Med förslag rörande pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare, m. m
1949-04-01 · 275 sidor, varav 271 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 271 av 275 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1949:200, Med förslag rörande pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
1
Nr 200.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag rörande
pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa
icke-statliga befattningshavare, m. m.; given Stockholms
slott den 1 april 19b9.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Grunderna för den pensionering av icke-statliga befattningshavare, som
staten utövar genom statens pensionsanstalt, ha sedan länge varit i behov
av omprövning. En av huvudfrågorna härvidlag gäller det sätt, varpå pensioneringsverksamheten
bör avgränsas ur olika principiella och praktiska
synpunkter. Ett annat komplex av frågor avser själva pensioneringsgrunderna;
gällande reglemente för statens pensionsanstalt tillkom 1919 och
har kommit att framstå såsom alltmera otidsenligt mot bakgrunden av den
utveckling, som statstjänstemännens pensionering sedan nämnda år undergått.
På grundval av ett omfattande utredningsmaterial framlägges nu förslag
om utfärdande av nytt reglemente för statens pensionsanstalt, i huvudsak
utformat med gällande pensionsbestämmelser för statstjänstemän
såsom förebild. Beträffande pensioneringens avgränsning åsyftar förslaget
en provisorisk lösning, vilken bygger på det nu beslående förhållandet, att
pensioneringen helt har karaktären av statsunderstödd verksamhet. För ett
definitivt ställningstagande till avgränsningsfrågan har ytterligare utredning
1 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 200.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
ansetts erforderlig. Det nu framlagda förslaget är avsett att genomföras
den 1 januari 1950.
I propositionen framlägges vidare förslag om en provisorisk pensionsreglering
för vissa kategorier av övningslärare samt lärarpersonal vid statsunderstödda
privatläroverk i avbidan på pensionsregleringar, vilka förutsättas
åtfölja blivande löneregleringar för dessa personalkategorier. Även
den provisoriska pensionsregleringen är avsedd att genomföras den 1 januari
1950.
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
3
Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 1 april 1949.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag rörande pensionering
genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare,
m. m. samt anför därvid följande.
I. Inledning.
Den till statens pensionsanstalt (SPA) förlagda pensioneringen av ickestatliga
befattningshavare sker dels enligt reglementet för pensionsanstalten
den 31 december 1919 (nr 878) och dels enligt de för de högre kommunala
skolorna och folkskolan gällande särskilda tjänste- och familjepensionsreglementena.
Förutom denna till det statsunderstödda pensionsväsendet hänförliga
pensionering omfattar SPA:s verksamhet pensionering av arbetare
i statens tjänst inom vissa förvaltningsområden, varjämte SPA:s styrelse
i egenskap av direktion för lärarinnornas pensionsanstalt handhar pensioneringen
av lärarinnor vid vissa statsunderstödda enskilda läroanstalter.
I det följande bortses från pensioneringen av arbetare i statens tjänst och,
där ej annat framgår, även från den pensionering av icke-statliga befattningshavare,
som sker enligt andra pensionsbestämmelser än reglementet
för SPA.
De i reglementet för SPA innefattade pensionsbestämmelserna ansluta
sig till sitt innehåll i viss mån till de pensioneringsgrunder, som vid reglementets
ikraftträdande gällde för civila statstjänstemän enligt 1907 års civila
pensionslag samt reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa. Pensioneringsgrunderna
för dessa tjänstemän ha sedermera — framförallt genom
tillkomsten av 1934 års civila tjänstepensionsreglemente och 1936
års allmänna familjepensionsreglemente samt dessa reglementens efterföljare,
nämligen 1941 och 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen
— undergått genomgripande förändringar. Redan mot bakgrunden
av de enligt 1934 års civila tjänstepensionsreglemente och 1936
4
Kungi. Maj.ts proposition nr 200.
års allmänna familjepensionsreglemente gällande pensionsbestämmelserna
ha de i reglementet för SPA innefattade huvudgrunderna, vilka förblivit i
stort sett oförändrade, i åtskilliga hänseenden kommit att framstå såsom
föråldrade och i behov av omarbetning. I betraktande av den allt större
omfattning, pensioneringen genom SPA efter hand erhållit, och med hänsyn
till en i vissa fall uppkommen tveksamhet beträffande det berättigade eller
lämpliga i att utvidga anstaltens reglemente till att omfatta nya grupper av
befattningshavare, har samtidigt frågan om gränsdragningen för anstaltens
verksamhet vunnit ökad aktualitet. I samband därmed har även spörsmålet
om den av SPA administrerade pensionsverksamhetens utformning i försäkringsekonomiskt
och budgetärt hänseende kommit att påkalla beaktande.
För ett närmare övervägande av berörda frågor in. m. ansågs en undersökning
av anstaltens ställning med särskild hänsyn till storleken av det
fondunderskott, som med gällande avgifter och huvudmannabidrag kunde
beräknas föreligga, erbjuda en lämplig utgångspunkt. En dylik utredning
rörande anstaltens fondställning uppdrogs enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 17 juni 1938 åt särskilda sakkunniga. Sedan denna utredning
under en tid efter utbrottet av det senaste världskriget varit nedlagd, återupptogs
den enligt Kungl. Maj :ts beslut den 27 februari 1942. Resultatet
av utredningen framlades i en av de sakkunniga —- dåvarande direktören i
SPA S. Lindstedt och dåvarande förste aktuarien, nuvarande direktören i
SPA T. B. Kjellén — den 30 december 1943 avgiven redogörelse. Denna utvisade
bl. a. i vilken mån pensionskostnaderna för den av SPA omhänderhavda
pensioneringen då täcktes genom avgifter från befattningshavarna
eller huvudmännen respektive krävde tillskott från staten. Storleken av statens
kostnader för pensioneringen vid SPA belystes i redogörelsen vidare
genom dels kalkyler över fondställningen, dels ock en översikt över pensioneringens
framtida finansiering.
Till fullföljande av det sålunda inledda utredningsarbetet angående den
av SPA omhänderhavda pensionsverksamheten tillkallades jämlikt Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 26 maj 1944 särskilda utredningsmän (19U års
pensionsutredning), nämligen generaldirektören E. V. Sverne, ordförande,
ledamoten av riksdagens andra, numera av dess första kammare bibliotekarien
Ebon Andersson, statskommissarien E. O. F. Björn, dåvarande sekreteraren,
nuvarande förbundsdirektören i Svenska landstingsförbundet I.
Dahlgren samt dåvarande direktören i SPA S. Lindstedt. Samtidigt med utredningsmännens
tillkallande förordnades dåvarande förste aktuarien, nuvarande
direktören i SPA T. B. Kjellén att såsom expert deltaga i utredningsarbetet.
Huvudpunkterna i de åt utredningsmännen vid tillkallandet lämnade
direktiven kunna sammanfattas på följande sätt.
Utredningen borde genom avgränsning av området för den av staten ombesörjda
pensioneringen av icke-statlig personal samt modernisering av pensionsgrunderna
för de delar av SPA:s klientel, som äro underkastade anstaltens
reglemente, syfta till ett fullföljande av det på pensionsväsendets
5
Kungl Maj:ts proposition nr 200.
område under de föregående åren pågående omregleringsarbetet, vilket inneburit
en övergång till enhetliga pensioneringsgrunder för statsförvaltningen
och det statsunderstödda kommunala skolväsendet. För pensioneringsprundernas
modernisering erfordrades till en början eu omprövning
av gällande principer för avvägning av såväl pensionsunderlagens storlek
som befattningshavarnas och huvudmännens bidrag till pensionskostnaderna.
Vidare vore en närmare anpassning efter de för statliga befattningshavare
i allmänhet gällande grunderna önskvärd exempelvis vad anginge förutsättningarna
för avgångsskyldighet och pensionsrätt vid otjänstbarhet
före pensionsåldern samt beräknandet av pensionsförmån i fall, då befattningshavare
avgått före pensionsålderns inträde utan rätt att omedelbart
vid avgången komma i åtnjutande av tjänstepension. Till de angelägnaste
utredningsuppgifterna hörde en omreglering av familj epensioneringen. översynen
av pensioneringsgrunderna borde även avse en övergång från dyrtidstillägg
till rörligt tillägg å pensionerna.
I enlighet med vad som åsyftades vid föranstaltandet om utredningen angående
SPA:s fondställning borde vidare till övervägande upptagas såväl
fonderingsfrågan som övriga budgettekniska spörsmål avseende den framtida
finansieringen av pensioneringen vid SPA. Därvid borde å ena sidan beaktas,
huru fonderingsfrågan bedömts inom övriga delar av det statliga pensionsväsendet,
men å andra sidan hänsyn tagas till de särskilda förhållanden,
som förelåge med avseende å SPA:s av icke-statliga huvudmän avlönade
delägare.
En översyn av pensionsväsendet i organisatoriskt hänseende borde även
företagas. Därvid borde övervägas om anledning funnes att i fortsättningen
låta den av staten omhänderhavda personalpensioneringen i samma utsträckning
som nu vara fördelad på skilda verk eller om icke en koncentration av
verksamheten med fördel läte sig åvägabringa. Frågan om en dylik koncentration,
vilken sålunda borde göras till föremål för en förutsättningslös undersökning,
gällde, i främsta rummet den pensionsverksamhet som bedreves
av statskontoret, SPA och de affärsdrivande verken. Emellertid borde
även den statsunderstödda pensionsverksamhet, som vore anförtrodd åt
handelsflottans pensionsanstalt, uppmärksammas i förevarande sammanhang.
Frågan om formerna för det fortsatta bedrivandet av lärarinnornas
pensionsanstalts verksamhet jämte därmed sammanhängande spörsmål
borde likaledes inbegripas under utredningen. Oavsett huruvida en större
eller mindre koncentration av det statliga pensionsväsendets administration
komme till stånd, borde förslag utarbetas beträffande de organisationsåtgärder,
som påkallades av utvecklingen inom SPA:s verksamhetsområde
under tiden efter det anstalten erhållit sin nuvarande organisation.
1944 års pensionsutredning har numera avgivit ett den 30 oktober 1948
dagtecknat betänkande med förslag angående pensionering genom SPA av
vissa icke-statliga befattningshavare (SOU 1948:47). I betänkandet, vari
framlägges förslag till nytt pensionsreglemente, behandlas frågorna om dels
avgränsningen av SPA:s verksamhet, dels de allmänna riktlinjerna för ordnandet
av de icke-statliga befattningshavarnas pensionering, dels ock finansieringen
och vad därmed sammanhänger. I betänkandet upptager utredningen
däremot icke organisationsfrågan till behandling.
Pensionsutredningen — som beträffande pensionsförhållandena för befattningshavare
inom folktandvården samrått med 1940 ars lolktandvårdssakkunniga
— har haft överläggningar med representanter för tjänstemän
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
nens centralorganisation (TCO), svensk sjuksköterskeförening, slöjd- och
yrkeslärarnas riksförbund, socialtjänstemannaförbundet, svenska polisförbundet,
Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, kvinnliga legitimerade
sjukgymnasters riksförbund samt Sveriges tandläkarförbund.
över pensionsutredningens förslag ha, efter remiss, utlåtanden avgivits
av nedan angivna myndigheter, nämligen fångvårdsstyrelsen, försvarets civilförvaltning,
socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, kammarkollegiet, statskontoret,
riksräkenskapsverket, domkapitlen i Uppsala, Göteborg, Härnösand
och Stockholm, Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, skolöverstyrelsen,
överstyrelsen för yrkesutbildning, lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien,
veterinärstyrelsen, fiskeristyrelsen, kommerskollegium,
medicinalstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i samtliga län och
statens pensionsanstalt. Yttranden ha vidare, efter remiss, inkommit från
direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala, direktionen för Sunnerdahls
praktiska ungdomsskolor på landet samt styrelsen för Ericastiftelsen,
hushållningssällskapens förbund, landstingens förvaltningsutskott i samtliga
län utom Stockholms, Gotlands, Värmlands och Örebro län, stadsfullmäktige
i Stockholms, Göteborgs, Malmö, Hälsingborgs, Norrköpings och
Gävle stad, styrelsen för institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning
och forskning i Stockholm, styrelsen för Israelmissionen, styrelsen för
kungl. teatern, styrelsen för kungl. dramatiska teatern, styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lanlbruksförsök, styrelsen för socialinstitutet
i Göteborg, styrelsen för sydsvenska socialinstitutet i Lund, svenska barnavårdslärarinnors
förening, svenska barnmorskeförbundet, svenska kustsanatoriernas
samorganisation, svenska kyrkans diakonistyrelse, svenska
kyrkans missionsstyrelse, svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, svenska
diakonsällskapet, svenska landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet,
svenska lasarettsläkarföreningen, svenska sanatorieläkarföreningen,
svenska socialvårdsförbundet, svenska stadsförbundet, svenska
vanföreanstalternas centralkommitté, Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund,
Sveriges fångvårdsmannaförbund, Sveriges kommunalanställdas
pensionskassa, Sveriges privatanställdas pensionskassa, Sveriges riksidrottsförbund,
Sveriges tandläkarförbund, tjänstemännens centralorganisation,
teaterrådet, överstyrelsen för Konung Oscar II:s jubileumsfond
och överstyrelsen för svenska röda korset. Slutligen ha i ärendet inkommit
skrivelser från beskickningarna i London, Paris och Helsingfors, diakoniens
centrala råd, operans solistklubb samt W. Weibull A.B. och Weibullsholms
växtförädlingsanstalt.
Vid 1948 års riksdag (prop. nr 136; statsutsk. uti. nr 192; r. skr. nr 390)
fattades principbeslut om lönereglering för övningslärare vid olika statliga
och kommunala skolformer. I propositionen uttalades beträffande tidpunkten
för genomförandet av löneregleringen, att denna vore avsedd att om
möjligt träda i kraft den 1 juli 1949. Till grund för berörda principbeslut
låg ett av 1941 års lärarlönesakkunniga avgivet betänkande i ämnet (SOU
7
Kungi. Maj:ts proposition nr 200.
1947: 15). Vid betänkandet hade fogats förslag till avlöningsreglemente för
övningslärare, vilket förslag emellertid är föremål för överarbetning av de
sakkunniga, överarbetningen är ännu icke avslutad, och förslag kommer
icke att föreläggas riksdagen om löneregleringens ikraftträdande den 1 juli
1949.
Vad beträffar befattningshavare vid de statsunderstödda privatlaroverken
har 1944 års lönekommitté för privatläroverken den 16 juni 1948 överlämnat
betänkande med utredning och förslag angående lönereglering för
lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken in. m. Såvitt angår har
ifrågavarande befattningshavare är pensionering genom statens försorg ordnad
allenast för den kvinnliga lärarpersonalen. Pensionsförhållandena för
denna personal äro reglerade genom reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt
(LPA) den 23 december 1910 (nr 145). Sagda reglemente föreskriver
skyldighet att vara delägare i pensionsanstalten för vid statsunderstödd
högre goss- eller samskola, högre flickskola eller enskild mellanskola
anställd föreståndarinna, ämneslärarinna med full tjänstgöring samt annan
lärarinna, som i klasserna över de förberedande i en eller flera av berörda
skolor meddelar undervisning antingen sammanlagt minst 4 veckotimmar i
gymnastik eller sammanlagt minst 6 veckotimmar i ett eller flera av amnena
välskrivning, teckning, musik, huslig ekonomi, kvinnligt handarbete,
träslöjd och andra likartade slöjdarbeten eller sammanlagt minst 10 veckotimmar
oberoende av de ämnen i vilka undervisningen meddelas. För de
manliga lärarnas pensionering ha hittills från statens sida inga åtgärder
vidtagits. I åtskilliga fall har dock pensionering av vederbörande läroanstalt
eller kommun ordnats genom anslutning till enskild pensionsinrättning,
genom utfästelse av pensionsrätt eller på annat sätt.
Genom beslut den 14 januari 1949 har Kungl. Maj :t uppdragit åt 1944
års pensionsutredning att verkställa utredning och avgiva förslag i fragan
om och på vad sätt en provisorisk reglering av pensionsförhållandena for
befattningshavare vid statsunderstödda privatläroverk samt sådana övningslärare,
å vilka gällande reglemente för statens pensionsanstalt äger tilllämpning,
må kunna genomföras i anslutning till det av pensionsutredmngen
avgivna förslaget till reglemente för pensionering genom statens pensionsanstalt
av vissa icke-statliga befattningshavare.
Till fullgörande av ifrågavarande uppdrag har 1944 års pensionsutredning
den 7 mars 1949 avgivit förslag i ämnet (otryckt).
över förslaget ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret, statens
pensionsanstalt, skolöverstyrelsen, svenska facklärarforbundet och
tjänstemännens centralorganisation. Vidare ha de statsunderstödda piivatläroverkens
lärarförening i Stockholm, flick- och samskolelärarnas riksförbund,
läroverkslärarnas riksförbund och Sveriges yngre laroverkslarares
förening inkommit med en gemensam skrivelse i ärendet.
Departementschefen. Grunderna för den pensionering av icke-statliga befattningshavare,
som staten utövar genom statens pensionsanstalt, ha sedan
länge varit i behov av en omprövning. Fn av huvudfrågorna härvidlag gällei
opaginerad Kontrollera mot PDF
° Kungl. Maj. ts proposition nr 200.
omfattningen av ifrågavarande pensioneringsverksamhet eller in. a. o. det
satt varpå denna bör avgränsas ur olika principiella och praktiska synpunkter.
Ett annat komplex av frågor avser själva pensioneringsgrunderna. Såsom
i det föregående antytts ansluter sig innehållet i det nu gällande, år
1919 utfardade reglementet för statens pensionsanstalt till de pensioneringsgrunder,
som vid reglementets ikraftträdande gällde för civila statstjänsteman
enligt 1907 års civila pensionslag samt reglementet för civilstatens
änke- och pupillkassa. Mot bakgrunden av den utveckling, som grunderna
för de civila statstjänstemännens pensionering genomlöpt i olika etapper
under 1930- och 1940-talen, har det för statens pensionsanstalt gällande
reglementet kommit att framstå som alltmer otidsenligt. Detta gäller ej endast
med avseende å det sätt varpå olika detaljfrågor av större eller mindre
räckvidd lösts för å ena sidan de icke-statliga befattningshavare, som omfattas
av statlig pensionering, och å andra sidan statens egna tjänstemän,
utan olikheten avser även själva pensionsnivån och är alltså av väsentlig
betydelse.
En utredning av ifrågavarande problem har numera kommit till stånd genom
1944 års pensionsutredning, som framlagt resultatet av sina överväganden
i ämnet i ett den 30 oktober 1948 dagtecknat betänkande. I betänkandet
har bl. a. framlagts förslag till nytt reglemente för pensionering genom
statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare. Detta
reglementsförslag bygger i huvudsak på de pensioneringsprinciper, som
kommit till uttryck i de för statstjänstemännen gällande pensionsbestämmelserna.
Pensionsutredningens betänkande har blivit föremål för en omfattande
remissbehandling, vilket betingats av den mångfald av kommunala och enskilda
huvudmän, som beröras av frågan om statlig pensionering av deras
befattningshavare. Åtskilliga av remissinstanserna ha givit sin anslutning
till de av pensionsutredningen framförda förslagen. I vissa andra instansers
yttranden har givits uttryck för en mera kritisk inställning. Beträffande
pensioneringens omfattning har en mängd jämkningsförslag framställts,
vissa avseende att av pensionsutredningen föreslagna inskränkningar eller
utvidgningar i pensioneringsverksamheten icke skola genomföras, andra
åsyftande att ytterligare inskränkningar eller utvidgningar skola göras. I
några yttranden uttalas önskemål om en mera radikal begränsning av
pensioneringen genom statens pensionsanstalt, medan i åtskilliga yttranden
uttalas önskemål om en betydande utökning av denna pensioneringsverksamhet,
bl. a. genom att ifrågavarande statsunderstödda pensionering skulle
kompletteras med en ävenledes av statens pensionsanstalt handhavd icke
statsunderstödd pensioneringslinje. Åtskilliga av ifrågavarande, mera långtgående
ändringsyrkanden synas ha sin upprinnelse i önskemålet att kunna
i en och samma pensionsinrättning — statens pensionsanstalt eller en ickestatlig
inrättning — pensionera huvudmannens samtliga befattningshavare,
oberoende av huruvida dessa äro sysselsatta inom verksamhet, som materiellt
sett är statlig eller staten närstående men handhaves av icke-statligt
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
rättssubjekt, eller detta ej är fallet. I andra fall synas ändringsyrkandena
kunna hänföras till uppfattningen, att de för statstjänstemännen tillämpade
pensioneringsgrunderna äro behäftade med brister i olika avseenden. I några
remissyttranden understrykes angelägenheten av att man på sådant sätt
anordnar den statliga pensioneringsverksamheten, att pensionsförhallandena
icke i och för sig förhindra eller försvåra en övergång mellan olika arbetsgivare.
Vidare uttalas — vilket delvis sammanhänger med vad sålunda
anförts — önskemål om ett mera fullständigt tillämpande inom den statliga
pensioneringen av den s. k. oantastbarhetsprincipen. Vissa yrkanden
om en radikal begränsning eller omläggning av den statsunderstödda pensioneringen
ha annat motiv, i det att de grunda sig på uppfattningen att den
för statstjänstemännen tillämpade pensionsnivån är för låg, exempelvis för
befattningshavare tillhörande de högre dyrortsgrupperna. Man synes därvid
anse att en höjning av pensionsnivån lättare skulle kunna ernas om vederbörande
huvudmän var för sig finge taga ställning till frågan därom an
om pensionsnivån bestämmes genom statsmakternas medverkan, i vissa
fall utgår man såsom självklart från att en högre pensionsnivå än för
statens egna tjänstemän bör kunna tillämpas för befattningshavare inom
verksamhet, vilken materiellt sett är statlig eller i varje fall står staten nara
men handhaves av icke-statliga organ.
För egen del kommer jag att i det följande angiva min inställning till
pensionsutredningens och remissmyndigheternas förslag i samband med en
närmare redogörelse för dessa; jag upptager därvid efter varandra spörsmålen
om avgränsningen av statens pensionsanstalts pensioneringsverksamhet,
om utformningen av denna pensionering — varunder inbegripas olika
spörsmål, som anknyta till pensionsregleringens genomförande och om
finansieringen av verksamheten. Redan i detta sammanhang vill jag emellertid
förutskicka, att jag finner åtskilliga av de synpunkter beaktansvärda,
som i remissyttrandena anlagts på frågan om pensioneringens omfattning.
Jag anser därför skäl föreligga att göra det definitiva lösandet av denna
fråga beroende på ytterligare utredning. Därest i enlighet härmed fråga nu
närmast blir om en provisorisk gränsdragning, synas i en del fall tillräckliga
skäl icke finnas att genomföra förslag om undantagande från pensioneringen
av grupper, som nu äro inordnade under densamma. Att frågan skulle
bliva om ett provisorium bör å andra sidan icke utgöra något ovillkorligt
hinder mot att i pensioneringen medtaga nya grupper, då skäl därtill anses
föreligga; uppenbarligen är dock en viss försiktighet härvidlag påkallad.
Vad härefter angår pensioneringens utformning och frågan huruvida en
pensionsreglering nu bör genomföras efter de av pensionsutredningen uppdragna
riktlinjerna, anser jag mig kunna i denna del i huvudsak bitrada
utredningens förslag, vilket i stort sett avser att bereda ifrågavarande ickestatliga
befattningshavare samma pensionsrätt som statstjänstemännen.
Jag är således beredd att på grundval av det föreliggande förslaget förorda,
att en pensionsreglering enligt däri angivna huvudgrunder genomföres
den 1 januari 1950. Beträffande de önskemål, som vissa remissmyndigheter
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
framfört om underlättande i pensionshänseende av en övergång mellan olika
arbetsgivare och om en mera fullständig tillämpning inom den statliga pensioneringen
än för närvarande av grundsatsen om pensionsrättens oantastbarhet,
vill jag erinra om att riksdagen i olika skrivelser till Kungl. Maj :t
hemställt om allmän översyn av pensionsreglementena och oantastbarhetsprincipens
tillämpning. En utredning härom synes mig kunna igångsättas
under den närmaste framtiden; förut denna dag har jag av särskild anledning
— vissa straff lagsändringar beträffande ämbetsbrott och ämbetsstraff
trädde i kraft den 1 januari 1949 — anmält förslag om upphävande
av pensionsreglementenas bestämmelser om vissa särskilda verkningar i
pensionshänseende av avsättning och skiljande i administrativ ordning från
tjänsten, ett förslag som i sin mån innebär ett steg i riktning mot oantastbarhetsprincipens
tillämpning. Den uppfattning, som framkommit i vissa
remissyttranden om att den pensionsnivå, som tillämpas för statstjänstemännen,
icke kan godtagas för andra närstående befattningshavargruppers vidkommande,
anser jag mig icke kunna biträda. Jag vill härvid erinra om att
denna pensionsnivå, som är av så sent datum som den 1 juli 1947, för statstjänstemännens
del godtagits av tjänstemannaorganisationer, till vilka i betydande
utsträckning även de här avsedda personalkategorierna äro anslutna,
och att statsmakterna för sin del funnit ifrågavarande nivå skälig. Enligt
min uppfattning får en sund utveckling på pensionsområdet på längre
sikt anses bättre främjas om för statstjänstemännen och dem närstående
grupper tillämpas någorlunda ensartade pensioneringsgrunder än om en
ojämn utveckling på detta område kommer till stånd såsom en följd av
de större eller mindre möjligheter som vid olika tillfällen kunna föreligga
för skilda personalgrupper att få sina önskemål tillgodosedda av enstaka
arbetsgivare eller grupper av arbetsgivare. Vad jag nu anfört innebär givetvis
icke att jag vill förorda en brådstörtad övergång för samtliga befattningshavare
i allmän tjänst till de av staten nu tillämpade pensioneringsgrunderna
utan endast att jag icke kan ansluta mig till tanken på åtgärder,
som direkt strida mot den målsättning man enligt min uppfattning bör ha
för utvecklingen på pensionsområdet.
Vad angår det förslag pensionsutredningen efter särskilt uppdrag utarbetat
rörande provisorisk reglering av pensionsförhållandena för dels sådana
kategorier av övningslärare, å vilka gällande reglemente för statens
pensionsanstalt äger tillämpning, dels ock befattningshavare vid statsunderstödda
privatläroverk, sammanhänger behovet av en dylik pensionsreglering
nära med att den lönereglering för övningslärare vid olika statliga
och kommunala skolformer, varom principbeslut fattades vid fjolårets
riksdag, befunnits icke kunna genomföras under budgetåret 1949/50
och att förslag ej heller ansetts kunna föreläggas innevarande års riksdag
om lönereglering för befattningshavare vid de statsunderstödda privatläroverken.
Den förra av dessa löneregleringsfrågor sammanhänger organisatoriskt
i viss man med den sedan flera decennier olösta frågan om anställnings-
och avlöningsförhållanden för kyrkomusiker, i det att man förutsatt
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
att övningslärartjänster i största möjliga utsträckning skola anordnas som
heltidstjänster — i den mån så erfordras genom inrättandet av s. k. kombinerade
tjänster — samtidigt som i det föreliggande utredningsförslaget
rörande kyrkomusiker förutsatts, att dessa skola kunna erhålla fyllnadstjänstgöring
i skola. Angivna förhållande gör det uppenbarligen önskvärt,
att båda omregleringarna genomföras samtidigt. Senare denna dag torde
komma att föreslås avlåtande av proposition till riksdagen rörande principbeslut
om lönereglering för kyrkomusiker, och om sådant beslut fattas föreligger
möjlighet att vidtaga organisatoriska förberedelser till övningslärar-
och kyrkomusikerreformernas genomförande. Med utgångspunkt
härifrån och från att det skall bliva möjligt att för nästa års riksdag
vid början av dess vårsession anmäla förslag till avlöningsbestämmelser
för ifrågavarande personalgrupper, anser jag det kunna förutsättas
att det blir möjligt att genomföra berörda omregleringar den 1
juli 1950. Vad de statsunderstödda privatläroverkens befattningshavare
beträffar synes det i och för sig naturligt att dessas anställnings- och
avlöningsförhållanden ordnas med motsvarande statliga och kommunalanställdas
som förebild, och med hänsyn till de beträffande dessa skolor föreliggande
särskilda förhållandena — huvudmännens svaga ekonomiska
ställning och det allmännas intresse av skolornas verksamhet bl. a. med
hänsyn till svårigheten att vid andra skolor absorbera elevmaterialet - torde man enligt min mening våga räkna med att en principiell likställighet
härvidlag kan genomföras den 1 juli 1950. Med hänsyn till nu anförda
omständigheter ha skäl ansetts tala för att en reglering av pensionsförhållandena
för övningslärarna och privatläroverkens lärare icke skall
anstå längre än nödvändigt utan genomföras samtidigt med ikraftträdandet
av nytt reglemente för statens pensionsanstalt. Fråga har emellertid
härvid endast ansetts kunna bliva om provisoriska anordningar, som mera
syfta till att underlätta en tillämpning av det avsedda nya reglementet för
statens pensionsanstalt på dessa grupper än till att på förhand uttaga de
konsekvenser i pensionshänseende, som kunna beräknas följa på en lönereglering.
Det från angivna utgångspunkter av 1944 års pensionsutredning
utarbetade förslaget till provisorisk pensionsreglering synes mig efter vissa
jämkningar godtagbart; jag återkommer i det följande till denna fråga.
I skilda sammanhang har frågan om en förbättring av s. k. äldre pensioner
från statens pensionsanstalt förts på tal. Därest en pensionsreglering
för aktiv personal kommer till stånd i enlighet med vad jag här förordat,
synes mig anledning finnas att upptaga denna fråga till närmare övervägande.
En utredning av detta spörsmål bör således enligt min uppfattning
numera komma till stånd. Vid denna synes även förtjänt att övervägas,
huruvida och i så fall på vilka vägar pension kan beredas ett
mindre antal manliga f. d. lärare vid de statsunderstödda privatläroverken,
för vilkas pensionering huvudmännen icke sörjt på ett sätt, som kan anses
tillfredsställande.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
Såsom bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende (bil. 1~3) torde få
fogas av 1944 års pensionsutredning upprättade förslag till
1) reglemente för pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa
icke-statliga befattningshavare;
2) kungörelse med övergångsbestämmelser till nämnda reglemente; samt
3) kungörelse angående tillämpning av nämnda reglemente å övningslärare
vid högre kommunala skolor m. fl.
Kungl. Maj:ts proposition nr 200-
13
II. Allmänna förutsättningar för statens medverkan till pensionering
av icke-statliga befattningshavare.
Nuvarande förhållanden. De befattningar, sona äro eller kunna bli föienade
med pensionsrätt enligt reglementet för SPA, kunna efter det verksamhetsområde,
vartill de höra, indelas i följande huvudgrupper, nämligen
befattningar inom undervisningsområdet (f. n. omkring 2 600 befattningar),
hälso- och sjukvården samt socialvården (sammanlagt omkring 14 800 befattningar),
polisväsendet (omkring 1 400 befattningar), jordbruket med
binäringar (omkring 200 befattningar), sjömanshusen (omkring 70 befattningar)
och de kungl. teatrarna (omkring 300 befattningar). Härtill komma
vissa befattningar inom kyrkoväsendet, som äro eller kunna bli förenade
med pensionsrätt avseende endast familjepension (omkring 40 befattningar).
Inom de skilda verksamhetsområdena är pensioneringens omfattning
begränsad sålunda, att pensioneringen förbehalles befattningshavare
inom viss gren av verksamhetsområdet eller viss grupp av befattningshavare
inom verksamhetsområdet eller gren därav. Pensioneringen enligt reglementet
för SPA omfattar, på sätt av det anförda framgår, f. n. omkring 19 000
befattningshavare.
Begränsningen av pensioneringen till vissa verksamhetsgrenar kommer i
reglementet till uttryck genom att där angivas de olika slag av förekommande
verksamhetsformer, institutioner och inrättningar, vid vilka befattningshavarna
äro sysselsatta, eller de huvudmannakategorier, där de äro
anställda, eller genom att villkor om statsunderstöd till verksamheten uppställts.
Begränsningen av pensioneringen till viss grupp av befattningshavare
inom verksamhetsområde eller gren därav sker genom att i reglementet
angivas de särskilda slag av befattningar, som inbegripas i pensioneringen
eller att där uppställts särskilda villkor beträffande anställningens
fasthet och tjänstgöringens omfattning in. in. För mera detaljerade upplysningar
om nu berörda förhållanden torde i delta sammanhang få hänvisas
till reglementet för SPA och den i kap. III av pensionsutredningens betänkande
lämnade redogörelsen. Här må dock beträffande huvudmannaskapet
och statsbidragsförhållandena vid de i pensioneringen inbegripna verksamhetsgrenarna
sammanfattningsvis nämnas följande.
Huvudmännen för de till pensioneringen anslutna befattningarna utgöras,
frånsett några undantagsfall av rent statligt huvudmannaskap, av ickestatliga
subjekt. För befattningarna inom undervisningsväsendet, hälso- och
sjukvården samt socialvården utgöras huvudmännen i flertalet fall av
kommuner, men även enskilda subjekt sasom stiftelser och föreningar förekomma
som huvudmän. Befattningarna inom polisväsendet bilda en rent
kommunal grupp. Inom övriga områden utgöras de till SPA anslutna liu
-
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
vudmännen huvudsakligen av offeintligrättsliga anstalter, stiftelser, föreningar
och därmed jämförliga sammanslutningar. I några fall äro aktiebolag
huvudman.
De befattningshavare, som omfattas av pensioneringen, tillhöra i allmänhet
verksamhetsgrenar, som till större eller mindre del finansieras genom
bidrag av statsmedel. Det förekommer dock, att befattningshavare äro anslutna
till SPA utan att något särskilt statsbidrag utgår till verksamheten.
Detta är fallet särskilt i fråga om befattningshavare inom hälso-, sjuk- och
socialvården, där krav på statsbidrag i allmänhet ej uppställts såsom villkor
för pensionsrätt.
I detta sammanhang må vidare nämnas, att befattningshavare, som från
tjänst med delaktighet i SPA övergår till en med dylik delaktighet icke förenad
befattning hos statsunderstödd institution, enligt särskild bestämmelse
i reglementet för SPA under viss förutsättning och efter beslut av Kungl.
Maj .t i varje särskilt fall kan bibehållas vid delaktighet i pensionsanstalten.
Dylik delaktighet förekommer emellertid för närvarande endast i ett par
fall.
Direktiven för 1944 års pensionsutredning. Ett övervägande av frågan om
det sätt, varpå den av SPA omhänderhavda pensionsverksamheten bör avgränsas,
bär aktualiserats närmast genom framställningar om pensionsrätt
i anstalten för nya befattningshavargrupper. Mot bakgrunden härav uttalades
följande vid tillsättandet av 1944 års pensionsutredning.
Erinran gjordes bl. a. om de pensionsmöjligheter i enskilda pensionskassor,
som numera förelåge och kunde medföra, att statens medverkan nu
icke i samma män som tidigare erfordrades för ordnande av olika befattningshavares
pensionsfrågor. I fråga om den ekonomiska innebörden för
staten av pensionering av befattningshavare genom SPA anmärktes, att
statens medverkan till pensioneringen i allmänhet även innefattade bestridande
av en stor del av pensionskostnaderna och att detta jämväl torde
vara åsyftat med de framställningar om pensionsrätt som tid efter annan
förekomme. I samband härmed fästes uppmärksamhet vid att statens deltagande
i pensionskostnaderna för icke-statlig personal vore att betrakta som
en form av statsbidrag till den verksamhet, i vilken personalen är anställd.
Frågan i vilken utsträckning staten i fortsättningen borde lämna bidrag
till dylika pensionskostnader borde bedömas även med hänsynstagande till
i vad mån staten i de olika fallen hade anledning att ekonomiskt bidraga till
verksamheten.
1944 års pensionsutredning. Angående behovet av statens medverkan till
pensionering av icke-statliga befattningshavare bär pensionsutredningen
understrukit, att förhållandena i olika hänseenden ändrats sedan staten
började sin pensioneringsverksamhet beträffande icke-statliga befattningshavare.
Möjligheterna att ordna en tillfredsställande tjänstemannapensionering
utan statens medverkan vore numera helt andra än förr. Även beträffande
vederbörandes möjligheter att bära kostnaderna för en pensionering
utan det statliga stöd i ekonomiskt hänseende, som en anslutning till
SPA brukade innebära, hade förhållandena under senare tid förändrats.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Detta gällde särskilt de huvudmän, som utgjordes av kommuner. Den
ekonomiska utvecklingen i landet hade medfört en icke obetydlig ökning
av kommunernas skatteunderlag. Redan på grund härav syntes numera i
allmänhet inga större svårigheter föreligga för landsting, städer eller större
landskommuner att bära de pensionskostnader, som vid en försäkringsmässigt
ordnad pensionering av deras anställda skulle komma att åvila dem
såsom huvudmän. Dessutom komme genom det arbete, som för närvarande
påginge för sammanslagning i stor utsträckning av två eller flera kommuner
till större kommunala enheter, många av de mindre kommunerna
att inom de närmaste åren upplösas för att ingå i en ekonomiskt mera bärkraftig
kommun.
Emellertid har pensionsutredningen framhållit att, även om behovet av
statlig medverkan till pensionering av icke-statliga befattningshavare i vissa
hänseenden minskats, anledning likväl alltjämt funnes för staten att på liknande
sätt som hittills bereda möjlighet till statsunderstödd pensionering i
statlig anstalt för åtskilliga kategorier befattningshavare inom staten eller
det allmänna närstående verksamhetsområden. En sådan statlig medverkan
till pensionering av befattningshavarna vore närmast motiverad av statens
intresse för viss verksamhetsgrens upprätthållande. Genom att själv taga
hand om pensioneringen av dessa befattningshavare finge staten större
möjlighet att reglera pensionsförmånerna i anslutning till de principer som
staten uppställt för pensioneringen av sina egna tjänstemän. I samband
med pensionsregleringen finge staten också inflytande på bestämmelserna
om befattningshavarnas pensionsåldrar, avgångsskyldighet o. d., vilka faktorer
ju tidigt observerats såsom av betydelse för en verksamhetsgrens effektivitet.
Statens intresse av en verksamhetsgren kunde också ha föranlett
statsbidrag till verksamhetens bedrivande. Detta bidrag behövde ej ha
karaktären av understöd betingat av några behovssynpunkter utan kunde
vara att betrakta mera som ett bidrag med hänsyn till verksamhetens nytta
för det allmänna. Det syntes i sådana fall rimligt, att staten bidroge även
till pensionskostnaden. Dylikt bidrag syntes som hittills i allmänhet böra
lämnas genom anslutning till den av SPA omhänderhavda statsunderstödda
pensioneringen.
I fråga om pensioneringens omfattning har pensionsutredningen till en
början sökt uppdraga vissa allmänna riktlinjer, avsedda att tjäna till ledning
vid ställningstagandet till frågor om rätt för icke-statliga befattningshavare
att vinna delaktighet i SPA. Utredningen har framhållit angelägenheten
av att en så markerad gräns som möjligt erhålles mellan området for
SPA:s pensionsverksamhet och området för den enskilda pensionsverksamheten;
en så vitt möjligt klar gränsdragning vore påkallad bl. a. av statsekonomiska
skäl i betraktande av de kostnader för staten, som pensioneringen
i SPA medförde.
Härvid har utredningen till en början funnit, att pensionering genom
SPA:s försorg i princip borde förbehållas befattningshavare inom sådan
verksamhet eller gren av verksamhet, som står staten nära och som genom
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
statsmakternas åtgärder av ena eller andra slaget särskilt utmärkts som en
på staten ankommande angelägenhet, ehuru den handhaves av icke-statligt
förvaltningsorgan. Till närmare utveckling av sitt förslag om en dylik h uvudregel
rörande verksamhetsgrenarna har utredningen
anfört i huvudsak följande.
Motiven för statlig medverkan till vissa icke-statliga befattningshavares
pensionering genom anslutning till statlig pensionsanstalt sammanhänga
nära med statens intresse för upprätthållandet av den verksamhet, i vilken
de ifrågavarande befattningshavarna äro anställda. Man torde därför för
anslutning till SPA såsom allmän regel kunna uppställa det kravet, att
staten och det allmänna har ett verkligt påtagligt intresse av den ifrågavarande
verksamheten. Detta intresse bör vara av den art, att verksamheten
kan sägas falla inom ramen för den offentliga samhällsverksamheten. Det
ar särskilt nödvändigt att särskilja den offentliga verksamhet, som här avses,
från den privata verksamhet som, om ock av stor betydelse i och för
sig, normalt handhaves av enskilda och finansieras med enskilda medel.
I åtskilliga fall måste stora svårigheter dock uppstå att med ledning av en
allmänt formulerad sats bedöma om viss verksamhet är sådan, att pensionsrätt
för till densamma knutna befattningshavare i princip bör beviljas i
statlig pensionsanstalt. På åtskilliga områden är gränsen flytande mellan
verksamhet av övervägande offentligt och verksamhet av övervägande enskilt
intresse. Fall finnas, där staten på olika sätt stödjer och uppmuntrar
verksamhet, som likväl i detta sammanhang närmast synes hänförlig till
verksamhet av enskild natur.
I många fall kunna statsbidragsförhållandena giva vägledning, när det
gäller att bedöma ifrågavarande spörsmål. I de fall, då staten lämnar så
avsevarda bidrag till verksamheten, att densamma till huvudsaklig del bygger
på statsmedel och bidragen tillika fått mera permanent karaktär t. ex.
genom att grunderna för desamma reglerats i författningar eller på liknande
satt, torde det i allmänhet finnas anledning att anse, att verksamheten
har sådan offentlig natur, att pensionsrätt skulle kunnat tillerkännas dess
befattningshavare i SPA. Särskilda skäl att bevilja pensionsrätt i statlig
pensionsanstalt kunna också anses föreligga i de fall, då statsbidrag utgår
till bestridande av befattningshavares i författning reglerade löner eller minimilöner.
I sådana fall gäller för närvarande i regel" obligatorisk delaktighet
i SPA. Liknande skäl som föranlett statsmakterna att reglera samt bidraga
till befattningshavares löneförmåner kunna även åberopas till stöd
för en reglering av pensionerna, som ju få sägas utgöra en del av ersättningen
för arbetet. Däremot synes den omständigheten, att en verksamhet
understodjes med statsmedel, icke ensam för sig böra motivera, att vid
verksamheten sysselsatta befattningshavare principiellt må komma i åtnjutande
av statlig medverkan till pensioneringen. Statsbidragen äro nämligen
sa olikartade till natur och syfte och av så skiftande stor!ek"och betydelse, att
det framstår som nödvändigt att i varje särskilt fall pröva, i vad mån därav
kunna dragas några slutsatser i fråga om skälen för stöd till pensioneringen.
I sadana fall, då statsbidrag lämnats endast i syfte att mer eller mindre
tillfälligt stödja eller uppmuntra en verksamhet, som eljest icke är att bet!*.
,*.a såsom en huvudsakligen allmän angelägenhet, synes anledning icke
» tt? öppna möjlighet till pensionering av befattningshavarna genom
SPA. Härvid bör jämväl beaktas, att det stöd till en verksamhet, som pensionsrätt
i SPA för verksamhetens befattningshavare innebär, ej kan avvecklas
lika lätt som ett vanligt statsbidrag.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Även om statsbidrag till eu verksamhet utgör ett viktigt förhållande att
beakta vid avgränsningen av de statliga åtgärderna beträffande pensioneringen
av icke-statliga befattningshavare, synes dock den omständigheten
att inga eller endast obetydliga statliga bidrag utgå till viss verksamhet icke
alltid böra utesluta statlig medverkan till pensioneringen. Fall finnas, där
verksamheten står staten nära men statsbidraget ändock motsvarar en mycket
ringa del av driftskostnaderna. Exempel härå utgöra de lokala lantbrukskemiska
kontrollstationerna samt de lokala frökontrollanstalterna.
Behovet av statsbidrag är för deras vidkommande relativt obetydligt tack
vare avsevärd inkomst av analysavgifter in. in. I andra fall kunna donationsmedel
finnas, som väsentligt minska det behov av statsbidrag som eljest
skulle förelegat och sannolikt blivit tillgodosett. Anledning kan för övrigt
finnas att låta ett i och för sig motiverat statligt stöd till viss verksamhetsgren
få just formen av medverkan till pensionering av till denna hörande
befattningshavare.
Spörsmålen rörande de allmänna förutsättningarna för pensionsrätt i SPA
te sig vidare något olika i de fall då huvudmannaskapet åvilar ett kommunalt
subjekt och i de fall då enskilt subjekt är huvudman för en verksamhet.
Vid sidan av staten utgöra numera även kommunerna samhällsverksamhetens
naturliga subjekt. Såsom utvecklingen gestaltat sig ha samhällsuppgifternas
fördelning mellan stat och kommun kommit att bero mera av
praktiska överväganden än av en teoretisk gränsdragning mellan uppgifter
av kommunalt och av statligt intresse. Organisatoriska och ekonomiska
skäl ha i många fall föranlett, att uppgifter, som i betraktande av verksamhetens
betydelse för landet i dess helhet närmast äro av statlig karaktär,
anförtrotts åt kommunerna att ombesörja. I vissa fall ha kommunerna genom
lagstiftning ålagts att handha allmänna uppgifter. I andra fall har
staten nöjt sig med att på olika sätt söka uppmuntra kommunerna att taga
befattning med uppgifterna ifråga. Ofta har staten i dessa fall beviljat
statsbidrag till verksamheten i större eller mindre omfattning. I de fall då
pensionsrätt i SPA hittills förekommit för kommunala befattningshavare
har det varit inom sådana kommunala verksamhetsgrenar, som innefattat
uppgifter av sådan statlig karaktär som ovan sagts. Redan med hänsyn till
angivna förhållanden har utredningen funnit en sådan avgränsning av SPA:s
verksamhet icke kunna förordas, som från delaktighet i SPA skulle utesluta
kommunala befattningshavare med arbetsuppgifter inom de ovan angivna
staten närstående verksamhetsområdena. Oaktat kommunernas ekonomiska
bärkraft förbättrats och efter den allmänna kommunindelningen sannolikt
ytterligare kommer att i många fall stärkas, så alt dessa utan större svårigheter
skulle kunna bära kostnaderna för pensionering av här avsedda
befattningshavare utan statens medverkan, lärer fog dock finnas för, att
staten ekonomiskt bidrager till pensioneringen i betraktande av uppgifternas
art och dessas alltmer ökade betydelse för landet i dess helhet. Detta gäller
icke endast i de fall där staten påtagit sig kostnader för själva verksamheten
utan även i vissa fall där några statsbidrag icke utgå.
Vid sidan av stat och kommun fullgöra även allmänna inrättningar och
anstalter, stiftelser samt enskilda sammanslutningar och personer inom åtskilliga
områden uppgifter av offentlig natur. Därest denna verksamhet ej
förekomme, skulle detta föranleda, att staten eller kommunerna skulle nödgas
utvidga sin verksamhet på dessa områden. Det allmänna har därför anledning
alt stödja den av dylika inrättningar drivna verksamheten. Detta
bär ofta skett genom statsbidrag. 1 anslutning bärtill kan verksamheten även
ha blivit föremål för statliga regleringsåtgärder i olika hänseenden. Även
2 Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 1 sand. Nr 200.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
för befattningshavarnas pensionering ha statsmakterna kommit att intressera
sig och därvid har anslutning till SPA i flera fall medgivits. 1 de fall då
pensionsrätt hittills förekommit i SPA för befattningshavare, anställda hos
enskilda huvudmän, har det i regel gällt befattningshavare i sådan verksamhet,
som kompletterar det allmännas verksamhet på näraliggande områden.
I flertalet fall har som villkor för pensionsrätt föreskrivits, att statsbidrag
skall utgå. I vissa fall, t. ex. på sjukvårdens område, har emellertid
kravet på statsbidrag som villkor för pensionsrätt icke uppställts. En garanti
för att pensioneringen i sådana fall ej skall få en icke avsedd omfattning
har skapats därigenom, att krav i stället uppställts på att huvudmannen
för verksamheten, där denna ej är en kommunal sammanslutning, skall
vara av sådant slag, att åtminstone verksamhet i rent privatekonomiskt
syfte uteslutes.
Vad härefter angår de personalkategorier inom berörda verksamhetsområden,
för vilka pensionsförhållandena böra kunna ordnas genom
anslutning till SPA, bär utredningen till en början förordat, att pensionsrätt
endast skall tillkomma innehavare av befattning, som inrättats för stadigvarande
behov. Utredningen har härom och beträffande förslagets innebörd
i jämförelse med nuvarande förhållanden anfört i huvudsak följande.
Enligt SPA:s nuvarande reglemente hänför sig pensionsrätten i princip
till innehavet av viss befattning, dock att den som övergått till en med delaktighet
i SPA ej förenad befattning hos statsunderstödd institution på
vissa villkor kan få bibehålla tidigare förvärvad delaktighet. Genom de bestämmelser,
som meddelats angående särskild reglering av anställningsförhållandena
vid de befattningar vilka — utan att vara obligatoriskt förenade
med pensionsrätt — må anslutas till SPA, ha garantier skapats för att ansluten
befattning kan antagas motsvara ett varaktigt behov samt avse tjänstgöring
av viss, ej alltför ringa omfattning. Härigenom har den begränsningen
i fråga om möjligheterna att ansluta personal till SPA åstadkommits,
att personal i arbetaranställning, vikarier och tillfälligt anställda befattningshavare
i princip lämnats utanför pensioneringen. Bortsett från vissa
vikarierande lärare, vilka kunna vinna delaktighet i SPA, förekommer
icke något undantag härifrån. Visserligen har den vid de kungf. teatrarna
anställda tekniska personalen blivit obligatoriskt ansluten till SPA, ehuru
den bl. a. bär att fullgöra vissa arbetaruppgifter, men i betraktande av de
särskilda förhållanden som råda i fråga om denna personal har anslutningen
ansetts icke innebära något principiellt avsteg från de allmänna reglerna
för SPA-pensioneringen.
För framtiden bör pensioneringen i SPA utan undantag begränsas till att
avse innehavare av befattningar. Nu föreliggande möjlighet att bibehållas
vid delaktighet i SPA efter övergång till befattning, som ej är förenad med
sådan delaktighet, bör sålunda upphöra liksom även den motsvarande statstjänstemän
icke till buds stående möjligheten för vikarierande lärare att
erhålla pensionsrätt. Vad personal i egentlig arbetaranställning beträffar,
har någon anslutning till SPA av densamma icke ifrågasatts i de utredningen
meddelade direktiven, och frågan om en eventuell pensionering av ickestatlig
arbetarpersonal faller salunda utom ramen för utredningsuppdraget.
Då härtill kommer, att arbetarpersonalen ej lämpligen kan inordnas i samma
reglemente som befattningshavarna, att beträffande densamma vissa av
utredningen angivna allmänna förutsättningar för pensionering med statens
medverkan av personal inom de olika verksamhetsområdena i regel
icke kunna anses föreligga samt att anordnande av sådan pensionering för
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
vissa icke-statliga arbetare skulle verka prejudicerande och medföra särskilda
pensioneringskostnader för staten, har utredningen utgått från att
arbetarpersonalen framdeles liksom hittills skall vara utesluten från SPApensioneringen.
Skulle statsmakterna anse statlig pensionering böra ordnas
för någon eller några grupper icke-statliga arbetare, synes närmast böra
övervägas att inordna dithörande arbetare i särskilt tjänste- och familj epensionsreglemente.
Först sedan en inom en verksamhetsgren anställds arbetsuppgifter och
anställningsförhållanden blivit fixerade och reglerade, synes det utredningen,
att den anställde kan sägas inneha sådan anställning i befattning, som
motiverar anslutning till SPA. Att generellt närmare angiva, hur fast en anställning
bör vara för att pensionsrätt skall kunna beviljas vid densamma,
synes icke vara möjligt. I fråga om befattningar, som obligatoriskt skulle
kunna anslutas till SPA, böra dock som hittills några större svårigheter icke
möta att låta författningsbestämmelser i ämnet närmare karakterisera befattningen.
För andra befattningar, där fråga kan bliva om anslutning till anstalten,
torde böra fordras, att reglerande föreskrifter om arbetsuppgifterna
samt avlönings- och övriga anställningsförhållanden vid befattningen meddelas.
I såväl ena som andra fallet bör därvid iakttagas, att befattningen erhållit
en mera fast karaktär och att det för den däri anställde ej är fråga
om ett tillfälligt bestridande av densamma. I detta senare hänseende synes
det i allmänhet kunna vara tillräckligt, att för befattningen lämnats föreskrift
om viss uppsägningstid.
Beträffande spörsmålet om de personalkategorier, för vilka en pensionering
genom SPA:s försorg borde ifrågakomma, har utredningen vidare erinrat
om att inom flertalet av de verksamhetsområden, som omfattas av pensioneringen
i SPA, endast innehavare av vissa i reglementet särskilt angivna
befattningar beretts möjlighet att få pensionsrätt i pensionsanstalten, medan
andra grupper av befattningshavare inom områdena lämnats utanför pensioneringen.
Detta gällde särskilt inom undervisningsväsendet, hälso- och sjukvården
samt socialvården, eller alltså inom tre av de typiskt kommunala
verksamhetsområdena, i det att inom dessa senare verksamhetsområden i
stort sett endast lärare, respektive vårdpersonal med speciell utbildning och
kompetens beretts pensionsrätt i SPA. Att så blivit fallet kunde i viss mån
ha betingats av historiska förhållanden men syntes främst ha föranletts av
att statlig medverkan till pensioneringen av befattningshavare befunnits mer
eller mindre motiverad alltefter arten och betydelsen av de uppgifter som
ankomma på de olika befattningarna.
I anslutning till de sålunda för närvarande gällande avgränsningsförhållandena
har utredningen — efter erinran om sitt förut återgivna förslag att
pensioneringen i SPA i princip borde begränsas till befattningshavare i verksamhet,
varav staten och det allmänna ha ett mera påtagligt intresse — föreslagit
eu supplementär avgränsningsregel och om denna
anfört följande.
Det synes väl överensstämma med denna princip för avgränsningen, att
betydelsen för det allmänna av de uppgifter som ankomma på varje särskild
befattning beaktas vid avgränsning inom verksamhetsgrenarna av bcfattningshavargrupperna.
Enligt utredningens mening synes alltså den statliga
pensioneringen av icke-statliga befattningshavare i princip endast böra omfatta
sådana befattningshavare, på vilkas arbetsinsats den verksamhet, som
staten vill främja, är mera direkt beroende och beträffande vilka inflytande
på kompetens och anställningsvillkor är önskvärd från statens sida. I kon
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
sekvens härmed synes det utredningen, som om pensioneringen av personal,
vars uppgifter främst gälla upprätthållandet av en för viss verksamhet anordnad
yttre apparat, i regel bör liksom hittills få ordnas av huvudmannen
utan statens medverkan. Personal av sådant slag (t. ex. vaktmästare vid
skolor, ekonomi- och kontorspersonal vid sjukhus) kan visserligen vara nödvändig
för verksamhetens bedrivande, men arten av dess arbetsuppgifter
har i allmänhet icke föranlett någon enhetlig reglering av personalens utbildning
och kompetens och i stort sett har det överlämnats åt huvudmannen
att fritt bestämma organisationen av den del av verksamheten som ankommer
på här avsedd personal. Det kan alltså icke sägas, att statsmakterna
i allmänhet beträffande den här senast berörda personalens verksamhet
vidtagit några sådana åtgärder, att den utmärkts som en statlig angelägenhet.
Med hänsyn till anförda omständigheter har utredningen funnit
sig böra förorda en avgränsning beträffande befattningshavargrupperna som
tar sikte på de olika befattningshavargruppernas förhållande till staten och
det allmänna. En sådan avgränsning synes leda till en liknande begränsning
som hittills skett vid pensionering av befattningshavare särskilt inom undervisningsväsendet,
hälso- och sjukvården samt socialvården. Endast beträffande
sådan verksamhet som anknutits till institutioner, vilka organisatoriskt
och ekonomiskt stå staten särskilt nära, har utredningen funnit sig
böra föreslå en mindre restriktiv linje. I fråga om institutioner av sistnämnda
slag anser utredningen, att staten bör påtaga sig ett vidsträcktare
ansvar för lösandet av personalens pensionsfråga, varvid i stort sett förhållandena
vid jämförbara statliga institutioner synas kunna efterbildas.
Beträffande vissa till SPA anslutna institutioner har pensioneringens omfattning
befunnits böra bestämmas generellt d. v. s. utan någon uppräkning
i reglementet av de olika slag av befattningar, som må förenas med pensionsrätt.
Efter uttalande, att därmed ej får anses definitivt avgjort, att alla anställda
vid sådana institutioner må erhålla pensionsrätt i SPA, har utredningen
härom anfört följande.
Liksom hittills varit fallet lärer det även i fortsättningen böra få ankomma
på vederbörande myndigheter att när frågor uppkomma om befattningars
förenande med pensionsrätt i SPA taga ställning till, huruvida befattningarna
äro av den art att pensionsrätt i SPA bör medgivas. Härvid kan
det bl. a. ställa sig vanskligt att avgöra, huruvida fråga är om verklig befattning
eller om arbetaranställning, beträffande vilken delaktighet i SPA
är utesluten. Avgörandet synes böra göras beroende av huruvida anställningsförhållandena
blivit reglerade i överensstämmelse med vad för anslutning
till SPA av befattning i allmänhet är föreskrivet samt huruvida motsvarande
statliga anställning är förenad med pensionsrätt enligt det statliga
allmänna tjänstepensionsreglementet. Endast där så är fallet, synes anställningen
kunna hänföras till befattning.
Sammanfattningsvis har pensionsutredningen angivit de förutsättningar,
som enligt utredningens mening böra i sistnämnda avseende uppställas som
villkor för anslutning av befattningshavare till pensioneringen i SPA, sålunda
att pensionsrätt i allmänhet endast bör tillkomma innehavare av befattning,
vilken avser tjänsteåligganden av mera direkt betgdelse för sådan verksamhet
eller gren av verksamhet, som staten genom särskilt vidtagna åtgärder
visat sig vilja befrämja, och att undantag från denna begränsningsregel
icke bör göras i vidare mån än i fråga om befattningshavare, som icke
21
Kunffl. Maj:ts proposition nr 200.
ha direkt betydelse för verksamhetens bedrivande men äro anställda inom
sådan nyssnämnd verksamhet eller gren av verksamhet, som ekonomiskt och
organisatoriskt står staten särskilt nära. Den av pensionsutredningen härvidlag
förordade avgränsningen av pensioneringen, vilken i det stora hela
motsvarar vad som därutinnan nu gäller, har enligt vad utredningen uttalat
givetvis skett under hänsynstagande till de med pensioneringen förenade
kostnaderna för staten.
Utredningen har emellertid också övervägt en inom utredningen framförd
tanke på en sådan utvidgning, att SPA i vissa fall skulle kunna handha även
en pensionering byggd på att kostnaderna härför skulle helt gäldas av huvudmännen.
En dylik frivillig pensionsförsäkring skulle, enligt
vad inom utredningen framhållits, vara av intresse särskilt för de kommunala
huvudmännen, vilka därigenom skulle kunna ordna pensioneringen
för sina anställda efter enhetliga grunder och slippa ha dem fördelade
på olika pensionsinrättningar och pensionssystem.
Pensionsutredningens majoritet har stannat för att icke vilja förorda en
sådan utvidgning av SPA-pensioneringen. Beträffande de omständigheter,
som varit bestämmande för detta ståndpunktstagande, bär utredningen anfört
i huvudsak följande.
Ett medgivande för kommuner och vissa enskilda huvudmän att ansluta
befattningshavare till SPA utan någon egentlig begränsning till sådana
kategorier befattningshavare, som stå statsverksamheten nära, torde kunna
antagas medföra en betydande utvidgning av SPA:s verksamhet. Denna
utvidgning skulle kunna bli av den storleksordningen, att pensionsverksamhetens
organisation och administration komme att påverkas därav. Sammansättningen
av SPA:s klientel, som redan nu är mycket skiftande, skulle
bli än mer heterogen, och behovet av invecklade särbestämmelser för pensioneringen
skulle öka. Själva pensionssystemet skulle därmed i hög grad
kompliceras. Särskilda svårigheter skulle uppstå vid beräknande av de verkliga
pensionskostnaderna för respektive befattningar och vid bestämmandet
av de pensionsavgifter som erfordras för kostnadernas täckande. De hittillsvarande
erfarenheterna från SPA:s verksamhet giva anledning till farhågor
för att oförutsedda kostnader skulle kunna uppstå för staten. I all synnerhet
kan detta tänkas bli fallet, om pensioneringen ordnas så, att staten i
sista hand får svara för dyrtidskompenserande tillägg å pensionerna även lör
de befattningshavare som anslutits till pensioneringen mot försäkringsmässigt
beräknade avgifter. Visserligen kunna dessa risker minskas genom att
huvudmannen åtager sig att själv utbetala dyrtidstillägg å pensionerna för
här avsedda befattningshavare, men därmed skulle man å andra sidan förlora
mycket av den enhetlighet i pensioneringen som angivits som ett av
huvudmotiven för befattningshavarnas anslutning till SPA.
Utredningen har vidare icke ansett något mer framträdande behov föreligga
för de kommunala huvudmännen att få till stånd eu mera allmän an_
slutning av sina befattningshavare till SPA. Behovet av en försäkringsmässig
pensionering för deras befattningshavare kan säkerligen på ett i stort
sett tillfredsställande sätt tillgodoses genom de försäkringsanstalter, som
nu finnas. Ej heller för andra huvudmän än kommunala torde det vara behövligt
att på dylikt sätt utvidga anstaltens verksamhet. I viss mån skulle
eu sådan utvidgning av SPA även komma att verka föregripande på den
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
utredning som för närvarande pågår inom handelsdepartementet rörande
pensionering av anställda i privat tjänst och frågan om statens medverkan
därtill.
Två av utredningsmännen, ledamöterna Björn och Dahlgren, ha i avgivna
särskilda yttranden behandlat bl. a. det nu föreliggande spörsmålet. I
yttrandet av ledamoten Björn, till vars synpunkter ledamoten Dahlgren anslutit
sig, anföres hl. a. följande.
Pensionsutredningens majoritet har ansett att statens pensionsanstalts
pensioneringsverksamhet på förevarande område bör avgränsas så att densamma
endast omfattar sådana befattningshavare, vilkas verksamhet är av
den art och den betydelse för det allmänna, att staten har anledning att ekonomiskt
bidraga till pensioneringen. Detta skulle, såsom ock majoriteten
framhåller, medföra att kommunala huvudmän måste vidtaga särskilda
anordningar för att personal, som icke kan få pensionsrätt i SPA, på annat
sätt skall få sin pensionsfråga ordnad. Detsamma gäller även andra huvudmän,
som få en del av sina befattningshavare pensionerade genom anslutning
till SPA.
Att begränsa statens pensionsanstalts fortsatta verksamhet på sätt majoriteten
föreslagit innebär emellertid enligt min mening icke en efter tidsförhållandena
lämpligt anpassad organisation. För de huvudmän, vilka enligt
förslaget skulle få endast vissa befattningshavare anslutna till pensioneringen,
måste det vara av väsentlig betydelse att ha pensioneringen för
hela sin personal ordnad efter enhetliga grunder. För statens vidkommande
framstår även såsom angeläget, att löne- och pensionsförhållandena bringas
till överensstämmelse beträffande alla befattningshavare, som äro anställda
i det allmännas tjänst eller eljest i samhällsnyttig verksamhet. Angelägenheten
av en sådan samordning har i fråga om lönerna på senare tid beaktats
vid utfärdandet av nya lönebestämmelser för kommunala tjänstemän, i
det att dessa bestämmelser i stort sett bringats i överensstämmelse med de
statliga. En motsvarande anpassning av pensioneringsvillkoren kan även
ske i de få fall, kommunerna organiserat befattningshavarnas pensionering
i egen regi, genom antagande av pensionsbestänmielser som överensstämma
med de statliga. För det stora flertalet av de huvudmän som skulle få vissa
befattningshavare anslutna till SPA-pensioneringen och som i fråga om
övriga befattningshavare vore hänvisade till privata försäkringsföretag,
exempelvis SKP eller SPP, torde det emellertid knappast vara möjligt att
erhålla fullt likvärdiga pensioneringsgrunder för personalen i sin helhet. De
pensioneringsvillkor, som erbjudas av dessa försäkringsföretag och som
hl. a. betingas av angelägenheten för företagen att vid varje tillfälle hava
full täckning för sina pensionsförpliktelser, skilja sig nämligen i väsentliga
hänseenden från de statliga och torde svårligen kunna bringas i full överensstämmelse
med dessa. En gränsdragning enligt de av majoriteten föreslagna
snäva linjerna leder vidare till en stelhet i tillämpningen, som omöjliggör
att tillgodose vissa i och för sig välmotiverade krav på anslutning till
SPA av vissa befattningshavargrupper.
Jag anser på här anförda skäl att pensionsutredningen bort framlägga
förslag om att statens pensionsanstalts verksamhet i fortsättningen finge
omfatta icke blott en statsunderstödd pensionering, avseende till viss offentlig
verksamhet knutna icke-statliga befattningshavare, utan även en pensionering,
som gäller övriga hos samma eller andra huvudmän med likartad
ställning anställda befattningshavare och som därvid helt bekostas av huvudmännen.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
De betänkligheter utredningsmajoriteten anfört mot en utvidgning av
SPA:s verksamhet på sätt ovan av mig förordats kan jag icke dela. Återverkningarna
på verksamhetens organisation och administration torde fa anses
ha underordnad betydelse i förevarande sammanhang. Majoriteten hyser
den uppfattningen, att pensionssystemet skulle i hög grad kompliceras genom
att behovet av invecklade särbestämmelser för pensioneringen skulle
öka. Detta behöver emellertid enligt min mening ej bliva förhållandet om för
anslutning till den icke-statsunderstödda pensioneringen uppställes det villkoret
att huvudmännen skola reglera befattningshavarnas löner i enlighet
med statliga lönebestämmelser samt att det statliga pensionssystemet — såsom
ock pensionsutredningen nu föreslagit i fråga om den statsunderstödda
pensioneringen — tillämpas med den utbyggnad, som erfordras för att reglera
huvudmännens deltagande i bestridandet av pensionskostnaderna. Beträffande
de uppgivna svårigheterna att beräkna de verkliga pensionskostnaderna
för respektive befattningar och att bestämma de pensionsavgifter
som erfordras för kostnadernas täckande föreställer jag mig, att det med
hänsyn till det klientel, varom här är fråga, skall vara tillfyllest att beräkna
avgifterna på sådant sätt att de i stort sett täcka kostnaderna för pensioneringen.
Vidare torde den anordning pensionsutredningen nu föreslår för
att möjliggöra huvudmännens deltagande i kostnaderna för de dyrtidskompenserande
tilläggen å pensionerna kunna utan större svårighet utbyggas
för en tillämpning å fallen där jämväl hela denna kostnad lägges å huvudmannen.
Majoritetens farhågor för att oförutsedda kostnader skulle kunna
uppstå för staten förefalla under här angivna förhållanden vara i stort sett
ogrundade.
Även beträffande avgränsningen av den statsunderstödda pensioneringen
hysa nämnda ledamöter av pensionsutredningen i viss mån annan mening
än utredningens majoritet. Ledamoten Björn anför härom.
I fråga om den statsunderstödda pensioneringen, till vilken pensionsutredningens
majoritet i förevarande sammanhang velat begränsa SPA:s verksamhet,
biträder jag den av utredningen i första hand uttalade uppfattningen
att densamma bör i princip förbehållas befattningshavare inom sådan
verksamhet eller gren av verksamhet, som står staten nära och som genom
statsmakternas åtgärder av ena eller andra slaget utmärkts såsom en på
staten ankommande angelägenhet, ehuru den handhas av icke-statligt förvaltningsorgan.
Jag kan däremot icke helt följa majoriteten då den med
utgångspunkt från denna uppfattning uttalar sig om en avgränsning av
pensioneringsverksamheten inom de olika verksamhetsområden som i allmänhet
skulle omfattas av pensioneringen och därvid utesluter från möjlighet
till delaktighet i pensioneringen befattningshavare vid sådana organisationer
som exempelvis Centralförbundet för nykterhetsundervisning,
Skytteförbundens överstyrelse och Riksidrottsförbundet. Då dessa organisationer
äro underställda viss statlig kontroll samt årligen tillförsäkras betydande
statsanslag, avsedda att täcka bl. a. kostnaderna för avlönande av
viss förvaltningspersonal, har enligt mitt förmenande den verksamhet varom
här i de skilda fallen är fråga blivit klart dokumenterad såsom en »på
staten ankommande angelägenhet». Därmed är även ovannämnda av pensionsutredningen
förordade villkor för en anslutning till den statsunderstödda
pensioneringen uppfyllt beträffande sådan personal, som inom verksamheten
avlönas av statsmedel.
Utredningens majoritet har vidare icke velat lämna tillträde till den förordade
pensioneringen åt alla befattningshavare vid eu verksamhet av ovan
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
angivna art utan bl. a. förklarat att pensionsrätt i allmänhet endast bör
tillkomma innehavare av befattning, som avser tjänsteåligganden av mera
direkt betydelse för verksamheten i fråga. Jag kan emellertid under nuvarande
förhållanden ej längre finna det hållbart att vid avgörande av frågan
om pensioneringsvillkoren för personal, som är knuten till en och samma
verksamhet, differentiera allt efter befattningarnas större eller mindre betydelse
för verksamheten, helst som en dylik differentiering ofta måste ske
etter rätt godtyckliga grunder. Har verksamheten befunnits ha sådan karaktär
att staten bör ekonomiskt medverka till pensionering av dess personal,
bör enligt min mening pensioneringen omfatta alla befattningshavare,
som eljest i fråga om anställningsförhållandena fylla uppställda fordringar.
Yttrandena. De av pensionsutredningen uppdragna allmänna riktlinjerna
för avgränsning av den framtida SPA-pensioneringen upptagas till närmare
granskning i flera remissyttranden.
Några mera djupgående erinringar ha i allmänhet ej gjorts mot den av
utredningen formulerade huvudregeln för avgränsningen, enligt
vilken pensionering genom SPA i princip skulle förbehållas befattningshavare
inom sådan verksamhet eller gren av verksamhet som står staten
nära och som genom statsmakternas åtgärder av ena eller andra slaget särskilt
utmärkts såsom en på staten ankommande angelägenhet, ehuru den
handhaves av icke-statligt förvaltningsorgan.
Överståthållarämbetet avstyrker emellertid, att frågan om avgränsningen
för pensionsanstaltens verksamhet löses i enlighet med förslaget. Ämbetet
åberopar därvid bl. a. att ett realiserande av förslaget, såsom det utformats,
enligt ämbetets förmenande skulle möjliggöra en anslutningsrätt till SPA,
som skulle gå avsevärt längre än omständigheterna påkalla. Särskilt landsting
och städer men även landskommuner skulle, i varje fall efter genomförande
av den förestående nya kommunindelningen med den ökade ekonomiska
bärkraft som därefter kan väntas komma att utmärka dem, kunna
lösa pensionsfrågan för sina befattningshavare genom att sörja för pensioneringen
i egen regi. Ämbetet anför vidare följande.
Under rådande förhållanden med mångskiftande och kostnadskrävande
former av statlig omvårdnad och även i övrigt långsiktigt tyngande utgifter
för statsverket kan det icke vara tillrådligt, att staten engageras för pensionering
av befattningshavare utan att behovet därav är trängande. En sak
för sig är, att det för kommuner och andra kan vara lockande att för pensionering
av sina befattningshavare eller grupper av befattningshavare få anslutning
till statens pensionsanstalt med det betydande statsbidrag till hjälp
till pensioneringen, som detta innebär. Sammanfattningsvis får uttalas, att
den föreslagna regleringen skulle för staten bliva synnerligen ekonomiskt
betungande och innebära förtäckt statsbidrag till sådan pensionering, som
rätteligen bör åvila kommuner och andra.
Länsstyrelsen i Kalmar län går närmare in på frågan om statsbidragsförhållandena
såsom kriterium på att en verksamhet skall vara att anse såsom
av övervägande offentligt intresse och att sålunda befattningshavare inom
verksamheten böra tillerkännas pensionsrätt i SPA. Länsstyrelsen framför
25
Kunql. Maj:ts proposition nr 200.
härvidlag en delvis annan uppfattning än pensionsutredningens. Efter att
bl. a. ha understrukit vikten ur statsekonomisk synpunkt, att en avgränsning
eller måhända t. o. in. en begränsning av SPA:s verksamhetsområde
kommer till stånd och att denna avgränsning sker efter eu så vitt möjligt
klar linje, anför länsstyrelsen i huvudsak följande.
Det förhållandet, att en icke-statlig verksamhet till huvudsaklig del uppehälles
med bidrag av statsmedel, vilka statsbidrag icke äro allenast av tillfällig
karaktär, utgör självfallet den säkraste grunden för att verksamheten
är av sådan art, att fog finnes för att inrymma densamma inom ramen för
SPA:s verksamhet. Såsom huvudprincip bör därför enligt länsstyrelsens mening
gälla, att, för att anslutning till SPA-pensioneringen må ske, statens
intresse för verksamhetens uppehållande kommit till uttryck därigenom,
att statsbidrag av permanent karaktär och av sådan storlek, att därav framgår,
att kostnaderna för att driva verksamheten till övervägande del bestridas
av statsmedel, utgår till verksamheten i fråga. Enligt länsstyrelsens sätt
att se på den föreliggande avgränsningsfrågan måste nämligen det primära
härvid vara, att den icke-statliga verksamheten så direkt tjänar statsnyttan
eller ligger den offentliga samhällsverksamheten så nära, att staten har
ett naturligt och påtagligt intresse av att stödja denna verksamhet genom att
lämna bidrag till driftkostnaderna. Såsom en logisk följd härav skulle såsom
det slutliga och avgörande beviset på detta intresse komma den ytterligare
påbyggnad av statens ekonomiska stöd, som innefattas i statens medverkan
till "pensioneringen av vid verksamheten knutna befattningshavare.
En dylik huvudprincip synes — såvitt länsstyrelsen kan finna — vara till sin
innebörd oomtvistlig och torde förty icke heller bereda några störie svårigheter
att i praktiken tillämpa.
Mot bakgrunden härav är det naturligt, att länsstyrelsen måste stalla sig
mycket tveksam till de fall, där, oaktat något statsbidrag icke utgår, de inom
visst verksamhetsområde anställda icke-statliga befattningshavarna dock
tillerkänts eller anses skola kunna tillerkännas pensionsrätt i SPA. EU avsteg
från ovan skisserade huvudlinje är enligt länsstyrelsens mening ägnat
att ingiva betänkligheter redan med hänsyn till de svårigheter, som måste
uppstå vid bedömandet av skäligheten av uppkommande anspråk på anslutning
till pensionsanstalten. Men härtill kommer framför allt den omständigheten
att, såvitt länsstyrelsen kan finna, ett medgivande av pensionsrätt i
SPA för icke-statliga befattningshavare i ett sådant fall i själva verket innebär,
att statsbidrag så att säga på en omväg tillföres en verksamhet, för vars
uppehållande staten eljest icke ansett sig hava ett sådant påtagligt intresse,
att statsbidrag befunnits böra utgå till verksamheten såsom sådan. Ett på
dylikt sätt konstruerat statsbidrag inrymmes icke i det kausalsammanhang,
som länsstyrelsen anser böra föreligga på förevarande område. Vidare må
beaktas alt — såsom utredningen framhållit — det stöd till en verksamhet,
som pensionsrätt i SPA för verksamhetens befattningshavare innebär, icke
kan avvecklas lika lätt som ett vanligt statsbidrag. Vid nu angivna förhållanden
kan länsstyrelsen icke obetingat ansluta sig till utredningens uppfattning,
att anledning skulle finnas att låta ett i och för sig motiverat statligt
stöd till viss verksamhet få just formen av medverkan till pensionering
av till denna hörande befattningshavare. Länsstyrelsen håller icke för uteslutet,
att ett statsbidrag i form av statlig medverkan till pensionering av
icke-statliga befattningshavare skulle i vissa fall — exempelvis med hänsyn
till storleken av eljest påräkneligl statsunderstöd eller på grund av vederbörande
befattningshavares ålder — måhända ställa sig ur statsekonomisk synpunkt
fördelaktigare än genom statsbidrag till den verksamhet, i vilken
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
personalen är anställd. Länsstyrelsen kan emellertid å andra sidan icke underlåta
att framhålla, att, för den händelse viss verksamhet är att hänföra
till offentlig samhällsverksamhet av sådan art, att statens intresse av att
densamma uppehälles tagit sig uttryck i att staten lämnar ekonomiskt stöd
till verksamheten i och för sig, det i ett dylikt fall framstår såsom naturligt
och följdriktigt, att staten också är beredd att påtaga sig jämväl den merkostnad,
som föranledes av vederbörande befattningshavares anslutning till
SPA. ö
Vad emellertid beträffar befattningshavare inom vissa kommunala verksamhetsgrenar
göra sig antydda betänkligheter icke gällande med full styrka.
Såsom utredningen antytt, torde samhällsuppgifternas fördelning mellan
stat och kommun kommit att bero av icke så mycket en teoretisk gränsdragning
som fastmera av överväganden av praktisk samt organisatorisk
och ekonomisk art. Det torde alltså hava varit rena lämplighetsskäl, som
föranlett, att viss verksamhet, som i betraktande av dess betydelse för landet
i dess helhet närmast är av statlig karaktär, anförtrotts ett kommunalt
i stället för ett statligt förvaltningsorgan. Trots de principiella betänkligheter,
som enligt länsstyrelsens mening kunna resas mot ett avsteg från den i
det föregående rekommenderade huvudlinjen, vill länsstyrelsen dock icke
göra erinran mot att pensionsrätt i SPA må beredas befattningshavare vid
kommunalt organ, oaktat dess verksamhet icke upprätthålles med bidrag
av statsmedel.
De skäl, som länsstyrelsen anfört till stöd för sin uppfattning med avseende
å fall, där statsbidrag ej alls utgår, gälla i allt väsentligt även när fråga
är om verksamhet som, ehuru den handhar uppgifter av offentlig natur,
dock endast i mindre eller ringa utsträckning åtnjuter statsbidrag. Länsstyrelsen
kan för sin del icke finna tillräcklig anledning föreligga att staten
påtager sig de ytterligare utgifter för dylik verksamhet, som föranledas av
statens deltagande i kostnaderna för befattningshavarnas pensionering. Redan
den omständigheten, att ett statsbidrag är relativt begränsat, torde få
anses tyda på att verksamheten tillföres inkomster av skilda slag i en för
verksamhetens uppehållande betryggande omfattning. Då härtill^ kommer,
att stora möjligheter numera föreligga för pensionering av icke-statliga befattningshavare
genom pensionsförsäkring, synes, framförallt i betraktande
av angelägenheten av att upprätthålla en klar gränsdragning i fråga om
SPA :s verksamhetsområde, pensioneringen av dylika tjänstemän böra "i fortsättningen
ankomma på vederbörande huvudmän.
Med hänsyn till vad sålunda anförts får länsstyrelsen uttala, att länsstyrelsen
icke kan på av pensionsutredningen anförda skäl biträda utredningens
principiella uppfattning därutinnan, att pensionsrätt i SPA skulle kunna
tillerkännas icke-statliga befattningshavare inom sådan verksamhet, till vars
upprätthållande staten icke alls eller i allenast mera begränsad omfattning
lämnar bidrag, dock med undantag för kommunala befattningshavare med
arbetsuppgifter inom staten närstående verksamhetsområden. Under alla
forhållanden är det särskilda spörsmål, varom här är fråga, av den beskaffenhet,
att det enligt länsstyrelsens mening bör underkastas ytterligare
omprövning innan slutligt förslag i ämnet framlägges.
Statskontoret hävdar, att vid bedömande huruvida en verksamhet bör omtattas
av den statsunderstödda pensioneringen hänsyn bör fästas vid de
hittillsvarande pensionsförhållandena inom verksamhetsområdet, och framhåller
angelägenheten av att pensioneringen avgränsas jämväl gent emot
den statliga tjänstemannapensioneringen. Ämbetsverket anför bl. a. följande.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Mot den förordade avgränsningsregeln i fråga om de verksamhetsområden
som böra omfattas av pensioneringen kan visserligen riktas den invändningen,
att det svårligen låter sig göra att på ett entydigt sätt bestämma,
huruvida en viss verksamhet uppbäres av ett allmänt intresse eller, som utredningen
uttrycker det, står staten nära eller ej. Såsom utredningen framhåller
är detta icke alltid dokumenterat av att statsbidrag utgår till verksamheten.
På grund av samhällslivets från tid till annan skiftande behov
torde en verksamhets betydelse för det allmänna ofta bli synnerligen syårbedömlig.
över huvud taget måste det möta svårigheter att ange några säkra
riktlinjer för bedömande om viss staten närstående verksamhet bör omfattas
av den statsunderstödda pensioneringen eller ej. Vid ett sådant bedömande
bör det enligt statskontorets mening bliva av avgörande betydelse,
huruvida pensionering för befattningshavare inom verksamheten redan är
allmänt ordnad på ett tillfredsställande sätt.
Pensionsutredningen har ock vid sina överväganden om gränsdragningen
naturligen måst påverkas av den omfattning pensionsanstaltens verksamhet
för närvarande har. Utredningen torde därför ha gått till verket med insikl
om att det svårligen låter sig göra att uppställa sådana regler för gränsdragningen,
att en uteslutning i mera betydande utsträckning av det till SPA
redan anslutna klientelet skulle ifrågakomma. Den uppställda regeln för avgränsningen
av SPA:s verksamhet synes ock i stort sett innefatta de principer
för medgivande av pensionsrätt i SPA, som hittills tillämpats av statsmakterna.
1 betraktande jämväl av det förslag i fråga om statens bidrag till
pensioneringen som utredningen framlägger, innebärande att staten även i
fortsättningen skulle påtaga sig i stort sett samma kostnader för den reglementsenliga
pensioneringen som för närvarande, synes gränsdragningen
knappast kunna ske efter andra linjer än som av utredningen föreslagits
Då härtill kommer, att avgörandet av den framtida anslutningen till SPA
alltjämt skall vara förbehållen Kungl. Maj :t och riksdagen, har statskontoret
ansett sig kunna giva utredningens förslag i förevarande del sin anslutning.
Ämbetsverket anser sig emellertid böra framhålla angelägenheten av
ett en gränsdragning vidmakthålles ej endast i förhållande till den enskilda
pensionsverksamheten utan även till den statliga tjänstemannapensioneringen.
Den hos statliga verk och myndigheter anställda personalen bör få
sina pensionsförhållanden ordnade genom att formen för anställningen avpassas
så att förutsättningarna för tillämpning av förekommande statliga
pensionsreglementen bliva uppfyllda.
Statens pensionsanstcilt har intet att erinra mot ett godkännande av förenämnda
huvudregel och anser att en avgränsning enligt denna regel ger
en om icke alltid klart bestämbar så dock i stort sett naturlig skiljelinje
mellan områdena för en statsunderstödd pensionering och för den icke-statliga
pensionsverksamheten. Pensionsanstalten berör i sitt yttrande även
frågan om behovet av statlig medverkan till pensionering av icke-statliga
befattningshavare och anför härom följande.
Enligt pensionsanstaltens mening kan någon tvekan icke råda om att det
alltjämt är påkallat att staten i viss omfattning sörjer för pensioneringen
av icke-statliga befattningshavare. Med det allt större inflytande — särskilt
i organisatoriskt och ekonomiskt hänseende — staten fatt även inom den
del av den offentliga samhällsverksamheten, som handhaves av kommunala
och andra organ, synes tvärtom statens medverkan även till pensioneringen
av berörda befattningshavare vara fullt naturlig. Dessutom torde utveckling
-
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
en mot ett allt mer vidgat område för den offentliga samhällsverksamheten
påkalla statens medverkan även i framtiden vid lösandet av uppkommande
pensioneringsproblem efter hand som nya kategorier av icke-statliga befattningshavare
tagas i anspråk för verksamhet, som mer eller mindre har
karaktären av en offenlig angelägenhet. Den lämpligaste formen för en statlig
medverkan till pensionsfrågans lösning i dylika fall torde liksom hittills
i allmänhet vara att pensioneringen ordnas genom befattningshavarnas
anslutning till SPA.
En sådan anslutning torde, enligt anstaltens mening, vara att föredraga
framför pensioneringens ordnande i en enskild pensionskassa eller i huvudmannens
egen legi även med hänsyn till den statliga anstaltens större möjligheter
att genom rörliga tilläggsförmåner bevara pensionens realvärde vid
växlingar i levnadskostnaderna. Att rörligt tillägg på utgående pension tillförsäkras
här ifrågavarande befattningshavare synes vara påkallat i motsvarande
utsträckning som gäller beträffande statens egna tjänstemän, men
detta laler sig svårligen göra genom en på rent försäkringsmässig grund arbetande
pensionsverksamhet och kan ofta ej heller ske inom ramen för
huvudmannens egna ekonomiska resurser. Genom anslutning till den statliga
anstalten kan också för befattningshavarna inom den allmänna ickestatliga
verksamheten erhallas en i och för sig önskvärd anpassning av
pensionsreglerna till de statliga bestämmelserna. En nära överensstämmelse
i sistnämnda avseende blir av särskild betydelse i sådana då och då förekommande
fall där en icke-statlig verksamhet sedermera blir förstatligad,
i det att därvid den enligt anstaltsreglementet inljänta pensionsgrundande tiden
för av förstatligandet berörda befattningshavare automatiskt överflyttas
till allmänna pensionsreglementena.
Skolöverstyrelsen, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län samt Skaraborgs
och Västcrnorrlands län, vilka också berört frågan om de allmänna
riktlinjerna för avgränsning av SPA-pensioneringen, ha icke gjort någon
erinran mot eller i allt väsentligt godtagit vad utredningen därutinnan föreslagit.
\ ad härefter angår den supplementära avgränsningsregel,
som av utredningen föreslagits och som bl. a. innebär att pensionsrätt i SPA
i allmänhet endast skulle tillkomma befattningshavare med tjänsteåligganden
av mera direkt betydelse för vederbörande verksamhet, ha skolöverstyrelsen,
länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län samt Skaraborgs och
Västernorrlands län även i denna del i allt väsentligt godtagit utredningens
förslag.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller härvid, att omständigheter
sadana som de inom en nära framtid väntade förändringarna av
befolkningens ålderssammansättning samt de tillämnade reformerna på hälso-
och sjukvårdens område kunna komma att medföra en kanske betydande
utvidgning av här ifrågakommande verksamhetsfält med därav följande
ökning av antalet befattningshavare. Härefter fortsätter länsstyrelsen.
Under sådana förhållanden vill länsstyrelsen ifrågasätta, huruvida den
föreslagna reformen låter sig för närvarande genomföras eller om icke dess
konsekvenser för statsfinanserna äro så väsentliga, att därmed lämpligen
bör få anstå till dess det statsfinansiella läget förbättrats eller i varje fall
den framtida utvecklingen säkrare kan överblickas.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Även om de skäl synas länsstyrelsen godtagbara, som reservanterna Björn
och Dahlgren anfört för en i princip vidgad omfattning, vill länsstyrelsen
dock under förhandenvarande omständigheter förorda den av utredningens
majoritet föreslagna avgränsningen av SPA:s pensionsverksamhet såsom
tillsvidare mera försiktig och lämplig.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller i fråga om den av reservanterna
föreslagna icke-statsunderstödda pensioneringslinj
en, att det måste bli ytterligt vanskligt att bestämma pensionsanstaltens
merkostnader för organisation och förvaltning, samt anför
vidare.
Länsstyrelsen anser för sin del, att statsförvaltningen icke bör vidare utökas,
i den mån icke ett mer trängande behov föreligger än här är fallet,
därvid länsstyrelsen hänvisar till de icke statliga pensionsinrättningar, som
stå till buds och mot vilkas handhavande länsstyrelsen icke försport någon
erinran.
Möjligen kan emellertid ifrågasättas, huruvida icke i fall, da statens pensionsanstalt
skall ombesörja pensionering av allenast vissa under en huvudman
lydande befattningshavare av den art betänkandet avser, denna pensionering
alltid bör vara för huvudmannen frivillig.
Åtskilliga av de remissinstanser, som i sina yttranden behandla den av
utredningens majoritet förordade supplementära avgränsningsregeln, ha
icke funnit de av utredningen anförda skälen för denna regel bärande. De
ansluta sig i stället i allmänhet till den uppfattning som framförts av reservanterna
inom utredningen och enligt vilken pensioneringen bör omfatta
alla inom vederbörande verksamhet sysselsatta befattningshavare, som eljest
i fråga om anställningsförhållandena fylla uppställda fordringar. Vissa remissinstanser
ansluta sig också till det inom utredningen reservationsvis
framförda förslaget om inbegripande i SPA-pensioneringen av en av huvudmännen
helt bekostad pensionering.
Statskontoret anför i dessa frågor bl. a.
Mot den föreslagna avgränsningsregeln i fråga om befattningshavarna
inom godtaget verksamhetsområde måste i första hand resas samma invändning,
som tidigare i utlåtandet riktats mot huvudregeln för avgränsningen
av verksamhetsområdena, nämligen att den icke-lämnar några säkra
hållpunkter för tillämpningen. Men verkningarna av den här förordade regeln
te sig ock otidsenliga. Att förbehålla pensionsrätten endast vissa befattningshavare,
som skulle kunna sägas ha särskild betydelse för verksamhetens
bedrivande, innebär enligt statskontorets mening icke en rätt anpassning
av pensioneringen efter den utveckling det samhälleliga arbetet numera
fått. En gränsdragning sådan den föreslagits leder även till resultat,
som äro direkt stridande mot statens intressen. Salunda maste det när fråga
är om verksamhet, som drives såväl av staten som av kommun eller andra
subjekt, vara av stor betydelse för det allmänna att löne- och pensionsförhållandena
för den inom verksamheten tjänstgörande personalen bliva enhetligt
reglerade.
Statskontoret tillägger emellertid att såsom ytterligare villkor för anslutning
till den statsunderstödda pensioneringen under alla förhållanden bör
30
Kungi. Maj:ts proposition nr 200.
gälla, att befattningshavaren i och för sin tjänst icke är tillförsäkrad tjänsteeller
familjepensionsrätt i eljest av huvudmannen vidtagen ordning.
Statskontoret, som jämväl biträder reservanternas förslag om införande
av en av huvudmännen helt bekostad pensioneringslinje, anser att behov
otvivelaktigt föreligger av en sådan på självkostnadsprincipen grundad pensionering.
Ämbetsverket anför vidare.
Någon svårighet att verkställa urvalet av de befattningshavargrupper, som
skulle tillåtas ansluta sig till denna av huvudmannen ensam betalda pensionering,
synes icke behöva uppkomma, men frågan torde tarva ytterligare
överväganden. Med hänsyn till att det nu framlagda förslaget till reglemente
för SPA endast har avseende å den statsunderstödda pensioneringen måste
en här åsyftad vidgad pensioneringsverksamhet föranleda en komplettering
av reglementsbestämmelserna. Därvid torde även reglerna för bestämmande
av tjänste- och familjelivränta böra avpassas så, att de medge en tilllämpning
i full utsträckning av principen om pensionens oantastbarhet.
Statskontoret förordar fortsatt utredning på denna punkt. För de befattningshavargrupper,
som enligt utredningens förslag skulle förlora sin tidigare
anslutning till SPA respektive vägras nyanslutning, bör regleringen av
pensionsfrågan möjliggöras genom den föreslagna vidgade pensioneringen.
Till sistnämnda pensionering böra enligt statskontorets mening även hänvisas
vissa av de befattningshavare, som utredningen ansett böra anslutas
till den statsunderstödda pensioneringen.
Statens pensionsanstalt yttrar om den av utredningen förordade supplementära
avgränsningsregeln bl. a. följande.
Pensionsanstalten vill icke förneka, att vissa skäl kunna tala för att —
såsom utredningen föreslagit — statens medverkan till pensionering av
icke-statlig personal inskränkes till att i regel avse allenast sådana befattningshavare,
beträffande vilka staten önskar ha inflytande över kompetensoch
anställningsvillkor. Pensionsrätten utgör ju en mycket betydelsefull del
av de med en befattning förenade förmånerna. Fn liknande inskränkning
av statens medverkan förekommer ofta, då det gäller att fixera statens bidrag
till upprätthållande av verksamhet, som ansetts böra av staten understödjas:
statsbidraget utgår direkt till avlönande av vissa befattningshavare
med en för den ifrågavarande verksamheten särskilt avpassad utbildning
(t. ex. lärare) men ej till avlönande av övrig personal.
Å andra sidan synes det icke tilltalande, knappast heller principiellt hållbart,
att grunda en avgränsning av SPAs verksamhetsområde på en uppfattning
om befattningshavarnas mer eller mindre direkta betydelse för
verksamheten. För de flesta av de befattningshavare, vilka för närvarande
äro anslutna till SPA, gäller visserligen, att de handha det omedelbara utövandet
av de arbetsuppgifter, som karakterisera respektive verksamhetsområden.
Detta gäller exempelvis lärarna inom undervisningsväsendet samt
läkarna och sjuksköterskorna inom sjukvården. Att pensioneringen kommit
att omfatta just sådan personal sammanhänger emellertid mycket med
historiska förhållanden. Inom undervisningsväsendet utgjorde lärarna till
en början den enda befattningshavargruppen; skolornas vaktmästare och
övriga personal tillkommo senare, och de blevo först så småningom inordnade
i en fast personalorganisation. Inom sjukvården voro läkarna och sjuksköterskorna
de första befattningshavarna; det är först med tillskapandet
av lasarett och andra större sjukvårdsinrättningar som över huvud taget ett
behov av andra personalgrupper med fast ordnade anställningsförhållanden
uppkommit inom sjukvården.
31
Kungi. Maj.ts proposition nr 200.
Ej heller torde det kunna bestridas, att den av utredningen föreslagna
avgränsningsregeln nr 2 kan komma att i tillämpningen bereda vissa svårigheter.
Dessa skulle måhända i och för sig ej behöva bliva större än de, som
kunna uppkomma då det gäller att avgöra huruvida statsbidrag bör utgå
till avlönande av vissa befattningshavare. Men med den föreslagna avgränsningen
skulle följa också den olägenheten, att inom de verksamhetsområden,
som pensioneringen genom SPA skulle komma att omfatta, olikartade pensioneringssystem
finge tillämpas i fråga om befattningshavare hos eu och
samma huvudman. Denna olägenhet vidlåder redan nu pensioneringen på
dessa områden, och den har visat sig medföra å ena sidan irriterande olikheter
i pensionsförmånerna för personal på en och samma arbetsplats och
å andra sidan praktiska och ekonomiska svårigheter för huvudmän med begränsade
administrativa och finansiella resurser att över huvud tillfredsställande
ordna pensionsrätten för personal, som ej kan göras delaktig i den
statsunderstödda pensioneringen. Dylika ojämnheter och svårigheter skulle
kunna undvikas eller mildras, om man, såsom två reservanter inom pensionsutredningen
föreslagit, gåve den genom SPA ordnade pensioneringen en
vidgad omfattning. För att i full utsträckning nå syftet kunde man emellertid
bli nödsakad ätt i SPA inrymma exempelvis samtliga kommunalanställda
befattningshavare. En sådan konsekvens är pensionsanstalten, i varje fall
när det gäller de stora kommunerna med deras omfattande personalkårer,
ej beredd att acceptera utan en närmare utredning av spörsmålet. Ett annat
sätt att vinna en utjämning av de nämnda olikheterna i pensionsvillkoren
skulle kunna bestå däri att man utan att nämnvärt jämka på de av utredningen
föreslagna gränserna för pensioneringens omfattning sökte åstadkomma
en bättre överensstämmelse — särskilt på mera betydelsefulla punkter
— mellan å ena sidan den statligt ordnade pensioneringen och å andra
sidan kommunal och enskild pensionering, i den mån sådan överensstämmelse
kan vara möjlig att ernå utan uppgivande av de i statlig pensionering
tillämpade huvudgrunderna. Åvägabringande av en dylik bättre överensstämmelse
skulle för övrigt i och för sig vara önskvärt ej minst med tanke på
den flyttning av befattningshavare, som förekommer mellan olika verksamhetsområden.
Även om eu sådan utjämning kunde vinnas, skulle dock
kvarstå svårigheter av administrativ och ekonomisk art beträffande huvudmän
med ett fåtal befattningshavare, t. ex. de mindre kommunerna.
Under hänvisning till det sålunda anförda förordar pensionsanstalten, att
definitiv ställning till frågan om omfattningen av anstaltens pensioneringsverksamhet
icke omedelbart tages utan att denna fråga göres till föremål
för fortsatt utredning i samband med en undersökning av möjligheterna att
åstadkomma närmare överensstämmelse mellan pensionsvillkoren i statlig,
kommunal och enskild pensionering. Härefter fortsätter anstalten.
Ehuru pensionsanstalten sålunda — i varje fall under nuvarande förhållanden
på pensionsväsendets område — icke kan tillstyrka en tillämpning
av de principer, utredningen förordar beträffande avgränsningen inom de
verksamhetsområden, vilka skulle omfattas av pensioneringen i SPA, finner
pensionsanstalten dock icke något vara att erinra mot alt redan nu en revision
av pensioneringsgrunderna verkställes i huvudsaklig överensstämmelse
med de sakkunnigas förslag. En sådan revision synes tvärtom ur skilda
synpunkter vara starkt påkallad. Däremot anser anstalten, att i avvaktan
på den förordade ytterligare utredningen rörande avgränsningen av pensioneringsområdet
i allmänhet icke några ändringar av de nuvarande gränserna''
för SPA:s verksamhet böra vidtagas med utgångspunkt från det av
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
utredningen framlagda förslaget. Pensionsanstalten anser dock icke hinder
finnas för smärre jämkningar i nuvarande gränser i den mån sådana jämkningar
icke komma att föregripa den vidare utredningen.
Låns styrelser na i Stockholms, Södermanlands, Blekinge, Kristianstads,
Västerbottens och Norrbottens län ansluta sig i sina yttranden till de synpunkter
som i avgränsningsfrågan framförts av reservanterna inom pensionsutredningen
utan att därvid redovisa något ställningstagande till förslaget
om pensioneringens utvidgning med en icke statsunderstödd linje.
I yttrande av länsstyrelsen i Älvsborgs län anföres i fråga om den av reservanterna
föreslagna utvidgningen av den statsunderstödda pensioneringen,
att däremot knappast kunna åberopas statsfinansiella skäl, då utvidgningen
förmodligen i huvudsak skulle komma kommuner eller landsting till
godo och alltså verka minskande på utgifter, som i annan ordning bestridas
av allmänna medel. Länsstyrelsen förordar också att en icke-statsunderstödd
SPA-pensionering införes och anför härom.
Under de senare åren har som bekant all möjlig möda och kostnad nedlagts
för att rationalisera den allmänna förvaltningen. Det torde vara uppenbart
att därest — såsom utredningens majoritet föreslår — i huvudsak
endast sådana befattningshavare, vilkas verksamhet är av den art och betydelse
för det allmänna att staten har anledning att ekonomiskt bidraga
till pensioneringen, skulle kunna anslutas till SPA, detta för sådana huvudmän,
som på grund härav endast kunnat tillförsäkra en del av sina befattningshavare
pension genom anstalten och tvingats ordna de övrigas pensionsförhållanden
genom anslutning till enskild anstalt, måste te sig såsom
synnerligen irrationellt. Med den utformning, som Björn givit åt sitt försiag
härutinnan vinnes framför allt att rörligheten på arbetsmarknaden icke
i så hög grad som tidigare komme att påverkas av pensionsförhållanden.
Härutöver åvägabringas — enligt vad länsstyrelsen kan föreställa sig —
en icke oväsentlig lättnad för sådana huvudmän, som enligt majoritetens
förslag skulle nödgas arbeta med två eller eventuellt flera pensionssystem.
Eftersom huvudparten av de berörda huvudmännen torde vara landsting
eller primärkommuner, kan vinsten härutinnan betraktas såsom en rationalisering
av den allmänna förvaltningen.
Länsstyrelsen i Jönköpings län ifrågasätter i anslutning till den av reservanterna
framförda tanken på två pensioneringslinjer inom SPA-pensioneringen,
en statsunderstödd och en icke statsunderstödd, och de svårigheter
som en sådan lösning möjligen skulle medföra, om det icke vore enklare
att blott ha en pensioneringslinje och låta huvudmännen svara för alla
pensionskostnader, vilka i fall av behov Unga kompenseras genom ökade
statsbidrag. Med hänsyn till att den pågående utredningen om pensionering
för anställda i privattjänst har frågan om samordning mellan privat, kommunal
och statlig tjänstepensionering under prövning förefaller det, yttrar
länsstyrelsen emellertid slutligen, i nuvarande läge bäst att i avvaktan
på berörda utredning godtaga det framlagda förslaget.
Länsstyrelsen i Hallands län uttalar, att mot de av pensionsutredningen
föreslagna avgränsningsreglerna i stort sett icke kan göras någon erinran,
därest man i enlighet med direktiven för utredningsuppdraget utgår ifrån
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
33
att statens deltagande i pensionskostnaderna för icke-statlig personal är att
betrakta som en form av statsbidrag till den verksamhet, i vilken personalen
är anställd, samt att det för personal inom andra verksamhetsgrenar numera
föreligger en i och för sig godtagbar pensionsmöjlighet i enskilda pensionskassor.
Man måste dock ha klart för sig, fortsätter länsstyrelsen, att
det föreslagna systemet i praktiken blir svårtillämpligt och kommer att
medföra besvärliga konsekvenser för såväl huvudmän som befattningshavare.
Ett av länsstyrelsen anfört exempel på åsyftade konsekvenser samt
andra praktiska skäl ha gjort att länsstyrelsen ansett sig böra överväga förslaget
om en icke-statsunderstödd linje inom SPA-pensioneringen. Länsstyrelsen
yttrar härom följande.
Kunde detta förslag realiseras, skulle man för det första vinna den fördelen,
att de huvudmän, som enligt utredningens förslag skulle få endast en
del av sin personal ansluten till den statsunderstödda pensioneringen, finge
möjlighet att tillförsäkra den återstående personalen samma pensionsvillkor,
därest huvudmännen i sistnämnda fall svarade för hela pensionskostnaden.
Vidare skulle även huvudmän för sådan verksamhet, som enligt utredningens
förslag icke helt fyller kraven för anslutning till statens pensionsanstalt,
få möjlighet att på nyssnämnda villkor bereda sin personal
samma pensionsvillkor, vilket skulle vara av betydelse bl. a. för att bereda
möjlighet för en viss rörlighet på arbetsmarknaden inom ifrågavarande områden.
Även om en för långt driven rörlighet på arbetsmarknaden i vissa fall
kan innebära nackdelar för huvudmännen, får man dock enligt länsstyrelsens
förmenande icke bortse ifrån att det i flertalet fall är till nytta för såväl
huvudmännen som befattningshavarna om dessa senare få tillfälle att
öka sin utbildning och berika sin erfarenhet genom tjänstgöring hos olika
huvudmän inom likartade eller närbesläktade verksamhetsområden.
Under hänvisning till det anförda anser länsstyrelsen skäl föreligga för
en närmare undersökning av möjligheterna för genomförande av berörda
förslag.
Länsstyrelsen i Värmlands län har icke funnit de av pension sutredningen
åberopade skälen mot en utsträckning av SPA-pensioneringen till att omfatta
jämväl en icke-statsunderstödd linje helt övertygande. Länsstyrelsen
anför vidare.
Om en verksamhet befunnits vara av den art, att densamma genom statsmakternas
åtgöranden i ena eller andra riktningen står staten särskilt nära
eller utmärkts såsom en på staten ankommande angelägenhet, torde enligt
länsstyrelsens mening i princip övervägande skäl tala för att samtliga befattningshavare
inom verksamheten pensionsförsäkras i samma anstalt. Risken
för att härigenom oförutsedda utgifter skulle uppstå för statsverket synes
länsstyrelsen icke vara större än att densamma utan större svårigheter skall
kunna bemästras. Länsstyrelsen ansluter sig i denna fråga i huvudsak till
vad en reservant inom utredningen, statskommissarien Björn, anfört, och
vill för sin del förorda, att spörsmålet om den praktiska utformningen av
de grundsatser, som kommit till uttryck i reservationen, underkastas fortsatt
utredning innan slutlig ståndpunkt tages till omfattningen av SPA:s
pensioneringsverksamhet.
!{ Ilihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 200.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Slutligen anför länsstyrelsen, att i avvaktan på en sådan fortsatt utredning
några större ändringar i nuvarande förhållanden beträffande anslutningen
till SPA icke torde böra ifrågakonnna.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som ansluter sig till reservanternas
uppfattning om den statsunderstödda pensioneringens omfattning, anför att
starka skäl synas tala jämväl för förslaget om införande av en icke-statsunderstödd
SPA-pensionering. En närmare utredning härom syntes likväl
böra ske.
Länsstyrelsen i Kronobergs län anför beträffande frågan om upptagande
i SPA-pensioneringen av en icke-statsunderstödd pensionering bl. a.
En sådan utvidgning skulle bl. a. medföra att landsting och kommuner
skulle kunna ansluta samtliga sina befattningshavare, vilket skulle kunna
medföra en mycket stor ansvällning av verksamheten för pensionsanstalten
och ställa anstalten inför flera svårlösta organisatoriska och administrativa
spörsmål. Utvidgningen skulle också nödvändiggöra införandet av komplicerade
särbestämmelser, vilket skulle omintetgöra åstadkommandet av ett
enhetligt pensionssystem, vilket uppställts som ett av utredningens huvudmål.
Något trängande behov av en sådan utvidgning synes länsstyrelsen ej
heller föreligga.
Socialstyrelsen ifrågasätter, med hänsyn till att gränsdragningen enligt
styrelsens uppfattning med nödvändighet måste bli rätt vag, huruvida det
icke skulle vara befogat och lämpligt att införa den av reservanterna förordade,
av huvudmännen helt bekostade pensioneringslinjen. Om härigenom
uiväg öppnades för landsting och kommuner att i SPA pensionsförsäkra
även underordnad personal såsom vård- och ekonomibiträden in. fl. och
att därmed få pensioneringen för hela personalen vid inrättningar av olika
slag ordnad efter enhetliga grunder, syntes det icke oberättigat att räkna
med att dessa huvudmän i större utsträckning än för närvarande komme
att sörja för pensionering av denna underordnade personal. Detta borde kunna
bidraga till en förbättrad rekrytering till bär avsedda tjänster.
Kiksräkenskapsnerket biträder också de i reservationerna till betänkandet
framförda förslagen i fråga om den statsunderstödda pensioneringens avgränsning
och om införandet av en icke-statsunderstödd pensionering.
Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar beträffande tanken på en utvidgning
av SPA-pensioneringen med en av huvudmännen helt bekostad frivillig pensionsförsäkring
att, även om vissa skäl måhända skulle tala för att möjlighet
öppnas för en dylik försäkring, frågan härom dock vore av den storleksordning
och principiella innebörd, att den icke borde upptagas till övervägande
i förevarande sammanhang utan — därest skäl därtill ansåges föreligga
— göras till föremål för fortsatt utredning.
Svenska landstingsförbundets styrelse erinrar om den under senare år rådande
tendensen att söka åvägabringa överensstämmelse i lönevillkoren
mellan statliga och kommunala befattningshavare samt framhåller angelägenheten
av att befattningshavarnas pensionsvillkor bli nära överensstämmande
och att en samordning av pensioneringen i möjligaste mån åvägabringas.
Efter uttalande, att de av pensionsutredningens majoritet upp
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
35
ställda allmänna riktlinjerna för SPA-pensioneringens omfattning äro vagt
utformade samt i betydande grad lämna utrymme för subjektiva omdömen
och att de i det enskilda fallet torde bereda föga vägledning, fortsätter styrelsen.
Direkt olämplig synes principen, att endast vissa befattningshavare av
mera direkt betydelse för vederbörande verksamhetsgrenar skulle kunna anslutas
till anstalten. Frånsett att det torde vara hart när omöjligt att gradera
olika befattningshavares betydelse i detta hänseende, medför denna begränsningsregel,
att även de minsta huvudmän måste ordna sina befattningshavares
pensionering på olika sätt med därmed följande svårigheter att
få ensartade pensionsvillkor. Eu dylik ordning kan icke anses rationell och
är icke ägnad att befordra enhetlighet och samordning i pensionshänseendet.
Det synes därför nödvändigt, att frågan om omfattningen av statens pensionsanstalts
verksamhet ses ur en vidare synvinkel än som skett av majoriteten
inom utredningen. I princip kan styrelsen i detta hänseende ansluta
sig till den uppfattning, som kommit till uttryck i de av herrar Björn och
Dahlgren avgivna reservationerna. I enlighet härmed bör anslutningen till
anstalten icke kringgärdas med stränga restriktioner, utan naturligt synes
vara, att anstalten öppnas för befattningshavare hos kommuner och andra
huvudmän med allmännyttig verksamhet. Den restriktivitet, som anbefallts
i direktiven och som ur statsekonomisk synpunkt är nödvändig, bör i stället
sätta in, när det gäller att avgöra, huruvida statsbidrag till pensioneringen
skall utgå eller icke. En dylik ordning förutsätter, att en ny pensioneringslinje
upplägges i anstalten, enligt vilken huvudmännen själva bestrida de
med pensioneringen förenade kostnaderna. De ändringar i anstaltens organisation
och administration, som med anledning härav bliva behövliga, synas
utan större svårigheter kunna vidtagas.
Vad därefter angår den statsunderstödda pensioneringens omfattning, anser
styrelsen, att i första hand de verksamhetsområden, som utredningens
majoritet velat hänföra härunder, böra komma i fråga. I likhet med de båda
reservanterna håller styrelsen därjämte före, att den statsunderstödda pensioneringen
bör omfatta samtliga grupper av befattningshavare inom dessa
verksamhetsområden, som eljest i fråga om anställningsförhållandena fylla
uppställda fordringar.
Styrelsen för Svenska landskommunernas förband framhåller, alt av
landskommunernas tjänstemän e:a 5 500 äro försäkrade enligt reglementet
för SPA och c:a 1 000 i SKP, samt anför vidare bl. a. följande.
Varken ur organisatoriska eller andra synpunkter är denna splittring av
kommunalanställda på olika pensionsinrättningar ett ändamålsenligt förhållande.
Olägenheterna framträda icke minst i samband med löneförhandlingar
med personalorganisationerna. Dessas medlemmar äro uppdelade på
båda försäkringsinrättningarna, varför organisationerna kräva kompensation
för de befattningshavare, som ha det sämre pensionsreglementet.
Det förefaller styrelsen uppenbart, att såväl staten och kommunerna
som deras anställda ha ett mycket stort intresse av att pensioneringen
får en mera rationell organisation och av att pensionsbestämmelserna för
kommunal- och statsanställd personal bli så enhetligt utformade som
möjligt. Skall detta ernås, torde det vara nödvändigt med eu förutsättningslös
utredning över hela pensionslinjen, gärna inbegripande jämväl den
privata pensioneringen. Eu dylik utredning borde igångsättas snarast möj
-
36 Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
ligt, så att den kan samordnas med pågående utredning om pensioneringen
av privatanställda.
Styrelsen har givetvis icke möjligheter att taga någon definitiv ståndpunkt
till hur den statliga och kommunala pensioneringen lämpligen bör
organiseras. Några synpunkter på denna fråga torde dock böra framföras
redan i detta sammanhang. Då den nuvarande splittringen av kommunalanställda
på flera icke samordnade pensionsinrättningar med olika pensionssystem
enligt styrelsens mening är otillfredsställande, synes endast
två möjligheter föreligga. Den ena innebär, att all ifrågavarande statlig
och kommunal pensionering koncentreras till en enda pensionsanstalt, den
andra att samtliga kommunalanställda försäkras i en särskild kommunal
pensionsinrättning. Vilketdera av alternativen man väljer bör det finnas
möjligheter för staten att lämna bidrag till pensioneringen av vissa kommunalanställda
befattningshavare. För det senare alternativet talar, att
kommunerna få en självständigare ställning i förhållande till staten i fråga
om personalens anställnings- och pensionsvillkor. Båda alternativen böra
emellertid undersökas förutsättningslöst.
På grund av de nu anförda allmänna synpunkterna har styrelsen den inställningen,
att SPA:s verksamhet nu bör förändras så litet som möjligt, så
att man icke föregriper en kommande allmän översyn av hela pensioneringen,
en inställning som gäller avgränsningen av SPA:s verksamhet men däremot
icke reglementet för SPA.
Vad angår de inom pensionsutredningen i fråga om principerna för avgränsning
av SPA-pensioneringen avgivna reservationerna yttrar styrelsen.
Kommittéledamöterna Björn och Dahlgren ha gentemot kommittémajoritetens
mening anfört reservationer, i vilka de förorda en väsentlig utvidgning
av pensionsanstaltens verksamhetsområde. Båda synas sålunda
bl. a. mena, att kommunerna böra få möjligheter att i SPA försäkra all personal
och att — i den mån staten icke bidrager till försäkringskostnaderna
— dessa skola helt bestridas av kommunerna själva. På grund av styrelsens
allmänna inställning till mera genomgripande förändringar av pensionsanstaltens
nuvarande verksamhetsområde anser styrelsen det icke
lämpligt att följa reservanternas linje. Den bör enligt styrelsens mening
tagas upp till prövning av den allmänna pensionsutredning, som förordas
av styrelsen.
Synpunkter liknande vissa av dem som landskommunernas förbund anlagt
på frågan om den statliga och kommunala pensioneringens organisation
anföras i ett av svenska stadsförbundets styrelse åberopat yttrande av
förbundets löne- och förhandlingsdelegation. Delegationen uttalar bl. a.,
att ett öppnande av en icke-statsunderstödd SPA-pensionering skulle aktualisera
frågan om en sammanslagning av SPA och Sveriges kommunalanställdas
pensionskassa. Delegationen förordar i anslutning härtill, att
det uppdrages åt 1944 års pensionsutredning att vid dess fortsatta övervägande
av den statliga pensioneringens organisationsfråga upptaga även nu
antydda problem till utredning ur vidare synpunkter än dem utredningen
ansett sig böra anlägga i sitt betänkande.
Frågan om de allmänna principerna för SPA-pensioneringens avgränsning
behandlas även i yttranden av Svenska Personal-Pensionskassan
(SPP), styrelsen för Sveriges kommunalanställdas pensionskassa (SKP)
och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO).
37
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
I anslutning till ett uttalande i direktiven för den år 1947 tillsatta pensionsutredningen
beträffande frågan om en samordning av såväl den statliga
och kommunala som den privata tjänstepensioneringen i en gemensam
pensionsanstalt anför SPP bl. a. följande.
Enligt SPP:s mening kan en i och för sig önskvärd samordning inom
tjänstepensioneringen icke rationellt åstadkommas genom att en enda gemensam
anstalt för allmän och enskild tjänst inrättas. Så mycket angelägnare
är det då, att de olika pensionsinrättningarnas verksamhetsområden
avgränsas på ändamålsenligt sätt. Viktiga synpunkter vid sådan gränsdragning
synes SPP vara, att pensionering i samma anstalt kan ske för
befattningar hos en och samma huvudman och för befattningar, som naturligt
höra samman i fråga om rekrytering och befordringsgång.
När det gällt att uppdraga gränslinjerna har utredningen ansett det vara
av väsentlig betydelse, huruvida statsbidrag lämpligen hör utgå till en
befattningshavares pensionering eller icke. Då denna ståndpunkt kan leda
till icke önskvärda resultat, borde det enligt SPP:s mening vara att föredraga
att i vissa fall, där statsbidrag till pensioneringen kan komma i fråga,
låta sådant statsbidrag utgå, även om pensioneringen ordnas i annan
anstalt än SPA. Å andra sidan kan det säkerligen tänkas fall, där en pensionering
genom SPA är att föredraga för en huvudman, även om något
direkt statsbidrag för pensioneringen icke lämpligen bör komma i fråga.
För att icke onödigt försvåra en lämplig samordning inom tjänstepensioneringen
synes det SPP under alla förhållanden vara av vikt, att SPA:s
nuvarande verksamhetsområde icke väsentligt ändras, innan resultatet av
den år 1947 tillsatta pensionsutredningens arbete föreligger.
Styrelsen för SKP lämnar till en början bl. a. en ingående redogörelse
för de olägenheter som f. n. förefinnas inom den kommunala pensioneringen
och vilka särskilt i den mån de äga samband med den av SPA omhänderhavda
pensioneringen till väsentlig del bestå däri att kommunerna jämte
anslutning till SPA vidtaga andra anordningar, dels för ombesörjande av
pensionering av sådana befattningshavare som ej kunna anslutas till SPA,
dels ock för fyllnadspensionering åsyftande att åstadkomma en dyrortsgradering
genom utfyllnad av de från SPA utgående pensionerna. Till hävande
av dessa genom särskilda exempel åskådliggjorda olägenheter uppskisseras
tre alternativ fl—III). Av dessa alternativ äro endast alt. II och
III av intresse i förevarande sammanhang. Enligt alt. II skulle en huvudman,
som ombesörjer pensioneringen på annat sätt än genom anslutning
till SPA, under vissa förutsättningar äga till pensioneringen erhålla statsbidrag,
i stort sett likvärdigt med det statsbidrag som utgår vid pensionering
i SPA. Enligt alt. III, som förutsätter att SPA:s pensionering av ickestatliga
befattningshavare avvecklas, skulle också dylika statsbidrag kunna
erhållas. Rätten till statsbidrag skulle enligt alt. II vara begränsad till
sådana befattningshavare, som kunna anslutas till SPA, och enligt alt. III
till sådana befattningshavare för vilka äro uppfyllda villkor, motsvarande
de i utredningens förslag avsedda.
TCO anför i huvudsak att svårigheter uppkomma när det gäller att inordna
SPA och dess verksamhet i det pensionssystem, som finnes för andra
grupper och varmed i sammanhanget synes vara avsett det inom
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
SKP tillämpade systemet. Vidare förordar TCO, att försäkringsverksamheten
inom SPA för att motverka dessa svårigheter anordnas enligt det
i SKP:s yttrande med alternativ II betecknade förslaget, samt hemställer
att den utredning som genomförandet av denna förordade principiella linje
skulle kräva snarast kommer till stånd.
Departementschefen. Såsom av det föregående framgår har 1944 års pensionsutredning
närmast utgått från det bestående förhållandet, att statens
medverkan till pensionering av icke-statliga befattningshavare innebär en
form av statsunderstöd till den verksamhet, inom vilken dessa befattningshavare
äro anställda. Från denna utgångspunkt har frågan om avgränsningen
av den statliga pensioneringsverksamheten med avseende å ickestatliga
befattningshavare i stort sett kommit att sammanfalla med frågan,
vilken verksamhet staten har anledning att understödja i ifrågavarande
form. Härpå har pensionsutredningen, efter en omfattande inventering av
olika slags verksamhet av större eller mindre allmänt intresse, både sådan
som nu är understödd i form av medgivande till personalens anslutning till
statens pensionsanstalt och annan verksamhet, sökt lämna ett svar genom
en allmän formel, likväl under samtidigt understrykande att formeln enligt
sakens natur måste bli så pass vag till sin innebörd med avseende å de
särskilda fallen, att endast en noggrann undersökning av dessa, med beaktande
av däri föreliggande omständigheter, kan lämna ett fullt konkret
svar på spörsmålet. Formeln innebär, att fråga skall vara om sådan verksamhet
eller gren av verksamhet, som står staten nära och som genom statsmakternas
åtgärder av ena eller andra slaget utmärkts som en på staten ankommande
angelägenhet, ehuru den handhaves av icke-statligt organ. Beträffande
frågan, vilka åtgärder som få anses ha denna karaktär, framhåller
utredningen bl. a., att statsbidragsförhållandena i många fall kunna giva
vägledning, utan att det därför kan sägas vare sig att den omständigheten,
att en verksamhet understödjes med statsmedel, ensam för sig bör motivera
att inom densamma sysselsatta befattningshavare principiellt må komma i
åtnjutande av statlig medverkan till pensioneringen eller att å andra sidan
sådan medverkan bör vara utesluten av den anledningen, att inga eller endast
obetydliga statliga bidrag utgå till pensioneringen. Vad som i sista hand
borde vara avgörande vore att staten och det allmänna hade ett så påtagligt
intresse av verksamheten, att denna kunde sägas falla inom ramen för
den offentliga samhällsverksamheten. Jämte denna primära avgränsningsregel
har utredningen uppställt ytterligare en regel, enligt vilken den statsunderstödda
pensioneringen i allmänhet endast bör omfatta sådana befattningshavare,
på vilkas arbetsinsats den verksamhet, som staten vill främja,
är mera direkt beroende och beträffande vilka inflytande på kompetens och
anställningsvillkor är önskvärd från statens sida. Utredningen har emellertid
ansett påkallat att undantag från denna begränsningsregel göres i
fråga om sådan verksamhet eller gren av verksamhet, som ekonomiskt och
organisatoriskt står staten särskilt nära.
39
Kunyl. Maj.ts proposition nr 200.
Från dessa utgångspunkter har pensionsutredningen kommit fram till en
gränsdragning för statens medverkan till pensionering av icke-statliga befattningshavare,
vilken innebär inskränkningar eller utvidgningar på enstaka
punkter men i det stora hela sammanfaller med den nuvarande.
Utredningens förslag är emellertid icke enhälligt. I huvudfrågorna ha särskilda
yttranden avgivits av två av utredningens ledamöter. I fråga om den
statsunderstödda pensioneringen ha dessa visserligen biträtt den av utredningen
i första hand uttalade uppfattningen att denna bör i princip förbehållas
befattningshavare inom sådan verksamhet eller gren av verksamhet, som
står staten nära och som genom statsmakternas åtgärder av ena eller andra
slaget utmärkts såsom en på staten ankommande angelägenhet. Reservanterna
ha däremot, frånsett att de funnit angivna formel i vissa fall leda till
annat resultat än utredningsmajoriteten, icke ansett hållbart att vid avgörande
av frågan om pensioneringsvillkoren för personal, som är knuten till
en och samma verksamhet, differentiera allt efter befattningshavarnas större
eller mindre betydelse för verksamheten; har verksamheten befunnits ha
sådan karaktär att staten bör ekonomiskt medverka till pensioneringen av
dess personal, bör enligt reservanternas mening pensioneringen omfatta alla
befattningshavare, som eljest i fråga om anställningsförhållandena fylla
uppställda fordringar. Härutöver ha emellertid reservanterna uttalat, att
statlig pensionering av icke-statliga befattningshavare icke nödvändigtvis
behövde utgöra statsunderstödd pensionering, utan att den statsunderstödda
pensioneringen i statens pensionsanstalt borde kompletteras med en icke
statsunderstödd pensioneringslinje. Till motivering av förslaget härom ha
reservanterna framhållit, att det för huvudmännen måste vara av väsentlig
betydelse att ha pensioneringen för hela sin personal ordnad efter enhetliga
grunder och att detta knappast kunde ernås, med mindre pensioneringen ägde
rum i statens pensionsanstalt. Vidare ledde en gränsdragning enligt de av
majoriteten föreslagna snäva linjerna till en stelhet i tillämpningen, som
omöjliggjorde att tillgodose i och för sig väl motiverade krav på vissa befattningshavargruppers
anslutning till statens pensionsanstalt. Slutligen
framstode det även för statens vidkommande såsom angeläget, att löne- och
pensionsförhållandena bleve överensstämmande för alla befattningshavare,
som vore anställda i det allmännas tjänst eller eljest i samhällsnyttig verksamhet.
Av det betydande antal statsmyndigheter, kommuner och enskilda, som
hörts i anledning av pensionsutredningens betänkande, har endast ett fåtal
anslutit sig till tanken att mera definitivt avgränsa den av staten bedrivna
pensioneringsverksamheten beträffande icke-statliga befattningshavare på
det sätt, som följer av utredningens förslag. Det övervägande flertalet remissinstanser
har starkt understrukit, att allvarliga olägenheter äro förenade
med den nuvarande gränsdragningen, vilken i det väsentliga skulle
bibehållas vid genomförandet av utredningens förslag. Några remissinstanser
ha härav dragit slutsatsen, att ifrågavarande i statens regi bedrivna pensioneringsverksamhet
bör avvecklas eller starkt begränsas, samt under utta
-
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
lande av att behovet därav nu är mindre än tidigare förordat att det upptoges
till övervägande, om icke statsunderstödd pensionering borde kunna bedrivas
under andra former än i statlig regi. I allmänhet ha emellertid remissinstanserna
följt en annan linje, nämligen den av två ledamöter i pensionsutredningen
skisserade. Enligt denna skulle i stället den genom statens
pensionsanstalt bedrivna pensioneringsverksamheten på sådant sätt omändras,
att den jämte statsunderstödd pensionering omfattade en pensionering
utan statsunderstöd. Härutöver har, delvis oberoende av uppfattningarna i
nämnda spörsmål, meningsskiljaktighet visat sig föreligga vilken omfattning
den statsunderstödda pensioneringen bör äga. Det synes vara en tämligen
allmän uppfattning, att den historiskt betingade åtskillnaden mellan befattningar,
som avse tjänsteåligganden av mera direkt betydelse för den verksamhet,
staten anser sig böra främja, och andra befattningar inom samma
verksamhet är konstlad och i längden icke kan upprätthållas.
För egen del har jag, såsom jag redan i det föregående antytt, funnit åtskilliga
av de synpunkter beaktansvärda, som framkommit i de särskilda
yttrandena av två ledamöter i pensionsutredningen och som jämväl omfattas
av ett flertal remissinstanser. Jag anser sålunda förtjänt av närmare
övervägande, huruvida icke den statsunderstödda pensioneringen inom statens
pensionsanstalt bör kompletteras med en icke statsunderstödd. Lösningen
av denna fråga skulle visserligen i stort sett kunna anses ligga innesluten
i det av berörda reservanter framförda förslaget till utvidgning av
den statsunderstödda pensioneringen och om införande av en av huvudmännen
helt bekostad pensioneringslinje. Vid ett genomförande av ett
sådant förslag anmäla sig emellertid vissa spörsmål av den art att de påkalla
särskild eller förnyad utredning. Hit höra icke blott frågan om den
s. k. oantastbarhetsprincipen utan även sådana spörsmål som frågan om
gränsdragning mellan områden för den statsunderstödda och den ickestatsunderstödda
pensioneringen, frivillig eller obligatorisk anslutning till
pensioneringen, fonderingsfrågan och frågan om grunder för utmätande av
de pensionskostnader som skola av huvudmännen bestridas m. m. Fn utredning
av frågan om oantastbarhetsprincipen bör givetvis innefatta ett
klarläggande av innebörden av denna princip ur rent pensionsrättslig synpunkt
och sålunda utan hänsyn till den tekniska konstruktionen av det
finansieringssystem som befinnes böra tillämpas för pensioneringen och
andra därmed sammanhängande ur nämnda synpunkt irrelevanta faktorer.
Vid en blivande utredning bör även uppmärksammas frågan om förhållandet
i fortsättningen mellan pensionsanordningarna för sådana personalgrupper,
för vilka avlöningsförhållandena helt regleras genom statens försorg,
och pensionsanordningarna för övriga personalgrupper och i allmänhet
eftersträvas att erhålla en så klar gränsdragning i olika avseenden som
möjligt. Vid inrättande av en icke statsunderstödd pensioneringslinje i statens
pensionsanstalt uppkomma vidare särskilda frågor om förhållandet
mellan å ena sidan staten såsom huvudman för pensioneringen och å andra
41
Kungi. Maj:ts proposition nr 200.
sidan inrättningar för pensionering av personal, vilken skulle kunna inbegripas
i en av statens pensionsanstalt handhavd pensionering av icke-statliga
befattningshavare. Det torde böra ankomma på en blivande utredning
att jämväl klarlägga dessa frågor. Jag torde i ett senare sammanhang få
för Kungl. Maj :t anmäla de spörsmål, som sammanhänga med en sådan
utredning.
En revision av gällande bestämmelser för SPA-pensioneringen är emellertid
starkt påkallad, icke blott med hänsyn till det trängande behovet
av bestämmelsernas modernisering utan även med hänsyn till angelägenheten
av att åstadkomma i möjligaste mån enhetliga pensioneringsgrunder
inom det statliga och statsunderstödda pensionsväsendet. Att taga de anmärkningar
som framförts mot de av pensionsutredningen i avgränsningsfrågan
uppdragna allmänna riktlinjerna till intäkt för ett uppskov med
denna revision synes mig därför icke böra ifrågakomma, så mycket mindre
som nämnda riktlinjer icke äro avsedda att genom intagande i pensionsreglementet
eller eljest på något sätt binda statsmakterna för framtiden.
Jag anser därför att dessa riktlinjer böra tills vidare godkännas i den män
så erfordras för åvägabringande av en reglementsrevision i huvudsaklig
överensstämmelse med pensionsutredningens förslag.
Vid ett provisoriskt lösande av frågan om gränsdragningen för pensioneringen
i statens pensionsanstalt synas, som jag tidigare anfört, i en del
fall tillräckliga skäl icke finnas att nu genomföra förslag om undantagande
från pensioneringen av grupper, som nu äro inordnade under densamma.
Något ovillkorligt hinder mot att i pensioneringen nu medtaga nya grupper
synes å andra sidan icke föreligga. Jag har sålunda i stort sett ansett mig
kunna förorda anslutning till statens pensionsanstalt i de fall, då detta föreslagits
av pensionsutredningen. Även i några andra fall synas mig bärande
skäl vara anförda för en dylik anslutning. Jag anser emellertid, att nyanslutning
under förhandenvarande omständigheter icke bör ske i andra än
fullt klara fall. Slutligen bör framhållas att den omständigheten, att viss
befattning bibehålies eller inordnas under den statsunderstödda pensioneringen,
icke bör betraktas som prejudicerande vid gränsdragningsfrågans
fortsatta behandling.
Vad särskilt angår det av statskontoret framförda förslaget, att som
villkor för anslutning till den statsunderstödda SPA-pensioneringen under
alla förhållanden bör gälla att befattningshavaren i och för sin tjänst icke
är tillförsäkrad tjänste- eller familjepensionsrätt i eljest av huvudmannen
vidtagen ordning, finner jag detta böra beaktas vid den slutliga utformningen
av pensionsreglementet. Detta skulle i och för sig kunna ske genom en
bestämmelse, enligt vilken en befattningshavare med sålunda tillförsäkrad
pensionsrätt undantages från anslutning till statens pensionsanstalt. En
mera smidig lösning synes emellertid vara att en föreskrift meddelas innefattande
befogenhet för Kungl. Maj :t att med tillämpning av reglementets bestämmelser
om sammanträffande av förmåner förordna om minskning av
reglementsenlig förmån med hänsyn till dylik av huvudmannen utläst föi
-
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
mån, genom denna lösning hålles möjligheten öppen att avräkna den särskilda
förmånen mot det statsunderstöd, som ingår i pension från statens
pensionsanstalt, och därigenom föreligger också möjlighet att helt eller delvis
underlåta dylik avräkning i fall, då detta anses särskilt påkallat. Vad
särskilt angår de till pensionsanstalten nu anslutna befattningshavarna,
bör reduktion icke i något fall ifrågakonuna i vidare mån än den reglementsenliga
förmånen jämte den av huvudmannen särskilt ordnade pensionen
överstiger den sammanlagda pensionsförmån befattningshavaren
haft att påräkna enligt de för honom omedelbart före reglementets ikraftträdande
gällande statliga och icke-statliga pensioneringsgrunderna för den
av honom då innehavda befattningen. Med den nu förordade anordningen
torde i stort sett kunna uppnås samma verkan som med införande av ett
förbud, vilket svenska stadsförbundets löne- och förhandlingsdelegation i
sitt av förbundets styrelse åberopade yttrande förordat, för kommunerna
att lämna tillägg till pensioneringen i statens pensionsanstalt.
Slutligen vill jag — med anledning av förslag i ett par remissyttranden
uttala, att jag icke är beredd förorda att åtgärder vidtagas för införande
av möjlighet att erhålla statsbidrag till privat pensionering. Jag vill erinra
om att statsmakterna intagit denna ståndpunkt i åtskilliga fall, där valet
stått mellan anslutning till statens pensionsanstalt och statsbidrag till privatpensionering.
Anledning att nu intaga en annan ståndpunkt synes mig
icke föreligga.
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
43
III. Detaljfrågor rörande avgränsningen av pensioneringen i
statens pensionsanstalt.
1. Undervisningsväsendet.
1944 års pensionsutredning. Inom undervisningsväsendet omfattai den nuvarande
SPA-pensioneringen bl. a. övningslärare vid folkskolor och högre
kommunala skolor. Dessa lärare förutsättas av pensionsutredningen skola bibehållas
vid pensionsrätt enligt nu gällande reglemente för SPA i avvaktan
på lösning av den aktuella frågan om pensionsreglering för övningslärare i
allmänhet. I övrigt föreslår utredningen, att under SPA-pensioneringen skola
inbegripas följande befattningshavargrupper.
1) Lärare vid fortsättningsskola, .
2) lärare vid stiftelsen Sunnerdahls hemskolor på landet tillhörig laro
anstalt,
som tjänar samma ändamål som folkskola, .....
3) lärare samt sådan husmoder vid elevhushåll, som tillika är larannna,
vid statsunderstödd folkhögskola,
4) vissa fast anställda befattningshavare vid institut for socialpolitisk
och kommunal utbildning och forskning (socialinstitut),
5) ämneslärare vid statsunderstött, med allmänt läroverk förenat kommunalt
gymnasium, . . , .
6) ämneslärare vid specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogs
studerande
7)
lärare vid statsunderstödd kommunal eller enskild anstalt för yrkesundervisning,
. .
8) lärare vid kommunalt eller enskilt statsunderstött seminarium tor utbildande
av lärare för yrkesundervisning eller undervisning i hushållsgöro
mål
eller kvinnlig slöjd, ......
9) lärare vid bergsskolan i Filipstad, Lenmngs textiltekmska institut i
Norrköping och textilinstitutet Borås,
10) lärare vid statsunderstött handelsgymnasium,
11) föreståndare och lärare vid statsunderstödd lantbruks-, lantmannaeller
lanthushållsskola, statsunderstödd trädgårdsskola (fruktodlingsskola),
lanthushållningsseminariet å Rimforsa ävensom vid statsunderstödd yrkesskola
för jordbruket,
12) lärare vid statsunderstödd skola tillhörande barna- och ungdomsvården,
vissa lärare vid statsunderstödd sinnesslöskola eller epileptikerskola,
lärare vid statsunderstödd förskola för dövstumma barn samt vissa
lärare vid statsunderstödd vanföreanstalt,
13) bibliotekarie vid den statsunderstödda biblioteksverksamheten i lornedalen
(huvudbiblioteket) samt
14) landsantikvarie, till vilkens avlönande staten bidrager.
I jämförelse med vad nu gäller innebär detta förslag till en början, att
pensioneringens omfattning inskränkes såtillvida, att den nuvarande möjligheten
att till pensioneringen ansluta befattningshavare vid vissa slag av
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
enskilda läroanstalter kommer att kvarstå endast för skola tillhörig stiftelsen
Sunnerdahls hemskolor på landet och att föreståndarbefattningen vid
August Abrahamsons stiftelse å Nääs uteslutes från pensioneringen. Beträffande
skälen härför anför utredningen följande.
De enskilda läroanstalter vilkas pensioneringsmöjligheter avses i förevarande
sammanhang äro sådana som enligt skolöverstyrelsens beprövande
tjäna samma ändamål som folkskola, fortsättningsskola, småskoleseminarium
eller skyddshem. Med den utbyggnad som numera skett av den allmänna
folkundervisningen har utrymmet för en privat verksamhet på detta
område minskat och pensioneringsmöjligheten på området alltmer förlorat
Praktisk betydelse. Det finns för närvarande endast två skolor tillhörande
denna grupp, som alltfort ha lärare anslutna till pensioneringen i SPA,
nämligen en skola tillhörig stiftelsen Sunnerdahls hemskolor på landet, kallad
Sunnerdahls praktiska ungdomsskola, och en skola tillhörig stiftelsen
Philipsenska skolinrättningen, kallad Philipsenska skolan. Sunnerdahls
praktiska ungdomsskola har av skolöverstyrelsen ansetts tjäna samma ändamål
som en i praktisk riktning utvidgad folkskola av den art som benämnes
högre avdelning av folkskola. Planer ha på den senaste tiden uppkommit
att ombilda skolan till en yrkesundervisningsanstalt. Philipsenska skolan,
som tidigare mottagit flickor till fortsatt undervisning i hushållsgöromål
och kvinnlig slöjd m. fl. ämnen, har av skolöverstyrelsen förklarats tjäna
samma ändamål som fortsättningsskola. Numera har skolan emellertid avbrutit
sin egentliga skolverksamhet. Frågan om formerna för stiftelsens
fortsatta verksamhet synes ännu icke ha avgjorts. För närvarande bedriver
stiftelsen barnträdgårdsverksamhet samt meddelar vissa fritidskurser i
hushållsgöromål.
Anledning synes pensionsutredningen icke längre föreligga att hålla möjligheten
öppen för generell anslutning till SPA av lärare vid skola, som prövas
tjäna samma ändamål som folkskola, fortsättningsskola eller småskoleseminarium.
Sunnerdahls praktiska ungdomsskola synes alltjämt driva en verksamhet,
som kan motivera statlig medverkan till lärarnas pensionering. Den omständigheten,
att skolan under senare tid synes något mera ha närmat sig den
allmänna yrkesundervisningen, bör enligt utredningens förmenande icke
medföra, att staten indrager det stöd till verksamheten som anslutningen till
SPA torde ha inneburit. Skolan torde också — oaktat några statsbidrag icke
utgå till skolan — kunna sägas intaga en sådan ställning i förhållande till
det allmänna, att anslutning till SPA redan därav kan synas motiverad. Skolans
officiella ställning kommer bl. a. till uttryck däri, att skolans direktion,
frånsett en ledamot och en suppleant, vilka utses av stadsfullmäktige i
Stockholm, förordnas av Kungl. Maj :t. Utredningen bär med hänsyn till
anförda omständigheter ansett, att lärare vid Sunnerdahls praktiska ungdomsskola
alltfort böra ha möjlighet att erhålla pensionsrätt i SPA.
Philipsenska skolan synes icke längre driva en verksamhet av det slag
som ursprungligen föranledde skolans anslutning till SPA, och utredningen
har icke funnit skolans nya verksamhet äga den fasthet och ställning till
det allmänna undervisningsväsendet, att fortsatt anslutning av skolans lärarpersonal
till SPA är motiverad. I den mån verksamheten vid skolan uppehälles
i sådan omfattning, att lärarpersonal med full sysselsättning vid skolan
erfordras, synas de^ befattningshavare som för närvarande äro anställda
vid skolan dock övergångsvis böra få bibehållas vid sin pensionsrätt.
Beträffande August Abrahamsons stiftelse å Nääs gäller, att föreståndarbefattningen
vid stiftelsen — vilken emellertid enligt Kungl. Maj:ts beslut
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
tills vidare skall hållas vakant — f. n. är förenad med familjepensionsrätt enligt
reglementet för SPA. I ett till pensionsutredningen jämlikt Kungl.
Maj :ts beslut den 24 maj 1946 överlämnat ärende har fråga väckts om en
utvidgning av pensioneringen till vissa andra befattningshavare vid stiftelsen.
Såsom undervisningsverksamheten vid stiftelsen är anordnad — utredningen
avser härvid närmast de korta undervisningstiderna för år räknat
(10—12 veckor årligen) — kan lärarpersonalen vid stiftelsen knappast ifrågakomma
för anslutning till SPA, då lärarverksamheten vid stiftelsen uppenbarligen
måste betraktas som bisysslor för lärarna. Möjligen skulle de
befattningshavare som tillhöra den övriga verksamheten, vilken synes gå
ut på att genom jordbruksdrift och annan ekonomisk verksamhet skapa
ekonomiskt underlag för undervisningsverksamheten, kunna komma i fråga
för anslutning till SPA, men det förefaller som om även stiftelsens ekonomiska
verksamhet saknar den fasthet i organisationen som bör utgöra ett
villkor för anslutning till den statliga pensioneringen; det kan ej heller
bortses från att de befattningshavare som äro knutna till den rent ekonomiska
verksamheten — dit torde förvaltaren samt husmodern närmast vara
att hänföra — i viss mån falla utom ramen för de av utredningen uppdragna
gränserna för SPA:s pensioneringsverksamhet.
Utredningsförslaget innebär å andra sidan en utvidgning av pensioneringen
därigenom, att möjlighet till upptagande i pensioneringen skulle beredas
ämne slärare vid vissa statsunderstödda kommunala gymnasier och
vissa befattningshavare vid socialinstituten ävensom följande befattningshavare
vid undervisningsväsendet i viss mån närstående verksamhetsgrenar,
nämligen bibliotekarie vid den statsunderstödda biblioteksverksamheten
i Tornedalen samt med statsbidrag avlönade landsantikvarier. Härom
har utredningen anfört bl. a. följande.
Fråga om statlig medverkan till pensionering av lärare vid de till allmänna
läroverk anknutna kommunala gymnasierna har väckts i vissa
framställningar som jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 4 oktober 1946 och
10 januari i947 överlämnats till pensionsutredningen. Undervisningen vid
de statsunderstödda kommunala gymnasierna, som f. n. finnas i Arvika, Söderhamn,
Kiruna, Karlshamn och Karlskoga, har blivit föremål för en ingående
statlig reglering, varigenom den kan sägas ha inordnats som ett led
i det allmänna undervisningsväsendet, och den kommunalt organiserade
gymnasieundervisningen har, i och med att de statliga gymnasierna kommit
att bli otillräckliga, fått alltmer ökad betydelse. Med hänsyn härtill har utredningen
ansett starka skäl tala för att möjlighet till pensionsrätt i SPA beredes
lärare vid kommunala gymnasier. Genom begränsning av pensioneringen
till de statsunderstödda kommunala gymnasierna, erhålles enligt utredningens
mening en tillräcklig garanti för att endast sådana gymnasier, som
från det allmännas synpunkt sett tillgodose ett verkligt och varaktigt behov
och vilka knappast torde upphöra på annat sätt än genom förstatligande, bli
ingripna i pensioneringen. Utredningen förutsätter, alt endast sådana lärarebefattningar
regleras för pension, som i betraktande av kompetenskrav o. d.
äro jämförliga med pensionsreglerade tjänster vid det läroverk, varmed gymnasiet
är förenat. Anslutningen torde för närvarande kunna begränsas till att
avse ämneslärare.
Det moderna samhällets utveckling har medfört eu stark utvidgning av
den offentliga förvaltningen även vad angår de på kommunerna ankommande
uppgifterna, och i alltmer ökad omfattning ha kommunerna för dessa
46
Kungi. Maj:ts proposition nr 200.
uppgifters handhavande måst anställa tjänstemän, bl. a. på socialvårdens
område. Denna utveckling har föranlett ett speciellt utbildningsbehov, som
i allt högre grad kommit att tillgodoses av institut för socialpolitisk och
kommunal utbildning och forskning (socialinstituten). Till socialinstituten,
som tinnas i Stockholm, Göteborg och Lund och som samtliga ha karaktär
av självständiga stiftelser, utgår statsbidrag efter vissa av 1945 års riksdag
godkända normer. Till grund för sistnämnda riksdags beslut låg eu av
Kungl. Maj :t framlagd proposition (nr 153) innefattande ett förslag rörande
socialinstitutens verksamhet och organisation, som förutsatte eu omfattande
ökning av statens bidrag till instituten. En sådan ökning av det allmännas
stöd ansågs befogad med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter som
åvilade instituten. 1 samband med behandlingen av dessa spörsmål sattes
det även i fråga om icke instituten borde förstatligas. Häremot ansågs tala
den omständigheten, att möjligheterna att erhålla bidrag av kommunala och
enskilda medel till verksamheten kunde förminskas eller bortfalla vid verksamhetens
förstatligande, och det framhölls vidare att instituten borde äga
möjlighet till en smidig anpassning efter skiftande krav med hänsyn till
kursernas omfattning m. in., varför institutens styrelser borde äga en tämligen
vittgående självbestämmanderätt med avseende på medelsförvaltning,
administration och undervisningens anordnande. Staten ansågs dock böra få
visst inflytande på institutens ledning samt betryggande ekonomisk kontroll
över verksamheten. Enligt de grunder för verksamhetens finansiering efter
omorganisationen som angivits i propositionen skulle staten i princip svara
för institutens kostnader i den mån de icke täckas av institutens egna inkomster
eller kommunala bidrag. Beträffande socialinstitutet i Stockholm
har statens bidrag beräknats motsvara två tredjedelar av kostnaderna för
själva undervisningen (löner in. in.), eu tredjedel av bibliotekskostnaderna,
lokalkostnaderna i deras helhet samt viss beräknad ersättning för elevavgifter;
beträffande institutet i Göteborg, som saknar egna fonder, har statsanslaget
ansetts böra beräknas efter fem sjättedelar av undervisningskostnaderna
men i övrigt efter samma grunder som vid Stockholmsinstitutet, och även
driftskostnaderna vid institutet i Lund täckas til! huvudsaklig del av statsmedel.
Kungl. Maj :t har som villkor för statsbidrag till instituten bl. a. föreskrivit,
att beslut rörande dels tillsättning av befattning såsom rektor (föreståndare),
dels ämnesområde och undervisningsskyldighet för fast anställd
lärare i examensämne, dels ock tillsättande av fast lärarbefattning skola
underställas Kungl. Maj :t för prövning och fastställelse. Vidare har Kungl.
Maj :t beträffande fast anställda befattningshavare meddelat föreskrift av
innebörd, att de skola komma i samma löneläge som om de vore befattningshavare
i statens tjänst i befattning med arbetsuppgifter, närmast motsvarande
uppgifter, som vid institutet åligga dem. Det ankommer på Kungl.
Maj :t att meddela beslut rörande löneställning för befattningshavare med
lön enligt lönegraderna Ca, Ce, Cf eller Cg 13 eller högre lönegrad samt beslut
angående grunderna för beräkning av arvoden till andra än fast anställda
lärare.
I anslutning till de föreskrifter som av Kungl. Maj :t meddelades den 29
juni 1945 beträffande statsbidrag till socialinstituten anbefalldes 1944 års
pensionsutredning att till övervägande upptaga frågan om beredande av
pensionsrätt i SPA för fast anställda lärare in. fl. befattningshavare vid
instituten.
Med hänsyn till socialinstitutens för landet i dess helhet betydelsefulla
verksamhet på undervisningens område samt till deras ställning i förhål
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
47
lande till det allmänna föreligga enligt pensionsutredningens mening starka
skäl att i princip betrakta det som en statlig angelägenhet att medverka till
pensioneringen av de fast anställda befattningshavarna vid instituten. Då
dessa befattningshavares löneförhållanden anpassats efter de för statens
tjänstemän i allmänhet gällande bestämmelserna, synes eu motsvarande
anpassning även böra ske i pensionshänseende. Detta kan lämpligen ske genom
att anslutning sker till SPA, vilket utredningen alltså anser sig böra
förorda. Utredningen har i allmänhet följt den för närvarande tillämpade
principen, att på undervisningsväsendets område endast lärarpersonal skall
äga pensionsrätt i SPA — varvid det avgörande skälet varit, att det närmast
är lärarnas verksamhet som det allmänna haft anledning att intressera
sig för, vilket även bestyrkts av utgående statsbidrags utformning och den
statliga regleringen av verksamheten — men beträffande socialinstitutens
personal gälla härutinnan speciella förhållanden. Statsbidragen beräknas
för dessa även med hänsyn tagen till lönerna åt annan personal än lärare,
och även beträffande icke-lärare sker en reglering av lönerna efter mönster
av de för statstjänstemännen meddelade lönebestämmelserna. Dessa förhållanden
sammanhänga med att verksamheten vid ifrågavarande institut,
som ju avse att betjäna landet i dess helhet, står statsverksamheten särskilt
nära. Måhända har den omständigheten, att verksamheten av vissa praktiska
skäl ej formellt förstatligats, ansetts icke böra föranleda sämre anställningsförhållanden
för befattningshavarna än om de varit i statens
tjänst. Utredningen har med hänsyn till de särskilda förhållanden, som sålunda
råda beträffande socialinstituten och deras personal, ansett sig böra
föreslå, att i princip alla befattningshavare, vilkas löner anpassats efter
lönerna för statliga ordinarie eller extra ordinarie tjänstemän, erhålla pensionsrätt
i SPA. Förutom lärare är det här biblioteks-, kontors- samt vaktmästarpersonal,
som kunna ifrågakomma till pensioneringen.
Biblioteksverksamheten i Tornedalen står under förvaltning av en särskild
styrelse och finansieras med medel från förslagsanslaget till folkundervisningens
befrämjande i rikets nordligaste gränsorter in. in.; verksamheten
har med bidrag av statsmedel pågått alltsedan 1928. I anslutning till prövningen
av anslagsbehovet till verksamheten för budgetåret 1946/47 anförde
statskontoret med avseende å ett av styrelsen för biblioteket upprättat statförslag,
vari pensionsavgifter för bibliotekarien vid huvudbiblioteket upptagits
för avsedd anslutning till enskild pensionsinrättning, att frågan om anslutning
av befattningen till SPA borde prövas, varför i avvaktan därpå medel
icke borde anvisas för pensionsavgifter. Handlingarna i berörda ärende
ha överlämnats lill pensionsutredningen för att tagas i övervägande vid utredningsuppdragets
fullgörande. Till utredningen har sedermera även överlämnats
en till Kungl. Maj:t ställd framställning från styrelsen för Tornedalens
bibliotek om beredande av pensionsrätt i SPA. Utredningen vill framhålla,
att betydelsen av denna verksamhet nära sammanhänger med de
speciella förhållanden med avseende å språket in. in., som råda i bygderna
omkring Tornedalen; verksamheten torde närmast få betraktas som en
statsangelägenhet, vilket också kommit till uttryck däri, att verksamheten
sa gott som helt finansieras med statsmedel. Med hänsyn härtill svnas starka
skäl tala för anslutning till SPA-pensioneringen av bibliotekariebefattningen
vid huvudbiblioteket, vilken åtnjuter lön beräknad för heltidstjänst
i motsats till bibliotekarierna vid grenbiblioteken, vilka endast ha smärre
arvoden.
Landsantikvarierna, vilka äro anställda hos länens eller landskapens fornminnesföreningar,
handha inom respektive områden vissa kulturminnesvårdande
uppgifter, varvid de även ha att tillse, att gällande författningar ro
-
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
rande fornminnes- och kulturminnesvård efterlevas; de ha varit av betydelse
för utvecklingen inom den till provinsmuseerna knutna museiverksamheten.
Ehuru anställda hos enskilda lokala föreningar ha de att ställa
sig till efterrättelse de direktiv som riksantikvarieämbetet och i förekommande
fall chefen för nationalmuseum meddela. Deras avlöning har intill senaste
tid i första hand utgått av avkastningen av särskilda lönefonder, som
tillkommit genom tilldelningar av lotterimedel; därtill ha kommit lokala
tillskott. Sedan Ivungl. Maj :t i prop. (nr 223) till 1945 års riksdag föreslagit
statliga bidrag efter vissa grunder till landsantikvariernas avlönande,
har riksdagen, som i huvudsak bifallit vad i prop. förordats, beviljat särskilda
anslag för ändamålet. Som norm för statsbidragets beräknande har i
propositionen angivits, att statsbidraget jämte avkastningen av vederbörande
lönefond under nästföregående räkenskapsår skall uppgå till två
tredjedelar av befattningshavarens avlöning, dock att summan av lönefondsavkastningen
och statsbidraget icke per år må överstiga 8 000 kronor
för varje befattningshavare. Enligt i anslutning till statsbidragens beviljande
meddelade föreskrifter skall avlöningens storlek till skäligheten prövas
av riksantikvarieämbetet. Ledigbliven befattning skall tillsättas efter ansökningsförfarande.
Kompetensen hos befattningshavaren skall vara godkänd
av riksantikvarieämbetet, som jämväl i övrigt tillagts vissa kontrollbefogenheter
beträffande verksamheten. Genom beslut den 7 september 1945
har Kungl. Maj :t uppdragit åt pensionsutredningen att upptaga frågan om att
bereda landsantikvarierna pensionsrätt i SPA till övervägande. Pensionsutredningen
uttalar för sin del, att landsantikvariebefattningarna i och med
den i anslutning till 1945 års riksdagsbeslut skedda regleringen av landsantikvariernas
anställnings- och avlöningsförhållanden synas ha erhållit
sådan karaktär, att en anslutning av befattningarna till SPA synes motiverad.
Yttrandena. De av pensionsutredningen förordade ändringarna i SPA-pensioneringens
omfattning inom undervisningsväsendet ha i allmänhet tillstyrkts
eller lämnats utan erinringar i inkomna remissyttranden.
Skolöverstyrelsen har emellertid i anslutning till ett påpekande att befattningar
vid statsunderstödda fristående arbetshem, vilka f. n.
kunna förenas med pensionsrätt, icke synas omfattas av förslaget, uttalat,
att det enligt överstyrelsens mening fortfarande bör finnas möjlighet för
innehavare av dylika befattningar att åtnjuta denna förmån.
Överstyrelsen har vidare med anslutning till förslaget, att övningslärare
vid folkskola och högre kommunala skolor i avvaktan på löne- och pensionsreglering
övergångsvis skola bibehållas vid nuvarande pensionsrätt,
uttalat att detsamma bör gälla även beträffande övningslärare
vid fortsättningsskol or och de övningslärare vid sinnesslöskolor
på vilka Saar ej äger tillämpning.
Slutligen anmäler överstyrelsen avvikande mening beträffande pensionsutredningens
förslag att icke i pensioneringen medtaga August Abraham
s o n s stiftelse på N ä ä s och vidhåller därvid ett av överstyrelsen
tidigare avgivet förslag om åtgärder för beredande av pension åt
förvaltaren vid stiftelsen G. Rydley och husmodern därstädes E. Suhr. Härefter
tillägger överstyrelsen.
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Utöver vissa på senare tid anordnade kurser för utbildning av lärare i
manlig slöjd finnes för närvarande icke någon statlig utbildningsanstalt
för detta ändamål, varför den vid Nääs bedrivna utbildningen måste anses
vara av särskilt allmänt intresse. Stiftelsen har därjämte övertagits av staten,
och befattningshavarna därstädes kunna därför i viss mån betraktas
såsom statstjänstemän. Då verksamheten vid stiftelsen således måste anses
stå staten särskilt nära, synes enligt de av utredningen angivna principerna
pensionsrätt böra medgivas de båda befattningshavarna. Överstyrelsen
föreslår därför, att de av dem innehavda befattningarna anslutas till SPA
samt att dessutom särskilda åtgärder vidtagas för de båda befattningshavarnas
pensionering. I detta sammanhang hänvisar överstyrelsen till att ny
utredning rörande stiftelsens ekonomi och fortsatta verksamhet bebådats i
årets statsverksproposition (VIII s. 245).
Statens pensionsanstalt har, som i det föregående angivits, förordat att
definitiv ställning till frågan om SPA-pensioneringens omfattning tages
först efter ytterligare utredning men ansett hinder likväl icke finnas för
smärre jämkningar i nuvarande gränser i den mån dessa ej komma att
föregripa den vidare utredningen. I viss anslutning härtill yttrar pensionsanstalten
beträffande förslaget om landsantikvariernas upptagande
i pensioneringen.
Utvidgningen av pensionsrätten till landsantikvarier kan också i viss
män anses vara en ändring av principiell betydelse, vilken på grund härav
möjligen borde anstå. Med hänsyn till landsantikvariernas ställning i förhållande
till staten lärer emellertid ett inordnande nu under SPA:s reglemente
icke kunna föregripa en vidare utredning av omfattningsfrågan. Anstalten
har sålunda intet att erinra mot utredningens förslag på denna
punkt.
Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar, att länsstyrelsen med tillfredsställelse
konstaterat, att de sakkunniga föreslagit pensionsrätt för bibliotekariebefattningen
vid den statsunderstödda biblioteksverksa mheten
i Torned a len (huvudbiblioteket), samt understryker de skäl,
som föranlett förslaget därutinnan.
Gävle stads lönenämnd, vilkens yttrande stadsfullmäktige i Gävle åberopat
såsom eget utlåtande i ärendet, anför i fråga om pensionsförhållandena
vid borgarskolan i Gävle.
Vad borgarskolan angår, vilken läroanstalt består av tre undervisningsanstalter,
nämligen Gävle borgarskolas fyraåriga mellanskola, Gävle handelsgymnasium
och Gävle borgarskolas ettåriga handelskurs, pensioneras
för närvarande samtliga manliga lärare med full tjänstgöring jämte rektor
enligt särskilt för borgarskolan gällande, av stadsfullmäktige fastställt reglemente.
De kvinnliga lärarna i mellanskolan pensioneras i lärarinnornas pensionsanstalt
förlagd till statens pensionsanstalt. I och med att Gävle handelsgymnasium
år 1958 erhöll statsunderstöd inträdde möjligheten att pensionera
lärarna i handelsgymnasiet i statens pensionsanstalt, men vid nämnda
tidpunkt ansågs denna åtgärd icke lämplig, eftersom skolans egna pensionsfonder
antogos kunna räcka till för ändamålet.
I skrivelse till styrelsen för Gävle borgarskola den 28 november 1948 meddelade
1944 års pensionsutredning, att den av Kungl. Maj :t erhållit i upp
4
Bihang till riksdagens protokoll i samt. Nr 200.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
drag att med utgångspunkt från ett av 1944 års lönekommitté för privatläroverken
framlagt löneregleringsförslag utarbeta och till Kungl. Maj :t
inkomma med förslag till pensionsreglering för befattningshavare vid statsunderstödda
privatläroverk, dit Gävle borgarskolas mellanskola hör. Enligt
uppgift förberedes ett dylikt förslag till 1949 års riksdag. Pensionsfrågan
för lärarna vid borgarskolans mellanskola torde därmed kunna anses få eu
tillfredsställande lösning. Enligt pensionsutredningens nu föreliggande förslag
kan även lärarpersonalen vid handelsgymnasiet och den ettåriga handelskursen
i pensionshänseende anslutas till statens pensionsanstalt och
därigenom skulle sålunda all lärarpersonal med full tjänstgöring vid Gävle
borgarskola och högre handelsinstitut kunna få sin pensionsrätt reglerad i
statens pensionsanstalt. Med hänsyn till vad utredningen anfört beträffande
fördelningen av pensionsavgifterna mellan staten och huvudmannen torde
det knappast vara någon tvekan om att en pensionering i statens pensionsanstalt
av borgarskolans lärarpersonal skulle ställa sig ekonomiskt
fördelaktig för staden. I detta sammanhang bör emellertid understrykas
det organisatoriska särdraget hos denna läroanstalt, bestående däri att en
del av lärarna i överensstämmelse med sin speciella fackutbildning undervisa
i flera än en avdelning. De ha sålunda sammanlagt full tjänstgöring,
men denna tjänstgöring fördelas på två eller tre avdelningar av skolan.
Man måste givetvis förutsätta, att dessa befattningshavare få sammanräkna
sin tjänstgöring för bildandet av underlag för pensioneringen i statens pensionsanstalt.
I pensionsutredningens förslag finnes under huvudrubriken
»Undervisningsväsendet» uppräknat vissa skolor, vilkas lärare skola äga
rätt erhålla pension genom statens pensionsanstalt och det förefaller icke
opåkallat att även upptaga Gävle borgarskola och högre handelsinstitut
bland dessa skolor, varigenom varje missförstånd i nyss angivna avseende
angående den sammanräknade tjänstgöringen skulle undanröjas.
Vissa remissinstanser ha i sina yttranden förordat genomförandet av
ytterligare utvidgningar av S P A - pensioneringen på förevarande
område. Dessa förslag avse dels utvidgningar av pensioneringen
vid sådana undervisningsanstalter som omfattas av pensionsutredningens
förslag, dels ock upptagande i pensioneringen av befattningshavare vid
vissa institutioner, som ej omfattas av nämnda förslag.
Förslag om utvidgningar av förstnämnda slaget framläggas — i allmänhet
i anslutning till den av vissa reservanter inom pensionsutredningen förordade
utvidgningen av SPA-pensioneringen i förevarande hänseende — av
skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, lantbruksstyrelsen,
länsstyrelsen i Skaraborgs län, Uppsala och Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott
samt lantbruksakademien och Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO).
Skolöverstyrelsen uttalar beträffande folkhögskolorna, att husmoder
vid skolhushåll bör kunna anslutas till pensioneringen även om hon
icke tillika är lärarinna vid skolan, vilket pensionsutredningen förutsätter
i anslutning till vad nu gäller. Som skäl härför anför överstyrelsen, hurusom
det vid en större folkhögskola kan inträffa, att husmodern icke får
tid att direkt deltaga i undervisningen.
Överstyrelsen för yrkesutbildning går i sitt yttrande bl. a. in på frågan
om pensionsrätt för vaktmästare vid handelsgymnasier. En framställning
därom av rektorer vid vissa handelsgymnasier har jämlikt Kungl.
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Maj :ts beslut den 19 september 1945 överlämnats till pensionsutredningen
för att tagas i övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag. Pensionsutredningen
anför i detta ärende följande. Vid de statliga läroanstalter med
vilka handelsgymnasierna närmast äro jämförliga, nämligen de högre allmänna
läroverken samt de högre tekniska läroverken, har vaktmästarpersonalen
erhållit pensionsreglerade tjänster. Det kan därför synas rimligt,
att även vaktmästarbefattningarna vid handelsgymnasierna — sådana förekomma
vid de flesta av handelsgymnasierna — förenas med pensionsrätt.
Enligt utredningens mening synes pensioneringen av dessa befattningshavare
dock främst böra betraktas som en angelägenhet för de städer där
handelsgymnasierna äro belägna, vilka även i vissa övriga hänseenden ha
att sörja för de yttre anordningarna för undervisningen, vartill vaktmästargöromålen
närmast äro att hänföra. Sålunda må erinras om att det ankommer
på vederbörande städer att själva eller genom enskilda donatorer
tillhandahålla för undervisningen erforderliga och tjänliga lokaler. Utredningen
har icke funnit sig böra tillstyrka, att vaktmästare vid handelsgymnasierna
må erhålla pensionsrätt i SPA. Inga andra av handelsgymnasiernas
befattningshavare än lärare böra enligt utredningens mening få
komma i åtnjutande av anslutning till SPA.
Överstyrelsen anför för egen del: Överstyrelsen vill erinra om att det ej
alltid är kommunerna, som äro huvudmän för handelsgymnasierna, utan
vissa av gymnasierna stå under enskilt huvudmannaskap. I dessa senare
fall svara sålunda ej städerna för tillhandahållande av lokaler. Utredningen
anser för övrigt att handelsgymnasierna närmast äro jämförliga med bl. a.
de högre tekniska läroverken. Beträffande dessa sistnämnda ankommer det
på vederbörande städer att tillhandahålla undervisningslokalerna, överstyrelsen
anser därför att vaktmästare vid handelsgymnasierna böra erhålla
pensionsrätt i SPA. I detta sammanhang vill överstyrelsen erinra om att
frågor rörande handelsgymnasierna äro föremål för särskild utredning.
Lantbruksstyrelsen betonar önskvärdheten av att vissa befattningshavare
vid lantbruks undervisningsanstalter no och närstående näringar
— närmast husmödrar och vaktmästare vid åtminstone de större skolorna
— vilka hittills icke fått sin pensionsfråga ordnad genom anstalten,
erhålla denna förmån.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar i anslutning till förslag av rektorn
vid Skara lantmannaskola, med vilken samråd ägt rum, att, då såväl för
vaktmästare vid hushållningssällskap som för husmoder vid sjukvårdsanstalt
kan erhållas pensionsrätt i SPA, samma förmån synes länsstyrelsen
böra beredas motsvarande befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalterna.
Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott förmenar, att även husmoder
(som ej är lärarinna) vid folkhögskola eller lantbruksundervisningsanstalt
bör tillerkännas pensionsrätt i SPA samt att sådan rätt skäligen även
bör tillkomma husmoder vid central verkstadsskola och vid sådant
skolhem som avses i kungörelsen 1945:594 angående statsbidrag
till skolhem för lärjungar vid högre skolor och till avlöning av föreståndare
vid dylikt skolhem.
Lantbruksakademien ifrågasätter, om icke pensionsutredningen beträffande
pensioneringens omfattning i fråga om personal vid lantbruksundervisningsanstalter
förordat en alltför stark begränsning, då även andra befattningar
än lärarbefattningar måste anses uppfylla de av utredningen för anslutning
till SPA angivna grundförutsättningarna, nämligen all motsvara ett
»stadigvarande behov» och alt vara av mera »direkt betydelse» för ifrågavarande
verksamhet. Som exempel på dylika befattningar nämner akademien
husmoder, vaktmästare eller rättare vid s k o l j o r d b r n k.
52
Kungi. Maj:ts proposition nr 200.
SACO framhåller i sitt yttrande, vilket i förevarande del är i huvudsak
likalydande med lantbruksakademiens, att en anslutning till SPA av ickelärarpersonal
vore särskilt betydelsefull för de skolor som ha stiftelser och
liknande sammanslutningar som huvudmän och som därför ha det svårt
med ekonomien.
Förslagen till utvidgningen av SPA-pensioneringen genom upptagande i
densamma av institutioner in. in. utöver de av pensionsutredningen föreslagna
avse centralförbundet för nykterhetsundervisning, svenska skolor i
utlandet, folkliga musikskolan i Arvika, centralbyrån i Lund för populära
vetenskapliga föreläsningar, grafiska institutet i Stockholm, centralbibliotek,
statsunderstödda museer och svenska diakonsällskapets diakonutbildning.
Beträffande centralförbundet för nykterhetsundervisning
har pensionsutredningen, efter att ha lämnat en redogörelse för behandlingen
av en tidigare framställning om pensionsrätt för en befattning
hos förbundet, till vilken redogörelse (betänkandet s. 76) här torde få hänvisas,
för egen del anfört följande. Centralförbundet för nykterhetsundervisning
åtnjuter väsentliga bidrag av statsmedel till sin verksamhet. Som villkor
därför gäller att förbundet såsom föreläsningsbyrå i den omfattning
skolöverstyrelsen påkallar ombesörjer den statsunderstödda föreläsningsoch
instruktionsverksamheten för nykterhetens främjande samt att förbundet
underkastar sig statligt inedinflytande på och kontroll av verksamheten.
Även om centralförbundet med hänsyn härtill i viss mån kan sägas representera
staten och det allmänna inom nykterhetsrörelsen, synes förbundet
dock i första hand böra betraktas som en topporganisation för de olika föreningarna
inom nykterhetsrörelsen. Det intager därför knappast den ställning
av organ för statlig verksamhet som utredningen i princip uppställt
som förutsättning för anslutning till eu statsunderstödd pensionering i statlig
anstalt. Utredningen har därför för sin del icke ansett sig böra föreslå
pensionsrätt för centralförbundets befattningshavare i SPA.
En av utredningsmännen, statskommissarien Björn, har i den av honom
avgivna reservationen förklarat sig icke helt kunna följa majoriteten, då den
från möjlighet till delaktighet i pensioneringen utesluter befattningshavare
vid vissa som exempel angivna organisationer däribland centralförbundet för
nykterhetsundervisning, och fortsätter: Då dessa organisationer äro underställda
viss statlig kontroll samt årligen tillförsäkras betydande statsanslag,
avsedda att täcka bl. a. kostnaderna för avlönande av viss förvaltningspersonal,
har enligt mitt förmenande den verksamhet varom här i de skilda fallen
är fråga blivit klart dokumenterad såsom en »på staten ankommande angelägenhet».
Därmed är även nämnda av pensionsutredningen förordade villkor
för en anslutning till den statsunderstödda pensioneringen uppfyllt beträffande
sådan personal, som inom verksamheten avlönas av statsmedel.
Skolöverstyrelsen tillstyrker under hänvisning till Björns yttrande samt
till ett av förbundet till överstyrelsen avgivet yttrande, att förbundet anslutes
till SPA. I sistnämnda yttrande framhålles bl. a. följande till belysning av
den allmänna karaktären av förbundets (CFN:s) verksamhet.
Ett framträdande drag i CFN:s arbete är kursverksamheten. Statsmakterna
ha uppdragit åt CFN att anordna dels de utbildnings- och fortbildningskurser
för lärare, vartill statsanslag beviljats under åren 1908—1922, dels
de instruktionskurser för lärare, vartill statsanslag utgått åren 1936—1940,
dels de fortbildningskurser för lärare vid högre skolor, vilka enligt statsmakternas
beslut anordnats sedan 1947, dels slutligen de allmänna utbild
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
53
ningsluirser för studie- och ungdomsledare in. fl., till vilka statsanslag, med
undantag för två år, utgått alltsedan 1920. Skolöverstyrelsen har varit uppsiktsmyndighet
för dessa olika slag av kurser.
CFN har alltsedan början av 1900-talet anordnat s. k. allmänna upplvsningskurser.
Dessa ha bekostats med bidrag dels från landsting och kommuner,
dels från statsanslaget till föreläsnings- och instruktionsverksamhet
för nykterhetens främjande. Kurserna anordnas icke för avgränsade grupper
eller för vissa organisationer utan stå öppna för alla. Lärare bruka i stor
utsträckning deltaga, och dessa kunna därvid åtnjuta befrielse från undervisningsskyldigheten.
I samband med dessa kurser anordnas vidare i samarbete
med socialstyrelsen konferenser med nykterhetsnämnderna inom länet,
och till dessa inbjudas även polismyndigheterna. Från och med år 1923
beviljar socialstyrelsen av särskilt anvisat anslag statsbidrag till rese- och
traktamentskostnader för vissa representanter för nykterhetsnämnderna
och polismyndigheterna.
Sedan år 1920 har statsanslag utgått till föreläsnings- och instruktionsverksamheten
för nykterhetens främjande. Då statsmakterna beslöto införa
detta anslag, bestämdes, att verksamheten skulle ombesörjas av en särskild
föreläsningsbyrå. Det uppdrogs sedan åt CFN att fungera såsom dylik föreläsningsbyrå.
Skolöverstyrelsen är uppsiktsmyndighet för denna statsunderstödda
föreläsningsverksamhet. CFN har såsom föreläsningsbyrå att hos
skolöverstyrelsen föreslå auktorisation av föreläsare och att under kontroll
av överstyrelsen förmedla godkända föreläsningar samt bevilja och utbetala
statsbidrag för anordnande av sådana.
Till CFN:s mest betydelsefulla uppgifter hör att främja den obligatoriska
nykterhetsundervisningen i skolorna. Förutom de kurser, som omnämnts i
det föregående, anordnar CFN i samarbete med Sveriges lärares nykterhetsförbund
instruktionsmöten för lärare, vilka möten pågå en dag. De anordnas
i samråd med respektive folkskolinspektörer. CFN har vidare på uppdrag
av vederbörande statliga myndigheter och med statligt bidrag utarbetat
åskådningsmateriel för nykterhetsundervisningen och tillhandahåller detta
åt skolorna. Det kan vidare nämnas, att CFN har under arbete en ny handledning
för lärare vid nykterhetsundervisningen. Kungl. Maj :t har i årets
statsverksproposition föreslagit riksdagen en första medelsanvisning till
denna handledning av It) 000 kr. Vidare har CFN erhållit statsbidrag av
25 000 kr. till en undervisningsfilm, som nu är under arbete.
CFN har i betydande utsträckning deltagit i planläggningen och genomförandet
av den nykterhetsundervisning inom försvarsmakten, som är påbjuden
sedan 1945. Enligt bestämmelserna för denna undervisning skola
vid sidan av ett antal lektioner av befäl ingå föreläsningar av speciellt sakkunniga
personer. Denna föreläsningsverksamhet organiseras i huvudsak
av CFN, som därjämte på olika sätt biträder militärförbanden med den övriga
delen av nykterhetsundervisningen.
Förbundets karaktär av allmänt organ framträder tydligt vid en granskning
av verksamhetens finansiering. De till CFN anslutna organisationerna
erlägga eu årlig avgift av 2 öre per medlem. Sammanlagt blir detta f. n.
ett belopp av ungefär 4 000 kr. Statens bidrag till de olika verksamhetsgrenarna
för innevarande budgetår utgör till hopa 219 000 kr. Förbundet
bär erhållit statsbidrag till sina administrationskostnader alltsedan 1905.
Om finansieringen bör ytterligare nämnas, all bidragen från landsting och
kommuner till de allmänna upplysningskurserna beräknas uppgå till i runl
tal 25 000 kr. Utredningens uppfattning att CFN i förslå band bör betraktas
såsom »eu topporganisation för de olika föreningarna inom nykterhetsrörelsen»
finner förbundet mot bakgrunden av vad nu anförts icke håll
-
54
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
bar. Det är sant, att nykterhetsorganisationerna skapat CFN såsom ett
specialorgan för saklig nykterhetsundervisning och att dessa organisationer
bibehållit ett starkt inflytande över förbundet i ideologiskt hänseende,
även sedan staten kommit att till huvudsaklig del svara för verksamhetens
bedrivande. Men det måste framhållas, att CFN icke är ett topporgan, som
äger någon bestämmanderätt över nykterhetsorganisationerna i deras gemensamma
angelägenheter. Detta tillkommer de egentliga samarbetsorgan.
som nykterhetsrörelsen äger, nämligen Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling
och Sveriges nykterhetsvänners landsförbund.
Efter redogörelse för förbundspersonalens nuvarande pensionsförhållanden,
vari pensionsfrågan betecknas såsom praktiskt taget eller helt olöst
för samtliga anställda (8 å 9 personer) utom en, fortsätter förbundet: CFN
har f. n. stora svårigheter att rekrytera behövlig och tillräckligt kvalificerad
personal. Det har vid underhandlingar på sista tiden med arbetssökande
bl. a. visat sig, att pensionsfrågan härvidlag är ett svårt hinder. Det
är ofrånkomligt, att frågan om personalens pensionering löses på ett tillfredsställande
sätt. Man kan därvid med en gång anse det uteslutet, att
frågan skulle kunna lösas genom nykterhetsorganisationernas försorg. För
dem är det ett svårt problem, hur pensioneringen av deras egna funktionärer
skall kunna ordnas. Att för CFN:s del lösa frågan genom pensionsförsäkring
i enskild försäkringsanstalt skulle bli mycket kostsamt. Denna
lösning skulle därtill förutsätta, att staten ökade sitt anslag till CFN med
ungefär det belopp, vartill huvudmannens kostnader för pensioneringen
skulle uppgå. De skäl, som från olika synpunkter kunna andragas i frågan,
tala sålunda enligt CFN:s uppfattning starkt för skäligheten och lämpligheten
av att CFN:s befattningshavare medgivas anslutning till SPA.
Frågan om statlig medverkan till pensionering av lärare vid svenska
skolor i utlandet har vid olika tillfällen varit föremål för Kungl.
Maj :ts prövning. I anslutning till en redogörelse härför och för statsbidragsförhållandena
inom nämnda verksamhet (betänkandet s. 69 och 70)
anför pensionsutredningen: Enligt pensionsutredningens mening tala
många skäl för en statlig medverkan till pensionering av lärare vid statsunderstödda
svenska skolor i utlandet. Därmed skulle det bl. a. underlättas
för skolorna att rekrytera lärarbefattningarna på ett för undervisningen
tillfredsställande sätt. Särskilda skäl synas tala för pensionsrätt för lärare
vid skolor, som erhålla statsbidrag med föreskrift, att de skola användas
för lärarnas löner. Viss tveksamhet lärer dock råda beträffande
det framtida behovet av och beträffande möjligheterna för en svensk undervisning
i utlandet. Med hänsyn härtill har utredningen icke ansett sig
nu böra framlägga något förslag om pensionsrätt i SPA för ifrågavarande
lärare.
Pensionsrätt i SPA för utlandsskolornas lärare tillstyrkes i pensionsanstaltens
och skolöverstyrelsens yttranden.
Statens pensionsanstatt erinrar, att anstalten tidigare i annat sammanhang
tillstyrkt pensionsrätt för ifrågavarande lärare, och anser att de böra
kunna anslutas till SPA-pensioneringen. Anstalten yttrar vidare: Den av
pensionsutredningen uttalade tveksamheten rörande det framtida behovet
av och möjligheterna för en svensk undervisning i utlandet synes icke böra
utgöra hinder för en pensionering genom SPA av ifrågavarande lärare. Enligt
anstaltens mening torde därför pensionsrätt böra medgivas för lärare
vid statsunderstödd svensk skola i utlandet. Pensionsrätten bör emellertid
gälla endast så länge statsbidrag utgår till lärarnas avlöning.
Skolöverstyrelsen vidhåller en av överstyrelsen tidigare gjord hemställan
om delaktighet för fast anställd lärare vid de svenska utlandsskolorna samt
55
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
tillägger: Det är som överstyrelsen tidigare framhållit mycket vanskligt att
på ett fullt tillfredsställande sätt ordna lärarfrågan vid dessa skolor, så
länge pensionsrätt och därmed sammanhängande tjänstårsberäkning icke
blivit medgiven för skolornas lärare. Vidare må erinras om att vid skolorna
meddelas undervisning, motsvarande den som meddelas vid folkskolor
i Sverige.
Styrelsen för folkliga musikskolan i Arv i k a hemställde
hos pensionsutredningen, att utredningen måtte föreslå pensionsrätt i SPA
för lärare och övrig personal (vaktmästare) vid skolan. Efter en redogörelse
för skolans verksamhet och statsbidragsförhållanden samt folkbildningsutredningens
förslag i fråga om skolans ställning inom det fria folkbildningsarbetet,
till vilken redogörelse här torde få hänvisas (betänkandet
s. 75), anför pensionsutredningen följande. Därest en eller flera statsunderstödda
folkliga musikskolor av sådan typ som folkbildningsutredningen
föreslagit skulle komma till stånd, synas många skäl tala för att skolornas
lärare erhålla pensionsrätt i SPA. Huruvida redan nu förutsättningar kunna
anses föreligga för anslutning av musikskolans i Arvika lärare till SPA,
synes däremot tveksamt bl. a. med hänsyn till den relativt korta tid varunder
undervisning årligen bedrives vid skolan. Enligt pensionsutredningens
mening torde med ordnande av pensioneringen av musikskolans befattningshavare
böra anstå till dess frågan om skolans framtida ställning avgj
orts.
Skolöverstyrelsen, statens pensionsanstalt och länsstyrelsen i Värmlands
län förorda i sina yttranden, att anslutningsrätt till SPA-pensioneringen
redan nu medgives för vissa befattningshavare vid musikskolan.
Skolöverstyrelsen anför: Folkliga musikskolan i Arvika är i allt väsentligt
redan anordnad som en folkhögskola, och de av folkbildningsutredningen
föreslagna nya folkliga musikskolorna torde snarast komma att utformas
efter mönster av denna skola, som sålunda icke torde komma att undergå
någon större förändring, om och när den nya skoltypen kommer till
stånd. Överstyrelsen finner det därför skäligt, att skolans lärare redan nu
anslutas till SPA.
Statens pensionsanstalt anför bl. a.: Pensionsanstalten ifrågasätter, huruvida
icke denna skola i fråga om verksamhetens art och förhållande till
staten redan nu står de statsunderstödda folkhögskolorna så nära, att pensionsrätt
i SPA bör kunna medgivas för personalen vid musikskolan i motsvarande
omfattning som beträffande folkhögskolorna. Såsom framhållits
i en av skolans styrelse till anstalten ingiven framställning är skolans framtida
ställning icke oklar i den meningen att någon förändring i riktning
mot ett försvagande av grunden för det allmännas medverkan skulle vara
ifrågasatt. De förändringar, som folkbildningsutredningens förslag skulle
medföra, gå ut på ett ytterligare närmande av musikskolan till staten. Pensionsanstalten
finner skäl icke föreligga för ett uppskov av pensionsfrågans
lösning för musikskolans befattningshavare.
Beträffande centralbyråerna f ö r f ö r in odling i n o m d c n
p o p u I äi r v c t c n s k a p l i g a f ö r e l ä s n i n g s v c r k s a m het e n uttalar
pensionsutredningen. att vid dessa byråer behovet av tjänstemän synes
ha föranlett tillsättande av befattningshavare med mera omfattande
tjänstgöring, samt anför i anslutning härtill följande. Möjligen skulle ett
behov av pensionering med statens medverkan kunna tänkas föreligga beträffande
dessa. Det synes dock tveksamt, om de allmänna förutsättningar
som utredningen uppställt för anslutning till SPA bär äro törhanden. Utredningen
har därför icke funnit sig böra framlägga förslag om pensionsrätt
i SPA för sistberörda befattningshavare.
56
Kungi. Maj:ts proposition nr 200.
Vild särskilt angår centralbyrån i Lund har skolöverstyrelsen, under hänvisning
till ett av denna byrå i ärendet avgivet yttrande, anfört, att överstyrelsen
finner de allmänna förutsättningarna för anslutning till SPA
vara uppfyllda i fråga om byrån och tillstyrker dylik anslutning. I centralbyråns
yttrande anföres: Centralbyrån i Lund skiljer sig från övriga
centralbyråer för den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten däri,
att den är fastare inorganiserad i universitetet än de övriga. Den är ett organ
för Lunds universitets folkbildande verksamhet och intar såsom sådant
en ställning jämförbar med landsmålsarkivets i Lund. Liksom landsmålsarkivet
sorterar centralbyrån icke i ekonomiskt avseende under universitetet,
men båda dessa institutioner fylla en till universitetets verksamhet
nära knuten och i dess intresse fullföljd uppgift, varför universitetet
åt båda institutionerna upplåter lokaler kostnadsfritt. För landsmålsarkivets
personal bär statlig pensionering genomförts. Centralbyråns i Lund
styrelse består av representanter för universitetets samtliga fakulteter och
sektioner. Mindre akademiska konsistoriet har ansett riktigt att till centralbyråns
namn fogas »Folkbildningsavdelningen vid Lunds universitet»,
en ställning som centralbyrån alltifrån sin tillkomst haft. Centralbyråns
administrationskostnader bestridas till 100 % av statsmedel. Byråföreståndaren
är heltidsanställd med daglig tjänstgöringstid och semesterförhållanden
reglerade i enlighet med villkoren för befattningshavare vid statens
verk.
Överstyrelsen för yrkesutbildning upptar i sitt remissyttrande till behandling
frågan om anslutning till SPA-pensioneringen av g r a f is k a i n s t it
ut f t i Stockholm och ifrågasätter, huruvida ej lärarna där, om de
för övrigt uppfylla de villkor, som av pensionsutredningen uppställts för
erhållande av pensionsrätt i anstalten, må vinna anslutning till anstalten
Om institutets ändamål in. in. anför överstyrelsen följande. Grafiska institutet,
som upprättats av svenska boktryckarföreningen år 1943 och äges av
en stiftelse, står enligt kungörelse den 14 september 1944 (nr 670) under
överstyrelsens inseende samt har till ändamål att utbilda företags- och arbetsledare
inom den grafiska industrien och av produktionsmän inom reklambranschen.
Överstyrelsen anser, att en utbildningsanstalt som den nu
ifrågavarande erhållit den största betydelse för den grafiska industrien och
är av allmänt samhälleligt intresse. Departementschefen framhåller i proposition
nr 344, bilaga 6, till 1943 års höstriksdag, att den grafiska industriens
initiativ till att inom landet skapa ett grafiskt utbildningsinstitut måste från
allmän synpunkt hälsas med tillfredsställelse. Statsmakterna ha också visat
sitt intresse för institutet genom att alltsedan budgetåret 1943/44 bevilja
statsbidrag till institutets hyreskostnader. Överstyrelsen har i sina petita,
avseende budgetåret 1949/50, tillstyrkt statsbidrag till institutet icke blotl
för gäldande av institutets hyreskostnader utan även till institutets verksamhet
i allmänhet. Överstyrelsen framhöll då, att då staten antingen genom
inrättande av statliga skolor eller genom lämnande av statsbidrag understöder
teknisk och annan likartad undervisning, överstyrelsen fann det skäligt
att även ifrågavarande utbildningsområde tillgodosåges genom statsunderstöd.
I 1949 års statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, anser sig
departementschefen, ehuru skäl i och för sig torde tala för ökat statsunderstöd
åt institutet, dock icke i nuvarande läge kunna förorda någon ökad medelsanvisning
för ändamålet under anslaget i fråga. Vid institutet är för
närvarande endast en lärare (rektor) heltidsanställd.
Frågan om centralbibliotekens upptagande i SPA-pensioneringen,
vilken berörts av pensionsutredningen( betänkandet s. 71) utan att leda
till något förslag från utredningens sida, behandlas i remissyttrande av
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
57
Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott, som beträffande denna fråga
anför: Pensionsutredningen framhåller, att vissa skäl tala för att centralbibliotekens
personal anslutes i SPA. Under förmälan, att några önskemal
om dylik anslutning icke kommit till utredningens kännedom, har utredningen
icke funnit sig böra framlägga förslag därom. Förvaltningsutskottet kan
icke ansluta sig ''till ett dylikt ställningstagande. Med hänsyn till den statligt
erkända ställningen, centralbiblioteken intaga, föreligga synnerligen starka
skäl, att personalen vid dessa bibliotek anslutes till SPA.
Vad särskilt angår folkbiblioteket i Göteborg uttalas i det av stadsfullmäktiqe
i Göteborg åberopade yttrandet av stadens löne- och tjänstenamnd,
att, då statsbidrag även utgår till lönen åt viss bibliotekspersonal, hinder
icke borde föreligga att även ansluta sadan personal till SI A.
Vad an«år frågan om eventuell anslutning till SPA-pensioneringen av
statsunderstödda museer anför pensionsutredningen följande
Pension sförhållandena för Nordiska museets befattningshavare aro, enligt
vad som uppgivits, för vissa befattningshavare ordnade genom museets egna
fonder och för andra befattningshavare genom anslutning till Svenska personal-pensionskassan.
Någon framställning om statlig medverkan till ordnande
av pensioneringen för museets personal har såvitt för utredningen ar
känt icke skett. Enligt utredningens mening tala dock vissa skal för att
möjlighet borde öppnas för Nordiska museet att ansluta personal till SPA.
Även om staten icke direkt förbundit sig att bestrida någon viss del av
museets kostnader har dock under en följd av år staten genom anslag till
museet medverkat till att de till museet närmast knutna befattningshavarna
åtnjuta samma löner som motsvarande statliga tjänstemän. En liknande
anpassning av pensionsförhållandena efter de statliga grunderna genom anslutning
till SPA kan därför synas naturlig. Utredningen har emellertid ej
ansett sig kunna bortse från att en viss oklarhet alltjamt praglar förhållandet
mellan museet och staten särskilt med avseende å sambandet med verksamheten
å Skansen. Med hänsyn härtill och till det förhållandet, att nagot
egentligt behov av statlig medverkan till pensionering ej synes föreligga, har
utredningen ej ansett sig böra föreslå, att pensionsrätt för närvarande liiedgives
för museets befattningshavare genom anslutning till SPA. Aven
vissa andra museer åtnjuta statsbidrag till avlöningskostnader under villkor
bl a att vissa befattningshavare avlönas lika med statliga tjänsteman i motsvarande
ställning. Detta gäller t. ex. kulturhistoriska museet i Lund Sa
länge icke Nordiska museets befattningshavare ha pensionsrätt i SI A torde
ej heller befattningshavare vid dessa museer böra erhålla sådan rätt.
1 avgivna remissyttranden ha länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus
lön förordat, att befattningshavare vid kulturhistoriska museet i Lund
och andra museer, som åtnjuta statsbidrag till personalens avlöning, medgivas
pensionsrätt genom anslutning till SPA.
Vad särskilt angår det av kulturhistoriska föreningen för Södra Sverige
ägda kulturhistoriska museet i Lund har länsstyrelsen i Malmöhus län bl. a.
framhållit, att föreningens ekonomi icke tillåter eu lösning av pensionsfrågan
utan hjälp från det allmännas sida, och i samband därmed erinrat, att
liknande förhållande i andra fall såsom i fråga om Sveriges fjäderfäavelsförening
kunnat påverka utredningens ställningstagande i jiositiv riktning.
I en till Kungl. Maj :t inkommen den 4 februari 11)49 dagtecknad underdånig
framställning bär förenämnda förening anhållit att personalen vid dess
museum i Lund måtte erhålla pensionsrätt i SPA. Föreningen har därvid
med utgångspunkt från det av pensionsutredningen uppställda kravet för
anslutning till SPA, »att staten och det allmänna bär ett verkligt påtagligt
intresse av den ifrågavarande verksamheten», anfört i huvudsak följande.
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
För bedömande av huruvida kulturhistoriska museets verksamhet är av denna
art får föreningen framhålla, att museet till betydande del upprätthålles
genom anslag från staten, de skånska landstingen och Lunds stad samt att
det, vid en tidpunkt, då dess existens av ekonomiska skal var verkligt hotad,
endast tack vare statens mellankomst räddades från ruin. Staten har bidragit
till kulturhistoriska museets upprätthållande och utveckling genom
statsanslag till avlöningar årligen sedan 1903 samt genom lotterimedelsanslag
sedan 1925 med sammanlagt 1 938 641 kronor avsedda till museibyggnader,
personalbyggnader samt förräntning och amortering av skuld.
Med statsanslagen och lotterimedelstilldelningarna har Kungl. Maj :t bland
annat föibundit villkoren, att viss personal skall åtnjuta minst samma löneförmåner
som motsvarande i statens tjänst, att anställandet av museiföieståndare
skall underställas Kungl. Maj :ts godkännande, att föreningens
stadgar skola underställas Kungl. Maj:ts prövning, att Kungl. Maj :t skall
utse en ledamot av styrelsen och en revisor, att föremål ur samlingarna _
med undantag av dubbletter — icke utan Kungl. Maj :ts medgivande få avyttras,
samt att föreningen icke utan Kungl. Maj :ts medgivande får ikläda
sig skuld. Enligt föreningens uppfattning måste det långvariga och kraftiga
stöd staten sålunda ansett sig böra lämna förutsätta, att kulturhistoriska
museet fyller de ovan angivna krav, som pensionsutredningen uppställer
för anslutning till SPA.
Styrelsen för Svenska diakonsällskapet anhåller i sitt yttrande över pensionsutredningens
betänkande om pensionsrätt för bl. a. följande av utredningens
förslag icke omfattade befattningshavare, nämligen lärare, husfader
och husmoder vid sällskapets d i a k o n n t b i l d n i n g. Diakonsällskapet,
som på sitt arbetsprogram förutom diakonutbildning har epileptikervård
och alkoholistvård, lämnar om förstnämnda verksamhet bl. a. följande upplysningar.
Diakonutbildningen, som äger rum vid Svenska diakonanstalten,
Stora Sköndal i Stockholm, är fyraårig och omfattar tre års teoretisk och ett
ars praktisk utbildning. Diakonutbildningen är uppdelad å tvenne linjer, en
forsainhngslinje och en social linje. Utbildningen å den sociala linjen är i
huvudsak likvärdig med utbildningen å motsvarande linje vid de allmänna
sociahnstituten. Eleverna bo under den teoretiska utbildnineen i internat å
Stora Sköndal, vilket är betingat av flera skäl och ger åt eleverna avsevärda
fordelar. De utbildade diakonerna arbeta antingen i social samhällelig tjänst
eller i kyrklig verksamhet av skilda slag. Diakonutbildningen såsom sådan
uppbär icke något statsunderstöd. Statsmakternas intresse för denna utbildning
framgår emellertid bl. a. av att Kungl. Maj :t i proposition till riksdagen
for såväl budgetåret 1948/49 som budgetåret 1949/50 begärt ett stipendieanslag
å 10 000 kronor för diakonelever, vilket också vann riksdagens
bifall 1948 och enligt vad som inhämtats under hand tillstyrkts av vederbörligt
utskott vid innevarande års riksdag. För diakonutbildningen finnas följande
heltidsanställda befattningshavare, nämligen en direktor, som närmast
under styrelsen tillika är chef för diakonsällskapets verksamhet, två biträdande
präster, en sociallärare, en ämneslärare, vilken tillika är bibliotekarie,
samt husfader och husmoder, vilka senare ha att närmast svara för elevhemmet
och elevhushallet. Hustadern deltager därjämte i undervisningen Dessutom
finnas ett flertal arvodeslärare.
I anslutning till denna redogörelse fortsätter styrelsen: En närmare genomgång
av det framlagda betänkandet utvisar att vissa andra skolor och
undervisningsanstalter ha för sina lärare in. fl. befattningshavare erhållit
eller föreslagits erhålla pensionsrätt i SPA. Styrelsen tänker därvid närmast
på instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning samt
olika skolor för yrkesutbildning jämte folkhögskolor. Det ligger härvidlag
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
så mycket närmare till hands att göra denna jämförelse som Svenska diakonsällskapet
genom sin diakonutbildning redan gjort en betydelsefull samhällsinsats
och som Kungl. Maj :t föreskrivit att utbildningen å den sociala
linjen skall vara i huvudsak likvärdig med utbildningen vid de allmänna
socialinstituten.
I detta sammanhang må nämnas, att statskontoret i anslutning till den av
ämbetsverket framhållna angelägenheten av vidmakthållande av en gränsdragning
beträffande SPA-pensioneringen även i förhållande till den statliga
tjänstemannapensioneringen uttalat att från pensionering enligt det föreslagna
SP A-reglementet bort undantagas befattningshavarna vid statens
lantbruksskola vid U 11 u n a.
2. Hälso- och sjukvården.
1944 års pensionsutredning. Under denna rubrik upptar pensionsutredningen
till granskning dels viss verksamhet inom hälsovården av mera allmänt
hygienisk karaktär, dels vissa verksamhetsgrenar inom den personligt inriktade
hälso- och sjukvården, dels ock verksamhet för utbildning av och
arbetsförmedling för sjuksköterskor.
Vad först angår verksamhet inom hälsovården av allmänt hijqienisk karaktär,
förekommer SP A-pensionering endast beträffande vissa kommunalt
anställda veterinärer samt besiktningsveterinärer vid enskilda slakterier,
som ställts under offentlig kontroll (kontrollslakterier). Pensionsutredningen
föreslår, att den medverkan som staten lämnat till pensioneringen
av ifrågavarande kommunalt och enskilt anställda veterinärer genom anslutning
till SPA avvecklas, och anför härom i huvudsak följande.
De kommunalt anställda veterinärerna utgöras dels av stadsveterinärer,
av vilka huvudparten synes vara knuten till vederbörande hälsovårdsnamnders
anstalter för födoämneskonlroll, och dels av besiktningsveterinärer vid
de kommunala köttbesiktningsbyråerna och slakthusen. Anslutning av de
kommunalt anställda veterinärerna har enligt gallande reglemente för St A
skett efter vederbörlig reglering av varje särskild tjänst samt framställning
av huvudmannen. Möjligheterna att ansluta de kommunalt anstallda veterinärerna
till SPA har utnyttjats i ganska ringa utsträckning. De veterinärer
vilka äro förste besiktningsmän vid de enskilda kontrollslakterierna,
äro’ obligatoriskt anslutna till SPA i de fall där de icke ha pensionsratt enligt
statliga pensionsbestämmelser för annan innehavd tjänst.
Frågan i vad män ifrågavarande veterinärbefattningar alltfort böra vara
förenade med pensionsrätt i SPA bör bedömas med utgångspunkt från samma
allmänna principer, som befunnits böra vara vägledande vid avgränsningen
av SPAs verksamhet i övrigt. Vad först beträffar de kommunalt anställda
veterinärer (stadsveterinärer), som icke äro besiktningsveterinärer,
anser utredningen, att några skäl av vikt numera knappast kunna anföras
som motiv för en statlig medverkan till pensioneringen. Vad åter angår besiktningsveterinärerna
— såväl de kommunalt anställda som de i enskild
tjänst varande — finnas däremot alltjämt åtskilliga skäl, som tala för fortsatt
statligt stöd till pensioneringen; sålunda innefattar köttbesiktningen en
verksamhet, vars betydelse för det allmänna klart ådagalagts genom dess
lörfattningsmässiga reglering, och vidare ha vederbörande befattningshavare
60
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
på grund av att de förordnas av veterinärstyrelsen, som jämväl har det avgörande
inflytandet på deras löner, en officiell mot statstjänst i viss mån
svarande ställning. Utredningen har dock icke ansett sig kunna bortse från
att köttbesiktningsverksamheten såväl när den bedrives i kommunal som i
enskild regi i princip synes ha avsetts att själv bära sina kostnader. Det synes
utredningen vid sådant förhållande mest konsekvent att även låta pensionskostnaderna
helt belasta verksamheten, i den män de ej täckas av befattningshavaravgifter.
Det må erinras om att pensionsrätten i SPA för
ifrågavarande befattningshavare — denna tillkom i samband med att distriktsveterinärerna
anslötos till pensioneringen — från början icke avsetts
skola medföra några kostnader för annan än huvudmannen och befattningshavaren.
Mot statligt stöd till pensioneringen talar vidare den omständigheten,
att köttbesiktningsverksamheten åtminstone ännu så länge är en angelägenhet
huvudsakligen för tätorterna. Även om ett av 1946 års köttbesiktningskommitté
framlagt förslag om utsträckande i princip av besiktnmgsverksamheten
till landet i dess helhet skulle komma att genomföras,
torde dock verksamhetens omfattning på olika orter och i olika delar av landet
komma att starkt variera.
Beträffande verksamhet inom den personligt inriktade hälso- och sjukvården
eller för utbildning av och arbetsförmedling för sjuksköterskor föreslår
utredningen, att nedan angivna befattningshavargrupper skola få anslutning
till SPA-pensioneringen.
A. Sluten vård.
1. Vid vårdanstalt, varå lagen den 20 december 1940 om vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus äger tillämpning, med undantag av akademiska
sjukhuset i Uppsala: dels av Kungl. Maj:t utnämnd överläkare vid
lasarett (lasarettsläkare), sanatorium (sanatorieläkare) och epidemisjukhus
(epidemisjukhusläkare), dels av Kungl. Maj :t utnämnd läkare vid sjukstuga
(sjukstugeläkare), dels ock barnmorska, husmoder, sjukgymnast, sjuksköterska
och social kurator.
2. Vid kuranstalt, ansluten till pensionsstyrelsen, statsunderstödd enskild
anstalt för kirurgisk tuberkulos (kustsanatorium) och statsunderstödd vanföreanstalt:
dels av Kungl. Maj :t utnämnd överläkare vid kustsanatorium
och vanföreanstalt samt överläkare vid kuranstalt, dels husmoder, sjukgymnast,
sjuksköterska och social kurator, dels ock annan till läkarpersonal ej
hänförlig befattningshavare.
3. Vid sanatorium tillhörande Konung Oscar II:s jubileumsfond: dels
överläkare, dels ock husmoder, sjuksköterska och social kurator.
4. Vid sinnessjukhus, inrättat av stad som åtnjuter statsbidrag för av staden
ombesörjd sinnessjukvård, ävensom annan ovan ej upptagen statsunderstödd
kommunal eller enskild, av allmännyttig sammanslutning eller stiftelse
driven vårdinrättning avsedd för hälso- eller sjukvård (förlossningsvård)
: barnmorska, husmoder, sjuksköterska och social kurator.
5. Vid enskild, icke statsunderstödd, av allmännyttig sammanslutning eller
stiftelse med vederbörligt tillstånd driven inrättning för förlossningsvård
eller sjukvård: barnmorska, husmoder och sjuksköterska.
6. Vid akademiska sjukhuset i Uppsala: dels överläkare, dels barnmorska,
husmoder, sjukgymnast, sjuksköterska och social kurator, dels ock annan
till lakarpersonal ej hänförlig befattningshavare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
61
B. Öppen vård.
1. I allmän hälso- och sjukvård in. in.: dels extra provinsialläkare, avlönad
med bidrag av staten, dels distriktsbarnmorska, avlönad med bidrag av
staten, dels distriktssköterska, avlönad med bidrag av staten, dels annan
kommunalt anställd barnmorska eller sjuksköterska, dels ock sjukgymnast
vid särskild poliklinik för sjukgymnastik och massage, som drives av
landsting eller stad utanför landsting.
2. I statsunderstödd dispensärverksamhet för tuberkulosens bekämpande:
dels av medicinalstyrelsen förordnad läkare vid fristående centraldispensär,
dels ock sjuksköterska.
3. I vård, som bedrives av allmännyttig sammanslutning eller stiftelse:
sjuksköterska.
4. I statsunderstödd folktandvård: dels föreståndare för centraltandpoliklinik,
dels distriktstandläkare, distriktstandsköterska samt annan fast anställd
tandläkare och tandsköterska- med tjänstgöring av viss omfattning,
dels ock tandtekniker.
C. Utbildning av och arbetsförmedling för sjuksköterskor.
1. Föreståndarinna och lärarinna (instruktionssköterska) vid godkänd
sjuksköterskeskola.
2. Föreståndarinna vid godkänd sjuksköterskebyrå.
Detta förslag innebär såväl vissa utvidgningar som vissa begränsningar
av SPA-pensioneringen. Förslagets huvudsakliga verkningar härutinnan låta
sig lättast överblickas, om befattningshavarna omgrupperas efter arten av
sina arbetsuppgifter och en undersökning av varje särskild dylik befattningshavargrupp
därefter företages. Den närmast till hands liggande grupperingen
torde vara en indelning i läkare, barnmorskor, husmödrar, sjukgymnaster,
sjuksköterskor, sociala kuratorer, tandläkare, tandsköterskor, tandtekniker,
föreståndarinnor och lärarinnor vid sjuksköterskeskolor, föreståndarinnor
vid sjuksköterskebyråer samt andra befattningshavare. Utredningens
förslag innebär icke någon förändring i fråga om pensioneringens omfattning
beträffande barnmorskor, husmödrar, sjukgymnaster, tandläkare, tandsköterskor,
föreståndarinnor och lärarinnor vid sjuksköterskeskolor eller
föreståndarinnor vid sjuksköterskebyråer. Förslaget innebär däremot vissa
ändringar i fråga om de inom SPA-pensioneringen redan nu företrädda
grupperna läkare och sjuksköterskor varjämte möjlighet till pensionering
genom SPA:s försorg skall beredas sociala kuratorer inom den slutna vården,
tandtekniker inom den statsunderstödda folktandvården ävensom befattningshavare
i allmänhet vid akademiska sjukhuset i Uppsala, de till
pensionsstyrelsen anslutna kuranstalterna, anstalterna för kirurgisk tuberkulos
och vanföreanstalterna.
Beträffande läkarna innebär förslaget till en början en inskränkning av
pensioneringen såtillvida, som från densamma skulle uteslutas förste underläkare,
tillika biträdande överläkare, vid till pensionsstyrelsen anslutna kuranstalter
och sådan extra provinsialläkare, till vilkens avlöning staten icke
bidrager. Uteslutandet av den förra befattningshavarkategorien har ansetts
som en konsekvens av att utredningen icke ansett sig böra förorda anslutning
till pensioneringen för biträdande lasaretts- eller sanatorieläkare. Be
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
63
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
träffande extra provinsialläkare har utredningen anfört i huvudsak följande.
Extra provinsialläkarna äro i nu gällande reglemente för SPA indelade i
två grupper. Den ena gruppen omfattar extra provinsialläkare, till vilkas
avlönande landsting bidrager, och den andra gruppen, som f. n. utgöres av
endast en befattningshavare, extra provinsialläkare som avlönas utan sådant
bidrag. Enligt bestämmelserna om extra provinsialläkare i allmänna
läkarinstruktionen ankommer det på vederbörande landsting att i förekommande
fall hos Kungl. Maj :t göra framställning om inrättande av extra
provinsialläkardistrikt. Det synes också ba förutsatts, att landsting skall utfästa
sig att erlägga visst belopp till läkarens avlöning. Under villkor bl. a.
att landsting utfäst sig betala avlöning med visst belopp till extra provinsialläkare,
kan till avlöningen lämnas statsbidrag, i regel dock ej överstigande
1 500 kronor för varje tjänst och år. Pensionsutredningen föreslår att pensioneringen
begränsas till att avse de extra provinsialläkare som avlönas
med bidrag av staten.
Utredningsförslaget innebär å andra sidan en utvidgning av pensioneringen
genom att i densamma skulle upptagas de läkare vid sjukhusen i
Uppsala och Lund samt Oscar II:s jubileumsfonds sanatorier, som enligt
särskilt stadgande i nu gällande reglemente för SPA äro undantagna från
pensioneringen, ävensom av Kungl. Maj:t utnämnda epidemisjukhusläkare
och sjukstugeläkare. Härom har utredningen anfört.
Undantagandet av läkarna vid sjukhusen i Uppsala och Lund, varmed torde
avsetts akademiska sjukhuset i Uppsala och Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund, från pensioneringen i SPA torde ha föranletts av att de
läkare som skulle kunna ifrågakomma till denna pensionering beräknats ha
fått sin pensionsfråga ordnad i egenskap av akademiska lärare. I några
fall har dock förekommit, att över läkartjänst vid sistnämnda sjukhus icke
varit förenad med akademisk lärarbefattning eller att innehavd sådan befattning
medfört förhållandevis små pensionsförmåner. Detta har på sin tid
framhållits i en framställning till Kungl. Maj :t av Malmöhus läns landsting,
som därvid anhållit, att pensionsrätt måtte beviljas bl. a. vissa överläkare
beträffande vilka nyss angivna förhållande förelåg. Denna framställning föranledde
emellertid ej till någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Sedan under senare tid
föranstaltats om inrättande av nya lärarbefattningar vid de medicinska fakulteterna
torde tidigare föreliggande behov av pensionsrätt i SPA för överläkare
vid universitetssjukhus ha minskats. Alltjämt lärer dock en eller
annan överläkare vid sjukhuset i Lund sakna statlig pensionsrätt, och uteslutet
synes ej vara att så kan komma att bli fallet även vid sjukhuset i
Uppsala. Sådan överläkare torde ej böra vara sämre ställd i pensionshänseende
än andra lasarettsläkare. Utredningen har därför ansett, att överläkare
vid ifrågavarande sjukhus bör erhålla samma pensionsrätt som lasarettsläkare
i allmänhet.
Vad beträffar Oscar II:s jubileumsfonds sanatorier (Hålahult, Österåsen,
Hessleby och Spenshult) ha till utredningen framförts förfrågningar angående
möjligheterna att erhålla anslutning till SPA för sanatoriernas överläkare.
Då dessa sanatorier synas fullt jämförliga med de sanatorier, vilkas
överläkare eller sanatorieläkare redan tillhöra SPA, och då de dessutom i
stort sett finansieras med statliga eller allmänna medel, har utredningen ansett
sig böra förorda en anslutning av dem till SPA.
Förenämnda undantagsstadgande i reglementet för SPA gäller även med
avseende å de kommunala sjukvårdsinrättningarna i Stockholm.
63
Kungi. Maj.ts proposition nr 200.
Vidkommande Stockholms stads sjukhus och de därvid anställda läkarna
ha gällt och gälla i viss mån särskilda förhållanden. Till skillnad från lasaretts-
och sanatorieläkare i allmänhet, vilka utnämnts och alltfort utnämnas
av Kungl. Maj :t med fullmakt, ha Stockholms stads motsvarande läkare
tidigare tillsatts av stadens egna organ. Detta förhållande har numera ändrats,
och för närvarande tillsättas även Stockholms stads lasaretts- och sanatorieläkare
av Kungl. Maj :t. Tillsättningen sker dock icke genom fullmakt
såsom beträffande lasarettsläkare i allmänhet utan genom förordnande på
viss tid. Det kan ifrågasättas, huruvida icke den omständigheten att Stockholms
stads ifrågavarande läkare numera tillsättas av Kungl. Maj :t, om ock
med förordnande, borde föranleda, att jämväl dessa läkare erhålla pensionsrätt
i SPA. Så vitt utredningen har sig bekant torde emellertid pensionsfrågan
för dem redan på ett tillfredsställande sätt ha lösts genom stadens
egen försorg. Vid sådant förhållande och då någon framställning icke gjorts
från något "håll om ändring därutinnan, bär utredningen icke ansett sig ha
anledning föreslå någon statlig medverkan till dessa läkares pensionering.
Genom en år 1946gjord ändring i sjukhuslagen, enligt vilken även epidemisjukvården
inbegripits i densamma, ha överläkare vid epidemisjukhus
(epidemi sjukhusläkare) erhållit en med lasarettsläkare jämförlig ställning.
Pensionsutredningen föreslår att epidemisjukhusläkarna med hänsyn härtill
anslutas till SPA-pensioneringen.
En framställning av Älvsborgs läns landsting om delaktighet i SPA för
vissa sjukstugeläkare har enligt Kungl. Maj :ts beslut den 29 juni 1945 överlämnats
till pensionsutredningen för att övervägas vid utredningsuppdragets
fullgörande. Enligt bestämmelserna i lagen den 20 december 1940 om vissa
av landsting eller kommun drivna sjukhus må sjukstuga i regel ej vara försedd
med mer än 30 vårdplatser. Medicinalstyrelsen äger dock medgiva, att
ytterligare 20 vårdplatser må inrättas. Vid sådana större sjukstugor, för
närvarande omkring fem till antalet, skall sjukstugeläkaren utnämnas av
Kungl. Maj :t. Pensionsutredningen anser, att några principiella skäl icke
kunna anföras mot att av Kungl. Maj :t utnämnd läkare vid större sjukstuga
erhåller pensionsrätt i SPA, och föreslår därför, att sådan rätt medgives.
I fråga om SPA-pensioneringen av sjuksköterskor innebär pensionsutredningens
förslag, att från pensioneringen undantagas sjuksköterskor anställda
i sjukvård, som anordnats av bruk, fabrik eller därmed jämförliga
företag för anställd personal och dess familjer.
Ett icke obetydligt antal företag bär anordnat sjukvård av detta slag samt
erhållit pensionsrätt för i vården anställda sjuksköterskor. Detta gäller ej
blott fabriksföretag i smärre samhällen (brukssamhällen) i landsorten utan
även affärsföretag med större antal anställda, t. ex. i Stockholm. Sjukvården
torde i allmänhet"vara att hänföra till öppen vård. Det förekommer emellertid
också att sjukvården anordnats såsom sluten vård, i det att vissa företag
inrättat och driva egna sjukstugor. Även om anordnande av en sådan
särskild brukssjukvård, som ovan nämnts, i vissa fall kan medföra en organisatorisk
lättnad för den allmänna sjukvården, torde brukssjukvården dock
enligt utredningens mening närmast få betraktas som en angelägenhet för
vederbörande företag. I många fall åsyftar denna sjukvård närmast att bereda
vederbörande anställda en extra förmån, vars bekostande helt bör
åvila vederbörande företag och icke till någon del det allmänna. Utredningen
har med anledning härav ansett, att tillräckliga skäl icke föreligga för
statlig medverkan till pensionering av sjuksköterskor i sådan vård, som här
nämnts.
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Vad beträffar de förut angivna befattningshavargrupper, som nu sakna
företrädare i den nuvarande SPA-pensioneringen men som enligt pensionsutredningens
förslag skulle upptagas i pensioneringen, har utredningen rörande
sitt förslag i denna del anfört följande.
Vid landets sjukhus ha under senare år i allt större utsträckning inrättats
sociala kuratorsbefattningar. Kuratorerna ha huvudsakligen att förmedla
förbindelserna mellan hjälpbehövande sjuka och statliga eller kommunala
myndigheter samt välfärdsinstitutioner av skilda slag ävensom att därvid
bistå patienterna med råd och hjälp i deras angelägenheter. Kuratorerna
måste för att kunna fylla sina uppgifter ha social utbildning, inhämtad t. ex.
vid något av socialinstituten. Enligt utredningens mening torde de allmänna
förutsättningar, som utredningen upps ällt för en anslutning till SPA, få
anses uppfyllda beträffande de sociala kuratorerna. Deras verksamhet faller
måhända materiellt sett mera in under socialvården men det organisatoriska
samband som deras verksamhet har med sjukvården gör, att verksamheten
i detta sammanhang lämpligen synes kunna hänföras till denna. Arbete i
tillräcklig omfattning för social kurator torde dock som regel endast finnas
vid större sjukvårdsinrättningar. Utredningen förordar, att pensionsrätt i
SPA medgives för kuratorerna vid länslasarett och andra kommunala sjukvårdsinrättningar
samt statsunderstödda enskilda sådana inrättningar.
Tandteknikerna synas fylla en så viktig uppgift inom folktandvården, att
anledning icke finnes att lämna dem utanför pensioneringen i SPA.
Akademiska sjukhuset i Uppsala utgör en till universitetet hörande institution
med uppgift att vara dels en vårdanstalt för sjuka och dels en medicinsk
utbildningsanstalt. Såsom vårdanstalt fyller sjukhuset en uppgift
motsvarande ett lasarett för ortsbefolkningen, och Uppsala läns landsting
har att bidraga till kostnaderna efter vissa grunder. Liksom universitetet
torde även sjukhuset numera få betraktas som en statlig institution. Detta
har kommit till uttryck i olika sammanhang; bl. a. ha arhetare anställda vid
sjukhuset betraktats som arbetare i statens tjänst och förty underkastats
de pension sbestäm mel ser, som gälla för statens arbetare. Med hänsyn till
anförda omständigheter synes det pensionsutredningen, som om en anpassning
av akademiska sjukhusets befattningshavares anställningsförhållanden
och därmed även pensionsförhållanden lämpligast borde ske efter de för
statstjänstemän i allmänhet gällande grunderna. Pensionsutredningen vill
därför föreslå, att frågan därom göres till föremål för särskild utredning. Det
motstånd, som från vederbörande lands ings sida, närmast av kostnadsskäl,
tidigare rests mot en tillämpning av statliga anställningsformer och statliga
lönevillkor för personalen vid sjukhuset, torde numera icke vara så
stort, eftersom den landstingsanställda sjukvårdspersonalens löner äro reglerade
i nära anslutning till vad som gäller för motsvarande statliga personal.
Då det emellertid är antagligt, att en ändring av personalens anställningsförhållanden
i antydd rik''ning icke kan åvägabringas utan dröjsmål, föreslår
utredningen, att befattningshavare vid sjukhuset tillsvidare erhålla pensionsrätt
i SPA i samma utsträckning som pensionsrätt beretts befattningshavare
inom det statliga sjukhusväsendet enligt de allmänna pensionsreglementena.
Kuranstalterna få sina driftskostnader i stort sett bestridda av pensionsstyrelsen
från ett å femte huvudtiteln uppfört reservationsanslag för åtgärder
till förebyggande och hävande av invaliditet. De ha därför i viss mån
fått karaktär av statsinstitutioner. En betydande del av kostnaderna för de
s. k. kustsanatorierna (enskilda anstalter för kirurgisk tuberkulos) åvilar
statsverket. Förutom statsbidrag med vissa belopp per vårdplats och visst
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
65
statsbidrag av annat slag må Kungl. Maj :t enligt särskilt medgivande av
riksdagen på framställning av vederbörande sanatorium bevilja erforderligt
fyllnadsbidrag i den mån summan av statsbidraget och patientavgifterna
icke förslår till bestridande av de enligt vederbörligen granskade räkenskaper
funna verkliga driftskostnaderna samt underskottet icke kan
täckas av andra tillgängliga medel. Som villkor härför gäller dock, att anstaltens
inkomst- och utgiftsstat för budgetåret ifråga godkänts av medicinalstyrelsen.
Statsbidragsförhållandena torde kunna sägas visa, att kustsanatoriernas
verksamhet är en statlig angelägenhet. Även vanföreanstalterna
ha blivit alltmer beroende av statligt ekonomiskt stöd. De åtnjuta
statsbidrag efter liknande grunder som kustsanatorierna och ha liksom dessa
fått förekommande driftunderskott täckta genom statliga fyllnadsbidrag.
Kuranstalterna, kustsanatorierna och vanföreanstalterna äro, som av det
anförda torde ha framgått, i realiteten närmast av statlig karaktär. I ekonomiskt
hänseende är det i sista hand staten som bär ansvaret för verksamheten,
och några nämnvärda kommunala bidrag utgå ej. Enligt utredningens
mening synes en generell utvidgning av möjligheterna att få anslutning
till SPA motiverad beträffade ifrågavarande tre inrättningar. Pensioneringen
synes böra i princip omfatta alla befattningshavare, vilkas tjänster efter
vederbörlig prövning befinnas böra regleras för pension. Härvid synes omfattningen
av pensioneringen vid de statliga sjukhusen kunna ge viss ledning.
I varje fall bör pensioneringen icke göras vidsträcktare än vid det
statliga sjukhusväsendet. Utredningen föreslår sålunda, att befattningshavare
vid de till pensionsstyrelsen anslutna kuranstalterna, de statsunderstödda
kustsanatorierna samt de statsunderstödda vanföreanstalterna i princip
må erhålla pensionsrätt i SPA. Härvid förutsätter utredningen, att de
för närvarande pågående utredningarna angående ortoped- och vanförevårdens
organisation icke kommer att medföra någon sådan omläggning av
verksamheten vid vanföreanstalterna och kustsanatorierna, att de förhållanden,
varpå utredningen stött sitt förslag till utvidgad statlig medverkan
till pensioneringen, väsentligt rubbas.
Förutom de nu redovisade huvudsakliga och mera direkta verkningarna
av pensionsutredningens förslag kommer detsamma att medföra vissa indirekta
verkningar på pensioneringens omfattning, vilket sammanhänger
med att den begränsning till vissa slag av huvudmän, som f. n. gäller i fråga
om pensioneringen av husmödrar och sjuksköterskor in. fl., töreslås i viss
mån modifierad, samtidigt som den emellertid skulle utsträckas till att gälla
även för barnmorskor. Härom har utredningen anfört i huvudsak följande.
För närvarande ha i princip befattningshavare, som äro hänförliga till
någon av grupperna husmödrar, föreståndare, föreståndarinnor och sjuksköterskor,
pensionsrätt i SPA, om de äro anställda vid sjukvårdsanstalt
som drives av stat, kommun, samfällighet eller ock av stiftelse av allmännyttig
natur. Då sålunda något villkor om alt statsbidrag skall utgå till
verksamheten icke uppställts, har en relativt vid gränsdragning för SPAs
pensionering skett på detta område. Begränsningen till verksamhet, som bedrives
av vissa slag av huvudmän, innebär dock såtillvida eu avgränsning,
att av enskilda subjekt driven verksamhet avskiljes och därmed riskerna
minskas för att verksamhet i vinstsyfte skall komma i åtnjutande av statligt
stöd till pensioneringen. Vad angår barnmorskor i sluten vård ha dessa
erhållit delaktighet i SPA ej endast vid anställning i kommunal tjänst utan
5 Iiihaiuj till riksdagens protokoll l!l''itk I samt. .Yr 200.
66 Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
även vid anställning i enskild vård och detta oavsett om statsbidrag beviljats
eller ej.
Vidkommande de statliga sjukvårdsanstalterna (utom akademiska sjukhuset
i Uppsala) bar deras vårdpersonal i stort sett numera fått sina anställnings-,
avlönings- och pensionsförhållanden ordnade enligt de för statstjänstemän
i allmänhet gällande grunderna. Endast i några enstaka fall äro
statligt anställda sjuksköterskor nu anslutna till SPA. För framtiden torde
något egentligt behov för staten att ansluta sjuksköterskepersonal till SPA
ej förefinnas, varför möjligheten därtill torde böra avvecklas.
Beträffande de kommunala sjukvårdsinrättningarnas möjligheter att ansluta
sjuksköterske- och annan ledande sjukvårdspersonal till den statsunderstödda
pensioneringen har utredningen icke ansett sig ha anledning ifrågasätta
någon inskränkning.
Vad beträffar de enskilda sjukvårdsinrättningar, som ha möjlighet att erhålla
pensionsrätt för sjuksköterskor in. fl. i SPA, har inom utredningen
övervägts lämpligheten av en avgränsning efter principer, som något avvika
från de hittills tillämpade. Härvid har diskuterats huruvida icke beträffande
de icke statsunderstödda vårdinrättningarna en prövning borde
ske för varje särskild inrättning i vad mån statligt stöd till pensioneringen
och därmed indirekt till verksamheten vore motiverat med hänsyn till verksamhetens
syftemål och inriktning samt dess betydelse för den allmänna
sjukvården. Under frågans behandling har emellertid utredningen kommit
till den uppfattningen, att en sådan ingående prövning i varje särskilt fall
bör kunna undvikas. Vid en begränsning av pensioneringen till sådana vårdinrättningar,
som åtnjuta statsbidrag eller till vilkas drivande medicinalstyrelsen
meddelat tillstånd med tillämpning av bestämmelserna i stadgan
den 29 maj 1931 (SFS nr 172) angående enskilda sjukhem och förlossningshem
eller andra därom meddelade bestämmelser, synas tillräckliga garantier
erhållas åtminstone för beskaffenheten av den lämnade vården. Utredningen
föreslår därför, att sådant tillstånd i princip fordras för de icke statsunderstödda
vårdinrättningarnas vidkommande.
I fråga om vilka huvudmän som må ha rätt att ansluta här avsedd sjukvårdspersonal
till SPA synes ett förtydligande av de nuvarande bestämmelserna
erforderligt. Uttrycket »samfällighet» har nämligen föranlett en viss
osäkerhet vid bestämmelsernas tolkande och vissa tider synes begreppet
ha givits en väl vidsträckt innebörd. Utredningen föreslår, att »samfällighet»
ersättes med »sammanslutning» med tillägget »allmännyttig».
Det skulle sålunda bli kommunala subjekt (jämväl innefattande landsting)
samt allmännyttiga sammanslutningar och stiftelser, som skulle komma
i fråga som huvudmän.
De principer utredningen ovan föreslagit beträffande omfattningen av
sjuksköterskepensioneringen i den slutna sjukvården synas lämpliga även
beträffande avgränsningen av pensioneringen av barnmorskor i den slutna
förlossningsvården a barnbördshus, barnbördsavdelningar och förlossningshem.
I detta sammanhang behandlar pensionsutredningen även frågan om pensionering
av föreståndare och föreståndarinnor för sjukvårdsanstalter och
anför härom att det ej ansetts behövligt att bland de befattningshavare vid
den slutna sjukvården som skola erhålla anslutning till SPA särskilt upptaga
föreståndare och föreståndarinnor, då någon föreståndare i sådan vård
hittills icke ifrågakommit till erhållande av pensionsrätt och alla de till
67
Kunql. Maj:ts proposition nr 200.
SPA anslutna befattningshavare, som kunna betraktas som föreståndarinnor,
äro sjuksköterskor och i sådan egenskap kunna få en efter avlöningen
avpassad tillfredsställande pensionsrätt.
Yttrandena. Vissa av remissinstanserna ha i sina yttranden, i vad de avse
pensionsutredningens förslag i fråga om SPA-pensioneringens omfattning
inom hälso- och sjukvården, ingått på en närmare behandling av de av utredningen
föreslagna förändringarna. Samma eller andra instanser ha också
påyrkat eller ifrågasatt utvidgning av pensioneringen till vissa ytterligare
personalgrupper inom de områden som omfattas av utredningsförslaget eller
till vissa särskilda, av förslaget ej omfattade verksamhetsgrenar eller institutioner.
Pensionsutredningens förslag om avveckling av SP A-pensioneringen inom
veterinärväsendet har mötts av vissa erinringar från statens pensionsanstalt
och veterinärstijrelsen.
Veterinärstyrelsen, som yttrar sig om såväl stadsveterinärerna som besiktningsveterinärerna,
anför följande rörande de förstnämnda, vilkas antal
enligt styrelsen f. n. utgör 19.
Med hänsyn särskilt till de förbättrade möjligheter, som numera stå kommunerna
till buds att genom anlitande av enskilda pensionsinrättningar ombesörja
pensionering för sina befattningshavare och nu ifrågavarande tjänsters
principiella jämställdhet med kommunala befattningar i allmänhet, vill
veterinärstyrelsen icke motsätta sig, att den nu förefintliga möjligheten att
för stadsveterinärbefattning vinna delaktighet i SPA — en möjlighet som
endast i ringa utsträckning utnyttjats — avvecklas.
Beträffande de kommunalt eller vid enskilda kontrollslakterier anställda,
till ett antal av omkring 70 uppgående besiktningsveterinärerna avstyrker
veterinärstyrelsen bestämt bifall till förslaget om SPA-pensioneringens avveckling.
Styrelsen framhåller som sin uppfattning, att de förhållanden som
pensionsutredningen ansett utgöra skäl för en fortsatt pensionsrätt för besiktningsveterinärerna
böra tillmätas en stor och avgörande betydelse vid
bedömande av frågan, huruvida besiktningsveterinärerna i fortsättningen
böra komma i åtnjutande av det statliga stöd till deras pensionering, som
en anslutning till SPA innebär. Därefter fortsätter styrelsen.
Veterinärstyrelsen vill understryka, att köttbesiktningsverksamheten i
själva verket är en helt statligt reglerad verksamhet till skydd för den köttkonsumerande
allmänheten. Besiktningsveterinärens ömtåliga uppgift som,
vad slakterierna beträffar, från eu sida sett i allt fall innebär eu skyldighet
att hålla viss uppsikt över den av huvudmannen bedrivna slakteriverksamheten,
gör det till ett allmänt intresse att besiktningsveterinärerna stå så
självständiga och av huvudmännen oberoende som möjligt.
Statens pensionsanstalt berör frågan om veterinärernas anslutning till
SPA-pensioneringen endast med avseende å besiktningsveterinärerna vid
enskilda kontrollslakterier. Beträffande dessa veterinärer anför pensionsaristalten
bl. a. följande.
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 200-
Pensionsanstalten kan icke finna den omständigheten, att statsbidrag ej
utgår till verksamheten, vara avgörande, då det gäller frågan om besiktningsveterinärernas
anslutning till SPA. Annan av statsmakterna anordnad
tillsyn över enskild verksamhet bekostas ofta helt av medel från denna
verksamhet, vilket dock icke hindrat statsmakterna att i vissa fall göra de
i tillsynsverksamheten sysselsatta till direkt statsanställda tjänstemän. Så
är förhållandet exempelvis beträffande tjänstemännen inom bankinspektionen
och försäkringsinspektionen.
För en fortsatt pensionering i SPA talar vidare det förhållandet att mer
än 80 % av landets i runt tal 600 veterinärer för närvarande torde ha en
statligt ordnad pensionering. Med hänsyn till den enhetlighet i pensionsavseende,
som således i stort sett råder inom veterinärväsendet, ter sig en
avveckling av pensioneringen i SPA av besiktningsveterinärerna icke önsklig.
På nu anförda skäl föreslår pensionsanstalten att här ifrågavarande besiktningsveterinärer
bibehållas vid pensionsrätt i SPA och därvid lämpligen
hänföras till grupp A.
Pensionsstyrelsen hemställer, att pensionsrätt i SPA även i fortsättningen
skall tillkomma förste underläkare, tillika biträdande
överläkare vid styrelsens sjukhus. Styrelsen framhåller, att tjänster
såsom förste underläkare, tillika biträdande överläkare vid styrelsens sjukhus
i Nynäshamn och Tranås, vilka sjukhus icke regleras genom sjukhuslagens
bestämmelser, icke endast äro förordnanden, som meddelats vissa läkare,
utan särskilt inrättade befattningar vid dessa sjukhus.
Beträffande pensionsutredningens förslag, att SPA-pensioneringen för
extra provinsialläkare skulle begränsas till att omfatta sådana
läkare till vilkas avlöning staten bidrager, yttrar medicinalstyrelsen, att styrelsen
håller före att läkare, till vars avlöning statsbidrag ej utgår, bör bibehållas
vid anslutningsrätten till SPA.
Mot förslaget om uteslutande av de s. k. brukssjukskötersko rn
a från SPA-pensioneringen ha erinringar riktats av medicinalstyrelsen,
statens pensionsanstalt, länsstyrelsen i Hallands län och lönenämnden inom
Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott.
Medicinalstyrelsen uttalar, att styrelsen för sin del anser starka skäl tala
för att utväg bör stå till buds för bruk, större industrier och affärsföretag
att på egen bekostnad ordna anslutning till SPA av s. k. brukssjuksköterskor.
Statens pensionsanstalt yttrar.
Brukssjuksköterskor ha ansetts ombesörja sjukvård, som, om den icke
anordnats av vederbörande företag, måst tillhandahållas av det allmänna.
Även om det kan vara tveksamt, huruvida ifrågavarande sjuksköterskors
verksamhet kan anses tillhöra den allmänna sjukvården, finner pensionsanstalten
det med hänsyn härtill icke vara lämpligt att nu utesluta brukssjuksköterskorna
från pensionsrätt. En sådan ändring med avseende å sjuksköterskornas
anslutningsmöjligheter till SPA synes vara av den principiella
innebörd, att den bör tas upp till övervägande vid den av pensionsanstalten
förordade vidare utredningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
69
Länsstyrelsen i Hallands län anför.
Ifrågavarande sjuksköterskekategori hör även i fortsättningen ha rätt till
anslutning till SPA, därest huvudmännen svara för pensionsavgifterna.
Länsstyrelsen fruktar att i annat fall pensionsförhållandena komma att utgöra
en icke önskvärd spärr mot den nu livliga rörligheten-inom denna personalgrupp.
Lönenämnden inom Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott anför.
Att sjuksköterskor inom den öppna sjukvård, som anordnas av bruk,
fabriker och därmed jämförliga privata företag, i förslaget uteslutits från
rätt till pension från statens pensionsanstalt, kan få en viss indirekt betydelse
för det allmänna därigenom, att den ur flera synpunkter önskvärda
möjligheten för sjuksköterskorna till friktionsfri omflyttning mellan olika
verksamhetsområden inom sjukvården i viss mån begränsas. Med tanke på
de relativt obetydliga kostnaderna för nu berörda pensionering får lönenämnden
tillstyrka, att staten i fortsättningen liksom hittills lämnar sitt
bidrag till pensionering av dessa befattningshavare.
Medicinalstyrelsen uttalar vidkommande SPA-pensioneringens omfattning
inom den slutna hälso- och sjukvården, att styrelsen förutsätter att i pensioneringen
enligt utredningsförslaget skola ingå motsvarande tjänstemän
vid anstalter inom den statsunderstödda si nnesslövården
samt vid de statsunderstödda hemmen för psykopatiska
och nervösa barn. Överstyrelsen för Svenska röda korset
uttalar, att åtgärder torde böra vidtagas för att få pensionsfrågan ordnad
genom SPA för den till SPA för närvarande anslutna köksföreståndarinnebefattningen
vid Röda korsets sjukhem ävensom för motsvarande
befattning vid dess elev- och sjuksköterskehem (sjuksköterskeskola). Svenska
barnmor ske förbundet anser, att den av pensionsutredningen föreslagna
terminologien, enligt vilken SPA-pensioneringen med avseende å enskilda
vårdinrättningar skulle begränsas till sådana som drivas av allmännyttig
sammanslutning eller stiftelse, kan föranleda viss tveksamhet huruvida
barnmorskor anställda vid enskilda förlossningshem kunna
pensioneras genom SPA. Förbundet föreslår därför, att bestämmelserna i
sådant hänseende givas en sådan utformning, att enskilda förlossningshem
i allmänhet kunna inrymmas i reglementet för SPA. Till stöd härför åberopar
förbundet, att skyldighet i varje fall föreligger att inhämta medicinalstyrelsens
tillstånd till inrättningens drivande och sålunda tillräckliga garantier
måste anses ha lämnats för beskaffenheten av den lämnade vården.
De av pensionsutredningen föreslagna utvidgningarna av SP A-pensioneringen
inom hälso- och sjukvården ha endast i fråga om befattningshavare
i allmänhet vid akademiska sjukhuset i Uppsala och sociala kuratorsbefattningar
föranlett särskilda yttranden från remissinstanserna.
Frågan om pensionsrätt för befattningshavare i allmänhet vid a k a d em
i s k a sju k h u s c t behandlas av statskontoret, statens pensionsanstalt,
sjukhusets direktion och Uppsala läns landstings förvaltningsutskott.
Såsom i det föregående angivits har statskontoret uppfattningen, att befattningshavare
bos statliga verk och myndigheter böra få sina pensionsför
-
70
Kungi. Maj:ts proposition nr 200.
hållanden ordnade genom att anställningsformen anpassas så att förutsättningarna
för tillämpning av förekommande statliga pensionsreglementen
bli uppfyllda. I anslutning härtill yttrar statskontoret.
Från pensionering enligt det föreslagna reglementet för SPA böra alltså
undantagas befattningshavarna vid akademiska sjukhuset i Uppsala. I avvaktan
på att anställningsförhållandena för sagda personal komma alt anpassas
efter vad som gäller för statliga anställningshavare med pensionsberättigande
anställning bör befattningshavare, som redan vunnit delaktighet
i pensionsanstalten, övergångsvis bibehållas vid denna.
Statens pensionsanstalt understryker lämpligheten av att akademiska
sjukhusets befattningshavares anställnings- och pension sförhållanden anpassas
efter de för statstjänstemän gällande grunderna. Pensioneringen i
SPA bör i avvaktan på att så sker gälla som ett provisorium.
Direktionen för akademiska sjukhuset framhåller — med anledning av
pensionsutredningens förslag, att frågan om en anpassning av sjukhusets
befattningshavares anställnings- och pensionsförhållanden efter de för statstjänstemän
i allmänhet gällande grunderna göres till föremål för särskild
utredning — vissa olägenheter som en övergång till de statliga avlöningsreglementena
enligt direktionens mening skulle innebära. Om till följd av
en dylik övergång sjukhusets utgiftsstat skulle fastställas av Kungl. Maj :t
och riksdagen, måste sålunda genomgripande ändringar vidtagas i sjukhusets
reglemente och i kontraktet mellan universitetet och landstinget rörande
sjukhuset. Vidare påpekas fördelen av att med nu gällande ordning
direktionens statförslag kan upprättas jämförelsevis kort tid före begynnelsen
av det budgetår staten avser samt att de förhandlingar angående
landstingets bidrag som årligen äga rum kunna upptagas och slutföras
utan större omgång.
Uppsala läns landstings förvaltningsutskott anför beträffande akademiska
sjukhuset i anslutning till ett uttalande, att inom hälso- och sjukvården
även ekonomi- och kontorspersonal bör kunna omfattas av SPApensioneringen:
Vad särskilt angår akademiska sjukhuset, som utgör centrallasarett
för Uppsala län och vars driftskostnader till huvudsaklig del
bestridas av landstinget, finner förvaltningsutskottet det vara i fullständig
överensstämmelse med av pensionsutredningen förordade principer, att
befattningshavare vid detsamma skola omfattas av den statsunderstödda
pensioneringen och utskottet får tillstyrka pensionsutredningens förslag
härutinnan.
Efter erinran om förslaget om särskild utredning angående sjukhusens
anställnings- och pensionsförhållanden fortsätter utskottet: Enär akademiska
sjukhuset såsom nämnts är centrallasarett för länet och dess driftskostnader
till huvudsaklig del bestridas av landstinget, finner förvaltningsutskottet
det naturligt och lämpligast, att befattningshavarnas anställningsförhållanden
såsom hittills regleras i huvudsaklig överensstämmelse
med förhållandena vid landstingssjukhusen i övrigt. Utskottet kan härutinnan
i övrigt instämma i vad direktionen för sjukhuset i sitt yttrande
anfört. Den av pensionsutredningen föreslagna utredningen synes för den
skull icke erforderlig.
Beträffande pensionsutredningens förslag om nyanslutning till SPApensioneringen
av sociala kuratorer vid lasarett och vissa andra sjukvårdsinrättningar
inom den slutna vården framför statens pensionsanstalt viss
71
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
Iveksanihet rörande lämpligheten av sådan anslutning. Pensionsanstalten
anför härom.
Enligt pensionsanstaltens mening är en avgränsning, som ger delaktighet
i anstaltens pensionering endast åt kuratorerna vid ifrågavarande
vårdverksamhet, såtillvida konstlad, som befattningshavare med samma
slag av arbetsuppgifter och med samma utbildning som nyssnämnda kuratorer
förekomma inom socialvården. Den här föreslagna gränsdragningen
kan följaktligen bli svår att upprätthålla med utgångspunkt från utredningens
egna principer för avgränsningen av SPA:s pensioneringsområde.
Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott hemställer om viss utvidgning
av pensioneringen av sociala kuratorer. Utskottet anför härom: Med
hänsyn till en blivande utbyggnad av kuratorsverksamheten med inriktning
speciellt på eftervården av dispensär- och tuberkulosklientelet synes
det utskottet, som om den av utredningen föreslagna begränsningen av
pensionsrätt för sociala kuratorer till endast vid länslasarett och andra
kommunala sjukvårdsinrättningar anställda, skulle kunna verka hämmande
på utvecklingen. Utskottet hemställer därför att pensionsrätten för kuratorer
måtte utvidgas, så att en för tillvaratagande av pensionsrätten
framtvingad organisation av mindre lämpligt art icke tillskapas. Förutsättningen
härför är givetvis att anställningsvillkoren i huvudsak sammanfalla
med lasarettskuratorernas.
I de av stadsfullmäktige i Stockholm och Göteborg åberopade, av vederbörande
kommunala organ och tjänstemän avgivna yttrandena, beröres
också frågan om de sociala kuratorernas anslutning till SPA-pensioneringen.
Härvidlag uttalas att anslutning borde medgivas även för de inom
den öppna vården och socialvården sysselsatta kuratorerna för att undvika
de svårigheter som överflyttning från den ena vårdformen till den
andra eljest skulle medföra.
Uppsala läns landstings förvaltningsutskott berör omfattningen av pensioneringen
inom den statsunderstödda folktandvården och förutsätter därvidlag,
att med annan fast anställd tandläkare än föreståndare för central
tandpoliklinik eller distriktstandläkare avsetts även de tandläkare, som
utöver föreståndaren äro anställda vid centraltandpoliklinik men vilka
f. n. ej äro inordnade under folktandvården och till vilkas avlöning ej
utgår statsbidrag.
Ett flertal remissinstanser ifrågasätta eller föreslå utvidgning av SPApensioneringen
vid de av utredningsförslaget omfattade verksamhetsgrenarna
m. in. till vissa andra i förslaget icke inbegripna personalgrupper.
Dessa personalgrupper utgöras i huvudsak av ekonomi- och kontorspersonal
vid de kommunala sjukvårdsinrättningarna samt läkarpersonal.
Frågan om utvidgning av SPA-pensioneringen till ekonomi- och kontorspersonal
vid landstingens sjukvårdsinrättningar har övervägts av pcnsionsutredningen,
som emellertid ansett sig ej böra förorda en dylik utvidgning.
Utredningen anför härvid bl. a.
Statens medverkan till pensionering av befattningshavare vid landstingens
sjukvårdsinrättningar har hittills begränsats till personal, som har
mera direkt betydelse för själva sjukvården. Ekonomipersonal och kontorspersonal
har därför kommit att lämnas utanför pensioneringen. Fn ut
-
72
Kungi. Maj.ts proposition nr 200.
vidgning av statens medverkan till pensioneringen även till denna senare,
till antalet mycket stora personal skulle innebära en avvikelse från de
hittills tillämpade principerna för omfattningen av SPA:s verksamhet med
betydande ekonomiska konsekvenser för staten. På grund härav och under
hänvisning till vad utredningen rörande principerna för avgränsning inom
befattningshavaregrupperna anfört har utredningen icke ansett sig böra
förorda en dylik principiell utvidgning.
I den av förbundsdirektören Dahlgren avgivna reservationen uttalar denne
att bl. a. även kontors- och ekonomipersonal vid de kommunala sjukvårdsinrättningarna
bör kunna omfattas av den statsunderstödda pensioneringen.
Med mer eller mindre direkt uttalad anslutning till denna reservation
eller den därmed i huvudsak överensstämmande reservationen
av statskommissarien Björn förordas eller ifrågasättes en dylik utvidgning
av pensioneringen av länsstyrelserna i Gotlands, Kristianstads och Skaraborgs
län samt Uppsala, Södermanlands, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus
läns landstings förvaltningsutskott.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar, att det synes länsstyrelsen som
om frågan om denna utvidgning borde upptagas till prövning vid en eventuell
överarbetning av utredningens förslag.
Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott anför i förevarande
hänseende bl. a.: Även om huvudmännen för dessa befattningshavare ersätta
hela kostnaden för anslutning till statens pensionsanstalt, bliva dock
påtagliga fördelar förenade därmed genom den likformighet i pensionsavseende,
som skulle kunna uppnås för praktiskt taget alla befattningshavare
vid en och samma anstalt.
Kristianstads läns landstings förvaltningsutskott uttalar beträffande omfattningen
av denna pensionering: På grund av den kvinnliga biträdes
personalens
stora rörlighet på arbetsmarknaden torde av praktiska skäl en
begränsning genomföras, så att endast befattning i nuvarande lönegrad 8
eller högre pensionsregleras i anstalten.
Lönenämnden inom Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott framhåller
att de kommunala sjukvårdsinrättningarna måste anses jämställda
med de statliga i fråga om kraven på utbildning och kompetens för personal
av berörda slag samt tillägger: I den mån statliga befattningshavare
av detta slag kunnat inordnas under de statliga pensionsreglementena, torde
svårigheten för liknande inordning av motsvarande kommunala befattningshavare
under reglementet för statens pensionsanstalt icke vara oöverkomlig.
Nämnden får därvid framhålla, att utredningen ansett detta möjligt
beträffande akademiska sjukhuset i Uppsala.
Förbundsdirektören Dahlgren uttalar i sin reservation även som sin mening
att samtliga vid de kommunala sjukvårdsanstalterna heltidsanställda
läkare, såsom sjukstugeläkare, biträdande lasaretts- och
sanatorieläkare samt underläkare böra kunna omfattas av
den statsunderstödda pensioneringen. Beträffande sistnämnda läkare anför
Dahlgren i huvudsak följande.
Vad speciellt angår underläkarna har, som av betänkandet framgår, utredningens
majoritet icke ansett sig kunna förorda, att de erhålla pénsionsrätt
i SPA. Motivet härför är i huvudsak, att motsvarande statliga läkares
pensionsfråga ännu är olöst och att det under sådana förhållanden icke före
-
73
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
ligger skäl för staten att bidraga till de kommunalt anställda underläkarnas
pensionering.
Det är beklagligt, att en lösning av underläkarnas pensionsfråga i detta
sammanhang ej kunnat ernås. Flertalet underläkare torde kvarstå såsom
sådana till långt in i 40-årsåldern. Det kan icke anses skäligt, att dessa befattningshavare
under så lång tid av sin verksamhet i det allmännas tjänst
skola stå helt utanför det skydd för sig och sin familj, som en ordnad pensioneringinnebär
och som man ansett självklart, att övriga befattningshavare
i allmän tjänst, oavsett tjänsteställning, skola äga. Underläkarnas pensionsfråga
har också varit aktuell under många år och i olika sammanhang har
understrukits nödvändigheten, att den snarast löses. Den väg, som man därvid
i första hand anvisat, är att underläkarna erhålla pensionsrätt i SPA.
De av utredningen angivna förutsättningarna för pensionering i SPA synas
direkt tillämpliga å underläkarna. Därtill kommer, att staten i fråga om
underläkarbefattningarna betingat sig väsentligt större inflytande än beträffande
flertalet övriga befattningar, som utredningen ansett böra vara förenade
med pensionsrätt i anstalten. Staten har sålunda icke blott förbehållit
sig att pröva frågan om inrättande av underläkarbefattningar utan även
funnit sig böra begränsa förordnandetiden å befattningarna till i regel tre
år. Med hänsyn till den korta förordnandetiden och då underläkarna regelmässigt
fullgöra sin tjänst växelvis hos staten, landsting eller andra kommuner,
är det förenat med betydande svårigheter för de kommunala huvudmännen
att själva ordna en tillfredsställande pensionering för underläkarna.
Närmast till hands synes därför ligga, att de erhålla pensionsrätt i SPA.
Eu stor del av underläkarna kommer ju senare att bekläda tjänster som
sjukhusläkare, civila tjänsteläkare, militärläkare o. s. v., alltså tjänster, som
äro förenade med statlig eller understödd pensionsrätt. Det är då angeläget,
att de så tidigt som möjligt komma in under den statliga eller statsunderstödda
pensioneringen och därigenom få möjlighet att räkna tjänstår.
Den omständigheten att en del underläkare övergå till enskild verksamhet
utgör icke något skäl mot anslutning till SPA.
Det "är sålunda enligt min mening naturligt och riktigt, att de kommunala
underläkarna, vilka ju ha en central vårduppgift, få anslutas till SPA
på liknande villkor, som gälla i fråga om den övriga sjukvårdspersonal, som
enligt föreliggande förslag skulle erhålla pensionsrätt i anstalten. Därest
med hänsyn''till den omständigheten, att de statliga underläkarna ännu icke
fått sin pensionsfråga löst, denna väg icke anses framkomlig, vill jag alternativt
förorda, att möjlighet beredes de kommunala huvudmännen att, med
anlitande av den av herr Björn och mig skisserade vägen, på egen bekostnad
få ansluta underläkarna till SPA.
Åtskilliga remissinstanser — däribland medicinalstyrelsen, riksråkenskapsverket,
vissa länsstyrelser, flertalet av landstingens förvaltningsutskott,
vissa städer utanför landsting, svenska landstingsförbundets styrelse
samt svenska lasaretts- och sanalorieläkarföreningarna — ha i sina yttranden
särskilt beträffande underläkarna men även beträffande sjukslugeläkare
samt biträdande lasaretts- och sanatorieläkare anslutit sig till den av
Dahlgren i hans reservation uttalade meningen i fråga om dessa läkares anslutning
till SPA-pensioneringen eller därvidlag eljest anfört i huvudsak
liknande synpunkter som denne.
Medicinalstyrelsen uttalar, att del synes styrelsen angeläget, att underläkarna
få pensionsfrågan löst i detta sammanhang och antör i anslutning
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
härtill bl. a. följande. Den omständigheten att motsvarande läkare vid de
statliga kroppssjukhusen till följd av speciella förhållanden icke ännu fått
pensionsgrundande tjänster bör enligt styrelsens mening icke utgöra hinder
för att de hos landsting eller kommuner anställda underläkarna erhålla
rätt till pension. Styrelsen kan icke dela utredningsmajoritetens uppfattning,
att underläkarna mera skulle vara att betrakta som arvodesanställda
än som fast anställda befattningshavare. Påpekas må, att underläkartjänsterna
äro inplacerade i lönegrad enligt det för landstingens befattningshavare
gällande tjänstereglementet samt att förordnande å en underläkarbefattning
oftast efterföljes av förordnande å annan underläkartjänst. Även
om vissa underläkaybefattningar kunna anses som utbildningstjänster, är
dock det stora flertalet av dessa befattningar oumbärliga för sjukvårdens
behöriga gång.
Hallands och Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott samt
landstingsförbundets styrelse understryka också betydelsen av att underläkarnas
pensionsfråga nu och i detta sammanhang vinner sin lösning. Sistnämnda
landstingsutskott tillägger: En rationell lösning av denna fråga kan
icke ernås utan medverkan från statens sida. Kan en lösning av denna pensionsfråga
icke ei hallas på denna väg, måste den inom närmaste tiden ordnas
på annat sätt, med därmed följande risker för bristande enhetlighet.
Riksräkenskapsverket, länsstyrelsen i Västmanlands län och Södermanlands
läns landstings förvaltningsutskott uttala, att anslutningen av underlakarna
till SPA-pensioneringen eventuellt bör kunna ske helt på huvudmännens
bekostnad. Mot en dylik lösning tages emellertid avsteg i det av
stadsfullmäktige i Norrköping åberopade yttrandet av stadens löne- och pensionsnämnd.
Frågan om underläkarnas pensionering har vidare berörts bl. a. av statens
pensionsanstalt och länsstyrelsen i Kronobergs län.
Statens pensionsanstalt uttalar, atit anstalten i huvudsak intet har att erinra
mot vad pensionsutredningen anfört i underläkarnas pensionsfråga.
Länsstyrelsen i Kronobergs lön anför bl. a., att det synes länsstyrelsen
icke vara möjligt att till SPA ansluta underläkarna och ej ens de biträdande
lasarettsläkarna utan ändring av den organisatoriska ställning dessa läkare
intaga.
I de av stadsfullmäktige i Stockholm aberopade utlåtandena förordas, såvitt
angår läkarpersonalen, i princip sådan ändring av utredningsförslaget,
att pensionsrätt i SPA beredes kommunernas samtliga fast anställda läkare
såväl inom den slutna som den öppna vården. Därvid anföres bl. a. att endast
genom anslutning till SPA skapas den enhetlighet i pensionsvillkoren
för de i allmän tjänst anställda läkarna som bör eftersträvas. Vad särskilt
angår undantagandet av läkarna vid Stockholms stads sjukhus från SPApensioneringen
anföres i kammarkontorets utlåtande följande.
Kammarkontoret kan icke finna, att bärande skäl förebragts för att överläkare
och övriga fast anställda läkare vid Stockholms stads sjukhus skola
undantagas från den möjlighet till anslutning som föreligger och jämväl i
fortsättningen föreslås skola gälla för motsvarande befattningshavare vid
Övriga större kommunala och statsunderstödda sjukvårdsinrättningar. Den
omständigheten, att staden redan ordnat pensionsfrågan för dessa sina läkare,
synes knappast med skäl kunna tagas till intäkt för att de skola intaga
någon särställning i detta hänseende. Därest sådana synpunkter ge
-
75
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
nomgående skulle tillåtas bli avgörande på frågan om anslutning till SPA,
skulle det omöjliggöra en rationell, praktisk och enhetlig lösning av de ickestatliga
befattningshavarnas pensionering på grund av rådande olikheter i
kommunernas pensionsbestämmelser. Ett uteslutande av Stockholms stads
fast anställda läkarpersonal skulle innebära ett allvarligt avsteg från den
av utredningen förordade huvudprincipen för anslutning till SPA.
I de av stadsfullmäktige i Göteborg åberopade utlåtandena atnföres beträffande
läkarpersonalen bl. a.:
Med hänsyn till den betydelsefulla ställning, som hälso- och sjukvårdsväsendet
intar inom samhällsverksamheten, synes det fullt motiverat, att
pensionsrätten för läkare vid både den slutna och öppna vården utsträckes
längre än vad utredningen ansett sig böra förorda. I första hand borde sålunda
såväl alla fast anställda läkare vid kommunernas sjukhusinrättningar
som ock stadsläkarna komma i fråga till denna rätt.
Styrelsen för Svenska diakonsällskapet, vilket sällskap bl. a. bedriver
verksamhet vid vårdanstalter för epileptiker och alkoholister, uttalar att
det synes styrelsen skäligt, att pensioneringen vid epileptikeranstalten erhåller
motsvarande omfattning som den för de erkända alkoholistanstalterna
föreslagna. Styrelsen meddelar, att för epileptikervården f. n. finnas
anställda en överläkare, som tillsättes efter godkännande av medicinalstyrelsen,
en sjuksköterska, fem föreståndare och husfäder, tre husmödrar,
fem förste- och fem andre-vårdare samt 18 övriga vårdare. Styrelsen anhåller
om medgivande av pensionsrätt för läkare samt förste och andre
vårdare.
Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott hemställer, att biträdande
föreståndarinnor vid vårdhem för lättskötta sinnessjuka med samma
kompetens som ålderdomshemsföreståndarinnor jämväl måtte innefattas
bland de befattningshavare som skola kunna anslutas till SPA.
Slutligen må i detta sammanhang nämnas att i förenämnda, av stadsfullmäktige
i Stockholm åberopade utlåtanden, uttalas att anslutning till
SPA bör erhållas för samtliga laboratoriebiträden, oavsett om de inneha
sjuksköterskeutbildning eller ej.
Vissa verksamhetsgrenar och institutioner, som icke
omfattas av utredningsförslaget, nämligen sjuk- och hälsovård
inom svenska utlandsförsamlingar, hälsokontroll för sjömän, Svenska
röda korsets hem för barn med gomdefekter, den psykiska barna- och ungdomsvården
samt Ericastiftelsens läkepedagogiska institut ha upptagits till
behandling av en del remissinstanser.
Frågan om pensionsrätt för sjuksköterskor i svenska utlandsförsamlingar
har av pensionsutredningen i viss män sammankopplats med
frågan om pensionsrätt för lärare vid svenska skolor i utlandet. Beträffande
förstnämnda befattningshavare anför utredningen bl. a., att
om i enlighet med utredningens förslag pensionsrätt i SPA icke
medgives sagda lärare, anledning icke heller synes föreligga att medgiva
sådan rätt för sjukvårdspersonal i utlandet, vilken för övrigt — till skillnad
mot lärarna — torde avlönas utan bidrag av statsmedel.
opaginerad Kontrollera mot PDF
v''* Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Medicinalstyrelsen framhåller angelägenheten av att utlandssköterskorna
få pensionsrätt i SPA, enär i annat fall den av dem bedrivna verksamheten
icke torde kunna uppehållas av brist på sökande.
I sina i det föregående omförmälda skrivelser framhålla beskickningarna
i London, Paris och Helsingfors denna pensionsfrågas betydelse för dfe
svenska utlandsförsamlingarna.
Londonbeskickningen anför i anslutning härtill följande. För hjälpverksamheten
bland åldriga, sjuka eller eljest hjälpbehövande medlemmar
av svenska utlandskolonier finnes å flera platser såsom församlingssyster
anställd en diakonissa eller sjuksköterska, vilken understundom
förestår ett svenskt ålderdomshem. Vårdbehövande svenska
medborgare kunna visserligen hemsändas för erhållande av vård
i Sverige, men i många fall har vederbörande varit bosatt så länge i utlandet
och därmed i såväl fysiskt och psykiskt avseende så acklimatiserat sig,
att en förflyttning med miljöombyte av humanitära skäl icke bör ifrågakomma.
Bland detta klientel har en svensk församlingssyster stora uppgifter
att fylla, och genom upprätthållandet av dylika befattningar söka de
svenska utlandsförsamlingarna på egen bekostnad och med hjälp av privat
insamlade medel utomlands bereda svenska medborgare något av den socialvård,
som erbjudes i hemlandet.
Parisbeskickningen, vilkens skrivelse närmast avser sjuksköterskor vid
svenska Sofiaförsamlingens sjuk- och ålderdomshem i Paris, framhåller
olägenheterna av den starka omsättning bland sjuksköterskepersonalen, som
till uppenbart men för sjuk- och ålderdomsvården äger rum av den anledningen
att vederbörande måst återvända till Sverige för att bevara sin pensionsrätt.
Helsingf or sbeskickningen uttalar, att frågan för beskickningens del visserligen
för dagen ej har någon aktuell betydelse men att den när som helst
kan få det vad beträffar föreståndarinnan för den härvarande svenska församlingens
ålderdomshem, om sådan måste hämtas i Sverige eller om den
nuvarande återfår sitt svenska medborgarskap. Vidare anför beskickningen:
Frågans lösning kan i längden icke uppskjutas, och en tillfredsställande
lösning därav vore endast en logisk följd av den utveckling, de svenska utlandsförsamlingarnas
sociala omvårdnad av sina församlingsmedlemmar
ständigt undergår.
Frågan om pensionsrätt för de vid viss hälsokontroll för sjömän
anställda sjuksköterskorna har övervägts av pensionsutredningen,
som i anslutning till en redogörelse för denna av ett ömsesidigt försäkringsbolag
bedrivna verksamhet, till vilken redogörelse här torde få hänvisas
(betänkande sid. 102), och erinran att frågan om verksamhetens organisation
varit föremål för utredning — för egen del anfört, att det synes
utredningen tveksamt, huruvida anslutning till SPA av befattningshavare
i här avsedd verksamhet bör ske innan formerna utbildats för verksamhetens
framtida organisation. Utredningen hade icke ansett sig böra förorda,
att pensionsrätt nu medgåves dessa befattningshavare.
Medicinalstyrelsen yttrar i denna fråga: Någon anledning att — såsom
utredningsmajoriteten förordat — från pensionsrälten undantaga sjuksköterskorna
vid den i Göteborg anordnade hälsokontrollen för sjömän kan
styrelsen icke finna föreligga, varför styrelsen vill föreslå, att dessa sjuksköterskor
anslutas till pensionsanstalten.
Frågan om pensionsrätt för de vid Svenska röda korsets hem
för gomdefekter (Lidingöhemmet) anställda befattningshavarna, som
av pensionsutredningen upptogs till behandling i samband med undervisningsväsendet,
beröres i yttrandena av medicinalstyrelsen, pensionsstyrelsen
och överstyrelsen för Svenska röda korset.
77
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
Pensionsutredningen anförde: Ehuru allmännyttan av hennnets verksamhet
synes klart ådagalagd, har utredningen för sin del, enär statsbidrag icke
utgår till verksamheten och hemmets framtida ställning i förhållande till
det allmänna icke synes fullt klar, icke funnit sig böra föreslå pensionsrätt
i SPA för befattningshavarna vid hemmet.
Pensionsstgrelsen anför bl. a.: Pensionsstyrelsen vill framhålla, att den
behandling, som meddelas å hemmet, huvudsakligen består av talövningar
och som regel utgör eftervård till tidigare kirurgisk behandling och vård å
sjukhus. Enligt pensionsstyrelsens mening måste den behandling som lämnas
å hemmet anses likvärdig med sådan behandling, meddelad å phoniatriska
kliniker vid sjukhus, och hemmet således anses såsom institution inom
hälso- och sjukvårdens område. Vid hemmet anställda tallärarinnor meddela
talbehandlingar efter läkares ordination och under läkares överinseende.
De kunna således närmast jämföras med vid sjukhus anställda sjukgymnaster,
vilka avses erhålla pensionsrätt i statens pensionsanstalt. \ årdplatserna
å hemmet beläggas praktiskt taget uteslutande med patienter som
dit hänvisats för vård av pensionsstyrelsen och till vilkas vård bidrag utgåi
från pensionsstyrelsen från ett å femte huvudtiteln uppfört reservationsanslag
för åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet. Finansieringen
av hemmet är således till övervägande del beroende på pensionsstyrelsens
bidrag. Under hänvisning till vad nu anförts får pensionsstyrelsen
tillstyrka att vid Svenska röda korsets hem för barn med gomdefekter anställda
befattningshavare måtte erhålla pensionsrätt i statens pensionsanstalt
efter samma principer som föreslagits med avseende å styrelsens sjukhus.
„
Medicinalstyrelsen uttalar, att anslutning till SPA bör medgivas lfragavarande
befattningshavare.
Beträffande E ricastif t cl s ens läkepedagog iska institut
i Stockholm har pensionsutredningen med hänsyn till vissa av utredningen
anförda omständigheter ansett sig icke böra föreslå, att institutet
nu upptages bland de anstalter vilkas befattningshavare må anslutas till
SPA (betänkandet sid. 105). Eu reservant inom utredningen, bibliotekarien
Ebon Andersson föreslår emellertid i särskilt yttrande att institutet upptages
bland dessa anstalter. I detta yttrande anföres följande.
Utredningens majoritet har med erkännande av den betydelse^ Ericastiftelsens
verksamhet haft och har, dock icke ansett sig böra föreslå, att dess
läkepedagogiska institut nu upptages bland de anstalter, vilkas befattningshavare
inå anslutas till SPA. Anledningen härtill är, att utredningen ansett
det kunna ifrågasättas, huruvida den av stiftelsen bedrivna verksamheten
vunnit sådan stadga och fasthet, att pensionsrätt bör ifrågakomma.
Det synes utredningen svårt att för närvarande bedöma, vilken omfattning
och betydelse verksamheten kan komma att få.
.lag delar i princip den uppfattningen att en institution, vars verksamhet
befinner sig på försöksstadiet, icke bör anslutas till SPA. Denna princip
är emellertid enligt min mening icke tillämplig på Ericastiftelsens läkepedagogiska
institut. Detta har bedrivit sin verksamhet sedan 1934. Såsom
majoriteten framhåller, är det allmänt erkänt, alt stiftelsens banbrytande
verksamhet på läkepedagogikens område varit av stor betydelse. Verksamheten
har otvivelaktigt numera lämnat försöksstadiet. Enligt vad jag har
mig bekant har detta bekräftats av medicinalstyrelsen, som i yttrande över
stiftelsens anslagsäskanden för 1947/43 den 7 oktober 1940 understrukit,
att stiftelsen »kommit därhän, alt försöksstadiet måste anses passerat».
Frågan är då om man oavsett detta förhållande skulle ha anledning räkna
med all stiftelsens institut på grund av utvecklingen av offentliga insti
-
78
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
tutioner, verksamma på den psykiska vårdens, utbildningens och forskningens
område, inom överskådlig tid skulle kunna väntas bli överflödigt.
Majoriteten har antytt att så skulle kunna bli förhållandet. I detta avseende
bör framhållas, att den psykiska hälsovård bland barn och ungdom,
som med stöd av statsmedel börjat komma till stånd i landstingens och de
större städernas regi, på grund av bristen på personal utvecklas synnerligen
långsamt. Det torde för närvarande knappast finnas någon, som vågar
ens ungefärligt ange, när denna organisation kan antagas bli fullt utbyggd-
Ännu viktigare är det emellertid att konstatera, att sagda institut
bär en sådan karaktär att det på intet sätt kan göras överflödigt genom
nämnda offentliga verksamhet. Den värdefulla kombination av högt kvalificerad
rådgivning och terapi å ena sidan, utbildning å den andra, som
förekommer vid institutet, kommer även i fortsättningen att sakna motsvarighet
i landet. Härtill kommer, att det finns all anledning att räkna med
att institutet kommer att genom fortsatt forskning föra utvecklingen på
den psykiska barnavårdens område ytterligare framåt. Vad beträffar utbildningen
äro behoven så omfattande att det är omöjligt att se, hur eller
när det i institutet ingående seminariet skulle kunna upphöra utan att
allvarlig skada vållas. Att staten eller Stockholms stad skulle genom indragning
eller beskärning av sina anslag vålla en dylik utgång kan sannolikt
anses uteslutet.
I själva verket är frågan om institutets framtid oklar endast i ett avseende:
Skall institutet fortsätta sin verksamhet i ungefär nuvarande omfattning
eller skall det genom ökat stöd från staten eller Stockholms stad kunna
utvidga sin rådgivning och behandling och bygga ut sitt seminarium till att
omfatta även en högre, mera kvalificerad utbildning? Det är riktigt, att denna
fråga hittills icke blivit avgjord. Förhållandet bör emellertid enligt min
mening icke rimligen stå i vägen för att institutet anslutes till SPA. ‘i motsatt
fall skulle ju varje institution, som arbetar på ett område, där utvecklingen
är livaktig, ställas utanför sagda förmån. En sådan ståndpunkt innebär,
att man på viktiga områden försvårar och försenar ett ur samhällssynpunkt
viktigt framåtskridande.
Enligt vad jag erfarit har saknaden av pensionsrätt för personalen börjat
bereda stiftelsen vissa svårigheter, när det gäller att vid institutet binda
h°gt kvalificerade personer och sålunda kunna upprätthålla en hög standard.
Otvivelaktigt är det därför av stor betydelse, att pensionsfrågan kan
ordnas utan avsevärt dröjsmål.
Reservantens förslag tillstyrkes av medicinalstyrelsen, socialstyrelsen och
skolöverstyrelsen.
Statens pensionsanstalt yttrar: Befattningshavarna hos Ericastiftelsens läkepedagogiska
institut i Stockholm borde enligt anstaltens mening kunna
ifragakomma för pensionsrätt med hänsyn till arten av institutets verksamhet.
Därest, såsom utredningen framhåller, verksamheten kan anses ännu
icke ha passerat försöksstadiet, torde anslutningen emellertid tills vidare
böra anstå.
Styrelsen för Ericastiftelsen ansluter sig i sitt yttrande helt till vad reservanten
anfört och tillägger för egen del bl. a. följande. Ordnandet av den
Psykiska hälsovården för barn är ett företag på mycket lång sikt som ännu
endast befinner sig i sin början. Även om man så småningom kan komma
fram till att i stort kunna tillgodose hithörande vårdbehov, äro desamma
så° skiftande och säkerligen ännu endast delvis uppmärksammade, att det
niaste anses helt uteslutet att icke stiftelsens institut för överskådlig tid _
säkeiligen för decennier framåt — skulle ha mycket viktiga vårduppgifter
att fylla. Det må därjämte erinras om att institutet bedriver icke endast råd
-
79
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
givning utan verklig terapi av en intensitet och omfattning, som icke har
någon motsvarighet på andra håll i landet och ej heller torde kunna få det
på lång tid. Vad beträffar utbildning av personal på den psykiska hälsovårdens
område är det riktigt, att denna fråga i Sverige icke erhållit någon
lösning. Så vitt styrelsen har sig bekant pågår ej heller någon utredning
härom. Det föreligger en uppenbar brist på utbildningsområdet, som i avsevärd
grad bidrager till att försvåra och försena den psykiska hälsovårdens
utveckling. 1 den rådande situationen ha Ericastiftelsens elever, trots att utbildningen
vid seminariet i regel endast är ettårig, blivit en viktig tillgång,
och de fylla viktiga platser. Styrelsen har — trots att särskilda anslag för
en andra årskurs vägrats — sökt behålla ett fåtal elever under ett andra år
för att göra dem kvalificerade som psykoterapeuter. Detta har varit möjligt
tack vare att de kunnat delvis utnyttjas i det praktiska arbetet. Styrelsen
kan under dessa omständigheter icke underlåta att konstatera, att seminariet
för närvarande spelar en viktig roll i den psykiska hälsovården i
landet, som svårligen kan undvara de utbildningsmöjligheter detsamma erbjuder.
Styrelsen har svårt att föreställa sig att en kommande utredning och
de beslut den i sinom tid kan leda till, skulle kunna innebära, att allt vad
som under en lång följd av år samlats vid stiftelsens institut av erfarenhet
och kunskap om utbildning på detta svårbehärskade område skulle skingras
och seminariet nedläggas. Snarare borde man kunna betrakta det som givet,
att i vilka former än utbildningsbehovet i stort blir tillgodosett, så kommer
det alltid att visa sig gagneligt att som ett led i detta arbete bibehålla, stärka
och utvidga stiftelsens seminarium.
Styrelsen framhåller vidare, att en anslutning till SPA i avsevärd grad
skulle öka stiftelsens möjligheter att behålla kvalificerad personal och därigenom
ge verksamheten ökad stadga. Svårigheterna i berörda hänseende
ha på sista tiden blivit så allvarliga att de utgöra ett aktuellt hot mot verksamheten.
De ha vållats av att det efter hand i stigande omfattning inrättats
nya befattningar inom den psykiska hälsovården med högre löner och med
pensionsrätt.
Slutligen hemställer styrelsen, att följande befattningar vid institutet, vilka
anges vara av avgörande betydelse för verksamheten, nämligen en överläkar-
och en rektorsbefattning samt tre terapeutbefattningar måtte intagas
i SPA.
Vad angår den psykiska barna- och ungdomsvården anför
pensionsutredningen bl. a.: Verksamheten som närmast har karaktär
av försöksverksamhet, synes också befinna sig i ett sådant begynnelsestadium,
att med pensionsfrågans lösande — åtminstone med statlig medverkan
— torde kunna anstå. Därest verksamheten, sedan försöksstadiet passerats,
visar sig få en allmännare omfattning i landet lärer kunna övervägas,
huruvida icke en anslutning till SPA vore lämplig.
Frågan om anslutning till SPA-pensioneringen av befattningshavare inom
denna verksamhet beröres i yttranden av medicinalstyrelsen samt Älvsborgs,
Jämtlands och Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott.
Medicinalstyrelsen framhåller som sin åsikt, att tjänstemän, sysselsatta
inom nämnda verksamhet, böra kunna få pensionsfrågan ordnad genom
SPA. Någon tvekan beträffande verksamhetens fortbestånd synes styrelsen
icke föreligga.
Västerbottens läns bindstings förvaltningsutskott uttalar den meningen,
att de inom verksamheten med varaktig anställning sysselsatta befattningshavarna
— kikare, assistenter och kuratorer — böra få anslutas till SPA
på liknande villkor, som gälla i fråga om sjukvårdspersonal.
80
Kungi. Maj:ts proposition nr 200.
3. Socialvården.
1944 års pensionsutredning. Enligt pensionsutredningens förslag till avgränsning
av SPA:s pensionsverksamhet på socialvårdens område skulle
pensioneringen komma att omfatta de grupper, som framgå av följande
sammanställning.
.4. Anstnltsvård.
Vid av kommun, allmännyttig sammanslutning eller stiftelse bedriven
vårdinrättning av följande slag, nämligen statsunderstött vårdhem för barn
(barnhem), statsunderstödd skola tillhörande barna- och ungdomsvården,
statsunderstödd erkänd eller enskild alkoholistanstalt, i fattigvårdslagen avsett
statsunderstött arbetshem samt vårdhem för åldringar (ålderdomshem)
: dels föreståndare för vårdanstalt, dels föreståndarinna för vårdanstalt,
biträdande föreståndarinna vid barnhem eller kommunalt ålderdomshem,
husmoder och sjuksköterska, dels lärarinna vid barnhem (modrahem)
för meddelande av särskild utbildning i barnavård eller husligt arbete under
förutsättning att statsbidraget beräknats med hänsyn till dylik utbildning,
dels ock annan befattningshavare vid erkänd alkoholistanstalt.
B. Social hemhjälpsverksamhet.
Heltidsanställd hemvårdarinna, till vilkens avlöning staten bidrager.
C. S jukförsäkring sverksamhet.
Verkställande tjänsteman hos sådan allmän sjukkassa, som omförmäles
i lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring.
Pensionsutredningens förslag i fråga om personal i anstaltsvård innebär,
att SPA-pensioneringen liksom hittills skall omfatta vissa befattningshavare
i vård av barn och åldringar samt fattiga och alkoholister. Förslaget innebär
emellertid i dessa delar dels en inskränkning av pensioneringen på barnavårdens
område bl. a. därigenom att den s. k. halvöppna barnavården icke
omfattas av förslaget, dels ock en utvidgning av pensioneringen, i det att
pensioneringen enligt förslaget skulle komma att omfatta biträdande föreståndarinnor
vid statsunderstött barnhem och kommunalt ålderdomshem,
vissa lärarinnor vid barnhem samt befattningshavare i allmänhet vid erkända
alkoholistanstalter.
Vad först angår undantagandet från pensioneringen av befattningshavare
vid anstalter för halvöppen barnavård anför utredningen följande.
Pensionsrätt i SPA har enligt nu gällande bestämmelser ansetts kunna beviljas
även befattningshavare vid vissa anstalter för halvöppen barnavård.
De anstalter av sistnämnda slag, vilkas anställda hittills kommit i åtnjutande
av sådan pensionsrätt, synas huvudsakligen ha utgjorts av sådana institutioner
som brukat betecknas som »barnkrubbor». Dessa institutioner,
i vilkas verksamhet själva vårdmomentet är förhållandevis starkt framträdande,
synas närmast motsvara de anstalter som enligt modernare terminologi
kallas daghem. Lekskolor eller s. k. barnträdgårdar ha däremot i allmänhet
icke ansetts innefatta en sådan verksamhet för vård av barn som
i SPA:s nu gällande reglemente avses. Hem, som uteslutande fungerat som
81
Kungl. Maj:ts proposition nr 200-
eftermiddagshem, torde knappast ha kunnat medföra tjänstgöring i tillräcklig
omfattning för att pensionsrätt skulle ha kunnat beredas vederbörande
befattningshavare.
Utvecklingen av anstaltsväsendet inom den halvöppna barnavården hai
främst betingats av de arbetsmarknadspolitiska förhållandena. Icke obetydliga
statsbidrag utgå numera till verksamheten. Saväi kommuner som stiftelser,
föreningar och industriföretag kunna få bidrag. Bidragen be^ iljas av
socialstyrelsen och utgå dels som bidrag till lön åt föreståndarinna och
annan personal med viss kompetens, dels som bidrag till bespisning. Den
nuvarande statsbidragsgivningen till de anstalter, varom här är fråga,
har karaktären av ett provisorium i avvaktan på en förebådad provning i
hela dess vidd av frågan om denna vårdforms ställning i samhället. Denna
fråga är nu föremål för utredning av 1946 års kommitté för den halvöppna
"barnavården. Innan densamma avgjorts, kan slutlig ställning till spörsmålet
om statens medverkan till pensionering av befattningshavare i verksamheten
knappast tagas. Om även i fortsättningen statsbidrag kommer att
lämnas till löner åt sådan personal i verksamheten, som har särskilt föreskriven
utbildning, synas dock enligt utredningens mening starka skäl tala
för att statlig medverkan till pensioneringen av samma personal lämnas,
åtminstone vad beträffar heltidsanställda befattningshavare.
Enligt vad utredningen inhämtat kommer ovannämnda kommitté för den
halvöppna barnavården att till behandling upptaga även frågan om barnavårdspersonalens
pensionsförhållanden. Vid sådant förhållande har pensionsutredningen
icke funnit sig böra ingå på närmare prövning av denna
fråga. Utredningen föreslår därför såsom ett provisorium, att de befattningshavare
vid anstalter för halvöppen barnavard, som beviljats pensdonsrätt
enligt SPA:s nuvarande reglemente, skola bibehållas vid denna sin rätt
tills vidare.
Vad härefter angår de i det föregående berörda utvidgningarna av pensioneringen
till nya personalgrupper inom anstaltsvård har utredningen härom
anfört bl. a. följande.
De befattningshavare vid barnhem och kommunala ålderdomshem som
f. n. kunna erhålla pensionsrätt i SPA äro föreståndare eller föreståndarinna
samt husmoder och sjuksköterska. Vad angår föreståndare och föreståndarinna
har enligt hittillsvarande praxis pensionsrätt i allmänhet endast
medgivits för den som utövat ett verkligt chefskap för vårdverksamheten
vid hemmet. Sålunda har en som föreståndare betecknad befattningshavare,
som i realiteten uteslutande varit förman för ett till hemmet hörande
jordbruk, icke brukat 1''å anslutning till pensioneringen i SPA. Föreståndarskapet
har ansetts endast kunna utövas av eu person vid varje hem (föreståndaren
eller föreståndarinnan för hemmet), och pensionsrätt har därför
brukat beviljas endast en föreståndare eller en föreståndarinna vid samma
hem, vilket visserligen icke utgjort hinder mot att en som föreståndarinna
betecknad befattningshavare kunnat erhålla pensionsrätt i SPA såsom
husmoder, därest hennes huvudsakliga arbetsuppgifter varit sådana
som vanligen tillkomma dylik befattningshavare. I en till Kungl. Maj :t ställd,
till utredningen överlämnad ansökning har Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet
(Svenska socialvårdsförbundet) hemställt om pensionsrätt
i SPA jämväl för biträdande föreståndarinna vid ålderdomshem samt
till stöd för sin framställning hl. a. anfört, alt det på större ålderdomshem,
där det blivit allt vanligare med särskilda sjukavdelningar, visat sig
lämpligt alt anställa biträdande föreståndarinna med uppgift att utöva led
(!
Bihang till riksdagens protokoll i samt. Nr 200.
82
Kungi. Maj:ts proposition nr 200.
ningen av hemmet under den ordinarie föreståndarinnans ledighet ävensom
att till viss grad självständigt sköta sjukavdelningen; enligt förbundets
uppfattning borde anledning finnas för staten att stimulera anställandet av
biträdande föreståndarinna på de större ålderdomshemmen, varigenom de
intagna skulle kunna påräkna bättre vård.
I de fall det kan visas, att konstant behov vid ålderdomshem föreligger av
biträdande föreståndarinna med samma utbildning som föreståndarinna,
synas enligt utredningens mening övervägande skäl tala för att, förutom
föreståndare eller föreståndarinna i hittills vedertagen mening, även biträdande
föreståndarinna erhåller pensionsrätt i SPA. Det torde få ankomma
på vederbörande myndigheter att, när fråga uppkommer om anslutning
av biträdande föreståndarinna till pensioneringen, tillse, att behovet av befattningen
ej är beroende på en tillfällig anhopning vid hemmet av vårdbehövande
tillhörande det klientel, som avses komma att hänföras till vård
i annan form.
Vid statsunderstött barnhem synes biträdande föreståndarinna, som har
med föreståndarinna jämförlig kompetens och som anställts för permanenta
arbetsuppgifter, böra få pensionsrätt i SPA.
I en till utredningen inkommen skrift har Svenska barnavårdslärarinnornas
förening bl. a. hemställt, att pensionsrätt i SPA måtte medgivas barnavårdslärarinna
med viss utbildning, vare sig hon är anställd vid offentlig
eller privat institution. Enligt utredningens mening hör enbarl den omständigheten,
att en person har utbildning som barnavårdslärarinna icke böra
medföra, att hon vid anställning i till barnavården hörande verksamhet
kommer i åtnjutande av statlig medverkan till pensioneringen. För anslutning
till den statsunderstödda pensioneringen bör karaktären av verksamheten
och tjänsten samt densammas förhållande till staten och det allmänna
främst vara avgörande. Utredningen anser icke att tillräckliga skäl föreligga
för pensionsrätt i SPA för barnavårdslärarinnor med anställning i viss av
Svenska socialvårdsförbundet anordnad kurs- och föreläsningsverksamhet.
Däremot kan enligt utredningens mening skäl föreligga att bereda pensionsrätt
i SPA för lärarinna vid barnhem (mödrahem) i de fall statsbidragsförhöjning
med anledning av undervisningsverksamheten beviljats enligt
bestämmelsen i 2 § andra stycket kungörelsen den 22 juni 1945 om statsbidrag
till driften av barnhem, givetvis dock under förutsättning att verksamheten
ensamt för sig eller i kombination med verksamheten i annan
befattning, som kan förenas med pensionsrätt i SPA, bereder befattningshavaren
full sysselsättning. Under samma förutsättningar synes pensionsrätt
även böra få beviljas lärarinna i hushållsgöromål anställd i undervisning,
som avses i 2 § nämnda kungörelse.
Vård av alkoholister lämnas numera — förutom vid statliga alkoholistanstalter
— i huvudsak vid icke-statliga s. k. erkända alkoholistanstalter.
Då huvudmannen för sådan anstalt är ett kommunalt subjekt eller utgöres
av »samfällighet» eller av stiftelse av allmännyttig karaktär, kan anstalten
erhålla anslutning av föreståndare, föreståndarinna, husmoder och i förekommande
fall sjuksköterska till SPA. Även enskild icke erkänd alkoholistanstalt
kan erhålla anslutning till SPA av befattningshavare av angivna
slag och under nyssnämnda villkor. För närvarande synes finnas fjorton
erkända alkoholistanstalter samt en enskild alkoholistanstalt, vilka samtliga
åtnjuta statsbidrag.
Enligt nuvarande avgränsningsregler faller ett betydande antal anställda
vid alkoholistanstalterna utanför pensioneringen i SPA. Detta gäller såväl
befattningshavare med central betydelse för vårdverksamheten, assistentpersonal
o. d., som kontorspersonal och ekonomipersonal. Detta förhållande
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
83
har framhållits i elt till pensionsutredningen överlämnat ärende angående
en framställning från Sveriges fångvårdsmannaförbund rörande erkända alkoholistanstalten
Åsbrohemmet och socialstyrelsen har i avgivet yttrande över
framställningen bl. a. framhållit, att det i betraktande av den allmänna
funktion som anstalterna fullgjorde måste anses otillfredsställande, att det
övervägande antalet befattningshavare icke fått sin pensionsfråga ordnad.
Vidare har i ett av 1946 års alkoholistvårdsutredning nyligen avgivet betänkande
med förslag till lag om nykterhetsvård m. in. (SOU 1948: 23) förslag
bl. a. framlagts till förstärkt statligt ekonomiskt stöd till de erkända
alkoholistanstalterna och till en löne- och pensionsreglering för dessas befattningshavare;
den ordinarie personalens pensionering har därvid förutsatts
skola ske genom SPA.
Då utan statens medverkan, åtminstone ekonomiskt, en rimlig lösning av
pensionsfrågan för befattningshavarna vid de erkända alkoholistanstalterna
knappast torde kunna ske, synas enligt utredningens mening starka skäl tala
för en utvidgning av pensioneringen till att avse befattningshavare i allmänhet
vid dessa anstalter på liknande sätt som föreslagits beträffande t. ex.
vanföreanstalternas befattningshavare. Utredningen föreslår därför, att pensionsrätt
genom SPA beviljas befattningshavare vid erkänd alkoholistanstalt
utan begränsning till vissa befattningshavare, dock att om statens allmänna
avlöningsreglemente •— såsom alkoholistvårdsutredningen ifrågasatt — göres
tillämpligt å några av anstalternas befattningshavare, dessa synas böra överföras
å pensionsregleinenten, som gälla för folkskolan. Vad beträffar enskild,
icke erkänd alkoholistanstalt synes skäl icke föreligga för någon utvidgning
av pensioneringen.
Beträffande formen för vårdens bedrivande innehåller reglementet för
SPA icke någon annan närmare precisering än som följer av att vården
skall vara anordnad av staten, landsting, kommun eller annan samfällighet
eller ock av stiftelse av allmännyttig natur. Pensionsutredningens förslag
härutinnan innebär en precisering av vårdformerna till vissa av kommun,
allmännyttig sammanslutning eller stiftelse bedrivna vårdinrättningar, nämligen
statsunderstödda barnhem, ungdomsvårdsskolor, alkoholistanstalter och
arbetshem samt ålderdomshem. I fråga om den avgränsning av verksamheten
vid ålderdomshem, arbetshem och barnhem, som utredningen förutsätter
skola ske från andra närstående verksamhetsformer in. in., gör utredningen
vissa närmare uttalanden; beträffande dessa torde få hänvisas till
betänkandet.
Utredningens förslag om pensionsrätt för heltidsanställda och med bidrag
av statsmedel avlönade hemvårdarinnor inom den sociala hemhjälpsverksamheten
avser ej någon ändring i vad nu gäller.
Vad slutligen angår den i utredningens förslag upptagna sjukförsäkringsverksamheten,
är denna en för SPA-pensioneringen helt ny gren. Om förslaget
i denna del anför utredningen — efter all ha uttalat att sjukkasseverksamheten
torde vara att anse som den viktigaste av den av enskilda
organisationer ombesörjda grenen av den form av förebyggande socialvård
som utgöres av socialförsäkringsverksamheten — i huvudsak följande.
Frågan huruvida tillräckliga skäl rent principiellt finnas att bereda sjukkassorna
pensions möjligheter genom anslutning till SPA synes böra bedömas
med beaktande av den i viss mån ändrade ställning som sjukkassorna
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
komma att ta efter genomförandet av den obligatoriska sjukförsäkring, som
föreskrivits jämlikt lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring.
Det bär uppdragits åt de allmänna sjukkassorna (centralsjukkassorna
och de lokala sjukkassorna) att omhänderha sagda försäkringsverksamhet.
Centralsjukkassa skall i regel ha ett verksamhetsområde omfattande
landstingsområde eller område för stad som ej deltager i landsting, under
det att lokalsjukkasseområdena skola omfatta en eller flera kommuner
efter Kungl. Maj :ts eller myndighets bestämmande. Sjukförsäkringsverksamheten
skall finansieras dels med avgifter av medlemmarna (sjukförsäkringsavgift)
och dels med statsbidrag som utgår i form av sjukhjälpsbidrag, medlemsbidrag
och avgiftsbidrag. Försäkringsavgifterna, vilka skola fastställas
av tillsynsmyndigheten, skola vara så avvägda, att de i förening med
andra för vederbörande allmänna sjukkassa tillgängliga medel må antagas
förslå till infriande av kassans förfallna utfästelser, förvaltningskostnader
och övriga utgifter ävensom till erforderlig fondbildning. De allmänna sjukkassornas
angelägenheter skola handhas av ett ombudsmöte samt en styrelse.
Därest ej tillsynsmyndigheten annat medgiver skall hos allmän sjukkassa
vara anställd en verkställande tjänsteman, som i enlighet med styrelsens
anvisningar har att leda arbetet inom kassan. Sådan tjänsteman tillsättes
och entledigas i centralsjukkassa av tillsynsmyndigheten och i lokalsjukkassa
av centralsjukkassans styrelse; verkställande tjänstemans avlönings-
och pensionsförhållanden skola på förslag av kassans styrelse bestämmas
av tillsynsmyndigheten. Annan befattningshavare hos allmän sjukkassa
än verkställande tjänsteman tillsättes och entledigas av kassans styrelse.
Efter den allmänna sjukförsäkringens genomförande komma de allmänna
sjukkassorna i högre grad än de hittillsvarande sjukkassorna att få en officiell,
statsverksamheten närstående ställning. Utredningen anser med hänsyn
därtill starka skäl tala för att möjlighet hör beredas för allmän sjukkassa
att ansluta befattningshavare till SPA. Intill dess någon erfarenhet
vunnits av den nya organisationen synes dock anslutningen lämpligen kunna
begränsas till verkställande tjänsteman. Endast i de fall, då sådan tjänsteman
är heltidsanställd, torde emellertid pensionsrätt böra medgivas. Utredningen
föreslår alltså, att i och med den allmänna sjukförsäkringens genomförande
pensionsrätt må beviljas verkställande tjänsteman hos allmän
sjukkassa.
Yttrandena. Pensionsutredningens förslag i fråga om pensioneringens avgränsning
inom socialvården har föranlett detalj erinringar från vissa remissinstanser.
Socialstyrelsen, som tillstyrker utredningens förslag beträffande pensioneringens
omfattning vid ålderdomshem, barnhem och erkända
alkoholistanstalter, berör även frågan om pensionering av personal
vid vissa slags barnkolonier och av vissa barnavårdsombud och anför
därom följande.
Utredningen har beträffande det slag av barnavårdsanstalter, som betecknas
barn kolonier, icke funnit förutsättningar föreligga för personalens
anslutning till SPA. Som skäl härför har utredningen åberopat, att personalen
endast tjänstgör under en begränsad del av året, i regel sommaren.
Socialstyrelsen vill dock i detta sammanhang erinra om de barnkolonier,
som taga emot barn gruppvis under hela året, s. k. vår- och vinterkolonier.
Frågan om att inordna dessa kolonier bland barnhemmen har varit föremål
85
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
för diskussion, men med hänsyn till formuleringen i 39 § 2 mom. barnavårdslagen
har detta icke kunnat ske. Personalen vid dessa kolonier torde
emellertid helt kunna jämställas med barnhemspersonalen, eftersom dessa
kolonier driva sin verksamhet året runt, med undantag för julmånaden.
Ännu finnes endast ett fåtal dylika kolonier, men då verksamheten har visat
sig gagnelig, torde det kunna förväntas, att ytterligare sådana kolonier
komma att anordnas. Personalen vid dessa kolonier bör beredas samma möjligheter
i avseende å anslutning till SPA som barnhemspersonalen.
Utredningen har framhållit, att framställningar om pensionsrätt avseende
hl. a. befattningarna såsom barnavårdsombud ha varit föremål
för Kungl. Maj :ts prövning, dock utan att ha föranlett någon åtgärd.
Vidare har utredningen uttalat, att dessa befattningar sedermera inordnats
i den statliga organisationen och motsvarades av befattningarna som barnavårdsassistenter
vid rikets länsstyrelser. Det bör emellertid därjämte beaktas,
att det numera i åtskilliga län finnas nya befattningar såsom barnavårdsombud.
Sedan Kungl. Maj :t den 19 december 1947 lämnat medgivande
till ett av direktionen över allmänna barnhuset uppgjort förslag om tillsättande
av barnavårdsombud med uppgift att bisträcka barnavårdsnämnderna
vid förmedling av fosterhem, ha sådana befattningar numera inrättats i
tretton län. Enligt vad socialstyrelsen erfarit komma ytterligare fem län att
erhålla barnavårdsombud under år 1949. Kostnaderna för dessa befattningar
bestridas av allmänna barnhuset och landstingen. Socialstyrelsen har i skrivelse
den 30 november 1948 tillstyrkt en framställning från allmänna barnhuset
om att dessa befattningar måtte inrymmas i reglementet för SPA. Av
denna skrivelse framgår befattningarnas löneplacering m. in. Socialstyrelsen
vill ånyo framhålla angelägenheten av att dessa befattningar pensionsregleras.
Förslaget om pensionsrätt för biträdande föreståndarinnor vid barnhem
och ålderdomshem beröres av statens pensionsanstalt och styrelsen för
svenska landskommunernas förbund.
Statens pensionsanstalt yttrar: Pensionsanstalten har också, med hänsyn
till att anstalten förordat vidare utredning, varit tveksam om biträdande
föreståndarinnor vid vissa vårdhem, som utredningen föreslagit till pensionsrätt,
nu böra inordnas i SPA. Anstalten har dock stannat för att icke
framställa erinran mot förslaget på denna punkt, men vill föreslå att, om
en utvidgning av pensionsrätten till ifrågavarande kvinnliga befattningshavare
kommer till stånd, även manliga biträdande föreståndare få omfattas
av pensioneringen.
Styrelsen för svenska landskommunernas förbund anför om biträdande
föreståndarinnor vid ålderdomshem: I fråga om denna kategori avser utredningen
närmast personal, som förestår sjukavdelningarna på de större
ålderdomshemmen, och förutsätter att den har samma utbildning som föreståndarinnorna.
Då vissa paralleller kunna dragas i förhållande till likartade
befattningar inom sjukvården, vilka enligt utredningens förslag fortfarande
skola slå utanför SPA, finner styrelsen utvidgningen till de biträdande
föreståndarinnorna något betänklig. Styrelsen vill emellertid icke motsätta
sig densamma, framför allt emedan det är fråga om en relativt lätt
urskilj bar personalgrupp.
Sveriges fångvårdsmannaförbund yttrar beträffande förslaget om pensionsrätt
för befattningshavare i allmänhet vid de erkända alkoholistanstalterna,
alt förbundet förutsätter, att därmed avses samtliga befattningsha
-
86
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
vare, vilka enligt vederbörande anstalts personalförteckning inneha ordinarie,
extra ordinarie eller därmed jämförlig anställning.
Hallands läns landstings förvaltningsutskott uttalar som sin mening, att
rlet bort vara möjligt att till SPA ansluta även daghcmsföreståndarinnor vid
till de allmänna sjukvårdsinrättningarna anslutna barndaghem.
I yttranden, åberopade av stadsfullmäktige i Stockholm och Göteborg
ifrågasättes, att jämväl inom socialvården verksamma sociala k u r at
o r er skola få anslutas till SPA.
Beträffande barnavård slärarinnor, anställda i den av svenska
socialvårdsförbundet anordnade kurs- och föreläsningsverksamheten å olika
orter i landet, ansåg pensionsutredningen icke tillräckliga skäl föreligga för
pensionsrätt i SPA. Socialvårdsförbundet hemställer i sitt nu avgivna yttrande
över betänkandet, att ifrågavarande befattningar med särskild hänsyn
till att befattningshavarnas löner helt bekostas av statsmedel måtte beredas
dylik pensionsrätt. Som ytterligare skäl härför anför förbundet rekryteringssvårigheter,
föranledda av avsaknaden av pensionsrätt, samt att lärarinnorna
efter slutad anställning ofta övergå till befattningar, som äro förenade
med pensionsrätt i SPA.
Vad angår s j u k kasseverksamheten påtalar pensionsstgrelsen
vissa olägenheter som bl. a. vid befordringar skulle kunna uppkomma i
pensionshänseende, därest anslutningen till SPA-pensioneringen begränsas
till de verkställande tjänstemännen. Styrelsen framhåller vidare, att SPA
enligt styrelsens mening i största möjliga utsträckning bör anlitas för pensioneringens
ordnande för de allmänna sjukkassornas personal och att kassornas
till största delen av staten tillskjutna medel endast i undantagsfall
böra tagas i anspråk för pensionering i enskilda pensionsanstalter. Därefter
anför styrelsen.
Med hänsyn till vad nu sagts bör anslutningsrätt till statens pensionsanstalt
beredas icke endast de verkställande tjänstemännen utan även övrig
hos de allmänna sjukkassorna för stadigvarande arbetsuppgifter anställd
personal, såvida icke i särskilda fall anledning till avvikelse härifrån
finnes. Härvid förutsätter styrelsen att möjlighet föreligger att i
varje särskilt fall tillse att befattningshavare hos sjukkassa icke erhåller
pensionsrätt efter fördelaktigare grunder än motsvarande statstjänstemän.
En utvidgning av den föreslagna anslutningsrätten till statens pensionsanstalt
för hos sjukkassorna anställda befattningshavare skulle indirekt
innebära, att staten komme att ikläda sig ytterligare kostnader för sjukförsäkringen.
Huruvida denna kostnadsökning är så stor att den skäligen
bör föranleda minskning av det till de allmänna sjukkassorna utgående
medlemsbidraget, vilket närmast utgör ett bidrag till täckande av kassornas
förvaltningskostnader, torde icke kunna bedömas utan en närmare utredning.
Frågan om sjukkasseanställdas rätt till anslutning till statens pensionsanstalt
synes av skäl, som i det föregående anförts, böra upptagas till förnyat
övervägande. Enär de allmänna sjukkassorna som regel torde komma
att utgöra ombildningar av de nuvarande erkända sjukkassorna, torde
frågan om en utvidgning av den av pensionsutredningen föreslagna anslutningsrätten
att avse endast verkställande tjänstemän icke behöva och ej
87
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
heller böra anstå i avvaktan på erfarenhet av verksamheten i fråga. Pensionsstyrelsen
anser det i stället vara av vikt, att frågan löses snarast möjligt
och i så god tid före den nya sjukförsäkringslagens ikraftträdande, att
en pensionering redan från ikraftträdandet kan ordnas i statens pensionsanstalt
i enlighet med ovanstående förslag. Detta torde vara av betydelse
icke minst för den nyrekrytering, som då måste ske.
Pensionsutredningen har i samband med socialvården berört vissa ickestatliga
anstalter, som anförtrotts verkställighet av ungdomsfängelse
för kvinnor samt den av enskilda till Svenska skyddsföi bundet
anslutna föreningar bedrivna verksamheten bland frigivna
fångar, villkorligt dömda och liknande kategorier
(betänkande s. 120—121).
Beträffande förstnämnda verksamhet, som enligt avtal mellan fångvårdsstyrelsen
och Svenska diakonissällskapet bedrives bl. a. vid sällskapets
anstalt i Lannaskede i Jönköpings län, anför pensionsutredningen
bl. a.:
Ifrågavarande verksamhet, som står på gränsen mellan socialvård och
fångvård, måste självfallet hänföras till statsuppgifterna. De enskilda anstalternas
karaktär av statsorgan kommer här klart till synes. Det är dock
svårt att för närvarande avgöra om verksamhetens anknytning till enskilda
anstalter skall betraktas som en tillfällig företeelse eller om den kommer
att bli en permanent institution. Det må framhållas, att avtalen mellan
fångvårdsstyrelsen och diakonissällskapet beträffande anstalten i Lannaskede
träffas för perioder om endast ett år. Da det ännu icke synes kunna
med säkerhet avgöras, om ifrågavarande verksamhet kommer att bli av
sådan beständig art som i allmänhet bör fordras för att pensionsrätt i
SPA skall ifrågakomma, finner sig utredningen icke kunna tillstyrka att
rätt till delaktighet i SPA nu beviljas befattningshavare vid anstalter av
ifrågavarande slag. Skulle den kommande utvecklingen på området giva
vid handen, att verksamheten blir en bestående institution, torde hinder
emellertid icke böra möta mot att befattningshavare i verksamheten anslutas
till SPA i motsvarande omfattning som inom socialvården i allmänhet.
Vidkommande verksamheten bland frigivna fångar m. in. uttalar pensionsutredningen,
att slutlig ställning till frågan, i vad mån anslutning till
SPA av befattningshavare vid denna verksamhet möjligen kan vara motiverad,
icke synes kunna tagas innan pågående utredning angående rationalisering
av det frivilliga hjälparbetet bland frigivna fångar in. in. slutförts.
Fångvårdsstyrelsen uttalar i sitt yttrande, att styrelsen ej har något att
invända mot vad pensionsutredningen anfört beträffande nu berörda verksamhetsgrenar.
Efter erinran om att den av pensionsutredningen omförmälda
utredningen numera föreligger färdig (SOU 1949:6) tillägger styrelsen.
Enligt denna utredning skall den verksamhet, som de till skyddsförbundet
anslutna föreningarna utöva bland frigivna fångar in. in., inskränkas.
Denna verksamhet kommer dock att jämväl i fortsättningen få stor omfattning
och betydelse. Särskilt hos skyddsföreningarna i de större städer
-
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
na kan man räkna med att heltidsanställda befattningshavare komma att
tjänstgöra. Styrelsen anser fördenskull starka skäl tala för att befattningshavare
inom berörda verksamhetsområde beredas möjlighet att erhålla
anslutning till statens pensionsanstalt sedan eftervårdsverksamheten
bland frigivna fångar m. fl. slutligt reglerats.
I detta sammanhang må omnämnas, att Diakoniens centrala råd, som
utgör ett samarbelsorgan för de kyrkliga diakonianstalterna i landet, i en
till Kungl. Maj :t inkommen, den 15 februari 1949 dagtecknad skrift bl. a.
hemställt, att fråga om beredande av pensionsrätt åt husmodern vid Lannaskede
ungdomsanstalt på nytt upptoges till omprövning.
4. Polisväsendet.
1944 års pensionsutredning. Beträffande SPA-pensioneringens omfattning
inom polisväsendet innebär pensionsutredningens förslag, att polispersonal
skall kunna anslutas till pensioneringen i samma omfattning som hittills.
Pensionsrätt skulle sålunda kunna erhållas för ordinarie befattningshavare i
polisdistrikt, till vars polisväsen statsbidrag utgår jämlikt 15 § 2 mom. polislagen,
d. v. s. polisdistrikt på landsbygden eller polisdistrikt som omfattar
köping för vilken köpingsbrev utfärdats före år 1865.
Yttrandena. I yttranden av vederbörande kommunala instanser, vilka åberopas
av stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg och Norrköping, ifrågasättes
utvidgning av SPA-pensioneringen beträffande polisväsendet till att avse
jämväl andra polisdistrikt än egentliga landsbygdsdistrikt.
Borgarrådsberedningen i Stockholm, som anslutit sig till bl. a. ett av
tjänstedirektören och kanslichefen hos stadskollegiets lönekommitté avgivet
gemensamt tjänsteutlåtande, förordar i princip sådan ändring av pensionsutredningens
förslag, att pensionsrätt i SPA beredes polispersonalen
jämväl i städerna. I nämnda tjänsteutlåtande anföres bl. a.:
Vad utredningen anfört till stöd för att bibehålla de nuvarande olikheterna
i fråga om pensionering av landsbygdens och städernas polispersonal,
torde mer vara förestavat av statsfinansiella hänsyn än av en strävan
att finna en rationell lösning. Ur det allmännas synpunkt måste en enhetlig
pensionering av polispersonalen vara särskilt angelägen, då polismännen
— ehuru de sortera under olika huvudmän — bilda en hela riket omfattande
kår med i första hand statliga uppgifter. En sådan enhetlighet
torde ej kunna ernås annat än genom anslutning till SPA. Härigenom
skulle åtskilliga fördelar vinnas: övergång från ett polisdistrikt till ett
annat underlättas genom den fullständiga samordningen i pensionshänseende;
polisdistrikten behöva i sådant fall ej utfärda fribrev angående intjänad
pension; nu gällande grunder för ersättning åt stad för att tillhandahålla
statspolis kunna förenklas; inga komplikationer behöva som nu
uppkomma genom uteslutning från pensionsrätt i SPA av polismän i samband
med att landskommun blir köping eller stad. Slutligen skulle den
föreslagna anordningen underlätta såväl ett förstatligande av polisväsendet
som ett införande av enhetliga löne- och pensionsbestämmelser för polispersonalen
i likhet med vad som gäller för folkskollärarna. Nämnda alter
-
89
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
nativa åtgärder äro för närvarande föremål för överväganden av en statlig
kommitté.
I stort sett liknande synpunkter anföras av vederbörande kommunala
instanser i Göteborg och Norrköping.
5. Jordbruket med binäringar m. m.
1944 års pensionsutredning. Inom det verksamhetsområde som av pensionsutredningen
betecknas jordbruket med binäringar skulle enligt utredningens
förslag till avgränsning av SPA-pensioneringen pensioneringen komma
att omfatta de befattningshavargrupper, som framgå av följande samman
-
ställning.
1. Vissa fast anställda befattningshavare hos hushållningssällskap i verksamhet
till främjande av jordbruket och därtill hörande binäringar samt
fiske och hemslöjd ävensom vissa hemkonsulenter hos hushållningssäll
-
skapen.
2. Vid mejerisammanslutning anställda special- och distriktskonsulenter,
vilka avlönas med bidrag av statsmedel.
3. Vissa fast anställda befattningshavare vid lantbruksakademien.
4. Fast anställda befattningshavare vid statsunderstödda lokala frökontrollanstalter
och statsunderstödda lokala lantbrukskemiska kontrollstationer.
5. Fast anställda befattningshavare hos Sveriges utsädesforenmg och
Sveriges fjäderfäavelsförening.
Detta förslag innebär dels en inskränkning av pensioneringen genom att
befattningshavare vid Svenska smörprovningarna och Weibullsholms växtförädlingsanstalt
framdeles ej skulle få pensionsrätt i SPA, dels ock en utvidgning
av pensioneringen genom att till densamma skulle fa anslutas befattningshavare
hos Sveriges fjäderfäavelsförening. Beträffande skälen för
den ändrade gränsdragningen anför pensionsutredningen i huvudsak följande.
Svenska smörprovningarna utövar en självständig verksamhet, som står
under ledning av en styrelse, utsedd delvis av lantbruksstyrelsen och delvis
av hushållningssällskapens förbund. Smörprovningarnas uppgift är att
verka för åstadkommande av ett fullgott smör; mejerier, vilkas smör godkännes,
erhålla rätt att föra smörprovningarnas inregistrerade varumärke
»runmärket», och i de bestämmelser som gälla rörande utförsel ur riket
av smör har föreskrivits som villkor, att smöret skall uppfylla de anspråk
i fråga om kvalitet och hållbarhet som lantbruksstyrelsen fastställt för
runmärkets bibehållande. Smörprovningarna ha numera fått sig ålagda jämväl
uppgifter avseende äggkontroll och kvalitetsmärkning av ost. Smörprovningarnas
verksamhet står under lantbruksstyrelsens inseende och
kontroll. Statsbidrag utgår till verksamheten. Detta uppgick för budgetåret
1947/48 till 18 600 kronor. Som villkor för statsbidrags åtnjutande har tidigare
bl. a. gällt, att stat för verksamheten fastställes av lantbruksstyrelsen.
För budgetåret 1948/49 har statsbidraget till smörprovningarna beräknats
till 14 700 kronor. Under den punkt i statsverkspropositionen där
anslaget till smörprovningarna behandlas har vederbörande departementschef
uttalat, att det, enär verksamheten endast i mycket ringa utsträck
-
90
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
ning finansieras genom statsmedel, syntes böra få ankomma på smörprovningarna
att från och med den 1 juli 1948 själv fastställa stat för sin verksamhet
och bestämma sina befattningshavares avlöningsförmåner. Lanthruksstyrelsens
hittillsvarande befattning därmed borde alltså upphöra. Det
förutsattes dock, att de dispositioner som vidloges icke skulle föranleda
krav på ökade statsbidrag. Det må anmärkas, att smörprovningarnas utgifter
för budgetåret 1948/49 beräknats överstiga 600 000 kronor.
Pensionsutredningen anser, att det med hänsyn till att Svenska smörprovningarnas
verksamhet endast obetydligt bekostas av statsmedel får ifrågasättas,
om tillräckliga skäl numera finnas för att medgiva anslutning till
SPA av befattningshavare hos smörprovningarna. Även om verksamheten
är av nationalekonomisk betydelse kan det vidare sättas i fråga om icke
verksamheten främst bör betraktas som en angelägenhet för vederbörande
producenter. Utredningen anser, att smörprovningarnas befattningshavare
böra pensioneras utan statens medverkan.
Vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt bedrives som ett led i den av
W. Weibull aktiebolag i Landskrona bedrivna verksamheten en liknande
förädlingsverksamhet som Sveriges utsädesförenings. Verksamheten omfattade
från början endast fröodlingsförsök och förädlingsarbeten med foderfrukter
men har efter hand utvidgats till såväl vallväxter som sädesslagen
och senare även till grönsaks- och blomsterväxter. För sin verksamhet åtnjuter
anstalten statsunderstöd med betydande belopp. Som villkor för
statsbidragens erhållande har föreskrivits bl. a., att anstaltens verksamhet
skall stå under kontroll av statens centrala frökontrollanstalt, styrelsen för
lantbrukshögskolan samt statens lantbruksförsök. Karakteristiskt för verksamheten
vid anstalten är att såväl själva förädlingsarbetet som det affärsmässiga
exploaterandet av de nya förädlingsprodukterna bedrives av en
och samma juridiska person. I räkenskapsavseende är dock förädlingsverksamheten
skild från den merkantila verksamheten.
Delaktighet i SPA för vissa befattningshavare vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt
beviljades av 1937 års riksdag i enlighet med en av Kungl.
Maj :t framlagd proposition (nr 258). I yttranden över bolagets framställning
om anslutning av befattningshavare hos bolaget till SPA hade från
olika håll betänkligheter anförts. Sålunda avstyrkte såväl lantbruksstyrelsen
som pensionsanstalten och statskontoret förslaget om sådan anslutning.
Pensionsanstalten anförde bl. a., dels att statlig pensionering i regel icke
syntes böra anordnas i sådana fall, där verksamheten knappast vore att betrakta
såsom huvudsakligen allmän angelägenhet och där beviljandet av
statsbidrag därför vore att anse mera såsom en uppmuntran från statens
sida åt en i huvudsak icke statlig verksamhet än som ett anslag för handhavande
av en samhällelig uppgift, dels ock att ett bifall skulle kunna medföra
vittgående verkningar i det detsamma kunde åberopas som stöd för
liknande framställningar rörande befattningshavare inom ett flertal andra
områden, där verksamheten icke vore av allmänt samhällelig art men dock
uppmuntrades genom statsunderstöd. Departementschefen förklarade emellertid
vid föredragningen av ärendet bl. a., att med hänsyn till den betydelse,
som verksamheten vid växtförädlingsanstalten ägde ur det allmännas
synpunkt — vilket föranlett statsmakterna att sedan en följd av år fortlöpande
genom statsanslag understödja verksamheten — ävensom till den
av det allmännas organ i väsentliga hänseenden kontrollerade ställning, som
anstalten kommit att intaga genom de i samband med anslagsbeviljandet
stadgade villkoren och föreskrifterna, tillräckliga skäl av principiell art
icke vore för handen för avvisande av den gjorda framställningen. Även
bankoutskottet förklarade, att det icke funnit de principiella betänklig
-
91
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
heter som av de i ärendet hörda myndigheterna anförts mot beredande av
pensionsrätt i SPA för här ifrågavarande befattningshavare, vara av den
art, att det föreliggande förslaget med hänsyn härtill borde avvisas, rro
positionen
bifölls, som förut nämnts. .
Frågan huruvida staten bör medverka till ordnande av pensioneringen tor
de befattningshavare, som äro knutna till Weibullsholms yaxtföradhngsanstalt,
svnes enligt utredningens mening, oaktat den betydelse tor det allmänna
verksamheten har, synnerligen tveksam. Ehuru vaxtforadhngsverksamheten
enligt statsbidragsvillkoren skall i görligaste man särskiljas Iran
bolagets merkantila verksamhet och bolaget är skyldigt att underkasta sig
ingående statlig kontroll även i ekonomiskt hänseende, kan dock ej bortses
från att verksamheten även ingår som ett led i ett aktiebolags i övrigt merkantilt
inriktade verksamhet. Med utgångspunkt från de allmänna riktlinjer
som utredningen sökt uppdraga för en avgränsning av SPA:s verksamhet,
har utredningen kommit till den uppfattningen, att anslutning till SI A icke
bör ske beträffande befattningshavare vid Weibullsholms vaxtföradlingsanstalt.
Fortsatt anslutning av växtförädlingsanstaltens befattningshavare torde
kunna medföra svårigheter att upprätthålla en fast gränslinje mot de områden
av näringsväsendet som hittills ombesörjt och enligt utredningens
mening även i fortsättningen böra ombesörja pensionering av små anstallda
utan statlig medverkan.
Fråga om åtgärder för pensionering av befattningshavare hos Sveriges tjaderfäavelsförening
har gjorts till föremål för framställningar av föreningen
vid flera tillfällen och senast i en till Kungl. Maj :t ställd skrift den 9 augusti
1944, vilken överlämnats till pensionsutredningen. Enligt stadgarna lor
Sveriges fjäderfäavelsförening har denna till ändamål att vara ett föreningsband
mellan fjäderfäavelsföreningarna för de olika länen eller hushallnmgssällskapsområdena
(länsföreningar). Verksamheten bedri\es genom ioiedrag,
konsulterande verksamhet, kurser, utställningar och propaganda, genom
tillhandahållande av normalritningar till hönsgårdsanläggningar, genom
värpkontrollstationer och avelscentra. Vidare verkar föreningen for tillkomsten
av äggförsäljningsföreningar och liknande sammanslutningar och
genom att vid handel med fjäderfäprodukter söka lämna anvisningar ellei
erforderliga förslag. Föreningens styrelse utgöres av ordförande jämte sex
ledamöter. Av dessa utses ordförande och fyra ledamöter av föreningsstämman
och två ledamöter av Kungl. Maj :t. Statsbidraget till f jäderfäavelns
främjande — detta tillgodonjutes helt av fjäderfäavelsföreningen — bär tor
budgetåret 1948/49 beräknats till 88 500 kronor. För samma budgetar bär
föreningen i upprättat statförslag beräknat medlemsavgifterna till 36 000
kronor, avelsavgifter till 8 000 kronor, anslag från Svenska ägghandelsforbundet
till 2 500 kronor samt diverse inkomster till 3 000 kronor. Det erforderliga
statsbidraget hade föreningen beräknat till 42 000 kronor. Som
villkor för statsbidraget har uppställts, att statlig kontroll och inspektion av
verksamheten skall ske.
Enligt utredningens mening synes den av Sveriges fjäderfäavelsförening
bedrivna verksamheten ligga på gränsen mellan sådan verksamhet av allmän
natur, som kan motivera pensionering av verksamhetens befattningshavare
i statlig anstalt, och sådan enskild verksamhet, som principiellt ej
hör stödjas i form av statligt ordnad pensionering. Såvitt utredningen kunnat
bedöma synes verksamheten dock vara sa pass nära jämförlig med t. ex.
Sveriges utsädesförenings samt vissa grenar av hushållningssällskapens verksamhet,
att tillräckliga skäl torde få anses föreligga för statlig medverkan till
pensionering av föreningens befattningshavare genom anslutning till SPA.
För anslutning till SPA talar vidare den omständigheten, att föreningen
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
synes vara så beroende av statsbidrag för sin verksamhet, att det kan ifrågasättas,
om ordnande av pensionering av föreningens anställda är möjlig utan
statlig medverkan i någon form. Utredningen föreslår med hänsyn härtill,
att befattningshavare hos föreningen må kunna erhålla pensionsrätt i SPA.
Beträffande några av de med pensionsutredningens förslag avsedda befattningshavarna,
nämligen vissa befattningshavare hos hushållningssällskap och
vissa konsulenter hos mejerisammanslutning, har inom utredningen förekommit
viss tvekan, huruvida anledning finnes för staten att medverka till
deras pensionering.
Vad angår hushållningssällskapens befattningshavare gällde intill den t
januari 1948 en generell föreskrift om pensionsrätt i SPA; de befattningshavare,
vilkas minimiårslön fastställts i författning, voro obligatoriskt anslutna
till SPA, medan övriga befattningshavare kunde erhålla sådan anslutning,
om deras befattningar reglerats av sällskapet och lantbruksstyrelsen
godkänt regleringen. Sedan av 1947 års riksdag beslut fattats om en omorganisation
av hushållningssällskapen bl. a. innebärande nya grunder för statsbidragen
till sällskapen och en nyreglering av befattningshavarnas anställnings-
och avlöningsförhållanden, har från och med år 1948 den förändringen
skett i fråga om befattningshavarnas pensionsförhållanden, att vissa
befattningshavare, nämligen de som avlönas med bidrag av statsmedel och
med tillämpning av statliga avlöningsbestämmelser (sekreterare, jordbrukskonsulenter,
husdjur skonsulenter, trädgårdskonsulenter, maskinkonsulenter,
jordbruksinstruktörer, kamrerare, kansli-, kontors- och skrivbiträden), hänförts
under folkskolans pensionsreglementen (kungörelsen den 19 december
1947, nr 985). De övriga befattningshavarna hos sällskapen och dem underlydande
institutioner, å vilka sagda avlöningsbestämmelser icke gjorts tilllämpliga
och vilka, frånsett fiskeritjänstemän, överkontrollassistenter och
hemkonsulenter, i allmänhet avlönas utan bidrag av statsmedel, ha däremot
bibehållits vid möjligheten att erhålla pensionsrätt enligt SPA:s reglemente.
Det har inom utredningen förelegat viss tvekan, om anledning finnes för
staten att medverka till pensionering av sådana befattningshavare hos hushållningssällskap,
som sällskapen äga att utan bidrag av staten fritt och
uteslutande efter eget bedömande anställa. Då emellertid även de icke
statsunderstödda grenarna av hushållningssällskapens verksamhet torde få
anses ha allmännyttig karaktär och då de nuvarande möjligheterna att ansluta
här senast avsedda befattningshavare till SPA grunda sig på ett statsmakternas
ställningstagande till frågan så sent som under år 1947, bär utredningen
icke ansett sig böra föreslå någon principiell inskränkning av
möjligheten att ansluta hushållningssällskapens befattningshavare till SPA.
De konsulenter på mejerihanteringens område — distrikts- och specialkonsulenter
— till vilkas avlönande statsbidrag utgår och vilka ha peusionsrätt
i SPA, äro anställda hos Svenska mejeriernas riksförening u, p. a.,
som är en sammanslutning av olika fusionsbildningar och förbund av mejerier.
Bestämmelser om grunderna och villkoren för statsbidrag till konsulentverksamheten
ha meddelats i kungörelsen den 20 juni 1941 (nr 609).
Statsbidragen till konsulenternas löner utgå med vissa fixerade belopp,
som tillika utgöra befattningshavarnas minimiårslöner. Konsulenterna ha
till uppgift att tillhandagå mejerierna med råd och upplysningar in. in. Specialkonsulent
finnes såväl för produktberedning som för värme- och kraftteknik.
Distriktskonsulent har att inom ett honom tilldelat distrikt verka
for ändamålsenlig behandling av mjölk och mejeriprodukter. Konsulentverksamheten
har tidigare varit anknuten till hushållningssällskapen, och
93
Kungi. Maj ds proposition nr 200.
konsulenterna hade då pensionsrätt i egenskap av befattningshavare hos
hushållningssällskap. Den år 1936 i samband med omorganisationen av
mejerikonsulentverksamheten gjorda överflyttningen av verksamheten till
riksföreningen ansågs då ej böra föranleda någon inskränkning i befattningshavarnas
möjligheter att vinna anslutning till SPA.
Ehuru utredningen väl beaktar, att en rationell drift av mejerihanteringen
torde befrämjas av konsulentverksamheten till båtnad även för det
allmänna, synes det enligt utredningens mening kunna ifrågasättas, huruvida
icke verksamheten är av den art, att den utgör en angelägenhet främst
för respektive mejeriorganisationer. Skäl tala för att statsbidraget snarast
bör betraktas som ett mera temporärt stöd till viss verksamhet, som så småningom
kan antagas bli övertagen av de närmaste intressenterna. Så länge
statsbidrag till verksamheten utgår i form av bidrag till författningsenligt
bestämda minimiårslöner och befattningshavarna sålunda avlönas av statsmedel,
finner sig utredningen emellertid icke böra föreslå någon indragning
av det statliga stödet till befattningshavarnas pensionering.
Yttrandena. Mot pensionsutredningens förslag om uteslutande av Svenska
smörprovningarna från SPA-pensioneringen resas invändningar
av lantbruksstyrelsen och länsstyrelsen i Malmöhus län samt av vissa personalorganisationer.
Lantbruksstyrelsen uttalar, att styrelsen icke kan ansluta sig till förslaget
och tillägger: Provningarnas verksamhet grundar sig på av statsmakterna
utfärdade föreskrifter.Den omständigheten att provningarna erhållit rätt
uttaga avgifter av producenterna och att kostnaderna i huvudsak täckas
av dessa avgifter utgör icke i och för sig ett bevis för att verksamheten
främst skulle vara en producenternas angelägenhet. Det allmänna intresset
av verksamheten är snarare mycket starkt, då huvudsyftet får anses vara
att åstadkomma en effektiv kontroll över tillverkningen och handeln med
mejeriprodukter m. m. Detta är även ett fall, då staten har påtagligt intresse
av att få inflytande på befattningshavarnas pensionsålder, avgångsskyldighet
o. d. Lantbruksstyrelsen anser sig därför böra yrka på att befattningshavare
hos provningarna fortfarande skola få anslutas till anstalten.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför bl. a. följande. Visserligen tillgodoser
den av institutionen bedrivna verksamheten på sitt sätt ett producentintresse,
men man bör icke glömma bort att det till långt övervägande grad
är fråga om ett nationalekonomiskt och allmänt intresse. Även om kostnaderna
för verksamheten till största delen bestridas med producentavgifter,
bör det således vara angeläget, att institutionen bibehåller sin statliga karaktär.
Ur anförda synpunkter finner länsstyrelsen riktigast, att smörprovningarnas
tjänstemän alltfort anslutas till SPA.
Lantbruksstyrelsen ställer sig också avvisande till förslaget om avveckling
av SPA-pensioneringen för W eib ull s hot in s v äx t f ö r ii d ling sanstalt.
I anslutning till pensionsutredningens karakterisering av verksamheten
vid anstalten som ett led i en i övrigt merkantilt inriktad verksamhet
anför lantbruksstyrelsen.
Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning är den vid anstalten bedrivna växlförädlingsverksamheten
av så stor betydelse ur allmän synpunkt, att statligt
stöd jämväl till befattningshavarnas pensionering kan anses fullt motiverat.
Den statliga pensioneringen i jämförelse med pensionering genom
enskild anstalt underlättar vidare i detta fall säkerligen rekryteringen av
94
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
lämpliga, vetenskapligt utbildade krafter. Lantbruksstyrelsen förordar sålunda,
att till ifrågavarande anstalt knutna befattningshavare fortfarande
få pensioneras genom pensionsanstalten.
I en till Kungl. Maj :t inkommen, den 15 mars 1949 dagtecknad skrivelse
anhålla W. Weibull AB och Weibullsholms växtförädlingsanstalt, att växtförädlingsanstaltens
befattningshavare även i fortsättningen måtte få vinna
anslutning till SPA.
I denna skrivelse, vilken åtföljes av tryckt exemplar av underdånig skrivelse
av den 30 juli 1948 angående statsbidrag för budgetåret 1949/50 till
Weibullsholms växtförädlingsanstalt, redogöres till en början huvudsakligen
för den behandling av frågan om pensionsrätt för växtförädlingsanstaltens
befattningshavare som ledde till 1937 års riksdagsbeslut om anstaltens
anslutning till SPA samt för 1944 års pensionsutrednings ståndpunktstagande
till frågan om fortsatt sådan anslutning. Härefter anföres följande.
Arbetet vid Weibullsholm har under den period anstaltens befattningshavare
haft förmånen vara anslutna till statens pensionsanstalt kunnat bedrivas
i full kontinuitet tack vare den trygghet, som för befattningshavarna
— förädlings- och försöksledare — genom anslutningen skapats. För
landet utomordentligt betydelsefulla resultat ha också under det senast förflutna
decenniet uppnåtts; vi vilja i detta avseende endast hänvisa till de
uttalanden, som under årens lopp gjorts i samband med frågan om beviljandet
av statsanslag till förädlingsverksamheten.
Vi hävda bestämt, att kontinuiteten i förädlingsarbetet — för vilket det
är nödvändigt knyta befattningshavarna till sina arbetsuppgifter så intimt
som möjligt — även framgent måste vara av största betydelse för verksamhetens
effektiva bedrivande, och att endast de bästa krafter kunna anställas
för tillvaratagande av ett redan skapat förädlingsmaterial samt för att utveckla
detta och uppnå praktiska resultat. Utan kontinuitet i arbetet och
fullgod rekrytering äventyras arbetsresultaten och därmed statens intresse.
I detta stycke anföra vi som stöd även lantbruksstyrelsens remissyttrande.
Det synes oss sålunda klart, att de skäl, som år 1937 anfördes till förmån
för befattningshavarnas vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt anslutning
till SPA nu avsevärt vunnit i styrka. De invändningar, som nu
framförts av 1944 års pensionsutredning mot anslutningen, synas ej vara
grundade och böra ej föranleda ändring av ett sedan mer än 10 år bestående
förhållande.
Efter en redogörelse för de villkor som nu äro gällande för statsbidragets
åtnjutande anföres vidare.
I detta sammanhang må framhållas, att befattningshavarnas vid anstalten
arbetsuppgifter sammanfalla med motsvarande befattningshavares vid Sveriges
Utsädesförening och att beträffande planläggningen och genomförandet
av växtförädlingsarbetet anstalten bildar en fristående institution samt
att den förestås av särskild chef, som i samråd med förädlingsledarna årligen
uppgör arbetsplan och budget för anstaltens verksamhet.
Det förtjänar även framhållas att anställning, befordran och entledigande
av tjänstemän först sker efter föredragning inför styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök och i överensstämmelse med villkoren
i särskilt av lantbruksstyrelsen den 12 november 1937 fastställt reglemente.
Även om, som åtskilliga gånger i andra sammanhang anförts, Weibullsholmsorganisationen
är en annan än Svalövsorganisationen — för vilken förutsättningarna
enligt 1944 års pensionsutrednings uppfattning äro uppfyll
-
95
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
da — synes den formella skillnaden lika litet nu behöva lägga hinder i vägen
för en anslutning av befattningshavarna vid Weibullsholms växtföradlingsanstalt
till statens pensionsanstalt, som den förhindrat ett fortsatt anslagsbeviljande
från statsmakternas sida. Det må erinras om — vilket utredningen
helt bortser från — att Sveriges Utsädesförening visserligen ar en
formellt fristående institution men reellt samarbetar med ett aktiebolag,
som med monopolrätt försäljer originalutsäden av de av föreningens verksamhet
framställda sorterna och stammarna. Den omständigheten att statsbidraget
utgår med ett procentuellt lägre belopp till Weibullsholm än Sveriges
Utsädesförening torde — vid ett samtidigt betraktande av resp. anstalters
prestationer — icke kunna anföras som ett bärande skäl mot en
fortsatt anslutning av Weibullsholms befattningshavare till SPA.
Förädlingsarbetet är ett starkt specialiserat verksamhetsområde, som ej
drager till "sig många utövare. Befattningshavarna ha också ofta svårt att
komma över i annan anställning. Det föreliggande förslaget innebär därföi
både en orättvisa gentemot tjänstemännen vid Weibullsholm — även om
de nu anställda enligt utredningens förslag personligen skulle få bibehålla
sin pensionsrätt — och kommer ett utbrytande av Weibullsholms växttorädlingsanstalt
ur pensionsanstaltens verksamhetsområde att innebära såväl
svårigheter vid rekryteringen av nya tjänstemän, som upphävd paritet
med befattningshavarna vid Svalövsinstitutionen och ett hot mot den kontinuitet
i arbetet, som är oundgängligen nödvändig i all förädlingsverksamhet
och utan vilken statens intresse däri komme att äventyras.
I den till skrivelsen fogade bilagan framhålles bl. a. att bristen på skyddslagstiftning
såväl i det egna landet som i utlandet bidrar att göra förädlingsverksamheten
till ett riskfyllt företag.
Den föreslagna anslutningen till SPA-pensioneringen av befattningshavare
hos Sveriges f j ad e r f äav el s f ö r e ni n g tillstyrkes av lantbruksstyrelsen.
Statskontoret uttalar att befattningshavarna böra hänföras till den
av statskontoret i anslutning till statskommissarien Björns reservation förordade
icke-statsunderstödda SP A-pensioneringen.
Bland de hos hushållningssällskapen anställda befattningshavare, som
omfattas av den föreslagna SPA-pensioneringen, ingå även fisker i tf a nstemän.
Beträffande dessa uttalar fiskeristgrelsen, att styrelsen utgår från
att de, sedan frågan om deras utbildning efter avslutande av pågående utredning
i ämnet omprövats av statsmakterna, i likhet med övriga statsbidragsavlönade
anställningshavare hos hushållningssällskapen skola hänfö
-
ras under folkskolans pensionsreglementen.
Pensionsutredningen berör även vissa andra jordbruket närstående institutioner
såsom Södra Sveriges fiskeriförening, Jordbrukarungdomens förbund,
Föreningen för växtförädling av fruktträd och Institutet för konscrveringsforskning,
beträffande vilka utredningen emellertid av olika skal ansett
sig icke böra föreslå anslutning till SPA-pensioneringen.
Vad angår S ö d r a S v e r i g es f i s k er i för en in g, för vilken pensionsutredningen
med hänsyn till viss oklarhet rörande föreningens framtida
ställning icke ansåg sig böra föreslå anslutning till SPA, berores tragan om
dvlik anslutning av statens pensionsanstalt och fiskenstyre sen. Statens pe - sionsanstalt ifrågasätter i sitt yttrande, om icke — ined hansyn till bland
annat den anknytning föreningens verksamhet har till hushallmngssalls .
pens — övervägande skäl tala för en pensionering i SPA i samma omtatt
-
96
Kunql. Maj:ts proposition nr 200.
ning som föreslagits för Sveriges utsädesförening och Sveriges fjäderfäavelsförening.
Fiskeristyrelsen uttalar att, i den mån föreningen även framgent
kommer att handha utbildningen av länsfiskeritjänstemännen, föreningens
befattningshavare torde böra anslutas till SPA.
Beträffande jordbrukarungdomens förbund uttalar lantbruksstgrelsen,
att frågan om förbundets framtida ställning är beroende av
vissa utredningar och överväganden rörande ungdomsverksamheten samt
att frågan om pensionsrätt i SPA för förbundets befattningshavare därför
tillsvidare borde hållas öppen.
Vad angår föreningen för växtförädling av fruktträd
understryker lantbruksstgrelsen, som anser fullgoda skäl föreligga för pensionsrätt
i SPA för befattningshavare hos föreningen, att föreningens verksamhet
på sitt område ur allmän synpunkt kan jämföras med Sveriges utsädesförenings
och Weibullsholms växtförädlingsanstalts. Styrelsen anför
vidare, att verksamheten numera nått sådan omfattning och sådan stadga i
organisatoriskt hänseende, att ur dessa synpunkter hinder icke bär möta
mot anslutning, samt att en statlig pensionering säkerligen skulle underlätta
rekryteringen av lämpliga befattningshavare. Även lantbruksakademien yttrar
sig i tillstyrkande riktning beträffande frågan om pensionsrätt för föreningens
befattningshavare.
Beträffande institutet för konserveringsforskning
anför lantbruksakademien att det, innan institutets organisation är klar,
synes för tidigt att avgöra, huruvida institutet bör anslutas till SPA eller ej.
Lantbruksakademien berör i sitt yttrande även föreningen för
växtförädling av skogsträd och förordar att befattningshavare
vid föreningen beredas möjlighet att ansluta sig till SPA.
Hushållningssällskapens förbund föreslår, att samma
möjlighet, som förutsatts skola föreligga för pensionering genom SPA av
sådana befattningshavare som hushållningssällskapen äga utan bidrag av
staten fritt och uteslutande efter eget bedömande anställa, skall stå öppen
i fråga om befattningshavare hos förbundet, främst beträffande förbundets
sekreterare, och anför i anslutning härtill följande.
Enligt vid förbundets bildande föregående år antagna stadgar har förbundet,
till vilket samtliga hushållningssällskap i landet äro anslutna, till ändamål
att vara organ för samarbete mellan hushållningssällskapen i syfte
att tillvarataga deras gemensamma intressen och främja de uppgifter, som
sällskapen ha sig anförtrodda. Som följd härav kommer förbundet att ombesörja
utförandet av vissa arbetsuppgifter, vilka det eljest skulle åvila vart
och ett sällskap att självt ombesörja. En dylik anordning måste självfallet
innebära ett underlättande av de enskilda sällskapens verksamhet, varigenom
ökade möjligheter beredas dem att främja jordbrukets utveckling inom
respektive områden. De uppgifter, som komma att åvila förbundets sekreterare,
måste med hänsyn härtill anses avse tjänsteåligganden av direkt betydelse
för hushållningssällskapens verksamhet. Genom olika åtgärder har
staten visat sig vilja befrämja sistnämnda verksamhet, och de förutsättningar,
som enligt pensionsutredningens mening borde uppställas som villkor för
anslutning av befattningshavare till pensionering i SPA, torde därför vara
uppfyllda. Det torde i förevarande sammanhang jämväl böra erinras om
det nära samband, som i ekonomiskt och organisatoriskt avseende råder
mellan staten och hushållningssällskapen.
97
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
I anslutning till genomgången av de olika verksamhetsgrenarna inom jordbruket
med binäringar har pensionsutredningen även övervägt frågan om
anslutning till SPA-pensioneringen av anställningshavare vid vissa statliga
eller staten närstående bolag. Utredningens majoritet
stannade emellertid för att icke föreslå öppnande av möjlighet till dylik anslutning.
Statskommissarien Björn anför däremot i sin reservation bl. a. de
statliga bolagen som exempel på sådana huvudmän beträffande vilka det
syntes honom naturligt att de bereddes möjlighet att erhålla anslutning till
den av honom förordade ieke-statsunderstödda SP A-pensioneringen. Frågan
om de statliga bolagens inbegripande i en med en icke-statsunderstödd pensionering
utvidgad SP A-pensionering beröres av statskontoret och riksräkenskapsverket,
vilka myndigheter båda biträda reservantens förslag om en
dylik utvidgning. Under det att därvid statskontoret uttalar sig i riktning
för de statliga bolagens tillträde till pensioneringen, anser riksräkenskapsverket
övervägande skäl tala för att bolagen lämnas utanför SPA:s pensioneringsverksamhet.
6. Kyrkoväsendet.
1944 års pensionsutredning. Inom kyrkoväsendet avser SP A-pensioneringen
f. n. allenast rätt till familjepension för vissa prästerliga befattningshavare.
Pensionsutredningen föreslår, att de befattningshavare, som angivas i följande
sammanställning, skola kunna erhålla pensionsrätt i SPA.
1. Vid Svenska kyrkans diakonistyrelse: förste sekreterare (direktor),
annan sekreterare samt föreståndare för lekmannaskolan i Sigtuna.
2. Vid Svenska kyrkans missionsstyrelse: svenska kyrkans missionsdirektor,
sekreterare, samt missionär.
3. Vid Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse: sjömanspräst samt sekreterare.
4. Vid diakonissanstalterna vid Ersta, i Härnösand och i Göteborg, diakonissanstalten
Samariterhemmet i Uppsala, Svenska diakonsällskapets anstalt
å Sköndal samt Stockholms stadsmission: föreståndare för eller biträdande
pastor vid diakon- eller diakonissanstalt samt föreståndare för
Stockholms stadsmission.
Pensionsutredningens förslag innebär, dels en omläggning av pensioneringen
till att avse rätt till såväl tjänste- som familjepension, dels borttagande
av det i fråga om vissa befattningar i nu gällande reglemente för
pensionsrätt stadgade villkoret, att vederbörande befattningshavare skall
vara präst, dels utvidgning av pensioneringen till att kunna avse även missionärer,
dels ock viss inskränkning av pensioneringen genom att från densamma
skulle avskiljas predikanterna vid Blasieholmskyrkan i Stockholm
och S:t Johanneskyrkan i Göteborg samt domkyrkosysslomän och s. k.
brukspräster.
Beträffande SPA-pensioneringens avgränsning och pensionsrättens omfattning
i vad avser de kyrkliga styrelserna anför utredningen följande.
7 Bihang till riksdagens protokoll 1WJ. 1 samt. Nr 200.
98
Kiingl. Maj.ts proposition nr 200.
Diakoni-, missions- och sjömansvårdsstyrelserna utgöra officiella institutioner
av sådant slag, att förutsättningar för anslutning av deras befattningshavare
till SPA i princip synas föreligga. I betraktande av den relativt
fria ställning i ekonomiskt och organisatoriskt hänseende, som styrelserna
intaga i förhållande till staten, synes anslutningen till SPA dock endast
böra omfatta sådana befattningshavare vid styrelserna, som ha centrala
och allmänna uppgifter och särskild för dessa uppgifter avpassad
kompetens. Något villkor att vederbörande befattningshavare skall vara
prästman (i likhet med vad som nu gäller för anslutning till SPA i familj epensionshänseende
av befattningshavare inom missionen och diakonien'')
synes däremot icke böra uppställas. Det må för övrigt anmärkas, att det
i många fall berott på tillfälligheter, om befattningar vid styrelserna kommit
att innehas av präster eller av lekmän. Endast''för ett fåtal befattningar
har nämligen teologisk utbildning och prästvigning uttryckligen angivits
som anställningsvillkor.
De befattningar vid diakoni-, missions- och sjömansvårdsstyrelserna, som
enligt utredningens mening böra få anslutas till pensioneringen i SPA, äro
direktors- och sekreterarbefattningarna vid styrelserna samt dessutom föreståndarbefattningen
vid diakonistyrelsens lekmannaskola i Sigtuna, befattningar
som sjömanspräst hos sjömansvårdsstyrelsen och som missionär
hos missionsstyrelsen. Av dessa befattningar kunna f. n. (i de fall de innehas
av prästman) samtliga utom missionärsbefattningarna i familjepensionshänseende
anslutas till SPA. Att missionärsbefattningarna, även i de fall
de innehas av präster, hittills helt lämnats utanför pensioneringen i SPA,
synes främst ha berott på att deras anslutning till pensioneringen befarats
medföra administrativa olägenheter i olika hänseenden, exempelvis i fråga
om uppbörd av pensionsavgifter och utredande av pensionsfall. Dessa olägenheter
torde dock bli mindre framträdande med det pensionssystem som
utredningen i det följande föreslår, och utredningen har icke ansett, att
med hänsyn till desamma hinder bör möta mot befattningshavarnas anslutning
till SPA.
I likhet med vad som är fallet beträffande de till SPA anslutna befattningshavarna
i allmänhet synas även befattningshavarna vid här avsedda
kyrkliga styrelser böra erhålla både tjänste- och'' familjepensionsrätt i SPA.
Vad beträffar de befattningshavare som äro präster bör härvid beaktas de
möjligheter dessa ha att komma i åtnjutande av emeritilön. Vissa befattningshavare
i ledande ställning vid diakoni-, missions- och sjömansvårdsstyrelserna
och inom missionen och diakonien i övrigt kunna i denna sin egenskap
tilldelas emeritilön enligt därom gällande särskilda bestämmelser. Andra
prästerliga befattningshavare, om vilka här är fråga, kunna erhålla emeritilön
soin extra ordinarie prästmän, därest de ha tillräckligt antal prästerliga
tjänstår. Det kunde därför förefalla, som om något behov av tjänstepensionsrätt
icke skulle föreligga för de prästerliga befattningshavarnas del.
Prästerskapets avlönings- och pensionsförhållanden äro emellertid nu föremål
för utredning av 1946 års prästlönekommitté och det är att förvänta,
att denna kommitté kommer att för församlingsprästernas och andra med
dessa jämförliga prästers del framlägga förslag om reglering av löne- och
pensionsförhållandena i anslutning till det statliga löne- och pensionssystemet.
I samband med genomförande av ett sådant förslag torde emeritilöneinstitutet
komma att upphävas. Under sadana förhållanden har pensionsutredningen
ansett, att jämväl för de prästerliga befattningshavare, som äro
anställda vid ifrågavarande kyrkliga styrelser, anslutning till SPA bör genomföras
även i tjänstepensionshänseende. Utredningen förutsätter, att det
iakttages, att emeritilön icke beviljas i fall då tjänstepension kommer att
utgå.
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
99
Vad beträffar diakonissanstalterna vid Ersta, i Härnösand och i Göteborg,
samariterhemmet i Uppsala, Svenska diakonsällskapets anstalt i Sköndal
samt Stockholms stadsmission anför utredningen följande.
Dessa institutioner tillmätas central betydelse för svenskt kyrkoliv. De
bedriva sin verksamhet enligt stadgar, som fastställts av Kungl. Maj :t, och
deras föreståndare kunna få emeritilön enligt bestämmelserna om emeritilöner
för vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens
tjänst. Av liknande skäl som anförts i fråga om pensionsförhållandena för
präster anställda vid diakoni-, missions- och sjömansvårdsstyrelserna synas
därför föreståndarna vid anstalterna inom diakonien (till vilka räknas även
samariterhemmet i Uppsala) och Stockholms stadsmission böra erhålla
rätt ej blott till familjepension utan även till tjänstepension genom anslutning
till SPA. Även biträdande pastor vid anstalt tillhörande diakonien föreslås
komma i åtnjutande av sådan rätt.
Vad slutligen angår avskiljandet från SPA-pensioneringen av vissa verksamhetsgrenar
anför utredningen följande.
Enligt SPA:s nuvarande reglemente kan predikant vid Blasieholmskyrkan
i Stockholm och S:t Johanneskyrkan i Göteborg erhålla familjepensionsrätt
i SPA. Denna möjlighet är numera icke utnyttjad. Det synes utredningen,
som om nämnda kyrkor, vilka ha karaktär av stiftelsekyrkor, icke intaga
samma ställning inom svenskt kyrkoliv som t. ex. diakonianstalterna. Predikanterna
vid kyrkorna ha ej heller i denna egenskap beviljats möjlighet att
erhålla emeritilön. Det må för övrigt nämnas, att Blasieholmskyrkan, som
under senare tid i viss mån synes ha ändrat karaktär, för närvarande endast
har deltidsanställd predikant. Utredningen har med hänsyn till anförda omständigheter
ansett, att predikanterna vid nämnda stiftelsekyrkor icke böra
erhålla pensionsrätt i SPA. Utredningen vill dock framhålla, att någon tvekan
möjligen kan råda i fråga om S:t Johanneskyrkan i Göteborg med hänsyn
till att kyrkan i viss mån är anknuten till sjömansvården i staden.
Pensionsrätt i SPA för s. k. brukspräster synes icke böra medgivas. Några
sådana präster torde för övrigt numera knappast längre finnas.
Nuvarande möjlighet för domkyrkosysslomän att erhålla familjepensionsrätt
i SPA synes endast övergångsvis böra finnas kvar, varvid nu gällande
bestämmelser därom böra tillämpas. Det är nämligen sannolikt, att de nuvarande
domkyrkosysslomannabefattningarna komma att indragas eller förändra
karaktär i samband med genomförande av en planerad omorganisation
av domkyrkornas styrelser. Utredningen om sådan omorganisation pågår genom
domkyrkosakkunniga av år 1946.
Yttrandena. Pensionsutredningens förslag, i vad avser omläggning av SPApensioneringen
inom kyrkoväsendet till att omfatta både t j ä n s t e p ensi
o n s r ä t t och familjepensionsrätt, förordas i samtliga remissyttranden,
där denna fråga berörts. Diakoniens Centrala Råd uttalar
emellertid i sin under socialvården här förut omförmälda skrift beträffande
föreståndarna vid diakonianstalterna att, så länge föreståndarna äga rätt
till emeritilön ur kyrkofonden, anledning lärer saknas att anlita SPA för
deras pensionering.
Domkapitlet i Härnösand erinrar om 1948 års kyrkomötes beslut att föreslå
Kungl. Maj :t alt f ö r e s t å n d a r n a v i d d i a k o nianstaltcrn a
100
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
skola behålla sin lön ur kyrkofonden. Domkapitlet uttalar i anslutning härtill,
att det, om nämnda förslag bifalles, synes domkapitlet riktigast, att
ifrågavarande befattningshavare utbrytas ur SPA-pensioneringen och få sin
pensionsfråga ordnad på samma sätt som andra präster.
Beträffande förslag om anslutning till SPA-pensioneringen av de hos
Svenska kyrkans missionsstyrelse anställda missionärerna uttalar
statskontoret, att dessa befattningshavare enligt statskontorets mening böra
hänföras till den av ämbetsverket i anslutning till statskommissarien Björns
reservation förordade icke-statsunderstödda pensioneringen.
I remissyttranden av domkapitlet i Härnösand samt diakoni-, missionsoch
sjömansvårdsstyrelserna hemställes eller uttalas önskemål om utvidgning
av SPA-pensioneringen till ytterligare personalgrupper
vid de av utredningsförslaget omfattade institutionerna.
Domkapitlet i Härnösand påpekar önskvärdheten av att vissa i c k eprästerliga
befattningshavare vid diakonianstalterna
erhålla samma möjlighet till pension i SPA som av utredningen föreslagits
för liknande befattningshavare vid diakoni-, missions- och sjömansvårdsstyrelserna.
Domkapitlet avser härmed vid diakonianstalterna heltidsanställda
tjänstinnehavare med huvudsaklig uppgift inom undervisningen och den
centrala ledningen av verksamheten eller i tjänst såsom resesekreterare.
Diakoni-, missions- och sjömansvårdsstyrelserna påyrka eller hävda att
pensioneringen bör omfatta styrelsernas hela expeditions personal.
Styrelserna uttala härvidlag sin anslutning till de av Björn och Dahlgren
avgivna särskilda yttrandena eller ge uttryck åt liknande synpunkter som
de däri anförda. Vad särskilt diakonistyrelsen angår omfattar yrkandet även
vissa befattningar (husmoder, kontorist, vaktmästare) vid lekmannaskolan i
Sigtuna.
I remissyttrandena beröres vidare fråga om pensionsrätt i SPA för predikanten
vid S:t Johanneskyrkan i Göteborg, en fabrikspredikant i Rydboholm,
prästerliga befattningshavare vid Israelsmissionen samt kyrkoherdarna
i tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg samt finska församlingen
i Stockholm.
Beträffande predikanten vid S : t Johanneskyrkan i Göteborg
hemställer domkapitlet i Göteborg att denne på grund av att kyrkan
i viss mån är ansluten till sjömansvården i staden erhåller pensionsrätt
i SPA.
Domkapitlet i Göteborg anser även önskvärt, att möjlighet att vinna anslutning
till SPA kunde beredas en i Bydboholm, Fritsla pastorat, anställd
fabrikspredikant, som avlönas av Rydboholms aktiebolag.
När möjlighet till erhållande av familjepensionsrätt i SPA bereddes för
vissa prästerliga befattningshavare hade sådan möjlighet ifrågasatts även
skola medgivas befattningshavare i den av Svenska israelsmissionen
bedrivna verksamheten. Enär denna verksamhet icke reglerats i något
av Kungl. Maj :t utfärdat reglemente och ej heller är underställd tillsyn av
svensk kyrklig statsmyndighet, ansågs emellertid delaktighet i SPA ej för
det dåvarande böra ifrågakomma för befattningshavarna. Pensionsutredningen
har med beaktande av en till utredningen inkommen framställning
från Styrelsen för Israelsmissionen upptagit frågan om utvidgning av SPApensioneringen
till att omfatta även befattningshavare hos Israelsmissionen
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
101
men ansett sig icke böra förorda någon dylik utvidgning, då de tidigare anförda
skälen mot anslutning till SPA alltjämt syntes föreligga. Israelsmissionens
styrelse meddelar i sitt yttrande, att styrelsen för undanröjande av
förenämnda formella hinder för en anslutning till SPA beslutat vidtaga följande
åtgärder, nämligen dels att hos Stockholms domkapitel hemställa om
viss tillsyn, dels ock att hos Kungl. Maj :t ansöka om stadfästelse av Israelsmissionens
stadgar. I anslutning härtill hemställer styrelsen att, under förutsättning
att dessa ansökningar bifallas, familjepensionsrätt i SPA måtte
beredas de prästerliga befattningshavarna hos Svenska Israelsmissionen.
Anslutningen till SPA av Israelsmissionens präster tillstyrkes under angiven
förutsättning av Uppsala domkapitel, domkapitlen i Göteborg och Härnösand
samt Stockholms domkapitel.
Vad slutligen kyrkoherdarna i tyska församlingen i Göte
b o r g samt tyska och finska församlingarna i Stockholm
angår erinrar Stockholms domkapitel om att 1946 års kyrkomöte i
skrivelse nr 22 hemställt, att Kungl. Maj :t ville vidtaga åtgärder för ordnande
av familjepensionering för dem. Vederbörande motionärer hade i
första hand önskat att detta spörsmål löstes genom anslutning till familjepensionsreglementet
för prästerskapet, men frågan syntes också kunna lösas
genom anslutning till SPA.
7. Sjömanshusen.
Pensionsutredningens förslag i fråga om SPA-pensioneringens avgränsning
inom området för sjömanshusens verksamhet innebär, att befattningshavare
på området för framtiden böra få anslutas till SPA i samma omfattning
som hittills.
Utredningens förslag i denna del har ej föranlett någon erinran i remissyttrandena.
8. De kungl. teatrarna.
1944 års pensionsutredning. Pensionsrätt enligt reglementet för SPA tillkommer
följande befattningshavare vid de kungl. teatrarna, nämligen dels
musikutövande befattningshavare vid hovkapellet, dels ock teaterchef, regissör,
chef för dekorationsateljé, solist, skådespelare, tjänsteman, kormästare,
korist, balettmästare och balettmedlem samt befattningshavare tillhörande
den tekniska personalen.
Efter en redogörelse för hurusom dessa befattningshavargrupper vunnit
anslutning till pensioneringen genom beslut av 1938 års respektive 1943 års
riksdag, uttalar pensionsutredningen om pensioneringens omfattning på
området för de kungl. teatrarnas verksamhet, att utredningen icke anser sig
ha anledning att ifrågasätta någon inskränkning av den förhållandevis nyligen
beslutade anslutningen av här ifrågavarande personal till pensioneringen
i SPA.
Yttrandena. I remissyttrandena göras inga erinringar mot utredningens
uttalanden. Statskontoret ger emellertid uttryck åt uppfattningen att teaterpersonalen
egentligen borde anslutas till den av ämbetsverket förordade
icke-statsunderstödda SPA-pensioneringen men förklarar likväl att ämbetsverket
— med hänsyn till att staten vid ordnandet av denna personals pensionering
även övertagit de fonder, som uppsamlats inom de för detta ända
-
102
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
mål tidigare verksamma pensionsinrättningarna — icke ville motsätta sig
utredningens förslag i denna punkt.
I likhet med de kungl. teatrarna stödjas vissa teatrar i andra st äd
er än Stockholm genom regelbundna bidrag av lotterimedel. Pensionsntrcdningen
har, närmast med anledning av en till utredningen enligt
Kungl. Maj:ts beslut den 23 maj 1947 överlämnad framställning av Aktiebolaget
Göteborgs lyriska teater om anslag av statsmedel för ordnande av
pensionering för teaterns personal — övervägt fråga om SPA-pensioneringcns
utvidgning till dessa teatrar. Utredningen anför härom i huvudsak följande.
Enligt utredningens mening synes anslutningen av de kungl. teatrarnas
personal till SPA ej behöva föranleda att även andra med lotterimedel understödda
teatrar skola anslutas till SPA. De kungl. teatrarna torde nämligen
kunna sägas intaga en officiell ställning på ett annat sätt än de övriga teatrarna.
Den omständigheten att ganska betydande bidrag av lotterimedel utgå
— under år 1947 beviljades Göteborgs lyriska teater 412 700 kronor, Göteborgs
stadsteater 308 000 kronor, Malmö stadsteater 397 000 kronor och
Hälsingborgs stadsteater 82 000 kronor — till teatrarna i de större städerna
kan måhända sägas innebära, att det allmänna påtagit sig en del av det
ekonomiska ansvaret för verksamheten, varför vissa skäl skulle kunna tala
för statlig medverkan även i fråga om pensioneringen. För sådan medverkan
skulle möjligen även kunna tala den omständigheten, att viss cirkulation
mellan de kungl. teatrarna och andra större teatrar av befattningshavarna
torde förekomma, varför en enhetligt ordnad pensionering av teaterpersonal
i och för sig skulle kunna medföra vissa fördelar.
Med utgångspunkt från de allmänna förutsättningar som utredningen i
det föregående angivit i fråga om anslutning till SPA synas emellertid dessa
skäl knappast fullt tillräckliga för anslutning i ifrågavarande fall. Utredningen
anser därför, att en anslutning till SPA ej bör ske beträffande andra
teatrar än de kungl. teatrarna.
Teaterrådet uttalar, att teaterrådet icke för sin del kan dela pensionsutredningens
uppfattning, och anför i anslutning härtill i huvudsak följande.
Beträffande de statsunderstödda teatrar, som utredningen uteslutit (Göteborgs
stadsteater, Göteborgs lyriska teater, Malmö stadsteater, Hälsingborgs
stadsteater och stadsteatern Norrköping-Linköping), torde man med fog
kunna göra gällande, att staten genom de betydande bidrag av statsmedel
ur lotterimedelsfonden, som ställas till dessa företags förfogande och av
vilka de äro väsentligen beroende för sin verksamhet, visar sitt intresse
för verksamhetens upprätthållande. Härav synes det teaterrådet även böra
följa, att staten lämnar sin medverkan till pensionsfrågans ordnande vid
nämnda företag. Den mera officiella ställning de kungl. teatrarna enligt utredningens
mening intaga i förhållande till de övriga statsunderstödda scenerna
torde — såvitt teaterrådet kan finna — inskränka sig till, att Kungl.
Maj :t utser teatercheferna och vissa ledamöter av teaterstyrelserna samt
vid vardera av de två kungl. scenerna en revisor. Verksamheten vid Göteborgs
stadsteater och Göteborgs lyriska teater bedrives i likhet med vid de
kungl. teatrarna i aktiebolagets form, medan de tre övriga statsunderstödda
teatrarna i landsorten äro ekonomiska föreningar. Endast en av nyssnämnda
teatrar, nämligen Göteborgs stadsteater, har pensionsfrågan i någon,
om än otillfredsställande mån ordnad genom anslutning till SPP. Denna
teater erhöll på sin tid ökat statsbidrag till verksamheten för möjliggörande
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
103
av denna anslutning. Pensionsbeloppen äro emellertid mycket små och teatern
bär icke finansiella resurser att förbättra detta läge.
Teaterrådet hyser den bestämda uppfattningen att pensionsfrågan för alla
de statsunderstödda teatrarnas personal måste i en eller annan form bringas
till sin lösning och att statens medverkan härtill icke allenast är motiverad
av den betydelse statens bidrag har för verksamhetens upprätthållande utan
utgör den enda möjligheten härför, vare sig pensionsfrågan löses genom
statens försorg eller ej. Det torde nämligen vara uteslutet att genom höjning
av biljettpriserna eller på annat sätt fullt täcka den del av pensioneringskostnaden
som de anställda själva ej ha att bära. Huruvida pensioneringen
bör ordnas genom anslutning till SPA, till SPP eller på annat sätt
med bidrag av anslag ur lotterimedelsfonden torde emellertid böra bedömas
ur synpunkten av vilken pensioneringsform, som ställer sig för staten ekonomiskt
förmånligast. Enligt teaterrådets mening synes det nödvändigt att
en närmare utredning härom kommer till stånd, varvid frågan om en enhetlig
pensionering av ifrågavarande teatrars personal samtidigt bör upptagas
till prövning. En enhetlig pensionering måste nämligen medföra vissa
betydande fördelar med hänsyn till de svårigheter, som i vissa fall visat
sig föreligga att binda goda teaterkrafter vid landsortsscenerna.
På grund av det anförda hemställer teaterrådet, att en särskild utredning
rörande omförmälda pensionsfrågor kommer till stånd.
T utlåtande, åberopat av stadsfullmäktige i Göteborg, uttalar stadskollegiet
önskemål, att befattningshavare vid Göteborgs lyriska teater och Göteborgs
stadsteater — f. ö. även vid Göteborgs orkesterförening — erhålla anslutning
till SPA-pensioneringen.
9. Vissa andra verksamhetsområden.
Pensionsutredningen har beträffande rättsväsendets v er k s a mh\etsgrenar
uttalat, att det i och för sig skulle kunna ifrågasättas att
låta SPA-pensioneringen omfatta domstolsväsendet i städer med egen jurisdiktion
och den statsunderstödda rättshjälpsverksamheten. Utredningen har
emellertid icke ansett sig böra framlägga förslag om någon av dessa verksamhetsgrenars
anslutning till SPA-pensioneringen.
Vad angår domstolsväsendet erinrar utredningen, att något statligt bidrag
till kostnaderna för städernas eget domstolsväsende ej utgår, och anför i anslutning
härtill, att anledning för staten att lämna sin medverkan till befattningshavarnas
pensionering vid sådant förhållande knappast synes föreligga,
särskilt som de städer, varom det här är fråga, torde ha möjligheter
att själva ordna pensionsfrågan tillfredsställande.
Beträffande rättshjälpsverksamheten erinrar pensionsutredningen, att
förslag till allmän utbyggnad av rättslijälpsanstaltsorganisationen framlagts
i ett år 1940 avgivet betänkande rörande offentliga rättshjälpsanstalter
(SOU 1940: 11) men att frågan om denna utbyggnad ännu icke upptagits till
slutlig prövning. För egen del anför utredningen, att några åtgärder för
statlig medverkan till pensioneringen av befattningshavare inom rättshjälpsverksamheten
ej synas böra vidtagas, innan slutlig ställning tagits till frågan
om verksamhetens framtida organisation.
I yttranden av stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg och Norrköping
hemställes, att möjlighet till anslutning till SPA-pensioneringen beredes för
befattningshavare vid städernas rättsväsende, eller göras uttalanden i sam
-
104
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
ma riktning. Härvid anföras motsvarande eller liknande synpunkter som de
i fråga om polispersonalen anförda.
Frågan om stadsdomstolarnas anslutning till SPA-pensioneringen beröres
även av länsstyrelsen i Kalmar län, som därvid bl. a. anför:
Mot bakgrunden av pensionsutredningens uppfattning, att kommunala befattningshavare
inom staten närstående områden böra pensioneras genom
SPA, trots att statsbidrag icke utgår till verksamheten, framstår det slut, vartill
utredningen kommit i fråga om den kommunala tjänstemannakår, till
vilken befattningshavarna vid stadsdomstolarna höra, såsom i viss mån
oegentligt. Då å andra sidan, såsom i detta sammanhang framhållits, det
närmast ansetts såsom ett privilegium för städerna att själva svara för den
rättsvårdande verksamheten inom respektive områden och då goda möjligheter
lära föreligga för städerna att ordna pensioneringsfrågan på fullt
tillfredsställande sätt, biträder länsstyrelsen helt pensionsutredningens förslag
på denna punkt.
Uppsala, Hallands och Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott uttala
sig för anslutning till SPA av vissa befattningshavare vid länens rättshjälpsanstalter.
Pensionsutredningen upptager vidare till granskning även inom andra än
de förut behandlade områdena förekommande, av vissa enskilda institutioner
frivilligt bedriven ideell verksamhet av allmännyttig karaktär. Däribland
märkas Skytteförbundens överstyrelse, centralförbundet
för befälsutbildning, Svenska pistol- och sportsky tt
e f ö r bil n d e n, sjövärnskåren, riksförbundet Sveriges lotta
k å r e r, Svenska röda korset och Svenska blå stjärnan
samt Sveriges riksidrottsförbund. Utredningen har emellertid
icke ansett sig kunna tillstyrka anslutning till SPA-pensioneringen för något
av berörda organ. Vad särskilt angår de två förstnämnda organen och riksidrottsförbundet
anför pensionsutredningen därvid och i anslutning till redogörelser
(betänkandet sid. 153—156) för organisationernas verksamhet och
statsbidragsförhållanden in. m. — till vilka redogörelser här torde få hänvisas
— huvudsakligen följande.
Skytteförbundens överstyrelse. Det frivilliga skytteväsendet betraktas som
ett viktigt led i landets försvarsorganisation. Skytteförbundens överstyrelse
synes med avseende å denna verksamhet intaga en ställning, som i viss mån
påminner om ett statligt organ. Skytteverksamhetens helt frivilliga inriktning
torde dock förläna verksamheten en annan karaktär än den som vanligen
kännetecknar verksamhetsgrenar, som fått befattningshavare anslutna till
SPA. På grund härav och då om pensionsrätt i SPA skulle tillerkännas befattningshavare
inom skytterörelsens administration detta skulle enligt utredningens
mening kunna medföra ej önskvärda konsekvenser för avgränsningen
av SPAs verksamhet på andra områden, anser sig utredningen ej
böra föreslå pensionsrätt i SPA för befattningshavare hos skytteförbundens
överstyrelse.
Centralförbundet för befälsutbildning. Om pensionsrätt i SPA skulle beviljas
för befattningshavare tillhörande skytteförbundens överstyrelse, skulle
skäl även tala för att samma förmån medgåves befattningshavare hos centralförbundet
för befälsutbildning. De som härvid skulle komma i fråga —
105
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
vissa av förbundets befattningshavare utgöras av pensionerade officerare —
tillhöra sekreterar- och expeditionspersonalen, som enligt uppgift för narvarande
är ansluten till Svenska personal-pensionskassan.
Riksidrottsförbundet. Det har inom utredningen övervägts, huruvida pensionsrätt
i SPA skulle kunna beviljas befattningshavare hos riksidrottsförbundet
utan avsteg från de allmänna principer som utredningen uppställt
för sådan pensionsrätt. Det har närmast varit de omständigheterna, att riksidrottsförbundets
administration helt bekostas av allmänna medel, förbundets
befattning med fördelning av sådana medel ur fonden för idrottens befrämjande
samt visst statligt medintlytande på förbundets ledning, som ansetts
utgöra motiv för anslutning av törbundets befattningshavare till SPA.
Det är otvivelaktigt ett statsintresse, att en sund utveckling av idrottsrörelsen
främjas. Detta möjliggöres bl. a. genom de bidrag som lämnas av tipsmedel
till verksamheten och genom den statliga kontroll som i anslutning
därtill sker. Det synes dock tveksamt, om tillräckliga skäl föreligga för anslutning
av riksidrottsförbundets befattningshavare till SPA. Riksförbundets
ställning till det allmänna påminner i viss mån om centralförbundets för
nykterhetsundervisning och skytteförbundens överstyrelse. Om möjligheter
till pensionsrätt för befattningshavare hos riksidrottsförbundet öppnas, torde
detta icke kunna ske utan prejudicerande verkningar i fråga om pensionsrätten
på andra områden. Pensionsutredningen anser sig darfor icke
kunna tillstyrka pensionsrätt i SPA för befattningshavare hos riksidrottsförbundet.
Av förenämnda organ nämnas i det av statskommissarien Björn avgivna
särskilda yttrandet skytteförbundens överstyrelse och riksidrottsförbundet
som exempel på sådana organisationer, vilkas befattningshavare han i motsats
till utredningsmajoriteten ansett icke böra uteslutas från möjlighet
till delaktighet i pensioneringen. I yttrandet anför han därvidlag:
Då dessa organisationer äro underställda viss statlig kontroll samt årligen
tillförsäkras betydande statsanslag, avsedda att täcka bl. a. kostnaderna
för avlönande av viss förvaltningspersonal, har enligt mitt törnrenande den
verksamhet varom här i de skilda fallen är fråga blivit klart dokumenterad
såsom en »på staten ankommande angelägenhet». Därmed är även ovannämnda
av pensionsutredningen förordade villkor för en anslutning till den
statsunderstödda pensioneringen uppfyllt beträffande sådan personal, som
inom verksamheten avlönas av statsmedel.
Frågan om pensioneringen i SPA av befattningshavare vid sistnämnda organisationer
beröres i tillstyrkande riktning i remissyttranden av stntens
pensionsanstnlt, försvarets civilförvaltning och Sveriges riksidrotts]örbund.
Försvarets civilförvaltning ansluter sig i sitt yttrande till pensionsutredningens
uppfattning i vad gäller pistol- och sportskytteförbunden, sjövärnskåren,
riksförbundet Sveriges lottakårer, Svenska röda korset samt Svenska
blå stjärnan. Beträffande skytteförbundens överstyrelse och centralförbundet
för befälsutbildning uttalar civilförvaltningen, att del däremot icke syntes
motiverat att utesluta personalen vid dessa organisationer från möjligheten
att erhålla pension genom SPA. Skytteförbundets överstyrelse och
centralförbundet för befälsutbildning, icke minst det sistnämnda, fyllde
såsom utredningen också påpekat — med bidrag av statsmedel och i samförstånd
med försvarets myndigheter betydelsefulla uppgifter för den militära
utbildningsverksamheten och måste betraktas såsom vikliga led i landets
försvarsorganisation. I betraktande såväl härav som de allmänna rikt
-
106
Kungi. Maj:ts proposition nr 200.
linjer, vilka utredningen uppdragit för avgränsning av den utav statens pensionsanstalt
bedrivna pensioneringsverksamheten, ifrågasätter civilförvaltningen
om icke den till nämnda överstyrelse och centralförbund fast knutna
personalen borde kunna pensioneras genom pensionsanstalten. Den omständigheten
att — såsom utredningen framhållit beträffande skytteförbundens
överstyrelse — den av ifrågavarande båda organ bedrivna verksamheten
har en helt frivillig inriktning, förefaller ämbetsverket knappast kunna
motivera att personalen ställes utanför möjligheten till dylik pensionering
Slutligen uttalar civilförvaltningen, att det måhända — i avvaktan på resultatet
av inom försvarsdepartementet pågående översyn av det frivilliga försvarsarbetet
— bör tillsvidare anstå med slutligt ställningstagande till den
förliggande pensioneringsfrågan.
Riksidrottsförbnndet erinrar i sitt yttrande bl. a. hurusom förbundet i en
tdl Kungl. Maj :t ingiven, av pensionsutredningen behandlad framställning
framhöll, att avlöningsförmånerna till förbundets personal blivit fastställda
att utgå enligt i stort sett samma grunder som till statens befattningshavare,
å vilka statens allmänna avlöningsreglemente ägde tillämpning samt att
i enlighet härmed samtliga kostnadei'' för befattningshavarnas tjänste- och
familjepensioner bestridas av förbundet. I fortsättningen framhålles bl. a.
att förbundet därigenom att det icke har några egna inkomster intar en
alldeles utpräglad särställning i förhållande till övriga organisationer och
sammanslutningar på idrottens och friluftslivets områden, samt att någon
motsvarighet till riksidrottsförbundet icke finnes inom dessa områden. Förbundet
erinrar också om den fortlöpande kontroll som genom ett av Kungl.
Maj :t förordnat ombud från statsmakternas sida utövas över förbundets
verksamhet, särskilt i vad gäller frågor av ekonomisk innebörd. Förbundet
uttalar vidare, att förbundet i betraktande av dessa förhållanden anser, att
pensionsutredningen bort föreslå pensionsrätt i SPA för förbundets ''fast
anställda befattningshavare, för vilkas pensionering staten nämligen i själva
verket redan åtagit sig samtliga kostnader. Slutligen anför riksidrottsförbundet,
att pensionsfrågan för förbundets befattningshavare, om de icke
anses böra ei halla pensionsrätt i SPA pa enahanda villkor som övriga befattningshavare
inom staten närstående verksamhet, ändock i någon form
bor ordnas genom statlig myndighets försorg. Såsom en härvid lämplig
anordning anger förbundet beviljande av anslutning till den inom utredningen
reservationsvis förordade icke-statsunderstödda SPA-pensioneringen.
Departementschefen.
Undervisningsväsendet. De av pensionsutredningen föreslagna
ändringarna i fråga om SPA-pensioneringens omfattning inom undervisningsväsendet
ha icke givit mig anledning till erinran. Vid förslagets definitiva
utformande bör emellertid beaktas att lärare vid fristående arbetshem
böra ha möjlighet att erhålla anslutning till pensioneringen i samma
utsträckning som hittills. Det bör vid utformandet vidare iakttagas att övningslärare
vid fortsättningsskolor avses skola inbegripas i den provisoriska
pensionsreglering, varom jag i det följande kommer att framlägga förslag,
och att de sålunda böra utbrytas ur nu förevarande förslag. Beträffande
sådana övningslärare vid sinnesslöskolor, som ej äro underkastade
statens allmänna avlöningsreglemente, erfordras däremot icke något dylikt
107
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
utbrytande, enär de icke omfattas av nämnda pensionsreglering och enligt
mitt förmenande tillräcklig anledning icke finnes att bibehålla dessa
lärare vid pensionsrätt enligt det hittills gällande reglementet för SPA.
Enligt vad Gävle stads lönenämnd anfört beträffande de organisatoriska
förhållandena vid borgarskolan i Gävle förekommer att en del lärare med full
tjänstgöring vid nämnda läroanstalt regelmässigt ha tjänstgöringen fördelad
på flera av skolans tre olika avdelningar. Endast två av dessa avdelningar
(handelsgymnasiet och ettåriga handelskursen) omfattas av pensionsutredningens
förslag under det att den tredje avdelningen (mellanskolan)
omfattas av det förslag till provisorisk pensionsreglering, som jag
i det följande framlägger. Enligt min mening bör befattning varom här är
fråga kunna förenas med pensionsrätt oberoende av huru tjänstgöringen är
fördelad. För att detta skall kunna ske synes mig ändamålsenligast att reglementsförslaget
i denna del så utformas att det kan tillämpas å varje lärare
vid borgarskolan som icke omfattas av förslaget till provisorisk pensionsreglering.
Vad angår de i en del remissyttranden förordade utvidgningarna av SPApensioneringen
till vissa ytterligare befattningshavare såsom vaktmästare
och husmödrar m. fl. vid vissa av de av utredningsförslaget omfattade läroanstalterna
anser jag att dessa frågor böra övervägas i samband med den
fortsatta utredningen rörande SPA:s framtida verksamhet.
Vad beträffar remissinstansernas förslag till utvidgning av SPA-pensioneringen
till vissa andra institutioner inom undervisningsväsendet eller detta
närgränsande verksamhetsgrenar är jag nu endast beredd att taga ställning
till frågan om anslutning till SPA-pensioneringen av lärare vid svenska
skolor i utlandet och folkliga musikskolan i Arvika.
Betydelsen för de svenska utlandsförsamlingarna av att lärarna vid där befintliga
svenska skolor erhålla pensionsrätt framhålles av beskickningarna
i London och Paris i deras i det föregående omförmälda skrivelser. Anslutningen
till pensioneringen av dessa lärare har också tillstyrkts av statens
pensionsanstalt och skolöverstyrelsen. Med hänsyn till vad nämnda myndigheter
anfört finner jag övervägande skäl tala för att tillträde till pensioneringen
beredes dessa lärare och föreslår sålunda att detta sker. Vid ett
genomförande av detta förslag bör dock pensioneringen i enlighet med vad
pensionsanstalten förordat begränsas till att avse sådana lärare till vilkas
avlöning statsbidrag utgår.
Vad beträffar folkliga musikskolan i Arvika anser jag det med hänsyn
till den relativt korta tid, varunder undervisning årligen pågår vid skolan,
i likhet med pensionsutredningen i viss mån tveksamt om tillräckliga förutsättningar
för anslutning till SPA äro för handen. På av skolöverstyrelsen
och statens pensionsanstalt anförda skäl finner jag mig emellertid böra
förorda alt lärarna vid skolan erhålla möjlighet alt vinna anslutning till
SPA. Jag förutsätter dock härvid alt pensionsrätten regleras efter viss minimitid,
förslagsvis minst 35 veckor årligen, såsom full tjänstgöring.
Vidkommande övriga av remissinstanserna till upptagande i SPA-pen
-
108
Kunql. Maj:ts proposition nr 200.
sioneringen förordade institutioner synas mig frågorna därom böra övervägas
i samband med den fortsatta utredningen om SPA-pensioneringen och
densammas eventuella utbyggnad med en icke-statsunderstödd linje.
Med anledning av statskontorets uttalande att befattningshavare vid statens
lantbruksskola vid Ultuna bort undantagas från pensionering enligt
det föreslagna reglementet vill jag för min del uttala att dessa befattningars
statliga karaktär icke synes mig böra utgöra hinder för deras anslutning tills
vidare till denna pensionering.
Hälso- och sjukvården. Mot anslutning till SPA-pensioneringen
av de befattningshavargrupper som omfattas av pensionsutredningens förslag
ha i remissyttrandena endast gjorts erinringar i fråga om sociala kuratorer
och befattningshavare vid akademiska sjukhuset.
Med hänsyn till bl. a. vad statens pensionsanstalt anfört beträffande de
sociala kuratorerna anser jag att dessa befattningshavare i avvaktan på
ytterligare utredning rörande SPA:s verksamhet tillsvidare icke böra anslutas
till pensioneringen.
Vad angår befattningshavarna vid akademiska sjukhuset anser jag däremot
övervägande skäl tala för att dessa befattningshavare nu anslutas till
SPA i avvaktan på en eventuell sådan reglering av deras anställningsförhållanden,
att de kunna överföras till de allmänna pensionsreglementena.
Jag förordar sålunda i de delar varom här är fråga utredningens förslag.
Utredningens förslag innebär att bl. a. besiktningsveterinärer vid enskilda
kontrollslakterier skulle betagas nuvarande möjlighet att vinna anslutning
till SPA. Med hänsyn till vad statens pensionsanstalt och veterinärstyrelsen
anfört om dessa befattningshavare finner jag mig böra förorda att befattningshavarna
även i fortsättningen anslutas till pensioneringen. Jämväl
förste underläkare, tillika biträdande överläkare, vid till pensionsstyrelsen
anslutna kuranstalter böra bibehållas vid pensionsrätt i pensionsanstalten.
Vad angår de förslag till utvidgning av pensioneringen till vissa av utredningsförslaget
icke omfattade institutioner in. in. som framförts i en del
remissyttranden finner jag med hänsyn till vad därvid anförts övervägande
skäl tala för att i SPA-pensioneringen nu upptaga sjuksköterskor i svenska
utlandsförsamlingar, befattningshavare vid Svenska röda korsets hem för
gomdefekter i den omfattning som förordats av pensionsstyrelsen samt överläkar-,
rektors- och terapeutbefattningar vid Ericastiftelsens läkepedagogiska
institut.
Som av den föregående redogörelsen framgår innebär pensionsutredningens
av mig förordade förslag beträffande bl. a. kustsanatorierna och pensionsstyrelsens
sjukhus att samtliga befattningshavare vid dessa vårdanstalter
utom underläkare skulle kunna vinna anslutning till SPA. De skäl
som föranlett förslaget om en dylik utsträckning av pensioneringen synas
mig föreligga även beträffande jubileumsfondens sanatorier. Dessa sanatorier
finansieras nämligen på sådant sätt att, i den mån vårdavgifter och
andra fondens egna inkomster ej förslå att bestrida utgifterna, underskottet
täckes av statsmedel. De anslag som till följd härav varje år upptagas i
riksstaten uppgå till förhållandevis mycket betydande belopp. Vid nu an
-
109
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
givna förhållanden anser jag mig böra förorda att möjlighet beredes jubileumsfonden
att vinna anslutning till pensioneringen i samma omfattning
som den för bl. a. kiustsanatorierna föreslagna. Jag vill i detta sammanhang
även föreslå att motsvarande möjlighet måtte beredas Konung Gustaf
V :s 80-årsfond med avseende å befattningar som inrättats för stadigvarande
behov vid Konung Gustaf V:s forskningsinstitut.
De frågor om ytterligare utvidgningar av SPA-pensioneringen som framförts
i remissyttrandena torde böra upptagas till övervägande i samband
med den fortsatta utredningen om SPA:s verksamhet.
Med anledning av ett i remissyttranden från Stockholms stad uttalat önskemål
att anslutning till SPA bör erhållas för samtliga laboratoriebiträden,
oavsett om de inneha sjuksköterskeutbildning eller ej, anser jag mig böra
här uttala, att vid den av mig förordade omfattningen av SPA-pensioneringen
dylika biträden icke bliva inbegripna i pensioneringen vare sig de
inneha förenämnda utbildning eller ej. De laboratoriebiträden som f. n. åtnjuta
pensionsrätt såsom sjuksköterskor torde följaktligen icke utan vidare
komma att överföras till det nya reglementet.
Socialvården. Med hänsyn till vad statens pensionsanstalt och styrelsen
för svenska landskommunernas förbund anfört beträffande pensionsutredningens
förslag till vissa biträdande föreståndarinnors upptagande
i SPA-pensioneringen förordar jag, att med avgörandet av denna fråga
får anstå i avvaktan på fortsatt utredning om SPA:s verksamhet.
Vad angår frågan om sjukkasseverksamhetens anslutning till SPA-pensioneringen
synes mig denna fråga i sin helhet böra övervägas i samband
med en "eventuell utbyggnad av pensioneringen med en icke-statsunderstodd
gren. Jag anser mig sålunda icke nu böra framlägga förslag om anslutning
till SPA-pensioneringen av verkställande tjänsteman hos sjukkassa.
Vad i övrigt beträffar pensionsutredningens förslag till omfattning av
SPA-pensioneringen inom socialvården har detta icke givit mig anledning
till erinran.
De förslag till ytterligare utvidgningar av pensioneringen inom detta område
som framkommit i vissa remissyttranden synas i allmänhet böra övervägas
i samband med fortsatt utredning av SPA:s verksamhet.
Polisväsendet. Pensionsutredningens förslag i fråga om pensioneringens
omfattning inom polisväsendet har ej givit mig anledning till erinran.
Den i vissa remissyttranden ifrågasatta utvidgningen av pensioneringen
till att avse jämväl andra polisdistrikt än egentliga landsbygdsdistrikt torde
böra övervägas i samband med utbyggnad av pensioneringen med en icke
statsunderstödd
gren. . ...
Jordbruket med binäringar, in. in. Pensionsutredningens förslag,
i vad detsamma avser förordande av pensionering i SPA för vissa befattningshavargrupper
inom det verksamhetsområde som av utredningen
betecknas jordbruket med binäringar, och vad utredningen därom anfört
bär icke givit mig anledning till erinran. Om efter ytterligare utredning den
opaginerad Kontrollera mot PDF
no
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
av bl. a. statskontoret förordade utbyggnaden av SPA-pensioneringen med
en icke-statsunderstödd pensioneringsgren framdeles skulle komma till
stånd, bör emellertid ett genomförande av pensionsutredningens förslag i
denna del icke utgöra hinder för att, om tillräckliga skäl därför befinnas
föreligga, till denna gren överföra fjäderfäavelsföreningen och andra vederbörande
producentintressen mera direkt tjänande institutioner såsom t. ex.
utsädesföreningen och konsulentverksamheten inom mejerihanteringen.
Vad härefter angår pensionsutredningens förslag, att befattningshavare
vid svenska smörprovningarna och Weibullsholms växtförädlingsanstalt ej
framdeles skulle få pensionsrätt i SPA, finner jag mig bl. a. på grund av
de skäl, som anförts i remissyttrandena, icke kunna biträda förslaget. .lag
förordar sålunda, att anslutning till SPA-pensioneringen alltjämt må stå
öppen för ifrågavarande institutioners befattningshavare i samma utsträckning
som hittills.
Vad beträffar Södra Sveriges fiskeriförening, föreningen för växtförädlingav
fruktträd, föreningen för växtförädling av skogsträd och hushållningssällskapens
förbund är jag icke beredd att utan ytterligare utredning taga
ställning till frågan om öppnande av möjlighet för dessa institutioner att
vinna anslutning till SPA.
Beträffande frågan om anslutning till SPA av jordbrukarungdomens förbund
och institutet för konserveringsforskning kan jag biträda de uttalanden,
som därvidlag gjorts av lantbruksstyrelsen och lantbruksakademien.
Vad vidare beträffar frågan om de statliga bolagens anslutning till SPA
synes mig denna fråga böra tagas under närmare övervägande i samband
med utredning av SPA-pensioneringens utbyggnad med en icke-statsunderstödd
gren.
Med anledning av vad fiskeristyrelsen anfört rörande överförande framdeles
av fiskeritjänstemännen till folkskolans pensionsreglementen anser jag
mig här slutligen böra erinra att den nuvarande anknytningen till dessa
reglementen av bl. a. vissa befattningshavare hos hushållningssällskapen,
vilken är att betrakta som ett provisorium, kan komma att ersättas med
ett inordnande av befattningshavarna i det nya reglementet för SPA.
Kyr k oväsende t. I vad pensionsutredningens förslag rör kyrkoväsendet
innebar detsamma bl. a. en omläggning av SPA-pensioneringen till
att galla både tjänste- och familjepension. Mot utredningens förslag i denna
del har jag icke funnit anledning till erinran. Vissa av de av förslaget berörda
befattningshavarna kunna emellertid enligt nu gällande bestämmelser
bliva berättigade att uppbära emeritilön. Med hänsyn härtill och då jag
icke anser det böra ifrågakomma att för någon befattningshavargrupp meddela
särskilda bestämmelser om tillämpning av det nya reglementet enbart
med avseende å familjepension, finner jag det ändamålsenligt att, så länge
emeritilöneinstitutet upprätthålles, reglementets bestämmelser om sammanträffande
av tjänstepension eller tjänstelivränta med annan dylik förmån
göras tillämpliga även där tjänstepension eller tjänstelivränta utgår jämsides
med emeritilön.
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
111
Vad beträffar pensionsutredningens förslag till pensioneringens omfattning
inom kyrkoväsendet har detsamma icke givit mig anledning till erinran
i vad förslaget avser utvidgning av pensioneringen till vissa icke-prästerliga
befattningshavare och till de hos Svenska kyrkans missionsstyrelse anställda
missionärerna. Beträffande missionärerna torde emellertid i samband med en
eventuell framtida utbyggnad av SPA-pensioneringen med en icke-statsunderstödd
gren böra tagas under övervägande huruvida icke dessa i enlighet
med den av statskontoret uttalade meningen böra överföras till nämnda
pensioneringsgren.
Utredningens förslag till avveckling av de nuvarande pensioneringsmöjligheterna
för predikanten vid Blasieholmskyrkan i Stockholm, domkyrkosysslomän
och brukspräster kan jag också biträda. Vad särskilt angår bruksprästerna
anser jag mig härvid böra erinra, att det beträffande dem förhåller
sig så, att stadigvarande behov av dylik prästman kan antagas bliva tillgodosett
i annan ordning. Det nu sagda synes mig kunna gälla även den i Rydboholm
befintlige fabrikspredikanten.
Vad härefter angår det av pensionsutredningen föreslagna uteslutandet
av predikanten vid S:t Johanneskvrkan i Göteborg från möjlighet att vinna
anslutning till SPA finner jag med hänsyn till vad utredningen och domkapitlet
i Göteborg anfört om nämnda kyrka övervägande skäl tala för att
befattningshavaren även i fortsättningen erhåller sådan möjlighet.
Vad slutligen angår i vissa remissyttranden framförda önskemål eller
yrkanden om utvidgning av SPA-pensioneringen till ytterligare personalgrupper
vid diakonianstalterna och de kyrkliga styrelserna samt till prästerliga
befattningshavare vid Israelsmissionen torde frågor om dylika utvidgningar
böra upptagas till övervägande i samband med den fortsatta utredningen
om SPA:s pensioneringsverksamhet. Därvid torde eventuellt även
böra övervägas huruvida anledning kan finnas att lämna tillträde till statligt
ordnad pensionering för kyrkoherdarna i tyska församlingen i Göteborg
samt tyska och finska församlingarna i Stockholm.
Sjömanshusen. Vad pensionsutredningen anfört och föreslagit beträffande
anslutning till SPA-pensioneringen av sjömanshusens befattningshavare
har ej givit mig anledning till erinran.
De kungl. teatrarna. Pensionsutredningens förslag i vad avser
pensioneringens omfattning beträffande befattningshavare vid de kungl.
teatrarna, vilket icke innebär någon ändring i nu gällande förhållanden, har
ej givit anledning till erinran från min sida. I samband med en eventuell
framtida utbyggnad av SPA-pensioneringen torde det emellertid böra övervägas,
huruvida befattningshavarna i enlighet med den uppfattning, åt vilken
statskontoret givit uttryck, böra överföras till den icke statsunderstödda
pensioneringen.
Vad angår frågan om utvidgning av SPA-pensioneringen till att omfatta
jämväl andra med bidrag av lotterimedel understödda teatrar, än de kungl.
teatrarna, samt på sådant sätt understödd orkesterverksamhet vill jag uttala,
att denna fråga enligt min mening är väl förtjänt att övervägas vid
den fortsatta utredningen om SPA:s framtida pensioneringsverksamhet.
112
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
Vissa andra verksamhetsområden. Vad angår rättsväsendets
verksamhetsgrenar har pensionsutredningen på anförda skäl icke ansett
sig böra framlägga förslag om anslutning av befattningshavare till
SPA-pensioneringen. Ej heller jag anser mig böra nu framlägga något dylikt
förslag. Frågan torde emellertid, bl. a. med hänsyn till att i vissa remissyttranden
hemställts eller uttalats önskemål att möjlighet beredes att
vinna anslutning till SPA för vissa hithörande befattningshavare, böra upptagas
till ytterligare övervägande vid den fortsatta utredningen om SPA:s
framtida pensioneringsverksamhet.
Vad beträffar skytteförbundens överstyrelse, centralförbundet för befälsutbildning
och riksidrottsförbundet anser jag med hänsyn till vad i remissyttrandena
och i det av ledamoten i pensionsutredningen Björn avgivna
särskilda yttrandet anförts övervägande skäl tala för att dessa organisationer
beredas möjlighet att vinna anslutning till SPA för sina befattningshavare.
Jag är emellertid icke i tillfälle att utan ytterligare utredning framlägga
förslag i ämnet. Det här anförda gäller f. ö. även beträffande kulturhistoriska
museet i Lund och centralförbundet för nykterhetsundervisning, vilka
institutioner i det föregående berörts under undervisningsväsendet.
Vissa övergångsförhållanden. I avvaktan på slutförandet
av den förutsatta ytterligare utredningen om pensionsanstaltens verksamhet
torde sådana till SPA nu anslutna befattningshavare, som icke enligt vad
jag i det föregående förordat kunna erhålla anslutning till pensioneringen
enligt det föreslagna nya SPA-reglementet, ävensom, i den mån Kungl. Maj :t
därom förordnar, efterträdare å samma befattningar böra på framställning
av vederbörande huvudmän kunna utan hinder av nämnda förhållande
bliva tillsvidare förenade med pensionsrätt enligt det nya reglementet. Förutsättning
härför bör likväl vara, att framställning i ämnet göres inom kort
tid efter reglementets ikraftträdande, förslagsvis senast den 1 juli 1950.
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
113
IV. Pensioneringens utformning, m. m.
1944 års pensionsutredning.
1. Allmänna synpunkter. De enligt reglementet för SPAför närvarande
gällande pensioneringsgrunderna kunna — med bortseende från
de specialbestämmelser som äro tillämpliga å vissa befattningshavare vid
de kungl. teatrarna — sammanfattningsvis angivas ha följande huvudsakliga
innehåll.
Tjänstepensionsunderlaget för befattning, vilket ej får överstiga 6 000
kronor, är för vissa befattningar till beloppet fixerat i reglementet för SPA
och bestämmes för övriga befattningar i förhållande till avlöningen. Familjepensionsunderlaget
är lika med det belopp som med 300 kronor överstiger
20 procent av tjänstepensionsunderlaget. Sådan höjning av pensionsunderlagen,
som icke är föranledd av en utav statsmakterna beslutad lönereglering,
blir gällande för den vid höjningstillfället anställde befattningshavaren
endast under förutsättning, att viss engångsavgift erlägges.
Pensioneringen är förbunden med avgiltsplikt för befattningshavaren och
i allmänhet för vederbörande huvudman. Avgifterna utgå i förhållande till
pensionsunderlagen efter olika procentsatser för olika befattningshavargrupper.
Bestämmelser finnas om avgångsskyldighet. Enligt dessa gäller bland annat
att den som på grund av sjukdom blivit för framtiden oförmögen att sköta
sin tjänst blir avgångsskyldig först sedan han under fem år i följd varit
oförmögen att tjänstgöra under mer än ‘/B av den föreskrivna tjänstgöringstiden.
Pensionsåldern är oberoende av befattningshavarens löneställning
och beträffande vissa befattningar lägre för kvinnlig än för manlig befattningshavare.
Följande pensionsåldrar förekomma, nämligen 65, 63, 60 och
55 år. Anstånd med avgång efter uppnådd pensionsålder kan medgivas befattningshavare
under fem år eller i fråga om vissa befattningar under
två år.
Befattningshavare äger komma i åtnjutande av tjänstepension (genast
börjande tjänstepension) vid avgång, när han uppnått pensionsåldern eller
avgångsskyldighet eljest inträtt, samt i avseende å vissa befattningar, därest
högst fem år återstå till pensionsåldern, vid frivillig avgång på grund av
försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga eller vid avgång efter uppsägning
av sådan anledning.
Storleken av genast börjande tjänstepension vid avgång före pensionsåldern
på grund av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga beräknas
på sådant sätt, att pensionens kapitalvärde är lika med den fond som beräknas
vara samlad för den avgående genom honom tillgodoräknade, i reglementet
bestämda försäkringsavgifter för tjänstepension. Genast börjande
tjänstepension i annat fall är hel eller avkortad. Hel tjänstepension motsvarar
tjänstepensionsunderlaget och i vissa fall medeltalet av tjänstepensionsunderlagen
under de sista fem eller tio aren. bör hd tjänstepension foidias
ett visst, i reglementets särskilda bestämmelser för befattningen föreskrivet
minsta antal tjänstår. Vid avgång på grund av olycksfall i tjänsten in. in. får
8 Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 1 samt. Nr 200.
114
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
den till pensionsåldern återstående tiden medräknas i den intjänade tjänstetiden.
Tjänstår tillgodoräknas i allmänhet för tid under vilken med pensionsrätt
förenad anställning innehafts. Den som innehar befattning, då denna
anslutes till SPA, kan under vissa förutsättningar därjämte mot särskild
avgift (engångsavgift) erhålla rätt till s. k. retroaktiv tjänstårsberäkning.
Avkortad tjänstepension bestämmes genom försäkringsteknisk beräkning,
om antalet tjänstår vid pensionsåldern eller det till nämnda ålder uppnåeliga
antalet tjänstår ej uppgår till tio. För vissa befattningar tillämpas sådan
beräkning alltid, när nämnda antal understiger det för hel tjänstepension
föreskrivna antalet. Avkortad tjänstepension i annat fall motsvarar lika stor
del av hel tjänstepension som antalet fulla tjänstår utgör av det för hel
tjänstepension föreskrivna antalet tjänstår. Antalet för hel tjänstepension
föreskrivna tjänstår är för befattningshavare med 55 års pensionsålder 25
år och för övriga befattningshavare 30 år. För vissa befattningshavare med
60 eller 65 års pensionsålder fordras dock 33 tjänstår.
Befattningshavare, som avgått utan att vara berättigad till genast börjande
tjänstepension, äger erhålla uppskjuten tjänstepension, när han uppnår pensionsåldern
eller dessförinnan blir varaktigt oförmögen till arbete. Rätten till
uppskjuten tjänstepension förloras, om den avgångne, när pensionen skulle
börja utgå, innehar annan med tjänstepensionsrätt förenad befattning eller
åtnjuter genast börjande tjänstepension, vid vilkens beräkning tillgodoräknats
den tjänstgöring, varpå rätten till uppskjuten pension skulle grunda sig.
Storleken av uppskjuten, vid pensionsåldern börjande tjänstepension beräknas
försäkringstekniskt på samma sätt som genast börjande tjänstepension
vid avgång före pensionsåldern på grund av försvagad hälsa eller
minskad arbetsförmåga, varvid emellertid, där avgången ej föranletts av
befattningens indragning, i allmänhet ej får tillgodoräknas högre försäkringsavgift
än den tjänstepensionsavgift som enligt reglementet ålegat befattningshavaren.
Sådan uppskjuten tjänstepension, som börjar utgå före
pensionsåldern, motsvarar 3/4 av den pension som skulle ha utgått efter
pensionsålderns inträde.
Familjepensionsrätt efter befattningshavare tillkommer änka och egna
arvsberättigade barn. Äktenskap grundlägger icke pensionsrätt, om det ingås
efter det mannen fyllt 65 år, eller, i vissa fall, under det han lider av sjukdom,
som inom 6 månader eller äktenskapets ingående medför hans död.
Familjepension till barn utgår tills det uppnår 21 års ålder eller dessförinnan
träder i äktenskap. Familjepensionsberättigat barn, som vid nämnda
ålder befinnes varaktigt oförmöget till arbete, bibehåller sin rätt till pension,
så länge arbetsoförmågan fortfar.
Om den avlidne vid frånfället kvarstod i tjänst eller åtnjöt tjänstepension
efter inträdd avgångsskyldighet och om han vid pensionsålderns uppnående
räknade eller vid kvarstående i tjänst till pensionsåldern skulle kunnat
räkna minst det antal tjänstår som fordras för hel tjänstepension, bestämmes
familjepensionens belopp efter familjepensionsunderlaget för den
senast innehavda befattningen. I annat fall bestämmes familjepensionens
belopp efter ett försäkringstekniskt beräknat familjepensionsunderlag. Familjepensionen
utgår med belopp, som motsvarar följande procenttal av
familj epensionsunderlaget, nämligen för ett barn 50 procent, för änka eller
två barn 100 procent, för änka jämte ett barn eller för tre barn 140 procent
samt, om barnen äro flera än ett respektive tre, därutöver 10 procent av
familjepensionsunderlaget för varje ytterligare barn.
Beträffande frågan om de allmänna grunderna för den f r a in t i d a
SP A -pension er ingen har W''i 4 ars pensionsutredning uttalat att
115
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
det vid genomförande av den föreslagna gränsdragningen syntes naturligt,
att pensioneringsgrunderna för de befattningar, som kunde anslutas till
SPA, så nära som möjligt anpassades efter de för de statliga befattningshavarna
gällande pensioneringsgrunderna, för så vitt icke på grund av särskilda
förhållanden en avvikelse därifrån kunde anses motiverad. Detta innebure
icke, att utredningen ansåge de pensioneringsgrunder, som nu gällde
för statens tjänstemän, vara i alla avseenden tillfredsställande. Inom
utredningen hade också diskuterats, huruvida icke i vissa hänseenden andra
grunder än de för statstjänstemännen gällande borde förordas för pensionering
av de befattningshavare som skulle vara anslutna till SPA, men utredningen
hade stannat för att modifikationer i dessa hänseenden lämpligen
icke borde företagas annat än i samband med ändringar av de för statstjänstemännen
gällande pensionsbestämmelserna.
2. Ordningen för icke-statliga befattningshavares anslutning till SPA. Enligt
gällande reglemente för SPA föreligger beträffande vissa befattningar
skyldighet för befattningshavaren att tillhöra SPA. Så är förhållandet
dels i allmänhet i fråga om sådana befattningar, för vilka minimiårsavlöning
finnes fastställd i författning, dels ock i fråga om de befattningar
för vilka dylik skyldighet särskilt stadgas i reglementet. Beträffande
övriga befattningar är reglementets tillämplighet beroende på frivillig anslutning,
d. v. s. på huvudmannens framställning om pensionsrätt för befattningshavaren
och pensionsanstaltens bifall därtill. Såsom villkor för
bifall gäller, bortsett allenast från befattningar vid polisväsendet, a) att
huvudmannen verkställt reglering av befattningen i avseende å behörighetsvillkor,
den ordning i vilken befattningshavaren tillsättes och entledigas,
tjänstgöringens art och omfattning samt minimiavlöning, b) att regleringen
godkänts av Kungl. Maj :t eller den myndighet, Kungl. Maj :t förordnar, c)
att godkänd reglering genomförts beträffande alla de befattningar hos huvudmannen
som kunna förenas med pensionsrätt enligt reglementet och enligt
Kungl. Maj:ts eller vederbörande myndighets beprövande lämpligen böra
regleras, samt d) att samtliga sålunda reglerade befattningar av huvudmannen
anmälas för erhållande av pensionsrätt. Befogenheten att godkänna
reglering har, med undantag dock i fråga om befattningar vid lantbruksakademien
samt diakonistyrelsen jämte vissa andra kyrkliga institutioner,
genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t överlämnats till central myndighet eller
beträffande vissa befattningar till vederbörande länsstyrelse. I det betänkande,
som ligger till grund för SPA:s nu gällande reglemente, anfördes
som motiv för kravet på reglering, att det ansetts, att de förhållanden som avse
befattningshavarnas behörighet, tjänstgöringsskyldighet, avlöning och
rättsliga ställning borde vara på lämpligt sätt ordnade, innan pensionsrätt
beviljades. Därigenom all regleringen gjordes så fullständig, borde garantier
vinnas för att befattningarna erhöllo den fasthet och stadga som erfordrades
för deras förenande med pensionsrätt.
116
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Pensionsutredningen föreslår att befattningarna i fortsättningen
alltjämt böra uppdelas i sådana med obligatorisk anslutning till SPA och
sådana beträffande vilka anslutningen skall vara frivillig samt att befattningarna
därvid tillföras tre olika med A, B och C betecknade grupper. Dessa
grupper skola enligt förslaget omfatta: grupp A befattningar i allmänhet
med obligatorisk anslutning, grupp B befattningar i allmänhet med frivillig
anslutning och grupp C med rätt till förordnandepension förenade
befattningar, för vilka obligatorisk anslutning förutsättes.
Beträffande ordningen för frivillig anslutning av befattning till pensioneringen
anför utredningen i huvudsak följande.
Förfarandet vid frivillig anslutning av befattning till SPA bör bestå i en
registrering av befattningen hos SPA efter framställning av vederbörande
huvudman och genom beslut av pensionsanstalten. Såsom villkor för registreringen
bör bland annat i allmänhet uppställas, att huvudmannen reglerat
befattningen i avseende å anställnings- och avlöningsförhållanden in. m.
och att registreringen tillstyrkts av den statliga myndighet som har att öva
tillsyn över den verksamhet vid vilken befattningen är inrättad eller som
eljest står verksamheten närmast. Vid en sådan ordning kommer pensionsanstalten
— såsom den myndighet som har att pröva frågor om tjänstårsberäkning
och, där fråga är om frivilligt anslutna befattningar, fortfarande
i allmänhet bör ha att bestämma tjänstepensionsunderlagen — att kunna
övervaka, att vid regleringen föreskrifter meddelas i de hänseenden som ur
pensioneringssynpunkt äro av särskild betydelse och att regleringsföreskrifferna
erhålla en lämplig utformning. Genom fordran på vederbörande myndighets
tillstyrkande av registreringen kommer att vinnas att nödig prövning
företages i fråga om lämpligheten av behörighetsvillkor och tjänstgöringsföreskrifter
m. in. samt i fråga om behovet för huvudmannens verksamhet
av befattningen ävensom i övrigt rörande sådana i regleringen avsedda
förhållanden, som undandra sig pensionsanstaltens omedelbara bedömande.
Prövning av frågan huruvida befattning kan anses behövlig för
verksamheten synes särskilt kunna vara påkallad beträffande sådana till
registrering anmälda befattningar, för vilka i regleringsbestämmelserna särskild
utbildning föreskrivits såsom behörighetsvillkor. I fråga om dylik befattning
torde böra undersökas, huruvida bland befattningshavarens tjänsteåligganden
i större utsträckning än som vid en rationell organisation av
verksamheten kan anses betingat ingå arbetsuppgifter, för vilkas fullgörande
den föreskrivna utbildningen icke är att anse såsom nödvändig. Där så
befinnes vara händelsen, torde registreringen böra av vederbörande myndighet
avstyrkas eller tillstyrkas allenast för de andra befattningar, varom
kan vara fråga. För huvudmännens del skulle den sålunda föreslagna ordningen
komma att innebära en förenkling av förfarandet för erhållande av
frivillig anslutning till SPA, i det att härför endast skulle erfordras en
framställning till SPA, under det att för närvarande dessutom fordras en
framställning till vederbörande myndighet om godkännande av befattningens
reglering.
Inom pensionsutredningen har jämsides med övervägandet av det här
framlagda förslaget diskuterats ett system, enligt vilket pensionsrätten för
varje särskild befattningshavare skulle vara beroende av att denne personligen
av huvudmannen anmälts hos SPA såsom innehavare av sådan
befattning, vilken avses i vissa på ansökan av huvudmannen hos SPA inregistrerade
bestämmelser. Syftet med ett anordnande av pensionsrätten
enligt ett sådant personligt system skulle främst vara, att därigenom kun
-
117
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
de skapas en grund för utövande av kontroll till förhindrande av att SPA
nödgas bevilja pension med hänsyn till tjänstgöring i befattning, som icke
varit förenad med pensionsrätt, eller för anställningstid, för vilken anstalten
eljest icke uppburit någon avgift. Systemet skulle emellertid vara förenat
med vissa olägenheter och innebära ett i och för sig ej motiverat särställande
av dessa befattningshavare i förhållande till övriga till SPA anslutna
befattningshavare. Vid sådant förhållande och då berörda syfte i
den mån så finnes påkallat torde kunna tillgodoses genom införande av
skyldighet för huvudmännen att till SPA i samband med avgiftsleverans eller
eljest avlämna fortlöpande uppgifter beträffande anställda befattningshavare
och deras tjänstgöringsförhållanden har utredningen avstått från
tanken på att förorda ett dylikt system.
Såsom villkor för beviljande av pensionsrätt i SPA har i det nu gällande
reglementet för SPA föreskrivits, att huvudmannen skall ha genomfört reglering
av och ansökt om pensionsrätt för samtliga befattningar, som enligt
reglementet kunna förenas med sådan rätt. Såsom motiv för detta villkor
har angivits, att så många befattningshavare som möjligt på så sätt skulle
kunna erhålla pensionsrätt samt att ett uppskov med ingivande av ansökning
om pensionsrätt för en eller annan befattning skulle medföra förlust
av pensionsavgifter för SPA. Enligt vad pensionsutredningen inhämtat, har
det emellertid visat sig, att villkoret, som i viss mån har med det ovan diskuterade
kontrollsystemet att göra, svårligen kan upprätthållas och att det
därför saknar praktisk betydelse. Utredningen anser vid sådana förhållanden,
att detta villkor ej längre bör uppställas för rätt till pension genom SPA.
3. Avgångsskyldighet. Pensionsåldrar. Beträffande gällande b e s t ä inni
e 1 s e r om befattningshavares skyldighet att avgå från tjänsten må
nämnas följande.
Atregl. skiljer mellan ordinarie tjänstemän, för vilka avgångsskyldighet
stadgas, och icke-ordinarie tjänstemän, för vilka anges den tidpunkt efter
vilken de icke må bibehållas i tjänsten. Någon dylik åtskillnad göres däremot
icke i reglementet för SPA.
Enligt båda reglementena inträder avgångsskyldighet för befattningshavaren,
då viss levnadsålder (pensionsåldern) uppnås, och dessförinnan i vissa
fall vid inträffad otjänstbarhet.
I reglementet för SPA återfinnas föreskrifterna om pensionsåldrar i de
för de olika befattningshavargrupperna meddelade särskilda bestämmelserna.
Bortsett allenast från övningslärare vid högre kommunala skolor och
viss teaterpersonal inträder pensionsåldern den dag, då den i reglementet
stadgade levnadsåldern uppnås. För nämnda lärare och teaterpersonalen
inträder pensionsåldern vid utgången av det kalenderhalvår respektive spelår
varunder den i reglementet fastställda levnadsåldern uppnås. Pensionsåldern
är beträffande vissa befattningar lägre för kvinnliga än för manliga
befattningshavare. Något samband mellan en befattningshavares pensionsålder
och storleken av det för honom gällande pensionsunderlaget tinnes ej.
De mera allmänt förekommande pensionsåldrarna äro levnadsåldrarna 55,
60, 63 och 65 år. För viss teaterpersonal gälla dock levnadsåldrarna 41, 45,
50 och 53 år såsom pensionsåldrar. I Atregl. äro bestämmelser om pensionsåldrar
meddelade i samband med föreskrifterna om avgångsskyldighet. Pensionsåldern
inträder i regel vid utgången av den kalendermånad under vilken
i reglementet stadgad levnadsålder uppnås. För beställningshavare vid
försvaret och, enligt Atregl :s särskilda bestämmelser, för vissa andra befattningshavare
inträder pensionsåldern dock halvårsvis. Pensionsåldern är
118
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
lika för manlig och kvinnlig befattningshavare. Vad angår sådana befattningar
med lönegradsbeteckningen Ca eller Ce, vilka närmast komma i fråga
vid jämförelser med de till SPA anslutna befattningarna, är pensionsåldern
60 år i de 16 lägsta lönegraderna och 65 år i övriga lönegrader. För vissa
ordinarie befattningar gälla dock de särskilda pensionsåldrar som bestämts
av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut. Särskild pensionsålder kan
också av Kungl. Maj:t fastställas för icke-ordinarie befattning. De levnadsåldrar
vilka för närvarande förekomma såsom särskilda pensionsåldrar äro
55, 57, 60 och 63 år.
Liksom i reglementet för SPA finnas även i Atregl. bestämmelser, som
möjliggöra för tjänsteduglig befattningshavare att erhålla anstånd med
avgång efter uppnådd pensionsålder. Enligt reglementet för SPA kan huvudmannen
efter tillstyrkan eller tillstånd av i reglementet angiven statlig
myndighet bevilja anstånd för högst fem eller, såvitt angår vissa läkare,
högst två år efter pensionsåldern. I Atregl. är möjligheten att erhålla anstånd
begränsad till tre år.
Pensionsutredningen föreslår att i fortsättningen Atregl:s förut
omförmälda allmänna bestämmelser om pensionsåldrar och avgångsskyldighet
göras i princip tillämpliga även å de befattningshavare, som skola
vara anslutna till SPA.
Beträffande vissa i samband med förutsättningarna för avgångsskyldighet
stående spörsmål anför pensionsutredningen följande.
Det stora flertalet av de under reglementet för SPA lydande befattningshavarna
äro med avseende å anställningsformen närmast jämförliga med
extra ordinarie statstjänstemän. Reglementets bestämmelser om avgångsskyldighet
äro emellertid gemensamma för samtliga befattningshavare. Detta
har dock, enligt vad pensionsutredningen inhämtat, icke vållat någon olägenhet.
Vid nu angivna förhållande anser utredningen, att någon ändring i
reglementets bestämmelser i detta hänseende ej bör vidtagas, ehuru därmed
någon avvikelse sker från Atregl.
Enligt reglementet för SPA äro för några befattningar pensionsåldrarna
andra än som gälla för liknande befattningar, å vilka Atregl. eller liknande
tjänstepensionsbestämmelser äro tillämpliga. Pensionsutredningen förordar
i enlighet med sin principiella inställning även här en närmare anpassning
efter vad som gäller för sistnämnda befattningar. 1947 års riksdag har
emellertid i skrivelse till Kungl. Maj :t (nr 329, s. 58 o. f.) anhållit om utredning
rörande ett av 1946 års riksdagsrevisorer behandlat spörsmål angående
utnyttjande av äldre arbetskraft inom statsförvaltningen. Då detta spörsmål
även omfattar fråga om höjning av pensionsåldrarna för vissa personalgrupper,
vilken fråga numera är föremål för särskild utredning, anser pensionsutredningen,
att där en anpassning av pensionsåldern efter Atregl:s bestämmelser
skulle medföra, att pensionsåldern skulle sänkas, denna tills vidare
i allmänhet bör lämnas oförändrad. Eljest synes avvikelse från den enligt
Atregl. för jämförlig befattning fastställda pensionsåldern endast böra ske,
där särskilda skäl härför föreligga. Att i överensstämmelse med Atregl:s huvudregel
pensionsålderns inträde i allmänhet bestämmes till utgången av
den månad under vilken föreskriven ålder uppnås, torde icke behöva närmare
motiveras.
Vad angår möjligheten att erhålla anstånd med avgång efter uppnådd
pensionsålder, torde denna i anslutning till vad som gäller enligt Atregl.
böra begränsas till att avse sammanlagt högst tre år. Beträffande vissa av
de under reglementet för SPA inordnade befattningshavarna ankommer be
-
119
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
viljandet av avsked på statlig myndighet. För sådan befattning bör enligt
pensionsutredningens mening fråga om anstånds beviljande ankomma på
samma myndighet. I fråga om övriga befattningar torde det böra ankomma
å vederbörande huvudman att taga ställning till fråga om anstånd med avskedet.
I allmänhet bör det dock därvid fordras, att anståndet tillstyrkts av
den statliga myndighet som har att öva tillsyn över den verksamhet vid vilken
befattningen är inrättad eller som eljest står verksamheten närmast.
I fråga om avgångsskyldighet till följd av otjänstbarhet skiljer Atregl.
mellan avgångsskyldighet, som betingas av förhandenvaron av någon av de
i reglementet därför angivna förutsättningarna, och avgångsskyldighet, som
för särskilda fall föreskrives av Kungl. Maj :t. Avgångsskyldighet av sistnämnda
slag är ej förutsatt i reglementet för SPA. För först angivna avgångsskyldighet
kunna betingelserna i stort sett anses vara desamma enligt
båda reglementena. En olikhet föreligger dock i fråga om tidpunkten för avgångsslcyldighetens
inträdande. I reglementet för SPA föreskrives nämligen
i fråga om andra befattningshavare än viss teaterpersonal, att i andra fall av
otjänstbarhet än sådan, som uppkommit till följd av olycksfall i tjänsten
eller vad därmed kan likställas, avgångsskyldigheten inträder först sedan
befattningshavaren varit oförmögen till tjänstgöring under minst 4 år av en
5-årsperiod. Någon motsvarande bestämmelse finnes icke i Atregl. Även i
detta hänseende bör, synes det utredningen, reglementet för SPA i huvudsak
anpassas efter motsvarande bestämmelser i Atregl.
4. Tjänstepensionsunderlag och familjepensionsunderlag. Enligt gällande
reglemente för SPA tillämpas i fråga om en befattnings tjänsteoch
familjepensionsunderlag i huvudsak följande.
Befattnings tjänstepensionsunderlag motsvarar enligt huvudregeln "/■■ av
den för befattningen i författning eller av huvudmannen fastställda minimislutavlöningen.
Tjänstepensionsunderlaget får ej överstiga 6 000 kronor.
Av olika anledningar ha dock i reglementet stadgats åtskilliga undantag
från dessa regler. Sålunda utgör tjänstepensionsunderlaget för vissji befattningar
med författningsenlig minimiavlöning 60 procent av slutavlöningen.
För vissa andra befattningar är tjänstepensionsunderlagets belopp fastställt
i reglementet. Däribland förekomma såväl sådana befattningar, för vilka minimiavlöning
finnes fastställd i författning, som sådana befattningar, beträffande
vilka huvudmannen vid avlöningens bestämmande icke är bunden av
några författningsföreskrifter. I fråga om viss teaterpersonal gäller, att
tjänstepensionsunderlaget kan uppgå till 8 000 kronor. Detta belopp är i reglementet
fastställt såsom tjänstepensionsunderlag för teaterchef.
Beträffande befattningar, för vilka varken miniiniårsavlöning finnes fastställd
i författning eller tjänstepensionsunderlagets belopp är angivet i reglementet,
ankommer det på SPA att bestämma tjänstepensionsunderlaget.
Om underlaget med beräkning enligt förenämnda huvudregel skulle bli sa
högt att det prövas icke stå i skäligt förhållande till pensionsunderlaget för
jämförlig befattning i statens tjänst eller annan med statlig pensionsrätt
förenad befattning, skall underlaget minskas i den omfattning vilken finnes
erforderlig med hänsyn till pensionsunderlaget för den jämförliga befattningen.
Såsom bestämmelsen nu tillämpas av SPA, kan den i stort sett
sägas innebära, att en befattnings tjänstepensionsunderlag jämte därå vid
vissl indexläge belöpande tilläggsförmåner icke tillätes överstiga tjänstepensionsförmånerna
vid samma indexläge för en å tjänstgöringsorten för
befattningen stationerad statstjänsteman, vars slutavlöning närmast överensstämmer
med den för befatiningen gällande slutavlöningen. Med hänsyn
120
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
till att statstjänstemannens avlöning är en nettolön och alltså är minskad
med ett belopp motsvarande pensionsavgift, under det att reglementet för
SPA stadgar avgiftsplikt för befattningshavarna, göres dock härvid visst avdrag
för pensionsavgiften. Tjänstepensionsförmånerna enligt Atregl. antagas
såväl före som efter 67 års ålder utgå efter ett tjänstepensionsunderlag motsvarande
det med utjämningstillägget minskade begynnelseunderlaget.
Vad nu sagts gäller dock icke i fråga om teaterpersonalen. För denna
personal utgör tjänstepensionsunderlaget för varje spelår 50 procent av årsavlöningens
grundbelopp. Därvid förstås med grundbelopp avlöningen under
spelåret minskad med så stor del, som skulle utgjort rörligt tillägg och kristillägg,
därest avlöningen utgått enligt 1939 års civila avlöningsreglemente.
Beträffande de befattningar för vilka tjänstepensionsunderlagets belopp
angivits i reglementet för SPA gäller i allmänhet, att underlaget fastställts
med hänsyn till befattningarnas löneställning vid tiden för fastställandet
samt på sådant sätt att relationen mellan tjänstepension och avlöning kommit
att bli ungefär densamma som den då för statstjänstemän i motsvarande
löneläge gällande.
Familjepensionsunderlaget motsvarar ett belopp, som med 300 kronor
överstiger 20 procent av tjänstepensionsunderlaget.
Vad härefter angår tjänste- och familjepensionsunderlagen för statstj
änstemännen må nämnas följande.
Tjänstepensionsunderlagen (begynnelseunderlagen) och familjepensionsunderlagen,
vilka överensstämma med de av 1946 års pensionssakkunniga
beräknade, äro i Atregl. resp. Afregl. till beloppen angivna för varje i vederbörande
löneplan såsom slutlöneklass förekommande löneklass. De i
Atregl. angivna tjänstepensionsunderlagen (begynnelseunderlagen) tillämpas
för tid intill 67 års ålder, då folkpension i allmänhet börjar utgå. För
tiden därefter tillämpas såsom tjänstepensionsunderlag de belopp (slutunderlag)
som erhållas genom att minska begynnelseunderlagen med 792
kronor.
Enligt de grunder som tillämpats vid beräkning av de i Atregl. fastställda
tjänstepensionsunderlagen (begynnelseunderlagen) motsvara underlagen de
till två tredjedelar av 2-ortslönerna i vederbörande löneklasser (slutlöneklasser)
beräknade »grundläggande» underlagen, reducerade med belopp,
som beräknats motsvara en från 67 års ålder utgående folkpension å 200
kronor, och ökade med belopp (utjämningstillägg), som beräknats motsvara
en dylik pension å 792 kronor. Vad angår löneklass, som avser löneplan
2, har härvid förfarits som om lönen vore en till löneplan 1 börande
5-ortslön. Vidare har för löneklasserna 20 och högre i löneplan 2 bestämts
ett enhetligt tjänstepensionsunderlag, som sålunda fått betydelsen av maximiunderlag.
Reduktionsbeloppen och utjämningstilläggen ha för varje pensionsålder
beräknats på så sätt, att deras kapitalvärden jämte visst rörligt tillägg
därå vid en genomsnittlig inträdesålder samt med tillämpning av vissa
antaganden i fråga om räntefot, dödlighet och invaliditet motsvara kapitalvärdena
vid samma ålder av förenämnda från 67 års ålder utgående årliga
folkpensionsbelopp. Därefter har för varje löneklass beräknats medeltalet
av reduktionsbeloppen och utjämningstilläggen med hänsyn till hela det antal
befattningshavare för vilka löneklassen är slutlöneklass och fördelningen
av detta antal på de för befattningshavarna gällande pensionsåldrarna. Sedan
de grundläggande underlagen minskats, respektive ökats med de sålunda
beräknade genomsnittliga reduktionsbeloppen och utjämningstilläg
-
121
Kungl. Ma[:ts proposition nr 200.
gen, torde de resulterande beloppen ha underkastats viss utjämning, varigenom
den slutgiltiga underlagsskalan för pensionsåldrar högre än 50 år
framkommit. För 50 års pensionsålder har med hänsyn till de för denna
pensionsålder beräknade lägre utjämningstilläggen fastställts eu särskild
underlagsskala med något lägre pensionsunderlag.
De för de inom statsförvaltningen i allmänhet förekommande olika pensionsåldrarna,
nämligen 50, o5, 00, 63 och 65 ar beiäknade reduktionsbeloppen
och utjämningstilläggen äro respektive 218, 298, 403, 486 och 550
kronor.
De i Af regi. fastställda, till löneplan 1 hänförliga familj epensionsunderlagen
ha i princip bestämts så, alt de stå i samma relation till 2-ortslönerna
som familjepensionsunderlagen enligt 1941 års allmänna familjepensionsreglemente
till motsvarande nettogrundlöner på C-ort enligt 1939 års civila
avlöningsreglemente. För de lägsta löneklasserna t. o. in. 7 lönelclassen gäller
dock ett gemensamt familjepensionsunderlag, som sålunda erhållit betydelse
av ett mininiiunderlag. De till löneplan 2 hörande familj epensionsunderlagen
ha bestämts på i huvudsak samma sätt som de till löneplanen
hörande tjänstepensionsunderlagen. Någon reduktion av familj epensionsunderlagen
med hänsyn till folkpensioneringen har ej vidtagits. Ej heller
i övrigt har någon samordning med folkpensioneringen genomförts.
Pensionsutredningen uttalar, att vid en anpassning av pensioneringsgrunderna
för befattningshavare med pensionsrätt enligt reglementet för SPA
till de för statstjänstemän enligt Atregl. och Af regi. gällande pensioneringsgrunderna
bör som riktlinje bl. a. gälla den principen, att likställighet med
statstjänstemännen i lönehänseende bör motsvaras av likställighet i pensionshänseende.
Viss löneställning för befattningshavare med pensionsrätt
enligt reglementet för SPA hör sålunda i princip berättiga till samma tjänste-
och familjepensionsunderlag som för statstjänsteman i motsvarande löneställning.
Avsteg härifrån hör dock göras, om och i den mån så erfordras
för att pensionsunderlagen för en befattningshavare, ansluten till SPA,
icke skola överstiga underlagen för en statstjänsteman med motsvarande
eller jämförliga arbetsuppgifter.
Pensionsut redningens förslag innebär, att de enligt Atregl.
för löneplanerna 1 och 2 gällande pensionsunderlagsskalorna införas i reglementet
för SPA samt att pensionsunderlagen därvid inordnas i ett system
med pensionsklasser, avsedda att motsvara löneklasserna i nämnda löneplaner.
Pensionsutredningen föreslår dock vissa modifikationer av underlagsskalorna
vid dessas införande i SPA-pensioneringen och anför härom följande.
De till löneplan 2 hörande underlagsskalorna anser utredningen böra tilllämpas
endast i fråga om befattningar, som skola vara förenade med rätt
till förordnandepension. 1 betraktande av att de för de fem högsta löneklasserna
i Atregl. och Afregl. för denna löneplan fastställda enhetliga pensionsunderlagen
endast gälla befattningshavare i sådan ställning, som icke
kan antagas komma att erhålla motsvarighet inom tillämplighetsområdet
för reglementet för SPA, vill utredningen föreslå, alt dessa pensionsunderlag
ej medtagas.
Även i fråga om underlagsskalorna för löneplan 1 ha vissa smärre modi
-
122
Kuncjl. Maj ds proposition nr 200.
fikationer befunnits påkallade. Enligt lönebestämmelser, soin tillämpas å
befattningar för vilka nämnda skalor äro avsedda, äro de nu utgående slullönerna
för vissa befattningar lägre än lönerna enligt Iöneklass 4 i nämnda
löneplan. I vissa fall är skillnaden så stor, att fastställande av ett tjänstepensionsunderlag
motsvarande det enligt Atregl. för sagda Iöneklass gällande
skulle innebära, att relationen mellan pension och avlöning bleve
alltför gynnsam i jämförelse med vad som eljest gäller i fråga om statlig
tjänstepensionering. Ett uppställande av krav på slutlöner minst motsvarande
Iöneklass 4 såsom villkor för pensionsrätt i SPA skulle återigen medföra
en ur andra synpunkter icke motiverad inskränkning av pensioneringen.
Vid nu angivna förhållanden anser sig pensionsutredningen böra föreslå,
att underlagsskalan för tjänstepension i reglementet för SPA utbygges
med underlag, beräknade efter lönerna för de tre lägsta löneklasserna T löneplan
1. Ett införande av ytterligare än lägre tjänstepensionsunderlag har
däremot ansetts icke böra ifrågakomma bland annat för att undvika alltför
små slutunderlag. Det för första löneklassen beräknade tjänstepensionsunderlaget
skulle sålunda komma att bliva minimiunderlag.
I Af regi. är ett enhetligt familjepensionsunderlag fastställt för löneklasserna
med nr 4—7 i löneplan 1. Därest detta familjepensionsunderlag för
SPA:s del fastställdes för de lägsta pensionsklasserna, skulle en i sådan
pensionsklass sjukpensionerad befattningshavare kunna komma att efter
fyllda 67 år uppbära lägre pension än änkan efter en samtidigt med sjukpensioneringen
avliden jämnårig befattningshavare i samma pensionsklass
och med samma tjänstetid. En dylik ordning har för pensionsutredningen
framstått såsom otillfredsställande. På grund härav anser sig utredningen
böra föreslå, att familjepensionsunderlagen för de sex lägsta pensionsklasserna
bestämmas så, att relationen till motsvarande lönebelopp blir densamma
som i 7 :e pensionsklassen.
Pensionsutredningen behandlar i delta sammanhang även frågan om ordningen
för de särskilda befattningarnas hänförande till pensionsklass i det
föreslagna pensionsklassystemet och anför därom följande.
Såsom förut nämnts äro i reglementet för SPA tjänstepensionsunderlagen
till beloppen fastställda för åtskilliga befattningar. Enligt det av pensionsutredningen
förordade systemet med pensionsklasser skulle denna ordning
komma att ersättas med att pensionsklassen för befattningen blir fastställd.
Utredningen anser, att detta bör ske i fråga om befattning, som skall vara
förenad med rätt till förordnandepension, och annan befattning, därest en
högre pensionsklass än den mot 34 :e löneklassen svarande anses böra ifrågakomma.
I övrigt anser utredningen, att pensionsklassen i allmänhet bör
angivas i reglementet i fråga om befattningar, för vilka avlöningsbestämmelser
finnas meddelade i författning eller för vilka eljest enhetliga bestämmelser
om avlöningens storlek tillämpas. Där pensionsklass icke''lämpligen
låter sig jdu sådant sätt fastställas, bör det enligt utredningens mening
tillkomma SPA att bestämma den pensionsklass till vilken befattning
skall vara hänförd. Detta skulle sålunda i stort sett behöva tillämpas
i fråga om sådana grupper av befattningar, för vilka avlöningsförmånerna
av olika anledningar icke utga efter enhetliga normer. Men även i fråga
om befattningar eller grupper av befattningar hos huvudmän, beträffande
vilka pensionsrätten icke är begränsad till att avse allenast vissa särskilda
slag av befattningar, synes det, för att i pensionsreglementet icke skall i
alltför stor omfattning behöva uppräknas de särskilda slagen av förekommande
befattningar, vara lämpligt att åt pensionsanstalten överlämnas att
bestämma pensionsklassen.
123
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Enligt Atregl. är tjiinstepensionsunderlaget för tjänst beroende av slutlöneklassen
för tjänstens lönegrad. Åsättandet av lönegradsbeteckning och
lönegradsnummer innebär sålunda indirekt även fastställande av tjänstcpensionsunderlaget.
Enligt statens allmänna avlöningsreglemente gällei att
ordinarie tjänst och sådan extra ordinarie tjänst, som skall tillhöra någon
av lönegraderna Ce 25—37 eller Cs 1—24, åsättes lönegradsbeteckning och
lönegradsnummer av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut. Annan
extra ordinarie tjänst åsättes lönegradsbeteckning och lönegradsnummer av
vederbörande myndighet i enlighet med av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.
Med hänsyn till vad sålunda är förhållandet i fråga om tjänstepensionsunderlag
för de statliga tjänsterna kan det ifragasättas, huruvida icke den
pensionsanstalten för närvarande tillkommande befogenheten att bestämma
tjänstepensionsunderlag borde begränsas till att avse högst 27 :e pensionsklassen.
Pensionsutredningen har emellertid stannat för att som här
ovan angivits vilja föreslå, att pensionsanstalten vid bestämmande av pensionsklass
får gå upp till 34:e pensionsklassen. Detta skulle med hänsyn till
storleken av begynnelseunderlaget för denna pensionsklass, å ena sidan, och
det med utjämningstillägg ökade grundbeloppet av det enligt kungörelse
den 30 juni 1947 "tekniskt omräknade nu gällande maximala tjänstepensionsunderlaget
(8 000 kronor), å andra sidan, kunna anses innebära, att
vad i förevarande hänseende för närvarande gäller bibehålies.
Frågan om befattnings hänförande till pensionsklass ställer sig väsentligt
olika allteftersom för befattningen tillämpas det statliga lönesystemet
eller ej. För sina överväganden liärutinnan lämnar pensionsutredningen följande
redogörelse.
I fråga om befattning, vars avlöning reglerats i anslutning till löneplan 1
i statens löneplansförordning och med motsvarande rörlighet, som enligt
förordningen gäller för lön, blir uppgiften att bestämma befattningens pensionsklass
i allmänhet icke förknippad med någon svårighet. Bär icke pensionsunderlaget
för annan jämförlig befattning bör föranleda till annat resultat,
är den löneklass eller vilken slutavlöningen utgår avgörande för
pensionsklassen. Vid befattningen tillämpade grunder för uttagande av ersättning
för tjänstebostad eller andra av huvudmannen vid befattningen
tillhandahållna motsvarande förmåner kunna undantagsvis tänkas vara sådana,
att de böra föranleda pensionsklassens bestämmande efter annan löneklass.
I förevarande sammanhang bör med begreppet jämförlig befattning,
såvitt fråga är om befattning av samma slag, i allmänhet få förstås
sådana befattningar, för vilka avlöningen utgår efter samma löneklass. Eljest
skulle nämligen i fråga om befattningar, vilka äro likartade men beträffande
vilka olika huvudmän tillämpa skilda lönenivåer, den lägsta förekommande
lönenivån kunna bli avgörande för pensionsklassen för samtliga
ifrågavarande befattningar.
Vad härefter angår befattningar, för vilka tillämpas andra lönesystem än
det statliga, förutsätter befattningarnas infogande i det av pensionsulredningen
förordade pensionsklassystemet, att befattningshavarnas löneställning
kan anses likvärdig eller jämförlig med den löneställning som innehas
av statstjänsteman i viss lönegrad. Vid en sådan jämförelse kunna åtskilliga
vanskligheter möta, däribland icke blott sådana, som sammanhänga
med olikheter i löneskalans uppbyggnad eller antalet av och tidsintervallen
mellan förekommande uppflyttningar till högre lönebelopp, utan även sådana,
som sammanhänga med möjligheterna av förskjutningar i ortsgrup
-
124
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
peringen och i de allmänna levnadskostnaderna eller andra lönens rörlighet
i olika grad påverkande förhållanden. Endast de med dylika förskjutningar
sammanhängande vanskligheterna torde emellertid vara av större praktisk
betydelse.
Bestämmandet av den jämförliga statliga löneklassen kan röna väsentlig
inverkan av ändringar i fråga om ortsgruppering och levnadskostnader. Ett
avlöningsbelopp, som vid viss tidpunkt är jämförligt med lönen i viss löneklass,
kan sålunda vid eu senare tidpunkt befinnas jämförligt med lönen i
en annan lägre eller högre löneklass. Pensionsklassen skulle på så sätt kunna
bliva beroende av tidpunkten för densammas bestämmande. En huvudman
skulle följaktligen genom att välja lämplig tidpunkt för framställning
om en befattnings förenande med pensionsrätt eller om bestämmande av
ändrad pensionsklass kunna i viss mån påverka befattningshavarens pensionsrätt.
En sådan ordning kan knappast betraktas som tillfredsställande.
Till undvikande härav kunde tänkas att pensionsanstalten borde få möjlighet
att bestämma pensionsklassen antingen så, att den skall gälla under
förutsättning av oförändrade dyrorts- och Ievnadskostnadsförhållanden, eller
så, att förskjutningar i dyrorts- och levnadskostnaderna ej skola medföra
ändring i densamma.
Den förstnämnda möjligheten skulle förutsätta, att pensionsanstalten
skulle ha att vid ändringar i ortsgrupperingen eller förskjutningar i levnadskostnaderna
taga de tidigare fastställda pensionsklasserna under omprövning.
Då emellertid ett dylikt förfarande skulle kunna leda till friktioner
mellan pensionsanstalten, å ena sidan, samt huvudmännen och befattningshavarna,
å andra sidan, har pensionsutredningen ansett sig icke kunna
förorda, att frågan löses på sålunda angivet sätt.
En anordning, åsyftande att i största möjliga mån göra pensionsklassbestämmandet
oberoende av förskjutningar i dvrorts- och levnadskostnadsförhållandena,
förutsätter, att avlöningen alltid skall betraktas såsom 5- ortslön samt att lönen inom området för dess rörlighet å ena sidan enligt
det statliga lönesystemet och å andra sidan enligt de för vederbörande befattning
gällande lönebestämmelserna skall antagas vara bestämd efter sådan
levnadskostnadsnivå, att den löneklass som skall anses motsvara befattningshavarens
avlöning blir så låg som möjligt. Mot denna lösning kan
visserligen anmärkas att den kan leda till pensionsklasser, vilkas pensionsunderlag
kunna anses såsom oskäligt låga. Härvid bör emellertid iliågkommas
att huvudmännen ha möjlighet att anpassa lönebestämmelserna till
löneplan 1, varigenom olägenhet av för låga pensionsunderlag skulle kunna
undvikas. Då eu dylik anpassning i allmänhet torde kunna ske utan ökade
lönekostnader, synes det kunna förväntas, att flertalet huvudmän komma
att anlita denna utväg. Mot bakgrunden av principerna för den av pensionsutredningen
förordade gränsdragningen för SPA:s pensionsverksamhet
framstår också en sådan anpassning såsom naturlig.
Pensionsutredningen anser sig böra förorda, att det senare av de båda
angivna förfaringssätten i allmänhet tillämpas. Vid val av pensionsklass
för befattningar, för vilka pensionsklass skall angivas i pensionsreglementet,
synes det dock ej nödvändigt att tillämpa detta förfaringssätt. För dylika
befattningar kan nämligen anledning föreligga, att bestämma pensionsklassen
exempelvis med hänsyn till en i författning fastställd avlöning, vilken
är undandragen huvudmannens bestämmande, eller med hänsyn till
pensionsunderlaget för annan jämförlig befattning.
125
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
5. Tjänstepension och tjänstelivränta. Villkoren för rätt att komma i åtnjutande
av genast börjande tjänstepension enligt reglementet för
SPA och tjänstepension enligt Atregl. äro i huvudsak följande.
Enligt reglementet för SPA inträder rätt till genast börjande tjänstepension
vid avgång från befattning för befattningshavare, som uppnått pensionsåldern
eller som eljest är avgångsskyldig'' enligt reglementet. För flertalet
befattningshavargrupper gäller att genast börjande tjänstepension kan
erhållas vid avgång även i annat fall dock tidigast fem år före pensionsålderns
inträde. Förutsättning härför är i allmänhet, att avgången, oavsett
om den sker frivilligt eller på grund av uppsägning, föranletts av försvagad
hälsa eller minskad arbetsförmåga.
Såsom tidigare angivits inträder i allmänhet enligt reglementet för SPA
avgångsskyldighet på grund av otjänstbarhet före pensionsåldern av annan
anledning än olycksfall i tjänsten eller därmed jämförlig orsak först sedan
befattningshavaren under minst 4 år av en 5-årsperiod varit oförmögen att
tjänstgöra. Rätten att erhålla sjukpension inträder alltså vanligen först
efter en längre tids sjukledighet. Den sålunda gällande inskränkningen i
rätten att erhålla sjukpension kan ha inneburit viss garanti för att otjänstbara
eller till snar otjänstbarhet predestinerade befattningshavare icke anställas
i uteslutande eller huvudsakligt syfte att bereda befattningshavaren
möjlighet att erhålla pension. Fn liknande garanti kan i fråga om invalidpension
ha legat däri, att avgångsskyldigheten och den därav betingade
pensionsrätten är begränsad till olycksfall, som inträffar i den vid avgången
med pension innehavda befattningen.
Atregl. stadgar rätt för befattningshavare att komma i åtnjutande av
tjänstepension vid avgång efter uppnådd pensionsålder (ålderspension) eller
på grund av dessförinnan inträdd avgångsskyldighet (invalidpension
eller sjukpension). Efter medgivande i varje särskilt fall av Kungl. Maj :t
kan befattningshavare, som har högst fem år kvar till pensionsåldern, vid
frivillig avgång erhålla tjänstepension (förtidspension). Såsom förutsättning
för sådant medgivande gäller, att avgången skall befinnas icke vara
stridande mot statens intressen samt att befattningshavaren skall inneha
visst lägsta antal tjänstår, i regel det för hel ålderspension föreskrivna.
I fråga om rätt att vid avgång komma i åtnjutande av invalid- eller sjukpension
gäller emellertid enligt Atregl. såsom särskild förutsättning, att
befattningshavaren i därför stadgad ordning prövats icke lämpligen böra
förflyttas till annan befattning. Sådan prövning, vilken ankommer på
Kungl Maj :t, skall företagas, där den pensionsbeviljande myndigheten finner
anledning antaga, att befattningshavaren kan tjänstgöra i sådan annan
befattning, till vilken han må vara pliktig att låta förflytta sig.
Enligt Atregl. må pension ej tillkomma den som blivit dömd till avsättning
eller till följd av tjänstefel skild från befattning i statens tjänst eller
från annan med tjänstepensionsrätt förenad befattning eller för förbrytelse
i tidigare innehavd befattning blivit dömd, i stället för till avsättning
till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen. Någon motsvarighet till denna bestämmelse
finnes ej i reglementet för SPA.
Vad angår de bestämmelser, som böra gälla i fortsättninge n, anför
pcnsionsutredningcn följande beträffande villkoren för rätt till invalideller
sjukpension.
De för rätt till invalid- eller sjukpension enligt reglementet för SPA gällande,
bär ovan angivna inskränkningarna ha icke någon motsvarighet i
126
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
Atregl. Det synes emellertid pensionsutredningen som om en anpassning i
detta hänseende till Atregl:s bestämmelser skulle utan olägenhet kunna ske.
En fullständig anpassning skulle dock förutsätta, att föreskrifter meddelades
om förflyttningsskyldighet för befattningshavarna i likhet med vad
därom gäller för statens tjänstemän. Dylika föreskrifter skulle emellertid
få större praktisk betydelse blott om föreskrift samtidigt meddelas om skyldighet
för huvudmännen att i sin tjänst från annan huvudman övertaga
befattningshavare, som befunnits otjänstbar i sin befattning. Någon generell
föreskrift om dylik skyldighet torde dock icke kunna meddelas för
de huvudmän av olika slag, varom här är fråga. Vid sådant förhållande
och då såvitt utredningen har sig bekant Atregl:s bestämmelser om prövning
av förflyttningsskyldighet fått en synnerligen begränsad tillämpning,
anser sig utredningen icke böra föreslå, att i pensionsreglementet intages
någon motsvarighet till Atregl :s bestämmelse i detta hänseende.
Beträffande frågan om införande i SPA-pensioneringen av möjlighet till
förtidspension gör pensionsutredningen följande uttalande.
Vid övervägande av spörsmålet, huruvida rätt till förtidspension enligt
bestämmelserna i Atregl. böra införas i ett nytt pensionsreglemente har
en viss tvekan gjort sig gällande. Anledningen härtill har i huvudsak varit
den, att förtidspensionen synts utredningen vara en förmån av sådan beskaffenhet,
att därmed förbundna särskilda kostnader närmast borde bestridas
av vederbörande huvudman och att sålunda som villkor för rätt till
förtidspension borde uppställas, att huvudmannen åtager sig att till SPA
utgiva mot dessa kostnader svarande vederlag. Då emellertid rätten till
förtidspensionen bör vara beroende av Kungl. Maj :ts medgivande i varje
särskilt fall, bär det synts utredningen, som "om därmed skulle vinnas tillräckliga
garantier för att nödig återhållsamhet kommer att iakttagas samt
att utgifterna för statsverket för denna pensionsform icke skola bli särskilt
betungande. På grund härav har utredningen icke ansett sig böra
vad denna pensionsform angår föreslå någon avvikelse från Atregl :s bestämmelser.
De faktorer som äro avgörande för storleken av ålderspension (grundbelopp)
enligt Atregl. och däremot svarande genast börjande tjänstepension
enligt reglementet för SPA utgöras, förutom av tjänstepensionsunderlaget,
av antalet av de befattningshavaren tillgodoräknade tjänståren och
det för hel pension föreskrivna antalet tjänstår (tjänståldern). Beträffande
gällande bestämmelser om tjänstårsberäkning och tjänståldrar
må nämnas följande.
Bestämmelserna i reglementet för SPA och i Atregl. om tjänstårsberäkning
för tid, under vilken befattningshavare innehaft med tjänstepensionsrätt
förenad befattning, äro av i stort sett samma innebörd. Att märka är
emellertid att enligt reglementet för SPA till skillnad från Atregl. tjänstårsberäkningen
fortgår även vid kvarstående i tjänst efter pensionsålderns
uppnående.
I fråga om tjänstårsberäkning för annan tid gäller enligt reglementet för
SPA följande. °
Pension sanstalten kan pa framställning av vederbörande huvudman medgiva
tjänstårsberäkning (retroaktiv tjänstårsberäkning) för tid, varunder
befattningshavaren tjänstgjort i befattning, som med avseende å tjänstgöringens
art och omfattning varit sådan, att den kunnat förenas med pen
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
127
sionsrätt enligt reglementet. Möjligheten att medgiva retroaktiv tjänstårsberäkning
är dock begränsad till att avse befattningshavare, som innehar
befattning vid den tidpunkt, då befattningen förenas med pensionsrätt enligt
reglementet. Den som senare anställes å befattningen kan således ej
erhålla retroaktiv tjänstårsberäkning i den befattningen. Berörda möjlighet
är beskuren även såtillvida, att tjänstårsberäkning ej kan medgivas
i större omfattning än som vid nämnda tidpunkt beräknas erforderlig för
att befattningshavaren vid pensionsålderns uppnående skall kunna inneha
för hel tjänstepension föreskrivet antal tjänstår. Uppkommande avbrott
i tjänstår sberäkningen efter inträdet i SPA kan följaktligen i regel icke
kompenseras genom medgivande av ytterligare retroaktiv tjänstårsberäkning.
Enligt Atregl. beror på prövning i den ordning, Kungl. Maj :t föreskriver,
om och i vad mån tid, varunder tjänsteman fullgjort arbete eller uppdrag
i eller utom statens tjänst, må tillgodoräknas såsom tjänstår, där sådan
tillgodoräkning ej må ske enligt vad i reglementets huvudregler stadgas. I
tillämpningen har tjänstårsberäkningen i regel begränsats till att avse 2js
av den ifrågakonnnande tiden samt i vissa fall till så lång tid, som erfordras
för att befattningshavaren skall kunna uppnå det för hel ålderspension
föreskrivna antalet tjänstår. Begränsningen till 2/:i har föranletts av att befattningshavaren
icke under avsedd tid behövt vidkännas några pensionsbidrag.
Vad angår tjänståldern är denna i reglementet för SPA bestämd i de för
befattningen gällande särskilda bestämmelserna. Såsom tjänståldrar förekomma
33, 30 och 25 år samt, för vissa befattningshavare vid de kungl.
teatrarna, 22 och 20 år. Enligt Atregl. gäller i allmänhet såsom tjänstålder
30 år eller för befattningar, upptagna i en såsom bilaga till tillämpningsföreskrifterna
fogad tjänståldersförteckning, 25 år.
Beträffande tjänstårsberäkning och tjänståldrar för f r a in t iden anför
pensionsutredningcn följande.
Vad angår reglerna för tjänstårsberäkning för tid, varunder befattningshavare
innehaft med tjänstepensionsrätt förenad anställning, synes det enligt
pensionsutredningens mening i stort sett icke finnas anledning att göra
någon avvikelse från vad i sådant hänseende gäller enligt Atregl. i vidare
mån än som betingas av här nedan föreslagna förfarande för beräkning av
pension i fall, då underlagshöjning förekommit.
Den enligt reglementet för SPA förefintliga möjligheten att mot engångsavgift
bereda befattningshavare rätt att i viss omfattning räkna tjänstår
för tid, under vilken han icke ägt pensionsrätt, anser pensionsutredningen
böra bibehållas. Nu gällande inskränkning, enligt vilken berörda
möjlighet står öppen allenast i fråga om befattningshavare, som innehar
befattning, då den anslutes till SPA, synes emellertid böra slopas. Därjämte
bör tid kunna få tillgodoräknas som kompensation för sådant avbrott
i tjänstårsberäkningen, som inträffat efter inträdet i SPA.
Ovan angivna tjänstårsberäkning avser tid för anställning i befattning,
som kunnat förenas med pensionsrätt enligt reglementet för SPA, om detsamma
varit gällande. Den enligt Atregl. på Kungl. Maj ds prövning beroende
tjänstårsberäkningen kan avse varje tid, varunder tjänstemannen fullgjort
arbete eller uppdrag i eller utom statens tjänst. Det synes pensionsutredningen
icke vara befogat att i ett reglemente för befattningshavare i
staten närstående verksamhet göra avvikelse från vad sålunda gäller enligt
Atregl. Även för här avsedd tjänstårsberäkning torde emellertid särskild
128
Kungl. Maj.ts proposition nr 200
avgift böra av huvudmannen erläggas. Hinder synes vid sådant förhållande
icke behöva möta för medgivande av tjänstårsberäkning i samma omfattning,
som kunnat ifrågakomma, om det gällt anställningstid i befattning,
som kunnat förenas med pensionsrätt.
Tjänståldern synes böra, i likhet med vad som gäller enligt Atregl:s bestämmelser,
i allmänhet utgöra 30 år. Där särskilda skäl därtill äro torde
tjänståldern emellertid böra bestämmas till 25 år eller, såvitt angår vissa
befattningshavare vid de kungl. teatrarna, till 22 eller 20 år. Tjänståldern
33 år synes icke vidare böra förekomma.
Reglerna för själva pensionsberäkningen äro enligt reglementet
för S P A i stort sett följande.
Årsbeloppet av genast börjande tjänstepension är i allmänhet lika med
det för befattningshavaren vid avgången gällande tjänstepensionsunderlaget
(avgångsunderlaget), därest befattningshavaren innehar det för hel
tjänstepension stadgade antalet tjänstår.
Härvid är emellertid att märka, att —- för det fall tjänstepensionsunderlaget
för den vid avgången innehavda befattningen under tiden för den avgående
befattningshavarens anställning i densamma höjts, utan att detta
skett på grund av en av statsmakterna beslutad lönereglering — det nya underlaget
endast under förutsättning, att huvudmannen erlagt enligt reglementet
ifrågakommande engångsavgift för höjningen, blivit gällande för befattningshavaren.
Där befattningshavaren icke innehar det för hel tjänstepension föreskrivna
antalet tjänstår gälla i viss mån olika regler för pensionsberäkningen,
allteftersom fråga är om ålderspension, invalidpension eller sjukpension.
Vad angår ålderspensionen gäller att pensionen beräknas försäkringstekniskt
(försäkringsteknisk pension), där den avgående vid pensionsåldern
icke räknade minst 10 tjänstår så ock i annat fall, där befattningshavaren
vid nämnda ålder icke räknade minst det antal tjänstår som motsvarar
tjänståldern, om sådan beräkning stadgas i de för befattningen gällande
särskilda bestämmelserna. Eljest är ålderspensionen lika med avgångsunderlaget
avkortat i förhållande till antalet bristande tjänstår (proportionellt
avkortad pension).
Försäkringsteknisk pension bestämmes på samma sätt som proportionellt
avkortad pension, dock efter ett tjänstepensionsunderlag, som beräknas enligt
i reglementet angivna grunder. Enligt dessa grunder anses tjänstepensionsunderlaget,
efter vilket pensionen skall bestämmas, uppbyggt genom
tillgodoräkning av vissa i reglementet definierade på varje del av tjänstetiden
belöpande försäkringsavgifter av sådan storlek, att de beräknas motsvara
den förväntade proportionellt avkortade pensionen. Härvid gäller
emellertid att försäkringsavgiften icke må överstiga den som skulle tillgodoräknats,
därest befattningshavaren tillträtt befattningen så lång tid före
pensionsåldern som motsvarar tjänståldern. På grund av denna begränsning
blir det tjänstepensionsunderlag efter vilket försäkringsteknisk pension
bestämmes endast undantagsvis lika stort som det efter vilket proportionellt
avkortad pension beräknas. Om underskottet på tjänstår är mera avsevärt
eller om befattningshavaren en eller flera gånger övergått från befattning
med lägre till befattning med högre tjänstepensionsunderlag, kan
skillnaden mellan det för proportionellt avkortad pension å ena sidan och
det för försäkringsteknisk pension å andra sidan bestämmande tjänstepensionsunderlaget
och följaktligen också skillnaden mellan pensionerna bli av
betydande storlek.
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
129
I fråga om invalidpension gäller att denna oberoende av antalet vid avgången
intjänta tjänstår i allmänhet motsvarar den ålderspension som den
avgående skulle erhålla, därest han kvarstode i befattningen till pensionsåldern.
Sjukpensionen beräknas på samma sätt som ålderspension. Den skall
dock motsvara minst s/4 av hel pension eller den mindre ålderspension som
den avgående skulle erhålla, därest han kvarstode i befattningen till pensionsåldern.
Enligt Atregl. gäller i motsvarande hänseenden i huvudsak följande.
Ålderspensionen bestämmes i praktiskt taget varje fall efter avgångsunderlaget.
Om befattningshavaren innehar minst det antal tjänstår som motsvarar
tjänståldern är ålderspensionens grundbelopp lika med avgångsunderlaget
(hel pension). Vid mindre antal tjänstår utgår avkortad pension.
Dennas grundbelopp motsvarar avgångsunderlaget minskat, om tjänståldern
är 30 år, med 1/1X och, om tjänståldern är 25 år, med l/m för varje full fjärdedel
av år, varmed antalet tjänstår understiger tjänståldern.
Grundbeloppet av invalidpension motsvarar avgångsunderlaget. Grundbeloppet
av sjukpension bestämmes på samma sätt som grundbeloppet av ålderspension,
dock skall grundbeloppet av sjukpension motsvara minst 75
procent av avgångsunderlaget, i den mån grundbeloppet icke härigenom
överstiger grundbeloppet av den ålderspension som den avgående kunnat
erhålla, därest han under oförändrade förhållanden kunnat kvarstå i sin
befattning till pensionsålderns inträde.
Grundbeloppet av förtidspension beräknas på samma sätt som grundbeloppet
av ålderspension. Förtidspensionen skall dock under den från avgången
till pensionsålderns inträde återstående tiden vara minskad, om
tjänståldern är 30 år, med 1/lso och, där tjänståldern är 25 år, med 1/ls> för
varje fullt eller påbörjat kvartal av den återstående tiden.
Beträffande de allmänna reglerna för pensionsberäkningen inom den
framtida SPA-pensioneringen anför pensionsutredningen följande.
Med utgångspunkt från pensionsutredningens principiella inställning till
pensioneringen genom SPA har det synts utredningen naturligt att i fråga
om beräkningen av pensions storlek eftersträva en sådan ordning, som medger
utmätande av samma pension åt en icke-statlig befattningshavare som
åt en befattningshavare i statens tjänst med eljest jämförliga anställningsförhållanden
m. m. Samtidigt härmed har emellertid för utredningen som
en angelägenhet av vikt framstått, att staten icke i det särskilda fallet belastas
med kostnader utöver det bidrag staten i princip anses böra lämna
till pensioneringen. De kostnader som härvid närmast åsyftas äro sådana,
vilka sammanhänga med förhöjning av det för befattning gällande pensionsunderlaget
och befordringar eller eljest övergång från befattning med
lägre till befattning med högre pensionsunderlag, eller sålunda sådana förhållanden,
varöver staten icke kan antagas ha samma inflytande, när det
gäller icke-statliga befattningshavare som i fråga om statens egna anställningshavare.
För att dessa kostnader icke skola drabba staten i större omfattning
än kostnaderna i övrigt för befattningshavarens pensionering, synes
det utredningen erforderligt, att rätten till viss del av pensionen göres
beroende av alt huvudmannen erlägger en särskild avgift. Denna avgift
torde böra motsvara kapitalvärdet vid avgiftsbetalningen av berörda pensionsdel
med avdrag för det bidrag staten torde böra lämna.
il Ilihang till riksdagens protokoll 101/9. 1 samt. Nr 200.
130
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Vid sina överväganden i fråga om principerna för beräkning av storleken
av den av särskild avgiftsbetalning beroende pensionsdelen har pensionsutredningen
stannat för att förorda en anordning, enligt vilken pensionsdelen
skulle komma att motsvara skillnaden mellan, å ena sidan, det
pensionsbelopp som skulle kunna beräknas utan denna anordning och, å
andra sidan, det pensionsbelopp som skulle beräknas, därest tjänståren före
underlagshöjningen ej medräknas till större del än som motsvarar förhållandet
mellan de före och efter höjningen gällande tjänstepensionsunderlagen.
Vad angår de särskilda reglerna för beräkning av invalidpension uttalar
pensionsutredningen, att det synes utredningen, att den i reglementet för
SPA fastställda begränsningsregeln, enligt vilken invalidpension ej får överstiga
den ålderspension, som skulle kunnat intjänas, bör bibehållas.
Med avseende å den pensionsrätt, som enligt reglementet för SPA
och Atregl. tillkommer den som avgår utan rätt att vid avgången omedelbart
erhålla tjänstepension, gäller i huvudsak följande.
Den som avgår från befattning, förenad med pensionsrätt enligt reglementet
för SPA, utan att vid avgången erhålla genast börjande tjänstepension,
är berättigad att vid uppnående av den för befattningen stadgade pensionsåldern
eller från den tidigare tidpunkt, då han blivit varaktigt oförmögen
till arbete, komma i åtnjutande av uppskjuten tjänstepension. Rätten
till uppskjuten pension förloras dock, därest den avgångne vid den tidpunkt,
då pensionen skulle börja utgå, innehar annan med tjänstepensionsrätt
förenad befattning eller för sådan befattning åtnjuter tjänstepension, vid
vilkens beräkning tillgodoräknats den tjänstgöring på vilken rätten till uppskjuten
tjänstepension skulle ha grundats.
Motsvarigheten till uppskjuten tjänstepension benämnes i Atregl. tjänstelivränta.
Såsom förutsättning för rätt till tjänstelivränta gäller, att befattningshavaren
under minst tre års tid före avgången innehaft anställning,
som vid avgångstillfället var förenad med tjänstepensionsrätt, samt att han
icke därefter innehaft annan med tjänstepensionsrätt förenad befattning.
Tjänstelivränta utgår antingen såsom uppskjuten livränta tidigast från och
med månaden näst efter den varunder befattningshavaren uppnått 65 års
ålder, eller såsom förtidslivränta tidigast från den tidpunkt från vilken folkpension
erhållits på grund av varaktig oförmåga till arbete.
Uppskjuten tjänstepension, som börjar vid pensionsåldern, beräknas så,
att dess kapitalvärde vid avgången motsvarar kapitalvärdet av de tjänstepensionsavgifter,
befattningshavaren haft att erlägga enligt reglementet. Om
avgången föranletts av befattningens indragning medräknas jämväl de avgifter
som huvudmannen haft att erlägga ävensom de avgifter som ankommit
på staten. Sådant medräknande sker, oberoende av anledningen till avgången,
alltid i fråga om befattningshavare vid polisväsendet ävensom för
vissa andra befattningshavare i särskilda fall. För teaterpersonalen gälla
särskilda regler. Uppskjuten tjänstepension, som börjar före pensionsåldern,
motsvarar 3/4 av det för sagda ålder beräknade beloppet.
Uppskjuten livränta beräknas enligt Atregl. på samma sätt som grundbeloppet
av ålderspension. Härvid tillämpas dock såsom tjänstålder alltid
30 år eller den längre tid som motsvarar antalet tjänstår, utökat med den vid
avgången till 65 års ålder återstående tiden. I fråga om den som innehar
mindre än 30 tjänstår gäller härutöver att det enligt nu angivna grunder
beräknade beloppet minskas med 1/w procent för varje bristande fjärdedels
131
Kungi. Maj:ts proposition nr 200.
tjänstår. Förtidslivränta bestämmes på så sätt, att dess kapitalvärde vid den
tidpunkt, då livräntan vidtager, enligt av Kungl. Maj :t fastställda grunder
motsvarar kapitalvärdet vid samma tidpunkt av den uppskjutna livräntan.
Förtidslivräntan skall dock motsvara lägst 10 procent av den uppskjutna
livräntans begynnelsebelopp.
Efter erinran om att 1945 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj :t (nr
348) anhållit om utredning angående en närmare anpassning av tjänstelivränterätten
till den s. k. oantastbarhetsprincipen yttrar pensionsutredningen
beträffande den framtida SPA-pensioneringen.
Lösningen av frågan om livränterättens framtida gestaltning inom det statliga
pensionsväsendet och därmed frågan om pensionsrättens oantastbarhet
torde komma att bli föremål för särskild utredning. Vid sådant förhållande
har pensionsutredningen icke ansett sig böra för befattningshavare, anslutna
till SPA, föreslå några principiella avvikelser från Atreghs och Afregl:s
livräntebestämmelser, varigenom lösningen av dessa frågor skulle kunna
föregripas.
6. Familjepension och familjelivränta. I fråga om avgränsningen av de
kategorier efterlevande som kunna erhålla familjepension jämlikt reglementet
för SPA eller Afregl. gäller i huvudsak följande.
Enligt reglementet för SPA äro, när innehavare av eller förutvarande innehavare
av befattning, förenad med familjepensionsrätt, avlider, dennes efterlämnade
änka och arvsberättigade egna barn under vissa villkor berättigade
till familjepension. Äktenskap grundlägger dock icke pensionsrätt, om det
ingås efter det mannen fyllt 65 år eller under det han lider av sjukdom, som
inom 6 månader efter äktenskapets ingående medför hans död, och utan att
genom äktenskapet barn legitimeras. Skulle anledning finnas till antagande,
att sjukdomens livsfarliga beskaffenhet vid äktenskapets ingående icke varit
för någon av makarna bekant, har dock pensionsanstalten rätt medgiva, att
familjepension må utgå. Familjepensionen utgår till änka, så länge hon
lever ogift, och till barn till dess det uppnår 21 års ålder eller dessförinnan
träder i äktenskap. Om barnet vid uppnåendet av 21 års ålder befinnes varaktigt
oförmöget till arbete, bibehåller det dock rätten till familjepension,
så länge arbetsoförmågan fortfar.
Jämlikt Afregl. äro även änkling och adoptivbarn samt i vissa fall frånskild
make berättigade till familjepension. Enligt Afregl. gäller dessutom
beträffande barnen, att pensionsrätten avser icke allenast arvsberättigat barn
utan även utomäktenskapligt barn efter manlig befattningshavare. Make
(änka, änkling eller frånskild make) är enligt Afregl. ej berättigad till
pension, om äktenskapet ingåtts efter det befattningshavaren fyllt 60 år.
Barn, som fyllt 19 år, är ej heller pensionsberättigat. I fråga om befattningshavares
adoptivbarn gäller enligt samma reglemente, alt barnet ej blir pensionsberättigat,
om adoptionen ägt rum efter det befattningshavaren fyllt
50 år.
En anpassning i fråga om familjepensionsrättens omfattning för de under
reglementet för SPA inordnade befattningshavarna efter vad därutinnan
enligt Afregl. gäller för statens tjänstemän skulle, som av den förut lämnade
redogörelsen framgår, bl. a. innebära utvidgning av kvinnlig befattningshavares
familjepensionsrätt till att omfatta förutom barn även eller
-
132
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
levande make (änkling). Beträffande den framtida SP A-pensioneringen
anför pensionsutredningen, dock med reservation från ledamoten
Björns sida.
Pensionsrätt för make till kvinnlig befattningshavare i statens tjänst infördes
med 1936 års allmänna familjepensionsreglemente. Detta föranleddes
närmast av lönetekniska skäl. Utan sådan pensionsrätt ansågos nämligen de
enligt Afregl. utgående familjepensionsavdragen icke kunna fastställas till
enhetliga belopp för män och kvinnor. Med skilda avdragsbelopp skulle män
och kvinnor i samma löneställning komma i åtnjutande av till beloppen olika
behållen lön, vilket ansågs icke böra ifrågakomma.
I och med övergången till det för statens tjänstemän nu tillämpade lönesystemet,
vilket karakteriserats som ett nettolönesystem av den anledningen
att de i löneförfattningarna fastställda lönebeloppen skola utgå utan avdrag
motsvarande de tidigare pensionsavdragen, synas ovan omnämnda skäl för
pensionsrätt åt änkling ha helt bortfallit. Å andra sidan synes den allt
vanligare företeelsen, att båda makarna genom förvärvsarbete utom hemmet
bidraga till eget och familjens uppehälle, ha medfört en viss utjämning
i fråga om behovet av pension för manlig och kvinnlig befattningshavares
efterlevande make. Det kan vid sådant förhållande tänkas, att icke blott
spörsmålet om familjepension åt änkling utan även frågan om efterlevande
makes pensionsrätt i hela dess vidd kan befinnas snart nog böra bli föremål
för omprövning av statsmakterna. Med hänsyn härtill synes det utredningen
icke vara tillrådligt, att för närvarande utvidga den rätt till familjepension
för efterlevande make, som nu gäller enligt reglementet för SPA.
Utredningen anser sig därför icke böra föreslå, att familjepensionsrätten
utsträckes till att avse änkling efter avliden befattningshavare.
I övrigt föreslår pensionsutredningen med avseende å familjepensionsrätten
inom SP A-pensioneringen icke några principiella avvikelser från vad
därom gäller enligt Afregl. Detta innebär bl. a. att pensionsrätt införes för
adoptivbarn och frånskild hustru ävensom viss förbättring av barnpensioneringen.
7. Rörligt tillägg. Beträffande gällande b e s t ä in in e 1 s e r må nämnas
följande.
Å tjänstepension, som avses i reglementet för SPA, utgingo intill den 1
juli 1947 dyrtids- och kristillägg. Beträffande ett fåtal befattningar förekom
även pensionsförhöjning och för vissa av dessa jämväl pensionstillägg. De
sålunda utgående sammanlagda pensionsförmånerna, beräknade med tilllämpning
av de under andra kvartalet 1946 gällande procenttalen för bestämmande
av rörliga tilläggsförmåner, utbytas enligt kungörelse den 30 juni
1947 (nr 658) angående förbättring av vissa från statens pensionsanstalt
och lärarinnornas pensionsanstalt utgående pensioner in. in. tills vidare
mot förbättrad eller tekniskt omräknad tjänstepension. Dylik pension består
av grundbelopp och rörligt tillägg. Det rörliga tillägget utgår under samma
förutsättningar och med beräkning enligt samma procenttal, som gälla
angående höjning av månadslön, angiven i de i statens löneplansförordning
intagna grundlönetabellerna. Rörligt tillägg utgår icke å del av grundbelopp,
som överstiger 800 kronor för månad. Grundbeloppet innefattar, förutom
den reglementsenliga pensionen, förekommande pensionstillägg, pensionsförhöjning
och förbättring samt så mycket av dyrtids- och kristilläggen
som erfordras för att de sammanlagda pensionsförmånerna, bortsett från
133
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
förbättringen, med de tillämpade procenttalen bli av samma storlek före
och efter utbytet.
Å familjepension, omräknad enligt kungörelsen den 22 juni 1939 (nr
508), angående ny familjepension i vissa fall, utgingo procentuellt tillägg
och kristillägg. Dessa pensionsförmåner skola enligt förenämnda kungörelse
den 30 juni 1947 tills vidare utbytas mot förbättrad eller, såvitt angår överåriga
barn, tekniskt omräknad familjepension. Dylik pension består liksom
förbättrad eller tekniskt omräknad tjänstepension av grundbelopp och rörligt
tillägg.
Pensionsutredningen uttalar, att anpassningen av pensioneringsgrunderna
för befattningshavare, anslutna till SPA, efter de för statens befattningshavare
gällande pensionsbestämmelserna även bör inbegripa den i Atregl.
och Afregl. fastställda förmånen av rörligt tillägg.
8. Pensionsavgifter. Enligt reglementet för SPA förekomma dels
årliga avgifter, dels i vissa fall engångsavgifter.
Årlig avgift förutsättes skola erläggas av befattningshavaren och beträffande
flertalet befattningar även av huvudmannen.
Den årsavgift som befattningshavaren skall ha att erlägga består av
tjänste- och familj epensionsavgifter, vilka i regel bestämmas i förhållande
till befattningens tjänste- respektive familjepensionsunderlag och efter procentuella
avgiftssatser, som angivas i de för befattningen gällande särskilda
bestämmelserna. Avgiftssatserna ha i stort sett fastställts efter beräkningar,
som grundats på principen, att avgifterna för de särskilda befattningshavargrupperna
skola motsvara viss del, vanligen en tredjedel, av tjänstepensionsförmånens
matematiska värde samt hela värdet av familjepensionsförmånen.
I huvudsak till följd av skiljaktigheterna i fråga om. pensions- och
inträdesåldrar befattningshavargrupperna emellan ha dessa beräkningar
lett till avgiftssatser, vilka till storleken utvisa betydande avvikelser från
varandra.
Huvudmannens årsavgift är, där sådan avgift förekommer, i regel lika
stor som befattningshavarens tjänstepensionsavgift. Beträffande vissa befattningshavare
gäller dock att huvudmannens arsavgift är dubbelt sa stor.
Engångsavgift förekommer i samband med s. k. retroaktiv tjänstårsberäkning
samt i vissa fall vid höjning av befattnings pensionsunderlag.
Engångsavgiften för retroaktiv tjänstår sberäkning skall vara lika med
den försäkringsfond som beräknas ha blivit uppsamlad genom de årsavgifter
som skulle erlagts, om reglementet för SPA varit gällande under den
tid, tjänstårsberäkningen avser. Vid engångsavgiftsberäkningen förutsättas
årsavgifterna ha utgått med hela det mot pensionsförmånernas matematiska
värde svarande beloppet. Engångsavgift vid höjning av pensionsunderlag
beräknas på motsvarande sätt med hänsyn till den ökning av pensionsförmånerna
som föranledes av underlagshöjningen. För en del befattningshavargrupper
stadgas — i allmänhet i särskilda övergångsbestämmelser
med i viss mån tidsbegränsad giltighet — att engångsavgift i den del
den avser tjänstepension skall utgå med viss nedsättning.
Atregl. och Afregl. innehålla inga stadganden om pensionsavgifter. Detta
sammanhänger med, att dessa pensionsreglementen liksom de för befattningshavarna
gällande avlöningsbestämmelserna äro grundade på det s. k.
nettolönesystemet. Utmärkande för detta system är alt de i vederbörande
löneplaner fastställda lönerna utgå utan avdrag för pensionsavgifter. Med
hänsyn härtill ha lönerna satts lägre än som skolat ske, om ett bruttolönesystem
med särskilda avgifter från befattningshavarna tillämpats.
134
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
Nettolönesystemet kan sägas innebära, att staten av de mot nettolönerna
svarande bruttolönerna för pensioneringsändamål innehåller så mycket,
som skulle ha utgjort befattningshavarnas pensionsavgift vid ett bruttolönesystem.
Härigenom blir statens egentliga bidrag till pensioneringen begränsat
till att motsvara den del av pensionskostnaderna som icke täckes
av de av bruttolönerna innehållna beloppen.
Vad angår avgiftssystemet för den framtida S P A - pensioneringen
blir detta i första hand beroende av den omfattning i vilken staten
anses skola bidraga till kostnaderna för pensioneringen. Pensionsutredningen
uttalar härom, att det vid genomförande av den föreslagna gränsdragningen
för den av SPA omhänderhavda pensioneringen synes rimligt,
att staten bidrager till denna pensionering efter ungefär samma grunder som
till pensioneringen av sina egna tjänstemän. För de befattningshavare som
skola vara anslutna till SPA syntes därför böra beräknas pensionsavgifter
med belopp motsvarande skillnaderna mellan vederbörande brutto- och nettolöner.
I anslutning härtill föreslår pensionsutredningen, att pensionsavgifterna
skola bestå av dels grundavgift motsvarande skillnaden mellan bruttooch
nettogrundlönebeloppen för den löneklass med hänsyn till vilken pensionsklassen
för vederbörande befattning bestämts, dels ock rörlig tilläggsavgift
beräknad å grundavgiften och med tillämpning av det för bestämmande
av rörligt tillägg å pension gällande procenttalet.
De av pensionsutredningen föreslagna pensionsavgifterna äro att anse
såsom huvudmansavgifter. Härom anför utredningen följande.
De föreslagna pensionsunderlagsskalorna överensstämma i huvudsak med
de i Atregl. och Afregl. fastställda underlagsskalorna. Dessa senare skalor
bygga på nettolönesystemet. Det synes vid sådant förhållande icke böra ifrågakomma,
att de pensionsavgifter som skola utgå för pensionering i SPA
uttagas av befattningshavarna genom avdrag från den nettolön efter vilken
pensionsklassen bestämts. Ett sådant uttagande av avgift skulle nämligen
innebära, att befattningshavaren finge vidkännas dubbelt så stor avgift till
pensioneringen som den vid nettolönesystemet tänkta. Avgifterna böra därför
i sin helhet åvila huvudmännen. Detta bör emellertid icke utgöra hinder
för huvudmännen att tillämpa ett bruttolönesystem och därvid från lönen
avdraga mot avgiften eller del av avgiften svarande belopp, där hinder för
sådant avdrag ej möter på grund av gällande lönebestämmelser. I fråga om
befattningar, för vilka sådant avdrag göres och för vilka statens pensionsanstalt
har att bestämma pensionsklassen, bör vid pensionsklassbestämningen
såsom nettolön anses det belopp som återstår efter verkställt avdrag.
I detta sammanhang berör utredningen även verkningarna av det föreslagna
avgiftssystemet i jämförelse med det i reglementet för SPA innefattade.
Härom anför utredningen följande.
Det av pensionsutredningen här ovan förordade avgiftssystemet innebär,
att grundavgiften för samtliga befattningshavare, hänförda till en och samma
pensionsklass, kommer att utgå efter en enhetlig procentsats i förhållande
till tj änstepensionsunderlagen. Denna procentsats, som skulle komma
att ersätta samtliga enligt nu gällande reglemente för SPA förekomman
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
135
de motsvarande procentsatser, är för flertalet befattningar ungefär densamma
eller lägre än den som motsvarar huvudmannens och befattningshavarnas
nuvarande sammanlagda avgifter i förhållande till tjänstepensionsunderlaget.
Genom att de för närvarande vid sidan av de reglementsenliga pensionerna
av statsmedel utgående tilläggsförmånerna i sin helhet komma att
utgöra grund för avgiftsberäkningen, bli emellertid avgiftsbeloppen vid lika
sammanlagda tjänstepensionsförmåner i allmänhet större än de nu gällande
motsvarande beloppen. En höjning av de nuvarande avgifterna är i och
för sig befogad med hänsyn till inträffade förändringar i vissa på pensionskostnaderna
inverkande faktorer, särskilt räntan och dödligheten. För några
mindre grupper av befattningar, för vilka nuvarande avgifter äro förhållandevis
höga och beträffande vilka 1947 års pensionsreglering i fråga om
tjänstepension endast innebär en teknisk omräkning, kunna dock de nya
avgifterna — om hänsyn tages till kostnaden för familjepensionens förbättring
dels genom nämnda pensionsreglering dels ock i samband med övergång
till nytt pensionsreglemente — anses något lägre än de nu gällande.
I fråga om befattningar, för vilka huvudmannen enligt nuvarande reglemente
icke har att erlägga årlig avgift, skulle det av pensionsutredningen
förordade avgiftssystemet leda till en högre avgiftshöjning än för övriga
befattningar. Detta bör emellertid enligt utredningens mening icke föranleda,
att för dessa huvudmän införes en särskild lägre avgiftsskala. Befinnes sådan
huvudman böra beredas lindring i sin avgiftsplikt, synes detta kunna
ske genom anvisande av direkta statsbidrag för ändamålet.
I fråga om grunder för bestämmande av den särskilda avgift som pensionsutredningen
föreslagit skola utgå för rätt till viss tjänstår sberäkning
anför utredningen följande.
Vad angår storleken av den särskilda avgiften anser pensionsutredningen,
att avgiften i princip bör avvägas så, att förhållandet mellan densamma och
den försäkringstekniskt beräknade kostnaden för de ökningar av tjänsteoch
familjepensionsförmånerna, som hänföra sig till den genom avgiftens erläggande
förvärvade tjänstår sberäkningen, blir detsamma som förhållandet
mellan den föreslagna årliga avgiften och den för täckande av pensionsförmånerna
i övrigt erforderliga årliga försäkringsavgiften. Staten torde alltså
böra bidraga till pensionskostnaderna i stort sett i samma omfattning, vare
sig huvudmannen bestrider sin andel däri genom årlig avgift eller genom
särskild avgift.
De årliga avgifterna kunna i skilda fall täcka olika stor del av pensionskostnaderna,
vilket sammanhänger med att avgifterna avses skola utgå etter
eu enhetlig avgiftsskala, ehuru på grund av skiljaktighet i pensionsåldrar
in. in. pensionskostnaderna för befattningshavare i samma pensionsklass
kunna variera högst avsevärt. Den för de särskilda avgifterna sålunda uppställda
principen skulle i tillämpningen komma alt innebära, att dessa avgifter
också skulle komma att motsvara olika stora delar av kostnaderna
för pensionsökningarna. Enligt pensionsutredningens mening böra emellertid
de särskilda avgifterna bestämmas enhetligt, såtillvida att de alltid skola
täcka en och samma del av nämnda kostnader. Den särskilda avgiften bör
avvägas så, att staten regelmässigt icke kommer att lämna större bidrag
till pensionsökningen än till pensionen i övrigt. Med hänsyn härtill och till
resultatet av verkställda undersökningar rörande täckningsprocenten i olika
fall har utredningen stannat för alt vilja föreslå, att den särskilda avgiften
skall bestämmas till hälften av kostnaderna för pensionsökningarna.
136
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Om på grund av speciella förhållanden vid inordnande i pensioneringen
av nya befattningshavargrupper eller eljest lindring i fråga om engångsavgift
skulle anses behövlig, synes det böra ankomma å statsmakterna att fatta
särskilt beslut därom.
9. Det föreslagna pensionsreglementets detaljbestämmelser. I ett särskilt
avsnitt av sitt betänkande lämnar pensionsutredningen en specialmotivering
till det föreslagna pensionsreglementets detaljbestämmelser. Endast i
den mån motiveringen till eller innebörden av dessa detaljbestämmelser icke
framgår av den föregående framställningen eller bestämmelserna föranlett
erinringar i avgivna yttranden eller i övrigt särskilt uttalande från min sida
ansetts påkallat har jag i det följande i allmänhet ansett mig behöva redogöra
för eller ingå på en närmare behandling av utredningens förslag och
den därtill knutna specialmotiveringen. Beträffande de delar av reglementsförslagets
detaljbestämmelser, som jag icke närmare berör och vilkas innebörd
icke framgår av vad jag i det föregående anfört, torde jag sålunda
få hänvisa till utredningens specialmotivering (betänkandet sid. 205—-256).
9 §. Avgångsskyldighet.
3 mom. Enligt 6 § 4 mom. Atregl. äger Kungl. Maj :t i vissa fall förklara
ordinarie tjänsteman skyldig att avgå från tjänsten och entlediga
honom, ehuru han icke är avgångsskyldig enligt vad i reglementet eljest
stadgas. Reglementsförslaget upptager i detta moment en motsvarighet härtill.
Med hänsyn till att entledigande av icke-statliga befattningshavare vanligen
ankommer på huvudmannen eller annan statlig myndighet än Kungl.
Maj :t, har momentet så utformats, att entledigande i sådant fall må meddelas
av huvudmannen respektive vederbörande statliga myndighet efter
erhållet medgivande av Kungl. Maj :t.
Den anställningsform genom vilken befattningshavarens rättsliga ställning
kommer till uttryck är, såvitt angår vissa av de av reglementsförslaget omfattade
befattningshavargrupperna, helt och hållet beroende på huvudmannens
beslut. Med anledning härav uppställer sig frågan huruvida momentets
tillämplighet skall göras till föremål för någon särskild begränsning. Pensionsutredningen
anför härom i huvudsak följande.
Med hänsyn till den med entledigande enligt detta moment följande rätten
till sjukpension har inom pensionsutredningen förekommit viss tvekan,
huruvida momentet bör tillämpas oavsett den ordning, i vilken beslutet om
anställningsformen meddelats. Härvid har bland annat framhållits att en
sådan oinskränkt tillämpning kunde föranleda huvudmännen att i större utsträckning
än som av andra skäl kunde anses påkallat fastställa en med
ordinarie anställning i statens tjänst jämförlig anställningsform. Det har
även pekats på möjligheten, att en huvudman i uteslutande syfte att bereda
viss befattningshavare rätt till sjukpension kunde tänkas benägen ändra anställningsformen
för att momentet må vinna tillämpning. Vid det förhållandet
att prövning av fråga om entledigande enligt detta moment skall ankomma
å Kungl. Maj :t har pensionsutredningen emellertid funnit de anförda
betänkligheterna icke böra föranleda annan avgränsning av momentets
tillämplighet än den som utredningen förordat i den allmänna motiveringen.
137
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
13 §. Förutsättningar för rätt till tjänstepension för tjänstemän i
allmänhet.
1 mom. Angående en i andra stycket av detta moment av pensionsutredningen
föreslagen inskränkning i fråga om nyanställd befattningshavares
rätt att erhålla invalid- eller sjukpension anför pensionsutredningen följande.
De i nu gällande reglemente för SPA innefattade bestämmelserna om avgångsskyldighet
och rätt till tjänstepension vid otjänstbarhet före pensionsåldern
kunna anses innebära viss garanti för att befattningshavare icke anställas
i uteslutande syfte att bereda honom möjlighet att erhålla invalideller
sjukpension. För att i någon mån erhålla en motsvarande garanti föreslås
i andra stycket av momentet en bestämmelse, enligt vilken i vissa fall
rätt till invalid- eller sjukpension ej tillkommer den som inom ett år efter
tillträde av befattning eller efter framställning om registrering av befattning
blivit avgångsskyldig på grund av otjänstbarhet. Om befattningshavaren
övergått till befattningen från annan med tjänstepensionsrätt förenad befattning,
synes han emellertid vid reglementets tillämpning böra anses kvarstå
i sistnämnda befattning för att icke genom övergången lida förlust av
rätt till tjänstepension. Vid utformandet av den föreslagna bestämmelsen
har i det hänseende, varom nu är fråga, förutsatts, att det antagna kvatståendet
icke leder till högre pensionsbelopp än det som kunnat beräknas
för den vid avgången innehavda befattningen.
14 §. Förutsättningar för rätt till förordnandepension.
t mom. Enligt 22 § 1 mom. tredje och fjärde styckena Atregl. kan Kungl.
Maj :t medgiva förordnandetjänsteman rätt till förordnandepension under
förutsättningar, vilka delvis motsvara de som beträffande tjänstemän i allmänhet
i reglementet stadgas för medgivande av rätt till förtidspension. I
anslutning till den i reglementsförslaget i andra och tredje stycket detta
moment föreslagna motsvarigheten till förenämnda författningsrum i Atregl.
anför pensionsutredningen följande.
Förordnandepension i fall, som här avses, kan betraktas såsom förtidspension.
Förutsättning för egentlig förtidspension är enligt Atregl. i överensstämmelse
med vad som gällde enligt 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente
bland annat, att befattningshavaren skall inneha visst minsta
antal tjänstår. Under det att tjänståren härvid enligt sistnämnda reglemente
beräknades enligt vanliga regler, beräknas tjänståren enligt Atregl. däremot
utan avdrag för tjänstledigheter eller avkortning i tjänstgöringen.
Pensionsutredningen anser, att bestämmelserna om beräkning av tjänstår
i förevarande hänseende borde vara av samma innebörd i fråga om förordnandepension,
vilken är att betrakta som förtidspension, som i fråga
om egentlig förtidspension. Enligt utredningens mening bör emellertid en
sådan anpassning beträffande förordnandepension för icke-statliga befattningshavare
genomföras först i samband med eventuell ändring av Atregl.
18 §. Den befattning för vilken tjänstepensionsunderlag beräknas in. m.
2 mom. Enligt 14 § 2 mom. andra stycket a) Atregl. skall pensionsunderlaget
för befattning med 50 års pensionsålder minskas med vissa löneklassvis
bestämda belopp. I förevarande moment föreslår pensionsutredningen,
138
Kungi. Maj.ts proposition nr 200-
att dessa minskningsbelopp skola gälla även för förekommande pensionsåldrar
lägre än 50 år (41 och 45 år) ävensom för pensionsåldern 53 år.
3 mom. Det i detta moment föreslagna stadgandet, enligt vilket tjänstepension
i vissa fall skall bestämmas efter ett treårsmedeltal av tjänstepensionsunderlagen,
överensstämmer med motsvarande bestämmelse i 14 §
1 mom. andra stycket Atregl. I fråga om det föreslagna momentets tillämpning
i vissa fall anför pensionsutredningen följande.
Tillämpning av bestämmelsen i detta moment samtidigt med den i 19 §
4 mom. innefattade reduktionsregeln för beräkning av tjänstår kan leda till
ett obilligt resultat. Det skulle därför kunna ifrågasättas att låta förevarande
bestämmelse utgå. Detta skulle emellertid i vissa fall kunna leda till
att befattningshavaren erhölle högre pension än en statstjänsteman i ett
jämförligt fall. Med hänsyn härtill har den i förevarande moment upptagna
bestämmelsen ansetts icke kunna undvaras. I de fall, där bestämmelsen
kommer att verka samtidigt med bestämmelsen i 19 § 4 inom., vilka fall
icke torde bli särskilt vanliga, synes Kungl. Maj :t böra förordna om erforderlig
modifikation i fråga om det belopp som skall tillämpas såsom tjänstepensionsunderlag.
19 §. Tjänstår sberäkning.
De i denna paragraf meddelade bestämmelserna om tjänstår sberäkning
avses skola gälla för samtliga befattningshavare. För innehavare av befattningar,
förenade med rätt till förordnandepension, få de dock som regel betydelse
endast i familjepensionshänseende. Beträffande dessa bestämmelser
anför pensionsutredningen följande.
De föreslagna bestämmelserna avses till sitt innehåll skola i stort sett utgöra
en motsvarighet till de i 15 § Atregl. meddelade bestämmelserna. Av dessa
ha emellertid ansetts kunna uteslutas bestämmelserna i 15 § 1 mom. tredje
stycket om tjänstår sberäkning för icke-ordinarie tänsteman med avkortad
tjänstgöring, i 4 mom. första stycket om tjänstår sberäkning för tid, varunder
mer än en med tjänstepensionsrätt förenad befattning innehafts, samt i 5
mom. om viss jämkning av de totala tjänståren. De två första uteslutningarna
ha ansetts kunna ske närmast med hänsyn till de i 2 och 3 §§ reglementsförslaget
i fråga om tjänstgöringens omfattning stadgade villkoren för
reglementets tillämpning. Uteslutningen av 5 mom. har vidtagits närmast
av den anledningen, att där stadgad jämkning av tjänståren synts med hänsyn
till bestämmelserna om beräkning av avkortad pension sakna praktisk
betydelse. Å andra sidan upptagas i 3 och 4 mom. förevarande paragraf bestämmelser
i överensstämmelse med vad som i den allmänna motiveringen
förordats om retroaktiv tjänstårsberäkning och om reducerad tjänstårsberäkning
i vissa fall.
1 mom. Detta moment innehåller de grundläggande bestämmelserna om
tillgodoräkning av tjänstår för tid, varunder befattningshavaren varit underkastad
reglementet. Härvid är att märka att i motsats till vad för närvarande
gäller tjänstår icke få räknas för tid efter pensionsålderns inträde.
Motsvarande bestämmelser för statens tjänstemän återfinnas i 15 § 1 mom.
första och andra styckena Atregl. För att åstadkomma full överensstämmelse
mellan reglementsförslaget och Atregl. skulle erfordras att i ifrågavarande
moment göra en uppräkning av alla de orsaker till tjänstledighet
eller andra tjänstgöringsavbrott vilka enligt statens allmänna avlöningsreglemente
icke medföra minskning av lönen med C-avdrag och vilka allt
-
139
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
så icke skola föranleda avdrag vid tjänstår sberäkning enligt Atregl. Då en
sådan uppräkning ej lämpligen kan ifrågakonnna, har det ansetts tillräckligt
att endast angiva de mera betydelsefulla eller mera vanligen förekommande
orsaker till ledighet eller tjänstgöringsavbrott, som enligt Atregl.
icke föranleda avdrag vid tjänstårsberäkningen, samt att åt pensionsanstalten
anförtro att efter prövning i varje särskilt fall medge befrielse från
avdrag med hänsyn till vad för jämförligt fall gäller enligt Atregl.
Enligt Atregl. tillgodoräknas tid för tjänstgöringsavbrott i allmänhet icke
såsom tjänstår, om befattningshavaren under tiden måst vidkännas C-avdrag
å lönen. Såsom villkor för rätt till tjänstår sberäkning kan således
anses gälla, att befattningshavaren ägt bibehålla minst så mycket av lönen
som återstår, sedan densamma minskats med B-avdrag. I betraktande härav
har ett motsvarande villkor ansetts böra upptagas i reglementsförslaget.
Med hänsyn till att B-avdraget enligt statens löneplansförordning maximalt
utgör omkring 55 procent av daglönen föreslås såsom villkor för tillgodoräkning
av tjänstår att befattningshavaren skall äga bibehålla minst hälften
av lönen.
I andra stycket a) av momentet angives till en början att tid för semester
eller ferier ej skall avdragas vid beräkning av t jänstår. Härvid har förutsatts
att sådan ledighet i likhet med vad som gäller för statens tjänstemän
icke medför avdrag å lönen.
Det förekommer, att befattningshavare avgår från tjänsten utan att ha
erhållit semester men tillerkänts semesterersättning. Härvid lärer i något
fall ha uppstått tvekan, huruvida befattningshavaren äger räkna tjänstår
för ett mot semesterersättningen svarande antal dagar. Med anledning härav
har utredningen ansett sig här böra framhålla, att tjänstårsberäkningen
avses skola upphöra med den dag, befattningen frånträdes. Något uttryckligt
stadgande härom har icke ansetts behövligt.
Andra stycket a) av momentet anger vidare, att tjänstledighet för offentligt
uppdrag eller militärtjänstgöring eller för vikarietjänstgöring å annan
med tjänstepensionsrätt förenad befattning ej skall föranleda avdrag vid
tjänstårsberäkningen. Då enligt statens allmänna avlöningsreglemente av
offentligt uppdrag eller militärtjänstgöring förorsakad tjänstledighet i vissa
fall medför C-avdrag från lönen men enligt Atregl. i intet fall föranleder
avdrag vid tjänstårsberäkningen, har för sådan tjänstledighet icke ansetts
böra uppställas något krav på bibehållande av någon del av avlöningen såsom
villkor för rätt till tjänstårsberäkning. Vad angår bestämmelsen om
tid för tjänstgöring såsom vikarie å annan med pensionsrätt förenad befattning
avses därmed att främst sörja för bibehållande av rätten till tjänstårsberäkning
för sådana fall som motsvara de fall där statstjänsteman förordnas
att, med frånträdande av utövningen av sin tjänst, uppehålla ordinarie
eller extra ordinarie tjänst.
Befattningshavare, som är tjänstledig från viss befattning på grund av
att han innehar annan med pensionsrätt enligt reglementet förenad befattning,
bör vid reglementets tillämpning anses ha tillsvidare frånträtt förstnämnda
befattning. I fråga om tid, varunder befattningshavare är tjänstledig
för all inneha med pensionsrätt enligt andra tjänstepensionsbestämmelscr
förenad befattning, gäller enligt den i 2 4j 1 mom. a) föreslagna bestämmelsen,
att han icke skall vara underkastad reglementet. För sådan
lid förekommer följaktligen icke tjänstårsberäkning enligt detta moment.
I andra stycket b) av momentet föreslås alt sådant tjänstgöringsavbrott
med bibehållande av minst hälften av den kontanta avlöningen som förorsakats
av olycksfall i tjänsten eller sjukdom in. in. ej skall föranleda avdrag
vid tjänstårsberäkningen.
140
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
1 den paragraf i nu gällande reglemente för SPA som närmast motsvarar
förevarande moment meddelas föreskrift om skyldighet för huvudman
att för befattningshavare med pensionsrätt föra erforderliga anteckningar
i en liggare enligt formulär, som av pensionsanstalten fastställes. Motsvarande
föreskrift torde böra intagas i tillämpningsföreskrifterna.
2 mom. I detta moment ha intagits bestämmelser motsvarande 15 § 2
mom. Atregl. ävensom om den inskränkning av där angiven tjänstårsberäkning,
varom stadgas i 15 § 4 mom. andra stycket Atregl.
3 mom. Här angivas i första stycket de fall i vilka tjänstår må tillgodoräknas
befattningshavare efter prövning av statens pensionsanstalt och under
förutsättning att huvudmannen erlägger engångsavgift härför samt i
andra stycket de fall då för dylik tillgodoräkning skall fordras att Kungl.
Maj :t lämnat särskilt medgivande om tillämpning av första stycket.
Första stycket avser i huvudsak fall, där befattningshavaren innehaft befattning
av sådant slag som i reglementet avses under tid, då befattningen
icke varit förenad med pensionsrätt. I fråga om dylika fall förekommer att
befattningshavaren under tiden genom huvudmannens försorg varit tillförsäkrad
pensionsförmåner, som kunna anses likvärdiga eller jämförliga
med tjänste- och familjepensionsrätt. För att undvika att befattningshavaren
genom tjänstårsberäkning för sådan tid skulle komma i åtnjutande
av dubbla pensionsförmåner skulle erfordras bestämmelser om hänsynstagande
vid tjänstårsberäkningen på ett eller annat sätt till de honom av huvudmannen
tillförsäkrade förmånerna. Då dessa förmåner från fall till fall
kunna vara av synnerligen skiftande beskaffenhet, torde det icke vara möjligt
att uppställa generella dylika bestämmelser. På grund härav har del
synts utredningen, att Kungl. Maj :t bör bemyndigas att för varje särskilt
fall fastställa de särskilda villkor under vilka tjänstårsberäkning här må
äga rum. Vid sådant förhållande har det ansetts lämpligt att frånskilja
här avsedda fall ur första stycket på så sätt, att tillämpningen därav göres
beroende av Kungl. Maj :ts medgivande enligt andra stycket.
Vid medgivande av rätt till tjänstårsberäkning med tillämpning av första
stycket synas de i 1 mom. stadgade grunderna böra analogivis tillämpas.
Det där uppställda kravet på avlöning av viss minsta storlek under tjänstledighet
m. in. synes dock skäligen icke alltid böra upprätthållas.
Den i andra stycket av momentet föreslagna bestämmelsen motsvarar i
huvudsak 15 § ,‘l inom. Atregl. Den här avsedda tjänstårsberäkningen skall
dock vara beroende av avgiftsbetalning. Med hänsyn härtill bör beslut om
tjänstårsberäkning meddelas av pensionsanstalten i varje särskilt fall. Som
grund för beslut om tillgodoräkning bör därvid ligga ett av Kungl. Maj :t
lämnat medgivande. Sådant medgivande synes i allmänhet böra meddelas
för varje särskilt fall men bör också kunna lämnas att generellt gälla i
fråga om tjänstgöring av visst slag. Anledning till sådant generellt medgivande
kan befinnas föreligga i fråga om exempelvis vikariat å pensionsberättigande
befattning av viss minsta, förslagsvis minst sex månaders, sammanhängande
varaktighet hos samma huvudman. Därvid bör hänsyn kunna
få tagas jämväl till tid, varunder befattningshavare med tillstånd av
vederbörande tillsynsmyndighet bestritt vikariat å befattning, för vilken
han saknar föreskriven behörighet. Vidare kan ett generellt medgivande befinnas
lämpligt i fråga om tid för innehav av anställning, som är att anse
såsom normal rekryteringstjänst i förhållande till befattning med pensionsrätt.
Som exempel härpå kan nämnas underläkartjänster, från vilka lasaretts-
m. fl. läkarbefattningar vanligen rekryteras. För fall, då första stycket
skall tillämpas om befattningshavaren ej varit tillförsäkrad förmån av
där omförmält slag, kan det också vara lämpligt, att det för viss enhetlig
141
Kungl. Alaj.ts proposition nr 200.
befattningshavargrupp meddelas ett generellt medgivande med fastställande
av de särskilda villkor som med hänsyn till nämnda förmån skola
vara förknippade med den medgivna tillämpningen av första stycket.
Grunderna för bestämmande av avkortad tjänstepension äro sådana, att
medgivande av tjänstårsberäkning i fråga om tid av intill ett fjärdedels åi
endast under vissa förutsättningar påverkar pensionsbeloppet. I betraktande
härav bar utredningen övervägt att begränsa möjligheten av tjänstårsberäkning
enligt detta moment såtillvida, att dylik tjänstårsberäkning ej skulle
få omfatta tid utöver den som beräknas medföra ökning av blivande ålderspension.
Det torde emellertid för en befattningshavare kunna vara av värde,
att tjänstårsberäkningen med hänsyn bland annat till eventualiteten av förtidsavgång
med sjukpension eller av framtida avbrott i tjänstårsberäkningen
får omfatta längsta möjliga tid. Utredningen har därför stannat för att icke
vilja förorda någon begränsning utöver den i första stycket föreslagna, enligt
vilken tjänstårsberäkning må medgivas högst i den omfattning som erfordras
för beredande av hel ålderspension eller med andra ord för uppnående
vid pensionsåldern av det antal tjänstår som motsvarar tjänståldern.
4 mom. I detta moment har intagits den av utredningen föreslagna regeln
för reduktion av tjänståren för tid, under vilken tjänstepensionsunderlaget
för befattningshavaren varit lägre än det vid avgången gällande, ävensom
bestämmelse om tjänstårsberäkning motsvarade denna reduktion och om
engångsavgift därför.
För tillämpning av reduktionsregeln är det nödvändigt att kunna avgöra
vilket underlag som skall anses ha varit gällande under tid, då befattningshavaren
ej varit underkastad reglementet. Bortsett huvudsakligen från tid,
under vilken befattningshavaren varit underkastad nu gällande reglemente
för SPA och för vilken särskild övergångsbestämmelse bör meddelas, ifrågakommer
därvid dels tid, som befattningshavaren enligt 2 mom. äger tillgodoräkna
enligt andra tjänstepensionsbestämmelser än de i reglementsförslaget
innefattade, dels även tid, för vilken engångsavgift erlagts enligt 3
inom. eller enligt tredje stycket av 4 mom.
De i 2 mom. åsyftade andra tjänstepensionsbestämmelserna innehålla icke
någon föreskrift om reducering av tjänståren motsvarande den i 4 mom.
föreslagna. Vid sådant förhållande synes tjänstepensionsunderlaget under
tid, som tillgodoräknas enligt 2 inom., böra anses ha varit det vilket vid inträdet
i SPA-pensioneringen blir gällande för befattningshavaren.
Under tid, för vilken engångsavgift erlagts enligt 3 inom. eller sista stycket
4 inom., synes tjänstepensionsunderlaget lämpligen böra anses ha varit
det som gällde för befattningshavaren, då engångsavgiften erlades. Om engångsavgift
för tiden erlagts både enligt 3 inom. och 4 mom. eller mer än
en gång enligt sistnämnda moment, bör tjänstepensionsunderlaget anses ha
varit det vid senaste betalningstillfälle gällande.
Såsom i annat sammanhang angivits skall enligt nuvarande reglementet
för SPA huvudmannen erlägga engångsavgift, när pensionsunderlagen för
befattning höjas, och höjningen skall gälla även för den som då innehar befattningen;
dock skall huvudmannen icke erlägga någon engångsavgift, där
höjningen sker i följd av en av statsmakterna beslutad lönereglering. Angående
detta undantag från bestämmelsen om engångsavgift vid höjning av
liensionsnnderlag anförde vederbörande departementschef bl. a. följande
(proposition nr 330/1919).
När statsmakterna besluta eu lönereglering, bör givetvis tagas i övervägande
vilken höjning av pensionsunderlagen som i samband därmed bör beviljas
och villkoren därför bestämmas. För detta fall böra därför, som de
sakkunniga även föreslå, reglementets bestämmelser angående engångsavgifter
icke vara bindande.
142
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Med hänsyn till vad som sålunda gäller enligt nuvarande reglemente för
SPA har det synts lämpligt att i andra stycket c) detta moment stadga,
att där tjänstepensionsunderlaget höjts på''grund av en av statsmakterna
beslutad löne- eller pensionsreglering, det högre underlaget, om och i den
mån därom förordnats, skall anses ha gällt under föregående tid, varunder
befattningshavare innehaft befattning, som med regleringen avses.
20 §. Ålderspensions grundbelopp.
I denna paragraf, som innehåller närmare bestämmelser om beräkning av
ålderspensions grundbelopp, angives bl. a. att tjänståldern skall vara 30 år,
där ej annat framgår av vad i 3 avd. angives, vilket sker genom hänvisningtill
stadgandena 20 a—c i 39 §. Enligt dessa stadganden skall tjänståldern
utgöra 25, 22 respektive 20 år. Pensionsutredningens förslag om tillämpning
av dessa stadganden innebär bland annat, att tjänståldrarna 22 och 20 år på
samma sätt som nu är fallet endast skulle komma att gälla vissa befattningshavare
vid de kungl. teatrarna samt att tjänståldern 25 år förutom för
vissa andra dylika befattningshavare skulle komma att gälla för lasarettsm.
fl. läkare, för vilka tjänståldern nu är 30 år. Däremot skulle tjänståldern
för barnmorskor och sjuksköterskor, som nu är 25 år, höjas till 30 år.
Beträffande tjänståldern för sistnämnda befattningshavare och läkare
anför pensionsutredningen:
För sjuksköterskor och barnmorskor gäller enligt det nuvarande reglementet
för SPA en tjänstålder av 25 år. Med hänsyn till den föreslagna höjningen
av pensionsåldern för dessa befattningshavare har pensionsutredningen
ansett anledning icke föreligga att för dem föreslå undantag från
den allmänna regeln om en tjänstålder av 30 år.
För läkarna har den hittills tillämpade tjänståldern av 30 år medfört,
att hel tjänstepension endast undantagsvis kunnat utgå. Med hänsyn härtill
och då för provinsialläkarna gäller ep tjänstålder av 25 år, har pensionsutredningen
ansett, att tjänståldern för ifrågavarande läkare bör utgöra 25 år.
28 §. Förhållandet mellan familjepensions grundbelopp och familje
pensionstal.
3 mom. Enligt den i andra stycket av detta moment föreslagna bestämmelsen,
som motsvarar 7 § 3 mom. andra stycket Afregl., skall, för den händelse
frånskild hustrus underlåtenhet att söka pension föranlett utbetalning
av för stort belopp till annan familjepensionsberättigad, därvid bero. Härtill
knyter pensionsutredningen följande uttalande.
Mot denna bestämmelse kan erinras att den under vissa omständigheter
genom avsiktlig underlåtenhet av den frånskilda hustrun synes kunna på
ett obehörigt sätt utnyttjas. Till förebyggande härav kunde ifrågasättas en
bestämmelse av innebörd, att pensionen till frånskild hustru i här avsett fall
skulle utgå från och med månaden näst efter den varunder pensionen sökts,
med rätt dock för pensionsanstalten att med hänsyn till omständigheterna
medgiva utbetalning av hela eller viss del av pensionen från tidigare tidpunkt.
Enligt pensionsutredningens mening bör en bestämmelse av nu antydd art
införas i reglementet först i samband med att en dylik bestämmelse upptages
i Afregl. Om så sker synes samtidigt böra tagas under övervägande, huruvida
icke bestämmelsen borde gälla även utomäktenskapligt barn till manlig
befattningshavare.
143
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
30 §. Tjänstårsberäkning i familjepensionshänseende.
De i denna paragraf föreslagna bestämmelserna reglera tjänstårsberäkningen
i familjepensionshänseende, varvid under c) behandlas bl. a. tid
efter frivillig pensionsavgång. I anslutning härtill anför pensionsutredningen
följande.
I fråga om avliden befattningshavare, som åtnjöt förtidspension och som
sålunda frivilligt avgått ur tjänst, stadgas i 10 § första stycket c) Afregl.
att tid, som från avgången återstod till pensionsålderns inträde, ej må räknas
såsom tjänstår vid bestämmande av familjepension. Någon dylik inskränkning
stadgas däremot icke i fråga om befattningshavare, som frivilligt
avgått med förordnandepension. Det kan därför inträffa, att familjepensionen
för änka med ett eller flera barn efter en med avkortad förordnandepension
frivilligt avgången befattningshavare blir avsevärt större än
förordnandepensionen. För att i någon mån mildra dessa enligt pensionsutredningens
mening mindre önskvärda verkningar kunde ifrågasättas om icke
förenämnda inskränkning borde givas giltighet även i fråga om sistnämnda
befattningshavare. Utredningen bär emellertid icke ansett sig böra framlägga
förslag i ämnet. Den under 30 § c) upptagna bestämmelsen i förevarande
hänseende har vid sådant förhållande utformats i anslutning till ovannämnda
stadgande i Afregl.
33 §. Tjänstelivränta.
1 mom. Beträffande de här föreslagna bestämmelserna angående beräkning
av tjänstelivräntas belopp — vilka bestämmelser ha en från motsvarande
stadganden i Atregl. avvikande innebörd, i vad de avse vid beräkningen
tillämpligt tjänstepensionsunderlag för befattningshavare med vissa lägre
pensionsåldrar — anför pensionsutredningen.
Enligt 18 § 2 mom. skall för befattning med lägre pensionsålder än 55 år
vid bestämmande av tjänstepensions grundbelopp tillämpas lägre tjänstepensionsunderlag
än för befattning med högre pensionsålder. Enligt pensionsutredningens
mening föreligger ej anledning till dylik differentiering av
tjänstepensionsunderlagen i fråga om uppskjuten tjänstelivränta, vilken
oavsett den för befattning gällande högre eller lägre pensionsåldern alltid
utgår från 65 års ålder.
37 §. Sammanträffande av tjänstepensionsförmåner in. m.
2 mom. I anslutning till de i detta moment föreslagna bestämmelserna,
som möjliggöra för Kungl. Maj :t att i vissa fall föreskriva om minskning
av tjänstepension eller tjänstelivränta, som sammanträffar med avlöning,
anför pensionsutredningen följande.
Enligt 27 § 2 inom. andra stycket Atregl. beror på Kungl. Maj :ts prövning
om och i vad mån tjänstepensionsförmåner för civil befattning skola
minskas av den anledningen, att vederbörande erhåller avlöning i egenskap
av beställningshavare på reservstat eller övergångss''åt, anställningshavare
i reserven eller officer i väg- och vattenbyggnadskåren. Däremot innehåller
reglementet icke något stadgande om minskning av tjänstepension,
som sammanträffar med avlöning i annat fall. Detta sammanhänger med en
bestämmelse i It) § 5 inom. statens allmänna avlöningsreglemente, enligt
vilken det beror på beslut eller bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t,
144
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
om och i vad mån av statsmedel utgående tjänstepension skall föranleda
avdrag å lönen. Dylik avlöningsbestäminelse finnes i allmänhet ej för de
icke-statliga befattningshavare som avses i reglementsförslaget. Vid sådant
förhållande har i förevarande moment även stadgats möjlighet för Ivungl.
Maj:t att förordna om minskning av tjänstepension eller tjänstelivränta,
om förmånstagaren erhåller avlöning för befattning, som enligt reglementet
är förenad med tjänstepensionsrätt för innehavaren. Härvid bör med orden
avlöning för befattning icke blott avses det fall, att förmånstagaren
innehar befattningen, utan även det fall, att han såsom vikarie uppehåller
befattningen.
Bestämmelsen täcker icke det fall, där avlöning för befattning ansluten
till SPA åtnjutes samtidigt med pension eller livränta enligt Atregl. eller
1947 års tjänstepensionsreglementen för de högre kommunala skolorna, för
folkskolan eller för arbetare. Pensionsutredningen anser sig böra ifrågasätta,
om icke sådan ändring av dessa reglementen borde vidtagas, som möjliggör
minskning av pensionsförmånen för nu omnämnt fall.
3 mom. Beträffande den i detta moment föreslagna bestämmelsen, enligt
vilken invalidpension i vissa fall skulle kunna minskas med hänsyn till livränta,
som utgår enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, anför
pensionsutredningen föjande.
Den som enligt bestämmelserna i reglementsförslaget kommer i åtnjutande
av invalidpension synes även vara berättigad att åtnjuta livränta
enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. 11 § nämnda lag innehåller
bestämmelse om avdrag från livräntan med hänsyn till invalidpensionen.
Dylikt avdrag synes dock, såvitt angår annan huvudman än staten,
ej få ske med mindre huvudmannen med hänsyn till rätten till invalidpension
begärt lindring i den enligt lagen utgående försäkringsavgiften. Det
torde sålunda undantagsvis kunna uppkomma sådana fall, där en befattningshavare
jämsides med invalidpension äger uppbära oreducerad livränta.
I dylikt fall skulle befattningshavaren komma att åtnjuta större sammanlagd
pensions- och livränteinkomst än om han under eljest lika förhållanden
varit anställd i statens tjänst. Till förebyggande härav föreslås i detta moment
att i sådant fall pensionen skall minskas med ett belopp, motsvarande
det avdrag som skulle ha gjorts å ersättningen enligt olycksfallsförsäkringslagen,
om lagens bestämmelser om avdrag här varit tillämpliga.
Pensionsutredningen vill dock erinra om, att frågan om sammanträffande
av pension och ersättning enligt nämnda lag kan förväntas bli föremål för
särskild utredning (se proposition nr 235/1948, s. 53).
38 §. Sammanträffande av familjepensionsförmåner, in. m.
4 mom. I fråga om den här föreslagna bestämmelsen som på familjepensionsområdet
avses skola utgöra en motsvarighet till 37 § 3 mom. anför
pensionsutredningen följande.
Vad som under 37 § 3 mom. sagts om sammanträffande av invalidpension
med livränta enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete äger motsvarande
giltighet i fråga om sammanträffande av familjepension med livränta,
som enligt lagen åtnjutes av efterlevande till den som avlidit till följd av
olycksfall i tjänsten. Med hänsyn härtill har i förevarande moment intagits
en bestämmelse, som möjliggör reducering av familjepension, som sammanträffar
med dylik livränta.
145
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
40 §. Tillämplighetsområdet m. m.
Denna paragraf i reglementsförslaget utgöres huvudsakligen av en över
de särskilda befattningshavarkategorier som pensionsutredningen föreslagit
skola ingå i den framtida SPA-pensioneringen i tabellform uppställd förteckning,
i vilken även angives huruvida befattning skall tillhöra grupp A,
B eller C samt i fråga om vissa befattningar pensionsklass och pensionsålder
och eventuellt tillämplig tilläggs- eller undantagsbestämmelse ur 39 §.
Beträffande förteckningen anför utredningen bl. a. följande.
Enligt 1 § i reglementsförslaget skall det ankomma på Kungl. Maj :t och
riksdagen att bestämma, vilka icke-statliga befattningar som må förenas
med pensionsrätt enligt reglementet. De befattningar som på grund av statsmakternas
sålunda meddelade beslut kunna förenas med pensionsrätt torde
lämpligen böra upptagas i en förteckning, som antingen intages i själva
reglenrentet eller fogas som bilaga till detsamma. Pensionsutredningen har
vid sina överväganden härom funnit det vara mest ändamålsenligt, att befattningarna
förtecknas i reglementet. Förteckningen har ansetts böra ha
sin plats i reglementets tredje avdelning.
Vad angår befattningarnas fördelning på grupperna A, B och C kan innebörden
av förteckningen sammanfattningsvis angivas vara följande.
De i förteckningen till grupp A hänförda befattningarna utgöras av dels
befattningar, som enligt gällande reglemente för SPA äro obligatoriskt anslutna
till pensioneringen, dels rektors- och ordinarie ämneslärarbefattningar
vid handelsgymnasium samt rektors-, ämneslärar- och extra ordinarie ämneslärarbefattningar
vid den statliga lantbruksskolan vid Ultuna, för vilka
befattningar f. n. gäller att anslutningen till pensioneringen är frivillig
d. v. s. beroende på framställning av huvudmannen, dels ock följande till
nyupptagning i pensioneringen föreslagna befattningar, nämligen befattningar
vid socialinstitut med lön enligt lägst lönegraderna Ca eller Ce 13,
epidemisjukhus- och sjukstugeläkarbefattningar, vilkas innehavare utnämnas
av Kungl. Maj :t, samt eventuella med universitetslärarbefattning ej
förenade överläkarbefattningar vid akademiska sjukhuset i Uppsala och lasarettet
i Lund.
De till grupp B hänförda befattningarna utgöras av dels befattningar, för
vilka f. n. också gäller att anslutningen till pensioneringen är frivillig, med
undantag av förenämnda sådana till grupp A hänförda befattningar, dels
ock följande till nyupptagning i pensioneringen föreslagna befattningar,
nämligen befattningar vid socialinstitut med lön enligt lägre lönegrad än
Ca eller Ce 13, ämneslärarbefattningar vid kommunala gymnasier, bibliotekariebefattningen
vid huvudbiblioteket i Tornedalen, landsantikvariebefattningar,
sociala kuratorsbefattningar vid vissa sjukvårdsanstalter, överläkarbefattningar
vid jubileumsfondens sanatorier, tandteknikerbefattningai
inom folktandvården, biträdande föreståndarinnebefattningar vid barnhem
och kommunala ålderdomshem, vissa lärarinnebefattningar vid barnhem,
befattning såsom verkställande tjänsteman vid allmän sjukkassa,
missionärsbefattningar samt befattningar i allmänhet vid akademiska sjukhuset
i Uppsala, kuranstalter, kustsanatorier, vanföreanstalter, erkända alkoholistanstalter
och Sveriges fjäderfäavelsförening.
Till grupp C slutligen äro hänförda teatercbefsbefattningarna vid de kungl.
teatrarna.
10 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. I sand. Nr 200.
146
Kungl. Maj:ts proposition nr 200-
De i den av pensionsutredningen uppgjorda förteckningen innefattade
förslagen till pensionsklasser för vissa befattningar avse dels A-befattningarna
utom sådana vid de kungl. teatrarna, dels vissa B-befattningar och
dels C-befattningarna. Vad först angår A-befattningarna vid socialinstituten
föreslås dessa skola föras till de pensionsklasser vilkas nummer med tre
enheter överstiga befattningarnas lönegradsnummer. De för övriga befattningar
föreslagna pensionsklasserna framgå av följande sammanställning.
A-befattningar.
Pensionsklass
Statsunderstödd folkhögskola
Rektor
vid folkhögskola med såväl huvudkurs som kvinnlig kurs .... 1: 30
vid folkhögskola med endast huvudkurs .................... 1: 27
Ämneslärare med fast anställning
vid såväl huvudkurs som kvinnlig kurs .................... 1: 26
vid endast huvudkurs
av minst 24 veckors varaktighet.......................... 1: 25
av mindre än 24 veckors varaktighet...................... 1: 24
Extra ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring vid huvudkurs
av minst 24 veckors varaktighet............................ 1:15
av mindre än 24 veckors varaktighet........................ 1:13
Statsunderstött handelsgymnasium
Rektor .................................................... 1: 32
Ordinarie ämneslärare ...................................... 1: 29
Lantmannaskola, lantbruksskola, trädgårdsskola
och fruk t od1ingssk o 1 a
Lantmannaskola med vinterkurs om minst 125 arbetsdagar.
Föreståndare (rektor) ...................................... 1:26
Ämneslärare .............................................. 1: 24
Extra ordinarie ämneslärare.................................. 1:13
Lantmannaskola med vinterkurs om minst 150 arbetsdagar.
Föreståndare (rektor) ...................................... 1:27
Ämneslärare .............................................. 1: 24
Extra ordinarie ämneslärare.................................. 1:14
Lantmannaskola med helårskurs eller vinterkurs jämte fortsättningskurs
eller (och) längre kurs, lantbruksskola, trädgårdsskola och
fruktodlingsskola.
Föreståndare (rektor) ...................................... 1:30
Ämneslärare .............. 1:27
Extra ordinarie ämneslärare ................................ 1:19
Lanthushållsskola
Lanthushålls skola med halvårskurs.
Föreståndarinna (rektor) .................................... 1:13
Ämneslärarinna ............................................ 1:11
Extra ordinarie ämneslärarinna .............................. 1:2
Kungl. Maj ds proposition nr 200-
147
Lanthushållsskola med årskurs eller (och) två halvårskurser eller årskurs
och en halvårskurs.
Pensionsklass
Föreståndarinna (rektor) .................................... 1:22
Ämneslärarinna ............................................ 1:19
F.xtra ordinarie ämneslärarinna .............................. 1:9
Vissa vårdanstalter
Av Kungl. Maj :t utnämnd överläkare vid lasarett (lasarettsläkare),
sanatorium (sanatorieläkare), och epidemisjukhus (epidemisjuk
hu
släkare) .............................................. 1:34
Av Kungl. Maj :t utnämnd läkare vid sjukstuga (sjukstugeläkare) 1:30
Av Kungl. Maj :t utnämnd överläkare vid ku st sanatorium eller
vanföreanstalt ............................................ 1: 34
Överläkare vid akademiska sjukhuset ........................ 1:34
Allmän hälso- och sjukvård m. m.
Extra provinsialläkare 1 ( 1: 31
Distriktsbarnmorska [ Avlönad med bidrag av staten ......... 1: 14
Distriktssköterska J ( 1:16
Dispensärverksamhet
Vissa dispensärläkare ........................................ 1:32
Statsunderstödd folktandvård
Distriktstandläkare.......................................... 1: 32
Distriktstandsköterska ...................................... 1:11
Social hemhj älpsverk samhet
Heltidsanställd hemvårdarinna................................ 1:8
Hushållningssällskap
Hemkonsulent .............................................. 1:17
Mej erisammanslutning
Specialkonsulent ............................................ 1: 28
Distriktskonsulent .......................................... 1: 25
B-befattningar.
Kuranstalt, ansluten till pension sstyrelsen
Ö\ erläkare .................................................. 1:34
Statsunderstödd folktandvård
Föreståndare för centraltandpoliklinik ........................ 1: 34
Annan tandläkare ............................................ 1:32
Tandsköterska .............................................. 1:11
C-befattningar.
D e kungl. t e a t r a r n a
Teaterchef .................................................... 2: 16
Beträffande de grunder enligt vilka de föreslagna pensionsklasserna bestämts
för de särskilda befattningarna torde få hänvisas till vad pensionsulredningen
därom anfört i specialmotiveringen till 40 §.
148
Kungl. Maj:ts proposition nr 200-
Vad angår pensionsutredningens förslag till pensionsåldrar för de särskilda
befattningarna torde redogörelsen härför kunna inskränkas till de
delar som innebära ändring av de enligt reglementet för SPA nu gällande
pensionsåldrarna eller som avse till nyupptagning i pensioneringen föreslagna
befattningar.
Utredningens förslag i fråga om pensionsåldern för de till pensioneringen
nu anslutna befattningarna innebär, att pensionsåldern för vissa befattningar
höjes från 55 till 60 år, från 60 till 63 eller 65 år respektive från 63 till
65 år och för vissa andra befattningar sänkes från 65 till 63 eller 60 år.
Höjning från 55 till 60 år föreslås för sjuksköterskor, instruktionssköterskor
däri inbegripna, och barnmorskor.
Frågan om höjning av pensionsåldern för dessa befattningshavare har
framförts i särskilda framställningar av Svensk sjuksköterskef örening och
Svenska stadsförbundet, vilka framställningar överlämnats till pensionsutredningen
för att övervägas vid fullgörande av det utredningen meddelade
uppdraget. Sjuksköterskeföreningen bär därvid hemställt om höjning av
sjuksköterskornas pensionsålder till 60 år, under det att stadsförbundet
hemställt om höjning av pensionsåldern för barnmorskor och sjuksköterskor
till 58 år.
Vad sjuksköterskorna angår ha som skäl för pensionsålderns höjning bl. a.
åberopats arbetstidsregleringen på sjukvårdens område, den relativt stora
omfattning i vilken sjuksköterskorna begagna sig av möjligheten att kvarstå
i tjänst efter pensionsålderns uppnående samt det förhållandet att pensionerade
sjuksköterskor i stor utsträckning fullgöra fulltidstjänst såsom
vikarier.
För egen del har utredningen till motivering för förslaget i huvudsak anfört
följande.
Antalet till SPA anslutna sjuksköterskor är avsevärt större än antalet
sjuksköterskor i statens tjänst med pensionsrätt enligt Atregl. Med hänsyn
härtill och då förstnämnda antal är av betydande storlek såväl absolut (omkring
8 300) som i förhållande till hela antalet av de för närvarande enligt
SPA:s reglemente pensionsberättigade befattningshavarna (omkring 19 000),
bör, synes det pensionsutredningen, frågan om höjning av pensionsåldern
för sjuksköterskor med pensionsrätt i SPA kunna lösas utan att en eventuell
höjning av pensionsåldern för statens sjuksköterskor avvaktas.
De skäl som åberopats för en höjning av sjuksköterskornas pensionsålder
synas pensionsutredningen bärande.
Med hänsyn till vad sjuksköterskef öreningen föreslagit och i betraktande
av att sjuksköterskorna som regel ha en sådan löneställning som enligt
Atregl:s huvudregler skulle medföra en pensionsålder av 60 år, bär utredningen
ansett sig böra föreslå, att pensionsåldern för sjuksköterskorna fastställes
till 60 år.
Vad angår pensionsåldern för barnmorskorna har denna enligt utredningens
mening synts böra bli densamma som sjuksköterskornas.
Med hänvisning i allmänhet till pensionsåldern för jämförbar befattning
i statens tjänst föreslås höjning av pensionsåldern från 60 år till 63 eller
65 år eller från 63 till 65 år för följande befattningar.
Höjning från 60 till 63 år. Lärare vid fortsättningsskola, annan lärare vid
Sunnerdahls hemskolor än i slöjd eller hushållsgöromål, gymnastik- och
Kungl. Mcij:ts proposition nr 200.
149
sånglärare samt lärarinna i hushållsgöromål vid folkhögskola ävensom sådan
husmoder vid folkhögskolas elevhushåll som tillika är lärarinna vid skolan,
lärare vid vanföreanstalt och annan yrkesundervisningsanstalt än handelsskola,
föreståndarinna och ämneslärarinnor vid lanthushållningsseminariet
å Rimforsa och lanthushållsskola, föreståndarinna vid sjuksköterskeskola
och sjuksköterskebyrå samt hemkonsulent.
Höjning från 60 till 65 år. Lärare vid specialgymnasiet för lantbruks-,
mejeri- och skogsstuderande, lärare vid seminarium för utbildande av lärare
för yrkesundervisning eller undervisning i hushållsgöromål eller kvinnlig
slöjd och fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, rektor samt ämnesoch
slöjdlärare vid folkhögskola, lärare vid handelsskola samt lärare vid
Lennings textiltekniska institut i Norrköping.
Höjning frun 63 till 65 år. Kvinnlig teatertjänsteman i pensionsklass över
1:19.
I fråga om befattningshavare i allmänhet vid hushållningssällskap, lantbruksakademien,
frökontrollanstalt, lantbrukskemisk kontrollstation, Sveriges
utsädesförening och sjömanshus föreslår utredningen, att pensionsåldern
skall utgöra 65, 63 eller 60 år. Därvid förutsätteis 60 år skola gälla
för pensionsklasserna 1: 1—1: 19 och 65 år för högre pensionsklasser, dock
att pensionsanstalten skall äga bestämma pensionsåldern till 63 eller 65
respektive 60 eller 63 år, där detta finnes påkallat med hänsyn till pensionsåldern
för jämförlig statlig befattning. Detta lämnar möjlighet öppen för
en höjning av pensionsåldern för kvinnlig befattningshavare från 60 till 63
eller 65 år samt för en sänkning av pensionsåldern för manlig befattningshavare
från 65 till 63 eller 60 år.
Beträffande övriga i SPA-pensioneringen nu inordnade befattningar innebär
pensionsutredningens förslag — bortsett från att pensionsåldern i
allmänhet kommer att inträda vid utgången av den månad under vilken
föreskrivet antal levnadsår uppnås i stället för, såsom nu är fallet, på födelsedagen
— bibehållande av nuvarande pensionsåldrar. Detta gäller bl. a.
även teaterpersonalen. I fråga om pensionsåldrarna för denna personal anför
pensionsutredningen följande.
Vad angår pensionsåldrarna äro dessa för medlemmarna av baletten åtskilligt
lägre än den lägsta pensionsålder som eljest förekommer inom den
statliga pensioneringen. I fråga om vissa andra befattningshavare, såsom
kvinnliga skådespelare och balettmästare, synes gällande pensionsålder låg
i förhållande till pensionsåldern för befattningshavare, med vilken det kan
finnas visst fog för att göra jämförelser i sådant hänseende. Med hänsyn
till att införandet av nu gällande pensionsåldrar för teaterpersonalen skedde
så nyligen som år 1943 och i fråga om flera personalgrupper innebar en
avsevärd höjning, har pensionsutredningen ansett sig höra avstå från att
framlägga förslag om höjning av pensionsåldern för någon personalgrupp.
I fråga om kvinnlig tjänsteman i högre pensionsklass än 1 : It) har utredningen
dock med hänsyn till vad som i allmänhet gäller beträffande pensionsålder
för befattningshavare i motsvarande löneställning med pensionsrätt
enligt Atregl. funnit sig höra föreslå höjning av pensionsåldern från
63 till 65 år.
Pensionsåldern för de till nyupptagande i pensioneringen föreslagna befattningarna
föreslås skola utgöra
150
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
65, 63 eller 60 år för befattningar i allmänhet vid socialinstitut, kuranstalt,
kustsanatorium, vanföreanstalt, akademiska sjukhuset, erkänd alkoholistanstalt
och Sveriges fjäderfäavelsförening enligt samma närmare regler
som i det föregående angivits beträffande befattningshavare vid hushållningssällskap
in. fl.,
65 år för lärare vid kommunalt gymnasium, bibliotekarien vid huvudbiblioteket
i Tornedalen, landsantikvarie, överläkare vid lasarettet i Lund, epidemisjukhus,
jubileumssanatorium och akademiska sjukhuset, sjukstugeläkare,
verkställande tjänsteman vid allmän sjukkassa ävensom missionär
samt lekman vid de kyrkliga styrelserna,
63 år för tandtekniker och lärarinna vid barnhem samt
60 år för social kurator och biträdande föreståndarinna vid barnhem
eller kommunalt ålderdomshem.
Vad särskilt angår pensionsåldern för befattning såsom social kurator
har pensionsutredningen övervägt, huruvida icke denna borde bestämmas
till 63 eller eventuellt 65 år. Då detta skulle innebära en avvikelse från
pensionsåldern för dylik befattning med pensionsrätt enligt Atregl. förklarar
sig emellertid utredningen ha stannat för att som pensionsålder föreslå
60 år.
I den i 40 § intagna förteckningen lämnar pensionsutredningen tillika
förslag beträffande tillämpning å vissa befattningar av i 39 § intagna tillläggs-
och undantagsbestämmelser. För vissa av dessa bestämmelser, nämligen
stadgandena 20 a—c har i det föregående redogjorts under 20 §.
Vad angår övriga hithörande bestämmelser torde av de stadganden som
enligt pensionsutredningens förslag skulle tillämpas å vissa befattningar
inom andra verksamhetsområden än de kungl. teatrarna endast stadgandena
7 a, 7 b, 8 a och 19 a påkalla någon närmare redogörelse från min
sida.
Beträffande stadgandena 7 a, 8 a och 19 a, vilka pensionsutredningen
föreslår skola erhålla tillämpning å lärare vid fortsättningsskolor, anför
utredningen i huvudsak följande.
7 a. Enligt bestämmelse i nuvarande reglemente för SPA skall tjänstepensionsunderlaget
för befattning, för vilken avlöningen växlar med tjänstgöringens
omfattning, bestämmas efter den avlöning som svarar mot den
omfattning av tjänstgöringen som kan väntas i medeltal komma att åligga
befattningshavaren.
Pensionsutredningen anser, att tjänstepensionsunderlagen för här avsedda
befattningar, vilka för närvarande huvudsakligen utgöras av övningslärare
vid högre kommunala skolor och folkskolor samt lärare vid fortsättningsskolor,
böra regleras med utgångspunkt från den avlöning som
tillkommer befattningshavaren för full tjänstgöring. Detta bör enligt utredningens
mening även gälla i fråga om enstaka befattning, där avlöningen
fastställts för tjänstgöring, vilkens omfattning icke motsvarar vad som
för vederbörande slag av befattning i allmänhet är att anse såsom full
tjänstgöring. Det här föreslagna stadgandet har utformats i anslutning härtill.
8 a. Detta stadgande avses skola gälla endast för sådan befattning, för vilken
stadgandet 7 a äger giltighet. Stadgandet innebär, att den fortlöpande
avgiften för tid, under vilken tjänstgöringen varit av mindre omfattning än
Kungl. Maj:ts proposition nr 200-
151
full tjänstgöring, skall beräknas efter ett avkortat avgiftsunderlag, som förhåller
sig till pensionsklassens normala avgiftsunderlag på samma sätt som
avlöningen vid den mindre omfattande tjänstgöringen förhåller sig till avlöningen
vid full tjänstgöring.
19 a. Detta stadgande är avsett för tillämpning jämsides med stadgandena
7 a och 8 a.
Den reglering av pensionsrätten som avsetts med tillämpning av ifrågavarande
stadgande har bl. a. tänkts som en ersättning för den bestämmelse
i nuvarande reglementet för SPA, enligt vilken tjänstepensionsunderlaget i
vissa fall skall bestämmas med hänsyn till avlöningen vid en antagen genomsnittlig
omfattning av tjänstgöringen.
Stadgandet innebär, att tid med tjänstgöring av mindre omfattning än
som motsvarar full tjänstgöring vid beräkning av tjänstår skall reduceras
på samma sätt som enligt Atregl. gäller i fråga om icke-ordinarie tjänsteman
med avkortad tjänstgöring.
I anslutning till förslaget om tillämpningen av dessa stadganden anför pensionsutredningen
följande.
Beträffande lärare vid fortsättningsskola bär det med hänsyn till de
skiftande förhållanden, som råda vid sådana skolor i vad avser omfattningen
av lärarnas tjänstgöring, ansetts påkallat att uttryckligen begränsa pensionsrätten
till befattningar med ett visst lägsta antal undervisningstimmar
för år. Detta antal har i anslutning till vad som enligt föreliggande förslag till
stadga för övningslärare skall motsvara minimitjänstgöring för extra ordinarie
övningslärare vid fortsättningsskola ansetts böra utgöra 720 undervisningstimmar
för år, varav högst 30 per vecka eller sålunda minst 24 veckors
undervisning.
Förenämnda förhållanden ha ansetts också böra föranleda, att pensionsklassen
för befattning vid fortsättningsskola enligt stadgandet 7 a bestämmes
efter den mot full tjänstgöring svarande avlöningen samt att sålunda
även specialstadgandena 8 a och 19 a om avgiftsberäkning och tjänstårsberäkning
erhålla tillämpning å dylik befattning.
Vad angår stadgandet 7 b, vilket föreslås skola erhålla tillämpning å
distriktssköterska och distriktsbarnmorska, anför pensionsutredningen i
huvudsak följande.
I fråga om vissa av de befattningar för vilka pensionsklassen är fastställd
i 3 avd., nämligen distriktssköterskor och distriktsbarnmorskor, förekommer
att avlöningen för befattning med speciella tjänsteåligganden utgår efter en
högre löneklass än den som normalt gäller för dessa befattningar. För dylika
speciella fall bör enligt pensionsutredningens mening statens pensionsanstalt
äga befogenhet att på sätt av stadgandet framgår bestämma högre pensionsklass
än den för befattningarna i allmänhet gällande. Härvid böra bestämmelserna
i 7 §'' 2 inom. iakttagas. Något uttryckligt stadgande därom bär
ej ansetts behövligt.
Beträffande befattningshavarna vid de kungl. teatrarna gäller, att pensionsrätten
för teaterchefsbefattningarna är reglerad med förordnandepensionsformen
som förebild. Vad angår teaterpersonal i övrigt gälla betydande
olikheter mellan befattningshavare vid hovkapellet, för vilka pensioneringsgrunderna
i allt väsentligt äro av samma innebörd som för befattningshavarna
i allmänhet med pensionsrätt enligt reglementet för SPA, och andra befattningshavare.
Utredningen anför härom följande.
152
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
I fråga om pensioneringsgrunderna för annan teaterpersonal än befattningshavare
vid hovkapellet är att märka bl. a.
att pensionsrätt ej tillkommer befattningshavare för tid före ingången
av det spelår (1 juli—30 juni), som infaller närmast efter det befattningshavaren
fyllt 18 år, och ej heller innan han varit fast anställd vid någon av
teatrarna under ett sammanhängande spelår,
att befattningshavare vilkens verksamhet samtidigt omfattar båda teatrarna
eller olika åligganden inom samma teater skall efter pensionsanstaltens
bestämmande äga pensionsrätt i den egenskap de huvudsakliga arbetsuppgifterna
åvila honom,
att tjänstepensionsunderlaget för varje spelår skall utgöra viss del av
årsavlöningens grundbelopp, varmed i allmänhet förstås de under spelåret
uppburna kontanta löneförmånerna, minskade med ett mot rörligt tillägg
enligt civila avlöningsreglementet och kristillägg under kvartalet närmast
före spelåret svarande belopp, dock högst 8 000 kronor,
att hel tjänstepension utgör medeltalet av tjänstepensionsunderlagen under
de 10 spelår, då^ underlagen varit högst, eller under det mindre antalet
förekommande spelår, dock att i fråga om sjuk- eller invalidpension hel
tjänstepension icke må understiga medeltalet av tjänstepensionsunderlagen
under de 3 spelår, som infallit närmast före det varunder avgång sker,
att pensionsåldern inträder vid utgången av det spelår, varunder stadgad
levnadsålder uppnås,
att Kungl. Maj :t kan medgiva befattningshavare, som tidigast 5 år före
pensionsålderns inträde lämnar sin anställning, rätt till förtidspension under
förutsättning bland annat, i fråga om tjänsteman eller befattningshavare
tillhörande den tekniska personalen, att han kan räkna minst 30 tjänstår
och, i fråga om annan befattningshavare, att tjänståren utgöra minst 3/5
av tjänståldern, samt
att familjepension bestämmes efter ett familjepensionsunderlag, vilket
beräknas på liknande sätt som hel tjänstepension.
Pensionsutredningens förslag beträffande den framtida gestaltningen av
teaterpersonalens pensionsförhållanden kan sägas i huvudsak gå ut på en
anpassning efter de i reglementsförslaget innefattade huvudgrunderna, dock
med bibehållande av viss särställning för regissörer, skådespelare och solister.
För reglering av denna särställning m. m. föreslår utredningen åtskilliga
undantagsstadganden. Efter en redogörelse för teaterpersonalens
anställnings- och avlöningsförhållanden, till vilken jag här torde få hänvisa,
anför utredningen om dessa stadganden i huvudsak följande.
Vad först angår frågan om villkoren för pensionsrätt enligt reglementet
har utredningen för de ifrågakomna befattningarna icke ansett det påkallat
att föreslå några undantagsregler avvikande från vad i sådant hänseende
föreslagits i 2 §. Reglementet bör sålunda, utan iakttagande av nu stadgad
uppskovstid om ett sammanhängande spelår, träda i tillämpning å befattningshavaren
i och med tillträdet av fast anställning, i allmänhet dock ej
före fyllda 20 år. Endast i fråga om balettpersonalen har, med hänsyn till
den för densamma gällande särskilt låga pensionsåldern, i 39 § reglementsförslaget
upptagits ett undantagsstadgande härom, betecknat 2 a, enligt vilket
dylik personal skall äga pensionsrätt från och med spelåret näst efter
det varunder befattningshavaren fyllt 18 år.
Vad beträffar frågan i vilken egenskap befattningshavare skall äga pensionsrätt,
om han vid samma teater eller båda teatrarna fullgör sådana ar
-
153
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
betsuppgifter som normalt äro att hänföra till olika slag av befattningar,
har utredningen utgått från att avgörande härvidlag kan träffas av statens
pensionsanstalt, detta utan att särskild bestämmelse härom meddelas.
Vad angår de pensionsklasser till vilka befattningarna skola vara hänförda
anser pensionsutredningen, att dessa för samtliga befattningar, d. v. s.
även för befattningar vid hovkapellet, liksom för närvarande tjänstepensionsunderlagen
för den i kap. Xfl gällande reglemente för SPA inordnade
personalen, böra fastställas av statens pensionsanstalt.
Fastställandet bör enligt utredningens mening ske efter årligen återkommande
prövning i de fall där avlöningen delvis utgöres av tjänstgöringspengar
eller annan ersättning, som på förhand svårligen låter sig beräknas.
Där sådan årlig prövning icke skall ske, synes pensionsklassen böra fastställas
att gälla tills vidare, till dess ändring av avlöningsavtalet eller av det
procenttal efter vilket rörligt tillägg eller liknande tillägg beräknas å avlöning
eller pension föranleder omprövning av den fastställda pensionsklassen.
Såsom av den förut lämnade redogörelsen för pensioneringen av den i
kap. XII gällande reglemente för SPA inordnade teaterpersonalen framgår
bestämmes tjänstepensionsunderlaget individuellt för varje anställningshavare.
Enligt utredningens mening bör ett dylikt förfarande vid fastställande
av pensionsklass begränsas till att avse endast sådana befattningshavargrupper,
där detta med hänsyn till arten av gällande avlöningsavtal
är oundgängligt. För övriga befattningar bör pensionsklassen bestämmas
gruppvis.
Fastställandet av pensionsklass efter årligen återkommande prövning har
synts utredningen kunna begränsas till att avse solist- och skådespelarpersonal.
Med hänsyn till här förekommande tjänstgöringspengar och därmed
enligt utredningens mening i förevarande sammanhang jämförliga
matinéersättningar erfordras en bestämmelse i fråga om det belopp med
vilket dylik förmån skall upptagas vid pensionsklassens fastställande. I sådant
hänseende föreslår utredningen, att det belopp upptages som utgått
till befattningshavaren under senast förflutet spelår, eller såvitt angår nyanställd,
det belopp som beräknas komma att utgå under första anställningsåret.
Stadgandet 7 d i 39 g reglementsförslaget, som avses skola reglera
nu behandlade spörsmål, har för tillämpning å solister och skådespelare
utformats med hänsyn härtill. Tillämpningen av detta stadgande innebär,
att för pensionsklassen under visst spelår i allmänhet blir avgörande
dels den för spelåret kontrakterade fasta lönen jämte förekommande därå
belöpande kristillägg eller dylikt, dels ock de tjänstgöringspengar jämte
eventuellt kristillägg därå som befattningshavaren uppburit under föregående
spelår, eller, såvitt angår nyanställd, som han beräknas komma att
uppbära under första spelåret. För nyanställd med anställning från tidpunkt,
som ej sammanfaller med början av spelår, böra tjänstgöringspengarna
upptagas med ett beräknat belopp, avseende helt spelår. Vad angår kristillägget
synes detta med avseende å såväl kontrakterad lön som tjänstgöringspengar
böra beräknas med hänsyn till de förhållanden som råda då
pensionsklassen bestämmes.
För teaterpersonalen i övrigt, d. v. s. regissörer, balett-, kör- och orkesterpersonal
samt chef för dekorationsateljé ävensom teknisk personal och
tjänstemannapersonal, synes pensionsklass kunna bestämmas att gälla tills
vidare. Denna personal torde härvidlag icke intaga någon särställning i
förhållande till vad som gäller i fråga om befattningshavare i allmänhet.
Särskilt stadgande i ämnet torde följaktligen icke vara erforderligt.
Vad angår frågan huruvida pensionsklass för viss befattningshavargrupp
skall bestämmas enhetligt eller för varje särskild befattningshavare har del
154
Kungi. Maj:ts proposition nr 200-
närmare avgörandet härutinnan ansetts böra tillkomma pensionsanstalten.
Särskild bestämmelse härom har ej synts behövlig.
Pensionsutredningen anser emellertid, att bestämmande av pensionsklass
bör ske individuellt i fråga om solister, skådespelare, regissörer, premiärsujetter
vid baletten, balettmästare, kormästare, kapellmästare, konsertmästare
vid hovkapellet, chef för dekorationsateljé och tjänstemannapersonal.
I fråga om övrig personal — d. v. s. annan balettpersonal än balettmästare
och preiniärsujetter, annan körpersonal än kormästare samt annan
orkesterpersonal än kapell- och konsertmästare ävensom teknisk personal
— synes enligt utredningens mening kunna fastställas enhetlig pensionsklass
för varje särskild i avlöningshänseende enhetlig befattningshavargrupp.
Utom för solister och skådespelare utgår avlöningen delvis i form av
tjänstgöringspengar även i fråga om vissa andra befattningshavargrupper,
nämligen annan balettpersonal än balettmästare och annan körpersonal än
kormästare. I fråga om teknisk personal förekommer att befattningshavare
fullgör eu del av sin tjänstgöring såsom påklädare, varvid ersättning för
denna deltjänstgöring utgår med visst belopp för tjänstgöringstillfälle. Vid
bestämmande av pensionsklass i fråga om de nu angivna befattningshavargrupperna
synas tjänstgöringspengarna och ersättningarna enligt pensionsutredningens
mening böra få antagas motsvara det årsbelopp som kan väntas
i medeltal komma att utgå till befattningshavaren. Ett med hänsyn härtill
utformat stadgande 7 c i 39 § reglementsförslaget har föreslagits skola
erhålla tillämpning å nämnda befattningshavargrupper. Beträffande grupp,
för vilken med hänsyn till enhetlighet i avseende å avlöningen bestämmes
enhetlig pensionsklass, bör medeltalet avse gruppen i sin helhet. Vad angår
den tekniska personalen bör stadgandet givetvis endast tillämpas å de
befattningshavare vilkas avlöningsförhållanden därtill föranleda.
I kap. XII gällande reglemente för SPA finnes såsom förut angivits en
bestämmelse, enligt vilken hel tjänstepension i regel skall motsvara medeltalet
av tjänstepensionsunderlagen under de tio spelår, då underlagen varit
högst. Som motiv för bestämmelsen anförde teaterpensionsutredningen följande.
»Vid beräkning av tjänstepensionens belopp brukar som regel utgångspunkten
utgöras av det tjänstepensionsunderlag, som gäller vid tiden för avgången.
En dylik regel är givetvis i allmänhet lämplig, enär slutlönen brukar
utgöra den högsta lön, som vederbörande under sin tjänstetid erhållit. Enär
emellertid, vad teatrarnas personal beträffar, lönekurvan för ett flertal befattningshavare
starkt faller mot slutet av anställningstiden och en pension,
beräknad efter det senaste pensionsunderlaget, därför skulle ställa sig mindre
förmånlig, har utredningen i stället föreslagit, att beloppet av hel tjänstepension
i princip skall utgöra medeltalet av de tio högsta tjänstepensicnsunderlag,
som vederbörande under sin tjänstetid uppnått.»
Vad teaterpensionsutredningen sålunda anfört synes med hänsyn bland
annat till de upplysningar vilka pensionsutredningen inhämtat om teaterpersonalens
avlöningsförhållanden och för vilka utredningen tidigare i huvudsak
redogjort närmast äga giltighet i fråga om solistpersonalen. Men
även beträffande skådespelarpersonalen synas avlöningsförhållandena vara
sådana, alt förekomsten någon tid före pensionsåldern av en lönetopp utav
längre eller kortare varaktighet kan te sig tämligen sannolik. Med hänsyn
härtill har utredningen ansett sig böra föreslå för solister och skådespelare
samt — vid det förhållandet att regissörsbefattningarna ofta rekryteras ur
dessa befattningshavargrupper — regissörer underkastas tillämpning av
ett särskilt stadgande 18 a i 39 § reglementsförslaget motsvarande före
-
155
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
nämnda bestämmelse i gällande reglemente för SPA. För övrig teaterpersonal
finnes enligt utredningens mening icke tillräcklig anledning att föreskriva
tillämpning av detta stadgande.
Enligt 18 § 2 mom. i reglementsförslaget skall i fråga om befattning med
lägre pensionsålder än 55 år såsom tjänstepensionsunderlag tillämpas för
befattningen gällande tjänstepensionsunderlag, minskat med visst för pensionsklassen
angivet belopp. I fråga om solist, för vilken dylik lägre pensionsålder
förutsatts skola alltjämt gälla, bör sådan minskning ske av det
medeltalsberäknade tjänstepensionsunderlaget. Där detta icke till beloppet
sammanfaller med tjänstepensionsunderlaget för viss pensionsklass, böi
minskning göras med det belopp som i 18 § 2 mom. angives för den pensionsklass
vilkens tjänstepensionsunderlag närmast motsvarar det beräknade
medeltalet. Ett med hänsyn härtill utformat stadgande, 18 b, bör följaktligen
tillämpas i fråga om solisterna.
Vid bestämmande av tjänstepension för den för vilken stadgandet 18 a
gäller böra tjänståren beräknas utan sådan reduktion som för vissa fall
föreskrives i 19 § 4 mom. reglementsförslaget. Stadgandet 19 b, vilket anger
att 19 § 4 mom. icke skall äga tillämpning, bör följaktligen gälla med
avseende å solister, skådespelare och regissörer.
Enligt stadgandet 18 a skall, där fråga är om invalid- eller sjukpension,
såsom tjänstepensionsunderlag tillämpas lägst medeltalet av pensionsunderlagen
under tre år. Detta skulle under vissa förutsättningar kunna leda
till tillämpning av ett högre tjänstepensionsunderlag än det som kunnat
ifrågakomma, därest befattningshavaren kvarstått till pensionsåldern. Detta
bör enligt pensionsutredningens mening förhindras. I sådant syfte föreslås
i stadgandena 21 a och 22 a att vid tillämpning av 21 och 22 §§ skall antagas,
att nämnda medeltal skulle gällt såsom pensionsunderlag under tiden
efter avgången i fråga om dem för vilka stadgandet 18 a eller 18 b
gäller, d. v. s. solister, skådespelare och regissörer.
Såsom i det föregående angivits gäller enligt nuvarande reglemente för SPA
att för medgivande av rätt till förtidspension för vissa befattriingshavare vid
de kungl. teatrarna fordras ett antal tjänstår, allenast motsvarande s/5 av
tjänståldern. Som motiv härför anförde 1941 års teaterpensionsutredning,
på vars förslag denna undantagsregel infördes, bl. a. följande.
Förtidspensionen har för teaterpersonalen — i likhet med vad som i viss
utsträckning är fallet i fråga om statliga befattningshavare — huvudsakligen
avsetts att bli tillämplig vid sådana fall av sjukdom, invaliditet eller arbetsoförmåga,
där de för erhållande av vanlig sjuk- eller invalidpension uppställda,
" relativt stränga kraven på otjänstbarhet icke äro uppfyllda. Sålunda
skulle förtidspension kunna tänkas förekomma exempelvis för solist
vid partiell röstinvaliditet eller för skådespelare vid minnesdefekt, i vilka
fall prestationsförmågan kan ha i hög grad nedgått, utan att likväl förutsättning
för beviljande av sjukpension föreligger. Framför allt torde man
alltså kunna räkna med att förtidspension såsom ersättning för sjukpension
kommer att tillämpas beträffande den personal vid de kungl. teatrarna,
som på grund av uppträdande å scen eller eljest i särskilt hög grad måste
besitta frisk fantasi och vitalitet.
Pensionsutredningen, som i sitt reglementsförslag ej berett möjlighet till
eu dylik särställning för teaterpersonalen, anför härom följande.
De skäl vilka sålunda åberopats för den särställning, som vissa befattningshavare
vid de kungl. teatrarna intaga i förevarande hänseende, synas
156
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
kunna åberopas även i fråga om åtskilliga andra befattningshavargrupper
med anställning i statens tjänst eller som eljest äro underkastade statliga
tjänstepensionsbestämmelser. Med hänsyn härtill och då något särskilt behov
av en dylik särställning enligt hittills vunnen erfarenhet knappast synes
föreligga i fråga om teaterpersonalen, har pensionsutredningen stannat för
att icke föreslå några särskilda bestämmelser i fråga om förutsättningarna
för förtidspension för teaterpersonal.
Innan jag lämnar 40 §'' i reglementsförslaget, anser jag mig böra något beröra
vissa av pensionsutredningen under denna paragraf behandlade spörsmål
rörande befattningshavare vid polisväsendet, som äga samband med de
för dessa befattningshavare i polislöneförordningen meddelade bestämmelser
om rätt till pension och avgångsskyldighet.
Enligt nuvarande reglementet för SPA intaga befattningshavarna vid
polisväsendet i fråga om rätten till uppskjuten pension en särställning, såtillvida
att dylik pension oberoende av anledningen till avgången alltid beräknas
å såväl befattningshavarens tjänstepensionsavgift som å huvudmannens
och statens beräknade pensionsbidrag. I avseende å denna särställning
erinrar pensionsutredningen om följande.
Polisdistrikt är enligt polislagen skyldigt att förse hos detsamma anställd
ordinarie polisman med skälig pension. Polisdistrikt, varom här är
fråga (landsbygdsdistrikt), äger att bereda polismannen delaktighet i SPA
eller att ombesörja pensioneringen i egen regi eller att pensionsförsäkra
personalen i enskild pensionsinrättning. I sistnämnda två fall bidrager staten
till utgående tjänstepension med en tredjedel.
Distriktets pensioneringsskyldighet består även vid förtidsavgång ur distriktets
tjänst. Där sådan avgång inträffat, är distriktet enligt bestämmelse
i polislöneförordningen skyldigt att senast vid pensionsålderns inträde bereda
den avgångne polismannen pension, som motsvarar den tid anställningen
hos distriktet varat. Innehar den avgångne vid pensionsålderns
inträde ordinarie anställning hos annat distrikt, inträder dock pensioneringsskyldigheten
först efter avgången därifrån.
Anslutning till SPA innebär för närvarande, att SPA i allmänhet helt
övertager polisdistriktets pensioneringsskyldighet. Med hänsyn till förenämnda
bestämmelse i polislöneförordningen är i SPAs nuvarande reglemente
föreskrivet, att polisman efter förtidsavgång, som innefattar utträde
ur SPA, är berättigad att vid varaktig oförmåga till arbete, dock senast
vid pensionsålderns inträde, komma i åtnjutande av uppskjuten pension,
motsvarande fulla värdet av den pensionsrätt som anses intjänt.
Den särställning i fråga om pensionsrätt vid förtidsavgång som enligt bestämmelserna
i polislöneförordningen tillkommer polispersonal har tillskapats
huvudsakligen för att underlätta dess övergång från ett polisdistrikt till
ett annat. Utan denna särställning skulle, då pensioneringen vid de olika
distrikten icke sker i en och samma pensionsinrättning, vederbörande polisman
vid dylik övergång, vilken kan vara ofrivillig och exempelvis förorsakad
av ändrad distriktsindelning, icke bli skäligen tillgodosedd i pensionshänseende.
Angående förtidsavgången befattningshavares ställning enligt pensionsutredningens
reglementsförslag och eventulla särskilda anordningar för sådana
befattningshavare anför utredningen följande.
Vid tillämpning av de allmänna bestämmelserna i reglementsförslaget
skulle pensioneringen i SPA — även med bortseende från fall, där tjänste
-
157
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
livränta enligt dessa bestämmelser icke utgår — ej alltid täcka de pensionsförpliktelser
distriktet enligt polislöneförordningen har gentemot förtidsavgången
polisman. Efter avgången skulle vederbörande från SPA komma i
åtnjutande av tjänstelivränta, i allmänhet dock först från 65 års ålder. Då
livräntan också kan tänkas vara lägre än den pension som enligt polislöneförordningen
tillkommer polismannen och denna pension skall börja utgå
senast från pensionsåldern, vilken i allmänhet ej är högre än 60 år, skulle
polisdistriktet vara pliktigt att utgiva hela pensionen för tiden från pensionsåldern
till 65 års ålder samt för tiden därefter skillnaden mellan pensionen
och livräntan. Dock torde statsbidrag härtill med Va av kostnaderna vara
att påräkna.
I betraktande härav har övervägts att i fråga om polisman föreskriva, att
polismannen efter utträde i förtid ur SPA skall äga rätt att i stället för
tjänstelivränta komma i åtnjutande av pension vid pensionsåldern eller vid
dessförinnan inträffad varaktig oförmåga till arbete. Alternativt har ifrågasatts
att rätt till sådan pension skulle tillkomma den avgångne allenast, om
han i samband med avgången övergått till annan ordinarie polisbefattning,
varmed pensionsrätt enligt reglementet ej är förenad.
En dylik, allenast för polispersonal avsedd pensionsform, har emellertid
icke någon motsvarighet beträffande den polispersonal — marinens poliskår
och poliskåren i Boden — å vilken Atregl. äger tillämpning. Med hänsyn
bl. a. härtill har det synts lämpligast att avstå från tanken på att låta
polispersonalen få rätt till uppskjuten pension eller förtidsavgång och att
i stället för sådant fall tillämpa de allmänna bestämmelserna om tjänstelivränta.
Såsom av det föregående framgår skulle pensioneringen i SPA därvid
ej alltid täcka polisdistriktens förpliktelser enligt polislöneförordningen
gentemot förtidsavgångna befattningshavare. Ett polisdistrikt, som erlagt
samtliga enligt reglementet ifrågakomna avgifter, hör emellertid i allmänhet
ha grundad anledning att räkna med att icke för förtidsavgången befattningshavare
behöva vidkännas pensionskostnader utöver dessa avgifter. Vid
sådant förhållande synes det skäligt, att så länge nämnda förpliktelser bestå,
polisdistrikten genom särskilda statsbidrag erhålla ersättning för pensionsfyllnad,
som de nödgas utgiva till förtidsavgången befattningshavare utöver
honom från SPA tillkommande livränteförmåner. Med lämpliga grunder för
beräkning av denna ersättning skulle en sadan anordning icke medföra
större statliga pensionskostnader än om personalen erhölle hela förmånsbeloppet
från SPA.
Prövningen av frågor om eventuell dylik ersättning torde böra överlämnas
till statens pensionsanstalt och synas ersättningsbeloppen kunna utgå
av medel, som stå till pensionsanstaltens förfogande.
För den händelse — efter emotsedd utredning därom — principen om
pensionernas oantastbarhet sedermera skulle vinna full tillämpning inom
den statligt ordnade pensioneringen och i samband därmed polislöneförordningens
hithörande bestämmelser ändras, torde den bär förordade anordningen
med särskilda ersättningar bli obehövlig och kunna slopas.
De i polislöneförordningen meddelade bestämmelserna om avgångsskyldighet
överensstämma i huvudsak med motsvarande bestämmelser i gällande
reglemente för SPA.
Till pen sionsul red ningen ha från socialdepartementet den 18 februari 11)47
för beaktande vid fullgörandet av utredningens uppdrag överlämnats vissa
handlingar, avseende framställning om ändringar i polislöneförordningen i
syfte att bringa bestämmelserna i förordningen om skyldighet för polis
-
158
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
man att i vissa fall i förtid avgå från sin befattning i överensstämmelse med
motsvarande regler i Atregl.
Beträffande detta spörsmål anför pensionsutredningen.
En dylik anpassning skulle innebära, att polislöneförordningens bestämmelser
om avgångsskyldighet skulle komma att i huvudsak överensstämma
med de i reglementsförslaget intagna bestämmelserna i sådant hänseende.
Utan en sådan överensstämmelse lärer det få anses, att pensionsreglementets
bestämmelser i de fall, där bestämmelserna äro för nuvarande befattningshavare
oförmånligare än polislöneförordningens bestämmelser, icke mot vederbörandes
bestridande kunna äga tillämpning.
Det synes pensionsutredningen icke motiverat att bereda den till SPA
anslutna polispersonalen en sådan särställning i förhållande till övriga till
SPA anslutna befattningshavare. Det kan emellertid tänkas, att det för annan
polispersonal än till SPA ansluten sådan personal kunde befinnas påkallat
att vid ändring av polislöneförordningen göra någon mer eller mindre
väsentlig avvikelse från de i Atregl. stadgade bestämmelserna om avgångsskyldighet.
Med hänsyn bl. a. härtill synes det utredningen kunna ifrågasättas,
huruvida det icke i polislöneförordningen beträffande den till SPA
anslutna polispersonalen vad angår avgångsskyldigheten allenast borde hänvisas
till bestämmelserna i det för befattningshavarna gällande pensionsreglementet.
41 §. Skyldighet att underkasta sig ändrade bestämmelser.
I denna paragraf stadgas att sådan innehavare av befattning, å vilken
reglementet erhåller tillämpning, så ock huvudman, som i reglementet avses,
skola vara pliktiga att underkasta sig ändrade bestämmelser i de hänseenden
om vilka i reglementet förmäles. I sin motivering härtill anför pensionsutredningen.
I fråga om huvudmannen har paragrafen ansetts behövlig närmast med
tanke på framtida eventuella ändringar av bestämmelserna om pensionsavgifter.
I den del paragrafen avser befattningshavare, har den utformats i anslutning
till 37 § första punkten Atregl. I andra punkten 37 § Atregl. stadgas
vissa begränsningar i fråga om ordinarie tjänstemans skyldighet att
underkasta sig ändrade tjänstepensionsbestämmelser. Sådan tjänsteman är
sålunda ej skyldig underkasta sig ändring av vissa angivna föreskrifter i
Atregl. om beloppet av tjänstepensionsunderlag, om bestämmande av tjänstepensions
grundbelopp eller om rörligt tillägg. Han skall dock vara pliktig
att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent eller
mera i förhållande till 100/110 av levnadskostnaderna i mars 1946, efter prövning
av Kungl. Maj :t och riksdagen vidkännas minskning med högst fem
procent av grundbeloppet av tjänstepension eller beloppet av tjänstelivränta.
Endast för en mindre del av de i reglementsförslaget avsedda befattningarna
tillämpas en med ordinarie statsanställning jämförlig anställningsform.
Med hänsyn härtill och då varje ändring av pensionsbestämmelserna
måste grundas på beslut av statsmakterna, har pensionsutredningen ansett,
att någon motsvarighet till förenämnda begränsningsregel i Atregl. icke är
behövlig i fråga om SPA-pensioneringen. Utredningen anser sig härvid
kunna utgå ifrån att statsmakterna vid framtida eventuella ändringar av
pensionsbestämmelserna — åtminstone i vad avser sådana med ordinarie
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
159
statstjänstemän jämförliga befattningshavare, vilkas anställningsform icke
varit uteslutande beroende av huvudmannens avgörande — i skälig utsträckning
beaktar den för ordinarie tjänstemän enligt Atregl. i förevarande hänseende
gällande begränsningen.
Någon motsvarighet till 37 § Atregl. finnes ej i Afregl. Enligt reglementsförslaget
skulle emellertid skyldigheten för befattningshavare att underkasta
sig ändrade pensionsbestämmelser kunna avse även familjepension.
Detta skulle särskilt kunna få betydelse, om sådan nedgång i de allmänna
levnadskostnaderna varom förmäles i 37 § Atregl. skulle föranleda minskning
av tjänstepension. För dylikt fall kunde det enligt pensionsutredningens
mening vara anledning alt ifrågasätta minskning även av familjepensionen.
Utredningen har därför ansett, att möjlighet hör hållas öppen för
dylik minskning av familjepensionen.
Omfattningen av den i 41 § reglementsförslaget stadgade ändringsskyldigheten
är i likhet med vad i sådant hänseende gäller enligt 37 § Atregl.
inskränkt till att avse allenast den som är i tjänst vid ändringens ikraftträdande.
Om en sådan begränsning anförde 1938 års pensionssakkunniga,
på vilkas förslag motsvarande bestämmelse i 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente
baserades, följande.
»Det har icke synts alldeles självfallet, att ändringsskyldighet allenast bör
föreligga för den, som är i tjänst vid ändringens ikraftträdande, utan det
har ansetts kunna ifrågasättas, huruvida ej en motsvarande skyldighet borde
i vissa bestämda hänseenden stadgas för den som åtnjuter enligt reglementet
beviljad pension eller livränta. Onekligen kunde vissa skäl tala för att
jämväl den åt vilken pensionsförmån redan beviljats göres skyldig att i
följd av nedgång i den allmänna levnadskostnadsnivån underkasta sig en viss
reduktion i den utgående förmånen. De sakkunniga ha emellertid icke ansett
sig böra fullfölja tanken på en dylik anordning med hänsyn till de psykologiska
verkningar och de praktiska konsekvenser som densamma kunde
befaras medföra.»
Även pensionsutredningen anser det kunna ifrågasättas, om icke ändringsskyldighet
i avseende å reduktion av pensionsförmåner vid nedgående
levnadskostnadsnivå borde föreskrivas jämväl i fråga om pensionstagare.
Utredningen har emellertid icke funnit tillräckliga skäl föreligga för att
därutinnan föreslå en från Atregl. avvikande reglering i fråga om SPA-pensioneringen.
10. Ikraftträdande och övergångsanordningar. Pensionsutredningen föreslår,
att det nya reglementet skall träda i kraft den 1 juli 1949 och att därvid
vad i tidigare av Kungl. Maj :t utfärdad författning eller föreskrift finnes
stridande mot reglementets förskrifter skall upphöra att gälla, såvitt angår
den å vilken reglementet erhåller tillämpning.
Pensionsutredningen har framlagt förslag till kungörelse med övergångsbestämmelser
till reglementet (ingående pensionering genom stötens pensionsanstolt
ov visso icke-stotligo befattningshavare ävensom till kungörelse
angående begränsad tillämpning av reglementet för statens pensionsanstalt.
De föreslagna bestämmelserna ha i huvudsak endast i de delar bestämmelserna
befunnits vara av större principiell innebörd eller mötts av mera betydelsefulla
erinringar från remissinstanserna ansetts påkalla eu närmare
redogörelse eller något särskilt yttrande i detta sammanhang. I övrigt torde
160
Kungi. Maj:ts proposition nr 200.
sålunda få hänvisas till kungörelseförslagen och de av pensionsutredningen
anförda motiveringarna till desamma.
Vad först angår frågan om övergångsbestämmelser till reglementsf
örslaget har pensionsutredningen anfört följande beträffande
överförandet av nu anställda, av den nuvarande SPA-pensioneringen
omfattade befattningshavare till det nya pensionsreglementet och tillämpning
av detsamma å före ikraftträdandet anställda innehavare av befattningar,
som föreslås skola nyupptagas i pensioneringen med obligatorisk
anslutning.
Självfallet hör reglementet tillämpas å varje befattningshavare, som vid
ikraftträdandet eller därefter tillträder befattning, vilken är förenad med
pensionsrätt enligt reglementet. Detta förhållande regleras automatiskt genom
bestämmelserna i 1 §. Pensionsutredningen förutsätter emellertid, att
reglementet i och med ikraftträdandet i allmänhet skall erhålla tillämpning
jämväl å befattningshavare som anställts före ikraftträdandet, däribland
även de befattningshavare vilka efter ikraftträdandet kvarstå i sådana i reglementet
avsedda befattningar som äro förenade med pensionsrätt enligt
nuvarande reglemente för SPA.
Tillämpning av det nya reglementet skulle i vissa hänseenden, såsom i
fråga om avgångsskyldighet på grund av sjukdom, tvångspensionering m. in.,
kunna anses innebära en skärpning av tidigare gällande pensionsvillkor.
Pensionsutredningen har med hänsyn härtill övervägt, huruvida icke —
i likhet med vad som exempelvis skedde beträffande ordinarie tjänstemän
vid ikraftträdandet av 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente —
befattningshavare, vilken efter ikraftträdandet av det föreslagna reglementet
kvarstår i befattning, som varit förenad med pensionsrätt enligt nuvarande
reglemente för SPA, borde erhålla möjlighet att på grund av därom
inom viss tid anmäld önskan bli undantagen från det nya reglementets tilllämpning
och få kvarstå på nuvarande reglemente. Ifrågavarande befattningshavare
äro emellertid jämlikt bestämmelsen i § 16 i nuvarande reglemente
formellt skyldiga att underkasta sig de ändringar i pensionsrätten
som kunna varda fastställda. Avsikten med denna bestämmelse torde
dock icke ha varit att möjliggöra genomförande mot befattningshavarnas
vilja av mera genomgripande skärpningar av pensionsvillkoren. Bestämmelsen
bör ej heller enligt utredningens mening åberopas som stöd för sådana
skärpningar. Men då de skärpningar av pensionsvillkoren varom här
är fråga måste anses vara av underordnad betydelse, ej minst i jämförelse
med de förbättringar av pensionsvillkoren i allmänhet, som en tillämpning
av det nya reglementet skulle innebära, anser utredningen det ej påkallat
att, såvitt angår befattningshavare med pensionsrätt enligt nuvarande
reglemente för SPA, sagda tillämpning göres beroende av befattningshavarnas
fria val.
Några svårigheter för tillämpning av reglementet redan fr. o. m. ikraftträdandet
möta ej i fråga om A- och C-befattningar. För att möjliggöra en
dylik omedelbar tillämpning av reglementet beträffande B-befattningar med
pensionsrätt enligt reglementet för SPA föreslår pensionsutredningen, att
befattningarna tills vidare skola vara förenade med pensionsrätt utan hinder
av att befattningarna ej blivit registrerade. Vad angår B-befattning, för
vilken pensionsklassen ej är angiven i reglementet, erfordras därvid en sär
-
Knngl. Maj:ts proposition nr 200.
161
skild övergångsbestämmelse om den pensionsklass till vilken befattningen
skall hänföras från ikraftträdandet. I anslutning till en av pensionsutredningen
för sådant ändamål föreslagen övergångsbestämmelse anför utredningen
i huvudsak följande.
Vad angår befattning, för vilken statens pensionsanstalt skulle ha att bestämma
pensionsklassen, kunna de för sådant fall i 7 § 2 mom. meddelade
bestämmelserna ej lämpligen utan vidare tillämpas. Då de regleringsbestämmelser
eller andra liknande bestämmelser, vilka legat till grund för
pensionsrätten enligt nuvarande reglemente för SPA, i många fall äro föråldrade
eller eljest mindre väl lämpa sig som grundval för bestämmande
av pensionsklass, medför eftergivandet av kravet på registrering, att pensionsklassen
övergångsvis bör bestämmas på annat sätt än efter de i regleringsbestämmelserna
angivna lönerna. Lämpligast synes vara att bestämma
pensionsklassen med utgångspunkt från storleken av de tjänstepensionsförmåner
vilka befattningshavaren närmast före reglementets ikraftträdande
haft att påräkna. I överensstämmelse härmed och med hänsyn till erforderlig
samordning av tjänstepension med folkpension har pensionsutredningen
i första stycket av denna punkt föreslagit, att befattning skall hänföras
till den lägsta pensionsklass för vilken hel ålderspension före 67 års
ålder icke kommer att understiga summan av dels grundbeloppet av enligt
kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 658) angående förbättring av vissa från
statens pensionsanstalt och lärarinnornas pensionsanstalt utgående pensioner
in. in. för befattningen beräknad förbättrad och tekniskt omräknad hel
tjänstepension, dels ock utjämningstillägget för den pensionsålder som enligt
reglementsförslaget skulle bli gällande för befattningen.
Om befattningen, när den sedermera registreras, skulle komma att hänföras
till en lägre pensionsklass än den ursprungligen tills vidare fastställda,
har det synts pensionsutredningen skäligt, att den gamla pensionsklassen
alltjämt får tillämpas i fråga om den som var anställd å befattningen
vid registreringen.
Den omständigheten, att för registrering av befattning erforderliga åtgärder
icke kunna förutsättas ha medhunnits förrän någon tid efter reglementets
ikraftträdande, synes ej skäligen böra föranleda, att befattningshavaren
försättes i sämre ställning i pensionshänseende än som skulle kommit
i fråga, därest registrering i reglementsenlig ordning skett, räknat från
ikraftträdandet. Pensionsutredningen har därför ansett sig böra föreslå, att
registrering av tidigare med pensionsrätt enligt nuvarande reglemente för
SPA förenad befattning, för vilken statens pensionsanstalt enligt 7 § 1 mom.
skulle ha att bestämma pensionsklassen, må, om registrering begärts inom
den närmaste tiden, förslagsvis sex månader, efter ikraftträdandet, beviljas
med retroaktiv verkan räknat från ikraftträdandet.
För ett stort antal befattningshavare kommer ett genomförande av pensionsutredningens
reglementsförslag att medföra en ändring av pensionsåldern.
Beträffande de befattningshavare för vilka ändringen skulle innebära eu
sänkning av pensionsåldern föreslår pensionsutredningen att, om den nya
pensionsåldern skulle ha inträtt inom en tid av fem år efter ikraftträdandet,
den nu gällande pensionsåldern bibehålies, dock alt pensionsåldern skall
inträda senast vid utgången av nämnda tid.
11 Bihang till riksdagens protokoll 19&9. 1 sand. Nr 200.
162
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Vad angår de befattningshavare, för vilka ett genomförande av reglementsförslaget
skulle medföra en höjning av pensionsåldern, föreslår utredningen
en anordning enligt vilken befattningshavare, tillhörande vissa äldre
årsklasser, i vissa fall skulle äga avgå med ålderspension utan hinder av
att pensionsåldern icke inträtt. Om den föreslagna anordningen anför utredningen
i huvudsak följande.
Ett genomförande av reglementsförslaget skulle för åtskilliga befattningar
medföra en höjning av pensionsåldern med upp till fem år. Sålunda
skulle pensionsåldern för mer än 9 000 sjuksköterske- och barnmorskebefattningar
komma att höjas från 55 till 60 år. För en befattningshavare, som
vid ikraftträdandet uppnått en levnadsålder, som med endast ett mindre
antal år understiger den gamla pensionsåldern, skulle en höjning av densamma
kunna innebära avsevärd olägenhet, därest befattningshavaren nödgades
kvarstå i befattningen till den nya pensionsålderns inträde. Med hänsyn
härtill anser pensionsutredningen, att befattningshavare, som före ikraftträdandet
uppnått en levnadsålder, som med förslagsvis högst ett år understiger
nu gällande pensionsålder, bör kunna erhålla ålderspension vid avgång
tidigast med utgången av den månad under vilken nu gällande pensionsålder
inträder. För de fyra närmast lägre åldersklasserna eller, där
pensionsåldern höjts med tre år, de två närmast lägre åldersklasserna synes
tidpunkten för avgång med rätt till ålderspension kunna successivt framskjutas
med ett år i sänder. För de än lägre åldersklasserna skulle däremot
rätt till ålderspension föreligga först efter avgång vid den nya pensionsålderns
inträde.
Enligt de i 19 § 4 inom. reglementsförslaget upptagna bestämmelserna
skall vid tjänstårsberåkning viss hänsyn tagas till storleken av de tjänstepensionsunderlag
som varit gällande för befattningshavaren under de till
grund för tjänstår sberäkningen liggande anställningstiderna. I fråga om det
tjänstepensionsunderlag som vid tillämpning av nämnda stadgande skall
anses ha varit gällande för tid, under vilken befattningshavaren varit underkastad
reglementet för SPA, anför pensionsutredningen i anslutning till
en i detta hänseende under It punkten föreslagen övergångsbestämmelse i
huvudsak följande.
Under en avsevärd tid framåt kommer det nya reglementet att tillämpas
å befattningshavare, vilka intill ikraftträdandet innehade befattningar, förenade
med pensionsrätt enligt nuvarande reglemente för SPA. Tid, då sådan
pensionsrätt gällt, skulle enligt 19 § 2 mom. i reglementsförslaget komma
att tillgodoräknas såsom tjänstår med den inskränkning som eventuellt
följer av stadgandet i 19 § 4 mom. Vid tillämpning av sistnämnda stadgande
skulle tjänstepensionsunderlaget under tiden anses ha varit det som
blev gällande för befattningshavaren vid ikraftträdandet.
1 de fall, där det tjänstepensionsunderlag som vid ikraftträdandet blir
gällande för befattningshavaren är högre än som motsvarar en teknisk omräkning
av det för honom enligt reglementet för SPA senast gällande tjänstepensionsunderlaget
med därå utgående tilläggsförmåner m. in., skulle,
fortsätter utredningen, en tjänstårsberäkning enligt de i 19 § meddelade
bestämmelserna innebära, att de motiv som föranlett införandet av den i
19 § 4 mom. föreslagna inskränkningen skulle åsidosättas i fråga om sådan
realhöjning av pensionsunderlag som blir en följd av övergången till
det nya reglementet. Enligt pensionsutredningens mening föreligga i all
-
Kungi. Muj.ts proposition nr 200.
163
mänhet icke tillräckliga skäl härför. Utredningen har därför utgått från att
vid tillämpning i sistnämnda fall av stadgandet i 19 § 4 mom. tjänstepensionsunderlaget
skall anses ha varit det, vilket motsvarar det som gällde för
befattningshavaren närmast före det föreslagna reglementets ikraftträdande.
För vissa befattningar, nämligen befattningar vid de kungl. teatrarna
samt barnmorske- och sjuksköterskebefattningar föreslår pensionsutredningen
i förevarande hänseende en annan övergångsreglering.
Vad angår teaterpersonaten föreslår utredningen, att förenämnda övergångsbestämmelse
ej skall tillämpas. Som motivering härför anför utredningen.
Med hänsyn bland annat till arten av de pensioneringsgrunder som enligt
nuvarande reglemente för SPA i allmänhet gälla för befattningshavare vid
kungl. teatrarna har det synts utredningen, att för dessa befattningshavare
hör få tillämpas 19 § 4 mom. andra stycket a) i reglementsförslaget med avseende
å tid före det nya reglementets ikraftträdande. Det bär* synts utredningen,
att så bör ske jämväl i fråga om befattningshavarna vid hovkapellet.
I fråga om barnmorskor och sjuksköterskor anför pensionsutredningen
i anslutning till en för dem föreslagen särskild övergångsbestämmelse i huvudsak
följande.
Vad beträffar barnmorskor och sjuksköterskor skulle ett genomförande
av reglementsförslaget komma att innebära bl. a., att pensionsåldern höjes
med fem år från 55 till 60 år och att tjänståldern likaledes höjes med fem
år från 25 till 30 tjänstår. Dessa ändringar komma att bidraga till en sänkning
av pensionskostnaderna. Med hänsyn härtill och i betraktande av att
tjänstepensionsunderlaget för dessa befattningshavare i nuvarande reglemente
för SPA sedan åtskilliga år varit fixerat till ett i förhållande till deras
nuvarande löneställning så lågt belopp som 1 560 kronor, bär det synts
pensionsutredningen skäligt att för dem reglera tjänstårsberäkningen för
tid före det nya reglementets ikraftträdande efter förmånligare grunder än
de i 11 punkten föreslagna. Detta synes utredningen lämpligen kunna ske
genom att tjänstepensionsunderlaget för sådan tid får anses ha varit högre
än vad som följer av nämnda punkt.
Efter verkställda undersökningar har utredningen ansett sig vilja föreslå,
att tjänstepensionsunderlaget för den föregående tiden i allmänhet skall
få bestämmas som i 19 § 4 mom. andra stycket a) sägs, d. v. s. till det i det
nya reglementet bestämda eller vid registrering fastställda, dock att underlaget
ej skall få anses ha varit högre än det som gäller för pensionsklass
1:16 vilken pensionsklass i reglementsförslaget föreslagits för distriktssköterska.
Med avseende å tid, för vilken enligt reglementet för SPA för barnmorska
eller sjuksköterska tillämpas lägre tjänstepensionsunderlag än 1 560 kronor,
skulle enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen anses ha varit gällande
tjänstepensionsunderlag för vissa lägre pensionsklasser än 1: 16.
Vad beträffar barnmorska och sjuksköterska skulle emellertid denna reglering
för det fall, att befattningshavaren kommer i åtnjutande av ålderspension
före inträdet av den höjda pensionsåldern, kunna anses innebära
eu oberättigad förmån. I anslutning till en av pensionsutredningen på grund
härav föreslagen övergångsbestämmelse om särskilda grunder för pensionens
beräkning för sådana fall anför utredningen i huvudsak följande.
164
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Pensionsutredningen har i 8 punkten föreslagit, att befattningshavare,
som med ikraftträdandet får sin pensionsålder höjd, under en övergångstid
skall kunna avgå med rätt till ålderspension före inträdandet av den nya
pensionsåldern. Hit höra bl. a. barnmorskor och sjuksköterskor samt lärarinnor
vid sjuksköterskeskolor. För dessa befattningshavare har utredningen
på anförda skäl i 17 punkten föreslagit en för befattningshavarna
förmånligare tjänstårsberäkning för tid före reglementets ikraftträdande
än för befattningshavare i allmänhet. I den mån dessa skäl sammanhänga
med höjningen av pensionsåldern bortfalla de i större eller mindre grad vid
en ålderspensionering i förtid av den art varom här är fråga. Vid sådant
förhållande har det ej synts utredningen föreligga anledning att låta denna
pensionering ske efter grunder, som även för den som avgår vid nu gällande
pensionsålder skulle innebära en avsevärd pensionsförbältring utöver
den som för närvarande utgår enligt kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 658)
angående förbättring av vissa från statens pensionsanstalt och lärarinnornas
pensionsanstalt m. in. utgående pensioner.
På grund av vad nu sagts har utredningen ansett sig böra föreslå, att ålderspension,
som börjar utgå före tidpunkten för den nya pensionsålderns
inträde, skall utgå med minskat belopp. Vad angår minskningen bär utredningen
föreslagit, att densamma för varje helt eller påbörjat fjärdedelsår
av den från avgången till pensionsålderns inträde återstående tiden skall
utgöra Va» av den enligt vanliga grunder bestämda ålderspensionen. Med
denna regel, vilken överensstämmer med en bestämmelse i nuvarande reglemente
för SPA om beräkning av förtidspension för viss teaterpersonal,
kunna även de befattningshavare som avgå med ålderspension vid 55 års
ålder så gott som alltid räkna med något högre pension än den som nu kan
erhållas.
I anslutning till sin motivering till de föreslagna övergångsbestämmelserna
berör pensionsutredningen frågan om eventuellt erforderlig pensionsfijllnad.
Härom anför utredningen följande.
Genom här föreslagna övergångsbestämmelser torde det, såvitt pensionsutredningen
kunnat finna, bli sörjt för att befattningshavare, som övergår
från nuvarande reglemente för SPA till det nya reglementet, i intet fall
kommer att lida minskning i de pensionsförmåner han vid tillämpning av
före sistnämnda reglementes ikraftträdande gällande bestämmelser haft att
påräkna. Skulle det emellertid mot förmodan vid tillämpning av berörda
övergångsbestämmelser komma att visa sig, att sådan minskning ändock
i något fall skulle inträffa, synes det lämpligen böra ankomma på Kungl.
Maj :t att, där så finnes skäligt, med stöd av riksdagens därtill lämnade
bemyndigande besluta om för undvikande av minskningen erforderlig pensionsfyllnad.
Vad angår de föreslagna bestämmelserna om begränsad tillämpning
av nuvarande reglemente för SPA, rubbas genom dessa
bestämmelser icke den pensionsrätt som enligt nämnda reglemente tillkommer
före det nya reglementets ikraftträdande pensionerad eller eljest
avgången personal. De föranleda ej heller ändring av pensionsanstaltens organisation
och förvaltning.
Kungi. Maj:ts proposition nr 200.
165
Yttrandena.
I den mån pensionsutredningens förslag om anpassning av bestämmelserna
för SPA-pensioneringen efter de för anställda i statens tjänst gällande
pensioneringsgrunderna berörts av remissinstanserna har förslaget i
sina huvudgrunder tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Beträffande vissa
sådana delar av de föreslagna grunderna, som innebära avvikelser från
de statliga reglerna eller som innefatta en allmän reglering av vissa för
SPA-pensioneringen utmärkande särskilda förhållanden, ha emellertid vissa
erinringar framställts. Även i fråga om vissa av de föreslagna detaljbestämmelserna
ha erinringar gjorts.
Vad angår ordningen och villkoren för frivillig anslutning
av befattning till SPA-pensioneringen har pensionsutredningens
förslag föranlett vissa erinringar av statens pensionsanstalt,
medicinalstyrelsen, socialstyrelsen och stadsfullmäktige i Norrköping samt
tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Statens pensionsanstalts erinringar gälla det föreslagna registreringsförfarandet
och förslaget om borttagande av nu gällande villkor för pensionsrätt
att samtliga befattningar skola anmälas till erhållande av pensionsrätt.
I förstnämnda avseende har anstalten funnit det mindre tilltalande, särskilt
med hänsyn till besvärsförfarandet, med en administrativ ordning enligt
vilken anstaltens prövning skulle vara beroende av annan myndighets
tillstyrkande. Pensionsanstalten föreslår, att den föreslagna föreskriften
om dylikt tillstyrkande utbytes mot föreskrift om skyldighet för anstalten
att inhämta myndighetens yttrande.
Beträffande villkoret om anmälan av samtliga befattningar uttalar pensionsanstalten,
att anstalten, ehuru medveten om svårigheterna att i praktiken
kontrollera efterlevnaden av en dylik föreskrift, icke kan tillstyrka
att bestämmelsen, vilken hittills icke varit utan praktisk betydelse, utelämnas
i det nya reglementet. Som motivering för bestämmelsens bibehållande
anför anstalten följande.
Rent principiellt torde kunna göras gällande, att det inom en pensionering
för icke-statliga befattningshavare, vilken liksom reglementsförslagets
i sina huvudgrunder nära anslutes till de statliga pensionsbestämmelserna
i allmänhet, icke bör lämnas utrymme för individuella undantag, exempelvis
i syfte att uppskjuta inträdet i pensionsförsäkringen till den tidpunkt,
då inträde senast måste äga rum för ernående av fulla pensionsförmåner.
En i denna mening kollektiv pensionering stämmer också bättre överens
med den av utredningen gjorda avvägningen av fortlöpande avgifter, vilken
bygger på förutsättningen, att staten ej skall lämna större bidrag till
kostnaderna för de icke-statliga befattningshavarnas pensionering än till
motsvarande kostnader för statstjänstemannen. Ett uppfyllande av denna
förutsättning torde få anses kräva, att huvudmännens avgiftsbetalning för
varje befattningshavare börjar genast då denne tillträder anställning, som
är förenad med pensionsrätt.
Att i reglementet för SPA utelämna bär ifrågavarande villkor för delaktighet
skulle också betyda eu opåkallad särbehandling av befattnings
-
166
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
havarna tillhörande grupp B i förhållande till A-gruppens befattningshavare,
för vilka senare skulle gälla, att undantag från pensioneringen över
huvud taget ej vore möjligt.
På grund av vad här anförts får pensionsanstalten hemställa, att i villkoren
för registrering intages en motsvarighet till den enligt § 5 reglementet
för statens pensionsanstalt gällande förutsättningen för pensionsrätt
att reglering skall genomföras för alla befattningar, som kunna förenas
med pensionsrätt. Anstalten förutsätter vidare, att — utan att särskild bestämmelse
därom införes i reglementet — innehavare av registrerad befattning
i allmänhet icke skall personligen kunna undantagas från pensionsrätt.
Medicinalstyrelsen uttalar, att styrelsen icke kan biträda pensionsutredningens
förslag, att villkoret om ansökan om pensionsrätt för samtliga befattningar
ej längre skall uppställas för erhållande av anslutning till SPA.
Styrelsen anför därvid, att det nuvarande kravet på reglering och ansökan
för samtliga tjänstemän, såvitt styrelsen kan finna, innebär garantier för
att anslutningen till SPA blir så effektiv som möjligt.
Socialstyrelsen föreslår viss förenkling av registreringsförfarandet och
anför härom följande.
Styrelsen anser, att tillstyrkande av vederbörande statliga myndighet icke
skall erfordras för varje särskild befattning. Prövningen av behovet av
befattningar för den verksamhet det gäller samt av behörighetsvillkorens
och tjänstgöringsföreskrifternas lämplighet torde i fråga om ett flertal
tjänster kunna utföras av SPA utan inhämtande av tillsynsmyndighetens
yttrande beträffande varje befattning. Såvitt angår ålderdomshemmen och
barnhemmen kan förutsättas, att behov föreligger av en föreståndarinna
vid varje hem. Endast i den mån huvudmannen vid ett hem önskar ansluta
mer än en sådan befattningshavare eller då fråga är om anslutning
av biträdande föreståndarinna till SPA, synes yttrande böra inhämtas från
statlig myndighet, i detta fall lämpligen socialstyrelsen. I fråga om behörighetsvillkor
och tjänstgöringsföreskrifter m. m. torde vissa allmänna normer
kunna uppställas av SPA efter samråd med socialstyrelsen. I tveksamma
fall bör givetvis styrelsens yttrande inhämtas.
I det av stadsfullmäktige i Norrköping åberopade utlåtandet av stadens
löne- och pensionsnämnd uttryckas önskemål, att för erhållande av anslutning
för befattning av samma slag som tidigare registrerad befattning hos
huvudmannen det bör vara tillräckligt med en anmälan av befattningen och
att sålunda ny prövning i fråga om anställnings- och avlöningsförhållandena
ej bör erfordras.
I detta sammanhang må i anslutning till ett av pensionsutredningen föreslaget
villkor, att befattning för att kunna registreras skall vara avsedd för
tjänstgöring av normal omfattning, varmed i regel skulle
förstås hel sysselsättning, beröras vissa erinringar som i detta avseende
gjorts av medicinalstyrelsen och TCO.
Medicinalstyrelsen uttalar som sin mening att ej endast heltidsbefattningar
utan även befattningar med reducerad tjänstgöringstid, dock minst halvtidstjänstgöring,
böra omfattas av pensioneringen. Detta bör ej endast gälla
167
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
vid övergång från heltidstjänst till befattning med nedsatt tjänstgöringstid
utan även beträffande befattningar, som inrättats såsom deltidsbefattningar.
Styrelsen erinrar i sammanhanget vidare, att 1946 års folktandvårdssakkunniga
föreslagit befattningar inom folktandvården med avkortad heltidstjänstgöring.
TCO framhåller som en allvarlig brist i reglementet, att detsamma icke
bereder möjligheter till pensionering av deltidstjänstemän, då det i nuvarande
arbetskraftssituation är synnerligen önskvärt att kunna utnyttja
gifta kvinnor i förvärvsarbete, vilket i många fall förutsätter, att deltidstjänster
göras mera lockande. rlCO förordar därför att reglementet sa utformas,
att anslutning till SPA skall kunna ske på halvtidstjänster.
Pensionsutredningens förslag i fråga om pensionsåldern göres
endast i vissa remissyttranden till föremål för särskilda uttalanden.
Vad först angår förslaget om höjning av pensionsåldern för sjuksköterskor
och barnmorskor från 55 till 60 år tillstyrkes detta eller
lämnas utan erinran av medicinalstyrelsen, statens pensionsanstalt, svenska
landstingsförbundet, Uppsala, Kristianstads och Norrbottens läns landstings
förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg, Malmö
och Norrköping samt TCO ävensom i ett av svenska stadsförbundet överlämnat
yttrande av dess sjukvårdsdelegation.
Överstyrelsen för svenska röda korset uttalar bl. a., att överstyrelsen
med hänsyn till den erfarenhetsmässigt högst växlande tjänstbarheten hos
sjuksköterskor i 50—55-årsåldern anser sig kunna tillstyrka en allmän
höjning av pensionsåldern för dem endast under förutsättning att, i varje
fall under en övergångstid, större möjligheter att erhålla förtidspension
öppnas än som följa av reglementsförslaget. Överstyrelsen ifrågasätter, om
man icke borde gå en medelväg och fixera sjuksköterskornas pensionsålder
till 57 år.
Svenska barnmorskeförbundet uttalar, att förbundet — med hänsyn till
den synnerligen krävande tjänstgöring som är förenad med barnmorskebefattning
— ställer sig i hög grad tveksamt beträffande lämpligheten av
en så kraftig höjning av pensionsåldern som utredningen föreslagit. Förbundet
framhåller i anslutning härtill, att den mellan förbundet samt
landstings- och stadsförbunden avtalade arbetstidsregleringen för barnmorskornas
del icke innebär en tillfredsställande reglering av arbetstiden,
enär det största antalet barnmorskor lämnats utanför densamma.
Pensionsutredningens förslag till pensionsåldrar för övriga befattningar
inom hälso- och sjukvården ha föranlett särskilda yttranden rörande s oc
i a l a kuratorer och tandtekniker.
Beträffande pensionsåldern för social kurator, som av utredningen föreslagits
till 60 år, framhålles i ett av stadsfullmäktige i Stockholm åberopat
yttrande, att pensionsåldern för sådan tjänsteman bos staden är 65 år och
alt av en dylik bristande överensstämmelse vissa olägenheter kunna uppkomma.
168
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Rörande tandteknikernas pensionsålder ifrågasätter Kristianstads läns
landstings förvaltningsutskott lämpligheten av att den sättes högre än 60
år, då de flesta befattningarna innehas av kvinnor och pensionsåldern om
möjligt bör vara densamma för tandtekniker, distriktstandsköterskor och
sjuksköterskor.
Vad slutligen angår pensionsutredningens förslag till pensionsåldrar inom
andra områden än hälso- och sjukvården ha förslagen
föranlett vissa erinringar från skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien,
hushållningssällskapens förbund samt SACO.
Skolöverstyrelsen anför följande.
Beträffande pensionsåldern har utredningen för lärare vid kommunalt
eller enskilt seminarium för utbildande av lärare för undervisning i hushållsgöromål
samt fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala föreslagit en
höjning från 60 till 65 år, medan pensionsåldern för motsvarande lärare
vid exempelvis lanthushållningsseminariet i Rimfor sa, som har jämförbara
arbetsuppgifter, satts till 63 år. Överstyrelsen vill erinra om att även vid
fackskolan finnes en linje för utbildande av lanthushållslärarinnor. Även
vid Sunnerdahls hemskolor föreslår utredningen för lärarinna i hushållsgöromål
från 60 och 65 år höjd pensionsålder. Överstyrelsen vill ifrågasätta,
huruvida icke, i avvaktan på 1948 års pensionsålderskommittés utredning
och förslag, pensionsåldern för samtliga dessa befattningshavare
borde tillsvidare sättas till 63 år.
Lantbruksstyrelsen har funnit anledning till erinringar i avseende å förslaget
om höjning av pensionsåldern för befattningshavare vid lanthushållsskolor
och hemkonsulenter samt anför därvid följande.
Enligt sammanställningen under 40 § reglementsförslaget skulle för föreståndarinna
och lärarinna vid lanthushållsskola — i analogi med exempelvis
folkskollärarinna — gälla en pensionsålder av 63 år, vilket skulle innebära
en höjning av pensionsåldern med 3 år från nuvarande 60. Lantbruksstyrelsen
inser att ur mera allmän synpunkt, bl. a. med hänsyn till läget
å arbetsmarknaden, en höjning av nuvarande pensionsåldrar i vissa fall kan
befinnas påkallad. Arbetet vid lanthushållssltolorna är emellertid så krävande
— vid många skolor pågår undervisningen så gott som året om, därvid
lärarpersonalen i stället för ferier erhåller semester — att man måste
beräkna en starkare mänsklig förslitning än exempelvis vid tjänstgöring i
folkskola. Härtill kommer, att internatsystemet medför särskilda påfrestningar
för lärarinnorna och ställer stora anspråk på deras vitalitet. En höjning
av pensionsålden för dessa befattningshavare bör därför icke genomföras.
Även för hemkonsulenterna hos hushållningssällskapen skulle enligt förslaget
pensionsåldern höjas från 60 till 63 år. Hemkonsulentinstitutionen
är ännu så pass ny, att hittills endast ett fåtal befattningshavare börjat
närma sig pensionsåldern. Hemkonsulentens yrke, som medför mycket resor,
hållande av kurser och föredrag på olika platser in. in., måste anses
krävande. Anledning finnes därför att anta, att även här en pensionsålder
av 63 år skall visa sig för hög. Styrelsen kan emellertid icke åberopa någon
bestämd erfarenhet i detta hänseende, varför styrelsen icke för närvarande
anser sig böra framställa något yrkande i frågan.
Kungi. Maj.ts proposition nr 200.
169
Lantbruksakademien ställer sig av liknande skäl som de av lantbruksstyrelsen
anförda i hög grad tveksam beträffande lämpligheten av den av
pensionsutredningen föreslagna höjningen av pensionsåldern för hemkonsulent
samt befattningshavare vid lanthushållsskolor och lanthushållsseminariet
å Rimforsa.
Även SACO avstyrkar höjning för dessa befattningshavare.
Hushållningssällskapens förbund förordar, att pensionsåldern för hemkonsulenterna
bibehålies vid 60 år.
De föreslagna bestämmelserna om avgångsskyldighet beröras i
vissa delar i de av stadsfullmäktige i Stockholm och Malmö åberopade yttrandena.
I yttrande av drätselkammarens första avdelning i Malmö uttalas i anslutning
till villkoret att beviljande av anstånd med avgång efter uppnådd
pensionsålder skall vara tillstyrkt av statlig myndighet, att det torde böra
tagas under övervägande om icke behandlingen av dessa ärenden kunde
förenklas genom borttagande av detta villkor.
I yttranden av Stockholms stads remissmyndigheter föreslås, att det för
vissa fall föreslagna villkoret av Kungl. Maj :ts medgivande för befattningshavares
entledigande utgår.
Mot det av pensionsutredningen föreslagna systemet med p e nsionsklasser
ha i remissyttrandena icke gjorts några principiella erinringar.
I anslutning till utredningens förslag till regler för bestämmande
av pensionsklass för befattningar, för vilka andra lönegrunder än de statliga
tillämpas, gör emellertid statens pensionsanstalt följande uttalande.
Att komma tillrätta med de svårigheter, som möta vid ordnande av pensionering
i SPA med utgångspunkt från ett icke-statligt lönesystem, torde
knappast vara möjligt genom att tillskapa särskilda stadganden för underlagsbestämning
i dylika fall. Ej heller synes det tilltalande, att i sådant
syfte utforma bestämmelser, vilkas tillämpning kan leda till att berörda
befattningshavare erhålla pensionsförmåner, som icke svara mot den faktiska
löneställningen.
Beträffande tillämpningen av förenämnda regler med avseende särskilt
å befattningshavarna vid dramatiska teatern framhåller styrelsen för kungl.
dramatiska teaterns aktiebolag de komplikationer som uppstå till följd av
att kristillägg till teaterns personal utgår med annat procenttal (f. n. 25,7 %)
än rörligt tillägg enligt Saar. Styrelsen anför vidare, att en övergång till rörligt
tillägg försvåras därav att kristillägget f. n. utgår av lotterimedel och
för den kollektivavtalsanställda personalen får anses helt utesluten. Styrelsen
uttalar i detta sammanhang slutligen, att vid inordnandet av teaterns personal
i pensionsklasser grundlönen för personalen under de anförda omständigheterna
icke kan likställas med grundlön enligt Saar utan uppräknas
med förslagsvis 12 %.
Vad angår pensionsutredningens förslag till pensionsklasser för
v i s s a s ä r s k i l d a b e f a t t n i n g a r ha en del erinringar och förslag
framställts av bl. a. medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen, lanlbruksakade
-
170
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
mien, Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott, svenska barnmorskeförbundet,
svenska sanatorieläkarföreningen samt SACO och TCO.
Medicinalstyrelsen förordar högre pensionsklasser än de av pensionsutredningen
föreslagna för vissa tandläkare, extra provinsialläkare, dispensärläkare
och sjukstugeläkare. Styrelsen anför härom följande.
Vad angår de i betänkandet förordade pensionsklasserna har pensionsklassen
för distriktstandläkare och med dem jämställda tandläkare upptagits
till 1: 32. Då till grund för distriktstandläkarnas löneförhållanden lagts
lönegrad Ca 30, synes pensionsklassen för dessa tjänstemän, med tillämpning
av de av utredningen föreslagna allmänna riktlinjerna för pensionsklassernas
bestämmande, icke böra sättas lägre än till 1: 33. Enär extra provinsialläkare,
läkare vid fristående centraldispensär samt sjukstugeläkare
enligt styrelsens åsikt i pensionshänseende icke böra komma i sämre ställning
än distriktstandläkare, vill styrelsen förorda, att även sistnämnda tre
läkarekategorier uppföras i pensionsklass 1: 33.
Skolöverstyrelsen berör pensionsklasserna för befattningshavare vid folkhögskolor,
varvid överstyrelsen anför.
Pensionsklasserna för rektor och lärare vid statsunderstödd folkhögskola
ha av utredningen placerats tre klasser lägre än för närmast motsvarande
lärare vid statens realskola. Så stor skillnad synes icke vara motiverad av
de speciella förhållandena vid folkhögskolorna. Överstyrelsen vill erinra,
att 1941 års lärarlönesakkunniga fått i uppdrag att avgiva förslag till löneoch
pensionsreglering för folkhögskolans lärare. Som ett provisorium vill
överstyrelsen föreslå, att de icke placeras lägre än en löneklass under motsvarande
lärare vid realskola.
Lantbruksakademien uttalar, att vissa befattningar vid den lägre lantbruksundervisningen
hänförts till en i relation till andra närstående befattningar
alltför låg pensionsklass.
Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott uttalar beträffande pensionsutredningens
förslag att hänföra lasarettsläkarna till pensionsklass 1:
34, d. v. s. en klass högre än den som motsvarar lönen, att utskottet håller
före att storleken av dessa befattningshavare vid sidan av lönen tillkommande
taxebundna inkomster borde föranleda att pensionsklassen bestämmes
mer än en klass över den mot lönen svarande.
Svenska barnmorskeförbundet uttalar i anslutning till ett antagande att
anstaltsbarnmorskorna komma att hänföras till pensionsklass 1: 15, att
lägre pensionsklass för distriktsbarnmorskor än för förstnämnda barnmorskor
torde komma att medföra synnerligen olyckliga konsekvenser. Förbundet
framhåller härvid, att ett dylikt förhållande skulle komma att motverka
en i och för sig och särskilt vid de mindre anstalternas övergång från
heltids- till distriktstjänst.
Svenska sanatorieläkarföreningens styrelse föreslår, att läkarna vid de
fristående centraldispensärerna, vilka äro placerade i 30 lönegraden, hänföras
till pensionsklass 1: 34.
SACO uttalar bl. a., att de föreslagna pensionsklasserna för lärarpersonal
vid lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor icke äro tillfredsställande
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
171
samt att pensionsklassen även för hemkonsulenternas vidkommande satts
alltför lågt i förhållande till nu utgående löneförmåner.
TCO riktar erinringar mot pensionsutredningens förslag till pensionsklasser
för hemvårdarinnor, tandsköterskor, distriktstandläkare, assistenttandläkare
vid centraltandpoliklinik samt lärare vid folkhögskolor.
Beträffande hemvårdarinnorna uttalas att de böra tillföras pensionsklass
1 : 9, då de enligt central överenskommelse mellan Svenska stadsförbundet
och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund skola åtnjuta avlöning enligt
lönegrad Ca 6.
TCO anför — i anslutning till utredningens förslag att pension skall beräknas
med hänsyn till lönen i slutlöneklassen —- bl. a., att det vid den
praktiska utformningen av denna regel visat sig, att utredningen i praktiken
kommit till förslag, som innebära avsteg från denna regel och som äro
oförmånliga för tjänstemännen. Som exempel härpå anför TCO i förslaget
till pensionsklasser hemvårdarinnor, tandsköterskor och tandläkare.
TCO berör även de för lärare vid folkhögskolor föreslagna pensionsklasserna
och uttalar därom bl. a., att det synes såsom utredningen placerat dessa
lärare i pensionsklasser, vilka uppenbarligen understiga vad som med
hänsyn till utredningar, som verkställts inom 1941 års lärarlönesakkunniga,
vore berättigat.
Pensionsutredningens förslag i fråga om förutsättningar för
rätt till invalid- och sjukpension upptages till behandling av
statskontoret, som därvid anför följande.
Vad gäller rätten till invalid- och sjukpension har utredningen föreslagit
vissa avvikelser i förhållande till bestämmelserna i Atregl. Sålunda upptar
förslaget icke bestämmelser om förflyttningsskyldighet. Vidare har i avsikt
att erhålla viss garanti för att befattningshavare icke anställes i uteslutande
syfte att bereda honom möjlighet till invalid- eller sj xkpension föreslagits,
att rätten till sådan pension skall vara beroende av att otjänstbarhet icke
inträdde inom viss kortare tid efter tillträdandet av pensionsberättigande
tjänst.
Den erfarenhet, som statskontoret vunnit angående verkningarna av de
för närvarande gällande reglerna angående invalid- och sjukpension för
statens tjänstemän, har givit vid handen att lösningen av dessa pensionsfrågor
icke är tillfredsställande. Enligt det statliga systemet är rätten till
invalid- och sjukpension, som en gång beviljats, absolut, d. v. s. pensionen
utgår även om pensionstagaren skulle återvinna sin tjänstbarhet. Oaktat de
stränga krav beträffande bevisningen om den framtida otjänstbarheten,
som uppställas vid prövning av frågor om sjuk- eller invalidpension, förekommer
det i relativt stor utsträckning, att pensionerad befattningshavare
återvinner arbetsförmågan i sådan grad att han kan återvända till förvärvslivet.
Någon möjlighet alt anpassa sjukpensionen efter arbetsinkomstens
storlek finnes icke. Enligt statskontorets mening bör rätten till pension göras
villkorlig, så att pensionens utgivande blir beroende av arbetsoförmågans
fortbestånd.
Då man torde kunna räkna med att även dessa frågor komma att upptagas
till omprövning i samband med den förestående översynen av de statliga
pensionsreglementenas allmänna bestämmelser synes i avvaktan härpå
det av utredningen föreslagna systemet för sjuk- och invalidpensionering
till nöds kunna godtagas såsom ett provisorium. Dock bör såsom förutsättning
för beviljande av sjuk- eller invalidpension gälla, att befattnings
-
172
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
havaren på grund av sin otjänstbarhet icke kan förflyttas till annan tjänst
hos huvudmannen. Vidare bör fordras, att befattningshavaren under den
föreslagna karenstiden tjänstgjort å egen eller annan befattning, som kunnat
förenas med pensionsrätt i SPA.
Statskontoret behandlar vidare utredningens förslag att i SPA-pensioneringen
införa en motsvarighet till stadgandet i 11 § 3 mom. första stycket
Atregl. om förlast av pensionsrätt i vissa fall. Därvid anför
statskontoret.
Statskontoret har i annat sammanhang framhållit, att syftet med stadgandet
står i klar motsättning till de olika åtgärder, som ansetts böra vidtagas
för att bidraga till straffade personers återupprättande ävensom för
att underlätta för dessa att genom eget arbete erhålla sin försörjning. Erinras
må härvid om det uttalande, som gjordes av chefen för justitiedepartementet
vid anmälan i statsrådet av fråga om avskaffande bl. a. av den särskilda
påföljden »ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas». Departementschefen
framhöll (prop. 190/1936 sid. 26),
att det syntes honom i hög grad stötande att samhället, som ställer anspråk
på enskilda arbetsgivare att de skola medverka till straffade personers
återupprättande genom alt i mån av möjlighet bereda dem arbete, självt
icke skall föregå med bättre exempel än att det förklarar vissa personer —
stundom för icke allt för grova förbrytelser — för sitt återstående liv ovärdiga
att nyttjas icke blott i den tjänst vari de förbrutit sig utan över huvud
i rikets tjänst.
Ett intagande av det berörda stadgandet i SPA:s reglemente skulle betyda,
att man inom ett vidare område inför den särskilda livsvariga påföljd i
pensionshänseende, som tillskapats genom de statliga reglerna, och alltså
ytterligare begränsar möjligheterna för straffade personer att erhålla pension
även i senare innehavd tjänst. Statskontoret, som förväntar alt översynen
av de statliga pensionsreglerna kommer att leda till borttagandet av
en så vitt syftande påföljd, föreslår, att i reglementet för SPA intages den
bestämmelsen, att tjänsteman, som dömes till avsättning eller till följd av
tjänstefel skiljes från tjänsten, ej må komma i åtnjutande av pension för
denna tjänst.
Statskontoret berör i sitt yttrande också förordnande pensionsformen,
varvid ämbetsverket anför följande.
Med anledning av utredningens förslag om införande i reglementet för
SPA av bestämmelser om förordnandepension vill statskontoret erinra, att
ämbetsverket när det gällt statens verksamhet vid skilda tillfällen framhållit»
att stor försiktighet borde iakttagas vid tillskapandet av förordnandetj&nster.
Detta med hänsyn till de förmånliga pensionsbestämmelser, som
gälla för dessa tjänster. I än högre grad är en dylik restriktivitet påkallad
när det, såsom nu är fallet, gäller att öppna möjlighet för sådan pensionering
av befattningshavare hos icke statliga huvudmän. Vid förordnandepensionsformen
torde nämligen statens bidrag till pensioneringen bliva väsentligt
högre än vad som beräknas bliva fallet beträffande övriga pension.sformer.
Erinras må vidare, att 1946 års pensionssakkunniga såsom sin mening
uttalat, att det varit motiverat att i anslutning till den av de sakkunniga
föreslagna regleringen av de statliga förordnandepensionerna genomföra
en jämkning av grunderna för bestämmande av förordnandepensions storlek
i förhållande till underlaget. Med hänsyn till det anförda vill statskontoret
föreslå, att med förordnandepensionsformens upptagande bland de
173
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
reguljära pensionsformerna i reglementet får anstå till dess den ifrågasatta
översynen av de statliga förordnandepensionsbestämmelserna kommit till
stånd. Tjänstepensionsrätten för cheferna vid de statliga teatrarna synes i
så fall böra regleras genom särskilda bestämmelser lämpligen upptagna under
reglementsförslagets 39 §.
Vissa delar av de av pensionsutredningen föreslagna bestämmelserna om
tjänst å r s b e r ä k ning ha föranlett vissa erinringar av statskontoret,
statens pensionsanstalt, länsstyrelserna i Malmöhus och Västmanlands län
samt stadsfullmäktige i Norrköping och TCO.
Statskontoret gör därvid följande uttalande i anslutning till förslaget, att
retroaktiv tjänstårsberäkning samt särskild avgift som erlägges av huvudmannen
skall kunna beviljas dels för anställningstid i befattning, som kunnat
förenas med pensionsrätt i SPA dels ock efter Kungl. Maj :ts medgivande
för annan tid, varunder befattningshavare fullgjort arbete eller uppdrag
i eller utom statens tjänst.
För statens tjänstemän omfattar den retroaktiva tjänstårsberäkningen enligt
praxis högst två tredjedelar av tid i icke pensionsberättigande statlig
anställning. I fråga om icke-statlig tjänstgöring lämnas tillgodoräkningsmedgivande
synnerligen restriktivt; som regel plägar sådan anställning
tillgodoräknas i mindre omfattning än två tredjedelar. Enligt utredningens
förslag skall särskild avgift för den retroaktiva tjänstårsberäkningen icke
uttagas av befattningshavare, som uppbär nettolön. Vid sådant förhållande
synes retroaktiv tjänstårsberäkning enligt reglementet för SPA icke böra
medgivas enligt förmånligare grunder än vad som gäller för statens befattningshavare.
Statens pensionsanstalt föreslår borttagande av det av utredningen i syfte
att undvika dubbelpensionering föreslagna villkoret, enligt vilket beviljande
av retroaktiv tjänstårsberäkning för tid då befattningshavare varit tillförsäkrad
icke-statlig pensionsrätt skall bero av Kungl. Maj :ts medgivande.
Pensionsanstalten anför därvid följande.
Det vore givetvis ur allmän synpunkt önskvärt att kunna förebygga dubbelpensionering
av befattningshavare med delaktighet i den statsunderstödda
pensioneringen. Att åstadkomma detta är ett synnerligen svårbemästrat
problem, och det torde vara tveksamt om det över huvud taget är möjligt
att liärutinnan erhålla en tillfredsställande reglering för befattningshavare,
beträffande vilkas pensionsförhållanden det i allmänhet ankommer på vederbörande
huvudman att bestämma, ehuru staten inom vissa gränser ekonomiskt
bidrager till pensioneringen. Enligt pensionsanstaltens mening
skulle den föreslagna begränsningsregeln möjligen bliva av betydelse i en
del fall, men den skulle knappast komma att effektivt förhindra dubbelförsäkring,
så länge liknande inskränkningar icke gälla med avseende å pension
för tiden efter inträdet i anstalten. Det kan dessutom bli vanskligt att i
det särskilda fallet avgöra, om viss förmån, som tillförsäkrats befattningshavaren,
är jämförlig med pension enligt anstaltens reglemente. Därest staten,
såsom pensionsanstalten ovan föreslagit, skulle komma all i regel betinga
sig full engångsavgift av huvudmannen för retroaktiv tjänstårsberäkning,
förlorar regeln också i viss mån betydelse. Vid nu angivna förhållanden föreslår
anstalten, att retroaktiv tjänstårsberäkning får medgivas utan den
ifrågavarande inskränkningen.
174
Kungl. Maj:ts proposition nr 200
Pensionsutredningens förslag att tjänstårsberäkning för tid, under vilken
befattningshavare icke ägt pensionsrätt, skall kunna medgivas jämväl som
kompensation för avbrott i tjänstårsberäkningen efter inträdet i SPA, beröres
av länsstyrelsen i Malmöhus län. I anslutning till sin erfarenhet beträffande
prövning av dylika frågor för statstjänstemännens del uttalar
länsstyrelsen därvid, att länsstyrelsen finner det självklart, att grunderna
för pensioneringen genom SPA i ifrågavarande avseende ej böra göras förmånligare
än som svarar mot av Kungl. Maj :t tillämpad praxis beträffande
statstjänstemännen.
TCO anför bl. a. följande.
Vad angår förslaget om tjänstårsberäkningens upphörande vid inträdet
i pensionsåldern, ha på senare tid vid sjuksköterskeskolorna i viss utsträckning
intagits aspiranter, tillhörande högre åldersgrupper. Bl. a. med hänsyn
härtill synes det icke minst för denna grupp värdefullt, om de nuvarande
bestämmelserna om rätt till tjänstårsberäkning för tid efter pensionsåldern
kunde bibehållas.
Beträffande reglerna om avdrag vid tjänstårsberäkning för tjänstiedighetstid
finner TCO det angeläget att tjänstledighet, som "beviljats för studier
eller resa för egen utbildning, i likhet med vad enligt nuvarande reglemente
för SPA gäller ej påverkar tjänstårsberäkningen, oberoende av om lön
utgår eller ej. TCO ifrågasätter också, att nuvarande bestämmelser om tjänstårsberäkning
vid sjukledighet bibehållas eller att i varje fall sådan ledighet ej
skall påverka tjänstårsberäkningen, om någon del av avlöningen utgår.
Slutligen synes inkallelse till tjänstgöring enligt tjänstepliktslagen böra jämställas
med vanlig värnpliktstjänstgöring.
Vad angår den av utredningen som ett led i tjänstårsberäkningen
vid höjning av pensions underlag föreslagna anordningen med
särskild engångsavgift anför länsstyrelsen i Västmanlands län följande.
För de befattningshavare, som äro anslutna till de statliga pensionsreglementena,
föreligger numera icke skyldighet att vid befordran eller lönereglering
erlägga s. k. engångsavgift eller befordringsavgift. Ehuru utredningens
förslag nära ansluter sig till de statliga pensionsreglementena, vill utredningen
i fråga om de till SPA anslutna befattningshavarna behålla engångsavgifterna.
Samma skäl, som på sin tid föranledde borttagandet av befordringsavgiften
för statliga befattningshavare, torde emellertid få anses föreligga
jämväl beträffande nu ifrågavarande kategorier befattningshavare.
Löne- och pensionsnämnden i Norrköping uttalar beträffande det till grund
för ifrågavarande anordning liggande resonemanget, att det synes tveksamt,
om det är fritt från invändningar, och tillägger.
Det torde vara normalt, att pensionsunderlagen höjes under en 30-årig
tjänstetid på grund av t. ex. befordringar från lägre till högre tjänst.
Det är också ett faktum, att lönerna oavbrutet stegrats. En lönestagnation
för framtiden torde ej vara något att på allvar räkna med; i varje fall
icke om penningvärdet fortsätter att uttunnas. Jämväl kan nämnas att en
viss garanti för Kungl. Maj :t ligger uti att Kungl. Maj :t eller särskilt av
Kungl. Maj :t utsett organ skall godkänna avlöningsreglerna.
Det synes därför kunna ifrågasättas, huruvida den både tidskrävande och
kvalificerade utredning, som fordras för att genomföra här ifrågavarande
beräkningar, är betingad av bärande skäl. Det synes nämnden som om sta
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
175
ten icke skulle hava grundad anledning att anse, att det mindre inflytande,
som staten har på de nu ifrågavarande befattningshavarnas befordran etc.,
skulle motivera denna särbestämmelse om att huvudmannen skall erlägga
en speciell avgift för att de icke-statliga befattningshavarna skola erhålla
samma pension som de statliga i samma lönegrad.
Beträffande de av pensionsutredningen för de särskilda befattningarna
föreslagna tjänståldrarna framställas vissa erinringar eller ändringsförslag
av bl. a. statens pensionsanstalt och kommerskollegium.
Statens pensionsanstalt berör utredningens förslag till sänkning av tjänståldern
för lasaretts- och sanatorieläkare in. fl. läkare samt
anför därom följande.
Underläkarna rekrytera normalt lasarettsläkartjänsterna in. fl. pensionsberättigande
läkartjänster, och det framstår därför såsom otillfredsställande
att lasarettsläkare och övriga läkare med pensionsrätt icke äga tillgodoräkna
underläkartiden som tjänstår för pension. Detta torde vara en anledning
till att tjänståldern för de i pensioneringen medtagna läkarna nu
av utredningen föreslås skola sänkas från 30 till 25 år, en åtgärd som
för övrigt i åtskilliga fall torde visa sig otillräcklig för att skapa fullgod
pensionsrätt för dessa läkare. Efter ett ordnande av underläkarnas pensionsfråga
kan däremot sannolikt icke finnas anledning ha en så låg tjänstålder
för läkarna. Det kan med hänsyn härtill ifrågasättas, om det är lämpligt
sänka nu gällande tjänstålder av 30 år och om icke en lösning av underläkarnas
pensionsfråga borde avvaktas innan tjänståldern för läkarna
tas under omprövning. Pensionsanstalten har dock icke något bestämt yrkande
i detta spörsmål.
Vad särskilt angår lasarettsläkarnas tjänstålder erinrar Svenska lasarettsläkarföreningen,
att föreningen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 februari
1046 hemställt bl. a., att tjänståldern bestämmes till 20 år. Föreningen anför
vidare, att av de nu i tjänst varande lasarettsläkarna i runt tal tre femtedelar
icke ha möjlighet att erhålla hel pension, om tjänståldern sättes till
25 år, och att omkring sex sjundedelar skulle kunna uppnå 20 tjänstår.
Föreningen framhåller även att den kortare tjänstetid, som nu erfordras för
att flertalet lasarettsläkare skola få hel pension, längre fram kan sättas till
samma tid som gäller för andra befattningshavare, om underläkarna erhålla
pensionsrätt och en smidig övergång till lasarettsläkarnas pension etableras.
Kommerskollegium föreslår, alt tjänståldern för s j ö m a n s h u s o mbudsman
fastställes till 25 år. Kollegium framhåller därvid i huvudsak
följande.
Före 1930 års omorganisation av sjömanshusinstitutionen, då för pension
till avgående befattningshavare vid sjömanshus krävdes beslut av statsmakterna
i varje särskilt fall, erfordrades för full pension till ombudsman minst
25 års tjänst. I överensstämmelse med denna praxis föreslogo de av kollegium
för utredning rörande omorganisationen tillkallade särskilda sakkunniga
i en den 30 december 1937 avgiven promemoria antalet för full tjänstepension
erforderliga tjänstår för ombudsmän till 25 år. Statens pensionsanstalt
ansåg emellertid, att för begränsning av pensioneringskostnaderna
antalet tjänstår för framtida innehavare av ombudsmannabefattnmgarna
borde bestämmas till 30 år. Ehuru kollegium funnit det önskvärt, att kravet
176
Kunal. Maj.ts proposition nr 200.
å tjänstår för ombudsmännen med hänsyn till rekryteringsförhållandena
kunnat begränsas till 25 år, ville kollegium icke framföra någon erinran
på denna punkt. Tjänståldern fastställdes också till 30 år, dock att för vissa
ombudsmän, som redan före omorganisationen innehaft sina befattningar,
antalet tjänstår skulle utgöra 25.
Enligt vad en undersökning givit vid handen skulle av 16 sjömanshusombudsmän,
vilka under åren 1939—1948 tillträtt sin första befattning vid
sjömanshus, vid pensionsålderns inträde endast två ha kunnat förvärva
mer än 25 tjänstår (den ene 27, den andre 26 tjänstår), medan åtta icke
ens kunnat uppnå 20 tjänstår. Medeltalet tjänstår vid pensionsålderns inträde
för dem får beräknas till 19 år 11 månader. Vid denna beräkning har
förutsatts, att pensionsåldern för ombudsmännen liksom hittills kommer att
vara 65 år.
Ifrågavarande befattningshavares i regel sena inträde i sjömanshustjänsten
förorsakas därav att den erfarenhet från befälsföring å handelsfartyg
som — ehuru ej föreskriven i författning — sedan gammalt krävts och enligt
kollegii mening på grund av arbetsuppgifternas art måste krävas av en
sjömanshusombudsman, med nuvarande befordringsförhållanden inom handelsflottan
i allmänhet icke hinner förvärvas före medelålderns inträde.
Detta kvalifikationskrav torde i själva verket få beräknas fördröja inträdet
i sjömanshustjänsten i minst samma utsträckning som kravet på viss sjötjänst
fördröjer inträdet i statstjänst i fråga om andre fartygsinspektörer
med nautisk utbildning. De ovan åsyftade sexton ombudsmännen hade vid
tillträdandet av ombudsmannatjänst i medeltal tjänstgjort 9 år 9 månader
såsom befälhavare å handelsfartyg.
Det synes kollegium naturligt, att tjänståldern för erhållande av hel
tjänstepension bör vara så avpassad att berörda befattningshavare under
normala förhållanden kunde räkna med att vid pensionsålderns inträde ha
förvärvat det erforderliga antalet tjänstår. Då detta emellertid, såsom av det
föregående framgår, i fråga om sjömanshusombudsmännen i regel icke kan
bliva fallet, om kravet på 30 tjänstår upprätthålles, finner kollegium — då
nu pensioneringsföreskrifterna beträffande bl. a. sjömanshuspersonalen
skola närmare anpassas efter motsvarande bestämmelser i 1947 års allmänna
pensionsreglementen — det för sjömanshusombudsman för hel pension
erforderliga antalet tjänstår i likhet med vad i sistnämnda reglemente skett
för bl. a. ovan avsedda fartygsinspektörer, böra fastställas till 25.
Pensionsutredningens förslag, att grundbeloppet av inval idpension
ej får överstiga grundbeloppet av den ålderspension som skulle
kunnat erhållas vid kvarstående till pensionsåldern, beröres av länsstyrelserna
i Malmöhus och Västerbottens län. Förstnämnda länsstyrelse uttalar
om den i detta förslag liggande avvikelsen från Atregl. bl. a., att länsstyrelsen
icke för sin del kan finna de av utredningen därför anförda skälen bärande.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anför att, såvitt länsstyrelsen kunnat
finna, anledning saknas att i detta avseende införa andra stadganden
än som gälla för statliga befattningshavare.
I fråga om famil j e pensions rättens omfattning innebär
pensionsutredningens förslag den avvikelsen från Afregl., alt familjepension
icke skulle kunna tillkomma kvinnlig befattningshavares efterlevande
make (änklingspension). Detta förslag biträdes av styrelsen för Svenska
landstingsförbundet som därvid meddelar, att förbundet ej heller i det för
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
177
landstingens befattningshavare i allmänhet gällande pensionsreglementet
ansett sig böra upptaga bestämmelser om änklingspensioner. Ej heller statens
pensionsanstalt har funnit anledning till erinran mot utredningens förslag
härutinnan.
Övriga remissinstanser, som upptagit denna fråga till behandling -—■ nämligen
medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, statskontoret, lantbruksakademien,
länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Västerbottens och Norrbottens
län, socialinstituten, Svenska barnmorskeförbundct, SACO och TCO —
ha emellertid, i allmänhet under anslutning till den av ledamoten i utredningen
Björn anförda reservationen, uttalat sig för införande av rätt till
änklingspension i SPA-pensioneringen. I vissa remissyttranden upptages
emellertid denna fråga till ett mera fristående bedömande. Som exempel
härpå kan nämnas länsstyrelsen i Västmanlands län, som i ämnet anför
följande.
Pensionsutredningen föreslår, att för pensionering genom SPA, liksom
hittills, skola erläggas årliga avgifter. Avgifterna skola vara lika för manliga
och kvinnliga befattningshavare. Avgifterna skola erläggas av huvudmannen
med rätt för denne att, om bruttolönesystem tillämpas, genom avdrag
på lönen skaffa sig ersättning för kostnaderna härför helt eller delvis.
Att det emellertid, jämväl då nettolönesystem tillämpas, i sista hand är den
anställde, som får bära avgifterna, är uppenbart och vitsordas för övrigt
även av utredningen, då den yttrar, att lönerna vid nettolönesystem »satts
lägre än som skolat ske om ett bruttolönesystem med särskilda avgifter från
befattningshavarna tillämpats». Utredningens uttalande, att det skäl som
ligger till grund för de statliga familjepensionsreglementenas bestämmelser
därom att kvinnlig befattningshavares familjepensionsrätt omfattar även
efterlevande make, numera skulle hava bortfallit, är således icke riktigt. Att
utredningen det oaktat föreslår att kvinnlig befattningshavares efterlevande
make icke skulle bliva berättigad till »änklingspension» innebär, att de sammanlagda
förmånerna i en viss tjänst eller i eu viss löne- och pensionsklass
i form av lön och pension ha olika reellt värde för manlig och för kvinnlig
befattningshavare. Denna orättvisa är så mycket mera anmärkningsvärd,
som — såsom utredningen jämväl framhåller — det blir allt vanligare, att
båda makarna genom förvärvsarbete utom hemmet bidraga till eget och familjens
uppehälle.
De av pensionsutredningen föreslagna grunderna beträffande huvudmännens
bidrag till pensionskostnaderna genom fortlöpande avgifter
ha i allmänhet icke föranlett några erinringar i remissyttrandena. Skolöverstyrelsen
ifrågasätter emellertid, huruvida icke till förenkling av uppbördsförfarandet
huvudmännens bidragsskyldighet kunde slopas mot att det til!
verksamheten utgående statsbidraget i stället minskas med viss del. Länsstyrelsen
i Skaraborgs län framlägger i detta sammanhang vissa synpunkter
beträffande grunderna för statsbidrag till avlöningar och anför därvid följande.
Beträffande det statliga avlönings- och pensionsväsendet kan det visserligen
anses, att befattningshavarna svara för viss del av pensionskostnaderna,
nämligen för skillnaden mellan bruttolönen och nettolönen. Men då
12 Bihang till riksdagens protokoll 19h9. 1 samt. Nr 200.
178
Kuncjl. Maj:ts proposition nr 200.
staten såsom arbetsgivare åt statstjänstemannen ytterst bestrider lönen i
dess helhet, är det alltså i sista hand staten som — givetvis mot att löntagaren
utför sin tjänst — utgiver även denna del. Vad angår de befattningshavare,
som äro i enskild statsunderstödd tjänst, blir det visserligen
huvudmannen, som gentemot löntagaren svarar för hela lönen, men — då
dessa befattningshavare anses utföra ett samhälleligt arbete av i stort sett
samma allmänna gagn som det rent statliga — kunde skäl tala för att det
statsbidrag, huvudmannen erhåller för avlöningarna, omfattar bruttolönen
och ej blott nettolönen. Först härmed skulle full jämlikhet erhållas mellan å
ena sidan statlig verksamhet och å andra sidan sådan statsunderstödd verksamhet,
som närmast är att anse såsom en på staten ankommande angelägenhet
men överlämnats till annan att ombesörja.
Mot de av pensionsutredningen föreslagna reglerna för beräkning av e ngångsavgift
göres erinran av statens pensionsanstalt. som i ämnet anför
följande.
Enligt nuvarande reglemente för statens pensionsanstalt kan i vissa fall
retroaktiv tjänstår sberäkning och höjning av pensionsunderlag medgivas
för befattningshavare mot erläggande av engångsavgift. Därvid motsvarar
engångsavgiften i allmänhet hela den försäkringstekniskt beräknade kostnaden
för den med nämnda tjänstår sberäkning respektive underlagshöjning
följande förbättringen av pensionsförmånerna utan inräknande av dyrtidstillägg
in. fl. vid sidan av pensionsreglementet utgående tilläggsförmåner.
Förekommande undantag från denna regel avse dels i reglementet stadgade
lindringar i engångsavgifter för retroaktiv tjänstår sberäkning och dels befrielse
från engångsavgift för höjning till följd av lönereglering, som beslutats
av Kungl. Maj :t och riksdagen. Även enligt det föreslagna reglementet
skola i viss angiven utsträckning engångsavgifter kunna påföras. Beträffande
beräkningen av engångsavgift innebär förslaget ett avsteg från
nu gällande regler, i det att staten förutsättes skola utan undantag efterskänka
hälften av erforderliga engångsavgifter.
Även om staten till följd av stegring i kostnaderna för dvrtidstillägg
m. m. på utgående pensioner i själva verket så småningom kommit att
bidraga även till engångsavgifterna för retroaktiv tjänstårsberäkning och
höjning av pensionsunderlag i de fall, där enligt hittillsvarande bestämmelser
ingen lindring medgivits i de erforderliga engångsavgifterna för
ökning av de fasta pensionsförmånerna, finner pensionsanstalten dock försiktigheten
bjuda, att staten i princip icke påtager sig engångskostnader i
större utsträckning än enligt nu gällande bestämmelser. Det kan nämligen
icke helt bortses från möjligheten av att en fortsatt utredning av omfattningsfrågan
i enlighet med vad pensionsanstalten nyss förordat leder
till ändrade grunder beträffande statens rent ekonomiska medverkan till
pensioneringen genom SPA. Pensionsanstalten finner sig i varje fall icke
kunna tillstyrka, att huvudmännen utan undantag erhålla halv nedsättning
av engångsavgifterna. En så långt gående lindring får också den ur flera
synpunkter icke önskvärda konsekvensen, att det i en del fall blir billigare
för huvudmannen att erlägga engångsavgift för en viss tid i stället för att
för samma tid betala fortlöpande avgifter. Vid inordnande av nya grupper
under reglementet synes staten däremot liksom hittills böra i viss utsträckning
taga på sig engångskostnaderna, förslagsvis hälften av i det särskilda
fallet erforderlig engångsavgift.
Även i fråga om vissa andra detaljspörsmål ha medicinalstyrelsen,
statskontoret, statens pensionsanstalt samt länsstyrelserna i Mal
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
179
möhus, Skaraborgs och Västerbottens län gjort en del påpekanden eller
ifrågasatt ändring av pensionsutredningens förslag.
Medicinalstyrelsen uttalar, att det synes kunna övervägas, huruvida ej
till de ledigheter för vilka huvudmannen enligt reglementsförslaget skulle
befrias från avgift, bör fogas ledighet, som beviljats för tjänstgöring enligt
lagen om allmän tjänsteplikt. Styrelsen ifrågasätter vidare huruvida anledning
föreligger att som skett i reglementsförslaget genom införande av
rubriken »statsunderstödd folktandvård» frångå den nuvarande benämningen
»folktandvård» på denna verksamhetsgren.
Statskontoret föreslår sådan ändring av bestämmelserna om beräknande
av familjepensions grundbelopp att, där de pensionsberättigade utgöras av
frånskild make jämte ett barn från annat äktenskap, barnets pension högst
kommer att motsvara familj epensionstalet.
Statens pensionsanstalt föreslår, att beräkningen av engångsavgift skall
hänföras till tidpunkten för pensionsanstaltens beslut i tjänstårsberäkningsfrågan
i stället för, som utredningen föreslagit, tidpunkten för avgiftens
erläggande, vilket i sin tur påkallar vissa ändringar i 19 § 4 mom.
reglementsförslaget. Vidare föreslås, att beträffande Kungl. Maj :ts prövningsrätt
vid sammanträffande av pension med civil avlöning sådan utvidgning
göres, som följer av att i 37 § 2 mom. orden »som är förenad
med tjänstepensionsrätt enligt detta reglemente» utbytas mot orden »som
avses i detta reglemente».
Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter att 8 § 3 mom. sista punkten
strykes, då det eljest kunde inträffa, att tilläggsavgift för visst kvartal
skulle beräknas enligt annat procenttal än höjningen av statstjänstemännens
löner under samma kvartal.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser, att det bör närmare övervägas huruvida
icke rektors- och yrkeslärarbefattningar vid centrala verkstadsskolor
böra hänföras till grupp A.
Länsstyrelsen i Västerbottens län upptar till behandling spörsmålet om
återupplivande av pensionsrätt för änka, som ingått nytt äktenskap och
ånyo blivit änka, samt ifrågasätter, om icke detta spörsmål borde upptagas
till förnyat övervägande.
Slutligen må här nämnas, att i några remissyttranden till behandling
upptagits eu del spörsmål rörande vissa särskilda befattningshavare
eller befattnings ha v argrupper.
Sveriges fångvårdsmannaförbund uttalar, att det vore i hög grad önskvärt,
att fråga om medgivande av lindring i fråga om engångsavgift för
befattningshavare vid de erkända alkoholistanstalterna bleve föremål för
omedelbar prövning, så att förslag därom kan framläggas samtidigt med
de av utredningen föreslagna pensionsbestämmelserna.
Styrelsen för kungl. dramatiska teaterns aktiebolag erinrar att nu före1
i,ägande möjlighet att såsom tjänstår tillgodoräkna anståndstid enligt pensionsutredningens
förslag bortfaller. Styrelsen anför i anslutning härtill
följande.
I princip torde denna förändring böra godtagas. Styrelsen vill emellertid
framhålla, att möjligheten att tillgodoräkna tjänstetid eller pensionsålderns
inträde kunnat utgöra en kompensation för fordringarna på i speciella fall
alltför hög tjänstålder. Det förekommer nämligen befattningar, som icke
kunna betraktas som befordringstjänster inom teatern utan till vilka inne
-
180
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
havarna måste hämtas från andra verksamhetsområden. Särskilt påfallande
är detta beträffande befattningen som teaterns ekonomidirektör, i reglementet
för teatern kallad kamrerare. Då befattningen i fråga senast tillsattes,
ansågs, att innehavaren borde ha uppnått en levnadsålder av omkring
40 år, och valet föll då på en person, som fyllt 41 år. Samma normer torde
kunna förväntas bli tillämpade även i fortsättningen på grund av de speciella
kvalifikationer, som erfordras för befattningen. Det kommer därför
i regel att bliva omöjligt för innehavaren att uppnå en tjänsteålder av 30
år. Styrelsen måste därför såsom angeläget understryka, att — särskilt när
tid efter pensionsålderns inträde icke längre får räknas som tjänstår —
tjänståldern sänkes. För bl. a. regissörer gäller och skall enligt utredningens
förslag alltjämt gälla en tjänstålder av 25 år, och styrelsen föreslår,
att tjänståldern för kamreraren icke sättes högre än för regissör.
I yttrande av kungl. hovkapellets förening, bilagt remissutlåtande av styrelsen
för kungl. teatern, anför föreningen bl. a.,
att hovkapellist, som nedflyttats eller nedflyttas till lägre löneklass efter
att under minst 10 år innehaft högre avlönad befattning inom hovkapellet,
enligt föreningens mening borde få tillgodoräkna sig pension, beräknad å
den högre löneklass de tillhört; samt
att det ur humanitär synpunkt syntes föreningen synnerligen önskvärt,
att hovkapellist, som under en lång följd av år inirehaft extra ordinarie
befattning inom hovkapellet och sålunda icke beretts tillträde till hovkapellets
pensionsinrättning på grund av omständigheter, över vilka han själv
icke rätt, kunde få tillgodoräkna sig minst 2/3 av sin tjänstetid före år 1938
för att därigenom komma i åtnjutande av förbättrad pension.
Operans solistklubb hemställer till en början bl. a. att de nu gällande
särreglerna i fråga om förtidspension för befattningshavare tillhörande kåren
bibehållas i det nya reglementet. Klubben uttalar därvid, att det för var
och en som känner till deras arbetsförhållanden och de särskilda kvalifikationer,
som äro nödvändiga för utövandet av deras verksamhet måste stå
klart, att dessa särregler allt framgent böra bestå. Vidare hemställer
klubben, att någon ändring i förhållande till vad nu gäller icke måtte göras
i avseende å den tidpunkt, från vilken pensionsförmån skall utgå till
den som lämnar tjänsten utan att vara berättigad att därvid komma i åtnjutande
av tjänstepension. Slutligen gör klubben framställning om att
rätt för stipendiater vid Operan att räkna tjänstår under den tid, de äro
bundna enligt stipendiatkontrakt, lagfästes genom bestämmelse i reglementet
eller föreskrifter i anslutning till reglementet.
Departementschefen.
Vid tillsättandet av 1944 års pensionsutredning framhöll jag, att bestämmelserna
i pensionsanstaltens reglemente av den 31 december 1919 med sedermera
gjorda tillägg och ändringar numera i väsentliga delar vore att anse
som föråldrade. Vid den omarbetning av reglementet, som blivit alltmer
av behovet påkallad, borde beaktas att en närmare anpassning i olika hänseenden
efter de för statliga befattningshavare i allmänhet gällande grunderna
vore önskvärd.
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
181
Pensionsutredningen har nu i sitt betänkande framlagt förslag till ett
pensionsreglemente, soin motsvarar de för statstjänstemännen gällande allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementena av år 1947 och för vilket
nämnda reglementen i huvudsak utgjort förebild. Därvid har utredningen
uttalat, att det syntes naturligt, att pensioneringsgrunderna för de befattningar,
som kunde anslutas till statens pensionsanstalt, så nära som möjligt
anpassades efter de för de statliga befattningshavarna gällande pensioneringsgrunderna,
försåvitt icke på grund av särskilda förhållanden en
avvikelse därifrån kunde anses motiverad. Inom utredningen hade visserligen
diskuterats, huruvida icke i vissa hänseenden, även om skiljaktiga
förhållanden icke i och för sig motiverade någon åtskillnad, borde förordas
andra grunder än de för statstjänstemännen gällande, men utredningen
hade stannat för att modifikationer i dessa hänseenden lämpligen icke borde
företagas annat än i samband med ändringar av de för statstjänstemännen
gällande pensionsbestämmelserna.
Vid remissbehandlingen har det övervägande flertalet remissinstanser anslutit
sig till uppfattningen, att i möjligaste mån enhetliga pensionsbestämmelser
borde gälla för olika grupper av befattningshavare inom reellt sett
statlig verksamhet, oavsett om denna bedrives i statlig regi eller icke. Från
denna utgångspunkt har man också i allmänhet funnit, att ett nytt reglemente
för statens pensionsanstalt i huvudsak bör ansluta sig till innehållet
i 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen samt att
de brister, med vilka det statliga pensionssystemet i vissa avseenden kan
vara behäftat, därefter snarast böra undanröjas. Det har exempelvis anförts,
att de f. n. gällande reglerna angående invalid- och sjukpension för
statens tjänstemän icke vore helt tillfredsställande men att det av utredningen
föreslagna systemet för sjuk- och invalidpensionering kunde godtagas
såsom ett provisorium. I några andra fall ha dock vid remissbehandlingen
framkommit förslag om vissa avvikelser från allmänna tjänste- och
familjepensionsreglementena, som ej äro motiverade av olikartade förhållanden
för statliga och icke-statliga befattningshavare. Exempelvis har förordats
avsteg från de bestämmelser i statstjänstemännens pensionsreglementen,
enligt vilka avsättning m. m. i pensionshänseende medför verkningar
utöver dem som följa av avgång ur tjänst, eller från bestämmelserna
om familjepensionens beräkning i visst fall, då de pensionsberättigade utgöras
av frånskild make jämte ett barn, eller från de bestämmelser, enligt
vilka efterlevande makes familjepensionsrätt vid ingående av nytt äktenskap
förloras utan att sedermera kunna återupplivas. Önskemålet om ett
mera fullständigt genomförande av oantastbarhetsprincipen har också understrukits.
För egen del kan jag helt ansluta mig till utredningens uppfattning att
det får anses naturligt att tillämpa samma grundsatser beträffande ifrågavarande
pensionering av icke-statliga befattningshavare som vid statstjänstemännens
pensionering och att avvikelser endast böra förekomma i den
mån de äro motiverade av skiljaktiga förhållanden för statliga och icke
-
182
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
statliga befattningshavare. Jag vill i detta sammanhang understryka, att
den kritik, som förekommit mot det statliga pensioneringssystemet, enligt
min mening icke bör undanskymma det förhållandet, att detta pensioneringssystem
i huvudsak är väl ägnat att fullgöra sin funktion. Att vissa
förbättringar av detsamma äro möjliga att åstadkomma, är emellertid otvivelaktigt,
och en utredning av hithörande frågor bör, såsom jag i det föregående
förordat, komma till stånd under den närmaste framtiden. Utan
en sådan utredning synes det i allmänhet vanskligt att bedöma, i vilken
utsträckning önskemålen om förändringar i pensionssystemet höra genomföras.
Vad härefter angår frågan vilka särskilda anordningar, som påkallas till
följd av att pensioneringen avser icke statsanställd personal, anser jag i
likhet med remissinstanserna, att jämkningar i några avseenden böra vidtagas
i utredningens förslag. I den mån ej annat angives i det följande,
biträder jag emellertid utredningens förslag även i ifrågavarande avseende.
Beträffande ordningen för anslutningen till statens pensionsanstalt har
pensionsutredningen föreslagit, att de icke-statliga befattningar, som enligt
beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen må förenas med pensionsrätt, skola
fördelas på tre grupper, A, B och C, samt att befattning tillhörande grupp B
skall vara förenad med pensionsrätt allenast under förutsättning, att den är
registrerad hos statens pensionsanstalt; registrering skulle ske efter beslut
av pensionsanstalten på framställning av vederbörande huvudman och bl. a.
förutsätta, att den tillstyrkts av viss av Kungl. Maj :t bestämd myndighet.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län har ifrågasatt, om ej vissa befattningar vid
centrala verkstadsskolor böra hänföras till grupp A. För egen del är jag
emellertid icke beredd föreslå detta utan ytterligare utredning. Meningsskiljaktighet
har vidare visat sig föreligga i fråga om det innehåll, som
bör ligga i huvudmannens frihet att taga initiativ till frågan om anslutning;
enligt pensionsutredningens förslag skulle valfriheten kunna avse varje befattning
för sig, under det att statens pensionsanstalt och medicinalstyrelsen
uttala att registrering ej bör medgivas, med mindre huvudmannen anmäler
samtliga befattningar av det slag, varom fråga är, till erhållande av pensionsrätt.
I förevarande avseende ansluter jag mig till sistnämnda uppfattning,
som avser att valet skall stå mellan anslutning eller icke-anslutning av
samtliga befattningar av ifrågavarande slag hos huvudmannen; registreringen
bör i enlighet härmed icke vidare gälla, om huvudmannen inrättar ytterligare
befattning av samma slag utan att för denna begära registrering, och
ej heller, om huvudmannen genomför lönereglering för registrerad befattning
utan att för pensionsanstalten göra anmälan därom. Vad härefter gäller
det för registrering föreslagna villkoret om att denna tillstyrkts av viss
statsmyndighet, har förslaget därom mött erinran ur olika synpunkter, och
för min del anser jag tillfyllest, att pensionsanstalten inhämtar dylik myndighets
yttrande då anstalten anser detta påkallat.
Till frågan om pensioneringens omfattning hör också det av medicinalstyrelsen
och tjänstemännens centralorganisation berörda spörsmålet om
183
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
pensionering av befattningshavare med deltidsarbete. Även enligt min mening
tala vägande skäl för att anslutning till statens pensionsanstalt skall kunna
erhållas av deltidsanställd befattningshavare. Jag vill emellertid erinra om
att frågan om pensionsvillkoren för statsanställd personal med deltidsarbete
är föremål för särskild utredning genom 1947 års lärarpensionssakkunniga;
den av remissinstanserna berörda frågan synes därför böra upptagas sedan
nämnda sakkunniga redovisat resultatet av sitt utredningsarbete.
Vad härefter angår pensionsutredningens förslag om avgångsskyldighet,
anser jag icke påkallat föreskriva att medgivande till anstånd med avsked
må lämnas allenast under förutsättning att det tillstyrkts av viss statlig
myndighet. Jag förutsätter, att anstånd icke lämnas av huvudmannen, med
mindre tjänstemannen är fullt tjänstduglig, och att huvudmannen vid prövning''
av dylika frågor även beaktar hur läget är på den allmänna arbetsmarknaden.
I fråga om s. k. tvångspensionering biträder jag utredningens förslag
om att pensionsreglementet härom bör innehålla samma föreskrifter som
gälla för statstjänstemän eller alltså att entledigande skall kunna ske efter
beslut av Kungl. Maj:t; jag vill dock föreslå att Kungl. Maj:t erhåller befogenhet
att delegera sin beslutanderätt till statlig myndighet eller i den mån
så finnes lämpligen kunna ske till vederbörande huvudman.
Utredningens förslag om pensionsålder för olika befattningar kan jag i
huvudsak biträda. Jag ansluter mig sålunda till utredningens i samförstånd
med Svensk sjuksköterskeförening upprättade förslag om att pensionsåldern
för sjuksköterskor skall höjas från 55 till 60 år och föreslår vidare i likhet
med utredningen, att sistnämnda pensionsålder även skall tillämpas å barnmorskor;
i anslutning härtill framlägger jag i det följande vissa förslag om
ändring i pensionsåldern för motsvarande personal med anställning i statens
tjänst. Jag biträder också utredningens förslag om 63 års pensionsålder för
tandtekniker. Vad angår pensionsåldern för vissa befattningshavare inom
andra områden än hälso- och sjukvården ha vid remissbehandlingen föreslagits
vissa jämkningar i utredningens förslag. Jag biträder emellertid utredningens
förslag, i vad det avser fastställande av 63 års pensionsålder för hemkonsulent,
men vill i anslutning till förslag från skolöverstyrelsens sida tillstyrka
att f. n. fastställes 63 års pensionsålder för lärare vid dels kommunalt
eller enskilt seminarium för utbildande av lärare för undervisning i hushållsgöromål,
dels fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, dels ock lanthushållningsseminariet
i Rimforsa; samma pensionsålder bör också tillämpas
för lärarinna i hushållsgöromål vid Sunnerdahls hemskolor. Med hänsyn till
vad lantbruksstyrelsen anfört i sitt remissyttrande vill jag icke nu föreslå
högre pensionsålder än 60 år för föreståndarinna och lärarinna vid lanthushållsskola.
Emellertid vill jag i detta sammanhang framhålla, att det
synes mig lämpligt att 1948 års pensionsålderskonnnitté företager eu granskning
av pensionsåldrarna för icke-statliga befattningshavare med anslutning
till statens pensionsanstalt.
Det av utredningen föreslagna systemet med pensionsklasser anser jag
lämpligt, och likaså synas mig de bestämmelser böra genomföras, som reg
-
184
Kungl. Maj:ts proposition ur 200.
lementsförslaget innehåller om sättet för bestämmande av pensionsklass.
Jag anser även, att utredningens uppfattning om sättet för bestämmande
av pensionsklass för sådana befattningar, för vilka det statliga lönesystemet
ej tillämpas, i allmänhet får godtagas; de olägenheter, som därav i och för
sig följa, torde i regel kunna efter hand undanröjas genom att lönen anknytes
till det statliga löneplanssystemet, såsom redan skett i betydande utsträckning.
En dylik omläggning lärer dock, så vitt nu kan bedömas ej kunna
genomföras vid de kungl. teatrarna, och med hänsyn därtill anser jag att
för den till dessa hörande personalen pensionsklassen bör under nuvarande
förhållanden kunna bestämmas med ledning av den lön enligt löneplan som,
med inräknande av 12 procents rörligt tillägg, motsvarar vederbörandes
grundlön jämte kristillägg beräknat efter 25,7 procent.
Vad angår de pensionsklasser för särskilda befattningar, som i enlighet
med utredningens förslag böra angivas i reglementet, kan jag i stort sett
biträda utredningens förslag. Jag vill emellertid med anledning av vad som
framhållits vid remissbehandlingen ej motsätta mig att pensionsklass 1: 33
tillämpas för extra provinsialläkare, läkare vid fristående centraldispensär,
sjukstugeläkare samt distriktstandläkare och med dem jämställda tandläkare
eller mot att pensionsklass 1: 15 blir gällande för såväl distriktsbarnmorskor
som anstaltsbarnmorskor. Jag är däremot icke beredd att nu förorda
avsteg från utredningens förslag i övrigt. Vad särskilt angår det från
olika håll gjorda uttalandet om att högre pensionsklasser än de av utredningen
förutsatta borde bliva gällande för rektorer och lärare vid statsunderstödda
folkhögskolor och lägre lantbruksundervisningsanstalter, vill
jag erinra om att förslag till lönereglering för dessa personalgrupper avvaktas
från 1941 års lärarlönesakkunniga och att detta förslag icke lämpligen
bör föregripas genom åtgärder i detta sammanhang. I fråga om förutsättningarna
för tjänstepension och tjänstelivränta samt dessa förmåners
beräkning har jag i stort sett ingen erinran mot utredningens förslag.
Även om jag i sak delar statskontorets uppfattning att förordnandepensionsformen
icke bör tillämpas, med mindre alldeles särskilda skäl kunna anföras
därför, anser jag tillräcklig anledning saknas att, såsom ämbetsverket
föreslagit, utmönstra de generella bestämmelserna i ämnet ur pensionsreglementet
och ersätta dem med specialbestämmelser; jag vill härvid erinra
om att beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen erfordras för tillämpande av
denna pensionsform. Beträffande förutsättningarna för invalid- och sjukpensionsrätt
vill jag däremot i anslutning till statskontorets förslag förorda,
dels att vederbörande under karenstiden skall ha tjänstgjort i egen
eller annan befattning som kunnat förenas med pensionsrätt i statens pensionsanstalt,
dels ock att såsom förutsättning för beviljande av sjuk- eller
invalidpension skall gälla, att befattningshavaren på grund av sin otjänstbarhet
icke kan förflyttas till annan tjänst hos huvudmannen.
Beträffande de faktorer utöver pensionsunderlaget, som äro avgörande
för pensionens storlek, ha vid remissbehandlingen förordats vissa jämkningar
i pensionsutredningens förslag i fråga om tjänstårsberäkningen. Vad
185
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
först angår tid, då vederbörande är underkastad pensionsreglementet, har
i ett yttrande ifrågasatts, att bestämmelserna om avdrag vid tjänstårsberäkningen
icke skulle på samma sätt som för statstjänstemännen anknytas
till avlöningsförhållandena. Tillräckliga skäl synas mig emellertid ej
finnas för något avsteg härvidlag från vad som gäller för statstjänstemännen;
i första hand synas de berörda spörsmålen böra. betraktas som lönefrågor,
och det synes naturligt att göra pensionsfrågan härvidlag beroende
av det sätt varpå avlöningsförhållandena äro utformade. Frågan om jämställande
i avdragshänseende av tid för inkallelse enligt tjänstepliktslagen
med tid för värnpliktstjänstgöring torde komma att upptagas vid blivande
revision av det statliga pensionssystemet och bör icke lösas enbart för ifrågavarande
reglementes vidkommande. Jag biträder vidare utredningens
förslag att tjänstårsberäkning icke må ske för tid efter pensionsålderns inträde.
Pensionsutredningen har föreslagit, att pensionsanstalten skall äga
medgiva tillgodoräkning såsom tjänstår av tid, under vilken innehafts i reglementet
avsedd befattning men för vilken tjänstår eljest icke få tillgodoräknas
enligt reglementet och för vilken ej heller annan med tjänste- eller
familjepensionsrätt enligt reglementet jämförlig förmån tillförsäkrats vederbörande,
dock att dylik tillgodoräkning skulle få medgivas högst i den
omfattning som erfordrades för beredande av hel ålderspension; förutsättning
för dylikt medgivande skulle vara att huvudmannen erlade viss engångsavgift.
Mot detta förslag ha framställts vissa detaljanmärkningar. Ett
av statens pensionsanstalt framställt förslag om att från dylik tillgodoräkning
ej skall behöva undantagas tid, då befattningshavaren varit tillförsäkrad
icke-statlig pensionsrätt, synes mig kunna genomföras. I övrigt biträder
jag emellertid utredningens förslag i ämnet. Även utredningens
förslag med avseende å tjänstår sberäkningen vid höjning av pensionsunderlag
synes mig böra genomföras. Med anledning av vad länsstyrelsen i Västmanlands
län härom anfört vill jag emellertid uttala, att denna fråga enligt
min mening kan vara förtjänt att ytterligare övervägas i samband med
blivande utredning rörande det statliga pensionssystemet. Vad slutligen
beträffar antalet tjänstår för hel pension förordar jag i likhet med utredningen,
att detta nu fastställes till 25 för lasaretts- och sanatorieläkare
m. fl.; skulle fortsatt utredning rörande avgränsningen av pensionsanstaltens
verksamhet medföra att pensionsrätt tillkommer underläkare, varför
skäl kunna anföras, kommer givetvis denna fråga i nytt läge, och en förhöjning
till en tjänstålder av 30 år bör då i sådant sammanhang övervägas.
För sjömanshusombudsmännen synes böra fastställas en tjänstålder
av 25 år, vilken av skäl liknande dem, som här åberopats av kommerskollegium,
befunnits påkallad för de statliga tjänsterna såsom fartygsinspektör.
Pensionsutredningens förslag med avseende å beräkningen av invalidpension
innebär, såsom länsstyrelserna i Malmöhus och Västerbottens län
framhållit, ett sådant avsteg från de för statstjänstemännen gällande bestämmelserna
i ämnet, som icke i och för sig är föranlett av några skilj
-
186
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
aktiga förhållanden för icke-statliga och statliga befattningshavare. Med
hänsyn härtill har jag hyst en viss tvekan huruvida förslaget nu bör genomföras.
Då emellertid sakligt sett tillräckliga skäl knappast synas finnas
för att invalidpension skall kunna överstiga den ålderspension, vederbörande
skulle kunnat erhålla vid kvarstående i tjänst till pensionsålderns
inträde, har jag likväj icke velat motsätta mig att pensionsutredningens förslag
i denna del genomföres.
I fråga om familjepension och familjelivränta har utredningen föreslagit
ett sådant avsteg från vad som gäller för statstjänstemännen, att full
överensstämmelse mellan fainiljepensionsrätten för manlig och kvinnlig
befattningshavare icke skulle komma att föreligga på detta område. Utredningen
har därvid bl. a. utgått från att anordningen med s. k. änklingspension
hämtade sin motivering i förhållanden, som sammanhängde med statstjänstemännens
tidigare avlönings- och pensionsförhållanden och som saknade
motsvarighet för de icke-statliga befattningshavarnas del. En ledamot av
utredningen har emellertid ansett, att tillräcklig anledning att på denna
punkt genomföra en åtskillnad mellan statliga och icke-statliga befattningshavare
saknas, och till denna uppfattning har ett stort antal remissinstanser
anslutit sig. För egen del hyser jag samma uppfattning; även
om änklingspensioneringen för sin uppkomst närmast har att tacka förhållanden
av betydelse endast för statstjänstemännen, kan enligt min mening
i detta sammanhang icke bortses från att änklingspensionen blivit en
förmån att räkna med vid bedömande av pensionsrättens innebörd, och då
jag vidare är av uppfattningen att pensionsbestämmelserna böra givas samma
innehåll för manliga och kvinnliga befattningshavare biträder jag på
denna punkt reservantens förslag.
Pensionsutredningens förslag om rörligt tillägg å pensionerna överensstämmer
med vad som redan nu gäller.
Vad härefter angår pensionsutredningens förslag rörande pensionsavgifter
har skolöverstyrelsen uttalat att huvudmännens bidragsskyldighet kunde
slopas mot att det till verksamheten utgående statsbidraget minskades
med viss del. Detta förslag torde emellertid knappast vara praktiskt genomförbart,
särskilt som pensionsrätten i statens pensionsanstalt jämväl omfattar
personalgrupper till vilkas avlöning icke utgår statsbidrag. Jag anser
ej heller att den mindre jämkning beträffande den rörliga tilläggsavgiften
bör göras, som länsstyrelsen i Malmöhus län förordat. Vad angår
pensionsutredningens förslag om engångsavgifter anser jag detta kunna
i huvudsak förordas från min sida. Med anledning av vad statens pensionsanstalt
anfört i ämnet vill jag emellertid föreslå att regeln om engångsavgiften
så utformas, att denna avgift motsvarar sammanlagda beloppet av
de fortlöpande avgifterna för den tid, om vars tillgodoräknande är fråga,
dock lägst hälften av värdet av de genom tillgodoräkningen uppkommande
pensionsökningarna. Vidare bör, såsom pensionsanstalten förordat, beräkningen
av engångsavgiften hänföras till tidpunkten för pensionsanstaltens
beslut i tjänstårsberäkningsfrågan. Vid bifall till vad jag i det föregående
Kungi. Maj:ts proposition nr 200.
187
förordat i fråga om tjänstårsberäkningen synes 111ig någon bestämmelse med
avseende å inkallelse till tjänstgöring enligt lagen om allmän tjänsteplikt
nu ej böra inflyta i reglementet.
Beträffande Kungl. Maj :ts prövningsrätt vid sammanträffande av förmåner
vill jag till en början erinra om att jag i det föregående förordat en
viss utvidgning av denna prövningsrätt i stället för rigorösa anordningar
innebärande förbud mot erhållande av pensionsrätt och mot retroaktiv
tjänstårsberäkning. Det jämkningsförslag, som pensionsanstalten framställt,
synes också böra genomföras. I övrigt vill jag föreslå, att Kungl. Maj :t skall
kunna delegera sin prövningsbefogenhet till pensionsanstalten eller, om så
skulle kunna ske — vilket i och för sig vore synnerligen önskvärt — meddela
generella bestämmelser i ämnet.
Vad härefter angår frågan om specialbestämmelser för särskilda verksamhetsområden
påkalla i detta sammanhang framför allt de särskilda förhållandena
vid de kungl. teatrarna uppmärksamhet. Jag vill härvidlag föreslå
åtgärder, som i ett par hänseenden gå något längre än vad pensionsutredningen
föreslagit. Sålunda synes det mig rimligt, att annan befattningshavare
än solist, skådespelare och regissör, som utan något sitt förvållande
nedflyttats eller nedflyttas till lägre löneklass efter att under minst 10 år
ha innehaft högre avlönad befattning, må kunna bibehållas i den mot den
högre avlöningen svarande pensionsklassen. Vad vidare angår möjligheten
att bereda förtidspension bl. a. åt sådan befattningshavare vid nämnda institutioner,
för vilken tjänståldern är mindre än 30 år, anser jag mig visserligen
icke kunna, såsom Operans solistklubb hemställt, förorda att kravet
på härför erforderligt antal tjänstår nedsättes till 3A av tjänståldern, men
vill däremot föreslå, att förtidspension, för vilken reglementets vanliga bestämmelser
skola gälla, må kunna medgivas, därest vederbörande innehar
minst 7., av det antal tjänstår, som ingår i vederbörandes tjänstålder, en
kvotdel vilken tillämpas även beträffande vissa statliga tjänster. Härutöver
kan jag tillstyrka att vissa i remissyttrandena föreslagna övergångsanordningar
vidtagas, innebärande dels att tjänstetid såsom hovkapellist löre den
1 juli 1938 må tillgodoräknas med minst två tredjedelar, dels ock att den
nuvarande innehavaren av kamrerarbefattningen vid dramatiska teatern
må å sig få tillämpad en tjänstålder av 25 år. I de avseenden jag nu ej särskilt
berört biträder jag utredningens förslag; övriga vid remissbehandlingen
framställda yrkanden synas mig antingen röra ämnen, som böra uppmärksammas
vid den blivande pensionsutredningen, eller ock vara av sådan
beskaffenhet, att de böra upptagas efter särskild framställning med remissbehandling
i vanlig ordning.
Det föreslagna pensionsreglementet bör träda i kraft den 1 januari 1950.
Därvid synas övergångsbestämmelser böra meddelas av i huvudsak den innebörd
utredningen föreslagit. Det bör emellertid lämpligen ankomma på
Kungl. Maj :t att taga ställning till övergångsanordningarnas definitiva utformning,
liksom det får förutsättas att Kungl. Maj:t vid reglementets utfärdande
eller därefter skall äga vidtaga erforderliga ändringar av väsent
-
188
Kungl. Maj-.ts proposition nr 200.
ligen formell innebörd i själva reglementet på motsvarande sätt som gällt
i fråga om nuvarande reglemente för pensionsanstalten; ett bemyndigande
för Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga övergångsbestämmelser lärer icke
kunna undvaras vid en pensionsreglering av den räckvidd och innebörd,
varom här är fråga.
I detta sammanhang synes emellertid böra till prövning upptagas en
övergångsfråga av mera allmän räckvidd. Såsom av det föregående framgått
skall pensionsanstalten enligt reglementet äga att, under förutsättning
att engångsavgift erlägges, medgiva tjänstår sberäkning för tid, då vederbörande
innehaft i reglementet avsedd befattning före dennas förenande med
pensionsrätt, ävensom medgiva undantag från bestämmelsen om reduktion
av tjänstår vilka ligga före tidpunkt för förhöjning av pensionsunderlag.
Sådan engångsavgift skall i allmänhet motsvara hälften av det enligt försäkringstekniska,
av Kungl. Maj :t fastställda grunder bestämda sammanlagda
värdet av den pensionsökning som tjänstår sberäkningen medför. Återstoden
av kostnaden för den på den tillgodoräknade tiden belöpande pensionsrätten
skulle sålunda staten svara för. I sitt senare avlämnade förslag
angående provisorisk pensionsreglering för bl. a. lärare vid de statsunderstödda
privatläroverken har pensionsutredningen för dessas vidkommande
från nämnda bestämmelser föreslagit en viss avvikelse, vilken enligt
min mening är av sådan beskaffenhet, att den bör få tillämpas generellt
med avseende å tid före den 1 januari 1950. Modifikationen innebär i
princip, att det i pensionsreglementet stadgade villkoret om erläggande av
engångsavgift, som motsvarar halva kostnaden för ifrågavarande förmån,
utbytes mot att hälften av den förmån beträffande tjänstår sberäkningen,
som enligt reglementet kan ifrågakomma, må erhållas utan erläggande av
engångsavgift, under det att för erhållande av överskjutande del av förmånen
skall erläggas engångsavgift motsvarande hela kostnaden för densamma.
Då denna modifikation kan underlätta för vederbörande att, oberoende av
huvudmannens ekonomiska bärkraft, uppbringa eller närma pensionen till
vad som motsvarar pensionsunderlaget, synes mig skäl finnas att övergångsvis
tillämpa densamma generellt.
I det föregående har jag förordat, att vissa befattningshavargrupper, som
icke omfattas av pensionsutredningens förslag, må kunna erhålla anslutning
till SPA-pensioneringen. Av dessa befattningar torde i enlighet med
vad statens pensionsanstalt föreslagit befattning såsom besiktningsveterinär
böra hänföras till grupp A. Övriga befattningar torde böra hänföras till grupp
B. Den pensionsklass till vilken befattning skall vara hänförd torde böra
bestämmas av statens pensionsanstalt. Beträffande pensionsåldern och eventuell
tillämpning av särskilda undantags- eller tilläggsbestämmelser får jag
anföra följande.
Pensionsåldern torde böra utgöra 65 år för besiktningsveterinär vid kontrollslakteri,
förste underläkare, tillika biträdande överläkare vid kuranstalt,
överläkare, rektor och terapeut vid Ericastiftelsens läkepedagogiska
institut, förädlings- och försöksledare vid Weibullsholms växtförädlings
-
189
Kungl. Mcij:ts proposition nr 200.
anstalt och predikanten vid S:t Johanneskyrkan i Göteborg, 63 år för lärare
vid svensk utlandsskola, till vilkens avlönande staten bidrager, och
lärare vid folkliga musikskolan i Arvika samt 60 år för sjuksköterska i
svensk församling i utlandet. För befattningar i allmänhet vid jubileumsfondens
sanatorier, Konung Gustaf V:s forskningsinstitut, svenska röda korsets
hem för gomdefekter och svenska smörprovningarna torde pensionsåldern
böra utgöra 60 år för befattning i någon av pensionsklasserna I: 1—
1: 19 och 65 år för annan befattning såvida ej statens pensionsanstalt med
hänsyn till pensionsåldern för jämförlig statlig befattning finner påkallat
bestämma pensionsåldern till 63 eller 65 respektive 60 eller 63 år. Stadgandet
10 c i 39 § torde sålunda böra erhålla tillämpning å dessa befattningar.
I fråga om lärare vid utlandsskola torde pensionsåldern böra inträda på
sätt i stadgandet 10 b i 39 § reglementsförslaget angives. För lärare vid musikskolan
i Arvika torde de i 39 § i reglementsförslaget under 7 a, 8 a och
19 a upptagna bestämmelserna böra erhålla tillämpning.
Enligt vad jag tidigare förordat skulle sådana till SPA nu anslutna befattningar,
vilka icke omfattas av det föreslagna nya SPA-reglementet, på
framställning av vederbörande huvudman kunna utan hinder av nämnda
förhållande bliva tillsvidare förenade med pensionsrätt enligt reglementet.
Till reglering av denna anordning erfordras vissa särskilda bestämmelser
bl. a. om den grupp till vilken befattning skall hänföras, om pensionsålder
och i fråga om tillämpning av övergångsbestämmelserna till reglementet.
Befattningarna böra hänföras till grupp B. Pensionsåldern synes, bortsett
från att inträdet i densamma bör ske vid utgången av födelsemånaden, böra
bibehållas vid den som nu gäller. För befattning med f. n. 55 års pensionsålder
bör dock pensionsåldern bliva 60 år. Tjänståldern synes böra utgöra
25 tjänstår för extra provinsialläkare och eljest 30 tjänstår. Beträffande befattningshavare,
som får pensionsåldern höjd från 55 till 60 år och tjänståldern
höjd från 25 till 30 år, synas de för sådana fall förordade övergångsbestämmelserna
till det nya reglementet böra tillämpas.
I detta sammanhang vill jag slutligen återkomma till den i det föregående
berörda frågan om höjning av pensionsåldern för sjuksköterskor och
barnmorskor från 55 till 60 år. Vid genomförande av mitt i det föregående
framställda förslag om dylik höjning av pensionsåldern för befattningshavare
med anställning i icke-statlig verksamhet synes det naturligt att samma
åtgärd vidtages även för motsvarande statsanställd personal. Aven för
denna torde sålunda pensionsåldern böra från och med den 1 januari 1950
utgöra 60 år, dock att samma övergångsbestämmelser som förordats för
ickc-statliga befattningshavare böra gälla för de statliga befattningshavarna.
Från det nu sagda bör emellertid göras undantag för sköterskor in. fl.
vid statens sinnessjukhus och statens anstalt för fallandesjuka; beträffande
dessa synes det mig vanskligt att nu utan ytterligare utredning genomföra
en dylik åtgärd, och jag vill därför förorda alt ell ställningstagande
[ill frågan får anstå intill dess resultatet av 1948 års pensionsåldersutrednings
arbete föreligger.
190
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
V. Finansieringen av SPA-pensioneringen.
Nuvarande förhållanden.
1943 års utredning angående SPA:s fondställning m. m.
Angående den nuvarande finansieringen av SPA-pensioneringen må nämnas
följande.
Det nuvarande reglementet för SPA innehåller i § 7 mom. 2 en bestämmelse
om att staten skall erlägga den årliga avgift, som enligt försäkringsteknisk
beräkning erfordras för att tillsammans med befattningshavarens
och huvudmannens årsavgifter bereda pension enligt reglementet. Den i
samband med SPA:s inrättande uppgjorda planen för finansieringen av pensioneringsverksamheten
förutsatte härjämte, att av staten skulle erläggas
ränta å då beräknad brist i den erforderliga försäkringsfonden. Anslaget
till årsavgifter, vilket efter hand ökades på grund av stegring av antalet i
pensioneringen delaktiga befattningshavare, uppgick för budgetåret 1932/33
till 4 700 000 kronor. Även anslaget till förräntning av fondbristen ökades
till en början men bibehölls från och med år 1923 oförändrat vid 5 310 000
kronor för år, trots att sedermera företagna utredningar utvisat, att bristen
och därmed anslagsbehovet under årens lopp ökats. Ökningen av bristen
hade särskilt föranletts av att staten i samband med inordnande av nya
befattningshavargrupper och i samband med löne- och pensionsregleringar
för redan anslutna grupper åtagit sig att svara för vissa övergångskostnader
men ej anvisat särskilda medel för dessas täckande.
Från och med budgetåret 1933/34, vid vars ingång SPA:s kapitaltillgångar
uppgingo till omkring 189 miljoner kronor, ha avsättningarna till pensionsfond
upphört, och anvisningen av statsmedel har inskränkts till vad som
beräknats åtgå för att SPA:s löpande utgifter skulle kunna bestridas utan
anlitande av kapitaltillgångarna. För ändamålet har å riksstaten under benämning
»Bidrag till pensioneringskostnaderna för statens pensionsanstalt»
uppförts ett särskilt förslagsanslag. De från anslaget anvisade beloppen ha
under de gångna åren i stort sett ökats, dock icke regelbundet, utan av skilda
anledningar har även nedgång i anslagsbehovet förekommit. Huru bidragen
under åren varierat framgår av följande sammanställning (beloppen äro avrundade)
:
Budgetår
Erforderligt
bidrag, kr.
1933/34 ................ 80 000
1934/35 ................ 364 000
1935/36 ................ 286 000
1936/37 ................ 1 102 000
1937/38 ................ 2 199 000
1938/39 ................ 3 212 000
1939/40 ................ 1 043 000
1940/41 ................ 766 000
Budgetår
Erforderligt
bidrag, kr.
1941/42 ............... 2 305 000
1942/43 ............... 5 514 000
1943/44 ............... 6 611 000
1944/45 ............... 8 747 000
1945/46 ............... 8 790 000
1946/47 ............... 14 972 000
1947/48 ............... 15 051 000
För budgetåret 1948/49 har det erforderliga bidraget å riksstaten upptagits
till 59 miljoner kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
191
Den under de senare åren framträdda starka stegringen av anslagsbehovet
är till stor del — men ej helt — föranledd av att SPA:s medel anlitats för
bestridande jämväl av utgifter för beslutade förbättringar av pensioner enligt
äldre grunder samt för rörliga tilläggsförmåner, vilka utgifter tidigare
avförts å särskilda riksstatsanslag. Det är att märka, att av SPA:s medel
bestridas ej blott utgifterna för pensioner som utgå enligt reglementet för
SPA utan även utgifterna för pensioner enligt de särskilda tjänste- och
familjepensionsreglementena för de högre kommunala skolorna och folkskolan.
Den övergång till nettolönesystem (utan pensionsbidrag från befattningshavarna)
som på sistone skett i fråga om lärare in. fl. med pensionsrätt
enligt nu gällande pensionsreglementen av sistnämnda slag har medfört
en betydande minskning i SPA:s inkomster och en motsvarande ökning av
belastningen å det nu ifrågavarande anslaget. Verkningarna av dessa förhållanden
framträda särskilt från och med budgetåret 1948/49.
Såsom i det föregående angivits har angående SPA:s fondställning verkställts
en utredning, vilken avsett ej blott att giva en uppfattning om förefintlig
fondbrist utan även att lämna hållpunkter för bedömande av spörsmålen
om fondering, om utformning av SPA:s verksamhet i försäkringsekonomiskt
och budgetärt hänseende, om översyn av pensionsavgifterna från
befattningshavare och huvudmän samt om ändring av de för SPA gällande
beräkningsgrunderna m. in. Utredningen har omfattat pensioneringen enligt
reglementet för SPA samt enligt tjänste- och familjepensionsreglementena
för de högre kommunala skolorna och folkskolan men ej pensioneringen
enligt reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt eller tjänsteoch
familjepensionsreglementena för arbetare. Beträffande utredningsresultatet
må nämnas följande.
De sakkunniga för fondutredningen ha bl. a. framlagt resultaten av verkställda
beräkningar rörande dels storleken av de årliga pensionsavgifter som
skulle krävas, om kostnaderna för pensionernas grundbelopp helt bestredos
genom sådana årsavgifter under vederbörande befattningshavares anställningstid,
dels ock fondställningen den 1 juli 1943. Vidare ha de sakkunniga
till belysande av skillnaden i statsfinansiellt hänseende mellan det ursprungligen
avsedda och det nu tillämpade finansieringssystemet för SPA-pensioneringen
gjort eu uppskattning av statens pensionskostnader i ett framtida
jämviktsläge enligt de båda systemen.
Vid sina beräkningar ha de sakkunniga tillämpat vissa antaganden i fråga
om räntefot och dödlighet m. m. samt, såvitt angår beräkningarna rörande
fondställning och statens pensionskostnader, förutsatt oförändrade förhållanden
beträffande pensionsvillkoren och antalet i pensioneringen delaktiga
befattningshavare.
Vad angår beräkningarna rörande storleken av de erforderliga årsavgifterna
torde få hänvisas till de sakkunnigas redogörelse härför. Beträffande
övriga här ovan omförmälda av fondutredningen framlagda resultat kunna
dessa sammanfattningsvis redovisas på följande sätt.
Under förutsättning av återgång fr. o. in. budgetåret 1943/44 till det ursprungliga
finansieringssystemet utvisar beräkningen rörande fondställningen
per den 1 juli 1943 en fondbrist av ungefär 614 miljoner kronor. Vid fortsatt
tillämpning av det nuvarande finansieringssystemet skulle den under
motsvarande förutsättning beräknade fondbristen oavbrutet stiga för att
efter ett 30-tal år närma sig omkring 1 000 miljoner kronor till vilket belopp
fondbristen således skulle uppgå i ett jämviktsläge.
192
Kungi. Maj:ts proposition nr 200.
Vad angår statens årliga bidrag till pensioneringen skulle detta vid tilllämpning
av nuvarande finansieringssystem från ett för budgetåret 1943/44
till 7,3 miljoner uppskattat belopp successivt stiga för att efter ca 30 år nå
ett sedermera konstant värde å ungefär 45,4 miljoner kronor. Vid återgång
fr. o. m. nämnda budgetår till det ursprungliga finansieringssystemet skulle
staten ha haft att erlägga ett konstant årligt belopp å ungefär 33,6 miljoner
kronor. Utöver dessa bidrag skulle staten haft att vidkännas kostnader motsvarande
de i eller vid sidan av pensionsreglementena beviljade fasta och
rörliga tilläggsförmånerna.
Beträffande finansieringen av statligt anställdas pensionering må i detta
sammanhang nämnas följande.
För de statligt anställdas vidkommande ha de tillämpade grunderna för
pensioneringens finansiering och för den därmed sammanhängande fonderingen
för pensioneringsändamål ej varit enhetliga, och de ha även under
årens lopp varit föremål för ändringar.
Vad de icke affärsdrivande verken angår ha vissa avsättningar till pensionsfonder
tidigare skett men efter hand slopats. Från och med budgetåret
1938/39 ha de helt upphört. Förut avsatta pensionsfonder ha förvandlats
till kapitalfonder, vilkas avkastning upptages såsom inkomst å riksstatens
driftbudget. Utgifterna för pensioner bestridas från riksstatsanslag, särskilda
sådana för tjänstemän och för arbetare och särskilda för tjänstepensioner
respektive familjepensioner. Vissa specialanslag för särskilda grupper finnas
härjämte.
Vid de affärsdrivande verken har en viss fondering länge bibehållits. Närmast
före år 1944 fonderades där belopp som ungefärligen motsvarade tjänstemännens
och arbetarnas pensionsavgifter (pensionsavdrag). Pensionsutgifterna
bestredos då från pensionsfonderna, men dessa erhöllo av affärsverk
smedlen ersättning, motsvarande den del av de faktiska pensionsutgifterna
som översteg det belopp varmed fonderna efter försäkringsteknisk beräkning
kunde bidraga med hänsyn till sina medelstillgångar och pensionsavgifternas
respektive pensionsavdragens storlek. Sedan år 1944 har även
vid affärsverken den direkta fonderingen för pensionsändamål upphört. Dock
beräknas vid avsättningar till verkens värdeminskningskonton vissa belopp
jämväl för blivande pensionsutgifter, men avsättningarna bokföras ej särskilt
såsom pensionsfond. Pensionsutgifterna bestridas direkt från driftskostnadsstaterna
utom särskilda tillskott från avsatta medel.
Den framtida finansieringen av SPA:s pensioneringsverksamhet m. m.
Efter erinran hurusom finansieringen av den till SPA förlagda pensioneringen
av vissa arbetare i statens tjänst sker i enlighet med vad som tillämpas
i fråga om statsanställda i allmänhet, d. v. s. utan fondering och på så
sätt att utgifterna helt bestridas av särskilda riksstatsanslag, anför pensionsutredningen
följande angående den framtida finansieringen av SPApensioneringen.
Den pensionering som sker enligt tjänste- och familjepensionsreglementena
för de högre kommunala skolorna och för folkskolan överensstämmer
mycket nära med pensioneringen enligt Atregl. och Afregl. Det är även att
märka, att avlöningarna till befattningshavare underkastade de förstnämnda
tjänste- och familjepensionsreglementena till det väsentliga utgå av stats
-
193
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
medel. Med hänsyn härtill synes det pensionsutredningen ligga närmast till
hands, att finansieringen av denna pensionering sker på det sätt som tilllämpas
i fråga om pensioneringen av statstjänstemän.
Den pensionering som skall ske enligt det av pensionsutredningen framlagda
reglementsförslaget avviker i finansiellt hänseende från pensioneringen
enligt Atregl. och Åfregl. särskilt genom den avgiftsplikt som förslaget
upptager för huvudmännen. I den mån pensionsutgifterna ej täckas av huvudinansavgifterna,
skola de bestridas medelst bidrag från staten.
Den uppbörd av pensionsavgifter från huvudmännen som enligt reglementsförslaget
skall förekomma och den karaktär av försäkringsrörelse, delvis
byggd på frivillig anslutning från huvudmännens sida, som pensioneringsverksamheten
i någon mån får, skulle möjligen kunna anses utgöra
skäl för viss fondering för denna pensionering. Enligt förslaget skall emellertid
pensioneringen begränsas till att i princip avse allenast befattningshavare
inom verksamhet, som är att betrakta såsom en på staten ankommande
angelägenhet, ehuru den handhas av icke-statligt förvaltningsorgan.
Pensioneringen enligt reglementsförslaget kommer därmed att vara mycket
nära besläktad med pensioneringen enligt Atregl. och Afregl. och i betraktande
härav anser pensionsutredningen det ej vara anledning att i fråga om
finansieringen av densamma föreslå något annat system än det som tilllämpas
med avseende å pensionerna till statsanställda och dessas efterlevande.
I förevarande sammanhang upptager pensionsutredningen till behandling
dels vissa anslagsfrågor i anslutning till vilka lämnas en redogörelse för
en av utredningen verkställd summarisk uppskattning av statens framtida
bidrag till pensioneringskostnaderna vid det av utredningen förordade finansieringssystemet,
dels ock frågan om försäkringstekniska beräkningsgrunder
för SPA.
Vad först angår de av utredningen behandlade anslagsfrågorna avse dessa
dels en beräkning beträffande verkningarna å SPA:s anslagsbehov för
budgetåret 1949/50 av ett genomförande av utredningens förslag fr. o. m.
nämnda budgetår, dels ock vissa anslagstekniska frågor.
Beträffande verkningarna å anslagsbehovet räknar pensionsutredningen
först och främst med ett inkomstbortfall av omkring 6 miljoner kronor
motsvarande ränta å pensionsfonden, vilken vid den av utredningen föreslagna
tillämpningen av det för statsanställdas pensionering gällande finansieringssystemet
förutsättes skola förvandlas till en kapitalfond, vars
avkastning upptages som inkomst å riksstatens driftbudget. Vidare räknar
utredningen med en ökning av avgiftsinkomsten för ifrågavarande budgetär
med ungefär 1,5 miljoner kronor. Slutligen an ta ges att pensionsutgifterna
till en början icke komma att nämnvärt påverkas av förslagets genomförande.
Slutresultatet blir sålunda, att anslagsbehovet ökar med i runt
tal 4,5 miljoner kronor. I detta sammanhang har pensionsutredningen beräknat,
att huvudmansavgifterna enligt reglementsförslaget täcka ungefär
47 procent av pensionskostnaderna, kostnaderna för rörligt tillägg däri inräknade.
I anslagstekniskt hänseende förordar pensionsutredningen förutom pensionsfondens
förvandling till kapitalfond, att den nuvarande anordningen
tit Dihang till riksdagens protokoll 1''JVJ. 1 sand. Nr 200.
194
Kungi. Maj:ts proposition nr 200.
med ett gemensamt anslag för tjänste- och familjepensioner bihehålles men
att i riksstaten uppföres ett särskilt anslag för SPA:s förvaltningskostnader,
vilka för närvarande inberäknades i anslaget Bidrag till pensioneringskostnaderna
för statens pensionsanstalt.
Vad härefter angår statens framtida kostnader för SP A-pensioneringen
anför utredningen i huvudsak följande.
För att ge en viss föreställning om de krav som i framtiden komma att
ställas på statsverket i och för finansieringen av de direkta pensioneringskostnaderna
för icke-statsanställda befattningshavare med pensionsrätt
i SPA, har pensionsutredningen verkställt en summarisk uppskattning av
de belopp till vilka vid oförändrad omfattning av pensioneringen och oförändrade
pensionsvillkor m. m. de årliga utgifterna för pensioner kunna
väntas ha vuxit, då efter några årtionden ett stabilt fortvarighetstillstånd
nåtts. Utgifterna ha beräknats då ungefärligen uppgå till 75 miljoner kronor
för pensioner enligt reglementena för de högre kommunala skolorna
och för folkskolan samt 43 miljoner kronor enligt pemsionsutredningens
reglementsförslag eller tillhopa 118 miljoner kronor. För att komma till
statens kostnader för pensioneringen bör nämnda belopp minskas med det
beräknade beloppet av inflytande avgifter från huvudmännen, ungefär 10
miljoner kronor, varvid såsom erforderligt årligt statsbidrag till pensioneringen
fås ett belopp av 108 miljoner kronor. Till jämförelse må nämnas,
att under budgetåret 1947/48 motsvarande utgifter för pensioner utgjorde
sammanlagt 60,9 miljoner kronor.
Givet är, att de verkliga framtida pensionskostnaderna knappast kunna
väntas komma att nära överensstämma med de här gjorda uppskattningarna,
byggda som dessa senare äro på antagandet, att inga ändringar komma
att inträda i fråga om pensionsvillkor in. in., vilket antagande sannolikt
ej är hållbart. Uppskattningarna böra därför icke fattas såsom förutberäkningar
i egentlig mening av de framtida verkliga pensionsutgifterna. Vad
de framför allt avse att ge, är en belysning av hur det föreslagna finansieringssystemet
i stort sett kan väntas verka.
Beträffande de försäkringstekniska beräkningsgrunderna anför utredningen
följande.
Såsom i det föregående anförts avsåg 1943 års fondutredning bl. a. att
lämna hållpunkter för bedömande av spörsmålet om ändring av de för SPA
gällande beräkningsgrunderna. Dessa vilka fastställts genom kungörelse den
23 april 1920 (nr 167) äro numera, såsom fondutredningssakkunniga även
framhållit, att anses såsom föråldrade. De böra enligt utredningens mening
lämpligen ersättas med nya sådana, i huvudsak överensstämmande med de
av nämnda sakkunniga valda, vilka innefattade en räntefot av tre procent,
dödlighet enligt dödlighetstabellen R 32 samt vissa i bilaga till de sakkunnigas
utredning intagna familjepensionsvärden. Med avseende å de av de sakkunniga
angivna familjepensionsvärdena för kvinnliga befattningshavare
vill dock pensionsutredningen — med hänsyn till den på senare tid alltmera
framträdda tendensen till ökning av relativa antalet gifta sådana befattningshavare
— föreslå en höjning med 100 procent. De försäkringstekniska
grunderna skulle komma till användning huvudsakligen vid bestämmande
av engångsavgifter; försäkringsteknisk beräkning av pension förutsättes ej
vidare skola förekomma. Med avseende å beräkning av förtidslivräntans belopp
böra tillämpas samma grunder som de för statstjänstemän gällande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
195
Bestämmelserna om beräkningsgrunder synas böra intagas i tillämpningsföreskrifterna
till det nya reglementet.
Pensionsutredningens förslag i anslagstekniskt hänseende beröres av
riksräkenskapsverket, som därvid anför följande.
Utredningens förslag att omvandla den hos SPA uppsamlade pensionsfonden
till en kapitalfond, vars avkastning upptages såsom inkomst å riksstatens
driftbudget, tillstyrkes av riksräkenskapsverket. Ämbetsverket förutsätter
därvid att fonden kommer att förvaltas av pensionsanstalten samt
att, på sätt tidigare skett beträffande civila tjänstepensionsfonden med flera
liknande fonder (1938 års statsverksproposition, inkomsterna), ifrågavarande
kapitaltillgångar placeras i riksgäldskontoret. Riksräkenskapsverket biträder
vidare utredningens uppfattning, att pensionsanstaltens förvaltningskostnader
i fortsättningen icke böra medtagas vid beräkningen av det allmänna
bidragsanslaget till pensioneringskostnaderna utan redovisas för sig. Dock
torde i enlighet med gällande budgetpraxis för detta ändamål böra anvisas
två anslag, ett för avlöningar och ett för omkostnader. Med hänsyn till i
förevarande sammanhang förordade ändringar i fråga om pensionsanstaltens
medelsförvaltning får riksräkenskapsverket slutligen föreslå, att anstalten
erhåller ställningen såsom huvudförvaltning med dragningsrätt å
statsverkets checkräkning i riksbanken.
I övrigt har vad pensionsutredningen anfört beträffande SPA-pensioneringens
finansiering icke föranlett någon erinran från remissinstanserna.
Vad angår frågan om anslagsbehovet för budgetåret 1949/50 har denna
kommit i ett delvis annat läge dels därigenom att ett genomförande av
pensionsutredningens förslag icke ansetts kunna komma till stånd förrän
fr. o. m. den 1 januari 1950, dels även på grund av vissa av statens pensionsanstalt
i särskild skrivelse anmälda kostnader för förslagets genomförande.
Med anledning härav må anföras följande.
Anslag för statens pensionsanstalt har för nämnda budgetår äskats definitivt
i årets statsverksproposition (XIII ht., p. 11). I samband därmed
framhölls att ett genomförande av 1944 års pensionsutrednings förslag fr. o. in.
den 1 januari 1950 kunde förutsättas komma att endast i ringa mån påverka
medelsbehovet under anslaget för nästa budgetår. Riksdagen har numera
godkänt ifrågavarande förslag om medelsanvisning till pensionsanstalten
(r. skr. nr 13).
I skrivelse den 25 februari 1949 har statens pensionsanstalt anmält vissa
kostnader, som beräknades komma att uppstå för anstalten vid genomförandet
av den föreslagna nya pensionsordningen. Anstalten anför härom till
eu början följande.
Enligt pensionsutredningens förslag skall för alla vid det föreslagna nya
pensionsreglementets ikraftträdande med pensionsrätt i anstalten förenade
befattningar ske omräkning av pensionsunderlagen och debitering av nya
pensionsavgifter. De av befattningarna, som komma att tillhöra grupp B,
alltså befattningar för vilka anslutningen är frivillig, skola efter företagen
godkänd omreglering av anställningsvillkoren registreras. Dessa arbetsuppgifter
komma att för pensionsanstalten bliva tidsödande och i ett stort
antal fali även komplicerade. Innan anstalten kan fatta beslut i ärendena,
torde i ej få fall en omfattande korrespondens behöva äga rum med befattningarnas
huvudmän.
196
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Då pensionsanstalten förutsätter, att det nya reglementet kommer att
träda i kraft den 1 januari 1950, är det anstaltens avsikt att redan instundande
höst igångsätta arbetet med beredningen av arbetsmaterialet, så att
anstalten omkring årsskiftet kan fatta beslut om befattningarnas inplacering
i pensionsklass. För dessa arbetens utförande måste pensionsanstalten
emellertid räkna med att få anställa extra arbetskrafter. Anstaltens egen
personal är nämligen fullt upptagen av de arbetsuppgifter den redan har. Den
behövliga ökningen av arbetskrafterna är givetvis svår att tillförlitligt beräkna,
men anstalten uppskattar preliminärt personalbehovet till en amanuens
samt tre biträden, vilka torde ha full sysselsättning under ett halvt
år. De ersättningar, som komma att utgå till deras avlönande, komma icke
till någon del att rymmas inom ramen för det belopp å 130 700 kronor till
avlöningar till icke-ordinarie personal, som av Kungl. Maj :t i årets statsverksproposition
föreslagits skola upptagas till sagda avlöningar för budgetåret
1949/50.
I detta sammanhang har pensionsanstalten till behandling även upptagit
frågan om förande av anteckningar över anstaltens delägare. Anstalten
anför härom följande.
Jämlikt föreskrift i § 21 inom. 2 pensionsanstaltens nuvarande reglemente
är huvudman skyldig att beträffande innehavare av befattning med pensionsrätt
föra erforderliga anteckningar i en liggare enligt formulär, som
av pensionsanstalten fastställes. Pensionsanstalten förer däremot i allmänhet
icke några anteckningar över sina delägare. Erfarenheten har visat, att
den huvudmannen åliggande liggarföringen ej sällan uraktlåtes. Särskilt
huvudmän med endast en eller ett par befattningar anslutna till anstalten
försumma liggarföringen. Följden härav blir, att den tjänsteförteckning,
som skall åtfölja befattningshavares ansökan om pension, ofta är ofullständig.
Därav förorsakas svårigheter och dröjsmål vid utredning av till anstalten
inkommande pensionsärenden. Uraktlåtenheten att föra vederbörlig liggare
kan även omöjliggöra, att vederbörande befattningshavare eller hans efterlevande
behörigen beviljas pension. Beträffande huvudmän med många delägare
i anstalten har anstalten ej heller alltid möjlighet att kontrollera, huruvida
icke i verkligheten hos huvudmannen finns ett större antal befattningar
av viss kategori än det, för vilket han erlägger pensionsavgifter.
En fullt tillfredsställande ordning i berörda avseenden kan enligt anstaltens
mening icke ernås med mindre en omläggning av liggarföringen sker
på sådant sätt, att behövliga anteckningar över anstaltens delägare ske
centralt hos anstalten. Huvudmans nuvarande skyldighet att föra anteckningar
över delägare skulle därigenom kunna helt bortfalla. En fortlöpande
matrikelföring hos anstalten bör lämpligen taga sin början samtidigt med
eller så snart som möjligt efter det att det föreslagna nya pensionsreglementet
träder i tillämpning.
Arbetet med själva uppläggningen av ett dylikt centralt register kommer
att bliva rätt omfattande; registret behöver till en början avse omkring
20 000 befattningshavare. För att man med omedelbar verkan skall vinna
syftet med en central liggarföring synes det anstalten nödvändigt, att man
beträffande samtliga delägare, som äro innehavare av med pensionsrätt i anstalten
förenade befattningar vid tidpunkten för det nya pensionsreglementets
ikraftträdande, införskaffar uppgifter icke blott om varje befattningshavares
namn och födelsetid utan även om all den tjänstetid befattningshavaren
dittills intjänat för pension. De sålunda införskaffade uppgifterna
skola därefter granskas och registreras. För registreringen synes vara än
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
197
damålsenligt, att ett modernt kortregister av exempelvis Skandex- eller
Viscardsystem anskaffas. Därest medel ställas till anstaltens förfogande för
uppläggande av ett centralt register, synes det lämpligt, att arbetet med
dess uppläggning börjar omedelbart efter det förutberörda arbete med registrerandet
av befattningar och dessas inplacering i pensionsklasser blivit
slutfört. För båda arbetsuppgifterna skulle man sålunda kunna använda
samma personal. Svårigheter föreligga givetvis att nu angiva den tid, som
kan åtgå för arbetets utförande, men anstalten beräknar, att centralregistrets
uppläggning kommer att taga i anspråk minst sex månader.
För fullgörandet av uppgifterna med den fortlöpande registreringen måste
anstalten räkna med en viss stadigvarande förstärkning av personalen. Huru
stor denna ökning måste bliva, är vanskligt att uttala sig om, då anstalten
saknar erfarenhet, huru mycket arbete uppgiften kommer att medföra. Anstalten
har emellertid tänkt sig tre biträden, varav ett i högre biträdesgrad,
vilket skulle ha ansvaret för registrets behöriga förande och för uppbörden
av pensionsavgifter.
Under åberopande av det anförda har pensionsanstalten hemställt, att
Kungl. Maj :t måtte hos riksdagen utverka bemyndigande för Kungl. Maj :t
att under budgetåret 1949/50 till anstaltens förfogande ställa medel för de
utgifter, som kunde bliva erforderliga för bestridande av kostnaderna för
ifrågavarande nya arbetsuppgifter.
I anslutning härtill har pensionsanstalten i sin förenämnda skrivelse
lämnat en redogörelse för anstaltens lokalbehov samt ifrågasatt att byggnadsstyrelsen
borde erhålla uppdrag att anskaffa erforderliga lokaler åt
pensionsanstalten.
Frågan om central matrikelföring genom pensionsanstaltens försorg har berörts
av statskontoret och riksräkenskapsverket i yttranden över pensionsutredningens
betänkande. Statskontoret påtalar därvid bristfälligheterna i
den nuvarande matrikelföringen och därav följande konsekvenser med avseende
å beräkning av tjänstår för pension samt anser att det därför bör
övervägas om ej en central registrering av de till SPA anslutna befattningshavarna
bör genomföras och handhas av SPA. Riksräkenskapsverket föreslår,
att en tidsenlig personalbokföring upplägges av SPA med särskild
hänsyn till behovet av effektivare kontroll beträffande inlevererandet av vederbörliga
pensionsavgifter.
Departementschefen.
Vad pensionsutredningen anfört och föreslagit i fråga om finansieringen
av pensioneringen enligt det nya reglementet och övrig av statens pensionsanstalt
omhänderhavd statsunderstödd pensionering har icke givit mig anledning
till erinran. Vid bifall till de övriga förslag som jag i detta sammanhang
framlägger torde vad utredningen förordat beträffande förvandling
av anstaltens pensionsfond till en kapitalfond, vars avkastning upptages
såsom inkomst år riksstatens driftbudget, och uppförande i riksstaten av
anslag för anstaltens förvaltningskostnader, med beaktande tillika av vad
198 Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
riksräkenskapsverket anfört i ämnet, böra genomföras fr. o. in. budgetåret
1950/51.
Beträffande den av pensionsanstalten föreslagna centrala registreringen
av anstaltens delägare, vilken även förordats av statskontoret och riksräkenskapsverket,
finner jag densamma nu lämpligen böra komma till stånd
i den omfattning anstalten föreslagit. När tillräcklig praktisk erfarenhet av
registreringen vunnits, bör emellertid till övervägande upptagas frågan om
central matrikelföring beträffande samtliga befattningshavare inom den av
pensionsanstalten administrerade statsunderstödda pensioneringen.
Den personalökning hos anstalten, som kan bliva erforderlig på grund
av uppläggande av ett centralt personalregister ävensom med hänsyn till
genomförandet av den föreslagna nya pensionsordningen, kan emellertid
svårligen med någon säkerhet beräknas, innan erfarenhet vunnits beträffande
omfattningen av de nya arbetsuppgifterna. För nästa budgetår torde
därför Kungl. Maj :t lämpligen böra erhålla bemyndigande att till anstaltens
förfogande ställa medel för de utgifter, som må bliva erforderliga för
bestridande av kostnaderna för förenämnda uppgifter. Jag gör i det följande
hemställan om medgivande i sådant hänseende. Därest kostnad uppstår
i samband med beredande av ökat lokalutrymme för anstalten, torde
Kungl. Maj:t äga möjlighet att anvisa härför erforderliga medel.
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
199
VI. Provisorisk pensionsreglering för viss icke-statlig
lärarpersonal.
1944 års pensionsutredning.
Såsom inledningsvis erinrats har 1944 års pensionsutredning framlagt
förslag i fråga om provisorisk reglering av pensionsförhållandena för befattningshavare
vid statsunderstödda privatläroverk samt sådana övningslärare,
å vilka gällande reglemente för statens pensionsanstalt äger tilllämpning.
Jag torde nu få redogöra för innebörden av detta förslag.
Pensionsregleringens omfattning.
De övningslärare, å vilka gällande reglemente för SPA äger tillämpning,
skulle, i den må de omfattas av de i det föregående framlagda förslagen, vid
bifall till desamma erhålla pensionsreglering. övningslärare vid högre kommunala
skolor samt folk- och fortsättningsskolor ha emellertid förutsatts
skola tills vidare övergångsvis bibehållas vid pensionsrätt enligt nu gällande
reglemente för SPA. Att dessa lärare ej upptagits bland de befattningshavare,
som föreslagits skola erhålla pensionsrätt enligt det nya reglementet
för SPA, har berott på att frågan om deras pensionsförhållanden är föremål
för särskild utredning och att det synts möjligt, att denna utredning kunde
föranleda att de komma att erhålla pensionsrätt enligt annat reglemente än
reglementet för SPA.
Pensionsutredningens förevarande förslag har, såvitt angår övningslärare
å vilka gällande reglemente för SPA är tillämpligt, i enlighet härmed
begränsats till att avse övningslärare vid högre kommunala skolor, folkskolor
och fortsättningsskolor.
De övningslärare vid högre kommunala skolor, som äga pensionsrätt enligt
nu gällande reglemente för SPA, äro ordinarie och extra ordinarie. Dessa
lärare äro underkastade avlöningsreglementet den It november 1938
(nr 660) för lärare vid högre kommunala skolor och åtnjuta sålunda i författning
fastställda löner. Till följd därav är delaktigheten i pensioneringen
obligatorisk. Såsom förutsättning för delaktigheten gäller, att undervisningsskyldigheten
omfattar minst 20 veckotimmar.
Beträffande ifrågavarande övningslärare har pensionsutredningen anfört
följande.
Det synes naturligt att en ifrågakommande provisorisk pensionsreglering
får omfatta samtliga dessa lärare (omkring 230, därav omkring 160 ordinarie).
Då enligt 1948 års riksdags principbeslut om lönereglering för övningslärare
extra ordinarie, sålunda med pensionsrätt förenad övningsläraranställning
vid högre kommunal skola skulle få bibehållas även om undervisningsskyldigheten
nedgår till 15 veckotimmar, synes anledning ej
200
Kungi. Maj:ts proposition nr 200.
föreligga att befara, att den definitiva pensionsreglering, som kan väntas
komma till stånd i samband med löneregleringens ikraftträdande, kommer
att föregripas genom den sålunda föreslagna omfattningen av den provisoriska
pensionsregleringen.
För övningslärare vid folkskolor, vilka ej åtnjuta i författning fastställd
avlöning, är delaktigheten i SPA-pensioneringen icke obligatorisk. Övningslärarbefattning
vid folkskola kan emellertid, under förutsättning att befattningen
blivit i behörig ordning reglerad, på framställning av vederbörande
huvudman bli förenad med pensionsrätt enligt gällande reglemente
för SPA. Såsom villkor för erhållande av sådan rätt gäller, bland annat,
att undervisningsskyldigheten omfattar lägst 20 veckotimmar. Detta villkor
är för icke-ordinarie lärare fastställt i reglementet för SPA och har i
fråga om ordinarie lärare undantagslöst tillämpats vid avgörande av fråga
om godkännande av befattnings reglering. För flertalet befattningar, beträffande
vilka nämnda villkor rörande undervisningsskyldighetens omfattning
är uppfyllt, har pensionsrätt beviljats av statens pensionsanstalt.
I åtskilliga fall ha även vikarier å de med pensionsrätt förenade befattningarna
erhållit pensionsrätt.
I fråga om övningslärarna vid folkskolorna har pensionsutredningen uttalat
följande.
För att den definitiva pensionsreglering, som kan väntas komma till stånd
i samband med ikraftträdande av förenämnda, av 1948 års riksdag beslutade,
jämväl övningslärare vid folkskolorna omfattande lönereglering, ej må
föregripas, synes den provisoriska pensionsregleringen, såvitt angår sagda
lärare, böra begränsas till att gälla allenast de övningslärare, som kunna
antagas erhålla ordinarie eller extra ordinarie tjänster vid löneregleringen.
Genom sådan begränsning skulle av de enligt gällande reglemente för SPA
pensionsberättigade övningslärarna vid folkskolor från delaktighet i den
provisoriska pensionsregleringen komma att undantagas dels vikarierande
lärare, dels även enstaka lärare i övningsämnen, vilka ej ingå i löneregleringen
(sistnämnda lärare torde böra bibehållas vid personlig pensionsrätt
enligt gällande reglemente för SPA).
I anslutning härtill har pensionsutredningen framhållit, att den undervisningsskyldighet,
på vilken pensionsrätten för övningslärare vid folkskola
enligt gällande reglemente för SPA vore grundad, i åtskilliga fall omfattade
jämväl undervisningsskyldighet på grund av anställning såsom övningslärare
vid forsättningsskola. Då härtill komme att sådan tjänstekombination
icke utgjorde hinder för tillämpning av den beslutade löneregleringen, syntes
den provisoriska pensionsregleringen böra omfatta övningslärare vid
såväl folkskola som fortsättningsskola. I samband därmed syntes övningslärarbefattningarna
vid fortsättningsskolor böra utbrytas ur det av pensionsutredningen
föreslagna nya pensionsreglementet för SPA.
Antalet övningslärarbefattningar vid folk- och fortsättningsskolor, som
enligt pensionsutredningens förslag skulle komma att omfattas av den provisoriska
pensionsregleringen, har utredningen uppskattat till omkring
1 000.
201
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
Vad härefter angår lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken, må
erinras om följande rörande anställningsform m. m. för dessa lärare. Enligt
kungörelsen 1929:232 äro ifrågavarande lärare fast anställda, extra ordinarie
eller timlärare. Beträffande undervisningsskyldigheten ha författningsbestämmelser
meddelats allenast i fråga om kvinnliga befattningshavare
med full tjänstgöring, vilka bestämmelser återfinnas i kungörelsen 1909: 154.
Statsbidrag till löneförmånerna utgår dels i form av lönetillägg för ämneslärarinnor
med full tjänstgöring och dels i form av tillfällig löneförbättring,
dyrtidstillägg, kristillägg och särskilt lönetillägg för såväl manliga
som kvinnliga föreståndare, ämneslärare med full tjänstgöring, timlärare i
läsämnen och timlärare i övningsämnen.
Efter att ha erinat om det i inledningen berörda, av 1944 års lönekommitté
för privatläroverken framlagda förslaget om lönereglering för lärarna vid
de statsunderstödda privatläroverken m. m. har pensionsutredningen framhållit,
att förslaget ej prövats av statsmakterna och att frågan om lönereglering
för privatläroverkens lärare sålunda befunne sig i ett ovisst läge
liksom frågan om beskaffenheten av den definitiva pensionsreglering, som
kunde antagas komma att bliva en följd av en framdeles eventuellt beslutad
lönereglering. Vid sådant förhållande har pensionsutredningen funnit det
vanskligt att fastställa omfattningen av en provisorisk pensionsreglering för
här ifrågavarande lärare utan att risk därigenom uppstode för ett föregripande
av en kommande definitiv pensionsreglering.
Därest emellertid en provisorisk pensionsreglering för befattningshavarna
vid de statsunderstödda privatläroverken ansåges böra genomföras i anslutning
till det nya reglementet för pensionering genom SPA, har pensionsutredningen
ansett naturligt, att pensionsregleringen i första hand omfattade
föreståndare och fast anställda ämneslärare, detta med hänsyn till
dessa befattningshavares fasta anställning och omfattande tjänstgöringsskyldighet.
Jämväl extra ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring har
synts utredningen böra medtagas. Till stöd för att nu nämnda befattningshavare
borde omfattas av pensionsregleringen har utredningen anfört, att
dessa kunde antagas komma att vid en blivande lönereglering erhålla ordinarie
respektive extra ordinarie tjänster och i anslutning därtill erhålla
pensionsrätt vid en i samband med sådan lönereglering genomförd definitiv
pensionsreglering.
Mera tveksam har pensionsutredningen ansett frågan om provisorisk
pensionsreglering för övningshirarna vid de statsunderstödda privatläroverken,
beträffande vilka lärare den framtida ställningen i pensionshänseende
syntes mera oviss. I fråga om den provisoriska pensionsregleringens tilllämpning
på nu berörda lärare har utredningen anfört hl. a. följande.
Pensionsutredningen har funnit sig böra stanna vid att föreslå, att endast
övningslärare ined fast eller extra ordinarie anställning och med viss
lägsta undervisningskyldighet erhålla provisorisk pensionsreglering. Vad
undervisningsskyldigheten beträffar kan visserligen möjligen väntas, att
privatläroverkens övningslärare, för det fall att de komma all bli delaktiga
i den av 1948 års riksdag beslutade löneregleringen för vissa andra övnings
-
202
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
lärare, kunna erhålla extra ordinarie anställning och därmed pensionsrätt
vid en lägsta undervisningsskyldighet av 15 veckotimmar. Pensionsutredningen
anser emellertid, att privatläroverkens övningslärare i avseende å
kravet å viss undervisningsskyldighet ej böra erhålla en gynnsammare
ställning än övningslärarna vid högre kommunala skolor och folkskolor.
Utredningen vill därför föreslå, att för delaktighet i den provisoriska pensionsregleringen
skall fordras en undervisningsskyldighet av minst 20 veckotimmar.
Denna minimiundervisningsskyldighet utgör nämligen i fråga
om sistnämnda lärare villkor för pensionsrätt enligt gällande reglemente
för SPA och har förutsatts skola utgöra villkor för att de skola erhålla
provisorisk pensionsreglering.
Pensionsutredningen har framhållit, att begreppen fast och extra ordinarie
anställning samt full tjänstgöring borde fattas i den mening, som
avsåges i kungörelsen 1929: 232.
Den av pensionsutredningen föreslagna provisoriska pensionsregleringen
för privatläroverkens lärare skulle, enligt vad utredningen upplyst, komma
att gälla omkring 125 manliga och ungefär lika många kvinnliga föreståndare
och ämneslärare samt några 10-tal övningslärare.
I fråga om den provisoriska pensionsregleringens omfattning har pensionsutredningen
förutsatt, att ur tjänst avgångna befattningshavare icke
skola omfattas av regleringen.
Grunderna för pensionsregleringen.
Allmänna grunder.
För att åstadkomma att den provisoriska pensionsregleringen, i enlighet
med vad i det meddelade utredningsuppdraget förutsatts, anslutes till det
av pensionsutredningen föreslagna nya reglementet för pensionering genom
SPA har utredningen ansett lämpligt, att de befattningshavare, vilka skola
omfattas av regleringen, provisoriskt inordnas under sagda reglemente. Pensioneringsgrunderna
skulle därvid komma att i huvudsak överensstämma
med dem som gälla för statstjänstemännen och som även kunde antagas
komma att bliva i stort sett gällande vid en blivande definitiv pensionsreglering
för ifrågavarande befattningshavare.
Oavsett storleken av tjänstepensionsunderlagen — vilka behandlas i det
töljande — skulle tillämpningen tills vidare av det av pensionsutredningen
föreslagna nya SPA-reglementet enligt vad utredningen påpekat såsom regel
medföra väsentligt bättre pensionsförhållanden för befattningshavarna
än de nu gällande. Härom har utredningen anfört följande.
Sjukpension skulle kunna erhållas utan det i gällande reglemente för
SPA föreskrivna villkoret om längre tids otjänstbarhet. Därjämte skulle
den för statstjänstemän gällande möjligheten att erhålla förtidspension införas.
För befattningshavare med familjepensionsrätt enligt gällande reglemente
för SPA skulle vidare familjepensionen bliva betydligt större i förhållande
till tjänstepensionsunderlaget än vad hittills varit fallet, varjämte
pensionstilläggen för barn skulle komma att ökas. Vid avgång utan rätt
att komma i åtnjutande av tjänstepension skulle rätt inträda att framdeles
få åtnjuta tjänstelivränta, en förmån som i allmänhet torde vara av större
Kungi. Maj:ts proposition nr 200.
203
värde än rätten till uppskjuten tjänstepension enligt gällande reglemente
för SPA. Kvinnliga befattningshavare vid privatläroverk, vilka nu icke äga
rätt till vare sig invalidpension, sjukpension eller familjepension för barn,
skulle i sådant hänseende få ordnade pensionsförhållanden. Manliga befattningshavare
vid privatläroverk, vilka nu ej äga någon statlig pensionsrätt,
skulle komma att erhålla sådan rätt. Nu angivna förmåner bliva givetvis
påtagliga för befattningshavarna huvudsakligen allenast i den mån
pensionsfall inträffa under den tid provisoriet skulle komma att gälla.
Pensionsutredningen har emellertid i detta sammanhang understrukit,
att tillämpning av det nya reglementets bestämmelser om fortlöpande avgift
i vissa fall — beträffande övningslärare vid folk- eller fortsättningsskolor,
manliga lärare vid privatläroverk samt kvinnliga lärare vid enskilda
mellanskolor och högre flickskolor — skulle för huvudmännen medföra en
tidigare ej existerande skyldighet att erlägga pensionsavgift och i övriga
fall — beträffande övningslärare vid högre kommunala skolor och kvinnliga
lärare vid högre goss- eller samskolor — en betydande avgiftsökning.
Efter att ha anfört ett antal exempel till belysning härav bär pensionsutredningen
till en början framhållit, att en tillämpning av det nya pensionsreglementets
bestämmelser om fortlöpande avgift för huvudmännen
visserligen syntes närmast överensstämma med vad som i utredningsuppdraget
förutsatts, men att enligt utredningens förmenande åtskilliga omständigheter
talade mot en sådan tillämpning. Den ökade avgiftsbelastning,
som en tillämpning av berörda bestämmelser skulle medföra för huvudmännen,
vore sålunda så betydande — en verkställd överslagsberäkning utvisade
att det sammanlagt rörde sig om omkring 450 000 kronor för år —
att det i och för sig syntes tveksamt, om densamma skäligen kunde åläggas
huvudmännen på grund av en provisorisk pensionsreglering, vars syfte syntes
vara att, utan ändring av befattningshavarnas löneställning, åstadkomma
en förbättring tills vidare av pensionsförmånerna i avvaktan på en
motsedd lönereglering och en i samband därmed genomförd definitiv pensionsreglering.
Vidare har pensionsutredningen påpekat, att delaktigheten i den provisoriska
pensionsregleringen förutsatts skola bliva obligatorisk för övningslärare
vid högre kommunala skolor och kvinnliga befattningshavare vid privatläroverk
samt — till en början — jämväl för övningslärare vid folk- eller
fortsättningsskolor. Befrielse från delaktighet i pensionsregleringen skulle
icke kunna erhållas beträffande de båda förstnämnda befattningshavargrupperna
och beträffande den sistnämnda gruppen först efter särskild anmälan
från vederbörande huvudman. Då gällande reglemente för SPA och
reglementet för EP A förutsatts skola upphöra att gälla för de befattningshavare
som skulle bli delaktiga i pensionsregleringen, korame sålunda enligt
vad utredningen framhållit någon möjlighet att återgå till pensionsrätt
enligt sagda reglementen icke att föreligga. Huvudmännen skulle följaktligen
icke — i fråga om övningslärare vid folk- och fortsättningsskolor
icke rimligen —- kunna undandraga sig verkningarna av den provisoriska
pensionsregleringen.
204
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
Slutligen har pensionsutredningen uttalat, att det syntes kunna antagas
att huvudmännen, åtminstone såvitt anginge övningslärarna, komme att
bliva helt befriade från avgiftsskyldighet vid en blivande definitiv pensionsreglering
samt att det vid sådant förhållande måste te sig omotiverat för
huvudmännen att under provisorietiden tillämpa väsentligt ökade huvudmansavgifter.
Med hänsyn till nu anförda omständigheter har pensionsutredningen ansett,
att bestämmelserna om fortlöpande avgift i det nya reglementet för
pensionering genom SPA i regel ej borde tillämpas under provisorietiden.
Att helt befria huvudmännen från avgiftsplikt har emellertid icke synts
utredningen böra ifrågakomma. En sådan åtgärd skulle nämligen, såsom
utredningen påpekat, innebära, att staten skulle avstå från tidigare utgående
bidrag till pensioneringen samt att befattningshavarna, vilka i enlighet med
det nya pensionsreglementets grunder förutsatts skola vara befriade från
avgifter, skulle erhålla en av den provisoriska pensionsregleringen ej motiverad
löneförhöjning, motsvarande beloppet av dem förut åliggande pensionsavgifter.
Avgiftsfrågan bör därför enligt utredningens mening lämpligen
lösas så att huvudmannen i fråga om innehavare av befattning, som vid
provisoriets ikraftträdande var förenad med pensionsrätt enligt gällande
reglemente för SPA eller enligt reglementet för LPA, i allmänhet allenast
har att erlägga en fortlöpande avgift, motsvarande summan av tidigare gällande
huvudmans- och befattningshavaravgifter.
Pensionsutredningen har vidare framhållit, att då det kunde antagas, att
den provisoriska pensionsregleringen komme att gälla allenast under en
kortare tid, de därunder inträffande pensionsfallen kunde väntas bliva tämligen
fåtaliga. Ökningen av statens pensionsutgifter under provisorietiden
på grund av pensionsregleringen kunde därför antagas bliva jämförelsevis
obetydlig.
Pensionsutredningen har därjämte anfört följande.
Enligt gällande reglemente för SPA erfordras icke någon engångsavgift
för höjning av befattningshavares pensionsunderlag, där höjningen sker
i följd av en av Konungen och riksdagen beslutad lönereglering. Enär provisoriet
kan förutsättas snart nog bli ersatt med en definitiv pensionsreglering,
grundad på en av statsmakterna beslutad lönereglering, anser pensionsutredningen,
att engångsavgift ej heller bör krävas för att vid tjänstårsberäkning
det tjänstepensionsunderlag, som enligt vad som i det följande föreslås
skulle bli gällande från tidpunkten för den provisoriska pensionsregleringens
ikraftträdande, skall få anses ha varit gällande under den föregående
tid, för vilken tjänstår skulle få räknas.
För tillämpningen av det nya reglementet för SPA med därtill hörande
övergångsbestämmelser å de i den provisoriska pensionsregleringen delaktiga
befattningshavarna erfordras vissa särskilda bestämmelser rörande bl. a.
den grupp, till vilken befattning skall hänföras, pensionsklass, tidpunkten
för pensionsålderns inträde och tjänstårsberäkning för tid före provisoriets
ikraftträdande. I den mån pensionsförhållandena ej regleras genom dylika
särskilda bestämmelser, skulle bestämmelserna i det nya reglementet med
övergångsbestämmelser bli tillämpliga.
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
205
Erforderliga bestämmelser.
De för den provisoriska pensionsregleringens genomförande erforderliga
bestämmelserna har pensionsutredningen ansett böra meddelas i särskild
kungörelse. Utredningen har upprättat förslag till sådan kungörelse vilket,
såsom tidigare omnämnts, torde såsom bilaga få fogas till detta protokoll
(bil. 3).
Beträffande kungörelseförslaget må här anföras följande.
1 1 § ha bestämmelser intagits dels om tidpunkten för den provisoriska
pensionsregleringens ikraftträdande, dels ock om omfattningen av densamma.
I förstnämnda hänseende föreskrives, att regleringen skall träda i kraft
den 1 januari 1950 eller sålunda vid den tidpunkt, då det nya reglementet
för pensionering genom SPA enligt vad utredningen förutsatt kommer att
träda i kraft. Bestämmelserna rörande pensionsregleringens omfattning ha
utformats i enlighet med utredningens förut återgivna förslag i denna del.
I anslutning till sistnämnda bestämmelser har utredningen påpekat, att vissa
vid statsunderstödda högre goss- eller samskolor, högre flickskolor eller
enskilda mellanskolor anställda manliga föreståndare tillika äro innehavare
av ordinarie befattning vid statligt läroverk samt att dessa föreståndare på
grund av föreskrift i det föreslagna nya reglementet för pensionering genom
SPA komma att bliva undantagna från den provisoriska pensionsregleringen.
2 § innehåller föreskrifter av uteslutande redaktionell art.
Stadgandet i 3 § innebär, att pensionsåldern — såsom för närvarande är
fallet i fråga om statliga och vissa av utredningens förslag omfattade lärare
— skall för samtliga befattningshavare, som bliva delaktiga i den provisoriska
pensionsregleringen, inträda vid utgången av det kalenderhalvår, varunder
befattningshavaren uppnår föreskriven levnadsålder.
I övrigt ha särskilda bestämmelser meddelats i 4 § beträffande övningslärare
vid de högre kommunala skolorna, i 5 § beträffande övningslärare
vid folk- eller fortsättningsskolor och i 6 § beträffande befattningshavare
vid statsunderstödda privatläroverk. Vidare innehåller kungörelseförslaget
viss slutbestämmelse.
I fråga om de särskilda bestämmelserna för övningslärare vid de högre
kommunala skolorna har pensionsutredningen anfört i huvudsqk följande.
De ordinarie och extra ordinarie övningslärarna vid högre kommunala
skolor äro nu obligatoriskt delaktiga i för dem gällande pensionering. Den
provisoriska pensionsregleringen har icke synts böra föranleda ändring härutinnan.
De av dessa lärare innehavda befattningarna ha därför förutsatts
skola hänföras till grupp A.
Då det gällt att taga ställning till frågan om pensionsklassplacering av
övningslärarna vid de högre kommunala skolorna, har pensionsutredningen
ansett sig kunna utgå från att avsikten med den ifrågasatta provisoriska
pensionsregleringen bl. a. varit, att densamma i görligaste mån skall grundas
på den redan beslutade löneregleringen. Vid sådant förhållande har utredningen
ansett det ligga närmast till hands, att pensionsklassen bestämmes
så att den kommer alt motsvara den löneställning vederbörande lärare skulle
få enligt sagda lönereglering. Dock bör därvid tillses, å ena sidan, att tjänste
-
206
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
pensionsunderlaget ej kommer att bli lägre än som motsvarar nuvarande
tjänstepensionsförmåner jämte utjämningstillägg samt, å andra sidan, att
pensionsklassplaceringen ej medför större tjänstepensionsförmåner än som
tillkomma jämförlig lärare vid statligt läroverk. De av utredningen föreslagna
pensionsklasserna äro bestämda med hänsyn därtill.
Den skillnad i avseende å pensionsställning, som nu råder mellan manliga
och kvinnliga lärare och som är föranledd av att de senare i motsats till de
förra icke kunna erhålla lön i slutlöneklassen av vederbörande lönegrad,
har ej ansetts böra upprätthållas, enär hinder för kvinnliga lärares uppflyttning
i slutlöneklass icke skulle föreligga enligt löneregleringen.
Någon anledning att för de högre kommunala skolornas övningslärare i
detta sammanhang föreslå annan pensionsålder än den nu gällande har pensionsutredningen
ej ansett föreligga.
De föreslagna pensionsklasserna ha i enlighet med grunderna för det nya
reglementet förutsatts skola gälla för vederbörande befattning, vare sig befattningshavaren
har full tjänstgöring eller tjänstgöringsskyldigheten är avkortad.
För vissa befattningar, beträffande vilka avkortad tjänstgöringsskyldighet
kan antagas förekomma, är i pensionsreglementet bestämmelse intagen
om reduktion vid tjänstårsberäkning för tid, då tjänstgöringsskyldigheten
är avkortad. Denna bestämmelse bör uppenbarligen tillämpas jämväl
i fråga om de högre kommunala skolornas övningslärare, vilkas tjänstgöringsskyldighet
oftast är avkortad.
I enlighet med vad som nu gäller för ifrågavarande lärare och som även
skulle bli fallet vid ikraftträdande av den beslutade löneregleringen har föreslagits,
att den mot full tjänstgöring svarande tjänstgöringsskyldigheten
skall anses omfatta 30 veckotimmar.
För närvarande äga övningslärarna vid de högre kommunala skolorna
t jänstårsberäkningsrätt för hela tjänstgöringstiden, oberoende av därunder
gällande tjänstgöringsskyldighet. Pensionen avpassas emellertid efter det
tjänstepensionsunderlag som med hänsyn till tjänstgöringens antagna omfattning
gäller vid pensioneringstillfället. Är detta tjänstepensionsunderlag
bestämt i förhållande till lägre avlöning än som svarar mot full tjänstgöring,
blir pensionen i motsvarande mån lägre än den som skulle utgått vid full
tjänstgöring. Vid tillämpning av det nya reglementet skulle emellertid pensionen
i varje fall bestämmas i förhållande till ett full tjänstgöring motsvarande
tjänstepensionsunderlag. Detta förhållande påkallar föreskrift om reduktion
vid tjänstårsberäkningen för tid före provisoriet, motsvarande den
i övergångsbestämmelserna till pensionsreglementet intagna.
I övergångsbestämmelserna till pensionsreglementet är intagen en bestämmelse
avsedd att — i fall då reglementets tillämpning medför en realförhöjning
av tjänstepensionsunderlaget från och med ikraftträdandet —
förhindra, att det höjda tjänstepensionsunderlaget får anses ha varit gällande
under föregående tjänstetid utan att engångsavgift härför erlagts. Då
pensionsutredningen emellertid förutsatt, att engångsavgift i sådant fall ej
skall ifrågakomma för övningslärare vid högre kommunal skola, har utredningen
föreslagit, att berörda bestämmelse icke skall äga tillämpning.
Enligt övergångsbestämmelserna till det nya pensionsreglementet skulle
huvudmannen i fråga om innehavare av befattning, som omedelbart före
reglementets ikraftträdande var förenad med pensionsrätt enligt reglementet
för statens pensionsanstalt, äga verkställa avdrag å avlöningen med högst
det belopp, som han vid tillämpning av sistnämnda reglemente haft irätt
att avdraga, därest pensionsunderlagen varit de närmast före det nya reglementets
ikraftträdande gällande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
207
I överensstämmelse med vad pensionsutredningen i det föregående anfört
i fråga om på huvudmannen ankommande fortlöpande avgift har utredningen
föreslagit, att den fortlöpande avgiften för innehavare av befattning
som nyss sagts skall utgöra summan av det medgivna högsta avdragsbeloppet
och dubbla eller, såvitt angår extra ordinarie lärare, två och en halv
gånger beloppet av däri ingående, å befattningshavaren belöpande tjänstepensionsavgift.
Den fortlöpande avgiften för innehavare av befattning, som må inrättas
efter provisoriets ikraftträdande, synes böra bestämmas enligt samma grunder.
I fråga om sådan befattningshavare äger nämligen huvudmannen jämlikt
övergångsbestämmelserna till det nya pensionsreglementet rätt till motsvarande
löneavdrag som i fråga om annan befattningshavare.
Rörande de av pensionsutredningen föreslagna särskilda bestämmelserna
för övningslärare vid folk- och fortsättningsskolor har utredningen anfört
i huvudsak följande.
Pensionsrälten för övningslärarbefattning vid folk- eller 1''ortsättningsskola
är enligt gällande reglemente för SPA beroende av reglering av befattningen
och framställning från huvudmannen. Pensionsutredningen har
ansett, att den provisoriska pensionsregleringen icke bör föranleda någon
saklig ändring härutinnan. Sådan befattning har därför föreslagits skola
hänföras till grupp B.
Enligt övergångsbestämmelselrna till pensionsreglementet skulle reglementet
från och med ikraftträdandet tillsvidare intill dess registrering hunnit
ske bli obligatoriskt tillämpligt å innehavare av övningslärarbefattningar,
som omedelbart dessförinnan varit förenade med pensionsrätt enligt gällande
reglemente för SPA. Pensionsrätten skall dock upphöra, därest huvudmannen
anmäler sig önska att så skall ske. Då nuvarande reglemente för SPA
förutsatts icke längre skola gälla för Övningslärare, å vilken de provisoriska
pensionsbeslämmelserna en gång erhållit tillämpning, skulle emellertid
vederbörande befattning därefter icke vara förenad med någon författningsenlig
pensionsrätt.
För sådan tillsvidare med pensionsrätt förenad befattning skulle statens
pensionsanstalt ha att bestämma pensionsklassen enligt stadgande i övergångsbestämmelserna
till reglementet. Såsom utgångspunkt skall därvid
tagas tjänstepensionsunderlaget enligt gällande reglemente för SPA. Då detta
underlag bestämts i förhållande till den i gällande regleringsbestämmelser
angivna lönen och denna lön ofta torde väsentligt understiga den numera
faktiskt utgående, kommer den enligt nyssnämnda stadgande företagna
pensionsklassbestämningen att i åtskilliga fall leda till tjänstepensionsunderlag,
som måste anses vara alltför låga i förhållande till löneställningen. Angeläget
är att detta missförhållande rättas genom registrering av befattning
snarast möjligt i enlighet med pensionsreglementets föreskrifter. Göres
framställning om registrering inom ett halvår efter provisoriets ikraftträdande,
skulle enligt övergångsbestämmelserna till pensionsreglementet den
vid registreringen bestämda pensionsklassen få anses ha varit gällande från
ikraftträdandet.
Vid registrering av befattning synes emellertid högre pensionsklass ej
böra få bestämmas än som svarar mot den slutavlöning som enligt den beslutade
löneregleringen skulle bli gällande för motsvarande befattning. Föreskrift
härom har intagits i kungörelseförslaget.
Pensionsåldern för övningslärare vid folk- eller fortsättningsskolor är enligt
gällande reglemente för SPA 60 år. För lärare vid fortsättningsskola har
208
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
den i det nya reglementet förutsatts skola utgöra 63 år. Vid en definitiv
pensionsreglering för övningslärare i samband med ikraftträdandet av den
beslutade löneregleringen torde gemensam pensionsålder för lärare vid olika
skolformer komma att fastställas. Löneregleringsbeslutet förutsätter nämligen,
att tjänster vid olika skolformer skola kunna sammanslås till en tjänst.
Med hänsyn härtill har pensionsutredningen föreslagit, att samma pensionsålder
skall gälla för övningslärare vid folk- eller fortsättningsskolor som
för övningslärare vid högre kommunala skolor.
Höjningen av pensionsåldern föranleder tillämpning av de föreskrifter i
övergångsbestämmelserna till pensionsreglementet, enligt vilka de äldre befattningshavarna
skulle äga rätt till ålderspension vid avgång viss tid före
den fastställda pensionsålderns inträde. Till denna förmån skulle komma
alt pensionsåldershöjningen jämte den sänkning av tjänståldern från 33 till
30 år, som skulle bliva följden av det nya reglementets tillämpning, medför
ökning av antalet tjänstår för bestämmande av såväl invalid- och sjukpension
som familjepension.
I övergångsbestämmelserna till pensionsreglementet stadgas vissa avdrag
vid tjänstårsberäkningen för det fall att befattningshavare enligt gällande
reglemente för SPA befriats från löneavdrag svarande mot engångsavgift för
höjning av pensionsunderlag. Då beträffande ifrågavarande övningslärare
engångsavgift förutsatts icke skola krävas för tillämpning från provisoriets
ikraftträdande av den pensionsklass som då blir gällande, ha berörda stadganden
föreslagits icke skola äga tillämpning.
I fråga om befattningshavaravgifterna gälta samma bestämmelser som
för övningslärare vid högre kommunala skolor. Huvudmansavgift förekommer
däremot icke.
Såvitt angår innehavare av befattning, som omedelbart före provisoriets
ikraftträdande var förenad med pensionsrätt enligt gällande reglemente för
SPA, skulle det i övergångsbestämmelserna till det nya pensionsreglementet
intagna stadgandet om rätt att verkställa löneavdrag bli tillämpligt. I
överensstämmelse med vad i det föregående anförts rörande fortlöpande
avgift för sådan befattningshavare har föreslagits, att den fortlöpande avgiften
skall motsvara det högsta löneavdrag som enligt berörda övergångsbestämmelse
får göras.
Därest befattning efter framställning av huvudmannen på grund av verkställd
registrering hänföres till högre pensionsklass än den ursprungligen
bestämda, mot närmast före provisoriet gällande tjänstepensionsunderlag
svarande pensionsklassen, synes dock den fortlöpande avgiften böra höjas
till vad som kan beräknas motsvara de pensionsavgifter, som skulle ålegat
befattningshavaren enligt gällande reglemente för SPA, därest tjänstepensionsunderlaget
före provisoriet varit bestämt med hänsyn till den vid registreringen
anmälda lönen. I annat fall skulle statens kostnader för pensioneringen
bliva förhållandevis större i fråga om befattning, beträffande
vilken huvudman tidigare underlåtit att för pensionsreglering göra anmälan
om faktiskt utgående lön, än i fråga om befattning, beträffande vilken
sådan anmälan gjorts. En höjning av den fortlöpande avgiften enligt nu
angivna grunder kan beräknas i stort sett motsvara omkring 5 procent för
varje enhet, varmed numret å den högre pensionsklassen överstiger numret
å den lägre. Kungörelseförslaget har utformats i överensstämmelse
härmed.
Emellertid torde kunna förväntas, att vissa tidigare ej med pensionsrätt
förenade övningslärarbefattningar efter framställning av vederbörande huvudman
komma att efter registrering bli förenade med pensionsrätt enligt
de under provisoriet gällande pensionsbestämmelserna. Även i sådant fall
209
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
bör huvudmannen enligt pensionsutredningens mening erlägga fortlöpande
avgift, i stort sett motsvarande den, som skall erläggas för innehavare av
befattningar, som voro förenade med pensionsrätt omedelbart före provisoriets
ikraftträdande. Därvid föreligger dock ej möjlighet att bestämma
avgiften på grundval av tidigare medgivna löneavdrag för pensionsavgifter.
Någon annan utgångspunkt än den för befattningen vid registreringen bestämda
pensionsklassen och det för denna gällande avgiftsunderlaget kan
svårligen väljas för ändamålet. Dock bör enligt utredningens mening någon
differentiering av den fortlöpande avgiften icke ifrågakomma beroende
på om befattningshavaren är man eller kvinna, ordinarie eller extra ordinarie.
Nu angivna förutsättningar leda till en fortlöpande avgift, motsvarande
ungefär 40 procent av avgiftsunderlaget för den pensionsklass, till
vilken befattningen hänföres. I anslutning härtill har pensionsutredningen
föreslagit, att, såvitt angår övningslärarbefattning som den 31 december
1949 ej var förenad med pensionsrätt enligt gällande reglemente för SPA,
vid tillämpning av de provisoriska pensionsbestämmelserna avgiftsunderlaget
för befattningen skall, i stället för det i det nya pensionsreglementet
angivna beloppet, utgöra 40 procent av sagda belopp.
I övrigt har pensionsutredningen rörande de föreslagna bestämmelserna
för övningslärare vid folk- och fortsättningsskolor i tillämpliga delar hänvisat
till vad utredningen uttalat angående bestämmelserna för övningslärare
vid de högre kommunala skolorna.
Vad härefter angår de av pensionsutredningen föreslagna särskilda bestämmelserna
angående befattningshavare vid statsunderstödda privatläroverk,
har utredningen till en början anfört följande beträffande frågan, i
vad mån befattningarnas anslutning till pensionering genom SPA skall
vara obligatorisk eller frivillig.
Samtliga kvinnliga befattningshavare, som skulle omfattas av den provisoriska
pensionsregleringen, äro nu obligatoriskt delaktiga i LPA. Vid
sådant förhållande ha de av dem innehavda befattningarna föreslagits skola
hänföras till grupp A.
I fråga om av manlig befattningshavare innehavd befattning, med vilken
författningsenlig pensionsrätt nu ej är förenad och för vilken minimiårsavlöning
ej är fastställd i författning, synes obligatorisk delaktighet i den
provisoriska pensionsregleringen icke skäligen böra föreskrivas. Sådan befattning
har för övrigt synts närmast jämförlig med de enligt pensionsreglementet
till grupp B hänförda befattningarna. Den har därför föreslagits
skola hänföras till sagda grupp.
Beträffande placeringen i pensionsklass av ifrågavarande befattningar
bar utredningen uttalat i huvudsak följande.
Enligt den av 1944 års lönekommitté för privatläroverken förebragta utredningen
angående de till de kvinnliga lärarna vid privatläroverken utgående
löneförmånerna variera dessa förmåner bögst betydligt för lärare
med samma anställningsform och undervisningsskyldighet men anställda
vid olika läroverk. Vid sådant förhållande låter det sig icke göra att för
de av berörda lärare innehavda, till grupp A hänförda befattningarna fastställa
en enhetlig pensionsklass så våld, att tjänstepensionsunderlaget i allmänhet
kommer alt stå i skäligt förhållande till löneförmånerna. Att för
ändamålet godtaga de av lönekommittén föreslagna lönerna, vilka ännu
icke varit föremål för statsmakternas prövning, synes ej rimligen kunna
II liihang till riksdagens protokoll 19fr9. i samt. Nr 200.
210
Kunyl. Maj:ts proposition nr 200.
komma i fråga. Om så skedde skulle pensionsklassen för övrigt i åtskilliga
fall bliva högre än som med hänsyn till den faktiska löneställningen kan
anses rimligt.
Pensionsutredningen har därför ansett det praktiskt taget nödvändigt
att taga nuvarande tjänstepensionsförmåner till utgångspunkt vid bestämmande
av pensionsklass att gälla från provisoriets ikraftträdande. I anslutning
därtill har utredningen föreslagit, att pensionsklassen vid provisoriets
början skall bestämmas så, att tjänstepensionsunderlaget kommer
att så nära som möjligt överensstämma med det med utjäinningstillägg
ökade, enligt kungörelsen 1947:658 omräknade beloppet av de hel pension
motsvarande tjänstepensionsförmånerna, dock utan att understiga det
sålunda ökade beloppet. Detta förfaringssätt leder till pensionsklassen
1:18.
Vad särskilt övningslärarinnorna beträffar intaga de för närvarande såtillvida
en särställning i pensionshänseende, som storleken av pensionsförmånerna
vid en tjänstgöringsskyldighet, ej understigande 20 veckotimmar,
är oberoende av tjänstgöringens omfattning. Full tjänstgöring, varmed —
i överensstämmelse med vad som förutsatts beträffande övningslärare vid
högre kommunala skolor och folkskolor och som enligt löneregleringsbeslutet
skulle gälla för därav berörda lärare — torde böra förstås 30 veckotimmars
tjänstgöring, medför sålunda icke större pensionsförmåner än 20
veckotimmars tjänstgöring. Enligt grunderna för pensionsreglementet gäller
däremot vid lägre tjänstgöringsskyldighet än som motsvarar full tjänstgöring
att pensionsklassen visserligen bestämmes efter avlöningen vid full
tjänstgöring men att tjänstepensionen genom reduktion vid tjänstårsberäkningen
minskas till vad som motsvarar den lägre tjänstgöringsskyldigheten.
Motsvarande grunder kunna väntas komma att tillämpas vid en blivande
definitiv pensionsreglering för övningslärare.
En tillämpning i förevarande fall av berörda grunder skulle leda till
att hel pension för övningslärarinna med allenast 20 veckotimmars tjänstgöring
under hela sin anställningstid blott komme att uppgå till ungefär
V3 av tjänstepensionsunderlaget för den antagna pensionsklassen 1: 18,
d. v. s. till endast omkring % av de pensionsförmåner som enligt nu gällande
bestämmelser skulle tillkomma henne. Pensionen skulle därvid komma
att i huvudsak motsvara tjänstepensionsunderlaget för pensionsklass
1:8. övergång från LPA:s reglemente till de provisoriska pensionsbestämmelserna
skuile sålunda medföra en orimlig minskning av tidigare gällande
förmåner. Då en dylik minskning icke gärna kan ifrågasättas, har
pensionsutredningen utgått från att övningslärarinna, som den 1 januari
1950 övergår från reglementet för LPA till de provisoriska pensionsbestämmelserna,
icke skall vidkännas reduktion vid tjänstår sberäkningen för tid,
då tjänstgöringsskyldigheten överstigit 20 men understigit 30 veckotimmar.
Övningslärarinna, som möjligen kan komma att bli .underkastad de provisoriska
pensionsbestämmelserna någon tid efter dessas ikraftträdande,
synes emellertid ej heller lämpligen böra vidkännas reduktion vid tjänstårsberäkning
för iid med avkortad tjänstgöring. Skulle sådan reduktion
enligt pensionsreglementets grunder göras, komme nämligen en ökning av
tjänstgöringsskyldigheten för en i LPA delaktig lärarinna från exempelvis
19 till 20 veckotimmar med därav föranledd skyldighet att övergå på
de provisoriska pensionsbestämmelserna att medföra en betydande försämring
av ålderspensionsförmånen. I överensstämmelse härmed skulle en efter
den 1 januari 1950 nyanställd övningslärarinna med 19 veckotimmars
tjänstgöringsskyldighet och obligatorisk delaktighet i LPA bliva väsentligt
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
211
bättre ställd i avseende å ålderspensionsförmånen än en samtidigt nyanställd
övningslärarinna med 20 veckotimmars tjänstgöringsskyldighet. Med
hänsyn till nu berörda förhållanden och i betraktande jämväl av den relativt
korta tid de provisoriska pensionsbestämmelserna kunna förväntas bli
gällande har pensionsutredningen ansett, att övningslärarinnor, som bliva
underkastade sagda bestämmelser efter den 1 januari 1950, böra i pensionshänseende
likställas med dem som nämnda dag övergå på berörda bestämmelser
från reglementet för LP A.
Utredningen är väl medveten om att den beträffande övningslärarinnor
med avkortad tjänstgöring föreslagna anordningen, genom vilken de skulle
bibehållas vid sin nuvarande exceptionellt förmånliga ställning i avseende
å storleken av ålderpensionsförmånerna, kan komma att nödvändiggöra
vissa övergångsbestämmelser i samband med ikraftträdandet av en blivande
definitiv pensionsreglering. Motsvarande övergångsbestämmelser skulle
emellertid bli erforderliga vid en dylik pensionsreglering även om den provisoriska
pensionsregleringen ej komme till stånd.
I åtskilliga fall torde i fråga om föreståndarinnor och ämneslärarinnor
löneförmånerna i och för sig motivera, att befattning placeras i högre pensionsklass
än 1: 18. Bär så visats vara fallet, synes statens pensionsanstalt
bcra äga befogenhet att efter därom av huvudmannen gjord framställning
bestämma högre pensionsklass i likhet med vad som enligt det nya pensionsreglementet
skulle gälla beträffande distriktsbarnmorskor och distriktssköterskor.
Därvid skulle emellertid de stadganden i pensionsreglementet
bliva tillämpliga, enligt vilka viss inskränkning av tjänstår sberäkningen
skall ske, dock med möjlighet för befattningshavaren att vinna befrielse
därifrån i den mån engångsavgift därför erlägges av huvudmannen.
I betraktande av att för övningslärarinnor någon pensionsminskning genom
reduktion vid tjänstår sberäkningen förutsatts icke skola ifrågakomma
vid avkortad tjänstgöringsskyldighet, synes för de av dem innehavda befattningarna
högre pensionsklass än den ursprungligen fastställda icke rimligen
böra få bestämmas under provisorietiden.
Utredningen har vidare erinrat om att enligt reglementet för LPA skall
till pensionsavgiften enligt reglementet för i tjänst vid enskild mellanskola
eller högre flickskola anställd delägare bidrag lämnas av kommun eller enskilda
donatorer med 30 procent av den stadgade lägsta pensionsavgiften.
Denna lägsta avgift för delägare, som skulle bli underkastad de provisoriska
pensionsbestämmelserna, är 200 kronor för år. Förenämnda bidrag utgör
alltså 60 kronor för år. Utredningen har ej ansett anledning föreligga att i
förevarande sammanhang befria vederbörande från att lämna berörda bidrag
för de i provisoriet delaktiga befattningshavarna.
I likhet med vad som skulle komma att gälla för övningslärare vid högre
kommunala skolor och folkskolor har pensionsutredningen förutsatt, att
huvudmannen efter provisoriets ikraftträdande skulle äga rätt att verkställa
löneavdrag å de lärarinnor vid privatläroverken tillkommande avlöningarna
enligt samma grunder som tidigare gällt enligt reglementet för LPA.
De för motsvarande befattningshavare vid statliga läroverk och högre
kommunala skolor bestämda pensionsåldrarna ha av utredningen föreslagits
skola under provisorietiden giilla även i fråga om privatläroverkens befattningshavare.
Pensionsåldern bär i överensstämmelse härmed förutsatts
212
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
skola utgöra 65 år för föreståndare, ämneslärare samt övningsiärare i teckning,
slöjd eller hushållsgöromål och 63 år för övriga övningsiärare.
Vid tillämpning av de föreslagna pensionsåldrarna skulle pensionsåldern
komma att höjas från 60 till 63 eller 65 år. Vad i övergångsbestämmelserna
till pensionsreglementet föreskrivits om rätt att komma i åtnjutande av
ålderspension, därest befattningshavare fått pensionsåldern höjd, har synts
utredningen böra äga tillämpning även i förevarande fall. Föreskrift härom
har intagits i kungörelseförslaget.
Såsom i det föregående angivits kan tjänstgöringsskyldigheten för övningsiärare
vid privatläroverk liksom för övningsiärare vid högre kommunala
skolor och folkskolor vara av mindre omfattning än som svarar mot
full tjänstgöring (30 veckotimmar). I fråga om kvinnliga lärare har utredningen
ej ansett detta förhållande påkalla några särskilda föreskrifter, i det
art utredningen förutsatt, att deras pensionsförhållanden skola —■ liksom nu
är fallet då tjänstgöringsskyldigheten ej understiger 20 veckotimmar — vara
oberoende av tjänstgöringens omfattning. Vad de manliga lärarna angår föreligger
däremot enligt utredningens mening ej anledning att tillämpa andra
bestämmelser vid avkortad tjänstgöring än dem som för sådant fall skola
gälla för övriga de provisoriska pensionsbestämmelserna underkastade övningsiärare.
Kungörelseförslaget bär utformats i enlighet härmed.
Rörande rätt till tjänstårsberäkning för sådan tid för anställning vid
privatläroverk, då de provisoriska pensionsbestämmelserna icke varit tilllämpliga,
har utredningen anfört i huvudsak följande.
För kvinnlig befattningshavare är LP A-pension, som grundas på avgifter
erlagda för tid, då tjänstgöringsskyldigheten omfattat minst 20 veckotimmar,
oberoende av tjänstgöringsskyldighetens omfattning. Det torde därför
få anses naturligt, att all sådan tid efter avdrag allenast för tjänstledighet
får tillgodoräknas såsom tjänstår enligt de provisoriska pensionsbestämmelserna.
I annat fall skulle befattningshavaren i fråga om rätt till ålderspension
bliva sämre ställd än om delaktigheten i LPA fortfarit.
Vid övergång till gällande reglemente för SPA äger kvinnlig befattningshavare
visserligen att — med .avdrag för åtnjuten tjänstledighet — räkna
fulla tjänstår för tid för delaktighet i LPA även om tjänstgöringsskyldigheten
omfattat mindre än 20 veckotimmar, exempelvis i fråga om gymnastiklärarinna
allenast 4 veckotimmar. En så obegränsad tjänstårsberäkningsrätt
är emellertid oförenlig med grunderna för det nya pensionsreglementet
och synes ej skäligen böra medgivas i förevarande fall. Då LPApensionen
för tid, då tjänstgöringsskyldigheten omfattat mindre än 20 veckotimmar,
endast utgör så stor del av den mot sagda timantal svarande pensionen,
som det lägre timantalet utgör av 20, synes motsvarande avkortning
böra ske vid tjänstårsberäkning enligt de provisoriska pensionsbestämmelserna
för sådan tid.
I fråga om manlig befattningshavare kan ifrågakommande tjänstårsberäkning
för föregående tid för anställning vid privatläroverk icke grundas på
därunder föreliggande författningsenlig pensionsrätt. Vid tillämpning av
det nya pensionsreglementet skulle tjänstårsberäkning för dylik tid icke
kunna medgivas i vidare mån än att statens pensionsanstalt skulle kunna
medgiva tjänstårsberäkning för tid, under vilken befattningshavaren innehaft
sådan befattning vid privatläroverk som skulle kunna förenas med
Kungl. Maj.ts proposition iu 200.
213
pensionsrätt enligt de provisoriska pensionsbestämmelserna, vad beträffar
tid för vilken med pension enligt pensionsregleinentet jämförlig förmån
tillförsäkrats befattningshavaren dock endast under förutsättning av Kungl.
Maj:ts medgivande. Såsom villkor för dylik tjänstår sberäkning gäller emellertid,
att huvudmannen härför erlagt engångsavgift, motsvarande halva
kostnaden för den på den tillgodoräknade tiden belöpande pensionsrätten.
Återstoden av denna kostnad, d. v. s. i stort sett kostnaden för den på hälften
av den tillgodoräknade tiden belöpande pensionsrätten, skulle sålunda
staten svara för.
Då här är fråga om inordnande i pensionsregleinentet av en hel befattningshavargrupp,
synes emellertid rätten att räkna tjänstår för föregående
tid böra, i den mån så lämpligen kan ske, regleras genom särskilda generella
bestämmelser.
Därvid torde i pensionsregleinentet stadgade villkor om erlagd engångsavgift
för att tillgodoräkning över huvud taget skall få ske icke böra upprätthållas.
Sagda villkor är nämligen ägnat att försvåra den för pensionsregleringens
effektivitet nödvändiga tillgodoräkningen i sådana fall, då huvudmannen
ej har tillgång till för gäldande av engångsavgift erforderliga
medel. Pensionsutredningen har därför föreslagit, att tillgodoräkning -—
utan att engångsavgift härför erlagts — må ske i en omfattning, som i huvudsak
svarar mot den vid tillgodoräkning enligt pensionsregleinentet på
staten belöpande pensionskostnaden, d. v. s. för halva anställningstiden.
Avdrag vid tjänstårsberäkningen bör dock ske för dels tid för tjänstledighet,
dels även, såvitt angår övningslärare, tid då tjänstgöringsskyldigheten
omfattat mindre antal veckotimmar än det som kan antagas gälla för full
tjänstgöring, d. v. s. 30 veckotimmar.
Däremot har pensionsutredningen ansett, att avdrag ej bör göras för tid,
för vilken befattningshavaren är berättigad till en mot pension enligt pensionsreglementet
svarande förmån. Dylik förmån tillkommer visserligen
ett betydande antal befattningshavare men grunderna för densamma äro så
varierande, att någon allmän regel rörande skäligt avdrag svårligen kan
uppställas. För de fall, då tidigare förvärvad förmånsrätt icke kan annulleras
utan består då pension enligt pensionsregleinentet tillträdes, synes särskild
föreskrift om pensionsreduktion på grund av sammanträffande förmåner
böra meddelas.
Slutligen har pensions utredningen föreslagit, att enligt det förut anförda
beräknade tjänstår skola anses ha tillgodoräknats enligt 19 § 2 mom. pensionsreglementet.
Detta har synts erforderligt bl. a. för att sagda tjänstår
skola få tillgodoräknas jämväl vid bestämmande av familjepensionstal.
De förut angivna grunderna för tjänstårsberäkning för tid för anställning
vid privatläroverk skulle medföra, alt för sådan tid tjänstårsberäkning enligt
19 § 3 inom. pensionsregleinentet kan ifrågakomma allenast för manlig
befattningshavare beträffande halva anställningstiden.
Därest såsom pensionsutredningen föreslagit vid tjänstårsberäkning avdrag
ej skall göras för tid, för vilken med pension enligt pensionsreglementct
jämförlig förmån tillförsäkrats befattningshavaren, synes för sådan tid
tjänstårsberäkning böra få ske utan sådant särskilt medgivande av Kungl.
Maj:t. Förutsättningen härför bör emellertid i sådant fall vara, att föreskrift
om pensionsreduktion på grund av sammanträffande förmåner blir tilllämplig.
Då den för lillgodoräkning enligt 19 § 3 mom. pensionsreglemenlet av hela
anställningstiden erforderliga engångsavgiften motsvarar halva kostnaden
av den på den tillgodoräknade tiden belöpande pensionsrätten, bör uppenbarligen
i förevarande fall, då lillgodoräkning för halva tiden sker utan
214
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
engångsavgift, engångsavgiften för tillgodoräkning av återstående anställningstid
motsvara hela kostnaden härför.
Pensionsutredningen har vidare berört frågan om avgiftsplikten för befattning,
som innehaves av kvinnlig befattningshavare, samt därom till en
början anfört följande.
För lärarinna med delaktighet i LPA och eu undervisningsskyldighet av
minst 20 veckotimmar utgör avgiften enligt reglementet för LPA lägst 200
och högst 240 kronor för år. Härav ankomma 60 kronor på staten. Lika
stort belopp skall erläggas av kommun eller enskilda donatorer för lärarinna
vid enskild mellanskola eller högre flickskola och av läroanstalten för lärarinna
vid högre goss- eller samskola. För återstående belopp, lägst 80 och
högst 120 kronor, svarar läroanstalten med rätt för densamma att avdraga
beloppet å lärarinnans avlöning. Enligt vad utredningen tidigare föreslagit
skulle rätten till löneavdrag bestå efter provisoriets ikraftträdande.
Ehuru det synes ovisst huruvida och i vad mån läroanstalten kommer att
vara avgiftspliktig efter en blivande definitiv pensionsreglering, har pensionsutredningen
ansett, att den obligatoriska tillämpningen av de provisoriska
pensionsbestämmelserna ej skäligen bör föranleda ökad avgiftsplikt
för läroanstalten, så länge lärarinnan kvarstår i pensionsklass 1: 18 och
sålunda ej erhåller någon väsentlig förbättring i fråga om ålderspensionsförmånerna.
För övrigt torde ökad avgiftsplikt i åtskilliga fall ej kunna fullgöras
utan ökning av statsbidraget. Vad nu sagts gäller även för det tämligen
osannolika fall att befattning, hänförd till pensionsklass 1:18, nyinrättas
under provisoriet efter dettas ikraftträdande.
Efter att ha erinrat om att föreståndarinne- och ämneslärarinnebefattningar
enligt vad utredningen förordat efter framställning av vederbörande huvudman
skola kunna uppflyttas i högre pensionsklass än 1: 18, har utredningen
uttalat, att i samband med sådan uppflyttning, som ej skulle vara
obligatorisk, den fortlöpande avgiften syntes böra undergå samma ökning
som uppflyttningen skulle medfört, därest befattningen — såsom möjligen
kunde bliva fallet framdeles — vore definitivt inordnad i det nya pensionsreglementet.
Ökningen skulle därvid bliva lika med skillnaden mellan avgiftsunderlagen
för de båda pensionsklasserna.
Vad angår manliga befattningshavare vid privatläroverk har pensionsutredningen
ej funnit anledning föreslå någon avvikelse från det nya pensionsreglementets
bestämmelser rörande storleken av den fortlöpande avgiften.
Beträffande den i kungörelseförslaget intagna slutbestämmelsens innebörd
har utredningen framhållit, att i och med de provisoriska pensionsbestämmelsernas
ikraftträdande syntes de övningslärare vid högre kommunala
skolor samt vid folk- eller fortsättningsskolor, som bleve underkastade
bestämmelserna, böra vara för framtiden undantagna från tillämpningen
av gällande reglemente för SPA. Vad beträffade de kvinnliga befattningshavarna
vid privatläroverken, för vilka de provisoriska pensionsbestämmelserna
bleve gällande, syntes de däremot böra vara undantagna
från tillämpningen av reglementet för LPA allenast under förutsättning att
de alltjämt innehade befattning, som vore förenad med pensionsrätt enligt
215
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
sagda bestämmelser eller avgått från sådan befattning med rätt till pension.
Hade de däremot upphört att vara underkastade berörda bestämmelser
på grund av förtidsavgång eller, såvitt anginge övningslärare, på grund
av minskning av undervisningsskyldigheten, syntes emellertid LPA-reglementet
i förekommande fall böra gälla. Den till kungörelseförslaget fogade
slutbestämmelsen hade avfattats i överensstämmelse härmed.
Begränsad tillämpning av nuvarande reglemente in. m.
Såsom i det föregående angivits har pensionsutredningen förutsatt, att
nuvarande reglemente för SPA skall upphöra att gälla för de övningslärare
vid högre kommunala skolor samt folk- eller fortsättningsskolor, som bliva
underkastade de provisoriska pensionsbestämmelserna. Samtliga övningslärare
vid högre kommunala skolor skulle därigenom bli undantagna från
tillämpningen av nämnda reglemente. Att jämväl övningslärarna vid folkeller
fortsättningsskolor i varje fall böra vara undantagna från reglementets
tillämpning bär utredningen ansett naturligt.
Beträffande reglementet för LPA har utredningen uttalat, att genomförandet
av provisorisk pensionsreglering för vissa av anstaltens delägare i
och för sig ej syntes böra föranleda inskränkning av den pensionsrätt som
tillkomme övriga delägare, i första hand timlärare i läsämnen och övningslärare
med mindre undervisningsskyldighet än 20 veckotimmar. Ej heller
syntes, såsom tidigare framhållits, den som blivit underkastad de provisoriska
pensionsbestämmelserna men sedermera avgått utan rätt till pension
enligt desamma, böra vara undantagen från delaktighet i anstalten,
därest vederbörande fullgjorde för sådan delaktighet föreskriven undervisningsskyldighet.
Dessa förhållanden syntes bli tillfyllest reglerade genom
den till de provisoriska pensionsbestämmelserna fogade slutbestämmelsen
om upphörande av giltigheten av tidigare meddelade, mot sagda bestämmelser
stridande föreskrifter.
1 fråga om de av utredningen föreslagna reglerna för bestämmande av
pension för kvinnliga övningslärare vid privatläroverken har ledamoten
av utredningen statskommissarien E. O. F. Björn uttalat skiljaktig mening
och därvid anfört följande.
I överensstämmelse med vad som gäller för de statliga övningslärarna
har för övningslärarna vid här förekommande läroanstalter såsom huvudregel
föreslagits, att pensionsunderlaget bestämmes alt gälla för befattning
förenad med full tjänstgöring, d. v. s. vanligen en tjänstgöring omfattande
30 veckotimmar. Vid ett lägre antal veckotimmar skall tjänstepensionen
genom reduktion vid tjänstårsberäkningen minskas till vad som svarar mot
(ten lägre tjänstgöringsskyldigheten.
Från nämnda huvudregel har emellertid pensionsutredningens majoritet
ansett sig böra undantaga övningslärarinnorna vid de statsunderstödda privatläroverken,
vilka lärarinnor för närvarande åtnjuta pensionsrätt genom
delaktighet i lärarinnornas pensionsanstalt. För dem skulle såsom full
tjänstgöring godtagas en undervisningstid av allenast 20 veckotimmar och
minskning av pension ske endast i den mån tjänstgöringen understigit detta
216
Kuncjl. Maj:ts proposition nr 200.
antal veckotimmar. Deras nuvarande pensioneringsvillkor har därvid ansetts
motivera en på detta sätt markerad förmånsställning.
För min del anser jag det i och för sig tveksamt om övningslärarinnorna
vid de statsunderstödda privatläroverken böra omfattas av den nu föreslagna
provisoriska pensionsregleringen. Reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt
jämte gällande bestämmelser om statliga tilläggsförmåner bereda
nämligen dessa övningslärarinnor i allmänhet pensioner av sådan
storleksordning att någon förbättring icke kommer att följa med den föreslagna
regleringen. För att få en enhetlig utgångspunkt vid en kommande
definitiv pensionsreglering torde det dock vara lämpligt att i förevarande
sammanhang reglera pensionsvillkoren för denna personalgrupp i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som under provisoriet skulle komma att
gälla för övriga övningslärare. Ur denna synpunkt men även av principiella
skäl böra för de kvinnliga övningslärarna vid privatläroverken gälla samma
huvudregler för bestämmande av pension som för övriga av regleringen
berörda övningslärare. Pensionsunderlaget bör alltså även för dem bestämmas
för en tjänstgöring omfattande 30 veckotimmar samt avkortning ske
av tjänståren vid förekommande lägre timantal. Erhålles på detta sätt en
mindre förmån än den som skulle ha ifrågakommit enligt nuvarande regler,
bör vederbörande genom en särskild bestämmelse av övergångsnatur
bibehållas vid nu tillförsäkrade förmåner.
Yttrandena.
Beträffande frågan huruvida anledning föreligger att genomföra en provisorisk
pensionsreglering för här ifrågavarande befattningshavare har
statskontoret uttalat, att den föreslagna pensionsregleringen enligt ämbetsverkets
mening icke borde komma till stånd. Statskontoret har därvid bl. a.
erinrat om att ämbetsverket i utlåtande över det av 1944 års lönekommitté för
privatläroverken avgivna betänkandet rörande lönereglering för lärarna vid
dessa läroverk förklarat sig icke kunna förorda, att förslaget lades till grund
för en löne- och statsbidragsreglering och att denna fråga enligt ämbetsverkets
mening borde vila tills vidare i avvaktan på att riktlinjerna för den blivande
skolreformen fastställdes. Statskontoret funne icke heller tillräckliga
skäl föreligga för att fristående från löneregleringsfrågan genom statens
försorg ordna en provisorisk pensionering för befattningshavarna vid dessa
skolor. Detsamma gällde även de kommunala skolornas övningslärare, särskilt
som beträffande dessa kunde förutses, att den provisoriska pensioneringen
skulle komma att gälla under en relativt kort tid. I fråga om sistnämnda
lärare har statens pensionsanstalt anfört, att principiella betänkligheter
kunde anföras mot att för en befattningshavargrupp reglera pensionsförhållandena
i anslutning till en lönereform, som visserligen vore av statsmakterna
beslutad men för vilken tidpunkten för ikraftträdandet ännu ej
vore bestämd. Med hänsyn till att ett uppskjutande av övningslärarnas pensionsfråga
skulle ställa dessa lärare i ett ogynnsamt läge i pensionshänseende
i jämförelse med de till anstalten anslutna befattningshavare, vilkas
pensionsförhållanden komrne att regleras i enlighet med vad 1944 års pensionsutredning
föreslagit i sitt betänkande angående pensionering genom
Kungi. Maj:ts proposition nr 200.
217
SPA av vissa icke-statliga befattningshavare, har pensionsanstalten likväl
icke velat motsätta sig, att en provisorisk pensionsreglering för övningslärarna
vid de högre kommunala skolorna samt folk- och fortsättningsskolorna
genomföres, innan regleringen av lönerna trätt i kraft. Även i fråga
om befattningshavarna vid privatläroverken har pensionsanstalten ansett
tvekan kunna råda angående lämpligheten av att genomföra en provisorisk
pensionsreglering. Av olika skäl har pensionsanstalten emellertid icke heller
beträffande dessa lärare velat påyrka ett uppskov med pensionsfrågans lösning.
Vad särskilt övningslärarna vid privatläroverken angår, har pensionsanstalten
ansett naturligt, att de finge omfattas av en pensionsreglering,
vilken avsåge övningslärarna vid det stora flertalet av övriga icke-statliga
läroanstalter. I fråga om de manliga befattningshavarna vid privatläroverken
har pensionsanstalten i samband härmed erinrat, att deras delaktighet i
pensioneringen icke skulle bli obligatorisk utan göras beroende av ansökning
från huvudmannen och pensionsanstaltens prövning. Svenska facklärarförbundet
och tjänstemännens centralorganisation ha för sin del ansett
en provisorisk pensionsreglering för de kommunala skolornas övningslärare
och befattningshavarna vid privatläroverken vara väl motiverad.
Rörande pensionsutredningens föreliggande förslag har statskontoret uttalat,
att för den händelse det skulle anses angeläget att en provisorisk
pensionsreglering föreginge det definitiva ordnandet av pensionsförhållandena
för här avsedda befattningshavargrupper, ämbetsverket i huvudsak icke
hade något att erinra mot den lösning av frågan, som innefattades i förslaget.
Statens pensionsanstalt har ansett det framlagda förslaget i åtskilliga
avseenden kunna diskuteras. Med hänsyn till att här vore fråga om ett provisorium,
som konnne att tillämpas inom ett relativt begränsat område, har
pensionsanstalten emellertid funnit sig böra framställa erinringar mot grunderna
i den förordade regleringen allenast på ett mindre antal punkter. De
statsunderstödda privatläroverkens lärarförening i Stockholm, flick- och
samskolelärarnas riksförbund, läroverkslärarnas riksförbund och Sveriges
gngre läroverkslärares förening — i det följande kallade lärarföreningarna
— ha i sin tidigare berörda gemensamma skrivelse framhållit, att pensionsutredningen
i fråga om den föreslagna provisoriska pensionsregleringen icke
ansett sig kunna tillämpa grundsatsen, att lärare vid privatläroverk vore
att likställa med lärare vid jämförliga statliga och kommunala högre läroanstalter,
utan förordat åtgärder, som i väsentliga avseenden icke säkerställde
någon betydande förbättring för lärarna vid privatläroverken.
Vidkommande pensions regleringens omfattning bar skolövtrstgrelsen
anfört följande beträffande regleringens tillämpning på övningslärare
inom fortsättningsskolan.
EU antal lärare inom fortsättningsskolan inneha i statens pensionsanstalt
reglerade tjänster, där minimitjänstgöringen fastställts till 480 timmar per
år på grund av bestämmelsen i 2 § 1 mom. kungörelsen angående avlöning
åt lärare vid fortsältningsskola (1932:587), att ålderslillägg utgår vid eu
årlig tjänstgöring av minst 20 veckotimmar under 24 veckor. Med anledning
härav föreslår överstyrelsen, att beträffande övningslärare vid fortsättnings
-
218
Kungl. Maj ds proposition nr 200.
?k°la_ sta.dgas, att pensionsreglementet skall äga tillämpning å sådana vid
ortsattnmgsskola anställda lärare med en sammanlagd undervisningsskyl
ig
et av minst 480 timmar per år, för vilka enligt 1948 års riksdagsbeslut
lönereglering framdeles skall ske. Enligt den av 1948 års riksdag beslutade
löneregleringen for ovningslärare skola ordinarie och extra ordinarie öv1J1^.
rare fortsättningsskola ha en högre undervisningsskyldighet än
48() timmar per år. Denna skyldighet kan framdeles fullgöras genom fyllnadstjänstgöring.
I anslutning härtill har skolöverstyrelsen förordat, att förtydligande bestämmelse
meddelades av innebörd, att för den provisoriska pensionsreglei
ingens tillämpning å ovningslärare vid privatläroverk med fast eller extra
oidinarie anställning allenast fordrades, att lärarens sammanlagda undervisningsskyldighet
vid ett eller flera sådana läroverk uppginge till minst 20
veckotimmar.
Statens pensionsanstalt har framhållit, att såsom förutsättning för pensionsregleringens
tillämpning på ovningslärare vid folk- eller fortsättningsskola
borde stipuleras en undervisningsskyldighet ej understigande 20
\eckotimmar
skola. Svenska facklärarförbundet har ansett, att för delaktighet i pensionsieglei
ingen borde, såvitt anginge ovningslärare vid folk- eller fortsättningsskola
eller vid statsunderstött privatläroverk, fordras en minsta undervisningsskyldighet
av allenast 15 veckotimmar i stället för, såsom föreslagits,
20 veckotimmar. Även tjänstemännens centralorganisation har framhållit,
att det syntes som om delaktigheten i pensionsregleringen borde utsträckas
något beträffande de grupper, som hade begränsad undervisningsskyldigliet.
Då enligt riksdagsbeslutet om lönereglering för övningslärarna extra
ordinarie anställning skulle erhållas vid 15 veckotimmars undervisningsskyldighet,
syntes man utan risk kunna fastställa denna gräns även för
delaktigheten i den provisoriska pensionsregleringen.
De av pensionsutredningen förordade allmänna grunderna för
pensionsregleringen ha i de avgivna yttrandena i huvudsak lämnats
utan erinran. Svenska facklärarförbundet har förklarat sig helt dela
utredningens uppfattning, att engångsavgift ej borde krävas för att vid
t jänstårsberäkning det tjänstepensionsunderlag, som koinme att bliva gällande
från tidpunkten för den provisoriska pensionsregleringens ikraftträdande,
skulle få anses ha varit gällande under den föregående tid, för vilken
tjänstår skulle få räknas. Förbundet har emellei-tid ansett önskvärt,
att pensionsutredningens uppfattning i förevarande fråga koinme till klart
uttryck genom ett positivt stadgande att de av riksdagen genom dess principbeslut
angående lönereglering för övningslärarna fastställda lönegraderna
finge ligga till grund för t jänstårsberäkning utan särskild engångsavgift
jämväl för den tid före provisoriets ikraftträdande, för vilken befattningshavare
ägde räkna tjänstår. Enligt förbundets mening gällde det här en
av de viktigaste punkterna i förslaget. Även tjänstemännens centralorganisation
har givit uttryck åt liknande synpunkter.
219
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
Beträffande de för pensions regler in g en erforderliga bestämmelserna
ha i de avgivna yttrandena vissa erinringar framställts
mot vad utredningen härutinnan föreslagit.
Skolöverstyrelsen har sålunda förordat, att pensionsåldern fastställdes
Lill 63 år för de lärare i hushållsgöromål, som konime att omfattas av den
provisoriska pensionsregleringen. Med hänsyn till de gynnsamma grunderna
för bestämmandet av den ^å huvudmannen belöpande fortlöpande avgiften
har vidare statskontoret föreslagit, att övningslärarbefattning skulle undantagas
från tillämpning av det i förslaget till reglemente för pensionering
genom SPA intagna stadgandet, att vid beräkning av fortlöpande avgift för
tid, under vilken avlöningen till följd av mindre omfattande tjänstgöringsskyldighet
än den mot full tjänstgöring svarande utgått efter ett minskat
årsbelopp, ett i motsvarande mån minskat avgiftsunderlag skall tillämpas.
Statens pensionsanstalt har ansett nämnda stadgande icke böra tillämpas
på övningslärare vid de högre kommunala skolorna.
Vad angår de av utredningen föreslagna särskilda bestämmelserna för
övningslärare vid de högre kommunala skolorna, har statens pensionsanstalt
berört frågan om dessa lärares placering i pensionsklass. För att en
definitiv pensionsreglering icke skall föregripas har pensionsanstalten ansett
övningslärarbefattning vid nyssnämnd skola icke böra hänföras till
högre pensionsklass än som motsvarar av statsmakterna beslutad lönegradsplacering.
Ordinarie lärare i kvinnlig slöjd vid annan skola än kommunal
flickskola syntes därför böra hänföras till pensionsklass 1: 19 i stället
för 1: 20 och ordinarie lärare i manlig slöjd till 1: 19 i stället för 1: 21.
Genom en särskild bestämmelse borde dock stadgas, att nuvarande lärare
lägst skola erhålla dem nu tillförsäkrade förmåner. Svenska facklärarförbundet
har funnit sig böra påtala, att de sakkunniga, i vad det gällde pensionsklasserna
för lärare i teckning, musik, gymnastik med lek och idrott
samt lärare i kvinnlig slöjd vid kommunal flickskola och vid annan skola,
utgått från lägre lönegrader än som motsvarade nu utgående löner. För lärare
i hushållsgöromål vid kommunal flickskola hade detta emellertid icke
skett. Önskvärt vore enligt förbundets uppfattning, om för tiden före löneregleringens
ikraftträdande den provisoriska pensionsregleringen kunde
bygga på nu utgående löner.
I anledning av de föreslagna särskilda bestämmelserna för övningslärare
vid folk- eller fortsättningsskolor har svenska facklärarförbundet
framhållit, atl många kommuner, trots de fördelar en pensionsreglering i
statens pensionsanstalt berett dem, i viss utsträckning undandragit sig att
pensionsreglera sina övningslärarbefattningar i anstalten. Förbundet har
därför ansett det vara betydelsefullt, att de i pensionsutredningens förslag
avsedda övningslärarna vid folk- eller fortsättningsskolor hänfördes till
grupp A i det nya reglementet för pensionering genom statens pensionsanstalt
eller att kommunerna i eu eller annan form under del närmaste
halvåret efter provisoriets ikraftträdande ålades att registrera ordinarie och
extra ordinarie befattningshavare i pensionsanstalten.
220
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Tjänstemännens centralorganisation har berört frågan om åläggande för
huvudmännen att verkställa ny registrering av de övningslärarbefattningar
vid folk- eller fortsättningsskolor, som för närvarande äro förenade med
pensionsrätt enligt gällande reglemente för SPA. Härom har centralorganisationen
anfört i huvudsak följande.
Utredningen har framhållit, att SPA vid pensionsklassbestämning enligt
övergångsbestämmelserna till det nya SPA-reglen?entet i åtskilliga fall skulle
komma att bestämma tjänstepensionsunderlag, som måste anses vara alltför
låga i förhållande till löneställningen. Detta skulle bero på det förhållandet,
att den vid tidigare reglering anmälda lönen underskrider nu
utgående lön. Utredningen anser det angeläget, att detta missförhållande
rättas till genom att registrering sker snarast möjligt. TCO vill understryka
detta utredningens uttalande. TCO vill dock ifrågasätta, huruvida icke huvudmännen
skulle kunna åläggas att verkställa sådan ny registrering. Det
synes TCO, som om huvudmännen icke skulle ha någon som helst anledning
att motsätta sig en sådan ordning, då ju det här egentligen endast är
fråga om en formell anmälan, varav ju icke följer att huvudmannen binder
sig för några ökade pensionsutgifter. För den provisoriska pensionsregleringens
effekt och även ur rent administrativ synpunkt skulle ett sådant
förfarande enligt TCO:s mening vara av värde. Om emellertid nämnda
förslag icke skulle kunna godtagas, skulle TCO i vart fall anse önskvärt,
att SPA i god tid före pensionsregleringens ikraftträdande fäste huvudmännens
uppmärksamhet på frågan samt anmodade dem att verkställa
registrering av de berörda övningslärartjänsterna.
Tjänstemännens centralorganisation har vidare ifrågasatt, huruvida icke
spörsmålet om tillgodoräknande av tjänstår skulle kunna ordnas på sådant
sätt för övningslärare vid folk- och fortsättningsskolor, på vilka den provisoriska
pensionsregleringens bestämmelser bleve tillämpliga, att de erhölle
rätt att, utan att vederbörande huvudman erlade engångsavgift, såsom
tjänstår räkna hela den tid, under vilken de innehaft vederbörande befattning.
\ad angår utredningens förslag till särskilda bestämmelser angående
befattningshavare vid statsunderstödda privatläroverk, ha lärarföreningarna
funnit det beklagligt, om de manliga lärarnas pensionsrätt i motsats till
de kvinnliga lärarnas skulle vara fakultativ. I detta sammanhang ha föreningarna
uttalat en förmodan, att ordinarie eller extra ordinarie lärare endast
i sällsynta undantagsfall och på synnerligen starka grunder komme
att förvägras pensionsrätt.
I fråga om placering i pensionsklass av ämneslärarinnorna vid privatläroverken
har skolöverstyrelsen bestämt förordat, att de under tiden för
provisoriet icke hänfördes till lägre pensionsklass än 1: 25. Härom har överstyrelsen
anfört följande.
Beträffande ämneslärarinnorna vid privatläroverken har utredningen endast
föreslagit placering i pensionsklass 1: 18, ungefärligen motsvarande
nuvarande pensionsförmåner. I så fall skulle deras pensioner bli avsevärt
lägre än pensionerna till övningslärarna vid de högre kommunala skolorna,
vilket icke kan vara rimligt. Ordinarie lärare i manlig slöjd vid de högre
kommunala skolorna har enhetligt hänförts till pensionsklass 1: 21 i stället
221
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
för 1: 21 vid högre och 1: 19 vid lägre kompetens. Enligt överstyrelsens erfarenhet
torde det stora flertalet slöjdlärare för närvarande endast ha den
lägre kompetensen. Sådan lärare skulle enligt utredningens förslag placeras
tre pensionsklasser över ämneslärarinna vid privatläroverken. Extra ordinarie
lärare i manlig slöjd har placerats enbart med hänsyn till den lägre
kompetensen men kommer ändå att tillhöra samma pensionsklass som ämneslärarinna
vid privatläroverk. Om den provisoriska pensionsregleringen
i någon mån skall utgöra kompensation för den uteblivna löneregleringen —
och detta synes vara dess huvudsakliga syfte — får pensionen icke avsevärt
understiga den pension, som kan beräknas komma att bliva bestämd i
samband med löneregleringen. I det av 1944 års lönekommitté för privatläroverken
avgivna betänkandet har för ordinarie sådana lärarinnor föreslagits
lönegraderna 24 och 26 allt efter kompetens, vilket motsvarar pensionsklasserna
27 respektive 29. Kommitténs förslag i denna del har tillstyrkts, förutom
av överstyrelsen och direkt intresserade parter, av riksräkenskapsverket,
statens lönenämnd och föredraganden i statskontoret. Den provisoriska
pensionsklassen synes därför icke skäligen böra bestämmas annorlunda
än så att den med högst två klasser understiger den lägsta av nyssnämnda
pensionsklasser. Överstyrelsen vill sålunda bestämt förorda, att
ämneslärarinnorna vid privatläroverken under provisorietiden icke placeras
lägre än i pensionsklass 1: 25. De ekonomiska konsekvenserna för statsverket
härav skulle bli synnerligen obetydliga med hänsyn till det ringa antal,
som under provisoriet skulle komma i fråga till pensionering, möjligen ett
10-tal, om icke provisoriet kommer att utsträckas över en längre tid. För
närvarande ha 9 lärarinnor tillstånd att kvarstå i tjänst efter nu gällande
pensionsålder (60 år).
Under nuvarande lärarbrist och efter senaste löne- och pensionsreglering
för lärarna vid statliga och kommunala läroanstalter föreligga för åtskilliga
privatläroverk synnerliga svårigheter att behålla sin lärarpersonal. Det
måste därför anses vara ett viktigt statligt intresse att ekonomiskt stödja
dessa läroverk, så att de kunna fortsätta sin verksamhet och därigenom
fylla en uppgift, som eljest de statliga läroanstalterna skulle ha att fullgöra.
Hänsyn härtill bör tagas vid pensionsregleringen.
Beträffande grunderna för bestämmande av pension för kvinnliga övningslärare
vid privatläroverken har statskontoret liksom också statens
pensionsanslalt anslutit sig till den mening, som uttalats av ledamoten av
pensionsutredningen statskommissarien Björn.
Ifråga om tjänstårsberäkning för befattningshavarna vid privatläroverken
har skolöverstyrelsen anfört, att Kungl. Maj:t enligt gammal praxis plägat
medgiva lärare, som övergått i statstjänst, alt för pension räkna sig tillgodo
två tredjedelar av den tid han tjänstgjort vid statsunderstödda privatskolor.
Åtminstone samma förmån borde tillerkännas lärare vid privatläroverk,
som erhölle pensionsanslutning till statens pensionsanstalt. Enligt överstyrelsens
mening vore det emellertid skäligt, att sådan lärare finge tillgodoräkna
hela sin tjänstgöring vid privatläroverk. Endast under förutsättning
att förevarande pensionsreglering komme att beslå som ett kortvarigt provisorium
syntes därför en reducering av denna lid kunna komma i fråga,
dock icke i vidare mån än till vad som motsvarade den som enligt praxis
hittills fått tillgodoräknas i pensionshänseende.
222
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
Även såvitt angår manlig lärare vid privatläroverk har tjänstemännens
centralorganisation ifrågasatt, huruvida icke sådan lärare kunde berättigas
att, utan att vederbörande huvudman erlade engångsavgift, såsom tjänst år
räkna hela den tid, under vilken han innehaft vederbörande befattning.
Lärarföreningarna ha ansett befogat, att tjänstårsberäkning för såväl
manliga som kvinnliga lärare vid privatläroverken finge ske utan inskränkning
och utan hinder av vederbörande skolas förmåga att erlägga engångsavgift.
Beträffande befintliga fonder för pensionering av befattningshavare vid
privatläroverken har statens pensionsanstalt anfört följande.
Utredningen går icke närmare in på det problem, som möter genom att
för åtskilliga av privatläroverkens lärare pensionsrätt ordnats i enskild försäkringsinrättning
eller på annat sätt. Pensionsanstalten vill ifrågasätta,
huruvida icke den föreslagna bestämmelsen om pensionsreduklion vid sammanträffande
av förmåner bör kompletteras med vissa föreskrifter beträffande
användningen av nu befintliga pensionsfonder. Det synes nämligen
ligga i statens intresse, att ifrågavarande fonder tagas i anspråk för finansieringen
av pensionskostnaderna. Fonderna böra i första rummet användas
till de engångsavgifter, som pensionsanstalten kan komma att påföra
för retroaktiv anslutning av befattningshavarna. Det synes vidare böra övervägas,
om icke för fall, där fonderna överstiga engångsavgifterna, bör skapas
någon form av garanti för att huvudmännen icke ändra den nuvarande dispositionen
av fonderna på ett sätt som kan anses strida mot syftet med
fonderna eller det allmännas intresse.
Departementschefen.
Såsom av det föregående framgår avser 1948 års riksdags principbeslut om
lönereglering för övningslärare vissa sådana lärare vid de kommunala skolorna
med pensionsrätt enligt nu gällande reglemente för statens pensionsanstalt
samt ett antal övningslärare vid folk- och fortsättningsskolor, för
vilka vederbörande huvudmän av olika anledningar icke utnyttjat möjligheten
att bereda befattningshavarna dylik pensionsrätt. För att dessa lärarkategorier,
vilka icke äro inbegripna i det av mig förut förordade nya reglementet
för pensionering genom statens pensionsanstalt, ej under tiden innan
löneregleringen genomföres i pensionshänseende skola bli försatta i ett
ogynnsamt läge i jämförelse med de befattningshavare, som avses i det nya
reglementet, har en provisorisk reglering av deras pensionsförhållanden ansetts
angelägen. Denna pensionsreglering har befunnits lämpligen böra ske
i huvudsaklig anslutning till de i det nya reglementet innefattade bestämmelserna.
En provisorisk pensionsreglering har ansetts böra företagas jämväl
i fråga om de befattningshavare, som beröras av det av 1944 års lönekommitté
för privatläroverken avgivna betänkandet rörande lönereglering
för lärare vid sådana läroverk och vilka inneha anställningar motsvarande
ordinarie eller extra ordinarie anställning.
Det förslag som 1944 års pensionsutredning framlagt i denna fråga och för
vilket jag i det föregående redogjort synes mig utgöra en godtagbar grund
för frågans lösning. I vad avser några av förslagets mera väsentliga punkter
223
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
har jag dock funnit anledning förorda en delvis annan reglering än den av
pensionsutredningen föreslagna. Jag återkommer härtill i det följande.
Vidkommande pensionsregleringens omfattning biträder jag pensionsutredningens
förslag. Den närmare precisering av förutsättningarna för regleringens
tillämpning å övningslärare vid folk- och fortsättningsskolor, som
föreslagits av statens pensionsanstalt, bör emellertid beaktas. Med hänsyn
hl. a. till regleringens förutsatta karaktär av provisorium har jag icke funnit
tillräckliga skäl föreligga att tillmötesgå de i vissa remissyttranden
framställda önskemålen, att eu undervisningsskyldighet av mellan 480 och
720 timmar per år beträffande lärare vid fortsättningsskola respektive mellan
15 och 20 veckotimmar för övriga övningslärare skulle vara tillräcklig
för anslutning till pensionsregleringen.
Med avseende å de allmänna grunderna för pensionsregleringen har utredningen
beträffande samtliga av regleringen berörda befattningshavare
med undantag allenast för manliga lärare vid privatläroverk i fråga om
såväl fortlöpande avgifter som engångsavgifter föreslagit vissa avvikelser
från det förut behandlade och av mig i huvudsak förordade reglementsförslaget.
Beträffande de fortlöpande avgifterna syfta dessa avvikelser till att befria
huvudmännen från de avgiftshöjningar, som eljest skulle följa av en
tillämpning av det nya reglementet. De skäl, som pensionsutredningen anfört
härför, har jag icke funnit helt bärande. Då härtill kommer, att de föreslagna
avvikelserna påkalla omständliga särbestämmelser av den art, att de
i tillämpningen kunna befaras komma att förorsaka såväl huvudmän som
vederbörande kontrollmyndigheter betydande svårigheter, kan jag för min
del ej tillstyrka ett genomförande av dessa avvikelser. Jag förordar sålunda,
att det nya reglementets bestämmelser om fortlöpande avgift helt tilllämpas
beträffande samtliga av den provisoriska regleringen berörda befattningshavare.
Vad angår engångsavgifterna får jag till en början erinra, att jag förordat
en generell övergångsbestämmelse till det nya reglementet av i huvudsak
samma innebörd som den pensionsutredningen föreslagit beträffande de
manliga lärarna vid privatläroverken. Mitt förslag har alltså avseende å
samtliga av den provisoriska pensionsregleringen berörda personalgrupper, i
den mån icke kravet på engångsavgift helt eftergives. Pensionsutredningen har
föreslagit, att nämnda krav skall eftergivas beträffande dels de övningslärare
vid folk- och fortsättningsskolor, som nu ha pensionsrätt i statens pensionsanstalt,
dels ock övningslärare vid högre kommunala skolor. Beträffande
den förra av dessa båda kategorier vill jag till eu början erinra om att för
densamma nu tillämpas en i hög grad oenhetlig pensionsnivå. Pensionsunderlagen
ha fastställts på grundval av löneregleringar, som vederbörande
huvudmän var för sig beslutat, och av dessa härrör ett betydande antal från
början av 1920-talet, men ett icke ringa antal har tillkommit därefter, även
under de senaste åren. Bland sistnämnda löneregleringar förekomma sådana
som ersatt tidigare gällande, och i samband med dylika nyregleringar
ha vederbörande huvudmän i allmänhet erlagt större eller mindre engångs
-
224
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
avgifter för att de genom löneregleringarna möjliggjorda förhöjningarna av
pensionsunderlagen skulle bli gällande för befattningshavarna. Ett eftergivande
av kravet på engångsavgifter vid den provisoriska pensionsregleringen
skulle beträffande denna befattningshavargrupp innebära ett gynnande av
de huvudmän (kommuner), som av en eller annan anledning uraktlåtit att
vidtaga åtgärder för åstadkommande av en i förhållande till de gällande lönerna
lämpligt avvägd pensionsnivå, i jämförelse med de huvudmän som,
trots därmed förenade, ibland betydande kostnader, föranstaltat att de under
årens lopp företagna löneregleringarna medfört en motsvarande höjning
av pensionsunderlagen. Med hänsyn härtill anser jag mig, såvitt angår övningslärare
vid folk- och fortsättningsskolor, icke kunna biträda pensionsutredningens
förslag om eftergivande av kravet på engångsavgifter för den
realhöjning av pensionsnivån, som den provisoriska pensionsregleringen
medför. Vad angår övningslärarna vid de högre kommunala skolorna, synes
det icke motiverat att tillerkänna huvudmännen för dessa lärare en gynnsammare
ställning än huvudmännen för övriga kommunala övningslärare.
Med hänsyn härtill bör enligt min mening kravet på engångsavgift icke i
detta sammanhang eftergivas i fråga om några av de av den provisoriska
regleringen berörda huvudmännen. Härmed avses givetvis icke att taga ställning
till de motsvarande frågor, som uppkomma vid en definitiv pensionsreglering.
Vad beträffar de för pensionsregleringen erforderliga bestämmelserna anmäler
sig först frågan, huruvida befattning skall hänföras till grupp A och
sålunda vara obligatoriskt underkastad regleringen eller till grupp B med
i princip frivillig anslutning.
Vad pensionsutredningen i detta hänseende föreslagit beträffande övningslärarna
vid de högre kommunala skolorna (grupp A) och beträffande
manliga lärare vid privatläroverken (grupp B) har icke givit mig anledning
till erinran. I fråga om övningslärarna vid folk- och fortsättningsskolor anser
jag däremot i motsats till utredningen riktigast att de — med hänsyn
till att för dessa lärare föreligger beslut om lönereglering — i likhet med
övningslärarna vid de högre kommunala skolorna hänföras till grupp A och
vill därför föreslå att så sker; därigenom skulle av vederbörande personalorganisationer
i detta hänseende framförda önskemål bli uppfyllda. Vad
slutligen angår de kvinnliga lärarna vid privatläroverken, föreligger lika
litet för dem som för de manliga lärarna vid dessa läroverk ännu något
beslut om lönereglering, och vid sådant förhållande synas mig samtliga dessa
lärare vid den provisoriska pensionsregleringen böra hänföras till grupp B;
att de kvinnliga lärarna för närvarande äro obligatoriskt anslutna till lärarinnornas
pensionsanstalt, anser jag sålunda icke utgöra tillräcklig anledning
för att hänföra dem till annan grupp än de manliga lärarna.
För lärarna vid privatläroverken, vilka således skulle föras till grupp B,
skulle för erhållande av anslutning till pensionsregleringen erfordras att
vederbörande huvudmän iakttaga de procedurföreskrifter, som äro meddelade
för erhållande av frivillig anslutning. Med hänsyn till att dessa befattningshavare
äro underkastade vissa i författning meddelade föreskrifter
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
225
torde emellertid i detta avseende i allmänhet vara tillfyllest, att huvudmannen
till pensionsanstalten anmäler de lönebestämmelser, som tillämpas för
befattningshavarna.
Vad de kvinnliga lärarna vid privatläroverken beträffar synas mig dessa
böra bibehållas vid sin pensionsrätt i lärarinnornas pensionsanstalt intill
dess de av huvudmannen anmälas hos statens pensionsanstalt för erhållande
av pensionsrätt enligt de provisoriska bestämmelserna.
Vad särskilt angår kvinnliga övningslärare vid privatläroverken torde
de provisoriska bestämmelserna böra utformas i anslutning till vad en
ledamot i pensionsutredningen reservationsvis föreslagit. För sådana lärarinnor
som ha mera väsentligt avkortad tjänstgöring, skulle ett överförande
till det nya reglementet då kunna komma att medföra en försämring i själva
pensionsbeloppet. Dessa lärarinnor skulle visserligen äga kvarstå i lärarinnornas
pensionsanstalt, därest de så önska. Med hänsyn till att det nya reglementet
innefattar bl. a. sjuk- och invalidpensionsskydd, synes emellertid
en övergång till det nya reglementet böra möjliggöras genom att i anslutning
till detta stadgas, att ifrågavarande lärarinnor vid reglementets tilllämpning
lägst skola erhålla dem enligt hittills gällande författningsbestämmelser
tillkommande förmåner.
Vad härefter angår pensionsutredningens förslag till pensionsklasser för
övningslärarna vid de högre kommunala skolorna bör detta på sätt statens
pensionsanstalt föreslagit jämkas så tillvida, att ordinarie lärare i kvinnlig
slöjd vid annan skola än kommunal flickskola och ordinarie lärare i manlig
slöjd hänföras till pensionsklass 1: 19. Lärare av sistnämnda slag, som enligt
skolöverstyrelsens beprövande anses inneha s. k. högre kompetens, synes
emellertid böra hänföras till pensionsklass 1: 21 (för e. o. 1: 20).
Pensionsutredningens sålunda modifierade förslag till pensionsklasser för
de högre kommunala skolornas övningslärare torde böra införas även för
motsvarande lärare vid folk- och fortsättningsskolor, vilka enligt vad jag
nyss förordat skulle hänföras till grupp A. Beträffande lärarinna i kvinnlig
slöjd, som i vissa fall skall placeras i lönegrad Ca 13 eller Ca 12, bör
emellertid även upptagas pensionsklasserna 1: 16 och 1: 15. Det torde böra
ankomma på skolöverstyrelsen att beträffande lärare vid folk- och fortsättningsskolor
avgöra, huruvida befattningshavare vid de provisoriska bestämmelsernas
tillämpning skall anses såsom ordinarie eller extra ordinarie lärare.
Därvid torde i allmänhet såsom ordinarie lärare böra betraktas lärare, som
enligt vederbörlig av överstyrelsen godkänd tjänstereglering i avseende å anställningsformen
är likställd med ordinarie folk- eller småskollärare.
Att såsom svenska facklärarförbundet föreslår basera den provisoriska
pensionsregleringen på nu utgående löner, där dessa, vilket i vissa fall förekommer,
äro högre än enligt den beslutade löneregleringen, anser jag icke
böra ifrågakomma. I enlighet med vad statens pensionsanstalt föreslagit bör
emellertid genom eu särskild bestämmelse stadgas, att nuvarande lärare
lägst skola erhålla dem enligt nu gällande författningsbestämmelser tillkommande
förmåner.
15 B ihan g till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 200.
226
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
Vad angår pensionsklasser för de till grupp B hänförda lärarna böra dessa
bestämmas av statens pensionsanstalt på grundval av de vid vederbörande
läroanstalt gällande lönerna. Med hänsyn till pensionsregleringens provisoriska
karaktär synes mig därvid böra tillåtas, att det sammanlagda lönebeloppet
— givetvis med undantag från eventuella arvoden för s. k. övertimmar
och dylikt — anses jämförligt med ett enligt statens löneplansförordning
på skolorten utgående lönebelopp, oavsett huruvida förstnämnda
belopp varierar med levnadskostnader och ortsgruppering eller ej. Att som
skolöverstyrelsen ifrågasatt för dessa befattningshavare avpassa pensionsklasserna
efter ett löneregleringsförslag, som ännu icke prövats av statsmakterna,
kan jag icke förorda.
Beträffande pensionsåldern för lärare i hushållsgöromål har skolöverstyrelsen
föreslagit att denna fastställes till 63 år. Såvitt angår de högre kommunala
skolorna skulle detta innebära en sänkning med 2 år av nu gällande
pensionsålder. En dylik sänkning torde med hänsyn till pågående
• översyn av de för befattningshavare i allmänhet gällande pensionsåldrarna
icke böra företagas i detta sammanhang. Vad angår övriga skolor är pensionsåldern
för nämnda lärare för närvarande 60 år. Sådan lärare kommer,
oavsett om den nya pensionsåldern blir 63 eller 65 år, vid genomförande
av de av mig förordade övergångsbestämmelserna till det nya reglementet
att kunna avgå med ålderspension redan vid utgången av den månad under
vilken han uppnår 60 levnadsår, om läraren är född före den 1 januari 1891.
Med hänsyn härtill synes det icke påkallat att för provisoriet fastställa lägre
pensionsålder för dessa lärare än 65 år.
I övrigt har pensionsutredningens förslag till provisorisk pensionsreglering
icke givit anledning till erinran från min sida annat än beträffande
vissa detaljer, som sammanhänga med de jämkningar, vilka i det föregående
förordats. Vad beträffar den av statens pensionsanstalt berörda frågan
om dispositionen av vissa fondmedel synes denna vara förtjänt att närmare
övervägas i samband med den definitiva pensionsregleringen. Det bör förutsättas,
att engångsavgifter för beredande av full tjänstår sberäkning för tid
före den 1 januari 1950 erläggas i all den utsträckning, som befinnes möjlig,
i all synerhet beträffande sådana lärare, som avgå ur tjänst under den närmaste
framtiden.
Hemställan.
I det föregående har jag förordat, att nytt reglemente för pensionering genom
statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare skall utfärdas
i huvudsaklig överensstämmelse med det av 1944 års pensionsutredning
upprättade förslaget till sådant reglemente, dock med vissa av mig
i det föregående föreslagna ändringar. På samma sätt som skett i fråga om
det nu gällande reglementet för statens pensionsanstalt torde Kungl. Maj :t
böra utverka riksdagens bemyndigande att utfärda dylikt reglemente. Här
-
227
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
igenom skulle Kungl. Maj :t bliva oförhindrad att vidtaga förtydliganden
eller eljest redaktionella jämkningar i reglementet, såväl vid utfärdandet
som därefter. Detta förfaringssätt kom också enligt beslut vid 1948 års riksdag
till användning, då fråga var om antagande av nya avlöningsbestämmelser
för statliga och vissa icke-statliga befattningshavare. I sistnämnda
sammanhang erhöll Kungl. Maj :t vidare bemyndigande, förutom att utfärda
övergångsbestämmelser i samband med löneregleringens ikraftträdande,
att i förekommande fall ändra avlöningsbestämmelserna,
a) då skäl förelåge att utsträcka tillämpningen av enligt reglementena
för vissa grupper av tjänstemän meddelade bestämmelser till andra, i stort
sett likartade grupper,
b) då riksdagens beslut i organisations- eller anslagsfrågor föranledde
tillägg till eller ändringar i reglementenas bestämmelser, så framt dessa tilllägg
eller ändringar icke avveke från de principer, på vilka avlöningsreglementenas
bestämmelser vore byggda, samt
c) då skäl förelåge att i samband med ändringar och tillägg, som nyss
sagts, vidtaga vissa modifikationer av gällande bestämmelser.
Det nu föreslagna reglementet för statens pensionsanstalt är avsett att
tillämpas inom en mångfald olika verksamhetsområden. I och för sig synas
i stort sett samma skäl tala för att Kungl. Maj :t erhåller vissa begränsade
befogenheter att ändra bestämmelserna i förevarande reglemente som då
fråga var om nyssberörda avlöningsreglementen. Denna ordning för detaljjämkningar
i reglementet synes mig vara praktisk och ägnad att underlätta
såväl riksdagens arbete som arbetet i Kungl. Maj :ts kansli. Jag anser mig
därför böra förorda, att Kungl. Maj :t för sig utverkar bemyndiganden av
nyssnämnt slag.
Utöver pensionsreglementets utfärdande erfordras för pensionsregleringens
genomförande vissa ytterligare, av mig i det föregående i olika sammanhang
berörda åtgärder, bland dem utfärdande av bestämmelser om provisorisk
pensionsreglering för vissa personalgrupper ävensom av övergångsbestämmelser
till reglementet. Kungl. Maj :t torde böra utverka bemyndigande
för sig att vidtaga dessa ytterligare åtgärder för regleringens genomförande.
Vidare torde Kungl. Maj:t, i anslutning till vad som anförts i samband
med frågan om finansieringen av pensioneringen, böra bemyndigas att under
budgetåret 1949/50 till statens pensionsanstalts förfogande ställa medel
för de utgifter, som må bliva erforderliga för bestridande av kostnaderna
för vissa i det föregående angivna arbetsuppgifter.
Slutligen skulle påkallas riksdagens beslut för fastställande av 00 års
pensionsålder för i statens tjänst anställd ordinarie sjuksköterskepersonal
utom vid statens sinnessjukhus och statens anstalt för fallandesjuka ävensom
ordinarie barnmorskor. Härvid förutsättes, alt övergångsbestämmelser
av samma innebörd för motsvarande icke-statlig personal skulle meddelas.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, alt Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
228
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
dels bemyndiga Kungl. Maj :t
a) att utfärda reglemente för pensionering genom statens
pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare i
huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående förordats;
b)
att under de förutsättningar och i den omfattning, som
i det föregående förordats, vidtaga ändringar i sålunda utfärdat
reglemente;
c) att med iakttagande av de huvudgrunder, som i det
föregående förordats, meddela de bestämmelser i övrigt, som
erfordras för pensionsregleringens genomförande; samt
d) att under budgetåret 1949/50 till statens pensionsanstalts
förfogande ställa medel för de utgifter, som må bliva
erforderliga för bestridande av kostnaderna för vissa i det
föregående angivna arbetsuppgifter;
dels besluta, att pensionsåldern för i statens tjänst anställd
ordinarie sjuksköterskepersonal utom vid statens sinnessjukhus
och statens anstalt för fallandesjuka, ävensom
ordinarie barnmorskor från och med den 1 januari 1950
skall inträda vid utgången av den kalendermånad, varunder
60 års ålder uppnås, dock under iakttagande av övergångsbestämmelser
av i det föregående angivet innehåll.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik Skiöld.
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
229
Bilaga 1.
1914 års pensionsutrednings förslag
till
Reglemente för pensionering genom statens pensionsanstalt
av vissa icke-statliga befattningshavare.
1 avd. Huvudbestämmelser.
1 kap. Allmänna bestämmelser.
1 §•
1 mom. Detta reglemente skall, där ej annat följer av vad i femte stycket
här nedan eller i 2 § sägs, äga tillämpning å innehavare av icke-statlig
befattning, som enligt beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen må förenas med
pensionsrätt enligt reglementet.
De befattningar för vilka reglementet sålunda må gälla upptagas i reglementets
3 avd. och hänföras där till grupp A, B eller C.
För befattning, hänförd till grupp A eller B, gäller viss pensionsålder.
Befattning, hänförd till grupp C, tillsättes av Kungl. Maj :t medelst förordnande
på viss tid. För sådan befattning är pensionsålder icke bestämd.
Befattning, tillhörande grupp B, skall vara förenad med pensionsrätt allenast
under förutsättning, att densamma är registrerad hos statens pensionsanstalt
i enlighet med vad i 3 § sägs.
2 mom. Vad i detta reglemente sägs om befattningshavare skall gälla med
avseende dels å den som på grund av innehav av befattning är underkastad
reglementet, dels ock, där ej annat framgår, i tillämpliga delar å den som,
efter att ha blivit underkastad reglementet, avgått från sin befattning och
icke efter avgången innehaft anställning, förenad med tjänstepensionsrätt,
varom här nedan förmäles.
Vad i reglementet sägs om tjänste- eller familjepensionsbestämmelser skall,
där ej annat framgår, avse dels tjänste- eller familjepensionsbestämmelser,
antagna av Kungl. Maj :t och riksdagen, dels ock tjänste- eller familjepensionsbestämmelser
för riksdagens verk, vilka antagits av riksdagen eller med
stöd av dess bemyndigande utfärdats av delegerade för riksdagens verk. Såsom
tjänstepensionsbestämmelser anses icke bestämmelser om reservpension
eller däremot svarande engångsbelopp.
Med tjänste- eller familjepensionsrätt, varom i reglementet förmäles, förstås
pensionsrätt enligt i nästföregående stycke avsedda bestämmelser.
3 mom. De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpning av reglementet
utfärdas av Kungl. Maj:t eller, där Kungl. Maj:t så förordnar, av
statens pensionsanstalt.
230
Kungi. Maj.ts proposition nr 200.
2 §•
1 mom. Från reglementets tillämpning är undantagen
a) innehavare av befattning, med vilken är förenad tjänstepensionsrätt
enligt andra tjänstepensionsbestämmelser än de i reglementet innefattade,
så framt ej Kungl. Maj :t annat förordnar;
b) befattningshavare, som icke uppnått 20 års ålder; samt
c) den som allenast innehar befattning, vilken är att anse som bisyssla.
2 mom. Befattningshavare, som vid tidpunkten för tillträde av sin befattning
eller då befattningen förenades med pensionsrätt, överskridit pensionsåldern
är ock, såvitt angår denna befattning, undantagen från reglementets
tillämpning.
3 mom. Från reglementets tillämpning må genom beslut av Kungl. Maj :t
undantagas innehavare av befattning, för vilken avlöningen, beräknad enligt
av Kungl. Maj:t bestämda grunder, understiger av Kungl. Maj :t fastställt
belopp.
3 §•
1 mom. Registrering av befattning, hänförd till grupp B, sker efter beslut
av statens pensionsanstalt på framställning av befattningens huvudman.
Befattning må ej registreras med mindre
a) befattningen är av stadigvarande art och avsedd för tjänstgöring under
så stor del av året och i sådan omfattning, som kan anses normal för den
verksamhet vid vilken befattningen är inrättad;
b) huvudmannen i enlighet med därom av Kungl. Majrt meddelade föreskrifter
reglerat befattningen med avseende å befattningshavarens anställnings-
och avlöningsförhållanden, i den mån dessa icke äro i författning reglerade;
samt
c) registreringen enligt vad därom stadgats tillstyrkts av den myndighet
Kungl. Maj :t förordnar.
2 mom. Sker avvikelse från regleringsbestämmelser, som gälla för registrerad
befattning, eller underlåter huvudman för sådan befattning att
behörigen fullgöra sina förpliktelser enligt reglementet eller enligt föreskrifter,
utfärdade i anslutning till reglementet, äger statens pensionsanstalt
besluta, att befattningen icke längre skall vara registrerad och sålunda icke
vara förenad med pensionsrätt.
4 §•
Befattningshavare är berättigad att efter avgång från befattningen åtnjuta
tjänstepension eller tjänstelivränta, och i 5 § 1 mom. angiven efterlevande
till befattningshavare är berättigad att åtnjuta familjepension eller
familjelivränta, allt enligt de bestämmelser och under de villkor som innehållas
i reglementet.
I reglementet meddelas jämväl bestämmelser om huvudmannen åvilande
avgifter samt om befattningshavares avgångsskyldighet.
231
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
5 §.
1 mom. Familjepension eller familjelivränta enligt detta reglemente tillkommer
följande efterlevande till befattningshavare, nämligen
änka, som ej ingått nytt äktenskap,
frånskild hustru i fall som i 2 mom. sägs, samt
barn och adoptivbarn, vilka ej uppnått 19 års ålder.
Såsom förutsättning härför skall dock gälla, i fråga om änka eller frånskild
hustru, att äktenskapet icke ingåtts efter det befattningshavaren uppnått
en levnadsålder av 60 år, och i fråga om adoptivbarn, att adoptionen
ej ägt rum efter det befattningshavaren fyllt 50 år.
2 mom. Då befattningshavare i dom å äktenskapsskillnad förpliktas att till
sin hustru utgiva underhållsbidrag eller i skillnadsmålet visats föreligga
avtal om sådant underhållsbidrag, äger domstolen, om makarna levt tillsammans
under minst fem år och hustrun vid sammanlevnadens hävande
uppnått en ålder av minst 30 år samt det i övrigt med hänsyn till omständigheterna
finnes skäligt, förordna, att hustrun skall vara berättigad till familjepension
eller familjelivränta, som avses i detta reglemente.
Sålunda meddelat förordnande upphör att gälla, om skyldighet att utgiva
underhållsbidrag, vilket bestämts att utgå på särskilda tider, upphört eller
den bidragsberättigade trätt i nytt gifte.
Äger förordnande som nyss sagts giltighet, må sådant förordnande ej med
laga verkan meddelas till förmån för befattningshavarens hustru i senare
äktenskap.
6 §•
1 mom. Fråga om rätt att komma i åtnjutande av pension eller livränta
enligt detta reglemente prövas
a) i fall, som avses i 9 § 3 inom., 13 § 2 mom. och 14 § 1 mom., av
Kungl. Maj:t; samt
b) i andra fall av statens pensionsanstalt.
Pension eller livränta, vartill rätt föreligger, skall till sitt belopp (grundbelopp)
fastställas av statens pensionsanstalt.
Sökande av pension eller livränta åligger att styrka sådana för pensionsanstalten
icke kända omständigheter, som böra tagas i betraktande vid
prövningen av pensionsfrågan.
2 mom. Då pension eller livränta fastställes, skall skriftligt bevis därom
tillställas de till förmånen berättigade.
3 mom. Pension eller livränta utbetalas av statens pensionsanstalt månadsvis
i efterskott. I fråga om förmån, som tillkommer den som flyttat ur
riket, må längre betalningstermin än månad — dock ej längre än ett år —
tillämpas. Utan hinder av vad sålunda stadgats äger pensionsanstalten efter
förmånstagarens frånfälle förskottsvis utbetala återstående pensions- eller
livräntebelopp.
232
Kungl. Maj-.ts proposition nr 200.
2 kap. Om pensionsklasser, avgiftunderlag och pensionsunderlag.
7 §•
1 mom. För tillämpning av detta reglemente skall befattning vara hänförd
till viss här nedan angiven pensionsklass, befattning, tillhörande grupp
A eller B, någon av pensionsklasserna 1: 1—1: 40 och befattning, tillhörande
grupp C, någon av pensionsklasserna 2: 1—2: 19. För befattningen skola därvid
gälla de avgiftsunderlag, tjänstepensionsunderlag och familjepensionsunderlag
som äro angivna för vederbörande pensionsklass.
Pensions-
klass
Avgifts-
underlag
Tjänste-
Famiije-
Pensions-
klass
Avgifts-
underlag
Tjänste-
Familje-
pensionsunderlag
pensionsunderlag
kronor
kronor
1:1
225
2 292
1008
1:31
995
9168
3 576
1:2
232
2 352
1056
1:32
1039
9 564
3 696
1:3
242
2 436
1104
1:33
1077
9 912
3 804
1:4
252
2 520
1152
1:34
1115
10 248
3 912
1:5
265
2 640
1200
1:35
1 153
10 584
4 020
1:6
280
2 772
1248
1:36
1191
10 920
4128
1:7
297
2 904
1296
1:37
1229
11 256
4 224
1:8
313
3 048
1 356
1:38
1267
11592
4 320
1:9
331
3 204
1404
1:39
1305
11928
4 404
1: 10
350
3 372
1464
1:40
1343
12 264
4 488
1:11
368
3 528
1524
1: 12
386
3 696
1584
2:1
812
7 548
3 048
1:13
403
3 852
1632
2:2
857
7 944
3180
1:14
420
4 008
1692
2:3
902
8 340
3 312
1:15
438
4152
1 764
2:4
947
8 736
3 432
1:16
455
4 308
1836
2:5
992
9144
3 564
1:17
474
4 476
1908
2:6
1037
9 552
3 696
1: 18
493
4 644
1980
2:7
1083
9 960
3 816
1:19
515
4 860
2 064
2:8
1 128
10 356
3 948
1: 20
540
5112
2148
2:9
1173
10 764
4 080
1:21
572
5 412
2 232
2:10
1218
11160
4 200
1:22
606
5 712
2 340
2: 11
1 263
11556
4 308
1: 23
642
6 024
2 484
2:12
1308
11964
4 416
1:24
679
6 360
2 628
2:13
1354
12 312
4 512
1:25
721
6 744
2 772
2:14
1399
12 516
4 608
1:26
765
7128
2 916
2:15
1444
12 708
4 716
1:27
811
7 536
3 048
2:16
1489
12 912
4 812
1:28
857
7 944
3180
2: 17
1557
13 212
4 968
1:29
904
8 364
3 312
2:18
1625
13 512
5112
1:30
951
8 772
3 444
2:19
1692
13 812
5 268
Pensionsklass, till vilken befattning skall vara hänförd, angives i 3 avd.
eller bestämmes, om pensionsklassen ej är där angiven, av statens pensionsanstalt.
233
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
2 mom. Då statens pensionsanstalt har att bestämma pensionsklass för
befattning skall tillses att tjänstepensionsunderlaget för befattningen kommer
att överensstämma med begynnelseunderlaget för annan i avlöningshänseende
eller eljest jämförlig befattning, som är förenad med pensionsrätt
enligt tjänstepensionsbestämmelser, likartade med de i detta reglemente
innefattade. Pensionsunderlaget må dock icke överstiga vare sig sagda begynnelseunderlag
eller, så framt Kungl. Maj :t ej annat medgiver, tjänstepensionsunderlaget
för befattning hänförd till pensionsklass 1: 34.
Vid tillämpning av vad i nästföregående stycke sägs skall såsom med befattningen
i avlöningshänseende närmast jämförlig anses tjänst i lönegrad,
för vilken slutavlöningen utgår,
a) där fråga är om befattning, för vilken bestämts, att slutavlöningen
skall motsvara den för viss löneklass i löneplan nr 1 i statens löneplansförordning
utgående lönen, enligt denna löneklass, samt
b) där fråga är om annan befattning, enligt den högsta löneklass i löneplan
nr 1 i statens löneplansförordning för vilken den högsta möjliga lönen
icke överstiger motsvarande slutavlöning för befattningen.
I fråga om befattning, för vilken i andra stycket angiven slutavlöning understiger
lönen eller, såvitt angår i andra stycket b) avsedd befattning, den
högsta möjliga lönen enligt löneklass 4 i förenämnda löneplan, skall så anses,
som om tjänst med slutavlöning enligt någon av löneklasserna 1, 2 eller
3 i löneplan nr 1 vore förenad med tjänstepensionsrätt och alt begynnelseunderlaget
därvid motsvarar tjänstepensionsunderlaget enligt 1 mom. för
pensionsklasserna 1:1, 1:2 respektive 1: 3. Befattning, för vilken avlöningen
understiger lönen respektive högsta möjliga lönen enligt löneklass 1 i
löneplan nr 1, må dock hänföras till pensionsklass 1: 1.
3 kap. Om avgifter.
8 §.
1 mom. Huvudman är skyldig att för befattningshavare erlägga fortlöpande
avgift, bestående av grundavgift och, i förekommande fall, rörlig tilläggsavgift.
Där ej Kungl. Maj :t annat förordnar, skola avgifterna inbetalas till
statens pensionsanstalt i den ordning anstalten bestämmer.
2 mom. Fortlöpande avgift skall erläggas för tid från och med den dag,
befattningshavaren blir underkastad detta reglemente intill dess avgång
från befattningen äger rum, dock ej för tid, för vilken enligt 19 § 1 mom.
2—3 styckena avdrag skall göras vid beräkning av tjänstår, och ej heller
för tid, under vilken befattningshavaren varit tjänstledig för offentligt uppdrag
eller militärtjänstgöring.
3 mom. Grundavgiftens belopp för år räknat motsvarar det avgiftsunderlag
som gäller för vederbörande befattning eller, såvitt angår tid, då avdrag
vid beräkning av tjänstår skall göras enligt 19 § 1 mom. fjärde stycket,
avgiftsunderlaget minskat med ett mot nedsättningen av tjänstgöringstiden
svarande belopp.
234
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Rörlig tilläggsavgift beräknas å beloppet av den grundavgift som huvudmannen
har att erlägga. Sådan tilläggsavgift skall utgå under samma förutsättningar
och med beräkning enligt samma procenttal, som gälla angående
höjning av månadslön, angiven i de i statens löneplansförordning intagna
grundlönetabellerna. Härvid skall tillämpas det procenttal som gällde för
kvartalet näst före det under vilket avgiften skall inbetalas.
4 mom. Angående erläggande av engångsavgift för beredande av rätt till
särskild tjänstårsberäkning i vissa fall stadgas i 19 § 3 och 4 mom.
Engångsavgift skall motsvara hälften av det enligt försäkringstekniska,
av Kungl. Maj :t fastställda grunder bestämda sammanlagda värdet vid betalningstillfället
av dels den del av tjänstepensionen dels ock den del av
familjepensionen som beräknas hänföra sig till den särskilda tjänstårsberäkningen,
beträffande vardera pensionen dock lägst den pensionsökning
som tjänstårsberäkningen beräknas medföra. Därvid skall i pension ingående
rörligt tillägg beräknas med tillämpning av det vid betalningstillfället
gällande procenttal som i 3 mom. andra stycket sägs.
4 kap. Om avgångsskyldighet.
9 §•
1 mom. Så framt ej annat följer av vad nedan i 2 mom. sägs, är befattningshavare
skyldig att avgå från sin befattning, därest han
a) i fråga om innehavare av befattning, hänförd till grupp A eller B, uppnått
den för honom gällande pensionsåldern;
b) till följd av olycksfall i tjänsten befinnes för framtiden oförmögen att
på tillfredsställande sätt sköta sin befattning; eller
c) till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i annat fall än under b) sägs
eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes för framtiden oförmögen
att på tillfredsställande sätt sköta sin befattning.
2 mom. I fråga om befattningshavare, som avses i 1 mom. a), må den
myndighet eller huvudman, som äger meddela avsked eller entledigande från
befattningen, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva anstånd med avgång
efter pensionsålderns inträde, så länge befattningshavaren är fullt tjänstduglig,
dock icke längre tid än sammanlagt tre år.
Medgivande, som i nästföregående stycke sägs, må dock i fråga om befattningshavare,
för vilken meddelande av avsked eller entledigande ankommer
på annan än statlig myndighet, lämnas allenast under förutsättning, att det
tillstyrkts av den myndighet, Kungl. Maj:t förordnar.
3 mom. Befattningshavare, som icke kan från sin befattning uppsägas,
må, där ej sådant fall är för handen, varom i 1 mom. förmäles efter medgivande
av Kungl. Maj :t entledigas eller, där entledigandet ankommer på
Kungl. Maj :t, av Kungl. Maj:t entledigas, därest han
235
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
a) där fråga är om befattningshavare, som avses i 1 mom. a), befinnes
urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden och
högst fem år återstå till pensionsålderns inträde; eller
b) genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till förfarande, varå avsättning
kunnat följa, men jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen förklarats fri från
ansvar.
10 §.
För innehavare av befattning, hänförd till grupp A eller B, inträder pensionsåldern
vid utgången av den kalendermånad under vilken befattningshavaren
uppnår den för befattningen i 3 avd. angivna levnadsåldern.
11 §•
Med olycksfall i tjänsten förstås sådant vid utövande av befattning, som
är förenad med tjänstepensionsrätt enligt detta reglemente eller andra
tjänstepension sbestämmelser, eller eljest vid fullgörande av uppdrag i statens
tjänst inträffat olycksfall, som enligt allmän lag är att hänföra till
olycksfall i arbete.
Vad i reglementet stadgas om olycksfall i tjänsten skall äga tillämpning
jämväl där befattningshavaren på grund av befattning eller uppdrag, som
i nästföregående stycke sägs, blivit utsatt för våld eller annan misshandel
eller i befattningen eller uppdraget ådragit sig sådan yrkessjukdom, varom
förmäles i gällande lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar.
12 §.
1 mom. Beträffande innehavare av befattning, hänförd till grupp C, skall
frågan om befattningshavarens rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension,
där sådan fråga förekommer, avgöras i sammanhang med beslut om
förordnandes upphörande, så ock då meddelat förordnande utlöper utan att
efterföljas av förnyat förordnande.
2 mom. Beträffande innehavare av befattning, hänförd till grupp A eller
B, må beslut om avsked eller entledigande icke meddelas utan att frågan
om befattningshavarens rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension, där
sådan fråga förekommer, dessförinnan avgjorts eller i samband med beslutet
avgöres.
Underlåter befattningshavare, som i nästföregående stycke avses, att söka
avsked eller entledigande, ändock att enligt vederbörande myndighets eller
huvudmans beprövande förhållande föreligger, som enligt 9 § 1 mom. bör
föranleda hans avgång, ankommer på myndigheten eller huvudmannen att
föranstalta om prövning av frågan om befattningshavarens rätt att komma
i åtnjutande av tjänstepension samt att, därest pensionsrätt prövats föreligga,
entlediga befattningshavaren eller hemställa om hans entledigande.
3 mom. I fall, varom förmäles i 9 § 3 mom., må beslut om entledigande
eller medgivande av entledigande icke meddelas utan att befattningshavaren
erhållit tillfälle alt inkomma med yttrande i ärendet.
236
Kungl. Maj.ts proposition nr 200-
5 kap. Om tjänstepension.
13 §.
1 mom. Innehavare av befattning, hänförd till grupp A eller B, är, där ej
annat följer av 15 § första stycket, vid avgång från befattningen berättigad
att komma i åtnjutande av tjänstepension
a) därest han uppnått den för honom gällande pensionsåldern och sådant
fall, som under b) eller c) sägs, icke föreligger (ålderspension);
b) i fall, som avses i 9 § 1 mom. b) (invalidpension); och
c) i fall, som avses i 9 § 1 mom. c), så ock då befattningshavaren entledigats
med tillämpning av bestämmelserna i 9 § 3 mom. (sjukpension).
Härvid skall dock iakttagas, att befattningshavare icke må komma i åtnjutande
av invalid- eller sjukpension för den befattning från vilken avgång
sker, därest han inom ett år från tidpunkten för tillträde av befattningen
eller för ingivande av framställning om befattningens registrering blivit avgångsskyldig
enligt 9 § 1 mom. b) eller c), samt det förhållande som föranlett
avgångsskyldigheten förelegat vid nämnda tidpunkt och då uppenbarligen
varit känt för befattningshavaren eller huvudmannen. Befattningshavaren
skall i här avsett fall anses ha vid avgången kvarstått i sådan med
pensionsrätt enligt reglementet förenad befattning, från vilken han må ha
övergått till förstnämnda befattning.
2 mom. I 1 mom. avsedd befattningshavare, som tidigast fem år före pensionsålderns
inträde frivilligt avgår från sin befattning, må kunna av Kungl.
Maj :t medgivas rätt att därvid komma i åtnjutande av tjänstepension (förtidspension),
därest avgången finnes icke vara stridande mot det allmännas
intressen och under förutsättning tillika, att han innehar minst det antal
tjänstår som erfordras för erhållande av hel pension.
Vid tjänstårsberäkning för det ändamål som i nästföregående stycke avses
skola tjänståren beräknas utan iakttagande av bestämmelserna i 19 §
1 mom. andra stycket och 4 mom. eller de motsvarande bestämmelser som
skola tillämpas vid beräkning av tjänstår enligt 19 § 2 mom.
14 §.
1 mom. Innehavare av befattning, hänförd till grupp C, äger, där ej annat
följer av 2 mom. här nedan eller 15 § första stycket, rätt att vid avgång från
befattningen komma i åtnjutande av tjänstepension (förordnandepension),
a) därest befattningen av honom innehafts minst 12 år i oavbruten följd;
b) i fall, som avses i 9 § 1 mom. b) eller c) eller 9 § 3 mom. b); samt
c) därest — utan att sådant fall är för handen, som avses i a) eller b)
här ovan — förordnandet utlöper och av annan anledning än av befattningshavaren
därom uttryckt önskan icke efterföljes av förnyat förordnande samt
befattningshavaren vid förordnandets utlöpande under sammanlagt minst
Kungl. Maj.ts proposition nr 200. 237
6 år i oavbruten följd innehaft med rätt till förordnandepension förenad
befattning.
1 denna paragraf avsedd befattningshavare, vars förordnande efter det han
uppnått en levnadsålder av 60 år på grund av därom av honom uttryckt
önskan upphäves innan befattningen av honom innehafts 12 år i oavbruten
följd, må kunna av Kungl. Maj :t medgivas rätt att komma i åtnjutande av
förordnandepension, därest avgången finnes icke vara stridande mot det allmännas
intressen och under förutsättning tillika
a) att han samtidigt med frånträdande av anställning, som avses i 13 §,
tillträdde och därefter i oavbruten följd innehaft befattning av det slag varom
i denna paragraf är fråga; samt
b) att han vid frånträdandet av nämnda anställning kunde tillgodoräkna
så stort antal tjänstår, att detta utökat med den tid han innehaft befattning
av det slag varom i denna paragraf är fråga uppgår till minst 30 år.
Bestämmelserna i nästföregående stycke skola äga tillämpning även i fall,
då förnyat förordnande icke meddelas på grund av att befattningshavaren
därom uttryckt önskan.
Jämväl i annat fall än ovan sagts äger befattningshavare, vilken samtidigt
med frånträdande av tidigare innehavd, med rätt till förordnandepension
förenad befattning tillträtt och därefter i oavbruten följd innehaft annan
sådan befattning, vid avgång rätt att komma i åtnjutande av förordnandepension
under förutsättning, att han skulle ha varit berättigad till dylik
pension för den tidigare befattningen, om han kvarstått i denna intill tiden
för avgången.
2 mom. Den som vid avgång från befattning, som i denna paragraf avses,
kvarstår i eller övergår till annan med tjänstepensionsrätt förenad befattning
må ej komma i åtnjutande av förordnandepension för förstnämnda
befattning.
15 §.
Har befattningshavare genom beslut, som vunnit laga kraft, blivit dömd
till avsättning eller till följd av tjänstefel skild från befattning, som är förenad
med pensionsrätt enligt detta reglemente, eller från befattning i statens
tjänst eller från annan befattning, som är förenad med tjänstepensionsrätt,
eller har han genom lagakraftägande beslut blivit för förbrytelse i tidigare innehavd
befattning av sådant slag dömd, i stället för till avsättning, till straff
enligt 2 kap. 17 § strafflagen, må han ej komma i åtnjutande av tjänstepension.
Där beträffande befattningshavare beslut, som i nästföregående stycke avses,
meddelats men ej vunnit laga kraft, eller befattningshavare hålles häktad
för brott, vilket kan föranleda, att han dömes till avsättning eller i stället
för avsättning till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, eller befattningshavare
av polismyndighet kvarhålles såsom misstänkt för sådant brott, må
frågan om befattningshavarens rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension
icke upptagas till prövning, så länge sådant förhållande föreligger.
238
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
16 §.
1 mom. Tjänstepension utgöres av grundbelopp samt, i förekommande
fall, rörligt tillägg.
2 mom. Tjänstepension utgår från och med dagen näst efter den, då avgång
från befattningen ägt rum, till och med den dag, då en månad förflutit
efter pensionstagarens frånfälle.
Såsom undantag härifrån skall dock gälla, dels att den som dömts till
mistning på viss tid av innehavd befattning icke må åtnjuta pension för befattningen
före utgången av nämnda tid, dels ock att, där i fråga om pensionstagare
sådant beslut föreligger, som i 15 § första styckte avses, pensionen
skall upphöra att utgå från och med månaden näst efter den under vilken
beslutet vunnit laga kraft.
Vid tillämpning av bestämmelsen i första stycket iakttages att för tiden
efter frånfället utgående pensionsbelopp icke må sammanlagt överstiga 800
kronor.
3 mom. Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är
föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff, eller
ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast en
tredjedel av den pension som eljest skolat till honom utgå.
Har pensionstagare anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av honom,
må statens pensionsanstalt kunna medgiva sådan anhörig rätt att uppbära
det förverkade pensionsbeloppet eller del därav.
17 §.
1 mom. Storleken för år räknat av tjänstepensionens grundbelopp bestämmes,
där ej annat föranledes av stadgandena i 2—3 mom. här nedan, dels
av det tjänstepensionsunderlag som enligt föreskrifterna i 18 § skall för befattningshavaren
tillämpas, dels ock av den tid befattningshavaren enligt
19 § äger tillgodoräkna såsom tjänstår eller, såvitt angår förordnandepension,
av den tid befattningshavaren innehaft den med rätt till sådan pension
förenade befattningen, allt enligt de närmare bestämmelser som meddelas
i 20—24 §§.
2 mom. Har innehavare av befattning, hänförd till grupp A eller B, tidigare
under sammanlagt minst 12 år i oavbruten följd innehaft med rätt till
förordnandepension enligt detta reglemente förenad befattning och åtnjuter
han icke tjänstepension för sistnämnda befattning, skall vid bestämmande
av tjänstepensionens grundbelopp iakttagas, att detsamma icke må understiga
grundbeloppet av tjänstepension för den tidigare innehavda befattningen,
beräknat enligt de grunder som för befattningshavaren gällde vid förordnandets
upphörande.
3 mom. Beräknat grundbelopp, som icke utgöres av helt med 12 jämnt
delbart krontal, jämkas till närmast högre sådant tal.
18 §.
1 mom. Såsom tjänstepensionsunderlag skall, där ej annat föranledes av
stadgandena i 2—3 mom. här nedan, vid bestämmande av tjänstepension för
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
239
tiden intill den månad varunder pensionstagaren uppnår 67 års ålder tilllämpas
det belopp (begynnelseunderlag) som enligt 7 § 1 mom. gäller såsom
tjänstepensionsunderlag för den befattning från vilken avgången sker
samt för tiden därefter det belopp (slutunderlag) som erhålles genom minskning
av begynnelseunderlaget med 792 kronor, så framt ej Kungl. Maj :t i
särskilt fall förordnar om lägre avdrag.
2 mom. I fråga om sådan till grupp A eller B hänförd befattning, för vilken
den i 10 § avsedda levnadsåldern understiger 55 år, skola såsom tjänstepensionsunderlag
tillämpas de belopp som erhållas genom minskning av de
i 1 mom. omförmälda underlagsbeloppen med det belopp som här nedan angives
för den pensionsklass till vilken befattningen är hänförd.
Pensionsklass
Minskningsbelopp
kronor
1:1 —1:15
108
1: 16—1: 19
120
1:20—1:23
168
1: 24—1: 28
192
1: 29-1: 40
204
3 mom. Har pensionsavgång skett från befattning, hänförd till grupp
A eller B, och har befattningen innehafts under kortare tid än tre år före
pensionsålderns inträde eller, i fråga om befattningshavare som avgår med
rätt till förtidspension, tre år före avgången, må, där ej Kungl. Maj :t annorlunda
förordnar, vid bestämmande av ålders- respektive förtidspension
icke tillämpas högre begynnelse- eller slutunderlag än som motsvarar en
tredjedel av sammanlagda beloppet av de högsta begynnelse- respektive slutunderlag
vilka må ha varit för befattningshavaren gällande under vart och
ett av de närmast före pensionsålderns inträde eller avgången med förtidspension
förflutna tre åren på grund av därunder innehavd, med tjänstepensionsrätt
förenad anställning.
19 §.
1 mom. Vid bestämmande av tjänstepension må, i den mån ej annat följer
av vad nedan i detta moment eller 4 mom. sägs, såsom tjänstår tillgodoräknas
tid före pensionsålderns inträde, under vilken befattningshavaren
varit underkastad detta reglemente.
Vid tjänstårsberäkningen skall avdrag göras för lid, under vilken befattningshavaren
varit tjänstledig eller eljest icke tjänstgjort å befattningen.
Avdrag skall dock icke göras för tid, under vilken befattningshavaren
a) åtnjutit semester eller ferier eller ock varit tjänstledig för offentligt
uppdrag eller militärtjänstgöring eller för att som vikarie uppehålla annan
med tjänstepensionsrätt förenad befattning;
b) med bibehållande av minst hälften av de för befattningen bestämda
kontanta avlöningsförmånerna varit tjänstledig till följd av olycksfall i
240
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
tjänsten eller behörigen styrkt sjukdom eller för enskild angelägenhet av
vikt under högst 15 dagar av ett och samma kalenderår eller för havandeskap
eller barnsbörd, i den mån tjänstledigheten därför icke omfattar mer
än 120 dagar och icke infaller efter 120 :e dagen från förlossningen, eller
ock varit ledig till följd av tjänstgöringsförbud till förekommande av smittas
spridande.
På prövning av statens pensionsanstalt beror, huruvida befattningshavare
i andra fall av tjänstledighet än i nästföregående stycke sägs må med hänsyn
till vad i fråga om jämförlig ledighet gäller enligt tjänstepensionsbestämmelser
för statens tjänstemän befrias från avdrag vid tjänstårsberäkningen.
Där ledighet, som enligt vad här ovan stadgas skall föranleda avdrag vid
tjänstårsberäkningen, icke omfattat all tjänstgöringstid under den kalendertid
ledigheten varat, skall avdrag göras endast för så stor del av kalendertiden,
som svarar mot nedsättningen i tjänstgöringstiden.
2 mom. Såsom tjänstår må jämväl, i den mån ej annat följer av vad i
andra stycket eller 4 mom. sägs, tillgodoräknas dels tid, varunder befattningshavare
varit underkastad andra tjänstepensionsbestämmelser än de i
detta reglemente innefattade, i den omfattning sådan tid enligt berörda bestämmelser
med därtill hörande övergångsstadganden fått tillgodoräknas,
dels ock tid i övrigt, vilken befattningshavaren ägt räkna såsom tjänstår
enligt de andra tjänstepensionsbestämmelser med övergångsstadganden vilka
han sålunda varit senast underkastad, allt dock endast i den mån tiden ej
tillgodoräknats enligt föreskrifterna i 1 och 3 mom.
Vid beräkning av tjänstår enligt nästföregående stycke skall iakttagas
att av tid varunder befattningshavare innehaft beställning å reservstat må
tillgodoräknas allenast tid för i beställningen fullgjord tjänstgöring, såframt
ej Kungl. Maj :t annat medgiver.
3 mom. I fråga om innehavare av befattning, hänförd till grupp A eller
B, beror på prövning av statens pensionsanstalt huruvida tid, under vilken
befattningshavaren innehaft i 3 avd. upptagen befattning men för vilken
tjänstår ej tillgodoräknas enligt 1 eller 2 mom. och för vilken ej heller med
tjänste- eller familjepensionsrätt enligt detta reglemente jämförlig förmån
tillförsäkrats honom, skäligen må, under förutsättning att huvudmannen
härför erlägger engångsavgift enligt 8 § 4 mom., tillgodoräknas såsom tjänstår.
Dylik tjänstårsberäkning må dock medgivas högst i den omfattning som
erfordras för beredande av hel ålderspension.
Under förutsättning av Kungl. Maj :ts medgivande och på de särskilda
villkor, Kungl. Maj :t kan finna skäligt fastställa, må vad i nästföregående
stycke stadgas tillämpas även med avseende å tid, under vilken befattningshavare
i annat fall fullgjort uppdrag eller arbete i eller utom statens tjänst.
4 mom. Har för innehavare av befattning, hänförd till grupp A eller B,
tjänstepensionsunderlaget under någon del av den tid han enligt 1—3 mom.
skulle ägt tillgodoräkna såsom tjänstår varit lägre än det vid avgången för
honom gällande tjänstepensionsunderlaget, skall, där ej annat följer av vad
i tredje stycket här nedan sägs, såsom inskränkning i tjänstårsberäknings
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
241
rätten gälla, att varje sådan deltid må tillgodoräknas allenast till så stor del
som det lägre tjänstepensionsunderlaget utgör av det vid avgången gällande.
Vid tillämpning av vad i nästföregående stycke stadgas skall iakttagas:
a) att under tid, som avses i 2 mom., tjänstepensionsunderlaget skall anses
ha varit det vilket enligt detta reglemente blivit för befattningshavaren
gällande närmast efter utgången av sådan tid;
b) att under tid, som tillgodoräknas enligt 3 inom., tjänstepensionsunderlaget
skall anses ha varit det vilket gällde för befattningshavaren, då i sagda
moment omförmäld engångsavgift erlades; samt
c) att där tjänstepensionsunderlaget för befattning höjts på grund av en
av Kungl. Maj :t och riksdagen beslutad löne- eller pensionsreglering, det
högre underlaget skall, därest och i den mån i samband med beslutet därom
förordnats, anses ha varit gällande under den föregående tid varunder befattningshavaren
innehaft sådan befattning, som med löne- eller pensionsregleringen
avses.
På prövning av statens pensionsanstalt beror, huruvida huvudman genom
erläggande av engångsavgift, som i 8 § 4 mom. sägs, må bereda befattningshavare
rätt att tillgodoräkna sig tjänstår för i första stycket avsedd tid,
som om tjänstepensionsunderlaget under tiden varit det vilket gäller för
befattningshavaren då engångsavgiften erlägges. I fråga om här avsedd
tjänstårsberäkningsrätt skall vad i 3 mom. första stycket andra punkten sägs
äga motsvarande tillämpning.
20 §.
Grundbeloppet av ålderspension bestämmes enligt följande grunder. Därest
det för befattningshavaren enligt 19 § beräknade antalet tjänstår är minst
så stort, som motsvarar den för befattningen gällande tjänståldern, utgår
hel pension, vars grundbelopp är lika med begynnelse- respektive slutunderlaget.
Är tjänstårens antal mindre än nu sagts, utgår avkortad pension, vars
grundbelopp motsvarar så stor del av begynnelse- respektive slutunderlaget,
som antalet fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår utgör av det antal
fjärdedels år som innehålles i tjänståldern.
Med tjänstålder skall, där ej annat följer av vad i 3 avd. angives, förstås
30 tjänstår.
21 §.
Grundbeloppet av invalidpension motsvarar det för befattningshavaren
tillämpliga begynnelse- respektive slutunderlaget, dock högst grundbeloppet
av den ålderspension som skulle ha tillkommit befattningshavaren, därest
han under oförändrade förhållanden kunnat kvarstå i sin befattning till pensionsålderns
inträde.
22 §.
Grundbeloppet av sjukpension bestämmes enligt de i 20 § angivna grunderna.
Grundbeloppet skall dock utgöra lägst 75 procent av begynnelserespektive
slutunderlaget, i den mån beloppet icke härigenom överstiger
16 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 200.
242
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
grundbeloppet av den ålderspension som skulle ha tillkommit befattningshavaren,
därest han under oförändrade förhållanden kunnat kvarstå i sin
befattning till pensionsålderns inträde.
23 §.
Grundbeloppet av förtidspension bestämmes enligt de i 20 § angivna grunderna
men skall för tiden intill den tidpunkt vid vilken pensonsåldern skulle
ha inträtt vara minskat med så stor del, som antalet vid avgångstillfället till
nämnda tidpunkt återstående fulla eller påbörjade fjärdedelar av år utgör
av det antal sjättedels år som innehålles i tjänståldern.
24 §.
Grundbeloppet av förordnandepension motsvarar
a) där befattningen innehafts minst 12 år och sådant fall ej är för handen,
som nedan under b) sägs, ävensom där avgången är föranledd av
olycksfall i tjänsten, det för befattningen gällande begynnelse- respektive
slutunderlaget (grundbelopp av hel pension);
b) där befattningshavare, som innehaft befattningen minst 12 men icke
18 år och ej uppnått en levnadsålder av 55 år, på grund av därom av honom
uttryckt önskan får förordnandet å befattningen upphävt eller vid utlöpande
av förordnandet icke får detsamma förnyat, begynnelse- respektive
slutunderlaget minskat med en sjättedel för varje påbörjat antal av fem år,
varmed levnadsåldern vid avgången understiger 55 år, dock med högst tre
sjättedelar (grundbelopp av avkortad pension vid frivillig avgång);
c) eljest begynnelse- respektive slutunderlaget minskat med 1/160 för
varje full fjärdedel av år, varmed tjänstetiden understiger 12 år, dock med
högst 24/160 (grundbelopp av avkortad pension).
I fråga om den som vid befattningens tillträdande innehade annan med
tjänstepensionsrätt förenad befattning skall iakttagas, att grundbeloppet ej
må understiga det belopp vartill det skulle ha beräknats, om befattningshavaren
intill tiden för avgången kvarstått i sin förra befattning och det för
denna gällande tjänstepensionsunderlaget varit ökat med hälften av det belopp
varmed detta underlag må understiga tjänstepensionsunderlaget för
den befattning från vilken avgången sker. Härvid skall i fall, där den tidigare
befattningen varit hänförd till grupp A eller B, pensionsåldern i densamma
anses ha inträtt vid den tidpunkt, då befattningshavaren avgår
med rätt till förordnandepension.
Där pensionsrätten är grundad på föreskriften i 14 § 1 mom. fjärde stycket,
skall grundbeloppet, oavsett ovan meddelade bestämmelser, beräknas,
som om befattningshavaren intill tiden för avgången kvarstått i den tidigare
befattning som i nämnda författningsrum avses.
25 §.
1 mom. Å tjänstepensions grundbelopp utgår rörligt tillägg under samma
förutsättningar och med beräkning enligt samma procenttal, som gälla an
-
Kungl. Maj ds proposition nr 200.
243
gående höjning av månadslön, angiven i de i statens löneplansförordning
intagna grundlönetabellerna.
2 mom. Rörligt tillägg beräknas å det grundbelopp för månad, varmed
pension utgår före 67 års ålder.
Härvid skall dock iakttagas, att tillägg ej beräknas å belopp, varmed
grundbeloppet överstiger 800 kronor.
6 kap. Om familjepension.
26 §.
1 mom. Familjepension tillkommer i 5 § omförmäld efterlevande till den
som vid sin död ägde pensionsrätt enligt reglementet på grund av då innehavd
befattning eller åtnjöt eller ägde rätt att komma i åtnjutande av
tjänstepension enligt reglementet.
2 mom. Angående fördelning av familjepension mellan två eller flera familj
epensionsberättigade stadgas i 28 § 3 mom.
27 §.
1 mom. Familjepension utgöres av grundbelopp samt, i förekommande
fall, rörligt tillägg.
2 mom. Familjepension utgår till därtill berättigad från och med dagen
näst efter den, då befattningshavaren avlidit, eller, i fråga om pension till
barn, som födes efter faderns död, från och med den dag under vilken barnet
fötts till och med utgången av månaden näst efter den under vilken pensionstagaren
avlider eller, där pensionsrätten upphör av annan anledning,
till och med utgången av den månad under vilken rätten upphört.
3 mom. Vad i 16 § 3 mom. stadgas om tjänstepension skall äga tillämpning
även i fråga om familjepension.
28 §.
1 mom. Storleken för år räknat av familjepensionens grundbelopp bestämmes
enligt grunder, som angivas i 2 mom. här nedan, i förhållande till
ett vid befattningshavarens död för honom gällande familjepensionstal, varom
stadgas i 29 §.
2 mom. Vid familjepensionens fastställande beräknas grundbeloppet sålunda,
att det motsvarar,
a) då endast en familjepensionsberättigad finnes eller då de pensionsberättigade
utgöras av änka och frånskild hustru: familjepensionstalet;
b) då de pensionsberättigade utgöras av änka eller frånskild hustru samt
barn eller av änka och frånskild hustru samt barn: familjepensionstalet
ökat med 50 procent, om endast ett barn finnes, och eljest därutöver med
20 procent för varje ytterligare barn; samt
c) då de pensionsberättigade utgöras av två eller flera barn: familjepensionstalet
ökat med 50 procent, om barnen äro två, och eljest därutöver
med 20 procent för varje ytterligare barn.
244
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Sker efter familjepensionens fastställande ändring beträffande antalet
familjepensionsberättigade, skall med tillämpning av de i nästföregående
stycke angivna grunderna bestämmas nytt grundbelopp för familj epensionen
att tillämpas från och med den i 27 § 2 mom. stadgade tidpunkt, då
familjepensionsrätt inträtt eller upphört.
3 mom. Finnas två eller flera familjepensionsberättigade, skall det på
varje tid belöpande grundbeloppet mellan dem fördelas sålunda,
att av grundbelopp, som är gemensamt för änka eller frånskild hustru
samt barn eller för änka och frånskild hustru samt barn, änkan eller den
frånskilda hustrun respektive änkan jämte den frånskilda hustrun äga
åtnjuta så stor del, som motsvarar 80 procent av familjepensionstalet
dock att frånskild hustru, som äger pensionsrätt jämte den avlidnes barn
i annat gifte, icke må åtnjuta större del än som motsvarar 40 procent av
familjepensionstalet — samt barnet eller barnen återstoden,
samt att av grundbelopp eller del därav, som är gemensamt för änka och
frånskild hustru eller för två eller flera barn, änkan och den frånskilda
hustrun respektive barnen äga taga lika del.
Har i följd därav, att frånskild hustru underlåtit att göra ansökning om
pension, till annan familjepensionsberättigad utbetalts större belopp än han
enligt här stadgade grunder bort erhålla, skall därvid bero.
29 §.
1 mom. Familjepensionstalet bestämmes, där ej annat föranledes av vad
i 2—4 mom. sägs, dels av det familjepensionsunderlag som enligt 7 § 1 mom.
var gällande för den befattning som befattningshavaren innehade vid sin
död eller från vilken han dessförinnan avgått med rätt till tjänstepension
enligt detta reglemente, dels ock av antalet tjänstår, varom förmäles i 30 §,
allt enligt grunder, motsvarande dem som enligt 20 § gälla för beräkning av
grundbeloppet av ålderspension i förhållande till tjänstepensionsunderlaget.
2 mom. Förelåg beträffande avliden befattningshavare sådant fall, som
avses i 17 § 2 inom., skall vad i nämnda författningsrum föreskrives angående
bestämmande av tjänstepensions grundbelopp äga motsvarande tilllämpning
vid fastställande av familjepensionstalet.
3 mom. Där fråga är om familjepension för befattning, hänförd till grupp
C, skall vid bestämmande av familj epensionstal särskilt iakttagas
a) att tjänståldern skall anses utgöra 20 år;
b) att pensionsåldern skall anses inträda vid utgången av den månad
under vilken befattningshavaren uppnått eller skulle ha uppnått en ålder
av 65 år;
c) att, där den avlidne vid befattningens tillträdande innehade annan
med familj epensionsrätt förenad befattning, familjepensionstalet ej må understiga
det belopp vartill det skulle ha beräknats, om befattningshavaren
intill dödsfallet eller avgången från förstnämnda befattning kvarstått i den
tidigare befattningen; samt
d) att, där den avlidne åtnjöt tjänstepension enligt 14 § 1 mom. fjärde
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
245
stycket, familjepensionstalet skall, oavsett bestämmelserna i övrigt i denna
paragraf, beräknas, som om befattningshavaren intill avgången kvarstått i
den tidigare befattning som i nämnda författningsrum avses.
4 mom. Beräknat familjepensionstal, som icke utgör helt krontal, jämkas
till närmast högre sådant tal.
30 §.
Vid bestämmande av familjepensionstal räknas såsom tjänstår
a) tid, som tillgodoräknas såsom tjänstår enligt 19 §, dock ej tid, varunder
befattningshavare varit underkastad allenast tjänstepensionsbestämmelser
men icke familjepensionsbestämmelser;
b) tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår enligt familjepensionsreglementet
för prästerskapet, där icke tiden till någon del tillgodoräknats enligt
stadgandet under a);
c) tid, som från dödsfallet eller avgången ur tjänst må ha återstått till
pensionsålderns inträde, dock att sådan tid ej må räknas såsom tjänstår
beträffande befattningshavare, som vid sin död åtnjöt förtidspension, och
i intet fall till större del än som kunnat tillgodoräknas, därest den avlidne
under oförändrade förhållanden kvarstått i sin befattning till nämnda ålder.
31 §.
1 inom. Å familjepensionens grundbelopp eller, där mer än en familjepension
enligt reglementet åtnjutes, å de sammanlagda grundbeloppen utgår
rörligt tillägg under samma förutsättningar och med beräkning enligt samma
procenttal, som gälla angående höjning av månadslön, angiven i de i statens
löneplansförordning intagna grundlönetabellerna.
Rörligt tillägg beräknas å grundbeloppet för månad, dock ej å däri ingående
öretal, som överskjuter helt krontal.
2 mom. Angående fördelning av rörligt tillägg mellan två eller flera familj
epensionsberättigade skall vad i 28 § 3 mom. stadgas om fördelning av
grundbelopp äga motsvarande tillämpning.
7 kap. Om tjänstelivränta.
32 §.
1 mom. Den som, efter att ha blivit underkastad detta reglemente, avgått
från befattning, vilken är förenad med tjänstepensionsrätt enligt reglementet,
utan rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension för den av honom
vid avgångstillfället innehavda befattningen, är berättigad att på därom
gjord ansökning erhålla tjänstelivränta,
a) när han uppnått en levnadsålder av 65 år (uppskjuten livränta); eller
b) därest han före uppnåendet av 65 års ålder blivit varaktigt oförmögen
till arbete och på grund därav erhållit folkpension enligt gällande lag om
folkpensionering (förtidslivränta).
246
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Såsom förutsättning för rätt till tjänstelivränta skall likväl gälla,
a) att befattningshavaren under sammanlagt minst tre år före avgången
varit underkastad detta reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser
eller ock äger tillgodoräkna minst tre tjänstår; samt
b) att befattningshavaren icke efter avgången men före den i första
stycket a) eller b) avsedda tidpunkten innehaft annan med tjänstepensionsrätt
förenad anställning.
2 mom. Där tjänstepension upphör att utgå på grund av stadgandet i 16 §
2 mom. andra stycket, inträder i stället rätt till tjänstelivränta enligt bestämmelserna
i 1 mom. här ovan.
3 mom. Tjänstelivränta utgår
a) uppskjuten livränta från och med månaden näst efter den under vilken
vederbörande uppnått 65 års ålder eller, där nämnda ålder redan uppnåtts
och livräntan träder i stället för tjänstepension, från och med dagen
näst efter den, då tjänstepensionen upphört att utgå; dock att livränta i
förstnämnda fall ej må utgå för längre tid tillbaka än sex månader före
den månad under vilken ansökning därom gjorts; samt
b) förtidslivränta från och med den månad med vars ingång folkpensionen
börjat löpa, dock tidigast från och med den månad, då ansökningen
om tjänstelivränta gjorts.
Livräntan utgår till och med den månad varunder livräntetagaren avlider.
33 §.
1 mom. Beloppet för år räknat av tjänstelivränta bestämmes, där ej annat
föranledes av vad nedan i 2 mom. stadgas, i förhållande till dels det
för befattningshavaren vid avgången gällande tjänstepensionsunderlaget,
dock utan tillämpning av bestämmelsen i 18 § 2 inom., dels antalet vid
avgången enligt 19 § uppnådda tjänstår, dels ock nämnda antal tjänstår
utökat med tid, som vid avgången må ha återstått till utgången av den månad
varunder befattningshavaren uppnår 65 års ålder, allt på sätt närmare
stadgas i 34 §.
Härvid iakttages
a) att i fall, där den befattning från vilken avgången ägt rum innehafts
under kortare tid än tre år, tjänstepensionsunderlaget bestämmes på motsvarande
sätt som i 18 § 3 mom. stadgas i fråga om förtidspension;
b) att tid, under vilken befattningshavare icke innehaft med tjänstepensionsrätt
förenad befattning och för vilken han icke enligt vad därom särskilt
stadgats bidragit till tjänstepensioneringen eller huvudmannen erlagt
engångsavgift enligt 19 § 3 inom., vid tjänstår sberäkning i intet fall må
tagas i betraktande till större del än två tredjedelar; samt
c) att såsom tjänstår för den som avgått från befattning, vilken avses i
14 §, må tagas i betraktande allenast tid, under vilken befattningshavaren
i oavbruten följd före avgången innehaft nämnda befattning.
2 mom. Föreligger beträffande den som äger rätt till tjänstelivränta sådant
fall, som avses i 17 § 2 inom., skall vad i nämnda författningsrum före
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
247
skrives om bestämmande av tjänstepensions grundbelopp iakttagas vid fastställande
av livräntans belopp.
I övrigt skall vad i 16 § 3 mom. och 24 § andra stycket stadgas om tjänstepension
eller tjänstepensions grundbelopp äga motsvarande tillämpning i
fråga om tjänstelivränta.
3 mom. Tjänstelivräntas årsbelopp jämkas, där så erfordras, till närmast
högre öretal, som är jämnt delbart med 120.
1 mom. Uppskjuten livränta bestämmes, med iakttagande i förekommande
fall av vad nedan i 3 mom. stadgas, till ett belopp, motsvarande så stor
del av begynnelse- respektive slutunderlaget, som antalet vid avgången uppnådda
fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår utgör av det på sätt i 33 §
1 mom. sägs utökade antalet sådana tjänstår, dock minst av 120. Om antalet
vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade men utan iakttagande av
i 19 § 4 mom. stadgad inskränkning beräknade fjärdedels tjänstår är
mindre än 120, skall likväl iakttagas, att det på nyssnämnda sätt beräknade
beloppet skall minskas med V,» procent för varje felande fjärdedels år.
2 mom. Förtidslivränta bestämmes enligt grunder, som fastställas av
Kungl. Maj :t, till sådant belopp, att livräntans värde vid den tidpunkt från
och med vilken densamma utgår motsvarar värdet vid nämnda tidpunkt av
den uppskjutna livräntan. Förtidslivräntans årsbelopp skall likväl lägst motsvara
10 procent av den uppskjutna livräntans före 67 års ålder gällande
årsbelopp.
3 mom. Tjänstelivränta till den som, på sätt i 15 § första stycket närmare
sägs, blivit dömd till avsättning eller till följd av tjänstefel skild från
tjänsten eller för förbrytelse i tidigare innehavd befattning dömd, i stället
för till avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, utgör en tredjedel
av det belopp varmed livräntan i annat fall skolat utgå, med rätt likväl
för Kungl. Maj :t att tillerkänna livräntetagaren större del, dock ej mera
än två tredjedelar.
Familjelivränta enligt detta reglemente tillkommer efterlevande till den
som vid sin död åtnjöt tjänstelivränta eller då enligt 32 § var berättigad
att på därom gjord ansökan framdeles erhålla sådan livränta.
1 mom. Familjelivränta motsvarar familjepensionens grundbelopp, dock
alt vid beräkning av grundbeloppet familjepensionstalet skall fastställas på
sätt här nedan i 2 mom. stadgas.
I övrigt skola bestämmelserna i 27 § 2—3 mom. och 28 § 3 mom. äga
motsvarande tillämpning.
34 §.
8 kap. Om familjelivränta.
36
248
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
2 mom. Familjepensionstalet för familjelivränta bestämmes, där ej annat
föranledes av vad här nedan stadgas, till ett belopp motsvarande så stor
del av det för befattningshavaren senast gällande familjepensionsunderlaget,
som antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels
tjänstår, varom i 30 § a) och b) förmäles, utgör av 120 eller — där vid
avgången uppnådda tjänstår, utökade med tid som från avgången må ha
återstått till pensionsålderns inträde, uppgå till mer än 120 fulla eller
påbörjade fjärdedels tjänstår — av det större tal som uppkommer genom
berörda utökning.
Vid beräkning av tjänstår skall iakttagas att tid, under vilken den avlidne
icke innehaft med familjepensionsrätt förenad befattning och för vilken
han icke enligt vad därom särskild stadgats bidragit till familjepensioneringen
eller för vilken engångsavgift icke erlagts enligt 19 § 3 inom., i intet
fall må tagas i betraktande till större del än två tredjedelar.
I övrigt skola beträffande familjepensionstalets bestämmande föreskrifterna
i 29 § 2 mom., 3 mom. b) och c) samt 4 mom. äga motsvarande
tillämpning.
9 kap. Om sammanträffande av förmåner.
37 §.
1 mom. Om den som kommer i åtnjutande av tjänstepension för i detta
reglemente avsedd befattning vid avgång från den befattningen åtnjuter
eller därvid eller sedermera erhåller annan tjänstepension antingen enligt
detta reglemente eller enligt andra tjänstepensionsbestämmelser, beror på
Kungl. Maj :ts prövning, om och i vad mån de till förstnämnda pension
hörande förmånerna av sådan anledning skola minskas med de till sistnämnda
pension hörande förmånerna. Utgå båda tjänstepensionerna enligt
detta reglemente, må allenast en av dem minskas.
Vad i nästföregående stycke stadgas rörande sammanträffande av tjänstepensioner
skall äga motsvarande tillämpning med avseende å sammanträffande
av tjänstepension och tjänstelivränta eller av flera tjänstelivräntor.
2 mom. På Kungl. Maj :ts prövning beror, om och i vad mån tjänstepension
eller tjänstelivränta för i detta reglemente avsedd befattning skall
minskas av den anledningen, att förmånstagaren erhåller avlöning såsom
innehavare av eller vikarie å befattning, som är förenad med tjänstepensionsrätt
enligt detta reglemente, eller i egenskap av beställningshavare på reservstat
eller övergångsstat, anställningshavare i reserven eller officer i väg- och
vattenbyggnadskåren.
3 mom. Tjänstepension, som enligt detta reglemente utgår till följd av
att pensionstagaren blivit skyldig att avgå på grund av olycksfall i tjänsten,
skall, där tjänstepensionen icke föranleder avdrag å den till pensionstagaren
enligt allmän lag på grund av olycksfallet utgående ersättningen, minskas
med beloppet av det avdrag som med hänsyn till pensionen skulle ha gjorts
å nämnda ersättning, om lagens bestämmelser om sådant avdrag varit tilllämpliga.
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
249
38 §.
1 mom. Innehade avliden befattningshavare vid frånfället familjepensionsrätt
för mer än en befattning, antingen enligt detta reglemente eller
enligt såväl detta reglemente som andra familjepensionsbestämmelser, beror
på Kungl. Maj :ts prövning, om och i vad mån de förmåner vilka tillhöra
endera respektive den enligt detta reglemente utgående familj epensionen
eller familjelivräntan av sådan anledning skola minskas med de till den
andra familjepensionen eller familjelivräntan hörande förmånerna.
2 mom. Innehar efterlevande till den å vilken detta reglemente äger tilllämpning
med tjänstepensionsrätt förenad anställning eller åtnjuter han antingen
tjänstepension eller tjänstelivränta eller ock familjepension eller familjelivränta
enligt detta reglemente eller andra familj epensionsbestämmelser
såsom anhörig till annan anställningshavare, skall enligt detta regle-''
mente utgående familjepension eller familjelivränta, där ej Kungl. Maj .t i
särskilt fall annorlunda förordnar, minskas med en fjärdedel, dock högst
med beloppet av den förmån som föranleder minskningen.
3 mom. I den mån efterlevande till den å vilken detta reglemente äger
tillämpning efter den avlidne erhåller förmåner enligt krigsavlöningsreglementet,
må familj epensionsförmåner enligt detta reglemente icke utgå, med
mindre Kungl. Maj:t sådant medgiver.
4 mom. Familjepension, som enligt detta reglemente utgår till efterlevande
till den som avlidit till följd av olycksfall i tjänsten, skall, där familjepensionen
icke föranleder avdrag å den till pensionstagaren enligt allmän lag
på grund av dödsfallet utgående ersättningen, minskas med beloppet av det
avdrag som med hänsyn till pensionen skulle ha gjorts å nämnda ersättning,
om lagens bestämmelser om sådant avdrag varit tillämpliga.
2 avd. Tilläggs- och undantagsbestämmelser.
39 §.
Såsom tillägg till eller undantag från vad i här nedan upptagna paragrafer
ur 1 avd. stadgas skall, där och i den mån detta i 3 avd. för viss befattning
angives, för befattningen gälla,
till 2 §.
2 a. att reglementet utan hinder av vad i 2 § 1 mom. b) stadgas skall äga
tillämpning från och med den juli månad som börjar närmast efter det
befattningshavaren uppnått 18 levnadsår;
till 7 §.
7 a. att vid bestämmande av pensionsklass enligt 7 § 2 mom. för befattning,
för vilken avlöningen växlar med tjänstgöringsskyldighetens omfattning
eller för vilken fastställts en tjänstgöringsskyldighet av mindre omfattning
än som motsvarar full tjänstgöring, avlöningen skall antagas utgå
med det för full tjänstgöring gällande eller beräknade beloppet;
250
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
7 b. att statens pensionsanstalt, där arten av tjänsteåliggandena i viss
befattning därtill föranleder och avlöningsförhållandena det medgiva, äger
bestämma, att befattningen skall vara hänförd till högre pensionsklass än
den i 3 avd. angivna;
7 c. att, där avlöningen för viss särskild tjänstgöring eller eljest delvis
utgår i form av ersättning för tjänstgöringstillfälle, dylik ersättning vid
pensionsklassens bestämmande må antagas motsvara det årsbelopp som
kan väntas i medeltal komma att utgå till befattningshavaren;
7 d. att ersättning, som i 7 c. sägs, vid pensionsklassens bestämmande
upptages till det belopp som utgått till befattningshavaren under senast
förfluten period, varom i 10 b. förmäles, eller, såvitt angår nyanställd befattningshavare,
det belopp för år som beräknas komma att utgå under första
anställningsåret;
till 8 §.
8 a. att vid beräkning av fortlöpande avgift för tid, under vilken avlöningen
till följd av mindre omfattande tjänstgöringsskyldighet än den mot
full tjänstgöring svarande utgått efter ett minskat årsbelopp, skall tillämpas
ett i motsvarande mån minskat, till närmaste hela krontal jämkade
avgiftsunderlag;
till 10 §.
10 a. att pensionsåldern skall inträda vid utgången av det kalenderhalvår
under vilket i 3 avd. angiven, i 10 § avsedd levnadsålder uppnås;
10 b. att pensionsåldern skall inträda vid utgången av den tolvmånadersperiod,
omfattande tiden från och med den 1 juli ett år till och med den
30 juni nästföljande år, under vilken i 3 avd. angiven, i 10 § avsedd levnadsålder
uppnås;
10 c. att den i 10 § avsedda levnadsåldern skall utgöra 60 år för befattning,
hänförd till någon av pensionsklasserna 1: 1—1: 19, och 65 år för
annan befattning, dock med rätt för statens pensionsanstalt att för viss befattning
bestämma levnadsåldern till 63 eller 65 respektive 60 eller 63 år,
där så med hänsyn till pensionsåldern för jämförlig statlig befattning befinnes
påkallat;
till 18 §.
18 a. att såsom begynnelseunderlag skall tillämpas medeltalet av de tjänstepensionsunderlag
som gällt för befattningshavaren under de tio före pensionsålderns
inträde förflutna tolvmånadersperioder, då underlagen varit
högst, eller under det mindre antal perioder för vilka tjänstepensionsunderlag
varit för befattningshavaren gällande, dock, där fråga är om invalid-
eller sjukpension, lägst medeltalet av tjänstepensionsunderlagen under
de tre perioder som infallit närmast före den period varunder avgången
sker;
18 b. att såsom begynnelseunderlag skall tillämpas det enligt 18 a. bestämda
medeltalet, minskat med det belopp som i 18 § 2 mom. angives för den
pensionsklass vilkens tjänstepensionsunderlag närmast motsvarar detta medeltal;
-
251
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
till 19 §.
19 a. att det enligt 19 § 1 inom. beräknade antalet tjänstår som belöper
på tid, som avses i 8 a., skall minskas med så stor del, som svarar mot minskningen
i tjänstgöringsskyldigheten;
19 b. att vad i 19 § 4 mom. stadgas icke skall äga tillämpning;
till 20 §.
20 a. att med tjänstålder skall förstås 25 tjänstår;
20 b. att med tjänstålder skall förstås 22 tjänstår;
20 c. att med tjänstålder skall förstås 20 tjänstår;
till 21 §.
21a. att, där enligt 18 a. eller 18 b. såsom tjänstepensionsunderlag skall
tillämpas medeltalet för tre tolvmånadersperioder, vid tillämpning av 21 §
skall så anses, som om detta medeltal varit gällande såsom tjänstepensionsunderlag
vid befattningshavarens avgång;
till 22 §.
22 a. att vad i 21 a. sägs skall iakttagas jämväl vid tillämpning av 22 §;
till 29 §.
29 a. att familjepensionstalet, där ej annat följer av vad nedan i detta
stadgande sägs, skall bestämmas efter medeltalet av de familjepensionsunderlag
som gällt för befattningshavaren under de tio före pensionsålderns
inträde förflutna tolvmånadersperioder, då underlagen varit högst, eller under
det mindre antal perioder för vilka familj epensionsunderlag varit för
befattningshavaren gällande, samt
att familjepensionstalet i fråga om den som vid frånfället kvarstod i sin
befattning och ej uppnått pensionsåldern eller ock åtnjöt invalid- eller sjukpension,
skall bestämmas efter lägst medeltalet av familjepensionsunderlagen
under de tre perioder före pensionsålderns uppnående som infallit
närmast före den period varunder befattningshavaren avlidit eller avgått,
dock att familjepensionstalet ej härigenom må bringas att överstiga det
familjepensionstal som skolat beräknas, därest befattningshavaren kunnat
kvarstå i sin befattning under tiden till inträdet i pensionsåldern och familjepensionsunderlaget
under de efter den period varunder befattningshavaren
avlidit eller avgått infallande perioderna motsvarat nämnda medeltal;
till 33 §.
33 a. att vid bestämmande av tjänstelivräntas belopp såsom tjänstepensionsunderlag
skall tillämpas medeltalet av de tjänstepensionsunderlag som
gällt för befattningshavaren under de tio tolvmånadersperioder, då underlagen
varit högst, eller under det mindre antal perioder för vilka tjänstepensionsunderlag
varit för befattningshavaren gällande;
252
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
till 36 §.
36 a. att vad i 33 a. stadgas skall äga motsvarande tillämpning vid bestämmande
av familjepensionstal för familjelivränta.
3 avd. Tillämplighetsområdet m. m.
40 §.
Här nedan angivas de verksamhetsområden och därinom förekommande
till grupp A, B eller C hänförda befattningar som tillhöra detta reglementes
tillämplighetsområde. Därjämte angivas, såvitt angår vissa befattningar, dels
den pensionsklass till vilken befattning skall vara hänförd, dels den i 10 §
avsedda levnadsålder som skall gälla för befattning, tillhörande grupp A
eller B, dels ock å befattning tillämpliga delar av 39 §.
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
253
Verksamhetsområde, befattning m. m.
Grupp
Pen
sions
klass
-
I 10 §
avsedd
levnadsålder,
år
Bestämmelse
ur 39 §, som
skall ''å befattning
tillämpas
I. Undervisningsväsendet.
A. Statsunderstödda institut för socialpolitisk och
kommunal utbildning och forskning.
Fast anställd befattningshavare, vilken enligt därom
särskilt meddelade föreskrifter åtnjuter avlöning motsvarande
den som tillkommer befattningshavare i statens
tjänst i lönegrad med beteckningen Ca eller Ce.
Befattningshavare med lön enligt lönegraderna Ca eller
Ce 13 eller högre lönegrad.......................
Annan befattningshavare
Högre kommunal undervisning, folkundervisning m. m.
Statsunderstött med allmänt läroverk förenat kommunalt
gymnasium samt specialgymnasiet för lantbruks-,
mejeri- och skogsstuderande.
Ämneslärare....................................
4.
Kommunalt eller enskilt seminarium för utbildande av
lärare för yrkesundervisning eller undervisning i hushållsgöromål
eller kvinnlig slöjd samt fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala.
Lärare vid statsunderstödd kurs eller avdelning .
Forlsättningsskola.
Lärare, för vilken gäller en undervisningsskyldighet
för redovisningsår av lägst 720 undervisningstim
mar, varav högst 30 för vecka (full tjänstgöring
1080 undervisningstimmar för redovisningsår).
Stiftelsen Sunnerdahls hemskolor på landet tillhörig
läroanstalt som tjänar samma ändamål som folkskola.
Lärare i slöjd eller hushållsgöromål.............
Annan lärare .................................
5. Statsunderstödd folkhögskola.
Rektor
vid folkhögskola med såväl huvudkurs som kvinnlig
kurs...................................... A
vid folkhögskola med endast huvudkurs......... A
Ämneslärare med fast anställning
vid såväl huvudkurs som kvinnlig kurs......
vid endast huvudkurs
av minst 24 veckors varaktighet.............. A
av mindre än 24 veckors varaktighet......... A
Extra ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring
vid huvudkurs
av minst 24 veckors varaktighet................ A
av mindre än 24 veckors varaktighet............ A
Lärare i slöjd.................................... B
Lärare i gymnastik och i sång samt lärarinna i hushållsgöromål
ävensom husmoder vid skolas elev-|
hushåll, tillika lärarinna vid skolan.............| B
'') Befattning hänföres till den pensionsklass vars nummer med tre enheter överstiger be
fattningens lönegradsnummer.
B
1:30
1:27
1.26
1:25
1: 24
1: 15
1: 13
65, 63
eller 60
65, 63
eller 60
65
10c.
10c.
65
63
65
63
65
65
65
65
65
65
65
65
63
10a.
7a., 8a., 10a..
19a.
254
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
1
Verksamhetsområde, befattning m. m.
Grupp
Pen-
sions-
klass
I 10 §
avsedd
levnads- ålder,
år
Bestämmelse
ur 39 §, som
skall å be- fattning
tillämpas
6. Statsunderstödda vård- och undervisningsanstalter.
Lärare vid skola, tillhörande barna- och ungdoms- vården .....................................
B
60
60
Lärare vid sinnesslöskola, epileptikerskola eller för- skola för dövstumma barn......................
B
10b.
Lärare vid vanföreanstalt.........................
B
63
C. Yrkesundervisning.
1. Statsunderstött handelsgymnasium.
Rektor.........................................
A
1:32
65
10a.
10a.
10a.
Ordinarie ämneslärare............................
A
1:29
65
Ordinarie övningslärare och extra ordinarie ämnes- lärare ........................................
B
65
2. Statsunderstödd kommunal eller enskild anstalt för yr- kesundervisning.
Lärare vid handelsskola........................
B
65
Lärare vid annan skola...........................
B
63
3. Statsunderstödd särskild anstalt för yrkesundervisning.
Lärare vid bergsskolan i Filipstad, Lennings textil- tekniska institut i Norrköping och textilinstitutet
i Borås................................
B
65
D. Statsunderstödda skolor för lantbruket och närstående
näringar.
1. Lanthushållning sseminariet d Rimforsa.
Föreståndarinna (rektor) och ämneslärarinna.......
B
63
2. Lantmannaskola, lantbruksskola, trädgårdsskola och
fruktodlingsskola.
Lantmannaskola med vinterkurs om minst
125 arbetsdagar.
Föreståndare (rektor)..........................
A
1:26
1:24
1:13
1:27
1: 24
1: 14
1:30
1:27
1: 19
Ämneslärare..........................
A
65
Extra ordinarie ämneslärare............
A
65
Lantmannaskola med vinterkurs om minst
150 arbetsdagar.
Föreståndare (rektor)..........................
A
65
Ämneslärare.................... ...........
A
65
65
Extra ordinarie ämneslärare..................
A
Lantmannaskola med helårskurs eller vinter- kurs jämte fortsättningskurs eller (och)
längre kurs, lantbruksskola, trädgårds- skola och fruktodlingsskola.
Föreståndare (rektor)...............
A
65
Ämneslärare..........................
A
65
Extra ordinarie ämneslärare ..........
A
65
3. Lanthushällsskola.
Lanthushållsskola med halvårskurs.
Föreståndarinna (rektor).............
A
1: 13
63
Ämneslärarinna.....................
A
1:11
63
Extra ordinarie ämneslärarinna.............
A
1:2
63
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
255
Verksamhetsområde, befattning m. m.
Grupp
Pen-
sions-
klass
I 10 §
avsedd
levnads- ålder,
år
Bestämmelse
ur 39 §, som
skall å be- fattning
tillämpas
Lanthushållsskola med årskurs eller (och) två
halvårskurser eller årskurs och en
halvårskurs.
Föreståndarinna (rektor)..........................
A
1:22
63
A
1: 19
63
A
1:9
63
4. Yrkesskolor för jordbraket.
B
65
E. Viss statsunderstödd biblioteksverksamhet.
Bibliotekarie vid huvudbiblioteket i Tornedalen....
B
65
F. Viss kulturminnesvårdande verksamhet.
Landsantikvarie, till vilkens avlönande staten bi-
B
65
II. Hälso- och sjukvården.
A. Sluten vård.
1. Vårdanstalt, vård lag om vissa av landsting eller kom- mun drivna sjukhus äger tilllämpning, med undantag
av akademiska sjukhuset i Uppsala.
Läkarpersonal.
Av Kungl. Maj:t utnämnd överläkare vid lasarett
(lasarettsläkare), sanatorium (sanalorieläkare), och
A
1:34
65
20a.
Av Kungl. Maj:t utnämnd läkare vid sjukstuga (sjuk-
A
1: 30
65
20a.
Annan sjukvårdspersonal.
Barnmorska, husmoder, sjukgymnast, sjuksköterska
och social kurator..............................
B
60
2. Kuranstalt, ansluten till pensionsstyrelsen, statsunder- stödd enskild anstalt för kirurgisk tuberkulos (kust- sanatorium) och statsunderstödd vanföreanstalt.
Läkarpersonal.
Av Kungl. Maj:t utnämnd överläkare vid kustsana-
A
1:34
65
20a.
B
1:34
65
20a.
Övrig personal.
Husmoder, sjukgymnast, sjuksköterska och social
B
60
B
65, 63
10c.
3. Sanatorium, tillhörande Konung Oscar II:s jubileums- fond.
Läkarpersonal.
B
eller 60
65
20a.
Annan sjukvårdspersonal.
B
60
4. Sinnessjukhus, inrättat av stad, som åtnjuter statsbi- drag för av staden ombesörjd sinncssjukvdrd, ävensom
annan bär ovan ej upptagen statsunderstödd kommu-
256
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
Verksamhetsområde, befattning m. m.
Grupp
nät eller enskild för hälso- eller sjukvård (förlossningsvård)
avsedd vårdinrättning.
I 10 §
Pen
sions
klass
-
avsedd
levnads
ålder,
år
Bestämmelse
ur 39 §, som
skall å befattning
tillämpas
Sjukvårdspersonal.
Barnmorska, husmoder, sjuksköterska och social kurator
.........................................
B
60
5. Enskild icke statsunderstödd med vederbörligt tillstånd
driven inrättning för förlossningsvård eller sjukvård.
Sjukvårdspersonal.
Barnmorska, husmoder och sjuksköterska
B
6. Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Överläkare
Läkarpersonal.
Övrig personal.
Barnmorska, husmoder, sjukgymnast, sjuksköterska
och social kurator..............................
Annan befattningshavare.........................
A
B
B
B. Öppen vård.
Allmän hälso- oeh sjukvård in. m.
Extra provinsialläkare...........
........(avlönad med bi
‘''
| drag av staten
anställd barnmorska eller sjuk
-
Distriktsbarnmorska
Distriktssköterska..
Annan kommunalt
sköterska........
Sjukgymnast vid sådan särskild poliklinik för sjukgymnastik
och massage, som drives av landsting
eller stad utanför landsting
2. Statsunderstödd dispensärverksamhel för tuberkulosens
bekämpande.
Av medicinalstyrelsen förordnad läkare vid fristående
centraldispensär...........................
Sjuksköterska....................................
3. Av allmännyttig sammanslutning eller stiftelse bedriven
vård.
Sjuksköterska....................................
4. Statsunderstödd folktandvård.
Föreståndare för centraltandpoliklinik.............
Distriktstandläkare...............J med skyldighet
Annan fast anställd tandläkare___I att tjänstgöra
Distriktstandsköterska............[ minst 1900 tim
Annan
fast anställd tandsköterska.) mar årligen
Tandtekniker....................................
A
A
A
B
B
A
B
B
B
A
B
A
B
B
60
1:34
65
20a.
60
65, 63
eller 60
10c.
1:31
1:14
1:16
65
60
60
20a.
7b.
7b.
60
60
1:32
65
60
20a.
60
1:34
1:32
1:32
1:11
1: 11
65
65
65
60
60
63
C. Utbildning av och arbetsförmedling för sjuksköterskor.
1. Godkänd sjuksköterskeskola.
Föreståndarinna..................................
Lärarinna (instrnktionssköterska)..................
2. Godkänd sjuksköterskebyrä.
Föreståndarinna..................................
B
B
B
63
60
63
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
257
Verksamhetsområde, befattning m. m.
Grupp
I 10 §
Pen
sions
klass
-
avsedd
levnads
ålder,
år
Bestämmelse
ur 39 §, som
skall å befattning
tillämpas
III. Socialvården.
&. Anstaltsvård.
Av kommun, allmännyttig sammanslutning eller stiftelse
bedriven vårdinrättning av följande slag, nämligen
statsunderstött vårdhem för barn (barnhem), statsunderstödd
skola tillhörande barna- och ungdomsvården, statsunderstödd
erkänd eller enskild alkoholistanstalt, i fattigvårdslagen
avsett statsunderstött arbetshem samt värdhem
för åldringar (ålderdomshem).
Föreståndare för vårdanstalt.......................
Föreståndarinna för vårdanstalt, biträdande föreståndarinna
vid barnhem eller kommunalt ålderdomshem,
husmoder och sjuksköterska................
Lärarinna vid barnhem (mödrahem) för meddelande
av särskild utbildning i barnavård eller husligt
arbete under förutsättning att statsbidraget beräknats
med hänsyn till dylik utbildning........
Annan befattningshavare vid erkänd alkoholistanstalt
............................................
B
B
B
B
65
60
63
65, 63
eller 60
10c.
B. Social hemhjälpsverksamhet.
Heltidsanställd hemvårdarinna, till vilkens avlöning
staten bidrager..................................
A
1:8
60
C. Sjukförsäkring.
Verkställande tjänsteman hos sådan allmän sjukkassa
som omförmäles i lag om allmän sjukförsäkring
.........................................
B
65
IV. Polisväsendet.
Polisdistrikt, till vars polisväsen statsbidrag utgår jämlikt
15 § 2 mom. i lagen om polisväsendet i riket.
Ordinarie befattningshavare........................
V. Jordbruk med binäringar.
1. Hushållningssällskap.
Fast anställd befattningshavare i verksamhet till
främjande av jordbruket och därtill hörande binäringar
ävensom fiske och hemslöjd............
Hemkonsulent, till vilkens avlönande staten bidrager
2. Mejerisammanslutning.
Specialkonsulent..................lavlönad med bi
Distriktskonsulent.
...............(drag av staten
3. Lantbruksakademien, med statsmedel understödd lokal
frökontrollanstall, med statsmedel understödd lokal lanlbrukskemisk
kontrollstation, Sveriges utsädesförening och
Sveriges fjäderfäavelsförcning.
Fast anställd befattningshavare...................
B
60
B
65, 63
eller 60
A
1:17
63
A
1:28
65
A
1:25
65
B
65, 63
eller 60
10c.
10c.
17 Dihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 200.
258
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
Verksamhetsområde, befattning m. m.
Grupp
Pen
sions
klass
-
VI. Kyrkoväsendet.
Svenska kyrkans diakonistyrelse.
Förste sekreterare (direktor)...............
Annan sekreterare........................
Föreståndare för lekmannaskolan i Sigtuna
B
B
B
I 10 §
avsedd
levnadsålder,
år
Bestämmelse
ur 39 §, som
skall å befattning
tillämpas
65
65
65
2. Svenska kyrkans missionsslyrelse.
Svenska kyrkans missionsdirektor
Sekreterare......................
Missionär.......................
B
B
B
65
65
65
3. Svenska kyrkans sjömansvärdsstyrelse.
Sjömanspräst.......................
Sekreterare.........................
B
B
4. Diakonissanstalterna vid Ersta, i Härnösand och i Göteborg,
diakonissanstalten Samarilerhemmet i Uppsala,
svenska diakonsällskapels anstalt d Sköndal samt Stockholms
stadsmission under förutsättning alt för vederbörande
institution gälla av Kungl. Maj.t fastställda
stadgar.
Föreståndare för eller biträdande pastor vid diakoneller
diakonissanstalt samt föreståndare för Stockholms
stadsmission.............................
B
VII. Sjömanshusen.
Fast anställd befattningshavare ....
B
65
65
65
65, 63
eller 60
10c.
VIII. De kungliga teatrarna.
1. Teaterchef.
C
2:16
2. Annan fast anställd här nedan upplagen befattningshavare.
Solist- och skådespelarpersonal samt regissör.
Solist (operasångare): kvinnlig.....................
A
manlig
A
Skådespelare: kvinnlig
A
manlig
A
Regissör
A
Balett-, kör- och orkesterpersonal samt chef
för dekorationsateljé.
Balettmedlem: kvinnlig...........................
manlig............................
Balettmästare....................................
Korist (korsångare): kvinnlig......................
manlig.......................
Kormästare, orkestermedlem (hovkapellist), kapellmästare
och chef för dekorationsateljé...........
A
A
A
A
A
A
50
53
55
60
60
7d.,18b.,
20 c.
7d.,18b.,
20b.
7d.,18a.,
20b.
7d., 18a.,
20a.
18a., 20a.
10b.,
19b.,
21a.,
22a.,
29a.,
33a..
36a.,
41
45
55
50
53
60
1 2a., 7c., 10b.,
/ 20c.
10b., 20a.
7c., 10b., 20b.
7c., 10b., 20a.
10b.
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
259
Verksamhetsområde, befattning m. m.
Grupp
Pen-
sions-
klass
I 10 §
avsedd
levnads- ålder,
år
Bestämmelse
ur 39 §, som
skall å be- fattning
tillämpas
Teknisk personal.
Kvinnlig befattningshavare .......................
A
tf
63
7c., 10b.
Manlig > .......................
A
65
7c., 10b.
Tjänstemannapersonal.
Kvinnlig befattningshavare i någon av pensionsklas- serna 1:1—1:19................................
A
63
10b.
Annan befattningshavare.........................
A
65
10b.
41 §.
Sådan innehavare av befattning, å vilken detta reglemente erhåller tilllämpning,
så ock huvudman, som i reglementet avses, skall vara pliktig att
underkasta sig ändrade bestämmelser i de hänseenden om vilka i reglementet
förmäles.
Detta reglementet träder i kraft den 1 juli 1949, från och med vilken dag
vad i tidigare av Kungl. Maj :t utfärdad författning eller föreskrift finnes
stridande mot reglementets föreskrifter upphör att gälla, såvitt angår den å
vilken reglementet erhåller tillämpning.
260 Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
Bilaga 2.
t
1944 års pensionsutrednings förslag
till
kungörelse med övergångsbestämmelser till reglementet för
pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa
icke-statliga befattningshavare.
: Kungl. Maj :t har, med stöd av riksdagens beslut, funnit gott meddela
följande övergångsbestämmelser till reglementet den 1949
(nr ) för pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa ickestatliga
befattningshavare.
I. Allmänna övergångsbestämmelser.
1. Till grupp B hänförd befattning, vilken den 30 juni 1949 var förenad
med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt, skall, utan
hinder av att befattningen icke jämlikt 1 § 1 mom. femte stycket blivit registrerad,
från och med den 1 juli 1949 tillsvidare vara förenad med pénsionsrätt
enligt detta reglemente intill dess registrering skett eller huvudmannen
dessförinnan till statens pensionsanstalt skriftligen anmält sig
önska, att befattningen icke vidare skall vara förenad med sådan rätt. Under
tid, då befattning sålunda är tillsvidare förenad med pensionsrätt, skall vid
tillämpning av reglementet så anses, som om befattningen blivit registrerad.
2. Vad i 2 § 2 mom. stadgas om undantag från reglementets tillämpning
för befattningshavare, som vid tidpunkten för befattningens förenande med
pensionsrätt enligt reglementet överskridit pensionsåldern, skall ej gälla med
avseende å den som den 30 juni 1949 var innehavare av befattningen och i
sådan egenskap ägde pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt.
3. Beträffande befattningshavare, vilken omedelbart före reglementets
ikraftträdande innehade med familj epensionsrätt för honom enligt reglementet
för statens pensionsanstalt förenad befattning, skola gälla de avvikelser
från bestämmelserna i 5 § 1 mom., att änka skall äga rätt till familjepension
eller familjelivränta, även om äktenskapet ingåtts efter det befattningshavaren
uppnått en levnadsålder av 60 men ej 65 år, samt att pensions-
eller livränterätt skall för arvsberättigat barn upphöra först vid 21
års ålder.
4. Då statens pensionsanstalt enligt 7 § 1 mom. har att bestämma den
261
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
pensionsklass, till vilken i 1 punkten avsedd befattning tillsvidare skall vara
hänförd, skall befattningen, där ej annat följer av vad i 15 punkten härnedan
sägs, hänföras till den lägsta pensionsklass för vilken tjänstepensionsunderlaget
icke understiger summan av dels grundbeloppet av enligt
kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 658) angående förbättring av vissa från
statens pensionsanstalt och lärarinnornas pensionsanstalt utgående pensioner
m. m. för befattningen beräknad förbättrad eller tekniskt omräknad
sådan hel pension som i § 24 mom. 1 a) reglementet för statens pensionsanstalt
sägs, dels ock här nedan angivet utjämningstillägg för den för be-,
fattningen enligt detta reglemente gällande pensionsåldern.
Pensions-
ålder,
levnadsår
Utjämnings-
tillägg,
kronor
Pensions
ålder,
levnadsår
Utjämnings-
tillägg,
kronor
65
491
53
237
63
434
50
195
60
360
45
147
55
266
41
121
Om vid registrering av befattning, som i första stycket avses, för befattningen
bestämmes lägre pensionsklass än den till vilken befattningen enligt
första stycket blivit tillsvidare hänförd, skall sistnämnda pensionsklass fortfarande
gälla, såvitt angår den som innehade befattningen vid registreringen.
Göres framställning om registrering av i första stycket avsedd befattning
före 1949 års utgång och bestämmes vid registreringen en högre pensionsklass
för befattningen än den till vilken befattningen enligt första stycket
blivit tillsvidare hänförd, skall befattningen vid tillämpning av reglementet
anses ha varit hänförd till den högre pensionsklassen från reglementets
ikraftträdande.
5. I fråga om innehavare av befattning, som den 30 juni 1949 var förenad
med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt, må
huvudmannen under tid, då avlöning för befattningen utgår enligt grunder,
bestämda före den 1 juli 1949, utan hinder av reglementets bestämmelser
verkställa avdrag å avlöningen med högst det belopp som han vid tillämpning
av § 7 reglementet för statens pensionsanstalt haft rätt att avdraga,
därest pensionsunderlagen varit de den 30 juni 1949 för befattningshavaren
gällande, dock i intet fall med högre belopp än beloppet av den fortlöpande
avgift som huvudmannen enligt 8 § har att erlägga.
Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning med avseende å sådan
grupp A tillhörande, efter den 30 juni 1949 inrättad befattning som skulle
blivit förenad med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt,
därest detsamma alltjämt varit gällande.
Huvudman, som den 30 juni 1949 jämlikt § 9 mom. 2 reglementet för
statens pensionsanstalt ägt genom löneavdrag uttaga ersättning av befatt
-
262
Kungl. Maj ds proposition nr 200.
ningshavare för erlagd engångsavgift, må enligt oförändrade grunder uttaga
ersättning för denna engångsavgift jämväl för tid efter nämnda dag.
6. Har med stöd av § 18 mom. 2 reglementet för statens pensionsanstalt
tillstånd beviljats befattningshavare att kvarstå i befattningen under tid
efter det pensionsåldern inträtt enligt sagda reglemente, må beträffande
det sålunda medgivna anståndet så anses, som om detsamma medgivits i
enlighet med bestämmelserna i 9 § 2 mom.
7. Har befattningshavare fått den för honom omedelbart före reglementets
ikraftträdande gällande pensionsåldern nedsatt, skall, om den nya pensionsåldern
skulle ha inträtt tidigare än vid utgången av juni 1954, pensionsåldern
för honom i stället inträda med utgången av den månad under
vilken han uppnår den för befattningen före ikraftträdandet gällande pensionsåldern,
dock i intet fall senare än den 30 juni 1954. Såsom förutsättning
härför gäller dock, att befattningshavaren icke före den 1 januari
1950 anmält sin önskan, att den nya pensionsåldern skall tillämpas å honom.
S. Har befattningshavare fått den för honom omedelbart före reglementets
ikraftträdande gällande pensionsåldern höjd från 55 till 60, från 60
till 65 eller från 60 till 63 år, skall han, om han är född före den 1 juli 1899,
den 1 juli 1894 respektive den 1 juli 1892, vara berättigad att, utan hinder
av att han icke uppnått pensionsåldern, komma i åtnjutande av ålderspension
för befattningen,
därest han vid ikraftträdandet uppnått den förra pensionsåldern: vid avgång
efter ikraftträdandet,
därest han vid ikraftträdandet uppnått en levnadsålder, som med ett år
eller mindre understiger den förra pensionsåldern: vid avgång tidigast vid
utgången av den månad under vilken han uppnår denna pensionsålder, samt
i annat fall: vid avgång tidigast vid utgången av den månad, under vilken
han uppnår en levnadsålder, som överstiger den förra pensionsåldern
med det antal hela eller påbörjade år utöver ett, varmed levnadsåldern vid
ikraftträdandet understiger denna pensionsålder.
Här avsedd rätt till ålderspension må ej föranleda utvidgning av den omfattning
i vilken tjänstårsberäkning eljest kunnat medgivas enligt bestämmelserna
i 19 § 3 mom.
9. Därest vid tillämpning av bestämmelserna i 18 § 3 mom. hänsyn skall
tagas till tjänstepensionsunderlag för tid, under vilken befattningshavaren
innehaft med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt
förenad befattning, för vilken pensionsklassen är angiven i detta reglemente,
skall därvid så anses, som om för befattningshavaren gällt tjänstepensionsunderlaget
för denna pensionsklass. Är pensionsklassen ej angiven
i reglementet, skall så anses, som om tjänstepensionsunderlaget varit lika
med summan av dels det grundbelopp som enligt kungörelsen den 30 juni
1947 (nr 658) angående förbättring av vissa från statens pensionsanstalt
och lärarinnornas pensionsanstalt utgående pensioner m. m. motsvarar det
för befattningshavaren vid avgången från befattningen gällande tjänstepensionsunderlaget
dels ock det utjämningstillägg som i 4 punkten första styc
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 200. 263
ket angivits för den vid pensionsavgången för befattningshavaren gällande
pensionsåldern.
10. Har befattningshavare, för vilken enligt § 6 reglementet för statens
pensionsanstalt, medgivits rätt till tjänstår sberäkning, jämlikt § 9 mom. 2
andra stycket sagda reglemente befriats från löneavdrag svarande mot engångsavgift
för tjänstepension, skall vid tjänstårsberäkning enligt 19 § 2
mom. avdrag göras med en tredjedel av den tid för vilken engångsavgiften
beräknats.
Vad i nästföregående stycke stadgas skall äga motsvarande tillämpning,
där huvudman enligt § 9 mom. 4 reglementet för statens pensionsanstalt
erlagt engångsavgift för höjning av pensionsunderlag, skolande dock därvid
avdrag allenast göras med en tredjedel av så stor del av den tid för vilken
engångsavgiften beräknats, som höjningen av tjänstepensionsunderlaget utgjort
av det efter höjningen gällande tjänstepensionsunderlaget. Med tjänstepensionsunderlag
skall härvid i förekommande fall förstås det med förhöjning
I enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) ökade reglementsenliga
tjänstepensionsunderlaget.
11. Vid tillämpning av stadgandet i 19 § 4 mom. första stycket å den som
före den tidpunkt, då reglementet blev å honom tillämpligt, senast varit
underkastad reglementet för statens pensionsanstalt skall i stället för vad i
19 § 4 mom. andra stycket a) sägs gälla, att tjänstepensionsunderlaget, där
ej annat följer av vad i 17, 20 eller 24 punkten här nedan sägs, under tid
före nämnda tidpunkt skall anses ha varit det tjänstepensionsunderlag vilket
gäller för den pensionsklass, som enligt 4 punkten första stycket bestämts
för den senast innehavda med pensionsrätt enligt reglementet för statens
pensionsanstalt förenade befattningen eller skulle ha bestämts för denna
befattning, om 4 punkten första stycket varit tillämpligt å densamma. Om,
på grund av att engångsavgift enligt § 9 mom. 4 reglementet för statens
pensionsanstalt för höjning av pensionsunderlag icke erlagts, det för befattningshavaren
enligt nämnda reglemente senast gällande tjänstepensionsunderlaget
var lägre än det för befattningen den 30 juni 1949 gällande, må
dock tjänstepensionsunderlaget icke anses ha varit högre än det vilket gäller
för den pensionsklass som skulle ha bestämts enligt 4 punkten första stycket
med utgångspunkt från det för befattningshavaren enligt reglementet för
statens pensionsanstalt senast gällande tjänstepensionsunderlaget.
12. Vid beräkning enligt 30 § a) av tjänstår för bestämmande av familj
epensionstal skall i fall, som i 10 punkten avses, där omförmält avdrag
icke ske.
Har befattningshavare, för vilken enligt § 6 reglementet för statens pensionsanstalt
medgivits rätt till t jänstår sberäkning, jämlikt § 9 mom. 2
andra stycket sagda reglemente befriats från löneavdrag svarande mot engångsavgift
för familjepension, skall vid tjänstårsberäkning enligt 30 § a)
avdrag göras med hela den tid för vilken engångsavgiften beräknats.
Vad i nästföregående stycke stadgas skall äga motsvarande tillämpning,
där huvudmannen enligt § 9 mom. 4 reglementet för statens pensionsanstalt
264
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
erlagt engångsavgift för höjning av pensionsunderlag, skolande dock därvid
avdrag allenast göras med så stor del av den tid för vilken engångsavgiften
beräknats, som höjningen av familjepensionsunderlaget utgjort av det
efter höjningen gällande familj epensionsunderlaget. Med familj epensionsunderlag
skall härvid förstås hel änkepension enligt kungörelsen den 22
juni 1939 (nr 508).
13. Vad i 30 § c) stadgas skall icke äga tillämpning i fråga om den
som enligt 8 punkten avgått före pensionsåldern med rätt att komma i åtnjutande
av ålderspension.
II. Särskilda övergångsbestämmelser beträffande vissa befattningshavare.
14. Befattningshavare vid institut för socialpolitisk och kommunal utbildning
och forskning må, såvitt angår tid före den 1 juli 1949, för vilken
befattningshavaren enligt därom särskilt meddelade föreskrifter vidkänts avdrag
å lönen med belopp, motsvarande tjänste- och familjepensionsavdrag
enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena den 30 december
1941, eller under vilken han enligt dylika föreskrifter åtnjutit avlöning som
för befattningen i 3 avd. sägs, räkna tjänstår enligt 19 och 30 §§, som om
han under nämnda tid varit underkastad reglementet och hans befattning
därvid varit hänförd till den pensionsklass som blivit för honom gällande
den 1 juli 1949.
15. Beträffande lärarbefattning vid fortsättningsskola, som den 30 juni
1949 var förenad med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt,
skall gälla
a) att vid bestämmande enligt 4 punkten första stycket av den pensionsklass,
till vilken befattning tills vidare skall vara hänförd, såsom utgångspunkt
skall tagas det tjänstepensionsunderlag som kan antagas skulle ha
gällt den 30 juni 1949, därest detsamma hade bestämts i förhållande till
avlöningen eller den beräknade avlöningen för full tjänstgöring; samt
b) att, där det enligt reglementet för statens pensionsanstalt den 30 juni
1949 gällande tjänstepensionsunderlaget ej varit bestämt i förhållande till
avlöning för full tjänstgöring, de enligt 19 § 2 mom. för tid före den 1 juli
1949 beräknade tjänståren skola minskas med så stor del som skillnaden
mellan å ena sidan tjänstepensionsunderlaget för den enligt a) fastställda
pensionsklassen och å andra sidan tjänstepensionsunderlaget för den pensionsklass,
som skolat fastställas vid tillämpning av bestämmelserna i 4
punkten första stycket, utgör av förstnämnda tjänstepensionsunderlag.
16. I fråga om rektors- och ämneslärarbefattningar udd folkhögskola skall
gälla, att kvinnliga befattningshavare tills vidare skola vara hänförda till
här nedan angivna pensionsklasser:
Rektor
vid folkhögskola med såväl huvudkurs som kvinnlig kurs...... 1: 29
vid folkhögskola med endast huvudkurs...................... 1: 27
Kungi. Maj:ts proposition nr 200.
265
Ämneslärare med fast anställning
vid såväl huvudkurs som kvinnlig kurs...................... 1: 25
vid endast huvudkurs
av minst 24 veckors varaktighet .......................... 1: 24
av mindre än 24 veckors varaktighet...................... 1: 22
Extra ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring vid huvudkurs
av minst 24 veckors varaktighet ............................ 1:13
av mindre än 24 veckors varaktighet ........................ 1:11
17. Vad i 11 punkten sägs skall ej gälla med avseende å den som den
30 juni 1949 innehade med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt
förenad barnmorske- eller sjuksköterskebefattning och som
med detta reglementes ikraftträdande erhåller pensionsrätt enligt reglementet
för befattningen eller för annan barnmorske- eller sjuksköterskebefattning
eller för lärarinnebefattning vid sjuksköterskeskola. Om pensionsrätten
enligt detta reglemente avser annan befattning än distriktsbarnmorske-
eller distriktssköterskebefattning skall likväl såsom förutsättning
härför gälla, att framställning om befattningens registrering gjorts före den
1 januari 1950.
Vid tillämpning av vad i 19 § 4 mom. första stycket stadgas skall, såvitt
angår barnmorska, sjuksköterska eller lärarinna, för vilken enligt vad i
nästföregående stycke sägs 11 punkten ej gäller, tjänstepensionsunderlaget
ifråga om före ikraftträdandet förfluten tid anses ha motsvarat
a) beträffande befattningshavare, för vilken den 30 juni 1949 gällde ett
tjänstepensionsunderlag av 1 560 kronor:
för tid, för vilken enligt mom. 11 eller 15 övergångsstadgandena till kap.
VI reglementet för statens pensionsanstalt tjänstepensionsunderlaget skulle
antagits ha varit 1 176 kronor, tjänstepensionsunderlaget för den pensionsklass,
vars nummer med två enheter understiger den för befattningen i reglementet
eller vid registreringen fastställda pensionsklassen, dock högst
tjänstepensionsunderlaget för pensionsklassen 1:14, och
för annan tid tjänstepensionsunderlaget för den pensionsklass som i reglementet
eller vid registreringen fastställts för befattningen, dock högst
tjänstepensionsunderlaget för pensionsklassen 1:16; samt
b) beträffande befattningshavare, för vilken den 30 juni 1949 gällde ett
tjänstepensionsunderlag av 1 000 kronor, tjänstepensionsunderlaget för den
pensionsklass vars nummer med fyra enheter understiger den för befattningen
i reglementet eller vid registreringen fastställda pensionsklassen, dock
högst tjänstepensionsunderlaget för pensionsklassen 1:12.
18. I fråga om barnmorska och sjuksköterska samt lärarinna vid sjuksköterskeskola
skall, där ej annat följer av 19 punkten, grundbeloppet för
år räknat av ålderspension i fall, som avses i 8 punkten, motsvara det enligt
grunderna i 20 § beräknade grundbeloppet, minskat med 1/200 för varje
full eller påbörjad fjärdedel av år, som vid avgångstillfället återstår till pensionsålderns
inträde.
19. Där fråga är om avgång från den 30 juni 1949 innehavd barnmorske
-
266
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
eller sjukskötcrskebefattning, vilken enligt 1 punkten tillsvidare är förenad
med pensionsrätt, skall vid bestämmande av grundbeloppet av ålders-, invalid-
eller sjukpension tillämpas en tjänstålder av 25 år och skall ålderspension,
varom i 18 punkten förmäles, bestämmas utan att minskas som
där sägs. Härvid skall vid tillämpning av vad i 19 § 4 mom. första stycket
stadgas beträffande befattningshavare, för vilken den 30 juni 1949 gällde ett
tjänstepensionsunderlag av 1 560 kronor, tjänstepensionsunderlaget för tid,
för vilken tjänstepensionsunderlaget enligt då gällande bestämmelser skulle
antagits ha varit 1 176 kronor, anses ha varit lika med tjänstepensionsunderlaget
för pensionsklassen 1: 6.
20. Vid tillämpning av 11 punkten i fråga om läsår ettsläkare, som utnämnts
före den 1 januari 1927, skall tjänstepensionsunderlaget enligt reglementet
för staten pensionsanstalt anses ha varit 6 000 kronor.
Har i nästföregående stycke avsedd lasarettsläkare icke till statens pensionsanstalt
inbetalat de tilläggsavgifter som enligt reglementet för lasarettsläkarnas
pensionskassa efter den 1 januari 1927 skulle ålegat honom,
därest sagda reglemente även därefter varit gällande, skall honom enligt
detta reglemente tillkommande tjänstepension minskas med belopp, som
beräknats motsvara nämnda tilläggsavgifter.
21. För innehavare av befattning såsom ombudsman vid sjömanshus,
för vilken den 30 juni 1949 gällde att det antal tjänstår, som enligt reglementet
för statens pensionsanstalt fordrats för hel tjänstepension utgjorde
25, skall, så länge han kvarstår i befattningen, med tjänstålder förstås 25
tjänstår.
22. Tid före den 1 juli 1949, vilken befattningshavare vid polisväsendet
äger räkna som tjänstår enligt 19 § men ej enligt 30 § a), må räknas som
tjänstår vid bestämmande av familjepensionstal under förutsättning, att
huvudmannen härför erlagt engångsavgift, som här nedan sägs.
Engångsavgiften skall motsvara det enligt i 8 § 4 mom. angivna försäkringstekniska
grunder bestämda värdet av den del av familjepensionens
grundbelopp som beräknas hänföra sig till den i nästföregående stycke avsedda
tjänstårsberäkningen. Härvid skall familjepensionsunderlaget anses
utgöra det belopp som med 300 kronor överstiger 20 procent av det tjänstepensionsunderlag
som, då engångsavgiften erlägges, vid tillämpning av 19 §
4 mom. skall anses ha varit gällande för befattningshavaren under den tid,
tjänstårsberäkningen avser.
Tid, under vilken befattningshavare vid polisväsendet icke varit underkastad
vare sig tjänstepensionsbestämmelser eller familjepensionsbestämmelser
men för vilken engångsavgift enligt § 9 mom. 1 reglementet för statens
pensionsanstalt erlagts för tjänstepension men ej för familjepension,
må ej räknas såsom tjänstår vid bestämmande av familj epensionstal med
mindre engångsavgift, bestämd med tillämpning av vad i nästföregående
stycke sägs, blivit erlagd.
23. I fråga om den som den 30 juni 1949 innehade med familjepensionsrätt
enligt reglementet för statens pensionsanstalt förenad befattning vid
kgrkoväsendet skall gälla,
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
267
a) att vid fastställande av pensionsklass enligt 4 punkten första stycket
till utgångspunkt skall tagas det i § 102 reglementet för statens pensionsanstalt
omförmälda tjänstepensionsunderlaget, tekniskt omräknat med tilllämpning
av bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 658) angående
förbättring av vissa från statens pensionsanstalt och lärarinnornas
pensionsanstalt utgående pensioner in. in.;
b) att såsom tjänstår, som avses i 19 § 2 inom., må tillgodoräknas jämväl
tid, under vilken befattningshavaren utan att vara underkastad tjänstepensionsbestämmelser
innehaft tjänst, som avses i lagen den 9 december
1910 om emeritilöner för präster eller i lagen den 28 juni 1935 om emeritilöner
för vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens
tjänst, ävensom två tredjedelar av annan tid, för vilken tjänstår beräknas
enligt § 100 mom. 1 eller inom. 2 övergångsstadgandena till kap. XI reglementet
för statens pensionsanstalt; samt
c) att såsom tjänstår för bestämmande av familjepensionstal må, utan
hinder av stadgandet i 30 § a), tillgodoräknas all i b) här ovan avsedd tid.
24. I fråga om den som den 30 juni 1949 innehade med pensionsrätt enligt
reglementet för statens pensionsanstalt förenad, till grupp A hänförlig
befattning vid de kungl. teatrarna skall iakttagas,
a) att vad ill punkten här ovan sägs ej skall äga tillämpning;
b) att tid, som enligt reglementet för statens pensionsanstalt skolat tillgodoräknas
vid bestämmande av tjänstepension men icke vid bestämmande
av familjepension, ej må tillgodoräknas vid bestämmande av fainiljepensionstal
med mindre härför erlagts engångsavgift, beräknad eniigt de grunder
som i 22 punkten andra stycket angivits i fråga om befattningshavare
vid polisväsendet; samt
c) att, om vid tillämpning av stadgandena 18 a., 29 a., 33 a. eller 36 a. i
39 § hänsyn skall tagas till tjänstepensionsunderlag under tolvmånadersperiod
före reglementets ikraftträdande, skall därvid så anses som om befattningen
varit hänförd till den pensionsklass vilkens tjänstepensionsunderlag,
efter minskning i förekommande fall enligt 18 § 2 inom., är lika med eller
närmast överstiger summan av dels det enligt kungörelsen den 30 juni 1947
(nr 658) angående förbättring av vissa från statens pensionsanstalt och
lärarinnornas pensionsanstalt utgående pensioner in. in. tekniskt omräknade,
beträffande befattningshavaren för perioden enligt reglementet för
statens pensionsanstalt tillämpliga tjänstepensionsunderlaget, dels ock det
utjämningstillägg som i 4 punkten första stycket angivits för den för befattningen
gällande pensionsåldern.
25. Befattningshavare vid de kungl. teatrarna, som den 30 juni 1949 var
bibehållen vid sina rättigheter och skyldigheter enligt stadgar för kungl.
hovkapellets pensionsinrättning, de kungl. teatrarnas pensionsinrättning
eller kungl. dramatiska teaterns arbetares pensionskassa, skall vara undantagen
från reglementets tillämpning såvitt angår den av honom nämnda
dag innehavda befattningen, därest han före den 1 oktober 1949 till statens
pensionsanstalt skriftligen anmält sin önskan därom.
268
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
I fråga om i nästföregående stycke avsedd befattningshavare, vilken icke
gjort där omförmäld anmälan, skall vid reglementets tillämpning iakttagas,
a) att under tid, som i 5 punkten avses, huvudmannen må, utan hinder
av reglementets bestämmelser, verkställa avdrag å avlöningen med högst
det belopp som befattningshavaren omedelbart före reglementets ikraftträdande
haft att erlägga såsom pensionsavgift enligt för honom då gällande
stadgar;
b) att såsom tjänstår, som avses i 19 § 2 inom., må tillgodoräknas jämväl
tid, för vilken befattningshavaren erlagt avgift enligt för honom gällande
stadgar; samt
c) att vid tillämpning av 30 § a), såvitt angår sådan i b) här ovan omförmäld
tid som infallit efter 1942 års utgång, tjänstår må räknas allenast
för tid, för vilken befattningshavaren erlagt avgift enligt stadgarna för
kungl. hovkapellets pensionsinrättning.
Denna kungörelse länder till efterrättelse från och med den 1 juli 1949.
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
269
Bilaga 3.
1944 års pensionsutrednings förslag
till
kungörelse angående tillämpning av reglementet för pensionering
genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare
å övningslärare vid högre kommunala
skolor m. fl.
Kungl. Maj :t har, med stöd av riksdagens beslut, funnit gott förordna som
följer.
1 §•
Reglementet för pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa ickestatliga
befattningshavare — i det följande benämnt pensionsreglementet —
jämte därtill hörande övergångsbestämmelser och tillämpningsföreskrifter
skall från och med den 1 januari 1950 tillsvidare med nedan angivna tillägg
och undantag äga tillämpning å
a) ordinarie och extra ordinarie övningslärare, som äro underkastade
avlöningsreglementet den 11 november 1938 för lärare vid kommunala flickskolor,
kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folk
-
skolor,
b) sådana vid folkskola eller fortsättningsskola anställda övningslärare
med en sammanlagd undervisningsskyldighet ej understigande 20 veckotimmar,
för vilka enligt 1948 års riksdags beslut (riksdagens skrivelse nr
390) lönereglering framdeles skall ske, samt
c) vid statsunderstödda högre goss- eller samskolor, högre flickskolor eller
enskilda mellanskolor anställda föreståndare, ämneslärare med fast anställning
eller med extra ordinarie anställning och full tjänstgöring samt övningslärare
med fast eller extra ordinarie anställning och med sammanlagd
undervisningsskyldighet ej understigande 20 veckotimmar.
2 §•
Befattning, vilken innehaves av befattningshavare som i 1 § denna kungörelse
avses, skall anses vara upptagen i pensionsreglementets 3 avd. Där
skall även anses vara angiven den i 10 § pensionsreglementet avsedda levnadsålder,
som enligt vad i det följande sägs skall gälla såsom pensionsålder
för befattningshavaren.
270
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
3 §.
Stadgandet 10 a i 39 § pensionsreglementet skall äga tillämpning.
4 §•
Vid pensionsreglementets tillämpning å de i 1 § a) denna kungörelse avsedda
befattningshavarna vid högre kommunala skolor skola följande särskilda
bestämmelser lända till efterrättelse.
1. Befattning hänföres till grupp A.
2. Befattning hänföres till den pensionsklass som här nedan för inne
-
havare av befattning angives:
Befattningshavare Pensionsklass
för ord. för extra ord.
Lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek
och idrott .................................. 1:24 1: 23
Lärare i hushållsgöromål vid kommunal flickskola 1:23 1:20
vid annan skola ............................ 1:21 1: 20
Lärare i kvinnlig slöjd vid kommunal flickskola .. 1: 21 1: 18
vid annan skola ............................ 1:20 1:18
Lärare i manlig slöjd .......................... 1:21 1:18
3. I 10 § pensionsreglementet avsedd levnadsålder utgör
för lärare i teckning, slöjd eller hushållsgöromål ................ 65 år
för annan lärare .............................................. 63 år
4. Stadgandena 8 a och 19 a i 39 § pensionsreglementet skola äga tillämpning.
Därvid skall den mot full tjänstgöring svarande tjänstgöringsskyldigheten
anses omfatta 30 veckotimmar.
5. Har det enligt reglementet för statens pensionsanstalt vid utgången
av år 1949 gällande tjänstepensionsunderlaget ej varit bestämt i förhållande
till avlöning för 30 veckotimmars tjänstgöringsskyldighet, skola de enligt
19 § 2 mom. pensionsreglementet för tid före den 1 januari 1950 beräknade
tjänståren minskas med så stor del som skillnaden mellan å ena sidan
sagda avlöning och å andra sidan den avlöning i förhållande till vilken
tjänstepensionsunderlaget varit bestämt utgör av den förra avlöningen.
6. Stadgandet i 11 punkten av övergångsbestämmelserna till pensionsreglementet
skall icke äga tillämpning.
7. I stället för i 8 § pensionsreglementet stadgad fortlöpande avgift skall
huvudmannen erlägga fortlöpande avgift, motsvarande summan av det högsta
belopp han enligt 5 punkten av övergångsbestämmelserna till reglementet
äger avdraga å befattningshavarens avlöning och dubbla beloppet eller, såvitt
angår extra ordinarie befattningshavare, två och en halv gånger beloppet
av den mot befattningshavarens tjänstepensionsavgift svarande delen av
berörda högsta belopp.
5 §•
Vid pensionsreglementets tillämpning å de i 1 § b) denna kungörelse
avsedda befattningshavarna vid folk- eller fortsättningsskolor skola följande
särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
271
1. Befattning hänföres till grupp B.
2. Vid tillämpning av 7 § 2 inom. pensionsreglementet må ej räknas med
högre slutavlöning för befattning än den som enligt 1948 års riksdags beslut
(riksdagens skrivelse nr 390) framdeles skall gälla för närmast jämförlig
befattning.
3. I 10 § pensionsreglementet avsedd levnadsålder utgör
för lärare i teckning, slöjd eller hushållsgöromål ................ 65 år
för annan lärare .............................................. 63 år
4. Stadgandena 7 a, 8 a och 19 a i 39 § pensionsreglementet skola äga tilllämpning,
vad stadgandet 8 a beträffar dock endast där ej bestämmelserna
i 8 punkten första och andra styckena här nedan annat föranleda. Därvid
skall den mot full tjänstgöring svarande tjänstgöringsskyldigheten anses
omfatta 30 veckotimmar eller, såvitt angår lärare vid fortsättningsskola,
1 080 timmar för redovisningsår.
5. Beträffande befattning, som den 31 december 1949 var förenad med
pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt, skall vid bestämmande
enligt 4 punkten första stycket av övergångsbestämmelserna
till pensionsreglementet av den pensionsklass, till vilken befattningen tillsvidare
skall vara hänförd, såsom utgångspunkt tagas det tjänstepensionsunderlag,
som kan antagas skulle ha gällt sagda dag, därest detsamma bestämts
i förhållande till avlöningen eller den beräknade avlöningen för full
tjänstgöring.
6. Har befattningshavare under tid före den 1 januari 1950 varit underkastad
reglementet för statens pensionsanstalt och har det enligt sagda reglemente
för honom senast gällande tjänstepensionsunderlaget varit bestämt
efter lägre avlöning än som svarar mot full tjänstgöring, skola de enligt 19 §
2 mom. pensionsreglementet för tid före den 1 januari 1950 beräknade
tjänståren minskas med så stor del, som skillnaden mellan, å ena sidan, avlöningen
för full tjänstgöring och, å andra sidan, berörda lägre avlöning
utgör av den förra avlöningen.
7. Stadgandena i 10 punkten andra stycket, 11 punkten samt 12 punkten
tredje stycket av övergångsbestämmelserna till pensionsreglementet skola
ej äga tillämpning.
8. I fråga om innehavare av befattning, som den 31 december 1949 var
förenad med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt, är
huvudmannen, där ej annat föranledes av vad i nästföljande stycke sägs,
skyldig att i stället för i 8 § pensionsreglementet stadgad fortlöpande avgift
erlägga en fortlöpande avgift, motsvarande det högsta belopp, som han enligt
5 punkten av övergångsbestämmelserna till reglementet äger att avdraga
å befattningshavarens avlöning.
Uppflyttas befattning, som i nästföregående stycke sägs, till högre pensionsklass
än den enligt 4 punkten första stycket av övergångsbestämmelserna
till pensionsreglementet bestämda, skall den fortlöpande avgiften,
räknat från den tidpunkt då den högre pensionsklassen blir gällande, ökas
272
Kungl. Maj:ts proposition nr 200.
med V» för varje enhet, varmed numret å den högre pensionsklassen överstiger
numret å den lägre.
I fråga om befattning, som den 31 december 1949 ej var förenad med pensionsrätt
enligt reglementet för statens pensionsanstalt, skall vid beräkning
av fortlöpande avgift enligt 8 § respektive stadgandet 8 a i 39 § pensionsreglementet
så anses, som om avgiftsunderlaget för befattningen utgjort
40 procent av det i 7 § 1 mom. reglementet angivna avgiftsunderlaget.
6 §•
Vid pensionsreglementets tillämpning å de i 1 § c) denna kungörelse avsedda
befattningshavarna vid statsunderstödda privatläroverk skola följande
särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.
1. Befattning, som innehaves av kvinnlig befattningshavare, hänföres till
grupp A. Av manlig befattningshavare innehavd befattning hänföres till
grupp B.
2. Till grupp A hörande befattning hänföres till pensionsklass 1: 18, där
ej stadgandet i 3 punkten här nedan annat föranleder.
3. Där i fråga om föreståndarinne- eller ämneslärarinnebefattning tillhörande
grupp A avlöningsförhållandena det medgiva, må statens pensionsanstalt
efter därom av huvudmannen gjord framställning med iakttagande
av bestämmelserna i 7 § 2 mom. pensionsreglementet bestämma en högre
pensionsklass för befattningen än den i 2 punkten här ovan angivna.
4. Till den huvudmannen åliggande fortlöpande avgiften för kvinnlig befattningshavare
vid högre flickskola eller enskild mellanskola skall enligt
§ 6 mom. 1 b) reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt beräknade avgiftsbidrag
lämnas av kommun respektive enskilda donatorer.
5. Utan hinder av pensionsreglementets bestämmelser må huvudmannen
i fråga om kvinnlig befattningshavare verkställa avdrag å avlöningen med
120 kronor för år räknat, dock, såvitt angår befattningshavare, vilken den
31 december 1949 innehade med delaktighet i lärarinnornas pensionsanstalt
förenad anställning med undervisningsskyldighet ej understigande
20 veckotimmar, högst två gånger det belopp som läroanstalten enligt § 6
mom. 2 reglementet för anstalten ägt avdraga å befattningshavarens lön.
6. I 10 § pensionsreglementet avsedd levnadsålder utgör
för föreståndare, ämneslärare samt lärare i teckning, slöjd eller
hushållsgöromål .............................................65 år
för annan lärare ............................................ 63 år
7. Vad i 8 punkten av övergångsbestämmelserna till pensionsreglementet
stadgas skall äga motsvarande tillämpning å kvinnlig befattningshavare, som
den 1 januari 1950 blir underkastad reglementet och som under höstterminen
1949 innehade anställning, varmed delaktighet i lärarinnornas pensionsanstalt
då var förenad. Därvid skall anses omedelbart före den 1 januari
1950 ha gällt att pensionsåldern skolat inträda vid utgången av det kalenderhalvår
under vilket befattningshavaren uppnått en levnadsålder av 60 år.
Kurtgl. Maj.ts proposition nr 200,
273
8. I fall, som avses i 18 § 3 mom. pensionsreglementet, skall i fråga om
kvinnlig befattningshavare, som före den 1 januari 1950 innehaft med delaktighet
i lärarinnornas pensionsanstalt förenad anställning i befattning, som
i 1 § c) denna kungörelse avses, så anses som om anställningen varit förenad
med tjänstepensionsrätt och för befattningshavaren gällt tjänstepensionsunderlaget
för den för befattningen vid pensioneringstillfäilet gällande
pensionsklassen.
9. Stadgandena i 7 a, 8 a och 19 a i 39 § pensionsreglementet skola äga
tillämpning å övningslärarbefattning, som innehaves av manlig befattningshavare.
10. I fråga om kvinnlig befattningshavare må såsom tjänstår vid bestämmande
av tjänstepension tillgodoräknas tid, under vilken befattningshavaren
innehaft med delaktighet i lärarinnornas pensionsanstalt förenad
anställning, minskad dels med tid, för vilken vid tillämpning av de i 19 §
1 mom. pensionsreglementet meddelade avdragsbestämmelserna avdrag vid
tjänstår sberäkning skolat göras, dels även, såvitt angår anställningstid, för
vilken pensionsavgift till pensionsanstalten bestämts efter ett mindre antal
veckotimmar än 20, med V» för varje understigande veckotimme.
I fråga om manlig befattningshavare må såsom tjänstår vid bestämmande
av tjänstepension tillgodoräknas hälften av tid, under vilken befattningshavaren
innan pensionsreglementet blev å honom tillämpligt innehaft i
reglementets 3 avd. upptagen befattning vid någon av de i 1 § c) denna
kungörelse omförmälda skolorna, minskad dels med tid, för vilken vid tilllämpning
av de i 19 § 1 mom. pensionsreglementet meddelade avdragsbestämmelserna
avdrag vid tjänstårsberäkning skolat göras, dels åven, såvitt
angår sådan tid för anställning i övningslärarbefattning då tjänstgöringsskyldigheten
omfattat mindre än 30 veckotimmar, med V» för varje understigande
veckotimme. Tjänstårsberäkningen må dock icke ske för mer
än hälften av den tid för vilken tjänstårsberäkning vid tillämpning av 19 §
3 mom. pensionsreglementet kunnat medgivas.
Vid pensionsreglementets tillämpning skall så anses som om enligt denna
punkt beräknade tjänstår tillgodoräknats enligt 19 § 2 mom. reglementet.
11. Tjänstårsberäkning enligt 19 § 3 mom. första stycket pensionsreglementet
må medgivas jämväl för sådan tid för anställning vid någon av
de i 1 § c) denna kungörelse omförmälda skolorna, för vilken med tjänsteeller
familjepensionsrätt jämförlig förmån tillförsäkrats befattningshavaren.
I 19 § 3 inom. pensionsreglementet omförmäld engångsavgift skall i vad
den avser lid för anställning vid någon av de i 1 § c) denna kungörelse
omförmälda skolorna, utgöra dubbla beloppet av den enligt 8 § 4 mom.
beräknade engångsavgiften.
12. Om den som åtnjuter tjänstepension eller tjänstelivränta enligt pensionsreglementet
för befattning vid någon av de i 1 § c) denna kungörelse
omförmälda skolorna jämväl åtnjuter annan med tjänstepension eller
tjänstelivränta jämförlig förmån enligt reglementet för lärarinnornas pensionsanslalt
eller på grund av pensionsförsäkring i enskilt företag genom
18 llihang till riksdagens protokoll 19t9. 1 sand. Nr 200.
274
K-ungl. Maj:ts proposition nr 200.
huvudmannens försorg eller utfästelse av huvudmannen eller enligt gällande
föreskrifter rörande pensionsfond eller pensionsstiftelse, som upprättats
av huvudmannen eller enskild donator, eller på grund av inbetalning
med bidrag av huvudmannen till pensionsförsäkringsfonden, beror på
Kungl. Maj :ts prövning, om och i vad mån tjänstepensionen eller tjänstelivräntan
av sådan anledning skall minskas. Vad sålunda stadgats skall äga
motsvarande tillämpning, där efterlevande till befattningshavare vid skola
som nyss sagts jämte familjepension eller familjelivränta enligt pensionsreglementet
äger åtnjuta annan därmed jämförlig förmån på grund av pensionsförsäkring,
utfästelse eller föreskrifter av ovan angivna slag.
13. I fråga om befattning, som är hänförd till pensionsklass 1: 18 och som
innehaves av kvinnlig befattningshavare, är huvudmannen skyldig att i
stället för i 8 § pensionsreglementet stadgad fortlöpande avgift erlägga en
fortlöpande avgift, som med 60 kronor överstiger det belopp, som han enligt
5 punkten här ovan högst äger avdraga å befattningshavarens lön.
Uppflyttas befattning, som i nästföregående stycke sägs, till högre pensionsklass
än pensionsklass 1: 18, skall i sagda stycke angiven fortlöpande
avgift ökas med skillnaden mellan de i 7 § 1 mom. pensionsreglementet
angivna avgiftsunderlagen för de båda pensionsklasserna.
Från och med den 1 januari 1950 skall vad i tidigare av Kungl. Maj :t
utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande mot föreskrifterna
i denna kungörelse upphöra att gälla såvitt angår i 1 § a) eller b) avsedd
befattningshavare å vilken kungörelsen erhåller tillämpning samt i 1 § c)
avsedd befattningshavare, vilken innehar med pensionsrätt enligt kungörelsen
förenad befattning eller avgått med pension från sådan befattning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 200.
275
Innehållsförteckning.
Sid.
I. Inledning ...................................................................... 3
II. Allmänna förutsättningar för statens medverkan till pensionering av ickestatliga
befattningshavare .................................................... 13
Nuvarande förhållanden s. 13. — Direktiven för 1944 års pensionsutredning s. 14.
— 1944 års pensionsutredning s. 14. — Yttrandena s. 24. — Departementschefen s. 38.
III. Detaljfrågor rörande pensioneringens avgränsning ........................ 43
1944 års pensionsutrednings förslag och yttranden däröver. (Undervisningsväsendet
s. 43. — Hälso- och sjukvården s. 59. — Socialvården s. 80. — Polisväsendet s. 88.
— Jordbruket med binäringar m. m. s. 89. — Kyrko väsendet s. 97. — Sjömanshusen
s. 101. — De kungl. teatrarna s. 101. — Vissa andra verksamhetsområden s. 103.) —
Departementschefen s. 106.
IV. Pensioneringens utformning, m. in........................................... 113
1944 års pensionsutredning s. 113. — Yttrandena s. 165. — Departementschefen s. 180.
V. Finansieringen av SPA-pensioneringen ............................. 190
Nuvarande förhållanden s. 190. — 1943 års utredning angående SPA:s fondställning
m. m. s. 190. — Den framtida finansieringen av SPA:s pensioneringsverksamhet m. m.
s. 192. — Departementschefen s. 197.
VI. Provisorisk pensionsreglering för viss icke-statlig lärarpersonal.......... 199
1944 års pensionsutredning s. 199. — Yttrandena s. 216. — Departementschefen s, 222.
Hemställan.......................................................................... 226
Bilagor.
Bilaga 1. 1944 års pensionsutrednings förslag till reglemente för pensionering genom statens
pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare........................ 229
Bilaga 2. 1944 års pensionsutrednings förslag till kungörelse med övergångsbestämmelser
till reglementet för pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa ickestatliga
befattningshavare.................................................. 260
Bilaga 3. 1944 års pensionsutrednings förslag till kungörelse angående tillämpning av regle
mentet
för pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga
befattningshavare å övningslärare vid högre kommunala skolor m. fl........... 269
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1949:396 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag rörande pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattnin a1 i texten
- BU 1949:48 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag rörande pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare, m. m s. 1 i texten
- BU 1949:45 Memorial i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag rörande pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare, s. 1 i texten