Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt förstärkning av flygvapnet

1949-04-01 · 25 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 23 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:197, Angående fortsatt förstärkning av flygvapnet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

1

Nr 197.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt

förstärkning av flygvapnet: given Stockholms slott

den 1 april 1949.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Allan Vougt.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Enligt beslut vid 1948 års riksdag skall jaktflyget utbyggas dels genom

förstärkning med 50 % av tre dagjaktflottiljer och dels genom ombildning

av en attackflottilj till nattjaktflottilj. Förslag framlägges nu om fortsatt

utbyggnad av dagjaktflyget genom förstärkning med 50 % av ytterligare

tre flottiljer. I samband härmed anges de allmänna riktlinjerna för eu utredning

rörande försvaret, som nu anses böra igångsiittas.

1—7i6 *9 Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. Nr 197.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 197.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 1 april 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, fråga rörande fortsatt

förstärkning av flygvapnet och anför därvid följande.

Enligt beslut av 1948 års riksdag (proposition nr 206, statsutskottets utlåtande

nr 160; riksdagens skrivelse nr 369) skall ett av Kungl. Maj:t framlagt

förslag att inom flottiljorganisationens ram, så snart ske kan, med 50 % förstärka

de tio dagjaktflottiljer, som skola ingå i flygvapnets organisation, i

princip läggas till grund för en successiv förstärkning av dagj aktflyget. I

likhet med föredragande departementschefen fann riksdagen emellertid ej

nödvändigt att då besluta genomförandet av större del av detta program än

som erfordrades för att trygga den närmast förestående materielleveransen

och personalrekryteringen. Enligt riksdagsbeslutet borde därför i första hand

tre dagjaktflottiljer förstärkas enligt angivna grunder. Riksdagen erinrade,

att departementschefen tillkännagivit sin avsikt att förelägga 1949 års

riksdag en på ytterligare utredning grundad plan för fortsatt utbyggnad av

dagj aktflyget. I syfte att i ett sammanhang kunna överblicka samtliga kostnader

för såväl berörda som andra ifrågasatta förstärkningar av flygvapnet

borde enligt riksdagens mening i samband med nyssnämnda utredning tagas

under omprövning jämväl ett av chefen för flygvapnet väckt spörsmål om uppsättande

av ytterligare en nattjaktflottilj utöver den av samma riksdag beslutade

och frågan om de olika vägar, som därvid kunde beträdas. I den mån

den fortsatta utredningen skulle leda till förnyad omprövning av avvägningen

mellan flygslagen borde man vidare beakta attackflygets för försvaret i stort

synnerligen betydelsefulla uppgifter framförallt vid försvar mot invasion samt

för att försvåra en motståndares basframflyttningar nära svenskt område.

I anslutning till berörda riksdagsbeslut har Kungl. Maj:t den 30 juni 1948

uppdragit åt chefen för flygvapnet att verkställa den utredning rörande jaktflygets

fortsatta utbyggnad och därmed sammanhängande spörsmål angående

flygvapnets organisation, som av riksdagen förutsatts skola komma till

stånd, samt till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag — omfattande jämväl

byggnads- och anläggningsarbeten — som kunde föranledas av utredningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197. 3

Med skrivelse den 30 oktober 1948 har chefen för flygvapnet överlämnat

den honom anbefallda utredningen, som utmynnar i följande förslag:

a. Ytterligare sju dagjaktflottiljer förstärkas med 50 % enligt de grunder,

som tillämpats vid 1948 års riksdagsbeslut angående förstärkning av tre dagjaktflottiljer

(förslag A).

b. Ytterligare m attackflottilj ombildas till nattjaktflottilj, varvid den

härav förorsakade minskningen av antalet attackflottiljer kompenseras genom

att två attackflottiljer förstärkas med 50 % enligt samma principer, som tilllämpas

vid dagjaktförstärkningen (förslag B).

I ärendet ha överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen,

krigsmaterielverket, civilförsvarsstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap och statens industrikommission efter remiss avgivit

yttranden.

Härefter anför statsministern:

Statsministern.

Vid den modernisering och förnyelse av försvaret som nu pågår böra ansträngningarna

inriktas på ett sådant utnyttjande av teknikens medel att

största möjliga försvars verkan kan uppnås inom ramen för våra begränsade

ekonomiska resurser. I enlighet med denna tankegång torde en sådan organisation

av vårt försvar böra eftersträvas att ett visst mått av beredskap — så

långt detta över huvud taget är möjligt i fredstid — beständigt är för handen

samt att största möjliga stridsverkan snabbt kan åstadkommas även mot plötsliga

anfall från angripare med överlägsna stridskrafter. Flygvapnet med sin

höga beredskapsgrad och sin stora rörlighet kan betraktas såsom vår första

försvarslinje, i all synnerhet vid ett överraskande anfall mot vårt land. Starka

skäl kunna därför åberopas för en fortsatt förstärkning av flygvapnet. Ett väl

utbyggt flygvapen är även i stånd att ge ökat skydd åt hemorten samt förbättra

arméns och marinens stridsduglighet.

Ofrånkomligt är emellertid att en förstärkning av försvaret genom en

modernisering, som företrädesvis inriktas på den mest tekniskt betonade försvarsgrenen,

kräver höga kostnader. Den dyrbara materielen förslites snabbt

och fordrar omsättning i rask takt. Den nu föreslagna förstärkningen måste

ses mot bakgrunden av de stora kostnader — i runt tal 800 miljoner kronor

— som Sveriges militära försvar nu drager. I detta, sammanhang vill jag även

erinra om att ett lands totala försvar kräver avsevärda utgifter även för andra

ändamål än de rent militära, främst civilförsvaret. Yissa skäl kunna anföras

för att en avvägning mellan det militära försvaret och civilförsvaret göres i

ett sammanhang beträffande såväl de materiella som personella resursernas

fördelning inom en för militära och civila försvarsändamål gemensamt fastställd

kostnadsram. Vid bedömandet av dessa frågor bör hänsyn tagas även

till sammanhanget mellan försvaret och landets produktionskraft. Då jag ansluter

mig till tanken om en utökning av flygvapnet, är det från den utgångspunkten

att de därav föranledda kostnadsökningarna skola kunna motvägas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

genom utgiftsminskningar på andra punkter. Utan att föregripa de övervägan

den som i annat sammanhang torde komma att äga rum beträffande avvägningen

mellan olika statsutgifter utgår jag ifrån att försvarets kostnader icke

böra få på längre sikt nämnvärt överskrida deras nuvarande andel av nationalinkomsten.

Den avvägning mellan olika stridsmedel och den omprövning av de med

det totala försvaret sammanhängande problemen i övrigt, som med hänsyn

till vad nyss sagts äro erforderliga, synas böra verkställas genom särskilda

utredningsmän. Då det är önskvärt att utredningsarbetet bedrives snabbt

förutsätter jag att detta arbete lägges på det principiella planet och att utredningsmännen

— till skillnad mot vad fallet var med 1945 års försvarskommitté

—- icke belastas med uppgiften att utarbeta organisationsplaner eller

utföra detaljplanering av annat slag. Dylika uppgifter torde i mån av behov

böra utföras i annan ordning. Det bör dock ankomma på utredningsmännen

att taga del av den förberedande utredning beträffande arméns organisation,

som med anledning av 1948 års riksdagsbeslut på Kungl. Maj:ts uppdrag

verkställes av chefen för armén, samt fullfölja den sålunda avsedda översynen.

Departementschefen lämnar härefter följande redogörelse i ärendet.

Utredning av chefen för flygvapnet.

Strategiska och taktiska grunder för förslaget.

I fråga om krigserfarenheter och utvecklingstendenser har

chefen för flygvapnet hänvisat till den redogörelse för luftkrigföringens betydelse

i ett nutida och ett framtida krig, som han lämnat i yttrande över 1945

års försvarskommittés betänkande (se propositionen 1948:206, s. 24—27).

Chefen för flygvapnet har anfört, att utvecklingen under de nio månader, som

förflutit sedan yttrandet avläts, alltmer bestyrkt de av honom angivna tendenserna,

I Förenta Staterna hade beslutats en betydande förstärkning av flygvapnet,

som skulle genomföras under de närmaste åren med hög prioritet. Flygvapnet

skulle utgöra landets främsta försvarslinje och dess främsta medel att

gå till motanfall mot en angripare. En enig försvarsledning hade godtagit

dessa principer och därefter uppdragit klara gränslinjer för de tre fullt jämställda

försvarsgrenarnas ansvarsområden. Utökningen av flygvapnet hade

icke hindrat förstärkning även av de andra försvarsgrenarna, ehuru den allmänna

värnplikten tills vidare icke antagits. De luftstrategiska förhållandena

syntes komma att utöva ett dominerande inflytande på Förenta Staternas

militära och politiska planläggning. De strategiska bombförbanden, vid

behov medförande atombomber, utgjorde en rörlig maktfaktor, vars basering

och operationslinjer komme att sätta sin prägel på krigföringen vid en ny

världskonflikt. Andra rörliga delar av flygvapnet komme att förflyttas till

skydd för de brohuvuden, som upprättades antingen för bombflygets baser

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

eller för att hålla andra strategiskt viktiga avsnitt. Betydande trupptransportförband

avsåges för stridskrafternas snabba omgrupperingar.

I Storbritannien hade beslutats avsevärda personalförstärkningar, såväl

vid flygvapnet som vid övriga försvarsgrenar. Flygvapnets förstärkning

hade såväl offensivt som defensivt syfte. De på grund av personalbrist starkt

reducerade tunga bombförbanden reaktiverades samtidigt som jaktflyget förstärktes,

bl. a. genom en beslutad fördubbling av jaktplanproduktionen, allt

enligt den år 1947 fastställda principen att flygvapnets slagkraft skulle tillgodoses

i första rummet bland försvarsgrenarna. Luftbevaknings- och radarorganisationerna

förbättrades genom nyanställning av personal samt beredskapsövningar.

Yad angår Sovjetunionen uppgåves flygindustrien ha återtagit samma produktionskapacitet

som under kriget. Flygvapnet befunne sig under modernisering

beträffande materielen samtidigt som övningar för krigsberedskapens

höjande påginge. Flygvapnets huvuduppgift syntes alltjämt vara massinsats

av jakt- och attackplan mot fiendens lantstridskrafter, men strategiska tunga

bombförband för luftkrigföring på djupet hade också uppsatts. Hemortens

luftförsvar droge förhållandevis avsevärt starkare krafter än under det gångna

kriget och de nya reaktionsdrivna jaktförbanden syntes främst erfordras för

denna uppgift. Transportflygförbanden hade betydande styrka och fallskärmstrupper

funnes sannolikt i hög beredskap.

Luftinvasionsföretag vore sannolika led i varje stormakts krigföring, åtminstone

sådana av begränsad, taktisk omfattning inom ramen för ett större

företag.

Utvecklingen på robotvapnens område syntes icke ha nått avsevärt längre

än vid krigets slut, åtminstone i vad avsåge från marken startade missiler

med underljudhastighet avsedda att ersätta eller komplettera bombplan. Möjligheterna

att bekämpa dessa missiler i luften hade ökats med reaktions jaktens

och radarstridsledningens införande. Det vore sannolikt, att Sovjetunionen

övertagit den tyska tekniken på detta område och att en hemortsbekämpning

med robotvapen av Yl-typ komme att ingå som ett led i sovjetrysk krigföring.

Kontinentalstaterna i västra Europa hade påbörjat förstärkning av sina

flygstridskrafter. De vore för detta ändamål beroende av engelsk och möjligen

även amerikansk flygindustri och utbildning. Det syntes sannolikt, att

den samtidigt pågående upprustningen av västmakternas egna flygvapen förhindrade

åtaganden om mera omfattande understöd åt länder, som stode utanför

västunionen, såväl i nuläget som efter det att en konflikt utbrutit.

Utvecklingen under år 1948 hade sålunda — samtidigt med att en utpräglad

skärpning av den politiska spänningen i Europa inträtt — medfört, att flygstridskrafternas

grundläggande betydelse i vårt lands försvarsmakt blivit än

påtagligare.

Rörande behovet av flygstridskrafter i allmänhet har chefen för

flygvapnet anfört, att utredningen byggde på ett åtminstone till en början

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

isolerat svenskt försvar av svenskt territorium. Någon hjälp med flygstridskrafter

från stormaktshåll hade antagits icke kunna påräknas inom en avsevärd

tidrymd.

Vad särskilt angår behovet av dag jakt flv g har i utredningen uttalats,

att detta skulle

1. inom största möjliga del av landet kunna ingripa mot flyganfall riktade

mot hemort och kommunikationer;

2. inom de viktigaste områdena kunna ingripa mot robotvapen av V 1-typ

riktade mot befolkningscentra;

3. inom alla för luftinvasion sannolika områden kunna ingripa mot fientliga

transportflygförband med lufttrupper;

4. vid gränsinvasion kunna bereda visst skydd åt egna trupper och deras

kommunikationer gentemot fiendens flyg;

5. vid kustinvasion kunna bereda visst skydd åt flottans större fartyg i

kustens närhet samt åt strandförsvaret ävensom kunna ingripa med låganfall

mot överskeppningsfarkoster;

6. bereda skydd åt vårt attackflyg under dess anfallsföretag;

7. skydda våra flygbaser och större örlogsfartyg i hamn mot flyganfall;

8. i möjlig män avvisa fientlig flygspaning mot vårt område; samt

9. under neutralitetsvakt kunna förmå de krigförande att avstå från att

överflyga svenskt område.

Denna mångfald av uppgifter innebure krav på ständig beredskap för ingripande

med viss kraft över en stor del av landet. Landets konfiguration

medförde då ovillkorligen krav på ett relativt högt minimiantal förband, om

icke viktiga delar skulle lämnas oförsvarade.

Det grundläggande för behovsberäkningen bleve kraven enligt 1.—3., enär

på dessa områden ständig beredskap krävdes och fiendens åtgärder svårligen

kunde förutses samt enär jaktflyget vore det otvetydigt främsta motmedlet

mot flyganfall och luftinvasion. Om dessa behov tillgodosåges vunnes i regel

även i någon mån trygghet enligt punkt 7. Vid kust- eller gränsinvasiion

måste i regel kraven på jaktskydd tillgodoses på bekostnad av ortsförsvaret

i en utsträckning, som bleve beroende av invasionsföretagets storlek och

betydelse för försvaret i dess helhet. Lägen kunde inträffa, då t. ex. försvaret

mot gränsinvasion i en del av landet måste lämnas helt eller delvis

utan flygstöd till förmån för försvaret mot starka flyganfall i en mera betydelsefull

del av landet. Å andra sidan kunde det inträffa, att försvaret

mot flyganfall måste tillfälligt eftersättas och huvuddelen även av jaktflyget

måste kastas in t. ex. mot en kustinvasion i kombination med luftinvasion

mot en mycket viktig del av landet. Flygvapnets basorganisation medgåve

en sådan rörlig anpassning efter läget.

För att täcka landets viktigaste delar erfordrades enligt chefens för flygvapnet

mening åtminstone 13 operativa enheter. Något tillgodoseende av

detta behov hade icke nu ifrågasatts och inginge icke heller i utredningsupp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 197. <

draget. Med 10 flottiljer måste vissa viktiga delar av landet lämnas oförsvarade.

Den föreslagna förstärkningen av varje enhet för sig med 50 % gåve

emellertid ökad kraft och uthållighet inom de områden som försvarades.

Av ett jaktförband i beredskap kunde endast en del av styrkan — en å

två divisioner — hållas stridsberedd, medan andra delar vore i vila eller under

förberedelser på marken. Det vore då av allra största betydelse, att divisionens

styrka vore tillräcklig för att utbytet av organisationen, d. v. s. verkningsförmågan

mot fienden, skulle bli tillräckligt. Den under uppbyggnad

varande radarorganisationen komme att bereda ökade möjligheter för jaktförbanden

att nå kontakt med en inflygande fiende. Den nuvarande stridsenheten,

divisionen, vore emellertid väl svag för att ge full valuta åt dessa

ökade tillfällen. Om varje division enligt förslaget ökades med 50 %, ökades

utsikterna att nedskjuta fientliga flygplan i ännu högre grad. Man kunde

nämligen påräkna icke blott med 50 % ökad vapenverkan, sedan striden upptagits,

utan även ökade tillfällen att sätta in anfall, därför att den starkare

divisionen mindre ofta behövde undvika strid och kunde taga större risker

mot en överlägsen fiende. Yinsten syntes bli särskilt framträdande, om

fiendens bombflyg använde jakteskort eller vid luftinvasionsföretag, som kunde

förmodas vara starkt eskorterade. De på låg höjd och långsamt flygande

transportflygplanen vore relativt länge utsatta för försvarets motverkan. Enligt

krigserfarenheterna hade även en stark eskort haft svårt att hindra en

första, väl riktad stöt av de förevarande jaktplanen. Vid en ökad styrka i första

stöten kunde goda resultat påräknas i denna; en andra stöt, som skulle leda

till strid med eskortjakten, behövde kanske icke tillgripas.

Resultatet av den sålunda ökade verkan av det enskilda jaktförbandet

bleve, att ett givet antal flottiljer beredde starkare försvar åt sådana områden,

där jaktförsvarslinjen förut varit alltför tunn. Ett område som tidigare tillgodosetts

med det största antalet flottiljer kunde vidare tack vare de enskilda

flottiljernas ökade styrka måhända avstå någon flottilj till ett annat område,

som tidigare varit svagt försvarat. Alltjämt kvarstode dock blottor i form av

landsdelar, som måste lämnas utan skydd.

Den ökade styrkan medgåve också, att ett betydande antal flygplan snabbt

kunde koncentreras för att ingripa i ett invasionsläge utan att hemortsförsvaret

för den skull helt övergåves. Om i dylikt fall läget så krävde, kunde

man låta en jakteskader momentant helt avstå från försvarsuppgiften för att

med hela sin styrka — utan att kvarhålla förband i beredskap — snabbt insättas

offensivt i form av jaktsvep eller låganfall mot ett invasionsföretag

inom jaktförsvarsområdet, t. ex. mot kusten. Dess vapen lämpade sig väl för

anfall mot lätta farkoster och fordon. Därmed erhölles avsevärt ökad kraft i

invasionsförsvaret. Lägen kunde till och med inträffa, då två jakteskadrar

insattes mot samma företag. Basorganisationen medgåve snabb ombasering

för ett dylikt fall.

Vid ett dylikt offensivt uppträdande i form av jaktsvep eller låganfal!

erhölles med den föreslagna förstärkningen en vapenverkan ökad med 50 %,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

vartill komme, att antalet tillfällen, då ett sådant företag kunde bedömas

lönande, bleve större, eftersom ett starkare förband alltid hade större utsikter

att slå sig fram trots fientligt motstånd genom jakt- eller luftvärn. Även vid

ett dylikt uppträdande kunde vinsten med flygvapnets förstärkning väntas

bli än större än den siffermässiga ökningen av flygplanantalet.

Förutom ökad verkan av jaktförbanden medförde förslaget ökade möjligheter

att hjälpa fram attackeskadern till anfall mot försvarade mål.

Den ena huvudorsaken till den föreslagna förstärkningen vore sålunda ökad

kraft och bredd i ett inledande krigsskede, särskilt viktig vid en överraskande

krigsöppning, då flygvapnets mobilisering kunde tänkas bli snabbare genomförd

än arméns. Den andra huvudorsaken vore det ökade djup och den uthållighet,

som jaktförbanden erhölle därigenom att reserverna, såväl av bemannade

som av obemannade flygplan, samtidigt ökades med 50 %. Därmed ökades med

all sannolikhet även de andra försvarsgrenarnas och hemortens förmåga att

hålla ut i motsvarande mån. Skillnaden kunde komma att innebära, att hjälp

hunne anlända, innan det vore för sent.

I argumenten mot flygvapnet-s förstärkning brukade anföras, att den

svenska flygindustrien hade för låg kapacitet för att ersätta förluster i krig.

Vi vore därför i ett sämre läge än en stormakt, även om antalet flygplan i

första linjen för en viss uppgift skulle vara detsamma. Denna anmärkning vore

riktig, men slutsatsen borde vara den motsatta. Om flygstridskrafter ovillkorligen

erfordrades för uppgifter, som icke kunde lösas med andra medel,

borde organisationen tillse, att flygstridskrafter så länge som möjligt kunde

deltaga i försvaret. Detta vore just avsikten med det föreliggande förslagets

ökade flygplanantal i fred.

Beträffande behovet av nattjaktflyg har chefen för flygvapnet anfört,

att nattjaktflyget skulle inom landets allra viktigaste delar ingripa mot

flyganfall och anfall med robotbomber av V 1-typ utförda under mörker samt

under dager i moln och dåligt väder.

Det vore i och för sig önskvärt, att nattjaktförbanden kunde täcka samma

område som dagjaktförbanden och om skyddet mot anfall under dager och

mörker sålunda vore detsamma. Man kunde även tänka sig en kombinerad typ

av dag- och nattjaktförband. De avsevärt högre kostnaderna för ett nattjaktförband

medförde emellertid hos oss liksom hos stormakterna, att antalet

sådana förhand måste hållas nere. Antalet områden som nattjaktförsvarades

måste sålunda begränsas till de allra viktigaste. På grund av svårigheten att

anfalla punktmål eller svårt urskiljbara mål under mörker bleve de sannolika

målen för fiendens anfall då väsentligt färre än under dagen. Därav följde

också, att en inskränkning av antalet områden som försvarades under mörker

vore naturlig.

Med den av 1948 års riksdag beslutade enda nattjaktflottiljen kunde svårligen

mer än ett mindre, men särskilt viktigt område försvaras. Skulle flottiljen

splittras på två eller flera områden, finge styrkan i beredskap inom varje

opaginerad Kontrollera mot PDF

y

Kuiigl. Ma.j:ts proposition nr 1U7.

område sannolikt ej nog kraft att bereda fienden tillräckligt verksamma förluster.

Med ett minimibehov av tre nattjaktflottiljer bleve det i princip möjligt

att försvara tre områden. Förslaget begränsades dock för den närmaste

femårsperioden till två flottiljer.

Med hänsyn till fredskostnader och rådande läge på byggnadsmarknaden

syntes nyanläggning av en fredsflottilj icke kunna komma i fråga. Det återstode

sålunda att ombilda en flottilj ur något annat flygslag.

Det hade icke ansetts lämpligt och möjligt att ombilda någon dagjaktflottilj

till nattjaktflottilj, enär antalet dagjaktförband därigenom skulle bli mindre än

tio, vilket såväl här som i tidigare utredningar befunnits vara ett oundgängligt

minimum av operativa enheter i dagjaikt försvaret. Därtill komme, att organisationskostnaderna

för en nattjaktflottilj vore ungefär lika med kostnaderna för

en attackflottilj, d.v.s. avsevärt högre än dagjaktflottiljens. Såväl av strategiska

som av fredsekonomiska skäl hade därför valts att föreslå ombildning av en

attackflottilj till nattjaktflottilj. För att attackeskaderns verkningsförmåga

icke alltför mycket skulle nedsättas skulle emellertid enligt förslaget samtidigt

två andra attackflottiljer förstärkas, så att antalet attackflygplan bleve oförändrat.

Uppsättning av ytterligare nattjaktförband för att tillgodose minimibehovet

av tre flottiljer måste gå ut över dagjakten, så länge nya förband icke

kunde uppsättas. Av anförda skäl kunde en sadan förändring icke förordas

f. n. Vid avvägningen mellan dagjakt och nattjakt måste nämligen beaktas,

att fienden under alla förhållanden eftersträvade daganfall såsom de mest

verksamma. Om dagjakten vore så stark, att fienden delvis tvingades över till

de mindre verksamma nattanf allen, hade dagj akten fyllt en av sina uppgifter.

Om åter dagjakten vore svag, behövde fienden icke tillgripa nattanfall och

de dyrbara nattjaktförbanden gåve då icke full valuta.

I fråga om behovet av attackflyg har chefen för flygvapnet anfört,

att detta flygslag skulle ha till uppgift att

1. ingripa mot fiendens flyg genom anfall på framskjutna flygbaser,

2. bekämpa fiendens framskjutna robotbaser eller styrstationer för sådana;

3. bekämpa fiendens kommunikationer till lands och sjöss;

4. vid gränsinvasion bekämpa fiendens lantstridskrafter, vid och bakom

fronten;

5. vid kustinvasion redan från och med ett tidigt skede an 1 all a fiendens

sjötransportmedel och senare urlastande trupper med materiel;

fi. vid luftinvasion anfalla landsatt trupp.

Enligt 1942 års försvarsbeslut hade sju attackflottiljer uppsatts. Genom

senare ''beslut hade antalet minskats till fyra för att möjliggöra jaktflygets

förstärkning. Det hade nu synts nödvändigt att uppsätta en ny nattjaktflottilj

på bekostnad av en attackflottiljs fredsorganisation. Antalet krigsflygplan

med besättningar och teknisk personal borde emellertid behållas genom

att den indragna flottiljens materiel och personal uppdelades på två andra

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

attackflottiljer. Attackeskadern skulle sålunda komma att bestå av två förstärkta

flottiljer och en normalflottilj.

Med den mångfald av uppgifter som åvilade attackeskadern och den betydelse,

som måste tillmätas både dess anfallskraft i de första operationerna

och dess uthållighet, syntes det vara av största vikt att nattjaktflottiljens

uppsättning icke tillkomme utan kompensation för det redan starkt reducerade

attackflyget. Attackflyget fyllde väl kravet på ett sådant rörligt offensivt

element som utan tidsödande omgrupperingar kunde ingripa i vitt skilda riktningar.

Dess största verkningsförmåga och värde låge i invasionsförsvaret,

framför allt vid kustinvasion. Tack vare dagj aktflygets förstärkning kunde

man påräkna ökade tillfällen att insätta attackförbanden och mindre förluster

på grund av ökat skydd. Om attackeskadern icke ytterligare försvagades, borde

den med stöd av det förstärkta jaktflyget ha utsikter att förebygga,

avslå eller avsevärt fördröja en kustinvasion. Om åter eskadern framtvingade

ett nötningskrig från fiendens sida i syfte att reducera dess anfallskraft före

invasionen, så hade redan därigenom tid vunnits och uppgiften till en del

fyllts.

Av särskild betydelse för möjligheterna att avvärja en kustinvasion vore

attackflygets förmåga att börja verka redan i ett mycket tidigt skede. Förluster,

som då åsamkades fienden, kunde helt äventyra eller försvaga företaget,

så att de försvarande sjö- och lantstridskrafternas uppgift underlättades.

Tillvaron av ett slagkraftigt attackflyg, stött av det förstärkta jaktflyget.

borde sålunda kunna förmånligt inverka på de övriga försvarsgrenarnas

kraftfördelning.

Organisatoriska frågor m. m.

Chefen för flygvapnet har i sin utredning lämnat en redogörelse för de

ändringar i flygvapnets nuvarande organisation, som den fortsatta förstärkningen

skulle medföra. Dessa ändringar skulle vara i huvudsak följande.

Någon utökning eller förstärkning av luftbevakningen, jaktstridsledningsorganisationen

och radarorganisationen för flygsäkerhetstjänst

såsom en följd av den nu aktuella förstärkningen av flygvapnet

har bedömts icke vara erforderlig.

I detta sammanhang har dock framhållits, att den radarmateriel, som beräknades

komma att ingå i nämnda organisationer, kunde väntas bli mera

komplicerad och svårskött än vad man tidigare kunnat förutse. Den tekniska

radarpersonalen syntes därför framdeles behöva utökas. Härav föranledda

merkostnader syntes dock icke kunna påverka ett ställningstagande till nu

föreliggande förslag. — Vidare vore det f. n. svårt att på längre sikt överblicka

behovet av jaktstridsledningspersonal. Ökat behov av sådan personal

kunde därför — likaledes oberoende av den föreslagna flygvapenförstärkningen

— komma att uppstå framdeles. Beträffande fast anställd personal

syntes det dock endast kunna bli fråga om ett mycket begränsat antal beställningshavare.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Vid behandlingen av frågan om indelningen i flygslag och flygflottiljer

bär chefen för flygvapnet framhållit, att förslaget begränsats till

de åtgärder, som bedömts kunna vidtagas under den närmaste sexårsperioden.

Efter de nu föreslagna organisationsförändringarna skulle flygvapnet omfatta

följande flygförband i fred:

10 dagj aktflottilj er, samtliga förstärkta med 50 %,

2 nattjaktflottiljer,

3 attackflottiljer, varav 2 förstärkta med 50 %,

1 spaningsflottilj,

1 spaningsdivision vid flygbaskåren samt

1 flygräddningsgrupp.

I fråga om flygeskadrarna skulle de föreslagna organisationsändringarna

medföra endast att den till nattjaktflottilj ombildade attackflottiljen överfördes

från attackeskadern till en av jakteskadrarna.

Beträffande flygflottiljerna bär chefen för flygvapnet anfört att, oaktat

antalet krigsflygplan vid en flottilj enligt förslaget skulle ökas med 50 %,

det likväl visat sig möjligt att begränsa ökningen av den fast anställda personalen

till omkring 15 %. Denna senare ökning berörde ej flottiljens stabsoch

administrativa personal utan avsåge den i egentlig mening stridande delen

av flottiljen, d. v. s. de tre flygande divisionerna. Dessa borde förstärkas med

flygplan och personal enligt följande tablå.

Forstärkning av

;

Flygplan

dagjaktflottilj

attackflottilj

Personal

tre divisio- ners flyg- styrkor

tre divisio- ners niark- stvrkor

tre divisio- ners flyg- styrkor

tre divisio- ners mark- styrkor

Krigsflygplan......................

18

—

18

—

Kompaniofficerare ................

Underofficerare1 ..................

3

—

3

—

—

—

9

Underbefäl

9

9

3

stamflygförare ..................

—

sign alister1......................

—

—

9

36

6

3

75

hj älptekniker....................

Flygtekniker

9

flygplan- ........................

—

24

elektro- ........................

—

fl

vapen- ..........................

—

3

—

Värnpliktiga ......................

—

57

—

Summa personal/

12

99

24

129

in

153

1 Flygsignalister.

Förstärkning av flottilj medförde vidare, att dess skolflygplan typ II - närmast avsedda för instrumentflygutbildning — utökades från fyra till sex.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

O inbildningen av ytterligare en attackflottilj till nattjaktflottilj innebure

i personalhänseende, enligt vad chefen för flygvapnet vidare anfört, att tre

reservunderofficerare (en flygsignalist per division) ersattes med motsvarande

antal kompaniofficerare (navigatörer) samt att sju flygtekniker (radarutbildade

elektrotekniker) tillkomme.

Chefen för flygvapnet har i detta sammanhang framhållit, att man vid en

förstärkning av flottiljer med 50 % icke nödvändigtvis bunde sig på längre

sikt för de härmed sammanhängande årsmerkostnaderna. Den föreslagna

organisationen hade nämligen så stor elasticitet, att man — om återgång till

förutvarande flottilj storlek sedermera skulle vara önskvärd — redan kort

tid efter beslut härom kunde reducera årsmerkostnaderna med ca 87 %.

Denna stora elasticitet berodde främst på att ca 85 % av årsmerkostnaderna

fölle på förnyelse, drift och underhåll av flygmateriel. Merkostnaderna för

materielanskaffning bortfölle nämligen praktiskt taget samtidigt med ett eventuellt

beslut om återgång till förutvarande flottiljorganisation och merkostnaderna

för drift och underhåll — d. v. s. kostnaderna för merbehovet av

flygtimmar — kunde avvecklas i takt med den flygande personalen. Då merbehovet

av flygförare beräknats skola till ca 83 % fyllas med ej kontraktsbundet

korttidsanställt samt värnpliktigt manskap, kunde huvuddelen av den

nytillkomna fast anställda flygförarpersonalen vid behov avvecklas på mycket

kort tid.

Merbehovet av personal vid förstärkning av ytterligare sju dagjaktflottiljer

(förslag A) samt vid organiserande av en andra nattjaktflottilj (förslag

B) — vilket innebär, att en attackflottilj ombildas till nattjaktflottilj i

samband med att två övriga attackflottiljer förstärkas med vardera 50 % _-

framgår av följande tabell.

Personalkategori

A

B

..._

A + B

Militär personal.

Kompaniofficerare....................

24

12

36 1

Underofficerare ...........................

—

18

18 3

Fast anställt manskap...................

127 5

45 *

172 5

Värnpliktiga..........................

399

150

549“

Cimlmilitär personal.

Flygtekniker.............................

255

100

355

Summa

805

325

1 130

1 Varav 30 flygförare oeli 6 navigatörer, tillika flygförare. — 2 Flygsignalister.

— 3 Varav 63

flygförare. — Varar 18 flygförare och 6 flygsignalister. — 5 Varav 81 flygförare och 6 flygsigna-

lister. — 6 Mekanikerpersonal.

Vid förstärkningen av dagjaktflottiljerna och ombildningen av en attackflottilj

till nattjaktflottilj hade smärre avsteg gjorts från de normer, som

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

tillämpats vid 1948 års riksdagsbeslut angående förstärkning av tre dagjaktflottiljer

samt ombildning av attackflottiljen F 1 till nattjaktflottilj. Dessa

avsteg, som grunda sig på senare vunna erfarenheter, medförde vad antalet

beträffar en mindre ökning av personalen men i fråga om kostnader ej oväsentliga

besparingar. Nyss angivna merbehov av personal innefattade därför jämväl

den personal, som erfordrades för att bringa redan beslutad nattjaktflottilj

och förstärkta dagjaktflottiljer till organisatorisk överensstämmelse

med i detta förslag upptagna förband av samma slag.

Utöver ovan redovisade personalbehov tillkomme — i samband med förstärkningen

av två attackflottiljer och ombildningen av ytterligare en attackflottilj

— ett merbehov av 6 reservunderofficerare (flygsignalister).

Rekrytering av ovannämnda personal vid genomförd organisation bär

av chefen för flygvapnet förutsatts skola ske enligt de grunder, varmed man

räknat i 1948 års riksdagsbeslut. I fråga om fast anställt manskap tillhörande

yrkesgrenen stamflygförare har dock ej räknats med något utökat rekryteringsunderlag.

Merbehovet av sådan personal bär förutsatts kunna tillgodoses

genom att vissa färdigutbildade stamflygförare skulle frivilligt åtaga sig

längre tjänstgöringstid än första kontraktstiden. Den årliga rekryteringen av

officersaspiranter vid genomförd organisation har beräknats behöva ökas från

50 till 55.

Utbildningens art påverkades — anförde chefen för flygvapnet vidare

— i huvudsak icke av den föreslagna förstärkningen av flygvapnet. Merbehovet

av flygtid vid genomförd organisation uppginge vid förstärkning av

ytterligare sju dagj aktflottilj er till 9 660 timmar och vid organiserandet av

en andra nattjaktflottilj — i samband med förstärkning av två andra attackflottiljer

— till 3 810 timmar eller till sammanlagt 13 470 flygtimmar per år.

Den totala årliga flygtiden för ett på angivet sätt förstärkt flygvapen skulle

uppgå till i runt tal 193 500 flygtimmar. Vid beräkningen av flygtiden hade

samma normer tillämpats som i 1948 års riksdagsbeslut, med undantag dock

för nattjaktflottilj, där följande avsteg måst göras med hänsyn till nyvunna

erfarenheter av nattjaktverksamheten. För flygförare under grundläggande

flygslagsutbildning hade den årliga flygtiden ökats från 180 till 190 timmar,

fördelade med 154 timmar på krigsflygplan och 36 på skolflygplan. För flygförare

under fortsatt flygslagsutbildning hade flygtiden ökats från 150 till

160 timmar, samtliga å krigsflygplan.

Verksamhetens omfattning vid flygvapnets utbildningsanstalter påverkades

— med undantag för den i flygvapnets centrala skolor ingående tekniska

skolan — endast i mycket ringa grad av den föreslagna förstärkningen

av flygvapnet. Antalet, elever vid flygvapnets tekniska skola skulle enligt

förslaget utökas såsom framgår av följande tablå.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Skolavd.

Antal elever (hjälptekniker)

Enligt 1948

ars riksdags- beslut

Merbehov, om

sju dagjflj

förstärkas

Morbehov, om

ytterligare en

nattjflj

organiseras 1

Totalbehov

Korpralskola ................

115

13

4

132

Vicekorpralskola ............

128

15

5

148

Summa

243

28

9

280

1 I samband med att två andra attackflottiljer förstärkas.

Någon ökning av antalet lärare och instruktörer vid tekniska skolan har

emellertid ej förutsatts.

Antalet inryckande elever till grundläggande flygutbildning vid krigsflygskolan

beräknades — i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller

för nuvarande organisation — till omkring 305 man, varav omkring 55 officersaspiranter,

5 flygingenjörsaspiranter och 245 stamflygförare.

Vad angår flygmaterielen beräknas enligt förslaget såväl engångsanskaffning

som successiv förnyelse av de flygplan, som erfordras för den föreslagna

förstärkningen av flygvapnet, kunna ske genom inhemsk tillverkning.

Kapaciteten hos flygindustriens nuvarande anläggningar vore, framhöll chefen

för flygvapnet, i stort sett tillräcklig för att tillgodose detta tillverkningsbehov.

Det kunde möjligen bli erforderligt att göra smärre tillbyggnader för

att utöka hangar- och kontorsutrymmen.

Leveransen av flygplan för förstärkning av ytterligare sju dagjaktflottiljer

med 50 % beräknades kunna genomföras under budgetåren 1951/52—1953/54.

Flygplan för den andra nattjaktflottiljen beräknades kunna levereras under

budgetåret 1954/55. Skulle nattjaktflottiljen organiseras före denna tidpunkt,

måste flygplanen köpas i utlandet. Då möjligheterna att erhålla lämpliga

nattjaktplan utifrån f. n. ej kunde överblickas, hade beräkningarna grundats

på svensktillverkade nattjaktflygplan.

Beträffande de byggnadsföretag, som erfordrades för den föreslagna

flygvapenorganisationen, har chefen för flygvapnet förutsatt, att en efter arbetskraftstillgången

anpassad successiv utbyggnad av de mest angelägna

skyddsanordningarna vid flygbaserna skulle komma till stånd. Investeringskostnaderna

för att tillgodose detta behov för den nu gällande organisationen

beräknades — omräknade till prisläget den 1 juli 1948 — uppgå till omkring

136 miljoner kronor, mot vilka svarade ett grundavskrivningsbehov av

66 miljoner kronor.

Den nu föreslagna förstärkningen av flygvapnet medförde härutöver ett

investeringsbehov för motsvarande ändamål, som av chefen för flygvapnet

beräknades till omkring 33 miljoner kronor, varav omkring 23 miljoner kronor

till följd av förstärkningen av ytterligare sju dagjaktflottiljer och omkring

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

10 miljoner kronor till följd av den förstärkning av två attackflottiljer, som

skulle vara ett led i organiserandet av en andra nattjaktflottilj. Häremot

svarande grundavskrivningsbehov beräknades uppgå till respektive 16,5, 11,5

och 5 miljoner kronor.

Nyssnämnda anläggningar syntes vara särskilt lämpliga investeringsobjekt

under arbetslöshetsperioder, som kunde inträffa under pågående utbyggnad

av basskyddet.

Den föreslagna förstärkningen av flygvapnet har av chefen för flygvapnet

ansetts icke ''behöva medföra någon utökning av drivmedelsförråden utöver

nu befintliga eller planerade anläggningar.

Den ökning av antalet flygplan vid vissa flottiljer, som vore en följd av

den föreslagna förstärkningen av flygvapnet, medförde ökat behov av hangarutrymmen.

Detta utrymmesbehov bleve dock tillgodosett i och med att nyss

nämnda skyddsanordningar vid baserna komme till utförande. Ytterligare

medelsbehov för hangarbyggen hade därför ej ansetts föreligga. Det hade

härvid förutsatts, att i första hand de skyddsanläggningar vid baserna bleve

utförda, vilka även i fred kunde utnyttjas för förvaring av flygplantillskottet

vid förstärkta flottiljer.

Förslaget att organisera en andra nattjaktflottilj medförde slutligen ökat

behov av belysningsanordningar vid vissa flygfält. Sålunda erfordrades banljus

och inflygningsljus vid nattjaktförbandets flottilj flygfält samt banljus

vid ytterligare två fält. Om ifrågavarande belysningsanordningar begränsades

till vad som behövdes för en bana vid varje fält, beräknades kostnaderna —

enligt prisläget den 1 juli 1948 — uppgå till sammanlagt omkring 2 miljoner

kronor.

Den årliga ersättningen till Försvarets fastighetsfond: Befästningars delfond

komme att öka med sammanlagt omkring 165 000 kronor. I

I fråga om organisationens genomförande har chefen för flygvapnet

uttalat, att de föreslagna förstärkningsåtgärdema borde vidtagas så snart

ske kunde. Längden av den period, under vilken den föreslagna organisationen

kunde genomföras, vore beroende av dels — och i första hand — leveransmöjligheterna

för flygmaterielen, dels möjligheterna att utbygga personalorganisationen.

I båda avseendena gällde, att ju snabbare beslut angående

jaktförstärkningen fattades och förberedande åtgärder för materielleveranser

och personalrekrytering följaktligen kunde vidtagas, desto kortare

bleve perioden för att genomföra organisationen. 1 den föreliggande utredningen

hade förutsatts, att beslut om föreslagen förstärkning av flygvapnet

skulle fattas av 1949 års riksdag. Under denna förutsättning beräknades den

föreslagna organisationen — utan extraordinära åtgärder, såsom köp av flyg

plan i utlandet, förstärkning av utbildningsanstalterna m. m. — kunna i

huvudsak genomföras under loppet av högst 6 år.

Förstärkningen av ytterligare sju dagjaktflottiljer med 50 % beräknades,

såsom förut nämnts, kunna ske med inom landet tillverkade flygplan, var
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

vid 2 flottiljer skulle förstärkas under budgetåret 1951/52, 3 under 1952/53

och 2 under 1953/54. Då den av 1948 års riksdag beslutade förstärkningen av

tre dagj aktflottilj er, som avsåges ske med i utlandet inköpta flygplan, beräknades

vara klar med utgången av budgetåret 1950/51, skulle således i nu

föreliggande utredning föreslagen fortsatt dagjaktförstärkning följa direkt

efter den redan beslutade och samtliga tio dagjaktflottiljer skulle vara förstärkta

med 50 % vid utgången av budgetåret 1953/54, d. v. s. under den närmaste

femårsperioden.

Om organiserandet av en andra nattjaktflottilj skulle bygga på svensktillverkade

nattjakt-flygplan, beräknades nattjaktflottiljen icke kunna organiseras

förrän budgetåret 1954/55, d. v. s. i direkt följd på dagjaktförstärkningen.

Kunde lämpliga natt jaktflygplan anskaffas i utlandet före denna tidpunkt,

borde den andra nattjaktflottiljen tillkomma tidigare. Med hänsyn till

svårigheterna att nu överblicka, om möjligheter överhuvudtaget funnes att

före 1954/55 anskaffa lämpliga nattjaktflygplan utifrån, hade chefen för flygvapnet

räknat med att natt jaktflottilj en skulle organiseras med svensktillverkad

materiel.

De attackflygplan, som skulle frigöras vid ombildningen av attackflottiljen

till nattjaktflottilj, borde överföras till och förstärka två andra attackflottiljer

så länge flygplanens livslängd medgåve detta. Därefter borde detta

flygplantillskott vid de förstärkta flottiljerna förnyas på samma sätt som

övriga flygplan vid dessa förband.

Den föreslagna personalorganisationen beräknades kunna i huvudsak uppsättas

under den närmaste sexårsperioden. Det bedömdes möjligt att om så

skulle erfordras —- t. ex. för att organisera den andra nattjaktflottiljen före

1954/55 —- uppsätta personalorganisationen i snabbare takt än som här förutsatts.

Merbehovet av flygtekniker hade beräknats skola täckas i första

hand med utnyttjande av ■—- i förhållande till genomförd organisation — befintligt

överskott på härför lämpat fast anställt manskap i teknisk tjänst och

i andra hand genom att rekrytera civila hjälptekniker enligt det system, som

nu prövas vid flygvapnet. I fråga om elektrotekniker hade det dessutom bedömts

nödvändigt att i viss utsträckning direktrekrytera färdigutbildad personal.

Beträffande byggandet av skyddsanordningar vid flygbaserna hade någon

tidsplan ej kunnat framläggas. De föreslagna belysningsanordningarna för

den andra nattjaktflottiljen borde utföras i samband med att planerade banor

anlades vid berörda flygfält.

Det av chefen för flygvapnet framlagda förslaget innefattar även kostnadsberäkningar.

Dessa ha grundats på pris- och löneläget den 1 juli

1948. Kostnaderna innefatta medel för förnyelse av all materiel. Värnpliktskostnaderna

ha beräknats med utgångspunkt från sammanlagt tolv månaders

tjänstgöring i en följd för värnpliktiga i allmänhet. Vid beräkningarna av

avlöningskostnaderna ha löneklass och ortsgrupp bestämts enligt de grunder,

som tillämpats av 1945 års försvarskommitté (betänkandet s. 60—61).

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Kostnadsberäkningarna utvisa merkostnaderna i förhållande till gällande

organisation för de föreslagna förstärkningsåtgärderna. Beräkningarna avse

dels engångsmerkostnader för att uppsätta de föreslagna nya delarna av orga

nisationen, dels årsmerkostnader för att på längre sikt vidmakthålla dessa

delar. Merkostnaderna ha uppdelats på dels kostnader för förstärkning med

50% av ytterligare sju dagj aktflottilj er (förslag A), dels kostnader för att

ombilda ytterligare en attackflottilj till nattjaktflottilj och i samband därmed

förstärka två andra attackflottiljer med 50 % (förslag B).

Merkostnaderna för de föreslagna förstärkningsåtgärderna ha av chefen

för flygvapnet sammanfattats i härefter intagen tabell.

För att möjliggöra en överblick över de beräknade totala årskostnaderna

för den föreslagna flygvapenorganisationen fullt genomförd, ha de i propositionen

1948: 206 upptagna årskostnaderna för nu gällande organisation fullt

genomförd — 280,7 miljoner kronor — i den föreliggande utredningen omräknats

till pris- och löneläget den 1 juli 1948, enligt vilket de skulle uppgå

till omkring 294,5 miljoner kronor. Med utgångspunkt härifrån ha årskostnaderna

för den föreslagna flygvapenorganisationen fullt genomförd beräknats

till 294,5 + 26,i (merkostnaderna vid förstärkning med 50 % av ytterligare

sju dagjaktflottiljer) + 13,4 (merkostnaderna vid ombildning av ytterligare

en attackflottilj till nattjaktflottilj samtidigt som två andra attackflottiljer

förstärkas med 50 %) — omkring 334 miljoner kronor. I dessa kostnader

bär ej inräknats ersättning till försvarets fastighetsfond, eftersom ersättningsbeloppets

storlek för nu gällande organisation fullt genomförd ej ansetts

kunna överblickas.

Ärendet är av den natur, att en fullständig redogörelse för detsamma icke

bör lämnas till statsrådsprotokollet. Mera ingående upplysningar torde böra

inhämtas genom de handlingar, som komma att överlämnas till riksdagens

vederbörande utskott.

Remissyttranden.

Beträffande behovet att förstärka flygvapnet ha remissmyndigheterna

anfört i huvudsak följande.

överbefälhavaren har förklarat sig biträda uppfattningen, att en förstärkning

av flygvapnet i första hand borde gälla jaktförbanden. Den föreslagna

utbyggnaden av jaktflottiljerna skulle medföra en bestämd förstärkning av

dessa förbands slagkraft och uthållighet. Härigenom kunde ett verksammare

skydd beredas arméns, marinens och flygvapnets operationer ävensom de för

krigföringen nödvändiga transporterna. Möjligheterna att genomföra mobilisering,

koncentrering och operationer vid samtliga försvarsgrenar skulle sålunda

ökas. Härtill skulle ett starkare jaktskydd än nu kunna beredas viktiga

delar av landet, varigenom civilförsvarets uppgifter skulle underlättas och

för krigföringen och folkförsörjningen betydelsefull produktion i större utsträckning

kunna vidmakthållas. Ett verksammare jaktförsvar skulle även vid

2—716 4>j Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 197.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Sammanfattning av merkostnaderna (i miljoner hr).

1949/60

1950/51

1951/52

1952/53

Andaraål

A 1 B 2

I A + I

A

1

B

A + B

A

B

j A + I

A

B ! A + B

1 1. Engdvgsmerkost- j nader (utom för

| !

i

j skyddsanordningal

i vid flygbaserna)

<

Anskaffning av flyg

materiel........

Belysningsanordn.

10 —

10

15

“

15

45

i 45

45

5 j 50

vid flygfält . . . .

1 - 1 -

~

—

—

—

i -

1 —

1 —

1 1 1

Summa 1

10 -

10

15

—

! 15

45

|

i

; 45

■ 45

6 ! 51

1 2. År smerkostnader

1 (utom ersättning

till försvarets

fastiglietsfond)

Anskaffning: av flyg-

1 materiel........

—

—

—

—

4*2

—

4-2

10-7

— 10-7

Övrigt ..........

_ j _.

_

_

__

_

2*o

0-2

1 2-2

4-2

0''7 | 4-9

Summa 2

— | —

—

—

-

6 2

0*2

6-4

14-9

07 15-6

Summa 1+2

10 j

10

15

—

15

51-2

0-2

51-4

59-9

6 " | 66-6

Ändamål

1953/54

1954/5

Genomförd

organisation

Summa engångs- 1

merkostnader

A B

A + B

A

B

A + B

A

B

A + B

A

B A + B

i

1. Engdngsmerkost- nnder (utom för

skyddsanordningar

vid flygbaserna)

Anskaffning av flyg-

materiel........

Belysningsanordn.

28 i 15

43

....

44

44

143

64 '' 207 !

vid flygfält ....

1

1

- i

—

-

—

—

2 1 2 j

Summa 1

28 16

44

44

44

—

_

—

143

66 | 209

i

| 2. År smerkostnader

(utom ersättning

till försvarets

| fastiglietsfond)

l Anskaffningavflvs:-

materiel........

18''4 | — |

18-4

18''5

4-o

22-5

18-6

8*6

27-1

—

- 1 -

Övrigt ..........

5-8 1 2-8 j

8-6 |

6-3 |

3-9

10-2 |

7-6

4*8

12-4

—

— | — 1

Summa 2

24-2 2-8

27-0 j

24-8 |

7-9

32~

26-1

13-4

39-5

—

— 1 -

Summa 1 + 2 1

52''2 j 18-8 |

71-o

24-8

51-9 1

76-7

26-1

13-4

39-5

143 [

66 | 209

Utöver ovannämnda engångs-merkostnader tillkommer ett investeringsbehov (mer-

! behov) av ca 33 miljoner kronor för skyddsanordningar (berghang

arer m. m.) vid flygba-

serna, varav ca 23 miljoner kronor under A och

ca 10 miljoner kronor under B. Här-

emot svarar ett grundavskrivningsbehov av respektive 16,6, 11,6 och 5 miljoner kronor.

| Hur stor del av dessa kostnader, som

infalla under sexårsperioden, kan

av förut anförda

skäl icke överblickas.

Utöver ovannämnda års-merkostnader tillkomma kostnader för ersättning till försvarets

fastighetsfond: befästningars delfond, vilka vid genomförd organisation beräknas uppgå till

sammanlagt ca 165 000 kronor, varav

115 000 kronor under A och 50 000 kronor under B.

1 A = förstärkning med 50 % av ytterligare sju dagjaktflottiljer.

Å B = ombildning av ytterligare

en attackflottilj till nattjaktflottilj och i samband

därmed för-

stärkning av två andra attackflottiljer med 50 %.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

bombanfall i terroriserande syfte minska den psykiska påfrestningen på civilbefolkningen.

Det totala försvaret skulle sålunda vinna i kraft och uthållighet.

Det måste emellertid enligt överbefälhavarens mening i detta sammanhang

beaktas, att behov av förbättringar i fråga om armé- och marinstridskrafterna,

av väsentlig betydelse för vår motståndsförmåga, likaledes förelåge. Dessa

stridskrafters huvuduppgifter kunde, såsom även framginge av flygvapenchefens

skrivelse, icke övertagas av ett förstärkt flygvapen. Överbefälhavaren

ville i detta sammanhang närmast framhålla de åtgärder, som omedelbart

krävdes för en förbättring av försvarets krigsberedskap och beträffande vilka

överbefälhavaren i annat sammanhang avgivit förslag. Härtill komme vissa

ytterligare åtgärder för förbättring av arméns krigsduglighet, vilka vore att

förvänta sedan av Kungl. Maj:t anbefallt utredningsarbete slutförts.

Med hänsyn till den relativt långa tid, som krävdes för att genomföra jaktflygets

förstärkning, och de betydande risker, som en försening skulle kunna

innebära i nuvarande utrikespolitiska läge, borde flygvapnets utbyggnad

genomföras utan att ytterligare utredningsresultat avvaktades. Så borde även

kunna ske med hänsyn till att den föreslagna ökningen av flygvapnet syntes

falla inom ramen för den förstärkning och modernisering av försvaret i dess

helhet, som bedömdes erforderlig. Härmed bortfölle emellertid ingalunda behovet

av övriga ovannämnda åtgärder.

RiJcsnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har framhållit, att civilförsvaret

vore ett passivt försvar, i främsta rummet inriktat på att skydda civilbefolkningen

till liv och lem. För att förhindra luftanfall eller i varje fall

reducera anfallskraften krävdes aktivt försvar, luftvärn och jaktflyg. Med

tillgång på jaktflyg vunnes möjlighet att till tid och rum koncentrera försvaret

till skydd av för det ekonomiska livets bestånd livsviktiga objekt. Den

föreslagna förstärkningen av jaktflyget innebure starkare försvar för hemortens

skydd. Betingelserna för den ekonomiska verksamheten att understödja

det militära försvaret och civilförsvaret ökades i motsvarande grad. Flygvapnets

i förhållande till övriga försvarsgrenar högre beredskap och möjlighet

till snabba förflyttningar innebure vid överraskande anfall mot vårt land

dessutom, att detta försvar kunde upptagas i ett tidigt skede. Ur de synpunkter

riksnämnden hade att företräda vore därför en förstärkning av jaktflyget

angelägen, varför riksnämnden icke hade något att erinra mot föreliggande

förslag.

Civilförsvarsstyrelsen har i huvudsak hänvisat till sitt yttrande över 1945 års

försvarskommittés betänkande. I berörda yttrande hade styrelsen bl. a. erinrat,

att civilförsvarets verksamhet vore av förebyggande, skadeavhjälpande eller

liknande art men däremot ej innefattade åtgärder till försvar genom angrepp

i någon form. Därför vore för skyddandet av hemorten ofrånkomligt med

jämväl ett starkt jaktflyg och ett starkt luftvärn. Frånvaron härav ökade i

synnerlig grad riskerna för uppkomsten av skadegörelse av sådan omfattning,

att densamma medförde en helt förlamande inverkan å det civila livet och ett

nedbrytande av befolkningens moraliska motståndskraft. Det vore ett oefter
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

givligt krav, att ur hemortsförsvarssynpunkt jaktflygorganisationen avsevärt

utökades i förhållande till försvarskommitténs förslag. Åtgärder borde skyndsammast

igångsättas för organiserande av nattjaktflyg.

I anslutning till detta tidigare yttrande har styrelsen nu anfört, att den

föreslagna förstärkningen av jaktflyget vore välkommen ur de synpunkter

civilförsvarsstyrelsen hade att företräda och ägnad att underlätta civilförsvarets

verksamhet under krig. Även med den avsedda utbyggnaden måste

dock civilförsvaret räkna med att bliva ställt inför mycket svåra, stundom

olösliga uppgifter.

Styrelsen tillstyrkte ifrågavarande förslag.

Beträffande planen för den föreslagna organisationens genomförande

har överbefälhavaren uttalat, att det innebure en allvarlig svaghet,

att nattjakten icke ökades förrän 1954/55. Alla möjligheter att tidigare uppsätta

den andra nattjaktflottiljen borde tillvaratas. Därvid borde även möjligheterna

till anskaffning av utländsk flygmateriel beaktas, därest så kunde

ske utan eftersättande av andra för försvaret synnerligen viktiga importbehov.

Civilförsvarsstyrelsen har hemställt, att den föreslagna utökningen måtte

genomföras så snabbt som möjligt.

Beträffande förutsättningarna för att nå erforderlig effekt

genom den föreslagna förstärkningen av flygvapnet har överbefälhavaren anfört,

att flygvapnet icke kunde förstärkas enbart genom ökning av antalet flygplan

och genom motsvarande ökning av personalen. För att nå effekt i krig måste

alla de element, som inverkade på flygvapnets krigsduglighet, utbyggas jämsides.

Detta gällde främst luftbevakning, jaktstridsledning, flygfält och

skyddsanordningar för flygplan på marken. Redan för att kunna fullt utnyttja

de i nuvarande organisation ingående jaktförbanden måste luftbevakningen

moderniseras i första hand inom landets viktigare delar. Detta krav gjorde

sig ännu starkare gällande vid den föreslagna ökningen av jaktförsvaret.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har i detta sammanhang

berört frågan om tryggandet av drivmedelsförsörjningen i krig för det förstärkta

flygvapnet och pekat på behovet av att redan i fredstid upplägga ett

beredskapslager av flygbränslen.

Vad särskilt angår behovet av byggnader m. in. ha remissmyndigheterna

anfört i huvudsak följande.

Överbefälhavaren har erinrat, att flygvapnets operationsduglighet i hög

grad vore beroende av att materielen bereddes erforderligt skydd på marken,

d. v. s. att hangarer i berg eller av betong samt skyddsrum för personal,

ammunition, drivmedel m. m. finnas i tillräcklig utsträckning. Flygvapnets

avsedda utvidgning underströke det redan nu föreliggande behovet av att

sådana anläggningar snabbt bleve färdigställda. Tanken att tills vidare kunna

inrymma de nya jaktflygplanen i skyddsrum, avsedda för den nuvarande

organisationens behov, vore en nödfallsutväg. Även denna krävde emellertid

att anläggningarna komme till stånd i förut föreslagen tidsföljd. Förslaget

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

innebure icke krav på ytterligare utbyggnad av flygfält. Brister rådde dock

redan nu i detta hänseende, överbefälhavaren ville i anslutning härtill understryka

vikten av att vissa för flygvapnets operationer erforderliga flygfält och

flygstråk komme till utförande, närmast enligt förslag av överbefälhavaren i

skrivelse den 19 november 1948.

Fortifikationsförvaltningen har anfört, att ett förverkligande av förslaget

om förstärkning av jaktflyget oundgängligen medförde krav på ökad bygg

nadskvot för försvaret. Ämbetsverket har vidare gjort vissa erinringar mot

detaljerna i kostnadsberäkningarna och i föreslaget sätt att redovisa skyddsanordningarna

inom försvarets fastighetsfond. Bl. a. finge man enligt verkets

mening räkna med att de i staten för fonden ingående posterna Avsättning

till värdeminskningskonto, Överskott att tillföras riksstaten och Ersättning

för till statsmyndigheter upplåtna lokaler komme att öka. Något statförslag

för fonden, baserat på ifrågavarande investeringar, kunde emellertid svårligen

nu uppgöras.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har i förevarande sammanhang

framhållit, att beredskapslager av flygbränslen för att kunna tillgodogöras

under ett krig måste kunna skyddas mot förstörelse genom fientliga

krigshandlingar. Den föreslagna utvidgningen av flygvapnet byggde på att

det program för utbyggnad av de bombsäkra lagringsanläggningama, som

av riksnämnden framlagts i skrivelse den 30 augusti 1948, genomfördes i

samma takt som förstärkningen av flygvapnet. Beträffande den närmare

innebörden av nämndens yttrande i nu ifrågavarande hänseende torde få hänvisas

till handlingarna i ärendet.

Beträffande den nu föreslagna utbyggnadens inverkan på försvarsgrenarnas

värnpliktskontingenter har överbefälhavaren framhållit, att denna utbyggnad

jämte den av 1948 års riksdag beslutade förstärkningen av tre jaktflottiljer

krävde en ökning av flygvapnets värnpliktskontingent med omkring (550 +

170=) 720 man per år. Även med beaktande av att den redan beslutade

flottiljpolisorganisationens fulla genomförande skulle frigöra 870 man per

år av flygvapnets värnpliktiga skulle armén icke kunna erlialla ett tillräckligt

tillskott av värnpliktiga och dess krigsorganisation följaktligen behöva minskas,

medan antalet värnpliktiga, som vid mobilisering icke direkt kunde utnyttjas,

komme att växa. Med hänsyn härtill borde möjligheterna att vid

flygvapnet i större utsträckning ersätta värnpliktiga med civilmilitär och civil

personal eller att på annat sätt nedbringa värnpliktskontingenten noga undersökas.

T fråga om kostnaderna för förslagets genomförande ha remissmyndigheterna

anfört följande.

överbefälhavaren har erinrat, att förslagets genomförande skulle medföra

behov av ytterligare anslag om 10 miljoner kronor under budgetåret 1949/50.

Enligt vad överbefälhavaren under hand inhämtat från flygförvaltningen

komme härtill ett ökat behov i form av beställningsbemyndigande under budgetåret

om 60 miljoner kronor, överbefälhavaren hade i princip intet att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

erinra mot att beställningsbemyndigandet fastställdes till det föreslagna beloppet.

Försvarets civilförvaltning har — med hänsyn till att den föreslagna utbyggnaden

icke innebure några jämkningar i flygvapnets personalorganisation

för nästa år — icke funnit anledning att i detalj granska kostnadsberäkningarna

i vad de kunde beröra civilförvaltningens verksamhetsområde. Det

ville emellertid synas ämbetsverket, som om de gjorda beräkningarna skulle

kunna läggas till grund för uppskattning av kostnaderna.

Beträffande industriens möjligheter att åtaga sig erforderliga

leveranser har överbefälhavaren förutsatt att, därest förtursrätt i någon

form skulle erfordras, densamma skulle regleras så, att andra för försvaret

lika angelägna beställningar icke eftersattes.

Statens industrikommission har beträffande materialbehovet kunnat uttala

sig endast om de närmaste 2—3 åren, då någon uppskattning av försörj

ningsläget på längre sikt icke läte sig göra. De önskade materialmängderna

\ ore emellertid samtliga relativt ringa och de syntes icke nämnvärt komma

att inverka på försörjningsläget. Kommissionen vore beredd att i erforderlig

utsträckning medverka till materialbehovets fyllande. Kommissionen hade för

sin del intet att erinra mot byggandet av de föreslagna berghangarerna m. m.

Vad därefter anginge valutabehovet för den föreslagna förstärkningen

av jaktflyget har industrikommissionen framhållit, att detta icke medräknats

vid det av kommissionen uppgjorda, sedermera enligt lämnade direktiv nedskurna

förslaget till importplan för år 1949. Frågan om tilldelning av valuta

för försvarsutgifterna syntes böra tagas upp i ett sammanhang med beaktande

av att det måste förutsättas, att nu ifrågavarande valutabehov icke kunde in

rymmas under de kommissionen tilldelade valutabeloppen.

Departementschefen.

Ett genomförande av det av chefen för flygvapnet framlagda förslaget

skulle innebära dels ett fullföljande av det principbeslut, som fattades av

1948 års riksdag angående eu successiv förstärkning av dagjaktflyget med

50 % inom den nuvarande flottiljorganisationens ram, dels oek därutöver —

men i anslutning till vissa av riksdagen begärda specialutredningar — ombildning

av ytterligare en attackflottilj till nattjaktflottilj och såsom kompensation

för den härav förorsakade minskningen av attackflyget förstärkning av

två attackflottiljer med 50 %. Vid uppgörandet av förslaget har chefen för

flygvapnet utgått från att därmed sammanhängande nyanskaffning av flygplan

skulle i största möjliga utsträckning baseras på svensk tillverkning.

Ehuru det är förenat med svårigheter att taga ställning till frågan om

förstärkning av flygvapnet, innan klarhet vunnits om möjligheterna att uppväga

de uppkommande merkostnaderna genom utgiftsminskningar på andra

punkter, såsom statsministern i det föregående angivit, torde det vara ofrånkomligt

att ett beslut redan nu fattas om en viss förstärkning av

flygvapnet. Härför talar i första rummet, att den förstärkning av

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

dagjaktflyget, som nu är möjlig att göra med utnyttjande av svenska

industriella resurser, är avsedd att utföras så att flygvapnet utöver

förut planerat antal av en i stort sett färdigställd jaktplantyp till

föres ytterligare ett antal sådana plan, samt att beställning nu omedelbart

måste ske av erforderligt antal flygplan av denna typ. Denna är nämligen

enligt flygindustriens konstruktions- och produktionsprogram avsedd

att tillverkas under åren 1950—1954 för att sedan lämna plats för en nyare

konstruktion. Om avgörandet beträffande antalet flygplan nu ställdes på

framtiden, skulle detta innebära att en utökning av antalet svensktillverkade

flygplan under de närmaste åren över huvud taget icke bleve möjlig eller

att tillverkningsprogrammet förskötes till förfång för den fortsatta produktionen

i vårt land av fullt moderna stridsflygplan. Jag vill emellertid i detta

sammanhang erinra om att den föreslagna flygvapenorganisationen har så

stor elasticitet, att de årliga merkostnaderna för förstärkningen — om det

sedermera skulle befinnas önskvärt att återgå till förutvarande storlek å

flottiljerna — mycket kort tid efter beslut härom torde kunna reduceras med

omkring 87 %. Denna betydande elasticitet beror främst på att den helt övervägande

delen av de årliga merkostnaderna faller på förnyelse, drift och underhåll

av flygmateriel. Även under uppsättningsperioden finnas givetvis möjligheter

till modifikationer i materielplanen.

I chefens för flygvapnet förslag har räknats med att den ifrågavarande ut

byggnaden av flygvapnet skulle kunna i huvudsak slutföras under loppet av

sex år. Den fortsatta förstärkningen av dagj aktflyget skulle kunna genomföras

under budgetåren 1951/52—1953/54, medan den andra nattjaktflottiljen skulle

kunna organiseras först under budgetåret 1954/55. Då förslaget om anskaffningav

ytterligare nattjaktplan utgör det ur tillverkningssynpunkt sista ledet i den

föreslagna utbyggnaden, torde det emellertid icke vara erforderligt att redan

nu fatta ståndpunkt till förslaget i denna del. Ett uppskov härmed skulle

icke behöva medföra någon fördröjning i de av chefen för flygvapnet planerade

leveranserna av sådana flygplan. Såväl överbefälhavaren som chefen

för flygvapnet ha emellertid understrukit önskvärdheten av att den andra

nattjaktflottiljen organiseras tidigare än i den framlagda planen förutsatts,

varvid även möjligheterna till anskaffning av utländsk materiel ansetts böra

beaktas. Då utsikterna att erhålla lämpliga sådana flygplan från utlandet i

nuvarande läge äro i hög grad ovissa, har jag icke ansett mig kunna bygga ett

förslag till riksdagen på en dylik eventualitet. Ej heller beträffande möjligheterna

att vid svensk tillverkning få fram nattjaktplan tidigare än i den av

chefen för flygvapnet framlagda utbyggnadsplanen förutsatts föreligga tillräckligt

fasta hållpunkter. Därest sådana möjligheter framdeles skulle yppa

sig, torde frågan om de åtgärder, som kunna föranledas därav, få tagas under

särskilt övervägande.

Yad däremot angår frågan om den fortsatta förstärkningen av dagjaktflyget

kan ett uppskov med avgörandet härutinnan som nyss nämnts icke äga

rum utan att ett genomförande av utbyggnaden avsevärt försenas. Med hän

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

syn härtill och enär fullföljandet av 1948 års principbeslut beträffande dagjaktflyget

av skäl, som i det föregående anförts, synes mig vara av största betydelse

för vårt försvars effektivitet och hållfasthet i ett nutida krig, vill jag för

min del tillstyrka, att förslag i denna del framlägges för 1949 års riksdag.

Vad angår frågan om antalet flottiljer, vid vilka förstärkningen nu bör

genomföras, förordar jag emellertid, att förslag framlägges beträffande allenast

tre flottiljer. Utom de förut anförda ekonomiska synpunkterna tala

för en sådan begränsning även vissa arbetsmarknadsskäl.

De sammanlagda engångskostnaderna för den av mig förordade förstärk

ningen av ytterligare tre dagj aktflottilj er ha beräknats uppgå till ett belopp

av 62,8 miljoner kronor, fördelat på budgetåren 1949/50—1952/53.

De årliga merkostnaderna — som icke bli aktuella före budgetåret 1951/52

— beräknas komma att stiga från omkring 6 miljoner kronor till omkring 11

miljoner kronor vid genomförd organisation.

Under nästa budgetår beräknas icke uppkomma andra merkostnader än

sådana som hänföra sig till anslaget till anskaffning av flygmateriel m. m.

Enligt uppgift från flygförvaltningen erfordras under nämnda budgetår be

myndigande att beställa materiel intill ett belopp av 30 miljoner kronor ut

över den bemyndiganderam som föreslagits i årets statsverksproposition (bil.

6, punkt 116). Medelsbehovet för utbetalningar för dessa ytterligare beställ

ningar torde icke behöva föranleda uppräkning av det i statsverkspropositionen

för nästa budgetår äskade anslaget.

Den fortsatta förstärkningen av dagjaktflyget medför visst ökat behov

av skyddsanordningar — berghangarer m. m. — vid flygfälten, främst för

skydd av personal och materiel mot flyganfall. I den mån detta merbehov

av skydds anläggningar täckes kommer även det merbehov av hangarutrymmen

i fred, som uppstår vid förstärkta flottiljer, att tillgodoses. Chefen för

flygvapnet har ansett sig icke nu kunna framlägga någon tidsplan för utbyggnaden

av nu ifrågavarande anläggningar. Då ställning ännu icke tagits till

vilka flottiljer som skola förstärkas, kunna icke heller säkra beräkningar av

investeringsbehovet nu företes. För egen del vill jag framhålla angelägenheten

av att behovet av anläggningarna tillgodoses så snart läget på byggnadsmarknaden

det medgiver.

I likhet med riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap vill jag understryka

betydelsen av att bombsäkra drivmedelsanläggningar i ökad utsträckning

ställas till försvarets förfogande. Jag förutsätter därför, att dessa behov

tillgodoses i den omfattning den begränsade byggnads- och anläggningsverksamheten

det medger. Enligt beslut av 1948 års riksdag stå medel till

förfogande för utförande av eu första etapp i en utbyggnad av dylika

anläggningar. Det ligger i sakens natur, att en förstärkning av jaktflyget

i enlighet med vad jag i det föregående föreslagit är ägnad att ytterligare

framhäva behovet av en fortsatt utbyggnad av de bombsäkra lagringsutrymmena

för drivmedel, även om man — såsom framgår av vad chefen

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Maj:ts proposition nr 197.

för flygvapnet anfört — icke av sådan anledning behöver räkna med en utvidgning

av de program för sådan utbyggnad, som redan tidigare utarbetats.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj.t

måtte föreslå riksdagen att

a) besluta, att den fortsatta förstärkningen av dagjaktflyget i

huvudsak skall ske enligt de riktlinjer, som av mig i det föregående

angivits;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att medgiva, att beställningar å

flygmateriel m. m. må utläggas intill ett belopp av 30 miljoner

kronor utöver i 1949 års statsverksproposition i sådant hänseende

föreslaget belopp av 200 miljoner kronor.

Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda,

med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. F. von Horn.

3—7i6 4!» Bihang till riksdagens protokoll 1949.

1 sand. Nr 197.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:280 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anslag för budgetåret 1949/50 till amskaffning av flygmateriel m. m. jämte i ämnet väckt a1 i texten
  2. SU 1949:157 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anslag för budgetåret 194.9 50 till anskaffning av flygmateriel in. in. jämte i ämnet väckta motioner. s. 47 i texten