av vikt att spridningen av motsvarande kartor, upprättade på kommunalt

eller enskilt initiativ, kan förhindras. För spridning av kartor i stor skala,

lämpligen sådana i större skala än 1: 20 000, bör därför fordras tillstånd

med hänsyn ej allenast till de på kartan återgivna detaljerna utan även till

den betydelse kartan som helhet äger ur försvarssynpunkt. Fråga om sådant

tillstånd bör lämpligen prövas av kartverkskommissionen, i vilken

representanter finnas för både militära och civila myndigheter som kunna

beröras av frågan. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare

anvisningar rörande tillståndsprövningen. Hinder torde icke böra möta att

begränsa tillstånd till att avse spridning för visst ändamål, t. ex. planeringsverksamhet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 182.

Enligt 1942 års kungörelse medför överträdelse av förbudet mot framställning

eller mångfaldigande av karta, som ej blivit godkänd, ej allenast

straff utan även förverkande av kartan eller, om den ej kan tillrättaskaffas,

dess värde. Uppenbarligen kan det vara av vikt att förverkande av

karta kan ske även vid överträdelse av de nu förordade bestämmelserna om

förbud mot spridning av karta i vissa fall. I allmänhet kan tryckt skrift icke

konfiskeras annat än i de fall och i den ordning tryckfrihetsförordningen

angiver. På grund av stadgandet i 6 kap. 2 § nya tryckfrihetsförordningen

torde emellertid hinder icke möta att meddela bestämmelser om förverkande

av karta som där avses på grund av otillåten spridning av kartan. Det

bör dock framhållas att sådana bestämmelser icke kunna medföra att tryckt

skrift eljest kan konfiskeras; åtgärden kan således endast avse kartan och,

om denna är förbunden med annan tryckt skrift på sådant sätt att den icke

särskilt kan bli föremål för förverkande, torde sådan åtgärd icke kunna

ifrågakomma.

Kommissionens förslag innefattar vissa ändrade bestämmelser angående

utförsel av kartor. Därom gäller för närvarande att kartor äro underkastade

det allmänna exportförbud, varom förordnats i kungörelse den 21 mars

1941 (nr 168); exportlicens meddelas av handelskommissionen. Förslaget

innebär i huvudsak att exportförbud skall gälla endast kartor i skalan

1: 200 000 eller större skala samt att licensgivningen skall överflyttas beträffande

kartor i större skala än 1: 50 000 till Kungl. Maj :t och i övrigt till

kartverket. Detta förslag har lämnats utan erinran av överbefälhavaren och

kartverket, under det att handelskommissionen anser det hittills tillämpade

förfaringssättet böra bibehållas.

Med hänsyn till att tryckt karta, såsom jag tidigare framhållit, enligt nya

tryckfrihetsförordningen är att hänföra till tryckt skrift kommer den allmänna

grundsatsen om rätt att fritt sprida tryckt skrift även att gälla tryckta

kartor. Tryckfrihetsförordningens bestämmelser torde icke endast gälla

spridning inom riket utan även omfatta spridning som innebär utförsel. Då

den nya tryckfrihetsförordningen träder i tillämpning sättes alltså det gällande

exportförbudet beträffande tryckta kartor ur kraft. För att förbud

mot utförsel av kartor skall kunna bibehållas erfordras därför bestämmelser

med stöd av 6 kap. 2 § nya tryckfrihetsförordningen. Förbudet att ur riket

utföra kartor påkallas av helt andra skäl än det allmänna exportförbudet.

Det torde därför vara lämpligt att, såsom kartverkskommissionen föreslagit,

frågan härom regleras särskilt. Härvid torde lämpligen i detta sammanhang

böra upptagas ett allmänt förbud att utan tillstånd av Kungl. Maj :t

eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer ur riket utföra genom tryck

mångfaldigad karta över svenskt område i skalan 1: 200 000 eller större

skala. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser

rörande förbudets tillämpning. Vid överträdelse av förbudet bli allmänna

regler om straff för olovlig varuutförsel in. in. tillämpliga.

Vad i det föregående anförts om kartor har endast avsett tryckta sådana.

Emellertid torde det icke möta några svårigheter att mångfaldiga kartor

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

17

genom annan metod än tryck, t. ex. genom fotografisk metod. Samma synpunkter

beträffande granskning av karta och tillstånd till spridning därav

samt utförsel av karta göra sig gällande, oavsett framställningssättet. Det

torde emellertid icke föreligga någon anledning att upptaga bestämmelser

i lag för annat än tryckta kartor; i övrigt kunna motsvarande reglering ske

i administrativ ordning.

Enligt kungörelsen den 31 augusti 1940 (nr 802) gäller förbud att

sprida flygfotografier över svenskt område och vissa andra fotografier. Förbudet

avser även efterbildning av fotografi. Sådan efterbildning kommer,

om den är framställd i tryckpress, enligt den nya tryckfrihetsförordningen

att anses som tryckt skrift; bestämmelser med stöd av 6 kap. 2 § nya tryckfrihetsförordningen

äro därför erforderliga. Några skäl att i sak göra ändring

i vad som gäller enligt 1940 års kungörelse föreligga icke. Kungörelsen

avser i främsta rummet bilder som framställts med fotografisk metod och

som följaktligen icke falla under tryckfrihetsförordningen. För dem gälla

även efter det den nya tryckfrihetsförordningen trätt i tillämpning de bestämmelser

som meddelas i administrativ ordning. Det torde icke vara

lämpligt att olika regler gälla för spridningen av dessa fotografier och av

efterbildningar därav. På grund härav bör i detta sammanhang stadgas att

genom tryck framställd efterbildning av fotografi som, ehuru den icke är

att hänföra till karta som avses i 1 §, är därmed jämförlig icke må spridas

utan tillstånd av Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer,

om efterbildningen innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare tilllämpningsföreskrifter

till detta förbud och att därvid särskilt meddela erforderliga

bestämmelser angående tillståndsprövning och påföljd för överträdelse

av förbudet. I sådana hänseenden kunna därigenom gemensamma

bestämmelser bibehållas för nu avsedda fotografier och för efterbildningar

därav.

Nu föreslagna lagbestämmelser böra träda i kraft den 1 januari 1950, då

den nya tryckfrihetsförordningen träder i tillämpning.

I enlighet med de synpunkter som nu anförts har inom justitiedepartementet

upprättats bifogade förslag till lag om förbud mot spridning av vissa

kartor m. m.

Föredraganden hemställer att förslaget måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Nordvall.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 182.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:383 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proan Bumpuds joiu png.ioJ rno Bni Ull Bv\sj,of p-na uoifisod vissa kartor m. m. a1 i texten
  2. 1LU 1949:49 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förbud mot spridning av vissa kartor m. m. s. 1 i texten
  3. 1LU 1949:41 Memorial i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag till förordning angående handel med skrot, lump och begagnat gods m. m., med förslag till lag om s. 3 i texten