Sök i Ratio Lex

Med förslag rörande pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare, m. m

1949-04-01 · 275 sidor, varav 271 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 271 av 275 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:200, Med förslag rörande pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

1

Nr 200.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag rörande

pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa

icke-statliga befattningshavare, m. m.; given Stockholms

slott den 1 april 19b9.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Grunderna för den pensionering av icke-statliga befattningshavare, som

staten utövar genom statens pensionsanstalt, ha sedan länge varit i behov

av omprövning. En av huvudfrågorna härvidlag gäller det sätt, varpå pensioneringsverksamheten

bör avgränsas ur olika principiella och praktiska

synpunkter. Ett annat komplex av frågor avser själva pensioneringsgrunderna;

gällande reglemente för statens pensionsanstalt tillkom 1919 och

har kommit att framstå såsom alltmera otidsenligt mot bakgrunden av den

utveckling, som statstjänstemännens pensionering sedan nämnda år undergått.

På grundval av ett omfattande utredningsmaterial framlägges nu förslag

om utfärdande av nytt reglemente för statens pensionsanstalt, i huvudsak

utformat med gällande pensionsbestämmelser för statstjänstemän

såsom förebild. Beträffande pensioneringens avgränsning åsyftar förslaget

en provisorisk lösning, vilken bygger på det nu beslående förhållandet, att

pensioneringen helt har karaktären av statsunderstödd verksamhet. För ett

definitivt ställningstagande till avgränsningsfrågan har ytterligare utredning

1 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 200.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

ansetts erforderlig. Det nu framlagda förslaget är avsett att genomföras

den 1 januari 1950.

I propositionen framlägges vidare förslag om en provisorisk pensionsreglering

för vissa kategorier av övningslärare samt lärarpersonal vid statsunderstödda

privatläroverk i avbidan på pensionsregleringar, vilka förutsättas

åtfölja blivande löneregleringar för dessa personalkategorier. Även

den provisoriska pensionsregleringen är avsedd att genomföras den 1 januari

1950.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

3

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 1 april 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag rörande pensionering

genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare,

m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning.

Den till statens pensionsanstalt (SPA) förlagda pensioneringen av ickestatliga

befattningshavare sker dels enligt reglementet för pensionsanstalten

den 31 december 1919 (nr 878) och dels enligt de för de högre kommunala

skolorna och folkskolan gällande särskilda tjänste- och familjepensionsreglementena.

Förutom denna till det statsunderstödda pensionsväsendet hänförliga

pensionering omfattar SPA:s verksamhet pensionering av arbetare

i statens tjänst inom vissa förvaltningsområden, varjämte SPA:s styrelse

i egenskap av direktion för lärarinnornas pensionsanstalt handhar pensioneringen

av lärarinnor vid vissa statsunderstödda enskilda läroanstalter.

I det följande bortses från pensioneringen av arbetare i statens tjänst och,

där ej annat framgår, även från den pensionering av icke-statliga befattningshavare,

som sker enligt andra pensionsbestämmelser än reglementet

för SPA.

De i reglementet för SPA innefattade pensionsbestämmelserna ansluta

sig till sitt innehåll i viss mån till de pensioneringsgrunder, som vid reglementets

ikraftträdande gällde för civila statstjänstemän enligt 1907 års civila

pensionslag samt reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa. Pensioneringsgrunderna

för dessa tjänstemän ha sedermera — framförallt genom

tillkomsten av 1934 års civila tjänstepensionsreglemente och 1936

års allmänna familjepensionsreglemente samt dessa reglementens efterföljare,

nämligen 1941 och 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen

— undergått genomgripande förändringar. Redan mot bakgrunden

av de enligt 1934 års civila tjänstepensionsreglemente och 1936

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj.ts proposition nr 200.

års allmänna familjepensionsreglemente gällande pensionsbestämmelserna

ha de i reglementet för SPA innefattade huvudgrunderna, vilka förblivit i

stort sett oförändrade, i åtskilliga hänseenden kommit att framstå såsom

föråldrade och i behov av omarbetning. I betraktande av den allt större

omfattning, pensioneringen genom SPA efter hand erhållit, och med hänsyn

till en i vissa fall uppkommen tveksamhet beträffande det berättigade eller

lämpliga i att utvidga anstaltens reglemente till att omfatta nya grupper av

befattningshavare, har samtidigt frågan om gränsdragningen för anstaltens

verksamhet vunnit ökad aktualitet. I samband därmed har även spörsmålet

om den av SPA administrerade pensionsverksamhetens utformning i försäkringsekonomiskt

och budgetärt hänseende kommit att påkalla beaktande.

För ett närmare övervägande av berörda frågor in. m. ansågs en undersökning

av anstaltens ställning med särskild hänsyn till storleken av det

fondunderskott, som med gällande avgifter och huvudmannabidrag kunde

beräknas föreligga, erbjuda en lämplig utgångspunkt. En dylik utredning

rörande anstaltens fondställning uppdrogs enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 17 juni 1938 åt särskilda sakkunniga. Sedan denna utredning

under en tid efter utbrottet av det senaste världskriget varit nedlagd, återupptogs

den enligt Kungl. Maj :ts beslut den 27 februari 1942. Resultatet

av utredningen framlades i en av de sakkunniga —- dåvarande direktören i

SPA S. Lindstedt och dåvarande förste aktuarien, nuvarande direktören i

SPA T. B. Kjellén — den 30 december 1943 avgiven redogörelse. Denna utvisade

bl. a. i vilken mån pensionskostnaderna för den av SPA omhänderhavda

pensioneringen då täcktes genom avgifter från befattningshavarna

eller huvudmännen respektive krävde tillskott från staten. Storleken av statens

kostnader för pensioneringen vid SPA belystes i redogörelsen vidare

genom dels kalkyler över fondställningen, dels ock en översikt över pensioneringens

framtida finansiering.

Till fullföljande av det sålunda inledda utredningsarbetet angående den

av SPA omhänderhavda pensionsverksamheten tillkallades jämlikt Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 26 maj 1944 särskilda utredningsmän (19U års

pensionsutredning), nämligen generaldirektören E. V. Sverne, ordförande,

ledamoten av riksdagens andra, numera av dess första kammare bibliotekarien

Ebon Andersson, statskommissarien E. O. F. Björn, dåvarande sekreteraren,

nuvarande förbundsdirektören i Svenska landstingsförbundet I.

Dahlgren samt dåvarande direktören i SPA S. Lindstedt. Samtidigt med utredningsmännens

tillkallande förordnades dåvarande förste aktuarien, nuvarande

direktören i SPA T. B. Kjellén att såsom expert deltaga i utredningsarbetet.

Huvudpunkterna i de åt utredningsmännen vid tillkallandet lämnade

direktiven kunna sammanfattas på följande sätt.

Utredningen borde genom avgränsning av området för den av staten ombesörjda

pensioneringen av icke-statlig personal samt modernisering av pensionsgrunderna

för de delar av SPA:s klientel, som äro underkastade anstaltens

reglemente, syfta till ett fullföljande av det på pensionsväsendets

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl Maj:ts proposition nr 200.

område under de föregående åren pågående omregleringsarbetet, vilket inneburit

en övergång till enhetliga pensioneringsgrunder för statsförvaltningen

och det statsunderstödda kommunala skolväsendet. För pensioneringsprundernas

modernisering erfordrades till en början eu omprövning

av gällande principer för avvägning av såväl pensionsunderlagens storlek

som befattningshavarnas och huvudmännens bidrag till pensionskostnaderna.

Vidare vore en närmare anpassning efter de för statliga befattningshavare

i allmänhet gällande grunderna önskvärd exempelvis vad anginge förutsättningarna

för avgångsskyldighet och pensionsrätt vid otjänstbarhet

före pensionsåldern samt beräknandet av pensionsförmån i fall, då befattningshavare

avgått före pensionsålderns inträde utan rätt att omedelbart

vid avgången komma i åtnjutande av tjänstepension. Till de angelägnaste

utredningsuppgifterna hörde en omreglering av familj epensioneringen. översynen

av pensioneringsgrunderna borde även avse en övergång från dyrtidstillägg

till rörligt tillägg å pensionerna.

I enlighet med vad som åsyftades vid föranstaltandet om utredningen angående

SPA:s fondställning borde vidare till övervägande upptagas såväl

fonderingsfrågan som övriga budgettekniska spörsmål avseende den framtida

finansieringen av pensioneringen vid SPA. Därvid borde å ena sidan beaktas,

huru fonderingsfrågan bedömts inom övriga delar av det statliga pensionsväsendet,

men å andra sidan hänsyn tagas till de särskilda förhållanden,

som förelåge med avseende å SPA:s av icke-statliga huvudmän avlönade

delägare.

En översyn av pensionsväsendet i organisatoriskt hänseende borde även

företagas. Därvid borde övervägas om anledning funnes att i fortsättningen

låta den av staten omhänderhavda personalpensioneringen i samma utsträckning

som nu vara fördelad på skilda verk eller om icke en koncentration av

verksamheten med fördel läte sig åvägabringa. Frågan om en dylik koncentration,

vilken sålunda borde göras till föremål för en förutsättningslös undersökning,

gällde, i främsta rummet den pensionsverksamhet som bedreves

av statskontoret, SPA och de affärsdrivande verken. Emellertid borde

även den statsunderstödda pensionsverksamhet, som vore anförtrodd åt

handelsflottans pensionsanstalt, uppmärksammas i förevarande sammanhang.

Frågan om formerna för det fortsatta bedrivandet av lärarinnornas

pensionsanstalts verksamhet jämte därmed sammanhängande spörsmål

borde likaledes inbegripas under utredningen. Oavsett huruvida en större

eller mindre koncentration av det statliga pensionsväsendets administration

komme till stånd, borde förslag utarbetas beträffande de organisationsåtgärder,

som påkallades av utvecklingen inom SPA:s verksamhetsområde

under tiden efter det anstalten erhållit sin nuvarande organisation.

1944 års pensionsutredning har numera avgivit ett den 30 oktober 1948

dagtecknat betänkande med förslag angående pensionering genom SPA av

vissa icke-statliga befattningshavare (SOU 1948:47). I betänkandet, vari

framlägges förslag till nytt pensionsreglemente, behandlas frågorna om dels

avgränsningen av SPA:s verksamhet, dels de allmänna riktlinjerna för ordnandet

av de icke-statliga befattningshavarnas pensionering, dels ock finansieringen

och vad därmed sammanhänger. I betänkandet upptager utredningen

däremot icke organisationsfrågan till behandling.

Pensionsutredningen — som beträffande pensionsförhållandena för befattningshavare

inom folktandvården samrått med 1940 ars lolktandvårdssakkunniga

— har haft överläggningar med representanter för tjänstemän
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

nens centralorganisation (TCO), svensk sjuksköterskeförening, slöjd- och

yrkeslärarnas riksförbund, socialtjänstemannaförbundet, svenska polisförbundet,

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, kvinnliga legitimerade

sjukgymnasters riksförbund samt Sveriges tandläkarförbund.

över pensionsutredningens förslag ha, efter remiss, utlåtanden avgivits

av nedan angivna myndigheter, nämligen fångvårdsstyrelsen, försvarets civilförvaltning,

socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, kammarkollegiet, statskontoret,

riksräkenskapsverket, domkapitlen i Uppsala, Göteborg, Härnösand

och Stockholm, Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, skolöverstyrelsen,

överstyrelsen för yrkesutbildning, lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien,

veterinärstyrelsen, fiskeristyrelsen, kommerskollegium,

medicinalstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i samtliga län och

statens pensionsanstalt. Yttranden ha vidare, efter remiss, inkommit från

direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala, direktionen för Sunnerdahls

praktiska ungdomsskolor på landet samt styrelsen för Ericastiftelsen,

hushållningssällskapens förbund, landstingens förvaltningsutskott i samtliga

län utom Stockholms, Gotlands, Värmlands och Örebro län, stadsfullmäktige

i Stockholms, Göteborgs, Malmö, Hälsingborgs, Norrköpings och

Gävle stad, styrelsen för institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning

och forskning i Stockholm, styrelsen för Israelmissionen, styrelsen för

kungl. teatern, styrelsen för kungl. dramatiska teatern, styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lanlbruksförsök, styrelsen för socialinstitutet

i Göteborg, styrelsen för sydsvenska socialinstitutet i Lund, svenska barnavårdslärarinnors

förening, svenska barnmorskeförbundet, svenska kustsanatoriernas

samorganisation, svenska kyrkans diakonistyrelse, svenska

kyrkans missionsstyrelse, svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, svenska

diakonsällskapet, svenska landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet,

svenska lasarettsläkarföreningen, svenska sanatorieläkarföreningen,

svenska socialvårdsförbundet, svenska stadsförbundet, svenska

vanföreanstalternas centralkommitté, Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund,

Sveriges fångvårdsmannaförbund, Sveriges kommunalanställdas

pensionskassa, Sveriges privatanställdas pensionskassa, Sveriges riksidrottsförbund,

Sveriges tandläkarförbund, tjänstemännens centralorganisation,

teaterrådet, överstyrelsen för Konung Oscar II:s jubileumsfond

och överstyrelsen för svenska röda korset. Slutligen ha i ärendet inkommit

skrivelser från beskickningarna i London, Paris och Helsingfors, diakoniens

centrala råd, operans solistklubb samt W. Weibull A.B. och Weibullsholms

växtförädlingsanstalt.

Vid 1948 års riksdag (prop. nr 136; statsutsk. uti. nr 192; r. skr. nr 390)

fattades principbeslut om lönereglering för övningslärare vid olika statliga

och kommunala skolformer. I propositionen uttalades beträffande tidpunkten

för genomförandet av löneregleringen, att denna vore avsedd att om

möjligt träda i kraft den 1 juli 1949. Till grund för berörda principbeslut

låg ett av 1941 års lärarlönesakkunniga avgivet betänkande i ämnet (SOU

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungi. Maj:ts proposition nr 200.

1947: 15). Vid betänkandet hade fogats förslag till avlöningsreglemente för

övningslärare, vilket förslag emellertid är föremål för överarbetning av de

sakkunniga, överarbetningen är ännu icke avslutad, och förslag kommer

icke att föreläggas riksdagen om löneregleringens ikraftträdande den 1 juli

1949.

Vad beträffar befattningshavare vid de statsunderstödda privatlaroverken

har 1944 års lönekommitté för privatläroverken den 16 juni 1948 överlämnat

betänkande med utredning och förslag angående lönereglering för

lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken in. m. Såvitt angår har

ifrågavarande befattningshavare är pensionering genom statens försorg ordnad

allenast för den kvinnliga lärarpersonalen. Pensionsförhållandena för

denna personal äro reglerade genom reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt

(LPA) den 23 december 1910 (nr 145). Sagda reglemente föreskriver

skyldighet att vara delägare i pensionsanstalten för vid statsunderstödd

högre goss- eller samskola, högre flickskola eller enskild mellanskola

anställd föreståndarinna, ämneslärarinna med full tjänstgöring samt annan

lärarinna, som i klasserna över de förberedande i en eller flera av berörda

skolor meddelar undervisning antingen sammanlagt minst 4 veckotimmar i

gymnastik eller sammanlagt minst 6 veckotimmar i ett eller flera av amnena

välskrivning, teckning, musik, huslig ekonomi, kvinnligt handarbete,

träslöjd och andra likartade slöjdarbeten eller sammanlagt minst 10 veckotimmar

oberoende av de ämnen i vilka undervisningen meddelas. För de

manliga lärarnas pensionering ha hittills från statens sida inga åtgärder

vidtagits. I åtskilliga fall har dock pensionering av vederbörande läroanstalt

eller kommun ordnats genom anslutning till enskild pensionsinrättning,

genom utfästelse av pensionsrätt eller på annat sätt.

Genom beslut den 14 januari 1949 har Kungl. Maj :t uppdragit åt 1944

års pensionsutredning att verkställa utredning och avgiva förslag i fragan

om och på vad sätt en provisorisk reglering av pensionsförhållandena for

befattningshavare vid statsunderstödda privatläroverk samt sådana övningslärare,

å vilka gällande reglemente för statens pensionsanstalt äger tilllämpning,

må kunna genomföras i anslutning till det av pensionsutredmngen

avgivna förslaget till reglemente för pensionering genom statens pensionsanstalt

av vissa icke-statliga befattningshavare.

Till fullgörande av ifrågavarande uppdrag har 1944 års pensionsutredning

den 7 mars 1949 avgivit förslag i ämnet (otryckt).

över förslaget ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret, statens

pensionsanstalt, skolöverstyrelsen, svenska facklärarforbundet och

tjänstemännens centralorganisation. Vidare ha de statsunderstödda piivatläroverkens

lärarförening i Stockholm, flick- och samskolelärarnas riksförbund,

läroverkslärarnas riksförbund och Sveriges yngre laroverkslarares

förening inkommit med en gemensam skrivelse i ärendet.

Departementschefen. Grunderna för den pensionering av icke-statliga befattningshavare,

som staten utövar genom statens pensionsanstalt, ha sedan

länge varit i behov av en omprövning. Fn av huvudfrågorna härvidlag gällei

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Kungl. Maj. ts proposition nr 200.

omfattningen av ifrågavarande pensioneringsverksamhet eller in. a. o. det

satt varpå denna bör avgränsas ur olika principiella och praktiska synpunkter.

Ett annat komplex av frågor avser själva pensioneringsgrunderna. Såsom

i det föregående antytts ansluter sig innehållet i det nu gällande, år

1919 utfardade reglementet för statens pensionsanstalt till de pensioneringsgrunder,

som vid reglementets ikraftträdande gällde för civila statstjänsteman

enligt 1907 års civila pensionslag samt reglementet för civilstatens

änke- och pupillkassa. Mot bakgrunden av den utveckling, som grunderna

för de civila statstjänstemännens pensionering genomlöpt i olika etapper

under 1930- och 1940-talen, har det för statens pensionsanstalt gällande

reglementet kommit att framstå som alltmer otidsenligt. Detta gäller ej endast

med avseende å det sätt varpå olika detaljfrågor av större eller mindre

räckvidd lösts för å ena sidan de icke-statliga befattningshavare, som omfattas

av statlig pensionering, och å andra sidan statens egna tjänstemän,

utan olikheten avser även själva pensionsnivån och är alltså av väsentlig

betydelse.

En utredning av ifrågavarande problem har numera kommit till stånd genom

1944 års pensionsutredning, som framlagt resultatet av sina överväganden

i ämnet i ett den 30 oktober 1948 dagtecknat betänkande. I betänkandet

har bl. a. framlagts förslag till nytt reglemente för pensionering genom

statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare. Detta

reglementsförslag bygger i huvudsak på de pensioneringsprinciper, som

kommit till uttryck i de för statstjänstemännen gällande pensionsbestämmelserna.

Pensionsutredningens betänkande har blivit föremål för en omfattande

remissbehandling, vilket betingats av den mångfald av kommunala och enskilda

huvudmän, som beröras av frågan om statlig pensionering av deras

befattningshavare. Åtskilliga av remissinstanserna ha givit sin anslutning

till de av pensionsutredningen framförda förslagen. I vissa andra instansers

yttranden har givits uttryck för en mera kritisk inställning. Beträffande

pensioneringens omfattning har en mängd jämkningsförslag framställts,

vissa avseende att av pensionsutredningen föreslagna inskränkningar eller

utvidgningar i pensioneringsverksamheten icke skola genomföras, andra

åsyftande att ytterligare inskränkningar eller utvidgningar skola göras. I

några yttranden uttalas önskemål om en mera radikal begränsning av

pensioneringen genom statens pensionsanstalt, medan i åtskilliga yttranden

uttalas önskemål om en betydande utökning av denna pensioneringsverksamhet,

bl. a. genom att ifrågavarande statsunderstödda pensionering skulle

kompletteras med en ävenledes av statens pensionsanstalt handhavd icke

statsunderstödd pensioneringslinje. Åtskilliga av ifrågavarande, mera långtgående

ändringsyrkanden synas ha sin upprinnelse i önskemålet att kunna

i en och samma pensionsinrättning — statens pensionsanstalt eller en ickestatlig

inrättning — pensionera huvudmannens samtliga befattningshavare,

oberoende av huruvida dessa äro sysselsatta inom verksamhet, som materiellt

sett är statlig eller staten närstående men handhaves av icke-statligt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

rättssubjekt, eller detta ej är fallet. I andra fall synas ändringsyrkandena

kunna hänföras till uppfattningen, att de för statstjänstemännen tillämpade

pensioneringsgrunderna äro behäftade med brister i olika avseenden. I några

remissyttranden understrykes angelägenheten av att man på sådant sätt

anordnar den statliga pensioneringsverksamheten, att pensionsförhallandena

icke i och för sig förhindra eller försvåra en övergång mellan olika arbetsgivare.

Vidare uttalas — vilket delvis sammanhänger med vad sålunda

anförts — önskemål om ett mera fullständigt tillämpande inom den statliga

pensioneringen av den s. k. oantastbarhetsprincipen. Vissa yrkanden

om en radikal begränsning eller omläggning av den statsunderstödda pensioneringen

ha annat motiv, i det att de grunda sig på uppfattningen att den

för statstjänstemännen tillämpade pensionsnivån är för låg, exempelvis för

befattningshavare tillhörande de högre dyrortsgrupperna. Man synes därvid

anse att en höjning av pensionsnivån lättare skulle kunna ernas om vederbörande

huvudmän var för sig finge taga ställning till frågan därom an

om pensionsnivån bestämmes genom statsmakternas medverkan, i vissa

fall utgår man såsom självklart från att en högre pensionsnivå än för

statens egna tjänstemän bör kunna tillämpas för befattningshavare inom

verksamhet, vilken materiellt sett är statlig eller i varje fall står staten nara

men handhaves av icke-statliga organ.

För egen del kommer jag att i det följande angiva min inställning till

pensionsutredningens och remissmyndigheternas förslag i samband med en

närmare redogörelse för dessa; jag upptager därvid efter varandra spörsmålen

om avgränsningen av statens pensionsanstalts pensioneringsverksamhet,

om utformningen av denna pensionering — varunder inbegripas olika

spörsmål, som anknyta till pensionsregleringens genomförande och om

finansieringen av verksamheten. Redan i detta sammanhang vill jag emellertid

förutskicka, att jag finner åtskilliga av de synpunkter beaktansvärda,

som i remissyttrandena anlagts på frågan om pensioneringens omfattning.

Jag anser därför skäl föreligga att göra det definitiva lösandet av denna

fråga beroende på ytterligare utredning. Därest i enlighet härmed fråga nu

närmast blir om en provisorisk gränsdragning, synas i en del fall tillräckliga

skäl icke finnas att genomföra förslag om undantagande från pensioneringen

av grupper, som nu äro inordnade under densamma. Att frågan skulle

bliva om ett provisorium bör å andra sidan icke utgöra något ovillkorligt

hinder mot att i pensioneringen medtaga nya grupper, då skäl därtill anses

föreligga; uppenbarligen är dock en viss försiktighet härvidlag påkallad.

Vad härefter angår pensioneringens utformning och frågan huruvida en

pensionsreglering nu bör genomföras efter de av pensionsutredningen uppdragna

riktlinjerna, anser jag mig kunna i denna del i huvudsak bitrada

utredningens förslag, vilket i stort sett avser att bereda ifrågavarande ickestatliga

befattningshavare samma pensionsrätt som statstjänstemännen.

Jag är således beredd att på grundval av det föreliggande förslaget förorda,

att en pensionsreglering enligt däri angivna huvudgrunder genomföres

den 1 januari 1950. Beträffande de önskemål, som vissa remissmyndigheter

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

framfört om underlättande i pensionshänseende av en övergång mellan olika

arbetsgivare och om en mera fullständig tillämpning inom den statliga pensioneringen

än för närvarande av grundsatsen om pensionsrättens oantastbarhet,

vill jag erinra om att riksdagen i olika skrivelser till Kungl. Maj :t

hemställt om allmän översyn av pensionsreglementena och oantastbarhetsprincipens

tillämpning. En utredning härom synes mig kunna igångsättas

under den närmaste framtiden; förut denna dag har jag av särskild anledning

— vissa straff lagsändringar beträffande ämbetsbrott och ämbetsstraff

trädde i kraft den 1 januari 1949 — anmält förslag om upphävande

av pensionsreglementenas bestämmelser om vissa särskilda verkningar i

pensionshänseende av avsättning och skiljande i administrativ ordning från

tjänsten, ett förslag som i sin mån innebär ett steg i riktning mot oantastbarhetsprincipens

tillämpning. Den uppfattning, som framkommit i vissa

remissyttranden om att den pensionsnivå, som tillämpas för statstjänstemännen,

icke kan godtagas för andra närstående befattningshavargruppers vidkommande,

anser jag mig icke kunna biträda. Jag vill härvid erinra om att

denna pensionsnivå, som är av så sent datum som den 1 juli 1947, för statstjänstemännens

del godtagits av tjänstemannaorganisationer, till vilka i betydande

utsträckning även de här avsedda personalkategorierna äro anslutna,

och att statsmakterna för sin del funnit ifrågavarande nivå skälig. Enligt

min uppfattning får en sund utveckling på pensionsområdet på längre

sikt anses bättre främjas om för statstjänstemännen och dem närstående

grupper tillämpas någorlunda ensartade pensioneringsgrunder än om en

ojämn utveckling på detta område kommer till stånd såsom en följd av

de större eller mindre möjligheter som vid olika tillfällen kunna föreligga

för skilda personalgrupper att få sina önskemål tillgodosedda av enstaka

arbetsgivare eller grupper av arbetsgivare. Vad jag nu anfört innebär givetvis

icke att jag vill förorda en brådstörtad övergång för samtliga befattningshavare

i allmän tjänst till de av staten nu tillämpade pensioneringsgrunderna

utan endast att jag icke kan ansluta mig till tanken på åtgärder,

som direkt strida mot den målsättning man enligt min uppfattning bör ha

för utvecklingen på pensionsområdet.

Vad angår det förslag pensionsutredningen efter särskilt uppdrag utarbetat

rörande provisorisk reglering av pensionsförhållandena för dels sådana

kategorier av övningslärare, å vilka gällande reglemente för statens

pensionsanstalt äger tillämpning, dels ock befattningshavare vid statsunderstödda

privatläroverk, sammanhänger behovet av en dylik pensionsreglering

nära med att den lönereglering för övningslärare vid olika statliga

och kommunala skolformer, varom principbeslut fattades vid fjolårets

riksdag, befunnits icke kunna genomföras under budgetåret 1949/50

och att förslag ej heller ansetts kunna föreläggas innevarande års riksdag

om lönereglering för befattningshavare vid de statsunderstödda privatläroverken.

Den förra av dessa löneregleringsfrågor sammanhänger organisatoriskt

i viss man med den sedan flera decennier olösta frågan om anställnings-

och avlöningsförhållanden för kyrkomusiker, i det att man förutsatt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

att övningslärartjänster i största möjliga utsträckning skola anordnas som

heltidstjänster — i den mån så erfordras genom inrättandet av s. k. kombinerade

tjänster — samtidigt som i det föreliggande utredningsförslaget

rörande kyrkomusiker förutsatts, att dessa skola kunna erhålla fyllnadstjänstgöring

i skola. Angivna förhållande gör det uppenbarligen önskvärt,

att båda omregleringarna genomföras samtidigt. Senare denna dag torde

komma att föreslås avlåtande av proposition till riksdagen rörande principbeslut

om lönereglering för kyrkomusiker, och om sådant beslut fattas föreligger

möjlighet att vidtaga organisatoriska förberedelser till övningslärar-

och kyrkomusikerreformernas genomförande. Med utgångspunkt

härifrån och från att det skall bliva möjligt att för nästa års riksdag

vid början av dess vårsession anmäla förslag till avlöningsbestämmelser

för ifrågavarande personalgrupper, anser jag det kunna förutsättas

att det blir möjligt att genomföra berörda omregleringar den 1

juli 1950. Vad de statsunderstödda privatläroverkens befattningshavare

beträffar synes det i och för sig naturligt att dessas anställnings- och

avlöningsförhållanden ordnas med motsvarande statliga och kommunalanställdas

som förebild, och med hänsyn till de beträffande dessa skolor föreliggande

särskilda förhållandena — huvudmännens svaga ekonomiska

ställning och det allmännas intresse av skolornas verksamhet bl. a. med

hänsyn till svårigheten att vid andra skolor absorbera elevmaterialet - torde man enligt min mening våga räkna med att en principiell likställighet

härvidlag kan genomföras den 1 juli 1950. Med hänsyn till nu anförda

omständigheter ha skäl ansetts tala för att en reglering av pensionsförhållandena

för övningslärarna och privatläroverkens lärare icke skall

anstå längre än nödvändigt utan genomföras samtidigt med ikraftträdandet

av nytt reglemente för statens pensionsanstalt. Fråga har emellertid

härvid endast ansetts kunna bliva om provisoriska anordningar, som mera

syfta till att underlätta en tillämpning av det avsedda nya reglementet för

statens pensionsanstalt på dessa grupper än till att på förhand uttaga de

konsekvenser i pensionshänseende, som kunna beräknas följa på en lönereglering.

Det från angivna utgångspunkter av 1944 års pensionsutredning

utarbetade förslaget till provisorisk pensionsreglering synes mig efter vissa

jämkningar godtagbart; jag återkommer i det följande till denna fråga.

I skilda sammanhang har frågan om en förbättring av s. k. äldre pensioner

från statens pensionsanstalt förts på tal. Därest en pensionsreglering

för aktiv personal kommer till stånd i enlighet med vad jag här förordat,

synes mig anledning finnas att upptaga denna fråga till närmare övervägande.

En utredning av detta spörsmål bör således enligt min uppfattning

numera komma till stånd. Vid denna synes även förtjänt att övervägas,

huruvida och i så fall på vilka vägar pension kan beredas ett

mindre antal manliga f. d. lärare vid de statsunderstödda privatläroverken,

för vilkas pensionering huvudmännen icke sörjt på ett sätt, som kan anses

tillfredsställande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

Såsom bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende (bil. 1~3) torde få

fogas av 1944 års pensionsutredning upprättade förslag till

1) reglemente för pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa

icke-statliga befattningshavare;

2) kungörelse med övergångsbestämmelser till nämnda reglemente; samt

3) kungörelse angående tillämpning av nämnda reglemente å övningslärare

vid högre kommunala skolor m. fl.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200-

13

II. Allmänna förutsättningar för statens medverkan till pensionering

av icke-statliga befattningshavare.

Nuvarande förhållanden. De befattningar, sona äro eller kunna bli föienade

med pensionsrätt enligt reglementet för SPA, kunna efter det verksamhetsområde,

vartill de höra, indelas i följande huvudgrupper, nämligen

befattningar inom undervisningsområdet (f. n. omkring 2 600 befattningar),

hälso- och sjukvården samt socialvården (sammanlagt omkring 14 800 befattningar),

polisväsendet (omkring 1 400 befattningar), jordbruket med

binäringar (omkring 200 befattningar), sjömanshusen (omkring 70 befattningar)

och de kungl. teatrarna (omkring 300 befattningar). Härtill komma

vissa befattningar inom kyrkoväsendet, som äro eller kunna bli förenade

med pensionsrätt avseende endast familjepension (omkring 40 befattningar).

Inom de skilda verksamhetsområdena är pensioneringens omfattning

begränsad sålunda, att pensioneringen förbehalles befattningshavare

inom viss gren av verksamhetsområdet eller viss grupp av befattningshavare

inom verksamhetsområdet eller gren därav. Pensioneringen enligt reglementet

för SPA omfattar, på sätt av det anförda framgår, f. n. omkring 19 000

befattningshavare.

Begränsningen av pensioneringen till vissa verksamhetsgrenar kommer i

reglementet till uttryck genom att där angivas de olika slag av förekommande

verksamhetsformer, institutioner och inrättningar, vid vilka befattningshavarna

äro sysselsatta, eller de huvudmannakategorier, där de äro

anställda, eller genom att villkor om statsunderstöd till verksamheten uppställts.

Begränsningen av pensioneringen till viss grupp av befattningshavare

inom verksamhetsområde eller gren därav sker genom att i reglementet

angivas de särskilda slag av befattningar, som inbegripas i pensioneringen

eller att där uppställts särskilda villkor beträffande anställningens

fasthet och tjänstgöringens omfattning in. in. För mera detaljerade upplysningar

om nu berörda förhållanden torde i delta sammanhang få hänvisas

till reglementet för SPA och den i kap. III av pensionsutredningens betänkande

lämnade redogörelsen. Här må dock beträffande huvudmannaskapet

och statsbidragsförhållandena vid de i pensioneringen inbegripna verksamhetsgrenarna

sammanfattningsvis nämnas följande.

Huvudmännen för de till pensioneringen anslutna befattningarna utgöras,

frånsett några undantagsfall av rent statligt huvudmannaskap, av ickestatliga

subjekt. För befattningarna inom undervisningsväsendet, hälso- och

sjukvården samt socialvården utgöras huvudmännen i flertalet fall av

kommuner, men även enskilda subjekt sasom stiftelser och föreningar förekomma

som huvudmän. Befattningarna inom polisväsendet bilda en rent

kommunal grupp. Inom övriga områden utgöras de till SPA anslutna liu
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

vudmännen huvudsakligen av offeintligrättsliga anstalter, stiftelser, föreningar

och därmed jämförliga sammanslutningar. I några fall äro aktiebolag

huvudman.

De befattningshavare, som omfattas av pensioneringen, tillhöra i allmänhet

verksamhetsgrenar, som till större eller mindre del finansieras genom

bidrag av statsmedel. Det förekommer dock, att befattningshavare äro anslutna

till SPA utan att något särskilt statsbidrag utgår till verksamheten.

Detta är fallet särskilt i fråga om befattningshavare inom hälso-, sjuk- och

socialvården, där krav på statsbidrag i allmänhet ej uppställts såsom villkor

för pensionsrätt.

I detta sammanhang må vidare nämnas, att befattningshavare, som från

tjänst med delaktighet i SPA övergår till en med dylik delaktighet icke förenad

befattning hos statsunderstödd institution, enligt särskild bestämmelse

i reglementet för SPA under viss förutsättning och efter beslut av Kungl.

Maj .t i varje särskilt fall kan bibehållas vid delaktighet i pensionsanstalten.

Dylik delaktighet förekommer emellertid för närvarande endast i ett par

fall.

Direktiven för 1944 års pensionsutredning. Ett övervägande av frågan om

det sätt, varpå den av SPA omhänderhavda pensionsverksamheten bör avgränsas,

bär aktualiserats närmast genom framställningar om pensionsrätt

i anstalten för nya befattningshavargrupper. Mot bakgrunden härav uttalades

följande vid tillsättandet av 1944 års pensionsutredning.

Erinran gjordes bl. a. om de pensionsmöjligheter i enskilda pensionskassor,

som numera förelåge och kunde medföra, att statens medverkan nu

icke i samma män som tidigare erfordrades för ordnande av olika befattningshavares

pensionsfrågor. I fråga om den ekonomiska innebörden för

staten av pensionering av befattningshavare genom SPA anmärktes, att

statens medverkan till pensioneringen i allmänhet även innefattade bestridande

av en stor del av pensionskostnaderna och att detta jämväl torde

vara åsyftat med de framställningar om pensionsrätt som tid efter annan

förekomme. I samband härmed fästes uppmärksamhet vid att statens deltagande

i pensionskostnaderna för icke-statlig personal vore att betrakta som

en form av statsbidrag till den verksamhet, i vilken personalen är anställd.

Frågan i vilken utsträckning staten i fortsättningen borde lämna bidrag

till dylika pensionskostnader borde bedömas även med hänsynstagande till

i vad mån staten i de olika fallen hade anledning att ekonomiskt bidraga till

verksamheten.

1944 års pensionsutredning. Angående behovet av statens medverkan till

pensionering av icke-statliga befattningshavare bär pensionsutredningen

understrukit, att förhållandena i olika hänseenden ändrats sedan staten

började sin pensioneringsverksamhet beträffande icke-statliga befattningshavare.

Möjligheterna att ordna en tillfredsställande tjänstemannapensionering

utan statens medverkan vore numera helt andra än förr. Även beträffande

vederbörandes möjligheter att bära kostnaderna för en pensionering

utan det statliga stöd i ekonomiskt hänseende, som en anslutning till

SPA brukade innebära, hade förhållandena under senare tid förändrats.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Detta gällde särskilt de huvudmän, som utgjordes av kommuner. Den

ekonomiska utvecklingen i landet hade medfört en icke obetydlig ökning

av kommunernas skatteunderlag. Redan på grund härav syntes numera i

allmänhet inga större svårigheter föreligga för landsting, städer eller större

landskommuner att bära de pensionskostnader, som vid en försäkringsmässigt

ordnad pensionering av deras anställda skulle komma att åvila dem

såsom huvudmän. Dessutom komme genom det arbete, som för närvarande

påginge för sammanslagning i stor utsträckning av två eller flera kommuner

till större kommunala enheter, många av de mindre kommunerna

att inom de närmaste åren upplösas för att ingå i en ekonomiskt mera bärkraftig

kommun.

Emellertid har pensionsutredningen framhållit att, även om behovet av

statlig medverkan till pensionering av icke-statliga befattningshavare i vissa

hänseenden minskats, anledning likväl alltjämt funnes för staten att på liknande

sätt som hittills bereda möjlighet till statsunderstödd pensionering i

statlig anstalt för åtskilliga kategorier befattningshavare inom staten eller

det allmänna närstående verksamhetsområden. En sådan statlig medverkan

till pensionering av befattningshavarna vore närmast motiverad av statens

intresse för viss verksamhetsgrens upprätthållande. Genom att själv taga

hand om pensioneringen av dessa befattningshavare finge staten större

möjlighet att reglera pensionsförmånerna i anslutning till de principer som

staten uppställt för pensioneringen av sina egna tjänstemän. I samband

med pensionsregleringen finge staten också inflytande på bestämmelserna

om befattningshavarnas pensionsåldrar, avgångsskyldighet o. d., vilka faktorer

ju tidigt observerats såsom av betydelse för en verksamhetsgrens effektivitet.

Statens intresse av en verksamhetsgren kunde också ha föranlett

statsbidrag till verksamhetens bedrivande. Detta bidrag behövde ej ha

karaktären av understöd betingat av några behovssynpunkter utan kunde

vara att betrakta mera som ett bidrag med hänsyn till verksamhetens nytta

för det allmänna. Det syntes i sådana fall rimligt, att staten bidroge även

till pensionskostnaden. Dylikt bidrag syntes som hittills i allmänhet böra

lämnas genom anslutning till den av SPA omhänderhavda statsunderstödda

pensioneringen.

I fråga om pensioneringens omfattning har pensionsutredningen till en

början sökt uppdraga vissa allmänna riktlinjer, avsedda att tjäna till ledning

vid ställningstagandet till frågor om rätt för icke-statliga befattningshavare

att vinna delaktighet i SPA. Utredningen har framhållit angelägenheten

av att en så markerad gräns som möjligt erhålles mellan området for

SPA:s pensionsverksamhet och området för den enskilda pensionsverksamheten;

en så vitt möjligt klar gränsdragning vore påkallad bl. a. av statsekonomiska

skäl i betraktande av de kostnader för staten, som pensioneringen

i SPA medförde.

Härvid har utredningen till en början funnit, att pensionering genom

SPA:s försorg i princip borde förbehållas befattningshavare inom sådan

verksamhet eller gren av verksamhet, som står staten nära och som genom

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

statsmakternas åtgärder av ena eller andra slaget särskilt utmärkts som en

på staten ankommande angelägenhet, ehuru den handhaves av icke-statligt

förvaltningsorgan. Till närmare utveckling av sitt förslag om en dylik h uvudregel

rörande verksamhetsgrenarna har utredningen

anfört i huvudsak följande.

Motiven för statlig medverkan till vissa icke-statliga befattningshavares

pensionering genom anslutning till statlig pensionsanstalt sammanhänga

nära med statens intresse för upprätthållandet av den verksamhet, i vilken

de ifrågavarande befattningshavarna äro anställda. Man torde därför för

anslutning till SPA såsom allmän regel kunna uppställa det kravet, att

staten och det allmänna har ett verkligt påtagligt intresse av den ifrågavarande

verksamheten. Detta intresse bör vara av den art, att verksamheten

kan sägas falla inom ramen för den offentliga samhällsverksamheten. Det

ar särskilt nödvändigt att särskilja den offentliga verksamhet, som här avses,

från den privata verksamhet som, om ock av stor betydelse i och för

sig, normalt handhaves av enskilda och finansieras med enskilda medel.

I åtskilliga fall måste stora svårigheter dock uppstå att med ledning av en

allmänt formulerad sats bedöma om viss verksamhet är sådan, att pensionsrätt

för till densamma knutna befattningshavare i princip bör beviljas i

statlig pensionsanstalt. På åtskilliga områden är gränsen flytande mellan

verksamhet av övervägande offentligt och verksamhet av övervägande enskilt

intresse. Fall finnas, där staten på olika sätt stödjer och uppmuntrar

verksamhet, som likväl i detta sammanhang närmast synes hänförlig till

verksamhet av enskild natur.

I många fall kunna statsbidragsförhållandena giva vägledning, när det

gäller att bedöma ifrågavarande spörsmål. I de fall, då staten lämnar så

avsevarda bidrag till verksamheten, att densamma till huvudsaklig del bygger

på statsmedel och bidragen tillika fått mera permanent karaktär t. ex.

genom att grunderna för desamma reglerats i författningar eller på liknande

satt, torde det i allmänhet finnas anledning att anse, att verksamheten

har sådan offentlig natur, att pensionsrätt skulle kunnat tillerkännas dess

befattningshavare i SPA. Särskilda skäl att bevilja pensionsrätt i statlig

pensionsanstalt kunna också anses föreligga i de fall, då statsbidrag utgår

till bestridande av befattningshavares i författning reglerade löner eller minimilöner.

I sådana fall gäller för närvarande i regel" obligatorisk delaktighet

i SPA. Liknande skäl som föranlett statsmakterna att reglera samt bidraga

till befattningshavares löneförmåner kunna även åberopas till stöd

för en reglering av pensionerna, som ju få sägas utgöra en del av ersättningen

för arbetet. Däremot synes den omständigheten, att en verksamhet

understodjes med statsmedel, icke ensam för sig böra motivera, att vid

verksamheten sysselsatta befattningshavare principiellt må komma i åtnjutande

av statlig medverkan till pensioneringen. Statsbidragen äro nämligen

sa olikartade till natur och syfte och av så skiftande stor!ek"och betydelse, att

det framstår som nödvändigt att i varje särskilt fall pröva, i vad mån därav

kunna dragas några slutsatser i fråga om skälen för stöd till pensioneringen.

I sadana fall, då statsbidrag lämnats endast i syfte att mer eller mindre

tillfälligt stödja eller uppmuntra en verksamhet, som eljest icke är att bet!*.

,*.a såsom en huvudsakligen allmän angelägenhet, synes anledning icke

» tt? öppna möjlighet till pensionering av befattningshavarna genom

SPA. Härvid bör jämväl beaktas, att det stöd till en verksamhet, som pensionsrätt

i SPA för verksamhetens befattningshavare innebär, ej kan avvecklas

lika lätt som ett vanligt statsbidrag.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Även om statsbidrag till eu verksamhet utgör ett viktigt förhållande att

beakta vid avgränsningen av de statliga åtgärderna beträffande pensioneringen

av icke-statliga befattningshavare, synes dock den omständigheten

att inga eller endast obetydliga statliga bidrag utgå till viss verksamhet icke

alltid böra utesluta statlig medverkan till pensioneringen. Fall finnas, där

verksamheten står staten nära men statsbidraget ändock motsvarar en mycket

ringa del av driftskostnaderna. Exempel härå utgöra de lokala lantbrukskemiska

kontrollstationerna samt de lokala frökontrollanstalterna.

Behovet av statsbidrag är för deras vidkommande relativt obetydligt tack

vare avsevärd inkomst av analysavgifter in. in. I andra fall kunna donationsmedel

finnas, som väsentligt minska det behov av statsbidrag som eljest

skulle förelegat och sannolikt blivit tillgodosett. Anledning kan för övrigt

finnas att låta ett i och för sig motiverat statligt stöd till viss verksamhetsgren

få just formen av medverkan till pensionering av till denna hörande

befattningshavare.

Spörsmålen rörande de allmänna förutsättningarna för pensionsrätt i SPA

te sig vidare något olika i de fall då huvudmannaskapet åvilar ett kommunalt

subjekt och i de fall då enskilt subjekt är huvudman för en verksamhet.

Vid sidan av staten utgöra numera även kommunerna samhällsverksamhetens

naturliga subjekt. Såsom utvecklingen gestaltat sig ha samhällsuppgifternas

fördelning mellan stat och kommun kommit att bero mera av

praktiska överväganden än av en teoretisk gränsdragning mellan uppgifter

av kommunalt och av statligt intresse. Organisatoriska och ekonomiska

skäl ha i många fall föranlett, att uppgifter, som i betraktande av verksamhetens

betydelse för landet i dess helhet närmast äro av statlig karaktär,

anförtrotts åt kommunerna att ombesörja. I vissa fall ha kommunerna genom

lagstiftning ålagts att handha allmänna uppgifter. I andra fall har

staten nöjt sig med att på olika sätt söka uppmuntra kommunerna att taga

befattning med uppgifterna ifråga. Ofta har staten i dessa fall beviljat

statsbidrag till verksamheten i större eller mindre omfattning. I de fall då

pensionsrätt i SPA hittills förekommit för kommunala befattningshavare

har det varit inom sådana kommunala verksamhetsgrenar, som innefattat

uppgifter av sådan statlig karaktär som ovan sagts. Redan med hänsyn till

angivna förhållanden har utredningen funnit en sådan avgränsning av SPA:s

verksamhet icke kunna förordas, som från delaktighet i SPA skulle utesluta

kommunala befattningshavare med arbetsuppgifter inom de ovan angivna

staten närstående verksamhetsområdena. Oaktat kommunernas ekonomiska

bärkraft förbättrats och efter den allmänna kommunindelningen sannolikt

ytterligare kommer att i många fall stärkas, så alt dessa utan större svårigheter

skulle kunna bära kostnaderna för pensionering av här avsedda

befattningshavare utan statens medverkan, lärer fog dock finnas för, att

staten ekonomiskt bidrager till pensioneringen i betraktande av uppgifternas

art och dessas alltmer ökade betydelse för landet i dess helhet. Detta gäller

icke endast i de fall där staten påtagit sig kostnader för själva verksamheten

utan även i vissa fall där några statsbidrag icke utgå.

Vid sidan av stat och kommun fullgöra även allmänna inrättningar och

anstalter, stiftelser samt enskilda sammanslutningar och personer inom åtskilliga

områden uppgifter av offentlig natur. Därest denna verksamhet ej

förekomme, skulle detta föranleda, att staten eller kommunerna skulle nödgas

utvidga sin verksamhet på dessa områden. Det allmänna har därför anledning

alt stödja den av dylika inrättningar drivna verksamheten. Detta

bär ofta skett genom statsbidrag. 1 anslutning bärtill kan verksamheten även

ha blivit föremål för statliga regleringsåtgärder i olika hänseenden. Även

2 Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 1 sand. Nr 200.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

för befattningshavarnas pensionering ha statsmakterna kommit att intressera

sig och därvid har anslutning till SPA i flera fall medgivits. 1 de fall då

pensionsrätt hittills förekommit i SPA för befattningshavare, anställda hos

enskilda huvudmän, har det i regel gällt befattningshavare i sådan verksamhet,

som kompletterar det allmännas verksamhet på näraliggande områden.

I flertalet fall har som villkor för pensionsrätt föreskrivits, att statsbidrag

skall utgå. I vissa fall, t. ex. på sjukvårdens område, har emellertid

kravet på statsbidrag som villkor för pensionsrätt icke uppställts. En garanti

för att pensioneringen i sådana fall ej skall få en icke avsedd omfattning

har skapats därigenom, att krav i stället uppställts på att huvudmannen

för verksamheten, där denna ej är en kommunal sammanslutning, skall

vara av sådant slag, att åtminstone verksamhet i rent privatekonomiskt

syfte uteslutes.

Vad härefter angår de personalkategorier inom berörda verksamhetsområden,

för vilka pensionsförhållandena böra kunna ordnas genom

anslutning till SPA, bär utredningen till en början förordat, att pensionsrätt

endast skall tillkomma innehavare av befattning, som inrättats för stadigvarande

behov. Utredningen har härom och beträffande förslagets innebörd

i jämförelse med nuvarande förhållanden anfört i huvudsak följande.

Enligt SPA:s nuvarande reglemente hänför sig pensionsrätten i princip

till innehavet av viss befattning, dock att den som övergått till en med delaktighet

i SPA ej förenad befattning hos statsunderstödd institution på

vissa villkor kan få bibehålla tidigare förvärvad delaktighet. Genom de bestämmelser,

som meddelats angående särskild reglering av anställningsförhållandena

vid de befattningar vilka — utan att vara obligatoriskt förenade

med pensionsrätt — må anslutas till SPA, ha garantier skapats för att ansluten

befattning kan antagas motsvara ett varaktigt behov samt avse tjänstgöring

av viss, ej alltför ringa omfattning. Härigenom har den begränsningen

i fråga om möjligheterna att ansluta personal till SPA åstadkommits,

att personal i arbetaranställning, vikarier och tillfälligt anställda befattningshavare

i princip lämnats utanför pensioneringen. Bortsett från vissa

vikarierande lärare, vilka kunna vinna delaktighet i SPA, förekommer

icke något undantag härifrån. Visserligen har den vid de kungf. teatrarna

anställda tekniska personalen blivit obligatoriskt ansluten till SPA, ehuru

den bl. a. bär att fullgöra vissa arbetaruppgifter, men i betraktande av de

särskilda förhållanden som råda i fråga om denna personal har anslutningen

ansetts icke innebära något principiellt avsteg från de allmänna reglerna

för SPA-pensioneringen.

För framtiden bör pensioneringen i SPA utan undantag begränsas till att

avse innehavare av befattningar. Nu föreliggande möjlighet att bibehållas

vid delaktighet i SPA efter övergång till befattning, som ej är förenad med

sådan delaktighet, bör sålunda upphöra liksom även den motsvarande statstjänstemän

icke till buds stående möjligheten för vikarierande lärare att

erhålla pensionsrätt. Vad personal i egentlig arbetaranställning beträffar,

har någon anslutning till SPA av densamma icke ifrågasatts i de utredningen

meddelade direktiven, och frågan om en eventuell pensionering av ickestatlig

arbetarpersonal faller salunda utom ramen för utredningsuppdraget.

Då härtill kommer, att arbetarpersonalen ej lämpligen kan inordnas i samma

reglemente som befattningshavarna, att beträffande densamma vissa av

utredningen angivna allmänna förutsättningar för pensionering med statens

medverkan av personal inom de olika verksamhetsområdena i regel

icke kunna anses föreligga samt att anordnande av sådan pensionering för

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

vissa icke-statliga arbetare skulle verka prejudicerande och medföra särskilda

pensioneringskostnader för staten, har utredningen utgått från att

arbetarpersonalen framdeles liksom hittills skall vara utesluten från SPApensioneringen.

Skulle statsmakterna anse statlig pensionering böra ordnas

för någon eller några grupper icke-statliga arbetare, synes närmast böra

övervägas att inordna dithörande arbetare i särskilt tjänste- och familj epensionsreglemente.

Först sedan en inom en verksamhetsgren anställds arbetsuppgifter och

anställningsförhållanden blivit fixerade och reglerade, synes det utredningen,

att den anställde kan sägas inneha sådan anställning i befattning, som

motiverar anslutning till SPA. Att generellt närmare angiva, hur fast en anställning

bör vara för att pensionsrätt skall kunna beviljas vid densamma,

synes icke vara möjligt. I fråga om befattningar, som obligatoriskt skulle

kunna anslutas till SPA, böra dock som hittills några större svårigheter icke

möta att låta författningsbestämmelser i ämnet närmare karakterisera befattningen.

För andra befattningar, där fråga kan bliva om anslutning till anstalten,

torde böra fordras, att reglerande föreskrifter om arbetsuppgifterna

samt avlönings- och övriga anställningsförhållanden vid befattningen meddelas.

I såväl ena som andra fallet bör därvid iakttagas, att befattningen erhållit

en mera fast karaktär och att det för den däri anställde ej är fråga

om ett tillfälligt bestridande av densamma. I detta senare hänseende synes

det i allmänhet kunna vara tillräckligt, att för befattningen lämnats föreskrift

om viss uppsägningstid.

Beträffande spörsmålet om de personalkategorier, för vilka en pensionering

genom SPA:s försorg borde ifrågakomma, har utredningen vidare erinrat

om att inom flertalet av de verksamhetsområden, som omfattas av pensioneringen

i SPA, endast innehavare av vissa i reglementet särskilt angivna

befattningar beretts möjlighet att få pensionsrätt i pensionsanstalten, medan

andra grupper av befattningshavare inom områdena lämnats utanför pensioneringen.

Detta gällde särskilt inom undervisningsväsendet, hälso- och sjukvården

samt socialvården, eller alltså inom tre av de typiskt kommunala

verksamhetsområdena, i det att inom dessa senare verksamhetsområden i

stort sett endast lärare, respektive vårdpersonal med speciell utbildning och

kompetens beretts pensionsrätt i SPA. Att så blivit fallet kunde i viss mån

ha betingats av historiska förhållanden men syntes främst ha föranletts av

att statlig medverkan till pensioneringen av befattningshavare befunnits mer

eller mindre motiverad alltefter arten och betydelsen av de uppgifter som

ankomma på de olika befattningarna.

I anslutning till de sålunda för närvarande gällande avgränsningsförhållandena

har utredningen — efter erinran om sitt förut återgivna förslag att

pensioneringen i SPA i princip borde begränsas till befattningshavare i verksamhet,

varav staten och det allmänna ha ett mera påtagligt intresse — föreslagit

eu supplementär avgränsningsregel och om denna

anfört följande.

Det synes väl överensstämma med denna princip för avgränsningen, att

betydelsen för det allmänna av de uppgifter som ankomma på varje särskild

befattning beaktas vid avgränsning inom verksamhetsgrenarna av bcfattningshavargrupperna.

Enligt utredningens mening synes alltså den statliga

pensioneringen av icke-statliga befattningshavare i princip endast böra omfatta

sådana befattningshavare, på vilkas arbetsinsats den verksamhet, som

staten vill främja, är mera direkt beroende och beträffande vilka inflytande

på kompetens och anställningsvillkor är önskvärd från statens sida. I kon
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

sekvens härmed synes det utredningen, som om pensioneringen av personal,

vars uppgifter främst gälla upprätthållandet av en för viss verksamhet anordnad

yttre apparat, i regel bör liksom hittills få ordnas av huvudmannen

utan statens medverkan. Personal av sådant slag (t. ex. vaktmästare vid

skolor, ekonomi- och kontorspersonal vid sjukhus) kan visserligen vara nödvändig

för verksamhetens bedrivande, men arten av dess arbetsuppgifter

har i allmänhet icke föranlett någon enhetlig reglering av personalens utbildning

och kompetens och i stort sett har det överlämnats åt huvudmannen

att fritt bestämma organisationen av den del av verksamheten som ankommer

på här avsedd personal. Det kan alltså icke sägas, att statsmakterna

i allmänhet beträffande den här senast berörda personalens verksamhet

vidtagit några sådana åtgärder, att den utmärkts som en statlig angelägenhet.

Med hänsyn till anförda omständigheter har utredningen funnit

sig böra förorda en avgränsning beträffande befattningshavargrupperna som

tar sikte på de olika befattningshavargruppernas förhållande till staten och

det allmänna. En sådan avgränsning synes leda till en liknande begränsning

som hittills skett vid pensionering av befattningshavare särskilt inom undervisningsväsendet,

hälso- och sjukvården samt socialvården. Endast beträffande

sådan verksamhet som anknutits till institutioner, vilka organisatoriskt

och ekonomiskt stå staten särskilt nära, har utredningen funnit sig

böra föreslå en mindre restriktiv linje. I fråga om institutioner av sistnämnda

slag anser utredningen, att staten bör påtaga sig ett vidsträcktare

ansvar för lösandet av personalens pensionsfråga, varvid i stort sett förhållandena

vid jämförbara statliga institutioner synas kunna efterbildas.

Beträffande vissa till SPA anslutna institutioner har pensioneringens omfattning

befunnits böra bestämmas generellt d. v. s. utan någon uppräkning

i reglementet av de olika slag av befattningar, som må förenas med pensionsrätt.

Efter uttalande, att därmed ej får anses definitivt avgjort, att alla anställda

vid sådana institutioner må erhålla pensionsrätt i SPA, har utredningen

härom anfört följande.

Liksom hittills varit fallet lärer det även i fortsättningen böra få ankomma

på vederbörande myndigheter att när frågor uppkomma om befattningars

förenande med pensionsrätt i SPA taga ställning till, huruvida befattningarna

äro av den art att pensionsrätt i SPA bör medgivas. Härvid kan

det bl. a. ställa sig vanskligt att avgöra, huruvida fråga är om verklig befattning

eller om arbetaranställning, beträffande vilken delaktighet i SPA

är utesluten. Avgörandet synes böra göras beroende av huruvida anställningsförhållandena

blivit reglerade i överensstämmelse med vad för anslutning

till SPA av befattning i allmänhet är föreskrivet samt huruvida motsvarande

statliga anställning är förenad med pensionsrätt enligt det statliga

allmänna tjänstepensionsreglementet. Endast där så är fallet, synes anställningen

kunna hänföras till befattning.

Sammanfattningsvis har pensionsutredningen angivit de förutsättningar,

som enligt utredningens mening böra i sistnämnda avseende uppställas som

villkor för anslutning av befattningshavare till pensioneringen i SPA, sålunda

att pensionsrätt i allmänhet endast bör tillkomma innehavare av befattning,

vilken avser tjänsteåligganden av mera direkt betgdelse för sådan verksamhet

eller gren av verksamhet, som staten genom särskilt vidtagna åtgärder

visat sig vilja befrämja, och att undantag från denna begränsningsregel

icke bör göras i vidare mån än i fråga om befattningshavare, som icke

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kunffl. Maj:ts proposition nr 200.

ha direkt betydelse för verksamhetens bedrivande men äro anställda inom

sådan nyssnämnd verksamhet eller gren av verksamhet, som ekonomiskt och

organisatoriskt står staten särskilt nära. Den av pensionsutredningen härvidlag

förordade avgränsningen av pensioneringen, vilken i det stora hela

motsvarar vad som därutinnan nu gäller, har enligt vad utredningen uttalat

givetvis skett under hänsynstagande till de med pensioneringen förenade

kostnaderna för staten.

Utredningen har emellertid också övervägt en inom utredningen framförd

tanke på en sådan utvidgning, att SPA i vissa fall skulle kunna handha även

en pensionering byggd på att kostnaderna härför skulle helt gäldas av huvudmännen.

En dylik frivillig pensionsförsäkring skulle, enligt

vad inom utredningen framhållits, vara av intresse särskilt för de kommunala

huvudmännen, vilka därigenom skulle kunna ordna pensioneringen

för sina anställda efter enhetliga grunder och slippa ha dem fördelade

på olika pensionsinrättningar och pensionssystem.

Pensionsutredningens majoritet har stannat för att icke vilja förorda en

sådan utvidgning av SPA-pensioneringen. Beträffande de omständigheter,

som varit bestämmande för detta ståndpunktstagande, bär utredningen anfört

i huvudsak följande.

Ett medgivande för kommuner och vissa enskilda huvudmän att ansluta

befattningshavare till SPA utan någon egentlig begränsning till sådana

kategorier befattningshavare, som stå statsverksamheten nära, torde kunna

antagas medföra en betydande utvidgning av SPA:s verksamhet. Denna

utvidgning skulle kunna bli av den storleksordningen, att pensionsverksamhetens

organisation och administration komme att påverkas därav. Sammansättningen

av SPA:s klientel, som redan nu är mycket skiftande, skulle

bli än mer heterogen, och behovet av invecklade särbestämmelser för pensioneringen

skulle öka. Själva pensionssystemet skulle därmed i hög grad

kompliceras. Särskilda svårigheter skulle uppstå vid beräknande av de verkliga

pensionskostnaderna för respektive befattningar och vid bestämmandet

av de pensionsavgifter som erfordras för kostnadernas täckande. De hittillsvarande

erfarenheterna från SPA:s verksamhet giva anledning till farhågor

för att oförutsedda kostnader skulle kunna uppstå för staten. I all synnerhet

kan detta tänkas bli fallet, om pensioneringen ordnas så, att staten i

sista hand får svara för dyrtidskompenserande tillägg å pensionerna även lör

de befattningshavare som anslutits till pensioneringen mot försäkringsmässigt

beräknade avgifter. Visserligen kunna dessa risker minskas genom att

huvudmannen åtager sig att själv utbetala dyrtidstillägg å pensionerna för

här avsedda befattningshavare, men därmed skulle man å andra sidan förlora

mycket av den enhetlighet i pensioneringen som angivits som ett av

huvudmotiven för befattningshavarnas anslutning till SPA.

Utredningen har vidare icke ansett något mer framträdande behov föreligga

för de kommunala huvudmännen att få till stånd eu mera allmän an_

slutning av sina befattningshavare till SPA. Behovet av en försäkringsmässig

pensionering för deras befattningshavare kan säkerligen på ett i stort

sett tillfredsställande sätt tillgodoses genom de försäkringsanstalter, som

nu finnas. Ej heller för andra huvudmän än kommunala torde det vara behövligt

att på dylikt sätt utvidga anstaltens verksamhet. I viss mån skulle

eu sådan utvidgning av SPA även komma att verka föregripande på den

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

utredning som för närvarande pågår inom handelsdepartementet rörande

pensionering av anställda i privat tjänst och frågan om statens medverkan

därtill.

Två av utredningsmännen, ledamöterna Björn och Dahlgren, ha i avgivna

särskilda yttranden behandlat bl. a. det nu föreliggande spörsmålet. I

yttrandet av ledamoten Björn, till vars synpunkter ledamoten Dahlgren anslutit

sig, anföres hl. a. följande.

Pensionsutredningens majoritet har ansett att statens pensionsanstalts

pensioneringsverksamhet på förevarande område bör avgränsas så att densamma

endast omfattar sådana befattningshavare, vilkas verksamhet är av

den art och den betydelse för det allmänna, att staten har anledning att ekonomiskt

bidraga till pensioneringen. Detta skulle, såsom ock majoriteten

framhåller, medföra att kommunala huvudmän måste vidtaga särskilda

anordningar för att personal, som icke kan få pensionsrätt i SPA, på annat

sätt skall få sin pensionsfråga ordnad. Detsamma gäller även andra huvudmän,

som få en del av sina befattningshavare pensionerade genom anslutning

till SPA.

Att begränsa statens pensionsanstalts fortsatta verksamhet på sätt majoriteten

föreslagit innebär emellertid enligt min mening icke en efter tidsförhållandena

lämpligt anpassad organisation. För de huvudmän, vilka enligt

förslaget skulle få endast vissa befattningshavare anslutna till pensioneringen,

måste det vara av väsentlig betydelse att ha pensioneringen för

hela sin personal ordnad efter enhetliga grunder. För statens vidkommande

framstår även såsom angeläget, att löne- och pensionsförhållandena bringas

till överensstämmelse beträffande alla befattningshavare, som äro anställda

i det allmännas tjänst eller eljest i samhällsnyttig verksamhet. Angelägenheten

av en sådan samordning har i fråga om lönerna på senare tid beaktats

vid utfärdandet av nya lönebestämmelser för kommunala tjänstemän, i

det att dessa bestämmelser i stort sett bringats i överensstämmelse med de

statliga. En motsvarande anpassning av pensioneringsvillkoren kan även

ske i de få fall, kommunerna organiserat befattningshavarnas pensionering

i egen regi, genom antagande av pensionsbestänmielser som överensstämma

med de statliga. För det stora flertalet av de huvudmän som skulle få vissa

befattningshavare anslutna till SPA-pensioneringen och som i fråga om

övriga befattningshavare vore hänvisade till privata försäkringsföretag,

exempelvis SKP eller SPP, torde det emellertid knappast vara möjligt att

erhålla fullt likvärdiga pensioneringsgrunder för personalen i sin helhet. De

pensioneringsvillkor, som erbjudas av dessa försäkringsföretag och som

hl. a. betingas av angelägenheten för företagen att vid varje tillfälle hava

full täckning för sina pensionsförpliktelser, skilja sig nämligen i väsentliga

hänseenden från de statliga och torde svårligen kunna bringas i full överensstämmelse

med dessa. En gränsdragning enligt de av majoriteten föreslagna

snäva linjerna leder vidare till en stelhet i tillämpningen, som omöjliggör

att tillgodose vissa i och för sig välmotiverade krav på anslutning till

SPA av vissa befattningshavargrupper.

Jag anser på här anförda skäl att pensionsutredningen bort framlägga

förslag om att statens pensionsanstalts verksamhet i fortsättningen finge

omfatta icke blott en statsunderstödd pensionering, avseende till viss offentlig

verksamhet knutna icke-statliga befattningshavare, utan även en pensionering,

som gäller övriga hos samma eller andra huvudmän med likartad

ställning anställda befattningshavare och som därvid helt bekostas av huvudmännen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

De betänkligheter utredningsmajoriteten anfört mot en utvidgning av

SPA:s verksamhet på sätt ovan av mig förordats kan jag icke dela. Återverkningarna

på verksamhetens organisation och administration torde fa anses

ha underordnad betydelse i förevarande sammanhang. Majoriteten hyser

den uppfattningen, att pensionssystemet skulle i hög grad kompliceras genom

att behovet av invecklade särbestämmelser för pensioneringen skulle

öka. Detta behöver emellertid enligt min mening ej bliva förhållandet om för

anslutning till den icke-statsunderstödda pensioneringen uppställes det villkoret

att huvudmännen skola reglera befattningshavarnas löner i enlighet

med statliga lönebestämmelser samt att det statliga pensionssystemet — såsom

ock pensionsutredningen nu föreslagit i fråga om den statsunderstödda

pensioneringen — tillämpas med den utbyggnad, som erfordras för att reglera

huvudmännens deltagande i bestridandet av pensionskostnaderna. Beträffande

de uppgivna svårigheterna att beräkna de verkliga pensionskostnaderna

för respektive befattningar och att bestämma de pensionsavgifter

som erfordras för kostnadernas täckande föreställer jag mig, att det med

hänsyn till det klientel, varom här är fråga, skall vara tillfyllest att beräkna

avgifterna på sådant sätt att de i stort sett täcka kostnaderna för pensioneringen.

Vidare torde den anordning pensionsutredningen nu föreslår för

att möjliggöra huvudmännens deltagande i kostnaderna för de dyrtidskompenserande

tilläggen å pensionerna kunna utan större svårighet utbyggas

för en tillämpning å fallen där jämväl hela denna kostnad lägges å huvudmannen.

Majoritetens farhågor för att oförutsedda kostnader skulle kunna

uppstå för staten förefalla under här angivna förhållanden vara i stort sett

ogrundade.

Även beträffande avgränsningen av den statsunderstödda pensioneringen

hysa nämnda ledamöter av pensionsutredningen i viss mån annan mening

än utredningens majoritet. Ledamoten Björn anför härom.

I fråga om den statsunderstödda pensioneringen, till vilken pensionsutredningens

majoritet i förevarande sammanhang velat begränsa SPA:s verksamhet,

biträder jag den av utredningen i första hand uttalade uppfattningen

att densamma bör i princip förbehållas befattningshavare inom sådan

verksamhet eller gren av verksamhet, som står staten nära och som genom

statsmakternas åtgärder av ena eller andra slaget utmärkts såsom en på

staten ankommande angelägenhet, ehuru den handhas av icke-statligt förvaltningsorgan.

Jag kan däremot icke helt följa majoriteten då den med

utgångspunkt från denna uppfattning uttalar sig om en avgränsning av

pensioneringsverksamheten inom de olika verksamhetsområden som i allmänhet

skulle omfattas av pensioneringen och därvid utesluter från möjlighet

till delaktighet i pensioneringen befattningshavare vid sådana organisationer

som exempelvis Centralförbundet för nykterhetsundervisning,

Skytteförbundens överstyrelse och Riksidrottsförbundet. Då dessa organisationer

äro underställda viss statlig kontroll samt årligen tillförsäkras betydande

statsanslag, avsedda att täcka bl. a. kostnaderna för avlönande av

viss förvaltningspersonal, har enligt mitt förmenande den verksamhet varom

här i de skilda fallen är fråga blivit klart dokumenterad såsom en »på

staten ankommande angelägenhet». Därmed är även ovannämnda av pensionsutredningen

förordade villkor för en anslutning till den statsunderstödda

pensioneringen uppfyllt beträffande sådan personal, som inom verksamheten

avlönas av statsmedel.

Utredningens majoritet har vidare icke velat lämna tillträde till den förordade

pensioneringen åt alla befattningshavare vid eu verksamhet av ovan

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

angivna art utan bl. a. förklarat att pensionsrätt i allmänhet endast bör

tillkomma innehavare av befattning, som avser tjänsteåligganden av mera

direkt betydelse för verksamheten i fråga. Jag kan emellertid under nuvarande

förhållanden ej längre finna det hållbart att vid avgörande av frågan

om pensioneringsvillkoren för personal, som är knuten till en och samma

verksamhet, differentiera allt efter befattningarnas större eller mindre betydelse

för verksamheten, helst som en dylik differentiering ofta måste ske

etter rätt godtyckliga grunder. Har verksamheten befunnits ha sådan karaktär

att staten bör ekonomiskt medverka till pensionering av dess personal,

bör enligt min mening pensioneringen omfatta alla befattningshavare,

som eljest i fråga om anställningsförhållandena fylla uppställda fordringar.

Yttrandena. De av pensionsutredningen uppdragna allmänna riktlinjerna

för avgränsning av den framtida SPA-pensioneringen upptagas till närmare

granskning i flera remissyttranden.

Några mera djupgående erinringar ha i allmänhet ej gjorts mot den av

utredningen formulerade huvudregeln för avgränsningen, enligt

vilken pensionering genom SPA i princip skulle förbehållas befattningshavare

inom sådan verksamhet eller gren av verksamhet som står staten

nära och som genom statsmakternas åtgärder av ena eller andra slaget särskilt

utmärkts såsom en på staten ankommande angelägenhet, ehuru den

handhaves av icke-statligt förvaltningsorgan.

Överståthållarämbetet avstyrker emellertid, att frågan om avgränsningen

för pensionsanstaltens verksamhet löses i enlighet med förslaget. Ämbetet

åberopar därvid bl. a. att ett realiserande av förslaget, såsom det utformats,

enligt ämbetets förmenande skulle möjliggöra en anslutningsrätt till SPA,

som skulle gå avsevärt längre än omständigheterna påkalla. Särskilt landsting

och städer men även landskommuner skulle, i varje fall efter genomförande

av den förestående nya kommunindelningen med den ökade ekonomiska

bärkraft som därefter kan väntas komma att utmärka dem, kunna

lösa pensionsfrågan för sina befattningshavare genom att sörja för pensioneringen

i egen regi. Ämbetet anför vidare följande.

Under rådande förhållanden med mångskiftande och kostnadskrävande

former av statlig omvårdnad och även i övrigt långsiktigt tyngande utgifter

för statsverket kan det icke vara tillrådligt, att staten engageras för pensionering

av befattningshavare utan att behovet därav är trängande. En sak

för sig är, att det för kommuner och andra kan vara lockande att för pensionering

av sina befattningshavare eller grupper av befattningshavare få anslutning

till statens pensionsanstalt med det betydande statsbidrag till hjälp

till pensioneringen, som detta innebär. Sammanfattningsvis får uttalas, att

den föreslagna regleringen skulle för staten bliva synnerligen ekonomiskt

betungande och innebära förtäckt statsbidrag till sådan pensionering, som

rätteligen bör åvila kommuner och andra.

Länsstyrelsen i Kalmar län går närmare in på frågan om statsbidragsförhållandena

såsom kriterium på att en verksamhet skall vara att anse såsom

av övervägande offentligt intresse och att sålunda befattningshavare inom

verksamheten böra tillerkännas pensionsrätt i SPA. Länsstyrelsen framför

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kunql. Maj:ts proposition nr 200.

härvidlag en delvis annan uppfattning än pensionsutredningens. Efter att

bl. a. ha understrukit vikten ur statsekonomisk synpunkt, att en avgränsning

eller måhända t. o. in. en begränsning av SPA:s verksamhetsområde

kommer till stånd och att denna avgränsning sker efter eu så vitt möjligt

klar linje, anför länsstyrelsen i huvudsak följande.

Det förhållandet, att en icke-statlig verksamhet till huvudsaklig del uppehälles

med bidrag av statsmedel, vilka statsbidrag icke äro allenast av tillfällig

karaktär, utgör självfallet den säkraste grunden för att verksamheten

är av sådan art, att fog finnes för att inrymma densamma inom ramen för

SPA:s verksamhet. Såsom huvudprincip bör därför enligt länsstyrelsens mening

gälla, att, för att anslutning till SPA-pensioneringen må ske, statens

intresse för verksamhetens uppehållande kommit till uttryck därigenom,

att statsbidrag av permanent karaktär och av sådan storlek, att därav framgår,

att kostnaderna för att driva verksamheten till övervägande del bestridas

av statsmedel, utgår till verksamheten i fråga. Enligt länsstyrelsens sätt

att se på den föreliggande avgränsningsfrågan måste nämligen det primära

härvid vara, att den icke-statliga verksamheten så direkt tjänar statsnyttan

eller ligger den offentliga samhällsverksamheten så nära, att staten har

ett naturligt och påtagligt intresse av att stödja denna verksamhet genom att

lämna bidrag till driftkostnaderna. Såsom en logisk följd härav skulle såsom

det slutliga och avgörande beviset på detta intresse komma den ytterligare

påbyggnad av statens ekonomiska stöd, som innefattas i statens medverkan

till "pensioneringen av vid verksamheten knutna befattningshavare.

En dylik huvudprincip synes — såvitt länsstyrelsen kan finna — vara till sin

innebörd oomtvistlig och torde förty icke heller bereda några störie svårigheter

att i praktiken tillämpa.

Mot bakgrunden härav är det naturligt, att länsstyrelsen måste stalla sig

mycket tveksam till de fall, där, oaktat något statsbidrag icke utgår, de inom

visst verksamhetsområde anställda icke-statliga befattningshavarna dock

tillerkänts eller anses skola kunna tillerkännas pensionsrätt i SPA. EU avsteg

från ovan skisserade huvudlinje är enligt länsstyrelsens mening ägnat

att ingiva betänkligheter redan med hänsyn till de svårigheter, som måste

uppstå vid bedömandet av skäligheten av uppkommande anspråk på anslutning

till pensionsanstalten. Men härtill kommer framför allt den omständigheten

att, såvitt länsstyrelsen kan finna, ett medgivande av pensionsrätt i

SPA för icke-statliga befattningshavare i ett sådant fall i själva verket innebär,

att statsbidrag så att säga på en omväg tillföres en verksamhet, för vars

uppehållande staten eljest icke ansett sig hava ett sådant påtagligt intresse,

att statsbidrag befunnits böra utgå till verksamheten såsom sådan. Ett på

dylikt sätt konstruerat statsbidrag inrymmes icke i det kausalsammanhang,

som länsstyrelsen anser böra föreligga på förevarande område. Vidare må

beaktas alt — såsom utredningen framhållit — det stöd till en verksamhet,

som pensionsrätt i SPA för verksamhetens befattningshavare innebär, icke

kan avvecklas lika lätt som ett vanligt statsbidrag. Vid nu angivna förhållanden

kan länsstyrelsen icke obetingat ansluta sig till utredningens uppfattning,

att anledning skulle finnas att låta ett i och för sig motiverat statligt

stöd till viss verksamhet få just formen av medverkan till pensionering

av till denna hörande befattningshavare. Länsstyrelsen håller icke för uteslutet,

att ett statsbidrag i form av statlig medverkan till pensionering av

icke-statliga befattningshavare skulle i vissa fall — exempelvis med hänsyn

till storleken av eljest påräkneligl statsunderstöd eller på grund av vederbörande

befattningshavares ålder — måhända ställa sig ur statsekonomisk synpunkt

fördelaktigare än genom statsbidrag till den verksamhet, i vilken

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

personalen är anställd. Länsstyrelsen kan emellertid å andra sidan icke underlåta

att framhålla, att, för den händelse viss verksamhet är att hänföra

till offentlig samhällsverksamhet av sådan art, att statens intresse av att

densamma uppehälles tagit sig uttryck i att staten lämnar ekonomiskt stöd

till verksamheten i och för sig, det i ett dylikt fall framstår såsom naturligt

och följdriktigt, att staten också är beredd att påtaga sig jämväl den merkostnad,

som föranledes av vederbörande befattningshavares anslutning till

SPA. ö

Vad emellertid beträffar befattningshavare inom vissa kommunala verksamhetsgrenar

göra sig antydda betänkligheter icke gällande med full styrka.

Såsom utredningen antytt, torde samhällsuppgifternas fördelning mellan

stat och kommun kommit att bero av icke så mycket en teoretisk gränsdragning

som fastmera av överväganden av praktisk samt organisatorisk

och ekonomisk art. Det torde alltså hava varit rena lämplighetsskäl, som

föranlett, att viss verksamhet, som i betraktande av dess betydelse för landet

i dess helhet närmast är av statlig karaktär, anförtrotts ett kommunalt

i stället för ett statligt förvaltningsorgan. Trots de principiella betänkligheter,

som enligt länsstyrelsens mening kunna resas mot ett avsteg från den i

det föregående rekommenderade huvudlinjen, vill länsstyrelsen dock icke

göra erinran mot att pensionsrätt i SPA må beredas befattningshavare vid

kommunalt organ, oaktat dess verksamhet icke upprätthålles med bidrag

av statsmedel.

De skäl, som länsstyrelsen anfört till stöd för sin uppfattning med avseende

å fall, där statsbidrag ej alls utgår, gälla i allt väsentligt även när fråga

är om verksamhet som, ehuru den handhar uppgifter av offentlig natur,

dock endast i mindre eller ringa utsträckning åtnjuter statsbidrag. Länsstyrelsen

kan för sin del icke finna tillräcklig anledning föreligga att staten

påtager sig de ytterligare utgifter för dylik verksamhet, som föranledas av

statens deltagande i kostnaderna för befattningshavarnas pensionering. Redan

den omständigheten, att ett statsbidrag är relativt begränsat, torde få

anses tyda på att verksamheten tillföres inkomster av skilda slag i en för

verksamhetens uppehållande betryggande omfattning. Då härtill^ kommer,

att stora möjligheter numera föreligga för pensionering av icke-statliga befattningshavare

genom pensionsförsäkring, synes, framförallt i betraktande

av angelägenheten av att upprätthålla en klar gränsdragning i fråga om

SPA :s verksamhetsområde, pensioneringen av dylika tjänstemän böra "i fortsättningen

ankomma på vederbörande huvudmän.

Med hänsyn till vad sålunda anförts får länsstyrelsen uttala, att länsstyrelsen

icke kan på av pensionsutredningen anförda skäl biträda utredningens

principiella uppfattning därutinnan, att pensionsrätt i SPA skulle kunna

tillerkännas icke-statliga befattningshavare inom sådan verksamhet, till vars

upprätthållande staten icke alls eller i allenast mera begränsad omfattning

lämnar bidrag, dock med undantag för kommunala befattningshavare med

arbetsuppgifter inom staten närstående verksamhetsområden. Under alla

forhållanden är det särskilda spörsmål, varom här är fråga, av den beskaffenhet,

att det enligt länsstyrelsens mening bör underkastas ytterligare

omprövning innan slutligt förslag i ämnet framlägges.

Statskontoret hävdar, att vid bedömande huruvida en verksamhet bör omtattas

av den statsunderstödda pensioneringen hänsyn bör fästas vid de

hittillsvarande pensionsförhållandena inom verksamhetsområdet, och framhåller

angelägenheten av att pensioneringen avgränsas jämväl gent emot

den statliga tjänstemannapensioneringen. Ämbetsverket anför bl. a. följande.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Mot den förordade avgränsningsregeln i fråga om de verksamhetsområden

som böra omfattas av pensioneringen kan visserligen riktas den invändningen,

att det svårligen låter sig göra att på ett entydigt sätt bestämma,

huruvida en viss verksamhet uppbäres av ett allmänt intresse eller, som utredningen

uttrycker det, står staten nära eller ej. Såsom utredningen framhåller

är detta icke alltid dokumenterat av att statsbidrag utgår till verksamheten.

På grund av samhällslivets från tid till annan skiftande behov

torde en verksamhets betydelse för det allmänna ofta bli synnerligen syårbedömlig.

över huvud taget måste det möta svårigheter att ange några säkra

riktlinjer för bedömande om viss staten närstående verksamhet bör omfattas

av den statsunderstödda pensioneringen eller ej. Vid ett sådant bedömande

bör det enligt statskontorets mening bliva av avgörande betydelse,

huruvida pensionering för befattningshavare inom verksamheten redan är

allmänt ordnad på ett tillfredsställande sätt.

Pensionsutredningen har ock vid sina överväganden om gränsdragningen

naturligen måst påverkas av den omfattning pensionsanstaltens verksamhet

för närvarande har. Utredningen torde därför ha gått till verket med insikl

om att det svårligen låter sig göra att uppställa sådana regler för gränsdragningen,

att en uteslutning i mera betydande utsträckning av det till SPA

redan anslutna klientelet skulle ifrågakomma. Den uppställda regeln för avgränsningen

av SPA:s verksamhet synes ock i stort sett innefatta de principer

för medgivande av pensionsrätt i SPA, som hittills tillämpats av statsmakterna.

1 betraktande jämväl av det förslag i fråga om statens bidrag till

pensioneringen som utredningen framlägger, innebärande att staten även i

fortsättningen skulle påtaga sig i stort sett samma kostnader för den reglementsenliga

pensioneringen som för närvarande, synes gränsdragningen

knappast kunna ske efter andra linjer än som av utredningen föreslagits

Då härtill kommer, att avgörandet av den framtida anslutningen till SPA

alltjämt skall vara förbehållen Kungl. Maj :t och riksdagen, har statskontoret

ansett sig kunna giva utredningens förslag i förevarande del sin anslutning.

Ämbetsverket anser sig emellertid böra framhålla angelägenheten av

ett en gränsdragning vidmakthålles ej endast i förhållande till den enskilda

pensionsverksamheten utan även till den statliga tjänstemannapensioneringen.

Den hos statliga verk och myndigheter anställda personalen bör få

sina pensionsförhållanden ordnade genom att formen för anställningen avpassas

så att förutsättningarna för tillämpning av förekommande statliga

pensionsreglementen bliva uppfyllda.

Statens pensionsanstcilt har intet att erinra mot ett godkännande av förenämnda

huvudregel och anser att en avgränsning enligt denna regel ger

en om icke alltid klart bestämbar så dock i stort sett naturlig skiljelinje

mellan områdena för en statsunderstödd pensionering och för den icke-statliga

pensionsverksamheten. Pensionsanstalten berör i sitt yttrande även

frågan om behovet av statlig medverkan till pensionering av icke-statliga

befattningshavare och anför härom följande.

Enligt pensionsanstaltens mening kan någon tvekan icke råda om att det

alltjämt är påkallat att staten i viss omfattning sörjer för pensioneringen

av icke-statliga befattningshavare. Med det allt större inflytande — särskilt

i organisatoriskt och ekonomiskt hänseende — staten fatt även inom den

del av den offentliga samhällsverksamheten, som handhaves av kommunala

och andra organ, synes tvärtom statens medverkan även till pensioneringen

av berörda befattningshavare vara fullt naturlig. Dessutom torde utveckling
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

en mot ett allt mer vidgat område för den offentliga samhällsverksamheten

påkalla statens medverkan även i framtiden vid lösandet av uppkommande

pensioneringsproblem efter hand som nya kategorier av icke-statliga befattningshavare

tagas i anspråk för verksamhet, som mer eller mindre har

karaktären av en offenlig angelägenhet. Den lämpligaste formen för en statlig

medverkan till pensionsfrågans lösning i dylika fall torde liksom hittills

i allmänhet vara att pensioneringen ordnas genom befattningshavarnas

anslutning till SPA.

En sådan anslutning torde, enligt anstaltens mening, vara att föredraga

framför pensioneringens ordnande i en enskild pensionskassa eller i huvudmannens

egen legi även med hänsyn till den statliga anstaltens större möjligheter

att genom rörliga tilläggsförmåner bevara pensionens realvärde vid

växlingar i levnadskostnaderna. Att rörligt tillägg på utgående pension tillförsäkras

här ifrågavarande befattningshavare synes vara påkallat i motsvarande

utsträckning som gäller beträffande statens egna tjänstemän, men

detta laler sig svårligen göra genom en på rent försäkringsmässig grund arbetande

pensionsverksamhet och kan ofta ej heller ske inom ramen för

huvudmannens egna ekonomiska resurser. Genom anslutning till den statliga

anstalten kan också för befattningshavarna inom den allmänna ickestatliga

verksamheten erhallas en i och för sig önskvärd anpassning av

pensionsreglerna till de statliga bestämmelserna. En nära överensstämmelse

i sistnämnda avseende blir av särskild betydelse i sådana då och då förekommande

fall där en icke-statlig verksamhet sedermera blir förstatligad,

i det att därvid den enligt anstaltsreglementet inljänta pensionsgrundande tiden

för av förstatligandet berörda befattningshavare automatiskt överflyttas

till allmänna pensionsreglementena.

Skolöverstyrelsen, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län samt Skaraborgs

och Västcrnorrlands län, vilka också berört frågan om de allmänna

riktlinjerna för avgränsning av SPA-pensioneringen, ha icke gjort någon

erinran mot eller i allt väsentligt godtagit vad utredningen därutinnan föreslagit.

\ ad härefter angår den supplementära avgränsningsregel,

som av utredningen föreslagits och som bl. a. innebär att pensionsrätt i SPA

i allmänhet endast skulle tillkomma befattningshavare med tjänsteåligganden

av mera direkt betydelse för vederbörande verksamhet, ha skolöverstyrelsen,

länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län samt Skaraborgs och

Västernorrlands län även i denna del i allt väsentligt godtagit utredningens

förslag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller härvid, att omständigheter

sadana som de inom en nära framtid väntade förändringarna av

befolkningens ålderssammansättning samt de tillämnade reformerna på hälso-

och sjukvårdens område kunna komma att medföra en kanske betydande

utvidgning av här ifrågakommande verksamhetsfält med därav följande

ökning av antalet befattningshavare. Härefter fortsätter länsstyrelsen.

Under sådana förhållanden vill länsstyrelsen ifrågasätta, huruvida den

föreslagna reformen låter sig för närvarande genomföras eller om icke dess

konsekvenser för statsfinanserna äro så väsentliga, att därmed lämpligen

bör få anstå till dess det statsfinansiella läget förbättrats eller i varje fall

den framtida utvecklingen säkrare kan överblickas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Även om de skäl synas länsstyrelsen godtagbara, som reservanterna Björn

och Dahlgren anfört för en i princip vidgad omfattning, vill länsstyrelsen

dock under förhandenvarande omständigheter förorda den av utredningens

majoritet föreslagna avgränsningen av SPA:s pensionsverksamhet såsom

tillsvidare mera försiktig och lämplig.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller i fråga om den av reservanterna

föreslagna icke-statsunderstödda pensioneringslinj

en, att det måste bli ytterligt vanskligt att bestämma pensionsanstaltens

merkostnader för organisation och förvaltning, samt anför

vidare.

Länsstyrelsen anser för sin del, att statsförvaltningen icke bör vidare utökas,

i den mån icke ett mer trängande behov föreligger än här är fallet,

därvid länsstyrelsen hänvisar till de icke statliga pensionsinrättningar, som

stå till buds och mot vilkas handhavande länsstyrelsen icke försport någon

erinran.

Möjligen kan emellertid ifrågasättas, huruvida icke i fall, da statens pensionsanstalt

skall ombesörja pensionering av allenast vissa under en huvudman

lydande befattningshavare av den art betänkandet avser, denna pensionering

alltid bör vara för huvudmannen frivillig.

Åtskilliga av de remissinstanser, som i sina yttranden behandla den av

utredningens majoritet förordade supplementära avgränsningsregeln, ha

icke funnit de av utredningen anförda skälen för denna regel bärande. De

ansluta sig i stället i allmänhet till den uppfattning som framförts av reservanterna

inom utredningen och enligt vilken pensioneringen bör omfatta

alla inom vederbörande verksamhet sysselsatta befattningshavare, som eljest

i fråga om anställningsförhållandena fylla uppställda fordringar. Vissa remissinstanser

ansluta sig också till det inom utredningen reservationsvis

framförda förslaget om inbegripande i SPA-pensioneringen av en av huvudmännen

helt bekostad pensionering.

Statskontoret anför i dessa frågor bl. a.

Mot den föreslagna avgränsningsregeln i fråga om befattningshavarna

inom godtaget verksamhetsområde måste i första hand resas samma invändning,

som tidigare i utlåtandet riktats mot huvudregeln för avgränsningen

av verksamhetsområdena, nämligen att den icke-lämnar några säkra

hållpunkter för tillämpningen. Men verkningarna av den här förordade regeln

te sig ock otidsenliga. Att förbehålla pensionsrätten endast vissa befattningshavare,

som skulle kunna sägas ha särskild betydelse för verksamhetens

bedrivande, innebär enligt statskontorets mening icke en rätt anpassning

av pensioneringen efter den utveckling det samhälleliga arbetet numera

fått. En gränsdragning sådan den föreslagits leder även till resultat,

som äro direkt stridande mot statens intressen. Salunda maste det när fråga

är om verksamhet, som drives såväl av staten som av kommun eller andra

subjekt, vara av stor betydelse för det allmänna att löne- och pensionsförhållandena

för den inom verksamheten tjänstgörande personalen bliva enhetligt

reglerade.

Statskontoret tillägger emellertid att såsom ytterligare villkor för anslutning

till den statsunderstödda pensioneringen under alla förhållanden bör

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj:ts proposition nr 200.

gälla, att befattningshavaren i och för sin tjänst icke är tillförsäkrad tjänsteeller

familjepensionsrätt i eljest av huvudmannen vidtagen ordning.

Statskontoret, som jämväl biträder reservanternas förslag om införande

av en av huvudmännen helt bekostad pensioneringslinje, anser att behov

otvivelaktigt föreligger av en sådan på självkostnadsprincipen grundad pensionering.

Ämbetsverket anför vidare.

Någon svårighet att verkställa urvalet av de befattningshavargrupper, som

skulle tillåtas ansluta sig till denna av huvudmannen ensam betalda pensionering,

synes icke behöva uppkomma, men frågan torde tarva ytterligare

överväganden. Med hänsyn till att det nu framlagda förslaget till reglemente

för SPA endast har avseende å den statsunderstödda pensioneringen måste

en här åsyftad vidgad pensioneringsverksamhet föranleda en komplettering

av reglementsbestämmelserna. Därvid torde även reglerna för bestämmande

av tjänste- och familjelivränta böra avpassas så, att de medge en tilllämpning

i full utsträckning av principen om pensionens oantastbarhet.

Statskontoret förordar fortsatt utredning på denna punkt. För de befattningshavargrupper,

som enligt utredningens förslag skulle förlora sin tidigare

anslutning till SPA respektive vägras nyanslutning, bör regleringen av

pensionsfrågan möjliggöras genom den föreslagna vidgade pensioneringen.

Till sistnämnda pensionering böra enligt statskontorets mening även hänvisas

vissa av de befattningshavare, som utredningen ansett böra anslutas

till den statsunderstödda pensioneringen.

Statens pensionsanstalt yttrar om den av utredningen förordade supplementära

avgränsningsregeln bl. a. följande.

Pensionsanstalten vill icke förneka, att vissa skäl kunna tala för att —

såsom utredningen föreslagit — statens medverkan till pensionering av

icke-statlig personal inskränkes till att i regel avse allenast sådana befattningshavare,

beträffande vilka staten önskar ha inflytande över kompetensoch

anställningsvillkor. Pensionsrätten utgör ju en mycket betydelsefull del

av de med en befattning förenade förmånerna. Fn liknande inskränkning

av statens medverkan förekommer ofta, då det gäller att fixera statens bidrag

till upprätthållande av verksamhet, som ansetts böra av staten understödjas:

statsbidraget utgår direkt till avlönande av vissa befattningshavare

med en för den ifrågavarande verksamheten särskilt avpassad utbildning

(t. ex. lärare) men ej till avlönande av övrig personal.

Å andra sidan synes det icke tilltalande, knappast heller principiellt hållbart,

att grunda en avgränsning av SPAs verksamhetsområde på en uppfattning

om befattningshavarnas mer eller mindre direkta betydelse för

verksamheten. För de flesta av de befattningshavare, vilka för närvarande

äro anslutna till SPA, gäller visserligen, att de handha det omedelbara utövandet

av de arbetsuppgifter, som karakterisera respektive verksamhetsområden.

Detta gäller exempelvis lärarna inom undervisningsväsendet samt

läkarna och sjuksköterskorna inom sjukvården. Att pensioneringen kommit

att omfatta just sådan personal sammanhänger emellertid mycket med

historiska förhållanden. Inom undervisningsväsendet utgjorde lärarna till

en början den enda befattningshavargruppen; skolornas vaktmästare och

övriga personal tillkommo senare, och de blevo först så småningom inordnade

i en fast personalorganisation. Inom sjukvården voro läkarna och sjuksköterskorna

de första befattningshavarna; det är först med tillskapandet

av lasarett och andra större sjukvårdsinrättningar som över huvud taget ett

behov av andra personalgrupper med fast ordnade anställningsförhållanden

uppkommit inom sjukvården.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungi. Maj.ts proposition nr 200.

Ej heller torde det kunna bestridas, att den av utredningen föreslagna

avgränsningsregeln nr 2 kan komma att i tillämpningen bereda vissa svårigheter.

Dessa skulle måhända i och för sig ej behöva bliva större än de, som

kunna uppkomma då det gäller att avgöra huruvida statsbidrag bör utgå

till avlönande av vissa befattningshavare. Men med den föreslagna avgränsningen

skulle följa också den olägenheten, att inom de verksamhetsområden,

som pensioneringen genom SPA skulle komma att omfatta, olikartade pensioneringssystem

finge tillämpas i fråga om befattningshavare hos eu och

samma huvudman. Denna olägenhet vidlåder redan nu pensioneringen på

dessa områden, och den har visat sig medföra å ena sidan irriterande olikheter

i pensionsförmånerna för personal på en och samma arbetsplats och

å andra sidan praktiska och ekonomiska svårigheter för huvudmän med begränsade

administrativa och finansiella resurser att över huvud tillfredsställande

ordna pensionsrätten för personal, som ej kan göras delaktig i den

statsunderstödda pensioneringen. Dylika ojämnheter och svårigheter skulle

kunna undvikas eller mildras, om man, såsom två reservanter inom pensionsutredningen

föreslagit, gåve den genom SPA ordnade pensioneringen en

vidgad omfattning. För att i full utsträckning nå syftet kunde man emellertid

bli nödsakad ätt i SPA inrymma exempelvis samtliga kommunalanställda

befattningshavare. En sådan konsekvens är pensionsanstalten, i varje fall

när det gäller de stora kommunerna med deras omfattande personalkårer,

ej beredd att acceptera utan en närmare utredning av spörsmålet. Ett annat

sätt att vinna en utjämning av de nämnda olikheterna i pensionsvillkoren

skulle kunna bestå däri att man utan att nämnvärt jämka på de av utredningen

föreslagna gränserna för pensioneringens omfattning sökte åstadkomma

en bättre överensstämmelse — särskilt på mera betydelsefulla punkter

— mellan å ena sidan den statligt ordnade pensioneringen och å andra

sidan kommunal och enskild pensionering, i den mån sådan överensstämmelse

kan vara möjlig att ernå utan uppgivande av de i statlig pensionering

tillämpade huvudgrunderna. Åvägabringande av en dylik bättre överensstämmelse

skulle för övrigt i och för sig vara önskvärt ej minst med tanke på

den flyttning av befattningshavare, som förekommer mellan olika verksamhetsområden.

Även om eu sådan utjämning kunde vinnas, skulle dock

kvarstå svårigheter av administrativ och ekonomisk art beträffande huvudmän

med ett fåtal befattningshavare, t. ex. de mindre kommunerna.

Under hänvisning till det sålunda anförda förordar pensionsanstalten, att

definitiv ställning till frågan om omfattningen av anstaltens pensioneringsverksamhet

icke omedelbart tages utan att denna fråga göres till föremål

för fortsatt utredning i samband med en undersökning av möjligheterna att

åstadkomma närmare överensstämmelse mellan pensionsvillkoren i statlig,

kommunal och enskild pensionering. Härefter fortsätter anstalten.

Ehuru pensionsanstalten sålunda — i varje fall under nuvarande förhållanden

på pensionsväsendets område — icke kan tillstyrka en tillämpning

av de principer, utredningen förordar beträffande avgränsningen inom de

verksamhetsområden, vilka skulle omfattas av pensioneringen i SPA, finner

pensionsanstalten dock icke något vara att erinra mot alt redan nu en revision

av pensioneringsgrunderna verkställes i huvudsaklig överensstämmelse

med de sakkunnigas förslag. En sådan revision synes tvärtom ur skilda

synpunkter vara starkt påkallad. Däremot anser anstalten, att i avvaktan

på den förordade ytterligare utredningen rörande avgränsningen av pensioneringsområdet

i allmänhet icke några ändringar av de nuvarande gränserna''

för SPA:s verksamhet böra vidtagas med utgångspunkt från det av

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

utredningen framlagda förslaget. Pensionsanstalten anser dock icke hinder

finnas för smärre jämkningar i nuvarande gränser i den mån sådana jämkningar

icke komma att föregripa den vidare utredningen.

Låns styrelser na i Stockholms, Södermanlands, Blekinge, Kristianstads,

Västerbottens och Norrbottens län ansluta sig i sina yttranden till de synpunkter

som i avgränsningsfrågan framförts av reservanterna inom pensionsutredningen

utan att därvid redovisa något ställningstagande till förslaget

om pensioneringens utvidgning med en icke statsunderstödd linje.

I yttrande av länsstyrelsen i Älvsborgs län anföres i fråga om den av reservanterna

föreslagna utvidgningen av den statsunderstödda pensioneringen,

att däremot knappast kunna åberopas statsfinansiella skäl, då utvidgningen

förmodligen i huvudsak skulle komma kommuner eller landsting till

godo och alltså verka minskande på utgifter, som i annan ordning bestridas

av allmänna medel. Länsstyrelsen förordar också att en icke-statsunderstödd

SPA-pensionering införes och anför härom.

Under de senare åren har som bekant all möjlig möda och kostnad nedlagts

för att rationalisera den allmänna förvaltningen. Det torde vara uppenbart

att därest — såsom utredningens majoritet föreslår — i huvudsak

endast sådana befattningshavare, vilkas verksamhet är av den art och betydelse

för det allmänna att staten har anledning att ekonomiskt bidraga

till pensioneringen, skulle kunna anslutas till SPA, detta för sådana huvudmän,

som på grund härav endast kunnat tillförsäkra en del av sina befattningshavare

pension genom anstalten och tvingats ordna de övrigas pensionsförhållanden

genom anslutning till enskild anstalt, måste te sig såsom

synnerligen irrationellt. Med den utformning, som Björn givit åt sitt försiag

härutinnan vinnes framför allt att rörligheten på arbetsmarknaden icke

i så hög grad som tidigare komme att påverkas av pensionsförhållanden.

Härutöver åvägabringas — enligt vad länsstyrelsen kan föreställa sig —

en icke oväsentlig lättnad för sådana huvudmän, som enligt majoritetens

förslag skulle nödgas arbeta med två eller eventuellt flera pensionssystem.

Eftersom huvudparten av de berörda huvudmännen torde vara landsting

eller primärkommuner, kan vinsten härutinnan betraktas såsom en rationalisering

av den allmänna förvaltningen.

Länsstyrelsen i Jönköpings län ifrågasätter i anslutning till den av reservanterna

framförda tanken på två pensioneringslinjer inom SPA-pensioneringen,

en statsunderstödd och en icke statsunderstödd, och de svårigheter

som en sådan lösning möjligen skulle medföra, om det icke vore enklare

att blott ha en pensioneringslinje och låta huvudmännen svara för alla

pensionskostnader, vilka i fall av behov Unga kompenseras genom ökade

statsbidrag. Med hänsyn till att den pågående utredningen om pensionering

för anställda i privattjänst har frågan om samordning mellan privat, kommunal

och statlig tjänstepensionering under prövning förefaller det, yttrar

länsstyrelsen emellertid slutligen, i nuvarande läge bäst att i avvaktan

på berörda utredning godtaga det framlagda förslaget.

Länsstyrelsen i Hallands län uttalar, att mot de av pensionsutredningen

föreslagna avgränsningsreglerna i stort sett icke kan göras någon erinran,

därest man i enlighet med direktiven för utredningsuppdraget utgår ifrån

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

33

att statens deltagande i pensionskostnaderna för icke-statlig personal är att

betrakta som en form av statsbidrag till den verksamhet, i vilken personalen

är anställd, samt att det för personal inom andra verksamhetsgrenar numera

föreligger en i och för sig godtagbar pensionsmöjlighet i enskilda pensionskassor.

Man måste dock ha klart för sig, fortsätter länsstyrelsen, att

det föreslagna systemet i praktiken blir svårtillämpligt och kommer att

medföra besvärliga konsekvenser för såväl huvudmän som befattningshavare.

Ett av länsstyrelsen anfört exempel på åsyftade konsekvenser samt

andra praktiska skäl ha gjort att länsstyrelsen ansett sig böra överväga förslaget

om en icke-statsunderstödd linje inom SPA-pensioneringen. Länsstyrelsen

yttrar härom följande.

Kunde detta förslag realiseras, skulle man för det första vinna den fördelen,

att de huvudmän, som enligt utredningens förslag skulle få endast en

del av sin personal ansluten till den statsunderstödda pensioneringen, finge

möjlighet att tillförsäkra den återstående personalen samma pensionsvillkor,

därest huvudmännen i sistnämnda fall svarade för hela pensionskostnaden.

Vidare skulle även huvudmän för sådan verksamhet, som enligt utredningens

förslag icke helt fyller kraven för anslutning till statens pensionsanstalt,

få möjlighet att på nyssnämnda villkor bereda sin personal

samma pensionsvillkor, vilket skulle vara av betydelse bl. a. för att bereda

möjlighet för en viss rörlighet på arbetsmarknaden inom ifrågavarande områden.

Även om en för långt driven rörlighet på arbetsmarknaden i vissa fall

kan innebära nackdelar för huvudmännen, får man dock enligt länsstyrelsens

förmenande icke bortse ifrån att det i flertalet fall är till nytta för såväl

huvudmännen som befattningshavarna om dessa senare få tillfälle att

öka sin utbildning och berika sin erfarenhet genom tjänstgöring hos olika

huvudmän inom likartade eller närbesläktade verksamhetsområden.

Under hänvisning till det anförda anser länsstyrelsen skäl föreligga för

en närmare undersökning av möjligheterna för genomförande av berörda

förslag.

Länsstyrelsen i Värmlands län har icke funnit de av pension sutredningen

åberopade skälen mot en utsträckning av SPA-pensioneringen till att omfatta

jämväl en icke-statsunderstödd linje helt övertygande. Länsstyrelsen

anför vidare.

Om en verksamhet befunnits vara av den art, att densamma genom statsmakternas

åtgöranden i ena eller andra riktningen står staten särskilt nära

eller utmärkts såsom en på staten ankommande angelägenhet, torde enligt

länsstyrelsens mening i princip övervägande skäl tala för att samtliga befattningshavare

inom verksamheten pensionsförsäkras i samma anstalt. Risken

för att härigenom oförutsedda utgifter skulle uppstå för statsverket synes

länsstyrelsen icke vara större än att densamma utan större svårigheter skall

kunna bemästras. Länsstyrelsen ansluter sig i denna fråga i huvudsak till

vad en reservant inom utredningen, statskommissarien Björn, anfört, och

vill för sin del förorda, att spörsmålet om den praktiska utformningen av

de grundsatser, som kommit till uttryck i reservationen, underkastas fortsatt

utredning innan slutlig ståndpunkt tages till omfattningen av SPA:s

pensioneringsverksamhet.

!{ Ilihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 200.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Slutligen anför länsstyrelsen, att i avvaktan på en sådan fortsatt utredning

några större ändringar i nuvarande förhållanden beträffande anslutningen

till SPA icke torde böra ifrågakonnna.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som ansluter sig till reservanternas

uppfattning om den statsunderstödda pensioneringens omfattning, anför att

starka skäl synas tala jämväl för förslaget om införande av en icke-statsunderstödd

SPA-pensionering. En närmare utredning härom syntes likväl

böra ske.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför beträffande frågan om upptagande

i SPA-pensioneringen av en icke-statsunderstödd pensionering bl. a.

En sådan utvidgning skulle bl. a. medföra att landsting och kommuner

skulle kunna ansluta samtliga sina befattningshavare, vilket skulle kunna

medföra en mycket stor ansvällning av verksamheten för pensionsanstalten

och ställa anstalten inför flera svårlösta organisatoriska och administrativa

spörsmål. Utvidgningen skulle också nödvändiggöra införandet av komplicerade

särbestämmelser, vilket skulle omintetgöra åstadkommandet av ett

enhetligt pensionssystem, vilket uppställts som ett av utredningens huvudmål.

Något trängande behov av en sådan utvidgning synes länsstyrelsen ej

heller föreligga.

Socialstyrelsen ifrågasätter, med hänsyn till att gränsdragningen enligt

styrelsens uppfattning med nödvändighet måste bli rätt vag, huruvida det

icke skulle vara befogat och lämpligt att införa den av reservanterna förordade,

av huvudmännen helt bekostade pensioneringslinjen. Om härigenom

uiväg öppnades för landsting och kommuner att i SPA pensionsförsäkra

även underordnad personal såsom vård- och ekonomibiträden in. fl. och

att därmed få pensioneringen för hela personalen vid inrättningar av olika

slag ordnad efter enhetliga grunder, syntes det icke oberättigat att räkna

med att dessa huvudmän i större utsträckning än för närvarande komme

att sörja för pensionering av denna underordnade personal. Detta borde kunna

bidraga till en förbättrad rekrytering till bär avsedda tjänster.

Kiksräkenskapsnerket biträder också de i reservationerna till betänkandet

framförda förslagen i fråga om den statsunderstödda pensioneringens avgränsning

och om införandet av en icke-statsunderstödd pensionering.

Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar beträffande tanken på en utvidgning

av SPA-pensioneringen med en av huvudmännen helt bekostad frivillig pensionsförsäkring

att, även om vissa skäl måhända skulle tala för att möjlighet

öppnas för en dylik försäkring, frågan härom dock vore av den storleksordning

och principiella innebörd, att den icke borde upptagas till övervägande

i förevarande sammanhang utan — därest skäl därtill ansåges föreligga

— göras till föremål för fortsatt utredning.

Svenska landstingsförbundets styrelse erinrar om den under senare år rådande

tendensen att söka åvägabringa överensstämmelse i lönevillkoren

mellan statliga och kommunala befattningshavare samt framhåller angelägenheten

av att befattningshavarnas pensionsvillkor bli nära överensstämmande

och att en samordning av pensioneringen i möjligaste mån åvägabringas.

Efter uttalande, att de av pensionsutredningens majoritet upp
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

35

ställda allmänna riktlinjerna för SPA-pensioneringens omfattning äro vagt

utformade samt i betydande grad lämna utrymme för subjektiva omdömen

och att de i det enskilda fallet torde bereda föga vägledning, fortsätter styrelsen.

Direkt olämplig synes principen, att endast vissa befattningshavare av

mera direkt betydelse för vederbörande verksamhetsgrenar skulle kunna anslutas

till anstalten. Frånsett att det torde vara hart när omöjligt att gradera

olika befattningshavares betydelse i detta hänseende, medför denna begränsningsregel,

att även de minsta huvudmän måste ordna sina befattningshavares

pensionering på olika sätt med därmed följande svårigheter att

få ensartade pensionsvillkor. Eu dylik ordning kan icke anses rationell och

är icke ägnad att befordra enhetlighet och samordning i pensionshänseendet.

Det synes därför nödvändigt, att frågan om omfattningen av statens pensionsanstalts

verksamhet ses ur en vidare synvinkel än som skett av majoriteten

inom utredningen. I princip kan styrelsen i detta hänseende ansluta

sig till den uppfattning, som kommit till uttryck i de av herrar Björn och

Dahlgren avgivna reservationerna. I enlighet härmed bör anslutningen till

anstalten icke kringgärdas med stränga restriktioner, utan naturligt synes

vara, att anstalten öppnas för befattningshavare hos kommuner och andra

huvudmän med allmännyttig verksamhet. Den restriktivitet, som anbefallts

i direktiven och som ur statsekonomisk synpunkt är nödvändig, bör i stället

sätta in, när det gäller att avgöra, huruvida statsbidrag till pensioneringen

skall utgå eller icke. En dylik ordning förutsätter, att en ny pensioneringslinje

upplägges i anstalten, enligt vilken huvudmännen själva bestrida de

med pensioneringen förenade kostnaderna. De ändringar i anstaltens organisation

och administration, som med anledning härav bliva behövliga, synas

utan större svårigheter kunna vidtagas.

Vad därefter angår den statsunderstödda pensioneringens omfattning, anser

styrelsen, att i första hand de verksamhetsområden, som utredningens

majoritet velat hänföra härunder, böra komma i fråga. I likhet med de båda

reservanterna håller styrelsen därjämte före, att den statsunderstödda pensioneringen

bör omfatta samtliga grupper av befattningshavare inom dessa

verksamhetsområden, som eljest i fråga om anställningsförhållandena fylla

uppställda fordringar.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förband framhåller, alt av

landskommunernas tjänstemän e:a 5 500 äro försäkrade enligt reglementet

för SPA och c:a 1 000 i SKP, samt anför vidare bl. a. följande.

Varken ur organisatoriska eller andra synpunkter är denna splittring av

kommunalanställda på olika pensionsinrättningar ett ändamålsenligt förhållande.

Olägenheterna framträda icke minst i samband med löneförhandlingar

med personalorganisationerna. Dessas medlemmar äro uppdelade på

båda försäkringsinrättningarna, varför organisationerna kräva kompensation

för de befattningshavare, som ha det sämre pensionsreglementet.

Det förefaller styrelsen uppenbart, att såväl staten och kommunerna

som deras anställda ha ett mycket stort intresse av att pensioneringen

får en mera rationell organisation och av att pensionsbestämmelserna för

kommunal- och statsanställd personal bli så enhetligt utformade som

möjligt. Skall detta ernås, torde det vara nödvändigt med eu förutsättningslös

utredning över hela pensionslinjen, gärna inbegripande jämväl den

privata pensioneringen. Eu dylik utredning borde igångsättas snarast möj
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

ligt, så att den kan samordnas med pågående utredning om pensioneringen

av privatanställda.

Styrelsen har givetvis icke möjligheter att taga någon definitiv ståndpunkt

till hur den statliga och kommunala pensioneringen lämpligen bör

organiseras. Några synpunkter på denna fråga torde dock böra framföras

redan i detta sammanhang. Då den nuvarande splittringen av kommunalanställda

på flera icke samordnade pensionsinrättningar med olika pensionssystem

enligt styrelsens mening är otillfredsställande, synes endast

två möjligheter föreligga. Den ena innebär, att all ifrågavarande statlig

och kommunal pensionering koncentreras till en enda pensionsanstalt, den

andra att samtliga kommunalanställda försäkras i en särskild kommunal

pensionsinrättning. Vilketdera av alternativen man väljer bör det finnas

möjligheter för staten att lämna bidrag till pensioneringen av vissa kommunalanställda

befattningshavare. För det senare alternativet talar, att

kommunerna få en självständigare ställning i förhållande till staten i fråga

om personalens anställnings- och pensionsvillkor. Båda alternativen böra

emellertid undersökas förutsättningslöst.

På grund av de nu anförda allmänna synpunkterna har styrelsen den inställningen,

att SPA:s verksamhet nu bör förändras så litet som möjligt, så

att man icke föregriper en kommande allmän översyn av hela pensioneringen,

en inställning som gäller avgränsningen av SPA:s verksamhet men däremot

icke reglementet för SPA.

Vad angår de inom pensionsutredningen i fråga om principerna för avgränsning

av SPA-pensioneringen avgivna reservationerna yttrar styrelsen.

Kommittéledamöterna Björn och Dahlgren ha gentemot kommittémajoritetens

mening anfört reservationer, i vilka de förorda en väsentlig utvidgning

av pensionsanstaltens verksamhetsområde. Båda synas sålunda

bl. a. mena, att kommunerna böra få möjligheter att i SPA försäkra all personal

och att — i den mån staten icke bidrager till försäkringskostnaderna

— dessa skola helt bestridas av kommunerna själva. På grund av styrelsens

allmänna inställning till mera genomgripande förändringar av pensionsanstaltens

nuvarande verksamhetsområde anser styrelsen det icke

lämpligt att följa reservanternas linje. Den bör enligt styrelsens mening

tagas upp till prövning av den allmänna pensionsutredning, som förordas

av styrelsen.

Synpunkter liknande vissa av dem som landskommunernas förbund anlagt

på frågan om den statliga och kommunala pensioneringens organisation

anföras i ett av svenska stadsförbundets styrelse åberopat yttrande av

förbundets löne- och förhandlingsdelegation. Delegationen uttalar bl. a.,

att ett öppnande av en icke-statsunderstödd SPA-pensionering skulle aktualisera

frågan om en sammanslagning av SPA och Sveriges kommunalanställdas

pensionskassa. Delegationen förordar i anslutning härtill, att

det uppdrages åt 1944 års pensionsutredning att vid dess fortsatta övervägande

av den statliga pensioneringens organisationsfråga upptaga även nu

antydda problem till utredning ur vidare synpunkter än dem utredningen

ansett sig böra anlägga i sitt betänkande.

Frågan om de allmänna principerna för SPA-pensioneringens avgränsning

behandlas även i yttranden av Svenska Personal-Pensionskassan

(SPP), styrelsen för Sveriges kommunalanställdas pensionskassa (SKP)

och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO).

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

I anslutning till ett uttalande i direktiven för den år 1947 tillsatta pensionsutredningen

beträffande frågan om en samordning av såväl den statliga

och kommunala som den privata tjänstepensioneringen i en gemensam

pensionsanstalt anför SPP bl. a. följande.

Enligt SPP:s mening kan en i och för sig önskvärd samordning inom

tjänstepensioneringen icke rationellt åstadkommas genom att en enda gemensam

anstalt för allmän och enskild tjänst inrättas. Så mycket angelägnare

är det då, att de olika pensionsinrättningarnas verksamhetsområden

avgränsas på ändamålsenligt sätt. Viktiga synpunkter vid sådan gränsdragning

synes SPP vara, att pensionering i samma anstalt kan ske för

befattningar hos en och samma huvudman och för befattningar, som naturligt

höra samman i fråga om rekrytering och befordringsgång.

När det gällt att uppdraga gränslinjerna har utredningen ansett det vara

av väsentlig betydelse, huruvida statsbidrag lämpligen hör utgå till en

befattningshavares pensionering eller icke. Då denna ståndpunkt kan leda

till icke önskvärda resultat, borde det enligt SPP:s mening vara att föredraga

att i vissa fall, där statsbidrag till pensioneringen kan komma i fråga,

låta sådant statsbidrag utgå, även om pensioneringen ordnas i annan

anstalt än SPA. Å andra sidan kan det säkerligen tänkas fall, där en pensionering

genom SPA är att föredraga för en huvudman, även om något

direkt statsbidrag för pensioneringen icke lämpligen bör komma i fråga.

För att icke onödigt försvåra en lämplig samordning inom tjänstepensioneringen

synes det SPP under alla förhållanden vara av vikt, att SPA:s

nuvarande verksamhetsområde icke väsentligt ändras, innan resultatet av

den år 1947 tillsatta pensionsutredningens arbete föreligger.

Styrelsen för SKP lämnar till en början bl. a. en ingående redogörelse

för de olägenheter som f. n. förefinnas inom den kommunala pensioneringen

och vilka särskilt i den mån de äga samband med den av SPA omhänderhavda

pensioneringen till väsentlig del bestå däri att kommunerna jämte

anslutning till SPA vidtaga andra anordningar, dels för ombesörjande av

pensionering av sådana befattningshavare som ej kunna anslutas till SPA,

dels ock för fyllnadspensionering åsyftande att åstadkomma en dyrortsgradering

genom utfyllnad av de från SPA utgående pensionerna. Till hävande

av dessa genom särskilda exempel åskådliggjorda olägenheter uppskisseras

tre alternativ fl—III). Av dessa alternativ äro endast alt. II och

III av intresse i förevarande sammanhang. Enligt alt. II skulle en huvudman,

som ombesörjer pensioneringen på annat sätt än genom anslutning

till SPA, under vissa förutsättningar äga till pensioneringen erhålla statsbidrag,

i stort sett likvärdigt med det statsbidrag som utgår vid pensionering

i SPA. Enligt alt. III, som förutsätter att SPA:s pensionering av ickestatliga

befattningshavare avvecklas, skulle också dylika statsbidrag kunna

erhållas. Rätten till statsbidrag skulle enligt alt. II vara begränsad till

sådana befattningshavare, som kunna anslutas till SPA, och enligt alt. III

till sådana befattningshavare för vilka äro uppfyllda villkor, motsvarande

de i utredningens förslag avsedda.

TCO anför i huvudsak att svårigheter uppkomma när det gäller att inordna

SPA och dess verksamhet i det pensionssystem, som finnes för andra

grupper och varmed i sammanhanget synes vara avsett det inom

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

SKP tillämpade systemet. Vidare förordar TCO, att försäkringsverksamheten

inom SPA för att motverka dessa svårigheter anordnas enligt det

i SKP:s yttrande med alternativ II betecknade förslaget, samt hemställer

att den utredning som genomförandet av denna förordade principiella linje

skulle kräva snarast kommer till stånd.

Departementschefen. Såsom av det föregående framgår har 1944 års pensionsutredning

närmast utgått från det bestående förhållandet, att statens

medverkan till pensionering av icke-statliga befattningshavare innebär en

form av statsunderstöd till den verksamhet, inom vilken dessa befattningshavare

äro anställda. Från denna utgångspunkt har frågan om avgränsningen

av den statliga pensioneringsverksamheten med avseende å ickestatliga

befattningshavare i stort sett kommit att sammanfalla med frågan,

vilken verksamhet staten har anledning att understödja i ifrågavarande

form. Härpå har pensionsutredningen, efter en omfattande inventering av

olika slags verksamhet av större eller mindre allmänt intresse, både sådan

som nu är understödd i form av medgivande till personalens anslutning till

statens pensionsanstalt och annan verksamhet, sökt lämna ett svar genom

en allmän formel, likväl under samtidigt understrykande att formeln enligt

sakens natur måste bli så pass vag till sin innebörd med avseende å de

särskilda fallen, att endast en noggrann undersökning av dessa, med beaktande

av däri föreliggande omständigheter, kan lämna ett fullt konkret

svar på spörsmålet. Formeln innebär, att fråga skall vara om sådan verksamhet

eller gren av verksamhet, som står staten nära och som genom statsmakternas

åtgärder av ena eller andra slaget utmärkts som en på staten ankommande

angelägenhet, ehuru den handhaves av icke-statligt organ. Beträffande

frågan, vilka åtgärder som få anses ha denna karaktär, framhåller

utredningen bl. a., att statsbidragsförhållandena i många fall kunna giva

vägledning, utan att det därför kan sägas vare sig att den omständigheten,

att en verksamhet understödjes med statsmedel, ensam för sig bör motivera

att inom densamma sysselsatta befattningshavare principiellt må komma i

åtnjutande av statlig medverkan till pensioneringen eller att å andra sidan

sådan medverkan bör vara utesluten av den anledningen, att inga eller endast

obetydliga statliga bidrag utgå till pensioneringen. Vad som i sista hand

borde vara avgörande vore att staten och det allmänna hade ett så påtagligt

intresse av verksamheten, att denna kunde sägas falla inom ramen för

den offentliga samhällsverksamheten. Jämte denna primära avgränsningsregel

har utredningen uppställt ytterligare en regel, enligt vilken den statsunderstödda

pensioneringen i allmänhet endast bör omfatta sådana befattningshavare,

på vilkas arbetsinsats den verksamhet, som staten vill främja,

är mera direkt beroende och beträffande vilka inflytande på kompetens och

anställningsvillkor är önskvärd från statens sida. Utredningen har emellertid

ansett påkallat att undantag från denna begränsningsregel göres i

fråga om sådan verksamhet eller gren av verksamhet, som ekonomiskt och

organisatoriskt står staten särskilt nära.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kunyl. Maj.ts proposition nr 200.

Från dessa utgångspunkter har pensionsutredningen kommit fram till en

gränsdragning för statens medverkan till pensionering av icke-statliga befattningshavare,

vilken innebär inskränkningar eller utvidgningar på enstaka

punkter men i det stora hela sammanfaller med den nuvarande.

Utredningens förslag är emellertid icke enhälligt. I huvudfrågorna ha särskilda

yttranden avgivits av två av utredningens ledamöter. I fråga om den

statsunderstödda pensioneringen ha dessa visserligen biträtt den av utredningen

i första hand uttalade uppfattningen att denna bör i princip förbehållas

befattningshavare inom sådan verksamhet eller gren av verksamhet, som

står staten nära och som genom statsmakternas åtgärder av ena eller andra

slaget utmärkts såsom en på staten ankommande angelägenhet. Reservanterna

ha däremot, frånsett att de funnit angivna formel i vissa fall leda till

annat resultat än utredningsmajoriteten, icke ansett hållbart att vid avgörande

av frågan om pensioneringsvillkoren för personal, som är knuten till

en och samma verksamhet, differentiera allt efter befattningshavarnas större

eller mindre betydelse för verksamheten; har verksamheten befunnits ha

sådan karaktär att staten bör ekonomiskt medverka till pensioneringen av

dess personal, bör enligt reservanternas mening pensioneringen omfatta alla

befattningshavare, som eljest i fråga om anställningsförhållandena fylla

uppställda fordringar. Härutöver ha emellertid reservanterna uttalat, att

statlig pensionering av icke-statliga befattningshavare icke nödvändigtvis

behövde utgöra statsunderstödd pensionering, utan att den statsunderstödda

pensioneringen i statens pensionsanstalt borde kompletteras med en icke

statsunderstödd pensioneringslinje. Till motivering av förslaget härom ha

reservanterna framhållit, att det för huvudmännen måste vara av väsentlig

betydelse att ha pensioneringen för hela sin personal ordnad efter enhetliga

grunder och att detta knappast kunde ernås, med mindre pensioneringen ägde

rum i statens pensionsanstalt. Vidare ledde en gränsdragning enligt de av

majoriteten föreslagna snäva linjerna till en stelhet i tillämpningen, som

omöjliggjorde att tillgodose i och för sig väl motiverade krav på vissa befattningshavargruppers

anslutning till statens pensionsanstalt. Slutligen

framstode det även för statens vidkommande såsom angeläget, att löne- och

pensionsförhållandena bleve överensstämmande för alla befattningshavare,

som vore anställda i det allmännas tjänst eller eljest i samhällsnyttig verksamhet.

Av det betydande antal statsmyndigheter, kommuner och enskilda, som

hörts i anledning av pensionsutredningens betänkande, har endast ett fåtal

anslutit sig till tanken att mera definitivt avgränsa den av staten bedrivna

pensioneringsverksamheten beträffande icke-statliga befattningshavare på

det sätt, som följer av utredningens förslag. Det övervägande flertalet remissinstanser

har starkt understrukit, att allvarliga olägenheter äro förenade

med den nuvarande gränsdragningen, vilken i det väsentliga skulle

bibehållas vid genomförandet av utredningens förslag. Några remissinstanser

ha härav dragit slutsatsen, att ifrågavarande i statens regi bedrivna pensioneringsverksamhet

bör avvecklas eller starkt begränsas, samt under utta
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

lande av att behovet därav nu är mindre än tidigare förordat att det upptoges

till övervägande, om icke statsunderstödd pensionering borde kunna bedrivas

under andra former än i statlig regi. I allmänhet ha emellertid remissinstanserna

följt en annan linje, nämligen den av två ledamöter i pensionsutredningen

skisserade. Enligt denna skulle i stället den genom statens

pensionsanstalt bedrivna pensioneringsverksamheten på sådant sätt omändras,

att den jämte statsunderstödd pensionering omfattade en pensionering

utan statsunderstöd. Härutöver har, delvis oberoende av uppfattningarna i

nämnda spörsmål, meningsskiljaktighet visat sig föreligga vilken omfattning

den statsunderstödda pensioneringen bör äga. Det synes vara en tämligen

allmän uppfattning, att den historiskt betingade åtskillnaden mellan befattningar,

som avse tjänsteåligganden av mera direkt betydelse för den verksamhet,

staten anser sig böra främja, och andra befattningar inom samma

verksamhet är konstlad och i längden icke kan upprätthållas.

För egen del har jag, såsom jag redan i det föregående antytt, funnit åtskilliga

av de synpunkter beaktansvärda, som framkommit i de särskilda

yttrandena av två ledamöter i pensionsutredningen och som jämväl omfattas

av ett flertal remissinstanser. Jag anser sålunda förtjänt av närmare

övervägande, huruvida icke den statsunderstödda pensioneringen inom statens

pensionsanstalt bör kompletteras med en icke statsunderstödd. Lösningen

av denna fråga skulle visserligen i stort sett kunna anses ligga innesluten

i det av berörda reservanter framförda förslaget till utvidgning av

den statsunderstödda pensioneringen och om införande av en av huvudmännen

helt bekostad pensioneringslinje. Vid ett genomförande av ett

sådant förslag anmäla sig emellertid vissa spörsmål av den art att de påkalla

särskild eller förnyad utredning. Hit höra icke blott frågan om den

s. k. oantastbarhetsprincipen utan även sådana spörsmål som frågan om

gränsdragning mellan områden för den statsunderstödda och den ickestatsunderstödda

pensioneringen, frivillig eller obligatorisk anslutning till

pensioneringen, fonderingsfrågan och frågan om grunder för utmätande av

de pensionskostnader som skola av huvudmännen bestridas m. m. Fn utredning

av frågan om oantastbarhetsprincipen bör givetvis innefatta ett

klarläggande av innebörden av denna princip ur rent pensionsrättslig synpunkt

och sålunda utan hänsyn till den tekniska konstruktionen av det

finansieringssystem som befinnes böra tillämpas för pensioneringen och

andra därmed sammanhängande ur nämnda synpunkt irrelevanta faktorer.

Vid en blivande utredning bör även uppmärksammas frågan om förhållandet

i fortsättningen mellan pensionsanordningarna för sådana personalgrupper,

för vilka avlöningsförhållandena helt regleras genom statens försorg,

och pensionsanordningarna för övriga personalgrupper och i allmänhet

eftersträvas att erhålla en så klar gränsdragning i olika avseenden som

möjligt. Vid inrättande av en icke statsunderstödd pensioneringslinje i statens

pensionsanstalt uppkomma vidare särskilda frågor om förhållandet

mellan å ena sidan staten såsom huvudman för pensioneringen och å andra

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungi. Maj:ts proposition nr 200.

sidan inrättningar för pensionering av personal, vilken skulle kunna inbegripas

i en av statens pensionsanstalt handhavd pensionering av icke-statliga

befattningshavare. Det torde böra ankomma på en blivande utredning

att jämväl klarlägga dessa frågor. Jag torde i ett senare sammanhang få

för Kungl. Maj :t anmäla de spörsmål, som sammanhänga med en sådan

utredning.

En revision av gällande bestämmelser för SPA-pensioneringen är emellertid

starkt påkallad, icke blott med hänsyn till det trängande behovet

av bestämmelsernas modernisering utan även med hänsyn till angelägenheten

av att åstadkomma i möjligaste mån enhetliga pensioneringsgrunder

inom det statliga och statsunderstödda pensionsväsendet. Att taga de anmärkningar

som framförts mot de av pensionsutredningen i avgränsningsfrågan

uppdragna allmänna riktlinjerna till intäkt för ett uppskov med

denna revision synes mig därför icke böra ifrågakomma, så mycket mindre

som nämnda riktlinjer icke äro avsedda att genom intagande i pensionsreglementet

eller eljest på något sätt binda statsmakterna för framtiden.

Jag anser därför att dessa riktlinjer böra tills vidare godkännas i den män

så erfordras för åvägabringande av en reglementsrevision i huvudsaklig

överensstämmelse med pensionsutredningens förslag.

Vid ett provisoriskt lösande av frågan om gränsdragningen för pensioneringen

i statens pensionsanstalt synas, som jag tidigare anfört, i en del

fall tillräckliga skäl icke finnas att nu genomföra förslag om undantagande

från pensioneringen av grupper, som nu äro inordnade under densamma.

Något ovillkorligt hinder mot att i pensioneringen nu medtaga nya grupper

synes å andra sidan icke föreligga. Jag har sålunda i stort sett ansett mig

kunna förorda anslutning till statens pensionsanstalt i de fall, då detta föreslagits

av pensionsutredningen. Även i några andra fall synas mig bärande

skäl vara anförda för en dylik anslutning. Jag anser emellertid, att nyanslutning

under förhandenvarande omständigheter icke bör ske i andra än

fullt klara fall. Slutligen bör framhållas att den omständigheten, att viss

befattning bibehålies eller inordnas under den statsunderstödda pensioneringen,

icke bör betraktas som prejudicerande vid gränsdragningsfrågans

fortsatta behandling.

Vad särskilt angår det av statskontoret framförda förslaget, att som

villkor för anslutning till den statsunderstödda SPA-pensioneringen under

alla förhållanden bör gälla att befattningshavaren i och för sin tjänst icke

är tillförsäkrad tjänste- eller familjepensionsrätt i eljest av huvudmannen

vidtagen ordning, finner jag detta böra beaktas vid den slutliga utformningen

av pensionsreglementet. Detta skulle i och för sig kunna ske genom en

bestämmelse, enligt vilken en befattningshavare med sålunda tillförsäkrad

pensionsrätt undantages från anslutning till statens pensionsanstalt. En

mera smidig lösning synes emellertid vara att en föreskrift meddelas innefattande

befogenhet för Kungl. Maj :t att med tillämpning av reglementets bestämmelser

om sammanträffande av förmåner förordna om minskning av

reglementsenlig förmån med hänsyn till dylik av huvudmannen utläst föi
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

mån, genom denna lösning hålles möjligheten öppen att avräkna den särskilda

förmånen mot det statsunderstöd, som ingår i pension från statens

pensionsanstalt, och därigenom föreligger också möjlighet att helt eller delvis

underlåta dylik avräkning i fall, då detta anses särskilt påkallat. Vad

särskilt angår de till pensionsanstalten nu anslutna befattningshavarna,

bör reduktion icke i något fall ifrågakonuna i vidare mån än den reglementsenliga

förmånen jämte den av huvudmannen särskilt ordnade pensionen

överstiger den sammanlagda pensionsförmån befattningshavaren

haft att påräkna enligt de för honom omedelbart före reglementets ikraftträdande

gällande statliga och icke-statliga pensioneringsgrunderna för den

av honom då innehavda befattningen. Med den nu förordade anordningen

torde i stort sett kunna uppnås samma verkan som med införande av ett

förbud, vilket svenska stadsförbundets löne- och förhandlingsdelegation i

sitt av förbundets styrelse åberopade yttrande förordat, för kommunerna

att lämna tillägg till pensioneringen i statens pensionsanstalt.

Slutligen vill jag — med anledning av förslag i ett par remissyttranden

uttala, att jag icke är beredd förorda att åtgärder vidtagas för införande

av möjlighet att erhålla statsbidrag till privat pensionering. Jag vill erinra

om att statsmakterna intagit denna ståndpunkt i åtskilliga fall, där valet

stått mellan anslutning till statens pensionsanstalt och statsbidrag till privatpensionering.

Anledning att nu intaga en annan ståndpunkt synes mig

icke föreligga.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

43

III. Detaljfrågor rörande avgränsningen av pensioneringen i

statens pensionsanstalt.

1. Undervisningsväsendet.

1944 års pensionsutredning. Inom undervisningsväsendet omfattai den nuvarande

SPA-pensioneringen bl. a. övningslärare vid folkskolor och högre

kommunala skolor. Dessa lärare förutsättas av pensionsutredningen skola bibehållas

vid pensionsrätt enligt nu gällande reglemente för SPA i avvaktan

på lösning av den aktuella frågan om pensionsreglering för övningslärare i

allmänhet. I övrigt föreslår utredningen, att under SPA-pensioneringen skola

inbegripas följande befattningshavargrupper.

1) Lärare vid fortsättningsskola, .

2) lärare vid stiftelsen Sunnerdahls hemskolor på landet tillhörig laro
anstalt,

som tjänar samma ändamål som folkskola, .....

3) lärare samt sådan husmoder vid elevhushåll, som tillika är larannna,

vid statsunderstödd folkhögskola,

4) vissa fast anställda befattningshavare vid institut for socialpolitisk

och kommunal utbildning och forskning (socialinstitut),

5) ämneslärare vid statsunderstött, med allmänt läroverk förenat kommunalt

gymnasium, . . , .

6) ämneslärare vid specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogs
studerande
7)

lärare vid statsunderstödd kommunal eller enskild anstalt för yrkesundervisning,

. .

8) lärare vid kommunalt eller enskilt statsunderstött seminarium tor utbildande

av lärare för yrkesundervisning eller undervisning i hushållsgöro
mål

eller kvinnlig slöjd, ......

9) lärare vid bergsskolan i Filipstad, Lenmngs textiltekmska institut i

Norrköping och textilinstitutet Borås,

10) lärare vid statsunderstött handelsgymnasium,

11) föreståndare och lärare vid statsunderstödd lantbruks-, lantmannaeller

lanthushållsskola, statsunderstödd trädgårdsskola (fruktodlingsskola),

lanthushållningsseminariet å Rimforsa ävensom vid statsunderstödd yrkesskola

för jordbruket,

12) lärare vid statsunderstödd skola tillhörande barna- och ungdomsvården,

vissa lärare vid statsunderstödd sinnesslöskola eller epileptikerskola,

lärare vid statsunderstödd förskola för dövstumma barn samt vissa

lärare vid statsunderstödd vanföreanstalt,

13) bibliotekarie vid den statsunderstödda biblioteksverksamheten i lornedalen

(huvudbiblioteket) samt

14) landsantikvarie, till vilkens avlönande staten bidrager.

I jämförelse med vad nu gäller innebär detta förslag till en början, att

pensioneringens omfattning inskränkes såtillvida, att den nuvarande möjligheten

att till pensioneringen ansluta befattningshavare vid vissa slag av

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

enskilda läroanstalter kommer att kvarstå endast för skola tillhörig stiftelsen

Sunnerdahls hemskolor på landet och att föreståndarbefattningen vid

August Abrahamsons stiftelse å Nääs uteslutes från pensioneringen. Beträffande

skälen härför anför utredningen följande.

De enskilda läroanstalter vilkas pensioneringsmöjligheter avses i förevarande

sammanhang äro sådana som enligt skolöverstyrelsens beprövande

tjäna samma ändamål som folkskola, fortsättningsskola, småskoleseminarium

eller skyddshem. Med den utbyggnad som numera skett av den allmänna

folkundervisningen har utrymmet för en privat verksamhet på detta

område minskat och pensioneringsmöjligheten på området alltmer förlorat

Praktisk betydelse. Det finns för närvarande endast två skolor tillhörande

denna grupp, som alltfort ha lärare anslutna till pensioneringen i SPA,

nämligen en skola tillhörig stiftelsen Sunnerdahls hemskolor på landet, kallad

Sunnerdahls praktiska ungdomsskola, och en skola tillhörig stiftelsen

Philipsenska skolinrättningen, kallad Philipsenska skolan. Sunnerdahls

praktiska ungdomsskola har av skolöverstyrelsen ansetts tjäna samma ändamål

som en i praktisk riktning utvidgad folkskola av den art som benämnes

högre avdelning av folkskola. Planer ha på den senaste tiden uppkommit

att ombilda skolan till en yrkesundervisningsanstalt. Philipsenska skolan,

som tidigare mottagit flickor till fortsatt undervisning i hushållsgöromål

och kvinnlig slöjd m. fl. ämnen, har av skolöverstyrelsen förklarats tjäna

samma ändamål som fortsättningsskola. Numera har skolan emellertid avbrutit

sin egentliga skolverksamhet. Frågan om formerna för stiftelsens

fortsatta verksamhet synes ännu icke ha avgjorts. För närvarande bedriver

stiftelsen barnträdgårdsverksamhet samt meddelar vissa fritidskurser i

hushållsgöromål.

Anledning synes pensionsutredningen icke längre föreligga att hålla möjligheten

öppen för generell anslutning till SPA av lärare vid skola, som prövas

tjäna samma ändamål som folkskola, fortsättningsskola eller småskoleseminarium.

Sunnerdahls praktiska ungdomsskola synes alltjämt driva en verksamhet,

som kan motivera statlig medverkan till lärarnas pensionering. Den omständigheten,

att skolan under senare tid synes något mera ha närmat sig den

allmänna yrkesundervisningen, bör enligt utredningens förmenande icke

medföra, att staten indrager det stöd till verksamheten som anslutningen till

SPA torde ha inneburit. Skolan torde också — oaktat några statsbidrag icke

utgå till skolan — kunna sägas intaga en sådan ställning i förhållande till

det allmänna, att anslutning till SPA redan därav kan synas motiverad. Skolans

officiella ställning kommer bl. a. till uttryck däri, att skolans direktion,

frånsett en ledamot och en suppleant, vilka utses av stadsfullmäktige i

Stockholm, förordnas av Kungl. Maj :t. Utredningen bär med hänsyn till

anförda omständigheter ansett, att lärare vid Sunnerdahls praktiska ungdomsskola

alltfort böra ha möjlighet att erhålla pensionsrätt i SPA.

Philipsenska skolan synes icke längre driva en verksamhet av det slag

som ursprungligen föranledde skolans anslutning till SPA, och utredningen

har icke funnit skolans nya verksamhet äga den fasthet och ställning till

det allmänna undervisningsväsendet, att fortsatt anslutning av skolans lärarpersonal

till SPA är motiverad. I den mån verksamheten vid skolan uppehälles

i sådan omfattning, att lärarpersonal med full sysselsättning vid skolan

erfordras, synas de^ befattningshavare som för närvarande äro anställda

vid skolan dock övergångsvis böra få bibehållas vid sin pensionsrätt.

Beträffande August Abrahamsons stiftelse å Nääs gäller, att föreståndarbefattningen

vid stiftelsen — vilken emellertid enligt Kungl. Maj:ts beslut

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

tills vidare skall hållas vakant — f. n. är förenad med familjepensionsrätt enligt

reglementet för SPA. I ett till pensionsutredningen jämlikt Kungl.

Maj :ts beslut den 24 maj 1946 överlämnat ärende har fråga väckts om en

utvidgning av pensioneringen till vissa andra befattningshavare vid stiftelsen.

Såsom undervisningsverksamheten vid stiftelsen är anordnad — utredningen

avser härvid närmast de korta undervisningstiderna för år räknat

(10—12 veckor årligen) — kan lärarpersonalen vid stiftelsen knappast ifrågakomma

för anslutning till SPA, då lärarverksamheten vid stiftelsen uppenbarligen

måste betraktas som bisysslor för lärarna. Möjligen skulle de

befattningshavare som tillhöra den övriga verksamheten, vilken synes gå

ut på att genom jordbruksdrift och annan ekonomisk verksamhet skapa

ekonomiskt underlag för undervisningsverksamheten, kunna komma i fråga

för anslutning till SPA, men det förefaller som om även stiftelsens ekonomiska

verksamhet saknar den fasthet i organisationen som bör utgöra ett

villkor för anslutning till den statliga pensioneringen; det kan ej heller

bortses från att de befattningshavare som äro knutna till den rent ekonomiska

verksamheten — dit torde förvaltaren samt husmodern närmast vara

att hänföra — i viss mån falla utom ramen för de av utredningen uppdragna

gränserna för SPA:s pensioneringsverksamhet.

Utredningsförslaget innebär å andra sidan en utvidgning av pensioneringen

därigenom, att möjlighet till upptagande i pensioneringen skulle beredas

ämne slärare vid vissa statsunderstödda kommunala gymnasier och

vissa befattningshavare vid socialinstituten ävensom följande befattningshavare

vid undervisningsväsendet i viss mån närstående verksamhetsgrenar,

nämligen bibliotekarie vid den statsunderstödda biblioteksverksamheten

i Tornedalen samt med statsbidrag avlönade landsantikvarier. Härom

har utredningen anfört bl. a. följande.

Fråga om statlig medverkan till pensionering av lärare vid de till allmänna

läroverk anknutna kommunala gymnasierna har väckts i vissa

framställningar som jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 4 oktober 1946 och

10 januari i947 överlämnats till pensionsutredningen. Undervisningen vid

de statsunderstödda kommunala gymnasierna, som f. n. finnas i Arvika, Söderhamn,

Kiruna, Karlshamn och Karlskoga, har blivit föremål för en ingående

statlig reglering, varigenom den kan sägas ha inordnats som ett led

i det allmänna undervisningsväsendet, och den kommunalt organiserade

gymnasieundervisningen har, i och med att de statliga gymnasierna kommit

att bli otillräckliga, fått alltmer ökad betydelse. Med hänsyn härtill har utredningen

ansett starka skäl tala för att möjlighet till pensionsrätt i SPA beredes

lärare vid kommunala gymnasier. Genom begränsning av pensioneringen

till de statsunderstödda kommunala gymnasierna, erhålles enligt utredningens

mening en tillräcklig garanti för att endast sådana gymnasier, som

från det allmännas synpunkt sett tillgodose ett verkligt och varaktigt behov

och vilka knappast torde upphöra på annat sätt än genom förstatligande, bli

ingripna i pensioneringen. Utredningen förutsätter, alt endast sådana lärarebefattningar

regleras för pension, som i betraktande av kompetenskrav o. d.

äro jämförliga med pensionsreglerade tjänster vid det läroverk, varmed gymnasiet

är förenat. Anslutningen torde för närvarande kunna begränsas till att

avse ämneslärare.

Det moderna samhällets utveckling har medfört eu stark utvidgning av

den offentliga förvaltningen även vad angår de på kommunerna ankommande

uppgifterna, och i alltmer ökad omfattning ha kommunerna för dessa

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungi. Maj:ts proposition nr 200.

uppgifters handhavande måst anställa tjänstemän, bl. a. på socialvårdens

område. Denna utveckling har föranlett ett speciellt utbildningsbehov, som

i allt högre grad kommit att tillgodoses av institut för socialpolitisk och

kommunal utbildning och forskning (socialinstituten). Till socialinstituten,

som tinnas i Stockholm, Göteborg och Lund och som samtliga ha karaktär

av självständiga stiftelser, utgår statsbidrag efter vissa av 1945 års riksdag

godkända normer. Till grund för sistnämnda riksdags beslut låg eu av

Kungl. Maj :t framlagd proposition (nr 153) innefattande ett förslag rörande

socialinstitutens verksamhet och organisation, som förutsatte eu omfattande

ökning av statens bidrag till instituten. En sådan ökning av det allmännas

stöd ansågs befogad med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter som

åvilade instituten. 1 samband med behandlingen av dessa spörsmål sattes

det även i fråga om icke instituten borde förstatligas. Häremot ansågs tala

den omständigheten, att möjligheterna att erhålla bidrag av kommunala och

enskilda medel till verksamheten kunde förminskas eller bortfalla vid verksamhetens

förstatligande, och det framhölls vidare att instituten borde äga

möjlighet till en smidig anpassning efter skiftande krav med hänsyn till

kursernas omfattning m. in., varför institutens styrelser borde äga en tämligen

vittgående självbestämmanderätt med avseende på medelsförvaltning,

administration och undervisningens anordnande. Staten ansågs dock böra få

visst inflytande på institutens ledning samt betryggande ekonomisk kontroll

över verksamheten. Enligt de grunder för verksamhetens finansiering efter

omorganisationen som angivits i propositionen skulle staten i princip svara

för institutens kostnader i den mån de icke täckas av institutens egna inkomster

eller kommunala bidrag. Beträffande socialinstitutet i Stockholm

har statens bidrag beräknats motsvara två tredjedelar av kostnaderna för

själva undervisningen (löner in. in.), eu tredjedel av bibliotekskostnaderna,

lokalkostnaderna i deras helhet samt viss beräknad ersättning för elevavgifter;

beträffande institutet i Göteborg, som saknar egna fonder, har statsanslaget

ansetts böra beräknas efter fem sjättedelar av undervisningskostnaderna

men i övrigt efter samma grunder som vid Stockholmsinstitutet, och även

driftskostnaderna vid institutet i Lund täckas til! huvudsaklig del av statsmedel.

Kungl. Maj :t har som villkor för statsbidrag till instituten bl. a. föreskrivit,

att beslut rörande dels tillsättning av befattning såsom rektor (föreståndare),

dels ämnesområde och undervisningsskyldighet för fast anställd

lärare i examensämne, dels ock tillsättande av fast lärarbefattning skola

underställas Kungl. Maj :t för prövning och fastställelse. Vidare har Kungl.

Maj :t beträffande fast anställda befattningshavare meddelat föreskrift av

innebörd, att de skola komma i samma löneläge som om de vore befattningshavare

i statens tjänst i befattning med arbetsuppgifter, närmast motsvarande

uppgifter, som vid institutet åligga dem. Det ankommer på Kungl.

Maj :t att meddela beslut rörande löneställning för befattningshavare med

lön enligt lönegraderna Ca, Ce, Cf eller Cg 13 eller högre lönegrad samt beslut

angående grunderna för beräkning av arvoden till andra än fast anställda

lärare.

I anslutning till de föreskrifter som av Kungl. Maj :t meddelades den 29

juni 1945 beträffande statsbidrag till socialinstituten anbefalldes 1944 års

pensionsutredning att till övervägande upptaga frågan om beredande av

pensionsrätt i SPA för fast anställda lärare in. fl. befattningshavare vid

instituten.

Med hänsyn till socialinstitutens för landet i dess helhet betydelsefulla

verksamhet på undervisningens område samt till deras ställning i förhål
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

47

lande till det allmänna föreligga enligt pensionsutredningens mening starka

skäl att i princip betrakta det som en statlig angelägenhet att medverka till

pensioneringen av de fast anställda befattningshavarna vid instituten. Då

dessa befattningshavares löneförhållanden anpassats efter de för statens

tjänstemän i allmänhet gällande bestämmelserna, synes eu motsvarande

anpassning även böra ske i pensionshänseende. Detta kan lämpligen ske genom

att anslutning sker till SPA, vilket utredningen alltså anser sig böra

förorda. Utredningen har i allmänhet följt den för närvarande tillämpade

principen, att på undervisningsväsendets område endast lärarpersonal skall

äga pensionsrätt i SPA — varvid det avgörande skälet varit, att det närmast

är lärarnas verksamhet som det allmänna haft anledning att intressera

sig för, vilket även bestyrkts av utgående statsbidrags utformning och den

statliga regleringen av verksamheten — men beträffande socialinstitutens

personal gälla härutinnan speciella förhållanden. Statsbidragen beräknas

för dessa även med hänsyn tagen till lönerna åt annan personal än lärare,

och även beträffande icke-lärare sker en reglering av lönerna efter mönster

av de för statstjänstemännen meddelade lönebestämmelserna. Dessa förhållanden

sammanhänga med att verksamheten vid ifrågavarande institut,

som ju avse att betjäna landet i dess helhet, står statsverksamheten särskilt

nära. Måhända har den omständigheten, att verksamheten av vissa praktiska

skäl ej formellt förstatligats, ansetts icke böra föranleda sämre anställningsförhållanden

för befattningshavarna än om de varit i statens

tjänst. Utredningen har med hänsyn till de särskilda förhållanden, som sålunda

råda beträffande socialinstituten och deras personal, ansett sig böra

föreslå, att i princip alla befattningshavare, vilkas löner anpassats efter

lönerna för statliga ordinarie eller extra ordinarie tjänstemän, erhålla pensionsrätt

i SPA. Förutom lärare är det här biblioteks-, kontors- samt vaktmästarpersonal,

som kunna ifrågakomma till pensioneringen.

Biblioteksverksamheten i Tornedalen står under förvaltning av en särskild

styrelse och finansieras med medel från förslagsanslaget till folkundervisningens

befrämjande i rikets nordligaste gränsorter in. in.; verksamheten

har med bidrag av statsmedel pågått alltsedan 1928. I anslutning till prövningen

av anslagsbehovet till verksamheten för budgetåret 1946/47 anförde

statskontoret med avseende å ett av styrelsen för biblioteket upprättat statförslag,

vari pensionsavgifter för bibliotekarien vid huvudbiblioteket upptagits

för avsedd anslutning till enskild pensionsinrättning, att frågan om anslutning

av befattningen till SPA borde prövas, varför i avvaktan därpå medel

icke borde anvisas för pensionsavgifter. Handlingarna i berörda ärende

ha överlämnats lill pensionsutredningen för att tagas i övervägande vid utredningsuppdragets

fullgörande. Till utredningen har sedermera även överlämnats

en till Kungl. Maj:t ställd framställning från styrelsen för Tornedalens

bibliotek om beredande av pensionsrätt i SPA. Utredningen vill framhålla,

att betydelsen av denna verksamhet nära sammanhänger med de

speciella förhållanden med avseende å språket in. in., som råda i bygderna

omkring Tornedalen; verksamheten torde närmast få betraktas som en

statsangelägenhet, vilket också kommit till uttryck däri, att verksamheten

sa gott som helt finansieras med statsmedel. Med hänsyn härtill svnas starka

skäl tala för anslutning till SPA-pensioneringen av bibliotekariebefattningen

vid huvudbiblioteket, vilken åtnjuter lön beräknad för heltidstjänst

i motsats till bibliotekarierna vid grenbiblioteken, vilka endast ha smärre

arvoden.

Landsantikvarierna, vilka äro anställda hos länens eller landskapens fornminnesföreningar,

handha inom respektive områden vissa kulturminnesvårdande

uppgifter, varvid de även ha att tillse, att gällande författningar ro
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

rande fornminnes- och kulturminnesvård efterlevas; de ha varit av betydelse

för utvecklingen inom den till provinsmuseerna knutna museiverksamheten.

Ehuru anställda hos enskilda lokala föreningar ha de att ställa

sig till efterrättelse de direktiv som riksantikvarieämbetet och i förekommande

fall chefen för nationalmuseum meddela. Deras avlöning har intill senaste

tid i första hand utgått av avkastningen av särskilda lönefonder, som

tillkommit genom tilldelningar av lotterimedel; därtill ha kommit lokala

tillskott. Sedan Ivungl. Maj :t i prop. (nr 223) till 1945 års riksdag föreslagit

statliga bidrag efter vissa grunder till landsantikvariernas avlönande,

har riksdagen, som i huvudsak bifallit vad i prop. förordats, beviljat särskilda

anslag för ändamålet. Som norm för statsbidragets beräknande har i

propositionen angivits, att statsbidraget jämte avkastningen av vederbörande

lönefond under nästföregående räkenskapsår skall uppgå till två

tredjedelar av befattningshavarens avlöning, dock att summan av lönefondsavkastningen

och statsbidraget icke per år må överstiga 8 000 kronor

för varje befattningshavare. Enligt i anslutning till statsbidragens beviljande

meddelade föreskrifter skall avlöningens storlek till skäligheten prövas

av riksantikvarieämbetet. Ledigbliven befattning skall tillsättas efter ansökningsförfarande.

Kompetensen hos befattningshavaren skall vara godkänd

av riksantikvarieämbetet, som jämväl i övrigt tillagts vissa kontrollbefogenheter

beträffande verksamheten. Genom beslut den 7 september 1945

har Kungl. Maj :t uppdragit åt pensionsutredningen att upptaga frågan om att

bereda landsantikvarierna pensionsrätt i SPA till övervägande. Pensionsutredningen

uttalar för sin del, att landsantikvariebefattningarna i och med

den i anslutning till 1945 års riksdagsbeslut skedda regleringen av landsantikvariernas

anställnings- och avlöningsförhållanden synas ha erhållit

sådan karaktär, att en anslutning av befattningarna till SPA synes motiverad.

Yttrandena. De av pensionsutredningen förordade ändringarna i SPA-pensioneringens

omfattning inom undervisningsväsendet ha i allmänhet tillstyrkts

eller lämnats utan erinringar i inkomna remissyttranden.

Skolöverstyrelsen har emellertid i anslutning till ett påpekande att befattningar

vid statsunderstödda fristående arbetshem, vilka f. n.

kunna förenas med pensionsrätt, icke synas omfattas av förslaget, uttalat,

att det enligt överstyrelsens mening fortfarande bör finnas möjlighet för

innehavare av dylika befattningar att åtnjuta denna förmån.

Överstyrelsen har vidare med anslutning till förslaget, att övningslärare

vid folkskola och högre kommunala skolor i avvaktan på löne- och pensionsreglering

övergångsvis skola bibehållas vid nuvarande pensionsrätt,

uttalat att detsamma bör gälla även beträffande övningslärare

vid fortsättningsskol or och de övningslärare vid sinnesslöskolor

på vilka Saar ej äger tillämpning.

Slutligen anmäler överstyrelsen avvikande mening beträffande pensionsutredningens

förslag att icke i pensioneringen medtaga August Abraham

s o n s stiftelse på N ä ä s och vidhåller därvid ett av överstyrelsen

tidigare avgivet förslag om åtgärder för beredande av pension åt

förvaltaren vid stiftelsen G. Rydley och husmodern därstädes E. Suhr. Härefter

tillägger överstyrelsen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Utöver vissa på senare tid anordnade kurser för utbildning av lärare i

manlig slöjd finnes för närvarande icke någon statlig utbildningsanstalt

för detta ändamål, varför den vid Nääs bedrivna utbildningen måste anses

vara av särskilt allmänt intresse. Stiftelsen har därjämte övertagits av staten,

och befattningshavarna därstädes kunna därför i viss mån betraktas

såsom statstjänstemän. Då verksamheten vid stiftelsen således måste anses

stå staten särskilt nära, synes enligt de av utredningen angivna principerna

pensionsrätt böra medgivas de båda befattningshavarna. Överstyrelsen

föreslår därför, att de av dem innehavda befattningarna anslutas till SPA

samt att dessutom särskilda åtgärder vidtagas för de båda befattningshavarnas

pensionering. I detta sammanhang hänvisar överstyrelsen till att ny

utredning rörande stiftelsens ekonomi och fortsatta verksamhet bebådats i

årets statsverksproposition (VIII s. 245).

Statens pensionsanstalt har, som i det föregående angivits, förordat att

definitiv ställning till frågan om SPA-pensioneringens omfattning tages

först efter ytterligare utredning men ansett hinder likväl icke finnas för

smärre jämkningar i nuvarande gränser i den mån dessa ej komma att

föregripa den vidare utredningen. I viss anslutning härtill yttrar pensionsanstalten

beträffande förslaget om landsantikvariernas upptagande

i pensioneringen.

Utvidgningen av pensionsrätten till landsantikvarier kan också i viss

män anses vara en ändring av principiell betydelse, vilken på grund härav

möjligen borde anstå. Med hänsyn till landsantikvariernas ställning i förhållande

till staten lärer emellertid ett inordnande nu under SPA:s reglemente

icke kunna föregripa en vidare utredning av omfattningsfrågan. Anstalten

har sålunda intet att erinra mot utredningens förslag på denna

punkt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar, att länsstyrelsen med tillfredsställelse

konstaterat, att de sakkunniga föreslagit pensionsrätt för bibliotekariebefattningen

vid den statsunderstödda biblioteksverksa mheten

i Torned a len (huvudbiblioteket), samt understryker de skäl,

som föranlett förslaget därutinnan.

Gävle stads lönenämnd, vilkens yttrande stadsfullmäktige i Gävle åberopat

såsom eget utlåtande i ärendet, anför i fråga om pensionsförhållandena

vid borgarskolan i Gävle.

Vad borgarskolan angår, vilken läroanstalt består av tre undervisningsanstalter,

nämligen Gävle borgarskolas fyraåriga mellanskola, Gävle handelsgymnasium

och Gävle borgarskolas ettåriga handelskurs, pensioneras

för närvarande samtliga manliga lärare med full tjänstgöring jämte rektor

enligt särskilt för borgarskolan gällande, av stadsfullmäktige fastställt reglemente.

De kvinnliga lärarna i mellanskolan pensioneras i lärarinnornas pensionsanstalt

förlagd till statens pensionsanstalt. I och med att Gävle handelsgymnasium

år 1958 erhöll statsunderstöd inträdde möjligheten att pensionera

lärarna i handelsgymnasiet i statens pensionsanstalt, men vid nämnda

tidpunkt ansågs denna åtgärd icke lämplig, eftersom skolans egna pensionsfonder

antogos kunna räcka till för ändamålet.

I skrivelse till styrelsen för Gävle borgarskola den 28 november 1948 meddelade

1944 års pensionsutredning, att den av Kungl. Maj :t erhållit i upp
4

Bihang till riksdagens protokoll i samt. Nr 200.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

drag att med utgångspunkt från ett av 1944 års lönekommitté för privatläroverken

framlagt löneregleringsförslag utarbeta och till Kungl. Maj :t

inkomma med förslag till pensionsreglering för befattningshavare vid statsunderstödda

privatläroverk, dit Gävle borgarskolas mellanskola hör. Enligt

uppgift förberedes ett dylikt förslag till 1949 års riksdag. Pensionsfrågan

för lärarna vid borgarskolans mellanskola torde därmed kunna anses få eu

tillfredsställande lösning. Enligt pensionsutredningens nu föreliggande förslag

kan även lärarpersonalen vid handelsgymnasiet och den ettåriga handelskursen

i pensionshänseende anslutas till statens pensionsanstalt och

därigenom skulle sålunda all lärarpersonal med full tjänstgöring vid Gävle

borgarskola och högre handelsinstitut kunna få sin pensionsrätt reglerad i

statens pensionsanstalt. Med hänsyn till vad utredningen anfört beträffande

fördelningen av pensionsavgifterna mellan staten och huvudmannen torde

det knappast vara någon tvekan om att en pensionering i statens pensionsanstalt

av borgarskolans lärarpersonal skulle ställa sig ekonomiskt

fördelaktig för staden. I detta sammanhang bör emellertid understrykas

det organisatoriska särdraget hos denna läroanstalt, bestående däri att en

del av lärarna i överensstämmelse med sin speciella fackutbildning undervisa

i flera än en avdelning. De ha sålunda sammanlagt full tjänstgöring,

men denna tjänstgöring fördelas på två eller tre avdelningar av skolan.

Man måste givetvis förutsätta, att dessa befattningshavare få sammanräkna

sin tjänstgöring för bildandet av underlag för pensioneringen i statens pensionsanstalt.

I pensionsutredningens förslag finnes under huvudrubriken

»Undervisningsväsendet» uppräknat vissa skolor, vilkas lärare skola äga

rätt erhålla pension genom statens pensionsanstalt och det förefaller icke

opåkallat att även upptaga Gävle borgarskola och högre handelsinstitut

bland dessa skolor, varigenom varje missförstånd i nyss angivna avseende

angående den sammanräknade tjänstgöringen skulle undanröjas.

Vissa remissinstanser ha i sina yttranden förordat genomförandet av

ytterligare utvidgningar av S P A - pensioneringen på förevarande

område. Dessa förslag avse dels utvidgningar av pensioneringen

vid sådana undervisningsanstalter som omfattas av pensionsutredningens

förslag, dels ock upptagande i pensioneringen av befattningshavare vid

vissa institutioner, som ej omfattas av nämnda förslag.

Förslag om utvidgningar av förstnämnda slaget framläggas — i allmänhet

i anslutning till den av vissa reservanter inom pensionsutredningen förordade

utvidgningen av SPA-pensioneringen i förevarande hänseende — av

skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, lantbruksstyrelsen,

länsstyrelsen i Skaraborgs län, Uppsala och Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott

samt lantbruksakademien och Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO).

Skolöverstyrelsen uttalar beträffande folkhögskolorna, att husmoder

vid skolhushåll bör kunna anslutas till pensioneringen även om hon

icke tillika är lärarinna vid skolan, vilket pensionsutredningen förutsätter

i anslutning till vad nu gäller. Som skäl härför anför överstyrelsen, hurusom

det vid en större folkhögskola kan inträffa, att husmodern icke får

tid att direkt deltaga i undervisningen.

Överstyrelsen för yrkesutbildning går i sitt yttrande bl. a. in på frågan

om pensionsrätt för vaktmästare vid handelsgymnasier. En framställning

därom av rektorer vid vissa handelsgymnasier har jämlikt Kungl.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Maj :ts beslut den 19 september 1945 överlämnats till pensionsutredningen

för att tagas i övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag. Pensionsutredningen

anför i detta ärende följande. Vid de statliga läroanstalter med

vilka handelsgymnasierna närmast äro jämförliga, nämligen de högre allmänna

läroverken samt de högre tekniska läroverken, har vaktmästarpersonalen

erhållit pensionsreglerade tjänster. Det kan därför synas rimligt,

att även vaktmästarbefattningarna vid handelsgymnasierna — sådana förekomma

vid de flesta av handelsgymnasierna — förenas med pensionsrätt.

Enligt utredningens mening synes pensioneringen av dessa befattningshavare

dock främst böra betraktas som en angelägenhet för de städer där

handelsgymnasierna äro belägna, vilka även i vissa övriga hänseenden ha

att sörja för de yttre anordningarna för undervisningen, vartill vaktmästargöromålen

närmast äro att hänföra. Sålunda må erinras om att det ankommer

på vederbörande städer att själva eller genom enskilda donatorer

tillhandahålla för undervisningen erforderliga och tjänliga lokaler. Utredningen

har icke funnit sig böra tillstyrka, att vaktmästare vid handelsgymnasierna

må erhålla pensionsrätt i SPA. Inga andra av handelsgymnasiernas

befattningshavare än lärare böra enligt utredningens mening få

komma i åtnjutande av anslutning till SPA.

Överstyrelsen anför för egen del: Överstyrelsen vill erinra om att det ej

alltid är kommunerna, som äro huvudmän för handelsgymnasierna, utan

vissa av gymnasierna stå under enskilt huvudmannaskap. I dessa senare

fall svara sålunda ej städerna för tillhandahållande av lokaler. Utredningen

anser för övrigt att handelsgymnasierna närmast äro jämförliga med bl. a.

de högre tekniska läroverken. Beträffande dessa sistnämnda ankommer det

på vederbörande städer att tillhandahålla undervisningslokalerna, överstyrelsen

anser därför att vaktmästare vid handelsgymnasierna böra erhålla

pensionsrätt i SPA. I detta sammanhang vill överstyrelsen erinra om att

frågor rörande handelsgymnasierna äro föremål för särskild utredning.

Lantbruksstyrelsen betonar önskvärdheten av att vissa befattningshavare

vid lantbruks undervisningsanstalter no och närstående näringar

— närmast husmödrar och vaktmästare vid åtminstone de större skolorna

— vilka hittills icke fått sin pensionsfråga ordnad genom anstalten,

erhålla denna förmån.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar i anslutning till förslag av rektorn

vid Skara lantmannaskola, med vilken samråd ägt rum, att, då såväl för

vaktmästare vid hushållningssällskap som för husmoder vid sjukvårdsanstalt

kan erhållas pensionsrätt i SPA, samma förmån synes länsstyrelsen

böra beredas motsvarande befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalterna.

Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott förmenar, att även husmoder

(som ej är lärarinna) vid folkhögskola eller lantbruksundervisningsanstalt

bör tillerkännas pensionsrätt i SPA samt att sådan rätt skäligen även

bör tillkomma husmoder vid central verkstadsskola och vid sådant

skolhem som avses i kungörelsen 1945:594 angående statsbidrag

till skolhem för lärjungar vid högre skolor och till avlöning av föreståndare

vid dylikt skolhem.

Lantbruksakademien ifrågasätter, om icke pensionsutredningen beträffande

pensioneringens omfattning i fråga om personal vid lantbruksundervisningsanstalter

förordat en alltför stark begränsning, då även andra befattningar

än lärarbefattningar måste anses uppfylla de av utredningen för anslutning

till SPA angivna grundförutsättningarna, nämligen all motsvara ett

»stadigvarande behov» och alt vara av mera »direkt betydelse» för ifrågavarande

verksamhet. Som exempel på dylika befattningar nämner akademien

husmoder, vaktmästare eller rättare vid s k o l j o r d b r n k.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungi. Maj:ts proposition nr 200.

SACO framhåller i sitt yttrande, vilket i förevarande del är i huvudsak

likalydande med lantbruksakademiens, att en anslutning till SPA av ickelärarpersonal

vore särskilt betydelsefull för de skolor som ha stiftelser och

liknande sammanslutningar som huvudmän och som därför ha det svårt

med ekonomien.

Förslagen till utvidgningen av SPA-pensioneringen genom upptagande i

densamma av institutioner in. in. utöver de av pensionsutredningen föreslagna

avse centralförbundet för nykterhetsundervisning, svenska skolor i

utlandet, folkliga musikskolan i Arvika, centralbyrån i Lund för populära

vetenskapliga föreläsningar, grafiska institutet i Stockholm, centralbibliotek,

statsunderstödda museer och svenska diakonsällskapets diakonutbildning.

Beträffande centralförbundet för nykterhetsundervisning

har pensionsutredningen, efter att ha lämnat en redogörelse för behandlingen

av en tidigare framställning om pensionsrätt för en befattning

hos förbundet, till vilken redogörelse (betänkandet s. 76) här torde få hänvisas,

för egen del anfört följande. Centralförbundet för nykterhetsundervisning

åtnjuter väsentliga bidrag av statsmedel till sin verksamhet. Som villkor

därför gäller att förbundet såsom föreläsningsbyrå i den omfattning

skolöverstyrelsen påkallar ombesörjer den statsunderstödda föreläsningsoch

instruktionsverksamheten för nykterhetens främjande samt att förbundet

underkastar sig statligt inedinflytande på och kontroll av verksamheten.

Även om centralförbundet med hänsyn härtill i viss mån kan sägas representera

staten och det allmänna inom nykterhetsrörelsen, synes förbundet

dock i första hand böra betraktas som en topporganisation för de olika föreningarna

inom nykterhetsrörelsen. Det intager därför knappast den ställning

av organ för statlig verksamhet som utredningen i princip uppställt

som förutsättning för anslutning till eu statsunderstödd pensionering i statlig

anstalt. Utredningen har därför för sin del icke ansett sig böra föreslå

pensionsrätt för centralförbundets befattningshavare i SPA.

En av utredningsmännen, statskommissarien Björn, har i den av honom

avgivna reservationen förklarat sig icke helt kunna följa majoriteten, då den

från möjlighet till delaktighet i pensioneringen utesluter befattningshavare

vid vissa som exempel angivna organisationer däribland centralförbundet för

nykterhetsundervisning, och fortsätter: Då dessa organisationer äro underställda

viss statlig kontroll samt årligen tillförsäkras betydande statsanslag,

avsedda att täcka bl. a. kostnaderna för avlönande av viss förvaltningspersonal,

har enligt mitt förmenande den verksamhet varom här i de skilda fallen

är fråga blivit klart dokumenterad såsom en »på staten ankommande angelägenhet».

Därmed är även nämnda av pensionsutredningen förordade villkor

för en anslutning till den statsunderstödda pensioneringen uppfyllt beträffande

sådan personal, som inom verksamheten avlönas av statsmedel.

Skolöverstyrelsen tillstyrker under hänvisning till Björns yttrande samt

till ett av förbundet till överstyrelsen avgivet yttrande, att förbundet anslutes

till SPA. I sistnämnda yttrande framhålles bl. a. följande till belysning av

den allmänna karaktären av förbundets (CFN:s) verksamhet.

Ett framträdande drag i CFN:s arbete är kursverksamheten. Statsmakterna

ha uppdragit åt CFN att anordna dels de utbildnings- och fortbildningskurser

för lärare, vartill statsanslag beviljats under åren 1908—1922, dels

de instruktionskurser för lärare, vartill statsanslag utgått åren 1936—1940,

dels de fortbildningskurser för lärare vid högre skolor, vilka enligt statsmakternas

beslut anordnats sedan 1947, dels slutligen de allmänna utbild
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

53

ningsluirser för studie- och ungdomsledare in. fl., till vilka statsanslag, med

undantag för två år, utgått alltsedan 1920. Skolöverstyrelsen har varit uppsiktsmyndighet

för dessa olika slag av kurser.

CFN har alltsedan början av 1900-talet anordnat s. k. allmänna upplvsningskurser.

Dessa ha bekostats med bidrag dels från landsting och kommuner,

dels från statsanslaget till föreläsnings- och instruktionsverksamhet

för nykterhetens främjande. Kurserna anordnas icke för avgränsade grupper

eller för vissa organisationer utan stå öppna för alla. Lärare bruka i stor

utsträckning deltaga, och dessa kunna därvid åtnjuta befrielse från undervisningsskyldigheten.

I samband med dessa kurser anordnas vidare i samarbete

med socialstyrelsen konferenser med nykterhetsnämnderna inom länet,

och till dessa inbjudas även polismyndigheterna. Från och med år 1923

beviljar socialstyrelsen av särskilt anvisat anslag statsbidrag till rese- och

traktamentskostnader för vissa representanter för nykterhetsnämnderna

och polismyndigheterna.

Sedan år 1920 har statsanslag utgått till föreläsnings- och instruktionsverksamheten

för nykterhetens främjande. Då statsmakterna beslöto införa

detta anslag, bestämdes, att verksamheten skulle ombesörjas av en särskild

föreläsningsbyrå. Det uppdrogs sedan åt CFN att fungera såsom dylik föreläsningsbyrå.

Skolöverstyrelsen är uppsiktsmyndighet för denna statsunderstödda

föreläsningsverksamhet. CFN har såsom föreläsningsbyrå att hos

skolöverstyrelsen föreslå auktorisation av föreläsare och att under kontroll

av överstyrelsen förmedla godkända föreläsningar samt bevilja och utbetala

statsbidrag för anordnande av sådana.

Till CFN:s mest betydelsefulla uppgifter hör att främja den obligatoriska

nykterhetsundervisningen i skolorna. Förutom de kurser, som omnämnts i

det föregående, anordnar CFN i samarbete med Sveriges lärares nykterhetsförbund

instruktionsmöten för lärare, vilka möten pågå en dag. De anordnas

i samråd med respektive folkskolinspektörer. CFN har vidare på uppdrag

av vederbörande statliga myndigheter och med statligt bidrag utarbetat

åskådningsmateriel för nykterhetsundervisningen och tillhandahåller detta

åt skolorna. Det kan vidare nämnas, att CFN har under arbete en ny handledning

för lärare vid nykterhetsundervisningen. Kungl. Maj :t har i årets

statsverksproposition föreslagit riksdagen en första medelsanvisning till

denna handledning av It) 000 kr. Vidare har CFN erhållit statsbidrag av

25 000 kr. till en undervisningsfilm, som nu är under arbete.

CFN har i betydande utsträckning deltagit i planläggningen och genomförandet

av den nykterhetsundervisning inom försvarsmakten, som är påbjuden

sedan 1945. Enligt bestämmelserna för denna undervisning skola

vid sidan av ett antal lektioner av befäl ingå föreläsningar av speciellt sakkunniga

personer. Denna föreläsningsverksamhet organiseras i huvudsak

av CFN, som därjämte på olika sätt biträder militärförbanden med den övriga

delen av nykterhetsundervisningen.

Förbundets karaktär av allmänt organ framträder tydligt vid en granskning

av verksamhetens finansiering. De till CFN anslutna organisationerna

erlägga eu årlig avgift av 2 öre per medlem. Sammanlagt blir detta f. n.

ett belopp av ungefär 4 000 kr. Statens bidrag till de olika verksamhetsgrenarna

för innevarande budgetår utgör till hopa 219 000 kr. Förbundet

bär erhållit statsbidrag till sina administrationskostnader alltsedan 1905.

Om finansieringen bör ytterligare nämnas, all bidragen från landsting och

kommuner till de allmänna upplysningskurserna beräknas uppgå till i runl

tal 25 000 kr. Utredningens uppfattning att CFN i förslå band bör betraktas

såsom »eu topporganisation för de olika föreningarna inom nykterhetsrörelsen»

finner förbundet mot bakgrunden av vad nu anförts icke håll
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

bar. Det är sant, att nykterhetsorganisationerna skapat CFN såsom ett

specialorgan för saklig nykterhetsundervisning och att dessa organisationer

bibehållit ett starkt inflytande över förbundet i ideologiskt hänseende,

även sedan staten kommit att till huvudsaklig del svara för verksamhetens

bedrivande. Men det måste framhållas, att CFN icke är ett topporgan, som

äger någon bestämmanderätt över nykterhetsorganisationerna i deras gemensamma

angelägenheter. Detta tillkommer de egentliga samarbetsorgan.

som nykterhetsrörelsen äger, nämligen Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling

och Sveriges nykterhetsvänners landsförbund.

Efter redogörelse för förbundspersonalens nuvarande pensionsförhållanden,

vari pensionsfrågan betecknas såsom praktiskt taget eller helt olöst

för samtliga anställda (8 å 9 personer) utom en, fortsätter förbundet: CFN

har f. n. stora svårigheter att rekrytera behövlig och tillräckligt kvalificerad

personal. Det har vid underhandlingar på sista tiden med arbetssökande

bl. a. visat sig, att pensionsfrågan härvidlag är ett svårt hinder. Det

är ofrånkomligt, att frågan om personalens pensionering löses på ett tillfredsställande

sätt. Man kan därvid med en gång anse det uteslutet, att

frågan skulle kunna lösas genom nykterhetsorganisationernas försorg. För

dem är det ett svårt problem, hur pensioneringen av deras egna funktionärer

skall kunna ordnas. Att för CFN:s del lösa frågan genom pensionsförsäkring

i enskild försäkringsanstalt skulle bli mycket kostsamt. Denna

lösning skulle därtill förutsätta, att staten ökade sitt anslag till CFN med

ungefär det belopp, vartill huvudmannens kostnader för pensioneringen

skulle uppgå. De skäl, som från olika synpunkter kunna andragas i frågan,

tala sålunda enligt CFN:s uppfattning starkt för skäligheten och lämpligheten

av att CFN:s befattningshavare medgivas anslutning till SPA.

Frågan om statlig medverkan till pensionering av lärare vid svenska

skolor i utlandet har vid olika tillfällen varit föremål för Kungl.

Maj :ts prövning. I anslutning till en redogörelse härför och för statsbidragsförhållandena

inom nämnda verksamhet (betänkandet s. 69 och 70)

anför pensionsutredningen: Enligt pensionsutredningens mening tala

många skäl för en statlig medverkan till pensionering av lärare vid statsunderstödda

svenska skolor i utlandet. Därmed skulle det bl. a. underlättas

för skolorna att rekrytera lärarbefattningarna på ett för undervisningen

tillfredsställande sätt. Särskilda skäl synas tala för pensionsrätt för lärare

vid skolor, som erhålla statsbidrag med föreskrift, att de skola användas

för lärarnas löner. Viss tveksamhet lärer dock råda beträffande

det framtida behovet av och beträffande möjligheterna för en svensk undervisning

i utlandet. Med hänsyn härtill har utredningen icke ansett sig

nu böra framlägga något förslag om pensionsrätt i SPA för ifrågavarande

lärare.

Pensionsrätt i SPA för utlandsskolornas lärare tillstyrkes i pensionsanstaltens

och skolöverstyrelsens yttranden.

Statens pensionsanstatt erinrar, att anstalten tidigare i annat sammanhang

tillstyrkt pensionsrätt för ifrågavarande lärare, och anser att de böra

kunna anslutas till SPA-pensioneringen. Anstalten yttrar vidare: Den av

pensionsutredningen uttalade tveksamheten rörande det framtida behovet

av och möjligheterna för en svensk undervisning i utlandet synes icke böra

utgöra hinder för en pensionering genom SPA av ifrågavarande lärare. Enligt

anstaltens mening torde därför pensionsrätt böra medgivas för lärare

vid statsunderstödd svensk skola i utlandet. Pensionsrätten bör emellertid

gälla endast så länge statsbidrag utgår till lärarnas avlöning.

Skolöverstyrelsen vidhåller en av överstyrelsen tidigare gjord hemställan

om delaktighet för fast anställd lärare vid de svenska utlandsskolorna samt

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

tillägger: Det är som överstyrelsen tidigare framhållit mycket vanskligt att

på ett fullt tillfredsställande sätt ordna lärarfrågan vid dessa skolor, så

länge pensionsrätt och därmed sammanhängande tjänstårsberäkning icke

blivit medgiven för skolornas lärare. Vidare må erinras om att vid skolorna

meddelas undervisning, motsvarande den som meddelas vid folkskolor

i Sverige.

Styrelsen för folkliga musikskolan i Arv i k a hemställde

hos pensionsutredningen, att utredningen måtte föreslå pensionsrätt i SPA

för lärare och övrig personal (vaktmästare) vid skolan. Efter en redogörelse

för skolans verksamhet och statsbidragsförhållanden samt folkbildningsutredningens

förslag i fråga om skolans ställning inom det fria folkbildningsarbetet,

till vilken redogörelse här torde få hänvisas (betänkandet

s. 75), anför pensionsutredningen följande. Därest en eller flera statsunderstödda

folkliga musikskolor av sådan typ som folkbildningsutredningen

föreslagit skulle komma till stånd, synas många skäl tala för att skolornas

lärare erhålla pensionsrätt i SPA. Huruvida redan nu förutsättningar kunna

anses föreligga för anslutning av musikskolans i Arvika lärare till SPA,

synes däremot tveksamt bl. a. med hänsyn till den relativt korta tid varunder

undervisning årligen bedrives vid skolan. Enligt pensionsutredningens

mening torde med ordnande av pensioneringen av musikskolans befattningshavare

böra anstå till dess frågan om skolans framtida ställning avgj

orts.

Skolöverstyrelsen, statens pensionsanstalt och länsstyrelsen i Värmlands

län förorda i sina yttranden, att anslutningsrätt till SPA-pensioneringen

redan nu medgives för vissa befattningshavare vid musikskolan.

Skolöverstyrelsen anför: Folkliga musikskolan i Arvika är i allt väsentligt

redan anordnad som en folkhögskola, och de av folkbildningsutredningen

föreslagna nya folkliga musikskolorna torde snarast komma att utformas

efter mönster av denna skola, som sålunda icke torde komma att undergå

någon större förändring, om och när den nya skoltypen kommer till

stånd. Överstyrelsen finner det därför skäligt, att skolans lärare redan nu

anslutas till SPA.

Statens pensionsanstalt anför bl. a.: Pensionsanstalten ifrågasätter, huruvida

icke denna skola i fråga om verksamhetens art och förhållande till

staten redan nu står de statsunderstödda folkhögskolorna så nära, att pensionsrätt

i SPA bör kunna medgivas för personalen vid musikskolan i motsvarande

omfattning som beträffande folkhögskolorna. Såsom framhållits

i en av skolans styrelse till anstalten ingiven framställning är skolans framtida

ställning icke oklar i den meningen att någon förändring i riktning

mot ett försvagande av grunden för det allmännas medverkan skulle vara

ifrågasatt. De förändringar, som folkbildningsutredningens förslag skulle

medföra, gå ut på ett ytterligare närmande av musikskolan till staten. Pensionsanstalten

finner skäl icke föreligga för ett uppskov av pensionsfrågans

lösning för musikskolans befattningshavare.

Beträffande centralbyråerna f ö r f ö r in odling i n o m d c n

p o p u I äi r v c t c n s k a p l i g a f ö r e l ä s n i n g s v c r k s a m het e n uttalar

pensionsutredningen. att vid dessa byråer behovet av tjänstemän synes

ha föranlett tillsättande av befattningshavare med mera omfattande

tjänstgöring, samt anför i anslutning härtill följande. Möjligen skulle ett

behov av pensionering med statens medverkan kunna tänkas föreligga beträffande

dessa. Det synes dock tveksamt, om de allmänna förutsättningar

som utredningen uppställt för anslutning till SPA bär äro törhanden. Utredningen

har därför icke funnit sig böra framlägga förslag om pensionsrätt

i SPA för sistberörda befattningshavare.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungi. Maj:ts proposition nr 200.

Vild särskilt angår centralbyrån i Lund har skolöverstyrelsen, under hänvisning

till ett av denna byrå i ärendet avgivet yttrande, anfört, att överstyrelsen

finner de allmänna förutsättningarna för anslutning till SPA

vara uppfyllda i fråga om byrån och tillstyrker dylik anslutning. I centralbyråns

yttrande anföres: Centralbyrån i Lund skiljer sig från övriga

centralbyråer för den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten däri,

att den är fastare inorganiserad i universitetet än de övriga. Den är ett organ

för Lunds universitets folkbildande verksamhet och intar såsom sådant

en ställning jämförbar med landsmålsarkivets i Lund. Liksom landsmålsarkivet

sorterar centralbyrån icke i ekonomiskt avseende under universitetet,

men båda dessa institutioner fylla en till universitetets verksamhet

nära knuten och i dess intresse fullföljd uppgift, varför universitetet

åt båda institutionerna upplåter lokaler kostnadsfritt. För landsmålsarkivets

personal bär statlig pensionering genomförts. Centralbyråns i Lund

styrelse består av representanter för universitetets samtliga fakulteter och

sektioner. Mindre akademiska konsistoriet har ansett riktigt att till centralbyråns

namn fogas »Folkbildningsavdelningen vid Lunds universitet»,

en ställning som centralbyrån alltifrån sin tillkomst haft. Centralbyråns

administrationskostnader bestridas till 100 % av statsmedel. Byråföreståndaren

är heltidsanställd med daglig tjänstgöringstid och semesterförhållanden

reglerade i enlighet med villkoren för befattningshavare vid statens

verk.

Överstyrelsen för yrkesutbildning upptar i sitt remissyttrande till behandling

frågan om anslutning till SPA-pensioneringen av g r a f is k a i n s t it

ut f t i Stockholm och ifrågasätter, huruvida ej lärarna där, om de

för övrigt uppfylla de villkor, som av pensionsutredningen uppställts för

erhållande av pensionsrätt i anstalten, må vinna anslutning till anstalten

Om institutets ändamål in. in. anför överstyrelsen följande. Grafiska institutet,

som upprättats av svenska boktryckarföreningen år 1943 och äges av

en stiftelse, står enligt kungörelse den 14 september 1944 (nr 670) under

överstyrelsens inseende samt har till ändamål att utbilda företags- och arbetsledare

inom den grafiska industrien och av produktionsmän inom reklambranschen.

Överstyrelsen anser, att en utbildningsanstalt som den nu

ifrågavarande erhållit den största betydelse för den grafiska industrien och

är av allmänt samhälleligt intresse. Departementschefen framhåller i proposition

nr 344, bilaga 6, till 1943 års höstriksdag, att den grafiska industriens

initiativ till att inom landet skapa ett grafiskt utbildningsinstitut måste från

allmän synpunkt hälsas med tillfredsställelse. Statsmakterna ha också visat

sitt intresse för institutet genom att alltsedan budgetåret 1943/44 bevilja

statsbidrag till institutets hyreskostnader. Överstyrelsen har i sina petita,

avseende budgetåret 1949/50, tillstyrkt statsbidrag till institutet icke blotl

för gäldande av institutets hyreskostnader utan även till institutets verksamhet

i allmänhet. Överstyrelsen framhöll då, att då staten antingen genom

inrättande av statliga skolor eller genom lämnande av statsbidrag understöder

teknisk och annan likartad undervisning, överstyrelsen fann det skäligt

att även ifrågavarande utbildningsområde tillgodosåges genom statsunderstöd.

I 1949 års statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, anser sig

departementschefen, ehuru skäl i och för sig torde tala för ökat statsunderstöd

åt institutet, dock icke i nuvarande läge kunna förorda någon ökad medelsanvisning

för ändamålet under anslaget i fråga. Vid institutet är för

närvarande endast en lärare (rektor) heltidsanställd.

Frågan om centralbibliotekens upptagande i SPA-pensioneringen,

vilken berörts av pensionsutredningen( betänkandet s. 71) utan att leda

till något förslag från utredningens sida, behandlas i remissyttrande av

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

57

Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott, som beträffande denna fråga

anför: Pensionsutredningen framhåller, att vissa skäl tala för att centralbibliotekens

personal anslutes i SPA. Under förmälan, att några önskemal

om dylik anslutning icke kommit till utredningens kännedom, har utredningen

icke funnit sig böra framlägga förslag därom. Förvaltningsutskottet kan

icke ansluta sig ''till ett dylikt ställningstagande. Med hänsyn till den statligt

erkända ställningen, centralbiblioteken intaga, föreligga synnerligen starka

skäl, att personalen vid dessa bibliotek anslutes till SPA.

Vad särskilt angår folkbiblioteket i Göteborg uttalas i det av stadsfullmäktiqe

i Göteborg åberopade yttrandet av stadens löne- och tjänstenamnd,

att, då statsbidrag även utgår till lönen åt viss bibliotekspersonal, hinder

icke borde föreligga att även ansluta sadan personal till SI A.

Vad an«år frågan om eventuell anslutning till SPA-pensioneringen av

statsunderstödda museer anför pensionsutredningen följande

Pension sförhållandena för Nordiska museets befattningshavare aro, enligt

vad som uppgivits, för vissa befattningshavare ordnade genom museets egna

fonder och för andra befattningshavare genom anslutning till Svenska personal-pensionskassan.

Någon framställning om statlig medverkan till ordnande

av pensioneringen för museets personal har såvitt för utredningen ar

känt icke skett. Enligt utredningens mening tala dock vissa skal för att

möjlighet borde öppnas för Nordiska museet att ansluta personal till SPA.

Även om staten icke direkt förbundit sig att bestrida någon viss del av

museets kostnader har dock under en följd av år staten genom anslag till

museet medverkat till att de till museet närmast knutna befattningshavarna

åtnjuta samma löner som motsvarande statliga tjänstemän. En liknande

anpassning av pensionsförhållandena efter de statliga grunderna genom anslutning

till SPA kan därför synas naturlig. Utredningen har emellertid ej

ansett sig kunna bortse från att en viss oklarhet alltjamt praglar förhållandet

mellan museet och staten särskilt med avseende å sambandet med verksamheten

å Skansen. Med hänsyn härtill och till det förhållandet, att nagot

egentligt behov av statlig medverkan till pensionering ej synes föreligga, har

utredningen ej ansett sig böra föreslå, att pensionsrätt för närvarande liiedgives

för museets befattningshavare genom anslutning till SPA. Aven

vissa andra museer åtnjuta statsbidrag till avlöningskostnader under villkor

bl a att vissa befattningshavare avlönas lika med statliga tjänsteman i motsvarande

ställning. Detta gäller t. ex. kulturhistoriska museet i Lund Sa

länge icke Nordiska museets befattningshavare ha pensionsrätt i SI A torde

ej heller befattningshavare vid dessa museer böra erhålla sådan rätt.

1 avgivna remissyttranden ha länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus

lön förordat, att befattningshavare vid kulturhistoriska museet i Lund

och andra museer, som åtnjuta statsbidrag till personalens avlöning, medgivas

pensionsrätt genom anslutning till SPA.

Vad särskilt angår det av kulturhistoriska föreningen för Södra Sverige

ägda kulturhistoriska museet i Lund har länsstyrelsen i Malmöhus län bl. a.

framhållit, att föreningens ekonomi icke tillåter eu lösning av pensionsfrågan

utan hjälp från det allmännas sida, och i samband därmed erinrat, att

liknande förhållande i andra fall såsom i fråga om Sveriges fjäderfäavelsförening

kunnat påverka utredningens ställningstagande i jiositiv riktning.

I en till Kungl. Maj :t inkommen den 4 februari 11)49 dagtecknad underdånig

framställning bär förenämnda förening anhållit att personalen vid dess

museum i Lund måtte erhålla pensionsrätt i SPA. Föreningen har därvid

med utgångspunkt från det av pensionsutredningen uppställda kravet för

anslutning till SPA, »att staten och det allmänna bär ett verkligt påtagligt

intresse av den ifrågavarande verksamheten», anfört i huvudsak följande.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

För bedömande av huruvida kulturhistoriska museets verksamhet är av denna

art får föreningen framhålla, att museet till betydande del upprätthålles

genom anslag från staten, de skånska landstingen och Lunds stad samt att

det, vid en tidpunkt, då dess existens av ekonomiska skal var verkligt hotad,

endast tack vare statens mellankomst räddades från ruin. Staten har bidragit

till kulturhistoriska museets upprätthållande och utveckling genom

statsanslag till avlöningar årligen sedan 1903 samt genom lotterimedelsanslag

sedan 1925 med sammanlagt 1 938 641 kronor avsedda till museibyggnader,

personalbyggnader samt förräntning och amortering av skuld.

Med statsanslagen och lotterimedelstilldelningarna har Kungl. Maj :t bland

annat föibundit villkoren, att viss personal skall åtnjuta minst samma löneförmåner

som motsvarande i statens tjänst, att anställandet av museiföieståndare

skall underställas Kungl. Maj :ts godkännande, att föreningens

stadgar skola underställas Kungl. Maj:ts prövning, att Kungl. Maj :t skall

utse en ledamot av styrelsen och en revisor, att föremål ur samlingarna _

med undantag av dubbletter — icke utan Kungl. Maj :ts medgivande få avyttras,

samt att föreningen icke utan Kungl. Maj :ts medgivande får ikläda

sig skuld. Enligt föreningens uppfattning måste det långvariga och kraftiga

stöd staten sålunda ansett sig böra lämna förutsätta, att kulturhistoriska

museet fyller de ovan angivna krav, som pensionsutredningen uppställer

för anslutning till SPA.

Styrelsen för Svenska diakonsällskapet anhåller i sitt yttrande över pensionsutredningens

betänkande om pensionsrätt för bl. a. följande av utredningens

förslag icke omfattade befattningshavare, nämligen lärare, husfader

och husmoder vid sällskapets d i a k o n n t b i l d n i n g. Diakonsällskapet,

som på sitt arbetsprogram förutom diakonutbildning har epileptikervård

och alkoholistvård, lämnar om förstnämnda verksamhet bl. a. följande upplysningar.

Diakonutbildningen, som äger rum vid Svenska diakonanstalten,

Stora Sköndal i Stockholm, är fyraårig och omfattar tre års teoretisk och ett

ars praktisk utbildning. Diakonutbildningen är uppdelad å tvenne linjer, en

forsainhngslinje och en social linje. Utbildningen å den sociala linjen är i

huvudsak likvärdig med utbildningen å motsvarande linje vid de allmänna

sociahnstituten. Eleverna bo under den teoretiska utbildnineen i internat å

Stora Sköndal, vilket är betingat av flera skäl och ger åt eleverna avsevärda

fordelar. De utbildade diakonerna arbeta antingen i social samhällelig tjänst

eller i kyrklig verksamhet av skilda slag. Diakonutbildningen såsom sådan

uppbär icke något statsunderstöd. Statsmakternas intresse för denna utbildning

framgår emellertid bl. a. av att Kungl. Maj :t i proposition till riksdagen

for såväl budgetåret 1948/49 som budgetåret 1949/50 begärt ett stipendieanslag

å 10 000 kronor för diakonelever, vilket också vann riksdagens

bifall 1948 och enligt vad som inhämtats under hand tillstyrkts av vederbörligt

utskott vid innevarande års riksdag. För diakonutbildningen finnas följande

heltidsanställda befattningshavare, nämligen en direktor, som närmast

under styrelsen tillika är chef för diakonsällskapets verksamhet, två biträdande

präster, en sociallärare, en ämneslärare, vilken tillika är bibliotekarie,

samt husfader och husmoder, vilka senare ha att närmast svara för elevhemmet

och elevhushallet. Hustadern deltager därjämte i undervisningen Dessutom

finnas ett flertal arvodeslärare.

I anslutning till denna redogörelse fortsätter styrelsen: En närmare genomgång

av det framlagda betänkandet utvisar att vissa andra skolor och

undervisningsanstalter ha för sina lärare in. fl. befattningshavare erhållit

eller föreslagits erhålla pensionsrätt i SPA. Styrelsen tänker därvid närmast

på instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning samt

olika skolor för yrkesutbildning jämte folkhögskolor. Det ligger härvidlag

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

så mycket närmare till hands att göra denna jämförelse som Svenska diakonsällskapet

genom sin diakonutbildning redan gjort en betydelsefull samhällsinsats

och som Kungl. Maj :t föreskrivit att utbildningen å den sociala

linjen skall vara i huvudsak likvärdig med utbildningen vid de allmänna

socialinstituten.

I detta sammanhang må nämnas, att statskontoret i anslutning till den av

ämbetsverket framhållna angelägenheten av vidmakthållande av en gränsdragning

beträffande SPA-pensioneringen även i förhållande till den statliga

tjänstemannapensioneringen uttalat att från pensionering enligt det föreslagna

SP A-reglementet bort undantagas befattningshavarna vid statens

lantbruksskola vid U 11 u n a.

2. Hälso- och sjukvården.

1944 års pensionsutredning. Under denna rubrik upptar pensionsutredningen

till granskning dels viss verksamhet inom hälsovården av mera allmänt

hygienisk karaktär, dels vissa verksamhetsgrenar inom den personligt inriktade

hälso- och sjukvården, dels ock verksamhet för utbildning av och

arbetsförmedling för sjuksköterskor.

Vad först angår verksamhet inom hälsovården av allmänt hijqienisk karaktär,

förekommer SP A-pensionering endast beträffande vissa kommunalt

anställda veterinärer samt besiktningsveterinärer vid enskilda slakterier,

som ställts under offentlig kontroll (kontrollslakterier). Pensionsutredningen

föreslår, att den medverkan som staten lämnat till pensioneringen

av ifrågavarande kommunalt och enskilt anställda veterinärer genom anslutning

till SPA avvecklas, och anför härom i huvudsak följande.

De kommunalt anställda veterinärerna utgöras dels av stadsveterinärer,

av vilka huvudparten synes vara knuten till vederbörande hälsovårdsnamnders

anstalter för födoämneskonlroll, och dels av besiktningsveterinärer vid

de kommunala köttbesiktningsbyråerna och slakthusen. Anslutning av de

kommunalt anställda veterinärerna har enligt gallande reglemente för St A

skett efter vederbörlig reglering av varje särskild tjänst samt framställning

av huvudmannen. Möjligheterna att ansluta de kommunalt anstallda veterinärerna

till SPA har utnyttjats i ganska ringa utsträckning. De veterinärer

vilka äro förste besiktningsmän vid de enskilda kontrollslakterierna,

äro’ obligatoriskt anslutna till SPA i de fall där de icke ha pensionsratt enligt

statliga pensionsbestämmelser för annan innehavd tjänst.

Frågan i vad män ifrågavarande veterinärbefattningar alltfort böra vara

förenade med pensionsrätt i SPA bör bedömas med utgångspunkt från samma

allmänna principer, som befunnits böra vara vägledande vid avgränsningen

av SPAs verksamhet i övrigt. Vad först beträffar de kommunalt anställda

veterinärer (stadsveterinärer), som icke äro besiktningsveterinärer,

anser utredningen, att några skäl av vikt numera knappast kunna anföras

som motiv för en statlig medverkan till pensioneringen. Vad åter angår besiktningsveterinärerna

— såväl de kommunalt anställda som de i enskild

tjänst varande — finnas däremot alltjämt åtskilliga skäl, som tala för fortsatt

statligt stöd till pensioneringen; sålunda innefattar köttbesiktningen en

verksamhet, vars betydelse för det allmänna klart ådagalagts genom dess

lörfattningsmässiga reglering, och vidare ha vederbörande befattningshavare

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

på grund av att de förordnas av veterinärstyrelsen, som jämväl har det avgörande

inflytandet på deras löner, en officiell mot statstjänst i viss mån

svarande ställning. Utredningen har dock icke ansett sig kunna bortse från

att köttbesiktningsverksamheten såväl när den bedrives i kommunal som i

enskild regi i princip synes ha avsetts att själv bära sina kostnader. Det synes

utredningen vid sådant förhållande mest konsekvent att även låta pensionskostnaderna

helt belasta verksamheten, i den män de ej täckas av befattningshavaravgifter.

Det må erinras om att pensionsrätten i SPA för

ifrågavarande befattningshavare — denna tillkom i samband med att distriktsveterinärerna

anslötos till pensioneringen — från början icke avsetts

skola medföra några kostnader för annan än huvudmannen och befattningshavaren.

Mot statligt stöd till pensioneringen talar vidare den omständigheten,

att köttbesiktningsverksamheten åtminstone ännu så länge är en angelägenhet

huvudsakligen för tätorterna. Även om ett av 1946 års köttbesiktningskommitté

framlagt förslag om utsträckande i princip av besiktnmgsverksamheten

till landet i dess helhet skulle komma att genomföras,

torde dock verksamhetens omfattning på olika orter och i olika delar av landet

komma att starkt variera.

Beträffande verksamhet inom den personligt inriktade hälso- och sjukvården

eller för utbildning av och arbetsförmedling för sjuksköterskor föreslår

utredningen, att nedan angivna befattningshavargrupper skola få anslutning

till SPA-pensioneringen.

A. Sluten vård.

1. Vid vårdanstalt, varå lagen den 20 december 1940 om vissa av landsting

eller kommun drivna sjukhus äger tillämpning, med undantag av akademiska

sjukhuset i Uppsala: dels av Kungl. Maj:t utnämnd överläkare vid

lasarett (lasarettsläkare), sanatorium (sanatorieläkare) och epidemisjukhus

(epidemisjukhusläkare), dels av Kungl. Maj :t utnämnd läkare vid sjukstuga

(sjukstugeläkare), dels ock barnmorska, husmoder, sjukgymnast, sjuksköterska

och social kurator.

2. Vid kuranstalt, ansluten till pensionsstyrelsen, statsunderstödd enskild

anstalt för kirurgisk tuberkulos (kustsanatorium) och statsunderstödd vanföreanstalt:

dels av Kungl. Maj :t utnämnd överläkare vid kustsanatorium

och vanföreanstalt samt överläkare vid kuranstalt, dels husmoder, sjukgymnast,

sjuksköterska och social kurator, dels ock annan till läkarpersonal ej

hänförlig befattningshavare.

3. Vid sanatorium tillhörande Konung Oscar II:s jubileumsfond: dels

överläkare, dels ock husmoder, sjuksköterska och social kurator.

4. Vid sinnessjukhus, inrättat av stad som åtnjuter statsbidrag för av staden

ombesörjd sinnessjukvård, ävensom annan ovan ej upptagen statsunderstödd

kommunal eller enskild, av allmännyttig sammanslutning eller stiftelse

driven vårdinrättning avsedd för hälso- eller sjukvård (förlossningsvård)

: barnmorska, husmoder, sjuksköterska och social kurator.

5. Vid enskild, icke statsunderstödd, av allmännyttig sammanslutning eller

stiftelse med vederbörligt tillstånd driven inrättning för förlossningsvård

eller sjukvård: barnmorska, husmoder och sjuksköterska.

6. Vid akademiska sjukhuset i Uppsala: dels överläkare, dels barnmorska,

husmoder, sjukgymnast, sjuksköterska och social kurator, dels ock annan

till lakarpersonal ej hänförlig befattningshavare.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

61

B. Öppen vård.

1. I allmän hälso- och sjukvård in. in.: dels extra provinsialläkare, avlönad

med bidrag av staten, dels distriktsbarnmorska, avlönad med bidrag av

staten, dels distriktssköterska, avlönad med bidrag av staten, dels annan

kommunalt anställd barnmorska eller sjuksköterska, dels ock sjukgymnast

vid särskild poliklinik för sjukgymnastik och massage, som drives av

landsting eller stad utanför landsting.

2. I statsunderstödd dispensärverksamhet för tuberkulosens bekämpande:

dels av medicinalstyrelsen förordnad läkare vid fristående centraldispensär,

dels ock sjuksköterska.

3. I vård, som bedrives av allmännyttig sammanslutning eller stiftelse:

sjuksköterska.

4. I statsunderstödd folktandvård: dels föreståndare för centraltandpoliklinik,

dels distriktstandläkare, distriktstandsköterska samt annan fast anställd

tandläkare och tandsköterska- med tjänstgöring av viss omfattning,

dels ock tandtekniker.

C. Utbildning av och arbetsförmedling för sjuksköterskor.

1. Föreståndarinna och lärarinna (instruktionssköterska) vid godkänd

sjuksköterskeskola.

2. Föreståndarinna vid godkänd sjuksköterskebyrå.

Detta förslag innebär såväl vissa utvidgningar som vissa begränsningar

av SPA-pensioneringen. Förslagets huvudsakliga verkningar härutinnan låta

sig lättast överblickas, om befattningshavarna omgrupperas efter arten av

sina arbetsuppgifter och en undersökning av varje särskild dylik befattningshavargrupp

därefter företages. Den närmast till hands liggande grupperingen

torde vara en indelning i läkare, barnmorskor, husmödrar, sjukgymnaster,

sjuksköterskor, sociala kuratorer, tandläkare, tandsköterskor, tandtekniker,

föreståndarinnor och lärarinnor vid sjuksköterskeskolor, föreståndarinnor

vid sjuksköterskebyråer samt andra befattningshavare. Utredningens

förslag innebär icke någon förändring i fråga om pensioneringens omfattning

beträffande barnmorskor, husmödrar, sjukgymnaster, tandläkare, tandsköterskor,

föreståndarinnor och lärarinnor vid sjuksköterskeskolor eller

föreståndarinnor vid sjuksköterskebyråer. Förslaget innebär däremot vissa

ändringar i fråga om de inom SPA-pensioneringen redan nu företrädda

grupperna läkare och sjuksköterskor varjämte möjlighet till pensionering

genom SPA:s försorg skall beredas sociala kuratorer inom den slutna vården,

tandtekniker inom den statsunderstödda folktandvården ävensom befattningshavare

i allmänhet vid akademiska sjukhuset i Uppsala, de till

pensionsstyrelsen anslutna kuranstalterna, anstalterna för kirurgisk tuberkulos

och vanföreanstalterna.

Beträffande läkarna innebär förslaget till en början en inskränkning av

pensioneringen såtillvida, som från densamma skulle uteslutas förste underläkare,

tillika biträdande överläkare, vid till pensionsstyrelsen anslutna kuranstalter

och sådan extra provinsialläkare, till vilkens avlöning staten icke

bidrager. Uteslutandet av den förra befattningshavarkategorien har ansetts

som en konsekvens av att utredningen icke ansett sig böra förorda anslutning

till pensioneringen för biträdande lasaretts- eller sanatorieläkare. Be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

träffande extra provinsialläkare har utredningen anfört i huvudsak följande.

Extra provinsialläkarna äro i nu gällande reglemente för SPA indelade i

två grupper. Den ena gruppen omfattar extra provinsialläkare, till vilkas

avlönande landsting bidrager, och den andra gruppen, som f. n. utgöres av

endast en befattningshavare, extra provinsialläkare som avlönas utan sådant

bidrag. Enligt bestämmelserna om extra provinsialläkare i allmänna

läkarinstruktionen ankommer det på vederbörande landsting att i förekommande

fall hos Kungl. Maj :t göra framställning om inrättande av extra

provinsialläkardistrikt. Det synes också ba förutsatts, att landsting skall utfästa

sig att erlägga visst belopp till läkarens avlöning. Under villkor bl. a.

att landsting utfäst sig betala avlöning med visst belopp till extra provinsialläkare,

kan till avlöningen lämnas statsbidrag, i regel dock ej överstigande

1 500 kronor för varje tjänst och år. Pensionsutredningen föreslår att pensioneringen

begränsas till att avse de extra provinsialläkare som avlönas

med bidrag av staten.

Utredningsförslaget innebär å andra sidan en utvidgning av pensioneringen

genom att i densamma skulle upptagas de läkare vid sjukhusen i

Uppsala och Lund samt Oscar II:s jubileumsfonds sanatorier, som enligt

särskilt stadgande i nu gällande reglemente för SPA äro undantagna från

pensioneringen, ävensom av Kungl. Maj:t utnämnda epidemisjukhusläkare

och sjukstugeläkare. Härom har utredningen anfört.

Undantagandet av läkarna vid sjukhusen i Uppsala och Lund, varmed torde

avsetts akademiska sjukhuset i Uppsala och Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

i Lund, från pensioneringen i SPA torde ha föranletts av att de

läkare som skulle kunna ifrågakomma till denna pensionering beräknats ha

fått sin pensionsfråga ordnad i egenskap av akademiska lärare. I några

fall har dock förekommit, att över läkartjänst vid sistnämnda sjukhus icke

varit förenad med akademisk lärarbefattning eller att innehavd sådan befattning

medfört förhållandevis små pensionsförmåner. Detta har på sin tid

framhållits i en framställning till Kungl. Maj :t av Malmöhus läns landsting,

som därvid anhållit, att pensionsrätt måtte beviljas bl. a. vissa överläkare

beträffande vilka nyss angivna förhållande förelåg. Denna framställning föranledde

emellertid ej till någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Sedan under senare tid

föranstaltats om inrättande av nya lärarbefattningar vid de medicinska fakulteterna

torde tidigare föreliggande behov av pensionsrätt i SPA för överläkare

vid universitetssjukhus ha minskats. Alltjämt lärer dock en eller

annan överläkare vid sjukhuset i Lund sakna statlig pensionsrätt, och uteslutet

synes ej vara att så kan komma att bli fallet även vid sjukhuset i

Uppsala. Sådan överläkare torde ej böra vara sämre ställd i pensionshänseende

än andra lasarettsläkare. Utredningen har därför ansett, att överläkare

vid ifrågavarande sjukhus bör erhålla samma pensionsrätt som lasarettsläkare

i allmänhet.

Vad beträffar Oscar II:s jubileumsfonds sanatorier (Hålahult, Österåsen,

Hessleby och Spenshult) ha till utredningen framförts förfrågningar angående

möjligheterna att erhålla anslutning till SPA för sanatoriernas överläkare.

Då dessa sanatorier synas fullt jämförliga med de sanatorier, vilkas

överläkare eller sanatorieläkare redan tillhöra SPA, och då de dessutom i

stort sett finansieras med statliga eller allmänna medel, har utredningen ansett

sig böra förorda en anslutning av dem till SPA.

Förenämnda undantagsstadgande i reglementet för SPA gäller även med

avseende å de kommunala sjukvårdsinrättningarna i Stockholm.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungi. Maj.ts proposition nr 200.

Vidkommande Stockholms stads sjukhus och de därvid anställda läkarna

ha gällt och gälla i viss mån särskilda förhållanden. Till skillnad från lasaretts-

och sanatorieläkare i allmänhet, vilka utnämnts och alltfort utnämnas

av Kungl. Maj :t med fullmakt, ha Stockholms stads motsvarande läkare

tidigare tillsatts av stadens egna organ. Detta förhållande har numera ändrats,

och för närvarande tillsättas även Stockholms stads lasaretts- och sanatorieläkare

av Kungl. Maj :t. Tillsättningen sker dock icke genom fullmakt

såsom beträffande lasarettsläkare i allmänhet utan genom förordnande på

viss tid. Det kan ifrågasättas, huruvida icke den omständigheten att Stockholms

stads ifrågavarande läkare numera tillsättas av Kungl. Maj :t, om ock

med förordnande, borde föranleda, att jämväl dessa läkare erhålla pensionsrätt

i SPA. Så vitt utredningen har sig bekant torde emellertid pensionsfrågan

för dem redan på ett tillfredsställande sätt ha lösts genom stadens

egen försorg. Vid sådant förhållande och då någon framställning icke gjorts

från något "håll om ändring därutinnan, bär utredningen icke ansett sig ha

anledning föreslå någon statlig medverkan till dessa läkares pensionering.

Genom en år 1946gjord ändring i sjukhuslagen, enligt vilken även epidemisjukvården

inbegripits i densamma, ha överläkare vid epidemisjukhus

(epidemi sjukhusläkare) erhållit en med lasarettsläkare jämförlig ställning.

Pensionsutredningen föreslår att epidemisjukhusläkarna med hänsyn härtill

anslutas till SPA-pensioneringen.

En framställning av Älvsborgs läns landsting om delaktighet i SPA för

vissa sjukstugeläkare har enligt Kungl. Maj :ts beslut den 29 juni 1945 överlämnats

till pensionsutredningen för att övervägas vid utredningsuppdragets

fullgörande. Enligt bestämmelserna i lagen den 20 december 1940 om vissa

av landsting eller kommun drivna sjukhus må sjukstuga i regel ej vara försedd

med mer än 30 vårdplatser. Medicinalstyrelsen äger dock medgiva, att

ytterligare 20 vårdplatser må inrättas. Vid sådana större sjukstugor, för

närvarande omkring fem till antalet, skall sjukstugeläkaren utnämnas av

Kungl. Maj :t. Pensionsutredningen anser, att några principiella skäl icke

kunna anföras mot att av Kungl. Maj :t utnämnd läkare vid större sjukstuga

erhåller pensionsrätt i SPA, och föreslår därför, att sådan rätt medgives.

I fråga om SPA-pensioneringen av sjuksköterskor innebär pensionsutredningens

förslag, att från pensioneringen undantagas sjuksköterskor anställda

i sjukvård, som anordnats av bruk, fabrik eller därmed jämförliga

företag för anställd personal och dess familjer.

Ett icke obetydligt antal företag bär anordnat sjukvård av detta slag samt

erhållit pensionsrätt för i vården anställda sjuksköterskor. Detta gäller ej

blott fabriksföretag i smärre samhällen (brukssamhällen) i landsorten utan

även affärsföretag med större antal anställda, t. ex. i Stockholm. Sjukvården

torde i allmänhet"vara att hänföra till öppen vård. Det förekommer emellertid

också att sjukvården anordnats såsom sluten vård, i det att vissa företag

inrättat och driva egna sjukstugor. Även om anordnande av en sådan

särskild brukssjukvård, som ovan nämnts, i vissa fall kan medföra en organisatorisk

lättnad för den allmänna sjukvården, torde brukssjukvården dock

enligt utredningens mening närmast få betraktas som en angelägenhet för

vederbörande företag. I många fall åsyftar denna sjukvård närmast att bereda

vederbörande anställda en extra förmån, vars bekostande helt bör

åvila vederbörande företag och icke till någon del det allmänna. Utredningen

har med anledning härav ansett, att tillräckliga skäl icke föreligga för

statlig medverkan till pensionering av sjuksköterskor i sådan vård, som här

nämnts.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Vad beträffar de förut angivna befattningshavargrupper, som nu sakna

företrädare i den nuvarande SPA-pensioneringen men som enligt pensionsutredningens

förslag skulle upptagas i pensioneringen, har utredningen rörande

sitt förslag i denna del anfört följande.

Vid landets sjukhus ha under senare år i allt större utsträckning inrättats

sociala kuratorsbefattningar. Kuratorerna ha huvudsakligen att förmedla

förbindelserna mellan hjälpbehövande sjuka och statliga eller kommunala

myndigheter samt välfärdsinstitutioner av skilda slag ävensom att därvid

bistå patienterna med råd och hjälp i deras angelägenheter. Kuratorerna

måste för att kunna fylla sina uppgifter ha social utbildning, inhämtad t. ex.

vid något av socialinstituten. Enligt utredningens mening torde de allmänna

förutsättningar, som utredningen upps ällt för en anslutning till SPA, få

anses uppfyllda beträffande de sociala kuratorerna. Deras verksamhet faller

måhända materiellt sett mera in under socialvården men det organisatoriska

samband som deras verksamhet har med sjukvården gör, att verksamheten

i detta sammanhang lämpligen synes kunna hänföras till denna. Arbete i

tillräcklig omfattning för social kurator torde dock som regel endast finnas

vid större sjukvårdsinrättningar. Utredningen förordar, att pensionsrätt i

SPA medgives för kuratorerna vid länslasarett och andra kommunala sjukvårdsinrättningar

samt statsunderstödda enskilda sådana inrättningar.

Tandteknikerna synas fylla en så viktig uppgift inom folktandvården, att

anledning icke finnes att lämna dem utanför pensioneringen i SPA.

Akademiska sjukhuset i Uppsala utgör en till universitetet hörande institution

med uppgift att vara dels en vårdanstalt för sjuka och dels en medicinsk

utbildningsanstalt. Såsom vårdanstalt fyller sjukhuset en uppgift

motsvarande ett lasarett för ortsbefolkningen, och Uppsala läns landsting

har att bidraga till kostnaderna efter vissa grunder. Liksom universitetet

torde även sjukhuset numera få betraktas som en statlig institution. Detta

har kommit till uttryck i olika sammanhang; bl. a. ha arhetare anställda vid

sjukhuset betraktats som arbetare i statens tjänst och förty underkastats

de pension sbestäm mel ser, som gälla för statens arbetare. Med hänsyn till

anförda omständigheter synes det pensionsutredningen, som om en anpassning

av akademiska sjukhusets befattningshavares anställningsförhållanden

och därmed även pensionsförhållanden lämpligast borde ske efter de för

statstjänstemän i allmänhet gällande grunderna. Pensionsutredningen vill

därför föreslå, att frågan därom göres till föremål för särskild utredning. Det

motstånd, som från vederbörande lands ings sida, närmast av kostnadsskäl,

tidigare rests mot en tillämpning av statliga anställningsformer och statliga

lönevillkor för personalen vid sjukhuset, torde numera icke vara så

stort, eftersom den landstingsanställda sjukvårdspersonalens löner äro reglerade

i nära anslutning till vad som gäller för motsvarande statliga personal.

Då det emellertid är antagligt, att en ändring av personalens anställningsförhållanden

i antydd rik''ning icke kan åvägabringas utan dröjsmål, föreslår

utredningen, att befattningshavare vid sjukhuset tillsvidare erhålla pensionsrätt

i SPA i samma utsträckning som pensionsrätt beretts befattningshavare

inom det statliga sjukhusväsendet enligt de allmänna pensionsreglementena.

Kuranstalterna få sina driftskostnader i stort sett bestridda av pensionsstyrelsen

från ett å femte huvudtiteln uppfört reservationsanslag för åtgärder

till förebyggande och hävande av invaliditet. De ha därför i viss mån

fått karaktär av statsinstitutioner. En betydande del av kostnaderna för de

s. k. kustsanatorierna (enskilda anstalter för kirurgisk tuberkulos) åvilar

statsverket. Förutom statsbidrag med vissa belopp per vårdplats och visst

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

65

statsbidrag av annat slag må Kungl. Maj :t enligt särskilt medgivande av

riksdagen på framställning av vederbörande sanatorium bevilja erforderligt

fyllnadsbidrag i den mån summan av statsbidraget och patientavgifterna

icke förslår till bestridande av de enligt vederbörligen granskade räkenskaper

funna verkliga driftskostnaderna samt underskottet icke kan

täckas av andra tillgängliga medel. Som villkor härför gäller dock, att anstaltens

inkomst- och utgiftsstat för budgetåret ifråga godkänts av medicinalstyrelsen.

Statsbidragsförhållandena torde kunna sägas visa, att kustsanatoriernas

verksamhet är en statlig angelägenhet. Även vanföreanstalterna

ha blivit alltmer beroende av statligt ekonomiskt stöd. De åtnjuta

statsbidrag efter liknande grunder som kustsanatorierna och ha liksom dessa

fått förekommande driftunderskott täckta genom statliga fyllnadsbidrag.

Kuranstalterna, kustsanatorierna och vanföreanstalterna äro, som av det

anförda torde ha framgått, i realiteten närmast av statlig karaktär. I ekonomiskt

hänseende är det i sista hand staten som bär ansvaret för verksamheten,

och några nämnvärda kommunala bidrag utgå ej. Enligt utredningens

mening synes en generell utvidgning av möjligheterna att få anslutning

till SPA motiverad beträffade ifrågavarande tre inrättningar. Pensioneringen

synes böra i princip omfatta alla befattningshavare, vilkas tjänster efter

vederbörlig prövning befinnas böra regleras för pension. Härvid synes omfattningen

av pensioneringen vid de statliga sjukhusen kunna ge viss ledning.

I varje fall bör pensioneringen icke göras vidsträcktare än vid det

statliga sjukhusväsendet. Utredningen föreslår sålunda, att befattningshavare

vid de till pensionsstyrelsen anslutna kuranstalterna, de statsunderstödda

kustsanatorierna samt de statsunderstödda vanföreanstalterna i princip

må erhålla pensionsrätt i SPA. Härvid förutsätter utredningen, att de

för närvarande pågående utredningarna angående ortoped- och vanförevårdens

organisation icke kommer att medföra någon sådan omläggning av

verksamheten vid vanföreanstalterna och kustsanatorierna, att de förhållanden,

varpå utredningen stött sitt förslag till utvidgad statlig medverkan

till pensioneringen, väsentligt rubbas.

Förutom de nu redovisade huvudsakliga och mera direkta verkningarna

av pensionsutredningens förslag kommer detsamma att medföra vissa indirekta

verkningar på pensioneringens omfattning, vilket sammanhänger

med att den begränsning till vissa slag av huvudmän, som f. n. gäller i fråga

om pensioneringen av husmödrar och sjuksköterskor in. fl., töreslås i viss

mån modifierad, samtidigt som den emellertid skulle utsträckas till att gälla

även för barnmorskor. Härom har utredningen anfört i huvudsak följande.

För närvarande ha i princip befattningshavare, som äro hänförliga till

någon av grupperna husmödrar, föreståndare, föreståndarinnor och sjuksköterskor,

pensionsrätt i SPA, om de äro anställda vid sjukvårdsanstalt

som drives av stat, kommun, samfällighet eller ock av stiftelse av allmännyttig

natur. Då sålunda något villkor om alt statsbidrag skall utgå till

verksamheten icke uppställts, har en relativt vid gränsdragning för SPAs

pensionering skett på detta område. Begränsningen till verksamhet, som bedrives

av vissa slag av huvudmän, innebär dock såtillvida eu avgränsning,

att av enskilda subjekt driven verksamhet avskiljes och därmed riskerna

minskas för att verksamhet i vinstsyfte skall komma i åtnjutande av statligt

stöd till pensioneringen. Vad angår barnmorskor i sluten vård ha dessa

erhållit delaktighet i SPA ej endast vid anställning i kommunal tjänst utan

5 Iiihaiuj till riksdagens protokoll l!l''itk I samt. .Yr 200.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

även vid anställning i enskild vård och detta oavsett om statsbidrag beviljats

eller ej.

Vidkommande de statliga sjukvårdsanstalterna (utom akademiska sjukhuset

i Uppsala) bar deras vårdpersonal i stort sett numera fått sina anställnings-,

avlönings- och pensionsförhållanden ordnade enligt de för statstjänstemän

i allmänhet gällande grunderna. Endast i några enstaka fall äro

statligt anställda sjuksköterskor nu anslutna till SPA. För framtiden torde

något egentligt behov för staten att ansluta sjuksköterskepersonal till SPA

ej förefinnas, varför möjligheten därtill torde böra avvecklas.

Beträffande de kommunala sjukvårdsinrättningarnas möjligheter att ansluta

sjuksköterske- och annan ledande sjukvårdspersonal till den statsunderstödda

pensioneringen har utredningen icke ansett sig ha anledning ifrågasätta

någon inskränkning.

Vad beträffar de enskilda sjukvårdsinrättningar, som ha möjlighet att erhålla

pensionsrätt för sjuksköterskor in. fl. i SPA, har inom utredningen

övervägts lämpligheten av en avgränsning efter principer, som något avvika

från de hittills tillämpade. Härvid har diskuterats huruvida icke beträffande

de icke statsunderstödda vårdinrättningarna en prövning borde

ske för varje särskild inrättning i vad mån statligt stöd till pensioneringen

och därmed indirekt till verksamheten vore motiverat med hänsyn till verksamhetens

syftemål och inriktning samt dess betydelse för den allmänna

sjukvården. Under frågans behandling har emellertid utredningen kommit

till den uppfattningen, att en sådan ingående prövning i varje särskilt fall

bör kunna undvikas. Vid en begränsning av pensioneringen till sådana vårdinrättningar,

som åtnjuta statsbidrag eller till vilkas drivande medicinalstyrelsen

meddelat tillstånd med tillämpning av bestämmelserna i stadgan

den 29 maj 1931 (SFS nr 172) angående enskilda sjukhem och förlossningshem

eller andra därom meddelade bestämmelser, synas tillräckliga garantier

erhållas åtminstone för beskaffenheten av den lämnade vården. Utredningen

föreslår därför, att sådant tillstånd i princip fordras för de icke statsunderstödda

vårdinrättningarnas vidkommande.

I fråga om vilka huvudmän som må ha rätt att ansluta här avsedd sjukvårdspersonal

till SPA synes ett förtydligande av de nuvarande bestämmelserna

erforderligt. Uttrycket »samfällighet» har nämligen föranlett en viss

osäkerhet vid bestämmelsernas tolkande och vissa tider synes begreppet

ha givits en väl vidsträckt innebörd. Utredningen föreslår, att »samfällighet»

ersättes med »sammanslutning» med tillägget »allmännyttig».

Det skulle sålunda bli kommunala subjekt (jämväl innefattande landsting)

samt allmännyttiga sammanslutningar och stiftelser, som skulle komma

i fråga som huvudmän.

De principer utredningen ovan föreslagit beträffande omfattningen av

sjuksköterskepensioneringen i den slutna sjukvården synas lämpliga även

beträffande avgränsningen av pensioneringen av barnmorskor i den slutna

förlossningsvården a barnbördshus, barnbördsavdelningar och förlossningshem.

I detta sammanhang behandlar pensionsutredningen även frågan om pensionering

av föreståndare och föreståndarinnor för sjukvårdsanstalter och

anför härom att det ej ansetts behövligt att bland de befattningshavare vid

den slutna sjukvården som skola erhålla anslutning till SPA särskilt upptaga

föreståndare och föreståndarinnor, då någon föreståndare i sådan vård

hittills icke ifrågakommit till erhållande av pensionsrätt och alla de till

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kunql. Maj:ts proposition nr 200.

SPA anslutna befattningshavare, som kunna betraktas som föreståndarinnor,

äro sjuksköterskor och i sådan egenskap kunna få en efter avlöningen

avpassad tillfredsställande pensionsrätt.

Yttrandena. Vissa av remissinstanserna ha i sina yttranden, i vad de avse

pensionsutredningens förslag i fråga om SPA-pensioneringens omfattning

inom hälso- och sjukvården, ingått på en närmare behandling av de av utredningen

föreslagna förändringarna. Samma eller andra instanser ha också

påyrkat eller ifrågasatt utvidgning av pensioneringen till vissa ytterligare

personalgrupper inom de områden som omfattas av utredningsförslaget eller

till vissa särskilda, av förslaget ej omfattade verksamhetsgrenar eller institutioner.

Pensionsutredningens förslag om avveckling av SP A-pensioneringen inom

veterinärväsendet har mötts av vissa erinringar från statens pensionsanstalt

och veterinärstijrelsen.

Veterinärstyrelsen, som yttrar sig om såväl stadsveterinärerna som besiktningsveterinärerna,

anför följande rörande de förstnämnda, vilkas antal

enligt styrelsen f. n. utgör 19.

Med hänsyn särskilt till de förbättrade möjligheter, som numera stå kommunerna

till buds att genom anlitande av enskilda pensionsinrättningar ombesörja

pensionering för sina befattningshavare och nu ifrågavarande tjänsters

principiella jämställdhet med kommunala befattningar i allmänhet, vill

veterinärstyrelsen icke motsätta sig, att den nu förefintliga möjligheten att

för stadsveterinärbefattning vinna delaktighet i SPA — en möjlighet som

endast i ringa utsträckning utnyttjats — avvecklas.

Beträffande de kommunalt eller vid enskilda kontrollslakterier anställda,

till ett antal av omkring 70 uppgående besiktningsveterinärerna avstyrker

veterinärstyrelsen bestämt bifall till förslaget om SPA-pensioneringens avveckling.

Styrelsen framhåller som sin uppfattning, att de förhållanden som

pensionsutredningen ansett utgöra skäl för en fortsatt pensionsrätt för besiktningsveterinärerna

böra tillmätas en stor och avgörande betydelse vid

bedömande av frågan, huruvida besiktningsveterinärerna i fortsättningen

böra komma i åtnjutande av det statliga stöd till deras pensionering, som

en anslutning till SPA innebär. Därefter fortsätter styrelsen.

Veterinärstyrelsen vill understryka, att köttbesiktningsverksamheten i

själva verket är en helt statligt reglerad verksamhet till skydd för den köttkonsumerande

allmänheten. Besiktningsveterinärens ömtåliga uppgift som,

vad slakterierna beträffar, från eu sida sett i allt fall innebär eu skyldighet

att hålla viss uppsikt över den av huvudmannen bedrivna slakteriverksamheten,

gör det till ett allmänt intresse att besiktningsveterinärerna stå så

självständiga och av huvudmännen oberoende som möjligt.

Statens pensionsanstalt berör frågan om veterinärernas anslutning till

SPA-pensioneringen endast med avseende å besiktningsveterinärerna vid

enskilda kontrollslakterier. Beträffande dessa veterinärer anför pensionsaristalten

bl. a. följande.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 200-

Pensionsanstalten kan icke finna den omständigheten, att statsbidrag ej

utgår till verksamheten, vara avgörande, då det gäller frågan om besiktningsveterinärernas

anslutning till SPA. Annan av statsmakterna anordnad

tillsyn över enskild verksamhet bekostas ofta helt av medel från denna

verksamhet, vilket dock icke hindrat statsmakterna att i vissa fall göra de

i tillsynsverksamheten sysselsatta till direkt statsanställda tjänstemän. Så

är förhållandet exempelvis beträffande tjänstemännen inom bankinspektionen

och försäkringsinspektionen.

För en fortsatt pensionering i SPA talar vidare det förhållandet att mer

än 80 % av landets i runt tal 600 veterinärer för närvarande torde ha en

statligt ordnad pensionering. Med hänsyn till den enhetlighet i pensionsavseende,

som således i stort sett råder inom veterinärväsendet, ter sig en

avveckling av pensioneringen i SPA av besiktningsveterinärerna icke önsklig.

På nu anförda skäl föreslår pensionsanstalten att här ifrågavarande besiktningsveterinärer

bibehållas vid pensionsrätt i SPA och därvid lämpligen

hänföras till grupp A.

Pensionsstyrelsen hemställer, att pensionsrätt i SPA även i fortsättningen

skall tillkomma förste underläkare, tillika biträdande

överläkare vid styrelsens sjukhus. Styrelsen framhåller, att tjänster

såsom förste underläkare, tillika biträdande överläkare vid styrelsens sjukhus

i Nynäshamn och Tranås, vilka sjukhus icke regleras genom sjukhuslagens

bestämmelser, icke endast äro förordnanden, som meddelats vissa läkare,

utan särskilt inrättade befattningar vid dessa sjukhus.

Beträffande pensionsutredningens förslag, att SPA-pensioneringen för

extra provinsialläkare skulle begränsas till att omfatta sådana

läkare till vilkas avlöning staten bidrager, yttrar medicinalstyrelsen, att styrelsen

håller före att läkare, till vars avlöning statsbidrag ej utgår, bör bibehållas

vid anslutningsrätten till SPA.

Mot förslaget om uteslutande av de s. k. brukssjukskötersko rn

a från SPA-pensioneringen ha erinringar riktats av medicinalstyrelsen,

statens pensionsanstalt, länsstyrelsen i Hallands län och lönenämnden inom

Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott.

Medicinalstyrelsen uttalar, att styrelsen för sin del anser starka skäl tala

för att utväg bör stå till buds för bruk, större industrier och affärsföretag

att på egen bekostnad ordna anslutning till SPA av s. k. brukssjuksköterskor.

Statens pensionsanstalt yttrar.

Brukssjuksköterskor ha ansetts ombesörja sjukvård, som, om den icke

anordnats av vederbörande företag, måst tillhandahållas av det allmänna.

Även om det kan vara tveksamt, huruvida ifrågavarande sjuksköterskors

verksamhet kan anses tillhöra den allmänna sjukvården, finner pensionsanstalten

det med hänsyn härtill icke vara lämpligt att nu utesluta brukssjuksköterskorna

från pensionsrätt. En sådan ändring med avseende å sjuksköterskornas

anslutningsmöjligheter till SPA synes vara av den principiella

innebörd, att den bör tas upp till övervägande vid den av pensionsanstalten

förordade vidare utredningen.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

69

Länsstyrelsen i Hallands län anför.

Ifrågavarande sjuksköterskekategori hör även i fortsättningen ha rätt till

anslutning till SPA, därest huvudmännen svara för pensionsavgifterna.

Länsstyrelsen fruktar att i annat fall pensionsförhållandena komma att utgöra

en icke önskvärd spärr mot den nu livliga rörligheten-inom denna personalgrupp.

Lönenämnden inom Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott anför.

Att sjuksköterskor inom den öppna sjukvård, som anordnas av bruk,

fabriker och därmed jämförliga privata företag, i förslaget uteslutits från

rätt till pension från statens pensionsanstalt, kan få en viss indirekt betydelse

för det allmänna därigenom, att den ur flera synpunkter önskvärda

möjligheten för sjuksköterskorna till friktionsfri omflyttning mellan olika

verksamhetsområden inom sjukvården i viss mån begränsas. Med tanke på

de relativt obetydliga kostnaderna för nu berörda pensionering får lönenämnden

tillstyrka, att staten i fortsättningen liksom hittills lämnar sitt

bidrag till pensionering av dessa befattningshavare.

Medicinalstyrelsen uttalar vidkommande SPA-pensioneringens omfattning

inom den slutna hälso- och sjukvården, att styrelsen förutsätter att i pensioneringen

enligt utredningsförslaget skola ingå motsvarande tjänstemän

vid anstalter inom den statsunderstödda si nnesslövården

samt vid de statsunderstödda hemmen för psykopatiska

och nervösa barn. Överstyrelsen för Svenska röda korset

uttalar, att åtgärder torde böra vidtagas för att få pensionsfrågan ordnad

genom SPA för den till SPA för närvarande anslutna köksföreståndarinnebefattningen

vid Röda korsets sjukhem ävensom för motsvarande

befattning vid dess elev- och sjuksköterskehem (sjuksköterskeskola). Svenska

barnmor ske förbundet anser, att den av pensionsutredningen föreslagna

terminologien, enligt vilken SPA-pensioneringen med avseende å enskilda

vårdinrättningar skulle begränsas till sådana som drivas av allmännyttig

sammanslutning eller stiftelse, kan föranleda viss tveksamhet huruvida

barnmorskor anställda vid enskilda förlossningshem kunna

pensioneras genom SPA. Förbundet föreslår därför, att bestämmelserna i

sådant hänseende givas en sådan utformning, att enskilda förlossningshem

i allmänhet kunna inrymmas i reglementet för SPA. Till stöd härför åberopar

förbundet, att skyldighet i varje fall föreligger att inhämta medicinalstyrelsens

tillstånd till inrättningens drivande och sålunda tillräckliga garantier

måste anses ha lämnats för beskaffenheten av den lämnade vården.

De av pensionsutredningen föreslagna utvidgningarna av SP A-pensioneringen

inom hälso- och sjukvården ha endast i fråga om befattningshavare

i allmänhet vid akademiska sjukhuset i Uppsala och sociala kuratorsbefattningar

föranlett särskilda yttranden från remissinstanserna.

Frågan om pensionsrätt för befattningshavare i allmänhet vid a k a d em

i s k a sju k h u s c t behandlas av statskontoret, statens pensionsanstalt,

sjukhusets direktion och Uppsala läns landstings förvaltningsutskott.

Såsom i det föregående angivits har statskontoret uppfattningen, att befattningshavare

bos statliga verk och myndigheter böra få sina pensionsför
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungi. Maj:ts proposition nr 200.

hållanden ordnade genom att anställningsformen anpassas så att förutsättningarna

för tillämpning av förekommande statliga pensionsreglementen

bli uppfyllda. I anslutning härtill yttrar statskontoret.

Från pensionering enligt det föreslagna reglementet för SPA böra alltså

undantagas befattningshavarna vid akademiska sjukhuset i Uppsala. I avvaktan

på att anställningsförhållandena för sagda personal komma alt anpassas

efter vad som gäller för statliga anställningshavare med pensionsberättigande

anställning bör befattningshavare, som redan vunnit delaktighet

i pensionsanstalten, övergångsvis bibehållas vid denna.

Statens pensionsanstalt understryker lämpligheten av att akademiska

sjukhusets befattningshavares anställnings- och pension sförhållanden anpassas

efter de för statstjänstemän gällande grunderna. Pensioneringen i

SPA bör i avvaktan på att så sker gälla som ett provisorium.

Direktionen för akademiska sjukhuset framhåller — med anledning av

pensionsutredningens förslag, att frågan om en anpassning av sjukhusets

befattningshavares anställnings- och pensionsförhållanden efter de för statstjänstemän

i allmänhet gällande grunderna göres till föremål för särskild

utredning — vissa olägenheter som en övergång till de statliga avlöningsreglementena

enligt direktionens mening skulle innebära. Om till följd av

en dylik övergång sjukhusets utgiftsstat skulle fastställas av Kungl. Maj :t

och riksdagen, måste sålunda genomgripande ändringar vidtagas i sjukhusets

reglemente och i kontraktet mellan universitetet och landstinget rörande

sjukhuset. Vidare påpekas fördelen av att med nu gällande ordning

direktionens statförslag kan upprättas jämförelsevis kort tid före begynnelsen

av det budgetår staten avser samt att de förhandlingar angående

landstingets bidrag som årligen äga rum kunna upptagas och slutföras

utan större omgång.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott anför beträffande akademiska

sjukhuset i anslutning till ett uttalande, att inom hälso- och sjukvården

även ekonomi- och kontorspersonal bör kunna omfattas av SPApensioneringen:

Vad särskilt angår akademiska sjukhuset, som utgör centrallasarett

för Uppsala län och vars driftskostnader till huvudsaklig del

bestridas av landstinget, finner förvaltningsutskottet det vara i fullständig

överensstämmelse med av pensionsutredningen förordade principer, att

befattningshavare vid detsamma skola omfattas av den statsunderstödda

pensioneringen och utskottet får tillstyrka pensionsutredningens förslag

härutinnan.

Efter erinran om förslaget om särskild utredning angående sjukhusens

anställnings- och pensionsförhållanden fortsätter utskottet: Enär akademiska

sjukhuset såsom nämnts är centrallasarett för länet och dess driftskostnader

till huvudsaklig del bestridas av landstinget, finner förvaltningsutskottet

det naturligt och lämpligast, att befattningshavarnas anställningsförhållanden

såsom hittills regleras i huvudsaklig överensstämmelse

med förhållandena vid landstingssjukhusen i övrigt. Utskottet kan härutinnan

i övrigt instämma i vad direktionen för sjukhuset i sitt yttrande

anfört. Den av pensionsutredningen föreslagna utredningen synes för den

skull icke erforderlig.

Beträffande pensionsutredningens förslag om nyanslutning till SPApensioneringen

av sociala kuratorer vid lasarett och vissa andra sjukvårdsinrättningar

inom den slutna vården framför statens pensionsanstalt viss

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

Iveksanihet rörande lämpligheten av sådan anslutning. Pensionsanstalten

anför härom.

Enligt pensionsanstaltens mening är en avgränsning, som ger delaktighet

i anstaltens pensionering endast åt kuratorerna vid ifrågavarande

vårdverksamhet, såtillvida konstlad, som befattningshavare med samma

slag av arbetsuppgifter och med samma utbildning som nyssnämnda kuratorer

förekomma inom socialvården. Den här föreslagna gränsdragningen

kan följaktligen bli svår att upprätthålla med utgångspunkt från utredningens

egna principer för avgränsningen av SPA:s pensioneringsområde.

Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott hemställer om viss utvidgning

av pensioneringen av sociala kuratorer. Utskottet anför härom: Med

hänsyn till en blivande utbyggnad av kuratorsverksamheten med inriktning

speciellt på eftervården av dispensär- och tuberkulosklientelet synes

det utskottet, som om den av utredningen föreslagna begränsningen av

pensionsrätt för sociala kuratorer till endast vid länslasarett och andra

kommunala sjukvårdsinrättningar anställda, skulle kunna verka hämmande

på utvecklingen. Utskottet hemställer därför att pensionsrätten för kuratorer

måtte utvidgas, så att en för tillvaratagande av pensionsrätten

framtvingad organisation av mindre lämpligt art icke tillskapas. Förutsättningen

härför är givetvis att anställningsvillkoren i huvudsak sammanfalla

med lasarettskuratorernas.

I de av stadsfullmäktige i Stockholm och Göteborg åberopade, av vederbörande

kommunala organ och tjänstemän avgivna yttrandena, beröres

också frågan om de sociala kuratorernas anslutning till SPA-pensioneringen.

Härvidlag uttalas att anslutning borde medgivas även för de inom

den öppna vården och socialvården sysselsatta kuratorerna för att undvika

de svårigheter som överflyttning från den ena vårdformen till den

andra eljest skulle medföra.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott berör omfattningen av pensioneringen

inom den statsunderstödda folktandvården och förutsätter därvidlag,

att med annan fast anställd tandläkare än föreståndare för central

tandpoliklinik eller distriktstandläkare avsetts även de tandläkare, som

utöver föreståndaren äro anställda vid centraltandpoliklinik men vilka

f. n. ej äro inordnade under folktandvården och till vilkas avlöning ej

utgår statsbidrag.

Ett flertal remissinstanser ifrågasätta eller föreslå utvidgning av SPApensioneringen

vid de av utredningsförslaget omfattade verksamhetsgrenarna

m. in. till vissa andra i förslaget icke inbegripna personalgrupper.

Dessa personalgrupper utgöras i huvudsak av ekonomi- och kontorspersonal

vid de kommunala sjukvårdsinrättningarna samt läkarpersonal.

Frågan om utvidgning av SPA-pensioneringen till ekonomi- och kontorspersonal

vid landstingens sjukvårdsinrättningar har övervägts av pcnsionsutredningen,

som emellertid ansett sig ej böra förorda en dylik utvidgning.

Utredningen anför härvid bl. a.

Statens medverkan till pensionering av befattningshavare vid landstingens

sjukvårdsinrättningar har hittills begränsats till personal, som har

mera direkt betydelse för själva sjukvården. Ekonomipersonal och kontorspersonal

har därför kommit att lämnas utanför pensioneringen. Fn ut
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungi. Maj.ts proposition nr 200.

vidgning av statens medverkan till pensioneringen även till denna senare,

till antalet mycket stora personal skulle innebära en avvikelse från de

hittills tillämpade principerna för omfattningen av SPA:s verksamhet med

betydande ekonomiska konsekvenser för staten. På grund härav och under

hänvisning till vad utredningen rörande principerna för avgränsning inom

befattningshavaregrupperna anfört har utredningen icke ansett sig böra

förorda en dylik principiell utvidgning.

I den av förbundsdirektören Dahlgren avgivna reservationen uttalar denne

att bl. a. även kontors- och ekonomipersonal vid de kommunala sjukvårdsinrättningarna

bör kunna omfattas av den statsunderstödda pensioneringen.

Med mer eller mindre direkt uttalad anslutning till denna reservation

eller den därmed i huvudsak överensstämmande reservationen

av statskommissarien Björn förordas eller ifrågasättes en dylik utvidgning

av pensioneringen av länsstyrelserna i Gotlands, Kristianstads och Skaraborgs

län samt Uppsala, Södermanlands, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus

läns landstings förvaltningsutskott.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar, att det synes länsstyrelsen som

om frågan om denna utvidgning borde upptagas till prövning vid en eventuell

överarbetning av utredningens förslag.

Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott anför i förevarande

hänseende bl. a.: Även om huvudmännen för dessa befattningshavare ersätta

hela kostnaden för anslutning till statens pensionsanstalt, bliva dock

påtagliga fördelar förenade därmed genom den likformighet i pensionsavseende,

som skulle kunna uppnås för praktiskt taget alla befattningshavare

vid en och samma anstalt.

Kristianstads läns landstings förvaltningsutskott uttalar beträffande omfattningen

av denna pensionering: På grund av den kvinnliga biträdes
personalens

stora rörlighet på arbetsmarknaden torde av praktiska skäl en

begränsning genomföras, så att endast befattning i nuvarande lönegrad 8

eller högre pensionsregleras i anstalten.

Lönenämnden inom Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott framhåller

att de kommunala sjukvårdsinrättningarna måste anses jämställda

med de statliga i fråga om kraven på utbildning och kompetens för personal

av berörda slag samt tillägger: I den mån statliga befattningshavare

av detta slag kunnat inordnas under de statliga pensionsreglementena, torde

svårigheten för liknande inordning av motsvarande kommunala befattningshavare

under reglementet för statens pensionsanstalt icke vara oöverkomlig.

Nämnden får därvid framhålla, att utredningen ansett detta möjligt

beträffande akademiska sjukhuset i Uppsala.

Förbundsdirektören Dahlgren uttalar i sin reservation även som sin mening

att samtliga vid de kommunala sjukvårdsanstalterna heltidsanställda

läkare, såsom sjukstugeläkare, biträdande lasaretts- och

sanatorieläkare samt underläkare böra kunna omfattas av

den statsunderstödda pensioneringen. Beträffande sistnämnda läkare anför

Dahlgren i huvudsak följande.

Vad speciellt angår underläkarna har, som av betänkandet framgår, utredningens

majoritet icke ansett sig kunna förorda, att de erhålla pénsionsrätt

i SPA. Motivet härför är i huvudsak, att motsvarande statliga läkares

pensionsfråga ännu är olöst och att det under sådana förhållanden icke före
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

ligger skäl för staten att bidraga till de kommunalt anställda underläkarnas

pensionering.

Det är beklagligt, att en lösning av underläkarnas pensionsfråga i detta

sammanhang ej kunnat ernås. Flertalet underläkare torde kvarstå såsom

sådana till långt in i 40-årsåldern. Det kan icke anses skäligt, att dessa befattningshavare

under så lång tid av sin verksamhet i det allmännas tjänst

skola stå helt utanför det skydd för sig och sin familj, som en ordnad pensioneringinnebär

och som man ansett självklart, att övriga befattningshavare

i allmän tjänst, oavsett tjänsteställning, skola äga. Underläkarnas pensionsfråga

har också varit aktuell under många år och i olika sammanhang har

understrukits nödvändigheten, att den snarast löses. Den väg, som man därvid

i första hand anvisat, är att underläkarna erhålla pensionsrätt i SPA.

De av utredningen angivna förutsättningarna för pensionering i SPA synas

direkt tillämpliga å underläkarna. Därtill kommer, att staten i fråga om

underläkarbefattningarna betingat sig väsentligt större inflytande än beträffande

flertalet övriga befattningar, som utredningen ansett böra vara förenade

med pensionsrätt i anstalten. Staten har sålunda icke blott förbehållit

sig att pröva frågan om inrättande av underläkarbefattningar utan även

funnit sig böra begränsa förordnandetiden å befattningarna till i regel tre

år. Med hänsyn till den korta förordnandetiden och då underläkarna regelmässigt

fullgöra sin tjänst växelvis hos staten, landsting eller andra kommuner,

är det förenat med betydande svårigheter för de kommunala huvudmännen

att själva ordna en tillfredsställande pensionering för underläkarna.

Närmast till hands synes därför ligga, att de erhålla pensionsrätt i SPA.

Eu stor del av underläkarna kommer ju senare att bekläda tjänster som

sjukhusläkare, civila tjänsteläkare, militärläkare o. s. v., alltså tjänster, som

äro förenade med statlig eller understödd pensionsrätt. Det är då angeläget,

att de så tidigt som möjligt komma in under den statliga eller statsunderstödda

pensioneringen och därigenom få möjlighet att räkna tjänstår.

Den omständigheten att en del underläkare övergå till enskild verksamhet

utgör icke något skäl mot anslutning till SPA.

Det "är sålunda enligt min mening naturligt och riktigt, att de kommunala

underläkarna, vilka ju ha en central vårduppgift, få anslutas till SPA

på liknande villkor, som gälla i fråga om den övriga sjukvårdspersonal, som

enligt föreliggande förslag skulle erhålla pensionsrätt i anstalten. Därest

med hänsyn''till den omständigheten, att de statliga underläkarna ännu icke

fått sin pensionsfråga löst, denna väg icke anses framkomlig, vill jag alternativt

förorda, att möjlighet beredes de kommunala huvudmännen att, med

anlitande av den av herr Björn och mig skisserade vägen, på egen bekostnad

få ansluta underläkarna till SPA.

Åtskilliga remissinstanser — däribland medicinalstyrelsen, riksråkenskapsverket,

vissa länsstyrelser, flertalet av landstingens förvaltningsutskott,

vissa städer utanför landsting, svenska landstingsförbundets styrelse

samt svenska lasaretts- och sanalorieläkarföreningarna — ha i sina yttranden

särskilt beträffande underläkarna men även beträffande sjukslugeläkare

samt biträdande lasaretts- och sanatorieläkare anslutit sig till den av

Dahlgren i hans reservation uttalade meningen i fråga om dessa läkares anslutning

till SPA-pensioneringen eller därvidlag eljest anfört i huvudsak

liknande synpunkter som denne.

Medicinalstyrelsen uttalar, att del synes styrelsen angeläget, att underläkarna

få pensionsfrågan löst i detta sammanhang och antör i anslutning

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

härtill bl. a. följande. Den omständigheten att motsvarande läkare vid de

statliga kroppssjukhusen till följd av speciella förhållanden icke ännu fått

pensionsgrundande tjänster bör enligt styrelsens mening icke utgöra hinder

för att de hos landsting eller kommuner anställda underläkarna erhålla

rätt till pension. Styrelsen kan icke dela utredningsmajoritetens uppfattning,

att underläkarna mera skulle vara att betrakta som arvodesanställda

än som fast anställda befattningshavare. Påpekas må, att underläkartjänsterna

äro inplacerade i lönegrad enligt det för landstingens befattningshavare

gällande tjänstereglementet samt att förordnande å en underläkarbefattning

oftast efterföljes av förordnande å annan underläkartjänst. Även

om vissa underläkaybefattningar kunna anses som utbildningstjänster, är

dock det stora flertalet av dessa befattningar oumbärliga för sjukvårdens

behöriga gång.

Hallands och Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott samt

landstingsförbundets styrelse understryka också betydelsen av att underläkarnas

pensionsfråga nu och i detta sammanhang vinner sin lösning. Sistnämnda

landstingsutskott tillägger: En rationell lösning av denna fråga kan

icke ernås utan medverkan från statens sida. Kan en lösning av denna pensionsfråga

icke ei hallas på denna väg, måste den inom närmaste tiden ordnas

på annat sätt, med därmed följande risker för bristande enhetlighet.

Riksräkenskapsverket, länsstyrelsen i Västmanlands län och Södermanlands

läns landstings förvaltningsutskott uttala, att anslutningen av underlakarna

till SPA-pensioneringen eventuellt bör kunna ske helt på huvudmännens

bekostnad. Mot en dylik lösning tages emellertid avsteg i det av

stadsfullmäktige i Norrköping åberopade yttrandet av stadens löne- och pensionsnämnd.

Frågan om underläkarnas pensionering har vidare berörts bl. a. av statens

pensionsanstalt och länsstyrelsen i Kronobergs län.

Statens pensionsanstalt uttalar, atit anstalten i huvudsak intet har att erinra

mot vad pensionsutredningen anfört i underläkarnas pensionsfråga.

Länsstyrelsen i Kronobergs lön anför bl. a., att det synes länsstyrelsen

icke vara möjligt att till SPA ansluta underläkarna och ej ens de biträdande

lasarettsläkarna utan ändring av den organisatoriska ställning dessa läkare

intaga.

I de av stadsfullmäktige i Stockholm aberopade utlåtandena förordas, såvitt

angår läkarpersonalen, i princip sådan ändring av utredningsförslaget,

att pensionsrätt i SPA beredes kommunernas samtliga fast anställda läkare

såväl inom den slutna som den öppna vården. Därvid anföres bl. a. att endast

genom anslutning till SPA skapas den enhetlighet i pensionsvillkoren

för de i allmän tjänst anställda läkarna som bör eftersträvas. Vad särskilt

angår undantagandet av läkarna vid Stockholms stads sjukhus från SPApensioneringen

anföres i kammarkontorets utlåtande följande.

Kammarkontoret kan icke finna, att bärande skäl förebragts för att överläkare

och övriga fast anställda läkare vid Stockholms stads sjukhus skola

undantagas från den möjlighet till anslutning som föreligger och jämväl i

fortsättningen föreslås skola gälla för motsvarande befattningshavare vid

Övriga större kommunala och statsunderstödda sjukvårdsinrättningar. Den

omständigheten, att staden redan ordnat pensionsfrågan för dessa sina läkare,

synes knappast med skäl kunna tagas till intäkt för att de skola intaga

någon särställning i detta hänseende. Därest sådana synpunkter ge
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

nomgående skulle tillåtas bli avgörande på frågan om anslutning till SPA,

skulle det omöjliggöra en rationell, praktisk och enhetlig lösning av de ickestatliga

befattningshavarnas pensionering på grund av rådande olikheter i

kommunernas pensionsbestämmelser. Ett uteslutande av Stockholms stads

fast anställda läkarpersonal skulle innebära ett allvarligt avsteg från den

av utredningen förordade huvudprincipen för anslutning till SPA.

I de av stadsfullmäktige i Göteborg åberopade utlåtandena atnföres beträffande

läkarpersonalen bl. a.:

Med hänsyn till den betydelsefulla ställning, som hälso- och sjukvårdsväsendet

intar inom samhällsverksamheten, synes det fullt motiverat, att

pensionsrätten för läkare vid både den slutna och öppna vården utsträckes

längre än vad utredningen ansett sig böra förorda. I första hand borde sålunda

såväl alla fast anställda läkare vid kommunernas sjukhusinrättningar

som ock stadsläkarna komma i fråga till denna rätt.

Styrelsen för Svenska diakonsällskapet, vilket sällskap bl. a. bedriver

verksamhet vid vårdanstalter för epileptiker och alkoholister, uttalar att

det synes styrelsen skäligt, att pensioneringen vid epileptikeranstalten erhåller

motsvarande omfattning som den för de erkända alkoholistanstalterna

föreslagna. Styrelsen meddelar, att för epileptikervården f. n. finnas

anställda en överläkare, som tillsättes efter godkännande av medicinalstyrelsen,

en sjuksköterska, fem föreståndare och husfäder, tre husmödrar,

fem förste- och fem andre-vårdare samt 18 övriga vårdare. Styrelsen anhåller

om medgivande av pensionsrätt för läkare samt förste och andre

vårdare.

Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott hemställer, att biträdande

föreståndarinnor vid vårdhem för lättskötta sinnessjuka med samma

kompetens som ålderdomshemsföreståndarinnor jämväl måtte innefattas

bland de befattningshavare som skola kunna anslutas till SPA.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas att i förenämnda, av stadsfullmäktige

i Stockholm åberopade utlåtanden, uttalas att anslutning till

SPA bör erhållas för samtliga laboratoriebiträden, oavsett om de inneha

sjuksköterskeutbildning eller ej.

Vissa verksamhetsgrenar och institutioner, som icke

omfattas av utredningsförslaget, nämligen sjuk- och hälsovård

inom svenska utlandsförsamlingar, hälsokontroll för sjömän, Svenska

röda korsets hem för barn med gomdefekter, den psykiska barna- och ungdomsvården

samt Ericastiftelsens läkepedagogiska institut ha upptagits till

behandling av en del remissinstanser.

Frågan om pensionsrätt för sjuksköterskor i svenska utlandsförsamlingar

har av pensionsutredningen i viss män sammankopplats med

frågan om pensionsrätt för lärare vid svenska skolor i utlandet. Beträffande

förstnämnda befattningshavare anför utredningen bl. a., att

om i enlighet med utredningens förslag pensionsrätt i SPA icke

medgives sagda lärare, anledning icke heller synes föreligga att medgiva

sådan rätt för sjukvårdspersonal i utlandet, vilken för övrigt — till skillnad

mot lärarna — torde avlönas utan bidrag av statsmedel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

v''* Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Medicinalstyrelsen framhåller angelägenheten av att utlandssköterskorna

få pensionsrätt i SPA, enär i annat fall den av dem bedrivna verksamheten

icke torde kunna uppehållas av brist på sökande.

I sina i det föregående omförmälda skrivelser framhålla beskickningarna

i London, Paris och Helsingfors denna pensionsfrågas betydelse för dfe

svenska utlandsförsamlingarna.

Londonbeskickningen anför i anslutning härtill följande. För hjälpverksamheten

bland åldriga, sjuka eller eljest hjälpbehövande medlemmar

av svenska utlandskolonier finnes å flera platser såsom församlingssyster

anställd en diakonissa eller sjuksköterska, vilken understundom

förestår ett svenskt ålderdomshem. Vårdbehövande svenska

medborgare kunna visserligen hemsändas för erhållande av vård

i Sverige, men i många fall har vederbörande varit bosatt så länge i utlandet

och därmed i såväl fysiskt och psykiskt avseende så acklimatiserat sig,

att en förflyttning med miljöombyte av humanitära skäl icke bör ifrågakomma.

Bland detta klientel har en svensk församlingssyster stora uppgifter

att fylla, och genom upprätthållandet av dylika befattningar söka de

svenska utlandsförsamlingarna på egen bekostnad och med hjälp av privat

insamlade medel utomlands bereda svenska medborgare något av den socialvård,

som erbjudes i hemlandet.

Parisbeskickningen, vilkens skrivelse närmast avser sjuksköterskor vid

svenska Sofiaförsamlingens sjuk- och ålderdomshem i Paris, framhåller

olägenheterna av den starka omsättning bland sjuksköterskepersonalen, som

till uppenbart men för sjuk- och ålderdomsvården äger rum av den anledningen

att vederbörande måst återvända till Sverige för att bevara sin pensionsrätt.

Helsingf or sbeskickningen uttalar, att frågan för beskickningens del visserligen

för dagen ej har någon aktuell betydelse men att den när som helst

kan få det vad beträffar föreståndarinnan för den härvarande svenska församlingens

ålderdomshem, om sådan måste hämtas i Sverige eller om den

nuvarande återfår sitt svenska medborgarskap. Vidare anför beskickningen:

Frågans lösning kan i längden icke uppskjutas, och en tillfredsställande

lösning därav vore endast en logisk följd av den utveckling, de svenska utlandsförsamlingarnas

sociala omvårdnad av sina församlingsmedlemmar

ständigt undergår.

Frågan om pensionsrätt för de vid viss hälsokontroll för sjömän

anställda sjuksköterskorna har övervägts av pensionsutredningen,

som i anslutning till en redogörelse för denna av ett ömsesidigt försäkringsbolag

bedrivna verksamhet, till vilken redogörelse här torde få hänvisas

(betänkande sid. 102), och erinran att frågan om verksamhetens organisation

varit föremål för utredning — för egen del anfört, att det synes

utredningen tveksamt, huruvida anslutning till SPA av befattningshavare

i här avsedd verksamhet bör ske innan formerna utbildats för verksamhetens

framtida organisation. Utredningen hade icke ansett sig böra förorda,

att pensionsrätt nu medgåves dessa befattningshavare.

Medicinalstyrelsen yttrar i denna fråga: Någon anledning att — såsom

utredningsmajoriteten förordat — från pensionsrälten undantaga sjuksköterskorna

vid den i Göteborg anordnade hälsokontrollen för sjömän kan

styrelsen icke finna föreligga, varför styrelsen vill föreslå, att dessa sjuksköterskor

anslutas till pensionsanstalten.

Frågan om pensionsrätt för de vid Svenska röda korsets hem

för gomdefekter (Lidingöhemmet) anställda befattningshavarna, som

av pensionsutredningen upptogs till behandling i samband med undervisningsväsendet,

beröres i yttrandena av medicinalstyrelsen, pensionsstyrelsen

och överstyrelsen för Svenska röda korset.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

Pensionsutredningen anförde: Ehuru allmännyttan av hennnets verksamhet

synes klart ådagalagd, har utredningen för sin del, enär statsbidrag icke

utgår till verksamheten och hemmets framtida ställning i förhållande till

det allmänna icke synes fullt klar, icke funnit sig böra föreslå pensionsrätt

i SPA för befattningshavarna vid hemmet.

Pensionsstgrelsen anför bl. a.: Pensionsstyrelsen vill framhålla, att den

behandling, som meddelas å hemmet, huvudsakligen består av talövningar

och som regel utgör eftervård till tidigare kirurgisk behandling och vård å

sjukhus. Enligt pensionsstyrelsens mening måste den behandling som lämnas

å hemmet anses likvärdig med sådan behandling, meddelad å phoniatriska

kliniker vid sjukhus, och hemmet således anses såsom institution inom

hälso- och sjukvårdens område. Vid hemmet anställda tallärarinnor meddela

talbehandlingar efter läkares ordination och under läkares överinseende.

De kunna således närmast jämföras med vid sjukhus anställda sjukgymnaster,

vilka avses erhålla pensionsrätt i statens pensionsanstalt. \ årdplatserna

å hemmet beläggas praktiskt taget uteslutande med patienter som

dit hänvisats för vård av pensionsstyrelsen och till vilkas vård bidrag utgåi

från pensionsstyrelsen från ett å femte huvudtiteln uppfört reservationsanslag

för åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet. Finansieringen

av hemmet är således till övervägande del beroende på pensionsstyrelsens

bidrag. Under hänvisning till vad nu anförts får pensionsstyrelsen

tillstyrka att vid Svenska röda korsets hem för barn med gomdefekter anställda

befattningshavare måtte erhålla pensionsrätt i statens pensionsanstalt

efter samma principer som föreslagits med avseende å styrelsens sjukhus.

„

Medicinalstyrelsen uttalar, att anslutning till SPA bör medgivas lfragavarande

befattningshavare.

Beträffande E ricastif t cl s ens läkepedagog iska institut

i Stockholm har pensionsutredningen med hänsyn till vissa av utredningen

anförda omständigheter ansett sig icke böra föreslå, att institutet

nu upptages bland de anstalter vilkas befattningshavare må anslutas till

SPA (betänkandet sid. 105). Eu reservant inom utredningen, bibliotekarien

Ebon Andersson föreslår emellertid i särskilt yttrande att institutet upptages

bland dessa anstalter. I detta yttrande anföres följande.

Utredningens majoritet har med erkännande av den betydelse^ Ericastiftelsens

verksamhet haft och har, dock icke ansett sig böra föreslå, att dess

läkepedagogiska institut nu upptages bland de anstalter, vilkas befattningshavare

inå anslutas till SPA. Anledningen härtill är, att utredningen ansett

det kunna ifrågasättas, huruvida den av stiftelsen bedrivna verksamheten

vunnit sådan stadga och fasthet, att pensionsrätt bör ifrågakomma.

Det synes utredningen svårt att för närvarande bedöma, vilken omfattning

och betydelse verksamheten kan komma att få.

.lag delar i princip den uppfattningen att en institution, vars verksamhet

befinner sig på försöksstadiet, icke bör anslutas till SPA. Denna princip

är emellertid enligt min mening icke tillämplig på Ericastiftelsens läkepedagogiska

institut. Detta har bedrivit sin verksamhet sedan 1934. Såsom

majoriteten framhåller, är det allmänt erkänt, alt stiftelsens banbrytande

verksamhet på läkepedagogikens område varit av stor betydelse. Verksamheten

har otvivelaktigt numera lämnat försöksstadiet. Enligt vad jag har

mig bekant har detta bekräftats av medicinalstyrelsen, som i yttrande över

stiftelsens anslagsäskanden för 1947/43 den 7 oktober 1940 understrukit,

att stiftelsen »kommit därhän, alt försöksstadiet måste anses passerat».

Frågan är då om man oavsett detta förhållande skulle ha anledning räkna

med all stiftelsens institut på grund av utvecklingen av offentliga insti
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

tutioner, verksamma på den psykiska vårdens, utbildningens och forskningens

område, inom överskådlig tid skulle kunna väntas bli överflödigt.

Majoriteten har antytt att så skulle kunna bli förhållandet. I detta avseende

bör framhållas, att den psykiska hälsovård bland barn och ungdom,

som med stöd av statsmedel börjat komma till stånd i landstingens och de

större städernas regi, på grund av bristen på personal utvecklas synnerligen

långsamt. Det torde för närvarande knappast finnas någon, som vågar

ens ungefärligt ange, när denna organisation kan antagas bli fullt utbyggd-

Ännu viktigare är det emellertid att konstatera, att sagda institut

bär en sådan karaktär att det på intet sätt kan göras överflödigt genom

nämnda offentliga verksamhet. Den värdefulla kombination av högt kvalificerad

rådgivning och terapi å ena sidan, utbildning å den andra, som

förekommer vid institutet, kommer även i fortsättningen att sakna motsvarighet

i landet. Härtill kommer, att det finns all anledning att räkna med

att institutet kommer att genom fortsatt forskning föra utvecklingen på

den psykiska barnavårdens område ytterligare framåt. Vad beträffar utbildningen

äro behoven så omfattande att det är omöjligt att se, hur eller

när det i institutet ingående seminariet skulle kunna upphöra utan att

allvarlig skada vållas. Att staten eller Stockholms stad skulle genom indragning

eller beskärning av sina anslag vålla en dylik utgång kan sannolikt

anses uteslutet.

I själva verket är frågan om institutets framtid oklar endast i ett avseende:

Skall institutet fortsätta sin verksamhet i ungefär nuvarande omfattning

eller skall det genom ökat stöd från staten eller Stockholms stad kunna

utvidga sin rådgivning och behandling och bygga ut sitt seminarium till att

omfatta även en högre, mera kvalificerad utbildning? Det är riktigt, att denna

fråga hittills icke blivit avgjord. Förhållandet bör emellertid enligt min

mening icke rimligen stå i vägen för att institutet anslutes till SPA. ‘i motsatt

fall skulle ju varje institution, som arbetar på ett område, där utvecklingen

är livaktig, ställas utanför sagda förmån. En sådan ståndpunkt innebär,

att man på viktiga områden försvårar och försenar ett ur samhällssynpunkt

viktigt framåtskridande.

Enligt vad jag erfarit har saknaden av pensionsrätt för personalen börjat

bereda stiftelsen vissa svårigheter, när det gäller att vid institutet binda

h°gt kvalificerade personer och sålunda kunna upprätthålla en hög standard.

Otvivelaktigt är det därför av stor betydelse, att pensionsfrågan kan

ordnas utan avsevärt dröjsmål.

Reservantens förslag tillstyrkes av medicinalstyrelsen, socialstyrelsen och

skolöverstyrelsen.

Statens pensionsanstalt yttrar: Befattningshavarna hos Ericastiftelsens läkepedagogiska

institut i Stockholm borde enligt anstaltens mening kunna

ifragakomma för pensionsrätt med hänsyn till arten av institutets verksamhet.

Därest, såsom utredningen framhåller, verksamheten kan anses ännu

icke ha passerat försöksstadiet, torde anslutningen emellertid tills vidare

böra anstå.

Styrelsen för Ericastiftelsen ansluter sig i sitt yttrande helt till vad reservanten

anfört och tillägger för egen del bl. a. följande. Ordnandet av den

Psykiska hälsovården för barn är ett företag på mycket lång sikt som ännu

endast befinner sig i sin början. Även om man så småningom kan komma

fram till att i stort kunna tillgodose hithörande vårdbehov, äro desamma

så° skiftande och säkerligen ännu endast delvis uppmärksammade, att det

niaste anses helt uteslutet att icke stiftelsens institut för överskådlig tid _

säkeiligen för decennier framåt — skulle ha mycket viktiga vårduppgifter

att fylla. Det må därjämte erinras om att institutet bedriver icke endast råd
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

givning utan verklig terapi av en intensitet och omfattning, som icke har

någon motsvarighet på andra håll i landet och ej heller torde kunna få det

på lång tid. Vad beträffar utbildning av personal på den psykiska hälsovårdens

område är det riktigt, att denna fråga i Sverige icke erhållit någon

lösning. Så vitt styrelsen har sig bekant pågår ej heller någon utredning

härom. Det föreligger en uppenbar brist på utbildningsområdet, som i avsevärd

grad bidrager till att försvåra och försena den psykiska hälsovårdens

utveckling. 1 den rådande situationen ha Ericastiftelsens elever, trots att utbildningen

vid seminariet i regel endast är ettårig, blivit en viktig tillgång,

och de fylla viktiga platser. Styrelsen har — trots att särskilda anslag för

en andra årskurs vägrats — sökt behålla ett fåtal elever under ett andra år

för att göra dem kvalificerade som psykoterapeuter. Detta har varit möjligt

tack vare att de kunnat delvis utnyttjas i det praktiska arbetet. Styrelsen

kan under dessa omständigheter icke underlåta att konstatera, att seminariet

för närvarande spelar en viktig roll i den psykiska hälsovården i

landet, som svårligen kan undvara de utbildningsmöjligheter detsamma erbjuder.

Styrelsen har svårt att föreställa sig att en kommande utredning och

de beslut den i sinom tid kan leda till, skulle kunna innebära, att allt vad

som under en lång följd av år samlats vid stiftelsens institut av erfarenhet

och kunskap om utbildning på detta svårbehärskade område skulle skingras

och seminariet nedläggas. Snarare borde man kunna betrakta det som givet,

att i vilka former än utbildningsbehovet i stort blir tillgodosett, så kommer

det alltid att visa sig gagneligt att som ett led i detta arbete bibehålla, stärka

och utvidga stiftelsens seminarium.

Styrelsen framhåller vidare, att en anslutning till SPA i avsevärd grad

skulle öka stiftelsens möjligheter att behålla kvalificerad personal och därigenom

ge verksamheten ökad stadga. Svårigheterna i berörda hänseende

ha på sista tiden blivit så allvarliga att de utgöra ett aktuellt hot mot verksamheten.

De ha vållats av att det efter hand i stigande omfattning inrättats

nya befattningar inom den psykiska hälsovården med högre löner och med

pensionsrätt.

Slutligen hemställer styrelsen, att följande befattningar vid institutet, vilka

anges vara av avgörande betydelse för verksamheten, nämligen en överläkar-

och en rektorsbefattning samt tre terapeutbefattningar måtte intagas

i SPA.

Vad angår den psykiska barna- och ungdomsvården anför

pensionsutredningen bl. a.: Verksamheten som närmast har karaktär

av försöksverksamhet, synes också befinna sig i ett sådant begynnelsestadium,

att med pensionsfrågans lösande — åtminstone med statlig medverkan

— torde kunna anstå. Därest verksamheten, sedan försöksstadiet passerats,

visar sig få en allmännare omfattning i landet lärer kunna övervägas,

huruvida icke en anslutning till SPA vore lämplig.

Frågan om anslutning till SPA-pensioneringen av befattningshavare inom

denna verksamhet beröres i yttranden av medicinalstyrelsen samt Älvsborgs,

Jämtlands och Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott.

Medicinalstyrelsen framhåller som sin åsikt, att tjänstemän, sysselsatta

inom nämnda verksamhet, böra kunna få pensionsfrågan ordnad genom

SPA. Någon tvekan beträffande verksamhetens fortbestånd synes styrelsen

icke föreligga.

Västerbottens läns bindstings förvaltningsutskott uttalar den meningen,

att de inom verksamheten med varaktig anställning sysselsatta befattningshavarna

— kikare, assistenter och kuratorer — böra få anslutas till SPA

på liknande villkor, som gälla i fråga om sjukvårdspersonal.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungi. Maj:ts proposition nr 200.

3. Socialvården.

1944 års pensionsutredning. Enligt pensionsutredningens förslag till avgränsning

av SPA:s pensionsverksamhet på socialvårdens område skulle

pensioneringen komma att omfatta de grupper, som framgå av följande

sammanställning.

.4. Anstnltsvård.

Vid av kommun, allmännyttig sammanslutning eller stiftelse bedriven

vårdinrättning av följande slag, nämligen statsunderstött vårdhem för barn

(barnhem), statsunderstödd skola tillhörande barna- och ungdomsvården,

statsunderstödd erkänd eller enskild alkoholistanstalt, i fattigvårdslagen avsett

statsunderstött arbetshem samt vårdhem för åldringar (ålderdomshem)

: dels föreståndare för vårdanstalt, dels föreståndarinna för vårdanstalt,

biträdande föreståndarinna vid barnhem eller kommunalt ålderdomshem,

husmoder och sjuksköterska, dels lärarinna vid barnhem (modrahem)

för meddelande av särskild utbildning i barnavård eller husligt arbete under

förutsättning att statsbidraget beräknats med hänsyn till dylik utbildning,

dels ock annan befattningshavare vid erkänd alkoholistanstalt.

B. Social hemhjälpsverksamhet.

Heltidsanställd hemvårdarinna, till vilkens avlöning staten bidrager.

C. S jukförsäkring sverksamhet.

Verkställande tjänsteman hos sådan allmän sjukkassa, som omförmäles

i lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring.

Pensionsutredningens förslag i fråga om personal i anstaltsvård innebär,

att SPA-pensioneringen liksom hittills skall omfatta vissa befattningshavare

i vård av barn och åldringar samt fattiga och alkoholister. Förslaget innebär

emellertid i dessa delar dels en inskränkning av pensioneringen på barnavårdens

område bl. a. därigenom att den s. k. halvöppna barnavården icke

omfattas av förslaget, dels ock en utvidgning av pensioneringen, i det att

pensioneringen enligt förslaget skulle komma att omfatta biträdande föreståndarinnor

vid statsunderstött barnhem och kommunalt ålderdomshem,

vissa lärarinnor vid barnhem samt befattningshavare i allmänhet vid erkända

alkoholistanstalter.

Vad först angår undantagandet från pensioneringen av befattningshavare

vid anstalter för halvöppen barnavård anför utredningen följande.

Pensionsrätt i SPA har enligt nu gällande bestämmelser ansetts kunna beviljas

även befattningshavare vid vissa anstalter för halvöppen barnavård.

De anstalter av sistnämnda slag, vilkas anställda hittills kommit i åtnjutande

av sådan pensionsrätt, synas huvudsakligen ha utgjorts av sådana institutioner

som brukat betecknas som »barnkrubbor». Dessa institutioner,

i vilkas verksamhet själva vårdmomentet är förhållandevis starkt framträdande,

synas närmast motsvara de anstalter som enligt modernare terminologi

kallas daghem. Lekskolor eller s. k. barnträdgårdar ha däremot i allmänhet

icke ansetts innefatta en sådan verksamhet för vård av barn som

i SPA:s nu gällande reglemente avses. Hem, som uteslutande fungerat som

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 200-

eftermiddagshem, torde knappast ha kunnat medföra tjänstgöring i tillräcklig

omfattning för att pensionsrätt skulle ha kunnat beredas vederbörande

befattningshavare.

Utvecklingen av anstaltsväsendet inom den halvöppna barnavården hai

främst betingats av de arbetsmarknadspolitiska förhållandena. Icke obetydliga

statsbidrag utgå numera till verksamheten. Saväi kommuner som stiftelser,

föreningar och industriföretag kunna få bidrag. Bidragen be^ iljas av

socialstyrelsen och utgå dels som bidrag till lön åt föreståndarinna och

annan personal med viss kompetens, dels som bidrag till bespisning. Den

nuvarande statsbidragsgivningen till de anstalter, varom här är fråga,

har karaktären av ett provisorium i avvaktan på en förebådad provning i

hela dess vidd av frågan om denna vårdforms ställning i samhället. Denna

fråga är nu föremål för utredning av 1946 års kommitté för den halvöppna

"barnavården. Innan densamma avgjorts, kan slutlig ställning till spörsmålet

om statens medverkan till pensionering av befattningshavare i verksamheten

knappast tagas. Om även i fortsättningen statsbidrag kommer att

lämnas till löner åt sådan personal i verksamheten, som har särskilt föreskriven

utbildning, synas dock enligt utredningens mening starka skäl tala

för att statlig medverkan till pensioneringen av samma personal lämnas,

åtminstone vad beträffar heltidsanställda befattningshavare.

Enligt vad utredningen inhämtat kommer ovannämnda kommitté för den

halvöppna barnavården att till behandling upptaga även frågan om barnavårdspersonalens

pensionsförhållanden. Vid sådant förhållande har pensionsutredningen

icke funnit sig böra ingå på närmare prövning av denna

fråga. Utredningen föreslår därför såsom ett provisorium, att de befattningshavare

vid anstalter för halvöppen barnavard, som beviljats pensdonsrätt

enligt SPA:s nuvarande reglemente, skola bibehållas vid denna sin rätt

tills vidare.

Vad härefter angår de i det föregående berörda utvidgningarna av pensioneringen

till nya personalgrupper inom anstaltsvård har utredningen härom

anfört bl. a. följande.

De befattningshavare vid barnhem och kommunala ålderdomshem som

f. n. kunna erhålla pensionsrätt i SPA äro föreståndare eller föreståndarinna

samt husmoder och sjuksköterska. Vad angår föreståndare och föreståndarinna

har enligt hittillsvarande praxis pensionsrätt i allmänhet endast

medgivits för den som utövat ett verkligt chefskap för vårdverksamheten

vid hemmet. Sålunda har en som föreståndare betecknad befattningshavare,

som i realiteten uteslutande varit förman för ett till hemmet hörande

jordbruk, icke brukat 1''å anslutning till pensioneringen i SPA. Föreståndarskapet

har ansetts endast kunna utövas av eu person vid varje hem (föreståndaren

eller föreståndarinnan för hemmet), och pensionsrätt har därför

brukat beviljas endast en föreståndare eller en föreståndarinna vid samma

hem, vilket visserligen icke utgjort hinder mot att en som föreståndarinna

betecknad befattningshavare kunnat erhålla pensionsrätt i SPA såsom

husmoder, därest hennes huvudsakliga arbetsuppgifter varit sådana

som vanligen tillkomma dylik befattningshavare. I en till Kungl. Maj :t ställd,

till utredningen överlämnad ansökning har Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

(Svenska socialvårdsförbundet) hemställt om pensionsrätt

i SPA jämväl för biträdande föreståndarinna vid ålderdomshem samt

till stöd för sin framställning hl. a. anfört, alt det på större ålderdomshem,

där det blivit allt vanligare med särskilda sjukavdelningar, visat sig

lämpligt alt anställa biträdande föreståndarinna med uppgift att utöva led
(!

Bihang till riksdagens protokoll i samt. Nr 200.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungi. Maj:ts proposition nr 200.

ningen av hemmet under den ordinarie föreståndarinnans ledighet ävensom

att till viss grad självständigt sköta sjukavdelningen; enligt förbundets

uppfattning borde anledning finnas för staten att stimulera anställandet av

biträdande föreståndarinna på de större ålderdomshemmen, varigenom de

intagna skulle kunna påräkna bättre vård.

I de fall det kan visas, att konstant behov vid ålderdomshem föreligger av

biträdande föreståndarinna med samma utbildning som föreståndarinna,

synas enligt utredningens mening övervägande skäl tala för att, förutom

föreståndare eller föreståndarinna i hittills vedertagen mening, även biträdande

föreståndarinna erhåller pensionsrätt i SPA. Det torde få ankomma

på vederbörande myndigheter att, när fråga uppkommer om anslutning

av biträdande föreståndarinna till pensioneringen, tillse, att behovet av befattningen

ej är beroende på en tillfällig anhopning vid hemmet av vårdbehövande

tillhörande det klientel, som avses komma att hänföras till vård

i annan form.

Vid statsunderstött barnhem synes biträdande föreståndarinna, som har

med föreståndarinna jämförlig kompetens och som anställts för permanenta

arbetsuppgifter, böra få pensionsrätt i SPA.

I en till utredningen inkommen skrift har Svenska barnavårdslärarinnornas

förening bl. a. hemställt, att pensionsrätt i SPA måtte medgivas barnavårdslärarinna

med viss utbildning, vare sig hon är anställd vid offentlig

eller privat institution. Enligt utredningens mening hör enbarl den omständigheten,

att en person har utbildning som barnavårdslärarinna icke böra

medföra, att hon vid anställning i till barnavården hörande verksamhet

kommer i åtnjutande av statlig medverkan till pensioneringen. För anslutning

till den statsunderstödda pensioneringen bör karaktären av verksamheten

och tjänsten samt densammas förhållande till staten och det allmänna

främst vara avgörande. Utredningen anser icke att tillräckliga skäl föreligga

för pensionsrätt i SPA för barnavårdslärarinnor med anställning i viss av

Svenska socialvårdsförbundet anordnad kurs- och föreläsningsverksamhet.

Däremot kan enligt utredningens mening skäl föreligga att bereda pensionsrätt

i SPA för lärarinna vid barnhem (mödrahem) i de fall statsbidragsförhöjning

med anledning av undervisningsverksamheten beviljats enligt

bestämmelsen i 2 § andra stycket kungörelsen den 22 juni 1945 om statsbidrag

till driften av barnhem, givetvis dock under förutsättning att verksamheten

ensamt för sig eller i kombination med verksamheten i annan

befattning, som kan förenas med pensionsrätt i SPA, bereder befattningshavaren

full sysselsättning. Under samma förutsättningar synes pensionsrätt

även böra få beviljas lärarinna i hushållsgöromål anställd i undervisning,

som avses i 2 § nämnda kungörelse.

Vård av alkoholister lämnas numera — förutom vid statliga alkoholistanstalter

— i huvudsak vid icke-statliga s. k. erkända alkoholistanstalter.

Då huvudmannen för sådan anstalt är ett kommunalt subjekt eller utgöres

av »samfällighet» eller av stiftelse av allmännyttig karaktär, kan anstalten

erhålla anslutning av föreståndare, föreståndarinna, husmoder och i förekommande

fall sjuksköterska till SPA. Även enskild icke erkänd alkoholistanstalt

kan erhålla anslutning till SPA av befattningshavare av angivna

slag och under nyssnämnda villkor. För närvarande synes finnas fjorton

erkända alkoholistanstalter samt en enskild alkoholistanstalt, vilka samtliga

åtnjuta statsbidrag.

Enligt nuvarande avgränsningsregler faller ett betydande antal anställda

vid alkoholistanstalterna utanför pensioneringen i SPA. Detta gäller såväl

befattningshavare med central betydelse för vårdverksamheten, assistentpersonal

o. d., som kontorspersonal och ekonomipersonal. Detta förhållande

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

83

har framhållits i elt till pensionsutredningen överlämnat ärende angående

en framställning från Sveriges fångvårdsmannaförbund rörande erkända alkoholistanstalten

Åsbrohemmet och socialstyrelsen har i avgivet yttrande över

framställningen bl. a. framhållit, att det i betraktande av den allmänna

funktion som anstalterna fullgjorde måste anses otillfredsställande, att det

övervägande antalet befattningshavare icke fått sin pensionsfråga ordnad.

Vidare har i ett av 1946 års alkoholistvårdsutredning nyligen avgivet betänkande

med förslag till lag om nykterhetsvård m. in. (SOU 1948: 23) förslag

bl. a. framlagts till förstärkt statligt ekonomiskt stöd till de erkända

alkoholistanstalterna och till en löne- och pensionsreglering för dessas befattningshavare;

den ordinarie personalens pensionering har därvid förutsatts

skola ske genom SPA.

Då utan statens medverkan, åtminstone ekonomiskt, en rimlig lösning av

pensionsfrågan för befattningshavarna vid de erkända alkoholistanstalterna

knappast torde kunna ske, synas enligt utredningens mening starka skäl tala

för en utvidgning av pensioneringen till att avse befattningshavare i allmänhet

vid dessa anstalter på liknande sätt som föreslagits beträffande t. ex.

vanföreanstalternas befattningshavare. Utredningen föreslår därför, att pensionsrätt

genom SPA beviljas befattningshavare vid erkänd alkoholistanstalt

utan begränsning till vissa befattningshavare, dock att om statens allmänna

avlöningsreglemente •— såsom alkoholistvårdsutredningen ifrågasatt — göres

tillämpligt å några av anstalternas befattningshavare, dessa synas böra överföras

å pensionsregleinenten, som gälla för folkskolan. Vad beträffar enskild,

icke erkänd alkoholistanstalt synes skäl icke föreligga för någon utvidgning

av pensioneringen.

Beträffande formen för vårdens bedrivande innehåller reglementet för

SPA icke någon annan närmare precisering än som följer av att vården

skall vara anordnad av staten, landsting, kommun eller annan samfällighet

eller ock av stiftelse av allmännyttig natur. Pensionsutredningens förslag

härutinnan innebär en precisering av vårdformerna till vissa av kommun,

allmännyttig sammanslutning eller stiftelse bedrivna vårdinrättningar, nämligen

statsunderstödda barnhem, ungdomsvårdsskolor, alkoholistanstalter och

arbetshem samt ålderdomshem. I fråga om den avgränsning av verksamheten

vid ålderdomshem, arbetshem och barnhem, som utredningen förutsätter

skola ske från andra närstående verksamhetsformer in. in., gör utredningen

vissa närmare uttalanden; beträffande dessa torde få hänvisas till

betänkandet.

Utredningens förslag om pensionsrätt för heltidsanställda och med bidrag

av statsmedel avlönade hemvårdarinnor inom den sociala hemhjälpsverksamheten

avser ej någon ändring i vad nu gäller.

Vad slutligen angår den i utredningens förslag upptagna sjukförsäkringsverksamheten,

är denna en för SPA-pensioneringen helt ny gren. Om förslaget

i denna del anför utredningen — efter all ha uttalat att sjukkasseverksamheten

torde vara att anse som den viktigaste av den av enskilda

organisationer ombesörjda grenen av den form av förebyggande socialvård

som utgöres av socialförsäkringsverksamheten — i huvudsak följande.

Frågan huruvida tillräckliga skäl rent principiellt finnas att bereda sjukkassorna

pensions möjligheter genom anslutning till SPA synes böra bedömas

med beaktande av den i viss mån ändrade ställning som sjukkassorna

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

komma att ta efter genomförandet av den obligatoriska sjukförsäkring, som

föreskrivits jämlikt lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring.

Det bär uppdragits åt de allmänna sjukkassorna (centralsjukkassorna

och de lokala sjukkassorna) att omhänderha sagda försäkringsverksamhet.

Centralsjukkassa skall i regel ha ett verksamhetsområde omfattande

landstingsområde eller område för stad som ej deltager i landsting, under

det att lokalsjukkasseområdena skola omfatta en eller flera kommuner

efter Kungl. Maj :ts eller myndighets bestämmande. Sjukförsäkringsverksamheten

skall finansieras dels med avgifter av medlemmarna (sjukförsäkringsavgift)

och dels med statsbidrag som utgår i form av sjukhjälpsbidrag, medlemsbidrag

och avgiftsbidrag. Försäkringsavgifterna, vilka skola fastställas

av tillsynsmyndigheten, skola vara så avvägda, att de i förening med

andra för vederbörande allmänna sjukkassa tillgängliga medel må antagas

förslå till infriande av kassans förfallna utfästelser, förvaltningskostnader

och övriga utgifter ävensom till erforderlig fondbildning. De allmänna sjukkassornas

angelägenheter skola handhas av ett ombudsmöte samt en styrelse.

Därest ej tillsynsmyndigheten annat medgiver skall hos allmän sjukkassa

vara anställd en verkställande tjänsteman, som i enlighet med styrelsens

anvisningar har att leda arbetet inom kassan. Sådan tjänsteman tillsättes

och entledigas i centralsjukkassa av tillsynsmyndigheten och i lokalsjukkassa

av centralsjukkassans styrelse; verkställande tjänstemans avlönings-

och pensionsförhållanden skola på förslag av kassans styrelse bestämmas

av tillsynsmyndigheten. Annan befattningshavare hos allmän sjukkassa

än verkställande tjänsteman tillsättes och entledigas av kassans styrelse.

Efter den allmänna sjukförsäkringens genomförande komma de allmänna

sjukkassorna i högre grad än de hittillsvarande sjukkassorna att få en officiell,

statsverksamheten närstående ställning. Utredningen anser med hänsyn

därtill starka skäl tala för att möjlighet hör beredas för allmän sjukkassa

att ansluta befattningshavare till SPA. Intill dess någon erfarenhet

vunnits av den nya organisationen synes dock anslutningen lämpligen kunna

begränsas till verkställande tjänsteman. Endast i de fall, då sådan tjänsteman

är heltidsanställd, torde emellertid pensionsrätt böra medgivas. Utredningen

föreslår alltså, att i och med den allmänna sjukförsäkringens genomförande

pensionsrätt må beviljas verkställande tjänsteman hos allmän

sjukkassa.

Yttrandena. Pensionsutredningens förslag i fråga om pensioneringens avgränsning

inom socialvården har föranlett detalj erinringar från vissa remissinstanser.

Socialstyrelsen, som tillstyrker utredningens förslag beträffande pensioneringens

omfattning vid ålderdomshem, barnhem och erkända

alkoholistanstalter, berör även frågan om pensionering av personal

vid vissa slags barnkolonier och av vissa barnavårdsombud och anför

därom följande.

Utredningen har beträffande det slag av barnavårdsanstalter, som betecknas

barn kolonier, icke funnit förutsättningar föreligga för personalens

anslutning till SPA. Som skäl härför har utredningen åberopat, att personalen

endast tjänstgör under en begränsad del av året, i regel sommaren.

Socialstyrelsen vill dock i detta sammanhang erinra om de barnkolonier,

som taga emot barn gruppvis under hela året, s. k. vår- och vinterkolonier.

Frågan om att inordna dessa kolonier bland barnhemmen har varit föremål

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

för diskussion, men med hänsyn till formuleringen i 39 § 2 mom. barnavårdslagen

har detta icke kunnat ske. Personalen vid dessa kolonier torde

emellertid helt kunna jämställas med barnhemspersonalen, eftersom dessa

kolonier driva sin verksamhet året runt, med undantag för julmånaden.

Ännu finnes endast ett fåtal dylika kolonier, men då verksamheten har visat

sig gagnelig, torde det kunna förväntas, att ytterligare sådana kolonier

komma att anordnas. Personalen vid dessa kolonier bör beredas samma möjligheter

i avseende å anslutning till SPA som barnhemspersonalen.

Utredningen har framhållit, att framställningar om pensionsrätt avseende

hl. a. befattningarna såsom barnavårdsombud ha varit föremål

för Kungl. Maj :ts prövning, dock utan att ha föranlett någon åtgärd.

Vidare har utredningen uttalat, att dessa befattningar sedermera inordnats

i den statliga organisationen och motsvarades av befattningarna som barnavårdsassistenter

vid rikets länsstyrelser. Det bör emellertid därjämte beaktas,

att det numera i åtskilliga län finnas nya befattningar såsom barnavårdsombud.

Sedan Kungl. Maj :t den 19 december 1947 lämnat medgivande

till ett av direktionen över allmänna barnhuset uppgjort förslag om tillsättande

av barnavårdsombud med uppgift att bisträcka barnavårdsnämnderna

vid förmedling av fosterhem, ha sådana befattningar numera inrättats i

tretton län. Enligt vad socialstyrelsen erfarit komma ytterligare fem län att

erhålla barnavårdsombud under år 1949. Kostnaderna för dessa befattningar

bestridas av allmänna barnhuset och landstingen. Socialstyrelsen har i skrivelse

den 30 november 1948 tillstyrkt en framställning från allmänna barnhuset

om att dessa befattningar måtte inrymmas i reglementet för SPA. Av

denna skrivelse framgår befattningarnas löneplacering m. in. Socialstyrelsen

vill ånyo framhålla angelägenheten av att dessa befattningar pensionsregleras.

Förslaget om pensionsrätt för biträdande föreståndarinnor vid barnhem

och ålderdomshem beröres av statens pensionsanstalt och styrelsen för

svenska landskommunernas förbund.

Statens pensionsanstalt yttrar: Pensionsanstalten har också, med hänsyn

till att anstalten förordat vidare utredning, varit tveksam om biträdande

föreståndarinnor vid vissa vårdhem, som utredningen föreslagit till pensionsrätt,

nu böra inordnas i SPA. Anstalten har dock stannat för att icke

framställa erinran mot förslaget på denna punkt, men vill föreslå att, om

en utvidgning av pensionsrätten till ifrågavarande kvinnliga befattningshavare

kommer till stånd, även manliga biträdande föreståndare få omfattas

av pensioneringen.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund anför om biträdande

föreståndarinnor vid ålderdomshem: I fråga om denna kategori avser utredningen

närmast personal, som förestår sjukavdelningarna på de större

ålderdomshemmen, och förutsätter att den har samma utbildning som föreståndarinnorna.

Då vissa paralleller kunna dragas i förhållande till likartade

befattningar inom sjukvården, vilka enligt utredningens förslag fortfarande

skola slå utanför SPA, finner styrelsen utvidgningen till de biträdande

föreståndarinnorna något betänklig. Styrelsen vill emellertid icke motsätta

sig densamma, framför allt emedan det är fråga om en relativt lätt

urskilj bar personalgrupp.

Sveriges fångvårdsmannaförbund yttrar beträffande förslaget om pensionsrätt

för befattningshavare i allmänhet vid de erkända alkoholistanstalterna,

alt förbundet förutsätter, att därmed avses samtliga befattningsha
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

vare, vilka enligt vederbörande anstalts personalförteckning inneha ordinarie,

extra ordinarie eller därmed jämförlig anställning.

Hallands läns landstings förvaltningsutskott uttalar som sin mening, att

rlet bort vara möjligt att till SPA ansluta även daghcmsföreståndarinnor vid

till de allmänna sjukvårdsinrättningarna anslutna barndaghem.

I yttranden, åberopade av stadsfullmäktige i Stockholm och Göteborg

ifrågasättes, att jämväl inom socialvården verksamma sociala k u r at

o r er skola få anslutas till SPA.

Beträffande barnavård slärarinnor, anställda i den av svenska

socialvårdsförbundet anordnade kurs- och föreläsningsverksamheten å olika

orter i landet, ansåg pensionsutredningen icke tillräckliga skäl föreligga för

pensionsrätt i SPA. Socialvårdsförbundet hemställer i sitt nu avgivna yttrande

över betänkandet, att ifrågavarande befattningar med särskild hänsyn

till att befattningshavarnas löner helt bekostas av statsmedel måtte beredas

dylik pensionsrätt. Som ytterligare skäl härför anför förbundet rekryteringssvårigheter,

föranledda av avsaknaden av pensionsrätt, samt att lärarinnorna

efter slutad anställning ofta övergå till befattningar, som äro förenade

med pensionsrätt i SPA.

Vad angår s j u k kasseverksamheten påtalar pensionsstgrelsen

vissa olägenheter som bl. a. vid befordringar skulle kunna uppkomma i

pensionshänseende, därest anslutningen till SPA-pensioneringen begränsas

till de verkställande tjänstemännen. Styrelsen framhåller vidare, att SPA

enligt styrelsens mening i största möjliga utsträckning bör anlitas för pensioneringens

ordnande för de allmänna sjukkassornas personal och att kassornas

till största delen av staten tillskjutna medel endast i undantagsfall

böra tagas i anspråk för pensionering i enskilda pensionsanstalter. Därefter

anför styrelsen.

Med hänsyn till vad nu sagts bör anslutningsrätt till statens pensionsanstalt

beredas icke endast de verkställande tjänstemännen utan även övrig

hos de allmänna sjukkassorna för stadigvarande arbetsuppgifter anställd

personal, såvida icke i särskilda fall anledning till avvikelse härifrån

finnes. Härvid förutsätter styrelsen att möjlighet föreligger att i

varje särskilt fall tillse att befattningshavare hos sjukkassa icke erhåller

pensionsrätt efter fördelaktigare grunder än motsvarande statstjänstemän.

En utvidgning av den föreslagna anslutningsrätten till statens pensionsanstalt

för hos sjukkassorna anställda befattningshavare skulle indirekt

innebära, att staten komme att ikläda sig ytterligare kostnader för sjukförsäkringen.

Huruvida denna kostnadsökning är så stor att den skäligen

bör föranleda minskning av det till de allmänna sjukkassorna utgående

medlemsbidraget, vilket närmast utgör ett bidrag till täckande av kassornas

förvaltningskostnader, torde icke kunna bedömas utan en närmare utredning.

Frågan om sjukkasseanställdas rätt till anslutning till statens pensionsanstalt

synes av skäl, som i det föregående anförts, böra upptagas till förnyat

övervägande. Enär de allmänna sjukkassorna som regel torde komma

att utgöra ombildningar av de nuvarande erkända sjukkassorna, torde

frågan om en utvidgning av den av pensionsutredningen föreslagna anslutningsrätten

att avse endast verkställande tjänstemän icke behöva och ej

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

heller böra anstå i avvaktan på erfarenhet av verksamheten i fråga. Pensionsstyrelsen

anser det i stället vara av vikt, att frågan löses snarast möjligt

och i så god tid före den nya sjukförsäkringslagens ikraftträdande, att

en pensionering redan från ikraftträdandet kan ordnas i statens pensionsanstalt

i enlighet med ovanstående förslag. Detta torde vara av betydelse

icke minst för den nyrekrytering, som då måste ske.

Pensionsutredningen har i samband med socialvården berört vissa ickestatliga

anstalter, som anförtrotts verkställighet av ungdomsfängelse

för kvinnor samt den av enskilda till Svenska skyddsföi bundet

anslutna föreningar bedrivna verksamheten bland frigivna

fångar, villkorligt dömda och liknande kategorier

(betänkande s. 120—121).

Beträffande förstnämnda verksamhet, som enligt avtal mellan fångvårdsstyrelsen

och Svenska diakonissällskapet bedrives bl. a. vid sällskapets

anstalt i Lannaskede i Jönköpings län, anför pensionsutredningen

bl. a.:

Ifrågavarande verksamhet, som står på gränsen mellan socialvård och

fångvård, måste självfallet hänföras till statsuppgifterna. De enskilda anstalternas

karaktär av statsorgan kommer här klart till synes. Det är dock

svårt att för närvarande avgöra om verksamhetens anknytning till enskilda

anstalter skall betraktas som en tillfällig företeelse eller om den kommer

att bli en permanent institution. Det må framhållas, att avtalen mellan

fångvårdsstyrelsen och diakonissällskapet beträffande anstalten i Lannaskede

träffas för perioder om endast ett år. Da det ännu icke synes kunna

med säkerhet avgöras, om ifrågavarande verksamhet kommer att bli av

sådan beständig art som i allmänhet bör fordras för att pensionsrätt i

SPA skall ifrågakomma, finner sig utredningen icke kunna tillstyrka att

rätt till delaktighet i SPA nu beviljas befattningshavare vid anstalter av

ifrågavarande slag. Skulle den kommande utvecklingen på området giva

vid handen, att verksamheten blir en bestående institution, torde hinder

emellertid icke böra möta mot att befattningshavare i verksamheten anslutas

till SPA i motsvarande omfattning som inom socialvården i allmänhet.

Vidkommande verksamheten bland frigivna fångar m. in. uttalar pensionsutredningen,

att slutlig ställning till frågan, i vad mån anslutning till

SPA av befattningshavare vid denna verksamhet möjligen kan vara motiverad,

icke synes kunna tagas innan pågående utredning angående rationalisering

av det frivilliga hjälparbetet bland frigivna fångar in. in. slutförts.

Fångvårdsstyrelsen uttalar i sitt yttrande, att styrelsen ej har något att

invända mot vad pensionsutredningen anfört beträffande nu berörda verksamhetsgrenar.

Efter erinran om att den av pensionsutredningen omförmälda

utredningen numera föreligger färdig (SOU 1949:6) tillägger styrelsen.

Enligt denna utredning skall den verksamhet, som de till skyddsförbundet

anslutna föreningarna utöva bland frigivna fångar in. in., inskränkas.

Denna verksamhet kommer dock att jämväl i fortsättningen få stor omfattning

och betydelse. Särskilt hos skyddsföreningarna i de större städer
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

na kan man räkna med att heltidsanställda befattningshavare komma att

tjänstgöra. Styrelsen anser fördenskull starka skäl tala för att befattningshavare

inom berörda verksamhetsområde beredas möjlighet att erhålla

anslutning till statens pensionsanstalt sedan eftervårdsverksamheten

bland frigivna fångar m. fl. slutligt reglerats.

I detta sammanhang må omnämnas, att Diakoniens centrala råd, som

utgör ett samarbelsorgan för de kyrkliga diakonianstalterna i landet, i en

till Kungl. Maj :t inkommen, den 15 februari 1949 dagtecknad skrift bl. a.

hemställt, att fråga om beredande av pensionsrätt åt husmodern vid Lannaskede

ungdomsanstalt på nytt upptoges till omprövning.

4. Polisväsendet.

1944 års pensionsutredning. Beträffande SPA-pensioneringens omfattning

inom polisväsendet innebär pensionsutredningens förslag, att polispersonal

skall kunna anslutas till pensioneringen i samma omfattning som hittills.

Pensionsrätt skulle sålunda kunna erhållas för ordinarie befattningshavare i

polisdistrikt, till vars polisväsen statsbidrag utgår jämlikt 15 § 2 mom. polislagen,

d. v. s. polisdistrikt på landsbygden eller polisdistrikt som omfattar

köping för vilken köpingsbrev utfärdats före år 1865.

Yttrandena. I yttranden av vederbörande kommunala instanser, vilka åberopas

av stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg och Norrköping, ifrågasättes

utvidgning av SPA-pensioneringen beträffande polisväsendet till att avse

jämväl andra polisdistrikt än egentliga landsbygdsdistrikt.

Borgarrådsberedningen i Stockholm, som anslutit sig till bl. a. ett av

tjänstedirektören och kanslichefen hos stadskollegiets lönekommitté avgivet

gemensamt tjänsteutlåtande, förordar i princip sådan ändring av pensionsutredningens

förslag, att pensionsrätt i SPA beredes polispersonalen

jämväl i städerna. I nämnda tjänsteutlåtande anföres bl. a.:

Vad utredningen anfört till stöd för att bibehålla de nuvarande olikheterna

i fråga om pensionering av landsbygdens och städernas polispersonal,

torde mer vara förestavat av statsfinansiella hänsyn än av en strävan

att finna en rationell lösning. Ur det allmännas synpunkt måste en enhetlig

pensionering av polispersonalen vara särskilt angelägen, då polismännen

— ehuru de sortera under olika huvudmän — bilda en hela riket omfattande

kår med i första hand statliga uppgifter. En sådan enhetlighet

torde ej kunna ernås annat än genom anslutning till SPA. Härigenom

skulle åtskilliga fördelar vinnas: övergång från ett polisdistrikt till ett

annat underlättas genom den fullständiga samordningen i pensionshänseende;

polisdistrikten behöva i sådant fall ej utfärda fribrev angående intjänad

pension; nu gällande grunder för ersättning åt stad för att tillhandahålla

statspolis kunna förenklas; inga komplikationer behöva som nu

uppkomma genom uteslutning från pensionsrätt i SPA av polismän i samband

med att landskommun blir köping eller stad. Slutligen skulle den

föreslagna anordningen underlätta såväl ett förstatligande av polisväsendet

som ett införande av enhetliga löne- och pensionsbestämmelser för polispersonalen

i likhet med vad som gäller för folkskollärarna. Nämnda alter
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

nativa åtgärder äro för närvarande föremål för överväganden av en statlig

kommitté.

I stort sett liknande synpunkter anföras av vederbörande kommunala

instanser i Göteborg och Norrköping.

5. Jordbruket med binäringar m. m.

1944 års pensionsutredning. Inom det verksamhetsområde som av pensionsutredningen

betecknas jordbruket med binäringar skulle enligt utredningens

förslag till avgränsning av SPA-pensioneringen pensioneringen komma

att omfatta de befattningshavargrupper, som framgå av följande samman
-

ställning.

1. Vissa fast anställda befattningshavare hos hushållningssällskap i verksamhet

till främjande av jordbruket och därtill hörande binäringar samt

fiske och hemslöjd ävensom vissa hemkonsulenter hos hushållningssäll
-

skapen.

2. Vid mejerisammanslutning anställda special- och distriktskonsulenter,

vilka avlönas med bidrag av statsmedel.

3. Vissa fast anställda befattningshavare vid lantbruksakademien.

4. Fast anställda befattningshavare vid statsunderstödda lokala frökontrollanstalter

och statsunderstödda lokala lantbrukskemiska kontrollstationer.

5. Fast anställda befattningshavare hos Sveriges utsädesforenmg och

Sveriges fjäderfäavelsförening.

Detta förslag innebär dels en inskränkning av pensioneringen genom att

befattningshavare vid Svenska smörprovningarna och Weibullsholms växtförädlingsanstalt

framdeles ej skulle få pensionsrätt i SPA, dels ock en utvidgning

av pensioneringen genom att till densamma skulle fa anslutas befattningshavare

hos Sveriges fjäderfäavelsförening. Beträffande skälen för

den ändrade gränsdragningen anför pensionsutredningen i huvudsak följande.

Svenska smörprovningarna utövar en självständig verksamhet, som står

under ledning av en styrelse, utsedd delvis av lantbruksstyrelsen och delvis

av hushållningssällskapens förbund. Smörprovningarnas uppgift är att

verka för åstadkommande av ett fullgott smör; mejerier, vilkas smör godkännes,

erhålla rätt att föra smörprovningarnas inregistrerade varumärke

»runmärket», och i de bestämmelser som gälla rörande utförsel ur riket

av smör har föreskrivits som villkor, att smöret skall uppfylla de anspråk

i fråga om kvalitet och hållbarhet som lantbruksstyrelsen fastställt för

runmärkets bibehållande. Smörprovningarna ha numera fått sig ålagda jämväl

uppgifter avseende äggkontroll och kvalitetsmärkning av ost. Smörprovningarnas

verksamhet står under lantbruksstyrelsens inseende och

kontroll. Statsbidrag utgår till verksamheten. Detta uppgick för budgetåret

1947/48 till 18 600 kronor. Som villkor för statsbidrags åtnjutande har tidigare

bl. a. gällt, att stat för verksamheten fastställes av lantbruksstyrelsen.

För budgetåret 1948/49 har statsbidraget till smörprovningarna beräknats

till 14 700 kronor. Under den punkt i statsverkspropositionen där

anslaget till smörprovningarna behandlas har vederbörande departementschef

uttalat, att det, enär verksamheten endast i mycket ringa utsträck
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

ning finansieras genom statsmedel, syntes böra få ankomma på smörprovningarna

att från och med den 1 juli 1948 själv fastställa stat för sin verksamhet

och bestämma sina befattningshavares avlöningsförmåner. Lanthruksstyrelsens

hittillsvarande befattning därmed borde alltså upphöra. Det

förutsattes dock, att de dispositioner som vidloges icke skulle föranleda

krav på ökade statsbidrag. Det må anmärkas, att smörprovningarnas utgifter

för budgetåret 1948/49 beräknats överstiga 600 000 kronor.

Pensionsutredningen anser, att det med hänsyn till att Svenska smörprovningarnas

verksamhet endast obetydligt bekostas av statsmedel får ifrågasättas,

om tillräckliga skäl numera finnas för att medgiva anslutning till

SPA av befattningshavare hos smörprovningarna. Även om verksamheten

är av nationalekonomisk betydelse kan det vidare sättas i fråga om icke

verksamheten främst bör betraktas som en angelägenhet för vederbörande

producenter. Utredningen anser, att smörprovningarnas befattningshavare

böra pensioneras utan statens medverkan.

Vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt bedrives som ett led i den av

W. Weibull aktiebolag i Landskrona bedrivna verksamheten en liknande

förädlingsverksamhet som Sveriges utsädesförenings. Verksamheten omfattade

från början endast fröodlingsförsök och förädlingsarbeten med foderfrukter

men har efter hand utvidgats till såväl vallväxter som sädesslagen

och senare även till grönsaks- och blomsterväxter. För sin verksamhet åtnjuter

anstalten statsunderstöd med betydande belopp. Som villkor för

statsbidragens erhållande har föreskrivits bl. a., att anstaltens verksamhet

skall stå under kontroll av statens centrala frökontrollanstalt, styrelsen för

lantbrukshögskolan samt statens lantbruksförsök. Karakteristiskt för verksamheten

vid anstalten är att såväl själva förädlingsarbetet som det affärsmässiga

exploaterandet av de nya förädlingsprodukterna bedrives av en

och samma juridiska person. I räkenskapsavseende är dock förädlingsverksamheten

skild från den merkantila verksamheten.

Delaktighet i SPA för vissa befattningshavare vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt

beviljades av 1937 års riksdag i enlighet med en av Kungl.

Maj :t framlagd proposition (nr 258). I yttranden över bolagets framställning

om anslutning av befattningshavare hos bolaget till SPA hade från

olika håll betänkligheter anförts. Sålunda avstyrkte såväl lantbruksstyrelsen

som pensionsanstalten och statskontoret förslaget om sådan anslutning.

Pensionsanstalten anförde bl. a., dels att statlig pensionering i regel icke

syntes böra anordnas i sådana fall, där verksamheten knappast vore att betrakta

såsom huvudsakligen allmän angelägenhet och där beviljandet av

statsbidrag därför vore att anse mera såsom en uppmuntran från statens

sida åt en i huvudsak icke statlig verksamhet än som ett anslag för handhavande

av en samhällelig uppgift, dels ock att ett bifall skulle kunna medföra

vittgående verkningar i det detsamma kunde åberopas som stöd för

liknande framställningar rörande befattningshavare inom ett flertal andra

områden, där verksamheten icke vore av allmänt samhällelig art men dock

uppmuntrades genom statsunderstöd. Departementschefen förklarade emellertid

vid föredragningen av ärendet bl. a., att med hänsyn till den betydelse,

som verksamheten vid växtförädlingsanstalten ägde ur det allmännas

synpunkt — vilket föranlett statsmakterna att sedan en följd av år fortlöpande

genom statsanslag understödja verksamheten — ävensom till den

av det allmännas organ i väsentliga hänseenden kontrollerade ställning, som

anstalten kommit att intaga genom de i samband med anslagsbeviljandet

stadgade villkoren och föreskrifterna, tillräckliga skäl av principiell art

icke vore för handen för avvisande av den gjorda framställningen. Även

bankoutskottet förklarade, att det icke funnit de principiella betänklig
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

heter som av de i ärendet hörda myndigheterna anförts mot beredande av

pensionsrätt i SPA för här ifrågavarande befattningshavare, vara av den

art, att det föreliggande förslaget med hänsyn härtill borde avvisas, rro
positionen

bifölls, som förut nämnts. .

Frågan huruvida staten bör medverka till ordnande av pensioneringen tor

de befattningshavare, som äro knutna till Weibullsholms yaxtföradhngsanstalt,

svnes enligt utredningens mening, oaktat den betydelse tor det allmänna

verksamheten har, synnerligen tveksam. Ehuru vaxtforadhngsverksamheten

enligt statsbidragsvillkoren skall i görligaste man särskiljas Iran

bolagets merkantila verksamhet och bolaget är skyldigt att underkasta sig

ingående statlig kontroll även i ekonomiskt hänseende, kan dock ej bortses

från att verksamheten även ingår som ett led i ett aktiebolags i övrigt merkantilt

inriktade verksamhet. Med utgångspunkt från de allmänna riktlinjer

som utredningen sökt uppdraga för en avgränsning av SPA:s verksamhet,

har utredningen kommit till den uppfattningen, att anslutning till SI A icke

bör ske beträffande befattningshavare vid Weibullsholms vaxtföradlingsanstalt.

Fortsatt anslutning av växtförädlingsanstaltens befattningshavare torde

kunna medföra svårigheter att upprätthålla en fast gränslinje mot de områden

av näringsväsendet som hittills ombesörjt och enligt utredningens

mening även i fortsättningen böra ombesörja pensionering av små anstallda

utan statlig medverkan.

Fråga om åtgärder för pensionering av befattningshavare hos Sveriges tjaderfäavelsförening

har gjorts till föremål för framställningar av föreningen

vid flera tillfällen och senast i en till Kungl. Maj :t ställd skrift den 9 augusti

1944, vilken överlämnats till pensionsutredningen. Enligt stadgarna lor

Sveriges fjäderfäavelsförening har denna till ändamål att vara ett föreningsband

mellan fjäderfäavelsföreningarna för de olika länen eller hushallnmgssällskapsområdena

(länsföreningar). Verksamheten bedri\es genom ioiedrag,

konsulterande verksamhet, kurser, utställningar och propaganda, genom

tillhandahållande av normalritningar till hönsgårdsanläggningar, genom

värpkontrollstationer och avelscentra. Vidare verkar föreningen for tillkomsten

av äggförsäljningsföreningar och liknande sammanslutningar och

genom att vid handel med fjäderfäprodukter söka lämna anvisningar ellei

erforderliga förslag. Föreningens styrelse utgöres av ordförande jämte sex

ledamöter. Av dessa utses ordförande och fyra ledamöter av föreningsstämman

och två ledamöter av Kungl. Maj :t. Statsbidraget till f jäderfäavelns

främjande — detta tillgodonjutes helt av fjäderfäavelsföreningen — bär tor

budgetåret 1948/49 beräknats till 88 500 kronor. För samma budgetar bär

föreningen i upprättat statförslag beräknat medlemsavgifterna till 36 000

kronor, avelsavgifter till 8 000 kronor, anslag från Svenska ägghandelsforbundet

till 2 500 kronor samt diverse inkomster till 3 000 kronor. Det erforderliga

statsbidraget hade föreningen beräknat till 42 000 kronor. Som

villkor för statsbidraget har uppställts, att statlig kontroll och inspektion av

verksamheten skall ske.

Enligt utredningens mening synes den av Sveriges fjäderfäavelsförening

bedrivna verksamheten ligga på gränsen mellan sådan verksamhet av allmän

natur, som kan motivera pensionering av verksamhetens befattningshavare

i statlig anstalt, och sådan enskild verksamhet, som principiellt ej

hör stödjas i form av statligt ordnad pensionering. Såvitt utredningen kunnat

bedöma synes verksamheten dock vara sa pass nära jämförlig med t. ex.

Sveriges utsädesförenings samt vissa grenar av hushållningssällskapens verksamhet,

att tillräckliga skäl torde få anses föreligga för statlig medverkan till

pensionering av föreningens befattningshavare genom anslutning till SPA.

För anslutning till SPA talar vidare den omständigheten, att föreningen

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

synes vara så beroende av statsbidrag för sin verksamhet, att det kan ifrågasättas,

om ordnande av pensionering av föreningens anställda är möjlig utan

statlig medverkan i någon form. Utredningen föreslår med hänsyn härtill,

att befattningshavare hos föreningen må kunna erhålla pensionsrätt i SPA.

Beträffande några av de med pensionsutredningens förslag avsedda befattningshavarna,

nämligen vissa befattningshavare hos hushållningssällskap och

vissa konsulenter hos mejerisammanslutning, har inom utredningen förekommit

viss tvekan, huruvida anledning finnes för staten att medverka till

deras pensionering.

Vad angår hushållningssällskapens befattningshavare gällde intill den t

januari 1948 en generell föreskrift om pensionsrätt i SPA; de befattningshavare,

vilkas minimiårslön fastställts i författning, voro obligatoriskt anslutna

till SPA, medan övriga befattningshavare kunde erhålla sådan anslutning,

om deras befattningar reglerats av sällskapet och lantbruksstyrelsen

godkänt regleringen. Sedan av 1947 års riksdag beslut fattats om en omorganisation

av hushållningssällskapen bl. a. innebärande nya grunder för statsbidragen

till sällskapen och en nyreglering av befattningshavarnas anställnings-

och avlöningsförhållanden, har från och med år 1948 den förändringen

skett i fråga om befattningshavarnas pensionsförhållanden, att vissa

befattningshavare, nämligen de som avlönas med bidrag av statsmedel och

med tillämpning av statliga avlöningsbestämmelser (sekreterare, jordbrukskonsulenter,

husdjur skonsulenter, trädgårdskonsulenter, maskinkonsulenter,

jordbruksinstruktörer, kamrerare, kansli-, kontors- och skrivbiträden), hänförts

under folkskolans pensionsreglementen (kungörelsen den 19 december

1947, nr 985). De övriga befattningshavarna hos sällskapen och dem underlydande

institutioner, å vilka sagda avlöningsbestämmelser icke gjorts tilllämpliga

och vilka, frånsett fiskeritjänstemän, överkontrollassistenter och

hemkonsulenter, i allmänhet avlönas utan bidrag av statsmedel, ha däremot

bibehållits vid möjligheten att erhålla pensionsrätt enligt SPA:s reglemente.

Det har inom utredningen förelegat viss tvekan, om anledning finnes för

staten att medverka till pensionering av sådana befattningshavare hos hushållningssällskap,

som sällskapen äga att utan bidrag av staten fritt och

uteslutande efter eget bedömande anställa. Då emellertid även de icke

statsunderstödda grenarna av hushållningssällskapens verksamhet torde få

anses ha allmännyttig karaktär och då de nuvarande möjligheterna att ansluta

här senast avsedda befattningshavare till SPA grunda sig på ett statsmakternas

ställningstagande till frågan så sent som under år 1947, bär utredningen

icke ansett sig böra föreslå någon principiell inskränkning av

möjligheten att ansluta hushållningssällskapens befattningshavare till SPA.

De konsulenter på mejerihanteringens område — distrikts- och specialkonsulenter

— till vilkas avlönande statsbidrag utgår och vilka ha peusionsrätt

i SPA, äro anställda hos Svenska mejeriernas riksförening u, p. a.,

som är en sammanslutning av olika fusionsbildningar och förbund av mejerier.

Bestämmelser om grunderna och villkoren för statsbidrag till konsulentverksamheten

ha meddelats i kungörelsen den 20 juni 1941 (nr 609).

Statsbidragen till konsulenternas löner utgå med vissa fixerade belopp,

som tillika utgöra befattningshavarnas minimiårslöner. Konsulenterna ha

till uppgift att tillhandagå mejerierna med råd och upplysningar in. in. Specialkonsulent

finnes såväl för produktberedning som för värme- och kraftteknik.

Distriktskonsulent har att inom ett honom tilldelat distrikt verka

for ändamålsenlig behandling av mjölk och mejeriprodukter. Konsulentverksamheten

har tidigare varit anknuten till hushållningssällskapen, och

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungi. Maj ds proposition nr 200.

konsulenterna hade då pensionsrätt i egenskap av befattningshavare hos

hushållningssällskap. Den år 1936 i samband med omorganisationen av

mejerikonsulentverksamheten gjorda överflyttningen av verksamheten till

riksföreningen ansågs då ej böra föranleda någon inskränkning i befattningshavarnas

möjligheter att vinna anslutning till SPA.

Ehuru utredningen väl beaktar, att en rationell drift av mejerihanteringen

torde befrämjas av konsulentverksamheten till båtnad även för det

allmänna, synes det enligt utredningens mening kunna ifrågasättas, huruvida

icke verksamheten är av den art, att den utgör en angelägenhet främst

för respektive mejeriorganisationer. Skäl tala för att statsbidraget snarast

bör betraktas som ett mera temporärt stöd till viss verksamhet, som så småningom

kan antagas bli övertagen av de närmaste intressenterna. Så länge

statsbidrag till verksamheten utgår i form av bidrag till författningsenligt

bestämda minimiårslöner och befattningshavarna sålunda avlönas av statsmedel,

finner sig utredningen emellertid icke böra föreslå någon indragning

av det statliga stödet till befattningshavarnas pensionering.

Yttrandena. Mot pensionsutredningens förslag om uteslutande av Svenska

smörprovningarna från SPA-pensioneringen resas invändningar

av lantbruksstyrelsen och länsstyrelsen i Malmöhus län samt av vissa personalorganisationer.

Lantbruksstyrelsen uttalar, att styrelsen icke kan ansluta sig till förslaget

och tillägger: Provningarnas verksamhet grundar sig på av statsmakterna

utfärdade föreskrifter.Den omständigheten att provningarna erhållit rätt

uttaga avgifter av producenterna och att kostnaderna i huvudsak täckas

av dessa avgifter utgör icke i och för sig ett bevis för att verksamheten

främst skulle vara en producenternas angelägenhet. Det allmänna intresset

av verksamheten är snarare mycket starkt, då huvudsyftet får anses vara

att åstadkomma en effektiv kontroll över tillverkningen och handeln med

mejeriprodukter m. m. Detta är även ett fall, då staten har påtagligt intresse

av att få inflytande på befattningshavarnas pensionsålder, avgångsskyldighet

o. d. Lantbruksstyrelsen anser sig därför böra yrka på att befattningshavare

hos provningarna fortfarande skola få anslutas till anstalten.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför bl. a. följande. Visserligen tillgodoser

den av institutionen bedrivna verksamheten på sitt sätt ett producentintresse,

men man bör icke glömma bort att det till långt övervägande grad

är fråga om ett nationalekonomiskt och allmänt intresse. Även om kostnaderna

för verksamheten till största delen bestridas med producentavgifter,

bör det således vara angeläget, att institutionen bibehåller sin statliga karaktär.

Ur anförda synpunkter finner länsstyrelsen riktigast, att smörprovningarnas

tjänstemän alltfort anslutas till SPA.

Lantbruksstyrelsen ställer sig också avvisande till förslaget om avveckling

av SPA-pensioneringen för W eib ull s hot in s v äx t f ö r ii d ling sanstalt.

I anslutning till pensionsutredningens karakterisering av verksamheten

vid anstalten som ett led i en i övrigt merkantilt inriktad verksamhet

anför lantbruksstyrelsen.

Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning är den vid anstalten bedrivna växlförädlingsverksamheten

av så stor betydelse ur allmän synpunkt, att statligt

stöd jämväl till befattningshavarnas pensionering kan anses fullt motiverat.

Den statliga pensioneringen i jämförelse med pensionering genom

enskild anstalt underlättar vidare i detta fall säkerligen rekryteringen av

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

lämpliga, vetenskapligt utbildade krafter. Lantbruksstyrelsen förordar sålunda,

att till ifrågavarande anstalt knutna befattningshavare fortfarande

få pensioneras genom pensionsanstalten.

I en till Kungl. Maj :t inkommen, den 15 mars 1949 dagtecknad skrivelse

anhålla W. Weibull AB och Weibullsholms växtförädlingsanstalt, att växtförädlingsanstaltens

befattningshavare även i fortsättningen måtte få vinna

anslutning till SPA.

I denna skrivelse, vilken åtföljes av tryckt exemplar av underdånig skrivelse

av den 30 juli 1948 angående statsbidrag för budgetåret 1949/50 till

Weibullsholms växtförädlingsanstalt, redogöres till en början huvudsakligen

för den behandling av frågan om pensionsrätt för växtförädlingsanstaltens

befattningshavare som ledde till 1937 års riksdagsbeslut om anstaltens

anslutning till SPA samt för 1944 års pensionsutrednings ståndpunktstagande

till frågan om fortsatt sådan anslutning. Härefter anföres följande.

Arbetet vid Weibullsholm har under den period anstaltens befattningshavare

haft förmånen vara anslutna till statens pensionsanstalt kunnat bedrivas

i full kontinuitet tack vare den trygghet, som för befattningshavarna

— förädlings- och försöksledare — genom anslutningen skapats. För

landet utomordentligt betydelsefulla resultat ha också under det senast förflutna

decenniet uppnåtts; vi vilja i detta avseende endast hänvisa till de

uttalanden, som under årens lopp gjorts i samband med frågan om beviljandet

av statsanslag till förädlingsverksamheten.

Vi hävda bestämt, att kontinuiteten i förädlingsarbetet — för vilket det

är nödvändigt knyta befattningshavarna till sina arbetsuppgifter så intimt

som möjligt — även framgent måste vara av största betydelse för verksamhetens

effektiva bedrivande, och att endast de bästa krafter kunna anställas

för tillvaratagande av ett redan skapat förädlingsmaterial samt för att utveckla

detta och uppnå praktiska resultat. Utan kontinuitet i arbetet och

fullgod rekrytering äventyras arbetsresultaten och därmed statens intresse.

I detta stycke anföra vi som stöd även lantbruksstyrelsens remissyttrande.

Det synes oss sålunda klart, att de skäl, som år 1937 anfördes till förmån

för befattningshavarnas vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt anslutning

till SPA nu avsevärt vunnit i styrka. De invändningar, som nu

framförts av 1944 års pensionsutredning mot anslutningen, synas ej vara

grundade och böra ej föranleda ändring av ett sedan mer än 10 år bestående

förhållande.

Efter en redogörelse för de villkor som nu äro gällande för statsbidragets

åtnjutande anföres vidare.

I detta sammanhang må framhållas, att befattningshavarnas vid anstalten

arbetsuppgifter sammanfalla med motsvarande befattningshavares vid Sveriges

Utsädesförening och att beträffande planläggningen och genomförandet

av växtförädlingsarbetet anstalten bildar en fristående institution samt

att den förestås av särskild chef, som i samråd med förädlingsledarna årligen

uppgör arbetsplan och budget för anstaltens verksamhet.

Det förtjänar även framhållas att anställning, befordran och entledigande

av tjänstemän först sker efter föredragning inför styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök och i överensstämmelse med villkoren

i särskilt av lantbruksstyrelsen den 12 november 1937 fastställt reglemente.

Även om, som åtskilliga gånger i andra sammanhang anförts, Weibullsholmsorganisationen

är en annan än Svalövsorganisationen — för vilken förutsättningarna

enligt 1944 års pensionsutrednings uppfattning äro uppfyll
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

da — synes den formella skillnaden lika litet nu behöva lägga hinder i vägen

för en anslutning av befattningshavarna vid Weibullsholms växtföradlingsanstalt

till statens pensionsanstalt, som den förhindrat ett fortsatt anslagsbeviljande

från statsmakternas sida. Det må erinras om — vilket utredningen

helt bortser från — att Sveriges Utsädesförening visserligen ar en

formellt fristående institution men reellt samarbetar med ett aktiebolag,

som med monopolrätt försäljer originalutsäden av de av föreningens verksamhet

framställda sorterna och stammarna. Den omständigheten att statsbidraget

utgår med ett procentuellt lägre belopp till Weibullsholm än Sveriges

Utsädesförening torde — vid ett samtidigt betraktande av resp. anstalters

prestationer — icke kunna anföras som ett bärande skäl mot en

fortsatt anslutning av Weibullsholms befattningshavare till SPA.

Förädlingsarbetet är ett starkt specialiserat verksamhetsområde, som ej

drager till "sig många utövare. Befattningshavarna ha också ofta svårt att

komma över i annan anställning. Det föreliggande förslaget innebär därföi

både en orättvisa gentemot tjänstemännen vid Weibullsholm — även om

de nu anställda enligt utredningens förslag personligen skulle få bibehålla

sin pensionsrätt — och kommer ett utbrytande av Weibullsholms växttorädlingsanstalt

ur pensionsanstaltens verksamhetsområde att innebära såväl

svårigheter vid rekryteringen av nya tjänstemän, som upphävd paritet

med befattningshavarna vid Svalövsinstitutionen och ett hot mot den kontinuitet

i arbetet, som är oundgängligen nödvändig i all förädlingsverksamhet

och utan vilken statens intresse däri komme att äventyras.

I den till skrivelsen fogade bilagan framhålles bl. a. att bristen på skyddslagstiftning

såväl i det egna landet som i utlandet bidrar att göra förädlingsverksamheten

till ett riskfyllt företag.

Den föreslagna anslutningen till SPA-pensioneringen av befattningshavare

hos Sveriges f j ad e r f äav el s f ö r e ni n g tillstyrkes av lantbruksstyrelsen.

Statskontoret uttalar att befattningshavarna böra hänföras till den

av statskontoret i anslutning till statskommissarien Björns reservation förordade

icke-statsunderstödda SP A-pensioneringen.

Bland de hos hushållningssällskapen anställda befattningshavare, som

omfattas av den föreslagna SPA-pensioneringen, ingå även fisker i tf a nstemän.

Beträffande dessa uttalar fiskeristgrelsen, att styrelsen utgår från

att de, sedan frågan om deras utbildning efter avslutande av pågående utredning

i ämnet omprövats av statsmakterna, i likhet med övriga statsbidragsavlönade

anställningshavare hos hushållningssällskapen skola hänfö
-

ras under folkskolans pensionsreglementen.

Pensionsutredningen berör även vissa andra jordbruket närstående institutioner

såsom Södra Sveriges fiskeriförening, Jordbrukarungdomens förbund,

Föreningen för växtförädling av fruktträd och Institutet för konscrveringsforskning,

beträffande vilka utredningen emellertid av olika skal ansett

sig icke böra föreslå anslutning till SPA-pensioneringen.

Vad angår S ö d r a S v e r i g es f i s k er i för en in g, för vilken pensionsutredningen

med hänsyn till viss oklarhet rörande föreningens framtida

ställning icke ansåg sig böra föreslå anslutning till SPA, berores tragan om

dvlik anslutning av statens pensionsanstalt och fiskenstyre sen. Statens pe - sionsanstalt ifrågasätter i sitt yttrande, om icke — ined hansyn till bland

annat den anknytning föreningens verksamhet har till hushallmngssalls .

pens — övervägande skäl tala för en pensionering i SPA i samma omtatt
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kunql. Maj:ts proposition nr 200.

ning som föreslagits för Sveriges utsädesförening och Sveriges fjäderfäavelsförening.

Fiskeristyrelsen uttalar att, i den mån föreningen även framgent

kommer att handha utbildningen av länsfiskeritjänstemännen, föreningens

befattningshavare torde böra anslutas till SPA.

Beträffande jordbrukarungdomens förbund uttalar lantbruksstgrelsen,

att frågan om förbundets framtida ställning är beroende av

vissa utredningar och överväganden rörande ungdomsverksamheten samt

att frågan om pensionsrätt i SPA för förbundets befattningshavare därför

tillsvidare borde hållas öppen.

Vad angår föreningen för växtförädling av fruktträd

understryker lantbruksstgrelsen, som anser fullgoda skäl föreligga för pensionsrätt

i SPA för befattningshavare hos föreningen, att föreningens verksamhet

på sitt område ur allmän synpunkt kan jämföras med Sveriges utsädesförenings

och Weibullsholms växtförädlingsanstalts. Styrelsen anför

vidare, att verksamheten numera nått sådan omfattning och sådan stadga i

organisatoriskt hänseende, att ur dessa synpunkter hinder icke bär möta

mot anslutning, samt att en statlig pensionering säkerligen skulle underlätta

rekryteringen av lämpliga befattningshavare. Även lantbruksakademien yttrar

sig i tillstyrkande riktning beträffande frågan om pensionsrätt för föreningens

befattningshavare.

Beträffande institutet för konserveringsforskning

anför lantbruksakademien att det, innan institutets organisation är klar,

synes för tidigt att avgöra, huruvida institutet bör anslutas till SPA eller ej.

Lantbruksakademien berör i sitt yttrande även föreningen för

växtförädling av skogsträd och förordar att befattningshavare

vid föreningen beredas möjlighet att ansluta sig till SPA.

Hushållningssällskapens förbund föreslår, att samma

möjlighet, som förutsatts skola föreligga för pensionering genom SPA av

sådana befattningshavare som hushållningssällskapen äga utan bidrag av

staten fritt och uteslutande efter eget bedömande anställa, skall stå öppen

i fråga om befattningshavare hos förbundet, främst beträffande förbundets

sekreterare, och anför i anslutning härtill följande.

Enligt vid förbundets bildande föregående år antagna stadgar har förbundet,

till vilket samtliga hushållningssällskap i landet äro anslutna, till ändamål

att vara organ för samarbete mellan hushållningssällskapen i syfte

att tillvarataga deras gemensamma intressen och främja de uppgifter, som

sällskapen ha sig anförtrodda. Som följd härav kommer förbundet att ombesörja

utförandet av vissa arbetsuppgifter, vilka det eljest skulle åvila vart

och ett sällskap att självt ombesörja. En dylik anordning måste självfallet

innebära ett underlättande av de enskilda sällskapens verksamhet, varigenom

ökade möjligheter beredas dem att främja jordbrukets utveckling inom

respektive områden. De uppgifter, som komma att åvila förbundets sekreterare,

måste med hänsyn härtill anses avse tjänsteåligganden av direkt betydelse

för hushållningssällskapens verksamhet. Genom olika åtgärder har

staten visat sig vilja befrämja sistnämnda verksamhet, och de förutsättningar,

som enligt pensionsutredningens mening borde uppställas som villkor för

anslutning av befattningshavare till pensionering i SPA, torde därför vara

uppfyllda. Det torde i förevarande sammanhang jämväl böra erinras om

det nära samband, som i ekonomiskt och organisatoriskt avseende råder

mellan staten och hushållningssällskapen.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

I anslutning till genomgången av de olika verksamhetsgrenarna inom jordbruket

med binäringar har pensionsutredningen även övervägt frågan om

anslutning till SPA-pensioneringen av anställningshavare vid vissa statliga

eller staten närstående bolag. Utredningens majoritet

stannade emellertid för att icke föreslå öppnande av möjlighet till dylik anslutning.

Statskommissarien Björn anför däremot i sin reservation bl. a. de

statliga bolagen som exempel på sådana huvudmän beträffande vilka det

syntes honom naturligt att de bereddes möjlighet att erhålla anslutning till

den av honom förordade ieke-statsunderstödda SP A-pensioneringen. Frågan

om de statliga bolagens inbegripande i en med en icke-statsunderstödd pensionering

utvidgad SP A-pensionering beröres av statskontoret och riksräkenskapsverket,

vilka myndigheter båda biträda reservantens förslag om en

dylik utvidgning. Under det att därvid statskontoret uttalar sig i riktning

för de statliga bolagens tillträde till pensioneringen, anser riksräkenskapsverket

övervägande skäl tala för att bolagen lämnas utanför SPA:s pensioneringsverksamhet.

6. Kyrkoväsendet.

1944 års pensionsutredning. Inom kyrkoväsendet avser SP A-pensioneringen

f. n. allenast rätt till familjepension för vissa prästerliga befattningshavare.

Pensionsutredningen föreslår, att de befattningshavare, som angivas i följande

sammanställning, skola kunna erhålla pensionsrätt i SPA.

1. Vid Svenska kyrkans diakonistyrelse: förste sekreterare (direktor),

annan sekreterare samt föreståndare för lekmannaskolan i Sigtuna.

2. Vid Svenska kyrkans missionsstyrelse: svenska kyrkans missionsdirektor,

sekreterare, samt missionär.

3. Vid Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse: sjömanspräst samt sekreterare.

4. Vid diakonissanstalterna vid Ersta, i Härnösand och i Göteborg, diakonissanstalten

Samariterhemmet i Uppsala, Svenska diakonsällskapets anstalt

å Sköndal samt Stockholms stadsmission: föreståndare för eller biträdande

pastor vid diakon- eller diakonissanstalt samt föreståndare för

Stockholms stadsmission.

Pensionsutredningens förslag innebär, dels en omläggning av pensioneringen

till att avse rätt till såväl tjänste- som familjepension, dels borttagande

av det i fråga om vissa befattningar i nu gällande reglemente för

pensionsrätt stadgade villkoret, att vederbörande befattningshavare skall

vara präst, dels utvidgning av pensioneringen till att kunna avse även missionärer,

dels ock viss inskränkning av pensioneringen genom att från densamma

skulle avskiljas predikanterna vid Blasieholmskyrkan i Stockholm

och S:t Johanneskyrkan i Göteborg samt domkyrkosysslomän och s. k.

brukspräster.

Beträffande SPA-pensioneringens avgränsning och pensionsrättens omfattning

i vad avser de kyrkliga styrelserna anför utredningen följande.

7 Bihang till riksdagens protokoll 1WJ. 1 samt. Nr 200.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kiingl. Maj.ts proposition nr 200.

Diakoni-, missions- och sjömansvårdsstyrelserna utgöra officiella institutioner

av sådant slag, att förutsättningar för anslutning av deras befattningshavare

till SPA i princip synas föreligga. I betraktande av den relativt

fria ställning i ekonomiskt och organisatoriskt hänseende, som styrelserna

intaga i förhållande till staten, synes anslutningen till SPA dock endast

böra omfatta sådana befattningshavare vid styrelserna, som ha centrala

och allmänna uppgifter och särskild för dessa uppgifter avpassad

kompetens. Något villkor att vederbörande befattningshavare skall vara

prästman (i likhet med vad som nu gäller för anslutning till SPA i familj epensionshänseende

av befattningshavare inom missionen och diakonien'')

synes däremot icke böra uppställas. Det må för övrigt anmärkas, att det

i många fall berott på tillfälligheter, om befattningar vid styrelserna kommit

att innehas av präster eller av lekmän. Endast''för ett fåtal befattningar

har nämligen teologisk utbildning och prästvigning uttryckligen angivits

som anställningsvillkor.

De befattningar vid diakoni-, missions- och sjömansvårdsstyrelserna, som

enligt utredningens mening böra få anslutas till pensioneringen i SPA, äro

direktors- och sekreterarbefattningarna vid styrelserna samt dessutom föreståndarbefattningen

vid diakonistyrelsens lekmannaskola i Sigtuna, befattningar

som sjömanspräst hos sjömansvårdsstyrelsen och som missionär

hos missionsstyrelsen. Av dessa befattningar kunna f. n. (i de fall de innehas

av prästman) samtliga utom missionärsbefattningarna i familjepensionshänseende

anslutas till SPA. Att missionärsbefattningarna, även i de fall

de innehas av präster, hittills helt lämnats utanför pensioneringen i SPA,

synes främst ha berott på att deras anslutning till pensioneringen befarats

medföra administrativa olägenheter i olika hänseenden, exempelvis i fråga

om uppbörd av pensionsavgifter och utredande av pensionsfall. Dessa olägenheter

torde dock bli mindre framträdande med det pensionssystem som

utredningen i det följande föreslår, och utredningen har icke ansett, att

med hänsyn till desamma hinder bör möta mot befattningshavarnas anslutning

till SPA.

I likhet med vad som är fallet beträffande de till SPA anslutna befattningshavarna

i allmänhet synas även befattningshavarna vid här avsedda

kyrkliga styrelser böra erhålla både tjänste- och'' familjepensionsrätt i SPA.

Vad beträffar de befattningshavare som äro präster bör härvid beaktas de

möjligheter dessa ha att komma i åtnjutande av emeritilön. Vissa befattningshavare

i ledande ställning vid diakoni-, missions- och sjömansvårdsstyrelserna

och inom missionen och diakonien i övrigt kunna i denna sin egenskap

tilldelas emeritilön enligt därom gällande särskilda bestämmelser. Andra

prästerliga befattningshavare, om vilka här är fråga, kunna erhålla emeritilön

soin extra ordinarie prästmän, därest de ha tillräckligt antal prästerliga

tjänstår. Det kunde därför förefalla, som om något behov av tjänstepensionsrätt

icke skulle föreligga för de prästerliga befattningshavarnas del.

Prästerskapets avlönings- och pensionsförhållanden äro emellertid nu föremål

för utredning av 1946 års prästlönekommitté och det är att förvänta,

att denna kommitté kommer att för församlingsprästernas och andra med

dessa jämförliga prästers del framlägga förslag om reglering av löne- och

pensionsförhållandena i anslutning till det statliga löne- och pensionssystemet.

I samband med genomförande av ett sådant förslag torde emeritilöneinstitutet

komma att upphävas. Under sadana förhållanden har pensionsutredningen

ansett, att jämväl för de prästerliga befattningshavare, som äro

anställda vid ifrågavarande kyrkliga styrelser, anslutning till SPA bör genomföras

även i tjänstepensionshänseende. Utredningen förutsätter, att det

iakttages, att emeritilön icke beviljas i fall då tjänstepension kommer att

utgå.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

99

Vad beträffar diakonissanstalterna vid Ersta, i Härnösand och i Göteborg,

samariterhemmet i Uppsala, Svenska diakonsällskapets anstalt i Sköndal

samt Stockholms stadsmission anför utredningen följande.

Dessa institutioner tillmätas central betydelse för svenskt kyrkoliv. De

bedriva sin verksamhet enligt stadgar, som fastställts av Kungl. Maj :t, och

deras föreståndare kunna få emeritilön enligt bestämmelserna om emeritilöner

för vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens

tjänst. Av liknande skäl som anförts i fråga om pensionsförhållandena för

präster anställda vid diakoni-, missions- och sjömansvårdsstyrelserna synas

därför föreståndarna vid anstalterna inom diakonien (till vilka räknas även

samariterhemmet i Uppsala) och Stockholms stadsmission böra erhålla

rätt ej blott till familjepension utan även till tjänstepension genom anslutning

till SPA. Även biträdande pastor vid anstalt tillhörande diakonien föreslås

komma i åtnjutande av sådan rätt.

Vad slutligen angår avskiljandet från SPA-pensioneringen av vissa verksamhetsgrenar

anför utredningen följande.

Enligt SPA:s nuvarande reglemente kan predikant vid Blasieholmskyrkan

i Stockholm och S:t Johanneskyrkan i Göteborg erhålla familjepensionsrätt

i SPA. Denna möjlighet är numera icke utnyttjad. Det synes utredningen,

som om nämnda kyrkor, vilka ha karaktär av stiftelsekyrkor, icke intaga

samma ställning inom svenskt kyrkoliv som t. ex. diakonianstalterna. Predikanterna

vid kyrkorna ha ej heller i denna egenskap beviljats möjlighet att

erhålla emeritilön. Det må för övrigt nämnas, att Blasieholmskyrkan, som

under senare tid i viss mån synes ha ändrat karaktär, för närvarande endast

har deltidsanställd predikant. Utredningen har med hänsyn till anförda omständigheter

ansett, att predikanterna vid nämnda stiftelsekyrkor icke böra

erhålla pensionsrätt i SPA. Utredningen vill dock framhålla, att någon tvekan

möjligen kan råda i fråga om S:t Johanneskyrkan i Göteborg med hänsyn

till att kyrkan i viss mån är anknuten till sjömansvården i staden.

Pensionsrätt i SPA för s. k. brukspräster synes icke böra medgivas. Några

sådana präster torde för övrigt numera knappast längre finnas.

Nuvarande möjlighet för domkyrkosysslomän att erhålla familjepensionsrätt

i SPA synes endast övergångsvis böra finnas kvar, varvid nu gällande

bestämmelser därom böra tillämpas. Det är nämligen sannolikt, att de nuvarande

domkyrkosysslomannabefattningarna komma att indragas eller förändra

karaktär i samband med genomförande av en planerad omorganisation

av domkyrkornas styrelser. Utredningen om sådan omorganisation pågår genom

domkyrkosakkunniga av år 1946.

Yttrandena. Pensionsutredningens förslag, i vad avser omläggning av SPApensioneringen

inom kyrkoväsendet till att omfatta både t j ä n s t e p ensi

o n s r ä t t och familjepensionsrätt, förordas i samtliga remissyttranden,

där denna fråga berörts. Diakoniens Centrala Råd uttalar

emellertid i sin under socialvården här förut omförmälda skrift beträffande

föreståndarna vid diakonianstalterna att, så länge föreståndarna äga rätt

till emeritilön ur kyrkofonden, anledning lärer saknas att anlita SPA för

deras pensionering.

Domkapitlet i Härnösand erinrar om 1948 års kyrkomötes beslut att föreslå

Kungl. Maj :t alt f ö r e s t å n d a r n a v i d d i a k o nianstaltcrn a

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

skola behålla sin lön ur kyrkofonden. Domkapitlet uttalar i anslutning härtill,

att det, om nämnda förslag bifalles, synes domkapitlet riktigast, att

ifrågavarande befattningshavare utbrytas ur SPA-pensioneringen och få sin

pensionsfråga ordnad på samma sätt som andra präster.

Beträffande förslag om anslutning till SPA-pensioneringen av de hos

Svenska kyrkans missionsstyrelse anställda missionärerna uttalar

statskontoret, att dessa befattningshavare enligt statskontorets mening böra

hänföras till den av ämbetsverket i anslutning till statskommissarien Björns

reservation förordade icke-statsunderstödda pensioneringen.

I remissyttranden av domkapitlet i Härnösand samt diakoni-, missionsoch

sjömansvårdsstyrelserna hemställes eller uttalas önskemål om utvidgning

av SPA-pensioneringen till ytterligare personalgrupper

vid de av utredningsförslaget omfattade institutionerna.

Domkapitlet i Härnösand påpekar önskvärdheten av att vissa i c k eprästerliga

befattningshavare vid diakonianstalterna

erhålla samma möjlighet till pension i SPA som av utredningen föreslagits

för liknande befattningshavare vid diakoni-, missions- och sjömansvårdsstyrelserna.

Domkapitlet avser härmed vid diakonianstalterna heltidsanställda

tjänstinnehavare med huvudsaklig uppgift inom undervisningen och den

centrala ledningen av verksamheten eller i tjänst såsom resesekreterare.

Diakoni-, missions- och sjömansvårdsstyrelserna påyrka eller hävda att

pensioneringen bör omfatta styrelsernas hela expeditions personal.

Styrelserna uttala härvidlag sin anslutning till de av Björn och Dahlgren

avgivna särskilda yttrandena eller ge uttryck åt liknande synpunkter som

de däri anförda. Vad särskilt diakonistyrelsen angår omfattar yrkandet även

vissa befattningar (husmoder, kontorist, vaktmästare) vid lekmannaskolan i

Sigtuna.

I remissyttrandena beröres vidare fråga om pensionsrätt i SPA för predikanten

vid S:t Johanneskyrkan i Göteborg, en fabrikspredikant i Rydboholm,

prästerliga befattningshavare vid Israelsmissionen samt kyrkoherdarna

i tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg samt finska församlingen

i Stockholm.

Beträffande predikanten vid S : t Johanneskyrkan i Göteborg

hemställer domkapitlet i Göteborg att denne på grund av att kyrkan

i viss mån är ansluten till sjömansvården i staden erhåller pensionsrätt

i SPA.

Domkapitlet i Göteborg anser även önskvärt, att möjlighet att vinna anslutning

till SPA kunde beredas en i Bydboholm, Fritsla pastorat, anställd

fabrikspredikant, som avlönas av Rydboholms aktiebolag.

När möjlighet till erhållande av familjepensionsrätt i SPA bereddes för

vissa prästerliga befattningshavare hade sådan möjlighet ifrågasatts även

skola medgivas befattningshavare i den av Svenska israelsmissionen

bedrivna verksamheten. Enär denna verksamhet icke reglerats i något

av Kungl. Maj :t utfärdat reglemente och ej heller är underställd tillsyn av

svensk kyrklig statsmyndighet, ansågs emellertid delaktighet i SPA ej för

det dåvarande böra ifrågakomma för befattningshavarna. Pensionsutredningen

har med beaktande av en till utredningen inkommen framställning

från Styrelsen för Israelsmissionen upptagit frågan om utvidgning av SPApensioneringen

till att omfatta även befattningshavare hos Israelsmissionen

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

101

men ansett sig icke böra förorda någon dylik utvidgning, då de tidigare anförda

skälen mot anslutning till SPA alltjämt syntes föreligga. Israelsmissionens

styrelse meddelar i sitt yttrande, att styrelsen för undanröjande av

förenämnda formella hinder för en anslutning till SPA beslutat vidtaga följande

åtgärder, nämligen dels att hos Stockholms domkapitel hemställa om

viss tillsyn, dels ock att hos Kungl. Maj :t ansöka om stadfästelse av Israelsmissionens

stadgar. I anslutning härtill hemställer styrelsen att, under förutsättning

att dessa ansökningar bifallas, familjepensionsrätt i SPA måtte

beredas de prästerliga befattningshavarna hos Svenska Israelsmissionen.

Anslutningen till SPA av Israelsmissionens präster tillstyrkes under angiven

förutsättning av Uppsala domkapitel, domkapitlen i Göteborg och Härnösand

samt Stockholms domkapitel.

Vad slutligen kyrkoherdarna i tyska församlingen i Göte

b o r g samt tyska och finska församlingarna i Stockholm

angår erinrar Stockholms domkapitel om att 1946 års kyrkomöte i

skrivelse nr 22 hemställt, att Kungl. Maj :t ville vidtaga åtgärder för ordnande

av familjepensionering för dem. Vederbörande motionärer hade i

första hand önskat att detta spörsmål löstes genom anslutning till familjepensionsreglementet

för prästerskapet, men frågan syntes också kunna lösas

genom anslutning till SPA.

7. Sjömanshusen.

Pensionsutredningens förslag i fråga om SPA-pensioneringens avgränsning

inom området för sjömanshusens verksamhet innebär, att befattningshavare

på området för framtiden böra få anslutas till SPA i samma omfattning

som hittills.

Utredningens förslag i denna del har ej föranlett någon erinran i remissyttrandena.

8. De kungl. teatrarna.

1944 års pensionsutredning. Pensionsrätt enligt reglementet för SPA tillkommer

följande befattningshavare vid de kungl. teatrarna, nämligen dels

musikutövande befattningshavare vid hovkapellet, dels ock teaterchef, regissör,

chef för dekorationsateljé, solist, skådespelare, tjänsteman, kormästare,

korist, balettmästare och balettmedlem samt befattningshavare tillhörande

den tekniska personalen.

Efter en redogörelse för hurusom dessa befattningshavargrupper vunnit

anslutning till pensioneringen genom beslut av 1938 års respektive 1943 års

riksdag, uttalar pensionsutredningen om pensioneringens omfattning på

området för de kungl. teatrarnas verksamhet, att utredningen icke anser sig

ha anledning att ifrågasätta någon inskränkning av den förhållandevis nyligen

beslutade anslutningen av här ifrågavarande personal till pensioneringen

i SPA.

Yttrandena. I remissyttrandena göras inga erinringar mot utredningens

uttalanden. Statskontoret ger emellertid uttryck åt uppfattningen att teaterpersonalen

egentligen borde anslutas till den av ämbetsverket förordade

icke-statsunderstödda SPA-pensioneringen men förklarar likväl att ämbetsverket

— med hänsyn till att staten vid ordnandet av denna personals pensionering

även övertagit de fonder, som uppsamlats inom de för detta ända
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

mål tidigare verksamma pensionsinrättningarna — icke ville motsätta sig

utredningens förslag i denna punkt.

I likhet med de kungl. teatrarna stödjas vissa teatrar i andra st äd

er än Stockholm genom regelbundna bidrag av lotterimedel. Pensionsntrcdningen

har, närmast med anledning av en till utredningen enligt

Kungl. Maj:ts beslut den 23 maj 1947 överlämnad framställning av Aktiebolaget

Göteborgs lyriska teater om anslag av statsmedel för ordnande av

pensionering för teaterns personal — övervägt fråga om SPA-pensioneringcns

utvidgning till dessa teatrar. Utredningen anför härom i huvudsak följande.

Enligt utredningens mening synes anslutningen av de kungl. teatrarnas

personal till SPA ej behöva föranleda att även andra med lotterimedel understödda

teatrar skola anslutas till SPA. De kungl. teatrarna torde nämligen

kunna sägas intaga en officiell ställning på ett annat sätt än de övriga teatrarna.

Den omständigheten att ganska betydande bidrag av lotterimedel utgå

— under år 1947 beviljades Göteborgs lyriska teater 412 700 kronor, Göteborgs

stadsteater 308 000 kronor, Malmö stadsteater 397 000 kronor och

Hälsingborgs stadsteater 82 000 kronor — till teatrarna i de större städerna

kan måhända sägas innebära, att det allmänna påtagit sig en del av det

ekonomiska ansvaret för verksamheten, varför vissa skäl skulle kunna tala

för statlig medverkan även i fråga om pensioneringen. För sådan medverkan

skulle möjligen även kunna tala den omständigheten, att viss cirkulation

mellan de kungl. teatrarna och andra större teatrar av befattningshavarna

torde förekomma, varför en enhetligt ordnad pensionering av teaterpersonal

i och för sig skulle kunna medföra vissa fördelar.

Med utgångspunkt från de allmänna förutsättningar som utredningen i

det föregående angivit i fråga om anslutning till SPA synas emellertid dessa

skäl knappast fullt tillräckliga för anslutning i ifrågavarande fall. Utredningen

anser därför, att en anslutning till SPA ej bör ske beträffande andra

teatrar än de kungl. teatrarna.

Teaterrådet uttalar, att teaterrådet icke för sin del kan dela pensionsutredningens

uppfattning, och anför i anslutning härtill i huvudsak följande.

Beträffande de statsunderstödda teatrar, som utredningen uteslutit (Göteborgs

stadsteater, Göteborgs lyriska teater, Malmö stadsteater, Hälsingborgs

stadsteater och stadsteatern Norrköping-Linköping), torde man med fog

kunna göra gällande, att staten genom de betydande bidrag av statsmedel

ur lotterimedelsfonden, som ställas till dessa företags förfogande och av

vilka de äro väsentligen beroende för sin verksamhet, visar sitt intresse

för verksamhetens upprätthållande. Härav synes det teaterrådet även böra

följa, att staten lämnar sin medverkan till pensionsfrågans ordnande vid

nämnda företag. Den mera officiella ställning de kungl. teatrarna enligt utredningens

mening intaga i förhållande till de övriga statsunderstödda scenerna

torde — såvitt teaterrådet kan finna — inskränka sig till, att Kungl.

Maj :t utser teatercheferna och vissa ledamöter av teaterstyrelserna samt

vid vardera av de två kungl. scenerna en revisor. Verksamheten vid Göteborgs

stadsteater och Göteborgs lyriska teater bedrives i likhet med vid de

kungl. teatrarna i aktiebolagets form, medan de tre övriga statsunderstödda

teatrarna i landsorten äro ekonomiska föreningar. Endast en av nyssnämnda

teatrar, nämligen Göteborgs stadsteater, har pensionsfrågan i någon,

om än otillfredsställande mån ordnad genom anslutning till SPP. Denna

teater erhöll på sin tid ökat statsbidrag till verksamheten för möjliggörande

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

103

av denna anslutning. Pensionsbeloppen äro emellertid mycket små och teatern

bär icke finansiella resurser att förbättra detta läge.

Teaterrådet hyser den bestämda uppfattningen att pensionsfrågan för alla

de statsunderstödda teatrarnas personal måste i en eller annan form bringas

till sin lösning och att statens medverkan härtill icke allenast är motiverad

av den betydelse statens bidrag har för verksamhetens upprätthållande utan

utgör den enda möjligheten härför, vare sig pensionsfrågan löses genom

statens försorg eller ej. Det torde nämligen vara uteslutet att genom höjning

av biljettpriserna eller på annat sätt fullt täcka den del av pensioneringskostnaden

som de anställda själva ej ha att bära. Huruvida pensioneringen

bör ordnas genom anslutning till SPA, till SPP eller på annat sätt

med bidrag av anslag ur lotterimedelsfonden torde emellertid böra bedömas

ur synpunkten av vilken pensioneringsform, som ställer sig för staten ekonomiskt

förmånligast. Enligt teaterrådets mening synes det nödvändigt att

en närmare utredning härom kommer till stånd, varvid frågan om en enhetlig

pensionering av ifrågavarande teatrars personal samtidigt bör upptagas

till prövning. En enhetlig pensionering måste nämligen medföra vissa

betydande fördelar med hänsyn till de svårigheter, som i vissa fall visat

sig föreligga att binda goda teaterkrafter vid landsortsscenerna.

På grund av det anförda hemställer teaterrådet, att en särskild utredning

rörande omförmälda pensionsfrågor kommer till stånd.

T utlåtande, åberopat av stadsfullmäktige i Göteborg, uttalar stadskollegiet

önskemål, att befattningshavare vid Göteborgs lyriska teater och Göteborgs

stadsteater — f. ö. även vid Göteborgs orkesterförening — erhålla anslutning

till SPA-pensioneringen.

9. Vissa andra verksamhetsområden.

Pensionsutredningen har beträffande rättsväsendets v er k s a mh\etsgrenar

uttalat, att det i och för sig skulle kunna ifrågasättas att

låta SPA-pensioneringen omfatta domstolsväsendet i städer med egen jurisdiktion

och den statsunderstödda rättshjälpsverksamheten. Utredningen har

emellertid icke ansett sig böra framlägga förslag om någon av dessa verksamhetsgrenars

anslutning till SPA-pensioneringen.

Vad angår domstolsväsendet erinrar utredningen, att något statligt bidrag

till kostnaderna för städernas eget domstolsväsende ej utgår, och anför i anslutning

härtill, att anledning för staten att lämna sin medverkan till befattningshavarnas

pensionering vid sådant förhållande knappast synes föreligga,

särskilt som de städer, varom det här är fråga, torde ha möjligheter

att själva ordna pensionsfrågan tillfredsställande.

Beträffande rättshjälpsverksamheten erinrar pensionsutredningen, att

förslag till allmän utbyggnad av rättslijälpsanstaltsorganisationen framlagts

i ett år 1940 avgivet betänkande rörande offentliga rättshjälpsanstalter

(SOU 1940: 11) men att frågan om denna utbyggnad ännu icke upptagits till

slutlig prövning. För egen del anför utredningen, att några åtgärder för

statlig medverkan till pensioneringen av befattningshavare inom rättshjälpsverksamheten

ej synas böra vidtagas, innan slutlig ställning tagits till frågan

om verksamhetens framtida organisation.

I yttranden av stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg och Norrköping

hemställes, att möjlighet till anslutning till SPA-pensioneringen beredes för

befattningshavare vid städernas rättsväsende, eller göras uttalanden i sam
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

ma riktning. Härvid anföras motsvarande eller liknande synpunkter som de

i fråga om polispersonalen anförda.

Frågan om stadsdomstolarnas anslutning till SPA-pensioneringen beröres

även av länsstyrelsen i Kalmar län, som därvid bl. a. anför:

Mot bakgrunden av pensionsutredningens uppfattning, att kommunala befattningshavare

inom staten närstående områden böra pensioneras genom

SPA, trots att statsbidrag icke utgår till verksamheten, framstår det slut, vartill

utredningen kommit i fråga om den kommunala tjänstemannakår, till

vilken befattningshavarna vid stadsdomstolarna höra, såsom i viss mån

oegentligt. Då å andra sidan, såsom i detta sammanhang framhållits, det

närmast ansetts såsom ett privilegium för städerna att själva svara för den

rättsvårdande verksamheten inom respektive områden och då goda möjligheter

lära föreligga för städerna att ordna pensioneringsfrågan på fullt

tillfredsställande sätt, biträder länsstyrelsen helt pensionsutredningens förslag

på denna punkt.

Uppsala, Hallands och Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott uttala

sig för anslutning till SPA av vissa befattningshavare vid länens rättshjälpsanstalter.

Pensionsutredningen upptager vidare till granskning även inom andra än

de förut behandlade områdena förekommande, av vissa enskilda institutioner

frivilligt bedriven ideell verksamhet av allmännyttig karaktär. Däribland

märkas Skytteförbundens överstyrelse, centralförbundet

för befälsutbildning, Svenska pistol- och sportsky tt

e f ö r bil n d e n, sjövärnskåren, riksförbundet Sveriges lotta

k å r e r, Svenska röda korset och Svenska blå stjärnan

samt Sveriges riksidrottsförbund. Utredningen har emellertid

icke ansett sig kunna tillstyrka anslutning till SPA-pensioneringen för något

av berörda organ. Vad särskilt angår de två förstnämnda organen och riksidrottsförbundet

anför pensionsutredningen därvid och i anslutning till redogörelser

(betänkandet sid. 153—156) för organisationernas verksamhet och

statsbidragsförhållanden in. m. — till vilka redogörelser här torde få hänvisas

— huvudsakligen följande.

Skytteförbundens överstyrelse. Det frivilliga skytteväsendet betraktas som

ett viktigt led i landets försvarsorganisation. Skytteförbundens överstyrelse

synes med avseende å denna verksamhet intaga en ställning, som i viss mån

påminner om ett statligt organ. Skytteverksamhetens helt frivilliga inriktning

torde dock förläna verksamheten en annan karaktär än den som vanligen

kännetecknar verksamhetsgrenar, som fått befattningshavare anslutna till

SPA. På grund härav och då om pensionsrätt i SPA skulle tillerkännas befattningshavare

inom skytterörelsens administration detta skulle enligt utredningens

mening kunna medföra ej önskvärda konsekvenser för avgränsningen

av SPAs verksamhet på andra områden, anser sig utredningen ej

böra föreslå pensionsrätt i SPA för befattningshavare hos skytteförbundens

överstyrelse.

Centralförbundet för befälsutbildning. Om pensionsrätt i SPA skulle beviljas

för befattningshavare tillhörande skytteförbundens överstyrelse, skulle

skäl även tala för att samma förmån medgåves befattningshavare hos centralförbundet

för befälsutbildning. De som härvid skulle komma i fråga —

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

vissa av förbundets befattningshavare utgöras av pensionerade officerare —

tillhöra sekreterar- och expeditionspersonalen, som enligt uppgift för narvarande

är ansluten till Svenska personal-pensionskassan.

Riksidrottsförbundet. Det har inom utredningen övervägts, huruvida pensionsrätt

i SPA skulle kunna beviljas befattningshavare hos riksidrottsförbundet

utan avsteg från de allmänna principer som utredningen uppställt

för sådan pensionsrätt. Det har närmast varit de omständigheterna, att riksidrottsförbundets

administration helt bekostas av allmänna medel, förbundets

befattning med fördelning av sådana medel ur fonden för idrottens befrämjande

samt visst statligt medintlytande på förbundets ledning, som ansetts

utgöra motiv för anslutning av törbundets befattningshavare till SPA.

Det är otvivelaktigt ett statsintresse, att en sund utveckling av idrottsrörelsen

främjas. Detta möjliggöres bl. a. genom de bidrag som lämnas av tipsmedel

till verksamheten och genom den statliga kontroll som i anslutning

därtill sker. Det synes dock tveksamt, om tillräckliga skäl föreligga för anslutning

av riksidrottsförbundets befattningshavare till SPA. Riksförbundets

ställning till det allmänna påminner i viss mån om centralförbundets för

nykterhetsundervisning och skytteförbundens överstyrelse. Om möjligheter

till pensionsrätt för befattningshavare hos riksidrottsförbundet öppnas, torde

detta icke kunna ske utan prejudicerande verkningar i fråga om pensionsrätten

på andra områden. Pensionsutredningen anser sig darfor icke

kunna tillstyrka pensionsrätt i SPA för befattningshavare hos riksidrottsförbundet.

Av förenämnda organ nämnas i det av statskommissarien Björn avgivna

särskilda yttrandet skytteförbundens överstyrelse och riksidrottsförbundet

som exempel på sådana organisationer, vilkas befattningshavare han i motsats

till utredningsmajoriteten ansett icke böra uteslutas från möjlighet

till delaktighet i pensioneringen. I yttrandet anför han därvidlag:

Då dessa organisationer äro underställda viss statlig kontroll samt årligen

tillförsäkras betydande statsanslag, avsedda att täcka bl. a. kostnaderna

för avlönande av viss förvaltningspersonal, har enligt mitt törnrenande den

verksamhet varom här i de skilda fallen är fråga blivit klart dokumenterad

såsom en »på staten ankommande angelägenhet». Därmed är även ovannämnda

av pensionsutredningen förordade villkor för en anslutning till den

statsunderstödda pensioneringen uppfyllt beträffande sådan personal, som

inom verksamheten avlönas av statsmedel.

Frågan om pensioneringen i SPA av befattningshavare vid sistnämnda organisationer

beröres i tillstyrkande riktning i remissyttranden av stntens

pensionsanstnlt, försvarets civilförvaltning och Sveriges riksidrotts]örbund.

Försvarets civilförvaltning ansluter sig i sitt yttrande till pensionsutredningens

uppfattning i vad gäller pistol- och sportskytteförbunden, sjövärnskåren,

riksförbundet Sveriges lottakårer, Svenska röda korset samt Svenska

blå stjärnan. Beträffande skytteförbundens överstyrelse och centralförbundet

för befälsutbildning uttalar civilförvaltningen, att del däremot icke syntes

motiverat att utesluta personalen vid dessa organisationer från möjligheten

att erhålla pension genom SPA. Skytteförbundets överstyrelse och

centralförbundet för befälsutbildning, icke minst det sistnämnda, fyllde

såsom utredningen också påpekat — med bidrag av statsmedel och i samförstånd

med försvarets myndigheter betydelsefulla uppgifter för den militära

utbildningsverksamheten och måste betraktas såsom vikliga led i landets

försvarsorganisation. I betraktande såväl härav som de allmänna rikt
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungi. Maj:ts proposition nr 200.

linjer, vilka utredningen uppdragit för avgränsning av den utav statens pensionsanstalt

bedrivna pensioneringsverksamheten, ifrågasätter civilförvaltningen

om icke den till nämnda överstyrelse och centralförbund fast knutna

personalen borde kunna pensioneras genom pensionsanstalten. Den omständigheten

att — såsom utredningen framhållit beträffande skytteförbundens

överstyrelse — den av ifrågavarande båda organ bedrivna verksamheten

har en helt frivillig inriktning, förefaller ämbetsverket knappast kunna

motivera att personalen ställes utanför möjligheten till dylik pensionering

Slutligen uttalar civilförvaltningen, att det måhända — i avvaktan på resultatet

av inom försvarsdepartementet pågående översyn av det frivilliga försvarsarbetet

— bör tillsvidare anstå med slutligt ställningstagande till den

förliggande pensioneringsfrågan.

Riksidrottsförbnndet erinrar i sitt yttrande bl. a. hurusom förbundet i en

tdl Kungl. Maj :t ingiven, av pensionsutredningen behandlad framställning

framhöll, att avlöningsförmånerna till förbundets personal blivit fastställda

att utgå enligt i stort sett samma grunder som till statens befattningshavare,

å vilka statens allmänna avlöningsreglemente ägde tillämpning samt att

i enlighet härmed samtliga kostnadei'' för befattningshavarnas tjänste- och

familjepensioner bestridas av förbundet. I fortsättningen framhålles bl. a.

att förbundet därigenom att det icke har några egna inkomster intar en

alldeles utpräglad särställning i förhållande till övriga organisationer och

sammanslutningar på idrottens och friluftslivets områden, samt att någon

motsvarighet till riksidrottsförbundet icke finnes inom dessa områden. Förbundet

erinrar också om den fortlöpande kontroll som genom ett av Kungl.

Maj :t förordnat ombud från statsmakternas sida utövas över förbundets

verksamhet, särskilt i vad gäller frågor av ekonomisk innebörd. Förbundet

uttalar vidare, att förbundet i betraktande av dessa förhållanden anser, att

pensionsutredningen bort föreslå pensionsrätt i SPA för förbundets ''fast

anställda befattningshavare, för vilkas pensionering staten nämligen i själva

verket redan åtagit sig samtliga kostnader. Slutligen anför riksidrottsförbundet,

att pensionsfrågan för förbundets befattningshavare, om de icke

anses böra ei halla pensionsrätt i SPA pa enahanda villkor som övriga befattningshavare

inom staten närstående verksamhet, ändock i någon form

bor ordnas genom statlig myndighets försorg. Såsom en härvid lämplig

anordning anger förbundet beviljande av anslutning till den inom utredningen

reservationsvis förordade icke-statsunderstödda SPA-pensioneringen.

Departementschefen.

Undervisningsväsendet. De av pensionsutredningen föreslagna

ändringarna i fråga om SPA-pensioneringens omfattning inom undervisningsväsendet

ha icke givit mig anledning till erinran. Vid förslagets definitiva

utformande bör emellertid beaktas att lärare vid fristående arbetshem

böra ha möjlighet att erhålla anslutning till pensioneringen i samma

utsträckning som hittills. Det bör vid utformandet vidare iakttagas att övningslärare

vid fortsättningsskolor avses skola inbegripas i den provisoriska

pensionsreglering, varom jag i det följande kommer att framlägga förslag,

och att de sålunda böra utbrytas ur nu förevarande förslag. Beträffande

sådana övningslärare vid sinnesslöskolor, som ej äro underkastade

statens allmänna avlöningsreglemente, erfordras däremot icke något dylikt

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

utbrytande, enär de icke omfattas av nämnda pensionsreglering och enligt

mitt förmenande tillräcklig anledning icke finnes att bibehålla dessa

lärare vid pensionsrätt enligt det hittills gällande reglementet för SPA.

Enligt vad Gävle stads lönenämnd anfört beträffande de organisatoriska

förhållandena vid borgarskolan i Gävle förekommer att en del lärare med full

tjänstgöring vid nämnda läroanstalt regelmässigt ha tjänstgöringen fördelad

på flera av skolans tre olika avdelningar. Endast två av dessa avdelningar

(handelsgymnasiet och ettåriga handelskursen) omfattas av pensionsutredningens

förslag under det att den tredje avdelningen (mellanskolan)

omfattas av det förslag till provisorisk pensionsreglering, som jag

i det följande framlägger. Enligt min mening bör befattning varom här är

fråga kunna förenas med pensionsrätt oberoende av huru tjänstgöringen är

fördelad. För att detta skall kunna ske synes mig ändamålsenligast att reglementsförslaget

i denna del så utformas att det kan tillämpas å varje lärare

vid borgarskolan som icke omfattas av förslaget till provisorisk pensionsreglering.

Vad angår de i en del remissyttranden förordade utvidgningarna av SPApensioneringen

till vissa ytterligare befattningshavare såsom vaktmästare

och husmödrar m. fl. vid vissa av de av utredningsförslaget omfattade läroanstalterna

anser jag att dessa frågor böra övervägas i samband med den

fortsatta utredningen rörande SPA:s framtida verksamhet.

Vad beträffar remissinstansernas förslag till utvidgning av SPA-pensioneringen

till vissa andra institutioner inom undervisningsväsendet eller detta

närgränsande verksamhetsgrenar är jag nu endast beredd att taga ställning

till frågan om anslutning till SPA-pensioneringen av lärare vid svenska

skolor i utlandet och folkliga musikskolan i Arvika.

Betydelsen för de svenska utlandsförsamlingarna av att lärarna vid där befintliga

svenska skolor erhålla pensionsrätt framhålles av beskickningarna

i London och Paris i deras i det föregående omförmälda skrivelser. Anslutningen

till pensioneringen av dessa lärare har också tillstyrkts av statens

pensionsanstalt och skolöverstyrelsen. Med hänsyn till vad nämnda myndigheter

anfört finner jag övervägande skäl tala för att tillträde till pensioneringen

beredes dessa lärare och föreslår sålunda att detta sker. Vid ett

genomförande av detta förslag bör dock pensioneringen i enlighet med vad

pensionsanstalten förordat begränsas till att avse sådana lärare till vilkas

avlöning statsbidrag utgår.

Vad beträffar folkliga musikskolan i Arvika anser jag det med hänsyn

till den relativt korta tid, varunder undervisning årligen pågår vid skolan,

i likhet med pensionsutredningen i viss mån tveksamt om tillräckliga förutsättningar

för anslutning till SPA äro för handen. På av skolöverstyrelsen

och statens pensionsanstalt anförda skäl finner jag mig emellertid böra

förorda alt lärarna vid skolan erhålla möjlighet alt vinna anslutning till

SPA. Jag förutsätter dock härvid alt pensionsrätten regleras efter viss minimitid,

förslagsvis minst 35 veckor årligen, såsom full tjänstgöring.

Vidkommande övriga av remissinstanserna till upptagande i SPA-pen
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kunql. Maj:ts proposition nr 200.

sioneringen förordade institutioner synas mig frågorna därom böra övervägas

i samband med den fortsatta utredningen om SPA-pensioneringen och

densammas eventuella utbyggnad med en icke-statsunderstödd linje.

Med anledning av statskontorets uttalande att befattningshavare vid statens

lantbruksskola vid Ultuna bort undantagas från pensionering enligt

det föreslagna reglementet vill jag för min del uttala att dessa befattningars

statliga karaktär icke synes mig böra utgöra hinder för deras anslutning tills

vidare till denna pensionering.

Hälso- och sjukvården. Mot anslutning till SPA-pensioneringen

av de befattningshavargrupper som omfattas av pensionsutredningens förslag

ha i remissyttrandena endast gjorts erinringar i fråga om sociala kuratorer

och befattningshavare vid akademiska sjukhuset.

Med hänsyn till bl. a. vad statens pensionsanstalt anfört beträffande de

sociala kuratorerna anser jag att dessa befattningshavare i avvaktan på

ytterligare utredning rörande SPA:s verksamhet tillsvidare icke böra anslutas

till pensioneringen.

Vad angår befattningshavarna vid akademiska sjukhuset anser jag däremot

övervägande skäl tala för att dessa befattningshavare nu anslutas till

SPA i avvaktan på en eventuell sådan reglering av deras anställningsförhållanden,

att de kunna överföras till de allmänna pensionsreglementena.

Jag förordar sålunda i de delar varom här är fråga utredningens förslag.

Utredningens förslag innebär att bl. a. besiktningsveterinärer vid enskilda

kontrollslakterier skulle betagas nuvarande möjlighet att vinna anslutning

till SPA. Med hänsyn till vad statens pensionsanstalt och veterinärstyrelsen

anfört om dessa befattningshavare finner jag mig böra förorda att befattningshavarna

även i fortsättningen anslutas till pensioneringen. Jämväl

förste underläkare, tillika biträdande överläkare, vid till pensionsstyrelsen

anslutna kuranstalter böra bibehållas vid pensionsrätt i pensionsanstalten.

Vad angår de förslag till utvidgning av pensioneringen till vissa av utredningsförslaget

icke omfattade institutioner in. in. som framförts i en del

remissyttranden finner jag med hänsyn till vad därvid anförts övervägande

skäl tala för att i SPA-pensioneringen nu upptaga sjuksköterskor i svenska

utlandsförsamlingar, befattningshavare vid Svenska röda korsets hem för

gomdefekter i den omfattning som förordats av pensionsstyrelsen samt överläkar-,

rektors- och terapeutbefattningar vid Ericastiftelsens läkepedagogiska

institut.

Som av den föregående redogörelsen framgår innebär pensionsutredningens

av mig förordade förslag beträffande bl. a. kustsanatorierna och pensionsstyrelsens

sjukhus att samtliga befattningshavare vid dessa vårdanstalter

utom underläkare skulle kunna vinna anslutning till SPA. De skäl

som föranlett förslaget om en dylik utsträckning av pensioneringen synas

mig föreligga även beträffande jubileumsfondens sanatorier. Dessa sanatorier

finansieras nämligen på sådant sätt att, i den mån vårdavgifter och

andra fondens egna inkomster ej förslå att bestrida utgifterna, underskottet

täckes av statsmedel. De anslag som till följd härav varje år upptagas i

riksstaten uppgå till förhållandevis mycket betydande belopp. Vid nu an
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

givna förhållanden anser jag mig böra förorda att möjlighet beredes jubileumsfonden

att vinna anslutning till pensioneringen i samma omfattning

som den för bl. a. kiustsanatorierna föreslagna. Jag vill i detta sammanhang

även föreslå att motsvarande möjlighet måtte beredas Konung Gustaf

V :s 80-årsfond med avseende å befattningar som inrättats för stadigvarande

behov vid Konung Gustaf V:s forskningsinstitut.

De frågor om ytterligare utvidgningar av SPA-pensioneringen som framförts

i remissyttrandena torde böra upptagas till övervägande i samband

med den fortsatta utredningen om SPA:s verksamhet.

Med anledning av ett i remissyttranden från Stockholms stad uttalat önskemål

att anslutning till SPA bör erhållas för samtliga laboratoriebiträden,

oavsett om de inneha sjuksköterskeutbildning eller ej, anser jag mig böra

här uttala, att vid den av mig förordade omfattningen av SPA-pensioneringen

dylika biträden icke bliva inbegripna i pensioneringen vare sig de

inneha förenämnda utbildning eller ej. De laboratoriebiträden som f. n. åtnjuta

pensionsrätt såsom sjuksköterskor torde följaktligen icke utan vidare

komma att överföras till det nya reglementet.

Socialvården. Med hänsyn till vad statens pensionsanstalt och styrelsen

för svenska landskommunernas förbund anfört beträffande pensionsutredningens

förslag till vissa biträdande föreståndarinnors upptagande

i SPA-pensioneringen förordar jag, att med avgörandet av denna fråga

får anstå i avvaktan på fortsatt utredning om SPA:s verksamhet.

Vad angår frågan om sjukkasseverksamhetens anslutning till SPA-pensioneringen

synes mig denna fråga i sin helhet böra övervägas i samband

med en "eventuell utbyggnad av pensioneringen med en icke-statsunderstodd

gren. Jag anser mig sålunda icke nu böra framlägga förslag om anslutning

till SPA-pensioneringen av verkställande tjänsteman hos sjukkassa.

Vad i övrigt beträffar pensionsutredningens förslag till omfattning av

SPA-pensioneringen inom socialvården har detta icke givit mig anledning

till erinran.

De förslag till ytterligare utvidgningar av pensioneringen inom detta område

som framkommit i vissa remissyttranden synas i allmänhet böra övervägas

i samband med fortsatt utredning av SPA:s verksamhet.

Polisväsendet. Pensionsutredningens förslag i fråga om pensioneringens

omfattning inom polisväsendet har ej givit mig anledning till erinran.

Den i vissa remissyttranden ifrågasatta utvidgningen av pensioneringen

till att avse jämväl andra polisdistrikt än egentliga landsbygdsdistrikt torde

böra övervägas i samband med utbyggnad av pensioneringen med en icke
statsunderstödd

gren. . ...

Jordbruket med binäringar, in. in. Pensionsutredningens förslag,

i vad detsamma avser förordande av pensionering i SPA för vissa befattningshavargrupper

inom det verksamhetsområde som av utredningen

betecknas jordbruket med binäringar, och vad utredningen därom anfört

bär icke givit mig anledning till erinran. Om efter ytterligare utredning den

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

av bl. a. statskontoret förordade utbyggnaden av SPA-pensioneringen med

en icke-statsunderstödd pensioneringsgren framdeles skulle komma till

stånd, bör emellertid ett genomförande av pensionsutredningens förslag i

denna del icke utgöra hinder för att, om tillräckliga skäl därför befinnas

föreligga, till denna gren överföra fjäderfäavelsföreningen och andra vederbörande

producentintressen mera direkt tjänande institutioner såsom t. ex.

utsädesföreningen och konsulentverksamheten inom mejerihanteringen.

Vad härefter angår pensionsutredningens förslag, att befattningshavare

vid svenska smörprovningarna och Weibullsholms växtförädlingsanstalt ej

framdeles skulle få pensionsrätt i SPA, finner jag mig bl. a. på grund av

de skäl, som anförts i remissyttrandena, icke kunna biträda förslaget. .lag

förordar sålunda, att anslutning till SPA-pensioneringen alltjämt må stå

öppen för ifrågavarande institutioners befattningshavare i samma utsträckning

som hittills.

Vad beträffar Södra Sveriges fiskeriförening, föreningen för växtförädlingav

fruktträd, föreningen för växtförädling av skogsträd och hushållningssällskapens

förbund är jag icke beredd att utan ytterligare utredning taga

ställning till frågan om öppnande av möjlighet för dessa institutioner att

vinna anslutning till SPA.

Beträffande frågan om anslutning till SPA av jordbrukarungdomens förbund

och institutet för konserveringsforskning kan jag biträda de uttalanden,

som därvidlag gjorts av lantbruksstyrelsen och lantbruksakademien.

Vad vidare beträffar frågan om de statliga bolagens anslutning till SPA

synes mig denna fråga böra tagas under närmare övervägande i samband

med utredning av SPA-pensioneringens utbyggnad med en icke-statsunderstödd

gren.

Med anledning av vad fiskeristyrelsen anfört rörande överförande framdeles

av fiskeritjänstemännen till folkskolans pensionsreglementen anser jag

mig här slutligen böra erinra att den nuvarande anknytningen till dessa

reglementen av bl. a. vissa befattningshavare hos hushållningssällskapen,

vilken är att betrakta som ett provisorium, kan komma att ersättas med

ett inordnande av befattningshavarna i det nya reglementet för SPA.

Kyr k oväsende t. I vad pensionsutredningens förslag rör kyrkoväsendet

innebar detsamma bl. a. en omläggning av SPA-pensioneringen till

att galla både tjänste- och familjepension. Mot utredningens förslag i denna

del har jag icke funnit anledning till erinran. Vissa av de av förslaget berörda

befattningshavarna kunna emellertid enligt nu gällande bestämmelser

bliva berättigade att uppbära emeritilön. Med hänsyn härtill och då jag

icke anser det böra ifrågakomma att för någon befattningshavargrupp meddela

särskilda bestämmelser om tillämpning av det nya reglementet enbart

med avseende å familjepension, finner jag det ändamålsenligt att, så länge

emeritilöneinstitutet upprätthålles, reglementets bestämmelser om sammanträffande

av tjänstepension eller tjänstelivränta med annan dylik förmån

göras tillämpliga även där tjänstepension eller tjänstelivränta utgår jämsides

med emeritilön.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

111

Vad beträffar pensionsutredningens förslag till pensioneringens omfattning

inom kyrkoväsendet har detsamma icke givit mig anledning till erinran

i vad förslaget avser utvidgning av pensioneringen till vissa icke-prästerliga

befattningshavare och till de hos Svenska kyrkans missionsstyrelse anställda

missionärerna. Beträffande missionärerna torde emellertid i samband med en

eventuell framtida utbyggnad av SPA-pensioneringen med en icke-statsunderstödd

gren böra tagas under övervägande huruvida icke dessa i enlighet

med den av statskontoret uttalade meningen böra överföras till nämnda

pensioneringsgren.

Utredningens förslag till avveckling av de nuvarande pensioneringsmöjligheterna

för predikanten vid Blasieholmskyrkan i Stockholm, domkyrkosysslomän

och brukspräster kan jag också biträda. Vad särskilt angår bruksprästerna

anser jag mig härvid böra erinra, att det beträffande dem förhåller

sig så, att stadigvarande behov av dylik prästman kan antagas bliva tillgodosett

i annan ordning. Det nu sagda synes mig kunna gälla även den i Rydboholm

befintlige fabrikspredikanten.

Vad härefter angår det av pensionsutredningen föreslagna uteslutandet

av predikanten vid S:t Johanneskvrkan i Göteborg från möjlighet att vinna

anslutning till SPA finner jag med hänsyn till vad utredningen och domkapitlet

i Göteborg anfört om nämnda kyrka övervägande skäl tala för att

befattningshavaren även i fortsättningen erhåller sådan möjlighet.

Vad slutligen angår i vissa remissyttranden framförda önskemål eller

yrkanden om utvidgning av SPA-pensioneringen till ytterligare personalgrupper

vid diakonianstalterna och de kyrkliga styrelserna samt till prästerliga

befattningshavare vid Israelsmissionen torde frågor om dylika utvidgningar

böra upptagas till övervägande i samband med den fortsatta utredningen

om SPA:s pensioneringsverksamhet. Därvid torde eventuellt även

böra övervägas huruvida anledning kan finnas att lämna tillträde till statligt

ordnad pensionering för kyrkoherdarna i tyska församlingen i Göteborg

samt tyska och finska församlingarna i Stockholm.

Sjömanshusen. Vad pensionsutredningen anfört och föreslagit beträffande

anslutning till SPA-pensioneringen av sjömanshusens befattningshavare

har ej givit mig anledning till erinran.

De kungl. teatrarna. Pensionsutredningens förslag i vad avser

pensioneringens omfattning beträffande befattningshavare vid de kungl.

teatrarna, vilket icke innebär någon ändring i nu gällande förhållanden, har

ej givit anledning till erinran från min sida. I samband med en eventuell

framtida utbyggnad av SPA-pensioneringen torde det emellertid böra övervägas,

huruvida befattningshavarna i enlighet med den uppfattning, åt vilken

statskontoret givit uttryck, böra överföras till den icke statsunderstödda

pensioneringen.

Vad angår frågan om utvidgning av SPA-pensioneringen till att omfatta

jämväl andra med bidrag av lotterimedel understödda teatrar, än de kungl.

teatrarna, samt på sådant sätt understödd orkesterverksamhet vill jag uttala,

att denna fråga enligt min mening är väl förtjänt att övervägas vid

den fortsatta utredningen om SPA:s framtida pensioneringsverksamhet.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

Vissa andra verksamhetsområden. Vad angår rättsväsendets

verksamhetsgrenar har pensionsutredningen på anförda skäl icke ansett

sig böra framlägga förslag om anslutning av befattningshavare till

SPA-pensioneringen. Ej heller jag anser mig böra nu framlägga något dylikt

förslag. Frågan torde emellertid, bl. a. med hänsyn till att i vissa remissyttranden

hemställts eller uttalats önskemål att möjlighet beredes att

vinna anslutning till SPA för vissa hithörande befattningshavare, böra upptagas

till ytterligare övervägande vid den fortsatta utredningen om SPA:s

framtida pensioneringsverksamhet.

Vad beträffar skytteförbundens överstyrelse, centralförbundet för befälsutbildning

och riksidrottsförbundet anser jag med hänsyn till vad i remissyttrandena

och i det av ledamoten i pensionsutredningen Björn avgivna

särskilda yttrandet anförts övervägande skäl tala för att dessa organisationer

beredas möjlighet att vinna anslutning till SPA för sina befattningshavare.

Jag är emellertid icke i tillfälle att utan ytterligare utredning framlägga

förslag i ämnet. Det här anförda gäller f. ö. även beträffande kulturhistoriska

museet i Lund och centralförbundet för nykterhetsundervisning, vilka

institutioner i det föregående berörts under undervisningsväsendet.

Vissa övergångsförhållanden. I avvaktan på slutförandet

av den förutsatta ytterligare utredningen om pensionsanstaltens verksamhet

torde sådana till SPA nu anslutna befattningshavare, som icke enligt vad

jag i det föregående förordat kunna erhålla anslutning till pensioneringen

enligt det föreslagna nya SPA-reglementet, ävensom, i den mån Kungl. Maj :t

därom förordnar, efterträdare å samma befattningar böra på framställning

av vederbörande huvudmän kunna utan hinder av nämnda förhållande

bliva tillsvidare förenade med pensionsrätt enligt det nya reglementet. Förutsättning

härför bör likväl vara, att framställning i ämnet göres inom kort

tid efter reglementets ikraftträdande, förslagsvis senast den 1 juli 1950.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

113

IV. Pensioneringens utformning, m. m.

1944 års pensionsutredning.

1. Allmänna synpunkter. De enligt reglementet för SPAför närvarande

gällande pensioneringsgrunderna kunna — med bortseende från

de specialbestämmelser som äro tillämpliga å vissa befattningshavare vid

de kungl. teatrarna — sammanfattningsvis angivas ha följande huvudsakliga

innehåll.

Tjänstepensionsunderlaget för befattning, vilket ej får överstiga 6 000

kronor, är för vissa befattningar till beloppet fixerat i reglementet för SPA

och bestämmes för övriga befattningar i förhållande till avlöningen. Familjepensionsunderlaget

är lika med det belopp som med 300 kronor överstiger

20 procent av tjänstepensionsunderlaget. Sådan höjning av pensionsunderlagen,

som icke är föranledd av en utav statsmakterna beslutad lönereglering,

blir gällande för den vid höjningstillfället anställde befattningshavaren

endast under förutsättning, att viss engångsavgift erlägges.

Pensioneringen är förbunden med avgiltsplikt för befattningshavaren och

i allmänhet för vederbörande huvudman. Avgifterna utgå i förhållande till

pensionsunderlagen efter olika procentsatser för olika befattningshavargrupper.

Bestämmelser finnas om avgångsskyldighet. Enligt dessa gäller bland annat

att den som på grund av sjukdom blivit för framtiden oförmögen att sköta

sin tjänst blir avgångsskyldig först sedan han under fem år i följd varit

oförmögen att tjänstgöra under mer än ‘/B av den föreskrivna tjänstgöringstiden.

Pensionsåldern är oberoende av befattningshavarens löneställning

och beträffande vissa befattningar lägre för kvinnlig än för manlig befattningshavare.

Följande pensionsåldrar förekomma, nämligen 65, 63, 60 och

55 år. Anstånd med avgång efter uppnådd pensionsålder kan medgivas befattningshavare

under fem år eller i fråga om vissa befattningar under

två år.

Befattningshavare äger komma i åtnjutande av tjänstepension (genast

börjande tjänstepension) vid avgång, när han uppnått pensionsåldern eller

avgångsskyldighet eljest inträtt, samt i avseende å vissa befattningar, därest

högst fem år återstå till pensionsåldern, vid frivillig avgång på grund av

försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga eller vid avgång efter uppsägning

av sådan anledning.

Storleken av genast börjande tjänstepension vid avgång före pensionsåldern

på grund av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga beräknas

på sådant sätt, att pensionens kapitalvärde är lika med den fond som beräknas

vara samlad för den avgående genom honom tillgodoräknade, i reglementet

bestämda försäkringsavgifter för tjänstepension. Genast börjande

tjänstepension i annat fall är hel eller avkortad. Hel tjänstepension motsvarar

tjänstepensionsunderlaget och i vissa fall medeltalet av tjänstepensionsunderlagen

under de sista fem eller tio aren. bör hd tjänstepension foidias

ett visst, i reglementets särskilda bestämmelser för befattningen föreskrivet

minsta antal tjänstår. Vid avgång på grund av olycksfall i tjänsten in. in. får

8 Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 1 samt. Nr 200.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

den till pensionsåldern återstående tiden medräknas i den intjänade tjänstetiden.

Tjänstår tillgodoräknas i allmänhet för tid under vilken med pensionsrätt

förenad anställning innehafts. Den som innehar befattning, då denna

anslutes till SPA, kan under vissa förutsättningar därjämte mot särskild

avgift (engångsavgift) erhålla rätt till s. k. retroaktiv tjänstårsberäkning.

Avkortad tjänstepension bestämmes genom försäkringsteknisk beräkning,

om antalet tjänstår vid pensionsåldern eller det till nämnda ålder uppnåeliga

antalet tjänstår ej uppgår till tio. För vissa befattningar tillämpas sådan

beräkning alltid, när nämnda antal understiger det för hel tjänstepension

föreskrivna antalet. Avkortad tjänstepension i annat fall motsvarar lika stor

del av hel tjänstepension som antalet fulla tjänstår utgör av det för hel

tjänstepension föreskrivna antalet tjänstår. Antalet för hel tjänstepension

föreskrivna tjänstår är för befattningshavare med 55 års pensionsålder 25

år och för övriga befattningshavare 30 år. För vissa befattningshavare med

60 eller 65 års pensionsålder fordras dock 33 tjänstår.

Befattningshavare, som avgått utan att vara berättigad till genast börjande

tjänstepension, äger erhålla uppskjuten tjänstepension, när han uppnår pensionsåldern

eller dessförinnan blir varaktigt oförmögen till arbete. Rätten till

uppskjuten tjänstepension förloras, om den avgångne, när pensionen skulle

börja utgå, innehar annan med tjänstepensionsrätt förenad befattning eller

åtnjuter genast börjande tjänstepension, vid vilkens beräkning tillgodoräknats

den tjänstgöring, varpå rätten till uppskjuten pension skulle grunda sig.

Storleken av uppskjuten, vid pensionsåldern börjande tjänstepension beräknas

försäkringstekniskt på samma sätt som genast börjande tjänstepension

vid avgång före pensionsåldern på grund av försvagad hälsa eller

minskad arbetsförmåga, varvid emellertid, där avgången ej föranletts av

befattningens indragning, i allmänhet ej får tillgodoräknas högre försäkringsavgift

än den tjänstepensionsavgift som enligt reglementet ålegat befattningshavaren.

Sådan uppskjuten tjänstepension, som börjar utgå före

pensionsåldern, motsvarar 3/4 av den pension som skulle ha utgått efter

pensionsålderns inträde.

Familjepensionsrätt efter befattningshavare tillkommer änka och egna

arvsberättigade barn. Äktenskap grundlägger icke pensionsrätt, om det ingås

efter det mannen fyllt 65 år, eller, i vissa fall, under det han lider av sjukdom,

som inom 6 månader eller äktenskapets ingående medför hans död.

Familjepension till barn utgår tills det uppnår 21 års ålder eller dessförinnan

träder i äktenskap. Familjepensionsberättigat barn, som vid nämnda

ålder befinnes varaktigt oförmöget till arbete, bibehåller sin rätt till pension,

så länge arbetsoförmågan fortfar.

Om den avlidne vid frånfället kvarstod i tjänst eller åtnjöt tjänstepension

efter inträdd avgångsskyldighet och om han vid pensionsålderns uppnående

räknade eller vid kvarstående i tjänst till pensionsåldern skulle kunnat

räkna minst det antal tjänstår som fordras för hel tjänstepension, bestämmes

familjepensionens belopp efter familjepensionsunderlaget för den

senast innehavda befattningen. I annat fall bestämmes familjepensionens

belopp efter ett försäkringstekniskt beräknat familjepensionsunderlag. Familjepensionen

utgår med belopp, som motsvarar följande procenttal av

familj epensionsunderlaget, nämligen för ett barn 50 procent, för änka eller

två barn 100 procent, för änka jämte ett barn eller för tre barn 140 procent

samt, om barnen äro flera än ett respektive tre, därutöver 10 procent av

familjepensionsunderlaget för varje ytterligare barn.

Beträffande frågan om de allmänna grunderna för den f r a in t i d a

SP A -pension er ingen har W''i 4 ars pensionsutredning uttalat att

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

det vid genomförande av den föreslagna gränsdragningen syntes naturligt,

att pensioneringsgrunderna för de befattningar, som kunde anslutas till

SPA, så nära som möjligt anpassades efter de för de statliga befattningshavarna

gällande pensioneringsgrunderna, för så vitt icke på grund av särskilda

förhållanden en avvikelse därifrån kunde anses motiverad. Detta innebure

icke, att utredningen ansåge de pensioneringsgrunder, som nu gällde

för statens tjänstemän, vara i alla avseenden tillfredsställande. Inom

utredningen hade också diskuterats, huruvida icke i vissa hänseenden andra

grunder än de för statstjänstemännen gällande borde förordas för pensionering

av de befattningshavare som skulle vara anslutna till SPA, men utredningen

hade stannat för att modifikationer i dessa hänseenden lämpligen

icke borde företagas annat än i samband med ändringar av de för statstjänstemännen

gällande pensionsbestämmelserna.

2. Ordningen för icke-statliga befattningshavares anslutning till SPA. Enligt

gällande reglemente för SPA föreligger beträffande vissa befattningar

skyldighet för befattningshavaren att tillhöra SPA. Så är förhållandet

dels i allmänhet i fråga om sådana befattningar, för vilka minimiårsavlöning

finnes fastställd i författning, dels ock i fråga om de befattningar

för vilka dylik skyldighet särskilt stadgas i reglementet. Beträffande

övriga befattningar är reglementets tillämplighet beroende på frivillig anslutning,

d. v. s. på huvudmannens framställning om pensionsrätt för befattningshavaren

och pensionsanstaltens bifall därtill. Såsom villkor för

bifall gäller, bortsett allenast från befattningar vid polisväsendet, a) att

huvudmannen verkställt reglering av befattningen i avseende å behörighetsvillkor,

den ordning i vilken befattningshavaren tillsättes och entledigas,

tjänstgöringens art och omfattning samt minimiavlöning, b) att regleringen

godkänts av Kungl. Maj :t eller den myndighet, Kungl. Maj :t förordnar, c)

att godkänd reglering genomförts beträffande alla de befattningar hos huvudmannen

som kunna förenas med pensionsrätt enligt reglementet och enligt

Kungl. Maj:ts eller vederbörande myndighets beprövande lämpligen böra

regleras, samt d) att samtliga sålunda reglerade befattningar av huvudmannen

anmälas för erhållande av pensionsrätt. Befogenheten att godkänna

reglering har, med undantag dock i fråga om befattningar vid lantbruksakademien

samt diakonistyrelsen jämte vissa andra kyrkliga institutioner,

genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t överlämnats till central myndighet eller

beträffande vissa befattningar till vederbörande länsstyrelse. I det betänkande,

som ligger till grund för SPA:s nu gällande reglemente, anfördes

som motiv för kravet på reglering, att det ansetts, att de förhållanden som avse

befattningshavarnas behörighet, tjänstgöringsskyldighet, avlöning och

rättsliga ställning borde vara på lämpligt sätt ordnade, innan pensionsrätt

beviljades. Därigenom all regleringen gjordes så fullständig, borde garantier

vinnas för att befattningarna erhöllo den fasthet och stadga som erfordrades

för deras förenande med pensionsrätt.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Pensionsutredningen föreslår att befattningarna i fortsättningen

alltjämt böra uppdelas i sådana med obligatorisk anslutning till SPA och

sådana beträffande vilka anslutningen skall vara frivillig samt att befattningarna

därvid tillföras tre olika med A, B och C betecknade grupper. Dessa

grupper skola enligt förslaget omfatta: grupp A befattningar i allmänhet

med obligatorisk anslutning, grupp B befattningar i allmänhet med frivillig

anslutning och grupp C med rätt till förordnandepension förenade

befattningar, för vilka obligatorisk anslutning förutsättes.

Beträffande ordningen för frivillig anslutning av befattning till pensioneringen

anför utredningen i huvudsak följande.

Förfarandet vid frivillig anslutning av befattning till SPA bör bestå i en

registrering av befattningen hos SPA efter framställning av vederbörande

huvudman och genom beslut av pensionsanstalten. Såsom villkor för registreringen

bör bland annat i allmänhet uppställas, att huvudmannen reglerat

befattningen i avseende å anställnings- och avlöningsförhållanden in. m.

och att registreringen tillstyrkts av den statliga myndighet som har att öva

tillsyn över den verksamhet vid vilken befattningen är inrättad eller som

eljest står verksamheten närmast. Vid en sådan ordning kommer pensionsanstalten

— såsom den myndighet som har att pröva frågor om tjänstårsberäkning

och, där fråga är om frivilligt anslutna befattningar, fortfarande

i allmänhet bör ha att bestämma tjänstepensionsunderlagen — att kunna

övervaka, att vid regleringen föreskrifter meddelas i de hänseenden som ur

pensioneringssynpunkt äro av särskild betydelse och att regleringsföreskrifferna

erhålla en lämplig utformning. Genom fordran på vederbörande myndighets

tillstyrkande av registreringen kommer att vinnas att nödig prövning

företages i fråga om lämpligheten av behörighetsvillkor och tjänstgöringsföreskrifter

m. in. samt i fråga om behovet för huvudmannens verksamhet

av befattningen ävensom i övrigt rörande sådana i regleringen avsedda

förhållanden, som undandra sig pensionsanstaltens omedelbara bedömande.

Prövning av frågan huruvida befattning kan anses behövlig för

verksamheten synes särskilt kunna vara påkallad beträffande sådana till

registrering anmälda befattningar, för vilka i regleringsbestämmelserna särskild

utbildning föreskrivits såsom behörighetsvillkor. I fråga om dylik befattning

torde böra undersökas, huruvida bland befattningshavarens tjänsteåligganden

i större utsträckning än som vid en rationell organisation av

verksamheten kan anses betingat ingå arbetsuppgifter, för vilkas fullgörande

den föreskrivna utbildningen icke är att anse såsom nödvändig. Där så

befinnes vara händelsen, torde registreringen böra av vederbörande myndighet

avstyrkas eller tillstyrkas allenast för de andra befattningar, varom

kan vara fråga. För huvudmännens del skulle den sålunda föreslagna ordningen

komma att innebära en förenkling av förfarandet för erhållande av

frivillig anslutning till SPA, i det att härför endast skulle erfordras en

framställning till SPA, under det att för närvarande dessutom fordras en

framställning till vederbörande myndighet om godkännande av befattningens

reglering.

Inom pensionsutredningen har jämsides med övervägandet av det här

framlagda förslaget diskuterats ett system, enligt vilket pensionsrätten för

varje särskild befattningshavare skulle vara beroende av att denne personligen

av huvudmannen anmälts hos SPA såsom innehavare av sådan

befattning, vilken avses i vissa på ansökan av huvudmannen hos SPA inregistrerade

bestämmelser. Syftet med ett anordnande av pensionsrätten

enligt ett sådant personligt system skulle främst vara, att därigenom kun
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

de skapas en grund för utövande av kontroll till förhindrande av att SPA

nödgas bevilja pension med hänsyn till tjänstgöring i befattning, som icke

varit förenad med pensionsrätt, eller för anställningstid, för vilken anstalten

eljest icke uppburit någon avgift. Systemet skulle emellertid vara förenat

med vissa olägenheter och innebära ett i och för sig ej motiverat särställande

av dessa befattningshavare i förhållande till övriga till SPA anslutna

befattningshavare. Vid sådant förhållande och då berörda syfte i

den mån så finnes påkallat torde kunna tillgodoses genom införande av

skyldighet för huvudmännen att till SPA i samband med avgiftsleverans eller

eljest avlämna fortlöpande uppgifter beträffande anställda befattningshavare

och deras tjänstgöringsförhållanden har utredningen avstått från

tanken på att förorda ett dylikt system.

Såsom villkor för beviljande av pensionsrätt i SPA har i det nu gällande

reglementet för SPA föreskrivits, att huvudmannen skall ha genomfört reglering

av och ansökt om pensionsrätt för samtliga befattningar, som enligt

reglementet kunna förenas med sådan rätt. Såsom motiv för detta villkor

har angivits, att så många befattningshavare som möjligt på så sätt skulle

kunna erhålla pensionsrätt samt att ett uppskov med ingivande av ansökning

om pensionsrätt för en eller annan befattning skulle medföra förlust

av pensionsavgifter för SPA. Enligt vad pensionsutredningen inhämtat, har

det emellertid visat sig, att villkoret, som i viss mån har med det ovan diskuterade

kontrollsystemet att göra, svårligen kan upprätthållas och att det

därför saknar praktisk betydelse. Utredningen anser vid sådana förhållanden,

att detta villkor ej längre bör uppställas för rätt till pension genom SPA.

3. Avgångsskyldighet. Pensionsåldrar. Beträffande gällande b e s t ä inni

e 1 s e r om befattningshavares skyldighet att avgå från tjänsten må

nämnas följande.

Atregl. skiljer mellan ordinarie tjänstemän, för vilka avgångsskyldighet

stadgas, och icke-ordinarie tjänstemän, för vilka anges den tidpunkt efter

vilken de icke må bibehållas i tjänsten. Någon dylik åtskillnad göres däremot

icke i reglementet för SPA.

Enligt båda reglementena inträder avgångsskyldighet för befattningshavaren,

då viss levnadsålder (pensionsåldern) uppnås, och dessförinnan i vissa

fall vid inträffad otjänstbarhet.

I reglementet för SPA återfinnas föreskrifterna om pensionsåldrar i de

för de olika befattningshavargrupperna meddelade särskilda bestämmelserna.

Bortsett allenast från övningslärare vid högre kommunala skolor och

viss teaterpersonal inträder pensionsåldern den dag, då den i reglementet

stadgade levnadsåldern uppnås. För nämnda lärare och teaterpersonalen

inträder pensionsåldern vid utgången av det kalenderhalvår respektive spelår

varunder den i reglementet fastställda levnadsåldern uppnås. Pensionsåldern

är beträffande vissa befattningar lägre för kvinnliga än för manliga

befattningshavare. Något samband mellan en befattningshavares pensionsålder

och storleken av det för honom gällande pensionsunderlaget tinnes ej.

De mera allmänt förekommande pensionsåldrarna äro levnadsåldrarna 55,

60, 63 och 65 år. För viss teaterpersonal gälla dock levnadsåldrarna 41, 45,

50 och 53 år såsom pensionsåldrar. I Atregl. äro bestämmelser om pensionsåldrar

meddelade i samband med föreskrifterna om avgångsskyldighet. Pensionsåldern

inträder i regel vid utgången av den kalendermånad under vilken

i reglementet stadgad levnadsålder uppnås. För beställningshavare vid

försvaret och, enligt Atregl :s särskilda bestämmelser, för vissa andra befattningshavare

inträder pensionsåldern dock halvårsvis. Pensionsåldern är

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

lika för manlig och kvinnlig befattningshavare. Vad angår sådana befattningar

med lönegradsbeteckningen Ca eller Ce, vilka närmast komma i fråga

vid jämförelser med de till SPA anslutna befattningarna, är pensionsåldern

60 år i de 16 lägsta lönegraderna och 65 år i övriga lönegrader. För vissa

ordinarie befattningar gälla dock de särskilda pensionsåldrar som bestämts

av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut. Särskild pensionsålder kan

också av Kungl. Maj:t fastställas för icke-ordinarie befattning. De levnadsåldrar

vilka för närvarande förekomma såsom särskilda pensionsåldrar äro

55, 57, 60 och 63 år.

Liksom i reglementet för SPA finnas även i Atregl. bestämmelser, som

möjliggöra för tjänsteduglig befattningshavare att erhålla anstånd med

avgång efter uppnådd pensionsålder. Enligt reglementet för SPA kan huvudmannen

efter tillstyrkan eller tillstånd av i reglementet angiven statlig

myndighet bevilja anstånd för högst fem eller, såvitt angår vissa läkare,

högst två år efter pensionsåldern. I Atregl. är möjligheten att erhålla anstånd

begränsad till tre år.

Pensionsutredningen föreslår att i fortsättningen Atregl:s förut

omförmälda allmänna bestämmelser om pensionsåldrar och avgångsskyldighet

göras i princip tillämpliga även å de befattningshavare, som skola

vara anslutna till SPA.

Beträffande vissa i samband med förutsättningarna för avgångsskyldighet

stående spörsmål anför pensionsutredningen följande.

Det stora flertalet av de under reglementet för SPA lydande befattningshavarna

äro med avseende å anställningsformen närmast jämförliga med

extra ordinarie statstjänstemän. Reglementets bestämmelser om avgångsskyldighet

äro emellertid gemensamma för samtliga befattningshavare. Detta

har dock, enligt vad pensionsutredningen inhämtat, icke vållat någon olägenhet.

Vid nu angivna förhållande anser utredningen, att någon ändring i

reglementets bestämmelser i detta hänseende ej bör vidtagas, ehuru därmed

någon avvikelse sker från Atregl.

Enligt reglementet för SPA äro för några befattningar pensionsåldrarna

andra än som gälla för liknande befattningar, å vilka Atregl. eller liknande

tjänstepensionsbestämmelser äro tillämpliga. Pensionsutredningen förordar

i enlighet med sin principiella inställning även här en närmare anpassning

efter vad som gäller för sistnämnda befattningar. 1947 års riksdag har

emellertid i skrivelse till Kungl. Maj :t (nr 329, s. 58 o. f.) anhållit om utredning

rörande ett av 1946 års riksdagsrevisorer behandlat spörsmål angående

utnyttjande av äldre arbetskraft inom statsförvaltningen. Då detta spörsmål

även omfattar fråga om höjning av pensionsåldrarna för vissa personalgrupper,

vilken fråga numera är föremål för särskild utredning, anser pensionsutredningen,

att där en anpassning av pensionsåldern efter Atregl:s bestämmelser

skulle medföra, att pensionsåldern skulle sänkas, denna tills vidare

i allmänhet bör lämnas oförändrad. Eljest synes avvikelse från den enligt

Atregl. för jämförlig befattning fastställda pensionsåldern endast böra ske,

där särskilda skäl härför föreligga. Att i överensstämmelse med Atregl:s huvudregel

pensionsålderns inträde i allmänhet bestämmes till utgången av

den månad under vilken föreskriven ålder uppnås, torde icke behöva närmare

motiveras.

Vad angår möjligheten att erhålla anstånd med avgång efter uppnådd

pensionsålder, torde denna i anslutning till vad som gäller enligt Atregl.

böra begränsas till att avse sammanlagt högst tre år. Beträffande vissa av

de under reglementet för SPA inordnade befattningshavarna ankommer be
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

viljandet av avsked på statlig myndighet. För sådan befattning bör enligt

pensionsutredningens mening fråga om anstånds beviljande ankomma på

samma myndighet. I fråga om övriga befattningar torde det böra ankomma

å vederbörande huvudman att taga ställning till fråga om anstånd med avskedet.

I allmänhet bör det dock därvid fordras, att anståndet tillstyrkts av

den statliga myndighet som har att öva tillsyn över den verksamhet vid vilken

befattningen är inrättad eller som eljest står verksamheten närmast.

I fråga om avgångsskyldighet till följd av otjänstbarhet skiljer Atregl.

mellan avgångsskyldighet, som betingas av förhandenvaron av någon av de

i reglementet därför angivna förutsättningarna, och avgångsskyldighet, som

för särskilda fall föreskrives av Kungl. Maj :t. Avgångsskyldighet av sistnämnda

slag är ej förutsatt i reglementet för SPA. För först angivna avgångsskyldighet

kunna betingelserna i stort sett anses vara desamma enligt

båda reglementena. En olikhet föreligger dock i fråga om tidpunkten för avgångsslcyldighetens

inträdande. I reglementet för SPA föreskrives nämligen

i fråga om andra befattningshavare än viss teaterpersonal, att i andra fall av

otjänstbarhet än sådan, som uppkommit till följd av olycksfall i tjänsten

eller vad därmed kan likställas, avgångsskyldigheten inträder först sedan

befattningshavaren varit oförmögen till tjänstgöring under minst 4 år av en

5-årsperiod. Någon motsvarande bestämmelse finnes icke i Atregl. Även i

detta hänseende bör, synes det utredningen, reglementet för SPA i huvudsak

anpassas efter motsvarande bestämmelser i Atregl.

4. Tjänstepensionsunderlag och familjepensionsunderlag. Enligt gällande

reglemente för SPA tillämpas i fråga om en befattnings tjänsteoch

familjepensionsunderlag i huvudsak följande.

Befattnings tjänstepensionsunderlag motsvarar enligt huvudregeln "/■■ av

den för befattningen i författning eller av huvudmannen fastställda minimislutavlöningen.

Tjänstepensionsunderlaget får ej överstiga 6 000 kronor.

Av olika anledningar ha dock i reglementet stadgats åtskilliga undantag

från dessa regler. Sålunda utgör tjänstepensionsunderlaget för vissji befattningar

med författningsenlig minimiavlöning 60 procent av slutavlöningen.

För vissa andra befattningar är tjänstepensionsunderlagets belopp fastställt

i reglementet. Däribland förekomma såväl sådana befattningar, för vilka minimiavlöning

finnes fastställd i författning, som sådana befattningar, beträffande

vilka huvudmannen vid avlöningens bestämmande icke är bunden av

några författningsföreskrifter. I fråga om viss teaterpersonal gäller, att

tjänstepensionsunderlaget kan uppgå till 8 000 kronor. Detta belopp är i reglementet

fastställt såsom tjänstepensionsunderlag för teaterchef.

Beträffande befattningar, för vilka varken miniiniårsavlöning finnes fastställd

i författning eller tjänstepensionsunderlagets belopp är angivet i reglementet,

ankommer det på SPA att bestämma tjänstepensionsunderlaget.

Om underlaget med beräkning enligt förenämnda huvudregel skulle bli sa

högt att det prövas icke stå i skäligt förhållande till pensionsunderlaget för

jämförlig befattning i statens tjänst eller annan med statlig pensionsrätt

förenad befattning, skall underlaget minskas i den omfattning vilken finnes

erforderlig med hänsyn till pensionsunderlaget för den jämförliga befattningen.

Såsom bestämmelsen nu tillämpas av SPA, kan den i stort sett

sägas innebära, att en befattnings tjänstepensionsunderlag jämte därå vid

vissl indexläge belöpande tilläggsförmåner icke tillätes överstiga tjänstepensionsförmånerna

vid samma indexläge för en å tjänstgöringsorten för

befattningen stationerad statstjänsteman, vars slutavlöning närmast överensstämmer

med den för befatiningen gällande slutavlöningen. Med hänsyn

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

till att statstjänstemannens avlöning är en nettolön och alltså är minskad

med ett belopp motsvarande pensionsavgift, under det att reglementet för

SPA stadgar avgiftsplikt för befattningshavarna, göres dock härvid visst avdrag

för pensionsavgiften. Tjänstepensionsförmånerna enligt Atregl. antagas

såväl före som efter 67 års ålder utgå efter ett tjänstepensionsunderlag motsvarande

det med utjämningstillägget minskade begynnelseunderlaget.

Vad nu sagts gäller dock icke i fråga om teaterpersonalen. För denna

personal utgör tjänstepensionsunderlaget för varje spelår 50 procent av årsavlöningens

grundbelopp. Därvid förstås med grundbelopp avlöningen under

spelåret minskad med så stor del, som skulle utgjort rörligt tillägg och kristillägg,

därest avlöningen utgått enligt 1939 års civila avlöningsreglemente.

Beträffande de befattningar för vilka tjänstepensionsunderlagets belopp

angivits i reglementet för SPA gäller i allmänhet, att underlaget fastställts

med hänsyn till befattningarnas löneställning vid tiden för fastställandet

samt på sådant sätt att relationen mellan tjänstepension och avlöning kommit

att bli ungefär densamma som den då för statstjänstemän i motsvarande

löneläge gällande.

Familjepensionsunderlaget motsvarar ett belopp, som med 300 kronor

överstiger 20 procent av tjänstepensionsunderlaget.

Vad härefter angår tjänste- och familjepensionsunderlagen för statstj

änstemännen må nämnas följande.

Tjänstepensionsunderlagen (begynnelseunderlagen) och familjepensionsunderlagen,

vilka överensstämma med de av 1946 års pensionssakkunniga

beräknade, äro i Atregl. resp. Afregl. till beloppen angivna för varje i vederbörande

löneplan såsom slutlöneklass förekommande löneklass. De i

Atregl. angivna tjänstepensionsunderlagen (begynnelseunderlagen) tillämpas

för tid intill 67 års ålder, då folkpension i allmänhet börjar utgå. För

tiden därefter tillämpas såsom tjänstepensionsunderlag de belopp (slutunderlag)

som erhållas genom att minska begynnelseunderlagen med 792

kronor.

Enligt de grunder som tillämpats vid beräkning av de i Atregl. fastställda

tjänstepensionsunderlagen (begynnelseunderlagen) motsvara underlagen de

till två tredjedelar av 2-ortslönerna i vederbörande löneklasser (slutlöneklasser)

beräknade »grundläggande» underlagen, reducerade med belopp,

som beräknats motsvara en från 67 års ålder utgående folkpension å 200

kronor, och ökade med belopp (utjämningstillägg), som beräknats motsvara

en dylik pension å 792 kronor. Vad angår löneklass, som avser löneplan

2, har härvid förfarits som om lönen vore en till löneplan 1 börande

5-ortslön. Vidare har för löneklasserna 20 och högre i löneplan 2 bestämts

ett enhetligt tjänstepensionsunderlag, som sålunda fått betydelsen av maximiunderlag.

Reduktionsbeloppen och utjämningstilläggen ha för varje pensionsålder

beräknats på så sätt, att deras kapitalvärden jämte visst rörligt tillägg

därå vid en genomsnittlig inträdesålder samt med tillämpning av vissa

antaganden i fråga om räntefot, dödlighet och invaliditet motsvara kapitalvärdena

vid samma ålder av förenämnda från 67 års ålder utgående årliga

folkpensionsbelopp. Därefter har för varje löneklass beräknats medeltalet

av reduktionsbeloppen och utjämningstilläggen med hänsyn till hela det antal

befattningshavare för vilka löneklassen är slutlöneklass och fördelningen

av detta antal på de för befattningshavarna gällande pensionsåldrarna. Sedan

de grundläggande underlagen minskats, respektive ökats med de sålunda

beräknade genomsnittliga reduktionsbeloppen och utjämningstilläg
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Ma[:ts proposition nr 200.

gen, torde de resulterande beloppen ha underkastats viss utjämning, varigenom

den slutgiltiga underlagsskalan för pensionsåldrar högre än 50 år

framkommit. För 50 års pensionsålder har med hänsyn till de för denna

pensionsålder beräknade lägre utjämningstilläggen fastställts eu särskild

underlagsskala med något lägre pensionsunderlag.

De för de inom statsförvaltningen i allmänhet förekommande olika pensionsåldrarna,

nämligen 50, o5, 00, 63 och 65 ar beiäknade reduktionsbeloppen

och utjämningstilläggen äro respektive 218, 298, 403, 486 och 550

kronor.

De i Af regi. fastställda, till löneplan 1 hänförliga familj epensionsunderlagen

ha i princip bestämts så, alt de stå i samma relation till 2-ortslönerna

som familjepensionsunderlagen enligt 1941 års allmänna familjepensionsreglemente

till motsvarande nettogrundlöner på C-ort enligt 1939 års civila

avlöningsreglemente. För de lägsta löneklasserna t. o. in. 7 lönelclassen gäller

dock ett gemensamt familjepensionsunderlag, som sålunda erhållit betydelse

av ett mininiiunderlag. De till löneplan 2 hörande familj epensionsunderlagen

ha bestämts på i huvudsak samma sätt som de till löneplanen

hörande tjänstepensionsunderlagen. Någon reduktion av familj epensionsunderlagen

med hänsyn till folkpensioneringen har ej vidtagits. Ej heller

i övrigt har någon samordning med folkpensioneringen genomförts.

Pensionsutredningen uttalar, att vid en anpassning av pensioneringsgrunderna

för befattningshavare med pensionsrätt enligt reglementet för SPA

till de för statstjänstemän enligt Atregl. och Af regi. gällande pensioneringsgrunderna

bör som riktlinje bl. a. gälla den principen, att likställighet med

statstjänstemännen i lönehänseende bör motsvaras av likställighet i pensionshänseende.

Viss löneställning för befattningshavare med pensionsrätt

enligt reglementet för SPA hör sålunda i princip berättiga till samma tjänste-

och familjepensionsunderlag som för statstjänsteman i motsvarande löneställning.

Avsteg härifrån hör dock göras, om och i den mån så erfordras

för att pensionsunderlagen för en befattningshavare, ansluten till SPA,

icke skola överstiga underlagen för en statstjänsteman med motsvarande

eller jämförliga arbetsuppgifter.

Pensionsut redningens förslag innebär, att de enligt Atregl.

för löneplanerna 1 och 2 gällande pensionsunderlagsskalorna införas i reglementet

för SPA samt att pensionsunderlagen därvid inordnas i ett system

med pensionsklasser, avsedda att motsvara löneklasserna i nämnda löneplaner.

Pensionsutredningen föreslår dock vissa modifikationer av underlagsskalorna

vid dessas införande i SPA-pensioneringen och anför härom följande.

De till löneplan 2 hörande underlagsskalorna anser utredningen böra tilllämpas

endast i fråga om befattningar, som skola vara förenade med rätt

till förordnandepension. 1 betraktande av att de för de fem högsta löneklasserna

i Atregl. och Afregl. för denna löneplan fastställda enhetliga pensionsunderlagen

endast gälla befattningshavare i sådan ställning, som icke

kan antagas komma att erhålla motsvarighet inom tillämplighetsområdet

för reglementet för SPA, vill utredningen föreslå, alt dessa pensionsunderlag

ej medtagas.

Även i fråga om underlagsskalorna för löneplan 1 ha vissa smärre modi
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kuncjl. Maj ds proposition nr 200.

fikationer befunnits påkallade. Enligt lönebestämmelser, soin tillämpas å

befattningar för vilka nämnda skalor äro avsedda, äro de nu utgående slullönerna

för vissa befattningar lägre än lönerna enligt Iöneklass 4 i nämnda

löneplan. I vissa fall är skillnaden så stor, att fastställande av ett tjänstepensionsunderlag

motsvarande det enligt Atregl. för sagda Iöneklass gällande

skulle innebära, att relationen mellan pension och avlöning bleve

alltför gynnsam i jämförelse med vad som eljest gäller i fråga om statlig

tjänstepensionering. Ett uppställande av krav på slutlöner minst motsvarande

Iöneklass 4 såsom villkor för pensionsrätt i SPA skulle återigen medföra

en ur andra synpunkter icke motiverad inskränkning av pensioneringen.

Vid nu angivna förhållanden anser sig pensionsutredningen böra föreslå,

att underlagsskalan för tjänstepension i reglementet för SPA utbygges

med underlag, beräknade efter lönerna för de tre lägsta löneklasserna T löneplan

1. Ett införande av ytterligare än lägre tjänstepensionsunderlag har

däremot ansetts icke böra ifrågakomma bland annat för att undvika alltför

små slutunderlag. Det för första löneklassen beräknade tjänstepensionsunderlaget

skulle sålunda komma att bliva minimiunderlag.

I Af regi. är ett enhetligt familjepensionsunderlag fastställt för löneklasserna

med nr 4—7 i löneplan 1. Därest detta familjepensionsunderlag för

SPA:s del fastställdes för de lägsta pensionsklasserna, skulle en i sådan

pensionsklass sjukpensionerad befattningshavare kunna komma att efter

fyllda 67 år uppbära lägre pension än änkan efter en samtidigt med sjukpensioneringen

avliden jämnårig befattningshavare i samma pensionsklass

och med samma tjänstetid. En dylik ordning har för pensionsutredningen

framstått såsom otillfredsställande. På grund härav anser sig utredningen

böra föreslå, att familjepensionsunderlagen för de sex lägsta pensionsklasserna

bestämmas så, att relationen till motsvarande lönebelopp blir densamma

som i 7 :e pensionsklassen.

Pensionsutredningen behandlar i delta sammanhang även frågan om ordningen

för de särskilda befattningarnas hänförande till pensionsklass i det

föreslagna pensionsklassystemet och anför därom följande.

Såsom förut nämnts äro i reglementet för SPA tjänstepensionsunderlagen

till beloppen fastställda för åtskilliga befattningar. Enligt det av pensionsutredningen

förordade systemet med pensionsklasser skulle denna ordning

komma att ersättas med att pensionsklassen för befattningen blir fastställd.

Utredningen anser, att detta bör ske i fråga om befattning, som skall vara

förenad med rätt till förordnandepension, och annan befattning, därest en

högre pensionsklass än den mot 34 :e löneklassen svarande anses böra ifrågakomma.

I övrigt anser utredningen, att pensionsklassen i allmänhet bör

angivas i reglementet i fråga om befattningar, för vilka avlöningsbestämmelser

finnas meddelade i författning eller för vilka eljest enhetliga bestämmelser

om avlöningens storlek tillämpas. Där pensionsklass icke''lämpligen

låter sig jdu sådant sätt fastställas, bör det enligt utredningens mening

tillkomma SPA att bestämma den pensionsklass till vilken befattning

skall vara hänförd. Detta skulle sålunda i stort sett behöva tillämpas

i fråga om sådana grupper av befattningar, för vilka avlöningsförmånerna

av olika anledningar icke utga efter enhetliga normer. Men även i fråga

om befattningar eller grupper av befattningar hos huvudmän, beträffande

vilka pensionsrätten icke är begränsad till att avse allenast vissa särskilda

slag av befattningar, synes det, för att i pensionsreglementet icke skall i

alltför stor omfattning behöva uppräknas de särskilda slagen av förekommande

befattningar, vara lämpligt att åt pensionsanstalten överlämnas att

bestämma pensionsklassen.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Enligt Atregl. är tjiinstepensionsunderlaget för tjänst beroende av slutlöneklassen

för tjänstens lönegrad. Åsättandet av lönegradsbeteckning och

lönegradsnummer innebär sålunda indirekt även fastställande av tjänstcpensionsunderlaget.

Enligt statens allmänna avlöningsreglemente gällei att

ordinarie tjänst och sådan extra ordinarie tjänst, som skall tillhöra någon

av lönegraderna Ce 25—37 eller Cs 1—24, åsättes lönegradsbeteckning och

lönegradsnummer av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut. Annan

extra ordinarie tjänst åsättes lönegradsbeteckning och lönegradsnummer av

vederbörande myndighet i enlighet med av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.

Med hänsyn till vad sålunda är förhållandet i fråga om tjänstepensionsunderlag

för de statliga tjänsterna kan det ifragasättas, huruvida icke den

pensionsanstalten för närvarande tillkommande befogenheten att bestämma

tjänstepensionsunderlag borde begränsas till att avse högst 27 :e pensionsklassen.

Pensionsutredningen har emellertid stannat för att som här

ovan angivits vilja föreslå, att pensionsanstalten vid bestämmande av pensionsklass

får gå upp till 34:e pensionsklassen. Detta skulle med hänsyn till

storleken av begynnelseunderlaget för denna pensionsklass, å ena sidan, och

det med utjämningstillägg ökade grundbeloppet av det enligt kungörelse

den 30 juni 1947 "tekniskt omräknade nu gällande maximala tjänstepensionsunderlaget

(8 000 kronor), å andra sidan, kunna anses innebära, att

vad i förevarande hänseende för närvarande gäller bibehålies.

Frågan om befattnings hänförande till pensionsklass ställer sig väsentligt

olika allteftersom för befattningen tillämpas det statliga lönesystemet

eller ej. För sina överväganden liärutinnan lämnar pensionsutredningen följande

redogörelse.

I fråga om befattning, vars avlöning reglerats i anslutning till löneplan 1

i statens löneplansförordning och med motsvarande rörlighet, som enligt

förordningen gäller för lön, blir uppgiften att bestämma befattningens pensionsklass

i allmänhet icke förknippad med någon svårighet. Bär icke pensionsunderlaget

för annan jämförlig befattning bör föranleda till annat resultat,

är den löneklass eller vilken slutavlöningen utgår avgörande för

pensionsklassen. Vid befattningen tillämpade grunder för uttagande av ersättning

för tjänstebostad eller andra av huvudmannen vid befattningen

tillhandahållna motsvarande förmåner kunna undantagsvis tänkas vara sådana,

att de böra föranleda pensionsklassens bestämmande efter annan löneklass.

I förevarande sammanhang bör med begreppet jämförlig befattning,

såvitt fråga är om befattning av samma slag, i allmänhet få förstås

sådana befattningar, för vilka avlöningen utgår efter samma löneklass. Eljest

skulle nämligen i fråga om befattningar, vilka äro likartade men beträffande

vilka olika huvudmän tillämpa skilda lönenivåer, den lägsta förekommande

lönenivån kunna bli avgörande för pensionsklassen för samtliga

ifrågavarande befattningar.

Vad härefter angår befattningar, för vilka tillämpas andra lönesystem än

det statliga, förutsätter befattningarnas infogande i det av pensionsulredningen

förordade pensionsklassystemet, att befattningshavarnas löneställning

kan anses likvärdig eller jämförlig med den löneställning som innehas

av statstjänsteman i viss lönegrad. Vid en sådan jämförelse kunna åtskilliga

vanskligheter möta, däribland icke blott sådana, som sammanhänga

med olikheter i löneskalans uppbyggnad eller antalet av och tidsintervallen

mellan förekommande uppflyttningar till högre lönebelopp, utan även sådana,

som sammanhänga med möjligheterna av förskjutningar i ortsgrup
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

peringen och i de allmänna levnadskostnaderna eller andra lönens rörlighet

i olika grad påverkande förhållanden. Endast de med dylika förskjutningar

sammanhängande vanskligheterna torde emellertid vara av större praktisk

betydelse.

Bestämmandet av den jämförliga statliga löneklassen kan röna väsentlig

inverkan av ändringar i fråga om ortsgruppering och levnadskostnader. Ett

avlöningsbelopp, som vid viss tidpunkt är jämförligt med lönen i viss löneklass,

kan sålunda vid eu senare tidpunkt befinnas jämförligt med lönen i

en annan lägre eller högre löneklass. Pensionsklassen skulle på så sätt kunna

bliva beroende av tidpunkten för densammas bestämmande. En huvudman

skulle följaktligen genom att välja lämplig tidpunkt för framställning

om en befattnings förenande med pensionsrätt eller om bestämmande av

ändrad pensionsklass kunna i viss mån påverka befattningshavarens pensionsrätt.

En sådan ordning kan knappast betraktas som tillfredsställande.

Till undvikande härav kunde tänkas att pensionsanstalten borde få möjlighet

att bestämma pensionsklassen antingen så, att den skall gälla under

förutsättning av oförändrade dyrorts- och Ievnadskostnadsförhållanden, eller

så, att förskjutningar i dyrorts- och levnadskostnaderna ej skola medföra

ändring i densamma.

Den förstnämnda möjligheten skulle förutsätta, att pensionsanstalten

skulle ha att vid ändringar i ortsgrupperingen eller förskjutningar i levnadskostnaderna

taga de tidigare fastställda pensionsklasserna under omprövning.

Då emellertid ett dylikt förfarande skulle kunna leda till friktioner

mellan pensionsanstalten, å ena sidan, samt huvudmännen och befattningshavarna,

å andra sidan, har pensionsutredningen ansett sig icke kunna

förorda, att frågan löses på sålunda angivet sätt.

En anordning, åsyftande att i största möjliga mån göra pensionsklassbestämmandet

oberoende av förskjutningar i dvrorts- och levnadskostnadsförhållandena,

förutsätter, att avlöningen alltid skall betraktas såsom 5- ortslön samt att lönen inom området för dess rörlighet å ena sidan enligt

det statliga lönesystemet och å andra sidan enligt de för vederbörande befattning

gällande lönebestämmelserna skall antagas vara bestämd efter sådan

levnadskostnadsnivå, att den löneklass som skall anses motsvara befattningshavarens

avlöning blir så låg som möjligt. Mot denna lösning kan

visserligen anmärkas att den kan leda till pensionsklasser, vilkas pensionsunderlag

kunna anses såsom oskäligt låga. Härvid bör emellertid iliågkommas

att huvudmännen ha möjlighet att anpassa lönebestämmelserna till

löneplan 1, varigenom olägenhet av för låga pensionsunderlag skulle kunna

undvikas. Då eu dylik anpassning i allmänhet torde kunna ske utan ökade

lönekostnader, synes det kunna förväntas, att flertalet huvudmän komma

att anlita denna utväg. Mot bakgrunden av principerna för den av pensionsutredningen

förordade gränsdragningen för SPA:s pensionsverksamhet

framstår också en sådan anpassning såsom naturlig.

Pensionsutredningen anser sig böra förorda, att det senare av de båda

angivna förfaringssätten i allmänhet tillämpas. Vid val av pensionsklass

för befattningar, för vilka pensionsklass skall angivas i pensionsreglementet,

synes det dock ej nödvändigt att tillämpa detta förfaringssätt. För dylika

befattningar kan nämligen anledning föreligga, att bestämma pensionsklassen

exempelvis med hänsyn till en i författning fastställd avlöning, vilken

är undandragen huvudmannens bestämmande, eller med hänsyn till

pensionsunderlaget för annan jämförlig befattning.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

5. Tjänstepension och tjänstelivränta. Villkoren för rätt att komma i åtnjutande

av genast börjande tjänstepension enligt reglementet för

SPA och tjänstepension enligt Atregl. äro i huvudsak följande.

Enligt reglementet för SPA inträder rätt till genast börjande tjänstepension

vid avgång från befattning för befattningshavare, som uppnått pensionsåldern

eller som eljest är avgångsskyldig'' enligt reglementet. För flertalet

befattningshavargrupper gäller att genast börjande tjänstepension kan

erhållas vid avgång även i annat fall dock tidigast fem år före pensionsålderns

inträde. Förutsättning härför är i allmänhet, att avgången, oavsett

om den sker frivilligt eller på grund av uppsägning, föranletts av försvagad

hälsa eller minskad arbetsförmåga.

Såsom tidigare angivits inträder i allmänhet enligt reglementet för SPA

avgångsskyldighet på grund av otjänstbarhet före pensionsåldern av annan

anledning än olycksfall i tjänsten eller därmed jämförlig orsak först sedan

befattningshavaren under minst 4 år av en 5-årsperiod varit oförmögen att

tjänstgöra. Rätten att erhålla sjukpension inträder alltså vanligen först

efter en längre tids sjukledighet. Den sålunda gällande inskränkningen i

rätten att erhålla sjukpension kan ha inneburit viss garanti för att otjänstbara

eller till snar otjänstbarhet predestinerade befattningshavare icke anställas

i uteslutande eller huvudsakligt syfte att bereda befattningshavaren

möjlighet att erhålla pension. Fn liknande garanti kan i fråga om invalidpension

ha legat däri, att avgångsskyldigheten och den därav betingade

pensionsrätten är begränsad till olycksfall, som inträffar i den vid avgången

med pension innehavda befattningen.

Atregl. stadgar rätt för befattningshavare att komma i åtnjutande av

tjänstepension vid avgång efter uppnådd pensionsålder (ålderspension) eller

på grund av dessförinnan inträdd avgångsskyldighet (invalidpension

eller sjukpension). Efter medgivande i varje särskilt fall av Kungl. Maj :t

kan befattningshavare, som har högst fem år kvar till pensionsåldern, vid

frivillig avgång erhålla tjänstepension (förtidspension). Såsom förutsättning

för sådant medgivande gäller, att avgången skall befinnas icke vara

stridande mot statens intressen samt att befattningshavaren skall inneha

visst lägsta antal tjänstår, i regel det för hel ålderspension föreskrivna.

I fråga om rätt att vid avgång komma i åtnjutande av invalid- eller sjukpension

gäller emellertid enligt Atregl. såsom särskild förutsättning, att

befattningshavaren i därför stadgad ordning prövats icke lämpligen böra

förflyttas till annan befattning. Sådan prövning, vilken ankommer på

Kungl Maj :t, skall företagas, där den pensionsbeviljande myndigheten finner

anledning antaga, att befattningshavaren kan tjänstgöra i sådan annan

befattning, till vilken han må vara pliktig att låta förflytta sig.

Enligt Atregl. må pension ej tillkomma den som blivit dömd till avsättning

eller till följd av tjänstefel skild från befattning i statens tjänst eller

från annan med tjänstepensionsrätt förenad befattning eller för förbrytelse

i tidigare innehavd befattning blivit dömd, i stället för till avsättning

till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen. Någon motsvarighet till denna bestämmelse

finnes ej i reglementet för SPA.

Vad angår de bestämmelser, som böra gälla i fortsättninge n, anför

pcnsionsutredningcn följande beträffande villkoren för rätt till invalideller

sjukpension.

De för rätt till invalid- eller sjukpension enligt reglementet för SPA gällande,

bär ovan angivna inskränkningarna ha icke någon motsvarighet i

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

Atregl. Det synes emellertid pensionsutredningen som om en anpassning i

detta hänseende till Atregl:s bestämmelser skulle utan olägenhet kunna ske.

En fullständig anpassning skulle dock förutsätta, att föreskrifter meddelades

om förflyttningsskyldighet för befattningshavarna i likhet med vad

därom gäller för statens tjänstemän. Dylika föreskrifter skulle emellertid

få större praktisk betydelse blott om föreskrift samtidigt meddelas om skyldighet

för huvudmännen att i sin tjänst från annan huvudman övertaga

befattningshavare, som befunnits otjänstbar i sin befattning. Någon generell

föreskrift om dylik skyldighet torde dock icke kunna meddelas för

de huvudmän av olika slag, varom här är fråga. Vid sådant förhållande

och då såvitt utredningen har sig bekant Atregl:s bestämmelser om prövning

av förflyttningsskyldighet fått en synnerligen begränsad tillämpning,

anser sig utredningen icke böra föreslå, att i pensionsreglementet intages

någon motsvarighet till Atregl :s bestämmelse i detta hänseende.

Beträffande frågan om införande i SPA-pensioneringen av möjlighet till

förtidspension gör pensionsutredningen följande uttalande.

Vid övervägande av spörsmålet, huruvida rätt till förtidspension enligt

bestämmelserna i Atregl. böra införas i ett nytt pensionsreglemente har

en viss tvekan gjort sig gällande. Anledningen härtill har i huvudsak varit

den, att förtidspensionen synts utredningen vara en förmån av sådan beskaffenhet,

att därmed förbundna särskilda kostnader närmast borde bestridas

av vederbörande huvudman och att sålunda som villkor för rätt till

förtidspension borde uppställas, att huvudmannen åtager sig att till SPA

utgiva mot dessa kostnader svarande vederlag. Då emellertid rätten till

förtidspensionen bör vara beroende av Kungl. Maj :ts medgivande i varje

särskilt fall, bär det synts utredningen, som "om därmed skulle vinnas tillräckliga

garantier för att nödig återhållsamhet kommer att iakttagas samt

att utgifterna för statsverket för denna pensionsform icke skola bli särskilt

betungande. På grund härav har utredningen icke ansett sig böra

vad denna pensionsform angår föreslå någon avvikelse från Atregl :s bestämmelser.

De faktorer som äro avgörande för storleken av ålderspension (grundbelopp)

enligt Atregl. och däremot svarande genast börjande tjänstepension

enligt reglementet för SPA utgöras, förutom av tjänstepensionsunderlaget,

av antalet av de befattningshavaren tillgodoräknade tjänståren och

det för hel pension föreskrivna antalet tjänstår (tjänståldern). Beträffande

gällande bestämmelser om tjänstårsberäkning och tjänståldrar

må nämnas följande.

Bestämmelserna i reglementet för SPA och i Atregl. om tjänstårsberäkning

för tid, under vilken befattningshavare innehaft med tjänstepensionsrätt

förenad befattning, äro av i stort sett samma innebörd. Att märka är

emellertid att enligt reglementet för SPA till skillnad från Atregl. tjänstårsberäkningen

fortgår även vid kvarstående i tjänst efter pensionsålderns

uppnående.

I fråga om tjänstårsberäkning för annan tid gäller enligt reglementet för

SPA följande. °

Pension sanstalten kan pa framställning av vederbörande huvudman medgiva

tjänstårsberäkning (retroaktiv tjänstårsberäkning) för tid, varunder

befattningshavaren tjänstgjort i befattning, som med avseende å tjänstgöringens

art och omfattning varit sådan, att den kunnat förenas med pen
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

127

sionsrätt enligt reglementet. Möjligheten att medgiva retroaktiv tjänstårsberäkning

är dock begränsad till att avse befattningshavare, som innehar

befattning vid den tidpunkt, då befattningen förenas med pensionsrätt enligt

reglementet. Den som senare anställes å befattningen kan således ej

erhålla retroaktiv tjänstårsberäkning i den befattningen. Berörda möjlighet

är beskuren även såtillvida, att tjänstårsberäkning ej kan medgivas

i större omfattning än som vid nämnda tidpunkt beräknas erforderlig för

att befattningshavaren vid pensionsålderns uppnående skall kunna inneha

för hel tjänstepension föreskrivet antal tjänstår. Uppkommande avbrott

i tjänstår sberäkningen efter inträdet i SPA kan följaktligen i regel icke

kompenseras genom medgivande av ytterligare retroaktiv tjänstårsberäkning.

Enligt Atregl. beror på prövning i den ordning, Kungl. Maj :t föreskriver,

om och i vad mån tid, varunder tjänsteman fullgjort arbete eller uppdrag

i eller utom statens tjänst, må tillgodoräknas såsom tjänstår, där sådan

tillgodoräkning ej må ske enligt vad i reglementets huvudregler stadgas. I

tillämpningen har tjänstårsberäkningen i regel begränsats till att avse 2js

av den ifrågakonnnande tiden samt i vissa fall till så lång tid, som erfordras

för att befattningshavaren skall kunna uppnå det för hel ålderspension

föreskrivna antalet tjänstår. Begränsningen till 2/:i har föranletts av att befattningshavaren

icke under avsedd tid behövt vidkännas några pensionsbidrag.

Vad angår tjänståldern är denna i reglementet för SPA bestämd i de för

befattningen gällande särskilda bestämmelserna. Såsom tjänståldrar förekomma

33, 30 och 25 år samt, för vissa befattningshavare vid de kungl.

teatrarna, 22 och 20 år. Enligt Atregl. gäller i allmänhet såsom tjänstålder

30 år eller för befattningar, upptagna i en såsom bilaga till tillämpningsföreskrifterna

fogad tjänståldersförteckning, 25 år.

Beträffande tjänstårsberäkning och tjänståldrar för f r a in t iden anför

pensionsutredningcn följande.

Vad angår reglerna för tjänstårsberäkning för tid, varunder befattningshavare

innehaft med tjänstepensionsrätt förenad anställning, synes det enligt

pensionsutredningens mening i stort sett icke finnas anledning att göra

någon avvikelse från vad i sådant hänseende gäller enligt Atregl. i vidare

mån än som betingas av här nedan föreslagna förfarande för beräkning av

pension i fall, då underlagshöjning förekommit.

Den enligt reglementet för SPA förefintliga möjligheten att mot engångsavgift

bereda befattningshavare rätt att i viss omfattning räkna tjänstår

för tid, under vilken han icke ägt pensionsrätt, anser pensionsutredningen

böra bibehållas. Nu gällande inskränkning, enligt vilken berörda

möjlighet står öppen allenast i fråga om befattningshavare, som innehar

befattning, då den anslutes till SPA, synes emellertid böra slopas. Därjämte

bör tid kunna få tillgodoräknas som kompensation för sådant avbrott

i tjänstårsberäkningen, som inträffat efter inträdet i SPA.

Ovan angivna tjänstårsberäkning avser tid för anställning i befattning,

som kunnat förenas med pensionsrätt enligt reglementet för SPA, om detsamma

varit gällande. Den enligt Atregl. på Kungl. Maj ds prövning beroende

tjänstårsberäkningen kan avse varje tid, varunder tjänstemannen fullgjort

arbete eller uppdrag i eller utom statens tjänst. Det synes pensionsutredningen

icke vara befogat att i ett reglemente för befattningshavare i

staten närstående verksamhet göra avvikelse från vad sålunda gäller enligt

Atregl. Även för här avsedd tjänstårsberäkning torde emellertid särskild

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 200

avgift böra av huvudmannen erläggas. Hinder synes vid sådant förhållande

icke behöva möta för medgivande av tjänstårsberäkning i samma omfattning,

som kunnat ifrågakomma, om det gällt anställningstid i befattning,

som kunnat förenas med pensionsrätt.

Tjänståldern synes böra, i likhet med vad som gäller enligt Atregl:s bestämmelser,

i allmänhet utgöra 30 år. Där särskilda skäl därtill äro torde

tjänståldern emellertid böra bestämmas till 25 år eller, såvitt angår vissa

befattningshavare vid de kungl. teatrarna, till 22 eller 20 år. Tjänståldern

33 år synes icke vidare böra förekomma.

Reglerna för själva pensionsberäkningen äro enligt reglementet

för S P A i stort sett följande.

Årsbeloppet av genast börjande tjänstepension är i allmänhet lika med

det för befattningshavaren vid avgången gällande tjänstepensionsunderlaget

(avgångsunderlaget), därest befattningshavaren innehar det för hel

tjänstepension stadgade antalet tjänstår.

Härvid är emellertid att märka, att —- för det fall tjänstepensionsunderlaget

för den vid avgången innehavda befattningen under tiden för den avgående

befattningshavarens anställning i densamma höjts, utan att detta

skett på grund av en av statsmakterna beslutad lönereglering — det nya underlaget

endast under förutsättning, att huvudmannen erlagt enligt reglementet

ifrågakommande engångsavgift för höjningen, blivit gällande för befattningshavaren.

Där befattningshavaren icke innehar det för hel tjänstepension föreskrivna

antalet tjänstår gälla i viss mån olika regler för pensionsberäkningen,

allteftersom fråga är om ålderspension, invalidpension eller sjukpension.

Vad angår ålderspensionen gäller att pensionen beräknas försäkringstekniskt

(försäkringsteknisk pension), där den avgående vid pensionsåldern

icke räknade minst 10 tjänstår så ock i annat fall, där befattningshavaren

vid nämnda ålder icke räknade minst det antal tjänstår som motsvarar

tjänståldern, om sådan beräkning stadgas i de för befattningen gällande

särskilda bestämmelserna. Eljest är ålderspensionen lika med avgångsunderlaget

avkortat i förhållande till antalet bristande tjänstår (proportionellt

avkortad pension).

Försäkringsteknisk pension bestämmes på samma sätt som proportionellt

avkortad pension, dock efter ett tjänstepensionsunderlag, som beräknas enligt

i reglementet angivna grunder. Enligt dessa grunder anses tjänstepensionsunderlaget,

efter vilket pensionen skall bestämmas, uppbyggt genom

tillgodoräkning av vissa i reglementet definierade på varje del av tjänstetiden

belöpande försäkringsavgifter av sådan storlek, att de beräknas motsvara

den förväntade proportionellt avkortade pensionen. Härvid gäller

emellertid att försäkringsavgiften icke må överstiga den som skulle tillgodoräknats,

därest befattningshavaren tillträtt befattningen så lång tid före

pensionsåldern som motsvarar tjänståldern. På grund av denna begränsning

blir det tjänstepensionsunderlag efter vilket försäkringsteknisk pension

bestämmes endast undantagsvis lika stort som det efter vilket proportionellt

avkortad pension beräknas. Om underskottet på tjänstår är mera avsevärt

eller om befattningshavaren en eller flera gånger övergått från befattning

med lägre till befattning med högre tjänstepensionsunderlag, kan

skillnaden mellan det för proportionellt avkortad pension å ena sidan och

det för försäkringsteknisk pension å andra sidan bestämmande tjänstepensionsunderlaget

och följaktligen också skillnaden mellan pensionerna bli av

betydande storlek.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

129

I fråga om invalidpension gäller att denna oberoende av antalet vid avgången

intjänta tjänstår i allmänhet motsvarar den ålderspension som den

avgående skulle erhålla, därest han kvarstode i befattningen till pensionsåldern.

Sjukpensionen beräknas på samma sätt som ålderspension. Den skall

dock motsvara minst s/4 av hel pension eller den mindre ålderspension som

den avgående skulle erhålla, därest han kvarstode i befattningen till pensionsåldern.

Enligt Atregl. gäller i motsvarande hänseenden i huvudsak följande.

Ålderspensionen bestämmes i praktiskt taget varje fall efter avgångsunderlaget.

Om befattningshavaren innehar minst det antal tjänstår som motsvarar

tjänståldern är ålderspensionens grundbelopp lika med avgångsunderlaget

(hel pension). Vid mindre antal tjänstår utgår avkortad pension.

Dennas grundbelopp motsvarar avgångsunderlaget minskat, om tjänståldern

är 30 år, med 1/1X och, om tjänståldern är 25 år, med l/m för varje full fjärdedel

av år, varmed antalet tjänstår understiger tjänståldern.

Grundbeloppet av invalidpension motsvarar avgångsunderlaget. Grundbeloppet

av sjukpension bestämmes på samma sätt som grundbeloppet av ålderspension,

dock skall grundbeloppet av sjukpension motsvara minst 75

procent av avgångsunderlaget, i den mån grundbeloppet icke härigenom

överstiger grundbeloppet av den ålderspension som den avgående kunnat

erhålla, därest han under oförändrade förhållanden kunnat kvarstå i sin

befattning till pensionsålderns inträde.

Grundbeloppet av förtidspension beräknas på samma sätt som grundbeloppet

av ålderspension. Förtidspensionen skall dock under den från avgången

till pensionsålderns inträde återstående tiden vara minskad, om

tjänståldern är 30 år, med 1/lso och, där tjänståldern är 25 år, med 1/ls> för

varje fullt eller påbörjat kvartal av den återstående tiden.

Beträffande de allmänna reglerna för pensionsberäkningen inom den

framtida SPA-pensioneringen anför pensionsutredningen följande.

Med utgångspunkt från pensionsutredningens principiella inställning till

pensioneringen genom SPA har det synts utredningen naturligt att i fråga

om beräkningen av pensions storlek eftersträva en sådan ordning, som medger

utmätande av samma pension åt en icke-statlig befattningshavare som

åt en befattningshavare i statens tjänst med eljest jämförliga anställningsförhållanden

m. m. Samtidigt härmed har emellertid för utredningen som

en angelägenhet av vikt framstått, att staten icke i det särskilda fallet belastas

med kostnader utöver det bidrag staten i princip anses böra lämna

till pensioneringen. De kostnader som härvid närmast åsyftas äro sådana,

vilka sammanhänga med förhöjning av det för befattning gällande pensionsunderlaget

och befordringar eller eljest övergång från befattning med

lägre till befattning med högre pensionsunderlag, eller sålunda sådana förhållanden,

varöver staten icke kan antagas ha samma inflytande, när det

gäller icke-statliga befattningshavare som i fråga om statens egna anställningshavare.

För att dessa kostnader icke skola drabba staten i större omfattning

än kostnaderna i övrigt för befattningshavarens pensionering, synes

det utredningen erforderligt, att rätten till viss del av pensionen göres

beroende av alt huvudmannen erlägger en särskild avgift. Denna avgift

torde böra motsvara kapitalvärdet vid avgiftsbetalningen av berörda pensionsdel

med avdrag för det bidrag staten torde böra lämna.

il Ilihang till riksdagens protokoll 101/9. 1 samt. Nr 200.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Vid sina överväganden i fråga om principerna för beräkning av storleken

av den av särskild avgiftsbetalning beroende pensionsdelen har pensionsutredningen

stannat för att förorda en anordning, enligt vilken pensionsdelen

skulle komma att motsvara skillnaden mellan, å ena sidan, det

pensionsbelopp som skulle kunna beräknas utan denna anordning och, å

andra sidan, det pensionsbelopp som skulle beräknas, därest tjänståren före

underlagshöjningen ej medräknas till större del än som motsvarar förhållandet

mellan de före och efter höjningen gällande tjänstepensionsunderlagen.

Vad angår de särskilda reglerna för beräkning av invalidpension uttalar

pensionsutredningen, att det synes utredningen, att den i reglementet för

SPA fastställda begränsningsregeln, enligt vilken invalidpension ej får överstiga

den ålderspension, som skulle kunnat intjänas, bör bibehållas.

Med avseende å den pensionsrätt, som enligt reglementet för SPA

och Atregl. tillkommer den som avgår utan rätt att vid avgången omedelbart

erhålla tjänstepension, gäller i huvudsak följande.

Den som avgår från befattning, förenad med pensionsrätt enligt reglementet

för SPA, utan att vid avgången erhålla genast börjande tjänstepension,

är berättigad att vid uppnående av den för befattningen stadgade pensionsåldern

eller från den tidigare tidpunkt, då han blivit varaktigt oförmögen

till arbete, komma i åtnjutande av uppskjuten tjänstepension. Rätten

till uppskjuten pension förloras dock, därest den avgångne vid den tidpunkt,

då pensionen skulle börja utgå, innehar annan med tjänstepensionsrätt

förenad befattning eller för sådan befattning åtnjuter tjänstepension, vid

vilkens beräkning tillgodoräknats den tjänstgöring på vilken rätten till uppskjuten

tjänstepension skulle ha grundats.

Motsvarigheten till uppskjuten tjänstepension benämnes i Atregl. tjänstelivränta.

Såsom förutsättning för rätt till tjänstelivränta gäller, att befattningshavaren

under minst tre års tid före avgången innehaft anställning,

som vid avgångstillfället var förenad med tjänstepensionsrätt, samt att han

icke därefter innehaft annan med tjänstepensionsrätt förenad befattning.

Tjänstelivränta utgår antingen såsom uppskjuten livränta tidigast från och

med månaden näst efter den varunder befattningshavaren uppnått 65 års

ålder, eller såsom förtidslivränta tidigast från den tidpunkt från vilken folkpension

erhållits på grund av varaktig oförmåga till arbete.

Uppskjuten tjänstepension, som börjar vid pensionsåldern, beräknas så,

att dess kapitalvärde vid avgången motsvarar kapitalvärdet av de tjänstepensionsavgifter,

befattningshavaren haft att erlägga enligt reglementet. Om

avgången föranletts av befattningens indragning medräknas jämväl de avgifter

som huvudmannen haft att erlägga ävensom de avgifter som ankommit

på staten. Sådant medräknande sker, oberoende av anledningen till avgången,

alltid i fråga om befattningshavare vid polisväsendet ävensom för

vissa andra befattningshavare i särskilda fall. För teaterpersonalen gälla

särskilda regler. Uppskjuten tjänstepension, som börjar före pensionsåldern,

motsvarar 3/4 av det för sagda ålder beräknade beloppet.

Uppskjuten livränta beräknas enligt Atregl. på samma sätt som grundbeloppet

av ålderspension. Härvid tillämpas dock såsom tjänstålder alltid

30 år eller den längre tid som motsvarar antalet tjänstår, utökat med den vid

avgången till 65 års ålder återstående tiden. I fråga om den som innehar

mindre än 30 tjänstår gäller härutöver att det enligt nu angivna grunder

beräknade beloppet minskas med 1/w procent för varje bristande fjärdedels

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungi. Maj:ts proposition nr 200.

tjänstår. Förtidslivränta bestämmes på så sätt, att dess kapitalvärde vid den

tidpunkt, då livräntan vidtager, enligt av Kungl. Maj :t fastställda grunder

motsvarar kapitalvärdet vid samma tidpunkt av den uppskjutna livräntan.

Förtidslivräntan skall dock motsvara lägst 10 procent av den uppskjutna

livräntans begynnelsebelopp.

Efter erinran om att 1945 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj :t (nr

348) anhållit om utredning angående en närmare anpassning av tjänstelivränterätten

till den s. k. oantastbarhetsprincipen yttrar pensionsutredningen

beträffande den framtida SPA-pensioneringen.

Lösningen av frågan om livränterättens framtida gestaltning inom det statliga

pensionsväsendet och därmed frågan om pensionsrättens oantastbarhet

torde komma att bli föremål för särskild utredning. Vid sådant förhållande

har pensionsutredningen icke ansett sig böra för befattningshavare, anslutna

till SPA, föreslå några principiella avvikelser från Atreghs och Afregl:s

livräntebestämmelser, varigenom lösningen av dessa frågor skulle kunna

föregripas.

6. Familjepension och familjelivränta. I fråga om avgränsningen av de

kategorier efterlevande som kunna erhålla familjepension jämlikt reglementet

för SPA eller Afregl. gäller i huvudsak följande.

Enligt reglementet för SPA äro, när innehavare av eller förutvarande innehavare

av befattning, förenad med familjepensionsrätt, avlider, dennes efterlämnade

änka och arvsberättigade egna barn under vissa villkor berättigade

till familjepension. Äktenskap grundlägger dock icke pensionsrätt, om det

ingås efter det mannen fyllt 65 år eller under det han lider av sjukdom, som

inom 6 månader efter äktenskapets ingående medför hans död, och utan att

genom äktenskapet barn legitimeras. Skulle anledning finnas till antagande,

att sjukdomens livsfarliga beskaffenhet vid äktenskapets ingående icke varit

för någon av makarna bekant, har dock pensionsanstalten rätt medgiva, att

familjepension må utgå. Familjepensionen utgår till änka, så länge hon

lever ogift, och till barn till dess det uppnår 21 års ålder eller dessförinnan

träder i äktenskap. Om barnet vid uppnåendet av 21 års ålder befinnes varaktigt

oförmöget till arbete, bibehåller det dock rätten till familjepension,

så länge arbetsoförmågan fortfar.

Jämlikt Afregl. äro även änkling och adoptivbarn samt i vissa fall frånskild

make berättigade till familjepension. Enligt Afregl. gäller dessutom

beträffande barnen, att pensionsrätten avser icke allenast arvsberättigat barn

utan även utomäktenskapligt barn efter manlig befattningshavare. Make

(änka, änkling eller frånskild make) är enligt Afregl. ej berättigad till

pension, om äktenskapet ingåtts efter det befattningshavaren fyllt 60 år.

Barn, som fyllt 19 år, är ej heller pensionsberättigat. I fråga om befattningshavares

adoptivbarn gäller enligt samma reglemente, alt barnet ej blir pensionsberättigat,

om adoptionen ägt rum efter det befattningshavaren fyllt

50 år.

En anpassning i fråga om familjepensionsrättens omfattning för de under

reglementet för SPA inordnade befattningshavarna efter vad därutinnan

enligt Afregl. gäller för statens tjänstemän skulle, som av den förut lämnade

redogörelsen framgår, bl. a. innebära utvidgning av kvinnlig befattningshavares

familjepensionsrätt till att omfatta förutom barn även eller
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

levande make (änkling). Beträffande den framtida SP A-pensioneringen

anför pensionsutredningen, dock med reservation från ledamoten

Björns sida.

Pensionsrätt för make till kvinnlig befattningshavare i statens tjänst infördes

med 1936 års allmänna familjepensionsreglemente. Detta föranleddes

närmast av lönetekniska skäl. Utan sådan pensionsrätt ansågos nämligen de

enligt Afregl. utgående familjepensionsavdragen icke kunna fastställas till

enhetliga belopp för män och kvinnor. Med skilda avdragsbelopp skulle män

och kvinnor i samma löneställning komma i åtnjutande av till beloppen olika

behållen lön, vilket ansågs icke böra ifrågakomma.

I och med övergången till det för statens tjänstemän nu tillämpade lönesystemet,

vilket karakteriserats som ett nettolönesystem av den anledningen

att de i löneförfattningarna fastställda lönebeloppen skola utgå utan avdrag

motsvarande de tidigare pensionsavdragen, synas ovan omnämnda skäl för

pensionsrätt åt änkling ha helt bortfallit. Å andra sidan synes den allt

vanligare företeelsen, att båda makarna genom förvärvsarbete utom hemmet

bidraga till eget och familjens uppehälle, ha medfört en viss utjämning

i fråga om behovet av pension för manlig och kvinnlig befattningshavares

efterlevande make. Det kan vid sådant förhållande tänkas, att icke blott

spörsmålet om familjepension åt änkling utan även frågan om efterlevande

makes pensionsrätt i hela dess vidd kan befinnas snart nog böra bli föremål

för omprövning av statsmakterna. Med hänsyn härtill synes det utredningen

icke vara tillrådligt, att för närvarande utvidga den rätt till familjepension

för efterlevande make, som nu gäller enligt reglementet för SPA.

Utredningen anser sig därför icke böra föreslå, att familjepensionsrätten

utsträckes till att avse änkling efter avliden befattningshavare.

I övrigt föreslår pensionsutredningen med avseende å familjepensionsrätten

inom SP A-pensioneringen icke några principiella avvikelser från vad

därom gäller enligt Afregl. Detta innebär bl. a. att pensionsrätt införes för

adoptivbarn och frånskild hustru ävensom viss förbättring av barnpensioneringen.

7. Rörligt tillägg. Beträffande gällande b e s t ä in in e 1 s e r må nämnas

följande.

Å tjänstepension, som avses i reglementet för SPA, utgingo intill den 1

juli 1947 dyrtids- och kristillägg. Beträffande ett fåtal befattningar förekom

även pensionsförhöjning och för vissa av dessa jämväl pensionstillägg. De

sålunda utgående sammanlagda pensionsförmånerna, beräknade med tilllämpning

av de under andra kvartalet 1946 gällande procenttalen för bestämmande

av rörliga tilläggsförmåner, utbytas enligt kungörelse den 30 juni

1947 (nr 658) angående förbättring av vissa från statens pensionsanstalt

och lärarinnornas pensionsanstalt utgående pensioner in. in. tills vidare

mot förbättrad eller tekniskt omräknad tjänstepension. Dylik pension består

av grundbelopp och rörligt tillägg. Det rörliga tillägget utgår under samma

förutsättningar och med beräkning enligt samma procenttal, som gälla

angående höjning av månadslön, angiven i de i statens löneplansförordning

intagna grundlönetabellerna. Rörligt tillägg utgår icke å del av grundbelopp,

som överstiger 800 kronor för månad. Grundbeloppet innefattar, förutom

den reglementsenliga pensionen, förekommande pensionstillägg, pensionsförhöjning

och förbättring samt så mycket av dyrtids- och kristilläggen

som erfordras för att de sammanlagda pensionsförmånerna, bortsett från

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

förbättringen, med de tillämpade procenttalen bli av samma storlek före

och efter utbytet.

Å familjepension, omräknad enligt kungörelsen den 22 juni 1939 (nr

508), angående ny familjepension i vissa fall, utgingo procentuellt tillägg

och kristillägg. Dessa pensionsförmåner skola enligt förenämnda kungörelse

den 30 juni 1947 tills vidare utbytas mot förbättrad eller, såvitt angår överåriga

barn, tekniskt omräknad familjepension. Dylik pension består liksom

förbättrad eller tekniskt omräknad tjänstepension av grundbelopp och rörligt

tillägg.

Pensionsutredningen uttalar, att anpassningen av pensioneringsgrunderna

för befattningshavare, anslutna till SPA, efter de för statens befattningshavare

gällande pensionsbestämmelserna även bör inbegripa den i Atregl.

och Afregl. fastställda förmånen av rörligt tillägg.

8. Pensionsavgifter. Enligt reglementet för SPA förekomma dels

årliga avgifter, dels i vissa fall engångsavgifter.

Årlig avgift förutsättes skola erläggas av befattningshavaren och beträffande

flertalet befattningar även av huvudmannen.

Den årsavgift som befattningshavaren skall ha att erlägga består av

tjänste- och familj epensionsavgifter, vilka i regel bestämmas i förhållande

till befattningens tjänste- respektive familjepensionsunderlag och efter procentuella

avgiftssatser, som angivas i de för befattningen gällande särskilda

bestämmelserna. Avgiftssatserna ha i stort sett fastställts efter beräkningar,

som grundats på principen, att avgifterna för de särskilda befattningshavargrupperna

skola motsvara viss del, vanligen en tredjedel, av tjänstepensionsförmånens

matematiska värde samt hela värdet av familjepensionsförmånen.

I huvudsak till följd av skiljaktigheterna i fråga om. pensions- och

inträdesåldrar befattningshavargrupperna emellan ha dessa beräkningar

lett till avgiftssatser, vilka till storleken utvisa betydande avvikelser från

varandra.

Huvudmannens årsavgift är, där sådan avgift förekommer, i regel lika

stor som befattningshavarens tjänstepensionsavgift. Beträffande vissa befattningshavare

gäller dock att huvudmannens arsavgift är dubbelt sa stor.

Engångsavgift förekommer i samband med s. k. retroaktiv tjänstårsberäkning

samt i vissa fall vid höjning av befattnings pensionsunderlag.

Engångsavgiften för retroaktiv tjänstår sberäkning skall vara lika med

den försäkringsfond som beräknas ha blivit uppsamlad genom de årsavgifter

som skulle erlagts, om reglementet för SPA varit gällande under den

tid, tjänstårsberäkningen avser. Vid engångsavgiftsberäkningen förutsättas

årsavgifterna ha utgått med hela det mot pensionsförmånernas matematiska

värde svarande beloppet. Engångsavgift vid höjning av pensionsunderlag

beräknas på motsvarande sätt med hänsyn till den ökning av pensionsförmånerna

som föranledes av underlagshöjningen. För en del befattningshavargrupper

stadgas — i allmänhet i särskilda övergångsbestämmelser

med i viss mån tidsbegränsad giltighet — att engångsavgift i den del

den avser tjänstepension skall utgå med viss nedsättning.

Atregl. och Afregl. innehålla inga stadganden om pensionsavgifter. Detta

sammanhänger med, att dessa pensionsreglementen liksom de för befattningshavarna

gällande avlöningsbestämmelserna äro grundade på det s. k.

nettolönesystemet. Utmärkande för detta system är alt de i vederbörande

löneplaner fastställda lönerna utgå utan avdrag för pensionsavgifter. Med

hänsyn härtill ha lönerna satts lägre än som skolat ske, om ett bruttolönesystem

med särskilda avgifter från befattningshavarna tillämpats.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

Nettolönesystemet kan sägas innebära, att staten av de mot nettolönerna

svarande bruttolönerna för pensioneringsändamål innehåller så mycket,

som skulle ha utgjort befattningshavarnas pensionsavgift vid ett bruttolönesystem.

Härigenom blir statens egentliga bidrag till pensioneringen begränsat

till att motsvara den del av pensionskostnaderna som icke täckes

av de av bruttolönerna innehållna beloppen.

Vad angår avgiftssystemet för den framtida S P A - pensioneringen

blir detta i första hand beroende av den omfattning i vilken staten

anses skola bidraga till kostnaderna för pensioneringen. Pensionsutredningen

uttalar härom, att det vid genomförande av den föreslagna gränsdragningen

för den av SPA omhänderhavda pensioneringen synes rimligt,

att staten bidrager till denna pensionering efter ungefär samma grunder som

till pensioneringen av sina egna tjänstemän. För de befattningshavare som

skola vara anslutna till SPA syntes därför böra beräknas pensionsavgifter

med belopp motsvarande skillnaderna mellan vederbörande brutto- och nettolöner.

I anslutning härtill föreslår pensionsutredningen, att pensionsavgifterna

skola bestå av dels grundavgift motsvarande skillnaden mellan bruttooch

nettogrundlönebeloppen för den löneklass med hänsyn till vilken pensionsklassen

för vederbörande befattning bestämts, dels ock rörlig tilläggsavgift

beräknad å grundavgiften och med tillämpning av det för bestämmande

av rörligt tillägg å pension gällande procenttalet.

De av pensionsutredningen föreslagna pensionsavgifterna äro att anse

såsom huvudmansavgifter. Härom anför utredningen följande.

De föreslagna pensionsunderlagsskalorna överensstämma i huvudsak med

de i Atregl. och Afregl. fastställda underlagsskalorna. Dessa senare skalor

bygga på nettolönesystemet. Det synes vid sådant förhållande icke böra ifrågakomma,

att de pensionsavgifter som skola utgå för pensionering i SPA

uttagas av befattningshavarna genom avdrag från den nettolön efter vilken

pensionsklassen bestämts. Ett sådant uttagande av avgift skulle nämligen

innebära, att befattningshavaren finge vidkännas dubbelt så stor avgift till

pensioneringen som den vid nettolönesystemet tänkta. Avgifterna böra därför

i sin helhet åvila huvudmännen. Detta bör emellertid icke utgöra hinder

för huvudmännen att tillämpa ett bruttolönesystem och därvid från lönen

avdraga mot avgiften eller del av avgiften svarande belopp, där hinder för

sådant avdrag ej möter på grund av gällande lönebestämmelser. I fråga om

befattningar, för vilka sådant avdrag göres och för vilka statens pensionsanstalt

har att bestämma pensionsklassen, bör vid pensionsklassbestämningen

såsom nettolön anses det belopp som återstår efter verkställt avdrag.

I detta sammanhang berör utredningen även verkningarna av det föreslagna

avgiftssystemet i jämförelse med det i reglementet för SPA innefattade.

Härom anför utredningen följande.

Det av pensionsutredningen här ovan förordade avgiftssystemet innebär,

att grundavgiften för samtliga befattningshavare, hänförda till en och samma

pensionsklass, kommer att utgå efter en enhetlig procentsats i förhållande

till tj änstepensionsunderlagen. Denna procentsats, som skulle komma

att ersätta samtliga enligt nu gällande reglemente för SPA förekomman
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

135

de motsvarande procentsatser, är för flertalet befattningar ungefär densamma

eller lägre än den som motsvarar huvudmannens och befattningshavarnas

nuvarande sammanlagda avgifter i förhållande till tjänstepensionsunderlaget.

Genom att de för närvarande vid sidan av de reglementsenliga pensionerna

av statsmedel utgående tilläggsförmånerna i sin helhet komma att

utgöra grund för avgiftsberäkningen, bli emellertid avgiftsbeloppen vid lika

sammanlagda tjänstepensionsförmåner i allmänhet större än de nu gällande

motsvarande beloppen. En höjning av de nuvarande avgifterna är i och

för sig befogad med hänsyn till inträffade förändringar i vissa på pensionskostnaderna

inverkande faktorer, särskilt räntan och dödligheten. För några

mindre grupper av befattningar, för vilka nuvarande avgifter äro förhållandevis

höga och beträffande vilka 1947 års pensionsreglering i fråga om

tjänstepension endast innebär en teknisk omräkning, kunna dock de nya

avgifterna — om hänsyn tages till kostnaden för familjepensionens förbättring

dels genom nämnda pensionsreglering dels ock i samband med övergång

till nytt pensionsreglemente — anses något lägre än de nu gällande.

I fråga om befattningar, för vilka huvudmannen enligt nuvarande reglemente

icke har att erlägga årlig avgift, skulle det av pensionsutredningen

förordade avgiftssystemet leda till en högre avgiftshöjning än för övriga

befattningar. Detta bör emellertid enligt utredningens mening icke föranleda,

att för dessa huvudmän införes en särskild lägre avgiftsskala. Befinnes sådan

huvudman böra beredas lindring i sin avgiftsplikt, synes detta kunna

ske genom anvisande av direkta statsbidrag för ändamålet.

I fråga om grunder för bestämmande av den särskilda avgift som pensionsutredningen

föreslagit skola utgå för rätt till viss tjänstår sberäkning

anför utredningen följande.

Vad angår storleken av den särskilda avgiften anser pensionsutredningen,

att avgiften i princip bör avvägas så, att förhållandet mellan densamma och

den försäkringstekniskt beräknade kostnaden för de ökningar av tjänsteoch

familjepensionsförmånerna, som hänföra sig till den genom avgiftens erläggande

förvärvade tjänstår sberäkningen, blir detsamma som förhållandet

mellan den föreslagna årliga avgiften och den för täckande av pensionsförmånerna

i övrigt erforderliga årliga försäkringsavgiften. Staten torde alltså

böra bidraga till pensionskostnaderna i stort sett i samma omfattning, vare

sig huvudmannen bestrider sin andel däri genom årlig avgift eller genom

särskild avgift.

De årliga avgifterna kunna i skilda fall täcka olika stor del av pensionskostnaderna,

vilket sammanhänger med att avgifterna avses skola utgå etter

eu enhetlig avgiftsskala, ehuru på grund av skiljaktighet i pensionsåldrar

in. in. pensionskostnaderna för befattningshavare i samma pensionsklass

kunna variera högst avsevärt. Den för de särskilda avgifterna sålunda uppställda

principen skulle i tillämpningen komma alt innebära, att dessa avgifter

också skulle komma att motsvara olika stora delar av kostnaderna

för pensionsökningarna. Enligt pensionsutredningens mening böra emellertid

de särskilda avgifterna bestämmas enhetligt, såtillvida att de alltid skola

täcka en och samma del av nämnda kostnader. Den särskilda avgiften bör

avvägas så, att staten regelmässigt icke kommer att lämna större bidrag

till pensionsökningen än till pensionen i övrigt. Med hänsyn härtill och till

resultatet av verkställda undersökningar rörande täckningsprocenten i olika

fall har utredningen stannat för alt vilja föreslå, att den särskilda avgiften

skall bestämmas till hälften av kostnaderna för pensionsökningarna.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Om på grund av speciella förhållanden vid inordnande i pensioneringen

av nya befattningshavargrupper eller eljest lindring i fråga om engångsavgift

skulle anses behövlig, synes det böra ankomma å statsmakterna att fatta

särskilt beslut därom.

9. Det föreslagna pensionsreglementets detaljbestämmelser. I ett särskilt

avsnitt av sitt betänkande lämnar pensionsutredningen en specialmotivering

till det föreslagna pensionsreglementets detaljbestämmelser. Endast i

den mån motiveringen till eller innebörden av dessa detaljbestämmelser icke

framgår av den föregående framställningen eller bestämmelserna föranlett

erinringar i avgivna yttranden eller i övrigt särskilt uttalande från min sida

ansetts påkallat har jag i det följande i allmänhet ansett mig behöva redogöra

för eller ingå på en närmare behandling av utredningens förslag och

den därtill knutna specialmotiveringen. Beträffande de delar av reglementsförslagets

detaljbestämmelser, som jag icke närmare berör och vilkas innebörd

icke framgår av vad jag i det föregående anfört, torde jag sålunda

få hänvisa till utredningens specialmotivering (betänkandet sid. 205—-256).

9 §. Avgångsskyldighet.

3 mom. Enligt 6 § 4 mom. Atregl. äger Kungl. Maj :t i vissa fall förklara

ordinarie tjänsteman skyldig att avgå från tjänsten och entlediga

honom, ehuru han icke är avgångsskyldig enligt vad i reglementet eljest

stadgas. Reglementsförslaget upptager i detta moment en motsvarighet härtill.

Med hänsyn till att entledigande av icke-statliga befattningshavare vanligen

ankommer på huvudmannen eller annan statlig myndighet än Kungl.

Maj :t, har momentet så utformats, att entledigande i sådant fall må meddelas

av huvudmannen respektive vederbörande statliga myndighet efter

erhållet medgivande av Kungl. Maj :t.

Den anställningsform genom vilken befattningshavarens rättsliga ställning

kommer till uttryck är, såvitt angår vissa av de av reglementsförslaget omfattade

befattningshavargrupperna, helt och hållet beroende på huvudmannens

beslut. Med anledning härav uppställer sig frågan huruvida momentets

tillämplighet skall göras till föremål för någon särskild begränsning. Pensionsutredningen

anför härom i huvudsak följande.

Med hänsyn till den med entledigande enligt detta moment följande rätten

till sjukpension har inom pensionsutredningen förekommit viss tvekan,

huruvida momentet bör tillämpas oavsett den ordning, i vilken beslutet om

anställningsformen meddelats. Härvid har bland annat framhållits att en

sådan oinskränkt tillämpning kunde föranleda huvudmännen att i större utsträckning

än som av andra skäl kunde anses påkallat fastställa en med

ordinarie anställning i statens tjänst jämförlig anställningsform. Det har

även pekats på möjligheten, att en huvudman i uteslutande syfte att bereda

viss befattningshavare rätt till sjukpension kunde tänkas benägen ändra anställningsformen

för att momentet må vinna tillämpning. Vid det förhållandet

att prövning av fråga om entledigande enligt detta moment skall ankomma

å Kungl. Maj :t har pensionsutredningen emellertid funnit de anförda

betänkligheterna icke böra föranleda annan avgränsning av momentets

tillämplighet än den som utredningen förordat i den allmänna motiveringen.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

13 §. Förutsättningar för rätt till tjänstepension för tjänstemän i

allmänhet.

1 mom. Angående en i andra stycket av detta moment av pensionsutredningen

föreslagen inskränkning i fråga om nyanställd befattningshavares

rätt att erhålla invalid- eller sjukpension anför pensionsutredningen följande.

De i nu gällande reglemente för SPA innefattade bestämmelserna om avgångsskyldighet

och rätt till tjänstepension vid otjänstbarhet före pensionsåldern

kunna anses innebära viss garanti för att befattningshavare icke anställas

i uteslutande syfte att bereda honom möjlighet att erhålla invalideller

sjukpension. För att i någon mån erhålla en motsvarande garanti föreslås

i andra stycket av momentet en bestämmelse, enligt vilken i vissa fall

rätt till invalid- eller sjukpension ej tillkommer den som inom ett år efter

tillträde av befattning eller efter framställning om registrering av befattning

blivit avgångsskyldig på grund av otjänstbarhet. Om befattningshavaren

övergått till befattningen från annan med tjänstepensionsrätt förenad befattning,

synes han emellertid vid reglementets tillämpning böra anses kvarstå

i sistnämnda befattning för att icke genom övergången lida förlust av

rätt till tjänstepension. Vid utformandet av den föreslagna bestämmelsen

har i det hänseende, varom nu är fråga, förutsatts, att det antagna kvatståendet

icke leder till högre pensionsbelopp än det som kunnat beräknas

för den vid avgången innehavda befattningen.

14 §. Förutsättningar för rätt till förordnandepension.

t mom. Enligt 22 § 1 mom. tredje och fjärde styckena Atregl. kan Kungl.

Maj :t medgiva förordnandetjänsteman rätt till förordnandepension under

förutsättningar, vilka delvis motsvara de som beträffande tjänstemän i allmänhet

i reglementet stadgas för medgivande av rätt till förtidspension. I

anslutning till den i reglementsförslaget i andra och tredje stycket detta

moment föreslagna motsvarigheten till förenämnda författningsrum i Atregl.

anför pensionsutredningen följande.

Förordnandepension i fall, som här avses, kan betraktas såsom förtidspension.

Förutsättning för egentlig förtidspension är enligt Atregl. i överensstämmelse

med vad som gällde enligt 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente

bland annat, att befattningshavaren skall inneha visst minsta

antal tjänstår. Under det att tjänståren härvid enligt sistnämnda reglemente

beräknades enligt vanliga regler, beräknas tjänståren enligt Atregl. däremot

utan avdrag för tjänstledigheter eller avkortning i tjänstgöringen.

Pensionsutredningen anser, att bestämmelserna om beräkning av tjänstår

i förevarande hänseende borde vara av samma innebörd i fråga om förordnandepension,

vilken är att betrakta som förtidspension, som i fråga

om egentlig förtidspension. Enligt utredningens mening bör emellertid en

sådan anpassning beträffande förordnandepension för icke-statliga befattningshavare

genomföras först i samband med eventuell ändring av Atregl.

18 §. Den befattning för vilken tjänstepensionsunderlag beräknas in. m.

2 mom. Enligt 14 § 2 mom. andra stycket a) Atregl. skall pensionsunderlaget

för befattning med 50 års pensionsålder minskas med vissa löneklassvis

bestämda belopp. I förevarande moment föreslår pensionsutredningen,

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungi. Maj.ts proposition nr 200-

att dessa minskningsbelopp skola gälla även för förekommande pensionsåldrar

lägre än 50 år (41 och 45 år) ävensom för pensionsåldern 53 år.

3 mom. Det i detta moment föreslagna stadgandet, enligt vilket tjänstepension

i vissa fall skall bestämmas efter ett treårsmedeltal av tjänstepensionsunderlagen,

överensstämmer med motsvarande bestämmelse i 14 §

1 mom. andra stycket Atregl. I fråga om det föreslagna momentets tillämpning

i vissa fall anför pensionsutredningen följande.

Tillämpning av bestämmelsen i detta moment samtidigt med den i 19 §

4 mom. innefattade reduktionsregeln för beräkning av tjänstår kan leda till

ett obilligt resultat. Det skulle därför kunna ifrågasättas att låta förevarande

bestämmelse utgå. Detta skulle emellertid i vissa fall kunna leda till

att befattningshavaren erhölle högre pension än en statstjänsteman i ett

jämförligt fall. Med hänsyn härtill har den i förevarande moment upptagna

bestämmelsen ansetts icke kunna undvaras. I de fall, där bestämmelsen

kommer att verka samtidigt med bestämmelsen i 19 § 4 inom., vilka fall

icke torde bli särskilt vanliga, synes Kungl. Maj :t böra förordna om erforderlig

modifikation i fråga om det belopp som skall tillämpas såsom tjänstepensionsunderlag.

19 §. Tjänstår sberäkning.

De i denna paragraf meddelade bestämmelserna om tjänstår sberäkning

avses skola gälla för samtliga befattningshavare. För innehavare av befattningar,

förenade med rätt till förordnandepension, få de dock som regel betydelse

endast i familjepensionshänseende. Beträffande dessa bestämmelser

anför pensionsutredningen följande.

De föreslagna bestämmelserna avses till sitt innehåll skola i stort sett utgöra

en motsvarighet till de i 15 § Atregl. meddelade bestämmelserna. Av dessa

ha emellertid ansetts kunna uteslutas bestämmelserna i 15 § 1 mom. tredje

stycket om tjänstår sberäkning för icke-ordinarie tänsteman med avkortad

tjänstgöring, i 4 mom. första stycket om tjänstår sberäkning för tid, varunder

mer än en med tjänstepensionsrätt förenad befattning innehafts, samt i 5

mom. om viss jämkning av de totala tjänståren. De två första uteslutningarna

ha ansetts kunna ske närmast med hänsyn till de i 2 och 3 §§ reglementsförslaget

i fråga om tjänstgöringens omfattning stadgade villkoren för

reglementets tillämpning. Uteslutningen av 5 mom. har vidtagits närmast

av den anledningen, att där stadgad jämkning av tjänståren synts med hänsyn

till bestämmelserna om beräkning av avkortad pension sakna praktisk

betydelse. Å andra sidan upptagas i 3 och 4 mom. förevarande paragraf bestämmelser

i överensstämmelse med vad som i den allmänna motiveringen

förordats om retroaktiv tjänstårsberäkning och om reducerad tjänstårsberäkning

i vissa fall.

1 mom. Detta moment innehåller de grundläggande bestämmelserna om

tillgodoräkning av tjänstår för tid, varunder befattningshavaren varit underkastad

reglementet. Härvid är att märka att i motsats till vad för närvarande

gäller tjänstår icke få räknas för tid efter pensionsålderns inträde.

Motsvarande bestämmelser för statens tjänstemän återfinnas i 15 § 1 mom.

första och andra styckena Atregl. För att åstadkomma full överensstämmelse

mellan reglementsförslaget och Atregl. skulle erfordras att i ifrågavarande

moment göra en uppräkning av alla de orsaker till tjänstledighet

eller andra tjänstgöringsavbrott vilka enligt statens allmänna avlöningsreglemente

icke medföra minskning av lönen med C-avdrag och vilka allt
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

så icke skola föranleda avdrag vid tjänstår sberäkning enligt Atregl. Då en

sådan uppräkning ej lämpligen kan ifrågakonnna, har det ansetts tillräckligt

att endast angiva de mera betydelsefulla eller mera vanligen förekommande

orsaker till ledighet eller tjänstgöringsavbrott, som enligt Atregl.

icke föranleda avdrag vid tjänstårsberäkningen, samt att åt pensionsanstalten

anförtro att efter prövning i varje särskilt fall medge befrielse från

avdrag med hänsyn till vad för jämförligt fall gäller enligt Atregl.

Enligt Atregl. tillgodoräknas tid för tjänstgöringsavbrott i allmänhet icke

såsom tjänstår, om befattningshavaren under tiden måst vidkännas C-avdrag

å lönen. Såsom villkor för rätt till tjänstår sberäkning kan således

anses gälla, att befattningshavaren ägt bibehålla minst så mycket av lönen

som återstår, sedan densamma minskats med B-avdrag. I betraktande härav

har ett motsvarande villkor ansetts böra upptagas i reglementsförslaget.

Med hänsyn till att B-avdraget enligt statens löneplansförordning maximalt

utgör omkring 55 procent av daglönen föreslås såsom villkor för tillgodoräkning

av tjänstår att befattningshavaren skall äga bibehålla minst hälften

av lönen.

I andra stycket a) av momentet angives till en början att tid för semester

eller ferier ej skall avdragas vid beräkning av t jänstår. Härvid har förutsatts

att sådan ledighet i likhet med vad som gäller för statens tjänstemän

icke medför avdrag å lönen.

Det förekommer, att befattningshavare avgår från tjänsten utan att ha

erhållit semester men tillerkänts semesterersättning. Härvid lärer i något

fall ha uppstått tvekan, huruvida befattningshavaren äger räkna tjänstår

för ett mot semesterersättningen svarande antal dagar. Med anledning härav

har utredningen ansett sig här böra framhålla, att tjänstårsberäkningen

avses skola upphöra med den dag, befattningen frånträdes. Något uttryckligt

stadgande härom har icke ansetts behövligt.

Andra stycket a) av momentet anger vidare, att tjänstledighet för offentligt

uppdrag eller militärtjänstgöring eller för vikarietjänstgöring å annan

med tjänstepensionsrätt förenad befattning ej skall föranleda avdrag vid

tjänstårsberäkningen. Då enligt statens allmänna avlöningsreglemente av

offentligt uppdrag eller militärtjänstgöring förorsakad tjänstledighet i vissa

fall medför C-avdrag från lönen men enligt Atregl. i intet fall föranleder

avdrag vid tjänstårsberäkningen, har för sådan tjänstledighet icke ansetts

böra uppställas något krav på bibehållande av någon del av avlöningen såsom

villkor för rätt till tjänstårsberäkning. Vad angår bestämmelsen om

tid för tjänstgöring såsom vikarie å annan med pensionsrätt förenad befattning

avses därmed att främst sörja för bibehållande av rätten till tjänstårsberäkning

för sådana fall som motsvara de fall där statstjänsteman förordnas

att, med frånträdande av utövningen av sin tjänst, uppehålla ordinarie

eller extra ordinarie tjänst.

Befattningshavare, som är tjänstledig från viss befattning på grund av

att han innehar annan med pensionsrätt enligt reglementet förenad befattning,

bör vid reglementets tillämpning anses ha tillsvidare frånträtt förstnämnda

befattning. I fråga om tid, varunder befattningshavare är tjänstledig

för all inneha med pensionsrätt enligt andra tjänstepensionsbestämmelscr

förenad befattning, gäller enligt den i 2 4j 1 mom. a) föreslagna bestämmelsen,

att han icke skall vara underkastad reglementet. För sådan

lid förekommer följaktligen icke tjänstårsberäkning enligt detta moment.

I andra stycket b) av momentet föreslås alt sådant tjänstgöringsavbrott

med bibehållande av minst hälften av den kontanta avlöningen som förorsakats

av olycksfall i tjänsten eller sjukdom in. in. ej skall föranleda avdrag

vid tjänstårsberäkningen.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

1 den paragraf i nu gällande reglemente för SPA som närmast motsvarar

förevarande moment meddelas föreskrift om skyldighet för huvudman

att för befattningshavare med pensionsrätt föra erforderliga anteckningar

i en liggare enligt formulär, som av pensionsanstalten fastställes. Motsvarande

föreskrift torde böra intagas i tillämpningsföreskrifterna.

2 mom. I detta moment ha intagits bestämmelser motsvarande 15 § 2

mom. Atregl. ävensom om den inskränkning av där angiven tjänstårsberäkning,

varom stadgas i 15 § 4 mom. andra stycket Atregl.

3 mom. Här angivas i första stycket de fall i vilka tjänstår må tillgodoräknas

befattningshavare efter prövning av statens pensionsanstalt och under

förutsättning att huvudmannen erlägger engångsavgift härför samt i

andra stycket de fall då för dylik tillgodoräkning skall fordras att Kungl.

Maj :t lämnat särskilt medgivande om tillämpning av första stycket.

Första stycket avser i huvudsak fall, där befattningshavaren innehaft befattning

av sådant slag som i reglementet avses under tid, då befattningen

icke varit förenad med pensionsrätt. I fråga om dylika fall förekommer att

befattningshavaren under tiden genom huvudmannens försorg varit tillförsäkrad

pensionsförmåner, som kunna anses likvärdiga eller jämförliga

med tjänste- och familjepensionsrätt. För att undvika att befattningshavaren

genom tjänstårsberäkning för sådan tid skulle komma i åtnjutande

av dubbla pensionsförmåner skulle erfordras bestämmelser om hänsynstagande

vid tjänstårsberäkningen på ett eller annat sätt till de honom av huvudmannen

tillförsäkrade förmånerna. Då dessa förmåner från fall till fall

kunna vara av synnerligen skiftande beskaffenhet, torde det icke vara möjligt

att uppställa generella dylika bestämmelser. På grund härav har del

synts utredningen, att Kungl. Maj :t bör bemyndigas att för varje särskilt

fall fastställa de särskilda villkor under vilka tjänstårsberäkning här må

äga rum. Vid sådant förhållande har det ansetts lämpligt att frånskilja

här avsedda fall ur första stycket på så sätt, att tillämpningen därav göres

beroende av Kungl. Maj :ts medgivande enligt andra stycket.

Vid medgivande av rätt till tjänstårsberäkning med tillämpning av första

stycket synas de i 1 mom. stadgade grunderna böra analogivis tillämpas.

Det där uppställda kravet på avlöning av viss minsta storlek under tjänstledighet

m. in. synes dock skäligen icke alltid böra upprätthållas.

Den i andra stycket av momentet föreslagna bestämmelsen motsvarar i

huvudsak 15 § ,‘l inom. Atregl. Den här avsedda tjänstårsberäkningen skall

dock vara beroende av avgiftsbetalning. Med hänsyn härtill bör beslut om

tjänstårsberäkning meddelas av pensionsanstalten i varje särskilt fall. Som

grund för beslut om tillgodoräkning bör därvid ligga ett av Kungl. Maj :t

lämnat medgivande. Sådant medgivande synes i allmänhet böra meddelas

för varje särskilt fall men bör också kunna lämnas att generellt gälla i

fråga om tjänstgöring av visst slag. Anledning till sådant generellt medgivande

kan befinnas föreligga i fråga om exempelvis vikariat å pensionsberättigande

befattning av viss minsta, förslagsvis minst sex månaders, sammanhängande

varaktighet hos samma huvudman. Därvid bör hänsyn kunna

få tagas jämväl till tid, varunder befattningshavare med tillstånd av

vederbörande tillsynsmyndighet bestritt vikariat å befattning, för vilken

han saknar föreskriven behörighet. Vidare kan ett generellt medgivande befinnas

lämpligt i fråga om tid för innehav av anställning, som är att anse

såsom normal rekryteringstjänst i förhållande till befattning med pensionsrätt.

Som exempel härpå kan nämnas underläkartjänster, från vilka lasaretts-

m. fl. läkarbefattningar vanligen rekryteras. För fall, då första stycket

skall tillämpas om befattningshavaren ej varit tillförsäkrad förmån av

där omförmält slag, kan det också vara lämpligt, att det för viss enhetlig

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Alaj.ts proposition nr 200.

befattningshavargrupp meddelas ett generellt medgivande med fastställande

av de särskilda villkor som med hänsyn till nämnda förmån skola

vara förknippade med den medgivna tillämpningen av första stycket.

Grunderna för bestämmande av avkortad tjänstepension äro sådana, att

medgivande av tjänstårsberäkning i fråga om tid av intill ett fjärdedels åi

endast under vissa förutsättningar påverkar pensionsbeloppet. I betraktande

härav bar utredningen övervägt att begränsa möjligheten av tjänstårsberäkning

enligt detta moment såtillvida, att dylik tjänstårsberäkning ej skulle

få omfatta tid utöver den som beräknas medföra ökning av blivande ålderspension.

Det torde emellertid för en befattningshavare kunna vara av värde,

att tjänstårsberäkningen med hänsyn bland annat till eventualiteten av förtidsavgång

med sjukpension eller av framtida avbrott i tjänstårsberäkningen

får omfatta längsta möjliga tid. Utredningen har därför stannat för att icke

vilja förorda någon begränsning utöver den i första stycket föreslagna, enligt

vilken tjänstårsberäkning må medgivas högst i den omfattning som erfordras

för beredande av hel ålderspension eller med andra ord för uppnående

vid pensionsåldern av det antal tjänstår som motsvarar tjänståldern.

4 mom. I detta moment har intagits den av utredningen föreslagna regeln

för reduktion av tjänståren för tid, under vilken tjänstepensionsunderlaget

för befattningshavaren varit lägre än det vid avgången gällande, ävensom

bestämmelse om tjänstårsberäkning motsvarade denna reduktion och om

engångsavgift därför.

För tillämpning av reduktionsregeln är det nödvändigt att kunna avgöra

vilket underlag som skall anses ha varit gällande under tid, då befattningshavaren

ej varit underkastad reglementet. Bortsett huvudsakligen från tid,

under vilken befattningshavaren varit underkastad nu gällande reglemente

för SPA och för vilken särskild övergångsbestämmelse bör meddelas, ifrågakommer

därvid dels tid, som befattningshavaren enligt 2 mom. äger tillgodoräkna

enligt andra tjänstepensionsbestämmelser än de i reglementsförslaget

innefattade, dels även tid, för vilken engångsavgift erlagts enligt 3

inom. eller enligt tredje stycket av 4 mom.

De i 2 mom. åsyftade andra tjänstepensionsbestämmelserna innehålla icke

någon föreskrift om reducering av tjänståren motsvarande den i 4 mom.

föreslagna. Vid sådant förhållande synes tjänstepensionsunderlaget under

tid, som tillgodoräknas enligt 2 inom., böra anses ha varit det vilket vid inträdet

i SPA-pensioneringen blir gällande för befattningshavaren.

Under tid, för vilken engångsavgift erlagts enligt 3 inom. eller sista stycket

4 inom., synes tjänstepensionsunderlaget lämpligen böra anses ha varit

det som gällde för befattningshavaren, då engångsavgiften erlades. Om engångsavgift

för tiden erlagts både enligt 3 inom. och 4 mom. eller mer än

en gång enligt sistnämnda moment, bör tjänstepensionsunderlaget anses ha

varit det vid senaste betalningstillfälle gällande.

Såsom i annat sammanhang angivits skall enligt nuvarande reglementet

för SPA huvudmannen erlägga engångsavgift, när pensionsunderlagen för

befattning höjas, och höjningen skall gälla även för den som då innehar befattningen;

dock skall huvudmannen icke erlägga någon engångsavgift, där

höjningen sker i följd av en av statsmakterna beslutad lönereglering. Angående

detta undantag från bestämmelsen om engångsavgift vid höjning av

liensionsnnderlag anförde vederbörande departementschef bl. a. följande

(proposition nr 330/1919).

När statsmakterna besluta eu lönereglering, bör givetvis tagas i övervägande

vilken höjning av pensionsunderlagen som i samband därmed bör beviljas

och villkoren därför bestämmas. För detta fall böra därför, som de

sakkunniga även föreslå, reglementets bestämmelser angående engångsavgifter

icke vara bindande.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Med hänsyn till vad som sålunda gäller enligt nuvarande reglemente för

SPA har det synts lämpligt att i andra stycket c) detta moment stadga,

att där tjänstepensionsunderlaget höjts på''grund av en av statsmakterna

beslutad löne- eller pensionsreglering, det högre underlaget, om och i den

mån därom förordnats, skall anses ha gällt under föregående tid, varunder

befattningshavare innehaft befattning, som med regleringen avses.

20 §. Ålderspensions grundbelopp.

I denna paragraf, som innehåller närmare bestämmelser om beräkning av

ålderspensions grundbelopp, angives bl. a. att tjänståldern skall vara 30 år,

där ej annat framgår av vad i 3 avd. angives, vilket sker genom hänvisningtill

stadgandena 20 a—c i 39 §. Enligt dessa stadganden skall tjänståldern

utgöra 25, 22 respektive 20 år. Pensionsutredningens förslag om tillämpning

av dessa stadganden innebär bland annat, att tjänståldrarna 22 och 20 år på

samma sätt som nu är fallet endast skulle komma att gälla vissa befattningshavare

vid de kungl. teatrarna samt att tjänståldern 25 år förutom för

vissa andra dylika befattningshavare skulle komma att gälla för lasarettsm.

fl. läkare, för vilka tjänståldern nu är 30 år. Däremot skulle tjänståldern

för barnmorskor och sjuksköterskor, som nu är 25 år, höjas till 30 år.

Beträffande tjänståldern för sistnämnda befattningshavare och läkare

anför pensionsutredningen:

För sjuksköterskor och barnmorskor gäller enligt det nuvarande reglementet

för SPA en tjänstålder av 25 år. Med hänsyn till den föreslagna höjningen

av pensionsåldern för dessa befattningshavare har pensionsutredningen

ansett anledning icke föreligga att för dem föreslå undantag från

den allmänna regeln om en tjänstålder av 30 år.

För läkarna har den hittills tillämpade tjänståldern av 30 år medfört,

att hel tjänstepension endast undantagsvis kunnat utgå. Med hänsyn härtill

och då för provinsialläkarna gäller ep tjänstålder av 25 år, har pensionsutredningen

ansett, att tjänståldern för ifrågavarande läkare bör utgöra 25 år.

28 §. Förhållandet mellan familjepensions grundbelopp och familje
pensionstal.

3 mom. Enligt den i andra stycket av detta moment föreslagna bestämmelsen,

som motsvarar 7 § 3 mom. andra stycket Afregl., skall, för den händelse

frånskild hustrus underlåtenhet att söka pension föranlett utbetalning

av för stort belopp till annan familjepensionsberättigad, därvid bero. Härtill

knyter pensionsutredningen följande uttalande.

Mot denna bestämmelse kan erinras att den under vissa omständigheter

genom avsiktlig underlåtenhet av den frånskilda hustrun synes kunna på

ett obehörigt sätt utnyttjas. Till förebyggande härav kunde ifrågasättas en

bestämmelse av innebörd, att pensionen till frånskild hustru i här avsett fall

skulle utgå från och med månaden näst efter den varunder pensionen sökts,

med rätt dock för pensionsanstalten att med hänsyn till omständigheterna

medgiva utbetalning av hela eller viss del av pensionen från tidigare tidpunkt.

Enligt pensionsutredningens mening bör en bestämmelse av nu antydd art

införas i reglementet först i samband med att en dylik bestämmelse upptages

i Afregl. Om så sker synes samtidigt böra tagas under övervägande, huruvida

icke bestämmelsen borde gälla även utomäktenskapligt barn till manlig

befattningshavare.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

30 §. Tjänstårsberäkning i familjepensionshänseende.

De i denna paragraf föreslagna bestämmelserna reglera tjänstårsberäkningen

i familjepensionshänseende, varvid under c) behandlas bl. a. tid

efter frivillig pensionsavgång. I anslutning härtill anför pensionsutredningen

följande.

I fråga om avliden befattningshavare, som åtnjöt förtidspension och som

sålunda frivilligt avgått ur tjänst, stadgas i 10 § första stycket c) Afregl.

att tid, som från avgången återstod till pensionsålderns inträde, ej må räknas

såsom tjänstår vid bestämmande av familjepension. Någon dylik inskränkning

stadgas däremot icke i fråga om befattningshavare, som frivilligt

avgått med förordnandepension. Det kan därför inträffa, att familjepensionen

för änka med ett eller flera barn efter en med avkortad förordnandepension

frivilligt avgången befattningshavare blir avsevärt större än

förordnandepensionen. För att i någon mån mildra dessa enligt pensionsutredningens

mening mindre önskvärda verkningar kunde ifrågasättas om icke

förenämnda inskränkning borde givas giltighet även i fråga om sistnämnda

befattningshavare. Utredningen bär emellertid icke ansett sig böra framlägga

förslag i ämnet. Den under 30 § c) upptagna bestämmelsen i förevarande

hänseende har vid sådant förhållande utformats i anslutning till ovannämnda

stadgande i Afregl.

33 §. Tjänstelivränta.

1 mom. Beträffande de här föreslagna bestämmelserna angående beräkning

av tjänstelivräntas belopp — vilka bestämmelser ha en från motsvarande

stadganden i Atregl. avvikande innebörd, i vad de avse vid beräkningen

tillämpligt tjänstepensionsunderlag för befattningshavare med vissa lägre

pensionsåldrar — anför pensionsutredningen.

Enligt 18 § 2 mom. skall för befattning med lägre pensionsålder än 55 år

vid bestämmande av tjänstepensions grundbelopp tillämpas lägre tjänstepensionsunderlag

än för befattning med högre pensionsålder. Enligt pensionsutredningens

mening föreligger ej anledning till dylik differentiering av

tjänstepensionsunderlagen i fråga om uppskjuten tjänstelivränta, vilken

oavsett den för befattning gällande högre eller lägre pensionsåldern alltid

utgår från 65 års ålder.

37 §. Sammanträffande av tjänstepensionsförmåner in. m.

2 mom. I anslutning till de i detta moment föreslagna bestämmelserna,

som möjliggöra för Kungl. Maj :t att i vissa fall föreskriva om minskning

av tjänstepension eller tjänstelivränta, som sammanträffar med avlöning,

anför pensionsutredningen följande.

Enligt 27 § 2 inom. andra stycket Atregl. beror på Kungl. Maj :ts prövning

om och i vad mån tjänstepensionsförmåner för civil befattning skola

minskas av den anledningen, att vederbörande erhåller avlöning i egenskap

av beställningshavare på reservstat eller övergångss''åt, anställningshavare

i reserven eller officer i väg- och vattenbyggnadskåren. Däremot innehåller

reglementet icke något stadgande om minskning av tjänstepension,

som sammanträffar med avlöning i annat fall. Detta sammanhänger med en

bestämmelse i It) § 5 inom. statens allmänna avlöningsreglemente, enligt

vilken det beror på beslut eller bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t,

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

om och i vad mån av statsmedel utgående tjänstepension skall föranleda

avdrag å lönen. Dylik avlöningsbestäminelse finnes i allmänhet ej för de

icke-statliga befattningshavare som avses i reglementsförslaget. Vid sådant

förhållande har i förevarande moment även stadgats möjlighet för Ivungl.

Maj:t att förordna om minskning av tjänstepension eller tjänstelivränta,

om förmånstagaren erhåller avlöning för befattning, som enligt reglementet

är förenad med tjänstepensionsrätt för innehavaren. Härvid bör med orden

avlöning för befattning icke blott avses det fall, att förmånstagaren

innehar befattningen, utan även det fall, att han såsom vikarie uppehåller

befattningen.

Bestämmelsen täcker icke det fall, där avlöning för befattning ansluten

till SPA åtnjutes samtidigt med pension eller livränta enligt Atregl. eller

1947 års tjänstepensionsreglementen för de högre kommunala skolorna, för

folkskolan eller för arbetare. Pensionsutredningen anser sig böra ifrågasätta,

om icke sådan ändring av dessa reglementen borde vidtagas, som möjliggör

minskning av pensionsförmånen för nu omnämnt fall.

3 mom. Beträffande den i detta moment föreslagna bestämmelsen, enligt

vilken invalidpension i vissa fall skulle kunna minskas med hänsyn till livränta,

som utgår enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, anför

pensionsutredningen föjande.

Den som enligt bestämmelserna i reglementsförslaget kommer i åtnjutande

av invalidpension synes även vara berättigad att åtnjuta livränta

enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. 11 § nämnda lag innehåller

bestämmelse om avdrag från livräntan med hänsyn till invalidpensionen.

Dylikt avdrag synes dock, såvitt angår annan huvudman än staten,

ej få ske med mindre huvudmannen med hänsyn till rätten till invalidpension

begärt lindring i den enligt lagen utgående försäkringsavgiften. Det

torde sålunda undantagsvis kunna uppkomma sådana fall, där en befattningshavare

jämsides med invalidpension äger uppbära oreducerad livränta.

I dylikt fall skulle befattningshavaren komma att åtnjuta större sammanlagd

pensions- och livränteinkomst än om han under eljest lika förhållanden

varit anställd i statens tjänst. Till förebyggande härav föreslås i detta moment

att i sådant fall pensionen skall minskas med ett belopp, motsvarande

det avdrag som skulle ha gjorts å ersättningen enligt olycksfallsförsäkringslagen,

om lagens bestämmelser om avdrag här varit tillämpliga.

Pensionsutredningen vill dock erinra om, att frågan om sammanträffande

av pension och ersättning enligt nämnda lag kan förväntas bli föremål för

särskild utredning (se proposition nr 235/1948, s. 53).

38 §. Sammanträffande av familjepensionsförmåner, in. m.

4 mom. I fråga om den här föreslagna bestämmelsen som på familjepensionsområdet

avses skola utgöra en motsvarighet till 37 § 3 mom. anför

pensionsutredningen följande.

Vad som under 37 § 3 mom. sagts om sammanträffande av invalidpension

med livränta enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete äger motsvarande

giltighet i fråga om sammanträffande av familjepension med livränta,

som enligt lagen åtnjutes av efterlevande till den som avlidit till följd av

olycksfall i tjänsten. Med hänsyn härtill har i förevarande moment intagits

en bestämmelse, som möjliggör reducering av familjepension, som sammanträffar

med dylik livränta.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

40 §. Tillämplighetsområdet m. m.

Denna paragraf i reglementsförslaget utgöres huvudsakligen av en över

de särskilda befattningshavarkategorier som pensionsutredningen föreslagit

skola ingå i den framtida SPA-pensioneringen i tabellform uppställd förteckning,

i vilken även angives huruvida befattning skall tillhöra grupp A,

B eller C samt i fråga om vissa befattningar pensionsklass och pensionsålder

och eventuellt tillämplig tilläggs- eller undantagsbestämmelse ur 39 §.

Beträffande förteckningen anför utredningen bl. a. följande.

Enligt 1 § i reglementsförslaget skall det ankomma på Kungl. Maj :t och

riksdagen att bestämma, vilka icke-statliga befattningar som må förenas

med pensionsrätt enligt reglementet. De befattningar som på grund av statsmakternas

sålunda meddelade beslut kunna förenas med pensionsrätt torde

lämpligen böra upptagas i en förteckning, som antingen intages i själva

reglenrentet eller fogas som bilaga till detsamma. Pensionsutredningen har

vid sina överväganden härom funnit det vara mest ändamålsenligt, att befattningarna

förtecknas i reglementet. Förteckningen har ansetts böra ha

sin plats i reglementets tredje avdelning.

Vad angår befattningarnas fördelning på grupperna A, B och C kan innebörden

av förteckningen sammanfattningsvis angivas vara följande.

De i förteckningen till grupp A hänförda befattningarna utgöras av dels

befattningar, som enligt gällande reglemente för SPA äro obligatoriskt anslutna

till pensioneringen, dels rektors- och ordinarie ämneslärarbefattningar

vid handelsgymnasium samt rektors-, ämneslärar- och extra ordinarie ämneslärarbefattningar

vid den statliga lantbruksskolan vid Ultuna, för vilka

befattningar f. n. gäller att anslutningen till pensioneringen är frivillig

d. v. s. beroende på framställning av huvudmannen, dels ock följande till

nyupptagning i pensioneringen föreslagna befattningar, nämligen befattningar

vid socialinstitut med lön enligt lägst lönegraderna Ca eller Ce 13,

epidemisjukhus- och sjukstugeläkarbefattningar, vilkas innehavare utnämnas

av Kungl. Maj :t, samt eventuella med universitetslärarbefattning ej

förenade överläkarbefattningar vid akademiska sjukhuset i Uppsala och lasarettet

i Lund.

De till grupp B hänförda befattningarna utgöras av dels befattningar, för

vilka f. n. också gäller att anslutningen till pensioneringen är frivillig, med

undantag av förenämnda sådana till grupp A hänförda befattningar, dels

ock följande till nyupptagning i pensioneringen föreslagna befattningar,

nämligen befattningar vid socialinstitut med lön enligt lägre lönegrad än

Ca eller Ce 13, ämneslärarbefattningar vid kommunala gymnasier, bibliotekariebefattningen

vid huvudbiblioteket i Tornedalen, landsantikvariebefattningar,

sociala kuratorsbefattningar vid vissa sjukvårdsanstalter, överläkarbefattningar

vid jubileumsfondens sanatorier, tandteknikerbefattningai

inom folktandvården, biträdande föreståndarinnebefattningar vid barnhem

och kommunala ålderdomshem, vissa lärarinnebefattningar vid barnhem,

befattning såsom verkställande tjänsteman vid allmän sjukkassa,

missionärsbefattningar samt befattningar i allmänhet vid akademiska sjukhuset

i Uppsala, kuranstalter, kustsanatorier, vanföreanstalter, erkända alkoholistanstalter

och Sveriges fjäderfäavelsförening.

Till grupp C slutligen äro hänförda teatercbefsbefattningarna vid de kungl.

teatrarna.

10 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. I sand. Nr 200.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 200-

De i den av pensionsutredningen uppgjorda förteckningen innefattade

förslagen till pensionsklasser för vissa befattningar avse dels A-befattningarna

utom sådana vid de kungl. teatrarna, dels vissa B-befattningar och

dels C-befattningarna. Vad först angår A-befattningarna vid socialinstituten

föreslås dessa skola föras till de pensionsklasser vilkas nummer med tre

enheter överstiga befattningarnas lönegradsnummer. De för övriga befattningar

föreslagna pensionsklasserna framgå av följande sammanställning.

A-befattningar.

Pensionsklass

Statsunderstödd folkhögskola

Rektor

vid folkhögskola med såväl huvudkurs som kvinnlig kurs .... 1: 30

vid folkhögskola med endast huvudkurs .................... 1: 27

Ämneslärare med fast anställning

vid såväl huvudkurs som kvinnlig kurs .................... 1: 26

vid endast huvudkurs

av minst 24 veckors varaktighet.......................... 1: 25

av mindre än 24 veckors varaktighet...................... 1: 24

Extra ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring vid huvudkurs

av minst 24 veckors varaktighet............................ 1:15

av mindre än 24 veckors varaktighet........................ 1:13

Statsunderstött handelsgymnasium

Rektor .................................................... 1: 32

Ordinarie ämneslärare ...................................... 1: 29

Lantmannaskola, lantbruksskola, trädgårdsskola

och fruk t od1ingssk o 1 a

Lantmannaskola med vinterkurs om minst 125 arbetsdagar.

Föreståndare (rektor) ...................................... 1:26

Ämneslärare .............................................. 1: 24

Extra ordinarie ämneslärare.................................. 1:13

Lantmannaskola med vinterkurs om minst 150 arbetsdagar.

Föreståndare (rektor) ...................................... 1:27

Ämneslärare .............................................. 1: 24

Extra ordinarie ämneslärare.................................. 1:14

Lantmannaskola med helårskurs eller vinterkurs jämte fortsättningskurs

eller (och) längre kurs, lantbruksskola, trädgårdsskola och

fruktodlingsskola.

Föreståndare (rektor) ...................................... 1:30

Ämneslärare .............. 1:27

Extra ordinarie ämneslärare ................................ 1:19

Lanthushållsskola

Lanthushålls skola med halvårskurs.

Föreståndarinna (rektor) .................................... 1:13

Ämneslärarinna ............................................ 1:11

Extra ordinarie ämneslärarinna .............................. 1:2

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 200-

147

Lanthushållsskola med årskurs eller (och) två halvårskurser eller årskurs

och en halvårskurs.

Pensionsklass

Föreståndarinna (rektor) .................................... 1:22

Ämneslärarinna ............................................ 1:19

F.xtra ordinarie ämneslärarinna .............................. 1:9

Vissa vårdanstalter

Av Kungl. Maj :t utnämnd överläkare vid lasarett (lasarettsläkare),

sanatorium (sanatorieläkare), och epidemisjukhus (epidemisjuk
hu

släkare) .............................................. 1:34

Av Kungl. Maj :t utnämnd läkare vid sjukstuga (sjukstugeläkare) 1:30

Av Kungl. Maj :t utnämnd överläkare vid ku st sanatorium eller

vanföreanstalt ............................................ 1: 34

Överläkare vid akademiska sjukhuset ........................ 1:34

Allmän hälso- och sjukvård m. m.

Extra provinsialläkare 1 ( 1: 31

Distriktsbarnmorska [ Avlönad med bidrag av staten ......... 1: 14

Distriktssköterska J ( 1:16

Dispensärverksamhet

Vissa dispensärläkare ........................................ 1:32

Statsunderstödd folktandvård

Distriktstandläkare.......................................... 1: 32

Distriktstandsköterska ...................................... 1:11

Social hemhj älpsverk samhet

Heltidsanställd hemvårdarinna................................ 1:8

Hushållningssällskap

Hemkonsulent .............................................. 1:17

Mej erisammanslutning

Specialkonsulent ............................................ 1: 28

Distriktskonsulent .......................................... 1: 25

B-befattningar.

Kuranstalt, ansluten till pension sstyrelsen

Ö\ erläkare .................................................. 1:34

Statsunderstödd folktandvård

Föreståndare för centraltandpoliklinik ........................ 1: 34

Annan tandläkare ............................................ 1:32

Tandsköterska .............................................. 1:11

C-befattningar.

D e kungl. t e a t r a r n a

Teaterchef .................................................... 2: 16

Beträffande de grunder enligt vilka de föreslagna pensionsklasserna bestämts

för de särskilda befattningarna torde få hänvisas till vad pensionsulredningen

därom anfört i specialmotiveringen till 40 §.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 200-

Vad angår pensionsutredningens förslag till pensionsåldrar för de särskilda

befattningarna torde redogörelsen härför kunna inskränkas till de

delar som innebära ändring av de enligt reglementet för SPA nu gällande

pensionsåldrarna eller som avse till nyupptagning i pensioneringen föreslagna

befattningar.

Utredningens förslag i fråga om pensionsåldern för de till pensioneringen

nu anslutna befattningarna innebär, att pensionsåldern för vissa befattningar

höjes från 55 till 60 år, från 60 till 63 eller 65 år respektive från 63 till

65 år och för vissa andra befattningar sänkes från 65 till 63 eller 60 år.

Höjning från 55 till 60 år föreslås för sjuksköterskor, instruktionssköterskor

däri inbegripna, och barnmorskor.

Frågan om höjning av pensionsåldern för dessa befattningshavare har

framförts i särskilda framställningar av Svensk sjuksköterskef örening och

Svenska stadsförbundet, vilka framställningar överlämnats till pensionsutredningen

för att övervägas vid fullgörande av det utredningen meddelade

uppdraget. Sjuksköterskeföreningen bär därvid hemställt om höjning av

sjuksköterskornas pensionsålder till 60 år, under det att stadsförbundet

hemställt om höjning av pensionsåldern för barnmorskor och sjuksköterskor

till 58 år.

Vad sjuksköterskorna angår ha som skäl för pensionsålderns höjning bl. a.

åberopats arbetstidsregleringen på sjukvårdens område, den relativt stora

omfattning i vilken sjuksköterskorna begagna sig av möjligheten att kvarstå

i tjänst efter pensionsålderns uppnående samt det förhållandet att pensionerade

sjuksköterskor i stor utsträckning fullgöra fulltidstjänst såsom

vikarier.

För egen del har utredningen till motivering för förslaget i huvudsak anfört

följande.

Antalet till SPA anslutna sjuksköterskor är avsevärt större än antalet

sjuksköterskor i statens tjänst med pensionsrätt enligt Atregl. Med hänsyn

härtill och då förstnämnda antal är av betydande storlek såväl absolut (omkring

8 300) som i förhållande till hela antalet av de för närvarande enligt

SPA:s reglemente pensionsberättigade befattningshavarna (omkring 19 000),

bör, synes det pensionsutredningen, frågan om höjning av pensionsåldern

för sjuksköterskor med pensionsrätt i SPA kunna lösas utan att en eventuell

höjning av pensionsåldern för statens sjuksköterskor avvaktas.

De skäl som åberopats för en höjning av sjuksköterskornas pensionsålder

synas pensionsutredningen bärande.

Med hänsyn till vad sjuksköterskef öreningen föreslagit och i betraktande

av att sjuksköterskorna som regel ha en sådan löneställning som enligt

Atregl:s huvudregler skulle medföra en pensionsålder av 60 år, bär utredningen

ansett sig böra föreslå, att pensionsåldern för sjuksköterskorna fastställes

till 60 år.

Vad angår pensionsåldern för barnmorskorna har denna enligt utredningens

mening synts böra bli densamma som sjuksköterskornas.

Med hänvisning i allmänhet till pensionsåldern för jämförbar befattning

i statens tjänst föreslås höjning av pensionsåldern från 60 år till 63 eller

65 år eller från 63 till 65 år för följande befattningar.

Höjning från 60 till 63 år. Lärare vid fortsättningsskola, annan lärare vid

Sunnerdahls hemskolor än i slöjd eller hushållsgöromål, gymnastik- och

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 200.

149

sånglärare samt lärarinna i hushållsgöromål vid folkhögskola ävensom sådan

husmoder vid folkhögskolas elevhushåll som tillika är lärarinna vid skolan,

lärare vid vanföreanstalt och annan yrkesundervisningsanstalt än handelsskola,

föreståndarinna och ämneslärarinnor vid lanthushållningsseminariet

å Rimforsa och lanthushållsskola, föreståndarinna vid sjuksköterskeskola

och sjuksköterskebyrå samt hemkonsulent.

Höjning från 60 till 65 år. Lärare vid specialgymnasiet för lantbruks-,

mejeri- och skogsstuderande, lärare vid seminarium för utbildande av lärare

för yrkesundervisning eller undervisning i hushållsgöromål eller kvinnlig

slöjd och fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, rektor samt ämnesoch

slöjdlärare vid folkhögskola, lärare vid handelsskola samt lärare vid

Lennings textiltekniska institut i Norrköping.

Höjning frun 63 till 65 år. Kvinnlig teatertjänsteman i pensionsklass över

1:19.

I fråga om befattningshavare i allmänhet vid hushållningssällskap, lantbruksakademien,

frökontrollanstalt, lantbrukskemisk kontrollstation, Sveriges

utsädesförening och sjömanshus föreslår utredningen, att pensionsåldern

skall utgöra 65, 63 eller 60 år. Därvid förutsätteis 60 år skola gälla

för pensionsklasserna 1: 1—1: 19 och 65 år för högre pensionsklasser, dock

att pensionsanstalten skall äga bestämma pensionsåldern till 63 eller 65

respektive 60 eller 63 år, där detta finnes påkallat med hänsyn till pensionsåldern

för jämförlig statlig befattning. Detta lämnar möjlighet öppen för

en höjning av pensionsåldern för kvinnlig befattningshavare från 60 till 63

eller 65 år samt för en sänkning av pensionsåldern för manlig befattningshavare

från 65 till 63 eller 60 år.

Beträffande övriga i SPA-pensioneringen nu inordnade befattningar innebär

pensionsutredningens förslag — bortsett från att pensionsåldern i

allmänhet kommer att inträda vid utgången av den månad under vilken

föreskrivet antal levnadsår uppnås i stället för, såsom nu är fallet, på födelsedagen

— bibehållande av nuvarande pensionsåldrar. Detta gäller bl. a.

även teaterpersonalen. I fråga om pensionsåldrarna för denna personal anför

pensionsutredningen följande.

Vad angår pensionsåldrarna äro dessa för medlemmarna av baletten åtskilligt

lägre än den lägsta pensionsålder som eljest förekommer inom den

statliga pensioneringen. I fråga om vissa andra befattningshavare, såsom

kvinnliga skådespelare och balettmästare, synes gällande pensionsålder låg

i förhållande till pensionsåldern för befattningshavare, med vilken det kan

finnas visst fog för att göra jämförelser i sådant hänseende. Med hänsyn

till att införandet av nu gällande pensionsåldrar för teaterpersonalen skedde

så nyligen som år 1943 och i fråga om flera personalgrupper innebar en

avsevärd höjning, har pensionsutredningen ansett sig höra avstå från att

framlägga förslag om höjning av pensionsåldern för någon personalgrupp.

I fråga om kvinnlig tjänsteman i högre pensionsklass än 1 : It) har utredningen

dock med hänsyn till vad som i allmänhet gäller beträffande pensionsålder

för befattningshavare i motsvarande löneställning med pensionsrätt

enligt Atregl. funnit sig höra föreslå höjning av pensionsåldern från

63 till 65 år.

Pensionsåldern för de till nyupptagande i pensioneringen föreslagna befattningarna

föreslås skola utgöra

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

65, 63 eller 60 år för befattningar i allmänhet vid socialinstitut, kuranstalt,

kustsanatorium, vanföreanstalt, akademiska sjukhuset, erkänd alkoholistanstalt

och Sveriges fjäderfäavelsförening enligt samma närmare regler

som i det föregående angivits beträffande befattningshavare vid hushållningssällskap

in. fl.,

65 år för lärare vid kommunalt gymnasium, bibliotekarien vid huvudbiblioteket

i Tornedalen, landsantikvarie, överläkare vid lasarettet i Lund, epidemisjukhus,

jubileumssanatorium och akademiska sjukhuset, sjukstugeläkare,

verkställande tjänsteman vid allmän sjukkassa ävensom missionär

samt lekman vid de kyrkliga styrelserna,

63 år för tandtekniker och lärarinna vid barnhem samt

60 år för social kurator och biträdande föreståndarinna vid barnhem

eller kommunalt ålderdomshem.

Vad särskilt angår pensionsåldern för befattning såsom social kurator

har pensionsutredningen övervägt, huruvida icke denna borde bestämmas

till 63 eller eventuellt 65 år. Då detta skulle innebära en avvikelse från

pensionsåldern för dylik befattning med pensionsrätt enligt Atregl. förklarar

sig emellertid utredningen ha stannat för att som pensionsålder föreslå

60 år.

I den i 40 § intagna förteckningen lämnar pensionsutredningen tillika

förslag beträffande tillämpning å vissa befattningar av i 39 § intagna tillläggs-

och undantagsbestämmelser. För vissa av dessa bestämmelser, nämligen

stadgandena 20 a—c har i det föregående redogjorts under 20 §.

Vad angår övriga hithörande bestämmelser torde av de stadganden som

enligt pensionsutredningens förslag skulle tillämpas å vissa befattningar

inom andra verksamhetsområden än de kungl. teatrarna endast stadgandena

7 a, 7 b, 8 a och 19 a påkalla någon närmare redogörelse från min

sida.

Beträffande stadgandena 7 a, 8 a och 19 a, vilka pensionsutredningen

föreslår skola erhålla tillämpning å lärare vid fortsättningsskolor, anför

utredningen i huvudsak följande.

7 a. Enligt bestämmelse i nuvarande reglemente för SPA skall tjänstepensionsunderlaget

för befattning, för vilken avlöningen växlar med tjänstgöringens

omfattning, bestämmas efter den avlöning som svarar mot den

omfattning av tjänstgöringen som kan väntas i medeltal komma att åligga

befattningshavaren.

Pensionsutredningen anser, att tjänstepensionsunderlagen för här avsedda

befattningar, vilka för närvarande huvudsakligen utgöras av övningslärare

vid högre kommunala skolor och folkskolor samt lärare vid fortsättningsskolor,

böra regleras med utgångspunkt från den avlöning som

tillkommer befattningshavaren för full tjänstgöring. Detta bör enligt utredningens

mening även gälla i fråga om enstaka befattning, där avlöningen

fastställts för tjänstgöring, vilkens omfattning icke motsvarar vad som

för vederbörande slag av befattning i allmänhet är att anse såsom full

tjänstgöring. Det här föreslagna stadgandet har utformats i anslutning härtill.

8 a. Detta stadgande avses skola gälla endast för sådan befattning, för vilken

stadgandet 7 a äger giltighet. Stadgandet innebär, att den fortlöpande

avgiften för tid, under vilken tjänstgöringen varit av mindre omfattning än

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200-

151

full tjänstgöring, skall beräknas efter ett avkortat avgiftsunderlag, som förhåller

sig till pensionsklassens normala avgiftsunderlag på samma sätt som

avlöningen vid den mindre omfattande tjänstgöringen förhåller sig till avlöningen

vid full tjänstgöring.

19 a. Detta stadgande är avsett för tillämpning jämsides med stadgandena

7 a och 8 a.

Den reglering av pensionsrätten som avsetts med tillämpning av ifrågavarande

stadgande har bl. a. tänkts som en ersättning för den bestämmelse

i nuvarande reglementet för SPA, enligt vilken tjänstepensionsunderlaget i

vissa fall skall bestämmas med hänsyn till avlöningen vid en antagen genomsnittlig

omfattning av tjänstgöringen.

Stadgandet innebär, att tid med tjänstgöring av mindre omfattning än

som motsvarar full tjänstgöring vid beräkning av tjänstår skall reduceras

på samma sätt som enligt Atregl. gäller i fråga om icke-ordinarie tjänsteman

med avkortad tjänstgöring.

I anslutning till förslaget om tillämpningen av dessa stadganden anför pensionsutredningen

följande.

Beträffande lärare vid fortsättningsskola bär det med hänsyn till de

skiftande förhållanden, som råda vid sådana skolor i vad avser omfattningen

av lärarnas tjänstgöring, ansetts påkallat att uttryckligen begränsa pensionsrätten

till befattningar med ett visst lägsta antal undervisningstimmar

för år. Detta antal har i anslutning till vad som enligt föreliggande förslag till

stadga för övningslärare skall motsvara minimitjänstgöring för extra ordinarie

övningslärare vid fortsättningsskola ansetts böra utgöra 720 undervisningstimmar

för år, varav högst 30 per vecka eller sålunda minst 24 veckors

undervisning.

Förenämnda förhållanden ha ansetts också böra föranleda, att pensionsklassen

för befattning vid fortsättningsskola enligt stadgandet 7 a bestämmes

efter den mot full tjänstgöring svarande avlöningen samt att sålunda

även specialstadgandena 8 a och 19 a om avgiftsberäkning och tjänstårsberäkning

erhålla tillämpning å dylik befattning.

Vad angår stadgandet 7 b, vilket föreslås skola erhålla tillämpning å

distriktssköterska och distriktsbarnmorska, anför pensionsutredningen i

huvudsak följande.

I fråga om vissa av de befattningar för vilka pensionsklassen är fastställd

i 3 avd., nämligen distriktssköterskor och distriktsbarnmorskor, förekommer

att avlöningen för befattning med speciella tjänsteåligganden utgår efter en

högre löneklass än den som normalt gäller för dessa befattningar. För dylika

speciella fall bör enligt pensionsutredningens mening statens pensionsanstalt

äga befogenhet att på sätt av stadgandet framgår bestämma högre pensionsklass

än den för befattningarna i allmänhet gällande. Härvid böra bestämmelserna

i 7 §'' 2 inom. iakttagas. Något uttryckligt stadgande därom bär

ej ansetts behövligt.

Beträffande befattningshavarna vid de kungl. teatrarna gäller, att pensionsrätten

för teaterchefsbefattningarna är reglerad med förordnandepensionsformen

som förebild. Vad angår teaterpersonal i övrigt gälla betydande

olikheter mellan befattningshavare vid hovkapellet, för vilka pensioneringsgrunderna

i allt väsentligt äro av samma innebörd som för befattningshavarna

i allmänhet med pensionsrätt enligt reglementet för SPA, och andra befattningshavare.

Utredningen anför härom följande.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

I fråga om pensioneringsgrunderna för annan teaterpersonal än befattningshavare

vid hovkapellet är att märka bl. a.

att pensionsrätt ej tillkommer befattningshavare för tid före ingången

av det spelår (1 juli—30 juni), som infaller närmast efter det befattningshavaren

fyllt 18 år, och ej heller innan han varit fast anställd vid någon av

teatrarna under ett sammanhängande spelår,

att befattningshavare vilkens verksamhet samtidigt omfattar båda teatrarna

eller olika åligganden inom samma teater skall efter pensionsanstaltens

bestämmande äga pensionsrätt i den egenskap de huvudsakliga arbetsuppgifterna

åvila honom,

att tjänstepensionsunderlaget för varje spelår skall utgöra viss del av

årsavlöningens grundbelopp, varmed i allmänhet förstås de under spelåret

uppburna kontanta löneförmånerna, minskade med ett mot rörligt tillägg

enligt civila avlöningsreglementet och kristillägg under kvartalet närmast

före spelåret svarande belopp, dock högst 8 000 kronor,

att hel tjänstepension utgör medeltalet av tjänstepensionsunderlagen under

de 10 spelår, då^ underlagen varit högst, eller under det mindre antalet

förekommande spelår, dock att i fråga om sjuk- eller invalidpension hel

tjänstepension icke må understiga medeltalet av tjänstepensionsunderlagen

under de 3 spelår, som infallit närmast före det varunder avgång sker,

att pensionsåldern inträder vid utgången av det spelår, varunder stadgad

levnadsålder uppnås,

att Kungl. Maj :t kan medgiva befattningshavare, som tidigast 5 år före

pensionsålderns inträde lämnar sin anställning, rätt till förtidspension under

förutsättning bland annat, i fråga om tjänsteman eller befattningshavare

tillhörande den tekniska personalen, att han kan räkna minst 30 tjänstår

och, i fråga om annan befattningshavare, att tjänståren utgöra minst 3/5

av tjänståldern, samt

att familjepension bestämmes efter ett familjepensionsunderlag, vilket

beräknas på liknande sätt som hel tjänstepension.

Pensionsutredningens förslag beträffande den framtida gestaltningen av

teaterpersonalens pensionsförhållanden kan sägas i huvudsak gå ut på en

anpassning efter de i reglementsförslaget innefattade huvudgrunderna, dock

med bibehållande av viss särställning för regissörer, skådespelare och solister.

För reglering av denna särställning m. m. föreslår utredningen åtskilliga

undantagsstadganden. Efter en redogörelse för teaterpersonalens

anställnings- och avlöningsförhållanden, till vilken jag här torde få hänvisa,

anför utredningen om dessa stadganden i huvudsak följande.

Vad först angår frågan om villkoren för pensionsrätt enligt reglementet

har utredningen för de ifrågakomna befattningarna icke ansett det påkallat

att föreslå några undantagsregler avvikande från vad i sådant hänseende

föreslagits i 2 §. Reglementet bör sålunda, utan iakttagande av nu stadgad

uppskovstid om ett sammanhängande spelår, träda i tillämpning å befattningshavaren

i och med tillträdet av fast anställning, i allmänhet dock ej

före fyllda 20 år. Endast i fråga om balettpersonalen har, med hänsyn till

den för densamma gällande särskilt låga pensionsåldern, i 39 § reglementsförslaget

upptagits ett undantagsstadgande härom, betecknat 2 a, enligt vilket

dylik personal skall äga pensionsrätt från och med spelåret näst efter

det varunder befattningshavaren fyllt 18 år.

Vad beträffar frågan i vilken egenskap befattningshavare skall äga pensionsrätt,

om han vid samma teater eller båda teatrarna fullgör sådana ar
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

betsuppgifter som normalt äro att hänföra till olika slag av befattningar,

har utredningen utgått från att avgörande härvidlag kan träffas av statens

pensionsanstalt, detta utan att särskild bestämmelse härom meddelas.

Vad angår de pensionsklasser till vilka befattningarna skola vara hänförda

anser pensionsutredningen, att dessa för samtliga befattningar, d. v. s.

även för befattningar vid hovkapellet, liksom för närvarande tjänstepensionsunderlagen

för den i kap. Xfl gällande reglemente för SPA inordnade

personalen, böra fastställas av statens pensionsanstalt.

Fastställandet bör enligt utredningens mening ske efter årligen återkommande

prövning i de fall där avlöningen delvis utgöres av tjänstgöringspengar

eller annan ersättning, som på förhand svårligen låter sig beräknas.

Där sådan årlig prövning icke skall ske, synes pensionsklassen böra fastställas

att gälla tills vidare, till dess ändring av avlöningsavtalet eller av det

procenttal efter vilket rörligt tillägg eller liknande tillägg beräknas å avlöning

eller pension föranleder omprövning av den fastställda pensionsklassen.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen för pensioneringen av den i

kap. XII gällande reglemente för SPA inordnade teaterpersonalen framgår

bestämmes tjänstepensionsunderlaget individuellt för varje anställningshavare.

Enligt utredningens mening bör ett dylikt förfarande vid fastställande

av pensionsklass begränsas till att avse endast sådana befattningshavargrupper,

där detta med hänsyn till arten av gällande avlöningsavtal

är oundgängligt. För övriga befattningar bör pensionsklassen bestämmas

gruppvis.

Fastställandet av pensionsklass efter årligen återkommande prövning har

synts utredningen kunna begränsas till att avse solist- och skådespelarpersonal.

Med hänsyn till här förekommande tjänstgöringspengar och därmed

enligt utredningens mening i förevarande sammanhang jämförliga

matinéersättningar erfordras en bestämmelse i fråga om det belopp med

vilket dylik förmån skall upptagas vid pensionsklassens fastställande. I sådant

hänseende föreslår utredningen, att det belopp upptages som utgått

till befattningshavaren under senast förflutet spelår, eller såvitt angår nyanställd,

det belopp som beräknas komma att utgå under första anställningsåret.

Stadgandet 7 d i 39 g reglementsförslaget, som avses skola reglera

nu behandlade spörsmål, har för tillämpning å solister och skådespelare

utformats med hänsyn härtill. Tillämpningen av detta stadgande innebär,

att för pensionsklassen under visst spelår i allmänhet blir avgörande

dels den för spelåret kontrakterade fasta lönen jämte förekommande därå

belöpande kristillägg eller dylikt, dels ock de tjänstgöringspengar jämte

eventuellt kristillägg därå som befattningshavaren uppburit under föregående

spelår, eller, såvitt angår nyanställd, som han beräknas komma att

uppbära under första spelåret. För nyanställd med anställning från tidpunkt,

som ej sammanfaller med början av spelår, böra tjänstgöringspengarna

upptagas med ett beräknat belopp, avseende helt spelår. Vad angår kristillägget

synes detta med avseende å såväl kontrakterad lön som tjänstgöringspengar

böra beräknas med hänsyn till de förhållanden som råda då

pensionsklassen bestämmes.

För teaterpersonalen i övrigt, d. v. s. regissörer, balett-, kör- och orkesterpersonal

samt chef för dekorationsateljé ävensom teknisk personal och

tjänstemannapersonal, synes pensionsklass kunna bestämmas att gälla tills

vidare. Denna personal torde härvidlag icke intaga någon särställning i

förhållande till vad som gäller i fråga om befattningshavare i allmänhet.

Särskilt stadgande i ämnet torde följaktligen icke vara erforderligt.

Vad angår frågan huruvida pensionsklass för viss befattningshavargrupp

skall bestämmas enhetligt eller för varje särskild befattningshavare har del

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungi. Maj:ts proposition nr 200-

närmare avgörandet härutinnan ansetts böra tillkomma pensionsanstalten.

Särskild bestämmelse härom har ej synts behövlig.

Pensionsutredningen anser emellertid, att bestämmande av pensionsklass

bör ske individuellt i fråga om solister, skådespelare, regissörer, premiärsujetter

vid baletten, balettmästare, kormästare, kapellmästare, konsertmästare

vid hovkapellet, chef för dekorationsateljé och tjänstemannapersonal.

I fråga om övrig personal — d. v. s. annan balettpersonal än balettmästare

och preiniärsujetter, annan körpersonal än kormästare samt annan

orkesterpersonal än kapell- och konsertmästare ävensom teknisk personal

— synes enligt utredningens mening kunna fastställas enhetlig pensionsklass

för varje särskild i avlöningshänseende enhetlig befattningshavargrupp.

Utom för solister och skådespelare utgår avlöningen delvis i form av

tjänstgöringspengar även i fråga om vissa andra befattningshavargrupper,

nämligen annan balettpersonal än balettmästare och annan körpersonal än

kormästare. I fråga om teknisk personal förekommer att befattningshavare

fullgör eu del av sin tjänstgöring såsom påklädare, varvid ersättning för

denna deltjänstgöring utgår med visst belopp för tjänstgöringstillfälle. Vid

bestämmande av pensionsklass i fråga om de nu angivna befattningshavargrupperna

synas tjänstgöringspengarna och ersättningarna enligt pensionsutredningens

mening böra få antagas motsvara det årsbelopp som kan väntas

i medeltal komma att utgå till befattningshavaren. Ett med hänsyn härtill

utformat stadgande 7 c i 39 § reglementsförslaget har föreslagits skola

erhålla tillämpning å nämnda befattningshavargrupper. Beträffande grupp,

för vilken med hänsyn till enhetlighet i avseende å avlöningen bestämmes

enhetlig pensionsklass, bör medeltalet avse gruppen i sin helhet. Vad angår

den tekniska personalen bör stadgandet givetvis endast tillämpas å de

befattningshavare vilkas avlöningsförhållanden därtill föranleda.

I kap. XII gällande reglemente för SPA finnes såsom förut angivits en

bestämmelse, enligt vilken hel tjänstepension i regel skall motsvara medeltalet

av tjänstepensionsunderlagen under de tio spelår, då underlagen varit

högst. Som motiv för bestämmelsen anförde teaterpensionsutredningen följande.

»Vid beräkning av tjänstepensionens belopp brukar som regel utgångspunkten

utgöras av det tjänstepensionsunderlag, som gäller vid tiden för avgången.

En dylik regel är givetvis i allmänhet lämplig, enär slutlönen brukar

utgöra den högsta lön, som vederbörande under sin tjänstetid erhållit. Enär

emellertid, vad teatrarnas personal beträffar, lönekurvan för ett flertal befattningshavare

starkt faller mot slutet av anställningstiden och en pension,

beräknad efter det senaste pensionsunderlaget, därför skulle ställa sig mindre

förmånlig, har utredningen i stället föreslagit, att beloppet av hel tjänstepension

i princip skall utgöra medeltalet av de tio högsta tjänstepensicnsunderlag,

som vederbörande under sin tjänstetid uppnått.»

Vad teaterpensionsutredningen sålunda anfört synes med hänsyn bland

annat till de upplysningar vilka pensionsutredningen inhämtat om teaterpersonalens

avlöningsförhållanden och för vilka utredningen tidigare i huvudsak

redogjort närmast äga giltighet i fråga om solistpersonalen. Men

även beträffande skådespelarpersonalen synas avlöningsförhållandena vara

sådana, alt förekomsten någon tid före pensionsåldern av en lönetopp utav

längre eller kortare varaktighet kan te sig tämligen sannolik. Med hänsyn

härtill har utredningen ansett sig böra föreslå för solister och skådespelare

samt — vid det förhållandet att regissörsbefattningarna ofta rekryteras ur

dessa befattningshavargrupper — regissörer underkastas tillämpning av

ett särskilt stadgande 18 a i 39 § reglementsförslaget motsvarande före
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

nämnda bestämmelse i gällande reglemente för SPA. För övrig teaterpersonal

finnes enligt utredningens mening icke tillräcklig anledning att föreskriva

tillämpning av detta stadgande.

Enligt 18 § 2 mom. i reglementsförslaget skall i fråga om befattning med

lägre pensionsålder än 55 år såsom tjänstepensionsunderlag tillämpas för

befattningen gällande tjänstepensionsunderlag, minskat med visst för pensionsklassen

angivet belopp. I fråga om solist, för vilken dylik lägre pensionsålder

förutsatts skola alltjämt gälla, bör sådan minskning ske av det

medeltalsberäknade tjänstepensionsunderlaget. Där detta icke till beloppet

sammanfaller med tjänstepensionsunderlaget för viss pensionsklass, böi

minskning göras med det belopp som i 18 § 2 mom. angives för den pensionsklass

vilkens tjänstepensionsunderlag närmast motsvarar det beräknade

medeltalet. Ett med hänsyn härtill utformat stadgande, 18 b, bör följaktligen

tillämpas i fråga om solisterna.

Vid bestämmande av tjänstepension för den för vilken stadgandet 18 a

gäller böra tjänståren beräknas utan sådan reduktion som för vissa fall

föreskrives i 19 § 4 mom. reglementsförslaget. Stadgandet 19 b, vilket anger

att 19 § 4 mom. icke skall äga tillämpning, bör följaktligen gälla med

avseende å solister, skådespelare och regissörer.

Enligt stadgandet 18 a skall, där fråga är om invalid- eller sjukpension,

såsom tjänstepensionsunderlag tillämpas lägst medeltalet av pensionsunderlagen

under tre år. Detta skulle under vissa förutsättningar kunna leda

till tillämpning av ett högre tjänstepensionsunderlag än det som kunnat

ifrågakomma, därest befattningshavaren kvarstått till pensionsåldern. Detta

bör enligt pensionsutredningens mening förhindras. I sådant syfte föreslås

i stadgandena 21 a och 22 a att vid tillämpning av 21 och 22 §§ skall antagas,

att nämnda medeltal skulle gällt såsom pensionsunderlag under tiden

efter avgången i fråga om dem för vilka stadgandet 18 a eller 18 b

gäller, d. v. s. solister, skådespelare och regissörer.

Såsom i det föregående angivits gäller enligt nuvarande reglemente för SPA

att för medgivande av rätt till förtidspension för vissa befattriingshavare vid

de kungl. teatrarna fordras ett antal tjänstår, allenast motsvarande s/5 av

tjänståldern. Som motiv härför anförde 1941 års teaterpensionsutredning,

på vars förslag denna undantagsregel infördes, bl. a. följande.

Förtidspensionen har för teaterpersonalen — i likhet med vad som i viss

utsträckning är fallet i fråga om statliga befattningshavare — huvudsakligen

avsetts att bli tillämplig vid sådana fall av sjukdom, invaliditet eller arbetsoförmåga,

där de för erhållande av vanlig sjuk- eller invalidpension uppställda,

" relativt stränga kraven på otjänstbarhet icke äro uppfyllda. Sålunda

skulle förtidspension kunna tänkas förekomma exempelvis för solist

vid partiell röstinvaliditet eller för skådespelare vid minnesdefekt, i vilka

fall prestationsförmågan kan ha i hög grad nedgått, utan att likväl förutsättning

för beviljande av sjukpension föreligger. Framför allt torde man

alltså kunna räkna med att förtidspension såsom ersättning för sjukpension

kommer att tillämpas beträffande den personal vid de kungl. teatrarna,

som på grund av uppträdande å scen eller eljest i särskilt hög grad måste

besitta frisk fantasi och vitalitet.

Pensionsutredningen, som i sitt reglementsförslag ej berett möjlighet till

eu dylik särställning för teaterpersonalen, anför härom följande.

De skäl vilka sålunda åberopats för den särställning, som vissa befattningshavare

vid de kungl. teatrarna intaga i förevarande hänseende, synas

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

kunna åberopas även i fråga om åtskilliga andra befattningshavargrupper

med anställning i statens tjänst eller som eljest äro underkastade statliga

tjänstepensionsbestämmelser. Med hänsyn härtill och då något särskilt behov

av en dylik särställning enligt hittills vunnen erfarenhet knappast synes

föreligga i fråga om teaterpersonalen, har pensionsutredningen stannat för

att icke föreslå några särskilda bestämmelser i fråga om förutsättningarna

för förtidspension för teaterpersonal.

Innan jag lämnar 40 §'' i reglementsförslaget, anser jag mig böra något beröra

vissa av pensionsutredningen under denna paragraf behandlade spörsmål

rörande befattningshavare vid polisväsendet, som äga samband med de

för dessa befattningshavare i polislöneförordningen meddelade bestämmelser

om rätt till pension och avgångsskyldighet.

Enligt nuvarande reglementet för SPA intaga befattningshavarna vid

polisväsendet i fråga om rätten till uppskjuten pension en särställning, såtillvida

att dylik pension oberoende av anledningen till avgången alltid beräknas

å såväl befattningshavarens tjänstepensionsavgift som å huvudmannens

och statens beräknade pensionsbidrag. I avseende å denna särställning

erinrar pensionsutredningen om följande.

Polisdistrikt är enligt polislagen skyldigt att förse hos detsamma anställd

ordinarie polisman med skälig pension. Polisdistrikt, varom här är

fråga (landsbygdsdistrikt), äger att bereda polismannen delaktighet i SPA

eller att ombesörja pensioneringen i egen regi eller att pensionsförsäkra

personalen i enskild pensionsinrättning. I sistnämnda två fall bidrager staten

till utgående tjänstepension med en tredjedel.

Distriktets pensioneringsskyldighet består även vid förtidsavgång ur distriktets

tjänst. Där sådan avgång inträffat, är distriktet enligt bestämmelse

i polislöneförordningen skyldigt att senast vid pensionsålderns inträde bereda

den avgångne polismannen pension, som motsvarar den tid anställningen

hos distriktet varat. Innehar den avgångne vid pensionsålderns

inträde ordinarie anställning hos annat distrikt, inträder dock pensioneringsskyldigheten

först efter avgången därifrån.

Anslutning till SPA innebär för närvarande, att SPA i allmänhet helt

övertager polisdistriktets pensioneringsskyldighet. Med hänsyn till förenämnda

bestämmelse i polislöneförordningen är i SPAs nuvarande reglemente

föreskrivet, att polisman efter förtidsavgång, som innefattar utträde

ur SPA, är berättigad att vid varaktig oförmåga till arbete, dock senast

vid pensionsålderns inträde, komma i åtnjutande av uppskjuten pension,

motsvarande fulla värdet av den pensionsrätt som anses intjänt.

Den särställning i fråga om pensionsrätt vid förtidsavgång som enligt bestämmelserna

i polislöneförordningen tillkommer polispersonal har tillskapats

huvudsakligen för att underlätta dess övergång från ett polisdistrikt till

ett annat. Utan denna särställning skulle, då pensioneringen vid de olika

distrikten icke sker i en och samma pensionsinrättning, vederbörande polisman

vid dylik övergång, vilken kan vara ofrivillig och exempelvis förorsakad

av ändrad distriktsindelning, icke bli skäligen tillgodosedd i pensionshänseende.

Angående förtidsavgången befattningshavares ställning enligt pensionsutredningens

reglementsförslag och eventulla särskilda anordningar för sådana

befattningshavare anför utredningen följande.

Vid tillämpning av de allmänna bestämmelserna i reglementsförslaget

skulle pensioneringen i SPA — även med bortseende från fall, där tjänste
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

livränta enligt dessa bestämmelser icke utgår — ej alltid täcka de pensionsförpliktelser

distriktet enligt polislöneförordningen har gentemot förtidsavgången

polisman. Efter avgången skulle vederbörande från SPA komma i

åtnjutande av tjänstelivränta, i allmänhet dock först från 65 års ålder. Då

livräntan också kan tänkas vara lägre än den pension som enligt polislöneförordningen

tillkommer polismannen och denna pension skall börja utgå

senast från pensionsåldern, vilken i allmänhet ej är högre än 60 år, skulle

polisdistriktet vara pliktigt att utgiva hela pensionen för tiden från pensionsåldern

till 65 års ålder samt för tiden därefter skillnaden mellan pensionen

och livräntan. Dock torde statsbidrag härtill med Va av kostnaderna vara

att påräkna.

I betraktande härav har övervägts att i fråga om polisman föreskriva, att

polismannen efter utträde i förtid ur SPA skall äga rätt att i stället för

tjänstelivränta komma i åtnjutande av pension vid pensionsåldern eller vid

dessförinnan inträffad varaktig oförmåga till arbete. Alternativt har ifrågasatts

att rätt till sådan pension skulle tillkomma den avgångne allenast, om

han i samband med avgången övergått till annan ordinarie polisbefattning,

varmed pensionsrätt enligt reglementet ej är förenad.

En dylik, allenast för polispersonal avsedd pensionsform, har emellertid

icke någon motsvarighet beträffande den polispersonal — marinens poliskår

och poliskåren i Boden — å vilken Atregl. äger tillämpning. Med hänsyn

bl. a. härtill har det synts lämpligast att avstå från tanken på att låta

polispersonalen få rätt till uppskjuten pension eller förtidsavgång och att

i stället för sådant fall tillämpa de allmänna bestämmelserna om tjänstelivränta.

Såsom av det föregående framgår skulle pensioneringen i SPA därvid

ej alltid täcka polisdistriktens förpliktelser enligt polislöneförordningen

gentemot förtidsavgångna befattningshavare. Ett polisdistrikt, som erlagt

samtliga enligt reglementet ifrågakomna avgifter, hör emellertid i allmänhet

ha grundad anledning att räkna med att icke för förtidsavgången befattningshavare

behöva vidkännas pensionskostnader utöver dessa avgifter. Vid

sådant förhållande synes det skäligt, att så länge nämnda förpliktelser bestå,

polisdistrikten genom särskilda statsbidrag erhålla ersättning för pensionsfyllnad,

som de nödgas utgiva till förtidsavgången befattningshavare utöver

honom från SPA tillkommande livränteförmåner. Med lämpliga grunder för

beräkning av denna ersättning skulle en sadan anordning icke medföra

större statliga pensionskostnader än om personalen erhölle hela förmånsbeloppet

från SPA.

Prövningen av frågor om eventuell dylik ersättning torde böra överlämnas

till statens pensionsanstalt och synas ersättningsbeloppen kunna utgå

av medel, som stå till pensionsanstaltens förfogande.

För den händelse — efter emotsedd utredning därom — principen om

pensionernas oantastbarhet sedermera skulle vinna full tillämpning inom

den statligt ordnade pensioneringen och i samband därmed polislöneförordningens

hithörande bestämmelser ändras, torde den bär förordade anordningen

med särskilda ersättningar bli obehövlig och kunna slopas.

De i polislöneförordningen meddelade bestämmelserna om avgångsskyldighet

överensstämma i huvudsak med motsvarande bestämmelser i gällande

reglemente för SPA.

Till pen sionsul red ningen ha från socialdepartementet den 18 februari 11)47

för beaktande vid fullgörandet av utredningens uppdrag överlämnats vissa

handlingar, avseende framställning om ändringar i polislöneförordningen i

syfte att bringa bestämmelserna i förordningen om skyldighet för polis
-

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

man att i vissa fall i förtid avgå från sin befattning i överensstämmelse med

motsvarande regler i Atregl.

Beträffande detta spörsmål anför pensionsutredningen.

En dylik anpassning skulle innebära, att polislöneförordningens bestämmelser

om avgångsskyldighet skulle komma att i huvudsak överensstämma

med de i reglementsförslaget intagna bestämmelserna i sådant hänseende.

Utan en sådan överensstämmelse lärer det få anses, att pensionsreglementets

bestämmelser i de fall, där bestämmelserna äro för nuvarande befattningshavare

oförmånligare än polislöneförordningens bestämmelser, icke mot vederbörandes

bestridande kunna äga tillämpning.

Det synes pensionsutredningen icke motiverat att bereda den till SPA

anslutna polispersonalen en sådan särställning i förhållande till övriga till

SPA anslutna befattningshavare. Det kan emellertid tänkas, att det för annan

polispersonal än till SPA ansluten sådan personal kunde befinnas påkallat

att vid ändring av polislöneförordningen göra någon mer eller mindre

väsentlig avvikelse från de i Atregl. stadgade bestämmelserna om avgångsskyldighet.

Med hänsyn bl. a. härtill synes det utredningen kunna ifrågasättas,

huruvida det icke i polislöneförordningen beträffande den till SPA

anslutna polispersonalen vad angår avgångsskyldigheten allenast borde hänvisas

till bestämmelserna i det för befattningshavarna gällande pensionsreglementet.

41 §. Skyldighet att underkasta sig ändrade bestämmelser.

I denna paragraf stadgas att sådan innehavare av befattning, å vilken

reglementet erhåller tillämpning, så ock huvudman, som i reglementet avses,

skola vara pliktiga att underkasta sig ändrade bestämmelser i de hänseenden

om vilka i reglementet förmäles. I sin motivering härtill anför pensionsutredningen.

I fråga om huvudmannen har paragrafen ansetts behövlig närmast med

tanke på framtida eventuella ändringar av bestämmelserna om pensionsavgifter.

I den del paragrafen avser befattningshavare, har den utformats i anslutning

till 37 § första punkten Atregl. I andra punkten 37 § Atregl. stadgas

vissa begränsningar i fråga om ordinarie tjänstemans skyldighet att

underkasta sig ändrade tjänstepensionsbestämmelser. Sådan tjänsteman är

sålunda ej skyldig underkasta sig ändring av vissa angivna föreskrifter i

Atregl. om beloppet av tjänstepensionsunderlag, om bestämmande av tjänstepensions

grundbelopp eller om rörligt tillägg. Han skall dock vara pliktig

att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent eller

mera i förhållande till 100/110 av levnadskostnaderna i mars 1946, efter prövning

av Kungl. Maj :t och riksdagen vidkännas minskning med högst fem

procent av grundbeloppet av tjänstepension eller beloppet av tjänstelivränta.

Endast för en mindre del av de i reglementsförslaget avsedda befattningarna

tillämpas en med ordinarie statsanställning jämförlig anställningsform.

Med hänsyn härtill och då varje ändring av pensionsbestämmelserna

måste grundas på beslut av statsmakterna, har pensionsutredningen ansett,

att någon motsvarighet till förenämnda begränsningsregel i Atregl. icke är

behövlig i fråga om SPA-pensioneringen. Utredningen anser sig härvid

kunna utgå ifrån att statsmakterna vid framtida eventuella ändringar av

pensionsbestämmelserna — åtminstone i vad avser sådana med ordinarie

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

159

statstjänstemän jämförliga befattningshavare, vilkas anställningsform icke

varit uteslutande beroende av huvudmannens avgörande — i skälig utsträckning

beaktar den för ordinarie tjänstemän enligt Atregl. i förevarande hänseende

gällande begränsningen.

Någon motsvarighet till 37 § Atregl. finnes ej i Afregl. Enligt reglementsförslaget

skulle emellertid skyldigheten för befattningshavare att underkasta

sig ändrade pensionsbestämmelser kunna avse även familjepension.

Detta skulle särskilt kunna få betydelse, om sådan nedgång i de allmänna

levnadskostnaderna varom förmäles i 37 § Atregl. skulle föranleda minskning

av tjänstepension. För dylikt fall kunde det enligt pensionsutredningens

mening vara anledning alt ifrågasätta minskning även av familjepensionen.

Utredningen har därför ansett, att möjlighet hör hållas öppen för

dylik minskning av familjepensionen.

Omfattningen av den i 41 § reglementsförslaget stadgade ändringsskyldigheten

är i likhet med vad i sådant hänseende gäller enligt 37 § Atregl.

inskränkt till att avse allenast den som är i tjänst vid ändringens ikraftträdande.

Om en sådan begränsning anförde 1938 års pensionssakkunniga,

på vilkas förslag motsvarande bestämmelse i 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente

baserades, följande.

»Det har icke synts alldeles självfallet, att ändringsskyldighet allenast bör

föreligga för den, som är i tjänst vid ändringens ikraftträdande, utan det

har ansetts kunna ifrågasättas, huruvida ej en motsvarande skyldighet borde

i vissa bestämda hänseenden stadgas för den som åtnjuter enligt reglementet

beviljad pension eller livränta. Onekligen kunde vissa skäl tala för att

jämväl den åt vilken pensionsförmån redan beviljats göres skyldig att i

följd av nedgång i den allmänna levnadskostnadsnivån underkasta sig en viss

reduktion i den utgående förmånen. De sakkunniga ha emellertid icke ansett

sig böra fullfölja tanken på en dylik anordning med hänsyn till de psykologiska

verkningar och de praktiska konsekvenser som densamma kunde

befaras medföra.»

Även pensionsutredningen anser det kunna ifrågasättas, om icke ändringsskyldighet

i avseende å reduktion av pensionsförmåner vid nedgående

levnadskostnadsnivå borde föreskrivas jämväl i fråga om pensionstagare.

Utredningen har emellertid icke funnit tillräckliga skäl föreligga för att

därutinnan föreslå en från Atregl. avvikande reglering i fråga om SPA-pensioneringen.

10. Ikraftträdande och övergångsanordningar. Pensionsutredningen föreslår,

att det nya reglementet skall träda i kraft den 1 juli 1949 och att därvid

vad i tidigare av Kungl. Maj :t utfärdad författning eller föreskrift finnes

stridande mot reglementets förskrifter skall upphöra att gälla, såvitt angår

den å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Pensionsutredningen har framlagt förslag till kungörelse med övergångsbestämmelser

till reglementet (ingående pensionering genom stötens pensionsanstolt

ov visso icke-stotligo befattningshavare ävensom till kungörelse

angående begränsad tillämpning av reglementet för statens pensionsanstalt.

De föreslagna bestämmelserna ha i huvudsak endast i de delar bestämmelserna

befunnits vara av större principiell innebörd eller mötts av mera betydelsefulla

erinringar från remissinstanserna ansetts påkalla eu närmare

redogörelse eller något särskilt yttrande i detta sammanhang. I övrigt torde

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungi. Maj:ts proposition nr 200.

sålunda få hänvisas till kungörelseförslagen och de av pensionsutredningen

anförda motiveringarna till desamma.

Vad först angår frågan om övergångsbestämmelser till reglementsf

örslaget har pensionsutredningen anfört följande beträffande

överförandet av nu anställda, av den nuvarande SPA-pensioneringen

omfattade befattningshavare till det nya pensionsreglementet och tillämpning

av detsamma å före ikraftträdandet anställda innehavare av befattningar,

som föreslås skola nyupptagas i pensioneringen med obligatorisk

anslutning.

Självfallet hör reglementet tillämpas å varje befattningshavare, som vid

ikraftträdandet eller därefter tillträder befattning, vilken är förenad med

pensionsrätt enligt reglementet. Detta förhållande regleras automatiskt genom

bestämmelserna i 1 §. Pensionsutredningen förutsätter emellertid, att

reglementet i och med ikraftträdandet i allmänhet skall erhålla tillämpning

jämväl å befattningshavare som anställts före ikraftträdandet, däribland

även de befattningshavare vilka efter ikraftträdandet kvarstå i sådana i reglementet

avsedda befattningar som äro förenade med pensionsrätt enligt

nuvarande reglemente för SPA.

Tillämpning av det nya reglementet skulle i vissa hänseenden, såsom i

fråga om avgångsskyldighet på grund av sjukdom, tvångspensionering m. in.,

kunna anses innebära en skärpning av tidigare gällande pensionsvillkor.

Pensionsutredningen har med hänsyn härtill övervägt, huruvida icke —

i likhet med vad som exempelvis skedde beträffande ordinarie tjänstemän

vid ikraftträdandet av 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente —

befattningshavare, vilken efter ikraftträdandet av det föreslagna reglementet

kvarstår i befattning, som varit förenad med pensionsrätt enligt nuvarande

reglemente för SPA, borde erhålla möjlighet att på grund av därom

inom viss tid anmäld önskan bli undantagen från det nya reglementets tilllämpning

och få kvarstå på nuvarande reglemente. Ifrågavarande befattningshavare

äro emellertid jämlikt bestämmelsen i § 16 i nuvarande reglemente

formellt skyldiga att underkasta sig de ändringar i pensionsrätten

som kunna varda fastställda. Avsikten med denna bestämmelse torde

dock icke ha varit att möjliggöra genomförande mot befattningshavarnas

vilja av mera genomgripande skärpningar av pensionsvillkoren. Bestämmelsen

bör ej heller enligt utredningens mening åberopas som stöd för sådana

skärpningar. Men då de skärpningar av pensionsvillkoren varom här

är fråga måste anses vara av underordnad betydelse, ej minst i jämförelse

med de förbättringar av pensionsvillkoren i allmänhet, som en tillämpning

av det nya reglementet skulle innebära, anser utredningen det ej påkallat

att, såvitt angår befattningshavare med pensionsrätt enligt nuvarande

reglemente för SPA, sagda tillämpning göres beroende av befattningshavarnas

fria val.

Några svårigheter för tillämpning av reglementet redan fr. o. m. ikraftträdandet

möta ej i fråga om A- och C-befattningar. För att möjliggöra en

dylik omedelbar tillämpning av reglementet beträffande B-befattningar med

pensionsrätt enligt reglementet för SPA föreslår pensionsutredningen, att

befattningarna tills vidare skola vara förenade med pensionsrätt utan hinder

av att befattningarna ej blivit registrerade. Vad angår B-befattning, för

vilken pensionsklassen ej är angiven i reglementet, erfordras därvid en sär
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 200.

161

skild övergångsbestämmelse om den pensionsklass till vilken befattningen

skall hänföras från ikraftträdandet. I anslutning till en av pensionsutredningen

för sådant ändamål föreslagen övergångsbestämmelse anför utredningen

i huvudsak följande.

Vad angår befattning, för vilken statens pensionsanstalt skulle ha att bestämma

pensionsklassen, kunna de för sådant fall i 7 § 2 mom. meddelade

bestämmelserna ej lämpligen utan vidare tillämpas. Då de regleringsbestämmelser

eller andra liknande bestämmelser, vilka legat till grund för

pensionsrätten enligt nuvarande reglemente för SPA, i många fall äro föråldrade

eller eljest mindre väl lämpa sig som grundval för bestämmande

av pensionsklass, medför eftergivandet av kravet på registrering, att pensionsklassen

övergångsvis bör bestämmas på annat sätt än efter de i regleringsbestämmelserna

angivna lönerna. Lämpligast synes vara att bestämma

pensionsklassen med utgångspunkt från storleken av de tjänstepensionsförmåner

vilka befattningshavaren närmast före reglementets ikraftträdande

haft att påräkna. I överensstämmelse härmed och med hänsyn till erforderlig

samordning av tjänstepension med folkpension har pensionsutredningen

i första stycket av denna punkt föreslagit, att befattning skall hänföras

till den lägsta pensionsklass för vilken hel ålderspension före 67 års

ålder icke kommer att understiga summan av dels grundbeloppet av enligt

kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 658) angående förbättring av vissa från

statens pensionsanstalt och lärarinnornas pensionsanstalt utgående pensioner

in. in. för befattningen beräknad förbättrad och tekniskt omräknad hel

tjänstepension, dels ock utjämningstillägget för den pensionsålder som enligt

reglementsförslaget skulle bli gällande för befattningen.

Om befattningen, när den sedermera registreras, skulle komma att hänföras

till en lägre pensionsklass än den ursprungligen tills vidare fastställda,

har det synts pensionsutredningen skäligt, att den gamla pensionsklassen

alltjämt får tillämpas i fråga om den som var anställd å befattningen

vid registreringen.

Den omständigheten, att för registrering av befattning erforderliga åtgärder

icke kunna förutsättas ha medhunnits förrän någon tid efter reglementets

ikraftträdande, synes ej skäligen böra föranleda, att befattningshavaren

försättes i sämre ställning i pensionshänseende än som skulle kommit

i fråga, därest registrering i reglementsenlig ordning skett, räknat från

ikraftträdandet. Pensionsutredningen har därför ansett sig böra föreslå, att

registrering av tidigare med pensionsrätt enligt nuvarande reglemente för

SPA förenad befattning, för vilken statens pensionsanstalt enligt 7 § 1 mom.

skulle ha att bestämma pensionsklassen, må, om registrering begärts inom

den närmaste tiden, förslagsvis sex månader, efter ikraftträdandet, beviljas

med retroaktiv verkan räknat från ikraftträdandet.

För ett stort antal befattningshavare kommer ett genomförande av pensionsutredningens

reglementsförslag att medföra en ändring av pensionsåldern.

Beträffande de befattningshavare för vilka ändringen skulle innebära eu

sänkning av pensionsåldern föreslår pensionsutredningen att, om den nya

pensionsåldern skulle ha inträtt inom en tid av fem år efter ikraftträdandet,

den nu gällande pensionsåldern bibehålies, dock alt pensionsåldern skall

inträda senast vid utgången av nämnda tid.

11 Bihang till riksdagens protokoll 19&9. 1 sand. Nr 200.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Vad angår de befattningshavare, för vilka ett genomförande av reglementsförslaget

skulle medföra en höjning av pensionsåldern, föreslår utredningen

en anordning enligt vilken befattningshavare, tillhörande vissa äldre

årsklasser, i vissa fall skulle äga avgå med ålderspension utan hinder av

att pensionsåldern icke inträtt. Om den föreslagna anordningen anför utredningen

i huvudsak följande.

Ett genomförande av reglementsförslaget skulle för åtskilliga befattningar

medföra en höjning av pensionsåldern med upp till fem år. Sålunda

skulle pensionsåldern för mer än 9 000 sjuksköterske- och barnmorskebefattningar

komma att höjas från 55 till 60 år. För en befattningshavare, som

vid ikraftträdandet uppnått en levnadsålder, som med endast ett mindre

antal år understiger den gamla pensionsåldern, skulle en höjning av densamma

kunna innebära avsevärd olägenhet, därest befattningshavaren nödgades

kvarstå i befattningen till den nya pensionsålderns inträde. Med hänsyn

härtill anser pensionsutredningen, att befattningshavare, som före ikraftträdandet

uppnått en levnadsålder, som med förslagsvis högst ett år understiger

nu gällande pensionsålder, bör kunna erhålla ålderspension vid avgång

tidigast med utgången av den månad under vilken nu gällande pensionsålder

inträder. För de fyra närmast lägre åldersklasserna eller, där

pensionsåldern höjts med tre år, de två närmast lägre åldersklasserna synes

tidpunkten för avgång med rätt till ålderspension kunna successivt framskjutas

med ett år i sänder. För de än lägre åldersklasserna skulle däremot

rätt till ålderspension föreligga först efter avgång vid den nya pensionsålderns

inträde.

Enligt de i 19 § 4 inom. reglementsförslaget upptagna bestämmelserna

skall vid tjänstårsberåkning viss hänsyn tagas till storleken av de tjänstepensionsunderlag

som varit gällande för befattningshavaren under de till

grund för tjänstår sberäkningen liggande anställningstiderna. I fråga om det

tjänstepensionsunderlag som vid tillämpning av nämnda stadgande skall

anses ha varit gällande för tid, under vilken befattningshavaren varit underkastad

reglementet för SPA, anför pensionsutredningen i anslutning till

en i detta hänseende under It punkten föreslagen övergångsbestämmelse i

huvudsak följande.

Under en avsevärd tid framåt kommer det nya reglementet att tillämpas

å befattningshavare, vilka intill ikraftträdandet innehade befattningar, förenade

med pensionsrätt enligt nuvarande reglemente för SPA. Tid, då sådan

pensionsrätt gällt, skulle enligt 19 § 2 mom. i reglementsförslaget komma

att tillgodoräknas såsom tjänstår med den inskränkning som eventuellt

följer av stadgandet i 19 § 4 mom. Vid tillämpning av sistnämnda stadgande

skulle tjänstepensionsunderlaget under tiden anses ha varit det som

blev gällande för befattningshavaren vid ikraftträdandet.

1 de fall, där det tjänstepensionsunderlag som vid ikraftträdandet blir

gällande för befattningshavaren är högre än som motsvarar en teknisk omräkning

av det för honom enligt reglementet för SPA senast gällande tjänstepensionsunderlaget

med därå utgående tilläggsförmåner m. in., skulle,

fortsätter utredningen, en tjänstårsberäkning enligt de i 19 § meddelade

bestämmelserna innebära, att de motiv som föranlett införandet av den i

19 § 4 mom. föreslagna inskränkningen skulle åsidosättas i fråga om sådan

realhöjning av pensionsunderlag som blir en följd av övergången till

det nya reglementet. Enligt pensionsutredningens mening föreligga i all
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungi. Muj.ts proposition nr 200.

163

mänhet icke tillräckliga skäl härför. Utredningen har därför utgått från att

vid tillämpning i sistnämnda fall av stadgandet i 19 § 4 mom. tjänstepensionsunderlaget

skall anses ha varit det, vilket motsvarar det som gällde för

befattningshavaren närmast före det föreslagna reglementets ikraftträdande.

För vissa befattningar, nämligen befattningar vid de kungl. teatrarna

samt barnmorske- och sjuksköterskebefattningar föreslår pensionsutredningen

i förevarande hänseende en annan övergångsreglering.

Vad angår teaterpersonaten föreslår utredningen, att förenämnda övergångsbestämmelse

ej skall tillämpas. Som motivering härför anför utredningen.

Med hänsyn bland annat till arten av de pensioneringsgrunder som enligt

nuvarande reglemente för SPA i allmänhet gälla för befattningshavare vid

kungl. teatrarna har det synts utredningen, att för dessa befattningshavare

hör få tillämpas 19 § 4 mom. andra stycket a) i reglementsförslaget med avseende

å tid före det nya reglementets ikraftträdande. Det bär* synts utredningen,

att så bör ske jämväl i fråga om befattningshavarna vid hovkapellet.

I fråga om barnmorskor och sjuksköterskor anför pensionsutredningen

i anslutning till en för dem föreslagen särskild övergångsbestämmelse i huvudsak

följande.

Vad beträffar barnmorskor och sjuksköterskor skulle ett genomförande

av reglementsförslaget komma att innebära bl. a., att pensionsåldern höjes

med fem år från 55 till 60 år och att tjänståldern likaledes höjes med fem

år från 25 till 30 tjänstår. Dessa ändringar komma att bidraga till en sänkning

av pensionskostnaderna. Med hänsyn härtill och i betraktande av att

tjänstepensionsunderlaget för dessa befattningshavare i nuvarande reglemente

för SPA sedan åtskilliga år varit fixerat till ett i förhållande till deras

nuvarande löneställning så lågt belopp som 1 560 kronor, bär det synts

pensionsutredningen skäligt att för dem reglera tjänstårsberäkningen för

tid före det nya reglementets ikraftträdande efter förmånligare grunder än

de i 11 punkten föreslagna. Detta synes utredningen lämpligen kunna ske

genom att tjänstepensionsunderlaget för sådan tid får anses ha varit högre

än vad som följer av nämnda punkt.

Efter verkställda undersökningar har utredningen ansett sig vilja föreslå,

att tjänstepensionsunderlaget för den föregående tiden i allmänhet skall

få bestämmas som i 19 § 4 mom. andra stycket a) sägs, d. v. s. till det i det

nya reglementet bestämda eller vid registrering fastställda, dock att underlaget

ej skall få anses ha varit högre än det som gäller för pensionsklass

1:16 vilken pensionsklass i reglementsförslaget föreslagits för distriktssköterska.

Med avseende å tid, för vilken enligt reglementet för SPA för barnmorska

eller sjuksköterska tillämpas lägre tjänstepensionsunderlag än 1 560 kronor,

skulle enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen anses ha varit gällande

tjänstepensionsunderlag för vissa lägre pensionsklasser än 1: 16.

Vad beträffar barnmorska och sjuksköterska skulle emellertid denna reglering

för det fall, att befattningshavaren kommer i åtnjutande av ålderspension

före inträdet av den höjda pensionsåldern, kunna anses innebära

eu oberättigad förmån. I anslutning till en av pensionsutredningen på grund

härav föreslagen övergångsbestämmelse om särskilda grunder för pensionens

beräkning för sådana fall anför utredningen i huvudsak följande.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Pensionsutredningen har i 8 punkten föreslagit, att befattningshavare,

som med ikraftträdandet får sin pensionsålder höjd, under en övergångstid

skall kunna avgå med rätt till ålderspension före inträdandet av den nya

pensionsåldern. Hit höra bl. a. barnmorskor och sjuksköterskor samt lärarinnor

vid sjuksköterskeskolor. För dessa befattningshavare har utredningen

på anförda skäl i 17 punkten föreslagit en för befattningshavarna

förmånligare tjänstårsberäkning för tid före reglementets ikraftträdande

än för befattningshavare i allmänhet. I den mån dessa skäl sammanhänga

med höjningen av pensionsåldern bortfalla de i större eller mindre grad vid

en ålderspensionering i förtid av den art varom här är fråga. Vid sådant

förhållande har det ej synts utredningen föreligga anledning att låta denna

pensionering ske efter grunder, som även för den som avgår vid nu gällande

pensionsålder skulle innebära en avsevärd pensionsförbältring utöver

den som för närvarande utgår enligt kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 658)

angående förbättring av vissa från statens pensionsanstalt och lärarinnornas

pensionsanstalt m. in. utgående pensioner.

På grund av vad nu sagts har utredningen ansett sig böra föreslå, att ålderspension,

som börjar utgå före tidpunkten för den nya pensionsålderns

inträde, skall utgå med minskat belopp. Vad angår minskningen bär utredningen

föreslagit, att densamma för varje helt eller påbörjat fjärdedelsår

av den från avgången till pensionsålderns inträde återstående tiden skall

utgöra Va» av den enligt vanliga grunder bestämda ålderspensionen. Med

denna regel, vilken överensstämmer med en bestämmelse i nuvarande reglemente

för SPA om beräkning av förtidspension för viss teaterpersonal,

kunna även de befattningshavare som avgå med ålderspension vid 55 års

ålder så gott som alltid räkna med något högre pension än den som nu kan

erhållas.

I anslutning till sin motivering till de föreslagna övergångsbestämmelserna

berör pensionsutredningen frågan om eventuellt erforderlig pensionsfijllnad.

Härom anför utredningen följande.

Genom här föreslagna övergångsbestämmelser torde det, såvitt pensionsutredningen

kunnat finna, bli sörjt för att befattningshavare, som övergår

från nuvarande reglemente för SPA till det nya reglementet, i intet fall

kommer att lida minskning i de pensionsförmåner han vid tillämpning av

före sistnämnda reglementes ikraftträdande gällande bestämmelser haft att

påräkna. Skulle det emellertid mot förmodan vid tillämpning av berörda

övergångsbestämmelser komma att visa sig, att sådan minskning ändock

i något fall skulle inträffa, synes det lämpligen böra ankomma på Kungl.

Maj :t att, där så finnes skäligt, med stöd av riksdagens därtill lämnade

bemyndigande besluta om för undvikande av minskningen erforderlig pensionsfyllnad.

Vad angår de föreslagna bestämmelserna om begränsad tillämpning

av nuvarande reglemente för SPA, rubbas genom dessa

bestämmelser icke den pensionsrätt som enligt nämnda reglemente tillkommer

före det nya reglementets ikraftträdande pensionerad eller eljest

avgången personal. De föranleda ej heller ändring av pensionsanstaltens organisation

och förvaltning.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 200.

165

Yttrandena.

I den mån pensionsutredningens förslag om anpassning av bestämmelserna

för SPA-pensioneringen efter de för anställda i statens tjänst gällande

pensioneringsgrunderna berörts av remissinstanserna har förslaget i

sina huvudgrunder tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Beträffande vissa

sådana delar av de föreslagna grunderna, som innebära avvikelser från

de statliga reglerna eller som innefatta en allmän reglering av vissa för

SPA-pensioneringen utmärkande särskilda förhållanden, ha emellertid vissa

erinringar framställts. Även i fråga om vissa av de föreslagna detaljbestämmelserna

ha erinringar gjorts.

Vad angår ordningen och villkoren för frivillig anslutning

av befattning till SPA-pensioneringen har pensionsutredningens

förslag föranlett vissa erinringar av statens pensionsanstalt,

medicinalstyrelsen, socialstyrelsen och stadsfullmäktige i Norrköping samt

tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Statens pensionsanstalts erinringar gälla det föreslagna registreringsförfarandet

och förslaget om borttagande av nu gällande villkor för pensionsrätt

att samtliga befattningar skola anmälas till erhållande av pensionsrätt.

I förstnämnda avseende har anstalten funnit det mindre tilltalande, särskilt

med hänsyn till besvärsförfarandet, med en administrativ ordning enligt

vilken anstaltens prövning skulle vara beroende av annan myndighets

tillstyrkande. Pensionsanstalten föreslår, att den föreslagna föreskriften

om dylikt tillstyrkande utbytes mot föreskrift om skyldighet för anstalten

att inhämta myndighetens yttrande.

Beträffande villkoret om anmälan av samtliga befattningar uttalar pensionsanstalten,

att anstalten, ehuru medveten om svårigheterna att i praktiken

kontrollera efterlevnaden av en dylik föreskrift, icke kan tillstyrka

att bestämmelsen, vilken hittills icke varit utan praktisk betydelse, utelämnas

i det nya reglementet. Som motivering för bestämmelsens bibehållande

anför anstalten följande.

Rent principiellt torde kunna göras gällande, att det inom en pensionering

för icke-statliga befattningshavare, vilken liksom reglementsförslagets

i sina huvudgrunder nära anslutes till de statliga pensionsbestämmelserna

i allmänhet, icke bör lämnas utrymme för individuella undantag, exempelvis

i syfte att uppskjuta inträdet i pensionsförsäkringen till den tidpunkt,

då inträde senast måste äga rum för ernående av fulla pensionsförmåner.

En i denna mening kollektiv pensionering stämmer också bättre överens

med den av utredningen gjorda avvägningen av fortlöpande avgifter, vilken

bygger på förutsättningen, att staten ej skall lämna större bidrag till

kostnaderna för de icke-statliga befattningshavarnas pensionering än till

motsvarande kostnader för statstjänstemannen. Ett uppfyllande av denna

förutsättning torde få anses kräva, att huvudmännens avgiftsbetalning för

varje befattningshavare börjar genast då denne tillträder anställning, som

är förenad med pensionsrätt.

Att i reglementet för SPA utelämna bär ifrågavarande villkor för delaktighet

skulle också betyda eu opåkallad särbehandling av befattnings
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

havarna tillhörande grupp B i förhållande till A-gruppens befattningshavare,

för vilka senare skulle gälla, att undantag från pensioneringen över

huvud taget ej vore möjligt.

På grund av vad här anförts får pensionsanstalten hemställa, att i villkoren

för registrering intages en motsvarighet till den enligt § 5 reglementet

för statens pensionsanstalt gällande förutsättningen för pensionsrätt

att reglering skall genomföras för alla befattningar, som kunna förenas

med pensionsrätt. Anstalten förutsätter vidare, att — utan att särskild bestämmelse

därom införes i reglementet — innehavare av registrerad befattning

i allmänhet icke skall personligen kunna undantagas från pensionsrätt.

Medicinalstyrelsen uttalar, att styrelsen icke kan biträda pensionsutredningens

förslag, att villkoret om ansökan om pensionsrätt för samtliga befattningar

ej längre skall uppställas för erhållande av anslutning till SPA.

Styrelsen anför därvid, att det nuvarande kravet på reglering och ansökan

för samtliga tjänstemän, såvitt styrelsen kan finna, innebär garantier för

att anslutningen till SPA blir så effektiv som möjligt.

Socialstyrelsen föreslår viss förenkling av registreringsförfarandet och

anför härom följande.

Styrelsen anser, att tillstyrkande av vederbörande statliga myndighet icke

skall erfordras för varje särskild befattning. Prövningen av behovet av

befattningar för den verksamhet det gäller samt av behörighetsvillkorens

och tjänstgöringsföreskrifternas lämplighet torde i fråga om ett flertal

tjänster kunna utföras av SPA utan inhämtande av tillsynsmyndighetens

yttrande beträffande varje befattning. Såvitt angår ålderdomshemmen och

barnhemmen kan förutsättas, att behov föreligger av en föreståndarinna

vid varje hem. Endast i den mån huvudmannen vid ett hem önskar ansluta

mer än en sådan befattningshavare eller då fråga är om anslutning

av biträdande föreståndarinna till SPA, synes yttrande böra inhämtas från

statlig myndighet, i detta fall lämpligen socialstyrelsen. I fråga om behörighetsvillkor

och tjänstgöringsföreskrifter m. m. torde vissa allmänna normer

kunna uppställas av SPA efter samråd med socialstyrelsen. I tveksamma

fall bör givetvis styrelsens yttrande inhämtas.

I det av stadsfullmäktige i Norrköping åberopade utlåtandet av stadens

löne- och pensionsnämnd uttryckas önskemål, att för erhållande av anslutning

för befattning av samma slag som tidigare registrerad befattning hos

huvudmannen det bör vara tillräckligt med en anmälan av befattningen och

att sålunda ny prövning i fråga om anställnings- och avlöningsförhållandena

ej bör erfordras.

I detta sammanhang må i anslutning till ett av pensionsutredningen föreslaget

villkor, att befattning för att kunna registreras skall vara avsedd för

tjänstgöring av normal omfattning, varmed i regel skulle

förstås hel sysselsättning, beröras vissa erinringar som i detta avseende

gjorts av medicinalstyrelsen och TCO.

Medicinalstyrelsen uttalar som sin mening att ej endast heltidsbefattningar

utan även befattningar med reducerad tjänstgöringstid, dock minst halvtidstjänstgöring,

böra omfattas av pensioneringen. Detta bör ej endast gälla

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

vid övergång från heltidstjänst till befattning med nedsatt tjänstgöringstid

utan även beträffande befattningar, som inrättats såsom deltidsbefattningar.

Styrelsen erinrar i sammanhanget vidare, att 1946 års folktandvårdssakkunniga

föreslagit befattningar inom folktandvården med avkortad heltidstjänstgöring.

TCO framhåller som en allvarlig brist i reglementet, att detsamma icke

bereder möjligheter till pensionering av deltidstjänstemän, då det i nuvarande

arbetskraftssituation är synnerligen önskvärt att kunna utnyttja

gifta kvinnor i förvärvsarbete, vilket i många fall förutsätter, att deltidstjänster

göras mera lockande. rlCO förordar därför att reglementet sa utformas,

att anslutning till SPA skall kunna ske på halvtidstjänster.

Pensionsutredningens förslag i fråga om pensionsåldern göres

endast i vissa remissyttranden till föremål för särskilda uttalanden.

Vad först angår förslaget om höjning av pensionsåldern för sjuksköterskor

och barnmorskor från 55 till 60 år tillstyrkes detta eller

lämnas utan erinran av medicinalstyrelsen, statens pensionsanstalt, svenska

landstingsförbundet, Uppsala, Kristianstads och Norrbottens läns landstings

förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg, Malmö

och Norrköping samt TCO ävensom i ett av svenska stadsförbundet överlämnat

yttrande av dess sjukvårdsdelegation.

Överstyrelsen för svenska röda korset uttalar bl. a., att överstyrelsen

med hänsyn till den erfarenhetsmässigt högst växlande tjänstbarheten hos

sjuksköterskor i 50—55-årsåldern anser sig kunna tillstyrka en allmän

höjning av pensionsåldern för dem endast under förutsättning att, i varje

fall under en övergångstid, större möjligheter att erhålla förtidspension

öppnas än som följa av reglementsförslaget. Överstyrelsen ifrågasätter, om

man icke borde gå en medelväg och fixera sjuksköterskornas pensionsålder

till 57 år.

Svenska barnmorskeförbundet uttalar, att förbundet — med hänsyn till

den synnerligen krävande tjänstgöring som är förenad med barnmorskebefattning

— ställer sig i hög grad tveksamt beträffande lämpligheten av

en så kraftig höjning av pensionsåldern som utredningen föreslagit. Förbundet

framhåller i anslutning härtill, att den mellan förbundet samt

landstings- och stadsförbunden avtalade arbetstidsregleringen för barnmorskornas

del icke innebär en tillfredsställande reglering av arbetstiden,

enär det största antalet barnmorskor lämnats utanför densamma.

Pensionsutredningens förslag till pensionsåldrar för övriga befattningar

inom hälso- och sjukvården ha föranlett särskilda yttranden rörande s oc

i a l a kuratorer och tandtekniker.

Beträffande pensionsåldern för social kurator, som av utredningen föreslagits

till 60 år, framhålles i ett av stadsfullmäktige i Stockholm åberopat

yttrande, att pensionsåldern för sådan tjänsteman bos staden är 65 år och

alt av en dylik bristande överensstämmelse vissa olägenheter kunna uppkomma.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Rörande tandteknikernas pensionsålder ifrågasätter Kristianstads läns

landstings förvaltningsutskott lämpligheten av att den sättes högre än 60

år, då de flesta befattningarna innehas av kvinnor och pensionsåldern om

möjligt bör vara densamma för tandtekniker, distriktstandsköterskor och

sjuksköterskor.

Vad slutligen angår pensionsutredningens förslag till pensionsåldrar inom

andra områden än hälso- och sjukvården ha förslagen

föranlett vissa erinringar från skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien,

hushållningssällskapens förbund samt SACO.

Skolöverstyrelsen anför följande.

Beträffande pensionsåldern har utredningen för lärare vid kommunalt

eller enskilt seminarium för utbildande av lärare för undervisning i hushållsgöromål

samt fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala föreslagit en

höjning från 60 till 65 år, medan pensionsåldern för motsvarande lärare

vid exempelvis lanthushållningsseminariet i Rimfor sa, som har jämförbara

arbetsuppgifter, satts till 63 år. Överstyrelsen vill erinra om att även vid

fackskolan finnes en linje för utbildande av lanthushållslärarinnor. Även

vid Sunnerdahls hemskolor föreslår utredningen för lärarinna i hushållsgöromål

från 60 och 65 år höjd pensionsålder. Överstyrelsen vill ifrågasätta,

huruvida icke, i avvaktan på 1948 års pensionsålderskommittés utredning

och förslag, pensionsåldern för samtliga dessa befattningshavare

borde tillsvidare sättas till 63 år.

Lantbruksstyrelsen har funnit anledning till erinringar i avseende å förslaget

om höjning av pensionsåldern för befattningshavare vid lanthushållsskolor

och hemkonsulenter samt anför därvid följande.

Enligt sammanställningen under 40 § reglementsförslaget skulle för föreståndarinna

och lärarinna vid lanthushållsskola — i analogi med exempelvis

folkskollärarinna — gälla en pensionsålder av 63 år, vilket skulle innebära

en höjning av pensionsåldern med 3 år från nuvarande 60. Lantbruksstyrelsen

inser att ur mera allmän synpunkt, bl. a. med hänsyn till läget

å arbetsmarknaden, en höjning av nuvarande pensionsåldrar i vissa fall kan

befinnas påkallad. Arbetet vid lanthushållssltolorna är emellertid så krävande

— vid många skolor pågår undervisningen så gott som året om, därvid

lärarpersonalen i stället för ferier erhåller semester — att man måste

beräkna en starkare mänsklig förslitning än exempelvis vid tjänstgöring i

folkskola. Härtill kommer, att internatsystemet medför särskilda påfrestningar

för lärarinnorna och ställer stora anspråk på deras vitalitet. En höjning

av pensionsålden för dessa befattningshavare bör därför icke genomföras.

Även för hemkonsulenterna hos hushållningssällskapen skulle enligt förslaget

pensionsåldern höjas från 60 till 63 år. Hemkonsulentinstitutionen

är ännu så pass ny, att hittills endast ett fåtal befattningshavare börjat

närma sig pensionsåldern. Hemkonsulentens yrke, som medför mycket resor,

hållande av kurser och föredrag på olika platser in. in., måste anses

krävande. Anledning finnes därför att anta, att även här en pensionsålder

av 63 år skall visa sig för hög. Styrelsen kan emellertid icke åberopa någon

bestämd erfarenhet i detta hänseende, varför styrelsen icke för närvarande

anser sig böra framställa något yrkande i frågan.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 200.

169

Lantbruksakademien ställer sig av liknande skäl som de av lantbruksstyrelsen

anförda i hög grad tveksam beträffande lämpligheten av den av

pensionsutredningen föreslagna höjningen av pensionsåldern för hemkonsulent

samt befattningshavare vid lanthushållsskolor och lanthushållsseminariet

å Rimforsa.

Även SACO avstyrkar höjning för dessa befattningshavare.

Hushållningssällskapens förbund förordar, att pensionsåldern för hemkonsulenterna

bibehålies vid 60 år.

De föreslagna bestämmelserna om avgångsskyldighet beröras i

vissa delar i de av stadsfullmäktige i Stockholm och Malmö åberopade yttrandena.

I yttrande av drätselkammarens första avdelning i Malmö uttalas i anslutning

till villkoret att beviljande av anstånd med avgång efter uppnådd

pensionsålder skall vara tillstyrkt av statlig myndighet, att det torde böra

tagas under övervägande om icke behandlingen av dessa ärenden kunde

förenklas genom borttagande av detta villkor.

I yttranden av Stockholms stads remissmyndigheter föreslås, att det för

vissa fall föreslagna villkoret av Kungl. Maj :ts medgivande för befattningshavares

entledigande utgår.

Mot det av pensionsutredningen föreslagna systemet med p e nsionsklasser

ha i remissyttrandena icke gjorts några principiella erinringar.

I anslutning till utredningens förslag till regler för bestämmande

av pensionsklass för befattningar, för vilka andra lönegrunder än de statliga

tillämpas, gör emellertid statens pensionsanstalt följande uttalande.

Att komma tillrätta med de svårigheter, som möta vid ordnande av pensionering

i SPA med utgångspunkt från ett icke-statligt lönesystem, torde

knappast vara möjligt genom att tillskapa särskilda stadganden för underlagsbestämning

i dylika fall. Ej heller synes det tilltalande, att i sådant

syfte utforma bestämmelser, vilkas tillämpning kan leda till att berörda

befattningshavare erhålla pensionsförmåner, som icke svara mot den faktiska

löneställningen.

Beträffande tillämpningen av förenämnda regler med avseende särskilt

å befattningshavarna vid dramatiska teatern framhåller styrelsen för kungl.

dramatiska teaterns aktiebolag de komplikationer som uppstå till följd av

att kristillägg till teaterns personal utgår med annat procenttal (f. n. 25,7 %)

än rörligt tillägg enligt Saar. Styrelsen anför vidare, att en övergång till rörligt

tillägg försvåras därav att kristillägget f. n. utgår av lotterimedel och

för den kollektivavtalsanställda personalen får anses helt utesluten. Styrelsen

uttalar i detta sammanhang slutligen, att vid inordnandet av teaterns personal

i pensionsklasser grundlönen för personalen under de anförda omständigheterna

icke kan likställas med grundlön enligt Saar utan uppräknas

med förslagsvis 12 %.

Vad angår pensionsutredningens förslag till pensionsklasser för

v i s s a s ä r s k i l d a b e f a t t n i n g a r ha en del erinringar och förslag

framställts av bl. a. medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen, lanlbruksakade
-

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

mien, Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott, svenska barnmorskeförbundet,

svenska sanatorieläkarföreningen samt SACO och TCO.

Medicinalstyrelsen förordar högre pensionsklasser än de av pensionsutredningen

föreslagna för vissa tandläkare, extra provinsialläkare, dispensärläkare

och sjukstugeläkare. Styrelsen anför härom följande.

Vad angår de i betänkandet förordade pensionsklasserna har pensionsklassen

för distriktstandläkare och med dem jämställda tandläkare upptagits

till 1: 32. Då till grund för distriktstandläkarnas löneförhållanden lagts

lönegrad Ca 30, synes pensionsklassen för dessa tjänstemän, med tillämpning

av de av utredningen föreslagna allmänna riktlinjerna för pensionsklassernas

bestämmande, icke böra sättas lägre än till 1: 33. Enär extra provinsialläkare,

läkare vid fristående centraldispensär samt sjukstugeläkare

enligt styrelsens åsikt i pensionshänseende icke böra komma i sämre ställning

än distriktstandläkare, vill styrelsen förorda, att även sistnämnda tre

läkarekategorier uppföras i pensionsklass 1: 33.

Skolöverstyrelsen berör pensionsklasserna för befattningshavare vid folkhögskolor,

varvid överstyrelsen anför.

Pensionsklasserna för rektor och lärare vid statsunderstödd folkhögskola

ha av utredningen placerats tre klasser lägre än för närmast motsvarande

lärare vid statens realskola. Så stor skillnad synes icke vara motiverad av

de speciella förhållandena vid folkhögskolorna. Överstyrelsen vill erinra,

att 1941 års lärarlönesakkunniga fått i uppdrag att avgiva förslag till löneoch

pensionsreglering för folkhögskolans lärare. Som ett provisorium vill

överstyrelsen föreslå, att de icke placeras lägre än en löneklass under motsvarande

lärare vid realskola.

Lantbruksakademien uttalar, att vissa befattningar vid den lägre lantbruksundervisningen

hänförts till en i relation till andra närstående befattningar

alltför låg pensionsklass.

Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott uttalar beträffande pensionsutredningens

förslag att hänföra lasarettsläkarna till pensionsklass 1:

34, d. v. s. en klass högre än den som motsvarar lönen, att utskottet håller

före att storleken av dessa befattningshavare vid sidan av lönen tillkommande

taxebundna inkomster borde föranleda att pensionsklassen bestämmes

mer än en klass över den mot lönen svarande.

Svenska barnmorskeförbundet uttalar i anslutning till ett antagande att

anstaltsbarnmorskorna komma att hänföras till pensionsklass 1: 15, att

lägre pensionsklass för distriktsbarnmorskor än för förstnämnda barnmorskor

torde komma att medföra synnerligen olyckliga konsekvenser. Förbundet

framhåller härvid, att ett dylikt förhållande skulle komma att motverka

en i och för sig och särskilt vid de mindre anstalternas övergång från

heltids- till distriktstjänst.

Svenska sanatorieläkarföreningens styrelse föreslår, att läkarna vid de

fristående centraldispensärerna, vilka äro placerade i 30 lönegraden, hänföras

till pensionsklass 1: 34.

SACO uttalar bl. a., att de föreslagna pensionsklasserna för lärarpersonal

vid lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor icke äro tillfredsställande

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

171

samt att pensionsklassen även för hemkonsulenternas vidkommande satts

alltför lågt i förhållande till nu utgående löneförmåner.

TCO riktar erinringar mot pensionsutredningens förslag till pensionsklasser

för hemvårdarinnor, tandsköterskor, distriktstandläkare, assistenttandläkare

vid centraltandpoliklinik samt lärare vid folkhögskolor.

Beträffande hemvårdarinnorna uttalas att de böra tillföras pensionsklass

1 : 9, då de enligt central överenskommelse mellan Svenska stadsförbundet

och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund skola åtnjuta avlöning enligt

lönegrad Ca 6.

TCO anför — i anslutning till utredningens förslag att pension skall beräknas

med hänsyn till lönen i slutlöneklassen —- bl. a., att det vid den

praktiska utformningen av denna regel visat sig, att utredningen i praktiken

kommit till förslag, som innebära avsteg från denna regel och som äro

oförmånliga för tjänstemännen. Som exempel härpå anför TCO i förslaget

till pensionsklasser hemvårdarinnor, tandsköterskor och tandläkare.

TCO berör även de för lärare vid folkhögskolor föreslagna pensionsklasserna

och uttalar därom bl. a., att det synes såsom utredningen placerat dessa

lärare i pensionsklasser, vilka uppenbarligen understiga vad som med

hänsyn till utredningar, som verkställts inom 1941 års lärarlönesakkunniga,

vore berättigat.

Pensionsutredningens förslag i fråga om förutsättningar för

rätt till invalid- och sjukpension upptages till behandling av

statskontoret, som därvid anför följande.

Vad gäller rätten till invalid- och sjukpension har utredningen föreslagit

vissa avvikelser i förhållande till bestämmelserna i Atregl. Sålunda upptar

förslaget icke bestämmelser om förflyttningsskyldighet. Vidare har i avsikt

att erhålla viss garanti för att befattningshavare icke anställes i uteslutande

syfte att bereda honom möjlighet till invalid- eller sj xkpension föreslagits,

att rätten till sådan pension skall vara beroende av att otjänstbarhet icke

inträdde inom viss kortare tid efter tillträdandet av pensionsberättigande

tjänst.

Den erfarenhet, som statskontoret vunnit angående verkningarna av de

för närvarande gällande reglerna angående invalid- och sjukpension för

statens tjänstemän, har givit vid handen att lösningen av dessa pensionsfrågor

icke är tillfredsställande. Enligt det statliga systemet är rätten till

invalid- och sjukpension, som en gång beviljats, absolut, d. v. s. pensionen

utgår även om pensionstagaren skulle återvinna sin tjänstbarhet. Oaktat de

stränga krav beträffande bevisningen om den framtida otjänstbarheten,

som uppställas vid prövning av frågor om sjuk- eller invalidpension, förekommer

det i relativt stor utsträckning, att pensionerad befattningshavare

återvinner arbetsförmågan i sådan grad att han kan återvända till förvärvslivet.

Någon möjlighet alt anpassa sjukpensionen efter arbetsinkomstens

storlek finnes icke. Enligt statskontorets mening bör rätten till pension göras

villkorlig, så att pensionens utgivande blir beroende av arbetsoförmågans

fortbestånd.

Då man torde kunna räkna med att även dessa frågor komma att upptagas

till omprövning i samband med den förestående översynen av de statliga

pensionsreglementenas allmänna bestämmelser synes i avvaktan härpå

det av utredningen föreslagna systemet för sjuk- och invalidpensionering

till nöds kunna godtagas såsom ett provisorium. Dock bör såsom förutsättning

för beviljande av sjuk- eller invalidpension gälla, att befattnings
-

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

havaren på grund av sin otjänstbarhet icke kan förflyttas till annan tjänst

hos huvudmannen. Vidare bör fordras, att befattningshavaren under den

föreslagna karenstiden tjänstgjort å egen eller annan befattning, som kunnat

förenas med pensionsrätt i SPA.

Statskontoret behandlar vidare utredningens förslag att i SPA-pensioneringen

införa en motsvarighet till stadgandet i 11 § 3 mom. första stycket

Atregl. om förlast av pensionsrätt i vissa fall. Därvid anför

statskontoret.

Statskontoret har i annat sammanhang framhållit, att syftet med stadgandet

står i klar motsättning till de olika åtgärder, som ansetts böra vidtagas

för att bidraga till straffade personers återupprättande ävensom för

att underlätta för dessa att genom eget arbete erhålla sin försörjning. Erinras

må härvid om det uttalande, som gjordes av chefen för justitiedepartementet

vid anmälan i statsrådet av fråga om avskaffande bl. a. av den särskilda

påföljden »ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas». Departementschefen

framhöll (prop. 190/1936 sid. 26),

att det syntes honom i hög grad stötande att samhället, som ställer anspråk

på enskilda arbetsgivare att de skola medverka till straffade personers

återupprättande genom alt i mån av möjlighet bereda dem arbete, självt

icke skall föregå med bättre exempel än att det förklarar vissa personer —

stundom för icke allt för grova förbrytelser — för sitt återstående liv ovärdiga

att nyttjas icke blott i den tjänst vari de förbrutit sig utan över huvud

i rikets tjänst.

Ett intagande av det berörda stadgandet i SPA:s reglemente skulle betyda,

att man inom ett vidare område inför den särskilda livsvariga påföljd i

pensionshänseende, som tillskapats genom de statliga reglerna, och alltså

ytterligare begränsar möjligheterna för straffade personer att erhålla pension

även i senare innehavd tjänst. Statskontoret, som förväntar alt översynen

av de statliga pensionsreglerna kommer att leda till borttagandet av

en så vitt syftande påföljd, föreslår, att i reglementet för SPA intages den

bestämmelsen, att tjänsteman, som dömes till avsättning eller till följd av

tjänstefel skiljes från tjänsten, ej må komma i åtnjutande av pension för

denna tjänst.

Statskontoret berör i sitt yttrande också förordnande pensionsformen,

varvid ämbetsverket anför följande.

Med anledning av utredningens förslag om införande i reglementet för

SPA av bestämmelser om förordnandepension vill statskontoret erinra, att

ämbetsverket när det gällt statens verksamhet vid skilda tillfällen framhållit»

att stor försiktighet borde iakttagas vid tillskapandet av förordnandetj&nster.

Detta med hänsyn till de förmånliga pensionsbestämmelser, som

gälla för dessa tjänster. I än högre grad är en dylik restriktivitet påkallad

när det, såsom nu är fallet, gäller att öppna möjlighet för sådan pensionering

av befattningshavare hos icke statliga huvudmän. Vid förordnandepensionsformen

torde nämligen statens bidrag till pensioneringen bliva väsentligt

högre än vad som beräknas bliva fallet beträffande övriga pension.sformer.

Erinras må vidare, att 1946 års pensionssakkunniga såsom sin mening

uttalat, att det varit motiverat att i anslutning till den av de sakkunniga

föreslagna regleringen av de statliga förordnandepensionerna genomföra

en jämkning av grunderna för bestämmande av förordnandepensions storlek

i förhållande till underlaget. Med hänsyn till det anförda vill statskontoret

föreslå, att med förordnandepensionsformens upptagande bland de

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

reguljära pensionsformerna i reglementet får anstå till dess den ifrågasatta

översynen av de statliga förordnandepensionsbestämmelserna kommit till

stånd. Tjänstepensionsrätten för cheferna vid de statliga teatrarna synes i

så fall böra regleras genom särskilda bestämmelser lämpligen upptagna under

reglementsförslagets 39 §.

Vissa delar av de av pensionsutredningen föreslagna bestämmelserna om

tjänst å r s b e r ä k ning ha föranlett vissa erinringar av statskontoret,

statens pensionsanstalt, länsstyrelserna i Malmöhus och Västmanlands län

samt stadsfullmäktige i Norrköping och TCO.

Statskontoret gör därvid följande uttalande i anslutning till förslaget, att

retroaktiv tjänstårsberäkning samt särskild avgift som erlägges av huvudmannen

skall kunna beviljas dels för anställningstid i befattning, som kunnat

förenas med pensionsrätt i SPA dels ock efter Kungl. Maj :ts medgivande

för annan tid, varunder befattningshavare fullgjort arbete eller uppdrag

i eller utom statens tjänst.

För statens tjänstemän omfattar den retroaktiva tjänstårsberäkningen enligt

praxis högst två tredjedelar av tid i icke pensionsberättigande statlig

anställning. I fråga om icke-statlig tjänstgöring lämnas tillgodoräkningsmedgivande

synnerligen restriktivt; som regel plägar sådan anställning

tillgodoräknas i mindre omfattning än två tredjedelar. Enligt utredningens

förslag skall särskild avgift för den retroaktiva tjänstårsberäkningen icke

uttagas av befattningshavare, som uppbär nettolön. Vid sådant förhållande

synes retroaktiv tjänstårsberäkning enligt reglementet för SPA icke böra

medgivas enligt förmånligare grunder än vad som gäller för statens befattningshavare.

Statens pensionsanstalt föreslår borttagande av det av utredningen i syfte

att undvika dubbelpensionering föreslagna villkoret, enligt vilket beviljande

av retroaktiv tjänstårsberäkning för tid då befattningshavare varit tillförsäkrad

icke-statlig pensionsrätt skall bero av Kungl. Maj :ts medgivande.

Pensionsanstalten anför därvid följande.

Det vore givetvis ur allmän synpunkt önskvärt att kunna förebygga dubbelpensionering

av befattningshavare med delaktighet i den statsunderstödda

pensioneringen. Att åstadkomma detta är ett synnerligen svårbemästrat

problem, och det torde vara tveksamt om det över huvud taget är möjligt

att liärutinnan erhålla en tillfredsställande reglering för befattningshavare,

beträffande vilkas pensionsförhållanden det i allmänhet ankommer på vederbörande

huvudman att bestämma, ehuru staten inom vissa gränser ekonomiskt

bidrager till pensioneringen. Enligt pensionsanstaltens mening

skulle den föreslagna begränsningsregeln möjligen bliva av betydelse i en

del fall, men den skulle knappast komma att effektivt förhindra dubbelförsäkring,

så länge liknande inskränkningar icke gälla med avseende å pension

för tiden efter inträdet i anstalten. Det kan dessutom bli vanskligt att i

det särskilda fallet avgöra, om viss förmån, som tillförsäkrats befattningshavaren,

är jämförlig med pension enligt anstaltens reglemente. Därest staten,

såsom pensionsanstalten ovan föreslagit, skulle komma all i regel betinga

sig full engångsavgift av huvudmannen för retroaktiv tjänstårsberäkning,

förlorar regeln också i viss mån betydelse. Vid nu angivna förhållanden föreslår

anstalten, att retroaktiv tjänstårsberäkning får medgivas utan den

ifrågavarande inskränkningen.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 200

Pensionsutredningens förslag att tjänstårsberäkning för tid, under vilken

befattningshavare icke ägt pensionsrätt, skall kunna medgivas jämväl som

kompensation för avbrott i tjänstårsberäkningen efter inträdet i SPA, beröres

av länsstyrelsen i Malmöhus län. I anslutning till sin erfarenhet beträffande

prövning av dylika frågor för statstjänstemännens del uttalar

länsstyrelsen därvid, att länsstyrelsen finner det självklart, att grunderna

för pensioneringen genom SPA i ifrågavarande avseende ej böra göras förmånligare

än som svarar mot av Kungl. Maj :t tillämpad praxis beträffande

statstjänstemännen.

TCO anför bl. a. följande.

Vad angår förslaget om tjänstårsberäkningens upphörande vid inträdet

i pensionsåldern, ha på senare tid vid sjuksköterskeskolorna i viss utsträckning

intagits aspiranter, tillhörande högre åldersgrupper. Bl. a. med hänsyn

härtill synes det icke minst för denna grupp värdefullt, om de nuvarande

bestämmelserna om rätt till tjänstårsberäkning för tid efter pensionsåldern

kunde bibehållas.

Beträffande reglerna om avdrag vid tjänstårsberäkning för tjänstiedighetstid

finner TCO det angeläget att tjänstledighet, som "beviljats för studier

eller resa för egen utbildning, i likhet med vad enligt nuvarande reglemente

för SPA gäller ej påverkar tjänstårsberäkningen, oberoende av om lön

utgår eller ej. TCO ifrågasätter också, att nuvarande bestämmelser om tjänstårsberäkning

vid sjukledighet bibehållas eller att i varje fall sådan ledighet ej

skall påverka tjänstårsberäkningen, om någon del av avlöningen utgår.

Slutligen synes inkallelse till tjänstgöring enligt tjänstepliktslagen böra jämställas

med vanlig värnpliktstjänstgöring.

Vad angår den av utredningen som ett led i tjänstårsberäkningen

vid höjning av pensions underlag föreslagna anordningen med

särskild engångsavgift anför länsstyrelsen i Västmanlands län följande.

För de befattningshavare, som äro anslutna till de statliga pensionsreglementena,

föreligger numera icke skyldighet att vid befordran eller lönereglering

erlägga s. k. engångsavgift eller befordringsavgift. Ehuru utredningens

förslag nära ansluter sig till de statliga pensionsreglementena, vill utredningen

i fråga om de till SPA anslutna befattningshavarna behålla engångsavgifterna.

Samma skäl, som på sin tid föranledde borttagandet av befordringsavgiften

för statliga befattningshavare, torde emellertid få anses föreligga

jämväl beträffande nu ifrågavarande kategorier befattningshavare.

Löne- och pensionsnämnden i Norrköping uttalar beträffande det till grund

för ifrågavarande anordning liggande resonemanget, att det synes tveksamt,

om det är fritt från invändningar, och tillägger.

Det torde vara normalt, att pensionsunderlagen höjes under en 30-årig

tjänstetid på grund av t. ex. befordringar från lägre till högre tjänst.

Det är också ett faktum, att lönerna oavbrutet stegrats. En lönestagnation

för framtiden torde ej vara något att på allvar räkna med; i varje fall

icke om penningvärdet fortsätter att uttunnas. Jämväl kan nämnas att en

viss garanti för Kungl. Maj :t ligger uti att Kungl. Maj :t eller särskilt av

Kungl. Maj :t utsett organ skall godkänna avlöningsreglerna.

Det synes därför kunna ifrågasättas, huruvida den både tidskrävande och

kvalificerade utredning, som fordras för att genomföra här ifrågavarande

beräkningar, är betingad av bärande skäl. Det synes nämnden som om sta
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

175

ten icke skulle hava grundad anledning att anse, att det mindre inflytande,

som staten har på de nu ifrågavarande befattningshavarnas befordran etc.,

skulle motivera denna särbestämmelse om att huvudmannen skall erlägga

en speciell avgift för att de icke-statliga befattningshavarna skola erhålla

samma pension som de statliga i samma lönegrad.

Beträffande de av pensionsutredningen för de särskilda befattningarna

föreslagna tjänståldrarna framställas vissa erinringar eller ändringsförslag

av bl. a. statens pensionsanstalt och kommerskollegium.

Statens pensionsanstalt berör utredningens förslag till sänkning av tjänståldern

för lasaretts- och sanatorieläkare in. fl. läkare samt

anför därom följande.

Underläkarna rekrytera normalt lasarettsläkartjänsterna in. fl. pensionsberättigande

läkartjänster, och det framstår därför såsom otillfredsställande

att lasarettsläkare och övriga läkare med pensionsrätt icke äga tillgodoräkna

underläkartiden som tjänstår för pension. Detta torde vara en anledning

till att tjänståldern för de i pensioneringen medtagna läkarna nu

av utredningen föreslås skola sänkas från 30 till 25 år, en åtgärd som

för övrigt i åtskilliga fall torde visa sig otillräcklig för att skapa fullgod

pensionsrätt för dessa läkare. Efter ett ordnande av underläkarnas pensionsfråga

kan däremot sannolikt icke finnas anledning ha en så låg tjänstålder

för läkarna. Det kan med hänsyn härtill ifrågasättas, om det är lämpligt

sänka nu gällande tjänstålder av 30 år och om icke en lösning av underläkarnas

pensionsfråga borde avvaktas innan tjänståldern för läkarna

tas under omprövning. Pensionsanstalten har dock icke något bestämt yrkande

i detta spörsmål.

Vad särskilt angår lasarettsläkarnas tjänstålder erinrar Svenska lasarettsläkarföreningen,

att föreningen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 februari

1046 hemställt bl. a., att tjänståldern bestämmes till 20 år. Föreningen anför

vidare, att av de nu i tjänst varande lasarettsläkarna i runt tal tre femtedelar

icke ha möjlighet att erhålla hel pension, om tjänståldern sättes till

25 år, och att omkring sex sjundedelar skulle kunna uppnå 20 tjänstår.

Föreningen framhåller även att den kortare tjänstetid, som nu erfordras för

att flertalet lasarettsläkare skola få hel pension, längre fram kan sättas till

samma tid som gäller för andra befattningshavare, om underläkarna erhålla

pensionsrätt och en smidig övergång till lasarettsläkarnas pension etableras.

Kommerskollegium föreslår, alt tjänståldern för s j ö m a n s h u s o mbudsman

fastställes till 25 år. Kollegium framhåller därvid i huvudsak

följande.

Före 1930 års omorganisation av sjömanshusinstitutionen, då för pension

till avgående befattningshavare vid sjömanshus krävdes beslut av statsmakterna

i varje särskilt fall, erfordrades för full pension till ombudsman minst

25 års tjänst. I överensstämmelse med denna praxis föreslogo de av kollegium

för utredning rörande omorganisationen tillkallade särskilda sakkunniga

i en den 30 december 1937 avgiven promemoria antalet för full tjänstepension

erforderliga tjänstår för ombudsmän till 25 år. Statens pensionsanstalt

ansåg emellertid, att för begränsning av pensioneringskostnaderna

antalet tjänstår för framtida innehavare av ombudsmannabefattnmgarna

borde bestämmas till 30 år. Ehuru kollegium funnit det önskvärt, att kravet

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kunal. Maj.ts proposition nr 200.

å tjänstår för ombudsmännen med hänsyn till rekryteringsförhållandena

kunnat begränsas till 25 år, ville kollegium icke framföra någon erinran

på denna punkt. Tjänståldern fastställdes också till 30 år, dock att för vissa

ombudsmän, som redan före omorganisationen innehaft sina befattningar,

antalet tjänstår skulle utgöra 25.

Enligt vad en undersökning givit vid handen skulle av 16 sjömanshusombudsmän,

vilka under åren 1939—1948 tillträtt sin första befattning vid

sjömanshus, vid pensionsålderns inträde endast två ha kunnat förvärva

mer än 25 tjänstår (den ene 27, den andre 26 tjänstår), medan åtta icke

ens kunnat uppnå 20 tjänstår. Medeltalet tjänstår vid pensionsålderns inträde

för dem får beräknas till 19 år 11 månader. Vid denna beräkning har

förutsatts, att pensionsåldern för ombudsmännen liksom hittills kommer att

vara 65 år.

Ifrågavarande befattningshavares i regel sena inträde i sjömanshustjänsten

förorsakas därav att den erfarenhet från befälsföring å handelsfartyg

som — ehuru ej föreskriven i författning — sedan gammalt krävts och enligt

kollegii mening på grund av arbetsuppgifternas art måste krävas av en

sjömanshusombudsman, med nuvarande befordringsförhållanden inom handelsflottan

i allmänhet icke hinner förvärvas före medelålderns inträde.

Detta kvalifikationskrav torde i själva verket få beräknas fördröja inträdet

i sjömanshustjänsten i minst samma utsträckning som kravet på viss sjötjänst

fördröjer inträdet i statstjänst i fråga om andre fartygsinspektörer

med nautisk utbildning. De ovan åsyftade sexton ombudsmännen hade vid

tillträdandet av ombudsmannatjänst i medeltal tjänstgjort 9 år 9 månader

såsom befälhavare å handelsfartyg.

Det synes kollegium naturligt, att tjänståldern för erhållande av hel

tjänstepension bör vara så avpassad att berörda befattningshavare under

normala förhållanden kunde räkna med att vid pensionsålderns inträde ha

förvärvat det erforderliga antalet tjänstår. Då detta emellertid, såsom av det

föregående framgår, i fråga om sjömanshusombudsmännen i regel icke kan

bliva fallet, om kravet på 30 tjänstår upprätthålles, finner kollegium — då

nu pensioneringsföreskrifterna beträffande bl. a. sjömanshuspersonalen

skola närmare anpassas efter motsvarande bestämmelser i 1947 års allmänna

pensionsreglementen — det för sjömanshusombudsman för hel pension

erforderliga antalet tjänstår i likhet med vad i sistnämnda reglemente skett

för bl. a. ovan avsedda fartygsinspektörer, böra fastställas till 25.

Pensionsutredningens förslag, att grundbeloppet av inval idpension

ej får överstiga grundbeloppet av den ålderspension som skulle

kunnat erhållas vid kvarstående till pensionsåldern, beröres av länsstyrelserna

i Malmöhus och Västerbottens län. Förstnämnda länsstyrelse uttalar

om den i detta förslag liggande avvikelsen från Atregl. bl. a., att länsstyrelsen

icke för sin del kan finna de av utredningen därför anförda skälen bärande.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför att, såvitt länsstyrelsen kunnat

finna, anledning saknas att i detta avseende införa andra stadganden

än som gälla för statliga befattningshavare.

I fråga om famil j e pensions rättens omfattning innebär

pensionsutredningens förslag den avvikelsen från Afregl., alt familjepension

icke skulle kunna tillkomma kvinnlig befattningshavares efterlevande

make (änklingspension). Detta förslag biträdes av styrelsen för Svenska

landstingsförbundet som därvid meddelar, att förbundet ej heller i det för

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

177

landstingens befattningshavare i allmänhet gällande pensionsreglementet

ansett sig böra upptaga bestämmelser om änklingspensioner. Ej heller statens

pensionsanstalt har funnit anledning till erinran mot utredningens förslag

härutinnan.

Övriga remissinstanser, som upptagit denna fråga till behandling -—■ nämligen

medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, statskontoret, lantbruksakademien,

länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Västerbottens och Norrbottens

län, socialinstituten, Svenska barnmorskeförbundct, SACO och TCO —

ha emellertid, i allmänhet under anslutning till den av ledamoten i utredningen

Björn anförda reservationen, uttalat sig för införande av rätt till

änklingspension i SPA-pensioneringen. I vissa remissyttranden upptages

emellertid denna fråga till ett mera fristående bedömande. Som exempel

härpå kan nämnas länsstyrelsen i Västmanlands län, som i ämnet anför

följande.

Pensionsutredningen föreslår, att för pensionering genom SPA, liksom

hittills, skola erläggas årliga avgifter. Avgifterna skola vara lika för manliga

och kvinnliga befattningshavare. Avgifterna skola erläggas av huvudmannen

med rätt för denne att, om bruttolönesystem tillämpas, genom avdrag

på lönen skaffa sig ersättning för kostnaderna härför helt eller delvis.

Att det emellertid, jämväl då nettolönesystem tillämpas, i sista hand är den

anställde, som får bära avgifterna, är uppenbart och vitsordas för övrigt

även av utredningen, då den yttrar, att lönerna vid nettolönesystem »satts

lägre än som skolat ske om ett bruttolönesystem med särskilda avgifter från

befattningshavarna tillämpats». Utredningens uttalande, att det skäl som

ligger till grund för de statliga familjepensionsreglementenas bestämmelser

därom att kvinnlig befattningshavares familjepensionsrätt omfattar även

efterlevande make, numera skulle hava bortfallit, är således icke riktigt. Att

utredningen det oaktat föreslår att kvinnlig befattningshavares efterlevande

make icke skulle bliva berättigad till »änklingspension» innebär, att de sammanlagda

förmånerna i en viss tjänst eller i eu viss löne- och pensionsklass

i form av lön och pension ha olika reellt värde för manlig och för kvinnlig

befattningshavare. Denna orättvisa är så mycket mera anmärkningsvärd,

som — såsom utredningen jämväl framhåller — det blir allt vanligare, att

båda makarna genom förvärvsarbete utom hemmet bidraga till eget och familjens

uppehälle.

De av pensionsutredningen föreslagna grunderna beträffande huvudmännens

bidrag till pensionskostnaderna genom fortlöpande avgifter

ha i allmänhet icke föranlett några erinringar i remissyttrandena. Skolöverstyrelsen

ifrågasätter emellertid, huruvida icke till förenkling av uppbördsförfarandet

huvudmännens bidragsskyldighet kunde slopas mot att det til!

verksamheten utgående statsbidraget i stället minskas med viss del. Länsstyrelsen

i Skaraborgs län framlägger i detta sammanhang vissa synpunkter

beträffande grunderna för statsbidrag till avlöningar och anför därvid följande.

Beträffande det statliga avlönings- och pensionsväsendet kan det visserligen

anses, att befattningshavarna svara för viss del av pensionskostnaderna,

nämligen för skillnaden mellan bruttolönen och nettolönen. Men då

12 Bihang till riksdagens protokoll 19h9. 1 samt. Nr 200.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 200.

staten såsom arbetsgivare åt statstjänstemannen ytterst bestrider lönen i

dess helhet, är det alltså i sista hand staten som — givetvis mot att löntagaren

utför sin tjänst — utgiver även denna del. Vad angår de befattningshavare,

som äro i enskild statsunderstödd tjänst, blir det visserligen

huvudmannen, som gentemot löntagaren svarar för hela lönen, men — då

dessa befattningshavare anses utföra ett samhälleligt arbete av i stort sett

samma allmänna gagn som det rent statliga — kunde skäl tala för att det

statsbidrag, huvudmannen erhåller för avlöningarna, omfattar bruttolönen

och ej blott nettolönen. Först härmed skulle full jämlikhet erhållas mellan å

ena sidan statlig verksamhet och å andra sidan sådan statsunderstödd verksamhet,

som närmast är att anse såsom en på staten ankommande angelägenhet

men överlämnats till annan att ombesörja.

Mot de av pensionsutredningen föreslagna reglerna för beräkning av e ngångsavgift

göres erinran av statens pensionsanstalt. som i ämnet anför

följande.

Enligt nuvarande reglemente för statens pensionsanstalt kan i vissa fall

retroaktiv tjänstår sberäkning och höjning av pensionsunderlag medgivas

för befattningshavare mot erläggande av engångsavgift. Därvid motsvarar

engångsavgiften i allmänhet hela den försäkringstekniskt beräknade kostnaden

för den med nämnda tjänstår sberäkning respektive underlagshöjning

följande förbättringen av pensionsförmånerna utan inräknande av dyrtidstillägg

in. fl. vid sidan av pensionsreglementet utgående tilläggsförmåner.

Förekommande undantag från denna regel avse dels i reglementet stadgade

lindringar i engångsavgifter för retroaktiv tjänstår sberäkning och dels befrielse

från engångsavgift för höjning till följd av lönereglering, som beslutats

av Kungl. Maj :t och riksdagen. Även enligt det föreslagna reglementet

skola i viss angiven utsträckning engångsavgifter kunna påföras. Beträffande

beräkningen av engångsavgift innebär förslaget ett avsteg från

nu gällande regler, i det att staten förutsättes skola utan undantag efterskänka

hälften av erforderliga engångsavgifter.

Även om staten till följd av stegring i kostnaderna för dvrtidstillägg

m. m. på utgående pensioner i själva verket så småningom kommit att

bidraga även till engångsavgifterna för retroaktiv tjänstårsberäkning och

höjning av pensionsunderlag i de fall, där enligt hittillsvarande bestämmelser

ingen lindring medgivits i de erforderliga engångsavgifterna för

ökning av de fasta pensionsförmånerna, finner pensionsanstalten dock försiktigheten

bjuda, att staten i princip icke påtager sig engångskostnader i

större utsträckning än enligt nu gällande bestämmelser. Det kan nämligen

icke helt bortses från möjligheten av att en fortsatt utredning av omfattningsfrågan

i enlighet med vad pensionsanstalten nyss förordat leder

till ändrade grunder beträffande statens rent ekonomiska medverkan till

pensioneringen genom SPA. Pensionsanstalten finner sig i varje fall icke

kunna tillstyrka, att huvudmännen utan undantag erhålla halv nedsättning

av engångsavgifterna. En så långt gående lindring får också den ur flera

synpunkter icke önskvärda konsekvensen, att det i en del fall blir billigare

för huvudmannen att erlägga engångsavgift för en viss tid i stället för att

för samma tid betala fortlöpande avgifter. Vid inordnande av nya grupper

under reglementet synes staten däremot liksom hittills böra i viss utsträckning

taga på sig engångskostnaderna, förslagsvis hälften av i det särskilda

fallet erforderlig engångsavgift.

Även i fråga om vissa andra detaljspörsmål ha medicinalstyrelsen,

statskontoret, statens pensionsanstalt samt länsstyrelserna i Mal
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

179

möhus, Skaraborgs och Västerbottens län gjort en del påpekanden eller

ifrågasatt ändring av pensionsutredningens förslag.

Medicinalstyrelsen uttalar, att det synes kunna övervägas, huruvida ej

till de ledigheter för vilka huvudmannen enligt reglementsförslaget skulle

befrias från avgift, bör fogas ledighet, som beviljats för tjänstgöring enligt

lagen om allmän tjänsteplikt. Styrelsen ifrågasätter vidare huruvida anledning

föreligger att som skett i reglementsförslaget genom införande av

rubriken »statsunderstödd folktandvård» frångå den nuvarande benämningen

»folktandvård» på denna verksamhetsgren.

Statskontoret föreslår sådan ändring av bestämmelserna om beräknande

av familjepensions grundbelopp att, där de pensionsberättigade utgöras av

frånskild make jämte ett barn från annat äktenskap, barnets pension högst

kommer att motsvara familj epensionstalet.

Statens pensionsanstalt föreslår, att beräkningen av engångsavgift skall

hänföras till tidpunkten för pensionsanstaltens beslut i tjänstårsberäkningsfrågan

i stället för, som utredningen föreslagit, tidpunkten för avgiftens

erläggande, vilket i sin tur påkallar vissa ändringar i 19 § 4 mom.

reglementsförslaget. Vidare föreslås, att beträffande Kungl. Maj :ts prövningsrätt

vid sammanträffande av pension med civil avlöning sådan utvidgning

göres, som följer av att i 37 § 2 mom. orden »som är förenad

med tjänstepensionsrätt enligt detta reglemente» utbytas mot orden »som

avses i detta reglemente».

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter att 8 § 3 mom. sista punkten

strykes, då det eljest kunde inträffa, att tilläggsavgift för visst kvartal

skulle beräknas enligt annat procenttal än höjningen av statstjänstemännens

löner under samma kvartal.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser, att det bör närmare övervägas huruvida

icke rektors- och yrkeslärarbefattningar vid centrala verkstadsskolor

böra hänföras till grupp A.

Länsstyrelsen i Västerbottens län upptar till behandling spörsmålet om

återupplivande av pensionsrätt för änka, som ingått nytt äktenskap och

ånyo blivit änka, samt ifrågasätter, om icke detta spörsmål borde upptagas

till förnyat övervägande.

Slutligen må här nämnas, att i några remissyttranden till behandling

upptagits eu del spörsmål rörande vissa särskilda befattningshavare

eller befattnings ha v argrupper.

Sveriges fångvårdsmannaförbund uttalar, att det vore i hög grad önskvärt,

att fråga om medgivande av lindring i fråga om engångsavgift för

befattningshavare vid de erkända alkoholistanstalterna bleve föremål för

omedelbar prövning, så att förslag därom kan framläggas samtidigt med

de av utredningen föreslagna pensionsbestämmelserna.

Styrelsen för kungl. dramatiska teaterns aktiebolag erinrar att nu före1

i,ägande möjlighet att såsom tjänstår tillgodoräkna anståndstid enligt pensionsutredningens

förslag bortfaller. Styrelsen anför i anslutning härtill

följande.

I princip torde denna förändring böra godtagas. Styrelsen vill emellertid

framhålla, att möjligheten att tillgodoräkna tjänstetid eller pensionsålderns

inträde kunnat utgöra en kompensation för fordringarna på i speciella fall

alltför hög tjänstålder. Det förekommer nämligen befattningar, som icke

kunna betraktas som befordringstjänster inom teatern utan till vilka inne
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

havarna måste hämtas från andra verksamhetsområden. Särskilt påfallande

är detta beträffande befattningen som teaterns ekonomidirektör, i reglementet

för teatern kallad kamrerare. Då befattningen i fråga senast tillsattes,

ansågs, att innehavaren borde ha uppnått en levnadsålder av omkring

40 år, och valet föll då på en person, som fyllt 41 år. Samma normer torde

kunna förväntas bli tillämpade även i fortsättningen på grund av de speciella

kvalifikationer, som erfordras för befattningen. Det kommer därför

i regel att bliva omöjligt för innehavaren att uppnå en tjänsteålder av 30

år. Styrelsen måste därför såsom angeläget understryka, att — särskilt när

tid efter pensionsålderns inträde icke längre får räknas som tjänstår —

tjänståldern sänkes. För bl. a. regissörer gäller och skall enligt utredningens

förslag alltjämt gälla en tjänstålder av 25 år, och styrelsen föreslår,

att tjänståldern för kamreraren icke sättes högre än för regissör.

I yttrande av kungl. hovkapellets förening, bilagt remissutlåtande av styrelsen

för kungl. teatern, anför föreningen bl. a.,

att hovkapellist, som nedflyttats eller nedflyttas till lägre löneklass efter

att under minst 10 år innehaft högre avlönad befattning inom hovkapellet,

enligt föreningens mening borde få tillgodoräkna sig pension, beräknad å

den högre löneklass de tillhört; samt

att det ur humanitär synpunkt syntes föreningen synnerligen önskvärt,

att hovkapellist, som under en lång följd av år inirehaft extra ordinarie

befattning inom hovkapellet och sålunda icke beretts tillträde till hovkapellets

pensionsinrättning på grund av omständigheter, över vilka han själv

icke rätt, kunde få tillgodoräkna sig minst 2/3 av sin tjänstetid före år 1938

för att därigenom komma i åtnjutande av förbättrad pension.

Operans solistklubb hemställer till en början bl. a. att de nu gällande

särreglerna i fråga om förtidspension för befattningshavare tillhörande kåren

bibehållas i det nya reglementet. Klubben uttalar därvid, att det för var

och en som känner till deras arbetsförhållanden och de särskilda kvalifikationer,

som äro nödvändiga för utövandet av deras verksamhet måste stå

klart, att dessa särregler allt framgent böra bestå. Vidare hemställer

klubben, att någon ändring i förhållande till vad nu gäller icke måtte göras

i avseende å den tidpunkt, från vilken pensionsförmån skall utgå till

den som lämnar tjänsten utan att vara berättigad att därvid komma i åtnjutande

av tjänstepension. Slutligen gör klubben framställning om att

rätt för stipendiater vid Operan att räkna tjänstår under den tid, de äro

bundna enligt stipendiatkontrakt, lagfästes genom bestämmelse i reglementet

eller föreskrifter i anslutning till reglementet.

Departementschefen.

Vid tillsättandet av 1944 års pensionsutredning framhöll jag, att bestämmelserna

i pensionsanstaltens reglemente av den 31 december 1919 med sedermera

gjorda tillägg och ändringar numera i väsentliga delar vore att anse

som föråldrade. Vid den omarbetning av reglementet, som blivit alltmer

av behovet påkallad, borde beaktas att en närmare anpassning i olika hänseenden

efter de för statliga befattningshavare i allmänhet gällande grunderna

vore önskvärd.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

181

Pensionsutredningen har nu i sitt betänkande framlagt förslag till ett

pensionsreglemente, soin motsvarar de för statstjänstemännen gällande allmänna

tjänste- och familjepensionsreglementena av år 1947 och för vilket

nämnda reglementen i huvudsak utgjort förebild. Därvid har utredningen

uttalat, att det syntes naturligt, att pensioneringsgrunderna för de befattningar,

som kunde anslutas till statens pensionsanstalt, så nära som möjligt

anpassades efter de för de statliga befattningshavarna gällande pensioneringsgrunderna,

försåvitt icke på grund av särskilda förhållanden en

avvikelse därifrån kunde anses motiverad. Inom utredningen hade visserligen

diskuterats, huruvida icke i vissa hänseenden, även om skiljaktiga

förhållanden icke i och för sig motiverade någon åtskillnad, borde förordas

andra grunder än de för statstjänstemännen gällande, men utredningen

hade stannat för att modifikationer i dessa hänseenden lämpligen icke borde

företagas annat än i samband med ändringar av de för statstjänstemännen

gällande pensionsbestämmelserna.

Vid remissbehandlingen har det övervägande flertalet remissinstanser anslutit

sig till uppfattningen, att i möjligaste mån enhetliga pensionsbestämmelser

borde gälla för olika grupper av befattningshavare inom reellt sett

statlig verksamhet, oavsett om denna bedrives i statlig regi eller icke. Från

denna utgångspunkt har man också i allmänhet funnit, att ett nytt reglemente

för statens pensionsanstalt i huvudsak bör ansluta sig till innehållet

i 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen samt att

de brister, med vilka det statliga pensionssystemet i vissa avseenden kan

vara behäftat, därefter snarast böra undanröjas. Det har exempelvis anförts,

att de f. n. gällande reglerna angående invalid- och sjukpension för

statens tjänstemän icke vore helt tillfredsställande men att det av utredningen

föreslagna systemet för sjuk- och invalidpensionering kunde godtagas

såsom ett provisorium. I några andra fall ha dock vid remissbehandlingen

framkommit förslag om vissa avvikelser från allmänna tjänste- och

familjepensionsreglementena, som ej äro motiverade av olikartade förhållanden

för statliga och icke-statliga befattningshavare. Exempelvis har förordats

avsteg från de bestämmelser i statstjänstemännens pensionsreglementen,

enligt vilka avsättning m. m. i pensionshänseende medför verkningar

utöver dem som följa av avgång ur tjänst, eller från bestämmelserna

om familjepensionens beräkning i visst fall, då de pensionsberättigade utgöras

av frånskild make jämte ett barn, eller från de bestämmelser, enligt

vilka efterlevande makes familjepensionsrätt vid ingående av nytt äktenskap

förloras utan att sedermera kunna återupplivas. Önskemålet om ett

mera fullständigt genomförande av oantastbarhetsprincipen har också understrukits.

För egen del kan jag helt ansluta mig till utredningens uppfattning att

det får anses naturligt att tillämpa samma grundsatser beträffande ifrågavarande

pensionering av icke-statliga befattningshavare som vid statstjänstemännens

pensionering och att avvikelser endast böra förekomma i den

mån de äro motiverade av skiljaktiga förhållanden för statliga och icke
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

statliga befattningshavare. Jag vill i detta sammanhang understryka, att

den kritik, som förekommit mot det statliga pensioneringssystemet, enligt

min mening icke bör undanskymma det förhållandet, att detta pensioneringssystem

i huvudsak är väl ägnat att fullgöra sin funktion. Att vissa

förbättringar av detsamma äro möjliga att åstadkomma, är emellertid otvivelaktigt,

och en utredning av hithörande frågor bör, såsom jag i det föregående

förordat, komma till stånd under den närmaste framtiden. Utan

en sådan utredning synes det i allmänhet vanskligt att bedöma, i vilken

utsträckning önskemålen om förändringar i pensionssystemet höra genomföras.

Vad härefter angår frågan vilka särskilda anordningar, som påkallas till

följd av att pensioneringen avser icke statsanställd personal, anser jag i

likhet med remissinstanserna, att jämkningar i några avseenden böra vidtagas

i utredningens förslag. I den mån ej annat angives i det följande,

biträder jag emellertid utredningens förslag även i ifrågavarande avseende.

Beträffande ordningen för anslutningen till statens pensionsanstalt har

pensionsutredningen föreslagit, att de icke-statliga befattningar, som enligt

beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen må förenas med pensionsrätt, skola

fördelas på tre grupper, A, B och C, samt att befattning tillhörande grupp B

skall vara förenad med pensionsrätt allenast under förutsättning, att den är

registrerad hos statens pensionsanstalt; registrering skulle ske efter beslut

av pensionsanstalten på framställning av vederbörande huvudman och bl. a.

förutsätta, att den tillstyrkts av viss av Kungl. Maj :t bestämd myndighet.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har ifrågasatt, om ej vissa befattningar vid

centrala verkstadsskolor böra hänföras till grupp A. För egen del är jag

emellertid icke beredd föreslå detta utan ytterligare utredning. Meningsskiljaktighet

har vidare visat sig föreligga i fråga om det innehåll, som

bör ligga i huvudmannens frihet att taga initiativ till frågan om anslutning;

enligt pensionsutredningens förslag skulle valfriheten kunna avse varje befattning

för sig, under det att statens pensionsanstalt och medicinalstyrelsen

uttala att registrering ej bör medgivas, med mindre huvudmannen anmäler

samtliga befattningar av det slag, varom fråga är, till erhållande av pensionsrätt.

I förevarande avseende ansluter jag mig till sistnämnda uppfattning,

som avser att valet skall stå mellan anslutning eller icke-anslutning av

samtliga befattningar av ifrågavarande slag hos huvudmannen; registreringen

bör i enlighet härmed icke vidare gälla, om huvudmannen inrättar ytterligare

befattning av samma slag utan att för denna begära registrering, och

ej heller, om huvudmannen genomför lönereglering för registrerad befattning

utan att för pensionsanstalten göra anmälan därom. Vad härefter gäller

det för registrering föreslagna villkoret om att denna tillstyrkts av viss

statsmyndighet, har förslaget därom mött erinran ur olika synpunkter, och

för min del anser jag tillfyllest, att pensionsanstalten inhämtar dylik myndighets

yttrande då anstalten anser detta påkallat.

Till frågan om pensioneringens omfattning hör också det av medicinalstyrelsen

och tjänstemännens centralorganisation berörda spörsmålet om

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

pensionering av befattningshavare med deltidsarbete. Även enligt min mening

tala vägande skäl för att anslutning till statens pensionsanstalt skall kunna

erhållas av deltidsanställd befattningshavare. Jag vill emellertid erinra om

att frågan om pensionsvillkoren för statsanställd personal med deltidsarbete

är föremål för särskild utredning genom 1947 års lärarpensionssakkunniga;

den av remissinstanserna berörda frågan synes därför böra upptagas sedan

nämnda sakkunniga redovisat resultatet av sitt utredningsarbete.

Vad härefter angår pensionsutredningens förslag om avgångsskyldighet,

anser jag icke påkallat föreskriva att medgivande till anstånd med avsked

må lämnas allenast under förutsättning att det tillstyrkts av viss statlig

myndighet. Jag förutsätter, att anstånd icke lämnas av huvudmannen, med

mindre tjänstemannen är fullt tjänstduglig, och att huvudmannen vid prövning''

av dylika frågor även beaktar hur läget är på den allmänna arbetsmarknaden.

I fråga om s. k. tvångspensionering biträder jag utredningens förslag

om att pensionsreglementet härom bör innehålla samma föreskrifter som

gälla för statstjänstemän eller alltså att entledigande skall kunna ske efter

beslut av Kungl. Maj:t; jag vill dock föreslå att Kungl. Maj:t erhåller befogenhet

att delegera sin beslutanderätt till statlig myndighet eller i den mån

så finnes lämpligen kunna ske till vederbörande huvudman.

Utredningens förslag om pensionsålder för olika befattningar kan jag i

huvudsak biträda. Jag ansluter mig sålunda till utredningens i samförstånd

med Svensk sjuksköterskeförening upprättade förslag om att pensionsåldern

för sjuksköterskor skall höjas från 55 till 60 år och föreslår vidare i likhet

med utredningen, att sistnämnda pensionsålder även skall tillämpas å barnmorskor;

i anslutning härtill framlägger jag i det följande vissa förslag om

ändring i pensionsåldern för motsvarande personal med anställning i statens

tjänst. Jag biträder också utredningens förslag om 63 års pensionsålder för

tandtekniker. Vad angår pensionsåldern för vissa befattningshavare inom

andra områden än hälso- och sjukvården ha vid remissbehandlingen föreslagits

vissa jämkningar i utredningens förslag. Jag biträder emellertid utredningens

förslag, i vad det avser fastställande av 63 års pensionsålder för hemkonsulent,

men vill i anslutning till förslag från skolöverstyrelsens sida tillstyrka

att f. n. fastställes 63 års pensionsålder för lärare vid dels kommunalt

eller enskilt seminarium för utbildande av lärare för undervisning i hushållsgöromål,

dels fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, dels ock lanthushållningsseminariet

i Rimforsa; samma pensionsålder bör också tillämpas

för lärarinna i hushållsgöromål vid Sunnerdahls hemskolor. Med hänsyn till

vad lantbruksstyrelsen anfört i sitt remissyttrande vill jag icke nu föreslå

högre pensionsålder än 60 år för föreståndarinna och lärarinna vid lanthushållsskola.

Emellertid vill jag i detta sammanhang framhålla, att det

synes mig lämpligt att 1948 års pensionsålderskonnnitté företager eu granskning

av pensionsåldrarna för icke-statliga befattningshavare med anslutning

till statens pensionsanstalt.

Det av utredningen föreslagna systemet med pensionsklasser anser jag

lämpligt, och likaså synas mig de bestämmelser böra genomföras, som reg
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition ur 200.

lementsförslaget innehåller om sättet för bestämmande av pensionsklass.

Jag anser även, att utredningens uppfattning om sättet för bestämmande

av pensionsklass för sådana befattningar, för vilka det statliga lönesystemet

ej tillämpas, i allmänhet får godtagas; de olägenheter, som därav i och för

sig följa, torde i regel kunna efter hand undanröjas genom att lönen anknytes

till det statliga löneplanssystemet, såsom redan skett i betydande utsträckning.

En dylik omläggning lärer dock, så vitt nu kan bedömas ej kunna

genomföras vid de kungl. teatrarna, och med hänsyn därtill anser jag att

för den till dessa hörande personalen pensionsklassen bör under nuvarande

förhållanden kunna bestämmas med ledning av den lön enligt löneplan som,

med inräknande av 12 procents rörligt tillägg, motsvarar vederbörandes

grundlön jämte kristillägg beräknat efter 25,7 procent.

Vad angår de pensionsklasser för särskilda befattningar, som i enlighet

med utredningens förslag böra angivas i reglementet, kan jag i stort sett

biträda utredningens förslag. Jag vill emellertid med anledning av vad som

framhållits vid remissbehandlingen ej motsätta mig att pensionsklass 1: 33

tillämpas för extra provinsialläkare, läkare vid fristående centraldispensär,

sjukstugeläkare samt distriktstandläkare och med dem jämställda tandläkare

eller mot att pensionsklass 1: 15 blir gällande för såväl distriktsbarnmorskor

som anstaltsbarnmorskor. Jag är däremot icke beredd att nu förorda

avsteg från utredningens förslag i övrigt. Vad särskilt angår det från

olika håll gjorda uttalandet om att högre pensionsklasser än de av utredningen

förutsatta borde bliva gällande för rektorer och lärare vid statsunderstödda

folkhögskolor och lägre lantbruksundervisningsanstalter, vill

jag erinra om att förslag till lönereglering för dessa personalgrupper avvaktas

från 1941 års lärarlönesakkunniga och att detta förslag icke lämpligen

bör föregripas genom åtgärder i detta sammanhang. I fråga om förutsättningarna

för tjänstepension och tjänstelivränta samt dessa förmåners

beräkning har jag i stort sett ingen erinran mot utredningens förslag.

Även om jag i sak delar statskontorets uppfattning att förordnandepensionsformen

icke bör tillämpas, med mindre alldeles särskilda skäl kunna anföras

därför, anser jag tillräcklig anledning saknas att, såsom ämbetsverket

föreslagit, utmönstra de generella bestämmelserna i ämnet ur pensionsreglementet

och ersätta dem med specialbestämmelser; jag vill härvid erinra

om att beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen erfordras för tillämpande av

denna pensionsform. Beträffande förutsättningarna för invalid- och sjukpensionsrätt

vill jag däremot i anslutning till statskontorets förslag förorda,

dels att vederbörande under karenstiden skall ha tjänstgjort i egen

eller annan befattning som kunnat förenas med pensionsrätt i statens pensionsanstalt,

dels ock att såsom förutsättning för beviljande av sjuk- eller

invalidpension skall gälla, att befattningshavaren på grund av sin otjänstbarhet

icke kan förflyttas till annan tjänst hos huvudmannen.

Beträffande de faktorer utöver pensionsunderlaget, som äro avgörande

för pensionens storlek, ha vid remissbehandlingen förordats vissa jämkningar

i pensionsutredningens förslag i fråga om tjänstårsberäkningen. Vad

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

först angår tid, då vederbörande är underkastad pensionsreglementet, har

i ett yttrande ifrågasatts, att bestämmelserna om avdrag vid tjänstårsberäkningen

icke skulle på samma sätt som för statstjänstemännen anknytas

till avlöningsförhållandena. Tillräckliga skäl synas mig emellertid ej

finnas för något avsteg härvidlag från vad som gäller för statstjänstemännen;

i första hand synas de berörda spörsmålen böra. betraktas som lönefrågor,

och det synes naturligt att göra pensionsfrågan härvidlag beroende

av det sätt varpå avlöningsförhållandena äro utformade. Frågan om jämställande

i avdragshänseende av tid för inkallelse enligt tjänstepliktslagen

med tid för värnpliktstjänstgöring torde komma att upptagas vid blivande

revision av det statliga pensionssystemet och bör icke lösas enbart för ifrågavarande

reglementes vidkommande. Jag biträder vidare utredningens

förslag att tjänstårsberäkning icke må ske för tid efter pensionsålderns inträde.

Pensionsutredningen har föreslagit, att pensionsanstalten skall äga

medgiva tillgodoräkning såsom tjänstår av tid, under vilken innehafts i reglementet

avsedd befattning men för vilken tjänstår eljest icke få tillgodoräknas

enligt reglementet och för vilken ej heller annan med tjänste- eller

familjepensionsrätt enligt reglementet jämförlig förmån tillförsäkrats vederbörande,

dock att dylik tillgodoräkning skulle få medgivas högst i den

omfattning som erfordrades för beredande av hel ålderspension; förutsättning

för dylikt medgivande skulle vara att huvudmannen erlade viss engångsavgift.

Mot detta förslag ha framställts vissa detaljanmärkningar. Ett

av statens pensionsanstalt framställt förslag om att från dylik tillgodoräkning

ej skall behöva undantagas tid, då befattningshavaren varit tillförsäkrad

icke-statlig pensionsrätt, synes mig kunna genomföras. I övrigt biträder

jag emellertid utredningens förslag i ämnet. Även utredningens

förslag med avseende å tjänstår sberäkningen vid höjning av pensionsunderlag

synes mig böra genomföras. Med anledning av vad länsstyrelsen i Västmanlands

län härom anfört vill jag emellertid uttala, att denna fråga enligt

min mening kan vara förtjänt att ytterligare övervägas i samband med

blivande utredning rörande det statliga pensionssystemet. Vad slutligen

beträffar antalet tjänstår för hel pension förordar jag i likhet med utredningen,

att detta nu fastställes till 25 för lasaretts- och sanatorieläkare

m. fl.; skulle fortsatt utredning rörande avgränsningen av pensionsanstaltens

verksamhet medföra att pensionsrätt tillkommer underläkare, varför

skäl kunna anföras, kommer givetvis denna fråga i nytt läge, och en förhöjning

till en tjänstålder av 30 år bör då i sådant sammanhang övervägas.

För sjömanshusombudsmännen synes böra fastställas en tjänstålder

av 25 år, vilken av skäl liknande dem, som här åberopats av kommerskollegium,

befunnits påkallad för de statliga tjänsterna såsom fartygsinspektör.

Pensionsutredningens förslag med avseende å beräkningen av invalidpension

innebär, såsom länsstyrelserna i Malmöhus och Västerbottens län

framhållit, ett sådant avsteg från de för statstjänstemännen gällande bestämmelserna

i ämnet, som icke i och för sig är föranlett av några skilj
-

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

aktiga förhållanden för icke-statliga och statliga befattningshavare. Med

hänsyn härtill har jag hyst en viss tvekan huruvida förslaget nu bör genomföras.

Då emellertid sakligt sett tillräckliga skäl knappast synas finnas

för att invalidpension skall kunna överstiga den ålderspension, vederbörande

skulle kunnat erhålla vid kvarstående i tjänst till pensionsålderns

inträde, har jag likväj icke velat motsätta mig att pensionsutredningens förslag

i denna del genomföres.

I fråga om familjepension och familjelivränta har utredningen föreslagit

ett sådant avsteg från vad som gäller för statstjänstemännen, att full

överensstämmelse mellan fainiljepensionsrätten för manlig och kvinnlig

befattningshavare icke skulle komma att föreligga på detta område. Utredningen

har därvid bl. a. utgått från att anordningen med s. k. änklingspension

hämtade sin motivering i förhållanden, som sammanhängde med statstjänstemännens

tidigare avlönings- och pensionsförhållanden och som saknade

motsvarighet för de icke-statliga befattningshavarnas del. En ledamot av

utredningen har emellertid ansett, att tillräcklig anledning att på denna

punkt genomföra en åtskillnad mellan statliga och icke-statliga befattningshavare

saknas, och till denna uppfattning har ett stort antal remissinstanser

anslutit sig. För egen del hyser jag samma uppfattning; även

om änklingspensioneringen för sin uppkomst närmast har att tacka förhållanden

av betydelse endast för statstjänstemännen, kan enligt min mening

i detta sammanhang icke bortses från att änklingspensionen blivit en

förmån att räkna med vid bedömande av pensionsrättens innebörd, och då

jag vidare är av uppfattningen att pensionsbestämmelserna böra givas samma

innehåll för manliga och kvinnliga befattningshavare biträder jag på

denna punkt reservantens förslag.

Pensionsutredningens förslag om rörligt tillägg å pensionerna överensstämmer

med vad som redan nu gäller.

Vad härefter angår pensionsutredningens förslag rörande pensionsavgifter

har skolöverstyrelsen uttalat att huvudmännens bidragsskyldighet kunde

slopas mot att det till verksamheten utgående statsbidraget minskades

med viss del. Detta förslag torde emellertid knappast vara praktiskt genomförbart,

särskilt som pensionsrätten i statens pensionsanstalt jämväl omfattar

personalgrupper till vilkas avlöning icke utgår statsbidrag. Jag anser

ej heller att den mindre jämkning beträffande den rörliga tilläggsavgiften

bör göras, som länsstyrelsen i Malmöhus län förordat. Vad angår

pensionsutredningens förslag om engångsavgifter anser jag detta kunna

i huvudsak förordas från min sida. Med anledning av vad statens pensionsanstalt

anfört i ämnet vill jag emellertid föreslå att regeln om engångsavgiften

så utformas, att denna avgift motsvarar sammanlagda beloppet av

de fortlöpande avgifterna för den tid, om vars tillgodoräknande är fråga,

dock lägst hälften av värdet av de genom tillgodoräkningen uppkommande

pensionsökningarna. Vidare bör, såsom pensionsanstalten förordat, beräkningen

av engångsavgiften hänföras till tidpunkten för pensionsanstaltens

beslut i tjänstårsberäkningsfrågan. Vid bifall till vad jag i det föregående

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 200.

187

förordat i fråga om tjänstårsberäkningen synes 111ig någon bestämmelse med

avseende å inkallelse till tjänstgöring enligt lagen om allmän tjänsteplikt

nu ej böra inflyta i reglementet.

Beträffande Kungl. Maj :ts prövningsrätt vid sammanträffande av förmåner

vill jag till en början erinra om att jag i det föregående förordat en

viss utvidgning av denna prövningsrätt i stället för rigorösa anordningar

innebärande förbud mot erhållande av pensionsrätt och mot retroaktiv

tjänstårsberäkning. Det jämkningsförslag, som pensionsanstalten framställt,

synes också böra genomföras. I övrigt vill jag föreslå, att Kungl. Maj :t skall

kunna delegera sin prövningsbefogenhet till pensionsanstalten eller, om så

skulle kunna ske — vilket i och för sig vore synnerligen önskvärt — meddela

generella bestämmelser i ämnet.

Vad härefter angår frågan om specialbestämmelser för särskilda verksamhetsområden

påkalla i detta sammanhang framför allt de särskilda förhållandena

vid de kungl. teatrarna uppmärksamhet. Jag vill härvidlag föreslå

åtgärder, som i ett par hänseenden gå något längre än vad pensionsutredningen

föreslagit. Sålunda synes det mig rimligt, att annan befattningshavare

än solist, skådespelare och regissör, som utan något sitt förvållande

nedflyttats eller nedflyttas till lägre löneklass efter att under minst 10 år

ha innehaft högre avlönad befattning, må kunna bibehållas i den mot den

högre avlöningen svarande pensionsklassen. Vad vidare angår möjligheten

att bereda förtidspension bl. a. åt sådan befattningshavare vid nämnda institutioner,

för vilken tjänståldern är mindre än 30 år, anser jag mig visserligen

icke kunna, såsom Operans solistklubb hemställt, förorda att kravet

på härför erforderligt antal tjänstår nedsättes till 3A av tjänståldern, men

vill däremot föreslå, att förtidspension, för vilken reglementets vanliga bestämmelser

skola gälla, må kunna medgivas, därest vederbörande innehar

minst 7., av det antal tjänstår, som ingår i vederbörandes tjänstålder, en

kvotdel vilken tillämpas även beträffande vissa statliga tjänster. Härutöver

kan jag tillstyrka att vissa i remissyttrandena föreslagna övergångsanordningar

vidtagas, innebärande dels att tjänstetid såsom hovkapellist löre den

1 juli 1938 må tillgodoräknas med minst två tredjedelar, dels ock att den

nuvarande innehavaren av kamrerarbefattningen vid dramatiska teatern

må å sig få tillämpad en tjänstålder av 25 år. I de avseenden jag nu ej särskilt

berört biträder jag utredningens förslag; övriga vid remissbehandlingen

framställda yrkanden synas mig antingen röra ämnen, som böra uppmärksammas

vid den blivande pensionsutredningen, eller ock vara av sådan

beskaffenhet, att de böra upptagas efter särskild framställning med remissbehandling

i vanlig ordning.

Det föreslagna pensionsreglementet bör träda i kraft den 1 januari 1950.

Därvid synas övergångsbestämmelser böra meddelas av i huvudsak den innebörd

utredningen föreslagit. Det bör emellertid lämpligen ankomma på

Kungl. Maj :t att taga ställning till övergångsanordningarnas definitiva utformning,

liksom det får förutsättas att Kungl. Maj:t vid reglementets utfärdande

eller därefter skall äga vidtaga erforderliga ändringar av väsent
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj-.ts proposition nr 200.

ligen formell innebörd i själva reglementet på motsvarande sätt som gällt

i fråga om nuvarande reglemente för pensionsanstalten; ett bemyndigande

för Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga övergångsbestämmelser lärer icke

kunna undvaras vid en pensionsreglering av den räckvidd och innebörd,

varom här är fråga.

I detta sammanhang synes emellertid böra till prövning upptagas en

övergångsfråga av mera allmän räckvidd. Såsom av det föregående framgått

skall pensionsanstalten enligt reglementet äga att, under förutsättning

att engångsavgift erlägges, medgiva tjänstår sberäkning för tid, då vederbörande

innehaft i reglementet avsedd befattning före dennas förenande med

pensionsrätt, ävensom medgiva undantag från bestämmelsen om reduktion

av tjänstår vilka ligga före tidpunkt för förhöjning av pensionsunderlag.

Sådan engångsavgift skall i allmänhet motsvara hälften av det enligt försäkringstekniska,

av Kungl. Maj :t fastställda grunder bestämda sammanlagda

värdet av den pensionsökning som tjänstår sberäkningen medför. Återstoden

av kostnaden för den på den tillgodoräknade tiden belöpande pensionsrätten

skulle sålunda staten svara för. I sitt senare avlämnade förslag

angående provisorisk pensionsreglering för bl. a. lärare vid de statsunderstödda

privatläroverken har pensionsutredningen för dessas vidkommande

från nämnda bestämmelser föreslagit en viss avvikelse, vilken enligt

min mening är av sådan beskaffenhet, att den bör få tillämpas generellt

med avseende å tid före den 1 januari 1950. Modifikationen innebär i

princip, att det i pensionsreglementet stadgade villkoret om erläggande av

engångsavgift, som motsvarar halva kostnaden för ifrågavarande förmån,

utbytes mot att hälften av den förmån beträffande tjänstår sberäkningen,

som enligt reglementet kan ifrågakomma, må erhållas utan erläggande av

engångsavgift, under det att för erhållande av överskjutande del av förmånen

skall erläggas engångsavgift motsvarande hela kostnaden för densamma.

Då denna modifikation kan underlätta för vederbörande att, oberoende av

huvudmannens ekonomiska bärkraft, uppbringa eller närma pensionen till

vad som motsvarar pensionsunderlaget, synes mig skäl finnas att övergångsvis

tillämpa densamma generellt.

I det föregående har jag förordat, att vissa befattningshavargrupper, som

icke omfattas av pensionsutredningens förslag, må kunna erhålla anslutning

till SPA-pensioneringen. Av dessa befattningar torde i enlighet med

vad statens pensionsanstalt föreslagit befattning såsom besiktningsveterinär

böra hänföras till grupp A. Övriga befattningar torde böra hänföras till grupp

B. Den pensionsklass till vilken befattning skall vara hänförd torde böra

bestämmas av statens pensionsanstalt. Beträffande pensionsåldern och eventuell

tillämpning av särskilda undantags- eller tilläggsbestämmelser får jag

anföra följande.

Pensionsåldern torde böra utgöra 65 år för besiktningsveterinär vid kontrollslakteri,

förste underläkare, tillika biträdande överläkare vid kuranstalt,

överläkare, rektor och terapeut vid Ericastiftelsens läkepedagogiska

institut, förädlings- och försöksledare vid Weibullsholms växtförädlings
-

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Mcij:ts proposition nr 200.

anstalt och predikanten vid S:t Johanneskyrkan i Göteborg, 63 år för lärare

vid svensk utlandsskola, till vilkens avlönande staten bidrager, och

lärare vid folkliga musikskolan i Arvika samt 60 år för sjuksköterska i

svensk församling i utlandet. För befattningar i allmänhet vid jubileumsfondens

sanatorier, Konung Gustaf V:s forskningsinstitut, svenska röda korsets

hem för gomdefekter och svenska smörprovningarna torde pensionsåldern

böra utgöra 60 år för befattning i någon av pensionsklasserna I: 1—

1: 19 och 65 år för annan befattning såvida ej statens pensionsanstalt med

hänsyn till pensionsåldern för jämförlig statlig befattning finner påkallat

bestämma pensionsåldern till 63 eller 65 respektive 60 eller 63 år. Stadgandet

10 c i 39 § torde sålunda böra erhålla tillämpning å dessa befattningar.

I fråga om lärare vid utlandsskola torde pensionsåldern böra inträda på

sätt i stadgandet 10 b i 39 § reglementsförslaget angives. För lärare vid musikskolan

i Arvika torde de i 39 § i reglementsförslaget under 7 a, 8 a och

19 a upptagna bestämmelserna böra erhålla tillämpning.

Enligt vad jag tidigare förordat skulle sådana till SPA nu anslutna befattningar,

vilka icke omfattas av det föreslagna nya SPA-reglementet, på

framställning av vederbörande huvudman kunna utan hinder av nämnda

förhållande bliva tillsvidare förenade med pensionsrätt enligt reglementet.

Till reglering av denna anordning erfordras vissa särskilda bestämmelser

bl. a. om den grupp till vilken befattning skall hänföras, om pensionsålder

och i fråga om tillämpning av övergångsbestämmelserna till reglementet.

Befattningarna böra hänföras till grupp B. Pensionsåldern synes, bortsett

från att inträdet i densamma bör ske vid utgången av födelsemånaden, böra

bibehållas vid den som nu gäller. För befattning med f. n. 55 års pensionsålder

bör dock pensionsåldern bliva 60 år. Tjänståldern synes böra utgöra

25 tjänstår för extra provinsialläkare och eljest 30 tjänstår. Beträffande befattningshavare,

som får pensionsåldern höjd från 55 till 60 år och tjänståldern

höjd från 25 till 30 år, synas de för sådana fall förordade övergångsbestämmelserna

till det nya reglementet böra tillämpas.

I detta sammanhang vill jag slutligen återkomma till den i det föregående

berörda frågan om höjning av pensionsåldern för sjuksköterskor och

barnmorskor från 55 till 60 år. Vid genomförande av mitt i det föregående

framställda förslag om dylik höjning av pensionsåldern för befattningshavare

med anställning i icke-statlig verksamhet synes det naturligt att samma

åtgärd vidtages även för motsvarande statsanställd personal. Aven för

denna torde sålunda pensionsåldern böra från och med den 1 januari 1950

utgöra 60 år, dock att samma övergångsbestämmelser som förordats för

ickc-statliga befattningshavare böra gälla för de statliga befattningshavarna.

Från det nu sagda bör emellertid göras undantag för sköterskor in. fl.

vid statens sinnessjukhus och statens anstalt för fallandesjuka; beträffande

dessa synes det mig vanskligt att nu utan ytterligare utredning genomföra

en dylik åtgärd, och jag vill därför förorda alt ell ställningstagande

[ill frågan får anstå intill dess resultatet av 1948 års pensionsåldersutrednings

arbete föreligger.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

V. Finansieringen av SPA-pensioneringen.

Nuvarande förhållanden.

1943 års utredning angående SPA:s fondställning m. m.

Angående den nuvarande finansieringen av SPA-pensioneringen må nämnas

följande.

Det nuvarande reglementet för SPA innehåller i § 7 mom. 2 en bestämmelse

om att staten skall erlägga den årliga avgift, som enligt försäkringsteknisk

beräkning erfordras för att tillsammans med befattningshavarens

och huvudmannens årsavgifter bereda pension enligt reglementet. Den i

samband med SPA:s inrättande uppgjorda planen för finansieringen av pensioneringsverksamheten

förutsatte härjämte, att av staten skulle erläggas

ränta å då beräknad brist i den erforderliga försäkringsfonden. Anslaget

till årsavgifter, vilket efter hand ökades på grund av stegring av antalet i

pensioneringen delaktiga befattningshavare, uppgick för budgetåret 1932/33

till 4 700 000 kronor. Även anslaget till förräntning av fondbristen ökades

till en början men bibehölls från och med år 1923 oförändrat vid 5 310 000

kronor för år, trots att sedermera företagna utredningar utvisat, att bristen

och därmed anslagsbehovet under årens lopp ökats. Ökningen av bristen

hade särskilt föranletts av att staten i samband med inordnande av nya

befattningshavargrupper och i samband med löne- och pensionsregleringar

för redan anslutna grupper åtagit sig att svara för vissa övergångskostnader

men ej anvisat särskilda medel för dessas täckande.

Från och med budgetåret 1933/34, vid vars ingång SPA:s kapitaltillgångar

uppgingo till omkring 189 miljoner kronor, ha avsättningarna till pensionsfond

upphört, och anvisningen av statsmedel har inskränkts till vad som

beräknats åtgå för att SPA:s löpande utgifter skulle kunna bestridas utan

anlitande av kapitaltillgångarna. För ändamålet har å riksstaten under benämning

»Bidrag till pensioneringskostnaderna för statens pensionsanstalt»

uppförts ett särskilt förslagsanslag. De från anslaget anvisade beloppen ha

under de gångna åren i stort sett ökats, dock icke regelbundet, utan av skilda

anledningar har även nedgång i anslagsbehovet förekommit. Huru bidragen

under åren varierat framgår av följande sammanställning (beloppen äro avrundade)

:

Budgetår

Erforderligt

bidrag, kr.

1933/34 ................ 80 000

1934/35 ................ 364 000

1935/36 ................ 286 000

1936/37 ................ 1 102 000

1937/38 ................ 2 199 000

1938/39 ................ 3 212 000

1939/40 ................ 1 043 000

1940/41 ................ 766 000

Budgetår

Erforderligt

bidrag, kr.

1941/42 ............... 2 305 000

1942/43 ............... 5 514 000

1943/44 ............... 6 611 000

1944/45 ............... 8 747 000

1945/46 ............... 8 790 000

1946/47 ............... 14 972 000

1947/48 ............... 15 051 000

För budgetåret 1948/49 har det erforderliga bidraget å riksstaten upptagits

till 59 miljoner kronor.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

191

Den under de senare åren framträdda starka stegringen av anslagsbehovet

är till stor del — men ej helt — föranledd av att SPA:s medel anlitats för

bestridande jämväl av utgifter för beslutade förbättringar av pensioner enligt

äldre grunder samt för rörliga tilläggsförmåner, vilka utgifter tidigare

avförts å särskilda riksstatsanslag. Det är att märka, att av SPA:s medel

bestridas ej blott utgifterna för pensioner som utgå enligt reglementet för

SPA utan även utgifterna för pensioner enligt de särskilda tjänste- och

familjepensionsreglementena för de högre kommunala skolorna och folkskolan.

Den övergång till nettolönesystem (utan pensionsbidrag från befattningshavarna)

som på sistone skett i fråga om lärare in. fl. med pensionsrätt

enligt nu gällande pensionsreglementen av sistnämnda slag har medfört

en betydande minskning i SPA:s inkomster och en motsvarande ökning av

belastningen å det nu ifrågavarande anslaget. Verkningarna av dessa förhållanden

framträda särskilt från och med budgetåret 1948/49.

Såsom i det föregående angivits har angående SPA:s fondställning verkställts

en utredning, vilken avsett ej blott att giva en uppfattning om förefintlig

fondbrist utan även att lämna hållpunkter för bedömande av spörsmålen

om fondering, om utformning av SPA:s verksamhet i försäkringsekonomiskt

och budgetärt hänseende, om översyn av pensionsavgifterna från

befattningshavare och huvudmän samt om ändring av de för SPA gällande

beräkningsgrunderna m. in. Utredningen har omfattat pensioneringen enligt

reglementet för SPA samt enligt tjänste- och familjepensionsreglementena

för de högre kommunala skolorna och folkskolan men ej pensioneringen

enligt reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt eller tjänsteoch

familjepensionsreglementena för arbetare. Beträffande utredningsresultatet

må nämnas följande.

De sakkunniga för fondutredningen ha bl. a. framlagt resultaten av verkställda

beräkningar rörande dels storleken av de årliga pensionsavgifter som

skulle krävas, om kostnaderna för pensionernas grundbelopp helt bestredos

genom sådana årsavgifter under vederbörande befattningshavares anställningstid,

dels ock fondställningen den 1 juli 1943. Vidare ha de sakkunniga

till belysande av skillnaden i statsfinansiellt hänseende mellan det ursprungligen

avsedda och det nu tillämpade finansieringssystemet för SPA-pensioneringen

gjort eu uppskattning av statens pensionskostnader i ett framtida

jämviktsläge enligt de båda systemen.

Vid sina beräkningar ha de sakkunniga tillämpat vissa antaganden i fråga

om räntefot och dödlighet m. m. samt, såvitt angår beräkningarna rörande

fondställning och statens pensionskostnader, förutsatt oförändrade förhållanden

beträffande pensionsvillkoren och antalet i pensioneringen delaktiga

befattningshavare.

Vad angår beräkningarna rörande storleken av de erforderliga årsavgifterna

torde få hänvisas till de sakkunnigas redogörelse härför. Beträffande

övriga här ovan omförmälda av fondutredningen framlagda resultat kunna

dessa sammanfattningsvis redovisas på följande sätt.

Under förutsättning av återgång fr. o. in. budgetåret 1943/44 till det ursprungliga

finansieringssystemet utvisar beräkningen rörande fondställningen

per den 1 juli 1943 en fondbrist av ungefär 614 miljoner kronor. Vid fortsatt

tillämpning av det nuvarande finansieringssystemet skulle den under

motsvarande förutsättning beräknade fondbristen oavbrutet stiga för att

efter ett 30-tal år närma sig omkring 1 000 miljoner kronor till vilket belopp

fondbristen således skulle uppgå i ett jämviktsläge.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungi. Maj:ts proposition nr 200.

Vad angår statens årliga bidrag till pensioneringen skulle detta vid tilllämpning

av nuvarande finansieringssystem från ett för budgetåret 1943/44

till 7,3 miljoner uppskattat belopp successivt stiga för att efter ca 30 år nå

ett sedermera konstant värde å ungefär 45,4 miljoner kronor. Vid återgång

fr. o. m. nämnda budgetår till det ursprungliga finansieringssystemet skulle

staten ha haft att erlägga ett konstant årligt belopp å ungefär 33,6 miljoner

kronor. Utöver dessa bidrag skulle staten haft att vidkännas kostnader motsvarande

de i eller vid sidan av pensionsreglementena beviljade fasta och

rörliga tilläggsförmånerna.

Beträffande finansieringen av statligt anställdas pensionering må i detta

sammanhang nämnas följande.

För de statligt anställdas vidkommande ha de tillämpade grunderna för

pensioneringens finansiering och för den därmed sammanhängande fonderingen

för pensioneringsändamål ej varit enhetliga, och de ha även under

årens lopp varit föremål för ändringar.

Vad de icke affärsdrivande verken angår ha vissa avsättningar till pensionsfonder

tidigare skett men efter hand slopats. Från och med budgetåret

1938/39 ha de helt upphört. Förut avsatta pensionsfonder ha förvandlats

till kapitalfonder, vilkas avkastning upptages såsom inkomst å riksstatens

driftbudget. Utgifterna för pensioner bestridas från riksstatsanslag, särskilda

sådana för tjänstemän och för arbetare och särskilda för tjänstepensioner

respektive familjepensioner. Vissa specialanslag för särskilda grupper finnas

härjämte.

Vid de affärsdrivande verken har en viss fondering länge bibehållits. Närmast

före år 1944 fonderades där belopp som ungefärligen motsvarade tjänstemännens

och arbetarnas pensionsavgifter (pensionsavdrag). Pensionsutgifterna

bestredos då från pensionsfonderna, men dessa erhöllo av affärsverk

smedlen ersättning, motsvarande den del av de faktiska pensionsutgifterna

som översteg det belopp varmed fonderna efter försäkringsteknisk beräkning

kunde bidraga med hänsyn till sina medelstillgångar och pensionsavgifternas

respektive pensionsavdragens storlek. Sedan år 1944 har även

vid affärsverken den direkta fonderingen för pensionsändamål upphört. Dock

beräknas vid avsättningar till verkens värdeminskningskonton vissa belopp

jämväl för blivande pensionsutgifter, men avsättningarna bokföras ej särskilt

såsom pensionsfond. Pensionsutgifterna bestridas direkt från driftskostnadsstaterna

utom särskilda tillskott från avsatta medel.

Den framtida finansieringen av SPA:s pensioneringsverksamhet m. m.

Efter erinran hurusom finansieringen av den till SPA förlagda pensioneringen

av vissa arbetare i statens tjänst sker i enlighet med vad som tillämpas

i fråga om statsanställda i allmänhet, d. v. s. utan fondering och på så

sätt att utgifterna helt bestridas av särskilda riksstatsanslag, anför pensionsutredningen

följande angående den framtida finansieringen av SPApensioneringen.

Den pensionering som sker enligt tjänste- och familjepensionsreglementena

för de högre kommunala skolorna och för folkskolan överensstämmer

mycket nära med pensioneringen enligt Atregl. och Afregl. Det är även att

märka, att avlöningarna till befattningshavare underkastade de förstnämnda

tjänste- och familjepensionsreglementena till det väsentliga utgå av stats
-

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

medel. Med hänsyn härtill synes det pensionsutredningen ligga närmast till

hands, att finansieringen av denna pensionering sker på det sätt som tilllämpas

i fråga om pensioneringen av statstjänstemän.

Den pensionering som skall ske enligt det av pensionsutredningen framlagda

reglementsförslaget avviker i finansiellt hänseende från pensioneringen

enligt Atregl. och Åfregl. särskilt genom den avgiftsplikt som förslaget

upptager för huvudmännen. I den mån pensionsutgifterna ej täckas av huvudinansavgifterna,

skola de bestridas medelst bidrag från staten.

Den uppbörd av pensionsavgifter från huvudmännen som enligt reglementsförslaget

skall förekomma och den karaktär av försäkringsrörelse, delvis

byggd på frivillig anslutning från huvudmännens sida, som pensioneringsverksamheten

i någon mån får, skulle möjligen kunna anses utgöra

skäl för viss fondering för denna pensionering. Enligt förslaget skall emellertid

pensioneringen begränsas till att i princip avse allenast befattningshavare

inom verksamhet, som är att betrakta såsom en på staten ankommande

angelägenhet, ehuru den handhas av icke-statligt förvaltningsorgan.

Pensioneringen enligt reglementsförslaget kommer därmed att vara mycket

nära besläktad med pensioneringen enligt Atregl. och Afregl. och i betraktande

härav anser pensionsutredningen det ej vara anledning att i fråga om

finansieringen av densamma föreslå något annat system än det som tilllämpas

med avseende å pensionerna till statsanställda och dessas efterlevande.

I förevarande sammanhang upptager pensionsutredningen till behandling

dels vissa anslagsfrågor i anslutning till vilka lämnas en redogörelse för

en av utredningen verkställd summarisk uppskattning av statens framtida

bidrag till pensioneringskostnaderna vid det av utredningen förordade finansieringssystemet,

dels ock frågan om försäkringstekniska beräkningsgrunder

för SPA.

Vad först angår de av utredningen behandlade anslagsfrågorna avse dessa

dels en beräkning beträffande verkningarna å SPA:s anslagsbehov för

budgetåret 1949/50 av ett genomförande av utredningens förslag fr. o. m.

nämnda budgetår, dels ock vissa anslagstekniska frågor.

Beträffande verkningarna å anslagsbehovet räknar pensionsutredningen

först och främst med ett inkomstbortfall av omkring 6 miljoner kronor

motsvarande ränta å pensionsfonden, vilken vid den av utredningen föreslagna

tillämpningen av det för statsanställdas pensionering gällande finansieringssystemet

förutsättes skola förvandlas till en kapitalfond, vars

avkastning upptages som inkomst å riksstatens driftbudget. Vidare räknar

utredningen med en ökning av avgiftsinkomsten för ifrågavarande budgetär

med ungefär 1,5 miljoner kronor. Slutligen an ta ges att pensionsutgifterna

till en början icke komma att nämnvärt påverkas av förslagets genomförande.

Slutresultatet blir sålunda, att anslagsbehovet ökar med i runt

tal 4,5 miljoner kronor. I detta sammanhang har pensionsutredningen beräknat,

att huvudmansavgifterna enligt reglementsförslaget täcka ungefär

47 procent av pensionskostnaderna, kostnaderna för rörligt tillägg däri inräknade.

I anslagstekniskt hänseende förordar pensionsutredningen förutom pensionsfondens

förvandling till kapitalfond, att den nuvarande anordningen

tit Dihang till riksdagens protokoll 1''JVJ. 1 sand. Nr 200.

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungi. Maj:ts proposition nr 200.

med ett gemensamt anslag för tjänste- och familjepensioner bihehålles men

att i riksstaten uppföres ett särskilt anslag för SPA:s förvaltningskostnader,

vilka för närvarande inberäknades i anslaget Bidrag till pensioneringskostnaderna

för statens pensionsanstalt.

Vad härefter angår statens framtida kostnader för SP A-pensioneringen

anför utredningen i huvudsak följande.

För att ge en viss föreställning om de krav som i framtiden komma att

ställas på statsverket i och för finansieringen av de direkta pensioneringskostnaderna

för icke-statsanställda befattningshavare med pensionsrätt

i SPA, har pensionsutredningen verkställt en summarisk uppskattning av

de belopp till vilka vid oförändrad omfattning av pensioneringen och oförändrade

pensionsvillkor m. m. de årliga utgifterna för pensioner kunna

väntas ha vuxit, då efter några årtionden ett stabilt fortvarighetstillstånd

nåtts. Utgifterna ha beräknats då ungefärligen uppgå till 75 miljoner kronor

för pensioner enligt reglementena för de högre kommunala skolorna

och för folkskolan samt 43 miljoner kronor enligt pemsionsutredningens

reglementsförslag eller tillhopa 118 miljoner kronor. För att komma till

statens kostnader för pensioneringen bör nämnda belopp minskas med det

beräknade beloppet av inflytande avgifter från huvudmännen, ungefär 10

miljoner kronor, varvid såsom erforderligt årligt statsbidrag till pensioneringen

fås ett belopp av 108 miljoner kronor. Till jämförelse må nämnas,

att under budgetåret 1947/48 motsvarande utgifter för pensioner utgjorde

sammanlagt 60,9 miljoner kronor.

Givet är, att de verkliga framtida pensionskostnaderna knappast kunna

väntas komma att nära överensstämma med de här gjorda uppskattningarna,

byggda som dessa senare äro på antagandet, att inga ändringar komma

att inträda i fråga om pensionsvillkor in. in., vilket antagande sannolikt

ej är hållbart. Uppskattningarna böra därför icke fattas såsom förutberäkningar

i egentlig mening av de framtida verkliga pensionsutgifterna. Vad

de framför allt avse att ge, är en belysning av hur det föreslagna finansieringssystemet

i stort sett kan väntas verka.

Beträffande de försäkringstekniska beräkningsgrunderna anför utredningen

följande.

Såsom i det föregående anförts avsåg 1943 års fondutredning bl. a. att

lämna hållpunkter för bedömande av spörsmålet om ändring av de för SPA

gällande beräkningsgrunderna. Dessa vilka fastställts genom kungörelse den

23 april 1920 (nr 167) äro numera, såsom fondutredningssakkunniga även

framhållit, att anses såsom föråldrade. De böra enligt utredningens mening

lämpligen ersättas med nya sådana, i huvudsak överensstämmande med de

av nämnda sakkunniga valda, vilka innefattade en räntefot av tre procent,

dödlighet enligt dödlighetstabellen R 32 samt vissa i bilaga till de sakkunnigas

utredning intagna familjepensionsvärden. Med avseende å de av de sakkunniga

angivna familjepensionsvärdena för kvinnliga befattningshavare

vill dock pensionsutredningen — med hänsyn till den på senare tid alltmera

framträdda tendensen till ökning av relativa antalet gifta sådana befattningshavare

— föreslå en höjning med 100 procent. De försäkringstekniska

grunderna skulle komma till användning huvudsakligen vid bestämmande

av engångsavgifter; försäkringsteknisk beräkning av pension förutsättes ej

vidare skola förekomma. Med avseende å beräkning av förtidslivräntans belopp

böra tillämpas samma grunder som de för statstjänstemän gällande.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

195

Bestämmelserna om beräkningsgrunder synas böra intagas i tillämpningsföreskrifterna

till det nya reglementet.

Pensionsutredningens förslag i anslagstekniskt hänseende beröres av

riksräkenskapsverket, som därvid anför följande.

Utredningens förslag att omvandla den hos SPA uppsamlade pensionsfonden

till en kapitalfond, vars avkastning upptages såsom inkomst å riksstatens

driftbudget, tillstyrkes av riksräkenskapsverket. Ämbetsverket förutsätter

därvid att fonden kommer att förvaltas av pensionsanstalten samt

att, på sätt tidigare skett beträffande civila tjänstepensionsfonden med flera

liknande fonder (1938 års statsverksproposition, inkomsterna), ifrågavarande

kapitaltillgångar placeras i riksgäldskontoret. Riksräkenskapsverket biträder

vidare utredningens uppfattning, att pensionsanstaltens förvaltningskostnader

i fortsättningen icke böra medtagas vid beräkningen av det allmänna

bidragsanslaget till pensioneringskostnaderna utan redovisas för sig. Dock

torde i enlighet med gällande budgetpraxis för detta ändamål böra anvisas

två anslag, ett för avlöningar och ett för omkostnader. Med hänsyn till i

förevarande sammanhang förordade ändringar i fråga om pensionsanstaltens

medelsförvaltning får riksräkenskapsverket slutligen föreslå, att anstalten

erhåller ställningen såsom huvudförvaltning med dragningsrätt å

statsverkets checkräkning i riksbanken.

I övrigt har vad pensionsutredningen anfört beträffande SPA-pensioneringens

finansiering icke föranlett någon erinran från remissinstanserna.

Vad angår frågan om anslagsbehovet för budgetåret 1949/50 har denna

kommit i ett delvis annat läge dels därigenom att ett genomförande av

pensionsutredningens förslag icke ansetts kunna komma till stånd förrän

fr. o. m. den 1 januari 1950, dels även på grund av vissa av statens pensionsanstalt

i särskild skrivelse anmälda kostnader för förslagets genomförande.

Med anledning härav må anföras följande.

Anslag för statens pensionsanstalt har för nämnda budgetår äskats definitivt

i årets statsverksproposition (XIII ht., p. 11). I samband därmed

framhölls att ett genomförande av 1944 års pensionsutrednings förslag fr. o. in.

den 1 januari 1950 kunde förutsättas komma att endast i ringa mån påverka

medelsbehovet under anslaget för nästa budgetår. Riksdagen har numera

godkänt ifrågavarande förslag om medelsanvisning till pensionsanstalten

(r. skr. nr 13).

I skrivelse den 25 februari 1949 har statens pensionsanstalt anmält vissa

kostnader, som beräknades komma att uppstå för anstalten vid genomförandet

av den föreslagna nya pensionsordningen. Anstalten anför härom till

eu början följande.

Enligt pensionsutredningens förslag skall för alla vid det föreslagna nya

pensionsreglementets ikraftträdande med pensionsrätt i anstalten förenade

befattningar ske omräkning av pensionsunderlagen och debitering av nya

pensionsavgifter. De av befattningarna, som komma att tillhöra grupp B,

alltså befattningar för vilka anslutningen är frivillig, skola efter företagen

godkänd omreglering av anställningsvillkoren registreras. Dessa arbetsuppgifter

komma att för pensionsanstalten bliva tidsödande och i ett stort

antal fali även komplicerade. Innan anstalten kan fatta beslut i ärendena,

torde i ej få fall en omfattande korrespondens behöva äga rum med befattningarnas

huvudmän.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Då pensionsanstalten förutsätter, att det nya reglementet kommer att

träda i kraft den 1 januari 1950, är det anstaltens avsikt att redan instundande

höst igångsätta arbetet med beredningen av arbetsmaterialet, så att

anstalten omkring årsskiftet kan fatta beslut om befattningarnas inplacering

i pensionsklass. För dessa arbetens utförande måste pensionsanstalten

emellertid räkna med att få anställa extra arbetskrafter. Anstaltens egen

personal är nämligen fullt upptagen av de arbetsuppgifter den redan har. Den

behövliga ökningen av arbetskrafterna är givetvis svår att tillförlitligt beräkna,

men anstalten uppskattar preliminärt personalbehovet till en amanuens

samt tre biträden, vilka torde ha full sysselsättning under ett halvt

år. De ersättningar, som komma att utgå till deras avlönande, komma icke

till någon del att rymmas inom ramen för det belopp å 130 700 kronor till

avlöningar till icke-ordinarie personal, som av Kungl. Maj :t i årets statsverksproposition

föreslagits skola upptagas till sagda avlöningar för budgetåret

1949/50.

I detta sammanhang har pensionsanstalten till behandling även upptagit

frågan om förande av anteckningar över anstaltens delägare. Anstalten

anför härom följande.

Jämlikt föreskrift i § 21 inom. 2 pensionsanstaltens nuvarande reglemente

är huvudman skyldig att beträffande innehavare av befattning med pensionsrätt

föra erforderliga anteckningar i en liggare enligt formulär, som

av pensionsanstalten fastställes. Pensionsanstalten förer däremot i allmänhet

icke några anteckningar över sina delägare. Erfarenheten har visat, att

den huvudmannen åliggande liggarföringen ej sällan uraktlåtes. Särskilt

huvudmän med endast en eller ett par befattningar anslutna till anstalten

försumma liggarföringen. Följden härav blir, att den tjänsteförteckning,

som skall åtfölja befattningshavares ansökan om pension, ofta är ofullständig.

Därav förorsakas svårigheter och dröjsmål vid utredning av till anstalten

inkommande pensionsärenden. Uraktlåtenheten att föra vederbörlig liggare

kan även omöjliggöra, att vederbörande befattningshavare eller hans efterlevande

behörigen beviljas pension. Beträffande huvudmän med många delägare

i anstalten har anstalten ej heller alltid möjlighet att kontrollera, huruvida

icke i verkligheten hos huvudmannen finns ett större antal befattningar

av viss kategori än det, för vilket han erlägger pensionsavgifter.

En fullt tillfredsställande ordning i berörda avseenden kan enligt anstaltens

mening icke ernås med mindre en omläggning av liggarföringen sker

på sådant sätt, att behövliga anteckningar över anstaltens delägare ske

centralt hos anstalten. Huvudmans nuvarande skyldighet att föra anteckningar

över delägare skulle därigenom kunna helt bortfalla. En fortlöpande

matrikelföring hos anstalten bör lämpligen taga sin början samtidigt med

eller så snart som möjligt efter det att det föreslagna nya pensionsreglementet

träder i tillämpning.

Arbetet med själva uppläggningen av ett dylikt centralt register kommer

att bliva rätt omfattande; registret behöver till en början avse omkring

20 000 befattningshavare. För att man med omedelbar verkan skall vinna

syftet med en central liggarföring synes det anstalten nödvändigt, att man

beträffande samtliga delägare, som äro innehavare av med pensionsrätt i anstalten

förenade befattningar vid tidpunkten för det nya pensionsreglementets

ikraftträdande, införskaffar uppgifter icke blott om varje befattningshavares

namn och födelsetid utan även om all den tjänstetid befattningshavaren

dittills intjänat för pension. De sålunda införskaffade uppgifterna

skola därefter granskas och registreras. För registreringen synes vara än
-

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

197

damålsenligt, att ett modernt kortregister av exempelvis Skandex- eller

Viscardsystem anskaffas. Därest medel ställas till anstaltens förfogande för

uppläggande av ett centralt register, synes det lämpligt, att arbetet med

dess uppläggning börjar omedelbart efter det förutberörda arbete med registrerandet

av befattningar och dessas inplacering i pensionsklasser blivit

slutfört. För båda arbetsuppgifterna skulle man sålunda kunna använda

samma personal. Svårigheter föreligga givetvis att nu angiva den tid, som

kan åtgå för arbetets utförande, men anstalten beräknar, att centralregistrets

uppläggning kommer att taga i anspråk minst sex månader.

För fullgörandet av uppgifterna med den fortlöpande registreringen måste

anstalten räkna med en viss stadigvarande förstärkning av personalen. Huru

stor denna ökning måste bliva, är vanskligt att uttala sig om, då anstalten

saknar erfarenhet, huru mycket arbete uppgiften kommer att medföra. Anstalten

har emellertid tänkt sig tre biträden, varav ett i högre biträdesgrad,

vilket skulle ha ansvaret för registrets behöriga förande och för uppbörden

av pensionsavgifter.

Under åberopande av det anförda har pensionsanstalten hemställt, att

Kungl. Maj :t måtte hos riksdagen utverka bemyndigande för Kungl. Maj :t

att under budgetåret 1949/50 till anstaltens förfogande ställa medel för de

utgifter, som kunde bliva erforderliga för bestridande av kostnaderna för

ifrågavarande nya arbetsuppgifter.

I anslutning härtill har pensionsanstalten i sin förenämnda skrivelse

lämnat en redogörelse för anstaltens lokalbehov samt ifrågasatt att byggnadsstyrelsen

borde erhålla uppdrag att anskaffa erforderliga lokaler åt

pensionsanstalten.

Frågan om central matrikelföring genom pensionsanstaltens försorg har berörts

av statskontoret och riksräkenskapsverket i yttranden över pensionsutredningens

betänkande. Statskontoret påtalar därvid bristfälligheterna i

den nuvarande matrikelföringen och därav följande konsekvenser med avseende

å beräkning av tjänstår för pension samt anser att det därför bör

övervägas om ej en central registrering av de till SPA anslutna befattningshavarna

bör genomföras och handhas av SPA. Riksräkenskapsverket föreslår,

att en tidsenlig personalbokföring upplägges av SPA med särskild

hänsyn till behovet av effektivare kontroll beträffande inlevererandet av vederbörliga

pensionsavgifter.

Departementschefen.

Vad pensionsutredningen anfört och föreslagit i fråga om finansieringen

av pensioneringen enligt det nya reglementet och övrig av statens pensionsanstalt

omhänderhavd statsunderstödd pensionering har icke givit mig anledning

till erinran. Vid bifall till de övriga förslag som jag i detta sammanhang

framlägger torde vad utredningen förordat beträffande förvandling

av anstaltens pensionsfond till en kapitalfond, vars avkastning upptages

såsom inkomst år riksstatens driftbudget, och uppförande i riksstaten av

anslag för anstaltens förvaltningskostnader, med beaktande tillika av vad

s. 198 Kontrollera mot PDF

198 Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

riksräkenskapsverket anfört i ämnet, böra genomföras fr. o. in. budgetåret

1950/51.

Beträffande den av pensionsanstalten föreslagna centrala registreringen

av anstaltens delägare, vilken även förordats av statskontoret och riksräkenskapsverket,

finner jag densamma nu lämpligen böra komma till stånd

i den omfattning anstalten föreslagit. När tillräcklig praktisk erfarenhet av

registreringen vunnits, bör emellertid till övervägande upptagas frågan om

central matrikelföring beträffande samtliga befattningshavare inom den av

pensionsanstalten administrerade statsunderstödda pensioneringen.

Den personalökning hos anstalten, som kan bliva erforderlig på grund

av uppläggande av ett centralt personalregister ävensom med hänsyn till

genomförandet av den föreslagna nya pensionsordningen, kan emellertid

svårligen med någon säkerhet beräknas, innan erfarenhet vunnits beträffande

omfattningen av de nya arbetsuppgifterna. För nästa budgetår torde

därför Kungl. Maj :t lämpligen böra erhålla bemyndigande att till anstaltens

förfogande ställa medel för de utgifter, som må bliva erforderliga för

bestridande av kostnaderna för förenämnda uppgifter. Jag gör i det följande

hemställan om medgivande i sådant hänseende. Därest kostnad uppstår

i samband med beredande av ökat lokalutrymme för anstalten, torde

Kungl. Maj:t äga möjlighet att anvisa härför erforderliga medel.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

199

VI. Provisorisk pensionsreglering för viss icke-statlig

lärarpersonal.

1944 års pensionsutredning.

Såsom inledningsvis erinrats har 1944 års pensionsutredning framlagt

förslag i fråga om provisorisk reglering av pensionsförhållandena för befattningshavare

vid statsunderstödda privatläroverk samt sådana övningslärare,

å vilka gällande reglemente för statens pensionsanstalt äger tilllämpning.

Jag torde nu få redogöra för innebörden av detta förslag.

Pensionsregleringens omfattning.

De övningslärare, å vilka gällande reglemente för SPA äger tillämpning,

skulle, i den må de omfattas av de i det föregående framlagda förslagen, vid

bifall till desamma erhålla pensionsreglering. övningslärare vid högre kommunala

skolor samt folk- och fortsättningsskolor ha emellertid förutsatts

skola tills vidare övergångsvis bibehållas vid pensionsrätt enligt nu gällande

reglemente för SPA. Att dessa lärare ej upptagits bland de befattningshavare,

som föreslagits skola erhålla pensionsrätt enligt det nya reglementet

för SPA, har berott på att frågan om deras pensionsförhållanden är föremål

för särskild utredning och att det synts möjligt, att denna utredning kunde

föranleda att de komma att erhålla pensionsrätt enligt annat reglemente än

reglementet för SPA.

Pensionsutredningens förevarande förslag har, såvitt angår övningslärare

å vilka gällande reglemente för SPA är tillämpligt, i enlighet härmed

begränsats till att avse övningslärare vid högre kommunala skolor, folkskolor

och fortsättningsskolor.

De övningslärare vid högre kommunala skolor, som äga pensionsrätt enligt

nu gällande reglemente för SPA, äro ordinarie och extra ordinarie. Dessa

lärare äro underkastade avlöningsreglementet den It november 1938

(nr 660) för lärare vid högre kommunala skolor och åtnjuta sålunda i författning

fastställda löner. Till följd därav är delaktigheten i pensioneringen

obligatorisk. Såsom förutsättning för delaktigheten gäller, att undervisningsskyldigheten

omfattar minst 20 veckotimmar.

Beträffande ifrågavarande övningslärare har pensionsutredningen anfört

följande.

Det synes naturligt att en ifrågakommande provisorisk pensionsreglering

får omfatta samtliga dessa lärare (omkring 230, därav omkring 160 ordinarie).

Då enligt 1948 års riksdags principbeslut om lönereglering för övningslärare

extra ordinarie, sålunda med pensionsrätt förenad övningsläraranställning

vid högre kommunal skola skulle få bibehållas även om undervisningsskyldigheten

nedgår till 15 veckotimmar, synes anledning ej

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungi. Maj:ts proposition nr 200.

föreligga att befara, att den definitiva pensionsreglering, som kan väntas

komma till stånd i samband med löneregleringens ikraftträdande, kommer

att föregripas genom den sålunda föreslagna omfattningen av den provisoriska

pensionsregleringen.

För övningslärare vid folkskolor, vilka ej åtnjuta i författning fastställd

avlöning, är delaktigheten i SPA-pensioneringen icke obligatorisk. Övningslärarbefattning

vid folkskola kan emellertid, under förutsättning att befattningen

blivit i behörig ordning reglerad, på framställning av vederbörande

huvudman bli förenad med pensionsrätt enligt gällande reglemente

för SPA. Såsom villkor för erhållande av sådan rätt gäller, bland annat,

att undervisningsskyldigheten omfattar lägst 20 veckotimmar. Detta villkor

är för icke-ordinarie lärare fastställt i reglementet för SPA och har i

fråga om ordinarie lärare undantagslöst tillämpats vid avgörande av fråga

om godkännande av befattnings reglering. För flertalet befattningar, beträffande

vilka nämnda villkor rörande undervisningsskyldighetens omfattning

är uppfyllt, har pensionsrätt beviljats av statens pensionsanstalt.

I åtskilliga fall ha även vikarier å de med pensionsrätt förenade befattningarna

erhållit pensionsrätt.

I fråga om övningslärarna vid folkskolorna har pensionsutredningen uttalat

följande.

För att den definitiva pensionsreglering, som kan väntas komma till stånd

i samband med ikraftträdande av förenämnda, av 1948 års riksdag beslutade,

jämväl övningslärare vid folkskolorna omfattande lönereglering, ej må

föregripas, synes den provisoriska pensionsregleringen, såvitt angår sagda

lärare, böra begränsas till att gälla allenast de övningslärare, som kunna

antagas erhålla ordinarie eller extra ordinarie tjänster vid löneregleringen.

Genom sådan begränsning skulle av de enligt gällande reglemente för SPA

pensionsberättigade övningslärarna vid folkskolor från delaktighet i den

provisoriska pensionsregleringen komma att undantagas dels vikarierande

lärare, dels även enstaka lärare i övningsämnen, vilka ej ingå i löneregleringen

(sistnämnda lärare torde böra bibehållas vid personlig pensionsrätt

enligt gällande reglemente för SPA).

I anslutning härtill har pensionsutredningen framhållit, att den undervisningsskyldighet,

på vilken pensionsrätten för övningslärare vid folkskola

enligt gällande reglemente för SPA vore grundad, i åtskilliga fall omfattade

jämväl undervisningsskyldighet på grund av anställning såsom övningslärare

vid forsättningsskola. Då härtill komme att sådan tjänstekombination

icke utgjorde hinder för tillämpning av den beslutade löneregleringen, syntes

den provisoriska pensionsregleringen böra omfatta övningslärare vid

såväl folkskola som fortsättningsskola. I samband därmed syntes övningslärarbefattningarna

vid fortsättningsskolor böra utbrytas ur det av pensionsutredningen

föreslagna nya pensionsreglementet för SPA.

Antalet övningslärarbefattningar vid folk- och fortsättningsskolor, som

enligt pensionsutredningens förslag skulle komma att omfattas av den provisoriska

pensionsregleringen, har utredningen uppskattat till omkring

1 000.

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

Vad härefter angår lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken, må

erinras om följande rörande anställningsform m. m. för dessa lärare. Enligt

kungörelsen 1929:232 äro ifrågavarande lärare fast anställda, extra ordinarie

eller timlärare. Beträffande undervisningsskyldigheten ha författningsbestämmelser

meddelats allenast i fråga om kvinnliga befattningshavare

med full tjänstgöring, vilka bestämmelser återfinnas i kungörelsen 1909: 154.

Statsbidrag till löneförmånerna utgår dels i form av lönetillägg för ämneslärarinnor

med full tjänstgöring och dels i form av tillfällig löneförbättring,

dyrtidstillägg, kristillägg och särskilt lönetillägg för såväl manliga

som kvinnliga föreståndare, ämneslärare med full tjänstgöring, timlärare i

läsämnen och timlärare i övningsämnen.

Efter att ha erinat om det i inledningen berörda, av 1944 års lönekommitté

för privatläroverken framlagda förslaget om lönereglering för lärarna vid

de statsunderstödda privatläroverken m. m. har pensionsutredningen framhållit,

att förslaget ej prövats av statsmakterna och att frågan om lönereglering

för privatläroverkens lärare sålunda befunne sig i ett ovisst läge

liksom frågan om beskaffenheten av den definitiva pensionsreglering, som

kunde antagas komma att bliva en följd av en framdeles eventuellt beslutad

lönereglering. Vid sådant förhållande har pensionsutredningen funnit det

vanskligt att fastställa omfattningen av en provisorisk pensionsreglering för

här ifrågavarande lärare utan att risk därigenom uppstode för ett föregripande

av en kommande definitiv pensionsreglering.

Därest emellertid en provisorisk pensionsreglering för befattningshavarna

vid de statsunderstödda privatläroverken ansåges böra genomföras i anslutning

till det nya reglementet för pensionering genom SPA, har pensionsutredningen

ansett naturligt, att pensionsregleringen i första hand omfattade

föreståndare och fast anställda ämneslärare, detta med hänsyn till

dessa befattningshavares fasta anställning och omfattande tjänstgöringsskyldighet.

Jämväl extra ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring har

synts utredningen böra medtagas. Till stöd för att nu nämnda befattningshavare

borde omfattas av pensionsregleringen har utredningen anfört, att

dessa kunde antagas komma att vid en blivande lönereglering erhålla ordinarie

respektive extra ordinarie tjänster och i anslutning därtill erhålla

pensionsrätt vid en i samband med sådan lönereglering genomförd definitiv

pensionsreglering.

Mera tveksam har pensionsutredningen ansett frågan om provisorisk

pensionsreglering för övningshirarna vid de statsunderstödda privatläroverken,

beträffande vilka lärare den framtida ställningen i pensionshänseende

syntes mera oviss. I fråga om den provisoriska pensionsregleringens tilllämpning

på nu berörda lärare har utredningen anfört hl. a. följande.

Pensionsutredningen har funnit sig böra stanna vid att föreslå, att endast

övningslärare ined fast eller extra ordinarie anställning och med viss

lägsta undervisningskyldighet erhålla provisorisk pensionsreglering. Vad

undervisningsskyldigheten beträffar kan visserligen möjligen väntas, att

privatläroverkens övningslärare, för det fall att de komma all bli delaktiga

i den av 1948 års riksdag beslutade löneregleringen för vissa andra övnings
-

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

lärare, kunna erhålla extra ordinarie anställning och därmed pensionsrätt

vid en lägsta undervisningsskyldighet av 15 veckotimmar. Pensionsutredningen

anser emellertid, att privatläroverkens övningslärare i avseende å

kravet å viss undervisningsskyldighet ej böra erhålla en gynnsammare

ställning än övningslärarna vid högre kommunala skolor och folkskolor.

Utredningen vill därför föreslå, att för delaktighet i den provisoriska pensionsregleringen

skall fordras en undervisningsskyldighet av minst 20 veckotimmar.

Denna minimiundervisningsskyldighet utgör nämligen i fråga

om sistnämnda lärare villkor för pensionsrätt enligt gällande reglemente

för SPA och har förutsatts skola utgöra villkor för att de skola erhålla

provisorisk pensionsreglering.

Pensionsutredningen har framhållit, att begreppen fast och extra ordinarie

anställning samt full tjänstgöring borde fattas i den mening, som

avsåges i kungörelsen 1929: 232.

Den av pensionsutredningen föreslagna provisoriska pensionsregleringen

för privatläroverkens lärare skulle, enligt vad utredningen upplyst, komma

att gälla omkring 125 manliga och ungefär lika många kvinnliga föreståndare

och ämneslärare samt några 10-tal övningslärare.

I fråga om den provisoriska pensionsregleringens omfattning har pensionsutredningen

förutsatt, att ur tjänst avgångna befattningshavare icke

skola omfattas av regleringen.

Grunderna för pensionsregleringen.

Allmänna grunder.

För att åstadkomma att den provisoriska pensionsregleringen, i enlighet

med vad i det meddelade utredningsuppdraget förutsatts, anslutes till det

av pensionsutredningen föreslagna nya reglementet för pensionering genom

SPA har utredningen ansett lämpligt, att de befattningshavare, vilka skola

omfattas av regleringen, provisoriskt inordnas under sagda reglemente. Pensioneringsgrunderna

skulle därvid komma att i huvudsak överensstämma

med dem som gälla för statstjänstemännen och som även kunde antagas

komma att bliva i stort sett gällande vid en blivande definitiv pensionsreglering

för ifrågavarande befattningshavare.

Oavsett storleken av tjänstepensionsunderlagen — vilka behandlas i det

töljande — skulle tillämpningen tills vidare av det av pensionsutredningen

föreslagna nya SPA-reglementet enligt vad utredningen påpekat såsom regel

medföra väsentligt bättre pensionsförhållanden för befattningshavarna

än de nu gällande. Härom har utredningen anfört följande.

Sjukpension skulle kunna erhållas utan det i gällande reglemente för

SPA föreskrivna villkoret om längre tids otjänstbarhet. Därjämte skulle

den för statstjänstemän gällande möjligheten att erhålla förtidspension införas.

För befattningshavare med familjepensionsrätt enligt gällande reglemente

för SPA skulle vidare familjepensionen bliva betydligt större i förhållande

till tjänstepensionsunderlaget än vad hittills varit fallet, varjämte

pensionstilläggen för barn skulle komma att ökas. Vid avgång utan rätt

att komma i åtnjutande av tjänstepension skulle rätt inträda att framdeles

få åtnjuta tjänstelivränta, en förmån som i allmänhet torde vara av större

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 200.

203

värde än rätten till uppskjuten tjänstepension enligt gällande reglemente

för SPA. Kvinnliga befattningshavare vid privatläroverk, vilka nu icke äga

rätt till vare sig invalidpension, sjukpension eller familjepension för barn,

skulle i sådant hänseende få ordnade pensionsförhållanden. Manliga befattningshavare

vid privatläroverk, vilka nu ej äga någon statlig pensionsrätt,

skulle komma att erhålla sådan rätt. Nu angivna förmåner bliva givetvis

påtagliga för befattningshavarna huvudsakligen allenast i den mån

pensionsfall inträffa under den tid provisoriet skulle komma att gälla.

Pensionsutredningen har emellertid i detta sammanhang understrukit,

att tillämpning av det nya reglementets bestämmelser om fortlöpande avgift

i vissa fall — beträffande övningslärare vid folk- eller fortsättningsskolor,

manliga lärare vid privatläroverk samt kvinnliga lärare vid enskilda

mellanskolor och högre flickskolor — skulle för huvudmännen medföra en

tidigare ej existerande skyldighet att erlägga pensionsavgift och i övriga

fall — beträffande övningslärare vid högre kommunala skolor och kvinnliga

lärare vid högre goss- eller samskolor — en betydande avgiftsökning.

Efter att ha anfört ett antal exempel till belysning härav bär pensionsutredningen

till en början framhållit, att en tillämpning av det nya pensionsreglementets

bestämmelser om fortlöpande avgift för huvudmännen

visserligen syntes närmast överensstämma med vad som i utredningsuppdraget

förutsatts, men att enligt utredningens förmenande åtskilliga omständigheter

talade mot en sådan tillämpning. Den ökade avgiftsbelastning,

som en tillämpning av berörda bestämmelser skulle medföra för huvudmännen,

vore sålunda så betydande — en verkställd överslagsberäkning utvisade

att det sammanlagt rörde sig om omkring 450 000 kronor för år —

att det i och för sig syntes tveksamt, om densamma skäligen kunde åläggas

huvudmännen på grund av en provisorisk pensionsreglering, vars syfte syntes

vara att, utan ändring av befattningshavarnas löneställning, åstadkomma

en förbättring tills vidare av pensionsförmånerna i avvaktan på en

motsedd lönereglering och en i samband därmed genomförd definitiv pensionsreglering.

Vidare har pensionsutredningen påpekat, att delaktigheten i den provisoriska

pensionsregleringen förutsatts skola bliva obligatorisk för övningslärare

vid högre kommunala skolor och kvinnliga befattningshavare vid privatläroverk

samt — till en början — jämväl för övningslärare vid folk- eller

fortsättningsskolor. Befrielse från delaktighet i pensionsregleringen skulle

icke kunna erhållas beträffande de båda förstnämnda befattningshavargrupperna

och beträffande den sistnämnda gruppen först efter särskild anmälan

från vederbörande huvudman. Då gällande reglemente för SPA och

reglementet för EP A förutsatts skola upphöra att gälla för de befattningshavare

som skulle bli delaktiga i pensionsregleringen, korame sålunda enligt

vad utredningen framhållit någon möjlighet att återgå till pensionsrätt

enligt sagda reglementen icke att föreligga. Huvudmännen skulle följaktligen

icke — i fråga om övningslärare vid folk- och fortsättningsskolor

icke rimligen —- kunna undandraga sig verkningarna av den provisoriska

pensionsregleringen.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

Slutligen har pensionsutredningen uttalat, att det syntes kunna antagas

att huvudmännen, åtminstone såvitt anginge övningslärarna, komme att

bliva helt befriade från avgiftsskyldighet vid en blivande definitiv pensionsreglering

samt att det vid sådant förhållande måste te sig omotiverat för

huvudmännen att under provisorietiden tillämpa väsentligt ökade huvudmansavgifter.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter har pensionsutredningen ansett,

att bestämmelserna om fortlöpande avgift i det nya reglementet för

pensionering genom SPA i regel ej borde tillämpas under provisorietiden.

Att helt befria huvudmännen från avgiftsplikt har emellertid icke synts

utredningen böra ifrågakomma. En sådan åtgärd skulle nämligen, såsom

utredningen påpekat, innebära, att staten skulle avstå från tidigare utgående

bidrag till pensioneringen samt att befattningshavarna, vilka i enlighet med

det nya pensionsreglementets grunder förutsatts skola vara befriade från

avgifter, skulle erhålla en av den provisoriska pensionsregleringen ej motiverad

löneförhöjning, motsvarande beloppet av dem förut åliggande pensionsavgifter.

Avgiftsfrågan bör därför enligt utredningens mening lämpligen

lösas så att huvudmannen i fråga om innehavare av befattning, som vid

provisoriets ikraftträdande var förenad med pensionsrätt enligt gällande

reglemente för SPA eller enligt reglementet för LPA, i allmänhet allenast

har att erlägga en fortlöpande avgift, motsvarande summan av tidigare gällande

huvudmans- och befattningshavaravgifter.

Pensionsutredningen har vidare framhållit, att då det kunde antagas, att

den provisoriska pensionsregleringen komme att gälla allenast under en

kortare tid, de därunder inträffande pensionsfallen kunde väntas bliva tämligen

fåtaliga. Ökningen av statens pensionsutgifter under provisorietiden

på grund av pensionsregleringen kunde därför antagas bliva jämförelsevis

obetydlig.

Pensionsutredningen har därjämte anfört följande.

Enligt gällande reglemente för SPA erfordras icke någon engångsavgift

för höjning av befattningshavares pensionsunderlag, där höjningen sker

i följd av en av Konungen och riksdagen beslutad lönereglering. Enär provisoriet

kan förutsättas snart nog bli ersatt med en definitiv pensionsreglering,

grundad på en av statsmakterna beslutad lönereglering, anser pensionsutredningen,

att engångsavgift ej heller bör krävas för att vid tjänstårsberäkning

det tjänstepensionsunderlag, som enligt vad som i det följande föreslås

skulle bli gällande från tidpunkten för den provisoriska pensionsregleringens

ikraftträdande, skall få anses ha varit gällande under den föregående

tid, för vilken tjänstår skulle få räknas.

För tillämpningen av det nya reglementet för SPA med därtill hörande

övergångsbestämmelser å de i den provisoriska pensionsregleringen delaktiga

befattningshavarna erfordras vissa särskilda bestämmelser rörande bl. a.

den grupp, till vilken befattning skall hänföras, pensionsklass, tidpunkten

för pensionsålderns inträde och tjänstårsberäkning för tid före provisoriets

ikraftträdande. I den mån pensionsförhållandena ej regleras genom dylika

särskilda bestämmelser, skulle bestämmelserna i det nya reglementet med

övergångsbestämmelser bli tillämpliga.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

205

Erforderliga bestämmelser.

De för den provisoriska pensionsregleringens genomförande erforderliga

bestämmelserna har pensionsutredningen ansett böra meddelas i särskild

kungörelse. Utredningen har upprättat förslag till sådan kungörelse vilket,

såsom tidigare omnämnts, torde såsom bilaga få fogas till detta protokoll

(bil. 3).

Beträffande kungörelseförslaget må här anföras följande.

1 1 § ha bestämmelser intagits dels om tidpunkten för den provisoriska

pensionsregleringens ikraftträdande, dels ock om omfattningen av densamma.

I förstnämnda hänseende föreskrives, att regleringen skall träda i kraft

den 1 januari 1950 eller sålunda vid den tidpunkt, då det nya reglementet

för pensionering genom SPA enligt vad utredningen förutsatt kommer att

träda i kraft. Bestämmelserna rörande pensionsregleringens omfattning ha

utformats i enlighet med utredningens förut återgivna förslag i denna del.

I anslutning till sistnämnda bestämmelser har utredningen påpekat, att vissa

vid statsunderstödda högre goss- eller samskolor, högre flickskolor eller

enskilda mellanskolor anställda manliga föreståndare tillika äro innehavare

av ordinarie befattning vid statligt läroverk samt att dessa föreståndare på

grund av föreskrift i det föreslagna nya reglementet för pensionering genom

SPA komma att bliva undantagna från den provisoriska pensionsregleringen.

2 § innehåller föreskrifter av uteslutande redaktionell art.

Stadgandet i 3 § innebär, att pensionsåldern — såsom för närvarande är

fallet i fråga om statliga och vissa av utredningens förslag omfattade lärare

— skall för samtliga befattningshavare, som bliva delaktiga i den provisoriska

pensionsregleringen, inträda vid utgången av det kalenderhalvår, varunder

befattningshavaren uppnår föreskriven levnadsålder.

I övrigt ha särskilda bestämmelser meddelats i 4 § beträffande övningslärare

vid de högre kommunala skolorna, i 5 § beträffande övningslärare

vid folk- eller fortsättningsskolor och i 6 § beträffande befattningshavare

vid statsunderstödda privatläroverk. Vidare innehåller kungörelseförslaget

viss slutbestämmelse.

I fråga om de särskilda bestämmelserna för övningslärare vid de högre

kommunala skolorna har pensionsutredningen anfört i huvudsqk följande.

De ordinarie och extra ordinarie övningslärarna vid högre kommunala

skolor äro nu obligatoriskt delaktiga i för dem gällande pensionering. Den

provisoriska pensionsregleringen har icke synts böra föranleda ändring härutinnan.

De av dessa lärare innehavda befattningarna ha därför förutsatts

skola hänföras till grupp A.

Då det gällt att taga ställning till frågan om pensionsklassplacering av

övningslärarna vid de högre kommunala skolorna, har pensionsutredningen

ansett sig kunna utgå från att avsikten med den ifrågasatta provisoriska

pensionsregleringen bl. a. varit, att densamma i görligaste mån skall grundas

på den redan beslutade löneregleringen. Vid sådant förhållande har utredningen

ansett det ligga närmast till hands, att pensionsklassen bestämmes

så att den kommer alt motsvara den löneställning vederbörande lärare skulle

få enligt sagda lönereglering. Dock bör därvid tillses, å ena sidan, att tjänste
-

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

pensionsunderlaget ej kommer att bli lägre än som motsvarar nuvarande

tjänstepensionsförmåner jämte utjämningstillägg samt, å andra sidan, att

pensionsklassplaceringen ej medför större tjänstepensionsförmåner än som

tillkomma jämförlig lärare vid statligt läroverk. De av utredningen föreslagna

pensionsklasserna äro bestämda med hänsyn därtill.

Den skillnad i avseende å pensionsställning, som nu råder mellan manliga

och kvinnliga lärare och som är föranledd av att de senare i motsats till de

förra icke kunna erhålla lön i slutlöneklassen av vederbörande lönegrad,

har ej ansetts böra upprätthållas, enär hinder för kvinnliga lärares uppflyttning

i slutlöneklass icke skulle föreligga enligt löneregleringen.

Någon anledning att för de högre kommunala skolornas övningslärare i

detta sammanhang föreslå annan pensionsålder än den nu gällande har pensionsutredningen

ej ansett föreligga.

De föreslagna pensionsklasserna ha i enlighet med grunderna för det nya

reglementet förutsatts skola gälla för vederbörande befattning, vare sig befattningshavaren

har full tjänstgöring eller tjänstgöringsskyldigheten är avkortad.

För vissa befattningar, beträffande vilka avkortad tjänstgöringsskyldighet

kan antagas förekomma, är i pensionsreglementet bestämmelse intagen

om reduktion vid tjänstårsberäkning för tid, då tjänstgöringsskyldigheten

är avkortad. Denna bestämmelse bör uppenbarligen tillämpas jämväl

i fråga om de högre kommunala skolornas övningslärare, vilkas tjänstgöringsskyldighet

oftast är avkortad.

I enlighet med vad som nu gäller för ifrågavarande lärare och som även

skulle bli fallet vid ikraftträdande av den beslutade löneregleringen har föreslagits,

att den mot full tjänstgöring svarande tjänstgöringsskyldigheten

skall anses omfatta 30 veckotimmar.

För närvarande äga övningslärarna vid de högre kommunala skolorna

t jänstårsberäkningsrätt för hela tjänstgöringstiden, oberoende av därunder

gällande tjänstgöringsskyldighet. Pensionen avpassas emellertid efter det

tjänstepensionsunderlag som med hänsyn till tjänstgöringens antagna omfattning

gäller vid pensioneringstillfället. Är detta tjänstepensionsunderlag

bestämt i förhållande till lägre avlöning än som svarar mot full tjänstgöring,

blir pensionen i motsvarande mån lägre än den som skulle utgått vid full

tjänstgöring. Vid tillämpning av det nya reglementet skulle emellertid pensionen

i varje fall bestämmas i förhållande till ett full tjänstgöring motsvarande

tjänstepensionsunderlag. Detta förhållande påkallar föreskrift om reduktion

vid tjänstårsberäkningen för tid före provisoriet, motsvarande den

i övergångsbestämmelserna till pensionsreglementet intagna.

I övergångsbestämmelserna till pensionsreglementet är intagen en bestämmelse

avsedd att — i fall då reglementets tillämpning medför en realförhöjning

av tjänstepensionsunderlaget från och med ikraftträdandet —

förhindra, att det höjda tjänstepensionsunderlaget får anses ha varit gällande

under föregående tjänstetid utan att engångsavgift härför erlagts. Då

pensionsutredningen emellertid förutsatt, att engångsavgift i sådant fall ej

skall ifrågakomma för övningslärare vid högre kommunal skola, har utredningen

föreslagit, att berörda bestämmelse icke skall äga tillämpning.

Enligt övergångsbestämmelserna till det nya pensionsreglementet skulle

huvudmannen i fråga om innehavare av befattning, som omedelbart före

reglementets ikraftträdande var förenad med pensionsrätt enligt reglementet

för statens pensionsanstalt, äga verkställa avdrag å avlöningen med högst

det belopp, som han vid tillämpning av sistnämnda reglemente haft irätt

att avdraga, därest pensionsunderlagen varit de närmast före det nya reglementets

ikraftträdande gällande.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

207

I överensstämmelse med vad pensionsutredningen i det föregående anfört

i fråga om på huvudmannen ankommande fortlöpande avgift har utredningen

föreslagit, att den fortlöpande avgiften för innehavare av befattning

som nyss sagts skall utgöra summan av det medgivna högsta avdragsbeloppet

och dubbla eller, såvitt angår extra ordinarie lärare, två och en halv

gånger beloppet av däri ingående, å befattningshavaren belöpande tjänstepensionsavgift.

Den fortlöpande avgiften för innehavare av befattning, som må inrättas

efter provisoriets ikraftträdande, synes böra bestämmas enligt samma grunder.

I fråga om sådan befattningshavare äger nämligen huvudmannen jämlikt

övergångsbestämmelserna till det nya pensionsreglementet rätt till motsvarande

löneavdrag som i fråga om annan befattningshavare.

Rörande de av pensionsutredningen föreslagna särskilda bestämmelserna

för övningslärare vid folk- och fortsättningsskolor har utredningen anfört

i huvudsak följande.

Pensionsrälten för övningslärarbefattning vid folk- eller 1''ortsättningsskola

är enligt gällande reglemente för SPA beroende av reglering av befattningen

och framställning från huvudmannen. Pensionsutredningen har

ansett, att den provisoriska pensionsregleringen icke bör föranleda någon

saklig ändring härutinnan. Sådan befattning har därför föreslagits skola

hänföras till grupp B.

Enligt övergångsbestämmelselrna till pensionsreglementet skulle reglementet

från och med ikraftträdandet tillsvidare intill dess registrering hunnit

ske bli obligatoriskt tillämpligt å innehavare av övningslärarbefattningar,

som omedelbart dessförinnan varit förenade med pensionsrätt enligt gällande

reglemente för SPA. Pensionsrätten skall dock upphöra, därest huvudmannen

anmäler sig önska att så skall ske. Då nuvarande reglemente för SPA

förutsatts icke längre skola gälla för Övningslärare, å vilken de provisoriska

pensionsbeslämmelserna en gång erhållit tillämpning, skulle emellertid

vederbörande befattning därefter icke vara förenad med någon författningsenlig

pensionsrätt.

För sådan tillsvidare med pensionsrätt förenad befattning skulle statens

pensionsanstalt ha att bestämma pensionsklassen enligt stadgande i övergångsbestämmelserna

till reglementet. Såsom utgångspunkt skall därvid

tagas tjänstepensionsunderlaget enligt gällande reglemente för SPA. Då detta

underlag bestämts i förhållande till den i gällande regleringsbestämmelser

angivna lönen och denna lön ofta torde väsentligt understiga den numera

faktiskt utgående, kommer den enligt nyssnämnda stadgande företagna

pensionsklassbestämningen att i åtskilliga fall leda till tjänstepensionsunderlag,

som måste anses vara alltför låga i förhållande till löneställningen. Angeläget

är att detta missförhållande rättas genom registrering av befattning

snarast möjligt i enlighet med pensionsreglementets föreskrifter. Göres

framställning om registrering inom ett halvår efter provisoriets ikraftträdande,

skulle enligt övergångsbestämmelserna till pensionsreglementet den

vid registreringen bestämda pensionsklassen få anses ha varit gällande från

ikraftträdandet.

Vid registrering av befattning synes emellertid högre pensionsklass ej

böra få bestämmas än som svarar mot den slutavlöning som enligt den beslutade

löneregleringen skulle bli gällande för motsvarande befattning. Föreskrift

härom har intagits i kungörelseförslaget.

Pensionsåldern för övningslärare vid folk- eller fortsättningsskolor är enligt

gällande reglemente för SPA 60 år. För lärare vid fortsättningsskola har

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

den i det nya reglementet förutsatts skola utgöra 63 år. Vid en definitiv

pensionsreglering för övningslärare i samband med ikraftträdandet av den

beslutade löneregleringen torde gemensam pensionsålder för lärare vid olika

skolformer komma att fastställas. Löneregleringsbeslutet förutsätter nämligen,

att tjänster vid olika skolformer skola kunna sammanslås till en tjänst.

Med hänsyn härtill har pensionsutredningen föreslagit, att samma pensionsålder

skall gälla för övningslärare vid folk- eller fortsättningsskolor som

för övningslärare vid högre kommunala skolor.

Höjningen av pensionsåldern föranleder tillämpning av de föreskrifter i

övergångsbestämmelserna till pensionsreglementet, enligt vilka de äldre befattningshavarna

skulle äga rätt till ålderspension vid avgång viss tid före

den fastställda pensionsålderns inträde. Till denna förmån skulle komma

alt pensionsåldershöjningen jämte den sänkning av tjänståldern från 33 till

30 år, som skulle bliva följden av det nya reglementets tillämpning, medför

ökning av antalet tjänstår för bestämmande av såväl invalid- och sjukpension

som familjepension.

I övergångsbestämmelserna till pensionsreglementet stadgas vissa avdrag

vid tjänstårsberäkningen för det fall att befattningshavare enligt gällande

reglemente för SPA befriats från löneavdrag svarande mot engångsavgift för

höjning av pensionsunderlag. Då beträffande ifrågavarande övningslärare

engångsavgift förutsatts icke skola krävas för tillämpning från provisoriets

ikraftträdande av den pensionsklass som då blir gällande, ha berörda stadganden

föreslagits icke skola äga tillämpning.

I fråga om befattningshavaravgifterna gälta samma bestämmelser som

för övningslärare vid högre kommunala skolor. Huvudmansavgift förekommer

däremot icke.

Såvitt angår innehavare av befattning, som omedelbart före provisoriets

ikraftträdande var förenad med pensionsrätt enligt gällande reglemente för

SPA, skulle det i övergångsbestämmelserna till det nya pensionsreglementet

intagna stadgandet om rätt att verkställa löneavdrag bli tillämpligt. I

överensstämmelse med vad i det föregående anförts rörande fortlöpande

avgift för sådan befattningshavare har föreslagits, att den fortlöpande avgiften

skall motsvara det högsta löneavdrag som enligt berörda övergångsbestämmelse

får göras.

Därest befattning efter framställning av huvudmannen på grund av verkställd

registrering hänföres till högre pensionsklass än den ursprungligen

bestämda, mot närmast före provisoriet gällande tjänstepensionsunderlag

svarande pensionsklassen, synes dock den fortlöpande avgiften böra höjas

till vad som kan beräknas motsvara de pensionsavgifter, som skulle ålegat

befattningshavaren enligt gällande reglemente för SPA, därest tjänstepensionsunderlaget

före provisoriet varit bestämt med hänsyn till den vid registreringen

anmälda lönen. I annat fall skulle statens kostnader för pensioneringen

bliva förhållandevis större i fråga om befattning, beträffande

vilken huvudman tidigare underlåtit att för pensionsreglering göra anmälan

om faktiskt utgående lön, än i fråga om befattning, beträffande vilken

sådan anmälan gjorts. En höjning av den fortlöpande avgiften enligt nu

angivna grunder kan beräknas i stort sett motsvara omkring 5 procent för

varje enhet, varmed numret å den högre pensionsklassen överstiger numret

å den lägre. Kungörelseförslaget har utformats i överensstämmelse

härmed.

Emellertid torde kunna förväntas, att vissa tidigare ej med pensionsrätt

förenade övningslärarbefattningar efter framställning av vederbörande huvudman

komma att efter registrering bli förenade med pensionsrätt enligt

de under provisoriet gällande pensionsbestämmelserna. Även i sådant fall

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

bör huvudmannen enligt pensionsutredningens mening erlägga fortlöpande

avgift, i stort sett motsvarande den, som skall erläggas för innehavare av

befattningar, som voro förenade med pensionsrätt omedelbart före provisoriets

ikraftträdande. Därvid föreligger dock ej möjlighet att bestämma

avgiften på grundval av tidigare medgivna löneavdrag för pensionsavgifter.

Någon annan utgångspunkt än den för befattningen vid registreringen bestämda

pensionsklassen och det för denna gällande avgiftsunderlaget kan

svårligen väljas för ändamålet. Dock bör enligt utredningens mening någon

differentiering av den fortlöpande avgiften icke ifrågakomma beroende

på om befattningshavaren är man eller kvinna, ordinarie eller extra ordinarie.

Nu angivna förutsättningar leda till en fortlöpande avgift, motsvarande

ungefär 40 procent av avgiftsunderlaget för den pensionsklass, till

vilken befattningen hänföres. I anslutning härtill har pensionsutredningen

föreslagit, att, såvitt angår övningslärarbefattning som den 31 december

1949 ej var förenad med pensionsrätt enligt gällande reglemente för SPA,

vid tillämpning av de provisoriska pensionsbestämmelserna avgiftsunderlaget

för befattningen skall, i stället för det i det nya pensionsreglementet

angivna beloppet, utgöra 40 procent av sagda belopp.

I övrigt har pensionsutredningen rörande de föreslagna bestämmelserna

för övningslärare vid folk- och fortsättningsskolor i tillämpliga delar hänvisat

till vad utredningen uttalat angående bestämmelserna för övningslärare

vid de högre kommunala skolorna.

Vad härefter angår de av pensionsutredningen föreslagna särskilda bestämmelserna

angående befattningshavare vid statsunderstödda privatläroverk,

har utredningen till en början anfört följande beträffande frågan, i

vad mån befattningarnas anslutning till pensionering genom SPA skall

vara obligatorisk eller frivillig.

Samtliga kvinnliga befattningshavare, som skulle omfattas av den provisoriska

pensionsregleringen, äro nu obligatoriskt delaktiga i LPA. Vid

sådant förhållande ha de av dem innehavda befattningarna föreslagits skola

hänföras till grupp A.

I fråga om av manlig befattningshavare innehavd befattning, med vilken

författningsenlig pensionsrätt nu ej är förenad och för vilken minimiårsavlöning

ej är fastställd i författning, synes obligatorisk delaktighet i den

provisoriska pensionsregleringen icke skäligen böra föreskrivas. Sådan befattning

har för övrigt synts närmast jämförlig med de enligt pensionsreglementet

till grupp B hänförda befattningarna. Den har därför föreslagits

skola hänföras till sagda grupp.

Beträffande placeringen i pensionsklass av ifrågavarande befattningar

bar utredningen uttalat i huvudsak följande.

Enligt den av 1944 års lönekommitté för privatläroverken förebragta utredningen

angående de till de kvinnliga lärarna vid privatläroverken utgående

löneförmånerna variera dessa förmåner bögst betydligt för lärare

med samma anställningsform och undervisningsskyldighet men anställda

vid olika läroverk. Vid sådant förhållande låter det sig icke göra att för

de av berörda lärare innehavda, till grupp A hänförda befattningarna fastställa

en enhetlig pensionsklass så våld, att tjänstepensionsunderlaget i allmänhet

kommer alt stå i skäligt förhållande till löneförmånerna. Att för

ändamålet godtaga de av lönekommittén föreslagna lönerna, vilka ännu

icke varit föremål för statsmakternas prövning, synes ej rimligen kunna

II liihang till riksdagens protokoll 19fr9. i samt. Nr 200.

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kunyl. Maj:ts proposition nr 200.

komma i fråga. Om så skedde skulle pensionsklassen för övrigt i åtskilliga

fall bliva högre än som med hänsyn till den faktiska löneställningen kan

anses rimligt.

Pensionsutredningen har därför ansett det praktiskt taget nödvändigt

att taga nuvarande tjänstepensionsförmåner till utgångspunkt vid bestämmande

av pensionsklass att gälla från provisoriets ikraftträdande. I anslutning

därtill har utredningen föreslagit, att pensionsklassen vid provisoriets

början skall bestämmas så, att tjänstepensionsunderlaget kommer

att så nära som möjligt överensstämma med det med utjäinningstillägg

ökade, enligt kungörelsen 1947:658 omräknade beloppet av de hel pension

motsvarande tjänstepensionsförmånerna, dock utan att understiga det

sålunda ökade beloppet. Detta förfaringssätt leder till pensionsklassen

1:18.

Vad särskilt övningslärarinnorna beträffar intaga de för närvarande såtillvida

en särställning i pensionshänseende, som storleken av pensionsförmånerna

vid en tjänstgöringsskyldighet, ej understigande 20 veckotimmar,

är oberoende av tjänstgöringens omfattning. Full tjänstgöring, varmed —

i överensstämmelse med vad som förutsatts beträffande övningslärare vid

högre kommunala skolor och folkskolor och som enligt löneregleringsbeslutet

skulle gälla för därav berörda lärare — torde böra förstås 30 veckotimmars

tjänstgöring, medför sålunda icke större pensionsförmåner än 20

veckotimmars tjänstgöring. Enligt grunderna för pensionsreglementet gäller

däremot vid lägre tjänstgöringsskyldighet än som motsvarar full tjänstgöring

att pensionsklassen visserligen bestämmes efter avlöningen vid full

tjänstgöring men att tjänstepensionen genom reduktion vid tjänstårsberäkningen

minskas till vad som motsvarar den lägre tjänstgöringsskyldigheten.

Motsvarande grunder kunna väntas komma att tillämpas vid en blivande

definitiv pensionsreglering för övningslärare.

En tillämpning i förevarande fall av berörda grunder skulle leda till

att hel pension för övningslärarinna med allenast 20 veckotimmars tjänstgöring

under hela sin anställningstid blott komme att uppgå till ungefär

V3 av tjänstepensionsunderlaget för den antagna pensionsklassen 1: 18,

d. v. s. till endast omkring % av de pensionsförmåner som enligt nu gällande

bestämmelser skulle tillkomma henne. Pensionen skulle därvid komma

att i huvudsak motsvara tjänstepensionsunderlaget för pensionsklass

1:8. övergång från LPA:s reglemente till de provisoriska pensionsbestämmelserna

skuile sålunda medföra en orimlig minskning av tidigare gällande

förmåner. Då en dylik minskning icke gärna kan ifrågasättas, har

pensionsutredningen utgått från att övningslärarinna, som den 1 januari

1950 övergår från reglementet för LPA till de provisoriska pensionsbestämmelserna,

icke skall vidkännas reduktion vid tjänstår sberäkningen för tid,

då tjänstgöringsskyldigheten överstigit 20 men understigit 30 veckotimmar.

Övningslärarinna, som möjligen kan komma att bli .underkastad de provisoriska

pensionsbestämmelserna någon tid efter dessas ikraftträdande,

synes emellertid ej heller lämpligen böra vidkännas reduktion vid tjänstårsberäkning

för iid med avkortad tjänstgöring. Skulle sådan reduktion

enligt pensionsreglementets grunder göras, komme nämligen en ökning av

tjänstgöringsskyldigheten för en i LPA delaktig lärarinna från exempelvis

19 till 20 veckotimmar med därav föranledd skyldighet att övergå på

de provisoriska pensionsbestämmelserna att medföra en betydande försämring

av ålderspensionsförmånen. I överensstämmelse härmed skulle en efter

den 1 januari 1950 nyanställd övningslärarinna med 19 veckotimmars

tjänstgöringsskyldighet och obligatorisk delaktighet i LPA bliva väsentligt

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

211

bättre ställd i avseende å ålderspensionsförmånen än en samtidigt nyanställd

övningslärarinna med 20 veckotimmars tjänstgöringsskyldighet. Med

hänsyn till nu berörda förhållanden och i betraktande jämväl av den relativt

korta tid de provisoriska pensionsbestämmelserna kunna förväntas bli

gällande har pensionsutredningen ansett, att övningslärarinnor, som bliva

underkastade sagda bestämmelser efter den 1 januari 1950, böra i pensionshänseende

likställas med dem som nämnda dag övergå på berörda bestämmelser

från reglementet för LP A.

Utredningen är väl medveten om att den beträffande övningslärarinnor

med avkortad tjänstgöring föreslagna anordningen, genom vilken de skulle

bibehållas vid sin nuvarande exceptionellt förmånliga ställning i avseende

å storleken av ålderpensionsförmånerna, kan komma att nödvändiggöra

vissa övergångsbestämmelser i samband med ikraftträdandet av en blivande

definitiv pensionsreglering. Motsvarande övergångsbestämmelser skulle

emellertid bli erforderliga vid en dylik pensionsreglering även om den provisoriska

pensionsregleringen ej komme till stånd.

I åtskilliga fall torde i fråga om föreståndarinnor och ämneslärarinnor

löneförmånerna i och för sig motivera, att befattning placeras i högre pensionsklass

än 1: 18. Bär så visats vara fallet, synes statens pensionsanstalt

bcra äga befogenhet att efter därom av huvudmannen gjord framställning

bestämma högre pensionsklass i likhet med vad som enligt det nya pensionsreglementet

skulle gälla beträffande distriktsbarnmorskor och distriktssköterskor.

Därvid skulle emellertid de stadganden i pensionsreglementet

bliva tillämpliga, enligt vilka viss inskränkning av tjänstår sberäkningen

skall ske, dock med möjlighet för befattningshavaren att vinna befrielse

därifrån i den mån engångsavgift därför erlägges av huvudmannen.

I betraktande av att för övningslärarinnor någon pensionsminskning genom

reduktion vid tjänstår sberäkningen förutsatts icke skola ifrågakomma

vid avkortad tjänstgöringsskyldighet, synes för de av dem innehavda befattningarna

högre pensionsklass än den ursprungligen fastställda icke rimligen

böra få bestämmas under provisorietiden.

Utredningen har vidare erinrat om att enligt reglementet för LPA skall

till pensionsavgiften enligt reglementet för i tjänst vid enskild mellanskola

eller högre flickskola anställd delägare bidrag lämnas av kommun eller enskilda

donatorer med 30 procent av den stadgade lägsta pensionsavgiften.

Denna lägsta avgift för delägare, som skulle bli underkastad de provisoriska

pensionsbestämmelserna, är 200 kronor för år. Förenämnda bidrag utgör

alltså 60 kronor för år. Utredningen har ej ansett anledning föreligga att i

förevarande sammanhang befria vederbörande från att lämna berörda bidrag

för de i provisoriet delaktiga befattningshavarna.

I likhet med vad som skulle komma att gälla för övningslärare vid högre

kommunala skolor och folkskolor har pensionsutredningen förutsatt, att

huvudmannen efter provisoriets ikraftträdande skulle äga rätt att verkställa

löneavdrag å de lärarinnor vid privatläroverken tillkommande avlöningarna

enligt samma grunder som tidigare gällt enligt reglementet för LPA.

De för motsvarande befattningshavare vid statliga läroverk och högre

kommunala skolor bestämda pensionsåldrarna ha av utredningen föreslagits

skola under provisorietiden giilla även i fråga om privatläroverkens befattningshavare.

Pensionsåldern bär i överensstämmelse härmed förutsatts

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

skola utgöra 65 år för föreståndare, ämneslärare samt övningsiärare i teckning,

slöjd eller hushållsgöromål och 63 år för övriga övningsiärare.

Vid tillämpning av de föreslagna pensionsåldrarna skulle pensionsåldern

komma att höjas från 60 till 63 eller 65 år. Vad i övergångsbestämmelserna

till pensionsreglementet föreskrivits om rätt att komma i åtnjutande av

ålderspension, därest befattningshavare fått pensionsåldern höjd, har synts

utredningen böra äga tillämpning även i förevarande fall. Föreskrift härom

har intagits i kungörelseförslaget.

Såsom i det föregående angivits kan tjänstgöringsskyldigheten för övningsiärare

vid privatläroverk liksom för övningsiärare vid högre kommunala

skolor och folkskolor vara av mindre omfattning än som svarar mot

full tjänstgöring (30 veckotimmar). I fråga om kvinnliga lärare har utredningen

ej ansett detta förhållande påkalla några särskilda föreskrifter, i det

art utredningen förutsatt, att deras pensionsförhållanden skola —■ liksom nu

är fallet då tjänstgöringsskyldigheten ej understiger 20 veckotimmar — vara

oberoende av tjänstgöringens omfattning. Vad de manliga lärarna angår föreligger

däremot enligt utredningens mening ej anledning att tillämpa andra

bestämmelser vid avkortad tjänstgöring än dem som för sådant fall skola

gälla för övriga de provisoriska pensionsbestämmelserna underkastade övningsiärare.

Kungörelseförslaget bär utformats i enlighet härmed.

Rörande rätt till tjänstårsberäkning för sådan tid för anställning vid

privatläroverk, då de provisoriska pensionsbestämmelserna icke varit tilllämpliga,

har utredningen anfört i huvudsak följande.

För kvinnlig befattningshavare är LP A-pension, som grundas på avgifter

erlagda för tid, då tjänstgöringsskyldigheten omfattat minst 20 veckotimmar,

oberoende av tjänstgöringsskyldighetens omfattning. Det torde därför

få anses naturligt, att all sådan tid efter avdrag allenast för tjänstledighet

får tillgodoräknas såsom tjänstår enligt de provisoriska pensionsbestämmelserna.

I annat fall skulle befattningshavaren i fråga om rätt till ålderspension

bliva sämre ställd än om delaktigheten i LPA fortfarit.

Vid övergång till gällande reglemente för SPA äger kvinnlig befattningshavare

visserligen att — med .avdrag för åtnjuten tjänstledighet — räkna

fulla tjänstår för tid för delaktighet i LPA även om tjänstgöringsskyldigheten

omfattat mindre än 20 veckotimmar, exempelvis i fråga om gymnastiklärarinna

allenast 4 veckotimmar. En så obegränsad tjänstårsberäkningsrätt

är emellertid oförenlig med grunderna för det nya pensionsreglementet

och synes ej skäligen böra medgivas i förevarande fall. Då LPApensionen

för tid, då tjänstgöringsskyldigheten omfattat mindre än 20 veckotimmar,

endast utgör så stor del av den mot sagda timantal svarande pensionen,

som det lägre timantalet utgör av 20, synes motsvarande avkortning

böra ske vid tjänstårsberäkning enligt de provisoriska pensionsbestämmelserna

för sådan tid.

I fråga om manlig befattningshavare kan ifrågakommande tjänstårsberäkning

för föregående tid för anställning vid privatläroverk icke grundas på

därunder föreliggande författningsenlig pensionsrätt. Vid tillämpning av

det nya pensionsreglementet skulle tjänstårsberäkning för dylik tid icke

kunna medgivas i vidare mån än att statens pensionsanstalt skulle kunna

medgiva tjänstårsberäkning för tid, under vilken befattningshavaren innehaft

sådan befattning vid privatläroverk som skulle kunna förenas med

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition iu 200.

213

pensionsrätt enligt de provisoriska pensionsbestämmelserna, vad beträffar

tid för vilken med pension enligt pensionsregleinentet jämförlig förmån

tillförsäkrats befattningshavaren dock endast under förutsättning av Kungl.

Maj:ts medgivande. Såsom villkor för dylik tjänstår sberäkning gäller emellertid,

att huvudmannen härför erlagt engångsavgift, motsvarande halva

kostnaden för den på den tillgodoräknade tiden belöpande pensionsrätten.

Återstoden av denna kostnad, d. v. s. i stort sett kostnaden för den på hälften

av den tillgodoräknade tiden belöpande pensionsrätten, skulle sålunda

staten svara för.

Då här är fråga om inordnande i pensionsregleinentet av en hel befattningshavargrupp,

synes emellertid rätten att räkna tjänstår för föregående

tid böra, i den mån så lämpligen kan ske, regleras genom särskilda generella

bestämmelser.

Därvid torde i pensionsregleinentet stadgade villkor om erlagd engångsavgift

för att tillgodoräkning över huvud taget skall få ske icke böra upprätthållas.

Sagda villkor är nämligen ägnat att försvåra den för pensionsregleringens

effektivitet nödvändiga tillgodoräkningen i sådana fall, då huvudmannen

ej har tillgång till för gäldande av engångsavgift erforderliga

medel. Pensionsutredningen har därför föreslagit, att tillgodoräkning -—

utan att engångsavgift härför erlagts — må ske i en omfattning, som i huvudsak

svarar mot den vid tillgodoräkning enligt pensionsregleinentet på

staten belöpande pensionskostnaden, d. v. s. för halva anställningstiden.

Avdrag vid tjänstårsberäkningen bör dock ske för dels tid för tjänstledighet,

dels även, såvitt angår övningslärare, tid då tjänstgöringsskyldigheten

omfattat mindre antal veckotimmar än det som kan antagas gälla för full

tjänstgöring, d. v. s. 30 veckotimmar.

Däremot har pensionsutredningen ansett, att avdrag ej bör göras för tid,

för vilken befattningshavaren är berättigad till en mot pension enligt pensionsreglementet

svarande förmån. Dylik förmån tillkommer visserligen

ett betydande antal befattningshavare men grunderna för densamma äro så

varierande, att någon allmän regel rörande skäligt avdrag svårligen kan

uppställas. För de fall, då tidigare förvärvad förmånsrätt icke kan annulleras

utan består då pension enligt pensionsregleinentet tillträdes, synes särskild

föreskrift om pensionsreduktion på grund av sammanträffande förmåner

böra meddelas.

Slutligen har pensions utredningen föreslagit, att enligt det förut anförda

beräknade tjänstår skola anses ha tillgodoräknats enligt 19 § 2 mom. pensionsreglementet.

Detta har synts erforderligt bl. a. för att sagda tjänstår

skola få tillgodoräknas jämväl vid bestämmande av familjepensionstal.

De förut angivna grunderna för tjänstårsberäkning för tid för anställning

vid privatläroverk skulle medföra, alt för sådan tid tjänstårsberäkning enligt

19 § 3 inom. pensionsregleinentet kan ifrågakomma allenast för manlig

befattningshavare beträffande halva anställningstiden.

Därest såsom pensionsutredningen föreslagit vid tjänstårsberäkning avdrag

ej skall göras för tid, för vilken med pension enligt pensionsreglementct

jämförlig förmån tillförsäkrats befattningshavaren, synes för sådan tid

tjänstårsberäkning böra få ske utan sådant särskilt medgivande av Kungl.

Maj:t. Förutsättningen härför bör emellertid i sådant fall vara, att föreskrift

om pensionsreduktion på grund av sammanträffande förmåner blir tilllämplig.

Då den för lillgodoräkning enligt 19 § 3 mom. pensionsreglemenlet av hela

anställningstiden erforderliga engångsavgiften motsvarar halva kostnaden

av den på den tillgodoräknade tiden belöpande pensionsrätten, bör uppenbarligen

i förevarande fall, då lillgodoräkning för halva tiden sker utan

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

engångsavgift, engångsavgiften för tillgodoräkning av återstående anställningstid

motsvara hela kostnaden härför.

Pensionsutredningen har vidare berört frågan om avgiftsplikten för befattning,

som innehaves av kvinnlig befattningshavare, samt därom till en

början anfört följande.

För lärarinna med delaktighet i LPA och eu undervisningsskyldighet av

minst 20 veckotimmar utgör avgiften enligt reglementet för LPA lägst 200

och högst 240 kronor för år. Härav ankomma 60 kronor på staten. Lika

stort belopp skall erläggas av kommun eller enskilda donatorer för lärarinna

vid enskild mellanskola eller högre flickskola och av läroanstalten för lärarinna

vid högre goss- eller samskola. För återstående belopp, lägst 80 och

högst 120 kronor, svarar läroanstalten med rätt för densamma att avdraga

beloppet å lärarinnans avlöning. Enligt vad utredningen tidigare föreslagit

skulle rätten till löneavdrag bestå efter provisoriets ikraftträdande.

Ehuru det synes ovisst huruvida och i vad mån läroanstalten kommer att

vara avgiftspliktig efter en blivande definitiv pensionsreglering, har pensionsutredningen

ansett, att den obligatoriska tillämpningen av de provisoriska

pensionsbestämmelserna ej skäligen bör föranleda ökad avgiftsplikt

för läroanstalten, så länge lärarinnan kvarstår i pensionsklass 1: 18 och

sålunda ej erhåller någon väsentlig förbättring i fråga om ålderspensionsförmånerna.

För övrigt torde ökad avgiftsplikt i åtskilliga fall ej kunna fullgöras

utan ökning av statsbidraget. Vad nu sagts gäller även för det tämligen

osannolika fall att befattning, hänförd till pensionsklass 1:18, nyinrättas

under provisoriet efter dettas ikraftträdande.

Efter att ha erinrat om att föreståndarinne- och ämneslärarinnebefattningar

enligt vad utredningen förordat efter framställning av vederbörande huvudman

skola kunna uppflyttas i högre pensionsklass än 1: 18, har utredningen

uttalat, att i samband med sådan uppflyttning, som ej skulle vara

obligatorisk, den fortlöpande avgiften syntes böra undergå samma ökning

som uppflyttningen skulle medfört, därest befattningen — såsom möjligen

kunde bliva fallet framdeles — vore definitivt inordnad i det nya pensionsreglementet.

Ökningen skulle därvid bliva lika med skillnaden mellan avgiftsunderlagen

för de båda pensionsklasserna.

Vad angår manliga befattningshavare vid privatläroverk har pensionsutredningen

ej funnit anledning föreslå någon avvikelse från det nya pensionsreglementets

bestämmelser rörande storleken av den fortlöpande avgiften.

Beträffande den i kungörelseförslaget intagna slutbestämmelsens innebörd

har utredningen framhållit, att i och med de provisoriska pensionsbestämmelsernas

ikraftträdande syntes de övningslärare vid högre kommunala

skolor samt vid folk- eller fortsättningsskolor, som bleve underkastade

bestämmelserna, böra vara för framtiden undantagna från tillämpningen

av gällande reglemente för SPA. Vad beträffade de kvinnliga befattningshavarna

vid privatläroverken, för vilka de provisoriska pensionsbestämmelserna

bleve gällande, syntes de däremot böra vara undantagna

från tillämpningen av reglementet för LPA allenast under förutsättning att

de alltjämt innehade befattning, som vore förenad med pensionsrätt enligt

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

sagda bestämmelser eller avgått från sådan befattning med rätt till pension.

Hade de däremot upphört att vara underkastade berörda bestämmelser

på grund av förtidsavgång eller, såvitt anginge övningslärare, på grund

av minskning av undervisningsskyldigheten, syntes emellertid LPA-reglementet

i förekommande fall böra gälla. Den till kungörelseförslaget fogade

slutbestämmelsen hade avfattats i överensstämmelse härmed.

Begränsad tillämpning av nuvarande reglemente in. m.

Såsom i det föregående angivits har pensionsutredningen förutsatt, att

nuvarande reglemente för SPA skall upphöra att gälla för de övningslärare

vid högre kommunala skolor samt folk- eller fortsättningsskolor, som bliva

underkastade de provisoriska pensionsbestämmelserna. Samtliga övningslärare

vid högre kommunala skolor skulle därigenom bli undantagna från

tillämpningen av nämnda reglemente. Att jämväl övningslärarna vid folkeller

fortsättningsskolor i varje fall böra vara undantagna från reglementets

tillämpning bär utredningen ansett naturligt.

Beträffande reglementet för LPA har utredningen uttalat, att genomförandet

av provisorisk pensionsreglering för vissa av anstaltens delägare i

och för sig ej syntes böra föranleda inskränkning av den pensionsrätt som

tillkomme övriga delägare, i första hand timlärare i läsämnen och övningslärare

med mindre undervisningsskyldighet än 20 veckotimmar. Ej heller

syntes, såsom tidigare framhållits, den som blivit underkastad de provisoriska

pensionsbestämmelserna men sedermera avgått utan rätt till pension

enligt desamma, böra vara undantagen från delaktighet i anstalten,

därest vederbörande fullgjorde för sådan delaktighet föreskriven undervisningsskyldighet.

Dessa förhållanden syntes bli tillfyllest reglerade genom

den till de provisoriska pensionsbestämmelserna fogade slutbestämmelsen

om upphörande av giltigheten av tidigare meddelade, mot sagda bestämmelser

stridande föreskrifter.

1 fråga om de av utredningen föreslagna reglerna för bestämmande av

pension för kvinnliga övningslärare vid privatläroverken har ledamoten

av utredningen statskommissarien E. O. F. Björn uttalat skiljaktig mening

och därvid anfört följande.

I överensstämmelse med vad som gäller för de statliga övningslärarna

har för övningslärarna vid här förekommande läroanstalter såsom huvudregel

föreslagits, att pensionsunderlaget bestämmes alt gälla för befattning

förenad med full tjänstgöring, d. v. s. vanligen en tjänstgöring omfattande

30 veckotimmar. Vid ett lägre antal veckotimmar skall tjänstepensionen

genom reduktion vid tjänstårsberäkningen minskas till vad som svarar mot

(ten lägre tjänstgöringsskyldigheten.

Från nämnda huvudregel har emellertid pensionsutredningens majoritet

ansett sig böra undantaga övningslärarinnorna vid de statsunderstödda privatläroverken,

vilka lärarinnor för närvarande åtnjuta pensionsrätt genom

delaktighet i lärarinnornas pensionsanstalt. För dem skulle såsom full

tjänstgöring godtagas en undervisningstid av allenast 20 veckotimmar och

minskning av pension ske endast i den mån tjänstgöringen understigit detta

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 200.

antal veckotimmar. Deras nuvarande pensioneringsvillkor har därvid ansetts

motivera en på detta sätt markerad förmånsställning.

För min del anser jag det i och för sig tveksamt om övningslärarinnorna

vid de statsunderstödda privatläroverken böra omfattas av den nu föreslagna

provisoriska pensionsregleringen. Reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt

jämte gällande bestämmelser om statliga tilläggsförmåner bereda

nämligen dessa övningslärarinnor i allmänhet pensioner av sådan

storleksordning att någon förbättring icke kommer att följa med den föreslagna

regleringen. För att få en enhetlig utgångspunkt vid en kommande

definitiv pensionsreglering torde det dock vara lämpligt att i förevarande

sammanhang reglera pensionsvillkoren för denna personalgrupp i huvudsaklig

överensstämmelse med vad som under provisoriet skulle komma att

gälla för övriga övningslärare. Ur denna synpunkt men även av principiella

skäl böra för de kvinnliga övningslärarna vid privatläroverken gälla samma

huvudregler för bestämmande av pension som för övriga av regleringen

berörda övningslärare. Pensionsunderlaget bör alltså även för dem bestämmas

för en tjänstgöring omfattande 30 veckotimmar samt avkortning ske

av tjänståren vid förekommande lägre timantal. Erhålles på detta sätt en

mindre förmån än den som skulle ha ifrågakommit enligt nuvarande regler,

bör vederbörande genom en särskild bestämmelse av övergångsnatur

bibehållas vid nu tillförsäkrade förmåner.

Yttrandena.

Beträffande frågan huruvida anledning föreligger att genomföra en provisorisk

pensionsreglering för här ifrågavarande befattningshavare har

statskontoret uttalat, att den föreslagna pensionsregleringen enligt ämbetsverkets

mening icke borde komma till stånd. Statskontoret har därvid bl. a.

erinrat om att ämbetsverket i utlåtande över det av 1944 års lönekommitté för

privatläroverken avgivna betänkandet rörande lönereglering för lärarna vid

dessa läroverk förklarat sig icke kunna förorda, att förslaget lades till grund

för en löne- och statsbidragsreglering och att denna fråga enligt ämbetsverkets

mening borde vila tills vidare i avvaktan på att riktlinjerna för den blivande

skolreformen fastställdes. Statskontoret funne icke heller tillräckliga

skäl föreligga för att fristående från löneregleringsfrågan genom statens

försorg ordna en provisorisk pensionering för befattningshavarna vid dessa

skolor. Detsamma gällde även de kommunala skolornas övningslärare, särskilt

som beträffande dessa kunde förutses, att den provisoriska pensioneringen

skulle komma att gälla under en relativt kort tid. I fråga om sistnämnda

lärare har statens pensionsanstalt anfört, att principiella betänkligheter

kunde anföras mot att för en befattningshavargrupp reglera pensionsförhållandena

i anslutning till en lönereform, som visserligen vore av statsmakterna

beslutad men för vilken tidpunkten för ikraftträdandet ännu ej

vore bestämd. Med hänsyn till att ett uppskjutande av övningslärarnas pensionsfråga

skulle ställa dessa lärare i ett ogynnsamt läge i pensionshänseende

i jämförelse med de till anstalten anslutna befattningshavare, vilkas

pensionsförhållanden komrne att regleras i enlighet med vad 1944 års pensionsutredning

föreslagit i sitt betänkande angående pensionering genom

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 200.

217

SPA av vissa icke-statliga befattningshavare, har pensionsanstalten likväl

icke velat motsätta sig, att en provisorisk pensionsreglering för övningslärarna

vid de högre kommunala skolorna samt folk- och fortsättningsskolorna

genomföres, innan regleringen av lönerna trätt i kraft. Även i fråga

om befattningshavarna vid privatläroverken har pensionsanstalten ansett

tvekan kunna råda angående lämpligheten av att genomföra en provisorisk

pensionsreglering. Av olika skäl har pensionsanstalten emellertid icke heller

beträffande dessa lärare velat påyrka ett uppskov med pensionsfrågans lösning.

Vad särskilt övningslärarna vid privatläroverken angår, har pensionsanstalten

ansett naturligt, att de finge omfattas av en pensionsreglering,

vilken avsåge övningslärarna vid det stora flertalet av övriga icke-statliga

läroanstalter. I fråga om de manliga befattningshavarna vid privatläroverken

har pensionsanstalten i samband härmed erinrat, att deras delaktighet i

pensioneringen icke skulle bli obligatorisk utan göras beroende av ansökning

från huvudmannen och pensionsanstaltens prövning. Svenska facklärarförbundet

och tjänstemännens centralorganisation ha för sin del ansett

en provisorisk pensionsreglering för de kommunala skolornas övningslärare

och befattningshavarna vid privatläroverken vara väl motiverad.

Rörande pensionsutredningens föreliggande förslag har statskontoret uttalat,

att för den händelse det skulle anses angeläget att en provisorisk

pensionsreglering föreginge det definitiva ordnandet av pensionsförhållandena

för här avsedda befattningshavargrupper, ämbetsverket i huvudsak icke

hade något att erinra mot den lösning av frågan, som innefattades i förslaget.

Statens pensionsanstalt har ansett det framlagda förslaget i åtskilliga

avseenden kunna diskuteras. Med hänsyn till att här vore fråga om ett provisorium,

som konnne att tillämpas inom ett relativt begränsat område, har

pensionsanstalten emellertid funnit sig böra framställa erinringar mot grunderna

i den förordade regleringen allenast på ett mindre antal punkter. De

statsunderstödda privatläroverkens lärarförening i Stockholm, flick- och

samskolelärarnas riksförbund, läroverkslärarnas riksförbund och Sveriges

gngre läroverkslärares förening — i det följande kallade lärarföreningarna

— ha i sin tidigare berörda gemensamma skrivelse framhållit, att pensionsutredningen

i fråga om den föreslagna provisoriska pensionsregleringen icke

ansett sig kunna tillämpa grundsatsen, att lärare vid privatläroverk vore

att likställa med lärare vid jämförliga statliga och kommunala högre läroanstalter,

utan förordat åtgärder, som i väsentliga avseenden icke säkerställde

någon betydande förbättring för lärarna vid privatläroverken.

Vidkommande pensions regleringens omfattning bar skolövtrstgrelsen

anfört följande beträffande regleringens tillämpning på övningslärare

inom fortsättningsskolan.

EU antal lärare inom fortsättningsskolan inneha i statens pensionsanstalt

reglerade tjänster, där minimitjänstgöringen fastställts till 480 timmar per

år på grund av bestämmelsen i 2 § 1 mom. kungörelsen angående avlöning

åt lärare vid fortsältningsskola (1932:587), att ålderslillägg utgår vid eu

årlig tjänstgöring av minst 20 veckotimmar under 24 veckor. Med anledning

härav föreslår överstyrelsen, att beträffande övningslärare vid fortsättnings
-

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj ds proposition nr 200.

?k°la_ sta.dgas, att pensionsreglementet skall äga tillämpning å sådana vid

ortsattnmgsskola anställda lärare med en sammanlagd undervisningsskyl
ig

et av minst 480 timmar per år, för vilka enligt 1948 års riksdagsbeslut

lönereglering framdeles skall ske. Enligt den av 1948 års riksdag beslutade

löneregleringen for ovningslärare skola ordinarie och extra ordinarie öv1J1^.

rare fortsättningsskola ha en högre undervisningsskyldighet än

48() timmar per år. Denna skyldighet kan framdeles fullgöras genom fyllnadstjänstgöring.

I anslutning härtill har skolöverstyrelsen förordat, att förtydligande bestämmelse

meddelades av innebörd, att för den provisoriska pensionsreglei

ingens tillämpning å ovningslärare vid privatläroverk med fast eller extra

oidinarie anställning allenast fordrades, att lärarens sammanlagda undervisningsskyldighet

vid ett eller flera sådana läroverk uppginge till minst 20

veckotimmar.

Statens pensionsanstalt har framhållit, att såsom förutsättning för pensionsregleringens

tillämpning på ovningslärare vid folk- eller fortsättningsskola

borde stipuleras en undervisningsskyldighet ej understigande 20

\eckotimmar

skola. Svenska facklärarförbundet har ansett, att för delaktighet i pensionsieglei

ingen borde, såvitt anginge ovningslärare vid folk- eller fortsättningsskola

eller vid statsunderstött privatläroverk, fordras en minsta undervisningsskyldighet

av allenast 15 veckotimmar i stället för, såsom föreslagits,

20 veckotimmar. Även tjänstemännens centralorganisation har framhållit,

att det syntes som om delaktigheten i pensionsregleringen borde utsträckas

något beträffande de grupper, som hade begränsad undervisningsskyldigliet.

Då enligt riksdagsbeslutet om lönereglering för övningslärarna extra

ordinarie anställning skulle erhållas vid 15 veckotimmars undervisningsskyldighet,

syntes man utan risk kunna fastställa denna gräns även för

delaktigheten i den provisoriska pensionsregleringen.

De av pensionsutredningen förordade allmänna grunderna för

pensionsregleringen ha i de avgivna yttrandena i huvudsak lämnats

utan erinran. Svenska facklärarförbundet har förklarat sig helt dela

utredningens uppfattning, att engångsavgift ej borde krävas för att vid

t jänstårsberäkning det tjänstepensionsunderlag, som koinme att bliva gällande

från tidpunkten för den provisoriska pensionsregleringens ikraftträdande,

skulle få anses ha varit gällande under den föregående tid, för vilken

tjänstår skulle få räknas. Förbundet har emellei-tid ansett önskvärt,

att pensionsutredningens uppfattning i förevarande fråga koinme till klart

uttryck genom ett positivt stadgande att de av riksdagen genom dess principbeslut

angående lönereglering för övningslärarna fastställda lönegraderna

finge ligga till grund för t jänstårsberäkning utan särskild engångsavgift

jämväl för den tid före provisoriets ikraftträdande, för vilken befattningshavare

ägde räkna tjänstår. Enligt förbundets mening gällde det här en

av de viktigaste punkterna i förslaget. Även tjänstemännens centralorganisation

har givit uttryck åt liknande synpunkter.

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

Beträffande de för pensions regler in g en erforderliga bestämmelserna

ha i de avgivna yttrandena vissa erinringar framställts

mot vad utredningen härutinnan föreslagit.

Skolöverstyrelsen har sålunda förordat, att pensionsåldern fastställdes

Lill 63 år för de lärare i hushållsgöromål, som konime att omfattas av den

provisoriska pensionsregleringen. Med hänsyn till de gynnsamma grunderna

för bestämmandet av den ^å huvudmannen belöpande fortlöpande avgiften

har vidare statskontoret föreslagit, att övningslärarbefattning skulle undantagas

från tillämpning av det i förslaget till reglemente för pensionering

genom SPA intagna stadgandet, att vid beräkning av fortlöpande avgift för

tid, under vilken avlöningen till följd av mindre omfattande tjänstgöringsskyldighet

än den mot full tjänstgöring svarande utgått efter ett minskat

årsbelopp, ett i motsvarande mån minskat avgiftsunderlag skall tillämpas.

Statens pensionsanstalt har ansett nämnda stadgande icke böra tillämpas

på övningslärare vid de högre kommunala skolorna.

Vad angår de av utredningen föreslagna särskilda bestämmelserna för

övningslärare vid de högre kommunala skolorna, har statens pensionsanstalt

berört frågan om dessa lärares placering i pensionsklass. För att en

definitiv pensionsreglering icke skall föregripas har pensionsanstalten ansett

övningslärarbefattning vid nyssnämnd skola icke böra hänföras till

högre pensionsklass än som motsvarar av statsmakterna beslutad lönegradsplacering.

Ordinarie lärare i kvinnlig slöjd vid annan skola än kommunal

flickskola syntes därför böra hänföras till pensionsklass 1: 19 i stället

för 1: 20 och ordinarie lärare i manlig slöjd till 1: 19 i stället för 1: 21.

Genom en särskild bestämmelse borde dock stadgas, att nuvarande lärare

lägst skola erhålla dem nu tillförsäkrade förmåner. Svenska facklärarförbundet

har funnit sig böra påtala, att de sakkunniga, i vad det gällde pensionsklasserna

för lärare i teckning, musik, gymnastik med lek och idrott

samt lärare i kvinnlig slöjd vid kommunal flickskola och vid annan skola,

utgått från lägre lönegrader än som motsvarade nu utgående löner. För lärare

i hushållsgöromål vid kommunal flickskola hade detta emellertid icke

skett. Önskvärt vore enligt förbundets uppfattning, om för tiden före löneregleringens

ikraftträdande den provisoriska pensionsregleringen kunde

bygga på nu utgående löner.

I anledning av de föreslagna särskilda bestämmelserna för övningslärare

vid folk- eller fortsättningsskolor har svenska facklärarförbundet

framhållit, atl många kommuner, trots de fördelar en pensionsreglering i

statens pensionsanstalt berett dem, i viss utsträckning undandragit sig att

pensionsreglera sina övningslärarbefattningar i anstalten. Förbundet har

därför ansett det vara betydelsefullt, att de i pensionsutredningens förslag

avsedda övningslärarna vid folk- eller fortsättningsskolor hänfördes till

grupp A i det nya reglementet för pensionering genom statens pensionsanstalt

eller att kommunerna i eu eller annan form under del närmaste

halvåret efter provisoriets ikraftträdande ålades att registrera ordinarie och

extra ordinarie befattningshavare i pensionsanstalten.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Tjänstemännens centralorganisation har berört frågan om åläggande för

huvudmännen att verkställa ny registrering av de övningslärarbefattningar

vid folk- eller fortsättningsskolor, som för närvarande äro förenade med

pensionsrätt enligt gällande reglemente för SPA. Härom har centralorganisationen

anfört i huvudsak följande.

Utredningen har framhållit, att SPA vid pensionsklassbestämning enligt

övergångsbestämmelserna till det nya SPA-reglen?entet i åtskilliga fall skulle

komma att bestämma tjänstepensionsunderlag, som måste anses vara alltför

låga i förhållande till löneställningen. Detta skulle bero på det förhållandet,

att den vid tidigare reglering anmälda lönen underskrider nu

utgående lön. Utredningen anser det angeläget, att detta missförhållande

rättas till genom att registrering sker snarast möjligt. TCO vill understryka

detta utredningens uttalande. TCO vill dock ifrågasätta, huruvida icke huvudmännen

skulle kunna åläggas att verkställa sådan ny registrering. Det

synes TCO, som om huvudmännen icke skulle ha någon som helst anledning

att motsätta sig en sådan ordning, då ju det här egentligen endast är

fråga om en formell anmälan, varav ju icke följer att huvudmannen binder

sig för några ökade pensionsutgifter. För den provisoriska pensionsregleringens

effekt och även ur rent administrativ synpunkt skulle ett sådant

förfarande enligt TCO:s mening vara av värde. Om emellertid nämnda

förslag icke skulle kunna godtagas, skulle TCO i vart fall anse önskvärt,

att SPA i god tid före pensionsregleringens ikraftträdande fäste huvudmännens

uppmärksamhet på frågan samt anmodade dem att verkställa

registrering av de berörda övningslärartjänsterna.

Tjänstemännens centralorganisation har vidare ifrågasatt, huruvida icke

spörsmålet om tillgodoräknande av tjänstår skulle kunna ordnas på sådant

sätt för övningslärare vid folk- och fortsättningsskolor, på vilka den provisoriska

pensionsregleringens bestämmelser bleve tillämpliga, att de erhölle

rätt att, utan att vederbörande huvudman erlade engångsavgift, såsom

tjänstår räkna hela den tid, under vilken de innehaft vederbörande befattning.

\ad angår utredningens förslag till särskilda bestämmelser angående

befattningshavare vid statsunderstödda privatläroverk, ha lärarföreningarna

funnit det beklagligt, om de manliga lärarnas pensionsrätt i motsats till

de kvinnliga lärarnas skulle vara fakultativ. I detta sammanhang ha föreningarna

uttalat en förmodan, att ordinarie eller extra ordinarie lärare endast

i sällsynta undantagsfall och på synnerligen starka grunder komme

att förvägras pensionsrätt.

I fråga om placering i pensionsklass av ämneslärarinnorna vid privatläroverken

har skolöverstyrelsen bestämt förordat, att de under tiden för

provisoriet icke hänfördes till lägre pensionsklass än 1: 25. Härom har överstyrelsen

anfört följande.

Beträffande ämneslärarinnorna vid privatläroverken har utredningen endast

föreslagit placering i pensionsklass 1: 18, ungefärligen motsvarande

nuvarande pensionsförmåner. I så fall skulle deras pensioner bli avsevärt

lägre än pensionerna till övningslärarna vid de högre kommunala skolorna,

vilket icke kan vara rimligt. Ordinarie lärare i manlig slöjd vid de högre

kommunala skolorna har enhetligt hänförts till pensionsklass 1: 21 i stället

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

för 1: 21 vid högre och 1: 19 vid lägre kompetens. Enligt överstyrelsens erfarenhet

torde det stora flertalet slöjdlärare för närvarande endast ha den

lägre kompetensen. Sådan lärare skulle enligt utredningens förslag placeras

tre pensionsklasser över ämneslärarinna vid privatläroverken. Extra ordinarie

lärare i manlig slöjd har placerats enbart med hänsyn till den lägre

kompetensen men kommer ändå att tillhöra samma pensionsklass som ämneslärarinna

vid privatläroverk. Om den provisoriska pensionsregleringen

i någon mån skall utgöra kompensation för den uteblivna löneregleringen —

och detta synes vara dess huvudsakliga syfte — får pensionen icke avsevärt

understiga den pension, som kan beräknas komma att bliva bestämd i

samband med löneregleringen. I det av 1944 års lönekommitté för privatläroverken

avgivna betänkandet har för ordinarie sådana lärarinnor föreslagits

lönegraderna 24 och 26 allt efter kompetens, vilket motsvarar pensionsklasserna

27 respektive 29. Kommitténs förslag i denna del har tillstyrkts, förutom

av överstyrelsen och direkt intresserade parter, av riksräkenskapsverket,

statens lönenämnd och föredraganden i statskontoret. Den provisoriska

pensionsklassen synes därför icke skäligen böra bestämmas annorlunda

än så att den med högst två klasser understiger den lägsta av nyssnämnda

pensionsklasser. Överstyrelsen vill sålunda bestämt förorda, att

ämneslärarinnorna vid privatläroverken under provisorietiden icke placeras

lägre än i pensionsklass 1: 25. De ekonomiska konsekvenserna för statsverket

härav skulle bli synnerligen obetydliga med hänsyn till det ringa antal,

som under provisoriet skulle komma i fråga till pensionering, möjligen ett

10-tal, om icke provisoriet kommer att utsträckas över en längre tid. För

närvarande ha 9 lärarinnor tillstånd att kvarstå i tjänst efter nu gällande

pensionsålder (60 år).

Under nuvarande lärarbrist och efter senaste löne- och pensionsreglering

för lärarna vid statliga och kommunala läroanstalter föreligga för åtskilliga

privatläroverk synnerliga svårigheter att behålla sin lärarpersonal. Det

måste därför anses vara ett viktigt statligt intresse att ekonomiskt stödja

dessa läroverk, så att de kunna fortsätta sin verksamhet och därigenom

fylla en uppgift, som eljest de statliga läroanstalterna skulle ha att fullgöra.

Hänsyn härtill bör tagas vid pensionsregleringen.

Beträffande grunderna för bestämmande av pension för kvinnliga övningslärare

vid privatläroverken har statskontoret liksom också statens

pensionsanslalt anslutit sig till den mening, som uttalats av ledamoten av

pensionsutredningen statskommissarien Björn.

Ifråga om tjänstårsberäkning för befattningshavarna vid privatläroverken

har skolöverstyrelsen anfört, att Kungl. Maj:t enligt gammal praxis plägat

medgiva lärare, som övergått i statstjänst, alt för pension räkna sig tillgodo

två tredjedelar av den tid han tjänstgjort vid statsunderstödda privatskolor.

Åtminstone samma förmån borde tillerkännas lärare vid privatläroverk,

som erhölle pensionsanslutning till statens pensionsanstalt. Enligt överstyrelsens

mening vore det emellertid skäligt, att sådan lärare finge tillgodoräkna

hela sin tjänstgöring vid privatläroverk. Endast under förutsättning

att förevarande pensionsreglering komme att beslå som ett kortvarigt provisorium

syntes därför en reducering av denna lid kunna komma i fråga,

dock icke i vidare mån än till vad som motsvarade den som enligt praxis

hittills fått tillgodoräknas i pensionshänseende.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

Även såvitt angår manlig lärare vid privatläroverk har tjänstemännens

centralorganisation ifrågasatt, huruvida icke sådan lärare kunde berättigas

att, utan att vederbörande huvudman erlade engångsavgift, såsom tjänst år

räkna hela den tid, under vilken han innehaft vederbörande befattning.

Lärarföreningarna ha ansett befogat, att tjänstårsberäkning för såväl

manliga som kvinnliga lärare vid privatläroverken finge ske utan inskränkning

och utan hinder av vederbörande skolas förmåga att erlägga engångsavgift.

Beträffande befintliga fonder för pensionering av befattningshavare vid

privatläroverken har statens pensionsanstalt anfört följande.

Utredningen går icke närmare in på det problem, som möter genom att

för åtskilliga av privatläroverkens lärare pensionsrätt ordnats i enskild försäkringsinrättning

eller på annat sätt. Pensionsanstalten vill ifrågasätta,

huruvida icke den föreslagna bestämmelsen om pensionsreduklion vid sammanträffande

av förmåner bör kompletteras med vissa föreskrifter beträffande

användningen av nu befintliga pensionsfonder. Det synes nämligen

ligga i statens intresse, att ifrågavarande fonder tagas i anspråk för finansieringen

av pensionskostnaderna. Fonderna böra i första rummet användas

till de engångsavgifter, som pensionsanstalten kan komma att påföra

för retroaktiv anslutning av befattningshavarna. Det synes vidare böra övervägas,

om icke för fall, där fonderna överstiga engångsavgifterna, bör skapas

någon form av garanti för att huvudmännen icke ändra den nuvarande dispositionen

av fonderna på ett sätt som kan anses strida mot syftet med

fonderna eller det allmännas intresse.

Departementschefen.

Såsom av det föregående framgår avser 1948 års riksdags principbeslut om

lönereglering för övningslärare vissa sådana lärare vid de kommunala skolorna

med pensionsrätt enligt nu gällande reglemente för statens pensionsanstalt

samt ett antal övningslärare vid folk- och fortsättningsskolor, för

vilka vederbörande huvudmän av olika anledningar icke utnyttjat möjligheten

att bereda befattningshavarna dylik pensionsrätt. För att dessa lärarkategorier,

vilka icke äro inbegripna i det av mig förut förordade nya reglementet

för pensionering genom statens pensionsanstalt, ej under tiden innan

löneregleringen genomföres i pensionshänseende skola bli försatta i ett

ogynnsamt läge i jämförelse med de befattningshavare, som avses i det nya

reglementet, har en provisorisk reglering av deras pensionsförhållanden ansetts

angelägen. Denna pensionsreglering har befunnits lämpligen böra ske

i huvudsaklig anslutning till de i det nya reglementet innefattade bestämmelserna.

En provisorisk pensionsreglering har ansetts böra företagas jämväl

i fråga om de befattningshavare, som beröras av det av 1944 års lönekommitté

för privatläroverken avgivna betänkandet rörande lönereglering

för lärare vid sådana läroverk och vilka inneha anställningar motsvarande

ordinarie eller extra ordinarie anställning.

Det förslag som 1944 års pensionsutredning framlagt i denna fråga och för

vilket jag i det föregående redogjort synes mig utgöra en godtagbar grund

för frågans lösning. I vad avser några av förslagets mera väsentliga punkter

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

har jag dock funnit anledning förorda en delvis annan reglering än den av

pensionsutredningen föreslagna. Jag återkommer härtill i det följande.

Vidkommande pensionsregleringens omfattning biträder jag pensionsutredningens

förslag. Den närmare precisering av förutsättningarna för regleringens

tillämpning å övningslärare vid folk- och fortsättningsskolor, som

föreslagits av statens pensionsanstalt, bör emellertid beaktas. Med hänsyn

hl. a. till regleringens förutsatta karaktär av provisorium har jag icke funnit

tillräckliga skäl föreligga att tillmötesgå de i vissa remissyttranden

framställda önskemålen, att eu undervisningsskyldighet av mellan 480 och

720 timmar per år beträffande lärare vid fortsättningsskola respektive mellan

15 och 20 veckotimmar för övriga övningslärare skulle vara tillräcklig

för anslutning till pensionsregleringen.

Med avseende å de allmänna grunderna för pensionsregleringen har utredningen

beträffande samtliga av regleringen berörda befattningshavare

med undantag allenast för manliga lärare vid privatläroverk i fråga om

såväl fortlöpande avgifter som engångsavgifter föreslagit vissa avvikelser

från det förut behandlade och av mig i huvudsak förordade reglementsförslaget.

Beträffande de fortlöpande avgifterna syfta dessa avvikelser till att befria

huvudmännen från de avgiftshöjningar, som eljest skulle följa av en

tillämpning av det nya reglementet. De skäl, som pensionsutredningen anfört

härför, har jag icke funnit helt bärande. Då härtill kommer, att de föreslagna

avvikelserna påkalla omständliga särbestämmelser av den art, att de

i tillämpningen kunna befaras komma att förorsaka såväl huvudmän som

vederbörande kontrollmyndigheter betydande svårigheter, kan jag för min

del ej tillstyrka ett genomförande av dessa avvikelser. Jag förordar sålunda,

att det nya reglementets bestämmelser om fortlöpande avgift helt tilllämpas

beträffande samtliga av den provisoriska regleringen berörda befattningshavare.

Vad angår engångsavgifterna får jag till en början erinra, att jag förordat

en generell övergångsbestämmelse till det nya reglementet av i huvudsak

samma innebörd som den pensionsutredningen föreslagit beträffande de

manliga lärarna vid privatläroverken. Mitt förslag har alltså avseende å

samtliga av den provisoriska pensionsregleringen berörda personalgrupper, i

den mån icke kravet på engångsavgift helt eftergives. Pensionsutredningen har

föreslagit, att nämnda krav skall eftergivas beträffande dels de övningslärare

vid folk- och fortsättningsskolor, som nu ha pensionsrätt i statens pensionsanstalt,

dels ock övningslärare vid högre kommunala skolor. Beträffande

den förra av dessa båda kategorier vill jag till eu början erinra om att för

densamma nu tillämpas en i hög grad oenhetlig pensionsnivå. Pensionsunderlagen

ha fastställts på grundval av löneregleringar, som vederbörande

huvudmän var för sig beslutat, och av dessa härrör ett betydande antal från

början av 1920-talet, men ett icke ringa antal har tillkommit därefter, även

under de senaste åren. Bland sistnämnda löneregleringar förekomma sådana

som ersatt tidigare gällande, och i samband med dylika nyregleringar

ha vederbörande huvudmän i allmänhet erlagt större eller mindre engångs
-

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

avgifter för att de genom löneregleringarna möjliggjorda förhöjningarna av

pensionsunderlagen skulle bli gällande för befattningshavarna. Ett eftergivande

av kravet på engångsavgifter vid den provisoriska pensionsregleringen

skulle beträffande denna befattningshavargrupp innebära ett gynnande av

de huvudmän (kommuner), som av en eller annan anledning uraktlåtit att

vidtaga åtgärder för åstadkommande av en i förhållande till de gällande lönerna

lämpligt avvägd pensionsnivå, i jämförelse med de huvudmän som,

trots därmed förenade, ibland betydande kostnader, föranstaltat att de under

årens lopp företagna löneregleringarna medfört en motsvarande höjning

av pensionsunderlagen. Med hänsyn härtill anser jag mig, såvitt angår övningslärare

vid folk- och fortsättningsskolor, icke kunna biträda pensionsutredningens

förslag om eftergivande av kravet på engångsavgifter för den

realhöjning av pensionsnivån, som den provisoriska pensionsregleringen

medför. Vad angår övningslärarna vid de högre kommunala skolorna, synes

det icke motiverat att tillerkänna huvudmännen för dessa lärare en gynnsammare

ställning än huvudmännen för övriga kommunala övningslärare.

Med hänsyn härtill bör enligt min mening kravet på engångsavgift icke i

detta sammanhang eftergivas i fråga om några av de av den provisoriska

regleringen berörda huvudmännen. Härmed avses givetvis icke att taga ställning

till de motsvarande frågor, som uppkomma vid en definitiv pensionsreglering.

Vad beträffar de för pensionsregleringen erforderliga bestämmelserna anmäler

sig först frågan, huruvida befattning skall hänföras till grupp A och

sålunda vara obligatoriskt underkastad regleringen eller till grupp B med

i princip frivillig anslutning.

Vad pensionsutredningen i detta hänseende föreslagit beträffande övningslärarna

vid de högre kommunala skolorna (grupp A) och beträffande

manliga lärare vid privatläroverken (grupp B) har icke givit mig anledning

till erinran. I fråga om övningslärarna vid folk- och fortsättningsskolor anser

jag däremot i motsats till utredningen riktigast att de — med hänsyn

till att för dessa lärare föreligger beslut om lönereglering — i likhet med

övningslärarna vid de högre kommunala skolorna hänföras till grupp A och

vill därför föreslå att så sker; därigenom skulle av vederbörande personalorganisationer

i detta hänseende framförda önskemål bli uppfyllda. Vad

slutligen angår de kvinnliga lärarna vid privatläroverken, föreligger lika

litet för dem som för de manliga lärarna vid dessa läroverk ännu något

beslut om lönereglering, och vid sådant förhållande synas mig samtliga dessa

lärare vid den provisoriska pensionsregleringen böra hänföras till grupp B;

att de kvinnliga lärarna för närvarande äro obligatoriskt anslutna till lärarinnornas

pensionsanstalt, anser jag sålunda icke utgöra tillräcklig anledning

för att hänföra dem till annan grupp än de manliga lärarna.

För lärarna vid privatläroverken, vilka således skulle föras till grupp B,

skulle för erhållande av anslutning till pensionsregleringen erfordras att

vederbörande huvudmän iakttaga de procedurföreskrifter, som äro meddelade

för erhållande av frivillig anslutning. Med hänsyn till att dessa befattningshavare

äro underkastade vissa i författning meddelade föreskrifter

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

225

torde emellertid i detta avseende i allmänhet vara tillfyllest, att huvudmannen

till pensionsanstalten anmäler de lönebestämmelser, som tillämpas för

befattningshavarna.

Vad de kvinnliga lärarna vid privatläroverken beträffar synas mig dessa

böra bibehållas vid sin pensionsrätt i lärarinnornas pensionsanstalt intill

dess de av huvudmannen anmälas hos statens pensionsanstalt för erhållande

av pensionsrätt enligt de provisoriska bestämmelserna.

Vad särskilt angår kvinnliga övningslärare vid privatläroverken torde

de provisoriska bestämmelserna böra utformas i anslutning till vad en

ledamot i pensionsutredningen reservationsvis föreslagit. För sådana lärarinnor

som ha mera väsentligt avkortad tjänstgöring, skulle ett överförande

till det nya reglementet då kunna komma att medföra en försämring i själva

pensionsbeloppet. Dessa lärarinnor skulle visserligen äga kvarstå i lärarinnornas

pensionsanstalt, därest de så önska. Med hänsyn till att det nya reglementet

innefattar bl. a. sjuk- och invalidpensionsskydd, synes emellertid

en övergång till det nya reglementet böra möjliggöras genom att i anslutning

till detta stadgas, att ifrågavarande lärarinnor vid reglementets tilllämpning

lägst skola erhålla dem enligt hittills gällande författningsbestämmelser

tillkommande förmåner.

Vad härefter angår pensionsutredningens förslag till pensionsklasser för

övningslärarna vid de högre kommunala skolorna bör detta på sätt statens

pensionsanstalt föreslagit jämkas så tillvida, att ordinarie lärare i kvinnlig

slöjd vid annan skola än kommunal flickskola och ordinarie lärare i manlig

slöjd hänföras till pensionsklass 1: 19. Lärare av sistnämnda slag, som enligt

skolöverstyrelsens beprövande anses inneha s. k. högre kompetens, synes

emellertid böra hänföras till pensionsklass 1: 21 (för e. o. 1: 20).

Pensionsutredningens sålunda modifierade förslag till pensionsklasser för

de högre kommunala skolornas övningslärare torde böra införas även för

motsvarande lärare vid folk- och fortsättningsskolor, vilka enligt vad jag

nyss förordat skulle hänföras till grupp A. Beträffande lärarinna i kvinnlig

slöjd, som i vissa fall skall placeras i lönegrad Ca 13 eller Ca 12, bör

emellertid även upptagas pensionsklasserna 1: 16 och 1: 15. Det torde böra

ankomma på skolöverstyrelsen att beträffande lärare vid folk- och fortsättningsskolor

avgöra, huruvida befattningshavare vid de provisoriska bestämmelsernas

tillämpning skall anses såsom ordinarie eller extra ordinarie lärare.

Därvid torde i allmänhet såsom ordinarie lärare böra betraktas lärare, som

enligt vederbörlig av överstyrelsen godkänd tjänstereglering i avseende å anställningsformen

är likställd med ordinarie folk- eller småskollärare.

Att såsom svenska facklärarförbundet föreslår basera den provisoriska

pensionsregleringen på nu utgående löner, där dessa, vilket i vissa fall förekommer,

äro högre än enligt den beslutade löneregleringen, anser jag icke

böra ifrågakomma. I enlighet med vad statens pensionsanstalt föreslagit bör

emellertid genom eu särskild bestämmelse stadgas, att nuvarande lärare

lägst skola erhålla dem enligt nu gällande författningsbestämmelser tillkommande

förmåner.

15 B ihan g till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 200.

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

Vad angår pensionsklasser för de till grupp B hänförda lärarna böra dessa

bestämmas av statens pensionsanstalt på grundval av de vid vederbörande

läroanstalt gällande lönerna. Med hänsyn till pensionsregleringens provisoriska

karaktär synes mig därvid böra tillåtas, att det sammanlagda lönebeloppet

— givetvis med undantag från eventuella arvoden för s. k. övertimmar

och dylikt — anses jämförligt med ett enligt statens löneplansförordning

på skolorten utgående lönebelopp, oavsett huruvida förstnämnda

belopp varierar med levnadskostnader och ortsgruppering eller ej. Att som

skolöverstyrelsen ifrågasatt för dessa befattningshavare avpassa pensionsklasserna

efter ett löneregleringsförslag, som ännu icke prövats av statsmakterna,

kan jag icke förorda.

Beträffande pensionsåldern för lärare i hushållsgöromål har skolöverstyrelsen

föreslagit att denna fastställes till 63 år. Såvitt angår de högre kommunala

skolorna skulle detta innebära en sänkning med 2 år av nu gällande

pensionsålder. En dylik sänkning torde med hänsyn till pågående

• översyn av de för befattningshavare i allmänhet gällande pensionsåldrarna

icke böra företagas i detta sammanhang. Vad angår övriga skolor är pensionsåldern

för nämnda lärare för närvarande 60 år. Sådan lärare kommer,

oavsett om den nya pensionsåldern blir 63 eller 65 år, vid genomförande

av de av mig förordade övergångsbestämmelserna till det nya reglementet

att kunna avgå med ålderspension redan vid utgången av den månad under

vilken han uppnår 60 levnadsår, om läraren är född före den 1 januari 1891.

Med hänsyn härtill synes det icke påkallat att för provisoriet fastställa lägre

pensionsålder för dessa lärare än 65 år.

I övrigt har pensionsutredningens förslag till provisorisk pensionsreglering

icke givit anledning till erinran från min sida annat än beträffande

vissa detaljer, som sammanhänga med de jämkningar, vilka i det föregående

förordats. Vad beträffar den av statens pensionsanstalt berörda frågan

om dispositionen av vissa fondmedel synes denna vara förtjänt att närmare

övervägas i samband med den definitiva pensionsregleringen. Det bör förutsättas,

att engångsavgifter för beredande av full tjänstår sberäkning för tid

före den 1 januari 1950 erläggas i all den utsträckning, som befinnes möjlig,

i all synerhet beträffande sådana lärare, som avgå ur tjänst under den närmaste

framtiden.

Hemställan.

I det föregående har jag förordat, att nytt reglemente för pensionering genom

statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare skall utfärdas

i huvudsaklig överensstämmelse med det av 1944 års pensionsutredning

upprättade förslaget till sådant reglemente, dock med vissa av mig

i det föregående föreslagna ändringar. På samma sätt som skett i fråga om

det nu gällande reglementet för statens pensionsanstalt torde Kungl. Maj :t

böra utverka riksdagens bemyndigande att utfärda dylikt reglemente. Här
-

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

igenom skulle Kungl. Maj :t bliva oförhindrad att vidtaga förtydliganden

eller eljest redaktionella jämkningar i reglementet, såväl vid utfärdandet

som därefter. Detta förfaringssätt kom också enligt beslut vid 1948 års riksdag

till användning, då fråga var om antagande av nya avlöningsbestämmelser

för statliga och vissa icke-statliga befattningshavare. I sistnämnda

sammanhang erhöll Kungl. Maj :t vidare bemyndigande, förutom att utfärda

övergångsbestämmelser i samband med löneregleringens ikraftträdande,

att i förekommande fall ändra avlöningsbestämmelserna,

a) då skäl förelåge att utsträcka tillämpningen av enligt reglementena

för vissa grupper av tjänstemän meddelade bestämmelser till andra, i stort

sett likartade grupper,

b) då riksdagens beslut i organisations- eller anslagsfrågor föranledde

tillägg till eller ändringar i reglementenas bestämmelser, så framt dessa tilllägg

eller ändringar icke avveke från de principer, på vilka avlöningsreglementenas

bestämmelser vore byggda, samt

c) då skäl förelåge att i samband med ändringar och tillägg, som nyss

sagts, vidtaga vissa modifikationer av gällande bestämmelser.

Det nu föreslagna reglementet för statens pensionsanstalt är avsett att

tillämpas inom en mångfald olika verksamhetsområden. I och för sig synas

i stort sett samma skäl tala för att Kungl. Maj :t erhåller vissa begränsade

befogenheter att ändra bestämmelserna i förevarande reglemente som då

fråga var om nyssberörda avlöningsreglementen. Denna ordning för detaljjämkningar

i reglementet synes mig vara praktisk och ägnad att underlätta

såväl riksdagens arbete som arbetet i Kungl. Maj :ts kansli. Jag anser mig

därför böra förorda, att Kungl. Maj :t för sig utverkar bemyndiganden av

nyssnämnt slag.

Utöver pensionsreglementets utfärdande erfordras för pensionsregleringens

genomförande vissa ytterligare, av mig i det föregående i olika sammanhang

berörda åtgärder, bland dem utfärdande av bestämmelser om provisorisk

pensionsreglering för vissa personalgrupper ävensom av övergångsbestämmelser

till reglementet. Kungl. Maj :t torde böra utverka bemyndigande

för sig att vidtaga dessa ytterligare åtgärder för regleringens genomförande.

Vidare torde Kungl. Maj:t, i anslutning till vad som anförts i samband

med frågan om finansieringen av pensioneringen, böra bemyndigas att under

budgetåret 1949/50 till statens pensionsanstalts förfogande ställa medel

för de utgifter, som må bliva erforderliga för bestridande av kostnaderna

för vissa i det föregående angivna arbetsuppgifter.

Slutligen skulle påkallas riksdagens beslut för fastställande av 00 års

pensionsålder för i statens tjänst anställd ordinarie sjuksköterskepersonal

utom vid statens sinnessjukhus och statens anstalt för fallandesjuka ävensom

ordinarie barnmorskor. Härvid förutsättes, alt övergångsbestämmelser

av samma innebörd för motsvarande icke-statlig personal skulle meddelas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, alt Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

dels bemyndiga Kungl. Maj :t

a) att utfärda reglemente för pensionering genom statens

pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare i

huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående förordats;
b)

att under de förutsättningar och i den omfattning, som

i det föregående förordats, vidtaga ändringar i sålunda utfärdat

reglemente;

c) att med iakttagande av de huvudgrunder, som i det

föregående förordats, meddela de bestämmelser i övrigt, som

erfordras för pensionsregleringens genomförande; samt

d) att under budgetåret 1949/50 till statens pensionsanstalts

förfogande ställa medel för de utgifter, som må bliva

erforderliga för bestridande av kostnaderna för vissa i det

föregående angivna arbetsuppgifter;

dels besluta, att pensionsåldern för i statens tjänst anställd

ordinarie sjuksköterskepersonal utom vid statens sinnessjukhus

och statens anstalt för fallandesjuka, ävensom

ordinarie barnmorskor från och med den 1 januari 1950

skall inträda vid utgången av den kalendermånad, varunder

60 års ålder uppnås, dock under iakttagande av övergångsbestämmelser

av i det föregående angivet innehåll.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Skiöld.

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

229

Bilaga 1.

1914 års pensionsutrednings förslag

till

Reglemente för pensionering genom statens pensionsanstalt

av vissa icke-statliga befattningshavare.

1 avd. Huvudbestämmelser.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §•

1 mom. Detta reglemente skall, där ej annat följer av vad i femte stycket

här nedan eller i 2 § sägs, äga tillämpning å innehavare av icke-statlig

befattning, som enligt beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen må förenas med

pensionsrätt enligt reglementet.

De befattningar för vilka reglementet sålunda må gälla upptagas i reglementets

3 avd. och hänföras där till grupp A, B eller C.

För befattning, hänförd till grupp A eller B, gäller viss pensionsålder.

Befattning, hänförd till grupp C, tillsättes av Kungl. Maj :t medelst förordnande

på viss tid. För sådan befattning är pensionsålder icke bestämd.

Befattning, tillhörande grupp B, skall vara förenad med pensionsrätt allenast

under förutsättning, att densamma är registrerad hos statens pensionsanstalt

i enlighet med vad i 3 § sägs.

2 mom. Vad i detta reglemente sägs om befattningshavare skall gälla med

avseende dels å den som på grund av innehav av befattning är underkastad

reglementet, dels ock, där ej annat framgår, i tillämpliga delar å den som,

efter att ha blivit underkastad reglementet, avgått från sin befattning och

icke efter avgången innehaft anställning, förenad med tjänstepensionsrätt,

varom här nedan förmäles.

Vad i reglementet sägs om tjänste- eller familjepensionsbestämmelser skall,

där ej annat framgår, avse dels tjänste- eller familjepensionsbestämmelser,

antagna av Kungl. Maj :t och riksdagen, dels ock tjänste- eller familjepensionsbestämmelser

för riksdagens verk, vilka antagits av riksdagen eller med

stöd av dess bemyndigande utfärdats av delegerade för riksdagens verk. Såsom

tjänstepensionsbestämmelser anses icke bestämmelser om reservpension

eller däremot svarande engångsbelopp.

Med tjänste- eller familjepensionsrätt, varom i reglementet förmäles, förstås

pensionsrätt enligt i nästföregående stycke avsedda bestämmelser.

3 mom. De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpning av reglementet

utfärdas av Kungl. Maj:t eller, där Kungl. Maj:t så förordnar, av

statens pensionsanstalt.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungi. Maj.ts proposition nr 200.

2 §•

1 mom. Från reglementets tillämpning är undantagen

a) innehavare av befattning, med vilken är förenad tjänstepensionsrätt

enligt andra tjänstepensionsbestämmelser än de i reglementet innefattade,

så framt ej Kungl. Maj :t annat förordnar;

b) befattningshavare, som icke uppnått 20 års ålder; samt

c) den som allenast innehar befattning, vilken är att anse som bisyssla.

2 mom. Befattningshavare, som vid tidpunkten för tillträde av sin befattning

eller då befattningen förenades med pensionsrätt, överskridit pensionsåldern

är ock, såvitt angår denna befattning, undantagen från reglementets

tillämpning.

3 mom. Från reglementets tillämpning må genom beslut av Kungl. Maj :t

undantagas innehavare av befattning, för vilken avlöningen, beräknad enligt

av Kungl. Maj:t bestämda grunder, understiger av Kungl. Maj :t fastställt

belopp.

3 §•

1 mom. Registrering av befattning, hänförd till grupp B, sker efter beslut

av statens pensionsanstalt på framställning av befattningens huvudman.

Befattning må ej registreras med mindre

a) befattningen är av stadigvarande art och avsedd för tjänstgöring under

så stor del av året och i sådan omfattning, som kan anses normal för den

verksamhet vid vilken befattningen är inrättad;

b) huvudmannen i enlighet med därom av Kungl. Majrt meddelade föreskrifter

reglerat befattningen med avseende å befattningshavarens anställnings-

och avlöningsförhållanden, i den mån dessa icke äro i författning reglerade;

samt

c) registreringen enligt vad därom stadgats tillstyrkts av den myndighet

Kungl. Maj :t förordnar.

2 mom. Sker avvikelse från regleringsbestämmelser, som gälla för registrerad

befattning, eller underlåter huvudman för sådan befattning att

behörigen fullgöra sina förpliktelser enligt reglementet eller enligt föreskrifter,

utfärdade i anslutning till reglementet, äger statens pensionsanstalt

besluta, att befattningen icke längre skall vara registrerad och sålunda icke

vara förenad med pensionsrätt.

4 §•

Befattningshavare är berättigad att efter avgång från befattningen åtnjuta

tjänstepension eller tjänstelivränta, och i 5 § 1 mom. angiven efterlevande

till befattningshavare är berättigad att åtnjuta familjepension eller

familjelivränta, allt enligt de bestämmelser och under de villkor som innehållas

i reglementet.

I reglementet meddelas jämväl bestämmelser om huvudmannen åvilande

avgifter samt om befattningshavares avgångsskyldighet.

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

5 §.

1 mom. Familjepension eller familjelivränta enligt detta reglemente tillkommer

följande efterlevande till befattningshavare, nämligen

änka, som ej ingått nytt äktenskap,

frånskild hustru i fall som i 2 mom. sägs, samt

barn och adoptivbarn, vilka ej uppnått 19 års ålder.

Såsom förutsättning härför skall dock gälla, i fråga om änka eller frånskild

hustru, att äktenskapet icke ingåtts efter det befattningshavaren uppnått

en levnadsålder av 60 år, och i fråga om adoptivbarn, att adoptionen

ej ägt rum efter det befattningshavaren fyllt 50 år.

2 mom. Då befattningshavare i dom å äktenskapsskillnad förpliktas att till

sin hustru utgiva underhållsbidrag eller i skillnadsmålet visats föreligga

avtal om sådant underhållsbidrag, äger domstolen, om makarna levt tillsammans

under minst fem år och hustrun vid sammanlevnadens hävande

uppnått en ålder av minst 30 år samt det i övrigt med hänsyn till omständigheterna

finnes skäligt, förordna, att hustrun skall vara berättigad till familjepension

eller familjelivränta, som avses i detta reglemente.

Sålunda meddelat förordnande upphör att gälla, om skyldighet att utgiva

underhållsbidrag, vilket bestämts att utgå på särskilda tider, upphört eller

den bidragsberättigade trätt i nytt gifte.

Äger förordnande som nyss sagts giltighet, må sådant förordnande ej med

laga verkan meddelas till förmån för befattningshavarens hustru i senare

äktenskap.

6 §•

1 mom. Fråga om rätt att komma i åtnjutande av pension eller livränta

enligt detta reglemente prövas

a) i fall, som avses i 9 § 3 inom., 13 § 2 mom. och 14 § 1 mom., av

Kungl. Maj:t; samt

b) i andra fall av statens pensionsanstalt.

Pension eller livränta, vartill rätt föreligger, skall till sitt belopp (grundbelopp)

fastställas av statens pensionsanstalt.

Sökande av pension eller livränta åligger att styrka sådana för pensionsanstalten

icke kända omständigheter, som böra tagas i betraktande vid

prövningen av pensionsfrågan.

2 mom. Då pension eller livränta fastställes, skall skriftligt bevis därom

tillställas de till förmånen berättigade.

3 mom. Pension eller livränta utbetalas av statens pensionsanstalt månadsvis

i efterskott. I fråga om förmån, som tillkommer den som flyttat ur

riket, må längre betalningstermin än månad — dock ej längre än ett år —

tillämpas. Utan hinder av vad sålunda stadgats äger pensionsanstalten efter

förmånstagarens frånfälle förskottsvis utbetala återstående pensions- eller

livräntebelopp.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj-.ts proposition nr 200.

2 kap. Om pensionsklasser, avgiftunderlag och pensionsunderlag.

7 §•

1 mom. För tillämpning av detta reglemente skall befattning vara hänförd

till viss här nedan angiven pensionsklass, befattning, tillhörande grupp

A eller B, någon av pensionsklasserna 1: 1—1: 40 och befattning, tillhörande

grupp C, någon av pensionsklasserna 2: 1—2: 19. För befattningen skola därvid

gälla de avgiftsunderlag, tjänstepensionsunderlag och familjepensionsunderlag

som äro angivna för vederbörande pensionsklass.

Pensions-

klass

Avgifts-

underlag

Tjänste-

Famiije-

Pensions-

klass

Avgifts-

underlag

Tjänste-

Familje-

pensionsunderlag

pensionsunderlag

kronor

kronor

1:1

225

2 292

1008

1:31

995

9168

3 576

1:2

232

2 352

1056

1:32

1039

9 564

3 696

1:3

242

2 436

1104

1:33

1077

9 912

3 804

1:4

252

2 520

1152

1:34

1115

10 248

3 912

1:5

265

2 640

1200

1:35

1 153

10 584

4 020

1:6

280

2 772

1248

1:36

1191

10 920

4128

1:7

297

2 904

1296

1:37

1229

11 256

4 224

1:8

313

3 048

1 356

1:38

1267

11592

4 320

1:9

331

3 204

1404

1:39

1305

11928

4 404

1: 10

350

3 372

1464

1:40

1343

12 264

4 488

1:11

368

3 528

1524

1: 12

386

3 696

1584

2:1

812

7 548

3 048

1:13

403

3 852

1632

2:2

857

7 944

3180

1:14

420

4 008

1692

2:3

902

8 340

3 312

1:15

438

4152

1 764

2:4

947

8 736

3 432

1:16

455

4 308

1836

2:5

992

9144

3 564

1:17

474

4 476

1908

2:6

1037

9 552

3 696

1: 18

493

4 644

1980

2:7

1083

9 960

3 816

1:19

515

4 860

2 064

2:8

1 128

10 356

3 948

1: 20

540

5112

2148

2:9

1173

10 764

4 080

1:21

572

5 412

2 232

2:10

1218

11160

4 200

1:22

606

5 712

2 340

2: 11

1 263

11556

4 308

1: 23

642

6 024

2 484

2:12

1308

11964

4 416

1:24

679

6 360

2 628

2:13

1354

12 312

4 512

1:25

721

6 744

2 772

2:14

1399

12 516

4 608

1:26

765

7128

2 916

2:15

1444

12 708

4 716

1:27

811

7 536

3 048

2:16

1489

12 912

4 812

1:28

857

7 944

3180

2: 17

1557

13 212

4 968

1:29

904

8 364

3 312

2:18

1625

13 512

5112

1:30

951

8 772

3 444

2:19

1692

13 812

5 268

Pensionsklass, till vilken befattning skall vara hänförd, angives i 3 avd.

eller bestämmes, om pensionsklassen ej är där angiven, av statens pensionsanstalt.

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

2 mom. Då statens pensionsanstalt har att bestämma pensionsklass för

befattning skall tillses att tjänstepensionsunderlaget för befattningen kommer

att överensstämma med begynnelseunderlaget för annan i avlöningshänseende

eller eljest jämförlig befattning, som är förenad med pensionsrätt

enligt tjänstepensionsbestämmelser, likartade med de i detta reglemente

innefattade. Pensionsunderlaget må dock icke överstiga vare sig sagda begynnelseunderlag

eller, så framt Kungl. Maj :t ej annat medgiver, tjänstepensionsunderlaget

för befattning hänförd till pensionsklass 1: 34.

Vid tillämpning av vad i nästföregående stycke sägs skall såsom med befattningen

i avlöningshänseende närmast jämförlig anses tjänst i lönegrad,

för vilken slutavlöningen utgår,

a) där fråga är om befattning, för vilken bestämts, att slutavlöningen

skall motsvara den för viss löneklass i löneplan nr 1 i statens löneplansförordning

utgående lönen, enligt denna löneklass, samt

b) där fråga är om annan befattning, enligt den högsta löneklass i löneplan

nr 1 i statens löneplansförordning för vilken den högsta möjliga lönen

icke överstiger motsvarande slutavlöning för befattningen.

I fråga om befattning, för vilken i andra stycket angiven slutavlöning understiger

lönen eller, såvitt angår i andra stycket b) avsedd befattning, den

högsta möjliga lönen enligt löneklass 4 i förenämnda löneplan, skall så anses,

som om tjänst med slutavlöning enligt någon av löneklasserna 1, 2 eller

3 i löneplan nr 1 vore förenad med tjänstepensionsrätt och alt begynnelseunderlaget

därvid motsvarar tjänstepensionsunderlaget enligt 1 mom. för

pensionsklasserna 1:1, 1:2 respektive 1: 3. Befattning, för vilken avlöningen

understiger lönen respektive högsta möjliga lönen enligt löneklass 1 i

löneplan nr 1, må dock hänföras till pensionsklass 1: 1.

3 kap. Om avgifter.

8 §.

1 mom. Huvudman är skyldig att för befattningshavare erlägga fortlöpande

avgift, bestående av grundavgift och, i förekommande fall, rörlig tilläggsavgift.

Där ej Kungl. Maj :t annat förordnar, skola avgifterna inbetalas till

statens pensionsanstalt i den ordning anstalten bestämmer.

2 mom. Fortlöpande avgift skall erläggas för tid från och med den dag,

befattningshavaren blir underkastad detta reglemente intill dess avgång

från befattningen äger rum, dock ej för tid, för vilken enligt 19 § 1 mom.

2—3 styckena avdrag skall göras vid beräkning av tjänstår, och ej heller

för tid, under vilken befattningshavaren varit tjänstledig för offentligt uppdrag

eller militärtjänstgöring.

3 mom. Grundavgiftens belopp för år räknat motsvarar det avgiftsunderlag

som gäller för vederbörande befattning eller, såvitt angår tid, då avdrag

vid beräkning av tjänstår skall göras enligt 19 § 1 mom. fjärde stycket,

avgiftsunderlaget minskat med ett mot nedsättningen av tjänstgöringstiden

svarande belopp.

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Rörlig tilläggsavgift beräknas å beloppet av den grundavgift som huvudmannen

har att erlägga. Sådan tilläggsavgift skall utgå under samma förutsättningar

och med beräkning enligt samma procenttal, som gälla angående

höjning av månadslön, angiven i de i statens löneplansförordning intagna

grundlönetabellerna. Härvid skall tillämpas det procenttal som gällde för

kvartalet näst före det under vilket avgiften skall inbetalas.

4 mom. Angående erläggande av engångsavgift för beredande av rätt till

särskild tjänstårsberäkning i vissa fall stadgas i 19 § 3 och 4 mom.

Engångsavgift skall motsvara hälften av det enligt försäkringstekniska,

av Kungl. Maj :t fastställda grunder bestämda sammanlagda värdet vid betalningstillfället

av dels den del av tjänstepensionen dels ock den del av

familjepensionen som beräknas hänföra sig till den särskilda tjänstårsberäkningen,

beträffande vardera pensionen dock lägst den pensionsökning

som tjänstårsberäkningen beräknas medföra. Därvid skall i pension ingående

rörligt tillägg beräknas med tillämpning av det vid betalningstillfället

gällande procenttal som i 3 mom. andra stycket sägs.

4 kap. Om avgångsskyldighet.

9 §•

1 mom. Så framt ej annat följer av vad nedan i 2 mom. sägs, är befattningshavare

skyldig att avgå från sin befattning, därest han

a) i fråga om innehavare av befattning, hänförd till grupp A eller B, uppnått

den för honom gällande pensionsåldern;

b) till följd av olycksfall i tjänsten befinnes för framtiden oförmögen att

på tillfredsställande sätt sköta sin befattning; eller

c) till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i annat fall än under b) sägs

eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes för framtiden oförmögen

att på tillfredsställande sätt sköta sin befattning.

2 mom. I fråga om befattningshavare, som avses i 1 mom. a), må den

myndighet eller huvudman, som äger meddela avsked eller entledigande från

befattningen, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva anstånd med avgång

efter pensionsålderns inträde, så länge befattningshavaren är fullt tjänstduglig,

dock icke längre tid än sammanlagt tre år.

Medgivande, som i nästföregående stycke sägs, må dock i fråga om befattningshavare,

för vilken meddelande av avsked eller entledigande ankommer

på annan än statlig myndighet, lämnas allenast under förutsättning, att det

tillstyrkts av den myndighet, Kungl. Maj:t förordnar.

3 mom. Befattningshavare, som icke kan från sin befattning uppsägas,

må, där ej sådant fall är för handen, varom i 1 mom. förmäles efter medgivande

av Kungl. Maj :t entledigas eller, där entledigandet ankommer på

Kungl. Maj :t, av Kungl. Maj:t entledigas, därest han

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

a) där fråga är om befattningshavare, som avses i 1 mom. a), befinnes

urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden och

högst fem år återstå till pensionsålderns inträde; eller

b) genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till förfarande, varå avsättning

kunnat följa, men jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen förklarats fri från

ansvar.

10 §.

För innehavare av befattning, hänförd till grupp A eller B, inträder pensionsåldern

vid utgången av den kalendermånad under vilken befattningshavaren

uppnår den för befattningen i 3 avd. angivna levnadsåldern.

11 §•

Med olycksfall i tjänsten förstås sådant vid utövande av befattning, som

är förenad med tjänstepensionsrätt enligt detta reglemente eller andra

tjänstepension sbestämmelser, eller eljest vid fullgörande av uppdrag i statens

tjänst inträffat olycksfall, som enligt allmän lag är att hänföra till

olycksfall i arbete.

Vad i reglementet stadgas om olycksfall i tjänsten skall äga tillämpning

jämväl där befattningshavaren på grund av befattning eller uppdrag, som

i nästföregående stycke sägs, blivit utsatt för våld eller annan misshandel

eller i befattningen eller uppdraget ådragit sig sådan yrkessjukdom, varom

förmäles i gällande lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

12 §.

1 mom. Beträffande innehavare av befattning, hänförd till grupp C, skall

frågan om befattningshavarens rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension,

där sådan fråga förekommer, avgöras i sammanhang med beslut om

förordnandes upphörande, så ock då meddelat förordnande utlöper utan att

efterföljas av förnyat förordnande.

2 mom. Beträffande innehavare av befattning, hänförd till grupp A eller

B, må beslut om avsked eller entledigande icke meddelas utan att frågan

om befattningshavarens rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension, där

sådan fråga förekommer, dessförinnan avgjorts eller i samband med beslutet

avgöres.

Underlåter befattningshavare, som i nästföregående stycke avses, att söka

avsked eller entledigande, ändock att enligt vederbörande myndighets eller

huvudmans beprövande förhållande föreligger, som enligt 9 § 1 mom. bör

föranleda hans avgång, ankommer på myndigheten eller huvudmannen att

föranstalta om prövning av frågan om befattningshavarens rätt att komma

i åtnjutande av tjänstepension samt att, därest pensionsrätt prövats föreligga,

entlediga befattningshavaren eller hemställa om hans entledigande.

3 mom. I fall, varom förmäles i 9 § 3 mom., må beslut om entledigande

eller medgivande av entledigande icke meddelas utan att befattningshavaren

erhållit tillfälle alt inkomma med yttrande i ärendet.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj.ts proposition nr 200-

5 kap. Om tjänstepension.

13 §.

1 mom. Innehavare av befattning, hänförd till grupp A eller B, är, där ej

annat följer av 15 § första stycket, vid avgång från befattningen berättigad

att komma i åtnjutande av tjänstepension

a) därest han uppnått den för honom gällande pensionsåldern och sådant

fall, som under b) eller c) sägs, icke föreligger (ålderspension);

b) i fall, som avses i 9 § 1 mom. b) (invalidpension); och

c) i fall, som avses i 9 § 1 mom. c), så ock då befattningshavaren entledigats

med tillämpning av bestämmelserna i 9 § 3 mom. (sjukpension).

Härvid skall dock iakttagas, att befattningshavare icke må komma i åtnjutande

av invalid- eller sjukpension för den befattning från vilken avgång

sker, därest han inom ett år från tidpunkten för tillträde av befattningen

eller för ingivande av framställning om befattningens registrering blivit avgångsskyldig

enligt 9 § 1 mom. b) eller c), samt det förhållande som föranlett

avgångsskyldigheten förelegat vid nämnda tidpunkt och då uppenbarligen

varit känt för befattningshavaren eller huvudmannen. Befattningshavaren

skall i här avsett fall anses ha vid avgången kvarstått i sådan med

pensionsrätt enligt reglementet förenad befattning, från vilken han må ha

övergått till förstnämnda befattning.

2 mom. I 1 mom. avsedd befattningshavare, som tidigast fem år före pensionsålderns

inträde frivilligt avgår från sin befattning, må kunna av Kungl.

Maj :t medgivas rätt att därvid komma i åtnjutande av tjänstepension (förtidspension),

därest avgången finnes icke vara stridande mot det allmännas

intressen och under förutsättning tillika, att han innehar minst det antal

tjänstår som erfordras för erhållande av hel pension.

Vid tjänstårsberäkning för det ändamål som i nästföregående stycke avses

skola tjänståren beräknas utan iakttagande av bestämmelserna i 19 §

1 mom. andra stycket och 4 mom. eller de motsvarande bestämmelser som

skola tillämpas vid beräkning av tjänstår enligt 19 § 2 mom.

14 §.

1 mom. Innehavare av befattning, hänförd till grupp C, äger, där ej annat

följer av 2 mom. här nedan eller 15 § första stycket, rätt att vid avgång från

befattningen komma i åtnjutande av tjänstepension (förordnandepension),

a) därest befattningen av honom innehafts minst 12 år i oavbruten följd;

b) i fall, som avses i 9 § 1 mom. b) eller c) eller 9 § 3 mom. b); samt

c) därest — utan att sådant fall är för handen, som avses i a) eller b)

här ovan — förordnandet utlöper och av annan anledning än av befattningshavaren

därom uttryckt önskan icke efterföljes av förnyat förordnande samt

befattningshavaren vid förordnandets utlöpande under sammanlagt minst

s. 237 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200. 237

6 år i oavbruten följd innehaft med rätt till förordnandepension förenad

befattning.

1 denna paragraf avsedd befattningshavare, vars förordnande efter det han

uppnått en levnadsålder av 60 år på grund av därom av honom uttryckt

önskan upphäves innan befattningen av honom innehafts 12 år i oavbruten

följd, må kunna av Kungl. Maj :t medgivas rätt att komma i åtnjutande av

förordnandepension, därest avgången finnes icke vara stridande mot det allmännas

intressen och under förutsättning tillika

a) att han samtidigt med frånträdande av anställning, som avses i 13 §,

tillträdde och därefter i oavbruten följd innehaft befattning av det slag varom

i denna paragraf är fråga; samt

b) att han vid frånträdandet av nämnda anställning kunde tillgodoräkna

så stort antal tjänstår, att detta utökat med den tid han innehaft befattning

av det slag varom i denna paragraf är fråga uppgår till minst 30 år.

Bestämmelserna i nästföregående stycke skola äga tillämpning även i fall,

då förnyat förordnande icke meddelas på grund av att befattningshavaren

därom uttryckt önskan.

Jämväl i annat fall än ovan sagts äger befattningshavare, vilken samtidigt

med frånträdande av tidigare innehavd, med rätt till förordnandepension

förenad befattning tillträtt och därefter i oavbruten följd innehaft annan

sådan befattning, vid avgång rätt att komma i åtnjutande av förordnandepension

under förutsättning, att han skulle ha varit berättigad till dylik

pension för den tidigare befattningen, om han kvarstått i denna intill tiden

för avgången.

2 mom. Den som vid avgång från befattning, som i denna paragraf avses,

kvarstår i eller övergår till annan med tjänstepensionsrätt förenad befattning

må ej komma i åtnjutande av förordnandepension för förstnämnda

befattning.

15 §.

Har befattningshavare genom beslut, som vunnit laga kraft, blivit dömd

till avsättning eller till följd av tjänstefel skild från befattning, som är förenad

med pensionsrätt enligt detta reglemente, eller från befattning i statens

tjänst eller från annan befattning, som är förenad med tjänstepensionsrätt,

eller har han genom lagakraftägande beslut blivit för förbrytelse i tidigare innehavd

befattning av sådant slag dömd, i stället för till avsättning, till straff

enligt 2 kap. 17 § strafflagen, må han ej komma i åtnjutande av tjänstepension.

Där beträffande befattningshavare beslut, som i nästföregående stycke avses,

meddelats men ej vunnit laga kraft, eller befattningshavare hålles häktad

för brott, vilket kan föranleda, att han dömes till avsättning eller i stället

för avsättning till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, eller befattningshavare

av polismyndighet kvarhålles såsom misstänkt för sådant brott, må

frågan om befattningshavarens rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension

icke upptagas till prövning, så länge sådant förhållande föreligger.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

16 §.

1 mom. Tjänstepension utgöres av grundbelopp samt, i förekommande

fall, rörligt tillägg.

2 mom. Tjänstepension utgår från och med dagen näst efter den, då avgång

från befattningen ägt rum, till och med den dag, då en månad förflutit

efter pensionstagarens frånfälle.

Såsom undantag härifrån skall dock gälla, dels att den som dömts till

mistning på viss tid av innehavd befattning icke må åtnjuta pension för befattningen

före utgången av nämnda tid, dels ock att, där i fråga om pensionstagare

sådant beslut föreligger, som i 15 § första styckte avses, pensionen

skall upphöra att utgå från och med månaden näst efter den under vilken

beslutet vunnit laga kraft.

Vid tillämpning av bestämmelsen i första stycket iakttages att för tiden

efter frånfället utgående pensionsbelopp icke må sammanlagt överstiga 800

kronor.

3 mom. Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är

föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff, eller

ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast en

tredjedel av den pension som eljest skolat till honom utgå.

Har pensionstagare anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av honom,

må statens pensionsanstalt kunna medgiva sådan anhörig rätt att uppbära

det förverkade pensionsbeloppet eller del därav.

17 §.

1 mom. Storleken för år räknat av tjänstepensionens grundbelopp bestämmes,

där ej annat föranledes av stadgandena i 2—3 mom. här nedan, dels

av det tjänstepensionsunderlag som enligt föreskrifterna i 18 § skall för befattningshavaren

tillämpas, dels ock av den tid befattningshavaren enligt

19 § äger tillgodoräkna såsom tjänstår eller, såvitt angår förordnandepension,

av den tid befattningshavaren innehaft den med rätt till sådan pension

förenade befattningen, allt enligt de närmare bestämmelser som meddelas

i 20—24 §§.

2 mom. Har innehavare av befattning, hänförd till grupp A eller B, tidigare

under sammanlagt minst 12 år i oavbruten följd innehaft med rätt till

förordnandepension enligt detta reglemente förenad befattning och åtnjuter

han icke tjänstepension för sistnämnda befattning, skall vid bestämmande

av tjänstepensionens grundbelopp iakttagas, att detsamma icke må understiga

grundbeloppet av tjänstepension för den tidigare innehavda befattningen,

beräknat enligt de grunder som för befattningshavaren gällde vid förordnandets

upphörande.

3 mom. Beräknat grundbelopp, som icke utgöres av helt med 12 jämnt

delbart krontal, jämkas till närmast högre sådant tal.

18 §.

1 mom. Såsom tjänstepensionsunderlag skall, där ej annat föranledes av

stadgandena i 2—3 mom. här nedan, vid bestämmande av tjänstepension för

s. 239 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

239

tiden intill den månad varunder pensionstagaren uppnår 67 års ålder tilllämpas

det belopp (begynnelseunderlag) som enligt 7 § 1 mom. gäller såsom

tjänstepensionsunderlag för den befattning från vilken avgången sker

samt för tiden därefter det belopp (slutunderlag) som erhålles genom minskning

av begynnelseunderlaget med 792 kronor, så framt ej Kungl. Maj :t i

särskilt fall förordnar om lägre avdrag.

2 mom. I fråga om sådan till grupp A eller B hänförd befattning, för vilken

den i 10 § avsedda levnadsåldern understiger 55 år, skola såsom tjänstepensionsunderlag

tillämpas de belopp som erhållas genom minskning av de

i 1 mom. omförmälda underlagsbeloppen med det belopp som här nedan angives

för den pensionsklass till vilken befattningen är hänförd.

Pensionsklass

Minskningsbelopp

kronor

1:1 —1:15

108

1: 16—1: 19

120

1:20—1:23

168

1: 24—1: 28

192

1: 29-1: 40

204

3 mom. Har pensionsavgång skett från befattning, hänförd till grupp

A eller B, och har befattningen innehafts under kortare tid än tre år före

pensionsålderns inträde eller, i fråga om befattningshavare som avgår med

rätt till förtidspension, tre år före avgången, må, där ej Kungl. Maj :t annorlunda

förordnar, vid bestämmande av ålders- respektive förtidspension

icke tillämpas högre begynnelse- eller slutunderlag än som motsvarar en

tredjedel av sammanlagda beloppet av de högsta begynnelse- respektive slutunderlag

vilka må ha varit för befattningshavaren gällande under vart och

ett av de närmast före pensionsålderns inträde eller avgången med förtidspension

förflutna tre åren på grund av därunder innehavd, med tjänstepensionsrätt

förenad anställning.

19 §.

1 mom. Vid bestämmande av tjänstepension må, i den mån ej annat följer

av vad nedan i detta moment eller 4 mom. sägs, såsom tjänstår tillgodoräknas

tid före pensionsålderns inträde, under vilken befattningshavaren

varit underkastad detta reglemente.

Vid tjänstårsberäkningen skall avdrag göras för lid, under vilken befattningshavaren

varit tjänstledig eller eljest icke tjänstgjort å befattningen.

Avdrag skall dock icke göras för tid, under vilken befattningshavaren

a) åtnjutit semester eller ferier eller ock varit tjänstledig för offentligt

uppdrag eller militärtjänstgöring eller för att som vikarie uppehålla annan

med tjänstepensionsrätt förenad befattning;

b) med bibehållande av minst hälften av de för befattningen bestämda

kontanta avlöningsförmånerna varit tjänstledig till följd av olycksfall i

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

tjänsten eller behörigen styrkt sjukdom eller för enskild angelägenhet av

vikt under högst 15 dagar av ett och samma kalenderår eller för havandeskap

eller barnsbörd, i den mån tjänstledigheten därför icke omfattar mer

än 120 dagar och icke infaller efter 120 :e dagen från förlossningen, eller

ock varit ledig till följd av tjänstgöringsförbud till förekommande av smittas

spridande.

På prövning av statens pensionsanstalt beror, huruvida befattningshavare

i andra fall av tjänstledighet än i nästföregående stycke sägs må med hänsyn

till vad i fråga om jämförlig ledighet gäller enligt tjänstepensionsbestämmelser

för statens tjänstemän befrias från avdrag vid tjänstårsberäkningen.

Där ledighet, som enligt vad här ovan stadgas skall föranleda avdrag vid

tjänstårsberäkningen, icke omfattat all tjänstgöringstid under den kalendertid

ledigheten varat, skall avdrag göras endast för så stor del av kalendertiden,

som svarar mot nedsättningen i tjänstgöringstiden.

2 mom. Såsom tjänstår må jämväl, i den mån ej annat följer av vad i

andra stycket eller 4 mom. sägs, tillgodoräknas dels tid, varunder befattningshavare

varit underkastad andra tjänstepensionsbestämmelser än de i

detta reglemente innefattade, i den omfattning sådan tid enligt berörda bestämmelser

med därtill hörande övergångsstadganden fått tillgodoräknas,

dels ock tid i övrigt, vilken befattningshavaren ägt räkna såsom tjänstår

enligt de andra tjänstepensionsbestämmelser med övergångsstadganden vilka

han sålunda varit senast underkastad, allt dock endast i den mån tiden ej

tillgodoräknats enligt föreskrifterna i 1 och 3 mom.

Vid beräkning av tjänstår enligt nästföregående stycke skall iakttagas

att av tid varunder befattningshavare innehaft beställning å reservstat må

tillgodoräknas allenast tid för i beställningen fullgjord tjänstgöring, såframt

ej Kungl. Maj :t annat medgiver.

3 mom. I fråga om innehavare av befattning, hänförd till grupp A eller

B, beror på prövning av statens pensionsanstalt huruvida tid, under vilken

befattningshavaren innehaft i 3 avd. upptagen befattning men för vilken

tjänstår ej tillgodoräknas enligt 1 eller 2 mom. och för vilken ej heller med

tjänste- eller familjepensionsrätt enligt detta reglemente jämförlig förmån

tillförsäkrats honom, skäligen må, under förutsättning att huvudmannen

härför erlägger engångsavgift enligt 8 § 4 mom., tillgodoräknas såsom tjänstår.

Dylik tjänstårsberäkning må dock medgivas högst i den omfattning som

erfordras för beredande av hel ålderspension.

Under förutsättning av Kungl. Maj :ts medgivande och på de särskilda

villkor, Kungl. Maj :t kan finna skäligt fastställa, må vad i nästföregående

stycke stadgas tillämpas även med avseende å tid, under vilken befattningshavare

i annat fall fullgjort uppdrag eller arbete i eller utom statens tjänst.

4 mom. Har för innehavare av befattning, hänförd till grupp A eller B,

tjänstepensionsunderlaget under någon del av den tid han enligt 1—3 mom.

skulle ägt tillgodoräkna såsom tjänstår varit lägre än det vid avgången för

honom gällande tjänstepensionsunderlaget, skall, där ej annat följer av vad

i tredje stycket här nedan sägs, såsom inskränkning i tjänstårsberäknings
-

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

241

rätten gälla, att varje sådan deltid må tillgodoräknas allenast till så stor del

som det lägre tjänstepensionsunderlaget utgör av det vid avgången gällande.

Vid tillämpning av vad i nästföregående stycke stadgas skall iakttagas:

a) att under tid, som avses i 2 mom., tjänstepensionsunderlaget skall anses

ha varit det vilket enligt detta reglemente blivit för befattningshavaren

gällande närmast efter utgången av sådan tid;

b) att under tid, som tillgodoräknas enligt 3 inom., tjänstepensionsunderlaget

skall anses ha varit det vilket gällde för befattningshavaren, då i sagda

moment omförmäld engångsavgift erlades; samt

c) att där tjänstepensionsunderlaget för befattning höjts på grund av en

av Kungl. Maj :t och riksdagen beslutad löne- eller pensionsreglering, det

högre underlaget skall, därest och i den mån i samband med beslutet därom

förordnats, anses ha varit gällande under den föregående tid varunder befattningshavaren

innehaft sådan befattning, som med löne- eller pensionsregleringen

avses.

På prövning av statens pensionsanstalt beror, huruvida huvudman genom

erläggande av engångsavgift, som i 8 § 4 mom. sägs, må bereda befattningshavare

rätt att tillgodoräkna sig tjänstår för i första stycket avsedd tid,

som om tjänstepensionsunderlaget under tiden varit det vilket gäller för

befattningshavaren då engångsavgiften erlägges. I fråga om här avsedd

tjänstårsberäkningsrätt skall vad i 3 mom. första stycket andra punkten sägs

äga motsvarande tillämpning.

20 §.

Grundbeloppet av ålderspension bestämmes enligt följande grunder. Därest

det för befattningshavaren enligt 19 § beräknade antalet tjänstår är minst

så stort, som motsvarar den för befattningen gällande tjänståldern, utgår

hel pension, vars grundbelopp är lika med begynnelse- respektive slutunderlaget.

Är tjänstårens antal mindre än nu sagts, utgår avkortad pension, vars

grundbelopp motsvarar så stor del av begynnelse- respektive slutunderlaget,

som antalet fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår utgör av det antal

fjärdedels år som innehålles i tjänståldern.

Med tjänstålder skall, där ej annat följer av vad i 3 avd. angives, förstås

30 tjänstår.

21 §.

Grundbeloppet av invalidpension motsvarar det för befattningshavaren

tillämpliga begynnelse- respektive slutunderlaget, dock högst grundbeloppet

av den ålderspension som skulle ha tillkommit befattningshavaren, därest

han under oförändrade förhållanden kunnat kvarstå i sin befattning till pensionsålderns

inträde.

22 §.

Grundbeloppet av sjukpension bestämmes enligt de i 20 § angivna grunderna.

Grundbeloppet skall dock utgöra lägst 75 procent av begynnelserespektive

slutunderlaget, i den mån beloppet icke härigenom överstiger

16 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 200.

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

grundbeloppet av den ålderspension som skulle ha tillkommit befattningshavaren,

därest han under oförändrade förhållanden kunnat kvarstå i sin

befattning till pensionsålderns inträde.

23 §.

Grundbeloppet av förtidspension bestämmes enligt de i 20 § angivna grunderna

men skall för tiden intill den tidpunkt vid vilken pensonsåldern skulle

ha inträtt vara minskat med så stor del, som antalet vid avgångstillfället till

nämnda tidpunkt återstående fulla eller påbörjade fjärdedelar av år utgör

av det antal sjättedels år som innehålles i tjänståldern.

24 §.

Grundbeloppet av förordnandepension motsvarar

a) där befattningen innehafts minst 12 år och sådant fall ej är för handen,

som nedan under b) sägs, ävensom där avgången är föranledd av

olycksfall i tjänsten, det för befattningen gällande begynnelse- respektive

slutunderlaget (grundbelopp av hel pension);

b) där befattningshavare, som innehaft befattningen minst 12 men icke

18 år och ej uppnått en levnadsålder av 55 år, på grund av därom av honom

uttryckt önskan får förordnandet å befattningen upphävt eller vid utlöpande

av förordnandet icke får detsamma förnyat, begynnelse- respektive

slutunderlaget minskat med en sjättedel för varje påbörjat antal av fem år,

varmed levnadsåldern vid avgången understiger 55 år, dock med högst tre

sjättedelar (grundbelopp av avkortad pension vid frivillig avgång);

c) eljest begynnelse- respektive slutunderlaget minskat med 1/160 för

varje full fjärdedel av år, varmed tjänstetiden understiger 12 år, dock med

högst 24/160 (grundbelopp av avkortad pension).

I fråga om den som vid befattningens tillträdande innehade annan med

tjänstepensionsrätt förenad befattning skall iakttagas, att grundbeloppet ej

må understiga det belopp vartill det skulle ha beräknats, om befattningshavaren

intill tiden för avgången kvarstått i sin förra befattning och det för

denna gällande tjänstepensionsunderlaget varit ökat med hälften av det belopp

varmed detta underlag må understiga tjänstepensionsunderlaget för

den befattning från vilken avgången sker. Härvid skall i fall, där den tidigare

befattningen varit hänförd till grupp A eller B, pensionsåldern i densamma

anses ha inträtt vid den tidpunkt, då befattningshavaren avgår

med rätt till förordnandepension.

Där pensionsrätten är grundad på föreskriften i 14 § 1 mom. fjärde stycket,

skall grundbeloppet, oavsett ovan meddelade bestämmelser, beräknas,

som om befattningshavaren intill tiden för avgången kvarstått i den tidigare

befattning som i nämnda författningsrum avses.

25 §.

1 mom. Å tjänstepensions grundbelopp utgår rörligt tillägg under samma

förutsättningar och med beräkning enligt samma procenttal, som gälla an
-

s. 243 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 200.

243

gående höjning av månadslön, angiven i de i statens löneplansförordning

intagna grundlönetabellerna.

2 mom. Rörligt tillägg beräknas å det grundbelopp för månad, varmed

pension utgår före 67 års ålder.

Härvid skall dock iakttagas, att tillägg ej beräknas å belopp, varmed

grundbeloppet överstiger 800 kronor.

6 kap. Om familjepension.

26 §.

1 mom. Familjepension tillkommer i 5 § omförmäld efterlevande till den

som vid sin död ägde pensionsrätt enligt reglementet på grund av då innehavd

befattning eller åtnjöt eller ägde rätt att komma i åtnjutande av

tjänstepension enligt reglementet.

2 mom. Angående fördelning av familjepension mellan två eller flera familj

epensionsberättigade stadgas i 28 § 3 mom.

27 §.

1 mom. Familjepension utgöres av grundbelopp samt, i förekommande

fall, rörligt tillägg.

2 mom. Familjepension utgår till därtill berättigad från och med dagen

näst efter den, då befattningshavaren avlidit, eller, i fråga om pension till

barn, som födes efter faderns död, från och med den dag under vilken barnet

fötts till och med utgången av månaden näst efter den under vilken pensionstagaren

avlider eller, där pensionsrätten upphör av annan anledning,

till och med utgången av den månad under vilken rätten upphört.

3 mom. Vad i 16 § 3 mom. stadgas om tjänstepension skall äga tillämpning

även i fråga om familjepension.

28 §.

1 mom. Storleken för år räknat av familjepensionens grundbelopp bestämmes

enligt grunder, som angivas i 2 mom. här nedan, i förhållande till

ett vid befattningshavarens död för honom gällande familjepensionstal, varom

stadgas i 29 §.

2 mom. Vid familjepensionens fastställande beräknas grundbeloppet sålunda,

att det motsvarar,

a) då endast en familjepensionsberättigad finnes eller då de pensionsberättigade

utgöras av änka och frånskild hustru: familjepensionstalet;

b) då de pensionsberättigade utgöras av änka eller frånskild hustru samt

barn eller av änka och frånskild hustru samt barn: familjepensionstalet

ökat med 50 procent, om endast ett barn finnes, och eljest därutöver med

20 procent för varje ytterligare barn; samt

c) då de pensionsberättigade utgöras av två eller flera barn: familjepensionstalet

ökat med 50 procent, om barnen äro två, och eljest därutöver

med 20 procent för varje ytterligare barn.

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Sker efter familjepensionens fastställande ändring beträffande antalet

familjepensionsberättigade, skall med tillämpning av de i nästföregående

stycke angivna grunderna bestämmas nytt grundbelopp för familj epensionen

att tillämpas från och med den i 27 § 2 mom. stadgade tidpunkt, då

familjepensionsrätt inträtt eller upphört.

3 mom. Finnas två eller flera familjepensionsberättigade, skall det på

varje tid belöpande grundbeloppet mellan dem fördelas sålunda,

att av grundbelopp, som är gemensamt för änka eller frånskild hustru

samt barn eller för änka och frånskild hustru samt barn, änkan eller den

frånskilda hustrun respektive änkan jämte den frånskilda hustrun äga

åtnjuta så stor del, som motsvarar 80 procent av familjepensionstalet

dock att frånskild hustru, som äger pensionsrätt jämte den avlidnes barn

i annat gifte, icke må åtnjuta större del än som motsvarar 40 procent av

familjepensionstalet — samt barnet eller barnen återstoden,

samt att av grundbelopp eller del därav, som är gemensamt för änka och

frånskild hustru eller för två eller flera barn, änkan och den frånskilda

hustrun respektive barnen äga taga lika del.

Har i följd därav, att frånskild hustru underlåtit att göra ansökning om

pension, till annan familjepensionsberättigad utbetalts större belopp än han

enligt här stadgade grunder bort erhålla, skall därvid bero.

29 §.

1 mom. Familjepensionstalet bestämmes, där ej annat föranledes av vad

i 2—4 mom. sägs, dels av det familjepensionsunderlag som enligt 7 § 1 mom.

var gällande för den befattning som befattningshavaren innehade vid sin

död eller från vilken han dessförinnan avgått med rätt till tjänstepension

enligt detta reglemente, dels ock av antalet tjänstår, varom förmäles i 30 §,

allt enligt grunder, motsvarande dem som enligt 20 § gälla för beräkning av

grundbeloppet av ålderspension i förhållande till tjänstepensionsunderlaget.

2 mom. Förelåg beträffande avliden befattningshavare sådant fall, som

avses i 17 § 2 inom., skall vad i nämnda författningsrum föreskrives angående

bestämmande av tjänstepensions grundbelopp äga motsvarande tilllämpning

vid fastställande av familjepensionstalet.

3 mom. Där fråga är om familjepension för befattning, hänförd till grupp

C, skall vid bestämmande av familj epensionstal särskilt iakttagas

a) att tjänståldern skall anses utgöra 20 år;

b) att pensionsåldern skall anses inträda vid utgången av den månad

under vilken befattningshavaren uppnått eller skulle ha uppnått en ålder

av 65 år;

c) att, där den avlidne vid befattningens tillträdande innehade annan

med familj epensionsrätt förenad befattning, familjepensionstalet ej må understiga

det belopp vartill det skulle ha beräknats, om befattningshavaren

intill dödsfallet eller avgången från förstnämnda befattning kvarstått i den

tidigare befattningen; samt

d) att, där den avlidne åtnjöt tjänstepension enligt 14 § 1 mom. fjärde

s. 245 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

245

stycket, familjepensionstalet skall, oavsett bestämmelserna i övrigt i denna

paragraf, beräknas, som om befattningshavaren intill avgången kvarstått i

den tidigare befattning som i nämnda författningsrum avses.

4 mom. Beräknat familjepensionstal, som icke utgör helt krontal, jämkas

till närmast högre sådant tal.

30 §.

Vid bestämmande av familjepensionstal räknas såsom tjänstår

a) tid, som tillgodoräknas såsom tjänstår enligt 19 §, dock ej tid, varunder

befattningshavare varit underkastad allenast tjänstepensionsbestämmelser

men icke familjepensionsbestämmelser;

b) tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår enligt familjepensionsreglementet

för prästerskapet, där icke tiden till någon del tillgodoräknats enligt

stadgandet under a);

c) tid, som från dödsfallet eller avgången ur tjänst må ha återstått till

pensionsålderns inträde, dock att sådan tid ej må räknas såsom tjänstår

beträffande befattningshavare, som vid sin död åtnjöt förtidspension, och

i intet fall till större del än som kunnat tillgodoräknas, därest den avlidne

under oförändrade förhållanden kvarstått i sin befattning till nämnda ålder.

31 §.

1 inom. Å familjepensionens grundbelopp eller, där mer än en familjepension

enligt reglementet åtnjutes, å de sammanlagda grundbeloppen utgår

rörligt tillägg under samma förutsättningar och med beräkning enligt samma

procenttal, som gälla angående höjning av månadslön, angiven i de i statens

löneplansförordning intagna grundlönetabellerna.

Rörligt tillägg beräknas å grundbeloppet för månad, dock ej å däri ingående

öretal, som överskjuter helt krontal.

2 mom. Angående fördelning av rörligt tillägg mellan två eller flera familj

epensionsberättigade skall vad i 28 § 3 mom. stadgas om fördelning av

grundbelopp äga motsvarande tillämpning.

7 kap. Om tjänstelivränta.

32 §.

1 mom. Den som, efter att ha blivit underkastad detta reglemente, avgått

från befattning, vilken är förenad med tjänstepensionsrätt enligt reglementet,

utan rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension för den av honom

vid avgångstillfället innehavda befattningen, är berättigad att på därom

gjord ansökning erhålla tjänstelivränta,

a) när han uppnått en levnadsålder av 65 år (uppskjuten livränta); eller

b) därest han före uppnåendet av 65 års ålder blivit varaktigt oförmögen

till arbete och på grund därav erhållit folkpension enligt gällande lag om

folkpensionering (förtidslivränta).

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Såsom förutsättning för rätt till tjänstelivränta skall likväl gälla,

a) att befattningshavaren under sammanlagt minst tre år före avgången

varit underkastad detta reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser

eller ock äger tillgodoräkna minst tre tjänstår; samt

b) att befattningshavaren icke efter avgången men före den i första

stycket a) eller b) avsedda tidpunkten innehaft annan med tjänstepensionsrätt

förenad anställning.

2 mom. Där tjänstepension upphör att utgå på grund av stadgandet i 16 §

2 mom. andra stycket, inträder i stället rätt till tjänstelivränta enligt bestämmelserna

i 1 mom. här ovan.

3 mom. Tjänstelivränta utgår

a) uppskjuten livränta från och med månaden näst efter den under vilken

vederbörande uppnått 65 års ålder eller, där nämnda ålder redan uppnåtts

och livräntan träder i stället för tjänstepension, från och med dagen

näst efter den, då tjänstepensionen upphört att utgå; dock att livränta i

förstnämnda fall ej må utgå för längre tid tillbaka än sex månader före

den månad under vilken ansökning därom gjorts; samt

b) förtidslivränta från och med den månad med vars ingång folkpensionen

börjat löpa, dock tidigast från och med den månad, då ansökningen

om tjänstelivränta gjorts.

Livräntan utgår till och med den månad varunder livräntetagaren avlider.

33 §.

1 mom. Beloppet för år räknat av tjänstelivränta bestämmes, där ej annat

föranledes av vad nedan i 2 mom. stadgas, i förhållande till dels det

för befattningshavaren vid avgången gällande tjänstepensionsunderlaget,

dock utan tillämpning av bestämmelsen i 18 § 2 inom., dels antalet vid

avgången enligt 19 § uppnådda tjänstår, dels ock nämnda antal tjänstår

utökat med tid, som vid avgången må ha återstått till utgången av den månad

varunder befattningshavaren uppnår 65 års ålder, allt på sätt närmare

stadgas i 34 §.

Härvid iakttages

a) att i fall, där den befattning från vilken avgången ägt rum innehafts

under kortare tid än tre år, tjänstepensionsunderlaget bestämmes på motsvarande

sätt som i 18 § 3 mom. stadgas i fråga om förtidspension;

b) att tid, under vilken befattningshavare icke innehaft med tjänstepensionsrätt

förenad befattning och för vilken han icke enligt vad därom särskilt

stadgats bidragit till tjänstepensioneringen eller huvudmannen erlagt

engångsavgift enligt 19 § 3 inom., vid tjänstår sberäkning i intet fall må

tagas i betraktande till större del än två tredjedelar; samt

c) att såsom tjänstår för den som avgått från befattning, vilken avses i

14 §, må tagas i betraktande allenast tid, under vilken befattningshavaren

i oavbruten följd före avgången innehaft nämnda befattning.

2 mom. Föreligger beträffande den som äger rätt till tjänstelivränta sådant

fall, som avses i 17 § 2 inom., skall vad i nämnda författningsrum före
-

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

247

skrives om bestämmande av tjänstepensions grundbelopp iakttagas vid fastställande

av livräntans belopp.

I övrigt skall vad i 16 § 3 mom. och 24 § andra stycket stadgas om tjänstepension

eller tjänstepensions grundbelopp äga motsvarande tillämpning i

fråga om tjänstelivränta.

3 mom. Tjänstelivräntas årsbelopp jämkas, där så erfordras, till närmast

högre öretal, som är jämnt delbart med 120.

1 mom. Uppskjuten livränta bestämmes, med iakttagande i förekommande

fall av vad nedan i 3 mom. stadgas, till ett belopp, motsvarande så stor

del av begynnelse- respektive slutunderlaget, som antalet vid avgången uppnådda

fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår utgör av det på sätt i 33 §

1 mom. sägs utökade antalet sådana tjänstår, dock minst av 120. Om antalet

vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade men utan iakttagande av

i 19 § 4 mom. stadgad inskränkning beräknade fjärdedels tjänstår är

mindre än 120, skall likväl iakttagas, att det på nyssnämnda sätt beräknade

beloppet skall minskas med V,» procent för varje felande fjärdedels år.

2 mom. Förtidslivränta bestämmes enligt grunder, som fastställas av

Kungl. Maj :t, till sådant belopp, att livräntans värde vid den tidpunkt från

och med vilken densamma utgår motsvarar värdet vid nämnda tidpunkt av

den uppskjutna livräntan. Förtidslivräntans årsbelopp skall likväl lägst motsvara

10 procent av den uppskjutna livräntans före 67 års ålder gällande

årsbelopp.

3 mom. Tjänstelivränta till den som, på sätt i 15 § första stycket närmare

sägs, blivit dömd till avsättning eller till följd av tjänstefel skild från

tjänsten eller för förbrytelse i tidigare innehavd befattning dömd, i stället

för till avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, utgör en tredjedel

av det belopp varmed livräntan i annat fall skolat utgå, med rätt likväl

för Kungl. Maj :t att tillerkänna livräntetagaren större del, dock ej mera

än två tredjedelar.

Familjelivränta enligt detta reglemente tillkommer efterlevande till den

som vid sin död åtnjöt tjänstelivränta eller då enligt 32 § var berättigad

att på därom gjord ansökan framdeles erhålla sådan livränta.

1 mom. Familjelivränta motsvarar familjepensionens grundbelopp, dock

alt vid beräkning av grundbeloppet familjepensionstalet skall fastställas på

sätt här nedan i 2 mom. stadgas.

I övrigt skola bestämmelserna i 27 § 2—3 mom. och 28 § 3 mom. äga

motsvarande tillämpning.

34 §.

8 kap. Om familjelivränta.

36

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

2 mom. Familjepensionstalet för familjelivränta bestämmes, där ej annat

föranledes av vad här nedan stadgas, till ett belopp motsvarande så stor

del av det för befattningshavaren senast gällande familjepensionsunderlaget,

som antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels

tjänstår, varom i 30 § a) och b) förmäles, utgör av 120 eller — där vid

avgången uppnådda tjänstår, utökade med tid som från avgången må ha

återstått till pensionsålderns inträde, uppgå till mer än 120 fulla eller

påbörjade fjärdedels tjänstår — av det större tal som uppkommer genom

berörda utökning.

Vid beräkning av tjänstår skall iakttagas att tid, under vilken den avlidne

icke innehaft med familjepensionsrätt förenad befattning och för vilken

han icke enligt vad därom särskild stadgats bidragit till familjepensioneringen

eller för vilken engångsavgift icke erlagts enligt 19 § 3 inom., i intet

fall må tagas i betraktande till större del än två tredjedelar.

I övrigt skola beträffande familjepensionstalets bestämmande föreskrifterna

i 29 § 2 mom., 3 mom. b) och c) samt 4 mom. äga motsvarande

tillämpning.

9 kap. Om sammanträffande av förmåner.

37 §.

1 mom. Om den som kommer i åtnjutande av tjänstepension för i detta

reglemente avsedd befattning vid avgång från den befattningen åtnjuter

eller därvid eller sedermera erhåller annan tjänstepension antingen enligt

detta reglemente eller enligt andra tjänstepensionsbestämmelser, beror på

Kungl. Maj :ts prövning, om och i vad mån de till förstnämnda pension

hörande förmånerna av sådan anledning skola minskas med de till sistnämnda

pension hörande förmånerna. Utgå båda tjänstepensionerna enligt

detta reglemente, må allenast en av dem minskas.

Vad i nästföregående stycke stadgas rörande sammanträffande av tjänstepensioner

skall äga motsvarande tillämpning med avseende å sammanträffande

av tjänstepension och tjänstelivränta eller av flera tjänstelivräntor.

2 mom. På Kungl. Maj :ts prövning beror, om och i vad mån tjänstepension

eller tjänstelivränta för i detta reglemente avsedd befattning skall

minskas av den anledningen, att förmånstagaren erhåller avlöning såsom

innehavare av eller vikarie å befattning, som är förenad med tjänstepensionsrätt

enligt detta reglemente, eller i egenskap av beställningshavare på reservstat

eller övergångsstat, anställningshavare i reserven eller officer i väg- och

vattenbyggnadskåren.

3 mom. Tjänstepension, som enligt detta reglemente utgår till följd av

att pensionstagaren blivit skyldig att avgå på grund av olycksfall i tjänsten,

skall, där tjänstepensionen icke föranleder avdrag å den till pensionstagaren

enligt allmän lag på grund av olycksfallet utgående ersättningen, minskas

med beloppet av det avdrag som med hänsyn till pensionen skulle ha gjorts

å nämnda ersättning, om lagens bestämmelser om sådant avdrag varit tilllämpliga.

s. 249 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

249

38 §.

1 mom. Innehade avliden befattningshavare vid frånfället familjepensionsrätt

för mer än en befattning, antingen enligt detta reglemente eller

enligt såväl detta reglemente som andra familjepensionsbestämmelser, beror

på Kungl. Maj :ts prövning, om och i vad mån de förmåner vilka tillhöra

endera respektive den enligt detta reglemente utgående familj epensionen

eller familjelivräntan av sådan anledning skola minskas med de till den

andra familjepensionen eller familjelivräntan hörande förmånerna.

2 mom. Innehar efterlevande till den å vilken detta reglemente äger tilllämpning

med tjänstepensionsrätt förenad anställning eller åtnjuter han antingen

tjänstepension eller tjänstelivränta eller ock familjepension eller familjelivränta

enligt detta reglemente eller andra familj epensionsbestämmelser

såsom anhörig till annan anställningshavare, skall enligt detta regle-''

mente utgående familjepension eller familjelivränta, där ej Kungl. Maj .t i

särskilt fall annorlunda förordnar, minskas med en fjärdedel, dock högst

med beloppet av den förmån som föranleder minskningen.

3 mom. I den mån efterlevande till den å vilken detta reglemente äger

tillämpning efter den avlidne erhåller förmåner enligt krigsavlöningsreglementet,

må familj epensionsförmåner enligt detta reglemente icke utgå, med

mindre Kungl. Maj:t sådant medgiver.

4 mom. Familjepension, som enligt detta reglemente utgår till efterlevande

till den som avlidit till följd av olycksfall i tjänsten, skall, där familjepensionen

icke föranleder avdrag å den till pensionstagaren enligt allmän lag

på grund av dödsfallet utgående ersättningen, minskas med beloppet av det

avdrag som med hänsyn till pensionen skulle ha gjorts å nämnda ersättning,

om lagens bestämmelser om sådant avdrag varit tillämpliga.

2 avd. Tilläggs- och undantagsbestämmelser.

39 §.

Såsom tillägg till eller undantag från vad i här nedan upptagna paragrafer

ur 1 avd. stadgas skall, där och i den mån detta i 3 avd. för viss befattning

angives, för befattningen gälla,

till 2 §.

2 a. att reglementet utan hinder av vad i 2 § 1 mom. b) stadgas skall äga

tillämpning från och med den juli månad som börjar närmast efter det

befattningshavaren uppnått 18 levnadsår;

till 7 §.

7 a. att vid bestämmande av pensionsklass enligt 7 § 2 mom. för befattning,

för vilken avlöningen växlar med tjänstgöringsskyldighetens omfattning

eller för vilken fastställts en tjänstgöringsskyldighet av mindre omfattning

än som motsvarar full tjänstgöring, avlöningen skall antagas utgå

med det för full tjänstgöring gällande eller beräknade beloppet;

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

7 b. att statens pensionsanstalt, där arten av tjänsteåliggandena i viss

befattning därtill föranleder och avlöningsförhållandena det medgiva, äger

bestämma, att befattningen skall vara hänförd till högre pensionsklass än

den i 3 avd. angivna;

7 c. att, där avlöningen för viss särskild tjänstgöring eller eljest delvis

utgår i form av ersättning för tjänstgöringstillfälle, dylik ersättning vid

pensionsklassens bestämmande må antagas motsvara det årsbelopp som

kan väntas i medeltal komma att utgå till befattningshavaren;

7 d. att ersättning, som i 7 c. sägs, vid pensionsklassens bestämmande

upptages till det belopp som utgått till befattningshavaren under senast

förfluten period, varom i 10 b. förmäles, eller, såvitt angår nyanställd befattningshavare,

det belopp för år som beräknas komma att utgå under första

anställningsåret;

till 8 §.

8 a. att vid beräkning av fortlöpande avgift för tid, under vilken avlöningen

till följd av mindre omfattande tjänstgöringsskyldighet än den mot

full tjänstgöring svarande utgått efter ett minskat årsbelopp, skall tillämpas

ett i motsvarande mån minskat, till närmaste hela krontal jämkade

avgiftsunderlag;

till 10 §.

10 a. att pensionsåldern skall inträda vid utgången av det kalenderhalvår

under vilket i 3 avd. angiven, i 10 § avsedd levnadsålder uppnås;

10 b. att pensionsåldern skall inträda vid utgången av den tolvmånadersperiod,

omfattande tiden från och med den 1 juli ett år till och med den

30 juni nästföljande år, under vilken i 3 avd. angiven, i 10 § avsedd levnadsålder

uppnås;

10 c. att den i 10 § avsedda levnadsåldern skall utgöra 60 år för befattning,

hänförd till någon av pensionsklasserna 1: 1—1: 19, och 65 år för

annan befattning, dock med rätt för statens pensionsanstalt att för viss befattning

bestämma levnadsåldern till 63 eller 65 respektive 60 eller 63 år,

där så med hänsyn till pensionsåldern för jämförlig statlig befattning befinnes

påkallat;

till 18 §.

18 a. att såsom begynnelseunderlag skall tillämpas medeltalet av de tjänstepensionsunderlag

som gällt för befattningshavaren under de tio före pensionsålderns

inträde förflutna tolvmånadersperioder, då underlagen varit

högst, eller under det mindre antal perioder för vilka tjänstepensionsunderlag

varit för befattningshavaren gällande, dock, där fråga är om invalid-

eller sjukpension, lägst medeltalet av tjänstepensionsunderlagen under

de tre perioder som infallit närmast före den period varunder avgången

sker;

18 b. att såsom begynnelseunderlag skall tillämpas det enligt 18 a. bestämda

medeltalet, minskat med det belopp som i 18 § 2 mom. angives för den

pensionsklass vilkens tjänstepensionsunderlag närmast motsvarar detta medeltal;
-

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

till 19 §.

19 a. att det enligt 19 § 1 inom. beräknade antalet tjänstår som belöper

på tid, som avses i 8 a., skall minskas med så stor del, som svarar mot minskningen

i tjänstgöringsskyldigheten;

19 b. att vad i 19 § 4 mom. stadgas icke skall äga tillämpning;

till 20 §.

20 a. att med tjänstålder skall förstås 25 tjänstår;

20 b. att med tjänstålder skall förstås 22 tjänstår;

20 c. att med tjänstålder skall förstås 20 tjänstår;

till 21 §.

21a. att, där enligt 18 a. eller 18 b. såsom tjänstepensionsunderlag skall

tillämpas medeltalet för tre tolvmånadersperioder, vid tillämpning av 21 §

skall så anses, som om detta medeltal varit gällande såsom tjänstepensionsunderlag

vid befattningshavarens avgång;

till 22 §.

22 a. att vad i 21 a. sägs skall iakttagas jämväl vid tillämpning av 22 §;

till 29 §.

29 a. att familjepensionstalet, där ej annat följer av vad nedan i detta

stadgande sägs, skall bestämmas efter medeltalet av de familjepensionsunderlag

som gällt för befattningshavaren under de tio före pensionsålderns

inträde förflutna tolvmånadersperioder, då underlagen varit högst, eller under

det mindre antal perioder för vilka familj epensionsunderlag varit för

befattningshavaren gällande, samt

att familjepensionstalet i fråga om den som vid frånfället kvarstod i sin

befattning och ej uppnått pensionsåldern eller ock åtnjöt invalid- eller sjukpension,

skall bestämmas efter lägst medeltalet av familjepensionsunderlagen

under de tre perioder före pensionsålderns uppnående som infallit

närmast före den period varunder befattningshavaren avlidit eller avgått,

dock att familjepensionstalet ej härigenom må bringas att överstiga det

familjepensionstal som skolat beräknas, därest befattningshavaren kunnat

kvarstå i sin befattning under tiden till inträdet i pensionsåldern och familjepensionsunderlaget

under de efter den period varunder befattningshavaren

avlidit eller avgått infallande perioderna motsvarat nämnda medeltal;

till 33 §.

33 a. att vid bestämmande av tjänstelivräntas belopp såsom tjänstepensionsunderlag

skall tillämpas medeltalet av de tjänstepensionsunderlag som

gällt för befattningshavaren under de tio tolvmånadersperioder, då underlagen

varit högst, eller under det mindre antal perioder för vilka tjänstepensionsunderlag

varit för befattningshavaren gällande;

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

till 36 §.

36 a. att vad i 33 a. stadgas skall äga motsvarande tillämpning vid bestämmande

av familjepensionstal för familjelivränta.

3 avd. Tillämplighetsområdet m. m.

40 §.

Här nedan angivas de verksamhetsområden och därinom förekommande

till grupp A, B eller C hänförda befattningar som tillhöra detta reglementes

tillämplighetsområde. Därjämte angivas, såvitt angår vissa befattningar, dels

den pensionsklass till vilken befattning skall vara hänförd, dels den i 10 §

avsedda levnadsålder som skall gälla för befattning, tillhörande grupp A

eller B, dels ock å befattning tillämpliga delar av 39 §.

s. 253 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

253

Verksamhetsområde, befattning m. m.

Grupp

Pen
sions
klass
-

I 10 §

avsedd

levnadsålder,

år

Bestämmelse

ur 39 §, som

skall ''å befattning

tillämpas

I. Undervisningsväsendet.

A. Statsunderstödda institut för socialpolitisk och

kommunal utbildning och forskning.

Fast anställd befattningshavare, vilken enligt därom

särskilt meddelade föreskrifter åtnjuter avlöning motsvarande

den som tillkommer befattningshavare i statens

tjänst i lönegrad med beteckningen Ca eller Ce.

Befattningshavare med lön enligt lönegraderna Ca eller

Ce 13 eller högre lönegrad.......................

Annan befattningshavare

Högre kommunal undervisning, folkundervisning m. m.

Statsunderstött med allmänt läroverk förenat kommunalt

gymnasium samt specialgymnasiet för lantbruks-,

mejeri- och skogsstuderande.

Ämneslärare....................................

4.

Kommunalt eller enskilt seminarium för utbildande av

lärare för yrkesundervisning eller undervisning i hushållsgöromål

eller kvinnlig slöjd samt fackskolan för

huslig ekonomi i Uppsala.

Lärare vid statsunderstödd kurs eller avdelning .

Forlsättningsskola.

Lärare, för vilken gäller en undervisningsskyldighet

för redovisningsår av lägst 720 undervisningstim

mar, varav högst 30 för vecka (full tjänstgöring

1080 undervisningstimmar för redovisningsår).

Stiftelsen Sunnerdahls hemskolor på landet tillhörig

läroanstalt som tjänar samma ändamål som folkskola.

Lärare i slöjd eller hushållsgöromål.............

Annan lärare .................................

5. Statsunderstödd folkhögskola.

Rektor

vid folkhögskola med såväl huvudkurs som kvinnlig

kurs...................................... A

vid folkhögskola med endast huvudkurs......... A

Ämneslärare med fast anställning

vid såväl huvudkurs som kvinnlig kurs......

vid endast huvudkurs

av minst 24 veckors varaktighet.............. A

av mindre än 24 veckors varaktighet......... A

Extra ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring

vid huvudkurs

av minst 24 veckors varaktighet................ A

av mindre än 24 veckors varaktighet............ A

Lärare i slöjd.................................... B

Lärare i gymnastik och i sång samt lärarinna i hushållsgöromål

ävensom husmoder vid skolas elev-|

hushåll, tillika lärarinna vid skolan.............| B

'') Befattning hänföres till den pensionsklass vars nummer med tre enheter överstiger be

fattningens lönegradsnummer.

B

1:30

1:27

1.26

1:25

1: 24

1: 15

1: 13

65, 63

eller 60

65, 63

eller 60

65

10c.

10c.

65

63

65

63

65

65

65

65

65

65

65

65

63

10a.

7a., 8a., 10a..

19a.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

1

Verksamhetsområde, befattning m. m.

Grupp

Pen-

sions-

klass

I 10 §

avsedd

levnads- ålder,

år

Bestämmelse

ur 39 §, som

skall å be- fattning

tillämpas

6. Statsunderstödda vård- och undervisningsanstalter.

Lärare vid skola, tillhörande barna- och ungdoms- vården .....................................

B

60

60

Lärare vid sinnesslöskola, epileptikerskola eller för- skola för dövstumma barn......................

B

10b.

Lärare vid vanföreanstalt.........................

B

63

C. Yrkesundervisning.

1. Statsunderstött handelsgymnasium.

Rektor.........................................

A

1:32

65

10a.

10a.

10a.

Ordinarie ämneslärare............................

A

1:29

65

Ordinarie övningslärare och extra ordinarie ämnes- lärare ........................................

B

65

2. Statsunderstödd kommunal eller enskild anstalt för yr- kesundervisning.

Lärare vid handelsskola........................

B

65

Lärare vid annan skola...........................

B

63

3. Statsunderstödd särskild anstalt för yrkesundervisning.

Lärare vid bergsskolan i Filipstad, Lennings textil- tekniska institut i Norrköping och textilinstitutet

i Borås................................

B

65

D. Statsunderstödda skolor för lantbruket och närstående

näringar.

1. Lanthushållning sseminariet d Rimforsa.

Föreståndarinna (rektor) och ämneslärarinna.......

B

63

2. Lantmannaskola, lantbruksskola, trädgårdsskola och

fruktodlingsskola.

Lantmannaskola med vinterkurs om minst

125 arbetsdagar.

Föreståndare (rektor)..........................

A

1:26

1:24

1:13

1:27

1: 24

1: 14

1:30

1:27

1: 19

Ämneslärare..........................

A

65

Extra ordinarie ämneslärare............

A

65

Lantmannaskola med vinterkurs om minst

150 arbetsdagar.

Föreståndare (rektor)..........................

A

65

Ämneslärare.................... ...........

A

65

65

Extra ordinarie ämneslärare..................

A

Lantmannaskola med helårskurs eller vinter- kurs jämte fortsättningskurs eller (och)

längre kurs, lantbruksskola, trädgårds- skola och fruktodlingsskola.

Föreståndare (rektor)...............

A

65

Ämneslärare..........................

A

65

Extra ordinarie ämneslärare ..........

A

65

3. Lanthushällsskola.

Lanthushållsskola med halvårskurs.

Föreståndarinna (rektor).............

A

1: 13

63

Ämneslärarinna.....................

A

1:11

63

Extra ordinarie ämneslärarinna.............

A

1:2

63

s. 255 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

255

Verksamhetsområde, befattning m. m.

Grupp

Pen-

sions-

klass

I 10 §

avsedd

levnads- ålder,

år

Bestämmelse

ur 39 §, som

skall å be- fattning

tillämpas

Lanthushållsskola med årskurs eller (och) två

halvårskurser eller årskurs och en

halvårskurs.

Föreståndarinna (rektor)..........................

A

1:22

63

A

1: 19

63

A

1:9

63

4. Yrkesskolor för jordbraket.

B

65

E. Viss statsunderstödd biblioteksverksamhet.

Bibliotekarie vid huvudbiblioteket i Tornedalen....

B

65

F. Viss kulturminnesvårdande verksamhet.

Landsantikvarie, till vilkens avlönande staten bi-

B

65

II. Hälso- och sjukvården.

A. Sluten vård.

1. Vårdanstalt, vård lag om vissa av landsting eller kom- mun drivna sjukhus äger tilllämpning, med undantag

av akademiska sjukhuset i Uppsala.

Läkarpersonal.

Av Kungl. Maj:t utnämnd överläkare vid lasarett

(lasarettsläkare), sanatorium (sanalorieläkare), och

A

1:34

65

20a.

Av Kungl. Maj:t utnämnd läkare vid sjukstuga (sjuk-

A

1: 30

65

20a.

Annan sjukvårdspersonal.

Barnmorska, husmoder, sjukgymnast, sjuksköterska

och social kurator..............................

B

60

2. Kuranstalt, ansluten till pensionsstyrelsen, statsunder- stödd enskild anstalt för kirurgisk tuberkulos (kust- sanatorium) och statsunderstödd vanföreanstalt.

Läkarpersonal.

Av Kungl. Maj:t utnämnd överläkare vid kustsana-

A

1:34

65

20a.

B

1:34

65

20a.

Övrig personal.

Husmoder, sjukgymnast, sjuksköterska och social

B

60

B

65, 63

10c.

3. Sanatorium, tillhörande Konung Oscar II:s jubileums- fond.

Läkarpersonal.

B

eller 60

65

20a.

Annan sjukvårdspersonal.

B

60

4. Sinnessjukhus, inrättat av stad, som åtnjuter statsbi- drag för av staden ombesörjd sinncssjukvdrd, ävensom

annan bär ovan ej upptagen statsunderstödd kommu-

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

Verksamhetsområde, befattning m. m.

Grupp

nät eller enskild för hälso- eller sjukvård (förlossningsvård)

avsedd vårdinrättning.

I 10 §

Pen
sions
klass
-

avsedd

levnads
ålder,

år

Bestämmelse

ur 39 §, som

skall å befattning

tillämpas

Sjukvårdspersonal.

Barnmorska, husmoder, sjuksköterska och social kurator

.........................................

B

60

5. Enskild icke statsunderstödd med vederbörligt tillstånd

driven inrättning för förlossningsvård eller sjukvård.

Sjukvårdspersonal.

Barnmorska, husmoder och sjuksköterska

B

6. Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Överläkare

Läkarpersonal.

Övrig personal.

Barnmorska, husmoder, sjukgymnast, sjuksköterska

och social kurator..............................

Annan befattningshavare.........................

A

B

B

B. Öppen vård.

Allmän hälso- oeh sjukvård in. m.

Extra provinsialläkare...........

........(avlönad med bi
‘''

| drag av staten

anställd barnmorska eller sjuk
-

Distriktsbarnmorska

Distriktssköterska..

Annan kommunalt

sköterska........

Sjukgymnast vid sådan särskild poliklinik för sjukgymnastik

och massage, som drives av landsting

eller stad utanför landsting

2. Statsunderstödd dispensärverksamhel för tuberkulosens

bekämpande.

Av medicinalstyrelsen förordnad läkare vid fristående

centraldispensär...........................

Sjuksköterska....................................

3. Av allmännyttig sammanslutning eller stiftelse bedriven

vård.

Sjuksköterska....................................

4. Statsunderstödd folktandvård.

Föreståndare för centraltandpoliklinik.............

Distriktstandläkare...............J med skyldighet

Annan fast anställd tandläkare___I att tjänstgöra

Distriktstandsköterska............[ minst 1900 tim
Annan

fast anställd tandsköterska.) mar årligen

Tandtekniker....................................

A

A

A

B

B

A

B

B

B

A

B

A

B

B

60

1:34

65

20a.

60

65, 63

eller 60

10c.

1:31

1:14

1:16

65

60

60

20a.

7b.

7b.

60

60

1:32

65

60

20a.

60

1:34

1:32

1:32

1:11

1: 11

65

65

65

60

60

63

C. Utbildning av och arbetsförmedling för sjuksköterskor.

1. Godkänd sjuksköterskeskola.

Föreståndarinna..................................

Lärarinna (instrnktionssköterska)..................

2. Godkänd sjuksköterskebyrä.

Föreståndarinna..................................

B

B

B

63

60

63

s. 257 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

257

Verksamhetsområde, befattning m. m.

Grupp

I 10 §

Pen
sions
klass
-

avsedd

levnads
ålder,

år

Bestämmelse

ur 39 §, som

skall å befattning

tillämpas

III. Socialvården.

&. Anstaltsvård.

Av kommun, allmännyttig sammanslutning eller stiftelse

bedriven vårdinrättning av följande slag, nämligen

statsunderstött vårdhem för barn (barnhem), statsunderstödd

skola tillhörande barna- och ungdomsvården, statsunderstödd

erkänd eller enskild alkoholistanstalt, i fattigvårdslagen

avsett statsunderstött arbetshem samt värdhem

för åldringar (ålderdomshem).

Föreståndare för vårdanstalt.......................

Föreståndarinna för vårdanstalt, biträdande föreståndarinna

vid barnhem eller kommunalt ålderdomshem,

husmoder och sjuksköterska................

Lärarinna vid barnhem (mödrahem) för meddelande

av särskild utbildning i barnavård eller husligt

arbete under förutsättning att statsbidraget beräknats

med hänsyn till dylik utbildning........

Annan befattningshavare vid erkänd alkoholistanstalt

............................................

B

B

B

B

65

60

63

65, 63

eller 60

10c.

B. Social hemhjälpsverksamhet.

Heltidsanställd hemvårdarinna, till vilkens avlöning

staten bidrager..................................

A

1:8

60

C. Sjukförsäkring.

Verkställande tjänsteman hos sådan allmän sjukkassa

som omförmäles i lag om allmän sjukförsäkring

.........................................

B

65

IV. Polisväsendet.

Polisdistrikt, till vars polisväsen statsbidrag utgår jämlikt

15 § 2 mom. i lagen om polisväsendet i riket.

Ordinarie befattningshavare........................

V. Jordbruk med binäringar.

1. Hushållningssällskap.

Fast anställd befattningshavare i verksamhet till

främjande av jordbruket och därtill hörande binäringar

ävensom fiske och hemslöjd............

Hemkonsulent, till vilkens avlönande staten bidrager

2. Mejerisammanslutning.

Specialkonsulent..................lavlönad med bi
Distriktskonsulent.

...............(drag av staten

3. Lantbruksakademien, med statsmedel understödd lokal

frökontrollanstall, med statsmedel understödd lokal lanlbrukskemisk

kontrollstation, Sveriges utsädesförening och

Sveriges fjäderfäavelsförcning.

Fast anställd befattningshavare...................

B

60

B

65, 63

eller 60

A

1:17

63

A

1:28

65

A

1:25

65

B

65, 63

eller 60

10c.

10c.

17 Dihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 200.

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

Verksamhetsområde, befattning m. m.

Grupp

Pen
sions
klass
-

VI. Kyrkoväsendet.

Svenska kyrkans diakonistyrelse.

Förste sekreterare (direktor)...............

Annan sekreterare........................

Föreståndare för lekmannaskolan i Sigtuna

B

B

B

I 10 §

avsedd

levnadsålder,

år

Bestämmelse

ur 39 §, som

skall å befattning

tillämpas

65

65

65

2. Svenska kyrkans missionsslyrelse.

Svenska kyrkans missionsdirektor

Sekreterare......................

Missionär.......................

B

B

B

65

65

65

3. Svenska kyrkans sjömansvärdsstyrelse.

Sjömanspräst.......................

Sekreterare.........................

B

B

4. Diakonissanstalterna vid Ersta, i Härnösand och i Göteborg,

diakonissanstalten Samarilerhemmet i Uppsala,

svenska diakonsällskapels anstalt d Sköndal samt Stockholms

stadsmission under förutsättning alt för vederbörande

institution gälla av Kungl. Maj.t fastställda

stadgar.

Föreståndare för eller biträdande pastor vid diakoneller

diakonissanstalt samt föreståndare för Stockholms

stadsmission.............................

B

VII. Sjömanshusen.

Fast anställd befattningshavare ....

B

65

65

65

65, 63

eller 60

10c.

VIII. De kungliga teatrarna.

1. Teaterchef.

C

2:16

2. Annan fast anställd här nedan upplagen befattningshavare.

Solist- och skådespelarpersonal samt regissör.

Solist (operasångare): kvinnlig.....................

A

manlig

A

Skådespelare: kvinnlig

A

manlig

A

Regissör

A

Balett-, kör- och orkesterpersonal samt chef

för dekorationsateljé.

Balettmedlem: kvinnlig...........................

manlig............................

Balettmästare....................................

Korist (korsångare): kvinnlig......................

manlig.......................

Kormästare, orkestermedlem (hovkapellist), kapellmästare

och chef för dekorationsateljé...........

A

A

A

A

A

A

50

53

55

60

60

7d.,18b.,

20 c.

7d.,18b.,

20b.

7d.,18a.,

20b.

7d., 18a.,

20a.

18a., 20a.

10b.,

19b.,

21a.,

22a.,

29a.,

33a..

36a.,

41

45

55

50

53

60

1 2a., 7c., 10b.,

/ 20c.

10b., 20a.

7c., 10b., 20b.

7c., 10b., 20a.

10b.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

259

Verksamhetsområde, befattning m. m.

Grupp

Pen-

sions-

klass

I 10 §

avsedd

levnads- ålder,

år

Bestämmelse

ur 39 §, som

skall å be- fattning

tillämpas

Teknisk personal.

Kvinnlig befattningshavare .......................

A

tf

63

7c., 10b.

Manlig > .......................

A

65

7c., 10b.

Tjänstemannapersonal.

Kvinnlig befattningshavare i någon av pensionsklas- serna 1:1—1:19................................

A

63

10b.

Annan befattningshavare.........................

A

65

10b.

41 §.

Sådan innehavare av befattning, å vilken detta reglemente erhåller tilllämpning,

så ock huvudman, som i reglementet avses, skall vara pliktig att

underkasta sig ändrade bestämmelser i de hänseenden om vilka i reglementet

förmäles.

Detta reglementet träder i kraft den 1 juli 1949, från och med vilken dag

vad i tidigare av Kungl. Maj :t utfärdad författning eller föreskrift finnes

stridande mot reglementets föreskrifter upphör att gälla, såvitt angår den å

vilken reglementet erhåller tillämpning.

s. 260 Kontrollera mot PDF

260 Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Bilaga 2.

t

1944 års pensionsutrednings förslag

till

kungörelse med övergångsbestämmelser till reglementet för

pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa

icke-statliga befattningshavare.

: Kungl. Maj :t har, med stöd av riksdagens beslut, funnit gott meddela

följande övergångsbestämmelser till reglementet den 1949

(nr ) för pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa ickestatliga

befattningshavare.

I. Allmänna övergångsbestämmelser.

1. Till grupp B hänförd befattning, vilken den 30 juni 1949 var förenad

med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt, skall, utan

hinder av att befattningen icke jämlikt 1 § 1 mom. femte stycket blivit registrerad,

från och med den 1 juli 1949 tillsvidare vara förenad med pénsionsrätt

enligt detta reglemente intill dess registrering skett eller huvudmannen

dessförinnan till statens pensionsanstalt skriftligen anmält sig

önska, att befattningen icke vidare skall vara förenad med sådan rätt. Under

tid, då befattning sålunda är tillsvidare förenad med pensionsrätt, skall vid

tillämpning av reglementet så anses, som om befattningen blivit registrerad.

2. Vad i 2 § 2 mom. stadgas om undantag från reglementets tillämpning

för befattningshavare, som vid tidpunkten för befattningens förenande med

pensionsrätt enligt reglementet överskridit pensionsåldern, skall ej gälla med

avseende å den som den 30 juni 1949 var innehavare av befattningen och i

sådan egenskap ägde pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt.

3. Beträffande befattningshavare, vilken omedelbart före reglementets

ikraftträdande innehade med familj epensionsrätt för honom enligt reglementet

för statens pensionsanstalt förenad befattning, skola gälla de avvikelser

från bestämmelserna i 5 § 1 mom., att änka skall äga rätt till familjepension

eller familjelivränta, även om äktenskapet ingåtts efter det befattningshavaren

uppnått en levnadsålder av 60 men ej 65 år, samt att pensions-

eller livränterätt skall för arvsberättigat barn upphöra först vid 21

års ålder.

4. Då statens pensionsanstalt enligt 7 § 1 mom. har att bestämma den

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

pensionsklass, till vilken i 1 punkten avsedd befattning tillsvidare skall vara

hänförd, skall befattningen, där ej annat följer av vad i 15 punkten härnedan

sägs, hänföras till den lägsta pensionsklass för vilken tjänstepensionsunderlaget

icke understiger summan av dels grundbeloppet av enligt

kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 658) angående förbättring av vissa från

statens pensionsanstalt och lärarinnornas pensionsanstalt utgående pensioner

m. m. för befattningen beräknad förbättrad eller tekniskt omräknad

sådan hel pension som i § 24 mom. 1 a) reglementet för statens pensionsanstalt

sägs, dels ock här nedan angivet utjämningstillägg för den för be-,

fattningen enligt detta reglemente gällande pensionsåldern.

Pensions-

ålder,

levnadsår

Utjämnings-

tillägg,

kronor

Pensions

ålder,

levnadsår

Utjämnings-

tillägg,

kronor

65

491

53

237

63

434

50

195

60

360

45

147

55

266

41

121

Om vid registrering av befattning, som i första stycket avses, för befattningen

bestämmes lägre pensionsklass än den till vilken befattningen enligt

första stycket blivit tillsvidare hänförd, skall sistnämnda pensionsklass fortfarande

gälla, såvitt angår den som innehade befattningen vid registreringen.

Göres framställning om registrering av i första stycket avsedd befattning

före 1949 års utgång och bestämmes vid registreringen en högre pensionsklass

för befattningen än den till vilken befattningen enligt första stycket

blivit tillsvidare hänförd, skall befattningen vid tillämpning av reglementet

anses ha varit hänförd till den högre pensionsklassen från reglementets

ikraftträdande.

5. I fråga om innehavare av befattning, som den 30 juni 1949 var förenad

med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt, må

huvudmannen under tid, då avlöning för befattningen utgår enligt grunder,

bestämda före den 1 juli 1949, utan hinder av reglementets bestämmelser

verkställa avdrag å avlöningen med högst det belopp som han vid tillämpning

av § 7 reglementet för statens pensionsanstalt haft rätt att avdraga,

därest pensionsunderlagen varit de den 30 juni 1949 för befattningshavaren

gällande, dock i intet fall med högre belopp än beloppet av den fortlöpande

avgift som huvudmannen enligt 8 § har att erlägga.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning med avseende å sådan

grupp A tillhörande, efter den 30 juni 1949 inrättad befattning som skulle

blivit förenad med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt,

därest detsamma alltjämt varit gällande.

Huvudman, som den 30 juni 1949 jämlikt § 9 mom. 2 reglementet för

statens pensionsanstalt ägt genom löneavdrag uttaga ersättning av befatt
-

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj ds proposition nr 200.

ningshavare för erlagd engångsavgift, må enligt oförändrade grunder uttaga

ersättning för denna engångsavgift jämväl för tid efter nämnda dag.

6. Har med stöd av § 18 mom. 2 reglementet för statens pensionsanstalt

tillstånd beviljats befattningshavare att kvarstå i befattningen under tid

efter det pensionsåldern inträtt enligt sagda reglemente, må beträffande

det sålunda medgivna anståndet så anses, som om detsamma medgivits i

enlighet med bestämmelserna i 9 § 2 mom.

7. Har befattningshavare fått den för honom omedelbart före reglementets

ikraftträdande gällande pensionsåldern nedsatt, skall, om den nya pensionsåldern

skulle ha inträtt tidigare än vid utgången av juni 1954, pensionsåldern

för honom i stället inträda med utgången av den månad under

vilken han uppnår den för befattningen före ikraftträdandet gällande pensionsåldern,

dock i intet fall senare än den 30 juni 1954. Såsom förutsättning

härför gäller dock, att befattningshavaren icke före den 1 januari

1950 anmält sin önskan, att den nya pensionsåldern skall tillämpas å honom.

S. Har befattningshavare fått den för honom omedelbart före reglementets

ikraftträdande gällande pensionsåldern höjd från 55 till 60, från 60

till 65 eller från 60 till 63 år, skall han, om han är född före den 1 juli 1899,

den 1 juli 1894 respektive den 1 juli 1892, vara berättigad att, utan hinder

av att han icke uppnått pensionsåldern, komma i åtnjutande av ålderspension

för befattningen,

därest han vid ikraftträdandet uppnått den förra pensionsåldern: vid avgång

efter ikraftträdandet,

därest han vid ikraftträdandet uppnått en levnadsålder, som med ett år

eller mindre understiger den förra pensionsåldern: vid avgång tidigast vid

utgången av den månad under vilken han uppnår denna pensionsålder, samt

i annat fall: vid avgång tidigast vid utgången av den månad, under vilken

han uppnår en levnadsålder, som överstiger den förra pensionsåldern

med det antal hela eller påbörjade år utöver ett, varmed levnadsåldern vid

ikraftträdandet understiger denna pensionsålder.

Här avsedd rätt till ålderspension må ej föranleda utvidgning av den omfattning

i vilken tjänstårsberäkning eljest kunnat medgivas enligt bestämmelserna

i 19 § 3 mom.

9. Därest vid tillämpning av bestämmelserna i 18 § 3 mom. hänsyn skall

tagas till tjänstepensionsunderlag för tid, under vilken befattningshavaren

innehaft med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt

förenad befattning, för vilken pensionsklassen är angiven i detta reglemente,

skall därvid så anses, som om för befattningshavaren gällt tjänstepensionsunderlaget

för denna pensionsklass. Är pensionsklassen ej angiven

i reglementet, skall så anses, som om tjänstepensionsunderlaget varit lika

med summan av dels det grundbelopp som enligt kungörelsen den 30 juni

1947 (nr 658) angående förbättring av vissa från statens pensionsanstalt

och lärarinnornas pensionsanstalt utgående pensioner m. m. motsvarar det

för befattningshavaren vid avgången från befattningen gällande tjänstepensionsunderlaget

dels ock det utjämningstillägg som i 4 punkten första styc
-

s. 263 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200. 263

ket angivits för den vid pensionsavgången för befattningshavaren gällande

pensionsåldern.

10. Har befattningshavare, för vilken enligt § 6 reglementet för statens

pensionsanstalt, medgivits rätt till tjänstår sberäkning, jämlikt § 9 mom. 2

andra stycket sagda reglemente befriats från löneavdrag svarande mot engångsavgift

för tjänstepension, skall vid tjänstårsberäkning enligt 19 § 2

mom. avdrag göras med en tredjedel av den tid för vilken engångsavgiften

beräknats.

Vad i nästföregående stycke stadgas skall äga motsvarande tillämpning,

där huvudman enligt § 9 mom. 4 reglementet för statens pensionsanstalt

erlagt engångsavgift för höjning av pensionsunderlag, skolande dock därvid

avdrag allenast göras med en tredjedel av så stor del av den tid för vilken

engångsavgiften beräknats, som höjningen av tjänstepensionsunderlaget utgjort

av det efter höjningen gällande tjänstepensionsunderlaget. Med tjänstepensionsunderlag

skall härvid i förekommande fall förstås det med förhöjning

I enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) ökade reglementsenliga

tjänstepensionsunderlaget.

11. Vid tillämpning av stadgandet i 19 § 4 mom. första stycket å den som

före den tidpunkt, då reglementet blev å honom tillämpligt, senast varit

underkastad reglementet för statens pensionsanstalt skall i stället för vad i

19 § 4 mom. andra stycket a) sägs gälla, att tjänstepensionsunderlaget, där

ej annat följer av vad i 17, 20 eller 24 punkten här nedan sägs, under tid

före nämnda tidpunkt skall anses ha varit det tjänstepensionsunderlag vilket

gäller för den pensionsklass, som enligt 4 punkten första stycket bestämts

för den senast innehavda med pensionsrätt enligt reglementet för statens

pensionsanstalt förenade befattningen eller skulle ha bestämts för denna

befattning, om 4 punkten första stycket varit tillämpligt å densamma. Om,

på grund av att engångsavgift enligt § 9 mom. 4 reglementet för statens

pensionsanstalt för höjning av pensionsunderlag icke erlagts, det för befattningshavaren

enligt nämnda reglemente senast gällande tjänstepensionsunderlaget

var lägre än det för befattningen den 30 juni 1949 gällande, må

dock tjänstepensionsunderlaget icke anses ha varit högre än det vilket gäller

för den pensionsklass som skulle ha bestämts enligt 4 punkten första stycket

med utgångspunkt från det för befattningshavaren enligt reglementet för

statens pensionsanstalt senast gällande tjänstepensionsunderlaget.

12. Vid beräkning enligt 30 § a) av tjänstår för bestämmande av familj

epensionstal skall i fall, som i 10 punkten avses, där omförmält avdrag

icke ske.

Har befattningshavare, för vilken enligt § 6 reglementet för statens pensionsanstalt

medgivits rätt till t jänstår sberäkning, jämlikt § 9 mom. 2

andra stycket sagda reglemente befriats från löneavdrag svarande mot engångsavgift

för familjepension, skall vid tjänstårsberäkning enligt 30 § a)

avdrag göras med hela den tid för vilken engångsavgiften beräknats.

Vad i nästföregående stycke stadgas skall äga motsvarande tillämpning,

där huvudmannen enligt § 9 mom. 4 reglementet för statens pensionsanstalt

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

erlagt engångsavgift för höjning av pensionsunderlag, skolande dock därvid

avdrag allenast göras med så stor del av den tid för vilken engångsavgiften

beräknats, som höjningen av familjepensionsunderlaget utgjort av det

efter höjningen gällande familj epensionsunderlaget. Med familj epensionsunderlag

skall härvid förstås hel änkepension enligt kungörelsen den 22

juni 1939 (nr 508).

13. Vad i 30 § c) stadgas skall icke äga tillämpning i fråga om den

som enligt 8 punkten avgått före pensionsåldern med rätt att komma i åtnjutande

av ålderspension.

II. Särskilda övergångsbestämmelser beträffande vissa befattningshavare.

14. Befattningshavare vid institut för socialpolitisk och kommunal utbildning

och forskning må, såvitt angår tid före den 1 juli 1949, för vilken

befattningshavaren enligt därom särskilt meddelade föreskrifter vidkänts avdrag

å lönen med belopp, motsvarande tjänste- och familjepensionsavdrag

enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena den 30 december

1941, eller under vilken han enligt dylika föreskrifter åtnjutit avlöning som

för befattningen i 3 avd. sägs, räkna tjänstår enligt 19 och 30 §§, som om

han under nämnda tid varit underkastad reglementet och hans befattning

därvid varit hänförd till den pensionsklass som blivit för honom gällande

den 1 juli 1949.

15. Beträffande lärarbefattning vid fortsättningsskola, som den 30 juni

1949 var förenad med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt,

skall gälla

a) att vid bestämmande enligt 4 punkten första stycket av den pensionsklass,

till vilken befattning tills vidare skall vara hänförd, såsom utgångspunkt

skall tagas det tjänstepensionsunderlag som kan antagas skulle ha

gällt den 30 juni 1949, därest detsamma hade bestämts i förhållande till

avlöningen eller den beräknade avlöningen för full tjänstgöring; samt

b) att, där det enligt reglementet för statens pensionsanstalt den 30 juni

1949 gällande tjänstepensionsunderlaget ej varit bestämt i förhållande till

avlöning för full tjänstgöring, de enligt 19 § 2 mom. för tid före den 1 juli

1949 beräknade tjänståren skola minskas med så stor del som skillnaden

mellan å ena sidan tjänstepensionsunderlaget för den enligt a) fastställda

pensionsklassen och å andra sidan tjänstepensionsunderlaget för den pensionsklass,

som skolat fastställas vid tillämpning av bestämmelserna i 4

punkten första stycket, utgör av förstnämnda tjänstepensionsunderlag.

16. I fråga om rektors- och ämneslärarbefattningar udd folkhögskola skall

gälla, att kvinnliga befattningshavare tills vidare skola vara hänförda till

här nedan angivna pensionsklasser:

Rektor

vid folkhögskola med såväl huvudkurs som kvinnlig kurs...... 1: 29

vid folkhögskola med endast huvudkurs...................... 1: 27

s. 265 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 200.

265

Ämneslärare med fast anställning

vid såväl huvudkurs som kvinnlig kurs...................... 1: 25

vid endast huvudkurs

av minst 24 veckors varaktighet .......................... 1: 24

av mindre än 24 veckors varaktighet...................... 1: 22

Extra ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring vid huvudkurs

av minst 24 veckors varaktighet ............................ 1:13

av mindre än 24 veckors varaktighet ........................ 1:11

17. Vad i 11 punkten sägs skall ej gälla med avseende å den som den

30 juni 1949 innehade med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt

förenad barnmorske- eller sjuksköterskebefattning och som

med detta reglementes ikraftträdande erhåller pensionsrätt enligt reglementet

för befattningen eller för annan barnmorske- eller sjuksköterskebefattning

eller för lärarinnebefattning vid sjuksköterskeskola. Om pensionsrätten

enligt detta reglemente avser annan befattning än distriktsbarnmorske-

eller distriktssköterskebefattning skall likväl såsom förutsättning

härför gälla, att framställning om befattningens registrering gjorts före den

1 januari 1950.

Vid tillämpning av vad i 19 § 4 mom. första stycket stadgas skall, såvitt

angår barnmorska, sjuksköterska eller lärarinna, för vilken enligt vad i

nästföregående stycke sägs 11 punkten ej gäller, tjänstepensionsunderlaget

ifråga om före ikraftträdandet förfluten tid anses ha motsvarat

a) beträffande befattningshavare, för vilken den 30 juni 1949 gällde ett

tjänstepensionsunderlag av 1 560 kronor:

för tid, för vilken enligt mom. 11 eller 15 övergångsstadgandena till kap.

VI reglementet för statens pensionsanstalt tjänstepensionsunderlaget skulle

antagits ha varit 1 176 kronor, tjänstepensionsunderlaget för den pensionsklass,

vars nummer med två enheter understiger den för befattningen i reglementet

eller vid registreringen fastställda pensionsklassen, dock högst

tjänstepensionsunderlaget för pensionsklassen 1:14, och

för annan tid tjänstepensionsunderlaget för den pensionsklass som i reglementet

eller vid registreringen fastställts för befattningen, dock högst

tjänstepensionsunderlaget för pensionsklassen 1:16; samt

b) beträffande befattningshavare, för vilken den 30 juni 1949 gällde ett

tjänstepensionsunderlag av 1 000 kronor, tjänstepensionsunderlaget för den

pensionsklass vars nummer med fyra enheter understiger den för befattningen

i reglementet eller vid registreringen fastställda pensionsklassen, dock

högst tjänstepensionsunderlaget för pensionsklassen 1:12.

18. I fråga om barnmorska och sjuksköterska samt lärarinna vid sjuksköterskeskola

skall, där ej annat följer av 19 punkten, grundbeloppet för

år räknat av ålderspension i fall, som avses i 8 punkten, motsvara det enligt

grunderna i 20 § beräknade grundbeloppet, minskat med 1/200 för varje

full eller påbörjad fjärdedel av år, som vid avgångstillfället återstår till pensionsålderns

inträde.

19. Där fråga är om avgång från den 30 juni 1949 innehavd barnmorske
-

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

eller sjukskötcrskebefattning, vilken enligt 1 punkten tillsvidare är förenad

med pensionsrätt, skall vid bestämmande av grundbeloppet av ålders-, invalid-

eller sjukpension tillämpas en tjänstålder av 25 år och skall ålderspension,

varom i 18 punkten förmäles, bestämmas utan att minskas som

där sägs. Härvid skall vid tillämpning av vad i 19 § 4 mom. första stycket

stadgas beträffande befattningshavare, för vilken den 30 juni 1949 gällde ett

tjänstepensionsunderlag av 1 560 kronor, tjänstepensionsunderlaget för tid,

för vilken tjänstepensionsunderlaget enligt då gällande bestämmelser skulle

antagits ha varit 1 176 kronor, anses ha varit lika med tjänstepensionsunderlaget

för pensionsklassen 1: 6.

20. Vid tillämpning av 11 punkten i fråga om läsår ettsläkare, som utnämnts

före den 1 januari 1927, skall tjänstepensionsunderlaget enligt reglementet

för staten pensionsanstalt anses ha varit 6 000 kronor.

Har i nästföregående stycke avsedd lasarettsläkare icke till statens pensionsanstalt

inbetalat de tilläggsavgifter som enligt reglementet för lasarettsläkarnas

pensionskassa efter den 1 januari 1927 skulle ålegat honom,

därest sagda reglemente även därefter varit gällande, skall honom enligt

detta reglemente tillkommande tjänstepension minskas med belopp, som

beräknats motsvara nämnda tilläggsavgifter.

21. För innehavare av befattning såsom ombudsman vid sjömanshus,

för vilken den 30 juni 1949 gällde att det antal tjänstår, som enligt reglementet

för statens pensionsanstalt fordrats för hel tjänstepension utgjorde

25, skall, så länge han kvarstår i befattningen, med tjänstålder förstås 25

tjänstår.

22. Tid före den 1 juli 1949, vilken befattningshavare vid polisväsendet

äger räkna som tjänstår enligt 19 § men ej enligt 30 § a), må räknas som

tjänstår vid bestämmande av familjepensionstal under förutsättning, att

huvudmannen härför erlagt engångsavgift, som här nedan sägs.

Engångsavgiften skall motsvara det enligt i 8 § 4 mom. angivna försäkringstekniska

grunder bestämda värdet av den del av familjepensionens

grundbelopp som beräknas hänföra sig till den i nästföregående stycke avsedda

tjänstårsberäkningen. Härvid skall familjepensionsunderlaget anses

utgöra det belopp som med 300 kronor överstiger 20 procent av det tjänstepensionsunderlag

som, då engångsavgiften erlägges, vid tillämpning av 19 §

4 mom. skall anses ha varit gällande för befattningshavaren under den tid,

tjänstårsberäkningen avser.

Tid, under vilken befattningshavare vid polisväsendet icke varit underkastad

vare sig tjänstepensionsbestämmelser eller familjepensionsbestämmelser

men för vilken engångsavgift enligt § 9 mom. 1 reglementet för statens

pensionsanstalt erlagts för tjänstepension men ej för familjepension,

må ej räknas såsom tjänstår vid bestämmande av familj epensionstal med

mindre engångsavgift, bestämd med tillämpning av vad i nästföregående

stycke sägs, blivit erlagd.

23. I fråga om den som den 30 juni 1949 innehade med familjepensionsrätt

enligt reglementet för statens pensionsanstalt förenad befattning vid

kgrkoväsendet skall gälla,

s. 267 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

267

a) att vid fastställande av pensionsklass enligt 4 punkten första stycket

till utgångspunkt skall tagas det i § 102 reglementet för statens pensionsanstalt

omförmälda tjänstepensionsunderlaget, tekniskt omräknat med tilllämpning

av bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 658) angående

förbättring av vissa från statens pensionsanstalt och lärarinnornas

pensionsanstalt utgående pensioner in. in.;

b) att såsom tjänstår, som avses i 19 § 2 inom., må tillgodoräknas jämväl

tid, under vilken befattningshavaren utan att vara underkastad tjänstepensionsbestämmelser

innehaft tjänst, som avses i lagen den 9 december

1910 om emeritilöner för präster eller i lagen den 28 juni 1935 om emeritilöner

för vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens

tjänst, ävensom två tredjedelar av annan tid, för vilken tjänstår beräknas

enligt § 100 mom. 1 eller inom. 2 övergångsstadgandena till kap. XI reglementet

för statens pensionsanstalt; samt

c) att såsom tjänstår för bestämmande av familjepensionstal må, utan

hinder av stadgandet i 30 § a), tillgodoräknas all i b) här ovan avsedd tid.

24. I fråga om den som den 30 juni 1949 innehade med pensionsrätt enligt

reglementet för statens pensionsanstalt förenad, till grupp A hänförlig

befattning vid de kungl. teatrarna skall iakttagas,

a) att vad ill punkten här ovan sägs ej skall äga tillämpning;

b) att tid, som enligt reglementet för statens pensionsanstalt skolat tillgodoräknas

vid bestämmande av tjänstepension men icke vid bestämmande

av familjepension, ej må tillgodoräknas vid bestämmande av fainiljepensionstal

med mindre härför erlagts engångsavgift, beräknad eniigt de grunder

som i 22 punkten andra stycket angivits i fråga om befattningshavare

vid polisväsendet; samt

c) att, om vid tillämpning av stadgandena 18 a., 29 a., 33 a. eller 36 a. i

39 § hänsyn skall tagas till tjänstepensionsunderlag under tolvmånadersperiod

före reglementets ikraftträdande, skall därvid så anses som om befattningen

varit hänförd till den pensionsklass vilkens tjänstepensionsunderlag,

efter minskning i förekommande fall enligt 18 § 2 inom., är lika med eller

närmast överstiger summan av dels det enligt kungörelsen den 30 juni 1947

(nr 658) angående förbättring av vissa från statens pensionsanstalt och

lärarinnornas pensionsanstalt utgående pensioner in. in. tekniskt omräknade,

beträffande befattningshavaren för perioden enligt reglementet för

statens pensionsanstalt tillämpliga tjänstepensionsunderlaget, dels ock det

utjämningstillägg som i 4 punkten första stycket angivits för den för befattningen

gällande pensionsåldern.

25. Befattningshavare vid de kungl. teatrarna, som den 30 juni 1949 var

bibehållen vid sina rättigheter och skyldigheter enligt stadgar för kungl.

hovkapellets pensionsinrättning, de kungl. teatrarnas pensionsinrättning

eller kungl. dramatiska teaterns arbetares pensionskassa, skall vara undantagen

från reglementets tillämpning såvitt angår den av honom nämnda

dag innehavda befattningen, därest han före den 1 oktober 1949 till statens

pensionsanstalt skriftligen anmält sin önskan därom.

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

I fråga om i nästföregående stycke avsedd befattningshavare, vilken icke

gjort där omförmäld anmälan, skall vid reglementets tillämpning iakttagas,

a) att under tid, som i 5 punkten avses, huvudmannen må, utan hinder

av reglementets bestämmelser, verkställa avdrag å avlöningen med högst

det belopp som befattningshavaren omedelbart före reglementets ikraftträdande

haft att erlägga såsom pensionsavgift enligt för honom då gällande

stadgar;

b) att såsom tjänstår, som avses i 19 § 2 inom., må tillgodoräknas jämväl

tid, för vilken befattningshavaren erlagt avgift enligt för honom gällande

stadgar; samt

c) att vid tillämpning av 30 § a), såvitt angår sådan i b) här ovan omförmäld

tid som infallit efter 1942 års utgång, tjänstår må räknas allenast

för tid, för vilken befattningshavaren erlagt avgift enligt stadgarna för

kungl. hovkapellets pensionsinrättning.

Denna kungörelse länder till efterrättelse från och med den 1 juli 1949.

s. 269 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

269

Bilaga 3.

1944 års pensionsutrednings förslag

till

kungörelse angående tillämpning av reglementet för pensionering

genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare

å övningslärare vid högre kommunala

skolor m. fl.

Kungl. Maj :t har, med stöd av riksdagens beslut, funnit gott förordna som

följer.

1 §•

Reglementet för pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa ickestatliga

befattningshavare — i det följande benämnt pensionsreglementet —

jämte därtill hörande övergångsbestämmelser och tillämpningsföreskrifter

skall från och med den 1 januari 1950 tillsvidare med nedan angivna tillägg

och undantag äga tillämpning å

a) ordinarie och extra ordinarie övningslärare, som äro underkastade

avlöningsreglementet den 11 november 1938 för lärare vid kommunala flickskolor,

kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folk
-

skolor,

b) sådana vid folkskola eller fortsättningsskola anställda övningslärare

med en sammanlagd undervisningsskyldighet ej understigande 20 veckotimmar,

för vilka enligt 1948 års riksdags beslut (riksdagens skrivelse nr

390) lönereglering framdeles skall ske, samt

c) vid statsunderstödda högre goss- eller samskolor, högre flickskolor eller

enskilda mellanskolor anställda föreståndare, ämneslärare med fast anställning

eller med extra ordinarie anställning och full tjänstgöring samt övningslärare

med fast eller extra ordinarie anställning och med sammanlagd

undervisningsskyldighet ej understigande 20 veckotimmar.

2 §•

Befattning, vilken innehaves av befattningshavare som i 1 § denna kungörelse

avses, skall anses vara upptagen i pensionsreglementets 3 avd. Där

skall även anses vara angiven den i 10 § pensionsreglementet avsedda levnadsålder,

som enligt vad i det följande sägs skall gälla såsom pensionsålder

för befattningshavaren.

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

3 §.

Stadgandet 10 a i 39 § pensionsreglementet skall äga tillämpning.

4 §•

Vid pensionsreglementets tillämpning å de i 1 § a) denna kungörelse avsedda

befattningshavarna vid högre kommunala skolor skola följande särskilda

bestämmelser lända till efterrättelse.

1. Befattning hänföres till grupp A.

2. Befattning hänföres till den pensionsklass som här nedan för inne
-

havare av befattning angives:

Befattningshavare Pensionsklass

för ord. för extra ord.

Lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek

och idrott .................................. 1:24 1: 23

Lärare i hushållsgöromål vid kommunal flickskola 1:23 1:20

vid annan skola ............................ 1:21 1: 20

Lärare i kvinnlig slöjd vid kommunal flickskola .. 1: 21 1: 18

vid annan skola ............................ 1:20 1:18

Lärare i manlig slöjd .......................... 1:21 1:18

3. I 10 § pensionsreglementet avsedd levnadsålder utgör

för lärare i teckning, slöjd eller hushållsgöromål ................ 65 år

för annan lärare .............................................. 63 år

4. Stadgandena 8 a och 19 a i 39 § pensionsreglementet skola äga tillämpning.

Därvid skall den mot full tjänstgöring svarande tjänstgöringsskyldigheten

anses omfatta 30 veckotimmar.

5. Har det enligt reglementet för statens pensionsanstalt vid utgången

av år 1949 gällande tjänstepensionsunderlaget ej varit bestämt i förhållande

till avlöning för 30 veckotimmars tjänstgöringsskyldighet, skola de enligt

19 § 2 mom. pensionsreglementet för tid före den 1 januari 1950 beräknade

tjänståren minskas med så stor del som skillnaden mellan å ena sidan

sagda avlöning och å andra sidan den avlöning i förhållande till vilken

tjänstepensionsunderlaget varit bestämt utgör av den förra avlöningen.

6. Stadgandet i 11 punkten av övergångsbestämmelserna till pensionsreglementet

skall icke äga tillämpning.

7. I stället för i 8 § pensionsreglementet stadgad fortlöpande avgift skall

huvudmannen erlägga fortlöpande avgift, motsvarande summan av det högsta

belopp han enligt 5 punkten av övergångsbestämmelserna till reglementet

äger avdraga å befattningshavarens avlöning och dubbla beloppet eller, såvitt

angår extra ordinarie befattningshavare, två och en halv gånger beloppet

av den mot befattningshavarens tjänstepensionsavgift svarande delen av

berörda högsta belopp.

5 §•

Vid pensionsreglementets tillämpning å de i 1 § b) denna kungörelse

avsedda befattningshavarna vid folk- eller fortsättningsskolor skola följande

särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.

s. 271 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

271

1. Befattning hänföres till grupp B.

2. Vid tillämpning av 7 § 2 inom. pensionsreglementet må ej räknas med

högre slutavlöning för befattning än den som enligt 1948 års riksdags beslut

(riksdagens skrivelse nr 390) framdeles skall gälla för närmast jämförlig

befattning.

3. I 10 § pensionsreglementet avsedd levnadsålder utgör

för lärare i teckning, slöjd eller hushållsgöromål ................ 65 år

för annan lärare .............................................. 63 år

4. Stadgandena 7 a, 8 a och 19 a i 39 § pensionsreglementet skola äga tilllämpning,

vad stadgandet 8 a beträffar dock endast där ej bestämmelserna

i 8 punkten första och andra styckena här nedan annat föranleda. Därvid

skall den mot full tjänstgöring svarande tjänstgöringsskyldigheten anses

omfatta 30 veckotimmar eller, såvitt angår lärare vid fortsättningsskola,

1 080 timmar för redovisningsår.

5. Beträffande befattning, som den 31 december 1949 var förenad med

pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt, skall vid bestämmande

enligt 4 punkten första stycket av övergångsbestämmelserna

till pensionsreglementet av den pensionsklass, till vilken befattningen tillsvidare

skall vara hänförd, såsom utgångspunkt tagas det tjänstepensionsunderlag,

som kan antagas skulle ha gällt sagda dag, därest detsamma bestämts

i förhållande till avlöningen eller den beräknade avlöningen för full

tjänstgöring.

6. Har befattningshavare under tid före den 1 januari 1950 varit underkastad

reglementet för statens pensionsanstalt och har det enligt sagda reglemente

för honom senast gällande tjänstepensionsunderlaget varit bestämt

efter lägre avlöning än som svarar mot full tjänstgöring, skola de enligt 19 §

2 mom. pensionsreglementet för tid före den 1 januari 1950 beräknade

tjänståren minskas med så stor del, som skillnaden mellan, å ena sidan, avlöningen

för full tjänstgöring och, å andra sidan, berörda lägre avlöning

utgör av den förra avlöningen.

7. Stadgandena i 10 punkten andra stycket, 11 punkten samt 12 punkten

tredje stycket av övergångsbestämmelserna till pensionsreglementet skola

ej äga tillämpning.

8. I fråga om innehavare av befattning, som den 31 december 1949 var

förenad med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt, är

huvudmannen, där ej annat föranledes av vad i nästföljande stycke sägs,

skyldig att i stället för i 8 § pensionsreglementet stadgad fortlöpande avgift

erlägga en fortlöpande avgift, motsvarande det högsta belopp, som han enligt

5 punkten av övergångsbestämmelserna till reglementet äger att avdraga

å befattningshavarens avlöning.

Uppflyttas befattning, som i nästföregående stycke sägs, till högre pensionsklass

än den enligt 4 punkten första stycket av övergångsbestämmelserna

till pensionsreglementet bestämda, skall den fortlöpande avgiften,

räknat från den tidpunkt då den högre pensionsklassen blir gällande, ökas

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

med V» för varje enhet, varmed numret å den högre pensionsklassen överstiger

numret å den lägre.

I fråga om befattning, som den 31 december 1949 ej var förenad med pensionsrätt

enligt reglementet för statens pensionsanstalt, skall vid beräkning

av fortlöpande avgift enligt 8 § respektive stadgandet 8 a i 39 § pensionsreglementet

så anses, som om avgiftsunderlaget för befattningen utgjort

40 procent av det i 7 § 1 mom. reglementet angivna avgiftsunderlaget.

6 §•

Vid pensionsreglementets tillämpning å de i 1 § c) denna kungörelse avsedda

befattningshavarna vid statsunderstödda privatläroverk skola följande

särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.

1. Befattning, som innehaves av kvinnlig befattningshavare, hänföres till

grupp A. Av manlig befattningshavare innehavd befattning hänföres till

grupp B.

2. Till grupp A hörande befattning hänföres till pensionsklass 1: 18, där

ej stadgandet i 3 punkten här nedan annat föranleder.

3. Där i fråga om föreståndarinne- eller ämneslärarinnebefattning tillhörande

grupp A avlöningsförhållandena det medgiva, må statens pensionsanstalt

efter därom av huvudmannen gjord framställning med iakttagande

av bestämmelserna i 7 § 2 mom. pensionsreglementet bestämma en högre

pensionsklass för befattningen än den i 2 punkten här ovan angivna.

4. Till den huvudmannen åliggande fortlöpande avgiften för kvinnlig befattningshavare

vid högre flickskola eller enskild mellanskola skall enligt

§ 6 mom. 1 b) reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt beräknade avgiftsbidrag

lämnas av kommun respektive enskilda donatorer.

5. Utan hinder av pensionsreglementets bestämmelser må huvudmannen

i fråga om kvinnlig befattningshavare verkställa avdrag å avlöningen med

120 kronor för år räknat, dock, såvitt angår befattningshavare, vilken den

31 december 1949 innehade med delaktighet i lärarinnornas pensionsanstalt

förenad anställning med undervisningsskyldighet ej understigande

20 veckotimmar, högst två gånger det belopp som läroanstalten enligt § 6

mom. 2 reglementet för anstalten ägt avdraga å befattningshavarens lön.

6. I 10 § pensionsreglementet avsedd levnadsålder utgör

för föreståndare, ämneslärare samt lärare i teckning, slöjd eller

hushållsgöromål .............................................65 år

för annan lärare ............................................ 63 år

7. Vad i 8 punkten av övergångsbestämmelserna till pensionsreglementet

stadgas skall äga motsvarande tillämpning å kvinnlig befattningshavare, som

den 1 januari 1950 blir underkastad reglementet och som under höstterminen

1949 innehade anställning, varmed delaktighet i lärarinnornas pensionsanstalt

då var förenad. Därvid skall anses omedelbart före den 1 januari

1950 ha gällt att pensionsåldern skolat inträda vid utgången av det kalenderhalvår

under vilket befattningshavaren uppnått en levnadsålder av 60 år.

s. 273 Kontrollera mot PDF

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 200,

273

8. I fall, som avses i 18 § 3 mom. pensionsreglementet, skall i fråga om

kvinnlig befattningshavare, som före den 1 januari 1950 innehaft med delaktighet

i lärarinnornas pensionsanstalt förenad anställning i befattning, som

i 1 § c) denna kungörelse avses, så anses som om anställningen varit förenad

med tjänstepensionsrätt och för befattningshavaren gällt tjänstepensionsunderlaget

för den för befattningen vid pensioneringstillfäilet gällande

pensionsklassen.

9. Stadgandena i 7 a, 8 a och 19 a i 39 § pensionsreglementet skola äga

tillämpning å övningslärarbefattning, som innehaves av manlig befattningshavare.

10. I fråga om kvinnlig befattningshavare må såsom tjänstår vid bestämmande

av tjänstepension tillgodoräknas tid, under vilken befattningshavaren

innehaft med delaktighet i lärarinnornas pensionsanstalt förenad

anställning, minskad dels med tid, för vilken vid tillämpning av de i 19 §

1 mom. pensionsreglementet meddelade avdragsbestämmelserna avdrag vid

tjänstår sberäkning skolat göras, dels även, såvitt angår anställningstid, för

vilken pensionsavgift till pensionsanstalten bestämts efter ett mindre antal

veckotimmar än 20, med V» för varje understigande veckotimme.

I fråga om manlig befattningshavare må såsom tjänstår vid bestämmande

av tjänstepension tillgodoräknas hälften av tid, under vilken befattningshavaren

innan pensionsreglementet blev å honom tillämpligt innehaft i

reglementets 3 avd. upptagen befattning vid någon av de i 1 § c) denna

kungörelse omförmälda skolorna, minskad dels med tid, för vilken vid tilllämpning

av de i 19 § 1 mom. pensionsreglementet meddelade avdragsbestämmelserna

avdrag vid tjänstårsberäkning skolat göras, dels åven, såvitt

angår sådan tid för anställning i övningslärarbefattning då tjänstgöringsskyldigheten

omfattat mindre än 30 veckotimmar, med V» för varje understigande

veckotimme. Tjänstårsberäkningen må dock icke ske för mer

än hälften av den tid för vilken tjänstårsberäkning vid tillämpning av 19 §

3 mom. pensionsreglementet kunnat medgivas.

Vid pensionsreglementets tillämpning skall så anses som om enligt denna

punkt beräknade tjänstår tillgodoräknats enligt 19 § 2 mom. reglementet.

11. Tjänstårsberäkning enligt 19 § 3 mom. första stycket pensionsreglementet

må medgivas jämväl för sådan tid för anställning vid någon av

de i 1 § c) denna kungörelse omförmälda skolorna, för vilken med tjänsteeller

familjepensionsrätt jämförlig förmån tillförsäkrats befattningshavaren.

I 19 § 3 inom. pensionsreglementet omförmäld engångsavgift skall i vad

den avser lid för anställning vid någon av de i 1 § c) denna kungörelse

omförmälda skolorna, utgöra dubbla beloppet av den enligt 8 § 4 mom.

beräknade engångsavgiften.

12. Om den som åtnjuter tjänstepension eller tjänstelivränta enligt pensionsreglementet

för befattning vid någon av de i 1 § c) denna kungörelse

omförmälda skolorna jämväl åtnjuter annan med tjänstepension eller

tjänstelivränta jämförlig förmån enligt reglementet för lärarinnornas pensionsanslalt

eller på grund av pensionsförsäkring i enskilt företag genom

18 llihang till riksdagens protokoll 19t9. 1 sand. Nr 200.

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

K-ungl. Maj:ts proposition nr 200.

huvudmannens försorg eller utfästelse av huvudmannen eller enligt gällande

föreskrifter rörande pensionsfond eller pensionsstiftelse, som upprättats

av huvudmannen eller enskild donator, eller på grund av inbetalning

med bidrag av huvudmannen till pensionsförsäkringsfonden, beror på

Kungl. Maj :ts prövning, om och i vad mån tjänstepensionen eller tjänstelivräntan

av sådan anledning skall minskas. Vad sålunda stadgats skall äga

motsvarande tillämpning, där efterlevande till befattningshavare vid skola

som nyss sagts jämte familjepension eller familjelivränta enligt pensionsreglementet

äger åtnjuta annan därmed jämförlig förmån på grund av pensionsförsäkring,

utfästelse eller föreskrifter av ovan angivna slag.

13. I fråga om befattning, som är hänförd till pensionsklass 1: 18 och som

innehaves av kvinnlig befattningshavare, är huvudmannen skyldig att i

stället för i 8 § pensionsreglementet stadgad fortlöpande avgift erlägga en

fortlöpande avgift, som med 60 kronor överstiger det belopp, som han enligt

5 punkten här ovan högst äger avdraga å befattningshavarens lön.

Uppflyttas befattning, som i nästföregående stycke sägs, till högre pensionsklass

än pensionsklass 1: 18, skall i sagda stycke angiven fortlöpande

avgift ökas med skillnaden mellan de i 7 § 1 mom. pensionsreglementet

angivna avgiftsunderlagen för de båda pensionsklasserna.

Från och med den 1 januari 1950 skall vad i tidigare av Kungl. Maj :t

utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande mot föreskrifterna

i denna kungörelse upphöra att gälla såvitt angår i 1 § a) eller b) avsedd

befattningshavare å vilken kungörelsen erhåller tillämpning samt i 1 § c)

avsedd befattningshavare, vilken innehar med pensionsrätt enligt kungörelsen

förenad befattning eller avgått med pension från sådan befattning.

s. 275 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

275

Innehållsförteckning.

Sid.

I. Inledning ...................................................................... 3

II. Allmänna förutsättningar för statens medverkan till pensionering av ickestatliga

befattningshavare .................................................... 13

Nuvarande förhållanden s. 13. — Direktiven för 1944 års pensionsutredning s. 14.

— 1944 års pensionsutredning s. 14. — Yttrandena s. 24. — Departementschefen s. 38.

III. Detaljfrågor rörande pensioneringens avgränsning ........................ 43

1944 års pensionsutrednings förslag och yttranden däröver. (Undervisningsväsendet

s. 43. — Hälso- och sjukvården s. 59. — Socialvården s. 80. — Polisväsendet s. 88.

— Jordbruket med binäringar m. m. s. 89. — Kyrko väsendet s. 97. — Sjömanshusen

s. 101. — De kungl. teatrarna s. 101. — Vissa andra verksamhetsområden s. 103.) —

Departementschefen s. 106.

IV. Pensioneringens utformning, m. in........................................... 113

1944 års pensionsutredning s. 113. — Yttrandena s. 165. — Departementschefen s. 180.

V. Finansieringen av SPA-pensioneringen ............................. 190

Nuvarande förhållanden s. 190. — 1943 års utredning angående SPA:s fondställning

m. m. s. 190. — Den framtida finansieringen av SPA:s pensioneringsverksamhet m. m.

s. 192. — Departementschefen s. 197.

VI. Provisorisk pensionsreglering för viss icke-statlig lärarpersonal.......... 199

1944 års pensionsutredning s. 199. — Yttrandena s. 216. — Departementschefen s, 222.

Hemställan.......................................................................... 226

Bilagor.

Bilaga 1. 1944 års pensionsutrednings förslag till reglemente för pensionering genom statens

pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare........................ 229

Bilaga 2. 1944 års pensionsutrednings förslag till kungörelse med övergångsbestämmelser

till reglementet för pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa ickestatliga

befattningshavare.................................................. 260

Bilaga 3. 1944 års pensionsutrednings förslag till kungörelse angående tillämpning av regle
mentet

för pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga

befattningshavare å övningslärare vid högre kommunala skolor m. fl........... 269

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:396 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag rörande pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattnin a1 i texten
  2. BU 1949:48 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag rörande pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare, m. m s. 1 i texten
  3. BU 1949:45 Memorial i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag rörande pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare, s. 1 i texten