Sök i Ratio Lex

Angående anslag till lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader

1949-02-11 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:37, Angående anslag till lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

1

Nr 37.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till lindring i mindre bemedlade patienters å

landsbygden sjukvårdskostnader; given Stockholms

slott den 11 februari 1949.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 11 februari 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Youot, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför ehefen

för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t, på min hemställan, under

elfte huvudtiteln, punkten 116, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, till Lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden

sjukvårdskostnader för budgetåret 1949/50 beräkna ett förslagsanslag av

270 000 kronor.

1—343 49 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 37.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

I skrivelse den 30 oktober 1948 har medicinalstyrelsen inkommit med utredning

och förslag till ändrade grunder för statsbidrag till lindring i sjukvårdskostnaderna

för mindre bemedlade patienter å landsbygden.

Över medicinalstyrelsens förslag ha yttranden avgivits av statskontoret

samt länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Kristianstads, Skaraborgs,

Kopparbergs och Västernorrlands län.

Gällaude statsbidragsbestämmelser.

Nu gällande bestämmelser äro meddelade i kungörelsen den 5 maj 1939

(nr 257) angående statsbidrag till lindring i sjukvårdskostnaderna för mindre

bemedlade patienter å landsbygden med däri genom kungörelse den 17 december

1943 (nr 904) gjord ändring.

Enligt kungörelsen utgår statsbidrag till bestridande av kostnader för sjukbesök,

som av vederbörande provinsialläkare eller extra provinsialläkare företages

hos mindre bemedlad patient å landsbygden. Bidraget utgår med dels

hälften av den del av läkararvodet, som överstiger sju kronor, dels ock hela

den del av resekostnaden, som överstiger tre kronor.

Statsbidrag må åtnjutas av dels person, för vilken det senast fastställda

beskattningsbara beloppet enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

icke överstiger 400 kronor, dels och person, för vilken det

senast fastställda taxerade beloppet enligt nämnda förordning uppgår till

högst 1 800 kronor, ändock att det beskattningsbara beloppet överstiger 400

kronor. Dock må statsbidrag icke tillkomma den, som har en till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt skattepliktig förmögenhet överstigande 12 000

kronor. Statsbidrag må icke heller utgå, därest vederbörandes ekonomiska förhållanden

avsevärt förbättrats efter utgången av det kalenderår, den senast

fastställda taxeringen avser. Har däremot efter sistnämnda tidpunkt avsevärd

försämring inträtt i vederbörandes ekonomiska förhållanden, må statsbidrag

utgå, oaktat nyss angivna förutsättningar icke uppfyllas. Person, som

är bosatt i stad, köping eller municipalsamhälle med egen läkare, är ej berättigad

till ifrågavarande bidrag, liksom ej heller person, för vilken kommunen

åtagit sig betala läkarvård.

Mindre bemedlad, som äger åtnjuta statsbidrag enligt förevarande kungörelse,

är oförhindrad att, om han är medlem av erkänd sjukkassa, hos denna

göra framställning om sjukvårdsersättning jämlikt för kassan gällande grunder

för det belopp, han enligt kvitto utbetalat till läkare i ersättning för erhållen

läkarvård.

Det åligger vederbörande läkare att göra sig underrättad om huruvida nu

angivna förutsättningar för statsbidrag kunna anses vara för handen, i vilket

fall patienten har att å särskild uppgiftsblankett underteckna en försäkran

därom. Statsbidrag rekvireras av vederbörande läkare hos länsstyrelsen i

länet, som har att pröva, huruvida och med vilket belopp statsbidrag må utgå,

samt att utanordna beviljat belopp till läkaren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

3

Tidigare förslag.

Under hänvisning till penningvärdets försämring anhöll riksdagen i skrivelse

den 5 maj 1945, nr 5 (p. 157) om förslag till ändrade grunder för statsbidrag

till detta ändamål. Med anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t den

18 maj 1945 åt medicinalstyrelsen att verkställa utredning härom och till

Kungl. Maj:t inkomma med förslag i ämnet.

Medicinalstyrelsen erinrade i sitt den 21 november 1945 avgivna förslag

till en början om att i förslaget till sjukkassereform inginge åtgärder till förbilligande

av sjukresor. Med hänsyn härtill ställde sig styrelsen tveksam till

frågan huruvida någon ändring då borde vidtagas. Styrelsen föreslog emellertid

såsom ett provisorium intill sjukförsäkringsre form ens ikraftträdande, att

kungörelsen gåves ett i vissa avseenden ändrat innehåll. Förslaget innebar,

att gränserna för rätt till bidrag borde bestämmas till ett beskattningsbart

belopp av högst 800 kronor, resp. ett taxerat belopp av högst 3 600 kronor.

En till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktig förmögenhet

överstigande 20 000 kronor borde utesluta från rätt till statsbidrag.

I syfte att befria läkaren från betungande uträkning av den del av arvodet

och resekostnaden, som skulle gäldas av patienten, föreslog styrelsen

vidare, att patienten själv skulle erlägga — i förekommande fall med bidrag

från sjukkassa — samtliga kostnader för sjukbesöket intill ett belopp av

femton kronor, vilket motsvarade kostnaderna för ett besök på en mils avstånd,

medan överskjutande del av kostnaderna skulle ersättas av statsverket.

Slutligen föreslog styrelsen, att granskningen av statsbidragsräkningarna och

utbetalningen av statsbidragen skulle anförtros medicinalstyrelsen.

Medicinalstyrelsens förslag anmäldes i 1946 års statsverksproposition under

femte huvudtiteln, punkten 198. Föredragande departementschefen framhöll

därvid att, även om de av styrelsen föreslagna ändringarna av gällande bestämmelser

på området i och för sig kunde synas välbetänkta, tillräcklig anledning

dock knappast förelåge att för en jämförelsevis kort övergångstid före

den nya sjukförsäkringslagstiftningens ikraftträdande genomföra en dylik författningsrevision,

samt förordade, att förevarande statsbidrag finge utgå enligt

oförändrade grunder. Riksdagen (skr. nr 5/1946) framställde icke någon

erinran häremot.

Medicinalstyrelsens förslag''.

På grund av borttagandet vid statsskattereformens genomförande av de

skattefria avdragen för barn samt införandet av barnbidragen har medicinalstyrelsen

ansett sig nu böra upptaga frågan om ändring i de grunder, efter vilka

ifrågavarande statsbidrag utgår, till förnyad prövning.

Härvid borde enligt styrelsens mening hänsyn tagas jämväl till penningvärdets

försämring. Med beaktande härav har styrelsen utarbetat förslag till

ändring av kungörelsen angående statsbidrag till lindring i sjukvårdskostnaderna

för mindre bemedlade patienter å landsbygden. I anslutning till förslaget

har medicinalstyrelsen anfört i huvudsak följande,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Enligt från socialstyrelsen under hand inhämtad uppgift har det tal, som

anger minskningen av penningvärdet sedan 1939, uppskattats till 152. Bestämmandet

av den enligt förordningen om statlig inkomstskatt beskattningsbara

inkomst, som bör utgöra gräns för rätten till statsbidrag, synes böra ske så,

att den behållna inkomsten (d. v. s. den taxerade inkomsten efter avdrag för

den därå utgående statliga inkomstskatten) jämte utgående barnbidrag motsvarar

den enligt äldre bestämmelser före skattereformens genomförande beräknade

behållna inkomsten (d. v. s. det taxerade beloppet efter avdrag för

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt), förhöjd till ungefär

nämnda procenttal. För erhållande av dylik överensstämmelse för den behållna

inkomsten kan icke ett för alla kategorier skattskyldiga gällande belopp

fastställas utan erfordras en gradering av den beskattningsbara inkomstens

storlek med hänsyn till om vederbörande uppbär allmänt barnbidrag.

Den högsta beskattningsbara inkomst, som bör utgöra gräns för rätt till

statsbidrag, torde icke böra fastställas för varje ortsgrupp, vilket skulle göra

tillämpningen alltför invecklad, utan det för varje kategori skattskyldiga fastställda

beloppet bör avse alla ortsgrupper, även om därigenom det procentuella

tillägget å den före skattereformens genomförande beräknade behållna inkomsten

ej helt överensstämmer med förut angivna procenttal. Av verkställda

uträkningar av den behållna inkomsten före och efter statsskattereformens

genomförande framgår, att procenttillägget i de olika ortsgrupperna i vissa fall

är något högre, i andra lägre än nämnda procenttal. En för tillämpningens

underlättande någorlunda jämn serie av beloppen har emellertid erhållits.

Med stöd av nyssnämnda utredning angående den behållna inkomsten

före och efter skattereformens genomförande föreslår medicinalstyrelsen,

att den högsta beskattningsbara inkomsten fastställes till 1 000 kronor för

den, som uppbär allmänt barnbidrag för ett barn, och till 1 500 kronor för

den, som uppbär barnbidrag för två barn. För den, som uppbär barnbidrag

för flera än två barn, syntes den beskattningsbara inkomsten böra bestämmas

till 1 500 kronor, ökat med 1 000 kronor för varje barn utöver två. För

att icke gränsen för rätt till statsbidrag skall bliva för låg för de lägsta inkomsttagarna

bland kategorin ensamstående, d. v. s. skattskyldiga med

lägsta ortsavdrag, föreslår styrelsen, att dessa må äga rätt till statsbidrag,

därest den beskattningsbara inkomsten uppgår till högst 1 000 kronor. Härigenom

skulle den behållna inkomsten för de lägsta inkomsttagarna sättas

i viss relation till gällande bestämmelse om taxerat belopp av högst 1 800

kronor. För vinnande av önskvärd enkelhet föreslår styrelsen vidare, att

även för kategorin makar utan barn bestämmes en beskattningsbar inkomst

av högst 1 000 kronor.

I fråga om storleken av den förmögenhet, som bör utesluta från rätt till

statsbidrag, finner styrelsen skäl tala för a-tt nu gällande belopp höjes till

30 000 kronor eller samma belojap, som för fysisk person gäller för skatteplikt

till statlig förmögenhetsskatt. Hänsyn hade härvid tagits bl. a.

till möjligheten att effektivt kontrollera uppgiften angående förmögenhetens

storlek. Styrelsen har tänkt sig, att kontrollen av inkomst- och förmögenhetsförhållandena

helt skall ombesörjas av länsstyrelserna, vilka genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 37. o

taxeringslängderna kunde kontrollera endast beskattningsbara förmögenheter

överstigande 30 000 kronor. Förmögenheter därunder kunde visserligen kontrolleras

genom självdeklarationerna, men då en dylik kontroll skulle bliva

både tidsödande och mycket arbetsbetungande, syntes den vara svår att

genomföra. Medicinalstyrelsen föreslår sålunda, att statsbidrag icke må tillkomma

den, vilkens enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt beskattningsbara

förmögenhet överstiger 30 000 kronor.

I fråga om kontrollen av barnantalet har medicinalstyrelsen föreslagit, att

vederbörande skall å uppgiftsblanketten angiva, huruvida han uppbär allmänt

barnbidrag. För kontroll härav hade länsstyrelserna icke någon annan

möjlighet än att inhämta upplysningar hos vederbörande barnavårdsnämnd.

Stvrelsen ansåge det emellertid knappast påkallat, att ifrågavarande uppgift

särskilt kontrollerades, utan syntes vederbörandes egen på heder och samvete

lämnade uppgift få anses vara till fyllest.

Då ifrågavarande förslag endast avsåge tiden intill sjukförsäkringsreformens

genomförande, syntes någon höjning av det belopp, som skulle erläggas

av patienten, icke böra vidtagas.

För att förtydliga de föreslagna ändringarnas räckvidd i jämförelse med

de gällande bestämmelsernas i fråga om storleken av den behållna inkomsten

före och efter statsskattereformen ävensom däremot svarande beskattningsbar

inkomst har styrelsen i tabellform sammanställt vissa uträkningar, beträffande

vilka jag torde få hänvisa till handlingarna i ärendet.

Beträffande medelsbehovet för ifrågavarande ändamål har medicinalstyrelsen

med hänsyn till, å ena sidan, nettoutgifterna å anslaget under budgetåret

1947/48, 208 864 kronor, ävensom, å andra sidan, de med cirka 50 procent höjda

inkomstgränserna för rätt till statsbidrag och därav följande stegrade utgifter

ansett det vara tillräckligt att i avbidan på vidare erfarenhet för nästa budgetår

beräkna ett med 30 000 kronor till 300 000 kronor förhöjt belopp.

Yttrandena.

Förslaget har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran i flertalet av

yttrandena, nämligen länsstyrelsernas i Stockholms, Jönköpings, Kristianstads,

Skaraborgs och Västernorrlands län. Av dessa har dock länsstyrelsen i Skaraborgs

län ifrågasatt, huruvida icke mellan makar, som uppbära allmänt barnbidrag

för ett barn, och makar, som icke uppbära allmänt barnbidrag, för

vilka båda kategorier samma beskattningsbara inkomst, 1 000 kronor, föreslagits

såsom gränsbelopp, någon differentiering lämpligen borde äga rum.

Statskontoret har med hänsyn till den förhållandevis korta tid, som återstode

till ikraftträdandet den 1 juli 1951 av den vid 1946 års riksdag beslutade

sjukförsäkringslagstiftningen, ansett, att ifrågavarande statsbidrag borde

— i överensstämmelse med 1946 års riksdags förut omnämnda beslut — under

övergångstiden utgå enligt- oförändrade grunder. Annan ändring däri än som

påkallades av 1947 års skattereform torde följaktligen icke böra vidtagas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition nr 37.

Nämnda reform hade medfört lindring i beskattningen för barnlösa familjer

med upp till 15 000 kronors inkomst, medan för familjer med barn i praktiskt

taget samtliga fall en försämring i det ekonomiska läget inträtt först vid

en inkomst, som vore alltför hög för att vara aktuell i samband med här avsedda

statsbidrag. Härjämte borde beaktas, att — såsom vid skattereformens

genomförande framhållits — barnbidragen icke vore den enda förmån, som

utan behovsprövning utginge till barnfamiljerna. Detta gällde exempelvis de

fria skolmåltiderna och den fria skolmaterielen, borttagande av terminsavgifter

m. in.

En efter barnantalet differentierad skala kunde sålunda icke vara motiverad

av den genomförda skatteomläggningen. Medicinalstyrelsens förslag

skulle, såvitt statskontoret kunde finna, innebära en rätt avsevärd vidgning av

kretsen av de statsbidragsberättigade, vilket statskontoret — trots att en liknande

gradering genomförts i fråga om familjebostadsbidrag jämte bränslebidrag

— icke kunde tillstyrka.

Vid nu angivna förhållanden kunde statskontoret icke finna annat än att här

avsedda statsbidrag till sjukvårdskostnader för mindre bemedlade patienter

å landsbygden även under övergångstiden borde begränsas till dem, som hade

en beskattningsbar inkomst av högst 400 kronor. Genom den vidtagna höjningen

av ortsavdragen hade för övrigt viss kompensation lämnats för penningvärdets

fall.

Anledning att för budgetåret 1949/50 uppräkna anslaget för ifrågavarande

ändamål förefunnes alltså icke enligt statskontorets mening.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har framhållit, att medicinalstyrelsens

ifrågavarande förslag visserligen vore en konsekvent utveckling av det hittills

tillämpade systemet men att mot detsamma kunde insändas, att det

komme att bliva synnerligen besvärligt att tillämpa. Framför allt komme

granskningen av de från läkarna till länsstyrelsen insända rekvisitionerna att

bliva betydligt mera tidskrävande än förut. Länsstyrelsen ville ifrågasätta,

huruvida det funnes tillräckliga skäl att över huvud taget tillämpa någon behovsprövning

för åtnjutande av statsbidrag. Med de av medicinalstyrelsen

föreslagna gränsbeloppen syntes antalet av dem, som befunne sig över bidragsgränserna,

bli förhållandevis ringa. Därest icke ett i tillämpningen

enklare system än det av medicinalstyrelsen föreslagna kunde åstadkommas

för ifrågavarande statsbidrag, tilläte sig länsstyrelsen föreslå, att behovsprövningen

vid fördelning av dessa bidrag helt slopades.

Departementschefen.

Frågan om ändring av de grunder, efter vilka nu ifrågavarande statsbidrag

utgår, var senast år 1946 föremål för statsmakternas prövning. Medicinalstyrelsens

då framlagda förslag hade utarbetats med anledning av att 1945 års

riksdag under hänvisning till penningvärdets försämring begärt utredning i

frågan. Förslaget föranledde emellertid icke någon Kungl. Maj ds eller riksdagens

åtgärd. Tillräcklig anledning ansågs nämligen icke föreligga att för en

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

jämförelsevis kort övergångstid före den nya sjukförsäkringslagens ikraftträdande

göra någon ändring av gällande bestämmelser.

Det nu föreliggande förslaget har närmast föranletts av 1947 års sfcatsskattereform,

vars verkningar första gången framträda vid 1949 års taxering

av 1948 års inkomster. Medicinalstyrelsen har emellertid ansett sig böra taga

hänsyn även till minskningen av penningvärdet sedan år 1939, då nuvarande

bestämmelser utfärdades.

För att närmare belysa verkningarna av statsskattereformen vid oförändrade

statsbidragsgrunder får jag hänvisa till de exempel, som sammanställts i

denna tabell.

Inkomsttagare

Ett beskattningsbart belopp av 400

kronor motsvarade före skatte- reformen följande högsta taxerade

belopp:

En beskattningsbar inkomst av 400

kronor motsvarar efter skatterefor- men följande taxerade inkomst:

Barn-

bidrag

Ort

s g r

upp

Ort

s g r

upp

1

2

3

4

5

1

2

3

4

5

Ensamstående

1340

1430

1490

1570

1650

2 000

2 100

2 200

2 300

2 400

_

Makar utan barn

2 010

2 090

2170

2 250

2 330

2 900

3 030

3150

3 280

3 400

—

» med 1 »

2 470

2 590

2 710

2 830

2 950

2 900

3 030

3150

3 280

3 400

260

» » 2 »

2 930

3 090

3 250

3 410

3 570

2 900

3 030

3 150

3 280

3 400

520

» » 3 »

3 630

3 850

4 070

4 290

4 510

2 900

3 030

3150

3 280

3 400

780

» » 4 »

4 330

4 610

4 890

5170

5 450

2 900

3 030

3 150

3 280

3 400

1040

Vid en jämförelse mellan siffrorna i tabellen är att märka, att före skattereformen

i det taxerade beloppet även ingick Vioo av eventuell förmögenhet,

medan efter reformen inkomst- och förmögenhetsbeskattning äro helt skilda.

Vidare bör vid ett studium av tabellen beaktas, att rätt till statsbidrag enligt

gällande bestämmelser föreligger även vid högre beskattningsbart belopp

än 400 kronor under förutsättning, att det taxerade beloppet ej överstiger

1 800 kronor.

Tabellen visar, att vid oförändrade statsbidragsgrunder skattereformen

medför en höjning av gränserna för den taxerade inkomsten för ensamstående,

för makar utan barn och för familjer med ett barn, medan för tvåbamsfamiljer

ställningen är ungefär oförändrad. För familjer med flera barn medför

reformen, om man bortser från barnbidragen, en viss sänkning av inkomstgränserna.

Dessa förskjutningar utjämnas emellertid därigenom, att å

ena sidan den ekonomiska ställningen för barnfamiljerna — framför allt i de

inkomstlägen, det här är fråga om — genom barnbidragen undergått en förhållandevis

väsentlig förbättring, medan å andra sidan höjningen av inkomstgränsen

för vissa kategorier berör så små inkomsttagare, att den får anses

fullt berättigad. En viss kompensation för penningvärdets försämring har

vidare lämnats genom den i samband med skattereformen vidtagna höjningen

av ortsavdragen. Skäl kunna dock anföras för en revision av nu gällande

grunder med hänsyn till flerbarnsfamiljernas i någon mån försämrade ställ
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

ning. För att kunna göra dessa proportionell rättvisa skulle man emellertid

behöva tillämpa en graderad skala, som administrativt bleve ganska svårhanterlig.

Då nu ifrågavarande statsbidrag — i motsats till exempelvis

familjebostadsbidragen — allenast tager sikte på ett i regel tillfälligt behov

och det dessutom blir fråga om ett provisorium endast under den förhållandevis

korta övergångstid, som numera återstår till sjukförsäkringslagens

ikraftträdande, anser jag i likhet med statskontoret en materiell ändring av

gällande bestämmelser icke nu böra företagas. För en dylik ståndpunkt talar

även, att medicinalstyrelsens år 1945 framlagda förslag om ändring med hänsyn

till penningvärdets fall av gällande bidragsgrunder avvisades vid 1946

års riksdag. Någon annan ändring än som påkallas därav, att genom skattereformen

gränsen höjts för skatteplikt till statlig förmögenhetsskatt, torde

sålunda icke böra vidtagas. I likhet med medicinalstyrelsen föreslår jag alltså,

att — oavsett vederbörandes inkomstförhållanden — en till statlig förmögenhetsskatt

beskattningsbar förmögenhet överstigande 30 000 kronor under alla

förhållanden bör utesluta från rätt till sådant statsbidrag, som här avses. Härjämte

torde den f. n. gällande bestämmelsen om ett högsta taxerade belopp av

1 800 kronor såsom gräns för rätt till statsbidrag i vissa fall kunna slopas, då

densamma efter skattereformen saknar betydelse.

Då på grundval av 1949 års taxering utfärdade debetsedlar å slutlig skatt

komma de skattskyldiga till handa först i december 1949, torde de föreslagna

ändringarna böra träda i kraft den 1 januari 1950.

Vad beträffar det för nästa budgetår erforderliga medelsbehovet torde detta

med hänsyn till belastningen å anslaget under budgetåret 1947/48, 208 864

kronor, kunna beräknas till oförändrat belopp, 270 000 kronor.

Slutligen får jag i detta sammanhang erinra om att de nu ifrågavarande

statsbidragsbestämmelserna i princip skola lända till efterrättelse även vid

bestämmande av begreppet mindre bemedlad enligt kungörelserna angående

statsbidrag till dels resor för patienter vid de statsunderstödda kustsanatoriema

m. m., dels ambulatorisk behandling m. m. av vissa tuberkulospatienter,

dels ock resor för vanföra m. m. Någon ändring härutinnan synes

icke påkallad. För tolkningen av begreppet mindre bemedlad i sistnämnda

tre kungörelser torde sålunda alltjämt i princip böra gälla samma grunder, som

angivas i kungörelsen angående statsbidrag till lindring i sjukvårdskostnaderna

för mindre bemedlade patienter å landsbygden med de av mig förordade

jämkningarna däri. Jag förutsätter emellertid därvid, att vederbörande

behovsprövande myndighet vid tillämpningen av dessa grunder skall bibehållas

vid den friare prövningsrätt av bidragsbehovet i varje särskilt fall,

som f. n. tillkommer densamma.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden

sjukvårdskostnader för budgetåret 1949/50 under elfte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 270 000 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

9

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Öhrström.

Bihang till riksdagens protokoll 1949.

1 samt. Nr 37.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:127 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3 augusti 1929 a1 i texten
  2. SU 1949:54 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag för budgetåret 1949150 till lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskos s. 1 i texten