Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj.t att medgiva visst undantag från gällande villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution

1949-04-01 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:203, Angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj.t att medgiva visst undantag från gällande villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 203.

1

Nr 203.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt bemyndigande

för Kungl. Maj.t att medgiva visst undantag

från gällande villkor för åtnjutande av rätt

till varvsindustrirestitution; given Stockholms slott

den 1 april 1949.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 1 april 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för handelsdepartementet fråga om fortsatt

bemyndigande för Kungl. Maj.t att medgiva visst undantag från gällande

villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution samt anför därvid

följande.

I 3 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution

stadgas, att idkare av varvs- eller verkstadsrörelse ävensom fartygsägare

äger att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller ut1

Bi haag till riksdagens protokoll 1''J''i''J. 1 samt. Nr 203.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

rustning, inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt eller utländskt

fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet, utländskt järnfartyg även av

70 tons bruttodräktighet eller därunder, eller av skeppsdocka, dockport,

"ponton, slip, stapelbädd eller mudderverk, för vilkas byggnad, ombyggnad,

reparation, inredning, utrustning eller sjösättning använts av honom från

utlandet införda materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution av tull

(varvsindustrirestitution) för en motsvarande myckenhet materialier eller

andra artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets slutförande

av honom införts från utlandet.

Enligt 7 § nämnda förordning skall prövning av fråga angående rätt till

varsindustrirestitution ävensom fastställandet av de närmare villkor för rättighetens

åtnjutande, som i särskilda fall må finnas erforderliga, ankomma

på generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium. Rätt till restitution

kan, enligt 8 §, beviljas för särskilt fall, för viss tid eller tills vidare.

I 10 § kungörelsen den 4 oktober 1929 (nr 308) med tillämpningsföreskrifter

till förenämnda förordning föreskrives, att prövning av fråga om utbekommande

av restitutionsbelopp eller om avförande av sådant belopp i fall,

då befrielse från erläggande av motsvarande tullbelopp åtnjutits, ankommer

på generaltullstyrelsen, i den mån styrelsen icke finner prövningen lämpligen

kunna överlåtas på lokal tullmyndighet. Ansökning om utbekommande eller

avförande av restitutionsbelopp skall ha inkommit till den prövande myndigheten

inom tre år, räknat från den dag då arbetet slutförts. Då skäl därtill

äro må generaltullstyrelsen för särskilt fall medgiva utsträckning av ansökningstiden.

Enligt 11 § samma kungörelse skall, därest varans in- eller

utförsel ombesörjts av annan än sökanden, ansökningen om restitution åtföljas

av en av sökanden på tro och heder avgiven försäkran, att den som

omhänderhaft in- eller utförseln varit sökandens befullmäktigade ombud

för ändamålet, och skall detta förhållande vara av ombudet bestyrkt.

I proposition den 31 december 1943 (nr 19) hemställde Kungl. Maj:t hos

1944 års riksdag om bemyndigande att under tiden till och med den 31 december

1946 i fall, då särskilda skäl därtill förelåge, medgiva att näringsidkare,

som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, finge åtnjuta sådan tullrestitution,

oaktat de av honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare,

som erhållit rätt till enahanda slag av tullrestitution. Såsom

motivering för detta förslag anfördes i propositionen, bland annat, att de till

följd av kriget försämrade handelsförbindelserna vållat varvsindustrien särskilda

svårigheter beträffande materialanskaffningen och att företagen i detta

avseende i större utsträckning än tidigare vore beroende av varandras bistånd.

Det syntes därför rimligt, att så länge nämnda svårigheter bestode,

varvsindustrien bereddes sådan lättnad i villkoren för erhållande av tullrestitution,

att samarbetet mellan företagen vid anskaffandet av material

utomlands såvitt möjligt underlättades. Den lättnad i fråga om villkoren

för erhållande av varvsindustrirestitution, som kunde anses påkallad, vore

att kravet på identitet mellan importören och förbrukaren av de ifrågava
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 203.

3

rande materialierna i viss utsträckning eftergåves. I fall, då särskild anledning

därtill funnes, borde sålunda tullrestitution kunna erhållas, oaktat

sådan identitet icke förelåge, om blott importören och förbrukaren båda vore

berättigade till varvsindustrirestitution. Härför erfordrades emellertid riksdagens

medverkan. På grund härav och då frågan om undantag från berörda

restitutionsvillkor borde ankomma på Kungl. Maj :ts prövning, borde bemyndigande

för Kungl. Maj:t inhämtas att under viss tid, förslagsvis till och

med den 31 december 1946, medgiva sådant undantag.

Propositionen bifölls av riksdagen (skrivelse den 9 februari 1944, nr 23).

Härefter förklarade Kungl. Maj :t i brev till generaltullstyrelsen den 18

februari 1944, att Kungl. Maj:t ville, efter framställning av vederbörande

näringsidkare, i varje särskilt fall pröva, huruvida uti ifrågavarande avseende

undantag från gällande restitutionsvillkor kunde beviljas.

I en den 28 oktober 1946 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift hemställde

Sveriges varvsindustriförening, att Kungl. Maj :t måtte föranstalta

om att det såsom ett särskilt tidsbegränsat undantag reglerade medgivandet

av restitutionsrätt, då varan införts av ett restitutionsberättigat varv och

överlåtits till och använts av annat sådant varv, måtte upptagas såsom en

icke tidsbegränsad bestämmelse under 3 § i 1929 års förordning angående

tullrestitution. Därest denna hemställan icke kunde bifallas anhölle föreningen

i andra hand att undantagsbestämmelsen enligt Kungl. Maj :ts brev

den 18 februari 1944 måtte givas förlängd giltighet under minst tre år från

den 1 januari 1947.

Till motivering för denna framställning anförde föreningen följande.

Bakgrunden till undantagsbestämmelsen var givetvis de under kriget uppkomna

materialsvårigheterna inom varvsindustrien. Det förekom då ofta att

varven för att lösa de aktuella materialproblemen måste samarbeta på så

sätt att importerat material överläts från ett varv till ett annat. Situationen

i fråga om varvens material är emellertid fortfarande synnerligen svår, och

det synes föga sannolikt att någon avgörande förbättring kan komma att

inträda inom de närmaste åren. Även om en återgång till mera normala

förhållanden skulle ske relativt snabbt, vill föreningen framhålla, att möjligheten

till överlåtelse av material eller byte av material mellan varven är

av stort värde, då det gäller att hålla igång en effektiv och kontinuerlig

produktion inom varvsindustrien. I detta sammanhang bör även beaktas,

att produktionen av valsplåt, särskilt i Amerikas Förenta Stater, i framtiden

torde komma att rationaliseras på sådant sätt att varven få svårare att inköpa

vissa mera specialiserade materialsorter.

I proposition den 24 januari 1947, nr 28, hemställde Kungl. Maj:t om bemyndigande

att under tiden till och med den 30 juni 1949 i fall då särskilda

skäl därtill förelåge medgiva, att näringsidkare, som erhållit rätt till varvsindustrirestitution,

finge åtnjuta sådan tullrestitution, oaktat de av honom

använda artiklarna införts av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda

slag av tullrestitution. Såsom motivering för detta förslag anfördes,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

att de särskilda skäl, som föranlett att rätten till varvsindustrirestitution

i enlighet med 1944 års riksdagsbeslut utvidgats på angivet sätt, alltjämt

vore för handen. Därtill komme, att förluster i vissa fall kunde uppstå för

varven, därest ifrågavarande bestämmelser skulle upphöra att gälla redan

med utgången av år 1946. Med hänsyn därtill borde lättnaden i rätten till

varvsindustrirestitution utsträckas utöver den dittills gällande tiden. Det

syntes emellertid icke böra ifrågakomma att i förordningen angående tullrestitution

införa en utan tidsbegränsning gällande föreskrift i detta ämne.

I stället borde fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj :t — av enahanda innehåll

som det av riksdagen år 1944 givna bemyndigandet — inhämtas för

en begränsad tidsperiod, lämpligen för tiden till och med den 30 juni 1949.

Propositionen, som tillstyrktes av bevillningsutskottet (betänkande nr 5),

bifölls av riksdagen (skrivelse den 22 februari 1947, nr 42).

Härefter har Kungl. Maj :t i brev till generaltullstyrelsen den 28 februari

1947 förklarat, att Kungl. Maj :t ville, efter framställning av vederbörande

näringsidkare, i varje särskilt fall pröva, huruvida uti ifrågavarande avseende

undantag från gällande restitutionsvillkor kunde beviljas.

De av riksdagen i enlighet med vad förut sagts lämnade bemyndigandena

ha av Kungl. Maj:t utnyttjats i ett trettiotal fall.

I en den 3 mars 1949 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift har Sve

riges varvsindustri^örening hemställt om sådan förlängning av undantagsbestämmelsen

enligt Kungl. Maj :ts brev den 28 februari 1947, att varven

även efter den 30 juni 1949 finge åtnjuta varvsindustrirestitution i fall som

avsåges i nämnda brev. Föreningen, som härvid åberopade innehållet i förenämnda

skrift den 28 oktober 1946, ville framhålla att de förhållanden,

för vilka redogjorts i sagda skrivelse, alltjämt vore för handen. Enligt föreningens

mening förelåge alltså fortfarande förutsättningarna för ifrågavarande

undantagsstadgande — d. v. s. svårigheterna för varven att under

kriget och tiden därefter erhålla material av olika slag för sin produktion

— och dessa förutsättningar kunde beräknas bestå även efter den 30 juni

1949.

över nämnda framställning ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av generaltullstyrelsen

(med bifogande av yttrande från tulldirektionen i Göteteborg)

samt av kommerskollegium (med bifogande av yttrande från Sveriges

industriförbund).

Tulldirektionen i Göteborg har anfört, att det vid förfrågan befunnits, att

elt varv i Göteborg hade betydande lager av material, som överlåtits från

annat varv, och att de varvsarbeten, vartill dessa varor nyttjades, icke skulle

hinna slutföras före den 30 juni 1949. Under sådana förhållanden skulle

varvet gå miste om restitution för dessa varor, därest icke undantagsstadgandet

erhölle förlängd giltighetstid. Samma situation kunde sannolikt

uppstå för varv även på andra orter. På grund härav hade tulldirek
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

5

tionen icke något att erinra mot att undantagsstadgandet enligt brevet den

2S februari 1947 gåve.s förlängd giltighet.

Generaltullstyrelsen bär anfört, att de förhållanden, som föranlett riksdagens

åt Kungl. Maj :t i skrivelse den 22 februari 1947 lämnade bemyndigande,

syntes komma att ännu någon tid vara för handen. Vissa förluster

för varven kunde befaras uppstå, om bemyndigandet skulle upphöra att

gälla med utgången av juni 1949. På grund härav hemställde styrelsen, att

Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå riksdagen att för tiden den 1 juli

1949—den 30 juni 1951 lämna bemyndigande av enahanda innehåll som det

hittillsvarande.

Sveriges industriförbund har tillstyrkt varvsändustriföreningens framställning.

Kommerskollegium har anfört följande.

I utlåtande den 16 januari 1947 framhöll kommerskollegium hurusom

även under normala förhållanden skäl kunde anföras för här begärd restitutionsrätt

varven emellan. Med tagen hänsyn emellertid till att det vid 1944

års riksdag utverkade dispensmedgivandet tillkommit närmast som ett provisorium,

betingat av rådande svårigheter att anskaffa material, tillstyrkte

kollegium en förlängning på tre år räknad från den 1 januari 1947, d. v. s.

till den 1 januari 1950.

I frågans läge anser sig kollegium på de skäl, varvsindustriföreningen anfört,

böra tillstyrka en fortsatt förlängning av det provisoriska medgivandet

tillsvidare i ytterligare tre år d. v. s. till den 1 juli 1952.

Departementschefen. De särskilda skäl, som föranledde att den utvidgade

rätten till varvsindustrirestitution i enlighet med 1947 års riksdagsbeslut förlängdes

till att avse tiden till och med den 30 juni 1949, torde alljämt vara

för handen. Med hänsyn härtill anser jag mig böra förorda, att den nu ifrågavarande

lättnaden i rätten till varvsindustrirestitution utsträckes till att avse

jämväl tiden från och med den 1 juli 1949 till och med den 30 juni 1951.

Därest riksdagen bifaller en framställning i detta syfte torde få förutsättas,

att tullrestitution må kunna beviljas även för materialier, som införts

till riket före den tidpunkt, då nu ifrågavarande bemyndigande erhållits.

Restitution bör emellertid icke ifrågakomma i sådant fall då det

arbete, varom fråga är, avslutas först efter bemyndigandets giltighetstid.

I enlighet med det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå

riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att under tiden från och med

den 1 juli 1949 till och med den 30 juni 1951 i fall, då särskilda

skäl därtill äro, medgiva att näringsidkare, som erhållit

rätt/ till varvsindustrirestitution, må åtnjuta sådan

tullrestitution, oaktat de av honom använda artiklarna införts

av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda

slag av tullrestitution.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Erik Skiöld.

497497. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:214 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av sockernäringen i riket m. m. a1 i texten
  2. BevU 1949:35 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag från gällande villkor för åtnjuta s. 1 i texten