Angående bemyndigande att till clearingkassa för kaffe överföra tull, tilläggstull och skatt å kaffe, m. m
16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1949:215, Angående bemyndigande att till clearingkassa för kaffe överföra tull, tilläggstull och skatt å kaffe, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
1
Nr 215.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bemyndigande
att till clearingkassa för kaffe överföra tull, tilläggstull
och skatt å kaffe, m. m.; given Drottningholms
slott den 21 oktober 19A9.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen lämnas inledningsvis en redogörelse för den i augusti företagna
avstämningen av 1949 års nationalbudget mot den faktiska utvecklingen.
Efter anmälan av den i september träffade principuppgörelsen mellan
regeringen och arbetsmarknadens samt jordbrukets organisationer beträffande
stabiliseringspolitiken under år 1950 upptages till behandling det
i viss mån nya läge med avseende å förutsättningarna för en fortsatt prisstabilitet,
som uppkommit genom den partiella devalveringen av den svenska
kronan den 19 september. I detta sammanhang lämnas en redogörelse
för huvudlinjerna i resultaten av verkställda utredningar rörande devalveringens
verkningar på den svenska prisnivån. Den av devalveringen framkallade
prisstegringstendensen anses i huvudsak böra motverkas genom tillgripandet
av subventionsåtgärder. I anslutning härtill begäres bemyndigande
att intill den 1 juli 1950 i den utsträckning Kungl. Maj :t finner lämpligt
besluta om överförande av tull, tilläggstull och skatt å kaffe till clearingkassa
för kaffe.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 215.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 21
oktober 1949.
Närvarande:
Statsministern'' Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om överförande till
clearingkassa för kaffe av tull, tilläggstull och skatt å kaffe, in. in. och anför
därvid följande.
Enligt den i finansplanen till årets statsverksproposition anmälda nationalbudgeten
för år 1949, vilken i sin helhet redovisades i bihang 2 till Bil. 1:
Inkomsterna, kunde man för innevarande år räkna med samhällsekonomisk
balans, d. v. s. jämvikt mellan det totala utbudet och den totala efterfrågan
i samhället. Balansen betingades av förutsedda förändringar i förhållande till
föregående år beträffande flertalet av nationalbudgetens poster. Sålunda upptog
nationalbudgeten en produktionsökning med 400 miljoner kronor och
en importminskning med 600 miljoner kronor. Såsom resultat av dessa förändringar
skulle tillgången av varor och tjänster under året minska med 200
miljoner kronor. För att hålla nere efterfrågan vid motsvarande nivå förutsatte
nationalbudgeten en nedskärning av investeringsverksamheten med
300 miljoner kronor. Å andra sidan komme enligt budgeten den inhemska
försörjningen att belastas därigenom, att exporten måste ökas med 100 miljoner
kronor för att bringa balans i betalningsförbindelserna med utlandet.
Även det allmännas förbrukning av varor och tjänster finge väntas innebära
ökade anspråk på tillgängliga resurser. Den privata konsumtionen skulle
enligt prognosen i princip förbliva oförändrad tack vare den för året gällande
inkomststabiliseringen och det genom inbetalningen av kvarstående
skatt skärpta skattetrycket. I nationalbudgeten räknades vidare med en
förbättring i försörjningen jämfört med år 1948 till följd av att föregående
års lagerökning antagits upphöra. Med hänsynstagande till samtliga förändringar
på efterfrågesidan skulle enligt nationalbudgeten den totala efterfrågan
i samhället nedgå med 200 miljoner kronor eller med samma belopp
som den kalkylerade minskningen i varutillgången. På detta sätt skulle
följaktligen jämvikt uppkomma ipellan löpande varutillgång och efterfrågan.
Såsom dåvarande chefen för finansdepartementet framhöll i finansplanen
innebär detta med andra ord, att det s. k. inflationsgapet skulle ha
försvunnit.
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
3
Vid en i augusti företagen avstämning av 1949 års nationalbudget mot den
faktiska utvecklingen under första halvåret, vilken under titeln »Utredningar
i anslutning till 1949 års nationalbudget» offentliggjorts såsom nr 36 i serien
statens offentliga utredningar, har det visat sig, att det hittillsvarande utfallet
av budgeten i stort sett motsvarat beräkningarna. För handenvar on
av samhällsekonomisk balans har således bekräftats. Utvecklingen har närmast
blivit något gynnsammare än vad man ansåg sig kunna vänta vid tidpunkten
för statsverkspropositionens framläggande.
Med hänsyn till ifrågavarande budgetavstämnings betydelse för bedömningen
av det rådande läget torde jag här få lämna en redogörelse för densamma.
Utvecklingen hittills i år har kännetecknats av hög sysselsättning
och ett otillfredsställt behov av arbetskraft inom vissa områden. Arbetslösheten
har legat på ungefär samma låga nivå som i fjol. En viss minskning
av bristen på arbetskraft har dock inträtt, hland annat framträdande i arbetsförmedlingsstatistiken.
Sålunda har antalet platsansökningar per antal lediga
platser varit större än motsvarande tal under år 1948. Särskilt framträdande
har förändringen varit beträffande såväl tillgång som efterfrågan på arbetskraft
till skogsbruket. Bortsett från vissa branscher, där särskild uppmärksamhet
är påkallad, torde arbetsmarknadsläget jämväl under återstoden av
året komma att präglas av hög sysselsättning.
I fråga om produktionen finnes anledning förmoda, att utvecklingsbetingelserna
blivit gynnsammare än som förutsågs, när 1949 års nationalbudget
föregående höst uppgjordes. Den förbättrade allmänna ekonomiska
balansen under år 1949 jämfört med tidigare år synes ha medfört ett mera
effektivt utnyttjande av arbetskraft och anläggningar. Efterkrigsårens omfattande
investeringar ha börjat mogna fram såsom ökad produktivitet. Det
har dock icke varit möjligt att på grundval av hittills tillgängligt statistiskt
material precisera en ny siffra för bruttonationalproduktens stegring mellan
år 1948 och år 1949. Man anses likväl kunna utgå från att den totala produktionsökningen
inom landet blivit större än som tidigare beräknats.
Beträffande produktionsresultatet inom näringslivets olika sektorer vill det
synas, som om jordbruksproduktionen ungefär motsvarar den ursprungliga
nationalbudgetuppskattningen. Enligt denna borde man kunna räkna med
ett något större bidrag till nationalprodukten från jordbruket under år
1949 än under år 1948. Visserligen peka skörderapporterna på en mindre
försämring gentemot föregående år, men i stället har animalicproduktionen
väsentligen stegrats mellan första halvåret 1948 och första halvåret
1949. Denna stegring har i huvudsak haft karaktären av eu återhämtning
i förhållande till den osedvanligt låga produktionsnivån under år 1948. Återhämtningen
under första halvåret synes dock nu i stort sett vara avslutad.
Även för andra halvåret 1949 bör emellertid en viss ökning av animalieproduktionen
kunna inträda i förhållande till motsvarande period 1948. Under
året i dess helhet kommer därför animalieproduktionen att ligga väsentligt
över föregående års resultat.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
Vad därefter angår industrien har dess produktion under första halvåret
varit ungefär tre procent större än under samma tid 1948. En stagnation
har emellertid därefter inträtt, närmast sammanhängande med en tillbakagång
inom gruppen massa- och pappersindustri, medan produktionen inom
övriga industrigrenar fortsatt att öka. I fråga om produktiviteten medger
hittills föreliggande material icke någon egentlig statistisk bedömning av utvecklingen.
I betraktande av att sysselsättningen inom industrien i praktiken
varit oförändrad mellan första halvåren 1948 och 1949, samtidigt
som produktionsvolymen under denna period som nyss anförts stigit med
tre procent, synes det icke vara ogrundat att räkna med en fortsatt tendens
till produktivitetsstegring inom industrien.
Ökningen i produktionen har icke åtföljts av en uppgång i konsumtionen.
Under första halvåret i år har konsumtionen nämligen i stort
sett stabiliserats på samma nivå som under första halvåret 1948. Att döma
av socialstyrelsens omsättningsstatistik, vilken är den viktigaste källan vid
studiet av konsumtionsutvecklingen, har den markanta stegring av konsumtionen,
som fortgått sedan flera år tillbaka, nu stagnerat.
Konsumtionsutvecklingen kan jämföras med utvecklingen på inko in s tbildningens
område och då främst med förändringar i fråga om lönerna.
I den ursprungliga nationalbudgeten uppskattades löneglidningen under
1949 till omkring tre procent, huvudsakligen till följd av ökade ackordsersättningar
i samband med höjd arbetsintensitet och stegrad effektivitet
tack vare mekanisering och övriga förbättringar beträffande driften. Vid
avstämningen tillgängliga uppgifter ha ej givit anledning till ändring av
denna uppskattning.
Det har icke varit möjligt att i samband med avstämningen av nationalbudgeten
erhålla någon säker grund för bedömningen av den genomsnittliga
utvecklingstendensen hos det enskilda sparandet. Visserligen har
det s. k. synliga sparandet i form av bankinsättningar på sparräkningar undergått
en betydande ökning mellan år 1948 och år 1949. Ökningen av bankinsättningarna
utgör dock till stor del endast avspeglingar av de omkastningar
på penning- och kapitalmarknaden som ägt rum under denna tid. Några bestämda
slutsatser om ökningen av det individuella sparandet ha därför icke
kunnat dragas. Föreliggande data peka dock på att det föreligger en ur balanssynpunkt
gynnsam tendens på sparandefronten. Även en jämförelse
mellan inkomstutvecklingen å ena sidan och konsumtionsvolymen å andra
sidan gör det antagligt, att sparandet tenderar att öka och därigenom förbättra
jämvikten mellan tillgången och efterfrågan i samhället. Därjämte
har utvecklingen på skatteområdet inverkat dämpande på konsumtionsefterfrågan.
I detta avseende har främst inbetalningen av kvarstående
skatt varit av betydelse.
Redogörelsen för konsumtionsutvecklingen har visat, att anspråken på
den löpande varutillgången för konsumtionsändamål i full överensstämmelse
med de ursprungliga planerna varit oförändrade sedan föregående år.
Ej heller efterfrågan från investeringssektorn har rubbat pla
-
5
Kunyl. Maj:ts proposition nr 215.
nerna. Enligt nationalbudgeten förutsattes, som tidigare nämnts, de totala
investeringarna i samhället under år 1949 komma att nedgå med 300 miljoner
kronor i förhållande till föregående år. Utvecklingen under första
halvåret har också givit anledning förmoda, att prognosen i stort sett kommer
att bekräftas. Visserligen synes man få räkna med något större minskning
av investeringarna i maskiner och andra verkstadsprodukter än som
beräknats i samband med 1949 års nationalbudget, men de genom byggnadstillståndsgivningen
kontrollerade investeringarna ha i stället fått en
något större omfattning än som från början planerats. Spänningen mellan
investeringsbenägenheten och den tillåtna investeringsverksamheten är alltjämt
betydande. Någon avmattning i investeringsviljan inom industrien synes
dock ha inträtt att döma av en jämförelse mellan ansökningarna om
byggnadstillstånd under första halvåret 1949 och motsvarande ansökningar
förra året.
Den utveckling i riktning mot förbättrad samhällsekonomisk balans, som
de nu redovisade förändringarna beträffande produktion, inkomstbildning,
sparande och konsumtionsvaruefterfrågan samt investeringsverksamhet
lett till, har även givit utslag på prisområdet. Prisutvecklingen
inom landet har hittills under året i jämförelse med andra länder uppvisat
en anmärkningsvärd stabilitet i fråga om både partiprisnivån och levnadskostnadsnivån.
Såväl partipriser som levnadskostnader voro vid tidpunkten
för nationalbudgetavstämningen praktiskt taget desamma som för ett år
sedan. Av en utredning, som priskontrollnämnden verkställde i anslutning
till avstämningen, vilken ägde rum före nedskrivningen den 19 september
av den svenska kronan i förhållande till vissa utländska valutor, framgick,
att sannolikheten vid utredningstillfället talade för att prissänkningarna på
konsumtionsvaruområdel under andra halvåret 1949 borde bliva av något
större omfattning än prishöjningarna. Detta skulle innebära, att de svenska
levnadskostnaderna under andra halvåret skulle komma att sjunka något
för varor utanför jordbruksområdet.
På utrikeshandelns område ha däremot vissa förskjutningar
inträtt i prisläget. För Sveriges del ha dessa förskjutningar gått i oförmånlig
riktning. Enligt de i samband med avstämningen företagna beräkningarna,
vilka som nyss framhållits utförts före krondevalveringen, ha exportvarorna
sjunkit i pris, medan importvarorna stigit. Våra prisrelationer i
förhållande till utlandet ha alltså, oavsett devalveringen, försämrats. Detta
har fått till följd, att vi måste exportera mer än som beräknats i den ursprungliga
nationalbudgeten för att kunna betala den import som planerats.
Enligt ifrågavarande beräkningar skulle det på grund av den vid dåvarande
tidpunkt konstaterade försämringen av prisrelationerna i vår utrikeshandel
uppkomma en extra belastning på den inhemska försörjningen av storleksordningen
250 miljoner kronor jämfört med den ursprungliga nationalbudgeten.
Exportvolymen har under första halvåret 1949 varit 12 procent större
än för första halvåret 1948. Samtidigt har importvolymen reducerats med
19 procent. Tack vare denna utveckling har handelsbalansen praktiskt ta
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
get varit i jämvikt. En balans för samtliga löpande betalningar med utlandet
uppvisar för första halvåret t. o. in. ett, låt vara obetydligt, överskott.
Under första halvåret 1948 gav däremot bytesbalansen ett underskott på
närmare 500 miljoner kronor.
Tack vare handelsbalansens förbättring bar läget på valutaområdet svängt
om. Riksbankens valutareserv har från årets början fram till den 10 oktober
stigit med 366 miljoner kronor, under det att den motsvarande period
förra året sjönk med 315 miljoner kronor. Den ökning av riksbankens valutareserv,
som ägt rum i år, betingas emellertid till 125 miljoner kronor
av den uppräkning av reserven som föranletts av krondevalveringen.
Belastningen på den inhemska försörjningen till följd av att en större
mängd exportvaror än väntat åtgår för att betala den i importplanen förutsatta
importen, kompenseras genom utvecklingen beträffande lagerhållningen
inom landet. Konjunkturutvecklingen under innevarande
år synes nämligen medföra en viss lageravveckling. I nationalbudgeten för
år 1949 har det däremot antagits, att några lagerförändringar icke skulle
äga rum under året, totalt sett. Företagare inom olika led av produktion
och distribution sträva emellertid på grund av utsikterna för prisfall att
åstadkomma en minskning av lagren. Den nedgång i lagerhållningen, som
man sålunda synes få räkna med, i förening med den omständigheten, att
den nu tillgängliga lagerstatistiken för år 1948 gett vid handen, att lagren
under förra året ökat avsevärt mer än vad man räknat med vid uppgörandet
av nationalbudgeten, innebär ett icke oansenligt tillskott till den löpande
försörjningen under innevarande år jämfört med de ursprungliga kalkylerna.
Jämvikten i den svenska ekonomien har även spritt sig till pennin goch
kapitalmarknaden. Den tidigare tendensen till åtstramning
av likviditeten och stegring av räntesatserna har upphört. Under inflytande
av olika omständigheter har tillgången på betalningsmedel ökat. Detta har
kunnat avläsas i en stegring av affärsbankernas tillgodohavanden i riksbanken
ävensom i fallande räntesatser. Riksbanken har kunnat upphöra
med sina tidigare obligationsköp i räntestödjande syfte och har i stället
övergått till att sälja obligationer. Inlåningen hos affärs- och sparbankerna
har vuxit, ökningen har koncentrerats till kapital- och sparkasseräkningarna.
Till stor del betingas tillväxten av en överflyttning från uppsägningsräkningarna
eller andra inlåningsräkningar till följd av höjda inlåningsmaxima
för sparräkningarna m. in. Oavsett detta har emellertid en ökning
av den totala inlåningen ägt rum. Samtidigt har affärsbankernas utlåning
gått ned, vilket dock delvis berott på att lånen övertagits av andra kreditinstitut.
Av betydelse i detta sammanhang torde vidare ha varit den restriktiva
kreditpolitik som bankerna numera tillämpa.
Redogörelsen för den verkställda nationalbudgetavstämningen vittnar om
en på det hela taget gynnsam ekonomisk utveckling under den hittillsvarande
delen av året. De gynnsamma utvecklingstendenserna betingas emellertid
i avgörande mån av de särskilda åtgärder som vidtagits för att ernå
samhällsekonomisk balans. Man får därför icke göra sig överdrivna före
-
Kungl. Alaj:ts proposition nr 21-5.
7
ställningar om vad läget medger. Utrymmet för standardhöjningar är ännu
så länge mycket begränsat. Det gäller därför att skapa förutsättningar
för att den inledda utvecklingen får fortgå ostört, så att en definitiv förbättring
av den samhällsekonomiska balansen uppnås. Endast därigenom
kan en hållbar grund för större ekonomisk rörelsefrihet skapas.
Med denna utgångspunkt upptog regeringen under augusti överläggningar
med arbetsmarknadens och jordbrukets organisationer i syfte att skapa
underlag för en fortsatt ekonomisk stabiliseringspolitik under år 1950. En
principuppgörelse i frågan träffades sedermera den 8 september vid en gemensam
överläggning mellan regeringen och delegationer från Sveriges lantbruksförbund,
riksförbundet landsbygdens folk, landsorganisationen i Sverige
och tjänstemännens centralorganisation. Delegationerna enades därvid
om att rekommendera sina huvudmän att fortsätta stabiliseringspolitiken
under år 1950 enligt samma grunder som i år. Rekommendationen hade
även avseende på frågan om bindningen av statstjänstemännens rörliga tilllägg.
Denna fråga torde emellertid få upptagas i annat sammanhang. I stabiliseringsuppgörelsen
inrymdes vidare en överenskommelse mellan regeringen
och jordbrukarnas organisationer angående åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område. Sistnämnda fråga kommer senare denna dag
att anmälas av chefen för jordbruksdepartementet.
Den sålunda träffade principuppgörelsen förutsatte en fortsatt prisstabilitet.
Möjligheterna härtill bedömdes såsom goda. Med hänsyn till den
devalvering av svenska kronan i förhållande till dollarn och vissa övriga
valutor, som skedde den 19 september 1949 i anslutning till devalveringen
av det engelska pundet och en rad andra valutor, ha dessa möjligheter delvis
kommit i ett nytt läge. Växelkursen mellan svenska kronor och amerikanska
dollars har höjts från 3,60 kronor till 5,18 kronor per dollar eller
med 43,9 procent. I nedanstående tabell angivas de före och efter krondevalveringen
av riksbanken noterade valutakurserna samt den procentuella
förändringen av dessa.
Siiljkurs
Säljkurs
Ökning
17 sept.
17 okt.
i procent
1 Pund sterling (London)........
14: 50
14: 50
—
1 Dollar (New York)............
3: 00
5: 18
43,9
100 Francs (Paris).................
1:33
1:49
12,0
100 Belgiska francs (Bryssel).......
8: 225
10: 37
26,1
100 Francs (Schweiz)..............
83: 70
118: 50
41,0
100 Floriner (Amsterdam)..........
. . . 135: 90
136: 55
0,5
100 Kronor (Köpenhamn)..........
75: 05
75: 05
—
100 Kronor (Oslo)................
72:55
—
100 Kronor (Reykjavik)............
55: 54
55: 54
—
100 Finska mark (Helsingfors).....
2: 27
2: 27
—
100 Tjeckoslov. kronor (Prag)......
7:21
10: 37
43,8
100 Escudos (Lissabon)............
14: 50
18: 15
25,2
1 Dollar (Canada)...............
3: 00
4: 71
30,8
100 Gruzeiros (Rio de Janeiro).....
19: 75
28: 35
43,5
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
De nya kursförhållandena innebära, att den svenska kronans värde i
förhållande till dollar och därmed också i förhållande till guld reducerats
till 69 Va procent av dess värde enligt den sedan apprecieringen 1946 gällande
kursen. Om emellertid förändringen av dollarkursen bedömes mot
bakgrunden av hela den svenska valutapolitiken sedan andra världskriget
och den nya kursen därmed sättes i relation till den kurs, som gällde från
1938 till 1946, nämligen 4,20 kronor, innebär den nya noteringen i förhållande
till denna kurs en sänkning av kronans dollar- och guldvärde till
omkring 81 procent eller med 19 procent.
Den partiella devalveringen av den svenska kronan medför stegrade kostnader
i kronor räknat för vissa delar av vår import och utgör därmed i
viss mån en komplikation i stabiliseringspolitiken.
Den hittillsvarande inkomststabiliseringen har varit knuten till förutsättningen
att levnadskostnaderna i allt väsentligt icke stegras. Den fortsatta
inkomststabilitet, som synes erforderlig under det kommande året,
synes icke heller kunna åvägabringas med mindre denna förutsättning alltjämt
kan upprätthållas. Om importprisstegringar sloge igenom i form av
höjda levnadskostnader, skulle underlaget för en fortsatt inkomststabilisering
rubbas. Den av devalveringsprisstegringen betingade ökningen av
levnadskostnaderna skulle i första hand leda till att den automatiska lönerörligheten
för statstjänstemän in. fl. sattes i funktion. En fortsatt inkomststabilisering
för de stora samhällsgrupper, för vilka lönerna bestämmas
avtalsmässigt, synes under sådana förhållanden icke möjlig. Ett villkor
för de olika samhällsgruppernas anslutning till en stabilisering av inkomstläget
har varit, att inkomststabiliseringen omfattar alla grupper i
samhället. En levnadskostnadsökning med därav betingad automatisk inkomststegring
för vissa grupper skulle med säkerhet beteckna inledningen
till en allmän höjning av den nominella inkomstnivån. Detta skulle i sin
tur leda till ett ökat tryck på prisnivån. Betingelserna för en ny, successiv
pris- och lönestegringsprocess skulle därmed vara för handen.
Den förändring i vårt läge, som devalveringen inneburit, synes dock icke
böra föranleda en förändring av vår ekonomiska politik. Med hänsyn till
de resultat, som hittills uppnåtts, synas starka skäl alltjämt föreligga, att
upprätthålla en fortsatt stabiliseringspolitik. Det torde finnas anledning
förvänta, att den av devalveringen föranledda prisstegringen i viss mån
kan vara av övergående art. Det synes icke uteslutet, att de prissänkningstendenser
på världsmarknaden, som gjort sig gällande under det senaste
året, visa sig vara av sådan styrka, att de även fortsättningsvis komma att
göra sig gällande, om än tillfälligt avbrutna till följd av valutadevalveringarna.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att i samband med tullförhandlingarna
i Annecy preliminär överenskommelse träffats rörande vissa tullsänkningar,
vilka riksdagen senare kommer att få taga ställning till. De strävanden
till främjande av handeln mellan Marshall-länderna, som nu pågå,
ha vidare ansetts kunna komma att leda till ett ökat varuutbyte med ökad
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
konkurrens och därmed prissänkningar som följd. Om den av devalveringen
betingade omedelbara prisstegringen nu tillätes slå igenom i full utsträckning
på levnadskostnaderna, skulle detta kunna innebära, att även prisstegringar
av mera tillfällig art skulle leda till eu höjning av den svenska prisoch
kostnadsnivån, vilken lätt skulle kunna bli bestående. Vår internationella
konkurrensförmåga skulle därigenom allvarligt försämras.
För exportindustriens vidkommande innebär devalveringen förbättrade
avsättningsförhållanden närmast i de länder, som icke devalverat eller gjort
detta i mindre utsträckning än Sverige. Även om hänsyn tages till den kostnadsökning,
som kan föranledas av importfördyringen, kunna ökade vinster
uppkomma. Hänsyn härtill torde få tagas bland annat vid övervägandena
rörande fortsatt vinstutdelningsbegränsning och avsättning till spärrkonto.
Förutsättningar för en fortsatt stabiliseringspolitik kunna skapas genom
införandet av subventioner på vissa områden. Även en fortsatt effektiv priskontroll
utgör självfallet ett viktigt led härutinnan. Jag torde få erinra
om att Kungl. Maj :t genom beslut den 7 oktober 1949, med hänsyn till
de särskilda förhållanden som uppkommit i samband med nedsättningen av
den svenska kronans yttre värde, bemyndigat de prisreglerande myndigheterna
att intill utgången av innevarande år göra avsteg från tillämpningen
av återanskaffningsprisprincipen, i den mån därigenom prishöjningar
på viktiga konsumtionsvaror kunna förhindras utan att vederbörande
producenters eller återförsäljares behöriga intressen åsidosättas. I
samma beslut har Kungl. Maj :t förklarat Sig vilja framdeles, efter framställning
av priskontrollnämnden, meddela beslut huruvida bemyndigandet
skall gälla även efter utgången av 1949. Denna åtgärd är avsedd att vara av
tilfällig natur och bör kunna avvecklas i den mån en ny prisstabilitet uppnåtts.
Det bör i detta sammanhang erinras om att det åligger priskontrollen
att, med tillämpning av gällande provisoriska direktiv för den prisreglerande
verksamheten, i all möjlig utsträckning åstadkomma prissänkningar genom
utnyttjandet av övernormala vinster och marginaler och i fall av monopolistiskt
bestämd prissättning.
Den av devalveringen framkallade prisstegringstendensen torde emellertid
få i huvudsak motverkas genom tillgripandet av direkta subventionsåtgärder,
innefattande såväl utvidgning av redan utgående subventioner som
införande av nya.
De principiella betänkligheterna mot en subventionering ha understrukits
vid varje tillfälle, då riksdagen haft att taga ställning till frågan om
anvisande av medel till subventionering av införseln av vissa varor under
folkhushållningsdepartementets huvudtitel och de torde icke här behöva
ytterligare utvecklas. Emellertid kunna särskilda förhållanden föreligga
som göra en subventionering motiverad trots de invändningar ur principiell
synpunkt, som kunna resas däremot. I rådande läge torde särskild hänsyn
böra tagas till följande omständigheter.
Man får utgå från att det internationella prisläget eu tid framöver kom
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 21-5.
mer att kännetecknas av en betydande oklarhet. Såsom jag redan i det
föregående antytt, torde man kunna räkna med att den av devalveringen
betingade importprisstegringen beträffande vissa marknader och till viss
grad är av övergående natur. I fråga om vissa spekulativt betonade prisstegringar
i omedelbar anslutning till den allmänna valutadevalveringen
torde en relativt snabb återgång kunna förväntas. Det är icke heller uteslutet,
att vissa ytterligare länder så småningom kunna bliva nödsakade att
företaga en devalvering. Å andra sidan torde böra framhållas, att på något
längre sikt även inflatoriska tendenser med stegrade exportpriser kunna
komma att göra sig gällande i devalverande länder, därest den av devalveringen
framkallade importfördyringen tillätes medföra en mera allmän höjning
av pris- och lönenivåerna.
En subventionering tills vidare av de importprisstegringar, som i mera
väsentlig grad påverka levnadskostnaderna, synes erbjuda möjligheter till
en smidig anpassning till prisförändringarna på världsmarknaden inom ramen
för ett fast pris inom landet. Därigenom undvikas kastningar i den inhemska
prisnivån. Vid inträdande prisförändring kan en häremot svarande
motvägande ändring i den utgående subventionen omedelbart företagas. En
successiv anpassning av subventionen kan även ske i mån av en förbättring
av dollarbalansen med därav följande möjligheter till överflyttning av
inköp från dyrare till billigare marknader.
Möjligheterna att genom en subventionering motväga devalveringens återverkningar
på levnadskostnaderna äro emellertid i viss mån begränsade.
Det synes knappast möjligt, bland annat av tekniska skäl, att genomföra
en subventionering, som omfattar alla de importvaror, vilkas priser äro av
någon betydelse för levnadskostnaderna. På vissa punkter får man därför
räkna med att inträdande importprisstegringar komma att slå igenom på
levnadskostnaderna. Med hänsyn härtill kunna vissa ytterligare, kompenserande
subventionsåtgärder komma att erfordras för att den nödvändiga stabiliteten
i levnadskostnaderna skall kunna ernås. Dessa åtgärder torde i så
fall böra avvägas på ett sådant sätt att de åstadkomma ett önskvärt ökat
indexutrymme och därigenom neutralisera såväl en säsongmässig uppgång
av vissa priser som nu oförutsebara sekundära verkningar av devalveringen.
De i nuvarande läge erforderliga kompenserande prissänkningarna på
vissa varuområden kunna åstadkommas ej blott genom subventionering
utan även genom slopande eller sänkning av vissa indirekta skatter. De
indirekta skatterna äro emellertid föremål för översyn av den pågående
skatteutredningen och resultaten av denna utrednings överväganden synas
icke böra föregripas genom att några förslag i angivna hänseenden nu framläggas.
Det torde bliva anledning att återkomma till dessa frågor i statsverkspropositionen
till nästkommande års riksdag.
Genomförandet av de förslag till subventioner avseende såväl att eliminera
importprisstegringar som att skapa möjligheter till ytterligare prissänkningar
på vissa områden, varom t. f. chefen för folkhushållningsdepartementet
senare denna dag kommer att göra hemställan, och av det förslag
opaginerad Kontrollera mot PDF
II
Kungi. Maj.ts proposition nr 215.
till överförande av tull och skatt å kaffe till clearingkassa för kaffe, varom
jag i det följande hemställer, innebär en nettoutgift för statsverket för innevarande
budgetår på tillhopa cirka 190 miljoner kronor och en motsvarande
minskning av budgetöverskottet, därest hela det äskade beloppet
skulle behöva tagas i anspråk. Även om det i och för sig måste vara angeläget
att i nuvarande situation undvika en minskning av budgetöverskottet,
synes det dock uppenbart, att olägenheterna av en viss reduktion av detta
överskott för att bestrida kostnaderna för en subventionering under en övergångsperiod
i syfte att motverka den av devalveringen betingade stegringen
i levnadskostnaderna måste te sig avgjort mindre än de olägenheter för vårt
lands ekonomi på lång sikt, som ett uppdrivande av den svenska kostnadsnivån
innebure.
Vissa utredningar ha verkställts rörande devalveringens verkningar på
den svenska prisnivån. Med hänsyn till den oklarhet, som i flera avseenden
kännetecknar det nuvarande internationella prisläget, måste emellertid lesultaten
av dessa utredningar betecknas såsom i viss mån osäkra. Det torde
dock vara lämpligt att i detta sammanhang redogöra för huvudlinjerna i
de vunna resultaten. Av praktiska skäl ha undersökningarna i huvudsak
måst begränsas till en genomgång av varor, som spela en mera betydande
roll i den svenska importen och för levnadskostnaderna.
Utgångspunkten för de företagna undersökningarna har i korthet varit
följande resonemang beträffande de pristendenser, som i och med devalveringen
kunna antagas göra sig gällande på olika marknader.
Priserna på ett stort antal av de varor, som komma från länder, som icke
alls eller blott i mindre grad devalverat, komma till en början att automatiskt
stiga med ett belopp, motsvarande kursändringarna. Under de första
månaderna efter devalveringen torde man även få räkna med att priserna
på åtskilliga varor från de devalverande länderna komma att stiga. Detta
gäller speciellt stapelvaror med världsmarknadsnotering. I detta sammanhang
torde även få erinras om förekomsten av kontrakt avseende en längre
tidsperiod, där priserna fixerats i dollar oavsett i vilken valuta betalning
skall erläggas. Under en andra, längre men svårfixerbar tidsperiod kunna
vissa varor från framför allt de devalverande länderna väntas stiga ytterligare
i pris. Detta sammanhänger dels med höjda råvarupriser, dels med
eventuella löneökningar i vederbörande länder. Samtidigt med dessa prishöjningar
torde, såsom förut berörts, vissa pristryckande tendenser göra
sig gällande. De tendenser till minskad efterfrågan på den svenska marknaden,
som redan framträtt, torde även verka i samma riktning.
Vid bedömningen av devalveringens inverkan på de svenska importpriserna
böra slutligen beaktas möjligheterna alt, i man av dollarbalansens
förbättring på grund av genom devalveringen möjliggjord ökad export på
dollarmarknader, överflytta inköp av vissa varor från dyrare till billigare
marknader. Genom dylika överflyttningar skulle i vissa fall relativt betydande
kostnadssänkningar kunna ernås.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
De verkställda utredningarna ge sammanfattningsvis vid handen, att levnadskostnaderna
— under förutsättning att inga särskilda åtgärder i prisnedhållande
syfte vidtagas — kunna antagas undergå en ökning, som kan
uppskattas till omkring 1 y, procent, motsvarande omkring 2 y, enheter i
socialstyrelsens levnadskostnadsindex med år 1935 som bas. Denna stegring
skulle emellertid icke komma att inträda omedelbart utan ske successivt
under viss tidrymd. De varuslag, som i främsta rummet kunna förväntas
betinga en uppgång i levnadskostnaderna, äro kaffe, tobak, bränsle,
hudar och bomull. I fråga om vissa varor, som för närvarande äro föremål
för clearingförfarande från livsmedelskommissionens sida eller för centrala
inköp av Svenska spannmålsaktiebolaget, exempelvis konstgödselmedel samt
spannmål och fodermedel, föreligga möjligheter att genom utvidgat clearingförfarande
respektive med anlitande av anslaget till kostnader i samband
med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet bibehålla oförändrade
priser. Berörda frågor komma senare denna dag att anmälas av chefen för
j ordbruksdepartementet.
Beträffande en del andra varor av större betydelse i importen såsom oljor,
kemikalier, kautschuk, bomullsgarner, tackjärn, handelsjärn och metaller
har pristendensen under det senaste året varit fallande. De prisstegringar,
som kunna inträda på dessa varor, motvägas därför åtminstone i huvudsak
av tidigare skedda sänkningar. En prisuppgång på dessa områden kan antagas
i väsentlig grad komma att innebära ett återförande av prisnivån till
läget för ett år sedan. Da de under senaste året skedda råvaruprissänkningarna
i allmänhet icke torde ha slagit igenom på färdigvarornas priser, synas
eventuella prishöjningar på här angivna områden spela en underordnad roll
med hänsyn till den allmänna prisnivån och särskilt till levnadskostnadsnivån.
Resultaten av de verkställda utredningarna tyda närmast på att de mera
omedelbara verkningarna av devalveringen på den svenska prisnivån bliva
begränsade. Av väsentlig betydelse härvidlag är självfallet den höga grad
av självförsörjning på livsmedelsområdet, som föreligger i vårt land. Av
betydelse är vidare, att vår import från dollarländerna till följd av dollarbristen
starkt begränsats. Den import därifrån, som äger rum, omfattar i
stor utsträckning råvaror och maskiner, som i relativt ringa grad påverka
den allmänna prisnivån och särskilt levnadskostnaderna.
T. f. chefen för folkhushållningsdepartementet kommer senare denna dag
att framlägga förslag om äskande å tilläggsstat I för innevarande budgetår
av medel för subventionering av vissa varor.
Dessa förslag innefatta jämväl inrättande av clearingkassa för kaffe. Detta
innebär bland annat, att till en clearingkassa för kaffe skulle överföras tull,
tilläggstull och skatt å kaffe. I det följande gör jag hemställan härom.
Beträffande beskattningen av kaffe torde här få lämnas följande
upplysningar angående beskattningens närmare utformning och statsverkets
inkomster av beskattningen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
13
Sedan lång tid tillbaka har kaffe varit föremål för beskattning i form av
finanstull. Sålunda utgår enligt 1929 års tulltaxa tull för orostat kaffe (tulltaxenr
73; stat. nr 153) med 30 öre och för rostat kaffe (tulltaxenr 74; stat.
nr 154) med 42 öre per kilogram. Dessa tullsatser ha tillämpats från och
med den 1 september 1939. Härtill kommer emellertid tilläggstull enligt förordningen
den 31 januari 1932 (nr 15) med tillägg till gällande tulltaxa. Tillläggstullen
utgör för orostat kaffe 15 öre och för rostat kaffe 18 öre per
kilogram.
Enligt beslut av 1939 års urtima riksdag utgår därjämte en särskild skatt
för kaffe samt kaffesurrogat med tillsats av kaffe, som införas till riket. Bestämmelserna
härom äro upptagna i förordningen den 22 december 1939
(nr 877) om skatt å kaffe. Denna skatt utgick ursprungligen med 65 öre för
kilogram för orostat kaffe och med 80 öre för kilogram för rostat kaffe samt
kaffesurrogat med tillsats av kaffe. Genom beslut av 1946 års höstriksdag
sänktes emellertid skatten i syfte att förhindra en eljest oundviklig höjning
av konsumentpriset på kaffe (se propositionen nr 357/1946, bevillningsutskottets
utlåtande nr 55/1946, riksdagens skrivelse nr 503/1946 samt SFS
1946:698 och 699). Efter nämnda skattesänkning, som trädde i kraft den
23 november 1946, utgår skatten för orostat kaffe med 35 öre för kilogram
och för rostat kaffe samt kaffesurrogat med tillsats av kaffe med 45 öre för
kilogram.
I enlighet härmed utgå för närvarande tull, tilläggstull och skatt å kaffe
med följande belopp.
Tull Tilläggstull Skatt Summa
öre per kilogram
Orostat kaffe.......................... 30 15 35 80
Rostat kaffe........................... 42 18 45 105
Avkastningen av tullen (inklusive tilläggstullen) och skatten å kaffe framgår
av följande tablå.
Debiterad tull Skatten å
Budgetår för orostat kaffe kaffe
milj. kr. milj. kr.
1938/39 ........................... 23,6
1939/40 ........................... 24,6 14,8
1940/41 ........................... 13,0 21,1
1941/42 ........................... 4,1 7,4
1942/43 ........................... 3,5 9,2
1943/44 ........................... 7,3 9,2
1944/45 ........................... 10,3 14,6
1945/46 ........................... 18,0 23,6
1946/47 ........................... 21,9 24,6
1947 48 ........................... 18,4 15,1
1948/49 ........................... 15,3 12,3
I riksstaten för budgetåret 1949/50 har inkomsten av skatten å kaffe beräknats
till 11 miljoner kronor.
I fråga om priserna på tobak torde böra nämnas, att tobaksmonopolet
sedan en lång följd av år tillämpat återanskaffningsprisprincipen vid kalkyleringen
av tobaksvarornas utförsäljningspriser. Med hänsyn till USA-rå
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
tobakens stora andel i tobaksmonopolets tillverkningar skulle med tillämpning
av sagda princip devalveringen medföra fördyring av tobaksmonopolets
tillverkningskostnader, en fördyring som vid oförändrad prissättningsmetod
i sin tur skulle föra med sig icke oväsentliga prishöjningar å tobaksvarorna.
Att någorlunda exakt fastställa merkostnaden för tobaksmonopolet på grund
av devalveringen är icke möjligt, förrän klarhet erhållits om prisutvecklingen
på de olika råtobaksmarknaderna både i USA och övriga delar av världen.
Om man emellertid räknar med att priserna i dollar på råtobaksmarknaderna
i USA bliva oförändrade efter devalveringen, torde enligt uppgift av
tobaksmonopolet merkostnaden under år 1950 för den nordamerikanska andelen
i råtobaksförbrukningen röra sig om cirka 8 miljoner kronor.
Det bör emellertid beaktas, att tobaksmonopolets lager av råtobak vid utgången
av innevarande år äro av sådan storleksordning, att de beräknas vid
oförändrad konsumtion genomsnittligt motsvara ungefär 1 års förbrukning.
Med hänsyn till angelägenheten av att i nuvarande läge undvika en prishöjning
å tobak och mot bakgrunden av anförda uppgifter rörande lagerställningen
synes den hittills av tobaksmonopolet tillämpade återanskaffningsprisprincipen
tills vidare kunna sättas ur kraft i likhet med vad som
— med stöd av Iiungl. Maj :ts förut omnämnda bemyndigande åt de prisreglerande
myndigheterna att i vissa fall göra avsteg från återanskaffningsprisprincipen
— kan komma att gälla för andra delar av näringslivet. Med hänsyn
härtill torde några särskilda åtgärder för att motverka en prisstegring på
tobaksvaror av inhemsk tillverkning tills vidare icke vara erforderliga.
Jag torde i sammanhang med nu berörda frågor slutligen få anmäla, att
statens livsmedelskommission ifrågasatt borttagande av den nu utgående
margarinacoisen å 8 öre för kilogram i syfte att därigenom i motsvarande
mån minska anspråken på clearingkassan för fettvaror. Kommissionen har
därvid åberopat en av kommissionens avdelning för animaliska produkter
upprättad, den 23 september 1949 dagtecknad promemoria av följande lydelse.
PM
angående clearingkassan för fettvaror.
Kronor
Kassabehållning den “/« 1949 ............................ 28 400 000: —
Beräknade inkomster under budgetåret 19^9/50.
Clearingavgift för kokosolja 22 200 ton å 0,48 per kg........ 10 650 000: —
» > valolja 10 000 > å 0,60 per kg........ 6 000 000: —
> » stearin 400 » å 0,08 per kg........ 320 000: —
» » palmolja 2 000 j> å 0,29 per kg........ 580 000: —
17 550 000: —
Kungl. Maj.ts proposition nr 215.
15
Beräknade utgifter under budgetåret 19^9/50.
Kronor
Förlust på olja ur svenskt oljeväxtfrö av 1948 års skörd..... 16 160 000: —
Clearingersättning för margarin, 75 000 ton å 0,19611 ........ 14 700 000: —
30 860 000: —
Kassabehållning den ”/\ 1950 ............................ 15 090000: —
Kassabehållningen per den 30 juni 1950 kan emellertid inte räknas såsom
verklig tillgång. Clearingkassan belastas nämligen av kostnader för täckande
av underskottet på 1949 års skörd av oljeväxtfrö, vilken skörd inlevereras
och upparbetas under regleringsåret 1949/50 och till större delen även konsumeras
under regleringsåret. Ifrågavarande underskott beräknas preliminärt
till 35 miljoner kronor. Anledningen till att underskottet blir så stort
är i första hand oljeväxtodlingens utökning under 1948/49 och i andra hand
riksdagens beslut att sänka avräkningspriset för inhemska oljekakor från
50 till 40 kronor per deciton. Enbart sistnämnda beslut motsvarar en höjning
av underskottet på i runt tal 10 miljoner kronor. I verkligheten kan alltså
clearingkassan betraktas såsom likvidationsmässig. Emellertid täckes i realiteten
underskottet på 1949 års odling först under regleringsåret 1950/51.
Under detta regleringsår kan man beräkna inkomster till clearingkassan på i
runt tal 20 miljoner kronor. Behållningen per den 30 juni 1950 med tillägg
av inkomsterna under regleringsåret 1950/51 förslår alltså precis till att
täcka underskottet på 1949 års oljeväxtskörd. Vidare framgår av uppställningen
ovan, att vi för närvarande utbetala en clearingersättning för margarin
på 19,6 öre per kilogram. Sannolikt får man väl räkna med en liknande
clearingersättning även under 1950/51, och det skulle alltså erfordras ett
tillskott av i runt tal 15 miljoner kronor till clearingkassan för att affärerna
skola gå jämnt ihop under det året. Om margarinaccisen på 8 öre per kilogram
borttages, kan clearingersättningen nedbringas till 11,6 öre per kilogram,
vilket motsvarar en minskad belastning av clearingkassan för 1949/50
och 1950/51 av 12 miljoner kronor. Härav framgår, att borttagandet av
accisen är ofrånkomligt, om kassan skall gå ihop.
Jag torde få erinra om att Kungl. Maj:t enligt förordningen den 7 juni
1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa andra fettvaror äger förordna
om uttagande av accis å bl. a. margarin med högst 60 öre för kilogram. Enligt
kungörelsen den 24 mars 1949, nr 79, utgår dylik accis för närvarande
med 8 öre för kilogram. I den mån så finnes erforderligt med hänsyn till
clearingkassans ställning och under förutsättning att riksdagen icke har
något att erinra däremot torde accisen, på sätt livsmedelskommissionen
föreslagit, böra tills vidare helt borttagas. Detta skulle med oförändrade utförsäljningspriser
å margarin innebära en väsentlig och i dagens läge önskvärd
minskning av anspråken på clearingkassan för fettvaror. Anmärkas må
att den motsvarande sänkning av tullen å margarin, som automatiskt följer
av accisens borttagande, i praktiken saknar betydelse.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
att bemyndiga Kungl. Maj :t att intill den 1 juli 1950 i den
utsträckning Kungl. Maj :t finner lämpligt besluta om överförande
av tull, tilläggstull och skatt å kaffe till clearingkassa
för kaffe.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Olof Särnmcirk.
498026. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- BevU 1949:51 Bevillningsutskottets memorial nr 51 s. 1 i texten
- Rskr. 1949:387 Skrivelse till Konungen i anledning av del s Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag om pantlånerörelse, dels ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten
- SU 1949:184 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående bemyndigande att till clearingkassa för kaffe överföra tull, tilläggstull och skatt å kaffe m. s. 2 i texten