Sök i Ratio Lex

Angående statligt stöd åt aluminiumindustrien

1949-04-08 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:211, Angående statligt stöd åt aluminiumindustrien

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 211.

I

Nr 211.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående statligt stöd åt

aluminiumindustrien; given Stockholms slott den 8

april 1949.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Karin Kock.

Sammanfattning.

Förslag framlägges om bemyndigande för Kungl. Maj:t att träffa avtal

om utbyggnad av den svenska aluminiumindustrien mot utfästelse från

statens sida om viss subvention.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 sand. Nr 211.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds proposition nr 211.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 8 april 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Qensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Kock, fråga om statligt

stöd åt aluminiumindustrien och anför därvid följande.

Före det senaste kriget tillverkades aluminium i Sverige endast vid en

fabrik, tillhörig aktiebolaget Svenska aluminiumkompaniet (Sako). Produktionen

motsvarade i runt tal 25 å 30 procent av den totala förbrukningen

av aluminium inom landet, inräknat importerat halvfabrikat. Utgångsmaterialet

vid tillverkningen var aluminiumoxid, som importerades

från Norge, där den framställdes vid anläggningar tillhöriga samma koncern

som Sako.

Med hänsyn till den stora betydelse aluminium fått, icke minst för försvarsberedskapen,

uppstod efter krigsutbrottet ett starkt önskemål att inom

landet erhålla en fullständig aluminiumproduktion. Normalt utvinnes aluminiumoxid

ur bauxit, ett mineral som icke finnes i Sverige, men man

hade i Boliden funnit ett annat mineral, andalusit, varur oxid kunde framställas.

Förutsättningar funnos därför för att åstadkomma en inhemsk aluminiumproduktion

på grundval av svenskt mineral. Efter förhandlingar

träffades år 1941 ett avtal om dylik produktion mellan staten genom industrikommissionen,

å ena, samt Sako och ett nybildat dotterbolag till Sako,

Svenska aloxidverken aktiebolag (Salox), å andra sidan. I enlighet med

detta avtal uppförde de båda företagen i Kubikenborg anläggningar såväl

för framställning av aluminiumoxid som för utvinning av aluminium ur

oxiden. Staten å sin sida lämnade företagen stöd i olika former, särskilt

genom ett kontant bidrag, konstruerat såsom en viss premie för varje ton

aluminiumoxid som tillverkades, men också genom olika stödköp av aluminium

samt genom prissättningen å denna vara. I samband med ett sådant

stödköp förband sig Salox i ett avtal år 1944 att — därest anläggningarna

i Kubikenborg för tillverkning av aluminiumoxid och hjälpråvaran kryolit

skulle definitivt nedläggas — under en tid av fem år från nedläggandet,

dock ej längre än till och med år 1953, på egen bekostnad vidmakthålla an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

läggningarna. Härigenom ville man från statens sida söka trygga åtminstone

någon beredskap på ifrågavarande område.

Sedan de statliga stödåtgärderna våren 1946 upphört fann Sako, att det

för fortsatt bedrivande av en ekonomiskt lönsam svensk aluminiumindustri

vore nödvändigt att utvidga produktionen och att rationalisera driften. Sådana

åtgärder skulle emellertid kräva avsevärda kapitalinvesteringar. Bolaget

tog därför med dåvarande chefen för handelsdepartementet upp frågan

om aluminiumindustriens framtid och i samband därmed spörsmålet

om stöd åt bolaget från statens sida i form av lån, medverkan vid vissa förhandlingar

eller på annat lämpligt sätt. Genom beslut den 20 juli 1946 uppdrog

chefen för handelsdepartementet åt hovrättsrådet, t. f. kommerserådet

Bernt Lindskog att verkställa erforderliga undersökningar rörande nämnda

industris ställning och framtida organisation samt att för sådant ändamål

upptaga överläggningar i ämnet.

Efter fullgjort uppdrag har Lindskog avgivit en den 5 mars 1949 dagtecknad

promemoria, i vilken uppdragits vissa huvudlinjer efter vilka en

överenskommelse skulle kunna träffas med bolagen om utbyggnad av aluminiumfabriken

i Kubikenborg.

Över promemorian ha yttranden avgivits av vattenfallsstyrelsen, kommerskollegium,

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och industrikommissionen.

Med hänsyn till att nämnda handlingar innehålla upplysningar rörande

bland annat aluminiumbolagens affärs- och driftförhållanden synas de icke

böra här återgivas i sin helhet. Handlingarna komma att tillhandahållas vederbörande

riksdagsutskott. Av deras innehåll synes dock följande böra

redovisas.

Utredningsmannen konstaterar i sin promemoria, att medan den inhemska

aluminiumproduktionen genom tillkomsten av den nya fabriken ungefärligen

fördubblats, så är konsumtionen för närvarande mera än tre

gånger större än före kriget. Förbrukningen har alltså ökat mycket starkt,

och även om knapphet och prisförhållanden beträffande exempelvis järn

och koppar därvid haft ett visst inflytande, torde dock eu betydande stegring

av den inhemska aluminiumförbrukningen vara sannolik. Det synes

utredningsmannen vara ett stort intresse för landet, att den nuvarande aluminiumindustrien

bevaras och utvidgas så att den i varje fall blir i stånd att

tillgodose de krav på aluminium, som ur beredskapssynpunkt kunna

komma att ställas.

Utredningsmannen hade hösten 1946 och våren 1947 haft vissa förberedande

överläggningar med bolagens ledning, varefter förhandlingarna

återupptagits våren 1948. Från bolagens sida hade då förklarats, bland annat,

att man efter noggranna överväganden och kalkyler kommit till att

nedgången av aluminiumpriset på världsmarknaden och de förhållandevis

höga kraftpriserna inom landet gjorde en utvidgning av den svenska alurni
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kanal. Maj:ts proposition nr 211.

niumindustrien ytterst riskfylld, samt att bolagen kunde bliva nödsakade

att helt nedlägga driften.

Enda utvägen att upprätthålla aluminiumproduktionen vore enligt utredningsmannen

att nedbringa tillverkningskostnaderna. Då orsakerna till

de höga svenska tillverkningskostnaderna i första hand vore att söka i

produktionens ringa omfattning och fördelning på två fabriker, syntes en

produktionsökning och koncentrering av driften vara erforderliga. Sako

hade övervägt eu utvidgning av Kubikenborgfabriken och därvid funnit, att

detta skulle kunna ske i tre steg, beroende på kraftsituationen. De första

två stegen skulle innebära en utvidgning av produktionen i två etapper till

en kvantitet av 3 800 och därefter 8 000 ton aluminium per år. För sistnämnda

produktion erfordrades en kraftkvantitet av 20 000 kW, å vilken

offert för bolaget förelåge. Den totala kraftkvantiteten beräknades tillgänglig

hösten 1954. Det tredje steget, som avsåge eu ytterligare produktionsökning

till 12 000 ton per år, skulle innebära en kraftförbrukning av

30 000 kW. För sistnämnda kraftkvantitet funnes emellertid ingen offert.

Utredningsmannen fortsätter:

Det är emellertid att märka, att utvidgningsprogrammet helt avser aluminiumtillverkning.

Oxidbehovet måste därför täckas genom import. Den

importerade oxiden blir emellertid väsentligt billigare än inom landet tillverkad

oxid, även om utgångsmaterialet är för den sistnämnda bauxit och

ej andaiusit. Ur beredskapssynpunkt bör därför oxidfabriken i Kubikenborg

bevaras och underhållas. Dennas produktionskapacitet av oxid motsvarar

med andaiusit såsom råvara omkring 3 600 ton aluminium per år

och med bauxit såsom råvara cirka 4 700 ton aluminium per år, men kan,

därest läget så skulle kräva, enligt uppgift från Sako snabbt utvidgas till

respektive omkring 4 000 lön och cirka ii 300 ton aluminium per år.

Rörande kraftförsörjningen anför utredningsmannen:

En väsentlig förutsättning för att åstadkomma en bestående svensk aluminiumindustri

är att elektrisk kraft i tillräcklig omfattning och till antagbart

pris finnes att tillgå. Denna industri torde få betraktas som en av de

mest kraftslukande industrierna. Aluminiumbolagen ha därför beträffande

kraftfrågan fört förhandlingar med Hammarforsens Kraftaktiebolag, som

för närvarande levererar kraft till Kubikenborgsanläggningarna, och med

vattenfallsstyrelsen. Förhandlingarna ha resulterat i att anbud erhållits

från nyssnämnda kraftbolag om utökning av no kontraherade kraftkvantitet

9 600 kW till 20 000 kW, vilket skulle vara tillräckligt för en produktion

av 8 000 ton aluminium per år, efter ett genomsnittsgrundpris av 67 kronor

per kW-år med en indexklausul, baserad på socialstyrelsens levnadskostnadsindex,

som för närvarande ger ett kraftpris av 83 kronor

per kW-år (motsvarande 1 öre per kWh använd kraft). Vattenfallsstyrelsen

har uppgivit sig icke kunna erbjuda kraft till lägre pris än det nyssnämnda,

och ett förslag till de båda kraftproducenterna att leverera viss sort av sekunda

kraft till reducerat pris har icke accepterats. Aluminiurnbolagen ha

även förfrågat sig om kraft på andra håll och jämväl försökt förvärva eget

vattenfall för produktion av den erforderliga kraften, dock utan att lyckas

uppnå resultat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211. ä

Utredningsmannen berör härefter av bolagen gjorda beräkningar rörande

produktionskostnaderna efter eu utbyggnad av Kubikenborgsfabriken till

en kapacitet av 8 000 ton och med ett kraftpris av 83 kronor för kW. Utredningsmannen

fortsätter:

Aluminiumbolagen ha anfört, att en förräntning av kapitalet enligt vad

nyss angivits icke berättigar den nödvändiga kapitalinvesteringen för att

bringa Kubikenborgsfabrikens kapacitet upp till 8 000 ton aluminium per

år, samt förklarat att, därest nettoavkastningen kan ökas genom iån, den

ökade avkastningen i sådant fall borde utgöra ersättning för det med utbyggnaden

förenade risktagandet. Då den svenska arbetskraften otvivelaktigt

ställer sig lika gynnsam som den utländska och råvarorna kunna erhållas

till samma priser, torde orsaken till den otillfredsställande räntabiliteten

vara att söka i det för aluminiumtillverkning höga svenska kraftpriset.

För den omförmälda utvidgningen i Kubikenborg från 3 800 till

8 000 ton per år erfordras ett krafttillskott av 10 400 kW och man beräknar,

att en reduktion av priset på denna kraftkvantitet från 83 kronor till 00

kronor per kW-år skall möjliggöra en aluminiumtiliverkning med tillfredsställande

räntabilitet. Sako har uppgivit, att bolaget är villigt att verkställa

omförmälda utvidgning till en produktionskapacitet i Kubikenborg

av 8 000 ton aluminium per år endast under den förutsättningen att ett pris

för angivna krafttillskott av 00 kronor per kW-år kan erhållas eller att på

annat sätt genom statens försorg ett motsvarande stöd lämnas.

Med anledning härav hade förhandlingar upptagits med vattenfallsstyrelsen,

som emellertid ansett sig icke kunna lämna kraft till ifrågavarande

ändamål till ett pris som skulle innebära en subvention till Sako. Ett dvlikt

förfarande skulle nämligen innebära ett avsteg från principen, att vattenfallsverket

skulle drivas såsom ett affärsdrivande verk.

Den enklaste lösningen på ifrågavarande spörsmål vore givetvis, fortsätter

utredningsmannen, att vattenfallsstyrelsen lämnade den önskade kraftkvantiteten

til! omförmälda lägre pris. Därest emellertid styrelsens ståndpunkt

skulle anses avgörande, torde det ifrågavarande stödet böra åstadkommas

på annat sätt. Därvid kunde man tänka sig, bland annat, importtull

å aluminium, lån mot billig ränta, subvention eller kombinationer av

dessa utvägar.

Beträffande tullskydd å råaluminium anför utredningsmannen, att det

visserligen endast torde erfordras eu tull av 8 öre per kilogram aluminium

för att den ifrågavarande kompensationen skulle nås, men att införandet

av tullskydd i dagens läge icke vore alt rekommendera, särskilt med hänsyn

till pågående internationella förhandlingar om tullsänkningar.

1 fråga om lån anser utredningsmannen det kunna starkt ifrågasättas,

om det är lämpligt att staten förutom redan lämnade lån till bolagen utlånar

ytterligare så väsentliga belopp som det här skulle bli fråga om.

Den återstående vägen att stödja ifrågavarande produktion, nämligen

genom subvention, finner utredningsmannen erbjuda vissa fördelar. Han

anför härom:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

Subventionen skulle utgå med så stort belopp, att den motsvarade den

begärda kraftprissänkningen. Visserligen är på grund av bristen på aluminium

för närvarande ytterst önskvärt med en ökad produktion av denna

vara, men då genom den ifrågasatta utbyggnaden och produktionen på lång

sikt ett synnerligen viktigt beredskapsintresse tillgodoses, synes subventionen

lämpligen kunna ske genom åt riksnämnden för ekonomisk förvarsberedskap

anvisade beredskapsmedel. En kapacitet om 8 000 ton aluminium

per år torde utgöra en fullt tillfredsställande beredskap. Såsom ovan nämnts

måste emellertid även en beredskap i fråga om aluminiumoxid ordnas, i

varje fall för, så lång tid, att den nuvarande fabriken för oxid hinner sättas

i gång, d. v. s. för minst sex månader. Man kan givetvis ifrågasätta att i

beredskapssyfte i stället för ovannämnda anordningar lagra aluminium,

men då priset på oxiden vid import i bulk motsvarar endast cirka 460 kronor

per ton aluminium eller omkring en tredjedel av priset på importerat

aluminium, synas de nu ifrågasatta åtgärderna för beredskapen, vilka därjämte

åt landet säkra eu betydelsefull industri med viktigt stöd från moderbolaget

i tekniskt hänseende, vara att föredraga. Vid förhandlingarna med

aluminiumbolagen, därvid även representant för moderbolaget deltagit, har

från dessas sida utfästelse lämnats att utbygga ifrågavarande industri i

Kubikenborg till en kapacitet av 8 000 ton aluminium per år, att så länge

subventionen varar på egen bekostnad underhålla nuvarande oxidfabrik

— dock skall överenskommelse med staten kunna träffas om upphörande

av underhållet, därest det skulle vara orimligt eller meningslöst — samt

att utan kostnad för staten omhänderhava lagringen av oxid (staten skall

svara för själva oxidkostnaden) mot det att bolagen erhålla en subvention

(premie) av 3 öre per tillverkat kilogram aluminium intill 8 000 ton per år

under 20 år.

Därest frågan icke löses med billigare kraft från vattenfallsstyrelsen, vilket

bolagen sagt sig föredraga, torde lämpligen böra uppdragas åt riksnämnden

alt med bolagen träffa avtal av i huvudsak sådant innehåll, som

nyss nämnts. Det synes vara lämpligast att föreliggande detalj spörsmål lösas

i samband med ingåendet av ett dylikt avtal.

Industrikommissionen behandlar i sitt yttrande frågan om en fortsatt

inhemsk aluminiumproduktions betydelse ur försörjnings- och valutasynpunkl

under nu rådande förhållanden. Kommissionen lämnar därvid till en

början en utförligare redogörelse för försörjningsutveeklinger. och möjligheterna

att tillgodose aluminiumbehovet och anför härom:

Förbrukningen av aluminium uppgick före kriget till totalt 6 000—7 000

ton per år inkl. importerat halvfabrikat. Under kriget genomfördes en mycket

sträng ransonering av aluminiumkonsumtionen. Under år 1942, då förbrukningen

var som lägst, användes totalt endast 3 300 ton aluminium. Efter

kriget har behovet av aluminium visat en mycket kraftig stegring. Förhållandet

belyses av efterföljande tabell, vilken anger tillförseln av aluminium

under de tre senaste åren räknat i ton.

1946

1947

1948

Inhemsk förbrukning av oarbetad aluminium

10 000

13 200

13 300

Import av aluminiumhalvfabrikat

3 100

4 200

5 100

Import av alumjniumskrot

2 400

1 500

1 400

Summa tillförsel av aluminiummaterial

15 500

18 900

19 800

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kanyl. Maj.ts proposition nr 211.

Som framgår av tabellen var totala tillförseln av aluininiummaterial under

åren 1947 och 1948 i genomsnitt omkring 19 000 ton, d. v. s. 3 gånger

mer än förbrukningen före kriget. Någon mera betydande ökning av lagren

av halvfabrikat torde icke ha ägt rum, eftersom försörjningen karakteriserats

av en betydande knapphet. 1 stort sett torde därför de angivna siffrorna

över tillförseln ge ett uttryck för den faktiska förbrukningen av aluminium

under dessa bägge år.

Importen av skrot har successivt minskat varigenom anspråken på ren

metall ökat. Förklaringen torde vara att finna däri att de vid krigets slut

förefintliga stora lagren av krigsmaterielskrot alltmer försvunnit. Såvitt

nu kan bedömas torde man därför under de närmaste åren få räkna med

att skrotimporten kan komma att minska ytterligare. Tabellen är av intresse

även därigenom att den visar att importen av aluminiumhalvfabrikat

stigit kraftigt. Under 1948 svarade denna import för en fjärdedel av hela

aluminiumförsörjningen.

Kommissionen anför vidare, att den kvantitativt största ökningen i förbrukningen

av aluminium inträtt i fråga om starkströmsledningar, där aluminium

ersatt koppar, och att för utbyggnad av högspänningsnätet i fortsättningen

torde komma att erfordras 3 å 4 000 ton aluminium per år.

Kommissionen fortsätter:

ökningen av förbrukningen för andra ändamål torde i vissa fall ha betingats

eller underlättats av bristen på järn och andra metaller samt de för

aluminium gynnsamma prisrelationerna i förhållande till dessa råvaror.

Därest en utjämning av priserna kommer till stånd kan man därför måhända

räkna med en viss återgång till tidigare använda material. I första

hand torde detta bli fallet då priskonkurrensen med järnet gör sig starkare

gällande. Inom de flesta nya användningsområden torde emellertid

övergången till aluminium bli bestående. Med hänsyn till att aluminium i

sin industriella användning är en relativt »ung» metall synes man även

kunna räkna med att den kommer att finna nya användningsområden, vilket

kommer att tendera att öka förbrukningen. Konsumtionen av aluminium

i Sverige är heller icke särskilt hög jämförd med andra länder med

motsvarande industriella utveckling.

I anslutning till vad sålunda anförts rörande förbrukningsutvecklingen

uttalar industrikommissionen, att aluminiumförbrukningen, bortsett från

av konjunkturförhållandena orsakad tillfällig nedgång, vid fri tillgång torde

komma att bibehållas på nuvarande, i förhållande till förkrigstiden höga

nivå och sannolikt stiga ytterligare.

Härefter understryker kommissionen, att förbrukningen av oarbetad aluminium

för närvarande endast till en mindre del täckes av inhemsk produktion

samt att, då planer lära föreligga att bygga ut den inhemska produktionen

av halvfabrikat, behovet av råaluminium kommer att ytterligare

öka. Även sedan den ifrågasatta utbyggnaden av Kubikenborgsanläggningen

skett skulle sålunda enligt kommissionens mening ett betydande importbehov

komma att föreligga. Importen av råaluminium hade före kriget

skett huvudsakligen från Norge och England, medan efter kriget den över
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 211.

vägande delen av importen kommit från Canada och USA. Utgår man från

den aktuella situationen skulle sålunda en ökning av den inhemska produktionen

av aluminium innebära eu direkt dollarbesparing. Om hänsyn

tages till att den för aluminiumframställningen erforderliga råvaran, aluminiumoxid,

även i fortsättningen måste importeras från Canada skulle

besparingen bliva 900 kronor per ton med nuvarande priser. Vid full drift

skulle den planerade produktionsökningen under åren 1951—1953 medföra

en dollarbesparing på 1,6 miljoner kronor per år för att 1954, då andra

utbyggnadsetappen är klar, stiga till 3,8 miljoner kronor per år. Med hänsyn

till bristen på dollarvaluta framstår det ur industrikommissionens synpunkt

såsom synnerligen angeläget att aluminiumförsörjningen förbättras.

Industrikommissionen anför till sist, att ur de synpunkter kommissionen

har att beakta flera skäl tala för att det framförda projektet kommer till

utförande, i synnerhet som den genom investeringarna uppnådda produktionsökningen

synes medföra en betydande besparing av dollarvaluta. Därest

projektet även efter ett mera allsidigt bedömande anses böra realiseras,

är kommissionen därför beredd att tillstyrka att byggnadstillstånd och därmed

sammanhängande importlicenser på maskiner beviljas.

Riksnåmnden för ekonomisk försvarsberedskap anför, att man vid ett

krigsfall av olika skäl icke torde kunna räkna med någon produktion av

betydelse vid landets aluminiumfabriker, varför ett visst lager av aluminium

inom landet måste anses nödvändigt. Vid avspärrning under längre

tid utan att landet indrages i krig torde det emellertid enligt nämndens

mening bliva ekonomiskt fördelaktigare att uppehålla en inhemsk produktion

än att enbart hålla beredskapslager. Nämnden uppskattar konsumtionen

av aluminium under ett avspärrningsår till omkring 7 000 ton men

tillägger att det med hänsyn till att aluminium börjat användas för flera

ändamål, där koppar tidigare använts, måste anses vara av stort intresse för

landet om man vid avspärrning kan räkna med en tillverkning uppgående

till 8 000 ton.

Riksnämnden påpekar vidare, att beredskapssynpunkten icke tillgodoses

enbart genom att produktionskapaciteten för aluminium ökas, utan att även

tillgången på aluminiumoxid måste tryggas. Oxidfabriken i Kubikenborg,

som avsåges skola bevaras och underhållas, skulle enligt uppgift i utredningen

snabbt kunna utvidgas till en kapacitet av omkring 4 000 ton aluminium

per år med andalusit som råvara. För en aluminiumtillverkning

av 8 000 ton per år skulle alltså erfordras att oxid funnes lagrad i landet.

Härtill kommer, att oxid även måste finnas i lager för aluminiumtillverkning

under den tid som åtginge för igångsättande av brytningen av andalusit.

Vidare erfordrades för tillverkning av aluminium elektrodmaterial. Då

sådant material i en avspärrningssituation endast i obetydlig grad torde

kunna erhållas inom landet, skulle även här en viss lagring bliva erforderlig.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

9

Riksnämnden fortsätter:

Riksnämnden anser ur beredskapssynpunkt önskvärt, att den inhemska

aluminiumproduktionen vidmakthålles och utvidgas och tillstyrker att åtgärder

vidtagas härför. Även med den av utredningsmannen föreslagna subventionen

och kostnaderna för ovannämnda beredskapslagring av vissa

råmaterialier torde det bliva ekonomiskt fördelaktigare för staten med en

inhemsk produktion än att uppehålla motsvarande beredskap genom lagring

av färdigprodukter.

Utredningsmannen har diskuterat möjligheten att bereda aluminiumindustrien

i Sverige stöd genom sänkt pris på elkraft eller genom tullskydd.

Då emellertid dessa vägar icke lära vara framkomliga, vill riksnämnden

icke motsätta sig en direkt subvention på sätt utredningsmannen föreslagit.

Riksnämnden är även beredd att ställa sig såsom avtalspart. Riksnämnden

är tveksam om subvention bör garanteras för så lång tid som 20 år. Detta

torde emellertid få bliva beroende av det resultat, vartill avtalsförhandlingarna

i ämnet kunna leda. Riksnämnden vill dock icke motsätta sig att maximitiden

sättes till 20 år. Riksnämnden har icke heller något att erinra mot

att subventionen bestämmes till högst 3 öre/kg. Skulle statsmakterna besluta

subventionering av aluminiumindustrien, torde riksnämnden i sinom

tid få i uppdrag att till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till avtal.

Kommerskollegium tillstyrker förslaget om utbyggnad av aluminiumindustrien

under förutsättning att härigenom beredskapsintressena bliva nöjaktigt

tillgodosedda. Ehuru många skäl tala för att industrien borde kunna

tillföras ett mindre tullskydd, anser sig kollegium i likhet med utredningsmannen

i dagens handelspolitiska läge icke kunna förorda en sådan lösning.

Kollegium tillstyrker i stället förslaget, att staten genom bidrag medverkar

till att nedbringa tillverkningskostnaderna till erforderlig nivå i

huvudsaklig överensstämmelse med utredningsmannens förslag.

Vattenfallsstyrelsen understryker, att den av utredningsmannen antydda

vägen, att styrelsen skulle leverera kraft till underpris, icke är framkomlig,

då det är en ofrånkomlig förutsättning för ett gynnsamt fullgörande av

den styrelsen tilldelade arbetsuppgiften, att styrelsens produktion och försäljning

av kraft äro baserade på affärsmässiga grunder, utan sammanblandning

med statens av sociala hänsyn, erforderlig försvarsberedskap etc.

betingade understödsverksamhet. Styrelsen anser för sin del, att låneformen

skulle vara den mest tilltalande formen för hjälp åt aluminiumindustrien,

men att också åtskilliga skäl tala för den av utredningsmannen föreslagna

subventioneringsf ormen.

Departementschefen. Aluminium har under och efter det senaste världskriget

kommit att få allt större betydelse. Världsproduktionen av aluminium,

som för år 1939 uppskattades till omkring 700 000 ton, beräknas sålunda

under 1948 ha uppgått till i runt tal 1,2 miljoner ton. Förbrukningen

inom Sverige har väsentligen stegrats sedan före kriget och utgör nu omkring

19 000 ton mot före kriget 6 å 7 000 ton för år. Produktionen inom

2—Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 saml. Nr 211.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

landet har emellertid icke hållit jämna steg med konsumtionen i det att

endast en fabrik, i Kubikenborg, tillkommit med en årlig kapacitet av omkring

2 000 ton. Denna fabrik och den i anslutning därtill uppförda oxidfabriken

tillkommo under viss medverkan från statens sida i syfte att under

avspärrningen kunna tillgodose åtminstone en nedskuren förbrukning med

helt inhemsk tillverkning.

Som framgår av den lämnade redogörelsen aktualiserades redan strax

efter krigsslutet frågan om aluminiumindustriens fortsatta bestånd och en

särskild utredningsman tillkallades för att utreda detta spörsmål. Resultatet

härav föreligger i den förut refererade promemorian.

Importen av aluminium sker nu till övervägande del i hårdvaluta. Även om

en utbyggnad av den inhemska aluminiumindustrien med hänsyn till den

långa byggnadstiden icke för dagen kan medföra några lättnader i valutasituationen,

synes dock en utvidgad industri på längre sikt innebära väsentliga

fördelar ur valutasynpunkt. Det övervägande skälet för att bibehålla en

svensk aluminiumindustri ligger emellertid i dess värde ur beredskapssynpunkt.

Erfarenheterna från den under det sista världskriget rådande

avspärrningsperioden understryka starkt detta värde.

Vid ett övervägande av frågan om tillgodoseende av beredskapssynpunkterna

bör man på sätt riksnämnden i sitt yttrande framhållit söka bilda

sig en uppfattning, huruvida beredskapsintresset skulle kunna tillgodoses

på annat sätt, nämligen genom lagring av aluminium. En dylik utväg kräver

emellertid så betydande kapitalinvesteringar och skulle därjämte, för

den händelse lagringen skulle verkställas på kort sikt, ställa så stora krav

på våra hårdvalutatillgångar, att åtgärden icke kan förordas i nuvarande

läge. En sådan lagring skulle för övrigt draga större årliga kostnader än

en statssubvention av den art, som utredningsmannen föreslagit, jämte därför

erforderlig råvarulagring. Beredskapsintresset synes därför bäst tillgodoses

genom att den svenska industrien får möjlighet att bestå och utbygges

till önskad kapacitet.

Vid bedömande av de olika åtgärder, som kunna vidtagas för att nå detta

syfte, anser jag, i likhet med utredningsmannen och de flesta remissinstanserna,

att de diskuterade förslagen om rabatt å elektrisk kraft, tullskydd

eller lån icke böra ifrågakomma. Den återstående möjligheten, en statlig

subvention, synes däremot kunna accepteras. Härigenom erhålles en öppen

redovisning för de kostnader, med vilka staten kan komma att bidraga.

Den statliga subventionen synes lämpligen kunna, på sätt utredningsmannen

föreslagit, givas formen av en produktionspremie. Utredningsmannens

förslag innebär i korthet, att aluminiumkompaniet utbygger aluniiniumfabriken

i Kubikenborg till en kapacitet av 8 000 ton per år samt på

egen bekostnad underhåller oxidfabriken och utan kostnad för staten omhänderhar

lagringen av oxid mot det att bolaget erhåller en premie av 3 öre

per tillverkat kilogram aluminium intill 8 000 ton per år under 20 år. För

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

egen del är jag icke beredd att på nuvarande stadium utan vidare godtaga

detta förslag, utan förordar, att riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

erhåller i uppdrag att upptaga överläggningar med bolaget enligt förslagets

huvudlinjer och sedermera inkomma till Kungl. Maj:t med slutligt

avtalsförslag. Därvid bör emellertid beaktas, att möjlighet till förhandlingar

om avtalets fortsatta giltighet bör hållas öppen, därest bolagets räntabilitet

avsevärt förbättras eller förutsättningarna för bolagets verksamhet på

grund av tekniska förändringar eljest ändras.

Såsom riksnämnden framhållit komma emellertid beredskapssynpunkterna

icke att bliva tillgodosedda enbart genom en produktionsutvidgning.

Vid sidan härav erfordras upplagring av vissa råvaror för produktionen.

Förslagets reella innebörd är, att industrien tillförsäkras en merinkomst

av högst 240 000 kronor per år under viss tid. Det kan synas som om detta

belopp icke skulle vara av den storleksordning, att icke industrien själv

skulle kunna bära denna kostnad. Emellertid lärer enligt vad jag inhämtat

risken för att aluminiumindustrien kommer att nedläggas vara betydande,

för den händelse den icke tillföres detta belopp. Med hänsyn härtill har

jag, trots vissa principiella betänkligheter, ansett mig icke kunna underlåta

att föreslå ifrågavarande statliga medverkan. Subventionsbeloppet torde, så

länge anslaget till statlig lagerhållning finnes upptaget på budgeten, få

bestridas från detta anslag. Skulle anslaget framdeles bortfalla, torde erforderliga

medelsäskanden då få göras.

Den ifrågasatta utvidgningen av aluminiumindustrien förutsätter vissa

tillbyggnader till fabriksanläggningen och uppförande av arbetarebostäder

ävensom import av maskinutrustning. Erforderliga byggnadsarbeten torde

få komma till utförande i den takt, som begränsningen av byggnads- och

anläggningsverksamheten möjliggör. Vad maskininköpen mot dollarvaluta

angår har jag erfarit, att bolaget lyckats utverka så lång kredit, att betalningen

skulle ske först då produktionen i det nya verket kommit i gång.

Då den besparing i dollarvaluta, som kommer att uppnås genom produktionsökningen

under den tid betalning skall ske, torde bliva större än kostnaderna

för maskininköpen, kommer återbetalningen icke att innebära

någon belastning på vår dollarbalans.

Med hänsyn till att det avsedda avtalet skulle komma att binda statsverket

för avsevärd tid synes frågan böra underställas riksdagen.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen,

att bemyndiga Kungl. Maj :t att träffa avtal om utbyggnad

av den svenska aluminiumindustrien i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i det föregående anförts.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.

Höghet Ivronprinsen-Regenten, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ingvar J:son Rörs.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1949

916593

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:340 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl, Maj:ts proposition angående statligt stöd åt aluminiumindustrien. a1 i texten
  2. SU 1949:169 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående statligt stöd åt aluminiumindustrien. s. 10 i texten