Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 33 kap. 4 § rättegångsbalken, m. m

1949-04-05 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:183, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 33 kap. 4 § rättegångsbalken, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

1

Nr 183.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 33 kap. 4 § rättegångsbalken, m. m.;

given Stockholms slott den 5 april 1949.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 33 kap. 4 § rättegångsbalken;

2) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 20 december 1946 (nr

808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag); samt

3) lag om upphörande i vissa fall av den verkan, tredskodom eller utslag

i lagsökningsmål enligt 77 a § utsökningslagen medfört.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Till avhjälpande av vissa olägenheter, som sammanhänga med bestämmelserna

om den exekutiva verkan av sådana tredskodomar och utslag i lagsökningsmål,

varigenom intecknad fordran fastställts till betalning ur fast

egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt, föreslås i propositionen vissa ändringar

i rättegångsbalken och lagsökningslagen, innebärande att dylika avgöranden,

beträffande vilka för närvarande särskilda regler om delgivning

gälla, skola delgivas enligt de för delgivning i rättegång i allmänhet givna

bestämmelserna. Vidare föreslås, att i särskild lag vissa bestämmelser skola

givas med hänsyn till avgöranden av angiven art, vilka meddelats under

tiden från och med den 1 januari 1948, då nu gällande regler tillkommo, intill

den 1 juli 1949, då förut antydda lagändringar avses skola träda i kraft.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19t9. 1 samt. Nr 183.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Förslag

till

Lag

om andrad lydelse av 33

Härigenom förordnas, att 33 kap. 4

rad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse.)

33 KAP.

4 §.

Delgivning i rättegång skall ske

genom rättens försorg. Begär part att

få ombesörja delgivning, må det anförtros

honom, om rätten finner det

kunna ske utan olägenhet. Delgivning

av tredskodom skall ske genom

rättens försorg, allenast om parten

begär det.

Har åklagare--—---—

Under förundersökning----

kap. 4 § rättegångsbalken.

§ rättegångsbalken skall erhålla änd
(Föreslagen

lydelse.)

33 KAP.

4 §.

Delgivning i rättegång skall ske

genom rättens försorg. Begär part att

få ombesörja delgivning, må det anförtros

honom, om rätten finner det

kunna ske utan olägenhet. Delgivning

av tredskodom, som ej innebär

fastställande av intecknad fordran till

betalning ur fast egendom, tomträtt

eller vattenfallsrätt, skall ske genom

rättens försorg, allenast om parten

begär det.

honom.

ddelat beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1949 men skall icke äga tillämpning,

när tredskodomen meddelats före nämnda dag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

3

Förslag

till

Lag

angående lindrad lydelse av 17 § lagen den 20 december 1946 (nr 808)

om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag).

Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 20 december 1946 om lagsökning

och betalningsföreläggande (lagsökningslag) skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

17 §.

I lagsökningsmål---omedelbart därefter.

Har i lagsökningsmål borgenärs talan bifallits, skall om delgivning av utslaget

gälla vad i rättegångsbalken är stadgat om delgivning av tredskodom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1949.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Förslag

till

Lag

om upphörande i vissa fall av de» verkan, tredskodom eller utslag i

lagsökningsmAl enligt 77 a § utsökningslagen medfört.

Härigenom förordnas som följer.

Har intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom, tomträtt

eller vattenfallsrätt genom tredskodom eller utslag i lagsökningsmål, som

meddelats under tiden från och med den 1 januari 1948 till och med den 30

juni 1949, skall den verkan, som fastställandet medfört enligt 77 a § utsökningslagen,

vara förfallen, där ej borgenären sist före utgången av år 1949

äskat tvångsförvaltning eller ock antingen, på sätt är särskilt stadgat, begärt

försäljning av egendomen, tomträtten eller vattenfallsrätten, eller eljest

visat, att domen eller utslaget delgivits gäldenären.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 11 februari 19å9.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,.

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler fråga

om ändrade bestämmelser rörande delgivning av vissa tredskodomar och

utslag i lag sökning smål samt anför följande.

Enligt rättegångsbalkens regler om rättegången i tvistemål kan, där saken

är sådan att förlikning därom är tillåten, tredskodom under vissa ytterligare

förutsättningar meddelas mot utebliven part. Bestämmelserna härom

återfinnas i 44, 53 och 57 kap. Den mot vilken tredskodom givits äger

jämlikt 49 kap. 1 § och 54 kap. 1 § ej fullfölja talan mot domen, d. v. s.

få denna bragt under prövning av högre instans, men har enligt bestämmelser

i 44 kap. 9 §, till vilka i 53 och 57 kap. för där avsedda fall hänvisas,

rätt till återvinning i anledning av sådan dom. Återvinning, som alltså är det

enda ordinära rättsmedel, vilket står den tredskovis dömda parten till buds,

skall sökas hos den rätt, där talan väckts, inom en månad från den dag då

domen delgavs parten. Uteblir part, som erhållit återvinning, ånyo och meddelas

tredskodom mot honom, är jämlikt 44 kap. 10 § hans rätt till återvinning

förfallen. Så länge den part mot vilken tredskodomen givits äger

rätt till återvinning, anses domen i vad den gått honom emot icke ha vunnit

laga kraft. En första förutsättning för att en tredskodom skall kunna

vinna laga kraft är alltså att domen delgives den part mot vilken domen

givits. Enligt 33 kap. 4 § första stycket första punkten skall delgivning i

rättegång, varunder principiellt inbegripes delgivning av meddelad tredskodom,

ske genom rättens försorg. I andra punkten stadgas emellertid, att

om part begär att få ombesörja delgivning, det må anförtros honom, om

rätten finner det kunna ske utan olägenhet. Beträffande delgivning av

tredskodom upptages i en tredje punkt den särskilda undantagsbestämmelsen,

att delgivningen skall ske genom rättens försorg allenast om parten

begär det. Om så ej sker ankommer delgivning av tredskodom på den som

fått sådan dom, därvid tillstånd, som i andra punkten sägs, icke behöver

inhämtas. Delgivning genom rättens försorg sker utan särskild kostnad

för part.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Enligt 34 § lagen den 20 december 1946 om lagsökning och betalningsföreläggande

(lagsökningslagen) gäller, att om i lagsökningsmål borgenärs talan

bifallits, gäldenären äger att hos rätten söka återvinning. Ansökan ont

återvinning i lagsökningsmål skall jämlikt 35 § lagsökningslagen göras inom

en månad från den dag, då utslaget delgavs gäldenären. Om sådan återvinningstalan

skall även i övrigt vad i rättegångsbalken är stadgat om återvinning

i tvistemål äga motsvarande tillämpning; rättens utslag i lagsökningsmålet

skall därvid anses som tredskodom.

I sådana fall där intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom,

tomträtt eller vattenfallsrätt genom tredskodom eller utslag i lagsökningsmål,

ha ovan berörda regler om rättsmedlet mot dylika avgöranden

visat sig kunna medföra vissa olägenheter. Dessa sammanhänga med bestämmelserna

om avgörandenas exekutiva verkan.

När domstol fastställt inlecknad fordran till betalning ur fast egendom,

skall det enligt 77 a § utsökningslagen anses som om egendomen blivit utmätt.

Egendomen får emellertid enligt 51 § andra stycket samma lag ej

säljas förr än domstolens utslag vunnit laga kraft. Enligt 86 § andra stycket

gäller vidare, att den verkan, utslaget enligt 77 a § medfört, förfaller

bl. a. om borgenären icke sist två månader efter det utslaget vunnit laga

kraft begärt försäljning av egendomen eller äskat tvångsförvaltning av den.

I anslutning till vad sålunda stadgats ha meddelats vissa bestämmelser,

vilka närmast skola tillgodose behovet av publicitet. Enligt 85 § fjärde stycket

utsökningslagen åligger det sålunda domstolen att underrätta inskrivningsdomaren

om sitt utslag. Domstolen skall vidare enligt samma paragraf

femte stycket genast översända avskrift av sitt utslag till överexekutor. Därest

frågan om egendomens försäljning förfallit, åligger det enligt 88 § utsökningslagen

överexekutor att därom genast göra anmälan hos inskrivningsdomaren.

När inskrivningsdomaren mottagit underrättelse eller anmälan

som nu sagts skall han om dess innehåll å nästa inskrivningsdag göra

anteckning i fastighetsboken.

Enligt 18 § 1 mom. inteckningsförordningen medför inteckning för fordran

rätt att i den ordning utsökningslagen bestämmer ur egendomen utbekomma

vad som är intecknat, dock ej ränta för längre tid före den dag

utmätning sker än två år. Härtill kommer emellertid ränta från denna tidpunkt

fram till dagen för köpeskillingsfördelningen.

I fråga om tomträtt och vattenfallsrätt samt inteckning i sådan rätt äger

vad i utsökningslagen och lagsökningslagen är stadgat angående fast egendom

och inteckning däri motsvarande tillämpning. När inskrivningsdomaren

mottagit underrättelse, att utmätning skett, eller anmälan, att fråga om

försäljning förfallit, skall anteckning därom å nästa inskrivningsdag göras

i tomträttsboken eller vattenfallsrättsboken. Inteckning i tomträtt ochvattenfallsrätt

medför rätt att i den ordning utsökningslagen bestämmer ur

tomträtten och vattenfallsrätten utbekomma vad som är intecknat. Beträffande

rätten att utfå ränta gäller detsamma som i fråga om fast egendom.

Enligt äldre rättegångsbalken ägde svarande, mot vilken tredskodom med
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 183.

7

delats, att i vanlig ordning vädja mot domen. Dessutom kunde han genom

stämning om återvinning inom tre månader från det domen efter vadetidens

utgång delgavs honom få målet upptaget till förnyad handläggning vid den

rätt, som meddelat domen. På motsvarande sätt ägde enligt lagen den 18 juni

1937 om lagsökning och om handräckning för fordran, när i lagsökningsmål

borgenärens talan bifallits, gäldenären möjlighet antingen att anföra besvär

i hovrätten eller att söka återvinning. Ville gäldenären begagna sig av

det senare rättsmedlet hade han att stämma om återvinning inom tre månader

efter det lagsökningsdomarens utslag vann laga kraft eller, om besvär

över utslaget blivit anförda, inom tre månader från det utslag över besvären

föll. Om talan ej efter vad eller genom besvär i vederbörlig ordning fullföljdes

mot tredskodomen eller lagsökningsutslaget, fick detta avgörande

emellertid i princip verkställas såsom laga kraftvunnet, även om gäldenären

stämt om återvinning eller tiden för sökande av återvinning ej ännu gått ut.

Om de förut antydda olägenheterna av gällande bestämmelser må här

ytterligare nämnas följande. Det torde ej sällan inträffa, att sedan

genom tredskodom eller utslag i lagsökningsmål intecknad fordran fastställts

till betalning ur fast egendom och egendomen sålunda dömts i mät, uppgörelse

träffas mellan borgenären och gäldenären. Om i dylikt fall delgivning

ombesörjts av borgenären eller måhända icke alls kommit till stånd, kan

överexekutor icke avgöra, huruvida utslaget vunnit laga kraft. Till följd därav

kan ej heller fastställas någon tidpunkt, när enligt 86 g utsökningslagen

utslagets utmätningsverkan förfallit. De av utslaget föranledda anteckningarna

i fastighetsboken kunna därför komma att till förfång för ägaren

kvarstå för all framtid. Visserligen torde gäldenären, om han hos inskrivningsdomaren

företer bevis om uppgörelsen, kunna få anteckningarna avförda.

Denna möjlighet kan dock förbises. En annan olägenhet är att borgenären

genom att dröja med delgivningen av utslaget kan hålla frågan om

egendomens försäljning svävande under lång tid och därigenom bereda sig

tillfälle att vid en slutligen påkallad exekutiv auktion erhålla förmånsrätt

för åtskilliga års ränta, vilket kan medföra risk för att högre liggande inteckningar

bliva nödlidande.

Med anledning av de olägenheter som sålunda yppat sig har inom departementet

utarbetats en promemoria vari möjligheterna att komma tillrätta

därmed undersökts.

över promemorian ha efter remiss yttranden avgivits av Svea hovrätt,

hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

Västernorrlands samt Västerbottens län, ävensom styrelsen för Sveriges advokatsamfund,

föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution,

styrelsen för konungariket Sveriges stadshypotekskassa, styrelsen

över Sveriges allmänna hypoteksbank och styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan.

Vid de av länsstyrelserna avgivna yttrandena ha fogats

yttranden av överexekutor er na i Norrköping, Linköping, Motala, Malmö,

Göteborg, Härnösand, Sundsvall och Umeå. Styrelsen över Sveriges allmän
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

na hypoteksbank har vidare inkommit med särskilda till styrelsen avgivna

yttranden av Smålands m. fl. provinsers hypoteksförening, Mälarprovinsernas

hypoteksförening, styrelsen för skånska hypoteksföreningen, Älvsborgs

m. fl. läns hypoteksförening, Gotlands hypoteksförening och Norrlands hypoteksförening.

Vidare har länsstyrelsen i Gävleborgs län inkommit med en den 14 december

1948 dagtecknad skrivelse i ämnet.

Jag anhåller nu att få upptaga detta ärende till behandling.

Promemorian.

I promemorian anvisas tre tänkbara utvägar att undanröja de berörda olägenheterna.

En utväg vore att låta tiden för sökande av återvinning räknas

icke från delgivningen utan från utslagets meddelande. En annan lösning

vore att göra delgivning genom rätten obligatorisk beträffande domar och utslag

av nu ifrågavarande beskaffenhet. Slutligen skulle man för nu avsedda

fall kunna föreskriva en särskild, ej alltför snävt tillmätt frist, inom vilken

delgivning måste verkställas och bevis därom avlämnas till överexekutor vid

påföljd att utslagets utmätningsverkan eljest vore förfallen.

Beträffande det första alternativet yttras i promemorian, att gäldenärens

ställning därigenom skulle försämras, något som tydligen om möjligt borde

undvikas. Emot den andra lösningen anföres, att formlig delgivning ej sällan

vore överflödig, enär uppgörelse mellan parterna ofta träffades under hand,

samt vidare att det icke vore lämpligt att utesluta möjligheten till delgivning

genom borgenärens försorg. I promemorian förordas den tredje av de anvisade

lösningarna och föreslås ett nytt stadgande i 86 § utsökningslagen av

innebörd, att om utslag, varigenom intecknad fordran fastställts till betalning

ur fast egendom, är sådant att gäldenären må söka återvinning, utslagets

utmätningsverkan skall vara förfallen — förutom i de fall som redan

nu angivas i lagrummet — även därest borgenären icke sist fyra månader

från det utslaget meddelades visar att utslaget delgivits gäldenären. En sådan

regel skulle enligt promemorian i det stora flertalet fall ej behöva

åsamka borgenären någon olägenhet. Extra besvär kunde i praktiken antagas

uppkomma endast om gäldenären verkligen begagnade sin rätt att söka

återvinning, ty i sådant fall måste borgenären för att säkerställa sig mot

rättsförlust särskilt underrätta överexekutor om delgivningen.

Lagändringen föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1949.

Vid promemorian har fogats utkast till lag om ändrad lydelse av 86 §

utsökningslagen.

Yttrandena.

Behovet av åtgärder, varigenom förut anmärkta olägenheter undanröjas,

har i åtskilliga yttranden understrukits. Överståthållarämbetet har sålunda

anfört:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 183-

Införandet av de ändrade bestämmelserna om särskilt lagsökningsutslags

laga kraft har otvivelaktigt på sätt framhålles i promemorian medfört väsentliga

olägenheter i fråga om verkställigheten av utslag i de fall intecknad

fordran genom detsamma fastställts till betalning ur fast egendom. Överexekutorerna

torde redan på ett tidigt stadium fått erfara detta. Olägenheterna

sträcka givetvis sin verkan även till borgenärerna och andra rättsägare.

En tredskande gäldenär har erhållit ökad möjlighet att försvåra för

borgenären att utfå sin lagliga rätt. överståthållarämbetet är för sin del ej

heller övertygat om att de nya föreskrifterna, vilka torde hava tillkommit

till gäldenärens skydd, sedda i ett större sammanhang äro till fördel för den

stora och viktiga grupp av låntagare, som fastighetsägarna utgöra. De uppmjukade

lagakraftreglerna, som försvåra för en kreditgivare att få betalning

ur den pantförskrivna fastigheten, kunna på så sätt indirekt verka till

men för fastighetskrediten.

Något alternativ till frågans lösning utöver de tre i promemorian nämnda

har icke anvisats. I fråga om valet mellan dessa har det i promemorian

förordade förslaget vunnit gillande av Svea hovrätt, hovrätten för Västra

Sverige, hovrätten för Nedre Norrland, länsstyrelserna i Östergötlands samt

Göteborgs och Bohus län, överexekutorerna i Linköping, Norrköping, Motala,

Göteborg, Sundsvall och Umeå, ävensom styrelserna för Sveriges advokatsamfund,

konungariket Sveriges stadshypotekskassa, svenska jordbrukskreditkassan

och skånska hypoteksföreningen. Vidare ha länsstyrelsen i Malmöhus

län, överexekutor i Malmö, föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges

landshy poteksinstitution, Smålands m. fl. provinsers hy poteksf örening,

Mälarprovinsernas hy poteksf örening samt Älvsborgs in. fl. läns hy poteksf örening

_ vilka, på sätt i det följande angives, förordat någon av de andra

lösningarna — förklarat sig kunna godtaga även promemorians förslag.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har i sin skrivelse föieslagit sådan ändring

av 86 § utsökningslagen att utmätningsverkan av utslag i lagsökningsmål

förfölle därest borgenären icke sökt verkställighet inom viss tid etter utslagets

meddelande.

För det alternativ, enligt vilket tiden för sökande av återvinning skulle

räknas icke från delgivningen utan från utslagets meddelande, ha uttalat

sig länsstyrelserna i Malmöhus, Västernorrlands och Västerbottens län, överexekutor

i Härnösand, föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshy

poteksinstitution, styrelsen över Sveriges allmänna hypoteksbank, Smålands

m. fl. provinsers hy poteksf örening, Älvsborgs m. fl. läns hypoteksförening,

Gotlands hypoteksf örening och Norrlands hypoteksf örening. Jämväl

Mälarprovinsernas hy poteksf örening synes föredraga detta alternativ.

Slutligen har obligatorisk delgivning genom rättens försorg förordats av

överståthållarämbetet och överexekutor i Malmö.

Vad härefter angår skälen för och emot de särskilda alternativen har

överståthållarämbetet beträffande promemorieförslagct anfört följande:

Den i promemorian förordade lösningen innebär visserligen eu föibättring

i de nu rådande förhållandena. Den föreslagna längre tiden för tillfälle

att efter meddelandet av ett lagsökningsutslag söka verkställighet ar emellertid

ägnad att inge betänkligheter, särskilt med hänsyn till olagenheten

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

därav att tiden för räntor med förmånsrätt i samma mån utsträckes. Exekutiv

försäljning av en fastighet på grund av ett före den 1 januari 1948

i första instans meddelat lagsökningsutslag skulle i Stockholm hava hos

överexekutor påkallats senast två månader 20 dagar efter utslaget. Med de

föreslagna bestämmelserna kan en dylik begäran — om alla tidsfrister utnyttjas

— framställas ända till sju månader från det fastigheten dömts

i mät, nämligen om i anspråk tagas fyra månader för anmälan om en

kanske i sista stund skedd delgivning av utslaget, vartill kommer en månad

för att utslaget skall taga åt sig laga kraft, samt två månader därifrån för

inlämnande av ansökan om försäljning. Även om den föreslagna tidsfristen

av fyra månader skulle utan större olägenhet kunna minskas kvarstår den

nackdelen, att systemet för med sig ökade besvärligheter för såväl de handläggande

myndigheterna som borgenärerna. Verkställd undersökning av de

olika typfall som skulle förekomma hos överexekutor har givit vid handen,

att många tveksamma situationer komma att uppstå, ej minst då ett utslag

överklagats eller återvinning sökts. Ett tillskapande av ytterligare en fatahetid

för ifrågavarande art av utslag bör för övrigt över huvud undvikas.

Jämväl länsstyrelsen i Västerbottens län, föreningen mellan ombudsmännen

hos Sveriges landshijpoteksinstitution samt Norrlands hypoteksförening

ha anfört, alt promemorieförslaget icke i erforderlig grad tillgodosåge önskemålet,

att borgenären skulle hindras från att utsträcka den tid, för vilken

ränta utginge med förmånsrätt. Länsstyrelsen i Västerbottens län har tilllika

framhållit, att de olika tidsfristerna i promemorieförslaget gjorde reglerna

i 86 § ut sökningslagen onödigt omständliga. Föreningen mellan ombudsmännen

hos Sveriges landshypoteksinstitution har — tydligen med

syftning närmast på förfarandet i lagsökningsmål — yttrat följande:

Alternativet att låta tiden för sökande av återvinning räknas från utslagets

meddelande avvisas i promemorian under motivering att gäldenärens

ställning därigenom skulle försämras. Formellt sett är denna motivering

riktig, om man utgår ifrån de bestämmelser, som gälla sedan den 1 januari

1948. Däremot står det ifrågavarande alternativet i mycket nära överensstämmelse

med den före år 1948 gällande lagstiftningen. Att denna lagstiftning

— även med bortseende från gäldenärens däri medgivna men i praktiken

närmast betydelselösa rätt att särskilt stämma om återvinning —

skulle ha inneburit ett otillräckligt skydd för gäldenären torde svårligen

kunna göras gällande. Införandet i nu gällande lagsökningslag av en föreskrift

om utslagets delgivning med gäldenären förefaller mot bakgrunden

härav innebära en omtanke om gäldenären, som icke är motiverad av omständigheterna.

Föreningen vill i detta sammanhang erinra om att gäldenären

redan i och med lagsökningens delgivning erhåller kännedom om

borgenärens yrkande jämte en avskrift av fordringsbeviset, ävensom att han

jämlikt RB 17 kap. 9 g av rätten i förväg tillställes en underrättelse om dagen

för utslagets meddelande. Denna dubbla påminnelse om processförhållandet

bör vara tillräcklig. — Mot en föreskrift om utslagets delgivning med gäldenären

kan även invändas, att densamma är ägnad att onödigtvis öka både

kostnaderna och besväret i den summariska process, som ett lagsökningsmål

representerar. I dagens läge kan därjämte erinras om det slöseri med papper,

som förfarandet innebär.

Liknande synpunkter ha framförts i ett flertal yttranden. Älvsborgs m. fl.

läns hypoteksförening har — tydligen under antagande, att det vore tänkt,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

att återvinningsfristen endast i fråga om lagsökningsmålen skulle räknas

från utslagets meddelande — uttalat, att det syntes vara av underordnad

betydelse, att den nya rättegångsordningens system i en detalj bleve bruten,

ty olika slag av mål kunde behöva olika former för sin behandling och

viktigare än enhetlighet i systemet vore, att systemet bleve praktiskt och

billigt utan att rättssäkerheten eftersattes. Målar provinsernas lujpoteksförening

har förklarat, att det i promemorian anförda skälet mot den lösning

enligt vilken tiden för sökande av återvinning skulle räknas från utslagets

meddelande — nämligen att gäldenärens ställning därigenom skulle försämras

— icke syntes vara av den betydelse, att det behövde utesluta sagda lösning.

En särskild fördel med samma lösning skulle enligt Älvsborgs m. fl.

läns hgpoteksförening vara, att det kunde föreskrivas, att utslaget skulle

sändas till överexekutor först sedan klagotiden gått ut och därvid, om återvinning

ej sökts, försett med lagakraftbevis. En sådan regel skulle nämligen

medföra, att överexekutor i allmänhet ej behövde sända utslaget ater

för lagakraftbevis.

Överståthållaråmbetet har anfört, att en total återgång till de före processreformens

genomförande gällande reglerna beträffande tiden för rätten

att söka återvinning torde vara utesluten samt att en uppdelning av återvinningstiden

för olika slag av utslag icke borde ifragakomma. Genom obligatorisk

delgivning genom rättens försorg skulle enligt ämbetet vinnas, att

man inom nuvarande återvinningsreglers ram bibehölle en enda för alla

fall bestämd tid, inom vilken vid äventyr av rättsförlust måste framställas

begäran om exekutiv försäljning av den fasta egendomen, och att denna

tid icke som nu kunde hållas svävande utan fixerades genom myndighets

initiativ. Fördelarna av en sådan anordning syntes ämbetet uppenbart överväga

de enligt ämbetets uppfattning ej helt övertygande skäl som i promemorian

anfördes däremot.

Överexekutor i Malmö har förklarat det kunna antagas och av hittills

vunnen erfarenhet framgå, att så småningom part i de flesta fall komme

att begagna sig av möjligheten att erhålla kostnadsfri delgivning genom

rättens försorg. Endast i ytterst få fall kunde det tänkas inträffa, att borgenären

funne det fördelaktigare att själv åtaga sig delgivningsbestyret. Om

borgenären ansåge sig äga bättre kunskap än domstolen om var den sökte

vore att anträffa, torde han för att undgå delgivningskostnad komma att

meddela domstolen sin kunskap. Visserligen vore formlig delgivning i ett

antal fall överflödig, men ingen större nackdel vore förenad med att delgivning

det oaktat skedde. Antalet sådana fall vore säkerligen ringa, särskilt i

förhållande till det mycket stora antal delgivningar, som ändock ankomme

på rätten.

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshgpoteksinstitution

har förklarat sig av skäl, som i huvudsak framginge av promemorian, anse

införande av obligatorisk domstolsdelgivning icke vara lämpligt. Samma

mening bär uttalats av Norrlands hgpoteksförening. Smålands m. fl. pio
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 183.

vinsers hypoteksförening har anslutit sig till den i promemorian uttalade

uppfattningen, att möjligheten till delgivning genom borgenärens egen försorg

lämpligen icke borde uteslutas.

Beträffande den närmare utformningen av de särskilda alternativen har

Svea hovrätt i fråga om promemorieförslaget uttalat, att domens utmätningsverkan

bör vara bevarad icke blott om borgenären inom den föreskrivna

tiden visar, att delgivning verkställts, utan även om han inom samma tid

företer bevis om att han begärt delgivning genom rättens försorg. Hovrätten

för Nedre Norrland har framhållit, att det möjligen någon gång kunde bliva

svårt för en borgenär att inom fyra månader verkställa delgivning med exempelvis

en utrikes vistande gäldenär, samt till lösande av denna svårighet

föreslagit en regel, motsvarande den av Svea hovrätt förordade, eller ock

en bestämmelse av innehåll, att en borgenär, som före fyramånadersfristens

utgång hos överexekutor gjorde sannolikt, att han ej inom föreskriven tid

kunde fullgöra delgivningen, skulle kunna få tiden förlängd upp till förslagsvis

högst ett år.

I fråga om det av överståthållarämbetet förordade alternativet obligatorisk

delgivning genom rättens försorg har ämbetet uttalat, att part icke bör

äga själv ombesörja delgivningen. Ämbetet har föreslagit ändring av 85 §

femte stycket utsökningslagen på sådant sätt, att domstol — häri inbegripet

överdomstol — som fastställt intecknad fordran till betalning ur fast

egendom, skulle översända avskrift av utslaget till överexekutor först när

detsamma vunnit laga kraft, därvid utslaget, om det kunnat överklagas,

borde vara försett med bevis att det tagit åt sig laga kraft och dagen härför,

därest detta icke framginge av delgivningsbevis eller på annat sätt.

I några yttranden ha slutligen berörts vissa frågor rörande övergångsförhållandena.

Hovrätten för Nedre Norrland, som tillstyrkt promemorieförslaget,

har sålunda förklarat det måhända vara lämpligt att utsäga, att ändringen

ej vore tillämplig på domar och utslag, meddelade före den 1 juli

1949. Svea hovrätt och överståthållarämbetet ha framhållit behovet av särskilda

övergångsbestämmelser med hänsyn till domar och utslag av här

ifrågavarande art, meddelade under tiden den 1 januari 1948—den 30 juni

1949. överståthållarämbetet har härom anfört:

Jämväl beträffande dessa under nämnda mellanperiod meddelade utslag

synes böra införas en bestämd tidpunkt, efter vilken verkställighet av desamma

icke kan påkallas. I analogi med den i promemorian föreslagna anmälningsskyldigheten

beträffande delgivning inom viss tid från utslagets

dag, vill överståthållarämbetet föreslå en övergångsbestämmelse av följande

innehåll. Beträffande utslag enligt 86 § andra stycket utsökningslagen med

rätt för galdenären att söka återvinning, vilka meddelats under tiden 1 januari

1948—30 juni 1949, förfaller den verkan utslaget enligt 77 a § nämnda

lag medfört, om borgenären icke före den 1 november 1949 hos överexekutor

visar, att utslaget delgivits gäldenären eller att före sistnämnda

dag klagan förts eller återvinning sökts i laga ordning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 183.

13

Departementschefen.

De i promemorian berörda olägenheter, som visat sig kunna följa av gällande

regler om återvinning såsom enda rättsmedel mot tredskodomar och

utslag i lagsökningsmål, böra uppenbarligen snarast undanröjas.

Till de tre tänkbara lösningar, som anvisas i promemorian, torde kunna

läggas ännu en. Regeln i 51 § andra stycket ut sökningslagen, att när intecknad

fordran fastställts till betalning ur fast egendom, försäljning ej må äga

rum förr än utslaget vunnit laga kraft, skulle nämligen kunna tänkas modifierad

genom ett tillägg av innehåll, att ansökan om återvinning likväl icke

utgör hinder för försäljning, såvida ej rätten i återvinningsmålet annorledes

förordnar. Väljes denna utväg erfordras ett tillägg till de i 86 § andra stycket

utsökningslagen meddelade bestämmelserna, enligt vilket, där återvinning

må sökas, utslagets utmätningsverkan förfaller om borgenären icke

inom viss tid från den dag då utslaget meddelades begärt försäljning av

egendomen eller äskat tvångsförvaltning. Valet mellan de olika lösningarna

bjuder på vissa svårigheter.

Att räkna tiden för sökande av återvinning icke från delgivningen

utan från tredskodomens eller lagsökningsutslagets

meddelande skulle leda till en viss försämring av gäldenärens

rättsställning. Denna ogynnsamma verkan skulle kunna väsentligen

hindras inträda, om återvinningstiden något förlängdes. En dylik förlängning

måste emellertid befaras få vissa ogynnsamma verkningar i andra hänseenden,

särskilt i betraktande av att den ifrågavarande lösningen i motsats

till de övriga sträcker sin verkan långt utöver det snävt begränsade område,

inom vilket de anmärkta olägenheterna framträtt. Det synes nämligen vara

nödvändigt, att utgångspunkten för återvinningsfristen bestämmes på samma

sätt i fråga om alla tredskodomar och utslag i lagsökningsmål. Av skäl,

som ligga i öppen dag, kan det icke komma i fråga att införa ändrade bestämmelser

om utgångspunkten endast för sadana fall, där intecknad fordran

fastställts till betalning ur fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt.

Att göra ändring endast beträffande lagsökningsmålen är ej heller lämpligt

redan av det skälet, att de anförda olägenheterna av den gällande ordningen

därigenom endast till en, låt vara praktiskt betydelsefull, del skulle bliva avhjälpta.

Obligatorisk delgivning genom rättens försorg ger,

oberoende av parts åtgörande, en punkt från vilken laga kraftens inträde

kan räknas. Mot denna lösning har anförts, att möjligheten till delgivning

genom borgenärens egen försorg lämpligen icke borde uteslutas. Emellertid

lärer det icke möta betänklighet att låta delgivningen ske enligt de för

delgivning i rättegång i allmänhet gällande bestämmelserna. Rätten skulle

följaktligen kunna bifalla en anhållan från borgenären att själv få ombesörja

delgivningen under förutsättning, bl. a., alt borgenären icke kunde

antagas vilja fördröja delgivningen. Rätten har därvid enligt 32 kap. 2 §

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 183

rättegångsbalken att förelägga borgenären viss tid, inom vilken delgivning

sist skall ha skett och bevis därom skall ha inkommit till rätten; skulle dylikt

bevis ej inom föreskriven tid inkomma har rätten att förordna om nv

delgivning, därvid rätten regelmässigt torde finna anledning att själv övertaga

delgivningen. Sannolikt skulle emellertid delgivning genom rättens försorg

bliva ojämförligt vanligast, närmast av kostnadsskäl. Sådan delgivning

kan enkelt ordnas på så sätt att en för delgivning avsedd utskrift göres på

samma gång som övriga utskrifter och omedelbart efter domens eller utslagets

meddelande expedieras för delgivning. Att delgivningen understundom

är överflödig därför att uppgörelse mellan parterna träffas under

hand kan icke anses utgöra något avgörande skäl mot den nu ifrågavarande

lösningen. En fördel med densamma är att de visserligen sällsynta men

dock icke opraktiska fall, där delgivningen stöter på hinder, ej kräva särskilt

beaktande.

Det i promemorian förordade förslaget innebär, att det skulle införas en

särskild frist å fyra månader för delgivning av tredskodomen

eller lagsökningsutslaget samt anmälan till överexekutor om

delgivningen. Med denna konstruktion skulle i normalfallen inga särskilda

åtgärder från borgenärens sida krävas för att utmätningsverkan skall

vara bevarad. Regelmässigt bör, om uppgörelse under hand ej träffas, delgivning

kunna äga rum redan inom en månad efter den dag, då tredskodomen

eller lagsökningsutslaget meddelades. Sökes ej återvinning, vinner avgörandet

laga kraft en månad efter delgivningen, varefter borgenären har att

begära försäljning eller tvångsförvaltning inom två månader, således innan

den föreslagna fristen att visa delgivning gått ut. Vid begäran om försäljning

har borgenären enligt nu gällande regler att förete bland annat lagakraftbevis,

vilket ju innefattar bevis om att delgivning skett. Även om undantagsvis

hinder mött att fullgöra delgivningen inom en månad efter den

dag, då domen eller utslaget meddelades, bör det tydligen i regel vara

möjligt för borgenären att begära försäljning inom fyra månader efter samma

dag. Den föreslagna särskilda plikten att visa delgivning skulle därför i

verkligheten bliva aktuell endast i de förvisso mycket sällsynta fall, där

gäldenären söker återvinning eller där borgenären efter vad fullföljer talan

mot en tredskodom, varigenom hans talan om fastställelse till betalning blott

delvis bifallits. Vad nu sagts utgör emellertid icke uteslutande en fördel, det

medför ock risk för att den föreslagna nya preklusionsfristen försummas i

de fall, där den verkligen har självständig betydelse. En väsentlig olägenhet

bleve också, att borgenären, som enligt de före den 1 januari 1948 gällande

reglerna normalt måst begära verkställighet inom en tid, motsvarande vadeeller

besvärstiden ökad med två månader, räknat från dagen för domen eller

utslaget, efter promemorieförslagets genomförande skulle ha möjlighet att

dröja härmed upp till sju månader från samma dag. Av skäl, som delvis

framgå av det föregående, bör likväl den föreslagna särskilda fristen icke

göras kortare än fyra månader. I fråga om promemorieförslaget kan ock i

anslutning till flera yttranden framhållas, att en ny preklusionsfrist icke

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S3.

ufan starka skäl bör tillskapas, samt att bestämmelserna i 86 § utsökningslagen

onekligen bliva tämligen komplicerade, i det att för nu avsedda fall

komma att stadgas tre olika preklusionsfrister med var sin utgångspunkt.

Det bör slutligen anmärkas, att om en lagstiftning i anslutning till promemorieförslaget

skulle leda till att borgenärerna i hithörande fall mera allmänt

koinme att begagna sig av möjligheten att få delgivningen verkställd

genom rättens försorg, man i praktiken skulle erhålla en mindre lycklig kombination

av den i promemorian förordade lösningen och alternativet obligatorisk

delgivning genom rättens försorg.

Den förut antydda lösningen att ansökan om återvinning ej

skulle hindra försäljning av fast egendom som dömts i mät genom

tredskodom eller utslag i lagsökningsmål skulle stå i god saklig överensstämmelse

med den ordning, som gällde före den 1 januari 1948. Som

processlagberedningen 1 samband med de av beredningen föreslagna ändringarna

i utsökningslagen anfört torde det emellertid beträffande fast egendom

icke vara lämpligt, att försäljning äger rum, innan det visat sig att återvinning

icke sökts eller, om återvinning sökts, avgörandet i återvinningsmålet

vunnit laga kraft. Den sålunda motiverade regeln är ett uttryck för den

särställning i olika avseenden, fast egendom av ålder intager. Regeln har

sitt särskilda berättigande när fastställelsen till betalning skett genom utslag

i lagsökningsmål, ty såsom processlagberedningen ock framhållit kan

gäldenären ha varit lagligen hindrad att i lagsökningsmålet förebringa all sin

utredning.

I valet mellan de fyra diskuterade lösningarna finner jag mig böra förorda

den som innebär, att tredskodoinar och lagsökningsutslag, varigenom

intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom, tomträtt eller

vattenfallsrätt, skola delgivas enligt de för delgivning i rättegång i allmänhet

givna bestämmelserna. Delgivning skulle alltså i regel ske genom rättens

försorg. För genomförande av denna lösning erfordras, att undantagsbestämmelsen

i 33 kap. 4 § första stycket tredje punkten rättegångsbalken

inskränkes så att den endast avser andra tredskodoinar än de nyss nämnda,

på vilka därefter huvudreglerna i första och andra punkterna bliva tillämpliga.

Härjämte torde i 17 § lagsökningslagen böra införas en bestämmelse av

innehåll, att därest i lagsökningsmål borgenärens talan bifallits, skall i fråga

om delgivning av utslaget vad i rättegångsbalken är stadgat om delgivning

av tredskodom äga motsvarande tillämpning. Liksom hittills torde rätten

böra översända avskrift av sin dom eller sitt utslag till överexekutor så snart

avgörandet meddelats och del således alltjämt ankomma på överexekutor

alt inhämta lagakraftbevis. Ett genomförande av överståthållarämbetets

förslag, att avgörandet skulle översändas först sedan det vunnit laga kraft,

skulle nämligen stöta på praktiska svårigheter och åsamka rätten åtskilligt

besvär utan att medföra någon avsevärd lättnad för överexekutor.

Genomföres den föreslagna lagstiftningen måste borgenären tydligen hålla

sig underrättad huruvida och när tredskodomen eller lagsökningsutslaget

vunnit laga kraft för att borgenären icke skall försumma den frist, inom

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

vilken han enligt 86 § andra stycket utsökningslagen till bevarande av avgörandets

utmätningsverkan måste begära försäljning av egendomen eller äska

tvångsförvaltning av den. Härom kan borgenären erhålla upplysning genom

förmedling av kommissionären eller genom direkt förfrågan hos rätten. Borgenären

bör uppenbarligen räkna med att delgivningen skett i nära anslutning

till domens eller utslagets meddelande.

Såsom Svea hovrätt och överståthållarämbetet anfört erfordras särskilda

bestämmelser med hänsyn till tredskodomar och utslag i lagsökningsmål

varigenom intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom,

tomträtt eller vattenfallsrätt och som meddelats under tiden från och med den

1 januari 1948, då nu gällande bestämmelser tillkommo, intill den dag då

den föreslagna lagstiftningen träder i kraft. Det synes böra stadgas en särskild

frist, inom vilken borgenären skall vara pliktig att söka verkställighet

eller eljest visa, att domen eller utslaget delgivits gäldenären, vid äventyr

om det försummas att avgörandets utmätningsverkan förfaller. Det

torde icke erfordras någon särskild erinran om att samma verkan redan

före den särskilda fristens utgång kan ha förfallit på grund av bestämmelserna

i 86 § andra stycket utsökningslagen. För att rättsförluster om möjligt

icke skola uppkomma bpr fristen icke göras alltför kort. Om den nya

lagstiftningen träder i kraft den 1 juli 1949 torde fristen lämpligen böra

utlöpa vid årsskiftet 1949—50.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom departementet upprättats

förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 33 kap. 4 $ rättegångsbalken;

2) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 20 december 1916

(nr 808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lag sökning slag); samt

3) lag om upphörande i vissa fall av den verkan, tredskodom eller utslag i

lagsökningsmål enligt 77 a § utsökningslagen medfört.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

lagförslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

1 Av denna bilaga ha de under 2) och 3) upptagna lagförslagen, vilka överensstämma med

de vid propositionen fogade förslagen i samma ämnen, här uteslutits.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 183.

17

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 33 kap. 4 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 33 kap. 4

rad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse.)

33 KAP.

rättegångsbalken skall erhålla änd
(Föreslagen

lydelse.)

33 KAP.

Delgivning i rättegång skall ske

genom rättens försorg. Begär part att

få ombesörja delgivning, må det anförtros

honom, om rätten finner det

kunna ske utan olägenhet. Delgivning

av tredskodom skall ske genom

Delgivning i rättegång skall ske

genom rättens försorg. Begär part att

få ombesörja delgivning, må det anförtros

honom, om rätten finner det

kunna ske utan olägenhet. Delgivning

av tredskodom, som ej avser

rättens försorg, allenast om parten fastställande av intecknad fordran till

begär det.

betalning ur fast egendom, skall ske

genom rättens försorg, allenast om

parten begär det.

Har åklagare------av honom.

Under förundersökning---meddelat beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1949 men skall icke äga tillämpning,

när tredskodomen meddelats före nämnda dag. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 183.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 4 april

1949.

Närvarande:

justitieråden Gei jer,

Dahlman,

Lech,

regeringsrådet Quensel.

Enligt lagrådet den 31 mars 1949 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i

statsrådet den 11 februari 1949, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till 1) lag om ändrad lydelse av 33 kap. 4 §

rättegångsbalken; 2) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 20 december

1946 (nr 808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag);

samt 3) lag om upphörande i vissa fall av den verkan, tredskodom

eller utslag i lag sökning smål enligt 77 a § ut sökning slag en medfört.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av e. o. hovrättsassessorn B. Alexanderson.

Lagrådet lämnade förslaget utan annan erinran än den som inriefattas i

följande yttrande:

Enligt 4 kap. 9 och 11 §§ nyttjanderättslagen skall vad i utsökningslagen,

lagsökningslagen och konkurslagen är stadgat angående fast egendom och

inteckning däri äga motsvarande tillämpning i fråga om tomträtt och vattenfallsrätt

samt inteckning däri. Med hänsyn härtill torde det föreslagna

undantaget från stadgandet i tredje punkten av första stycket i 33 kap.

4 § rättegångsbalken böra omfatta även tredskodom, som avser fastställande

av intecknad fordran till betalning ur tomträtt eller vattenfallsrätt.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung], Maj:ts proposition nr 183-

19

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 5 april 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Kock, Andersson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler lagrådets

den 4 april 1949 avgivna utlåtande över de den 11 februari 1949 till lagrådet

remitterade förslagen till

1) lag om ändrad Igdelse av 33 kap. 4 § rättegångsbalken;

2) lag angående ändrad Igdelse av 17 § lagen den 20 december 1946 (nr

808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag); samt

3) lag om upphörande i vissa fall av den verkan, tredskodom eller utslag

i lagsökningsmål enligt 77 a § utsökningslagen medfört.

Föredraganden anför följande.

Den av lagrådet framställda erinringen i fråga om förslaget till lag om

ändrad lydelse av 33 kap. 4 § rättegångsbalken bör beaktas. Därutöver synas

ett par smärre jämkningar av redaktionell art böra vidtagas i nämnda

förslag samt i förslaget till lag om upphörande i vissa fall av den verkan,

tredskodom eller utslag i lagsökningsmål enligt 77 a § utsökningslagen medfört.

Föredraganden hemställer härefter, att de sålunda jämkade förslagen

ävensom förslaget till lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 20 december

1946 om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslagen),

vilket förslag av lagrådet lämnats utan erinran, måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl Gustaf Grönhagen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:249 Skrivelse till Konungen angående rikets allmänna flaggdagar. a1 i texten
  2. 1LU 1949:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 33 kap. 4 § rättegångsbalken, m. m. s. 1 i texten