Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om pantlånerörelse

1949-04-01 · 48 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 47 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:201, Med förslag till lag om pantlånerörelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

1

Nr 201.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

pantlånerörelse; given Stockholms slott den 1 april

19i9.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om pantlånerörelse.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Sam manf attning.

I propositionen föreslås att den nu gällande förordningen den 28 maj 1918

angående idkande av pantlånerörelse skall ersättas av en ny lag om pantlånerörelse

och att i samband därmed lagen den 22 juni 1911 om vissa

aktiebolag, som driva lånerörelse, skall upphävas. I förhållande till 1918 års

förordning innehåller den föreslagna nya lagen följande mera betydelsefulla

nyheter.

Under det att för närvarande tillstånd att utöva pantlånerörelse meddelas

utan tidsbegränsning, skall enligt lagen sådant tillstånd meddelas för viss

tid, högst tio år. Företrädesrätt att erhålla tillstånd har medgivits kommun

samt bolag eller ekonomisk förening som har till syfte att driva rörelsen

på villkor, fördelaktiga för låntagarna, och utan rätt för delägare eller annan

att njuta del i vinst. För det fall att enskild pantlånare avlidit har stadgats

rätt för dödsboet att genom särskild föreståndare fortsätta rörelsen ett år

av återstående tillståndstid. Bestämmelser för tillvaratagande av låntagarnas

intressen ha givits. Sålunda skall länsstyrelsen fastställa låneavgifter för

pantlånerörelse, och förbud har meddelats för pantlånare att utan särskilt

tillstånd av länsstyrelsen taga eller hetinga sig vederlag för lån annorledes

1 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 201.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

än i form av låneavgift eller att fordra eller mottaga skuldförbindelse å lånebeloppet.

Vidare ha föreskrifter lämnats om skyldighet för pantlånare att

hålla pant försäkrad, om lånetid och om försäljning av pant som icke blivit

löst. För att underlätta polisens spaningsarbete efter stulet gods ha nu gällande

kontrollföreskrifter i vissa hänseenden skärpts och nya sådana föreskrifter

meddelats. Bl. a. har stadgats att okänd pantsättare skall avkrävas

tillfredsställande legitimation och att polismyndighet i orten äger ålägga

pantlånare att anmäla mottagande av föremål av visst eller vissa slag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

3

(Gällande bestämmelser:)

Nr 387

Förordning angående idkande

av pantlånerörelse;

given Stockholms slott den 28 maj

1018.

1 §•

Ej må någon såsom yrke driva

pantlånerörelse utan att hava därtill

erhållit behörigt tillstånd. Sådant tillstånd

sökes hos länsstyrelsen med

uppgift om stället, varest rörelsen

skall utövas. Länsstyrelsen har att inhämta

utlåtande över ansökningen i

stad ej mindre av poliskammare, där

sådan finnes, eller i annat fall av magistrat

eller stadsstyrelse än även av

stadsfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, allmän rådstuga samt å landet

såväl av kommunalnämnd som av

kommunalstämma eller kommunalfullmäktige,

där sådana finnas. Tillstånd

må meddelas, endast för så vitt

behov av den ifrågasatta pantlånerörelsen

prövas föreligga och allenast åt

den, som råder över sig och sin egendom

och i övrigt finnes lämplig. Ombyte

av ställe för rörelsens bedrivande

får ej ske utan anmälan därom hos

den myndighet, som meddelat tillståndet.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Förslag

till

lag om pantlånerörelse.

Härigenom förordnas som följer.

Rätten att idka pantlånerörelse in. in.

1 §■

Lånerörelse, i vilken lösören mottagas

såsom pant (pantlånerörelse),

må icke utövas utan tillstånd av länsstyrelsen.

Tillstånd må meddelas endast om

behov av rörelsen anses föreligga och

skall företrädesvis lämnas antingen

kommun eller ock bolag eller ekonomisk

förening som har till syfte att

driva rörelsen på villkor, fördelaktiga

för låntagarna, och utan rätt för delägare

eller annan att njuta del i vinst.

Enskild person må beviljas tillstånd

endast om han gjort sig känd

för redbarhet och ordentlighet och i

övrigt anses lämplig.

Tillstånd meddelas för viss tid,

högst tio år.

2 §■

Ansökning om tillstånd att idka

pantlånerörelse göres hos länsstyrelsen

i det lån, där rörelsen skall bedrivas.

Ansökningen skall innehålla

uppgift om ort och lokal för rörelsen

samt om de låneavgifter och övriga

lånevillkor som sökanden ämnar lilllämpa.

Länsstyrelsen har att inhämta yttrande

över ansökningen av kommunens

beslutande myndighet och av

polismyndigheten i orten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:)

14 §.

Pantlånerörelse må jämväl idkas

av bolag eller av kommun, dock under

villkor att sådant sker genom föreståndare,

vilken är ansvarig för rörelsens

behöriga utövande, som om

han dreve den för egen räkning; och

gälle för övrigt i avseende å föreståndaren

samt beträffande rörelsen i tilllämpliga

delar vad här ovan stadgats.

6 §■

Tillstånd till pantlånerörelse förverkas

och kan ej ånyo erhållas av

den, som dömes till ansvar för tjuvnadsbrott,

eller, med avseende å hos

honom anträffat stulet gods, befinnes

skyldig till ansvar enligt 3 kap. 10 §

strafflagen. Lag samma vare för den,

som mera än en gång dömts till ansvar

för överträdelse av stadgande i

3 eller 5 § av denna förordning; och

kan för övrigt länsstyrelsen, om pantlånare

finnes ej vara lämplig att utöva

rörelsen, meddela förbud för honom

att vidare idka densamma.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

3 §•

Där pantlånerörelse bedrives av

kommun, bolag eller ekonomisk förening,

skall för rörelsen finnas anställd

särskild föreståndare, vilken

är ansvarig för rörelsens behöriga utövande.

Utövas rörelsen av bolag eller ekonomisk

förening, skall föreståndaren

vara godkänd av länsstyrelsen. Godkännande

må meddelas endast den,

som uppfyller de i 1 § tredje stycket

stadgade villkoren.

Avgår av länsstyrelsen godkänd

föreståndare, må rörelsens utövare,

under förutsättning att ansökan om

godkännande av ny föreståndare

ofördröj ligen göres, i avbidan på beslut

härom utse person som uppfyller

villkoren i 1 § tredje stycket att

tills vidare vara ansvarig föreståndare

i den avgångnes ställe.

4 §.

Har utövare av pantlånerörelse avlidit,

må rörelsen för dödsboets räkning

fortsättas under ett år av återstående

tillståndstid. Rörelsen må likväl

utövas endast genom ansvarig föreståndare,

som i 3 § omförmäles;

för tiden till dess föreståndare godkänts

av länsstyrelsen skall vad i

tredje stycket nämnda paragraf stadgas

äga motsvarande tillämpning.

5 §•

Tillstånd att idka pantlånerörelse

samt godkännande av föreståndare

må återkallas när anmärkningar mot

rörelsens skötsel eller mot vederbörandes

lämplighet därtill föranleda.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:)

2 §.

Pantlånare är pliktig över rörelsen

föra bok, varav i ordentlig nummerföljd

kan inhämtas upplysning om

varje av honom mot pant utlämnat

lån, dag, då sådant skett, villkoren

därför och pantens beskaffenhet samt

pantsättares namn, yrke och hemvist;

och vare pantlånare skyldig vid

pants mottagande tillställa låntagaren

ett med lånets bokförda nummer

försett bevis, innehållande uppgift å

dagen, då pantsättningen ägt rum, lånesumman,

villkoren för lånet samt

pantens beskaffenhet.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

Huvudgrunder för pantlånerörelses

bedrivande.

6 §.

Vid meddelande av tillstånd till

pantlånerörelse skall länsstyrelsen

fastställa låneavgifter. Länsstyrelsen

skall därjämte angiva den lokal, som

må användas, meddela erforderliga

bestämmelser om pants vård och förvaring

samt lämna de ordningsföreskrifter

med avseende å rörelsen, som

kunna anses påkallade.

7 §•

Låneavgiften skall utgå med viss

procent av lånebeloppet.

Utövare av pantlånerörelse må ej

taga eller betinga sig vederlag för lån

annorledes än i form av låneavgift,

ej heller fordra eller mottaga skuldförbindelse

å lånebeloppet.

B §■

Vid pantsättning skall låntagaren

tillställas särskilt bevis om pantsättningen

(pantsedel). Pantsedel skall

vara försedd med det nummer, under

vilket lånet införts i den i 18 § omförmälda

bok, samt innehålla uppgift om

dagen för pantsättningen, lånesumman,

låneavgiften och övriga lånevillkor

ävensom om pantens eller panternas

art samt antal, mått eller vikt.

Låneavgiften skall vara angiven i procent

för år räknat.

9 §•

Panterna skola hållas försäkrade

mot brand- och vattenskada samt

stöld till belopp, motsvarande minst

summan av utlämnade lån ökad med

tjugufem procent.

10 §.

Lån i pantlånerörelse må, ändå att

annat avtalats, icke anses förfallet till

betalning tidigare än fyra månader efter

dess utlämnande.

Oavsett avtalad Iånetid är låntagare

berättigad att, närhelst han så önskar

intill dess åtgärder för pantens

försäljning vidtagits, inlösa panten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

11 §•

Har lån förfallit till betalning, må

panten försäljas.

Åtgärder för försäljning må dock

ej utan särskild begäran från låntagaren

vidtagas tidigare än två månader

efter lånets förfallodag. Försäljningen

må ej ske annorledes än å

offentlig auktion å den ort, där pantsättningen

ägt rum, eller, då panten

är å fondbörs noterat värdepapper,

genom fondkommissionär till gällande

börspris.

Försäljning å auktion skall minst

åtta dagar i förväg kungöras i tidning

inom orten med angivande tillika av

lånets förfallodag eller, om flera panter

skola försäljas, under vilken eller

vilka månader förfallotiderna inträffat.

12 §.

Lämnar vid pantförsäljning erhållen

köpeskilling, sedan därifrån avdragits

lånesumman, låneavgiften och

försäljningskostnaden, överskott å

minst tio kronor, skall pantsättaren

snarast möjligt på egen bekostnad

underrättas därom genom rekommenderat

brev.

13 §.

Från bestämmelserna i 7 § andra

stycket, 9 §, 10 § första stycket och

11 § andra stycket må länsstyrelsen,

då särskilda skäl därtill äro, medgiva

undantag.

14 §.

Pantlånerörelse står under tillsyn

av länsstyrelsen, som har att genom

inspektion eller på annat lämpligt

sätt övervaka att rörelsen bedrives

i överensstämmelse med denna lag

och de av länsstyrelsen med stöd av

6 § meddelade föreskrifterna. Finner

länsstyrelsen på grund av ändrade

förhållanden eller av annan anledning

erforderligt att nya sådana föreskrifter

meddelas eller att gällande låneavgifter

jämkas eller att ändring eljest

vidtages av givna föreskrifter,

skall länsstyrelsen meddela förordnande

därom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:)

3 §•

Pantlånare eller hans biträde må e j

för rörelsen mottaga föremål såsom

pant från den, som ej fyllt 18 år eller

som är berusad, även om föremålet

utbjudes för annans räkning.

2 §.

Pantlånare är pliktig över rörelsen

föra bok, varav i ordentlig nummerföljd

kan inhämtas upplysning om

varje av honom mot pant utlämnat

lån, dag, då sådant skett, villkoren

därför och pantens beskaffenhet samt

pantsättare.s namn, yrke och hemvist;

och vare pantlånare skyldig vid pants

mottagande tillställa låntagaren ett

med lånets bokförda nummer försett

bevis, innehållande uppgift å dagen,

då pantsättningen ägt rum, lånesumman,

villkoren för lånet samt pantens

beskaffenhet.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

Utövare av pantlånerörelse och föreståndare

för sådan rörelse äro skyldiga

att tillhandahålla länsstyrelsen

erforderliga uppgifter om rörelsen

samt att låta länsstyrelsen få del av

rörelsens bokföring ävensom tillträde

till lokalerna.

15 §.

I pantlånerörelses lokal skola denna

lag samt tillståndsbeviset för rörelsen

och de särskilda föreskrifter,

som lämnats av länsstyrelsen, finnas

tillgängliga för allmänheten.

Kontrollföreskrifter m. m.

16 §.

Pant må mottagas endast från den,

som är känd för pantlånerörelsens

utövare eller hans personal eller ock

kan legitimera sig på ett tillfredsställande

sätt.

17 §.

Ej må pant mottagas från den, som

är berusad eller ej fyllt aderton år.

Såsom pant må icke mottagas föremål,

vilket kan antagas vara smittofarligt

eller behäftat med ohyra, ej

heller i något fall säng- eller barnkläder.

18 §.

Över pantlånerörelse skall föras

bok (pantbok), av vilken i löpande

nummerföljd kan inhämtas upplysning

om varje utlämnat lån, dagen

för pantsättningen, villkoren för lånet,

pantens eller panternas art och

antal, mått eller vikt ävensom i förekommande

fall fabrikat och tillverkningsnummer

eller annat särskilt

kännemärke, vidare om dag då panten

löses. Därjämte skola antecknas

pantsättares och pantlösares för- och

tillnamn, yrke och bostad samt arten

av och numret å legitimationshandling,

som må hava företetts. Pantbok

må, därest så finnes lämpligt, föras

i särskilda avdelningar. Pantbok

skall vara inbunden och försedd med

fortlöpande sidtal.

Där länsstyrelsen det medgiver, må

anteckningarna göras i annan ord
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

tf ning än i bok; om dylika anteckningar

skall i tillämpliga delar gälla vad

5 §•

Efter anmälan av polismyndighet,

att föremål förkommit eller olovligen

frånhänts ägaren, vare pantlånare

pliktig att ofördröj ligen undersöka,

huruvida föremålet finnes i hans besittning

och huruvida uti den i 2 §

omförmälda bok förekommer anteckning

om detsamma. Vinnes upplysning

om föremålet, skall pantlånaren,

så fort ske kan, därom lämna myndigheten

underrättelse.

Erhåller pantlånare annorledes än

nu sagts kännedom om att den, som

för pantsättning hos honom utbjuder

föremål, olovligen åtkommit detsamma

eller av annan anledning icke äger

rätt att pantsätta föremålet, eller får

pantlånare skälig anledning till misstanke

därom, vare han likaledes skyldig

att genast underrätta vederbörande

polismyndighet.

4 §•

Polismyndighet äger, då den därtill

finner skäl, undersöka pantlånares

lager samt granska hans bokföring.

Pantlånare eller hans ställföreträdare

vare pliktig att därvid tillhandahålla

pantsatt föremål eller

över rörelsen förd bok, vars granskning

påkallas, samt att tillhandagå

med upplysningar. Finnas särskilda

ordningsföreskrifter vara av nöden i

fråga om rörelsens bedrivande, äge

polismyndighet ock meddela dylika

föreskrifter.

om pantbok är stadgat.

Varje pant skall förses med samma

nummer som dess nummer i pantboken.

19 §.

Efter anmälan av polismyndighet

att gods förkommit eller olovligen

frånhänts ägaren vare utövare av

pantlånerörelse eller föreståndare för

sådan rörelse pliktig att ofördröj ligen

undersöka om godset finnes i hans

besittning och om han innehar någon

anteckning om detsamma. Vinnes

upplysning om godset, skall polismyndigheten

så fort ske kan underrättas

därom.

Erhåller utövare av pantlånerörelse

eller föreståndare annorledes än

nu sagts kännedom om att den, som

för pantsättning utbjuder gods, olovligen

åtkommit detsamma eller av annan

anledning icke äger rätt att pantsätta

det, eller får han skälig anledning

till misstanke därom, vare han

skyldig att genast underrätta polismyndigheten

i orten.

Skriftliga meddelanden från polismyndigheten

rörande gods skola under

en tid av ett år förvaras ordnade

i tidsföljd eller i annan ordning, som

anvisas av polismyndigheten.

20 §.

Polismyndigheten i orten äger ålägga

utövare av pantlånerörelse att till

polismyndigheten anmäla mottagande

av föremål av visst eller vissa slag.

21 §.

Utövare av pantlånerörelse vare

skyldig låta polismyndighet undersöka

rörelsens lokaler samt granska

pantboken.

22 §.

Då med avseende å rörelsen föreligger

anledning till anmärkning,

skall polismyndigheten göra anmä
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 201.

9

(Gällande bestämmelser:)

7 §•

1 mom. Den, som utan behörigt

tillstånd idkar pantlånerörelse, böte

från och med femtio till och med femhundra

kronor.

2 mom. Underlåter pantlånare att

anmäla ombyte av ställe för rörelsens

utövande eller att föra bok, så inrättad

som i 2 § sägs, eller att avlämna

sådant bevis, som i samma paragraf

nämnes, böte från och med fem till

och med tvåhundra kronor.

Till samma ansvar vare den förfallen,

som bryter mot föreskrift i 4 eller

5 §.

3 mom. För överträdelse av stadgandet

i 3 § vare straffet böter från

och med tjugufem till och med tvåhundra

kronor.

8 §\

Har någon, som ej fyllt 15 år, till

pantlånare eller hans biträde för

pantsättning utbjudit föremål, skall

den, vilken vården om den omyndlige

åligger, straffas så, som i 7 § 2 mom.

sägs, där det ej kan antagas, att utbjudandet

skett mot hans uttryckliga

föreskrift eller eljest honom ovetande.

9 §•

Den, som under tid, då han är

s''älld under tilltal för förseelse mot

(Kungl. Maj.ts förslag:)

lan därom till länsstyrelsen samt

föreslå de åtgärder, som kunna vara

erforderliga. Åtalas utövare av pantlånerörelse

eller föreståndare för sådan

rörelse för brott, som omförmäles

i 12 eller 20—23 kapitlen strafflagen,

eller för förseelse mot denna

lag, skall åklagaren så snart ske kan

underrätta länsstyrelsen om åtalet

samt om utgången av målet.

23 §.

Nedlägges pantlånerörelse eller avgår

föreståndare, skall rörelsens utövare

ofördröjligen göra anmälan

därom till länsstyrelsen.

Straffbestämmelser m. m.

24 §.

1 mom. Den som idkar pantlånerörelse

utan att enligt föreskrifterna

i denna lag vara därtill berättigad,

straffes med dagsböter.

Till samma ansvar vare den förfallen
1)

som utövar rörelse, som i 3 eller

4 § avses, annorledes än genom

behörig föreståndare, eller

2) som bryter mot de av länsstyrelsen

med stöd av 6 eller 14 § meddelade

föreskrifterna eller mot bestämmelserna

i 7 §, 9 §, 11 § andra

eller tredje stycket, 14 § andra stycket,

17 §, 19 § första eller andra stycket

eller 21 §.

2 mom. Förseelse mot 8, 12, 15, 16

eller 18 §, 19 § tredje stycket eller

23 § straffes med böter från och med

fem till och med tre hundra kronor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:)

bestämmelserna i denna förordning,

fortsätter eller förnyar samma förseelse,

skall för varje gång stämning

därför utfärdats och delgivits fällas

till böter, som för förseelsen äro stadgade.

10 §.

För förseelse, som med husbondes

vetskap begås av hans hustru, husfolk

eller i hans arbete antagen person,

ansvare husbonden såsom vore

förseelsen begången av honom själv.

11 §•

Till böter enligt denna förordning

må icke dömas, om förseelsen enligt

allmänna strafflagen bör beläggas

med strängare straff.

12 §.

Böter enligt denna förordning tillfalla

kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla

gäldande, skola de förvandas enligt

allmän strafflag.

13 §.

Förseelse mot de i denna förordning

givna föreskrifter åtalas vid polisdomstol,

där sådan är inrättad,

men eljest hos poliskammare, eller,

där sådan icke finnes, vid allmän

domstol; och gälle i fråga om klagan

över domstols eller poliskammares

beslut i dessa mål vad i allmänhet

angående besvär i brottmål är förordnat.

14 §.

Pantlånerörelse må jämväl idkas

av bolag eller av kommun, dock under

villkor att sådant sker genom föreståndare,

vilken är ansvarig för rörelsens

behöriga utövande, som om

han dreve den för egen räkning; och

gälle för övrigt i avseende å föreståndaren

samt beträffande rörelsen

i tillämpliga delar vad här ovan stadgats.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

25 §.

Utövare av pantlånerörelse så ock

föreståndare ansvarar för förseelse

mot denna förordning, som begås av

person, anställd i rökelsen, lilksom

vore förseelsen begången av honom

själv, därest ej omständigheterna göra

sannolikt att förseelsen skett utan

hans vetskap och vilja.

26 §.

Böter enligt denna lag tillfalla kronan.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

11

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

27 §.

Över polismyndighets beslut enligt

denna lag må besvär anföras hos

länsstyrelsen inom en månad från

det klaganden erhållit del av beslutet.

Talan mot länsstyrelses beslut föres

hos Konungen genom besvär i den

ordning som är bestämd för överklagande

av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut.

Polismyndighets och länsstyrelses

beslut skola lända till efterrättelse

utan hinder av förd klagan, där ej

annorlunda förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1950.

Genom lagen upphävas förordningen

den 28 maj 1918 (nr 387) angående

idkande av pantlånerörelse och

lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 2)

om vissa aktiebolag, som driva lånerörelse.

Pantlånerörelse, som vid denna lags

ikraftträdande med vederbörligt tillstånd

utövas, må under iakttagande

av de i denna lag meddelade bestämmelserna

fortsättas under en tid av

fem år efter nämnda tidpunkt, utan

att nytt tillstånd erfordras. För sådan

rörelse skall länsstyrelsen så snart

ske kan meddela föreskrifter, som i

6 § omförmälas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

18 februari 1949.

Närvarande:

Statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om ny lag om

pantlånerörelse samt anför därvid följande.

Inledning.

Nu gällande förordning angående idkande av pantlånerörelse utfärdades

den 28 maj 1918. Den reglerar pantlåneverksamheten främst ur polisiära

synpunkter. Huvudsyftet med förordningen är att motarbeta tillgreppsbrottsligheten.

För detta ändamål givas i förordningen bestämmelser, som

skola försvåra avsättningen av tjuvgods och underlätta polismyndigheternas

spaningsarbete. Härutinnan överensstämmer förordningen med den

samma dag utfärdade förordningen angående handel med vissa begagnade

föremål m. m. Förordningen om pantlånerörelse har i huvudsak följande

innehåll.

Yrkesmässig pantlånerörelse får bedrivas endast av den, som erhållit länsstyrelsens

tillstånd därtill. Tillstånd må meddelas endast för så vitt behov

av den ifrågasatta rörelsen prövas föreligga. Tillstånd kan blott beviljas

den, som råder över sig och sin egendom och i övrigt finnes lämplig. Pantlånerörelse

må jämväl bedrivas av bolag eller kommun under förutsättning

att det sker genom särskild föreståndare. Anmälan skall göras till

tillståndsmyndigheten angående platsen för pantlånerörelses bedrivande.

Särskild bok skall föras över utlämnade lån och mottagna panter. Låntagare

skall erhålla särskilt bevis om gjord pantsättning. Pant får icke mottagas

av den, som ej fyllt 18 år eller som är berusad. Polismyndighet äger

granska pantlånares lager och bokföring samt äger utfärda ordningsföreskrifter

i fråga om rörelsens bedrivande. Pantlånare är skyldig biträda polisen

vid efterforskningen av tjuvgods o. d. Tillstånd att driva pantlånerörelse

förverkas, om innehavaren dömes till ansvar för vissa brott. Om vederbörande

ej finnes lämplig att utöva pantlånerörelsen kan länsstyrelsen

meddela förbud för honom att vidare idka rörelsen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

13

Vid 1924 års riksdag väcktes frågan om en av sociala synpunkter betingad

revision av bestämmelserna angående idkande av pantlånerörelse. I skrivelse

den 3 juni 1924, nr 242, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta

om utredning rörande vilka åtgärder som från det allmännas sida

skulle kunna vidtagas för borttagande eller minskande av pantlånerörelsens

sociala nackdelar samt, därest så erfordrades, för riksdagen framlägga de

förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Den 20 juni 1924 anbefallde

Kungl. Maj :t socialstyrelsen att verkställa den av riksdagen begärda utredningen.

Till fullgörande av detta uppdrag avlät socialstyrelsen den 12 juni

1930 skrivelse jämte förslag till förordning angående idkande av pantlånerörelse.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 30 maj 1936, nr 275, anhöll riksdagen

om slutförande av den påbörjade utredningen samt framläggande för

riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Med anledning

härav anbefallde Kungl. Maj :t i skrivelse den 29 oktober 1937 socialstyrelsen

att, i den mån så kunde finnas erforderligt på grund av ändrade

förhållanden, verkställa förnyad utredning i frågan och inkomma med

de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Den 8 mars 1943 framlade

socialstyrelsen utredning med nytt förslag till förordning angående

idkande av pantlånerörelse. Den föreslagna förordningen torde såsom bilaga

få fogas till protokollet i detta ärende.

över socialstyrelsens år 1943 avgivna förslag inhämtade Kungl. Maj :t

utlåtanden från statens kriminaltekniska anstalt, statskontoret, överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

samt svenska stadsförbundet. Såväl överståthållarämbetet som flertalet

länsstyrelser fogade vid sina utlåtanden införskatfade yttranden från

kommunala myndigheter in. fl. Skrifter i ärendet inkommo vidare från aktiebolaget

pantbelåning i Stockholm, Stockholms pantaktiebolag samt Stockholms

varubelåningsidkares förening.

Då socialstyrelsens förslag framlades, hade frågan om en revision av förordningen

angående handel med vissa begagnade föremål in. in. blivit aktuell.

Den 30 juni 1945 tillkallade dåvarande chefen för handelsdepartementet

sju sakkunniga1 för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande

revision av sistnämnda förordning. Med hänsyn till inti esset av öveiensstämmelse

i väsentliga avseenden mellan bestämmelserna om handeln

med begagnade föremål, å ena sidan, samt om pantlånerörelse, a andia sidan,

åiades de sakkunniga att ägna uppmärksamhet även åt socialstyrelsens betänkande

och däröver avgivna yttranden samt att framställa de ändiingsförslag,

vartill denna granskning kunde föranleda. I sitt den 10 mars 1947

avgivna betänkande (SOU 1947:22) föreslogo de sakkunniga bl. a. vissa

mindre ändringar i socialstyrelsens förslag. De sakkunniga understi öko,

att de icke företagit eu allmän översyn av socialstyrelsens förslag utan be
1

De sakkunniga voro t. f. byråchefen i socialstyrelsen, numera revisionssekreteraren K. E.

Alexanderson, ordförande, dåvarande revisionssekreteraren, numera häradshövdingen B. W.

Behrman, fattigvårdsinspektören B. A. B. Carlsson, advokaten B. G. Landahl, advokaten greve

G. C. Lewenhaupt, grosshandlaren B. R. Lindberg och polisintendenten A. F. Zetterquist.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

gränsat sig till de punkter, på vilka en överensstämmelse mellan reglerna

om handel med begagnat gods och om pantlånerörelse synts påkallad.

Över de sakkunnigas betänkande i dess helhet infordrades yttranden frän

socialstyrelsen, statens institut för folkhälsan, statens kriminaltekniska

anstalt, kommerskollegium, statens industrikommission, överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund samt ett stort

antal näringsorganisationer. Stockholms varubelåningsidkares förening fick

tillfälle avgiva yttrande över betänkandet i vad det gällde de sakkunnigas

ändringsförslag till pantlåneförordningen. Kommerskollegium fogade vid

sitt utlåtande av ämbetsverket införskaffade yttranden från samtliga handelskamrar

i riket. Överståthållarämbetet och flertalet länsstyrelser bilade

infordrade yttranden från någon eller några lokalmyndigheter m. fl. I de

inkomna yttrandena berördes de av de sakkunniga föreslagna jämkningarna

i socialstyrelsens förslag blott i ett fåtal fall; de lämnades därvid i allmänhet

utan erinran.

I en den 18 februari 1949 inkommen skrivelse har Stockholms pantaktiebolag

upptagit spörsmålet om rätt för pantsättare att lösa panten, oaktat

han förlorat sitt pantkvitto, samt framställt förslag till en speciell regel

om dödande av förkommet pantkvitto.

I socialstyrelsens betänkande lämnas uppgifter rörande antalet pantlåneföretag''

i landet åren 1936 och 1941. Hänsyn har härvid icke tagits till vissa

i Stockholm bedrivna pantlånerörelser, gällande enbart motorfordon, konstföremål,

varupartier, möbler och andra skrymmande föremål. Enligt de lämnade

uppgifterna funnos förstnämnda år sammanlagt 69 pantlåneföretag'',

fördelade på 32 orter. Av företagen drevos 37 av enskilda personer, 21 av

aktiebolag och 11 av kommuner. År 1941 funnos å 30 orter sammanlagt 65

pantlåneinrättningar, av vilka 33 drevos av enskilda personer, 19 av aktiebolag,

2 av allmännyttiga bolag och 11 av kommuner. — Enligt senast inhämtade

upplysningar funnes den 1 januari 1949 i hela landet 56 pantlåneföretag

av de slag, som socialstyrelsen medräknat, fördelade å sammanlagt

27 orter. Av dessa företag innehades 22 av enskilda personer, 21 av aktiebolag,

2 av allmännyttiga bolag och 11 av kommuner.

Företagsformen för pantlånerörelser.

Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen föreslår, att pantlånerörelse icke skall få bedrivas av enskild

person utan endast av kommun, allmännyttigt bolag eller aktiebolag

med en till högst fem procent begränsad vinstutdelning. De av enskilda bedrivna

rörelserna (33 rörelser i 10 städer år 1941) skola enligt styrelsens

förslag avvecklas till deri 1 januari 1953.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 201.

15

Såsom motivering för sitt förslag anför socialstyrelsen i huvudsak följande.

Enligt styrelsens uppfattning vore det i hög grad stötande och olämpligt

att tillåta ett oreglerat enskilt vinstintresse inom nu ifrågavarande låneverksamhet.

Varje strävan från pantlånerörelsernas sida att erhålla annan

vinst än skälig ränta på nedlagt kapital borde förhindras; i annat fall föreläge

alltid en fara för ett icke önskvärt utnyttjande av ett nödläge. Härtill

komme att de av enskilda bedrivna företagen i vissa fall betingat sig högre

löneavgifter än bolagen och de i kommunal regi drivna rörelserna. Skillnaden

i fråga om låneavgifter hade dock icke varit anmärkningsvärd och ingalunda

generell. Den syntes socialstyrelsen närmast få sin förklaring i atti

mindre företag oftast hade proportionellt sett högre administrationskostnader

än större företag. Vid sådant förhållande funnes enligt socialstyrelsens

förmenande all sannolikhet för att administrationskostnaderna skulle kunna

nedbringas och därmed även låneavgifterna sänkas, om pantlåneverksamheten

samlades till stora företag.

Socialstyrelsen framhåller särskilt, att grunden till styrelsens förslag icke

är, att de av enskilda personer ägda pantlånerörelserna skulle ha drivits

på ett otillbörligt sätt. Utredningen hade tvärtom givit vid handen, att rörelseidkarna

i regel skött sin verksamhet med ordning och reda samt städse

efterkommit myndigheternas föreskrifter och önskemål.

Yttrandena över socialstyrelsens förslag.

I det övervägande antalet yttranden tillstyrkes socialstyrelsens förslag

eller lämnas detsamma utan erinran. Tanken att avskaffa de enskilda pantlånerörelserna

möter emellertid gensagor från statens kriminaltekniska anstalt,

statskontoret, länsstyrelserna i Östergötlands och Malmöhus län samt

Stockholms varubelåningsidkares förening. Av dessa remissinstanser anföres

bl. a., att de enskilda pantlåneföretagen överlag vore välskötta rörelser

och att skillnaden i lånevillkor mellan de olika företagsformerna icke

vore särskilt stor och ingalunda generell. Vidare framhålles, att enskilda

pantlånare i en del fall lämnade högre lån än vad anställda hos kommunala

företag och aktiebolag vågade göra. Det åberopas vidare, att bolagsformen

icke utgjorde någon garanti mot missbruk och att det säkerligen skulle låta

sig göra att genom kontrollföreskrifter begränsa vinsträtten för enskilda

företag lika effektivt som för aktiebolag. Driftskostnaderna kunde vidare

vara lägre för enskilda pantlånerörelser än för aktiebolag, enär de enskilda

rörelserna ofta dreves under mindre kostsamma former. I allt fall skulle

administrationskostnaderna antagligen knappast minskas, om aktiebolag

övertoge de enskilda pantlånerörelserna i de städer, där endast eu pantlånerörelse

funnes. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet vill icke direkt

förorda, att enskilda personer fortfarande skulle få bedriva pantlåneverksamhet.

Förbundet finner emellertid den av socialstyrelsen anförda

motiveringen för förbudet icke fullt övertygande.

överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Jönköpings län tillstyrka socialstyrelsens

förslag utom såvitt angår tiden för nu bedrivna enskilda pantlånerörelsers

avveckling, överståthållarämbetet anför, att en avveckling un
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

der tillståndsinnehavarnas livstid vore ett onödigt långtgående ingrepp i deras

näringsutövning. Härtill komme att genom fastställande av en bestämd

avvecklingstid strävandena att koncentrera pantlånerörelsen till större företag

lätt kunde motverkas. Man måste nämligen räkna med att vederbörande

komme att ombilda sina rörelser till aktiebolag och ansöka om tillstånd för

dessa. Dylika ansökningar kunde näppeligen lämnas utan bifall, därest bolagen

i övrigt uppfyllde bestämmelserna angående pantlånerörelser. Statskontoret,

som ställer sig tveksamt till det föreslagna förbudet för enskilda

att bedriva pantlånerörelse, förordar alternativt, att nya tillstånd icke skulle

beviljas andra än de i socialstyrelsens förslag angivna juridiska personerna

men att de nuvarande innehavarna av enskilda pantlåneinrättningar skulle

tillåtas fortsätta sina rörelser utan tidsbegränsning. Den föreslagna avvecklingstiden

vore alltför kort, därest någon ersättning av statsmedel för uppkommen

förlust icke skulle utgå. Stockholms varubelåningsidkares förening

yrkar i andra hand, att enskild företagare måtte få fortsätta rörelsen under

sin återstående livstid med rätt för dödsboet att fortsätta verksamheten ytterligare

viss tid, exempelvis två år.

I några yttranden upptages frågan om en kommunalisering av

pantlånerörelsen till behandling. Poliskammaren i Hälsingborg anser

det icke vara något stort ingrepp i den fria företagarverksamheten, om

lagstiftaren nu radikalt genomförde, att endast kommunerna skulle få bedriva

pantlånerörelse. Härigenom skulle bl. a. vinnas, att de med pantlåneverksamheten

sammanhängande spörsmålen både praktiskt och lagtekniskt

kunde få en enklare och smidigare lösning än enligt socialstyrelsens förslag.

En kommunalisering av pantlåneverksainheten förordas likaledes av bl. a.

poliskammaren i Göteborg. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

uttalar, efter kritik av vissa av de av socialstyrelsen föreslagna kontrollföreskrifterna,

att enligt förbundets mening pantlånerörelsen lika gärna kunde

omedelbart kommunaliseras som kringgärdas med så snäva restriktiva bestämmelser

som socialstyrelsen föreslagit. Fattigvårdsstyrelsen i Hälsingborg

och stadsfullmäktige i Karlskrona anse för sin del, att allenast kommun

eller allmännyttigt bolag borde få bedriva pantlånerörelse. Länsstyrelsen i

Malmöhus län förordar likaledes i första hand en dylik ordning. Drätselkammaren

och stadsfullmäktiges beredningsutskott i Hälsingborg ifrågasätta,

att pantlånerörelse icke skulle få drivas av annan än kommun i fall

där kommunen önskade bedriva dylik rörelse. Det borde emellertid icke göras

till skyldighet för kommun av viss storleksordning att bedriva pantlånerörelse.

Stockholms stads kammarkontor uttalar den åsikten, att för

Stockholms vidkommande någon kommunal pantlånerörelse icke borde

övervägas. Svenska stadsförbundet tillstyrker i sitt yttrande socialstyrelsens

riktlinjer utan att närmare ingå på frågan om kommunalisering av pantlåneverksamheten.

Vid yttrandet har emellertid fogats ett år 1927 av förbundet

avgivet yttrande, vari en kommunalisering av pantlåneverksamheten

avstyrktes.

Med anledning av den av socialstyrelsen föreslagna begränsningen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

17

av aktiebolagens vinstutdelning uttalar länsstyrelsen i Kronobergs

län, att det vore tveksamt, om pantlånerörelse kunde komma till

stånd på de angivna.villkoren, särskilt under tider med höjt ränteläge. Det

borde tagas under övervägande, om icke någon höjning av den tillåtna vinstutdelningen

borde medgivas. Aktiebolaget pantbelåning i Stockholm samt

Stockholms pantaktiebolag framhålla likaledes svårigheten att bedriva pantlåneverksamhet,

om vinstutdelningen begränsades till högst fem procent.

Departementschefen.

Det torde icke kunna bestridas, att den yrkesmässiga pantlåneverksamheten

fyller en viktig uppgift på kreditväsendets område. Den erbjuder för

många den enda till buds stående utvägen att vinna en åtminstone tillfällig

lättnad vid penningbrist. Emellertid innebär en oreglerad utövning av denna

verksamhet allvarliga risker i så måtto att den situation, vari de lånesökande,

särskilt mindre bemedlade sådana, befinna sig, kan komma att utnyttjas

på ett otillbörligt sätt. Det är därför ett samhälleligt intresse att pantlåneverksamheten

göres till föremål för en reglering, som ej endast beaktar

polisens intresse att komma åt tjuvgods utan också skapar ett någorlunda

verksamt skydd för låntagarna. Därvid måste emellertid tillses, att regleringen

icke göres så restriktiv, att pantlåneverksamheten icke kan fylla sitt

ändamål att tillgodose talrika medborgares kreditbehov. Vid övervägande

av frågan, i vilka former denna verksamhet skall få bedrivas, bör även beaktas

att näringsfriheten icke i onödan inskränkes.

I likhet med socialstyrelsen anser jag, att ett obegränsat enskilt vinstintresse

icke bör få göra sig gällande inom pantlåneverksamheten. Socialstyrelsen

bär velat tillgodose detta önskemål genom att helt utesluta enskilda

från rätten att driva sådan rörelse och i övrigt lämna tillstånd endast

till kommunala pantlånerörelser samt rörelser, drivna av allmännyttiga bolag

och aktiebolag med en till fem procent begränsad vinstutdelning. Denna

lösning har godtagits av flertalet remissmyndigheter men på åtskilliga håll

mött invändningar. Dessa ha väsentligen grundats på det även av socialstyrelsen

påpekade förhållandet att de privata rörelseidkarna, både bolag och

enskilda personer, under hittillsvarande friare ordning i regel skött sin rörelse

på ett tillfredsställande sätt. Vidare ha tvivel yppats huruvida, som

styrelsen antagit, större företag i kommunal drift eller i bolagsform skulle

draga lägre kostnader än de av enskilda drivna pantlånerörelserna. Bortsett

härifrån synes det mig emellertid ovisst om pantlåneverksamheten efter

en så stark inskränkning av etableringsmöjligheterna som socialstyrelsen

tänkt sig skulle komma att bedrivas i tillräcklig utsträckning. Vad angår

kommunerna som utövare av pantlånerörelse finns det ingen säkerhet att

dessa i större utsträckning skulle vara intresserade alt driva pantlåneverksamhel.

Det framstår även som ovisst huruvida bolag av den typ

som socialstyrelsen avser skulle komma att bildas i det antal, som skulle

vara erforderligt, om en begränsning av rätten alt idka pantlånerörelse genomfördes.

Följden av eu så snäv gränsdragning kunde befaras bliva att

2 liiharuj till riksdagens protokoll 19£9. 1 samt. Nr 201.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

pantlåneverksamheten komme att försvinna på inånga orter, där den nu förekommer.

Enär en sådan utveckling skulle lända de mindre bemedlade till

skada, synes man böra eftersträva det av socialstyrelsen uppställda målet på

en annan väg. Därvid bör man enligt min mening anknyta till en annan

av reformtankarna i socialstyrelsens förslag, nämligen förslaget att för de

privata bolagens del begränsa vinstintresset.

Enligt socialstyrelsens förslag skulle regleringen av vinstintresset ske på

det sättet att de privata aktiebolagen för pantbelåning — det är endast sådana

enskilda företag som skulle få fortsätta enligt den av styrelsen föreslagna

ordningen — skulle få sin vinstutdelningsrätt begränsad till fem procent.

Ehuru, som jag nyss anfört, en begränsning av vinstintresset bör eftersträvas,

kan det icke förnekas att förslaget om en fix gräns för den vinst,

som får åtnjutas av företagaren, lider av vissa olägenheter. Slentrianmässigt

skötta företag och företag, som tillgodogjort sig alla tänkbara rationaliseringsmöjligheter,

skulle på det sättet bliva likställda i vinsthänseende. Ett

sådant system uppmuntrar icke till kostnadsbesparande rationaliseringsåtgärder

och torde därför i längden komma att lända låntagarna till nackdel.

En effektiv vinstbegränsning, helt i låntagarnas intresse, synes mig kunna

vinnas på annat sätt, nämligen genom ett riktigt handhavande av den befogenhet

för den tillståndsbeviljande myndigheten att fastställa låneavgifter,

som jag ämnar föreslå. Hur detta skall ske, kommer jag att närmare

utveckla i det följande.

Som framgår av det föregående, är det tyngst vägande skälet mot en så

stark begränsning av etableringsmöjligheterna som socialstyrelsen föreslagit

att pantlåneverksamheten under en dylik ordning kunde befaras bliva

nedskuren på ett för det berörda klientelet oförmånligt sätt. I betraktande av

de företräden av social natur som de i allmännyttigt syfte drivna pantlåneföretagen

måste anses erbjuda, synes det mig emellertid lämpligt att man

i fall, då flera sökande av tillstånd att driva pantlånerörelse finnas och

brist på kreditorgan av denna typ alltså ej behöver befaras, i första hand

meddelar företag av allmännyttig karaktär tillstånd till pantlånerörelsen.

På grund av vad nu anförts förordar jag att i vart fall för närvarande

rätten att idka pantlånerörelse i princip står öppen också för företag utan

allmännyttig karaktär och för enskilda. För alla slags företag bör vidare

önskemålet om en begränsning av vinsten tillgodoses på det sätt att den

tillståndsbeviljande myndigheten fastställer låneavgifterna för rörelsen.

Rätten att idka pantlånerörelse m. m.

d—5 §§)

Socialstyrelsen.

Enligt socialstyrelsens förslag skall liksom hittills pantlånerörelse icke få

bedrivas utan att länsstyrelsens tillstånd därtill erhållits. Dylikt tillstånd

tänkes alltjämt meddelat endast såvida behov av den ifrågasatta pantlånerörelsen

föreligger.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts proposition nr 201.

19

Kommunal pantlånerörelse bör enligt socialstyrelsens mening icke få stå

direkt under drätselkammarens vård och förvaltning. Enligt styrelsens förslag

skall för dylik pantlånerörelse finnas en för rörelsens drivande ansvarig

styrelse, vars ledamöter utses av kommunen. Envar pantlånerörelse

föreslås vidare skola ha en ansvarig föreståndare, som godkänts av länsstyrelsen.

Förslaget innehåller vidare regler om vilka kvalifikationer, som skola

fordras av en föreståndare, ävensom bestämmelse om att föreståndare, som

dömts till ansvar för brott av visst slag, begånget under anställningstiden,

icke vidare får förestå pantlånerörelse.

I övrigt må i hithörande frågor hänvisas till 1—4, 7 och 22 §§ i socialstyrelsens

bilagda förslag.

Yttrandena över socialstyrelsens förslag.

De av socialstyrelsen föreslagna bestämmelserna rörande rätten att idka

pantlånerörelse ha i allmänhet icke blivit föremål för erinringar. I några

yttranden ha dock vissa ändringar och kompletteringar föreslagits.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Stockholms pant aktiebolag påtala,

att socialstyrelsens förslag icke innehåller någon definition av begreppet

pantlånerörelse. Avsaknaden av en dylik definition kunde medföra

osäkerhet, när det gällde att avgöra, i vad mån yrkesmässig sakbelåning

borde vara underkastad de för pantlåneverksamhet föreslagna bestämmelserna.

Enligt Stockholms pantaktiebolag trädde härvid i förgrunden den

belåning av premieobligationer, som bedreves av särskilda för detta ändamål

bildade kassor, vilka i många fall tillämpade högre räntesatser än

pantlåneinrättningarna.

Stadsfullmäktige i Uppsala ifrågasätta, huruvida det borde krävas tillstånd

av länsstyrelsen för att kommun eller med kommun jämställt allmännyttigt

företag skulle få bedriva pantlånerörelse. Drätselkammaren i

Falun är av samma uppfattning, såvitt fråga är om kommunal pantlånerörelse.

Regeln att kommunal pantlånerörelse skall sortera under särskild styrelse

och icke under drätselkammaren betecknas av svenska stadsförbundet

såsom fullkoriiligt oförståelig ur kommunal synpunkt. Bestämmelsen

avstyrkes likaledes av länsstyrelsen i Kopparbergs län och några kommunalmyndigheter.

Svenska stadsförbundet anser länsstyrelsens befattning med godkännandet

av föreståndare för kommunal pantlånerörelse vara ett ingrepp i den

kommunala självstyrelsen. Stadsfullmäktige i Uppsala och drätselkammaren

i Falun äro av samma mening och anse därjämte, att det icke är anledning

att kräva länsstyrelsens godkännande av föreståndaren, då pantlånerörelse

idkades av allmännyttigt bolag.

De sakkunnigas ändringsförslag och yttrandena däröver.

De sakkunniga förorda blott vissa smärre ändringar i socialstyrelsens

förslag i nu ifrågavarande del. Sålunda föreslås att det överlämnas åt läns
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

styrelser! att under hänsynstagande till samtliga omständigheter i det enskilda

fallet avgöra huruvida en föreståndare, som fällts till ansvar för brott,

skall få fortsätta att förestå pantlånerörelse eller icke. Vidare förordas att

i pantlånerörelse skall kunna anställas föreståndare för tid då rörelseidkaren

är hindrad tillse rörelsen och för filial samt att regler införas för det

fall att föreståndare avgår eller är förhindrad förestå rörelsen. Ytterligare

föreslås reglering av förhållandena vid rörelseidkarens dödsfall och konkurs.

I yttrandena över de sakkunnigas betänkande upptagas förevarande ändringsförslag

till närmare behandling allenast av socialstyrelsen. Styrelsen

tillstyrker därvid i stort sett de sakkunnigas förslag.

Departementschefen.

Vad först angår frågan om pantlånerörelsens begrepp torde såsom pantlånerörelse

böra räknas varje lånerörelse, i vilken lösören mottagas som

pant. Godtages denna bestämning kommer att under regleringen inbegripas

sådana lånerörelser där utom lösören också värdepapper, vilka ju icke äro

lösören, mottagas för belåning. Om däremot endast värdepapper mottagas

i en rörelse, synes densamma icke böra betraktas som pantlånerörelse i lagens

mening. Denna bestämning av pantlånerörelsens begrepp torde överensstämma

med vad som för närvarande anses gälla vid tillämpningen av

1918 års förordning angående idkande av pantlånerörelse.

För rätt att idka pantlånerörelse synes i princip böra fordras tillstånd av

det allmänna. Tillståndsgivningen bör ske på grundval av en behovsprövning.

För närvarande är länsstyrelsen tillståndsgivande myndighet. Av vissa skäl,

bl. a. önskvärdheten att vinna en decentralisering av hithörande ärenden, synes

det mig kunna övervägas att flytta prövningen till vederbörande kommun.

Detta skulle innebära att rätt att driva pantlånerörelse tillkomme kommunen

samt bolag, ekonomisk förening eller enskild person, som erhållit

tillstånd av kommunen. Mot en sådan lösning kan emellertid andragas, alt

en kommun kunde komma att driva egen pantlånerörelse samtidigt som den

vore tillstånds- och tillsynsmyndighet för andra pantlåneföretag och att sålunda

en principiellt olycklig sammanblandning av företagarintresse och

kontrollfunktion kunde inträda. Visserligen förekommer för närvarande icke

på någon ort, att pantlånerörelse drives av såväl kommunen som annan

företagare, men enär en sådan konkurrenssituation givetvis kan uppkomma,

finner jag mig icke böra förorda att kommunen göres till tillståndsmyndighet.

Såsom sådan myndighet torde alltjämt länsstyrelsen böra tjänstgöra.

Vid länsstyrelsens prövning bör, som tidigare nämnts, företräde lämnas

kommunala pantlånerörelser eller pantlånerörelser drivna av allmännyttiga

företag. Bolag utan direkt allmännyttig karaktär, ekonomiska föreningar

och enskilda skola emellertid i princip alltjämt kunna erhålla tillstånd. Som

förutsättning för att enskild person skall kunna erhålla tillstånd torde böra

gälla, att han gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet samt i övrigt anses

lämplig. Tillståndet synes böra begränsas till viss tid, högst tio år. Här
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 201.

21

igenom skapas möjlighet för en periodisk omprövning beträffande pantlånerörelsen

i en ort. I ansökningen till länsstyrelsen torde uppgift böra lämnas

bl. a. om de avgifter och övriga lånevillkor som vederbörande ämnar tilllämpa.

Yttrande över ansökningen synes böra inhämtas från kommunens

beslutande myndighet och polismyndigheten i orten. Det torde ofta vara

lämpligt att vederbörande fattigvårdsstyrelse eller hälsovårdsnämnd eller

båda dessa kommunala organ lämnas tillfälle att yttra sig i ärendet, men

särskilt stadgande härom synes icke erforderligt.

Kommun och bolag synas såsom hittills böra få idka panllånerörelse blott

genom föreståndare, som är ansvarig för rörelsens behöriga utövande. Samma

villkor böra gälla för ekonomisk förening. I de fall, då rörelsen bedrives

av bolag eller ekonomisk förening, synes böra fordras att föreståndaren

skall vara godkänd av länsstyrelsen och att han har samma kvalifikationer,

som enskild pantlånare avses skola ha. Enär det icke behöver befaras att

till föreståndare för kommunal pantlånerörelse utses person, som icke är

lämplig därtill, torde länsstyrelsens godkännande av föreståndaren icke böra

fordras såvitt angår de kommunala rörelserna.

Den av de sakkunniga föreslagna utvidgningen av möjligheten att anställa

föreståndare synes böra avböjas utom såvitt angår det fall att föreståndare

avgår; då bör gälla att rörelsens utövare har rätt att i avbidan på

godkännande av ny föreståndare utse lämplig person att vara ansvarig föreståndare

i den avgångnes ställe. Till stöd för ståndpunkten att icke i vidare

mån utbygga föreståndarinstitutionen må — utom till angelägenheten att

undvika onödig detaljreglementering av hithörande förhållanden — bl. a.

hänvisas därtill att ansvar som enligt författningen åligger rörelsens utövare

och som genom föreståndarens inskjutande i viss mån överflyttas på

denne, för pantlånerörelsens vidkommande knappast ter sig allvarligare än

den ansvarsbörda som med hänsyn till olika krisregleringar ofta kan åvila

den som innehar en vanlig detalj handelsrörelse.

Socialstyrelsen har föreslagit en bestämmelse om särskild tid för rörelsens

fortsättande i det fall att rörelseidkaren kommer i konkurs. Något sådant

stadgande blir emellertid — med hänsyn bl. a. till länsstyrelsens fria bedömningsrätt

i fråga om tillståndets återkallande — icke erforderligt. Däremot

synes böra stadgas att då rörelseidkare avlidit rörelsen må för dödsboets

räkning fortsättas under ett år av återstående tillståndstid. Rörelsen

bör under denna tid få utövas endast genom ansvarig föreståndare. Om godkännande

av person, lämplig för detta uppdrag, bör dödsboet skyndsamt

ansöka hos länsstyrelsen.

Såsom de sakkunniga föreslagit torde det böra överlämnas åt vederbörande

länsstyrelse att bedöma huruvida godkännande av föreståndare skall

återkallas eller icke. Det bör även ankomma på länsstyrelsen att avgöra frågan

om återkallande av tillstånd att utöva pantlånerörelse.

Någon anledning att hindra att kommunal pantlånerörelse sorterar under

eu stads drätselkammare synes icke föreligga. Jag finner mig därför icke

böra förorda socialstyrelsens förslag att för kommunal pantlånerörelse skall

finnas eu särskild styrelse.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Huvudgrunder för pantlånerörelses bedrivande.

(6—15 §§)

Socialstyrelsen.

I socialstyrelsens förslag ha länsstyrelserna tillerkänts mycket långt gående

befogenheter gentemot pantlånerörelserna. Det åligger sålunda länsstyrelserna

vid meddelande av tillstånd att angiva den lokal, där pantlånerörelsen

må bedrivas, samt de låneavgifter, som må betingas. Länsstyrelsen

skall vidare meddela bestämmelser rörande pantlånelokalens beskaffenhet och

inredning, tiden för dess öppethållande samt avlöningsförmånerna till rörelsens

personal ävensom giva de närmare föreskrifter, som i övrigt finnas erforderliga

för att rörelsen skall bedrivas på ett tillfredsställande sätt. Länsstyrelsen

skall utse lämplig person att deltaga i den årliga revisionen av

pantlånerörelses räkenskaper och förvaltning. Det skall åligga styrelse

för pantlånerörelse att årligen till länsstyrelsen insända berättelse över

föregående kalenderårs verksamhet med bl. a. förslag till disposition av

rörelsens nettovinst. Länsstyrelsen skall granska uppgifterna samt dels

godkänna eller föreskriva ändring i förslaget till rörelsevinstens disposition,

dels tillse att låneavgifterna icke äro högre än som erfordras för skälig förräntning

av i rörelsen nedlagt kapital och dels föreskriva de omläggningar

av rörelsens ekonomiska skötsel, som betingas av omständigheterna. När

anledning därtill förekommer, må länsstyrelse återkalla beviljat tillstånd

ävensom i andra avseenden än nyss sagts meddela ändrade villkor eller bestämmelser

för verksamheten.

Vidare har i socialstyrelsens förslag intagits ett flertal stadganden som

syfta till att i olika avseenden bereda låntagarna ökat skydd. Sålunda innehåller

förslaget bl. a. bestämmelser om pantlånerörelses lokal, om vården

av mottagna panter, om skyldighet för pantlånerörelse att ha panterna försäkrade,

om pantsedels innehåll, om låneavgifter, om förfallotid för lån,

om pantrealisation och om tillhandahållandet av överskott efter pantrealisation.

Angående det närmare innehållet i dessa stadganden torde jag få hänvisa

till 8—11 samt 13—18 §§ i socialstyrelsens bilagda förslag.

Yttrandena över socialstyrelsens förslag.

De av socialstyrelsen föreslagna befogenheterna för länsstyrelserna

att meddela föreskrifter för och utöva kontroll över pantlånerörelserna

ha berörts i flera yttranden.

Länsstyrelserna i Uppsala och Västmanlands län ifrågasätta sålunda, om

icke länsstyrelsernas kontroll skulle kunna ske under enklare former eller

göras mindre omfattande. Länsstyrelsen i Kristanstads län framhåller, att

i en del fall alltför långt gående inskränkningar i företagens rörelsefrihet

föreslagits. Länsstyrelsen i Örebro län erinrar om att i ett aktiebolag styrelsen

stode inför aktieägarna i ansvar för sin förvaltning av företaget. Socialstyrelsens

förslag med befogenhet för länsstyrelsen att lämna föreskrifter

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

23

om rörelsens ekonomiska skötsel sköte bolagsstyrelsen åt sidan och betoge

aktieägarna den rätt, aktiebolagslagen gåve, att av styrelsen utkräva ansvar

för av misskötsel uppkomna förluster. I denna del måste förslaget enligt

länsstyrelsens mening omarbetas. Länsstyrelsen i Gävleborgs län förklarar

bl. a., att det ur flera synpunkter vore mindre lämpligt, att länsstyrelsen toge

eu direkt ledning av vederbörande pantlåneföretags ekonomiska verksamhet

och åt företaget gåve en mer eller mindre officiell prägel. Länsstyrelsen i

Jämtlands län anför, att socialstyrelsens förslag i själva verket innebure, att

länsstyrelsen i sista hand bleve ej blott kontrollmyndighet utan företagets

ansvarige ekonomiske ledare. Detta förhållande syntes länsstyrelsen föga

lämpligt. Det riktiga förfarandet borde vara, att länsstyrelsen, med tillbörlig

hänsyn till föreliggande driftskalkyler, prövade skäligheten ur allmän

synpunkt av de låneavgifter, som finge uttagas, och att det därefter ankomme

på företagets ledning att svara för företagets ekonomiska skötsel, så att rörelsen

ej bleve förlustbringande. Med ledning av årligen inkommande revisions-

och verksamhetsberättelser kunde länsstyrelsen sedermera följa rörelsen

och vidtaga de jämkningar av låneavgifterna uppåt eller nedåt, som

funnes påkallade. Befogenheten att vidtaga sådana jämkningar syntes i förevarande

fall vara en tillräcklig regulator utan att länsstyrelsen i övrigt

skulle behöva direkt ingripa i rörelsens ekonomiska skötsel. Det förhållandet

att länsstyrelse ägde återkalla meddelat tillstånd syntes utgöra tillräcklig

garanti för att ett företag, som ur allmän synpunkt bedreves på ett olämpligt

sätt, kunde tvingas omlägga sin verksamhet eller förhindras fortsätta

densamma.

Vad särskilt angår länsstyrelsernas föreslagna befogenhet att meddela bestämmelser

rörande avlöningsförmånerna till pantlånerörelsernas personal

avstyrkes en sådan befogenhet eller ifrågasättes lämpligheten därav i statskontorets

samt länsstyrelsernas i Jämtlands och Norrbottens län yttranden.

I några yttranden beröres frågan om en särskild sammansättning

av pantlåneföretags styrelse. Drätselkammaren och

stadsfullmäktiges beredningsutskott i Hälsingborg ifrågasätta sålunda, om

icke länsstyrelsen eller vederbörande kommun borde äga utse ett antal ledamöter

i pantaktiebolags styrelse. Stockholms pantaktiebolag framkastar

tanken, att länsstyrelsen skulle äga förordna en ordinarie styrelseledamot

jämte suppleant. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet uttalar, att

mera tilltalande än den av socialstyrelsen föreslagna ordningen vore, att

garanti skapades för att ledamöterna i pantlåneföretagens styrelser, liksom

företagens föreståndare, komme att utgöras av allmänt aktade, praktiskt

erfarna och socialt inriktade personer, vilka gåves större rörelsefrihet.

De föreslagna kontrollbestämmelsernas tillämplighet

på ko in in u n a 1 a pantlånerörelse r möter invändningar från en

del håll. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser sålunda den föreslagna rätten

för länsstyrelserna att föreskriva omläggningar i kommunala pantrörelsers

skötsel innefatta ett olämpligt ingripande i den kommunala förvaltningen.

För kommunala pantlånerörelsers del vore vidare den särskilda revisionen

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

opåkallad på grund av den revision, som verkställdes enligt kommunallagarna.

Såsom ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen betecknar

svenska stadsförbundet bl. a. länsstyrelsens befattning med avlöningarna

till personalen i de kommunala pantlånerörelserna, den särskilda revisionen

av dessa rörelser samt kravet på länsstyrelsens godkännande av dylika

rörelsers lokaler.

Frågan om en central ledning av den ekonomiska kontrollen

beröres i två yttranden. Länsstyrelsen i Västernorrlands län

anser, att den ekonomiska kontrollen icke borde utövas av länsstyrelserna

utan av en central myndighet. Länsstyrelsen i Kalmar län finner det för sin

del erforderligt, att länsstyrelserna få samarbeta med en central statlig myndighet

eller inrättning med sakkunskap på det ekonomiska området.

Beträffande frågan om försäkring av mottagna panter föreslå stadsfullmäktige

i Borås, att försäkringen skall täcka dubbla belåningsvärdet.

Kommunalborgmästaren i Karlskoga anser, att försäkringsmarginalen borde

höjas till åtminstone 50 %. Statskontoret förordar införandet av möjlighet

för länsstyrelserna att för särskilt fall medgiva undantag från försäkringsregeln.

Inbrottsförsäkring brukade enligt statskontoret sällan tecknas

till lika högt belopp som brandförsäkring, enär inbrottsfaran vanligen icke

riktade sig mot hela lagret.

Beträffande de föreslagna bestämmelserna rörande pantrealisation

framhåller länsstyrelsen i Jönköpings län, att regeln att pant ej finge

försäljas tidigare än två månader efter förfallodagen kunde leda till obilliga

konsekvenser för pantsättaren i de fall, då pantens värde hastigt kunde förändras,

såsom fallet särskilt vore med värdepapper. Länsstyrelsen ifrågasätter

därför, om icke pantsättaren borde få rätt att tidigare medgiva eller

påyrka försäljning. Länsstyrelsen i Kalmar län anser, att då pantsättare enligt

förslaget vore berättigad att inlösa pant intill dess åtgärder för densamma

s försäljning vidtoges, det borde vara förbjudet för pantlåneinrättning

icke blott att sälja utan även att vidtaga åtgärder för försäljning av pant

tidigare än två månader efter förfallodagen.

I sin den 18 februari 1949 inkomna skrivelse har Stockholms pantaktiebolag

anfört i huvudsak följande. Det hände relativt ofta att pantkvitton

förkomme. Att i sådant fall få kvittot dödat jämlikt lagen om dödande av

förkommen handling toge lång tid och vore förenat med avsevärda kostnader.

För att underlätta för pantsättaren att återfå panten praktiserade olika

pantlåneföretag'' f. n. skilda metoder såsom att utlämna panten mot deponerande

av en penningsumma, som finge innestå viss tid, eller att efter

annonsering i tidning om förlusten utfärda duplettkvitto. Fn lämpligare metod

än de nämnda vore enligt bolagets mening att tillåta att pantkvitto finge

dödas viss tid, förslagsvis 14 dagar, efter det anmälan om förlusten av kvittot

gjorts å vederbörande pantlånekontor och anslag därom uppsatts i lokalen.

Det vore önskvärt att en bestämmelse härom intoges i författningen om

pantlånerörelse. Därest pantkvittona innehölle erinran om denna bestämmelse,

komme den, som önskade förvärva ett kvitto, att varskos. Han kunde

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

då genom hänvändelse till pantlånekontoret förvissa sig om att kvittot ej

förlorat eller komme att förlora sitt värde genom ett dödningsförfarande.

Sannolikt komme den ifrågasatta anordningen att medföra en minskning

av antalet överlåtelser av pantkvitton. Detta vore emellertid knappast någon

nackdel. — Därest en regel om dödande av pantkvitto icke intoges i författningen,

komme sannolikt såväl bolaget som andra pantlåneinrättningar

att likväl tillämpa ett sådant dödningsförfarande, varom bestämmelser i så

fall komme att meddelas i pantkvittona. Enär det emellertid för såväl låntagare

som pantlåneföretag vore av stort värde att enhetliga regler gällde,

borde fallet regleras i författningen.

Departementschefen.

Det intresse, som främst synes böra tillgodoses, är att .till allmänhetens

fromma låneavgifterna hållas så låga som möjligt. Enligt mitt förmenande

bör det därför åligga länsstyrelsen att fastställa låneavgifterna. Inom den

ram, som bildas av de fastställda avgifterna och vissa andra föreskrifter till

vilka jag strax återkommer, synes det emellertid i princip böra stå pantlåneföretagen

fritt att handha rörelsernas förvaltning utan inblandning från

myndigheternas sida. Någon rubbning synes icke böra ske i den allmänna

principen, att det är utövaren av rörelsen som har ansvaret för dess skötsel.

Det torde icke vara påkallat att låta länsstyrelsen tillsätta en revisor

eller — såsom förordats i några yttranden — någon eller några av styrelseledamöterna.

Vid fastställandet av låneavgifterna skall länsstyrelsen självfallet beakta

de sociala synpunkterna. Avgifterna böra icke vara högre än som erfordras

för en skälig förräntning av det i rörelsen nedlagda kapitalet. Att lagfästa

vissa maximiavgifter synes icke lämpligt, enär förhållandena äro olika för

olika rörelser. Länsstyrelsernas strävan bör gå ut på att hålla avgifterna på

en låg nivå. Hänsyn måste emellertid samtidigt tagas till de kostnader av

olika slag, som äro förbundna med drivandet av pantlånerörelser. Anledning

kan finnas att göra åtskillnad mellan skilda orter med olika hyres- och

lönenivå. Rörelsernas närmare beskaffenhet synes också böra tillmätas

betydelse i detta sammanhang. En pantlånerörelse av den vanliga typen

och en rörelse, som icke mottager annat gods än motorfordon, möbler och

andra skrymmande föremål, torde sålunda icke utan vidare kunna likställas

i fråga om låneavgifterna. Grundläggande synas böra vara de beräknade genomsnittskostnaderna

för en väl skött pantlånerörelse av ifrågavarande typ

på orten i fråga. Genom en dylik beräkningsmetod uppmuntras rörelserna

att vidtaga rationaliseringsåtgärder för att minska sina omkostnader.

Låneavgiften synes böra utgå med viss procent för år räknat och procentsatsen

bör vara angiven å pantsedeln. Härigenom vinnes att de lånesökande

icke komma att sväva i tvivclsmål om löneavgifternas, relativt sett, betydande

höjd vid denna kreditform.

Socialstyrelsen bär föreslagit att i författningen om pantlånerörelse skola

intagas vissa närmare bestämmelser angående rörelsens lokal samt pants

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kunyl. Maj.ts proposition nr 201.

vård och förvaring. Enligt min mening synes det med större fördel kunna

överlämnas till länsstyrelserna att i de särskilda fallen i samband med tillståndsgivningen

meddela erforderliga bestämmelser i dessa ämnen. Ävenså

torde länsstyrelsen vid meddelande av tillstånd böra lämna erforderliga ordningsföreskrifter

med avseende å rörelsen, såsom beträffande lokalens öppethållande

för allmänheten.

Ett obehörigt utnyttjande av de lånsökandes belägenhet kan ske icke blott

genom höga låneavgifter utan även genom en oskälig utformning av lånevillkoren

över huvud taget. Jag anser därför att pantlåneinrättningarna

icke böra lämnas fria händer i hithörande frågor utan att vissa allmänna

regler böra intagas i förordningen. Liksom socialstyrelsen finner jag lämpligt

att det stadgas förbud för utövare av pantlånerörelse att taga eller betinga

sig vederlag för utlämnat lån annorledes än i form av låneavgift eller

att fordra eller mottaga skuldförbindelse å lånebeloppet. Vidare bör, såsom

socialstyrelsen föreslagit, i författningen utsägas, att lån icke i något fall

må anses förfallet till betalning tidigare än fyra månader efter dess utlämnande

samt att, oavsett avtalad lånetid, låntagaren skall vara berättigad att,

närhelst han så önskar intill dess åtgärder för pantens försäljning vidtagits,

inlösa panten. Enligt bestämmelserna i 10 kapitlet 3 och 4 §§ handelsbalken

är en panthavare skyldig att väl vårda panten och ansvarar för skada som

uppkommer genom att vårdnadsskyldigheten eftersättes. Däremot är han

icke ansvarig om panten skadas av våda. Det förekommer emellertid i många

fall att utövare av pantlånerörelse bereder låntagarna ett ökat skydd genom

att hålla panterna försäkrade, vanligen mot brand- och vattenskada

samt stöld. Hänsyn till låntagarna synes mig kräva att, såsom socialstyrelsen

även föreslagit, i författningen stadgas att i pantlånerörelse mottagna

panter skola hållas försäkrade mot fara i nyss angivna hänseenden till belopp,

motsvarande minst summan av utlämnade lån, ökad med 25 procent.

Det synes mig lämpligt att, på sätt socialstyrelsen föreslagit, bestämmelser

meddelas angående pantrealisation. Man torde härvid kunna lagfästa den

praxis som avtalsmässigt råder inom pantlånerörelsen, nämligen att om lån

förfallit till betalning, panten får, utan iakttagande av föreskrifterna i 10

kapitlet 2 § handelsbalken, försäljas. Beträffande den respittid för låntagaren,

som bör förflyta efter lånets förfallodag, sättet för försäljningen och

kungörande av pantauktion tillstyrker jag i allt väsentligt socialstyrelsens

förslag. Av bestämmelserna i 10 kapitlet 2 § handelsbalken och 37 § andra

stycket avtalslagen framgår att pantlånaren är skyldig tillhandahålla pantens

ägare det överskott, som kan uppkomma vid pantens försäljning. Det

synes vara lämpligt att, i enlighet med vad socialstyrelsen föreslagit, i lagen

om pantlånerörelse stadgas skyldighet för pantlånaren att underrätta pantsättaren

om uppkommet överskott, dock endast därest detta uppgår till

minst 10 kronor. En på sådant sätt begränsad underrättelseskyldighet torde

icke vara oskäligt betungande. Underrättelsen torde böra ske genom rekommenderat

brev på pantsättarens bekostnad.

De av mig förordade reglerna om förhållandet mellan pantlånare och lån
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl Maj:ts proposition nr 201.

tagare böra med hänsyn till den föreslagna lagens natur i de flesta fall utformas

såsom föreskrifter för pantlånerörelses bedrivande, vilka vid straffansvar

skola iakttagas av rörelsens utövare eller ansvarige föreståndare. I

sådana fall kunna reglerna självfallet icke sättas ur kraft genom avtal mellan

parterna. I övriga fall böra reglerna, såvitt de äro meddelade till skydd

för låntagarna, uttryckligen angivas vara tvingande. Med hänsyn till de

skiftande förhållandena inom pantlånerörelsen torde emellertid vissa av de

åsyftade reglerna icke böra vara helt undantagslösa. Då särskilda skäl föreligga

bör länsstyrelsen kunna medgiva avvikelser, lag föreslår att under

denna förutsättning dispens får meddelas från förbudet att taga vederlag

annorledes än i form av låneavgift och att mottaga skuldförbindelse å lånebeloppet

samt från reglerna om skyldighet att hålla pant försäkrad, om

förfallotid för lån och om tid och sätt för pantförsäljning. Genom denna

dispensrätt vinnes bl. a. möjlighet att göra åtskillnad mellan olika pantlånerörelser.

Anledning kan nämligen finnas att i vissa avseenden utforma

lånevillkor o. d. olika allt efter rörelsernas art. En pantlånerörelse, som

huvudsakligen belånar motorfordon eller andra värdefulla föremål, och en

pantlånerörelse, som närmast tillgodoser de mindre bemedlades behov, torde

exempelvis icke alltid böra jämställas i nu förevarande hänseenden.

Stockholms pantaktiebolag har föreslagit att i lagen skall intagas en bestämmelse

om dödande av förkommet pantkvitto. Med hänsyn till den

knappa utredning, som föreligger beträffande detta spörsmål, synes det till

en början icke klarlagt att något större behov av en dylik regel finnes. Vidare

te sig verkningarna av det föreslagna dödningsförfarandet svårbedömbara.

Såsom bolaget antytt komma troligen olika pantlåneföretag, även

utan att i lagen intages någon uttrycklig regel i ämnet, att söka åvägabringa

ett förfarande med samma syfte som det föreslagna. Jag anser under sådana

förhållanden att frågan om lagstiftning i detta fall bör få vila i avbidan

på att erfarenhet vinnes om de praktiska verkningarna av den metod, som

Stockholms pantaktiebolag tänkt sig kunna tillämpa även utan stöd av särskild

lagbestämmelse.

Lämpligt synes vara att länsstyrelserna upprätthålla kontakt med varandra

i frågor rörande låneavgifter, lånevillkor o. d. för utbyte av erfarenheter.

Någon centralisering av handläggningen av dessa frågor synes dock

icke påkallad.

Länsstyrelserna böra icke släppa kontakten med pantlånerörelserna i och

med att tillstånd beviljats och i samband därmed föreskrifter meddelats. Det

bör ankomma på länsstyrelsen att utöva en fortlöpande tillsyn över verksamheten.

Genom inspektion eller på annat lämpligt sätt bör länsstyrelsen

kontrollera att rörelserna drivas i överensstämmelse med de i författningen

givna bestämmelserna och av länsstyrelsen meddelade föreskrifter. 1 samband

därmed bör länsstyrelsen pröva, huruvida på grund av ändrade förhållanden

eller av annan anledning gällande låneavgifter böra jämkas eller

om ändring eljest bör ske av givna föreskrifter, samt där så är fallet meddela

förordnande därom.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Rörelseidkare och föreståndare böra vara skyldiga att tillhandahålla länsstyrelserna

erforderliga uppgifter om rörelsen samt låta länsstyrelsen få

del av rörelsens bokföring ävensom tillträde till lokalerna.

I lokalen för pantlånerörelse böra lagen i ämnet samt tillståndsbevis och

möjligen utfärdade särskilda föreskrifter finnas tillgängliga för allmänheten.

För enhetlighetens skull torde det vara lämpligt, att länsstyrelsen äger

fastställa låneavgifter in. in. även för kommunala pantlånerörelser och att

dessa även i övrigt äro underkastade de föreslagna författningsbestämmelserna

på samma sätt som övriga pantlåneföretag.

Övriga bestämmelser.

(16—27 §§)

De bestämmelser, om vilka här är fråga, utgöras främst av polismässiga

kontrollföreskrifter, förbud i vissa fall att i pantlånerörelse mottaga gods

samt ansvarsbestämmelser. Beträffande socialstyrelsens förslag i dessa delar

torde jag få hänvisa till 12 § samt 19—28 §§ i förslaget. I yttrandena över

socialstyrelsens förslag ha vissa erinringar gjorts mot de av styrelsen förordade

bestämmelserna. I de flesta yttrandena ha bestämmelserna dock ej

föranlett erinran. I betänkandet med förslag till ändrad lagstiftning angående

handel med skrot, lump och begagnat gods ha de sakkunniga (s. 114—

119) förordat vissa ändringar i hithörande delar av socialstyrelsens förslag

till pantlåneförordning. Dessa ändringsförslag ha i yttrandena över de sakkunnigas

betänkande i allmänhet icke mött några invändningar. Någon närmare

redogörelse för yttranden över socialstyrelsens och de sakkunnigas

förslag synes icke erforderlig. Det torde vara tillräckligt att här i korthet

angiva de viktigare ändringar i förhållande till gällande rätt, som jag anser

mig böra förorda.

Pantlånerörelses utövare har ålagts ovillkorlig skyldighet att avkräva

okänd pantsättare tillfredsställande legitimation. Förbud har meddelats

mot att pantlånerörelser såsom pant mottaga säng- eller barnkläder samt

föremål, vilka kunna antagas vara smittofarliga eller behäftade med ohyra.

Bestämmelserna om vad pantboken skall innehålla ha utvidgats. Sålunda har

föreskrivits, att i boken skall införas pantens eller panternas antal, mått

eller vikt ävensom i förekommande fall fabrikat och tillverkningsnummer

eller annat särskilt kännemärke. Därjämte skola antecknas arten av och

numret å legitimationshandling, som pantsättaren må ha företett. Då pant

löses, skall anteckning göras om dagen härför samt om pantlösarens för- och

tillnamn, yrke och bostad. De föreskrivna anteckningarna kunna få göras i

annan ordning än i bok, om länsstyrelsen lämnar sitt medgivande därtill.

För underlättande av polisens spaningsarbete har föreskrivits, att polismyndigheten

i orten äger ålägga utövare av pantlånerörelse att anmäla förvärv

av föremål av visst eller vissa slag. Polismyndighet, som funnit anledning

till anmärkning med avseende å pantlånerörelse, har ålagts att göra anmä
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

lan därom till länsstyrelsen. Anmälningsskyldighet har även i vissa fall införts

för åklagare vid åtal mot utövare av pantlånerörelse eller föreståndare.

Straffbestämmelserna ha något skärpts. Icke i något fall har dock stadgats

strängare straff än dagsböter. Den i 8 § 1918 års förordning förekommande

straffbestämmelsen för vårdnadshavare har i enlighet med vad de

sakkunniga förordat ej medtagits i förslaget, enär den synts vara alltför

sträng. Den torde f. ö. knappast ha tillämpats. Vidare bär ansetts att anledning

saknas att i förslaget upptaga någon motsvarighet till stadgandet

i 11 § 1918 års förordning, att till böter enligt förordningen icke må dömas,

om förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

I lagen den 22 juni 1911 om vissa aktiebolag, som driva lånerörelse, vilken

lag numera gäller allenast för aktiebolag som driva pantlånerörelse, stadgas

vissa avvikelser från allmänna aktiebolagslagens regler. Sålunda skall Kungl.

Maj :ts stadfästelse sökas å bolagsordning för pantiåneaktiebolag. Kungl.

Maj :t prövar bl. a. huruvida med avseende på vidden och beskaffenheten

av bolagets rörelse särskilda bestämmelser må erfordras. Å ändring i bolagsordning

skall likaledes sökas Kungl. Maj :ts stadfästelse. Utan att stadfästelse

meddelats må bolag av ifrågavarande slag ej registreras eller ändring

av bolagsordning införas i aktiebolagsregistret. — Motiveringen för att

beträffande pantiåneaktiebolag kräva stadfästelse å bolagsordning och ändring

däri bär angivits vara att det med hänsyn till arten av dessa bolags

verksamhet syntes ur det allmännas synpunkt lämpligt.

Bolagsordningarna för pantiåneaktiebolag äro för närvarande tämligen

ensartade. Bolagets verksamhet brukar angivas ha till föremål att betjäna

allmänheten med lån mot pant av lös egendom, som hos bolaget förvaras.

Vidare erinras, att bolaget är skyldigt ställa sig till efterrättelse låneliolagslagen

och förordningen angående idkande av pantlånerörelse ävensom

de ytterligare bestämmelser som eljest äro eller bliva stadgade för bolag

av ifrågavarande slag. Beträffande vissa av bolagen ha särskilda föreskrifter

meddelats om avsättningar till reservfonden, varjämte vinstutdelningen

stundom är maximerad.

Med det system för offentlig kontroll — även i socialt och ekonomiskt

hänseende — över pantlånerörelse, som jag i det föregående förordat, och

efter ikraftträdandet av 1944 års aktiebolagslag synes behov ej förefinnas

att kräva särskild stadfästelse å pantaktiebolags bolagsordning. Jag föreslår

därför att 1911 års lånebolagslag upphäves.

Lagen om pantlånerörelse föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1950.

Pantlånerörelse, som vid tiden för ikraftträdandet med vederbörligt tillstånd

utövas, synes böra få fortsättas under viss lid, förslagsvis fem år,

efter nämnda tidpunkt, utan att nytt tillstånd erfordras. Det torde böra föreskrivas

att vid sådan rörelses fortsatta bedrivande bestämmelserna i lagen

om pantlånerörelse skola iakttagas och att länsstyrelsen så snart ske kan

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

skall för rörelsen meddela föreskrifter, som i 6 § av lagen omförmälas. Å

ett låneförhållande, som uppkommit före lagens ikraftträdande, bli följaktligen

efter utgången av år 1949 — oavsett vad avtalet kan innehålla däremot

stridande — tillämpliga bl. a. de av länsstyrelsen meddelade bestämmelserna

om låneavgift och lagens bestämmelser om förfallotid, om pantrealisation

och om underättelse angående överskott, som uppkommit vid realisation.

Hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom handelsdepartementet

upprättats förslag till lag om pantlånerörelse.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av

den lydelse bihang till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Carl Gustaf Gyllenhaal.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

31

Bihang.

(Gällande bestämmelser:)

Nr 387

Förordning angående idkande

av pantlånerörelse;

given Stockholms slott den 28 maj

1918.

1 §•

Ej må någon såsom yrke driva

pantlånerörelse utan att hava därtill

erhållit behörigt tillstånd. Sådant tillstånd

sökes hos länsstyrelsen med

uppgift om stället, varest rörelsen

skall utövas. Länsstyrelsen har att inhämta

utlåtande över ansökningen i

stad ej mindre av poliskammare, där

sådan finnes, eller i annat fall av magistrat

eller stadsstyrelse än även av

stadsfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, allmän rådstuga samt å landet

såväl av kommunalnämnd som av

kommunalstämma eller kommunalfullmäktige,

där sådana finnas. Tillstånd

må meddelas, endast för så vitt

behov av den ifrågasatta pantlånerörelsen

prövas föreligga och allenast åt

den, som råder över sig och sin egendom

och i övrigt finnes lämplig. Ombyte

av ställe för rörelsens bedrivande

får ej ske utan anmälan därom hos

den myndighet, som meddelat tillståndet.

(Förslaget:)

Förslag

till

lag om pantlånerörelse.

Härigenom förordnas som följer.

Rätten att idka pantlånerörelse m. m.

1 §•

Lånerörelse, i vilken lösören mottagas

såsom pant (pantlånerörelse),

må icke utövas utan tillstånd av länsstyrelsen.

Tillstånd må meddelas endast om

behov av rörelsen anses föreligga och

skall företrädesvis lämnas antingen

kommun eller ock bolag eller ekonomisk

förening som har till syfte att

driva rörelsen på villkor, fördelaktiga

för låntagarna, och utan rätt för delägare

eller annan att njuta del i vinst.

Enskild person må beviljas tillstånd

endast om han gjort sig känd

för redbarhet och ordentlighet och i

.övrigt anses lämplig.

Tillstånd meddelas för viss tid,

högst tio år.

2 §•

Ansökning om tillstånd att idka

pantlånerörelse göres hos länsstyrelsen

i det län, där rörelsen skall bedrivas.

Ansökningen skall innehålla

uppgift om ort och lokal för rörelsen

samt om de låneavgifter och övriga

lånevillkor som sökanden ämnar tilllämpa.

Länsstyrelsen har att inhämta yttrande

över ansökningen av kommunens

beslutande myndighet och av

polismyndigheten i orten.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:)

14 §.

Pantlånerörelse må jämväl idkas

av bolag eller av kommun, dock under

villkor att sådant sker genom föreståndare,

vilken är ansvarig för rörelsens

behöriga utövande, som om

han dreve den för egen räkning; och

gälle för övrigt i avseende å föreståndaren

samt beträffande rörelsen i tilllämpliga

delar vad här ovan stadgats.

6 §•

Tillstånd till pantlånerörelse förverkas

och kan ej ånyo erhållas av

den, som dömes till ansvar för tjuvnadsbrott,

eller, med avseende å hos

honom anträffat stulet gods, befinnes

skyldig till ansvar enligt 3 kap. 10 §

strafflagen. Lag samma vare för den,

som mera än en gång dömts till ansvar

för överträdelse av stadgande i

3 eller 5 § av denna förordning; och

kan för övrigt länsstyrelsen, om pantlånare

finnes ej vara lämplig att utöva

rörelsen, meddela förbud för honom

att vidare idka densamma.

(Förslaget:)

3 §•

Där pantlånerörelse bedrives av

kommun, bolag eller ekonomisk förening

skall för rörelsen finnas anställd

särskild föreståndare, vilken

är ansvarig för rörelsens behöriga utövande.

Utövas rörelsen av bolag eller ekonomisk

förening, skall föreståndaren

vara godkänd av länsstyrelsen. Godkännande

må meddelas endast den,

som uppfyller de i 1 § tredje stycket

stadgade villkoren.

Avgår av länsstyrelsen godkänd

föreståndare må rörelsens utövare,

under förutsättning att ansökan om

godkännande av ny föreståndare

ofördröj ligen göres, i avbidan på beslut

härom utse person som uppfyller

villkoren i 1 § tredje stycket att

tills vidare vara ansvarig föreståndare

i den avgångnes ställe.

4 §•

Har utövare av pantlånerörelse avlidit

må rörelsen för dödsboets räkning

fortsättas under ett år av återstående

tillståndstid. Rörelsen må likväl

utövas endast genom ansvarig föreståndare,

som i 3 § omförmäles;

för tiden till dess föreståndare godkänts

av länsstyrelsen skall vad i

tredje stycket nämnda paragraf stadgas

äga motsvarande tillämpning.

5 §.

Tillstånd att idka pantlånerörelse

samt godkännande av föreståndare

må återkallas när anmärkningar mot

rörelsens skötsel eller mot vederbörandes

lämplighet därtill föranleda.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

33

(Gällande bestämmelser:)

2 §-

Pantlånare är pliktig över rörelsen

föra bok, varav i ordentlig nummerföljd

kan inhämtas upplysning om

varje av honom mot pant utlämnat

lån, dag, då sådant skett, villkoren

därför och pantens beskaffenhet samt

pantsättares namn, yrke och hemvist;

och vare pantlånare skyldig vid

pants mottagande tillställa låntagaren

ett med lånets bokförda nummer

försett bevis, innehållande uppgift å

dagen, då pantsättningen ägt rum, lånesumman,

villkoren för lånet samt

pantens beskaffenhet.

(Förslaget:)

Huvudgrunder för pantlånerörelses

bedrivande.

6 §•

Vid meddelande av tillstånd till

pantlånerörelse skall länsstyrelsen

fastställa låneavgifter för rörelsen.

Länsstyrelsen skall därjämte angiva

den lokal, som må användas, meddela

erforderliga bestämmelser om pants

vård och förvaring samt lämna de

ordningsföreskrifter med avseende å

rörelsen, som kunna anses påkallade.

7 §•

Låneavgiften skall utgå med viss

procent av lånebeloppet.

Utövare av pantlånerörelse må ej

taga eller betinga sig vederlag för lån

annorledes än i form av låneavgift,

ej heller fordra eller mottaga skuldförbindelse

å lånebeloppet.

8 §•

Vid pantsättning skall låntagaren

tillställas särskilt bevis om pantsättningen

(pantsedel). Pantsedel skall

innehålla uppgift om dagen för pantsättningen,

lånesumman, låneavgiften

och övriga lånevillkor ävensom

om pantens eller panternas art samt

antal, mått eller vikt. Låneavgiften

skall vara angiven i procent för år

räknat.

9 §.

Panterna skola hållas försäkrade

mot brand- och vattenskada samt

stöld till belopp, motsvarande minst

summan av utlämnade lån ökad med

25 procent.

10 §.

Lån i pantlånerörelse må icke i något

fall anses förfallet till betalning

tidigare än fyra månader efter dess

utlämnande.

Oavsett avtalad lånetid är låntagare

berättigad att, närhelst han så öns
-

3 Dihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 201.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:) (Förslaget:)

kar intill dess åtgärder för pantens

försäljning vidtagits, inlösa panten.

11 §•

Har lån förfallit till betalning, må

panten försäljas.

Åtgärder för försäljning må dock

ej utan särskild begäran från låntagaren

vidtagas tidigare än två månader

efter lånets förfallodag. Försäljningen

må ej ske annorledes än å

offentlig auktion å den ort, där pantsättningen

ägt rum, eller, då panten

är å fondbörs noterat värdepapper,

genom fondkommissionär till gällande

börspris.

Försäljning å auktion skall minst

åtta dagar i förväg kungöras i tidning

inom orten med angivande tillika av

lånets förfallodag.

12 §.

Lämnar vid pantförsälj ning erhållen

köpeskilling, sedan därifrån avdragits

lånesumman, låneavgiften och

försäljningskostnaden, överskott å

minst tio kronor, skall pantsättaren

snarast möjligt på egen bekostnad

underrättas därom genom rekommenderat

brev.

13 §.

Från bestämmelserna i 7 § andra

stycket, 9 §, 10 § första stycket och

It § andra stycket må länsstyrelsen,

då särskilda skäl därtill äro, meddela

undantag.

14 §.

Pantlånerörelse står under tillsyn

av länsstyrelsen, som har att genom

inspektion eller på annat lämpligt

sätt övervaka att rörelsen bedrives

i överensstämmelse med bestämmelserna

i denna lag och de av länsstyrelsen

med stöd av 6 § meddelade

föreskrifterna. Finner länsstyrelsen

på grund av ändrade förhållanden

eller av annan anledning erforderligt

att nya sådana föreskrifter meddelas

eller att gällande låneavgifter

jämkas eller att ändring eljest vidtages

av givna föreskrifter, skall

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 201.

35

(Gällande bestämmelser:)

3 §.

Pantlånare eller hans biträde må ej

för rörelsen mottaga föremål såsom

pant från den, som ej fyllt 18 år eller

som är berusad, även om föremålet

utbjudes för annans räkning.

2 §.

(Förslaget:)

länsstyrelsen meddela förordnande

därom.

Utövare av pantlånerörelse och föreståndare

för sådan rörelse äro skyldiga

att tillhandahålla länsstyrelsen

erforderliga uppgifter om rörelsen

samt att låta länsstyrelsen få del av

rörelsens bokföring ävensom tillträde

till lokalerna.

15 §.

I pantlånerörelses lokal skola denna

lag samt tillståndsbeviset för rörelsen

och de särskilda föreskrifter,

som lämnats av länsstyrelsen, finnas

tillgängliga för allmänheten.

Kontrollföreskrifter m. m.

16 §.

Pant må mottagas endast från den,

som är känd för pantlånerörelsens

utövare eller hans personal eller ock

kan legitimera sig på ett tillfredsställande

sätt.

17 §.

Ej må pant mottagas från den, som

är berusad eller ej fyllt 18 år.

Såsom pant må icke mottagas föremål,

vilket kan antagas vara smittofarligt

eller behäftat med ohyra, ej

heller i något fall säng- eller barnkläder.

18 §.

Pantlånare är pliktig över rörelsen över pantlånerörelse skall föras

föra bok, varav i ordentlig nummer- hok (pantbok), av vilken i löpande

följd kan inhämtas upplysning om nummerföljd kan inhämtas upplysvarje

av honom mot pant utlämnat ning om varje utlämnat lån, dagen

lån, dag, då sådant skett, villkoren för pantsättningen, villkoren för lådärför

och pantens beskaffenhet samt net, pantens eller panternas art och

pantsättares namn, yrke och hemvist; antal, mått eller vikt ävensom i föreoch

vare pantlånare skyldig vid pants kommande fall fabrikat och tillverkmottagande

tillställa låntagaren ett ningsnummer eller annat särskilt

med lånets bokförda nummer försett kännemärke, vidare om dag då panbevis,

innehållande uppgift å dagen, ten löses. Därjämte skola antecknas

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:)

då pantsättningen ägt rum, lånesumman,

villkoren för lånet samt pantens

beskaffenhet.

5 §.

Efter anmälan av polismyndighet,

att föremål förkommit eller olovligen

frånhänts ägaren, vare pantlånare

pliktig att ofördröjligen undersöka,

huruvida föremålet finnes i hans besittning

och huruvida uti den i 2 §

omförmälda bok förekommer anteckning

om detsamma. Vinnes upplysning

om föremålet, skall pantlånaren,

så fort ske kan, därom lämna myndigheten

underrättelse.

Erhåller pantlånare annorledes än

nu sagts kännedom om att den, som

för pantsättning hos honom utbjuder

föremål, olovligen åtkommit detsamma

eller av annan anledning icke äger

rätt att pantsätta föremålet, eller får

pantlånare skälig anledning till misstanke

därom, vare han likaledes skyldig

att genast underrätta vederbörande

polismyndighet.

4 §.

Polismyndighet äger, då den därtill

finner skäl, undersöka pantlånares

lager samt granska hans bokföring.

Pantlånare eller hans ställföreträdare

vare pliktig att därvid tillhandahålla

pantsatt föremål eller

över rörelsen förd bok, vars granskning

påkallas, samt att tillhandagå

(Förslaget:)

pantsättares och pantlösares för- och

tillnamn, yrke och bostad samt arten

av och numret å legitimationshandling,

som må hava företetts. Pantbok

må, därest så finnes lämpligt, föras

i särskilda avdelningar. Pantbok

skall vara inbunden och försedd med

fortlöpande sidtal.

Där länsstyrelsen det medgiver må

anteckningarna göras i annan ordning

än i bok; om dylika anteckningar

skall i tillämpliga delar gälla vad

om pantbok är stadgat.

Varje pant skall förses med samma

nummer som dess nummer i pantboken.

19 §.

Efter anmälan av polismyndighet

att gods förkommit eller olovligen

frånhänts ägaren vare utövare av

pantlånerörelse eller föreståndare för

sådan rörelse pliktig att ofördröjligen

undersöka om godset finnes i hans

besittning och om han innehar någon

anteckning om detsamma. Vinnes

upplysning om godset, skall polismyndigheten

så fort ske kan underrättas

därom.

Erhåller utövare av pantlånerörelse

eller föreståndare annorledes än

nu sagts kännedom om att den, som

för pantsättning utbjuder gods, olovligen

åtkommit detsamma eller av annan

anledning icke äger rätt att pantsätta

det, eller får han skälig anledning

till misstanke därom, vare han

skyldig att genast underrätta polismyndigheten

i orten.

Skriftliga meddelanden från polismyndigheten

rörande gods skola under

en tid av ett år förvaras ordnade

i tidsföljd eller i annan ordning, som

anvisas av polismyndigheten.

20 §.

Polismyndigheten i orten äger ålägga

utövare av pantlånerörelse att till

polismyndigheten anmäla förvärv av

föremål av visst eller vissa slag.

21 §.

Utövare av pantlånerörelse vare

skyldig låta polismyndighet under
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr 201.

37

(Gällande bestämmelser:)

med upplysningar. Finnas särskilda

ordningsföreskrifter vara av nöden i

fråga om rörelsens bedrivande, äge

polismyndighet ock meddela dylika

föreskrifter.

7 §.

1 mom. Den, som utan behörigt

tillstånd idkar pantlånerörelse, böte

från och med femtio till och med femhundra

kronor.

2 mom. Underlåter pantlånare att

anmäla ombyte av ställe för rörelsens

utövande eller att föra bok, så inrättad

som i 2 § sägs, eller att avlämna

sådant bevis, som i samma paragraf

nämnes, böte från och med fem till

och med tvåhundra kronor.

Till samma ansvar vare den förfallen,

som bryter mot föreskrift i 4 eller

5 §.

3 mom. För överträdelse av stadgandet

i 3 § vare straffet böter från

och med tjugufem till och med tvåhundra

kronor.

8 §•

Har någon, som ej fyllt 15 år, till

pantlånare eller hans biträde för

(Förslaget:)

söka rörelsens lokaler samt granska

pantboken.

22 §.

Då med avseende å rörelsen föreligger

anledning till anmärkning,

skall polismyndigheten göra anmälan

därom till länsstyrelsen samt

föreslå de åtgärder, som kunna vara

erforderliga. Åtalas utövare av pantlånerörelse

eller föreståndare för sådan

rörelse för brott, som omförmäles

i 12 eller 20—23 kapitlen strafflagen,

eller för förseelse mot denna

lag, skall åklagaren så snart ske kan

underrätta länsstyrelsen om åtalet

samt om utgången av målet.

23 §.

Nedlägges pantlånerörelse eller avgår

föreståndare, skall rörelsens utövare

ofördröj ligen göra anmälan

därom till länsstyrelsen.

Straffbestämmelser m. m.

24 §.

1 mom. Den som idkar pantlånerörelse

utan att enligt föreskrifterna

i denna lag vara därtill berättigad,

straffes med dagsböter.

Till samma ansvar vare den förfallen
1)

som utövar rörelse, som i 3 eller

4 § avses, annorledes än genom

behörig föreståndare, eller

2) som bryter mot de av länsstyrelsen

med stöd av 6 eller 14 § meddelade

föreskrifterna eller mot bestämmelserna

i 7 §, 9 §, 11 § andra

eller tredje stycket, 14 § andra stycket,

17 §, 19 § första eller andra

stycket eller 21 §.

2 mom. Förseelse mot 8, 12, 15,

16 eller 18 §, 19 § tredje stycket

eller 23 § straffes med böter från

och med fem till och med tre hundra

kronor.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:)

pantsättning utbjudit föremål, skall

den, vilken vården om den omyndige

åligger, straffas så, som i 7 § 2 mom.

sägs, där det ej kan antagas, att utbjudandet

skett mot hans uttryckliga

föreskrift eller eljest honom ovetande.

9 §•

Den, som under tid, då han är

ställd under tilltal för förseelse mot

bestämmelserna i denna förordning,

fortsätter eller förnyar samma förseelse,

skall för varje gång stämning

därför utfärdats och delgivits fällas

till böter, som för förseelsen äro stadgade.

10 §.

För förseelse, som med husbondes

vetskap begås av hans hustru, husfolk

eller i hans arbete antagen person,

ansvare husbonden såsom vore

förseelsen begången av honom själv.

11 §. •

Till böter enligt denna förordning

må icke dömas, om förseelsen enligt

allmänna strafflagen bör beläggas

med strängare straff.

12 §.

Böter enligt denna förordning tillfalla

kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla

gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän strafflag.

(Förslaget:)

25 §.

Utövare av pantlånerörelse så ock

föreståndare ansvarar för förseelse

mot denna förordning, som begås av

person, anställd i rörelsen, liksom

vore förseelsen begången av honom

själv, därest ej omständigheterna göra

sannolikt att förseelsen skett utan

hans vetskap och vilja.

26 §.

Böter enligt denna lag tillfalla kronan.

13 §.

Förseelse mot de i denna förordning

givna föreskrifter åtalas vid polisdomstol,

där sådan är inrättad,

men eljest hos poliskammare, eller,

där sådan icke finnes, vid allmän

domstol; och gälle i fråga om klagan

över domstols eller poliskammares

beslut i dessa mål vad i allmänhet

angående besvär i brottmål är förordnat.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 201.

39

(Gällande bestämmelser:)

14 §.

Pantlånerörelse må jämväl idkas

av bolag eller av kommun, dock under

villkor att sådant sker genom föreståndare,

vilken är ansvarig för rörelsens

behöriga utövande, som om

han dreve den för egen räkning; och

gälle för övrigt i avseende å föreståndaren

samt beträffande rörelsen

i tillämpliga delar vad här ovan stadgats.

(Förslaget:)

27 §.

Över polismyndighets beslut enligt

denna lag må besvär anföras hos

länsstyrelsen inom en månad från

det klaganden erhållit del av beslutet.

Talan mot länsstyrelses beslut föres

hos Konungen genom besvär i den

ordning som är bestämd för överklagande

av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut.

Polismyndighets och länsstyrelses

beslut skola lända till efterrättelse

utan hinder av förd klagan, där ej

annorlunda förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1950.

Genom lagen upphävas förordningen

den 28 maj 1918 (nr 387) angående

idkande av pantlånerörelse och

lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 2)

om vissa aktiebolag, som driva lånerörelse.

Pantlånerörelse, som vid denna lags

ikraftträdande med vederbörligt tillstånd

utövas, må under iakttagande

av de i denna lag meddelade bestämmelserna

fortsättas under en tid av

fem år efter nämnda tidpunkt, utan

att nytt tillstånd erfordras. För sådan

rörelse skall länsstyrelsen så snart ske

kan meddela föreskrifter, som i 6 §

omförmälas.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Bilaga.

Socialstyrelsens förslag

till

förordning

angående idkande av pantlånerörelse.

1 §•

Ej må pantlånerörelse drivas utan att tillstånd därtill erhållits. Sådant

tillstånd må endast beviljas kommun, allmännyttigt bolag eller aktiebolag

med en till högst 5 procent begränsad vinstutdelning.

Tillstånd att driva pantlånerörelse må meddelas endast såvida behov av

den ifrågasatta pantlånerörelsen föreligger.

I andra fall än där dylikt tillstånd erhållits må ej i firma eller vid beteckning

av rörelse användas ordet pant.

2 §•

Tillstånd att driva pantlånerörelse sökes hos länsstyrelsen i det län, där

rörelsen skall utövas. I ansökningen skall lämnas uppgift om ort och lokal,

varest rörelsen är avsedd att bedrivas, samt om de låneavgifter, som sökanden

ämnar betinga sig i rörelsen. Vidare skall uppgift lämnas om de avlöningsförmåner,

som skola utgå till föreståndaren för rörelsen och övrig

personal.

Länsstyrelsen har att över ansökningen inhämta yttrande dels i stad av

poliskammare, där sådan finnes, eller i annat fall av magistrat eller kommunalborgmästare

samt å landet av kommunalnämnd och polismyndigheten

i orten, dels ock av vederbörande fattigvårdsstyrelse och hälsovårdsnämnd.

När pantlånerörelse upphör att bedrivas, skall anmälan därom göras till

länsstyrelsen.

3 §.

För kommunal pantlånerörelse skall finnas en för rörelsens drivande ansvarig

styrelse, vars ledamöter utses av kommunen.

4 §•

Pantlånerörelse skall idkas genom föreståndare, vilken är ansvarig för

rörelsens behöriga utövande.

Som föreståndare må ej användas annan än den, som blivit av länsstyrelsen

godkänd. Meddelat tillstånd kan av länsstyrelsen återkallas, när omständigheterna

därtill föranleda.

Ej må annan godkännas som föreståndare än den, som råder över sig

och sin egendom och i övrigt finnes lämplig för rörelsens bedrivande. Den,

som jämlikt 22 § förverkat rätt att förestå pantlånerörelse, må ej godkännas

som föreståndare.

5 §.

Vid meddelande av tillstånd till idkande av pantlånerörelse skall angivas

den lokal, där rörelsen må bedrivas, samt de låneavgifter, vilka må betingas.

Länsstyrelsen äger meddela bestämmelser rörande pantlånelokalens beskaffenhet

och inredning, tid för dess öppethållande samt avlöningsförmå
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

ner till rörelsens personal ävensom giva de närmare föreskrifter, som i övrigt

finnas erforderliga för att rörelsen skall bedrivas på ett tillfredsställande

sätt.

Då tillstånd till pantlånerörelse beviljas, skall länsstyrelsen utfärda tillståndsbevis

med angivande av samtliga de föreskrifter i avseende å rörelsens

utövande, som lämnats vid tillståndets meddelande.

6 §•

Länsstyrelsen skall utse därtill lämplig person att deltaga i den årliga

revisionen av pantlånerörelses räkenskaper och förvaltning. Länsstyrelse

bestämmer revisorns arvode. Kostnaderna härför skola gäldas av rörelsen.

Revisorn skall till länsstyrelsen avgiva redogörelse för revisionen.

Det åligger styrelse för pantlånerörelse att årligen före mars månads utgång

till länsstyrelsen insända berättelse över föregående kalenderårs verksamhet.

I berättelsen skall intagas balansräkning vid verksamhetsårets utgång

samt specifikation av inkomster och utgifter under året ävensom förslag

till disposition av rörelsens nettovinst.

Länsstyrelsen skall granska de sålunda lämnade uppgifterna samt på

grundval av granskningen dels godkänna eller föreskriva ändring i förslaget

till rörelsevinstens disposition, dels tillse att de för rörelsen fastställda låneavgifterna

icke äro högre än som erfordras för skälig förräntning av i rörelsen

investerat kapital, dels ock föreskriva de omläggningar av rörelsens

ekonomiska skötsel, som betingas av omständigheterna.

När anledning därtill förekommer, må länsstyrelse återkalla beviljat tillstånd

ävensom i andra avseenden än tidigare i denna paragraf avses meddela

ändrade villkor eller bestämmelser för verksamheten.

7 §•

Försättes bolag, som driver pantlånerörelse, i konkurs, må rörelsen för

konkursboets räkning fortsättas under en tid av högst ett år efter första

borgenärssammanträdet i konkursen.

Det åligger konkursbo, som ämnar fortsätta rörelsen att därom inom en

månad efter första borgenärssammanträdet i konkursen göra anmälan hos

länsstyrelsen med uppgift därvid tillika å den person, som antagits till föreståndare

för rörelsen. Hinder möter icke för konkursbo att såsom föreståndare

antaga i rörelsen tidigare anställd föreståndare eller tjänsteman. Göres

ej anmälan inom föreskriven tid eller prövas den till föreståndare antagne

icke vara därtill lämplig, anses tillståndet hava upphört den dag,

tiden för anmälningsskyldigheten gick till ända eller beslut i frågan meddelades.

8 §•

Den lokal, som nyttjas för pantlånerörelse, skall vara ljus, torr och luftig,

hava en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig storlek samt hållas

i ordentligt och ur hygienisk synpunkt tillfredsställande skick. För panternas

förvaring och vård skola lämpliga anordningar till förekommande av

smittfara vara vidtagna inom lokalen.

Ombyte av lokal för rörelsens bedrivande må ej ske med mindre länsstyrelsen

därtill giver sitt bifall; skolande därvid tillfälle beredas de i 2 §

2 stycket angivna myndigheter att yttra sig.

9 §•

Lokalen skall utvändigt vara försedd med skylt, som tydligt angiver rörelsens

namn.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

I lokalen skola ett exemplar av denna förordning samt bestyrkt avskrift

av det tillståndsbevis, som gäller för rörelsens innehavare, ävensom av de

särskilda föreskrifter i avseende å rörelsens utövande, som må hava lämnats

av länsstyrelsen, vara på lämpligt ställe tillgängliga för allmänheten.

10 §.

Panterna skola hållas avskilda från andra föremål och förvaras på ett

överskådligt och ur hygienisk synpunkt tillfredsställande sätt samt skola

väl vårdas.

11 §•

Pantlånerörelse skall i inländskt försäkringsbolag med vederbörligen fastställd

bolagsordning hava panterna försäkrade mot brand- och vattenskada

samt stöld till belopp, motsvarande minst summan av utlämnade lån ökad

med 25 procent.

12 §.

I pantlånerörelse skall föras bok över rörelsen (pantbok), varav i ordentlig

nummerföljd kan inhämtas upplysning om varje i rörelsen mot pant utlämnat

lån, dag då pantsättning skett, villkoren därför och pantens art samt

pantsättarens namn, yrke och hemvist. Låntagare, som ej är för rörelsens

föreståndare eller övriga personal känd, är skyldig förete legitimation. Legitimationshandlingens

art skall angivas i pantboken.

Varje pant skall förses med nummer lika med det, varunder anteckning

om pantsättningen införts i pantboken.

13 §.

Vid pantsättning skall låntagaren tillställas ett med lånets bokförda nummer

försett bevis (pantsedel), innehållande uppgift å dagen, då pantsättningen

ägt rum, lånesumman, låneavgiften och övriga villkor för lånet samt

pantens art. Låneavgiften skall därvid angivas jämväl i visst krontal för

ett hundra kronor för år räknat.

14 §.

Låneavgiften skall innefatta hela gottgörelsen för lånet och beräknas efter

visst belopp för ett hundra kronor av lånebeloppet.

Det är i pantlånerörelse förbjudet att för utlämnande av lån mot pant

taga eller betinga vederlag i annan form än låneavgift, som ovan sägs, ävensom

att förutom pant fordra eller mottaga skuldförbindelse å lånebeloppet.

15 §.

Låneavgift må beräknas till tiden för inlösen eller i fall, som i 17 § avses,

till tiden för försäljningen, varvid hinder ej möter att räkna del av

månad såsom hel månad.

16 §.

Även om kortare lånetid skulle vara avtalad, anses lånet likväl ej för

fallet tidigare än fyra månader efter dess utlämnande.

Oavsett avtalad lånetid är pantsättaren berättigad att, när helst han så

önskar och intill dess åtgärder för pantens försäljning vidtagas, inlösa

panten.

17 §.

Har mot pant utlämnat lån förfallit till betalning utan att lånet blivit

inlöst, må panten försäljas å offentlig auktion eller, då fråga är om å fondbörs

noterat värdepapper, genom fondkommissionär till gällande börspris;

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungi. Maj.ts proposition nr 201.

dock må sådan försäljning ej äga rum tidigare än två månader efter förfallodagen.

Där ej fråga är om sådan försäljning av värdepapper, som enligt vad

nyss sagts må ske utan auktion, må försäljningen ej äga rum å annan ort

än den, där pantsättningen skett. Auktionen skall minst åtta dagar, innan

den hålles, kungöras i tidning inom orten, därvid jämväl vederbörande

pantsedlars nummer skola angivas.

18 §.

Med den köpeskilling, som erhållits vid försäljningen, må täckas fordran

till kapital och låneavgift ävensom samtliga med fordringens utfående förenade

kostnader.

Därest överskott å minst tio kronor uppstått, skall pantsättaren på egen

bekostnad så snart ske kan efter försäljningen i rekommenderat brev under

uppgiven adress lämnas underrättelse om överskottet.

Vid försäljningen uppkommande överskott skola bokföras särskilt och

insättas å bankräkning samt tillhandahållas pantsedelns innehavare under

tio år efter försäljningsdagen, därest han inom sagda tid giver sig tillkänna,

men tillfaller eljest pantlåneinrättningen.

19 §.

I pantlånerörelse må ej mottagas föremål såsom pant från den, som ej

fyllt 18 år, eller som är berusad, även om föremålet utbjudes tör annans

räkning, ej heller från den, beträffande vilken polismyndighet meddelat förbud,

varom i 20 § 3 stycket sägs.

Såsom pant må icke mottagas sängkläder eller barnkläder eller sådana

kläder eller föremål, som på grund av smuts eller eljest kunna antagas vara

smittfarliga, ej heller föremål, som kunna antagas vara erhållna genom

fattigvård eller annan offentlig understödsverksamhet eller ock genom enskild

välgörenhet.

20 §.

Polismyndighet och hälsovårdsnämnd i orten äga undersöka pantlåneinrättnings

lokaler och lager, varjämte polismyndigheten äger granska rörelsens

bokföring. Vidare äger fattigvårdsstyrelse i orten taga del av inrättningens

pantbok. Rörelsens föreståndare vare pliktig att i dessa fall tillhandahålla

pantsatta föremål och över rörelsen förda böcker samt att tillhandagå

med upplysningar.

Då så finnes av företagen undersökning eller granskning påkallat, skall

polismyndigheten eller hälsovårdsnämnden därom hos länsstyrelsen göra

anmälan, åtföljd av förslag till de åtgärder eller föreskrifter, som anses erforderliga.

Sådan anmälan skall jämväl av polismyndighet göras, där föreståndaren

eljest finnes underlåta att ställa sig till efterrättelse de för rörelsens

utövande i denna förordning eller annorstädes vederbörligen meddelade

föreskrifter eller i övrigt finnes ej vara lämplig att utöva pantlånerörelse.

På framställning av fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd eller nykterhetsnämnd

eller då eljest synnerliga skäl därtill föreligga äger polismyndighet

meddela pantlånerörelse i orten förbud att för pantsättning mottaga

föremål från viss angiven person.

21 §.

Efter anmälan av polismyndighet, att föremål förkommit eller olovligen

frånhänts ägaren, vare föreståndaren pliktig att ofördröjligen undersöka,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

huruvida föremålet finnes i rörelsens besittning och huruvida uti pantboken

förekommer anteckning om detsamma. Vinnes upplysning om föremålet,

skall föreståndaren, så fort ske kan, därom lämna myndigheten underrättelse.

Erhåller föreståndare annorledes än som sagts kännedom om att den,

som för pantsättning hos inrättningen utbjuder föremål, olovligen åtkommit

detsamma eller av annan anledning icke äger rätt att pantsätta föremålet,

eller får föreståndare skälig anledning till misstanke därom, vare han likaledes

skyldig att genast underrätta vederbörande polismyndighet.

22 §.

Den som dömes till ansvar för något eller några av följande brott, nämligen

förfalskning, tjuvnad, bedrägeri, utpressning, ocker, häleri, förskingring

eller gäldenärsbrott, må ej, där brottet blivit begånget under tid, då

han förestått pantlånerörelse, densamma vidare förestå. Vad nu sagts gäller

även i fråga om den, som mer än en gång dömts till ansvar för överträdelse

av stadgande i 19 eller 21 § av denna förordning.

Det åligger vederbörande domstol att ofördröj ligen till länsstyrelsen i

det län, där rörelsen bedrives, insända avskrift av utslaget.

23 §.

Den som, utan att enligt föreskrifterna i denna förordning vara därtill

berättigad, idkar eller förestår pantlånerörelse, straffes med dagsböter,

minst fem.

Förseelse mot 1 § 3 stycket, 6 § 2 stycket, 8, 9, 11, 12, 13, 17, 18, 19 §§,

20 § 1 stycket eller 21 § så ock mot de föreskrifter, som av länsstyrelse

meddelas med stöd av 5 § 2 stycket, straffas med böter från och med fem

till och med två hundra kronor.

24 §.

Har någon, som ej fyllt 15 år, till pantlåneinrättning för pantsättning

utbjudit föremål, skall den, vilken vården om den omyndige åligger, straffas

så, som i 23 § 2 stycket sägs, där det ej kan antagas, att utbjudandet skett

mot hans uttryckliga föreskrift eller eljest honom ovetande.

25 §.

Har någon under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot

bestämmelserna i denna förordning, fortsatt samma förseelse och på denna

grund ånyo åtalats, skall såsom särskilt brott anses vad han före varje åtal

förbrutit.

26 §.

Till böter enligt denna förordning må icke dömas, om förseelsen enligt

allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

27 §.

Böter enligt denna förordning tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän strafflag.

28 §.

Förseelse mot de i denna förordning givna föreskrifter åtalas vid polisdomstol,

där sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare, eller, där

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungi. Maj:ts proposition nr 201.

sådan icke finnes, vid allmän domstol; och gälle i fråga om klagan över

domstols eller poliskammares beslut i dessa mål vad i allmänhet angående

besvär i brottmål är förordnat.

Denna förordning träder i kraft den

Genom denna förordning upphäves förordningen den 28 maj 1918 (nr 387)

angående idkande av pantlånerörelse, därvid skall iakttagas, att förordningens

bestämmelser fortfarande skola tillämpas å förseelse, som begåtts under

förordningens giltighetstid.

Där bolag eller kommun på grund av tillstånd enligt äldre författning

idkar pantlånerörelse, må denna fortsättas även efter det förordningen trätt

i kraft under iakttagande av de i förordningen meddelade föreskrifter. Därvid

skall iakttagas, att aktiebolag må av den i rörelsen uppkomna vinsten

utdela så mycket som svarar mot 5 procent å det i rörelsen vid tidpunkten

för denna förordnings ikraftträdande investerade kapitalet. Såsom förutsättning

för rörelsens fortsatta bedrivande gäller, att anmälan om rörelsen

med uppgift om föreståndare skett hos länsstyrelse före nyssnämnda dag.

Enskild person, som vid förordningens ikraftträdande i behörig ordning

idkar pantlånerörelse, må av länsstyrelse för högst ett år i sänder och icke

längre än till den 1 januari 1953 erhålla tillstånd att fortsätta verksamheten.

Under avvecklingsperioden skall dylik enskild pantlånerörelse i tillämpliga

delar vara underkastad föreskrifterna i denna förordning. I samband med

meddelande av tillstånd, varom här är fråga, skall länsstyrelse förordna

därtill lämplig person till tillsynsman över rörelsen. Tillsynsmannen skall

årligen lämna länsstyrelse redogörelse för rörelsens bedrivande.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 31 mars

1M9.

Närvarande:

justitieråden Geijer,

Dahlman,

Lech,

regeringsrådet Quensel.

Enligt lagrådet den 5 mars 1949 tillhandakommet utdrag av protokoll över

handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 18 februari

1949, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag om pantlånerörelse.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av e. o. hovrättsassessorn A. Brunnberg.

Förslaget föranledde följande yttranden.

8 §.

Lagrådet:

Å pantsedel lärer även böra antecknas det nummer, under vilket lånet

enligt 18 § skall införas i pantboken.

10 §.

Lagrådet:

Då länsstyrelsen enligt 13 § kan medgiva undantag från regeln i 10 §

första stycket, torde det där förekommande uttrycket »icke i något fall anses

förfallet till betalning» böra utbytas mot uttrycket »ändå att annat avtalats,

icke anses förfallet till betalning».

11 §.

Lagrådet:

Efter sin ordalydelse innebär föreskriften i tredje stycket att kungörelsen

om pantauktionen städse och således även när ett större antal panter skola

försäljas skall angiva varje låns förfallodag. Detta skulle medföra att kungörelsen

kunde bli mycket vidlyftig och kostsam. Emellertid synes föreskriften

ej vara avsedd att tolkas så, utan lärer meningen vara, att om flera

panter skola säljas å samma auktion det skulle räcka med en för alla lånen

gemensam uppgift utmärkande under vilken tid t. ex. under vilken eller

vilka månader lånen förfallit. Någon jämkning av paragrafens ordalag för

att utmärka vad sålunda är åsyftat synes vara att förorda.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

18 §.

47

Lagrådet:

Av pantboken bör tydligen framgå jämväl huruvida och när panten sålts

samt försäljningssumman. Detta krav må dock anses uppfyllt genom att,

såsom för närvarande torde vara praxis, hänvisning i pantboken göres till

protokoll eller anteckning över den auktion, vid vilken panten sålts.

Övergångsstadgandet.

Justitierådet Gei jer:

För en enskild person, som vid tiden för den nya lagens ikraftträdande

idkar pantlånerörelse med vederbörligt tillstånd och som enligt de äldre bestämmelserna

ägde fortsätta därmed utan tidsbegränsning, synes det föreslagna

övergångsstadgandet innebära en onödig hårdhet, då det föreskriver

att han, sedan fem år förflutit efter lagens ikraftträdande, måste nedlägga rörelsen,

om han icke erhåller nytt tillstånd. Det bör observeras att sådant tillstånd

då icke kan beviljas för honom, om såsom hans konkurrent om tillståndet

uppträder kommun, bolag eller förening med syfte som i 1 § sägs.

Det hjälper honom då icke hur väl och klanderfritt han än må ha skött

rörelsen. Vissa myndigheter, som yttrade sig över socialstyrelsens förslag,

anförde därvid beaktansvärda billighetsskäl för att sådan persons rätt att

fortsätta rörelsen icke skulle röna inverkan av den ändrade lagstiftningen.

Skulle en dylik ståndpunkt anses innefatta en alltför stor eftergift åt de enskilda

intressena, synes det i allt fall böra tagas under övervägande att

komplettera övergångsstadgandet med en bestämmelse av innebörd att, då

person som nu nämnts söker nytt tillstånd, ansökningen må kunna beviljas

utan hinder av sådan företrädesrätt som omförinäles i 1 §.

Ur px-otokollet:

Bengt Larson.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungi. Maj.ts proposition nr 201.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 1 april 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet lagrådets den 31

mars 1949 avgivna utlåtande över det den 18 februari 1949 till lagrådet remitterade

förslaget till lag om pantlånerörelse samt anför därvid följande.

Lagrådets anmärkningar vid 8, 10 och 11 §§ av det remitterade förslaget

ha föranlett ändringar av dessa paragrafer i enlighet med vad lagrådet förordat.

Härutöver ha i förslaget företagits vissa smärre jämkningar av formell

art.

En ledamot av lagrådet har anmärkt, att det föreslagna övergångsstadgandet

innebure en onödig hårdhet mot en enskild utövare av pantlånerörelse

i det att han, sedan fem år förflutit efter nya lagens ikraftträdande, måste

nedlägga sin rörelse om nytt tillstånd icke erhölles; sådant tillstånd kunde

icke beviljas för honom om såsom hans konkurrent om tillståndet uppträdde

kommun eller allmännyttigt företag.

Den framförda synpunkten är beaktansvärd men synes mig dock icke böra

föranleda ändring av förslaget. Den företrädesrätt att erhålla tillstånd, som

föreslagits för kommuner och allmännyttiga företag, har motiverats av

vägande sociala skäl och synes därför icke böra inskränkas ens i fråga om

övergångsfallen. Emellertid torde man kunna antaga, att om en enskild

pantlånare skött sin rörelse på ett förtjänstfullt sätt, något intresse att ersätta

denna rörelse med en kommunal eller eljest allmännyttig pantlåneinrättning

icke kommer att yppa sig.

Föredraganden hemställer därefter, att ifrågavarande lagförslag måtte,

efter ändringar i anmärkta hänseenden, jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Vid protokollet:

Carl Gustaf Gyllenhaal.

487276. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Doktrin (1)

  1. Elisabeth Ahlinder, Negativ ränta — avtalstolkning i ränteunderlandet, SvJT 2016 s. 359, på s. 363 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:386 Skrivelse till Konungen i anledning av del s Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag om pantlånerörelse, dels ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. 1LU 1949:50 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om pantlånerörelse, d e l s o c k i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. 1LU 1949:41 Memorial i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag till förordning angående handel med skrot, lump och begagnat gods m. m., med förslag till lag om s. 3 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 2016 s. 359 Elisabeth Ahlinder, Negativ ränta — avtalstolkning i ränteunderlandet s. 363 i texten