Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 36 § första stycket arbetar skyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1)

1949-03-04 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:189, Med förslag till lag angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 36 § första stycket arbetar skyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

1

Nr 189.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 36 §

första stycket arbetar skyddslagen den 3 januari 1949

(nr 1); given Stockholms slott den 5 april 1949.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående eftergift i vissa fall från

bestämmelserna i 36 § första stycket arbetarskyddslagen den 3 januari

1949 (nr 1).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Propositionens innehåll.

I propositionen föreslås med giltighet för tiden den 1 juli 1949—30 juni

1950 en provisorisk lagstiftning i fråga om kvinnornas nattarbete av samma

innehåll som den nuvarande dispenslagstiftningen i samma ämne.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 189.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

• Förslag

till

Lag

angående'' eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 36 § första stycket

arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1).

Härigenom förordnas som följer.

Där så finnes påkallat till följd av rådande utomordentliga förhållanden

på arbetsmarknaden, må Konungen beträffande visst företag eller viss rörelse

meddela eftergift från bestämmelserna i 36 § första stycket arbetarskyddslagen

den 3 januari 1949 utöver vad enligt samma lag är medgivet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1949 och gäller till och med den 30

juni 1950. Eftergift, som meddelats med stöd av lagen, må ej äga tillämpning

längre än lagen äger giltighet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:1s proposition nr 189.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 mars

1949.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga angående lagstiftning

om dispens från förbudet mot kvinnors nattarbete samt anför.

1912 års arbetarskyddslag.

I 19 § första stycket av den till och med den 30 juni 1949 gällande lagen

den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd stadgas, att kvinna som användes

i industriellt arbete, vilket bedrives i sådan omfattning att å arbetsstället

i regel sysselsättas minst tio arbetare, skall för nattvila åtnjuta oavbruten

ledighet från arbetet under minst 11 timmar varje dygn och att

tiden mellan klockan 22 och 5 skall ingå i denna ledighet. Från denna

huvudregel meddelas vissa undantag i 19 § andra stycket samt i 20 och

21 §§. Vid s. k. nödfallsarbete får sålunda kvinna användas till arbete även

å nämnda tid, om blott anmälan därom göres till vederbörande yrkesinspektör

eller bergmästare eller, då fråga är om dylikt arbete mer än två dygn,

tillstånd därtill beviljats av yrkesinspektör eller bergmästare för ytterligare

högst en månad och av yrkesinspektionens chefsmyndighet för längre

tid. Vid säsongarbete eller eljest vid undantagsvis forcerat arbete kan den

oavbrutna 11-timmarsledigheten under högst sextio dagar om året inskränkas

till 10 timmar varje dygn. Beträffande slutligen sådana verksamhetsgrenar,

som avse förarbetande av varor, vilka äro underkastade hastig försämring,

kan undantag från nattarbetsförbudet beviljas av yrkesinspektionens

chefsmyndighet.

Kungörelserna den 9 juni 1911 (nr 48, s. 2) och den 16 oktober 1914 (nr

301) innehålla vissa undantag från nattarbetsförbudet beträffande arbete i

frukt- och grönsakskonservfabriker resp. arbete med beredning av skarpsill,

ansjovis och sardiner.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 189.

Nu återgivna bestämmelser om kvinnors nattarbete grunda sig på 1906

års Bernkonvention i ämnet, vilken konvention år 1910 ratificerats av

Sverige.

1948 års dispeuslagstiftning.

Såsom ett led i strävandena att förbättra arbetskraftssituationen och därigenom

öka produktionen hos vår råvaruproducerande industri, framförallt

järnindustrien, tillkom år 1948 en provisorisk undantagslagstiftning i fråga

om kvinnornas nattarbete av innehåll att, där till följd av rådande utomordentliga

förhållanden på arbetsmarknaden så finnes påkallat, Konungen

beträffande visst företag eller viss rörelse skall äga meddela eftergift från

bestämmelserna i 19 § första stycket av 1912 års arbetarskyddslag utöver

vad som är medgivet enligt lagen. Denna dispenslag — lagen den 30 juni

1948 (nr 415) angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 19 §

första stycket lagen om arbetarskydd — trädde i kraft den 1 juli 1948 och

gäller till och med den 30 juni 1949.

Genom denna lagstiftning har Kungl. Maj :t erhållit möjlighet att giva

dispens för användande av kvinnlig arbetskraft i arbete även nattetid. Vid

anmälan i statsrådet av lagförslaget (prop. nr 267) förutsatte jag att dispensgivningen

huvudsakligen skulle begagnas för att möjliggöra kvinnors

användande i tvåskiftsarbete och att dispens icke skulle lämnas för anlitande

av kvinnlig arbetskraft i treskiftsarbete eller eljest till mera regelbundet

nattarbete. Vidare framhöll jag att vid dispensgivningen borde beaktas

i vad mån arbetsförhållandena genom omläggning av skiftgången eller

eljest utan större svårigheter kunde ändras så, att de allmänna bestämmelserna

om kvinnors nattarbete kunde efterlevas.

Från riksdagens sida gjordes ingen erinran mot lagens tillämpning i enlighet

med vad jag sålunda anfört.

1949 års arbetarskyddslag.

Vid utgången av juni 1949 avlöses den nu gällande arbetarskyddslagen av

den vid 1948 års riksdag antagna och den 3 januari 1949 (nr 1) utfärdade

arbetarskyddslagen. De bestämmelser om kvinnors nattarbete, som upptagits

i den nya arbetarskyddslagen, innebära ingen annan saklig ändring

i de hittillsvarande reglerna än att nattarbetsförbudet utsträckts att omfatta

samtliga arbetsställen inom industrien och hantverket. Liksom i 1912

års lag föreskrives sålunda i den nya lagen — 36 § första stycket — att ledigheten

för nattvila skall omfatta minst 11 timmar varje dygn och att tiden

mellan klockan 22 och 5 skall ingå i ledigheten. Begränsande undantagsbestämmelser,

motsvarande dem som nu gälla, innehållas i 36 § andra stycket

och 37 §.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

Konvention angående kvinnors nattarbete.

På sätt närmare framgår av mitt anförande till statsrådsprotokollet denna

dag vid anmälan av vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna

konferens år 1948 vid dess trettioförsta sammanträde fattade beslut (prop.

nr 162) antog konferensen vid nämnda sammanträde en konvention (nr

89) angående kvinnors arbete inom industrien. Enligt denna konvention

skall nattvilan omfatta minst 11 på varandra följande timmar, vari enligt

vederbörande myndighets bestämmande skall ingå en tidsperiod av minst

7 på varandra följande timmar mellan klockan 22 och 7. Förbudet mot

kvinnors nattarbete skall enligt konventionen få upphävas av regeringen

efter samråd med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer, då

vid allvarligt nödtillstånd det allmännas intresse så påfordrar. Konventionen

äger icke tillämpning på kvinnor, som inneha med ansvar förenad anställning

av ledande eller teknisk natur, och ej heller på kvinnor, sysselsatta

med sjukvårds- och välfärdsarbete och som normalt ej utföra manuellt

arbete.

Frågan om en ratifikation för Sveriges del av denna konvention har behandlats

i den nyssnämnda propositionen nr 162. Av skäl som där redovisats

har jag funnit att med ratifikation från Sveriges sida av konventionen

tills vidare bör anstå. Emellertid uttalade jag att det likväl torde böra undersökas

huruvida icke, främst i fråga om nattvilans förläggning, en anpassning

borde ske av 1949 års arbetarskyddslag i förhållande till konventionen.

Vidare anförde jag:

För att en sådan jämkning skall kunna genomföras erfordras emellertid

uppsägning av Bernkonventionen. Uppsägning skall ske skriftligen hos

schweiziska förbundsrådet. Uppsägningstiden är ett år. Det är min avsikt

att hos Kungl. Maj:t hemställa att sådan uppsägning snarast måtte äga

rum. Under mellantiden har jag för avsikt att till vidare prövning upptaga

frågan om de jämkningar i arbetarskyddslagen i fråga om nattarbetsförbudet

för kvinnor, som må vara påkallade, samt att efter sedvanlig remissbehandling

underställa riksdagen det förslag i ämnet, vartill utredningen

kan föranleda, å sådan tid, att en eventuell lagändring kan genomföras i

omedelbar anslutning till att uppsägningen av Bernkonventionen trätt i

kraft.

Departementspromemoria och yttranden däröver.

Med anledning av att 1948 års lagstiftning om dispens från förbudet mot

kvinnors nattarbete upphör att gälla den 30 juni 1949 och statsmakterna

således under innevarande halvår ha att taga ställning till frågan huruvida

den möjlighet att giva dispens för användande av kvinnlig arbetskraft i

arbete nattetid, som dispenslagen lämnar, bör finnas även för tiden efter

juni månads utgång, har den 19 februari 1949 inom socialdepartementet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

upprättats en promemoria angående dispens från nattarbetsförbudet för

kvinnor, över denna promemoria ha efter remiss yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,

arbetarskyddsstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen

och Landsorganisationen i Sverige.

I promemorian erinras om innehållet i gällande bestämmelser på detta

område samt om den förut berörda konventionen. Vidare upplyses om att

Kungl. Maj :t med stöd av 1948 års dispenslag under den gångna tiden medgivit

dispens från nattarbetsförbudet i 13 fall, huvudsakligast inom järnindustrien,

där dispens beviljats vid bl. a. Domnarvets järnverk, Sandvikens

järnverk, Fagersta bruks järnverk och Avesta järnverk. Dispens hade medgivits

både så att arbetet fått börja tidigare än klockan 5 och så att det fått

sluta senare än klockan 22. I två fall hade exempelvis dispens beviljats

för tiden mellan klockan 4 och 5, i ett fall för tiden mellan klockan 22 och

22.30 samt i tre fall för tiden mellan klockan 22 och 23. Stundom har dock

dispensen i nu angivna fall blott gällt varannan vecka från måndag till

och med fredag. I flertalet fall har dispensen avsett den vid tvåskiftsarbete

förekommande anordningen med s. k. tätskift eller rundskift under veckans

sista arbetsdygn, och då har dispens medgivits för kvinna att arbeta en gång

i veckan — ibland varannan vecka — mellan klockan 22 och 5. Kombinationer

förekomma även. Så har exempelvis dispens medgivits för tiden

mellan klockan 4 och 5 varje vardag samt därutöver högst en gång i veckan

mellan klockan 22 och 4. I några fall har dispensen knutits till tvåveckorsperioder.

Efter nämnda redogörelse framhålles i promemorian att en ändring av

arbetarskyddslagen i riktning mot en rörlig viloperiod i enlighet med vad

som upptagits i konventionen icke skulle göra en särskild dispenslag överflödig,

därest man ansåge sig böra vilja bibehålla nuvarande system för

användande av kvinnlig arbetskraft i skiftarbete. Genom en sådan ändring

skulle nämligen arbetet ändock icke få börja tidigare än klockan 5 och

sluta senare än klockan 24. Vidare pekas i promemorian på att ■— om de

nuvarande dispensmöjligheterna borde finnas även i fortsättningen — man

kunde tänka sig två alternativ. Antingen kunde man liksom för närvarande

ha en särskild dispenslag eller också kunde en dispensregel inarbetas i den

nya arbetarskyddslagen.

I samtliga de yttranden, som avgivits över promemorian, tillstyrkes att

nuvarande möjligheter till dispens från bestämmelserna om kvinnors nattvila

böra bestå tills vidare även efter den 30 juni 1949.

Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar, att den aktuella arbetskraftsbristen

inom vissa yrkesområden, som vore en följd av bl. a. den minskade befolkningstillväxten

i de produktiva åldrarna, icke kunde beräknas minska under

den närmaste tioårsperioden. Även på längre sikt torde man få räkna med

att tillgången på arbetskraft bleve begränsad, såvida icke de gifta kvinnorna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 189. 7

i större utsträckning än under de senaste åren sökte sig ut på arbetsmarknaden.

Arbetarskyddsstyrelsen erinrar om att dispenslagen tillkommit med hänsyn

till rådande brist på arbetskraft och till angelägenheten av att öka produktionen.

Någon ändring i dessa hänseenden, som skulle göra lagen obehövlig,

hade enligt styrelsens mening icke skett och torde icke heller kunna

förväntas inom den närmaste tiden.

Landsorganisationen anser att sedan den provisoriska lagstiftningens tillkomst

knappast någon sådan förbättring av arbetskraftsförsörj ningen inträtt

att dispens ej vidare skulle behöva ifrågakomma.

Beträffande den lagtekniska frågan — fortsatt provisorisk eller permanent

reglering — ha skilda meningar kommit till uttryck i remissyttrandena.

Arbetarskyddsstyrelsen finner sålunda övervägande skäl tala för att

en lagbestämmelse av denna speciella karaktär och som finge antagas

komma att äga giltighet endast under en jämförelsevis begränsad tid icke

införes i arbetarskyddslagen utan liksom nu upptages i en särskild lag.

Styrelsen föreslår för den skull att den nuvarande dispenslagen gives förlängd

giltighet tills vidare under ytterligare ett år räknat från och med den

1 juli 1949.

Arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen

anse att möjligheten till dispens bör sanktioneras i den nya

arbetarskyddslagen.

Enligt den mening, som uttalas av arbetsmarknadsstyrelsen, bör emellertid

ett sådant arrangemang kräva särskilda garantier för att vid handläggning

av framställningar om dispens nödig hänsyn tages till arbetsmarknadsförhållandena.

Med hänsyn härtill vore det lämpligt att arbetsmarknadsstyrelsen

bereddes tillfälle att yttra sig i ärendet innan beslut fattas av

arbetarskyddsstyrelsen. I samband härmed framhåller arbetsmarknadsstyrelsen

det önskvärda i att arbetarskyddslagen utformades så att möjligheterna

till dispens finge avse även rundskift. Därest en ändring av arbetarskyddslagen

icke omedelbart kunde ske till följd av att 1906 års Bernkonvention

dessförinnan måste uppsägas, förordade arbetsmarknadsstyrelsen

att den särskilda dispenslagen temporärt förlängdes.

Svenska arbetsgivareföreningen hänvisar till att föreningen i sitt yttrande

över förslaget till den nya arbetarskyddslagen med utförlig motivering

framhållit, att gällande bestämmelser om nattvila för kvinnor i olika

hänseenden medförde olägenheter för den skiftgående industrien. Föreningen

hade därvid yrkat att den tid, under vilken kvinnor icke skulle

få användas för industriellt arbete, skulle inskränkas till att omfatta högst

tiden mellan klockan 23 och 5. Föreningen åberopar vidare att enligt den

i det föregående berörda konventionen nattvilan för kvinnor skulle innefatta

en tidsperiod av minst 7 på varandra följande timmar mellan klockan

22 och 7, varjämte i konventionen intagits bestämmelse om viss dispens.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

Det vore sålunda enligt föreningens uppfattning tydligt, att man inom ett

stort antal industriländer icke ansåge den ordning som följde av den svenska

arbetarskyddslagen tillfredsställande. Föreningen hemställer att arbetarskyddslagen

ändras antingen i enlighet med föreningens tidigare yrkande

eller så att överensstämmelse erhölles med konventionen. Då emellertid

praktiska hänsyn i vissa fall talade för att dispens även från ett så

utformat förbud vore erforderlig, borde en möjlighet till dispens intagas

i lagen.

Landsorganisationen erinrar om att organisationen såväl år 1944 — då

organisationen yttrat sig över ett av 1938 års arbetarskyddskommitté uppgjort

preliminärt utkast till ny arbetarskyddslag — som år 1946 vid remissbehandlingen

av kommitténs slutliga förslag förklarat sig kunna acceptera

att, beträffande arbetarskyddslagens förbud mot kvinnors nattarbete, en

dispensregel upptoges i lagen vid sidan av de dispensregler, som återfinnas

i 36 § andra stycket och 37 §. Organisationen funne mest rationellt att det

förevarande spörsmålet för framtiden ordnades på detta sätt. Formellt

torde dispensrätten väl icke kunna begränsas att avse tvåskiftsarbete, men

landsorganisationen förutsatte att i praxis dispens som regel endast ifrågakomme

för dylikt arbete. Över ansökan om dispens borde yttrande inhämtas

såväl från vederbörande socialinspektör som från de berörda arbetarna och

dessas fackliga organisation.

Departementschefen.

Både den f. n. gällande arbetarskyddslagen av år 1912 och den nya arbetarskyddslagen,

som vid utgången av juni 1949 avlöser den nuvarande

lagen, förbjuda att kvinna användes till nattarbete inom industrien och

hantverket. Sålunda föreskrives att kvinna skall för nattvila åtnjuta oavbruten

ledighet under minst elva timmar och att tiden mellan klockan 22

och 5 skall ingå i ledigheten. Härifrån gälla vissa undantag avseende s. k.

nödfallsarbete samt säsongarbete. Dessutom medgiver lagstiftningen att

dispens från nattarbetsförbudet beviljas beträffande sådana verksamhetsgrenar

som avse förberedande av varor, vilka äro underkastade hastig försämring.

Någon allmän dispensrätt finnes emellertid icke.

Under år 1948 antogo statsmakterna en särskild dispenslag enligt vilken,

där till följd av rådande utomordentliga förhållanden på arbetsmarknaden

så finnes påkallat, Konungen må beträffande visst företag eller viss rörelse

meddela eftergift från det i 1912 års arbetarskyddslag stadgade nattarbetsförbudet

för kvinnor utöver vad som är medgivet enligt lagen. Lagen tillkom

såsom ett led i strävandena att förbättra arbetskraftssituationen och

få till stånd en ökad produktion, och lagens syfte var främst att möjliggöra

kvinnors användande i tvåskiftsarbete. Lagens giltighetstid bestämdes till

ett år; lagen gäller således till och med den 30 juni 1949.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 189.

9

Såväl arbetsmarknadsstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen som svenska

arbetsgivareföreningen och landsorganisationen — vilka beretts tillfälle att

yttra sig beträffande frågan huruvida den dispensmöjlighet, som 1948 års

lag lämnar, bör bestå även för tiden efter juni månads utgång — ha besvarat

denna fråga jakande. Jag är av samma mening. Med hänsyn till

angelägenheten av att i rådande läge icke åstadkomma någon rubbning i

produktionen synes mig jämväl efter den 30 juni 1949 nuvarande möjlighet

böra finnas att använda kvinnlig arbetskraft i arbete nattetid.

Rörande frågan hur denna dispensrätt i fortsättningen bör lagfästas ha

olika uppfattningar kommit till uttryck. Arbetarskyddsstyrelsen förmenar

att lagstiftningen härom alltjämt bör ha karaktär av en provisorisk undantagslagstiftning,

medan arbetsmarknadsstyrelsen samt arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen anse att dispensmöjligheten bör sanktioneras

i den nya arbetarskyddslagen.

I denna del vill jag hänvisa till vad jag i propositionen nr 162 anfört beträffande

nattarbetsförbudet för kvinnor. Såsom jag där framhållit grunda

sig den nya arbetarskyddslagens bestämmelser i detta hänseende på den av

Sverige ratificerade Bernkonventionen av år 1906, och eventuella ändringar

i arbetarskyddslagen förutsätta en uppsägning av denna konvention. Emellertid

är det, har jag vidare anfört, min avsikt att hos Kungl. Maj :t hemställa

att sådan uppsägning snarast måtte äga rum. Och under mellantiden

— uppsägningstiden är ett år — ämnar jag till vidare prövning upptaga

frågan om de jämkningar i arbetarskyddslagen i fråga om nattarbetsförbudet

för kvinnor, som må vara påkallade, samt underställa riksdagen

det förslag i ämnet, vartill utredningen kan föranleda, å sådan tid att en

eventuell lagändring kan genomföras i omedelbar anslutning till att uppsägningen

av Bernkonventionen trätt i kraft. Med hänsyn till det läge, vari

detta spörsmål sålunda befinner sig, anser jag att dispensrätten t. v. liksom

hittills bör komma till uttryck i en särskild lagstiftning av provisorisk

karaktär.

Den nya dispenslagen torde böra utformas på samma sätt som den nuvarande

lagstiftningen och erhålla en ettårig giltighetstid.

Föredraganden hemställer härefter att för det i § 87 regeringsformen oinförmälda

ändamålet lagrådets utlåtande måtte genom utdrag av protokollet

inhämtas över ett i enlighet med det anförda inom socialdepartementet upprättat

förslag1 till Ing angående eftergift i vissa fall frän bestämmelserna i

36 § första stycket arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1).

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

M. Silfverstolpe.

1 Detta förslag, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits.

2—Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 saml. Nr 189.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 4 april

19i9.

Närvarande:

justitieråden Geijer,

Dahlman,

Lech,

regeringsrådet Quensel.

Enligt lagrådet den 29 mars 1949 tillhandakonnnet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

4 mars 1949, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna i

36 § första stycket arbetarskyddslagen den 3 januari 19b9 (nr 1).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för socialdepartementets rättsavdelning, hovrättsrådet Y. Samuelsson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

11

Utdrag av protokollet över socialårenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 5 april 194-9.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 4 april

1949 avgivna utlåtande över det den 4 mars 1949 till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 36 §

första stycket arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1) samt hemställer

att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt

§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

J. O. Widman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:318 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 36 § första stycket s. 1 i texten
  2. 2LU 1949:30 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 36 § första stycket arbetarsk s. 1 i texten