Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 27 § förordningen den 15 juni 193b (nr 26b) om erkända arbetslöshetskassor

1949-04-05 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:192, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 27 § förordningen den 15 juni 193b (nr 26b) om erkända arbetslöshetskassor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

1

Nr 192.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 27 § förordningen den

15 juni 193b (nr 26b) om erkända arbetslöshetskassor;

given Stockholms slott den 5 april 19b9.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse av

27 § förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF

Gustav Möller.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås viss utvidgning av nuvarande möjligheter att placera

de erkända arbetslöshetskassornas fonder. Såsom nya tillåtna placeringsobjekt

föreslås bl. a. dels obligationer utfärdade av Svenska bostadskreditkassan,

Svenska skeppshypotekskassan eller Inteckningsbanken aktiebolag

eller av hypoteksaktiebolag, som står under tillsyn av bank- och

fondinspektionen, dels fordringsbevis utfärdade av postsparbanken, Svenska

jordbrukskreditkassan eller centralkassa för jordbrukskredit med undantag

dock för förlagsbevis, dels under vissa förutsättningar skuldförbindelser,

för vilka kassan äger säkerhet genom inteckning i fast egendom eller

tomträtt, dels ock aktier i aktiebolag eller andelar i ekonomisk förening,

därest bolaget eller föreningen uteslutande bar till uppgift alt äga och förvalta

fastighet, avsedd för kassans verksamhet.

1—- Bilaga till riksdagens protokoll 19b9. I sand. Nr 192.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 27 § förordningen den 15 juni 1934 (nr 264)

om erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 27 § förordningen den 15 juni 1934 om erkända

arbetslöshetskassor1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

27 §. 27 §.

Erkänd arbetslöshetskassa---siffror bestämmer.

Utbetalning av — ---lämnat medgivande.

överskott å---tillföras fonden.

Fonden får —--löpande utgifter.

Fondens tillgångar skola redovisas:
1)

i obligationer, som utfärdats

eller garanterats av staten;

2) i Sveriges allmänna hypoteksbanks

eller Konungariket Sveriges

stadshypotekskassas obligationer;

3) i fordringsbevis, utfärdade av

riksbanken, bankbolag eller sparbank;
-

Fondens tillgångar skola redovisas

:

1) i obligationer eller andra skuldförbindelser,

som utfärdats eller

garanterats av staten;

2) i obligationer, utfärdade av

Sveriges allmänna hypoteksbank,

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

Svenska bostadskreditkassan,

Svenska skeppshypotekskassan

eller Inteckningsbanken aktiebolag

eller av hypoteksaktiebolag, som

enligt vad därom finnes stadgat står

under tillsyn av bank- och fondinspektionen;
3)

i fordringsbevis, utfärdade av

riksbanken, svenskt bankaktiebolag,

postsparbanken, svensk sparbank,

Svenska jordbrukskreditkassan eller

centralkassa för jordbrukskredit,

med undantag av sådana för den allmänna

rörelsen avsedda förskrivningar,

som medföra rätt till betalning

först efter utfärdarens övriga

fordringsägare (förlagsbevis);

1 Senaste lydelse av 27 § se 1937:227.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

(Gällande lydelse:)

4) i obligationer eller andra skuldförbindelser,

utfärdade eller garanterade

av kommuner, som till lånets

upptagande eller garanterande erhållit

Konungens tillstånd;

5) med tillsynsmyndighetens medgivande

i fastighet, avsedd för kassans

verksamhet; dock att i varje

fall åbyggnad å fastigheten skall

vara brandförsäkrad i något med vederbörligen

fastställd bolagsordning

försett brandförsäkring sbolag inom

riket.

(Föreslagen lydelse:)

4) i obligationer eller andra skuldförbindelser,

utfärdade eller garanterade

av svensk kommun, som till

lånets upptagande eller garanterande

erhållit Konungens tillstånd;

5) med tillsynsmyndighetens medgivande

i fastighet, avsedd för kassans

verksamhet, eller i aktier i aktiebolag

eller andelar i ekonomisk

förening, därest bolaget eller föreningen

uteslutande har till uppgift

att äga och förvalta sådan fastighet;

dock att i varje fall åbyggnad å fastigheten

skall vara brandförsäkrad i

försäkringsbolag, som avses i lagen

om försäkringsrörelse, eller i utländsk

försäkringsanstalt med rätt

att driva försäkringsrörelse här i riket.

Utan hinder av vad ovan föreskrivits

må med tillsynsmyndighetens

medgivande högst en femtedel av

fondens tillgångar redovisas i skuldförbindelser,

för vilka kassan äger

säkerhet genom inteckning i fast

egendom eller tomträtt inom tvä

tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde;

och skall i fråga om

brandförsäkring av åbyggnad gälla

vad vid 5) stadgas.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1949.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 5 april 1949.

N är varan de:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Yougt, Zetterberg. Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet

Andersson, anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,

fråga om ändrade bestämmelser för redovisning av de erkända arbetslöshetskassornas

fonder.

Föredraganden anför.

I skrivelse den 17 december 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit

en utvidgning av de nuvarande möjligheterna att placera de erkända

arbetslöshetskassornas fonder. Över denna skrivelse har statskontoret, pensionsstyrelsen,

försäkringsinspektionen, fullmäktige i riksbanken, Svenska

arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige och De erkända arbetslöshetskassornas

samorganisation beretts tillfälle att yttra sig. Ärendet

har därefter varit föremål för övervägande inom socialdepartementet, och

jag anhåller nu att få redogöra för detsamma.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt förordningen den 15 juni 1934 om erkända arbetslöshetskassor

(nr 264; ändr. 227/1937, 99/1938, 494/1941, 185/1943, 405/1944, 777/1944,

332/1946, 712/1946, 245/1947 och 368/1947) kan registrerad understödsförening,

vilken enligt sina stadgar bereder medlem understöd vid arbetslöshet,

antagas till erkänd arbetslöshetskassa av den myndighet, under vars

tillsyn föreningen står (1 § första och andra styckena). Tillsynsmyndighet

är numera arbetsmarknadsstyrelsen. De erkända arbetslöshetskassornas

verksamhet finansieras genom medlemsavgifter (26 §) och statsbidrag (1 §

tredje stycket). Det kan anmärkas att för budgetåret 1949/50 i statsbidrag

beviljats anslag å tillhopa 8,3 miljoner kronor.

Erkänd arbetslöshetskassa är skyldig att såsom fond avsätta tillgångar

av viss storlek, och utbetalning av understöd får ej påbörjas förrän tillsynsmyndigheten

med hänsyn till fondens storlek samt kassans ekonomiska

ställning i övrigt lämnat medgivande därtill. Överskott å verksamheten

skall tillföras fonden, som får tagas i anspråk endast i den mån kassans

inkomster ej förslå till täckande av kassans löpande utgifter (27 § första—

fjärde styckena).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 192. 5

I fråga om fondmedlens placering stadgas i 27 § femte stycket arbetslöshet

skasseförordningen.

Fondens tillgångar skola redovisas:

1) i obligationer, som utfärdats eller garanterats av staten;

2) i Sveriges allmänna hypoteksbanks eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer;

3) i fordringsbevis, utfärdade av riksbanken, bankbolag eller sparbank;

4) i obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade

av kommuner, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit

Konungens tillstånd;

5) med tillsynsmyndighetens medgivande i fastighet, avsedd för kassans

verksamhet, dock att i varje fall åbyggnad å fastigheten skall vara brandförsäkrad

i något med vederbörligen fastställd bolagsordning försett brandförsäkringsbolag

inom riket.

I detta sammanhang må anmärkas, att socialvårdskommittén i september

1948 avgivit betänkande med utredning och förslag till lag om obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring (SOU 1948: 39). Förslaget innehåller två alternativ.

Enligt alternativ I skall försäkringen hplt och hållet uppbäras av samhälleliga

organ och staten svara för försäkringens ekonomiska förpliktelser.

Några bestämmelser om fondbildning äro enligt detta alternativ icke erforderliga.

Enligt alternativ II, som är att anse såsom kommitténs huvudförslag,

skola däremot de nuvarande erkända arbetslöshetskassorna bibehållas

såsom ekonomiskt självständiga organ. Detta alternativ innehåller därför

bestämmelser om fondering. Rörande det sätt, varpå fondmedlen skola redovisas,

föreslår kommittén ingen annan saklig ändring i förhållande till

vad som nu gäller inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen än att fordringsbevis,

utfärdade av postverket och av centralkassa för jordbrukskredit,

upptagas såsom tillåtna placeringsobjekt.

Såsom framgår av det förut anförda äro de erkända arbetslöshetskassorna

till sin natur understödsföreningar. För understödsföreningar i allmänhet

finnas bestämmelser om fondplacering i 19 § lagen den 24 mars 1938 (nr

96) om understödsföreningar. Dessa bestämmelser äro icke så restriktiva

som de nyss berörda föreskrifterna om fondplacering i arbetslöshetskasseförordningen.

Enligt understödsföreningslagen är det nämligen tillåtet att

redovisa fonderna — förutom i sådana värdehandlingar som angivas i 27 §

femte stycket 1)—4) arbetslöshetskasseförordningen — dels i skuldförbindelser,

för vilka föreningen äger säkerhet genom inteckning i fast egendom

inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, under förutsättning

dock att fastigheten är i vederbörlig ordning brandförsäkrad, dels ock

i sådana av enskilda järnvägar eller industriella inrättningar utfärdade

obligationer, utländska statsobligationer och andra värdehandlingar, som

till sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med

några av de eljest medgivna placeringsobjekten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

En annan form av understödsföreningar äro de erkända sjukkassorna.

För dem finnas bestämmelser om fondplacering upptagna i 35 § förordningen

den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor. Dessa bestämmelser

skilja sig från motsvarande bestämmelser i arbetslöshetskasseförordningen

såtillvida, att fordringsbevis, som utfärdats av centralkassa för

jordbrukskredit, likställas med fordringsbevis utfärdade av riksbanken och

bankbolag in. fl. Tillåtna placeringsobjekt äro vidare skuldförbindelser,

för vilka kassan äger säkerhet genom inteckning i annan i stad, köping

eller municipalsamhälle belägen brandförsäkrad fastighet än industrifastighet

eller i brandförsäkrad jordbruksfastighet å landet inom hälften eller,

med tillsynsmyndighetens — d. v. s. pensionsstyrelsens — medgivande inom

två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, därvid i taxeringsvärdet

å jordbruksfastighet icke må räknas värdet av växande skog.

Det må anmärkas, att lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring

— vilken ännu ej trätt i kraft — i stort sett innehåller samma

föreskrifter om fondplacering som sjukkasseförordningen.

Slutligen må erinras om de bestämmelser, som enligt lagen den 17 juni

1918 (nr 433) om försäkringsrörelse gälla för redovisning av försäkringsfonden.

I 274 § nämnda lag stadgas följande härom.

Vid envar tidpunkt skall ett belopp motsvarande försäkringsfonden för

livförsäkringar vara redovisat i följande slag av värdehandlingar:

1. obligationer eller andra skuldförbindelser, som utfärdats eller garanterats

av staten;

2. obligationer utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank, konungariket

Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska

skeppshypotekskassan eller Inteckningsbanken aktiebolag eller av hypoteksaktiebolag,

som enligt vad därom finnes stadgat står under tillsyn av

bank- och fondinspektionen;

3. av riksbanken, svenskt bankaktiebolag, postsparbanken, svensk sparbank,

Svenska jordbrukskreditkassan eller centralkassa för jordbrukskredit

utfärdade fordringsbevis, med undantag av sådana för den allmänna

rörelsen avsedda förskrivningar, som medföra rätt till betalning först efter

utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis);

4. obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade

av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit

Konungens tillstånd;

5. av svenskt industriföretag utfärdade obligationer, vilka offentligen utbjudits

av svenskt bankaktiebolag;

6. skuldförbindelser, för vilka bolaget äger säkerhet genom inteckning i

fast egendom inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde,

ävensom skuldförbindelser med säkerhet av inteckning i tomträtt inom

två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde och med den ytterligare

begränsning med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller andra omständigheter,

som försäkringsinspektionen föreskriver; dock att i varje fall

åbyggnad skall, för att inteckning i fastigheten eller tomträtten må godkännas,

vara brandförsäkrad i försäkringsbolag som avses i denna lag eller i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 192. 7

utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse här i

riket;

7. inhemska eller utländska värdehandlingar, som till sin art och till den

säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med några av de under 1—6

nämnda; dock att värdehandlingar, vilka enligt sin lydelse skola infrias i

främmande valuta, må användas för redovisning allenast i den mån de motsvara

försäkringsfonden för egen räkning för försäkringar i samma valuta;
eller

ock i följande tillgångar av annan art:

8. lån mot säkerhet i bolagets försäkringsbrev inom återköpsvärdet;

9. värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet på grund av i återförsäkring

övertagna livförsäkringar, dock att värdet av utländsk försäkringsanstalts

ansvarighet ej må i vidsträcktare mån användas till redovisning av

försäkringsfonden än försäkringsinspektionen med hänsyn till försäkringstagarnas

säkerhet finner kunna medgivas.

Utan hinder av vad i första stycket är stadgat må ett belopp, motsvarande

högst en tiondel av försäkringsfonden för egen räkning för försäkringar

i svensk valuta, redovisas i andra värdehandlingar än i första stycket

1—7 avses, dock icke i aktier.

Med försäkringsfond för egen räkning förstås den del av fonden, som

icke motsvarar värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet.

Arbetsmarknadsstyrelsens framställning.

I sin skrivelse den 17 december 1948 anför arbetsmarknadsstyrelsen inledningsvis,

att vid skilda tillfällen önskemål uttalats om vidgade placeringsmöjligheter

för de erkända arbetslöshetskassornas fonder. Erfarenheterna

hade givit vid handen, att det många gånger varit svårt att inom

ramen av de nu gällande bestämmelserna redovisa kassornas fonder i mera

räntabla placeringsobjekt. Behovet av dylika objekt hade under senare år

blivit mera framträdande, eftersom den låga arbetslösheten och understödsutbetalningen

möjliggjort betydande fondökningar (år 1947 sammanlagt

17,7 miljoner kronor).

En av arbetsmarknadsstyrelsen företagen undersökning angående a rbetslö

shets kassornas fond placeringar per den 31 december

1 9 4 7 visar att kassornas sammanlagda fonder vid nämnda tidpunkt

uppgingo till 105 miljoner kronor och voro fördelade på följande sätt:

1 000-tal kronor

0/

/O

Kontant i kassan

24

Postgiro .............................

1 163

1,1

Bank medel ...........................

41 024

38,9

Obligationer .........................

53 232

50,5

Oredovisade förskottsmedel och avgifter

3 843

3,7

Fordran på statsbidrag

6 136

5,8

Summa 105 422

100,9

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

I anslutning till denna sammanställning anför arbetsmarknadsstyrelsen.

Av sammanställningen framgår, att kassorna arbeta med relativt små

kontantbelopp. I allmänhet äro de medel, som erfordras för den löpande

verksamheten, insatta på postgirokonto eller checkräkning. Till stor del

täcka under nuvarande sysselsättningsförhållanden på arbetsmarknaden

inkommande avgifter löpande utgifter. Medelsdispositionerna ske i regel

via kassans postgirokonto.

De egentliga fondmedlen äro placerade antingen på sparkasse- eller kapitalräkning

med bank eller i obligationer. Oredovisade förskottsmedel och

utestående avgifter kunna ej betraktas såsom egentliga fondplaceringar,

vilket givetvis även gäller fordran på statsbidrag. Dessa poster ha dock medtagits

i detta sammanhang för att giva en fullständig redovisning av kassornas

tillgångar.

Placeringen av fondmedlen är mycket skiftande i olika kassor. Obligationsinnehavet

hos kassorna varierar mellan 0,0 och 95,7 % av fonden. Högst

25 % redovisades av 9 kassor, mellan 26 och 50 % av 14 kassor, mellan 51

och 75 % av 11 kassor och över 75 % av 2 kassor.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att kassornas fonder, sedda ur den

allmänna kapitalmarknadens synpunkt, äro obetydliga. Sålunda utgjorde

kassornas obligationsinnehav vid årsskiftet 1947/48 endast 4,8 promille av

då utelöpande obligationer, som utfärdats av staten eller kommun samt

hypoteksinrättningar (11,1 miljarder). Av bankernas utlåning (15,6 miljarder)

motsvarade kassornas andel endast 2,6 promille.

Beträffande kassornas bankmedel, fördelade efter placeringsform, ränta

och uppsägningstid, hänvisar arbetsmarknadsstyrelsen till följande sammanställning:
-

Ränta

Uppsägningstid

Belopp i 1 000-tal

kronor

Procentuell fördelning

Kapitalräkning ....

2,0

13 män.

k »

|6 »>

2 247

36 664

207 39 H8

5,5

89,4

0,5

95,4

Sparkasseräkning ..

Uppsägningsräkning

Checkräkning ....

(2,0

)2,5

0,5

varierande

»

14 dagar

68

641 709

160

1 037

0,1

1,6

1,7

0,4

2,5

1,95

(medelränta)

41 024

100,0

Bankmedlen äro — framhåller arbetsmarknadsstyrelsen •—• till ojämförligt

största delen placerade på kapitalräkning med en uppsägningstid av i

regel 4 månader, undantagsvis 3 och 6 månader. I fråga om de på sparkasseräkning

insatta medlen kunde ej uppsägningstiden placeras in i något

schema, då variationerna vore ganska stora: 1 vecka, 3 månader, 1 000

kronor per månad, stående uppsägning av visst belopp, o. s. v.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Kassornas obligationer fördelade sig sålunda:

Medelränta

Belopp i 1 000-tal

Procentuell

kronor

fördelning

Statsobligationer ................

3,23

36 415

68,3

Kommunala obligationer

3,00

6 335

11,9

Kommunalt garanterade obligationer

3,00

1 097

2,1

Övriga ..........................

3,06

9 385

17,7

3,17 53 232 100,0

Några krav på räntabilitet kunna enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening

icke uppställas för de medel, som användas i den löpande verksamheten

(kontant kassa, postgirokonto och checkräkning). Däremot vore det

önskvärt, att långtidsplacerade medel erhölle bästa möjliga räntabla placering,

dock utan att kraven på likviditet och säkerhet eftersattes. Av bankmedlen

vore största delen placerad mot 2 procent ränta. Medelräntan på

det kapital, som funnes insatt å bank, stannade emellertid i anledning av

de summor, som funnos insatta på uppsägnings- eller checkräkning, vid

1,95 %. Beträffande obligationerna vore spridningen av räntan större, dock

med tyngdpunkten på tre procent obligationer. Medelräntan vore här 3,17 %.

Efter räntesatsen fördelade sig kassornas obligationer på följande sätt:

Ränta

1 000-tal kronor

Proentuell

%

fördelning

2,50 ..................

.......... 325

0,6

2,75 ..................

.................... 3 177

6,0

3,00 ..................

................ 31 520

59,2

.3,25 ..................

................... 500

0,9

3,50 ..................

.................. 15 918

29,9

4,00 ..................

1 333

2,5

4,50 ..................

.................... 455

0,9

4,75 ..................

.................... 4

—

53 232 1(10,0

Arbetsmarknadsstyrelsen anmärker, att de i uppställningen angivna räntesatserna

avsåge den nominella och ej den effektiva räntan. Avvikelserna

vore emellertid obetydliga då i ett större obligationsbestånd av denna karaktär

vid nuvarande kurser en utjämning i allmänhet skedde mellan överoch

underränta. Styrelsen anför vidare.

En jämförelse mellan bankränta och obligationsränta ger vid handen,

att den senare ligger i genomsnitt 1,22 procentenheter högre. Det synes ej

orimligt att under nuvarande arbetsmarknadsläge placera åtminstone ytterligare

omkring 25 miljoner av arbetslöshetskassornas banktillgodohavanden

i obligationer eller liknande bättre räntabla objekt. Man kan nämligen förutsätta,

att för närvarande inflytande avgifter, statsbidrag och räntor i stort

sett äro tillräckliga för att bestrida kostnaderna för understödsrörelsen och

kassornas övriga löpande utgifter samtidigt som fonderna tillföras nya me
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

del. En sådan omplacering, i den mån den är möjlig, skulle tillföra kassorna

en årlig räntevinst av minst 300 000 kronor, vilket belopp motsvarar

ungefär 40 000 understödsdagar eller redogörararvodet för cirka 120 000

medlemmar.

Beträffande kassornas önskemål i fråga o in f o n d placeringen

uttalar arbetsmarknadsstyrelsen.

Då tillsynsmyndigheten infordrade de uppgifter, som legat till grund för

den tidigare nämnda undersökningen, hemställdes samtidigt om att kassorna

skulle tillkännagiva sina erfarenheter och önskemål beträffande medelsplaceringen.

Tio kassor ha i anledning härav meddelat, att de haft svårigheter

att erhålla räntabla placeringar och föreslagit vissa nya placeringsobjekt,

som man ansett lämpliga. Detta får ingalunda tolkas så, att övriga

kassor icke skulle anse behov föreligga av ändrade föreskrifter i fråga om

redovisningen av fonderna. Tvärtom var man vid en nyligen hållen konferens

med kassornas föreståndare ganska enig om behovet av vidgade placeringsmöjligheter.

Såsom lämpliga placeringsobjekt ha de ovan nämnda

kassorna föreslagit industriobligationer, industrifondsbevis utställda av

Kooperativa förbundet, fordringsbevis utfärdade av samma förbunds eller

HSB :s sparkassor samt inteckningar även i fastigheter, som ej äro avsedda

för kassans verksamhet. Beträffande inteckningar i fastigheter har föreslagits

en begränsning inom 60 å 70 % av taxeringsvärdet.

Endast en kassa har anfört betänkligheter mot att medgiva andra placeringsmöjligheter

än de nu tillåtna. Därvid har framhållits, att en förmånlig

förräntning ej finge tillmätas avgörande betydelse framför säkerheten hos

placeringen och möjligheten att vid behov snabbt kunna lösgöra erforderliga

belopp. Redan det nu tillåtna obligationsinnehavet kunde medföra

riskmoment i det att en allmän räntehöjning kunde förorsaka betydande

kapitalförlust genom fallande kursvärden. Visserligen kunde obligationerna

belånas, men en sådan belåning kunde ej ske till fulla värdet och måste

dessutom medföra en ränteförlust. En säker placering utgjorde lån mot inteckning

i fast egendom, men denna placering hade den nackdelen att den

erbjöde mindre möjligheter att snabbt frigöra erforderliga medel. Placering

i industriobligationer och börsnoterade aktier borde över huvud ej tillåtas

för arbetslöshetskassornas fondmedel.

Arbetsmarknadsstyrelsen framlägger härefter vissa allmänna synpunkter

på frågan om en vidgad placerings rätt beträffande

arbetslöshetskassornas fonder och framhåller, att styrelsen genom sin

revisor i varje kassa utövade en fortlöpande kontroll av att fonden redovisades

i föreskrivna värdehandlingar och att placeringarna vore försvarbara

ur räntabilitetssynpunkt. Vid påpekanden om att medel i ökad omfattning

borde överflyttas från bankräkning till obligationer hade ofta gjorts den

invändningen att detta ej vore möjligt, enär sådana placeringsobjekt icke

funnes tillgängliga på kapitalmarknaden. Visserligen hade beträffande obligationsmarknaden

under senare tid skett en omsvängning, så att efterfrågan

på obligationer, åtminstone med lägre räntesats, i stor utsträckning kunnat

tillgodoses. Sistnämnda förhållande ändrade dock icke styrelsens uppfattning

att det på längre sikt vore nödvändigt att giva arbetslöshetskassorna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 192.

11

bättre placeringsmöjligheter för fonderna. Härvid finge givetvis berättigade

krav på säkerhet och likviditet icke eftersättas.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning har kapitalmarknaden numera

tillförts flera placeringsobjekt, vilkas bonitet torde vara fullt jämförlig

med de i nuvarande lagstiftning tillåtna placeringsobjektens. Styrelsen

erinrar i detta sammanhang om den placeringsrätt, som enligt 274 § lagen

om försäkringsrörelse föreligger i fråga om försäkringsfonden för livförsäkringar,

samt fortsätter.

Beträffande säkerheten torde för arbetslöshetskassornas del fullt tillräckliga

garantier erhållas vid placering av fondmedel inom den av nämnda

lagstiftning angivna ramen. I fråga om likviditeten synes det däremot vara

nödvändigt att för kassornas verksamhet uppställa större krav än för annan

försäkringsrörelse. Frekvensen av försäkringsfallen är inom arbetslöshetskassorna

mycket ojämn. Vissa arbetslöshetstoppar under en högkonjunktur

samt massarbetslöshet vid en hastigt utbrytande lågkonjunktur

kunna kräva frigörande av betydande fondbelopp inom en ganska begränsad

tidrymd. Härtill kommer risken för att under de tider, då behovet av

likvida medel inom arbetslöshetsförsäkringen är som störst, förhållandena

på kapitalmarknaden kunna försvåra belåningen och försäljningen av vissa

värdehandlingar. Erinras må emellertid om de förbättrade möjligheter att

erhålla förskott på statsbidrag, som införts genom förordningen den 13 februari

1948 (nr 43) angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 15 juni

1934 (nr 265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor. Härigenom

torde en arbetslöshetskassa i ett beträngt ekonomiskt läge i regel vid behov

kunna erhålla erforderligt andrum och ej vara tvingad att realisera

sina tillgångar på ett alltför ofördelaktigt sätt. Man har från kassahåll

även pekat på möjligheterna av att hos respektive fackförbund vid behov

kunna få belåna en arbetslöshetskassas värdehandlingar.

För arbetslöshetskassorna blir det sålunda i stort sett fråga om en lämplig

avvägning mellan å ena sidan räntabilitet och å andra sidan risk för

värdeförlust. En viss begränsad risk för kursförluster torde emellertid

kunna försvaras, därest man, såsom fallet är för närvarande, kan placera

medel exempelvis i industriobligationer till 4 CU ränta medan räntan på

kapitalräkning i bank samtidigt endast är 2 %. Förutsättningen är emellertid

att endast en mindre del av fonden kommer i fråga för dylik

placering.

På grund av de angivna större kraven på likviditet hos arbetslöshetskassornas

fonder kunna i arhetslöshetskasseförordningen icke i oförändrat

skick infogas de vidgade bestämmelser angående redovisning av försäkringsfonden

för livförsäkringar, som finnas i 1948 års lag om försäkringsrörelse.

Redan i jämförelse med bestämmelserna om redovisning av denna

fond i 1917 års lag om försäkringsrörelse voro arbetslöshetskasseförordningens

fondplaceringsbestämmelser snävare.

1 anslutning till det anförda föreslår arbetsmarknadsstyrelsen att den

första gr u p p e n av nu tillåtna placeringsobjekt — omfattande obligationer,

som utfärdats eller garanterats av staten — utvidgas till att omfatta

även a n d r a skul d f ö r bindelse r, som utfärdats e 1 1 e r

garanterats av staten. Härigenom skulle de av riksgäldskontoret

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 192.

eller av annan statlig myndighet utfärdade reverserna (statsskuldförbindelser)

och de s. k. skattkammarväxlarna komina att utgöra generellt medgivna

placeringsobjekt.

Andra gruppen av placeringsobjekt, som f. n. omfattar obligationer

utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank eller Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa, bör enligt arbetsmarknadsstyrelsen kompletteras

så att den även kommer att omfatta obligationer utfärdade av

Svenska bostadskredit kassan, Svenska skeppshypotekskassan

eller Inteckningsbanken aktiebolag eller av

hypoteksförening, som står under tillsyn av bank- och

fond inspektionen.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför härom.

Obligationer från de nu omnämnda kreditinstituten torde ge fullt betryggande

säkerhet. I både bostadskreditkassan och skeppshypotekskassan äro

låntagarna delägare och ömsesidigt ansvariga för kassans förbindelser.

Därjämte finnes viss statlig garanti samt statligt inflytande på förvaltningen.

Även de till denna kategori hörande aktiebolagen stå — som nyss

nämnts — under offentlig kontroll och tillsyn. Hypoteksaktiebolagen äro

sålunda underkastade bestämmelserna i lagen den 14 juni 1946 (nr 313)

om hypoteksaktiebolag. Då samtliga bär angivna obligationer äro medgivna

såsom generella placeringsobjekt i försäkringslagen torde ytterligare

motivering ej vara erforderlig.

I den tredje gruppen av nu tillåtna placeringsobjekt — omfattande

fordringsbevis, utfärdade av riksbanken, bankbolag eller sparbank

— anser styrelsen endast smärre kompletteringar böra göras. Numera vore

bankaktiebolag den enda tillåtna formen för enskild bankverksamhet enligt

banklagen, varför »bankbolag» borde ändras till »bankaktiebolag». Samma

förtydligande som i försäkringslagen föresloges genom införande av ordet

»svenskt» före bankaktiebolag, liksom »svensk» före sparbank. För fullständighetens

skull borde här även medtagas postsparbanken. Såsom

helt nya placeringsobjekt i denna grupp föresloges av Svenska

jordbrukskredit kassan eller centralkassa för jordbrukskredit

utfärdade fordringsbevis, med undantag av sådana

för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, som medförde rätt

till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis).

Visserligen torde de ifrågavarande fordringsbevisen i detta sammanhang

vara av ringa praktisk betydelse, men de syntes av principiella skäl böra

medtagas.

I den fjärde gruppen av placeringsobjekt — obligationer utfärdade

eller garanterade av kommun, som till lånets upptagande eller garanterande

erhållit Konungens tillstånd —- föreslår styrelsen icke någon ändring

i sak. Däremot anser styrelsen, att det i tydlighetens intresse uttryckligen

bör angivas att det endast gäller svensk kommun.

Arbetsmarknadsstyrelsen föreslår vidare, att femte gruppen av nu

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kurnjl. Maj.ts proposition nr W2.

tillåtna placeringsobjekt — fastighet avsedd för kassans rörelse utvidgas

till att omfatta jämväl aktier i aktiebolag eller andelar i

ekonomisk förening, därest bolaget eller föreningen

uteslutande har till uppgift att äga och förvalta sådan

fastighet. Styrelsen anför i detta hänseende.

Såsom förut nämnts kan en arbetslöshetskassa enligt gällande lagstiftning

redovisa en del av sina fondtillgångar i fastighet avsedd för kassans

verksamhet. Då sådant fastighetsinnehav enligt nuvarande lagstiftning

icke kan grundas på andelar i ekonomisk förening eller aktier i aktiebolag,

har det emellertid visat sig svårt för kassorna att förvärva egna fastigheter.

Ingen kassa redovisar heller för närvarande någon del av sin fond på

detta sätt. Det är angeläget att de nya bestämmelserna om fondplacering

så utformas, att de medge kassorna att i valfri form äga och intill fastighetens

fulla värde placera medel i fastighet, som anskaffas för kassans

verksamhet. Ofta torde sådana inköp komma att ske tillsammans med

vederbörande fackförbund. Genom föreskrift om att varje placering, varom

här är fråga, skall prövas och godkännas av tillsynsmyndigheten, erhålles

kontroll på att rimliga krav på säkerhet och likviditet uppfyllas. För godkännande

bör fordras, att åbyggnad å fastigheten är brandförsäkrad till

betryggande belopp i försäkringsbolag, som avses i lagen om försäkringsrörelse,

eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse

här i landet.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening böra placeringsmöjligheterna

emellertid utvidgas ytterligare. Styrelsen förordar därför, att möjlighet

öppnas för kassorna, att med tillsynsmyndighetens medgivande placera

sina fonder i skuldförbindelser med säkerhet av inteckning i fast

egendom inom två tredjedelar av taxeringsvärdet samt i skuldförbindelser

med säkerhet av inteckning i tomträtt inom två tredjedelar

av taxeringsvärdet och med den ytterligare begränsning, som tillsynsmyndigheten

med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller andra omständigheter

föreskriver. Styrelsen anför i denna del.

Eftersom fastighetsvärdena representera en betydande del av kapitalmarknaden

bör ett sådant medgivande väsentligt underlätta en räntabel

placering av fondtillgångarna. Härtill kommer, att kassorna torde ha relativt

goda möjligheter alt erhålla direkt kontakt med dessa placeringsobjekt.

Visserligen kan mot denna placeringsform riktas den invändningen, att

det skulle bli förenat med svårigheter att i mån av behov frigöra de medel,

som äro bundna i skuldförbindelser mot inteckning i fast egendom. Detta

torde emellertid ej bli fallet om man sätter lånegränsen tillräckligt lågt.

Olika gränser ha diskuterats, men av nu nämnda anledning har arbetsmarknadsstyrelsen

stannat vid samma gräns som tillämpas för försäkringsfonden

för livförsäkringar och som torde vara den gängse, d. v. s. två

tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde. Eftersom en fastighets

taxeringsvärde ofta ligger betydligt lägre än dess marknadsvärde finnes

redan här en hetydandc säkerhetsmarginal och sannolikt goda möjligheter

att vid behov frigöra de i inteckningslån bundna tillgångarna. Beträffande

rätten att använda tomträttsinteckning för fondredovisning föreslås, i över
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

ensstämmelse med vad lagen om försäkringsrörelse härom stadgar, att

denna rätt skall vara underkastad den ytterligare begränsning, som med

hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller andra omständigheter föreskrives

av tillsynsmyndigheten.

För att nu ifrågavarande redovisning skall kunna godkännas bör fordras

att åbyggnad å inteckningsfastigheten skall vara brandförsäkrad till betryggande

värde i försäkringsbolag, som avses i lagen om försäkringsrörelse

eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse

här i riket.

Såsom en helt ny grupp av placeringsobjekt bör enligt arbetsmarknadsstyrelsen

medtagas av svenska industriföretag utfärdade

obligationer, vilka offentligen utbjudits av svenskt

bankaktiebolag. Viss tveksamhet hade gjort sig gällande beträffande

denna placeringsform. Med hänsyn till den säkerhet och den i allmänhet

goda räntabilitet, som dessa värdepapper erbjöde, funne styrelsen

sig dock böra föreslå, att kassorna medgåves rätt att i viss utsträckning

redovisa sina tillgångar i dylika obligationer.

I detta sammanhang erinrar styrelsen om följande synpunkter, som anförts

vid tillkomsten av 1948 års lag om försäkringsrörelse.

Beträffande uppläggning och administration av de industriobligationslån,

vilka offentligt utbjudas av bankaktiebolag, gäller följande. Den bank

eller det bankkonsortium, som handhar emissionen av obligationslånet,

verkställer före densamma en värdering av den erbjudna realsäkerheten,

för vilken uppgift erforderlig sakkunskap anlitas. Härvid tages hänsyn

icke endast till säkerhetens värde utan även till andra faktorer, framför

allt industriföretagets räntabilitet. Under obligationslånets löptid står realsäkerheten

under bankens fortlöpande kontroll; enligt förekommande klausul

i låneavtalet äger banken påfordra förstärkning av säkerheten, om omständigheterna

därtill föranleda. Vanligen utbetalas lånesumman av banken,

som därvid övertager och på egen risk offentligen försäljer obligationerna

till allmänheten. En viss trygghet ligger i föreskriften, att lånet skall

emitteras offentligt och genom svenskt bankaktiebolag. Såsom förmedlare

av allmänhetens kapitalplaceringar ha bankerna ett betydande intresse av

att förtroendet för dem upprätthålles. Visserligen innebär tillsynen av

affärsbankerna från det allmännas sida icke någon materiell prövning av

säkerheten för ett obligationslån, men den torde dock i detta avseende innebära

en viss garanti. I Sverige emitterade utländska obligationslån synas

av försiktighetsskäl ej böra jämställas med de svenska obligationslånen

såsom placeringsobjekt, enär bankerna här i allmänhet icke ha möjlighet

till samma tillförlitliga kontroll av realsäkerheten varjämte de utländska

lånens värde är beroende av speciella politiska och ekonomiska faktorer.

Med hänsyn till den tveksamhet, som gjort sig gällande beträffande industriobligationer,

föreslår arbetsmarknadsstyrelsen emellertid dels att placeringar

i värdehandlingar av detta slag i varje särskilt fall skola godkännas

av tillsynsmyndigheten och dels att redovisning i industriobligationer

och vissa andra i det följande angivna värdehandlingar får uppgå till högst

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

en femtedel av fonden vid placeringstillfället. Härigenom torde enligt styrelsens

mening rimlig hänsyn tagas till fondens säkerhet och likviditet.

För att möjliggöra för arbetslöshetskassorna att utnyttja vissa placeringsobjekt,

vilka icke ingå i de förut angivna grupperna men som tillgodose

berättigade krav i fråga om trygghet och likviditet, anser arbetsmarknadsstyrelsen

det lämpligt att kassorna erhålla rätt till fondredovisning

även i inhemska värdehandlingar, som till sin art och

till den säkerhet de erbjuda kassorna anses jämförliga

med värdehandlingarna i de förut nämnda grupperna.

Bland de placeringsobjekt, som här kunde komma i fråga, kunde nämnas

obligationer utfärdade av trafikbolag eller industriella inrättningar. Till

denna grupp torde under vissa omständigheter även kunna hänföras de

av vissa kassor föreslagna placeringarna i industrifondbevis utställda av

Kooperativa förbundet samt fordringsbevis utfärdade av detta förbunds

eller HSB:s sparkassor. Däremot borde redovisning av försäkringsfonden

i aktier ej vara tillåten, såvida aktierna ej utfärdats av bolag, som uteslutande

hade till uppgift att äga och förvalta fastighet avsedd för kassans

verksamhet. Även nu ifrågavarande placeringsrätt borde göras beroende

av tillsynsmyndighetens medgivande i varje särskilt fall.

Arbetsmarknadsstyrelsen behandlar härefter frågan huruvida fri

placeringsrätt bör medgivas för någon del av fonden. Denna

fråga besvaras nekande av styrelsen, som anför.

I 1948 års försäkringslag har införts principen om fri placeringsrätt i

fråga om försäkringsfond för livförsäkringar, vilken rätt dock begänsats

till att avse endast tio procent av fonden. Nämnas må, att i England försäkringsbolagens

kapitalplacering är helt och hållet obunden av lagbestämmelser

medan i Frankrike den fria placeringen är begränsad till en fjärdedel

av de tekniska reserverna. Någon fri placeringsrätt synes dock icke

böra medgivas arbetslöshetskassorna. Bortsett från de ökade risker, som

en sådan placeringsrätt skulle kunna medföra, måste den onödigtvis komplicera

revision och kontroll från tillsynsmyndighetens sida. Under alla

förhållanden skulle det vara nödvändigt att göra den fria placeringskvoten

så liten, att placeringsmöjligheterna därigenom knappast skulle komma att

väsentligt utvidgas.

Med hänsyn till de stora kraven på kassornas tillgång på likvida medel

är det enligt arbetsmarknadsstyrelsen nödvändigt att begränsa placeringsr

ätten beträffande industriobligationer och icke

specificerade värdehandlingar. Gränsen borde sättas till högst

eu viss kvot av fonden vid placeringstillfället. Kvotens storlek hade föreslagits

mellan 15 och 25 %. Om sektorn gjordes alltför smal torde förbättringen

av placeringsmöjligheterna genom de föreslagna bestämmelserna

bli tämligen illusorisk. Därtill konnne att det för fondredovisning i här

aktuella värden alltid förutsattes tillsynsmyndighetens medgivande. Styrelsen

ansåge sig därför kunna förorda, att ifrågavarande kvot fastställdes

till 20 ''/ av fonden vid placeringstillfället.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

Yttranden.

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag lämnas utan erinran av Suenska arbetsgivareföreningen

ävensom av De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation,

som förklarar att den helt ansluter sig till framställningens

syftemål.

Med hänsyn bl. a. till att samorganisationen yttrat sig i ärendet har

Landsorganisationen funnit sig böra avstå från att avgiva särskilt utlåtande.

Statskontoret anför.

Vid tillkomsten av de i 27 § förordningen den 15 juni 1934 om erkända

arbetslöshetskassor intagna föreskrifterna om redovisning av kassornas

fonder hänvisades till vad som gällde beträffande de erkända sjukkassorna.

Dock ansågs för arbetslöshetskassornas del den inskränkningen böra göras,

att medgivande ej skulle lämnas till placering av tillgångarna i inteckningar

i fast egendom. Avsikten med dessa snäva gränser för medelsplaceringen

var att fondernas tillgångar skulle i händelse av en omfattande

arbetslöshet vara lätt realiserbara.

Socialvårdskommittén har i sitt betänkande (XVI) med utredning och

förslag angående lag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring icke föreslagit

annan ändring av nu gällande föreskrifter än att punkten 3) skulle erhålla

sådan lydelse att fondtillgångarna skulle få redovisas i fordringsbevis, utfärdade

av riksbanken, postverket, svenskt bankaktiebolag, svensk sparbank

eller centralkassa för jordbrukskredit. Genom dessa ändringar skulle

man uppnå överensstämmelse med motsvarande regler i sjukförsäkringslagen

(79 §). Däremot har kommittén icke ansett sig böra utsträcka placeringsrätten

till att, såsom gäller i fråga om sjukförsäkringen, även omfatta

inteckningar i vissa fastigheter. Som motivering härför har utredningen

hänvisat till att arbetslöshetskassas fonder måste vara lätt realiserbara.

Detta skulle icke bliva fallet, om kassorna i större utsträckning placerade

fondmedlen i fastigheter. Kommittén har ej heller föreslagit någon

ändring i fråga om den redan förefintliga möjligheten att placera fondmedel

i fastighet, avsedd för kassans verksamhet.

Statskontoret biträder socialvårdskommitténs uppfattning att några mera

betydande ändringar i nu gällande bestämmelser angående redovisningen

av kassornas fondmedel icke böra vidtagas. Förutom likviditetssynpunkten

borde även beaktas den ställning kassorna intoge i förhållande till statsverket,

som i betydande omfattning finansierade understödsverksamheten.

Med hänsyn härtill borde andra placeringsobjekt icke ifrågakomma än sådana,

som godtoges beträffande fonder, förvaltade av statsverket. I enlighet

härmed avstyrkte statskontoret förslaget om placering av fondmedel i

sådana, icke närmare specificerade värdehandlingar, som omförinäldes sist

i förslaget. Ämbetsverket kunde icke heller förorda, att placering medgåves

i fordringsbevis, utfärdade av Svenska jordbrukskreditkassan eller

centralkassa för jordbrukskredit. Däremot ville ämbetsverket icke motsätta

sig att en viss möjlighet bereddes kassorna att placera sina fonder

eller åtminstone viss del därav mot säkerhet i inteckningar i fast egendom.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Mnj:ts proposition nr 192.

Sålunda borde kassorna erhålla möjlighet att efter särskilt medgivande av

tillsynsmyndigheten utlåna medel mot inteckning i fast egendom i stad

inom 60 procent av senast fastställda taxeringsvärde under de villkor i

övrigt, som arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit. Däremot borde skuldförbindelser

mot säkerhet av inteckning i tomträtt icke godtagas. I de fall enskilda

företag utgåve obligationslån mot säkerhet av fastighetsinteckningar

liggande inom nyssnämnda gräns borde givetvis fondmedel kunna redovisas

1 dylika obligationer med stöd av bemyndigandet att placera medel mot

säkerhet av inteckningar. I övriga fall borde däremot av enskilda företag

utfärdade obligationer ej godkännas som placeringsobjekt. I anslutning

härtill borde obligationer, utfärdade av Inteckningsbanken aktiebolag, utgå

ur förslaget.

Pensionsstyrelsen erinrar om, att de erkända arbetslöshetskassorna i föreningsrättsligt

hänseende äro understödsföreningar och såsom sådana underställda

lagen om understödsföreningar. Styrelsen anför vidare.

Vid sidan av nämnda lag gäller för arbetslöshetskassorna dessutom förordningen

om erkända arbetslöshetskassor. De erkända arbetslöshetskassorna

intaga sålunda i egenskap av organ för av staten understödd försäkringsverksamhet

i föreningsrättsligt avseende och även i andra hänseenden

en likartad ställning som de erkända sjukkassorna. För dessa senare gäller

vid sidan av understödsföreningslagen förordningen om erkända sjukkassor.

Vid tillkomsten av nuvarande lagstiftning för erkända sjukkassor och

erkända arbetslöshetskassor synes en viss likformighet av redovisningsbestämmelserna

ha eftersträvats i huvudsak inom ramen av understödsföreningslagens

motsvarande bestämmelser. Sjukkasseförordningens bestämmelser

angående redovisning av till sjukhjälpsfond avsatta medel ha i stora

delar utformats efter förebild av 87 § tredje stycket i 1912 års lag om understödsföreningar.

Motsvarande redovisningsbestämmelser i nu gällande 1938 års understödsföreningslag

skilja sig från bestämmelserna i 1912 års lag i stort sett

endast såtillvida, att enligt nuvarande understödsföreningslag placering

mot säkerhet av inteckning i fast egendom samt i egen fastighet får ske intill

~ls av taxeringsvärdet utan sådan prövning från tillsynsmyndighetens

sida, som enligt 1912 års lag i vissa fall skulle äga rum. Vid utformandet

av sjukkasseförordningen skärptes i vissa avseenden understödsföreningslagens

bestämmelser, då dessa ansågos ej vara tillräckligt betryggande. Så

skedde beträffande placering mot säkerhet av inteckning i fast egendom.

Vidare borttogs möjligheten enligt understödsföreningslagen alt redovisa

fondmedel i utländska obligationer ävensom i av enskilda järnvägar och

industriella inrättningar utfärdade obligationer. Å andra sidan utvidgades

möjligheten alt redovisa fondmedel i egen fastighet i så måtto, att redovisningen

kunde avse hela fastigheten.

Sedermera ha sjukkasseförordningens placeringsbestämmelser icke ändrats

i vidare mån än att bland de tillåtna placeringsobjekten upptagits även

fordringsbevis utfärdade av centralkassa för jordbrukskredit.

Bestämmelserna angående redovisning av de erkända arbetslöshetskassornas

fonder ha, såsom framgår av förarbetena till förordningen, utfor
2

Bilaga till riksdagens protokoll 194-9. I sand. Nr 192.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 792.

mats i anslutning till motsvarande bestämmelser i förordningen om erkända

sjukkassor. De skilja sig i huvudsak endast såtillvida från varandra,

att arbetslöshetskasseförordningen icke medgiver redovisning av tillgångar

mot säkerhet av inteckning.

Av det anförda framgår, att vid tillkomsten av nuvarande placeringsbestämmelser

i sjukkasse- och arbetslöshetskasseförordningarna i första

hand eftersträvats att ernå säkerhet för kassornas tillgångar. Även i fortsättningen

bör, enligt pensionsstyrelsens uppfattning, kravet på säkerhet

för placeringarna tillgodoses i främsta rummet. Ett sådant krav bör obetingat

sättas före anspråket på högre avkastning.

I detta sammanhang vill pensionsstyrelsen erinra om att enligt lagen om

allmän sjukförsäkring, vilken skall träda i kraft den 1 juli 1951, redovisningsbestämmelserna

(79 §) erhållit en utformning, som i väsentliga delar

ansluter sig till nuvarande bestämmelser i sjukkasseförordningen. Vidare

är att märka, att i socialvårdskoinmitténs år 1948 avgivna betänkande angående

lag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring motsvarande redovisningsbestämmelser

vid alternativ II (96 §, sid. 53—54) föreslagits skola

erhålla en lydelse, som ansluter sig till förenämnda bestämmelser i lagen

om allmän sjukförsäkring, endast med den skillnaden att i sistnämnda

förslag icke medtagits någon motsvarighet till föreskriften i lagen om allmän

sjukförsäkring om rätt till placering mot säkerhet av inteckning i

fastighet.

Slutligen må framhållas, att i huvudsak samma placeringsföreskrifter,

som enligt understödsföreningslagen gälla för till fond avsatta eller reserverade

medel, för närvarande även gälla för stiftelser, som avses i lagen

om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser den 18 juni 1937, i

vad avser medel som icke utgöra fordran hos vederbörande bolag.

Efter tillkomsten av 1948 års lag om försäkringsrörelse finnes enligt pensionsstyrelsens

mening skäl för en översyn av understödsföreningslagen

bl. a. i vad avser placeringsbestäminelserna. Ändringar i sistnämnda lag

vore också påkallade på grund av antagandet av sjukförsäkringslagen. Innan

denna översyn skett borde placeringsbestäminelserna för de erkända

arbetslöshetskassorna icke ändras så, att de lämnade möjlighet till en vidsträcktare

och friare placering av tillgångarna än som medgåves enligt

gällande bestämmelser i understödsföreningslagen och sjukkasseförordningen.

Utan att ingå på eu närmare prövning av de föreslagna bestämmelsernas

lämplighet ville pensionsstyrelsen därför föreslå, att frågan om ändringar

i arbetslöshetskasseförordningen tills vidare finge anstå. Någon

större olägenhet syntes ett sådant uppskov ej behöva medföra för arbetslöshetskassorna,

vilka såvitt arbetsmarknadsstyrelsens framställning gåve

vid handen, icke till fullo utnyttjat de möjligheter till en mera räntebärande

placering, som redan vid nuvarande placeringsbestämmelser erbjöde sig.

Försäkringsinspektionen finner arbetsmarknadsstyrelsens förslag i huvudsak

ägnat att tillgodose det trefaldiga syftet: ökning av placeringsmöjligheterna

utan eftersättande av säkerheten, åstadkommande av gynnsammare

förräntningsförhållanden och upprätthållande av likviditetskravet.

Inspektionen ansåge sig dock böra ifrågasätta vissa modifikationer av för
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

slaget. Sålunda syntes gruppen obligationer eller andra skuldförbindelser,

utfärdade eller garanterade av kommun, som till lånets upptagande eller

garanterande erhållit Konungens tillstånd, böra utvidgas att omfatta även

lån, för vilka underställning icke erfordrades jämlikt 7 kap. 79 § 2 mom.

lagen om kommunalstyrelse på landet resp. 7 kap. 74 § 2 mom. lagen om

kommunalstyrelse i stad. Vidare syntes för skuldförbindelser med säkerhet

i inteckningar böra föreskrivas en uppsägningstid av högst sex månader

i likhet med vad som enligt huvudregeln i 26 § fjärde stycket lagen om

sparbanker gällde för av sparbanker utlämnade lån med säkerhet av inteckning

i fast egendom. Jämförelsen med sparbanker låge nära till hands,

enär för deras vidkommande liknande likviditetsproblein förelåge som för

arbetslöshetskassorna. Samma jämförelse ledde ock till att skuldförbindelser

med säkerhet av inteckning i industrifastighet syntes böra uteslutas

med hänsyn till bestämmelserna i 25 § första stycket nämnda lag.

Försäkringsinspektionen påpekar slutligen utan särskilt yrkande, att de

föreslagna ändringarna sträcka sig längre än socialvårdskommitténs förslag

till motsvarande bestämmelser i lag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Riksbanksfullmäktige finna det med hänsyn till utvecklingen på kapitalmarknaden

under 1940-talet anmärkningsvärt, därest svårigheter verkligen

skulle ha förelegat att i större utsträckning än som skett placera arbetslöshetskassornas

fonder i värdehandlingar av det slag, som fonderna må

redovisas i jämlikt gällande bestämmelser. Möjligheterna att finna placeringsobjekt

bland dylika värdehandlingar hade under de senare åren varit

tämligen goda, och under överskådlig tid torde knapphet på sådana placeringsobjekt

icke komma att uppstå. Utifrån de synpunkter fullmäktige

hade att företräda syntes skäl icke föreligga att tillstyrka arbetsmarknadsstyrelsens

framställning. Därest emellertid Kungl. Maj :t funne sig icke

böra vidhålla mera restriktiva bestämmelser för arbetslöshetskassornas

medelsplacering än motsvarande bestämmelser för försäkringsbolagen,

ville fullmäktige icke ställa sig avvisande till det framlagda förslaget.

I fråga om förslagets detaljer ifrågasätta fullmäktige huruvida de särskilda

krav på likviditet, som måste ställas på arbetslöshetskassornas medelsplaceringar,

kunna anses bliva behörigen tillgodosedda vid placering av

kassornas fondmedel i skuldförbindelser med säkerhet av inteckning i last

egendom eller i tomträtt. Arbetsmarknadsstyrelsen hade motiverat sitt förslag

i berörda hänseende med att svårigheter icke torde föreligga all vid

behov frigöra de på dylikt sätt placerade medlen, därest lånegränsen i förhållande

till taxeringsvärdet sattes tillräckligt lågt. Detta torde visserligen

gälla under normala förhållanden, men situationer kunde dock uppkomma,

då ej ens den mest betryggande säkerhet vore eu garanti för all en tillgång

omedelbart kunde realiseras utan förluster.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kanyl. Maj.ts proposition nr 192.

Departementschefen.

Den fond, som de erkända arbetslöshetskassorna enligt 1934 års förordning

om erkända arbetslöshetskassor äro skyldiga att ha, är till sin karaktär

eu utjämningsfond, till vilken under goda år avsättning skall göras av

överskott å verksamheten och som vid större påfrestningar får användas

lör att täcka underskott. För arbetslöshetskassorna har fondbildningen sålunda

till huvudsaklig uppgift att möta de anspråk, som kunna ställas på

kassorna till följd av svängningar i arbetslöshetsrisken. Med hänsyn härtill

och till de variationer, som kunna förekomma beträffande arbetslösheten,

måste kassornas fonder vara placerade icke blolt så att kravet på

säkerhet blir tillgodosett utan även så att fondmedlen utan förlust kunna

frigöras med tämligen kort varsel. Härvidlag bör beaktas att behovet av

likvida medel i kassorna är störst i depressionstider, då svårigheterna att

snabbt realisera värdehandlingar ju äro större än eljest.

Vad nu anförts har föranlett alt placeringsbestämmelserna i arbetslöshetskasseförordningen

— vilka icke ändrats sedan förordningens tillkomst

år 1934 — blivit ganska snävt avfattade. Generellt medgivna placeringsobjekt

äro sålunda endast vissa uppräknade värdehandlingar, vilka ansetts

särskilt kvalificerade i fråga om såväl säkeidiet som likviditet, nämligen dels

obligationer, som utfärdats eller garanterats av staten, dels Sveriges allmänna

hypoteksbanks eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassas obligationer,

dels fordringsbevis, som utfärdats av riksbanken, bankbolag eller

sparbank, och dels obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller

garanterade av kommun, som erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att upptaga

eller garantera lånet. Under förutsättning av att tillsynsmyndigheten lämnar

sitt medgivande därtill är det dessutom tillåtet att placera fondmedel i

fastighet, som är avsedd för kassans verksamhet.

Arbetsmarknaden har under de senare åren kännetecknats av hög sysselsättningsnivå,

och arbetslöshetsprocenten bland de erkända arbetslöshetskassornas

medlemmar har oavbrutet minskats. Till följd härav ha kassorna

samlat betydande fonder. Vid årsskiftet 1947/48 uppgingo fonderna till i

runt tal 105 miljoner kronor. Därav var omkring hälften placerad i obligationer,

medan 41 miljoner kronor innestodo å bank.

Enligt uppgift av arbetsmarknadsstyrelsen — som är tillsynsmyndighet

lör de erkända arbetslöshetskassorna — skulle man bland kassorna många

gånger ha funnit det svårt att inom ramen för gällande bestämmelser redovisa

kassornas fonder i tillräckligt räntabla placeringsobjekt, varför man

önskat att kassorna skulle få vidgade möjligheter att placera sina fonder.

1 anslutning härtill konstaterar arbetsmarknadsstyrelsen att på senare tid

efterfrågan på obligationer i stor utsträckning kunnat tillgodoses. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens

mening är det likväl på längre sikt nödvändigt att

ge arbetslöshetskassorna bättre placeringsmöjligheter för fonderna, och styrelsen

har hos Kungl. Maj:t gjort framställning härom.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

Arbetsmarknadsstyrelsens framställning om friare placeringsrätt beträt - fande arbetslöshetskassornas fonder har lämnats utan erinran av försäkringsinspektionen,

svenska arbetsgivareföreningen samt de erkända arbetslöshetskassornas

samorganisation, medan statskontoret, pensionsstyrelsen

och riksbanksfullmäktige ställt sig principiellt avvisande mot förslaget. Från

de sistnämnda remissinstansernas sida har framhållits bl. a. att det under

1940-talet icke varit svårt att finna placeringsobjekt i statsobligationer och att

kassorna icke utnyttjat de möjligheter till en mera räntebärande placering,

som redan de nuvarande bestämmelserna lämnade. Vidare har man pekat

på att, då arbetslöshetskassorna till sin rättsliga natur äro understödsföreningar,

ifrågavarande spörsmål borde prövas i sammanhang med en -—

jämväl av andra skäl påkallad — översyn av understödsföreningslagen.

För egen del betvivlar jag icke, att arbetslöshetskassorna tidigare kunna

ha haft svårigheter att placera sina medel. Situationen på kapitalmarknaden

har emellertid helt förändrats under senare år. Möjligheterna att finna

placeringsobjekt bland guldkantade värdehandlingar te sig för närvarande

tämligen gynnsamma och de torde under överskådlig tid knappast komma

att försämras. Härtill kommer det samband, som otvivelaktigt råder mellan

arbetslöshetskasseförordningens placeringsbestämmelser och motsvarande

föreskrifter i undérstödsföreningslagen, vilken lag i sinom tid torde

komma att bli föremål för en allmän översyn. På grund härav är jag icke

beredd att för närvarande förorda någon mera genomgripande ändring av

gällande regler rörande arbetslöshetskassornas kapitalplacering. En viss utvidgning

av placeringsbestämmelserna helt inom ramen för de principer,

varpå 27 § arbetslöshetskasseförordningen bygger, synes mig emellertid redan

i detta sammanhang kunna vidtagas. På kapitalmarknaden torde nämligen

finnas vissa slag av värdehandlingar, vilka för närvarande icke äro

tillåtna objekt för placering av arbetslöshetskassornas fonder men som

kunna anses jämbördiga med de i 27 § arbetslöshetskasseförordningen angivna

placeringsobjekten eller, om också icke i allo likvärdiga med dessa,

av sådan beskaffenhet alt de väl försvara sin plats inom området för de til 1- låtna placeringarna.

Av särskilt intresse i detta sammanhang äro de bestämmelser, som enligt

274 § i 1948 års lag om försäkringsrörelse gälla för redovisning av livförsäkringsfond.

I detta lagrum uppräknas åtskilliga placeringsobjekt, som

efter en allsidig utredning — redovisad i propositionen nr 50 till 1948 års

riksdag — befunnits erbjuda fullgod trygghet för livförsäkringsbolagens

fonder och som utan vidare torde kunna godkännas såsom föremål även

för arbetslöshetskassornas fondplacering.

Arbetsmarknadsstyrelsen har föreslagit, alt de tre första grupperna av

nu tillåtna objekt för placering av arbetslöshetskassornas fonder kompletteras

så att de komma alt överensstämma med motsvarande grupper av placeringsobjekt

enligt 274 § lagen om försäkringsrörelse. Detta innebär, att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

kretsen av nu tillåtna placeringsobjekt utökas med följande värdehandlingar,

nämligen dels andra av staten utfärdade eller garanterade skuldförbindelser

än obligationer — statsskuldsförbindelser och skattkammarväxlar

— dels obligationer, utfärdade av Svenska bostadskreditkassan, Svenska

skeppshypotekskassan eller Inteckningsbanken aktiebolag eller av hypoteksaktiebolag,

som står under tillsyn av bank- och fondinspektionen, och

dels fordringsbevis, utfärdade av postsparbanken, Svenska jordbrukskreditkassan

eller centralkassa för jordbrukskredit, med undantag av förlagsbevis.

Samtliga dessa värdehandlingar uppfylla enligt min åsikt rimliga krav på

såväl säkerhet som likviditet och jag förordar därför att de upptagas som

tillåtna objekt för placering av arbetslöshetskassornas fonder.

I den fjärde gruppen av nu medgivna placeringsobjekt — obligationer

eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av kommuner,

som erhållit Konungens tillstånd att upptaga eller garantera lånet — har

arbetsmarknadsstyrelsen icke föreslagit någon saklig ändring. Ej heller jag

anser någon ändring härvidlag böra ske.

Såsom förut nämnts äger arbetslöshetskassa med tillsynsmyndighetens

medgivande placera fondmedel i fastighet, som är avsedd för kassans rörelse,

under förutsättning att fastighetens åbyggnad är brandförsäkrad i

något med vederbörligen fastställd bolagsordning försett brandförsäkringsbolag

inom riket. Arbetsmarknadsstyrelsen har föreslagit att denna bestämmelse

utvidgas så, att kassorna få rätt att efter medgivande av tillsynsmyndigheten

redovisa fondmedel jämväl i aktier i aktiebolag eller andelar i ekonomisk

förening, därest bolaget eller föreningen uteslutande har till uppgift

att äga och förvalta sådan fastighet. Den sålunda föreslagna utvidgningen

synes välgrundad. Genom föreskriften, att medgivande i varje särskilt

fall erfordras av tillsynsmyndigheten, vinnes garanti för att säkerhetsoch

likviditetskraven äro uppfyllda. Föreskrifterna om brandförsäkring synas

böra jämkas så att åbyggnad å fastigheten skall vara brandförsäkrad

i försäkringsbolag, som avses i lagen om försäkringsrörelse, eller i utländsk

försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse här i riket. Härigenom

uppnås överensstämmelse med motsvarande föreskrift i 274 § lagen

om försäkringsrörelse.

Arbetsmarknadsstyrelsen har vidare föreslagit, att arbetslöshetskassas

fondmedel med tillsynsmyndighetens medgivande skola få placeras i skuldförbindelser,

för vilka kassan äger säkerhet genom inteckning i fast egendom

inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, samt i skuldförbindelser

med säkerhet av inteckning i tomträtt inom två tredjedelar avsenast

fastställda taxeringsvärde och med den ytterligare begränsning, som

tillsynsmyndigheten med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller andra

omständigheter föreskriver. Det förutsättes dock att åbyggnad skall vara

betryggande försäkrad. Förslaget innebär i denna del en nyhet för arbetslöshetskassornas

vidkommande men det överensstämmer med placerings
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

bestämmelserna i 274 § lagen om försäkringsrörelse utom såtillvida, att

tillstånd av tillsynsmyndigheten icke fordras enligt detta lagrum. Både understödsföreningslagen

och den nya lagen om sjukförsäkring tillåta också

investering av ifrågavarande slag.

Enligt min mening torde det i vissa fall kunna vara till fördel om arbetslöshetskassorna

få placera fondmedel i skuldförbindelser med säkerhet av

inteckningar i fast egendom eller tomträtt. Jag vill därför icke motsätta mig

att denna placeringsform införes. Emellertid anser jag det nödvändigt att

här gå fram med försiktighet så att tillbörliga krav på säkerhet och likviditet

icke bli åsidosatta. Sålunda synas skäl föreligga att begränsa placeringsrätten

till viss del av fonden. Jag förordar att gränsen dragés så, att

endast en femtedel av fondens tillgångar får redovisas i skuldförbindelser

av nu ifrågavarande slag. Såsom arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit

böra vidare endast sådana inteckningar godkännas som äro belägna inom

två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde. Härutöver bör gälla,

att tillsynsmyndigheten i varje särskilt fall skall ha lämnat sitt medgivande

till placeringen. Några närmare föreskrifter om de riktlinjer,

som tillsynsmyndigheten har att iakttaga, synas icke vara erforderliga.

Givetvis bör medgivande lämnas endast i fall då kraven på säkerhet

och likviditet äro uppfyllda. 1 sistnämnda hänseende bör bland annat beaktas,

att uppsägningstiden icke är alltför lång. Och vad angår tomträttsinteckningar

bör hänsyn tagas till tomträttsavtalets innehåll. Belåning av

inteckning i industrifastighet kan ofta till sin karaktär vara mera en förlagskredit

än en fastighetskredit, varför återhållsamhet bör iakttagas, då

fråga är om placering i skuldförbindelser mot säkerhet i inteckning i industrifastighet.

Någon ytterligare utvidgning av placeringsmöjligheterna utöver vad som

framgår av det föregående anser jag mig för närvarande icke böra tillstyrka.

Anledning synes mig nu alltså icke föreligga att göra industriobligationer

och därmed jämförliga värdehandlingar till tillåtna placeringsobjekt.

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats ett

förslag till förordning angående ändrad lydelse av 27 § förordningen den la

juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor. Därvid ha även vissa

formella jämkningar i nu gällande bestämmelser ansetts påkallade. Sålunda

har ordet »svensk» inskjutits framför ordet »sparbank» och ordet »kommuner»

utbytts mot orden »svensk kommun». Vidare har ordet »bankbolag»

ersatts med orden »svenskt bankaktiebolag».

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga nyssnämnda förslag

till förordning angående ändrad lydelse av 27 § förordningen den 1 ö juni

193b (nr 2(ib) om erkända arbetslöshetskassor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

J. O. Widmnn.

Iduns tryckeri, Esselte al). Stockholm 1940

916567

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:319 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 36 § första stycket s. 1 i texten
  2. 2LU 1949:31 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 27 § förordningen den 15 juni 1934 s. 1 i texten