Sök i Ratio Lex

Med hemställan om bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om restitution i vissa fall av tilläggsskatt å bensin, som användes vid jordbrukets drift

1949-03-24 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:188, Med hemställan om bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om restitution i vissa fall av tilläggsskatt å bensin, som användes vid jordbrukets drift

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

1

Nr 188.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med hemställan om bemyndigande

för Kungl. Maj:t att förordna om restitution

i vissa fall av tilläggsskatt å bensin, som användes

vid jordbrukets drift; given Stockholms slott

den 2b mars 19b9.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen hemställes om bemyndigande för Kungl. Maj :t att förordna

om restitution av tilläggsskatt å sådan bensin, som användes vid

jordbruket till hensindrivna traktorer under tiden den 1 april 1949—den

90 juni 1950.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 1 sand. Nr 1S8.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Utdrog av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 24 mars 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson,

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om viss

restitution av skatt å bensin samt anför därvid följande.

Beskattning av bensin regleras genom förordningen den 3 maj 1929

(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit (jfr SFS 1948: 368).

Skatten å bensin — som ursprungligen utgick med 6 öre för liter och

därefter successivt höjts — har sedan den 1 januari 1946 utgjort 18 örle

för liter.

Enligt förordningen den 5 mars 1948 (nr 81) om tilläggsskatt å bensin

skall — utöver nyssnämnda skatt av 18 öre för liter — från och med den

1 april 1948 utgå tilläggsskatt å bensin med 27 öre för liter. De i 1929 års

förordning meddelade bestämmelserna rörande skatt å bensin skola tillämpas

jämväl i fråga om tilläggsskatten.

Rätten till restitution av skatt å bensin regleras i 5 § 1929 års förordning.

Enligt vad i nämnda paragraf stadgas må restitution av skatt åtnjutas

i följande fall, nämligen:

a) för bensin eller motorsprit, som i oförändrat skick utföres till utrikes

ort eller svensk frihamn;

b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne

användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg eller av luftfartyg,

härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller av motorbåt

vid yrkesmässigt utövande av fiske;

c) för bensin och motorsprit, som vid tillverkning av motorer användes

för avprovning av motorer å provbädd eller å annan dylik anordning utan

att därvid transportmedel framföres; samt

d) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för

annat tekniskt ändamål än motordrift.

Frågan om rätt till restitution av skatt för bensin, som användes vid

jordbrukets drift eller inom fiskerinäringen, har vid olika tillfällen och

senast vid 1948 års riksdag varit föremål för statsmakternas prövning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

3

Sålunda väcktes vid 1948 års riksdag — delvis i anslutning till den då

framlagda propositionen med förslag om tilläggsskatten å bensin — ett flertal

motioner, däri hemställdes dels att restitution måtte få ske i fråga om

skatt för bensin, som användes vid jordbrukets drift, dels ock att bensinskatten

måtte borttagas såvitt anginge bensin, som användes vid yrkesmässigt

utövande av fiske, eller, om detta icke läte sig göra, att skatten måtte

restitueras direkt till förbrukaren.

I anledning av dessa motioner hemställde 1948 års bevillningsutskott (betänkande

nr 23), att riksdagen måtte dels i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

att Kungl. Maj :t ville föranstalta om en allsidig och förutsättningslös

utredning snarast möjligt rörande frågan om rätt till restitution av skatt

för bensin, som användes vid jordbrukets drift eller för yrkesmässigt bedrivet

fiske, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kunde föranleda, dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att — därest praktiska

svårigheter icke skulle hindra genomförandet av en dylik restitution —

förordna om restitution av tilläggsskatt å sådan bensin, som förbrukats vid

jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den 1 april 1948—den

31 mars 1949.

Bevillningsutskottets betänkande godkändes av riksdagen (skrivelse nr

97).

I anslutning till förenämnda bemyndigande har Kungl. Maj :t den 14 maj

1948 uppdragit åt statens livsmedelskommission att i samråd med statens

bränslekommission och under beaktande av vad bevillningsutskottet i sagda

betänkande anfört skyndsamt utreda frågan om restitution av tilläggsskatt

å bensin, som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer under

tiden den 1 april 1948—den 31 mars 1949, ävensom att till Kungl. Maj :t

inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Efter utredning

av frågan har livsmedelskommissionen i samråd med bränslekommissionen

i skrivelse den 30 september 1948 hemställt, att Kungl. Maj :t

måtte förordna, att restitution av tilläggsskatt å sådan bensin, som förbrukats

vid jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den 29 april

1948—den 31 mars 1949 (eventuellt även tiden den 1—den 28 april 1948),

skulle äga rum i huvudsaklig överensstämmelse med i skrivelsen angivna

riktlinjer. Sedan yttranden över skrivelsen avgivits av vissa myndigheter

och sammanslutningar, har Kungl. Maj :t genom särskilt beslut den 12

november 1948 förordnat, att restitution finge äga rum av tilläggsskatt å

sådan bensin, som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer

under tiden den 1 april 1948—den 31 mars 1949, ävensom uppdragit åt livsmedelskommissionen

att — i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer

som angivits i kommissionens skrivelse den 30 september 1948 —

vidtaga erforderliga åtgärder för restitutionens genomförande.

Vidare har Kungl. Maj :t likaledes den 12 november 1948 bemyndigat

chefen för finansdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga med uppdrag

att utreda frågan om rätt till restitution av skatt för bensin, som använ
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

des vid jordbrukets drift eller för yrkesmässigt bedrivet fiske. Enligt vad

som framgår av statsrådsprotokollet i nämnda ärende borde vid utredningen

i första hand prövas huruvida med hänsyn till samtliga på frågan inverkande

omständigheter jordbrukarna respektive de yrkesmässigt verksamma

fiskarna borde lämnas kompensation för de genom bensinbeskattningen

uppkommande merkostnaderna i form av skatterestitution eller huruvida

kompensation lämpligen borde lämnas i annan form. Vid utredningen borde

särskilt prövas huruvida en eventuell restitution skulle avse allenast

tilläggsskatten — som ehuru den vore av tillfällig natur likväl kunde antagas

komma att utgå även för tid efter den 31 mars 1949 — eller huruvida

restitutionen borde avse även den ordinarie bensinskatten.

De sakkunniga ha sedermera tillkallats. Enligt vad de sakkunniga anmält,

kan deras slutgiltiga förslag icke avlämnas så tidigt att förslag i ämnet

kan föreläggas innevarande års riksdag.

I en den 14 mars 1949 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse har

statens livsmedelskommission hemställt, att Kungl. Maj :t ville hos riksdagen

utverka, att det för tiden den 1 april 1948—den 31 mars 1949 gällande

restitutionsförfarandet beträffande skatt å bensin, som användes vid jordbruket

till bensindrivna traktorer, finge tillämpas jämväl under tiden den

1 april 1949—den 31 mars 1950 med vissa i skrivelsen närmare angivna

modifikationer. Vid skrivelsen ha fogats dels en framställning från Sveriges

lantbruksförbiind om restitution av tilläggsskatten för all i jordbruksdrift

förbrukad bensin och dels en framställning från Kronobergs läns hushållningssällskap,

däri föreslagits att restitutionsrätten måtte utvidgas till

att avse jämväl tilläggskatten för bensin till maskiner för stenröjning och

annan grundförbättring i jordbruket.

Vad först beträffar frågan om förlängning av den tid, under vilken restitution

må åtnjutas beträffande skatt å bensin som användes vid jordbrukets

drift, har livsmedelskommissionen erinrat om att det av 1948 års riksdag

fattade beslutet avsåge att Kungl. Maj :t — såsom ett provisorium i

avvaktan på resultatet av den samtidigt av riksdagen begärda allsidiga och

förutsättningslösa utredningen — skulle redan från tidpunkten för tillkomsten

av tilläggsskatten å bensin eller den 1 april 1948 införa restitution

härför. Riksdagen förutsatte härvid, att resultatet av utredningen borde

föreläggas 1949 års riksdag. Emellertid beräknades nu, att de sakkunnigas

arbete icke kunde slutföras så tidigt, att proposition i frågan kunde

framläggas för årets riksdag. Därest det gällande provisoriet icke förlängdes

eller ersattes av någon annan liknande anordning skulle således

restitutionen av bensinskatt för jordbrukets traktorer komma att upphöra

från och med den 1 april 1949 för att eventuellt återinföras vid någon senare

tidpunkt. Det syntes nämligen vara riksdagens avsikt att på grundval

av de sakkunnigas utredning besluta om en mera allmän restitution

av bensinskatten för jordbruket. Då det syntes önskvärt och i överensstäm
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 188.

5

melse med riksdagens mening att restitution av bensinskatt för jordbrukets

traktorer finge fortbestå till dess definitivt beslut fattats i anslutning till

förslag av de sakkunniga, hade kommissionen ansett sig böra taga upp frågan

om en förlängning av nu gällande provisorium. Kommissionen hade

därvid funnit sig böra hemställa, att Kungl. Maj:t ville hos riksdagen utverka

fortsatt bemyndigande att restituera tilläggsskatt å sådan bensin, som

förbrukades vid jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den 1

april 1949—den 31 mars 1950.

I sin skrivelse den 14 mars 1949 har livsmedelskommissionen därjämte —

under åberopande av de erfarenheter rörande systemets verkningar som

kommissionen gjort under sitt arbete med restitutionsmedlens utbetalande

— föreslagit vissa modifikationer beträffande restitutionens omfattning.

Dessa modifikationer avse dels ändring av den hittills gällande begränsningen

av restitutionsrätten till sådana fall, där förbrukningen icke understigit

100 liter i kvartalet, dels införande av rätt till restitution av skatt å bensin,

som användes för stenröjning och annan grundförbättring i jordbruket, och

dels införande av restitutionsrätt för skatt å bensin som användes såsom

startbensin.

Beträffande frågan om ändrade bestämmelser rörande

m inimiförbr u k n i n g e n har livsmedelskommissionen framhållit,

att 1948 års riksdag uttalat att restitution borde åtnjutas endast under förutsättning

att kvartalsförbrukningen kunde antagas ha överstigit 100 liter.

Kommissionen har i detta hänseende anfört.

Det har under arbetet med restitutionen visat sig alt ett strikt följande

av minimeringsregeln medför vissa svårigheter och t. o. in. kan leda till

rena orimligheter. För att belysa detta må följande anföras. För jordbrukets

traktordrift tagas i relativt stor utsträckning i anspråk så kallade lånetraktorer,

vilka kunna ställas till förfogande antingen av maskinhållare

d. v. s. personer, som yrkesmässigt uthyra maskiner till jordbruket, eller

också av en granne till jordbrukaren, som tillfälligt utlånar sin traktor till

denne. I det förra fallet tilldelas restitution i allmänhet maskinhållaren,

vilken sökt tilldelningen av bensinen enligt bestämmelserna för bensinransoneringen.

Då en maskinhållare undantagslöst uppnår en förbrukning om

400 liter på ett år, ehuru maskinhållarens klientel ofta omfattar jordbrukare,

som icke på långt när uppnå den föreskrivna minimikvantiteten, utgår

restitution å sålunda använd bensin alltid. Livsmedelskommissionen har i

sin framställning den 30 september 1948 med förslag till bestämmelser rörande

restitutionens handhavande framhållit, att jordbrukarna såtillvida

redan i förväg blivit delaktiga av bensinrestitutionen, som maskinhållarna

vid skattens tillkomst i allmänhet icke kunnat höja taxorna. Konkurrensen

med andra oljedrivna traktorer kan i allmänhet antagas ha uteslutit en dylik

prishöjning. I de undantagsfall, främst i Norrland, där prishöjning dock

företagits enär konkurrens med andra maskinhållare med icke bensindrivna

traktorer saknats, erhålla emellertid maskinhållarna restitution trots atl

de redan tagit ut skattehöjningen av jordbrukarna genom böjning av taxorna

för maskinhållningen. I dessa fall, som icke äro alltför många, har livsmedelskommissionen

avsett atl, efter undersökning in casu, via maskinhållaren

direkt till jordbrukaren utbetala restitution. Men då inträder svårigheten

med minimigränsen; i delta fall skulle nämligen de jordbrukare, vilka

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

icke uppnått minimikvantiteten, bliva utan restitution. Då uppgifterna till

kristidsstyrelserna rörande maskinhållarens förbrukning av bensin för den

enskilde jordbrukarens räkning äro mycket ovissa, skulle bär säkerligen en

stark irritation uppstå om minimiregeln helt följdes. Vad vidare beträffar

det fall, då traktor tillfälligt uthyres av en granne till en jordbrukare, blir

det mera direkt fråga om en tillämpning av minimigränsen för mottagaren

av traktorarbetet, vilken ofta icke på långt när uppnår den föreskrivna minimikvantiteten.

Det synes därför skäligt, att för dessa fall tillämpa minimikvantiteten

på summaförbrukningen per år hos de jordbrukare, som använda

viss traktor. Härigenom skulle överensstämmelse komma att uppnås

med maskinhållarna i allmänhet.

Redan med hänsyn till vad nu sagts synes det skäligt att minimikvantiteten

sänkes. Som ytterligare skäl kan anföras, att gränsen 400 liters förbrukning

per år är så hög, att cirka hälften av jordbrukarna icke kunna erhålla

restitution. En mera skälig gräns synes vara 200 liter per år. Härigenom

skulle också överensstämmelse nås med vad kommissionen föreslår rörande

minimigräns för restitution av skatt för startbensin. För att ej myndigheterna

vid denna gräns skola betungas med för många ansökningar, synes

vidare böra gälla, att restitution ej skall utgå förrän jordbrukaren

kommit upp till en sammanlagd förbrukning av 200 liter.

I anslutning härtill har livsmedelskommissionen uttalat, att någon betydande

kostnadsökning genom minimigränsens sänkande knappast komrne

att inträda. Kommissionen har härvid åberopat följande tablå.

Tilldelningen av bensin under tiden maj—december 1948 (i liter.)

Förbrukningens art

Förbrukare

Summa

Maskinhållare Jordbrukare

Jordbearbetning, sådd och skörd ................

113 295 1510 429

1 623 724

Transporter till och från gården.................

1 823 143 236

145 059

Andra drivändamål.............................

8 906 i 507 316

516 222

Startändamål..................................

84 086 1 934 653

2 018 739

Stationära motorer m. in.......................

402 585

402 585

Summa

208110 4 498 219

4 706 329

Kommissionen har framhållit, att restitution hittills kunnat erhållas endast

för de under rubrikerna »jordbearbetning, sådd och skörd» samt »andra

drivändamål» upptagna myckenheterna samt därutöver i den mån inköp

verkställts före ransoneringens inträdande och skatt blivit erlagd för

sålunda inköpt bensin. Enligt hittills vunnen erfarenhet uppginge sistnämnda

myckenheter dock icke till några väsentliga belopp. Beräknat efter 27

öre per liter komine restitutionen även vid sänkning av minimikvantiteten

icke att uppgå till högre belopp än en halv miljon kronor för tiden den

1 april 1948—den 31 mars 1949. Att märka vore dock, att de tilldelade kvantiteterna

för år 1948 vore väsentligt lägre än motsvarande beräknade myckenheter

för år 1949, då upplagringen av bensin hos jordbruket säkerligen

minskat tilldelningarna (jordbrukare med lager hade i många fall ej sökt

bensintilldelning så länge lagret räckt).

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

7

Vad härefter angår frågan om rätt till restitution av skatt å

bensin, som användes för s t e n r ö j n i n g o c h a n n a n

grundförbättring i jordbruket, har Kronobergs läns hushållningssällskap

anfört, att den i nuvarande läge nödvändiga mekaniseringen

av jordbruksdriften försvårades avsevärt i Kronobergs län av åkerjordens

stenbundenhet. Intresset för stenröjning hade därför ökat betydligt

på senare tid, och för detta ändamål avsedda maskiner hade kommit till

användning och väntades under år 1949 få än större utbredning i länet. En

del av dessa maskiner, särskilt vissa specialbyggda kranförsedda stenröjningsvagnar,

dreves med bensin, och detsamma gällde maskiner för dikesgrävning.

Såväl stenröjning som täckdikning vore under alla förhållanden

kostsamma förbättringsåtgärder. Då de emellertid utgjorde nödvändiga förutsättningar

för en rationell jordbruksdrift, vore det för jordbrukets ekonomi

angeläget, att drivmedlet till maskiner för ifrågavarande åtgärder icke

bleve för dyrt.

Livsmedelskommissionen har anfört följande.

Åtskilligt missnöje torde föreligga i de trakter, där stenröjning och

annan grundförbättring för jordbruket pågår, d. v. s. främst i Småland

och Norrland, på grund av att restitution icke erhålles för dessa ändamål,

ehuru syftet med traktoranvändningen otvivelaktigt är förbättring av jordbrukets

driftsförhållanden. Livsmedelskommissionen, som finner detta

missnöje i viss mån berättigat, vill tillstyrka framställningen. Då emellertid

tilldelningen av bensin till dessa maskiner närmast ankommer på statens

bränslekommission torde för restitutionens handhavande lämpligen

böra förfaras sålunda, att de ansökningsblanketter, som användas vid restitutionsförfarandet

i ren jordbruksdrift, även måtte komma till användning

i här berörd angelägenhet. Ansökningarna böra inlämnas till vederbörande

kristidsnämnd, som med yttrande översänder desamma till bränslekommissionen.

Bränslekommissionen bör verifiera uppgifterna om tilldelade kvantiteter

och vidarebefordra ansökningarna till livsmedelskommissionen, som

verkställer utbetalning av den återbäring vederbörande äger bekomma.

Bränslekommissionen, som beretls tillfälle yttra sig i denna fråga, har

•— utan att ingå på sakfrågan, som nämnda kommission anser ligga helt

utanför dess bedömande — förordat här föreslaget förfarande för restitutionens

handhavande.

Beträffande frågan om restitutionsrätt för skatt å bensin,

som användes såsom st ar t bensin eller som eljest användes

inom jordbruket, har Sveriges lantbruksförbund anfört.

Jämlikt nu gällande förordning utgår restitution av tilläggsskatten endast

i fråga om sådana traktorer, som äro uteslutande drivna med bensin. Det

finnes dock enligt förbundets uppfattning inget vägande skäl för att giva

dessa traktorer eu särställning i förhållande till övriga traktorer inom jordbruket.

Med hänsyn till alt flertalet jordhrukstraktorer startas med bensin och

alt årsbehovet av slartbensin per traktor torde kunna beräknas till 11 å 400

liter ■ — bensinåtgången per starttillfälle varierar mellan eu och Ire liter

har införandet av tilläggsskatten kommit att innebära eu betydande fördyring

av traktordriften vid berörda jordbruk. Bättviseskäl tala för att även

dessa jordbruk erhålla eu direkt restitution av bensinskatten enligt samma

s. 8 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr I8S.

8

grunder som nu tillämpas för de helt bensindrivna traktorerna. Av samma

anledning synes även i fråga om övrig bensin som jordbruket i enlighet med

livsmedelskommissionens cirkulär n:ris 3082, 3112 och 3150 erhåller i tilldelning,

principen om direkt restitution till vederbörande jordbrukare böra

tillämpas. Såsom allmän regel för att en bensinskatterestitution skall

ifrågakomma synes dock böra gälla att års- eller kvartalsförbrukningen skall

uppgå till sådan storlek, att en skatterestitution är praktiskt motiverad.

Lantbruksförbundet får fördenskull hemställa, att livsmedelskommissionen

måtte vidtaga erforderliga åtgärder för att utsträcka den direkta restitutionen

av tilläggsskatten till att omfatta all i jordbruksdriften förbrukad bensin

och därigenom undanröja det nuvarande restitutionsförfarandets högst

påtagliga hristfälligheter.

Livsmedelskommissionen har förklarat, att kommissionen instämde med

lantbruksförbundet i att vissa rättviseskäl talade för att även startbensin

bleve underkastad restitution. Härvid borde samma regler som tillämpades

på de helt bensindrivna traktorerna komma i fråga. Emellertid förekomme

inom jordbruket ett mycket stort antal traktorer, som använde startbensin;

under det att antalet bensindrivna traktorer kanske stannade vid 8 000, uppginge

de oljedrivna traktorerna, där bensin användes för start, till mellan

30 000 och 40 000 stycken. Ett restitutionsförfarande beträffande startbensinen

för dessa skulle innebära en betydligt vidgad verksamhet hos såväl kristidsstyrelserna

som kommissionen. Ett sätt att begränsa denna verksamhet

vore att liksom fallet hittills varit vid bensindrivna traktorer införa en minimigräns

för startbensinens restituerande, varvid gränsen i enlighet med

lantbruksförbundets skrivelse borde sättas vid skälig nivå. Som lämplig

gräns finge kommissionen föreslå samma gräns som för drivbensinen eller

200 liters förbrukning på ett år. Därest restitution av skatt för startbensin

infördes, synes det kommissionen riktigast, att densamma finge utgå från

den 1 mars 1949 eller tidpunkten för början av tilldelningsperioden för vårbruket

samt utsträckas till den 31 mars 1950. Att låta den utgå retroaktivt

från den 1 april 1948 vore av arbetstekniska skäl ej möjligt.

Departementschefen. I enlighet med det bemyndigande, som lämnats av

1948 års riksdag, har Kungl. Maj :t genom beslut den 12 november 1948

förordnat att restitution finge äga rum av tilläggsskatten å sådan bensin,

som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den

1 april 1948—den 31 mars 1949.

I propositionen nr 24 till innevarande års riksdag med förslag till förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1923 (nr 155) angående

omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker har förordats, att

de vid 1948 års riksdag beslutade skärpningarna på den indirekta beskattningens

område — däribland tilläggsskatten å bensin — skulle bestå jämväl

under budgetåret 1949/50.

Den i det föregående omnämnda sakkunnigutredningen rörande bl. a.

frågan om rätt till restitution av skatt för bensin, som användes vid jordbrukets

drift, kan icke bliva slutförd så tidigt, att ett eventuellt förslag i ämnet

kan underställas innevarande års riksdag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

9

Med hänsyn härtill anser jag mig nu böra förorda, att den hittills gällande

restitutionsrätten i fråga om tilläggsskatten å bensin utsträckes att

gälla även för tiden efter den 31 mars 1949. Då såsom förut framhållits

skärpningarna av de indirekta skatterna föreslagits skola fortbestå under

hela nästkommande budgetår, bör nu ifrågavarande restitutionsrätt lämpligen

avse tidsperioden den 1 april 1949—den 30 juni 1950.

För rätten att åtnjuta restitution av tilläggsskatt å bensin, som användes

under sistnämnda tidsperiod, torde böra gälla i huvudsak samma villkor som

föreskrivits beträffande den tidigare beslutade restitutionsrätten. För att

undvika de av livsmedelskommissionen påtalade olägenheterna torde dock

restitution böra medgivas redan vid en förbrukning av, för helt år räknat,

200 liter bensin. Denna utvidgning torde ur statsfinansiell synpunkt vara

av mindre betydelse.

I fråga om livsmedelskommissionens övriga ändringsförslag vill jag erinra

om att 1948 års bevillningsutskott i det betänkande (nr 23), som ligger

till grund för beslutet om restitutionsrätt för tiden till och med den 31 mars

1949, uppdrog förhållandevis snäva gränser för rätten att åtnjuta restitution.

Med hänsyn härtill och då varje utvidgning av rätten till restitution är

ägnad att väcka nya krav på restitutionsrätt, anser jag mig i nuvarande

ekonomiska läge icke böra tillstyrka att — såsom kommissionen föreslagit

— restitutionsrätt införes även för skatt å bensin, som användes för stenröjning

m. m. inom jordbruket. Härvid bör även beaktas att tilldelning av

bensin för nyssnämnda ändamål sker i annan ordning än den som gäller

för bensin till jordbrukets bensindrivna traktorer.

Den nyssnämnda principiella invändningen mot att i nuvarande ekonomiska

läge utvidga restitutionsrätten gäller även beträffande förslaget att

medgiva restitution för startbensin. I denna del föreligger emellertid jämväl

ett annat skäl mot bifall till den föreslagna utvidgningen. Medan den nu gällande

restitutionsrätten avser allenast cirka 8 000 traktorer, skulle ett bifall

till förslaget om rätt till restitution för startbensin medföra, att antalet

restitutionsfall utökades med 30 000 ä 40 000. Det är i rådande läge uppenbarligen

ett intresse att söka undvika det administrativa merarbete, som en

dylik kraftig ansvällning av antalet restitutionsfall skulle medföra. Jag

kan sålunda icke heller i denna del tillstyrka eu utvidgning av restitutionsrätten.

— Jag vill i detta sammanhang även erinra om att den såsom drivmedel

för de ifrågavarande traktorerna använda oljan är helt skattefri.

I enlighet med vad sålunda anförts tillstyrker jag, att hos riksdagen utverkas

bemyndigande för Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder som i det föregående angivits — förordna om restitution

av tilläggsskatt å sådan bensin, som förbrukas vid jordbruket till

bensindrivna traktorer under tiden den 1 april 1949—den 30 juni 1950.

I detta sammanhang torde jag jämväl få anmäla, att de i det föregående

omnämnda sakkunniga i skrivelse den 1 mars 1949 föreslagit införande av

restitutionsrätt i fråga om viss del av tilläggsskatten å sådan bensin, som

använts vid framdrivande av motorbåt för yrkesmässigt utövande av fiske

2 II ihan g till riksdagens protokoll 19hrJ. 1 samt. Nr 188.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

under tiden den 1 maj 1948—den 30 april 1949; restitutionen föreslås till

22 öre för liter. Ett omedelbart genomförande av detta förslag torde emellertid

få konsekvenser, vilka icke för närvarande kunna helt överblickas.

Därest den föreslagna restitutionsrätten beviljades, skulle detta i viss mån

innebära ett föregripande av det slutliga ståndpunktstagandet i denna fråga.

Härtill kommer att förslaget i vad angår den tekniska utformningen av

restitutionen — vilket förslag innebär att restitutionsärendena skola handläggas

i en hittills icke prövad ordning — ännu icke hunnit remissbehandlas.

Med hänsyn härtill anser jag mig icke kunna förorda att de sakkunnigas

förenämnda förslag nu framlägges för riksdagen. Jag vill härvid framhålla,

att det i och för sig icke föreligger något hinder att vid 1950 års riksdag

— sedan de sakkunnigas definitiva förslag framlagts och granskats —

upptaga frågan om restitution av tilläggsskatt å bensin, som under tid före

den 1 maj 1949 används vid yrkesmässigt bedrivet fiske.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med de grunder,

som i det föregående angivits, förordna om restitution

av tilläggsskatt å sådan bensin, som förbrukas vid jordbruket

till bensindrivna traktorer under tiden den 1 april 1949

—den 30 juni 1950.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Sandberg.

497436. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1949:42 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 188 med hemställan om bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om restitution i vissa fall av tilläggss s. 1 i texten