Sök i Ratio Lex

Angående bidrag till den halvöppna barnavården för budgetåret 1949i50 in. in

1949-02-11 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:46, Angående bidrag till den halvöppna barnavården för budgetåret 1949i50 in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

1

Nr 46.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag

till den halvöppna barnavården för budgetåret

1949i50 in. in.; given Stockholms slott den 11 februari

1949.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF

Gustav Möller.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen behandlas huvudsakligen ett av 1946 års kommitté för den

halvöppna barnavården framlagt förslag angående provisoriska åtgärder för

den halvöppna barnavården. Statsbidrag till driften av anstalter för halvöppen

barnavård föreslås utgå i ökad omfattning under budgetåren 1948/49 och

1949/50 men med oförändrade bidragsgrunder. Rabatt föreslås för kommuner,

som inköpa militärbaracker till daghem och barnträdgårdar. I fråga om statsbidragen

till förskoleseminarierna föreslås dels viss förbättring av statsbidragsgrunderna

— främst införande av ett hyresbidrag — dels principbeslut om

statsbidrag till planerade förskoleseminarier i Lund och Luleå dels ock dubblering

av ett av de nuvarande förskoleseminarierna. Slutligen föreslås anvisande

av medel till en kurs för praktikhandledare vid förskoleseminarierna.

315 49 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 sand. Nr 46.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 11 februari 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkterna 31 och 32, föreslagit riksdagen att i avbidan

på särskild proposition i ämnet för budgetåret 1949/50 beräkna följande

anslag.

Bidrag till driften av anstalter för halvöppen barnavård,

reservationsanslag............................................ kronor 1920 000

Bidrag till utbildning av personal inom den halvöppna

barnavården, reservationsanslag............................ » 346 000

Anledningen till att anslagen i statsverkspropositionen beräknades allenast

preliminärt var, att jag då ännu icke kunnat taga ställning till vissa

förslag avseende budgetåret 1949/50, vilka 1946 års kommitté för den halvöppna

barnavården framlagt i skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 november

1948. Jag anhåller nu att få till fortsatt behandling upptaga hithörande

spörsmål.

Gällande bestämmelser m. in.

Bidrag till driften av anstalter för halvöppen barnavård. Under innevarande

budgetår utgå för ifrågavarande verksamhet statsbidrag i enlighet med de

grunder, som förordats i 1945 års statsverksproposition (femte huvudtiteln,

s. 116—118), samt med beaktande av vad 1945 års riksdag anfört i skrivelse

nr 5, s. 14—15. Socialstyrelsen må sålunda inom ramen för tillgängliga

medel bevilja statsbidrag åt såväl äldre som nyinrättad institution för halvöppen

barnavård. Bidrag kan vidare utgå till provisoriska anstalter på

landsbygden för mottagande av barn i olika åldrar under tider, då skördearbete

eller annat arbete kräver särskilt riklig tillgång på kvinnlig arbetskraft,

s. k. jordbruksdaghem.

Statsbidraget utgår i allmänhet dels såsom bidrag till avlönande av föreståndarinna

och annan anställd personal, som fyller vissa kompetenskrav

(lönebidrag), dels ock såsom bidrag till kostnaderna för bespisning av de

vid anstalten mottagna barnen (kostbidrag). Lönebidraget utgår med en

tredjedel (i vissa fall med hälften) av de lönebelopp, som institutionens

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Eungl. Maj:ts proposition nr 46.

huvudman fastställt, såvida icke dessa befinnas vara oskäligt låga. Statsbidraget

får dock icke överstiga en tredjedel (resp. hälften) av vissa grundlönebelopf».

Dessa grundlönebelopp utgöra 3 000, 3 450 och 3 900 kronor.

Tidigare gällde beloppet 3 000 kronor för ortsgrupperna A, B och C, beloppet

3 450 kronor för ortsgrupperna D, E och F samt beloppet 3 900 kronor

för övriga ortsgrupper. Genom beslut den 26 juni 1948 har Kungl. Maj:t föreskrivit,

att beloppet 3 000 kronor skall gälla för ortsgrupp 1 enligt nu tillämpad

ortsgruppsindelning, beloppet 3 450 kronor för ortsgrupperna 2 och 3 samt

beloppet 3 900 kronor för ortsgrupperna 4 och 5. Kostbidraget utgår med 15

öre för barn och dag i anstalt, där en måltid lagad mat utspisas, samt med

30 öre för barn och dag i anstalt, där minst två måltider lagad mat utspisas.

För barn under ett år utgår kostbidrag med 30 öre för barn och dag, förutsatt

att barnet är omhändertaget för heldagsvård, d. v. s. mer än 6 timmar.

Till jordbruksdaghemmen utgå i regel statsbidrag med högst 60 % av

driftkostnaderna (jfr socialstyrelsens råd och anvisningar nr 29/1945).

Beslut om statsbidrag meddelas av socialstyrelsen, som är tillsynsmyndighet

över verksamheten. Beviljat statsbidrag utbetalas i regel halvårsvis i

efterskott.

Enligt riksdagens medgivande må under budgetåret 1948/49 statsbidrag

till driften av anstalter för halvöppen barnavård beviljas till ett belopp av

högst 1 550 000 kronor. Med hänsyn till att vid ingången av föregående

budgetår förelegat en reservation å 50 468 kronor samt denna ansetts böra

få utnyttjas nu har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag

av 1 500 000 kronor till ifrågavarande ändamål.

Bidrag till utbildning av personal inom den halvöppna barnavården. Av det

för innevarande budgetår anvisade anslaget å 210 000 kronor ha 130 000 kronor

avsetts till bidrag till driftkostnaderna för de sex förskoleseminarierna i

landet, 55 000 kronor till stipendier för elever vid ifrågavarande seminarier

samt 25 000 kronor till en kompletteringskurs för ofullständigt utbildad

personal vid institutioner för halvöppen barnavård.

För statsbidragsgivningen till förskoleseminariernas driftkostnader gälla

för innevarande budgetår samma bestämmelser som för budgetåren 1946/47

och 1947/48. En redogörelse härutinnan har lämnats i 1947 års statsverksproposition,

femte huvudtiteln, s. 128, till vilken redogörelse jag torde få

hänvisa. — För stipendiegivningen åt elever vid statsunderstödda förskoleseminarier

ha bestämmelser meddelats i kungörelse den 21 december 1945

(nr 861, ändr. 263/1947). Dessa bestämmelser överensstämma nära med de

föreskrifter, vilka före den 1 juli 1947 gällde för stipendier åt elever vid

folkhögskolor. Stipendierna utgå sålunda efter tre behovsgrader. Stipendiebeloppen

utgöra högst 90, 60 och 30 kronor för läsmånad.

Socialstyrelsens framställningar.

I skrivelse den 19 augusti 1948 har socialstyrelsen hemställt om anvisande

av medel för nästa budgetår under ifrågavarande båda anslag. Därvid

har socialstyrelsen beträffande anslaget till bidrag till driften av anstal
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

ter för halvöppen barnavård framhållit bl. a., att det nuvarande statliga

bidraget hitintills väl fyllt sin funktion som stimulerande faktor, men att

tiden nu är inne för ett kraftigt statligt ekonomiskt stöd enligt ändrade

bi dragsgrunder. Styrelsen avvaktade dock härvidlag förslag från 1946 års

kommitté för den halvöppna barnavården. I avbidan härpå beräknade styrelsen

medelsbehovet för budgetåret 1949/50 under detta anslag med utgångspunkt

från nu gällande bidragsgrunder. Angående anslagsberäkningen

har styrelsen anfört, att enär den från budgetåret 1946/47 förefintliga reservationen

å ca 50 000 kronor icke kommer att kunna täcka de beräknade

merkostnaderna för statsbidrag för budgetåret 1948/49 styrelsen beräknar

att härför behöva utnyttja även från budgetåret 1947/48 reserverade 120 000

kronor. För budgetåret 1948/49 beräknar styrelsen, att ansökningar om statsbidrag

komma att ingivas, omfattande anslagskrav med tillhopa 1 770 500

kronor. I denna summa ingå ej bidrag till jordbruksdaghemmen, för vilka

statsbidrag beräknas med ca 150 000 kronor. Under budgetåret 1949/50 väntar

styrelsen ytterligare ökning i antalet institutioner. Styrelsen räknar med att

under sistnämnda budgetår driftbidrag behöva beviljas till ett belopp av

2 000 000 kronor. Då statsbidrag utgår halvårsvis i efterskott, böra enligt styrelsens

mening för budgetåret medel anvisas för täckande av dels de på

första halvåret 1949 belöpande bidragen eller 920 000 kronor (750 000 +reservation

från 1946/47 50 000 + reservation från 1947/48 120 000) dels ock de

bidrag, som falla på andra halvåret 1949, eller 1 000 000 kronor. Det för

budgetåret 1949/50 erforderliga beloppet skulle alltså enligt socialstyrelsens

beräkning utgöra 1 920 000 kronor.

I skrivelse den 10 februari 1949 har socialstyrelsen hemställt att under

budgetåret 1948/49 få utnyttja förenämnda från budgetåret 1947/48 reserverade

belopp, som exakt anges till 123 531 kronor. Till stöd för framställningen

har styrelsen åberopat, att den eljest nödgas fråntaga en del institutioner

ett tidigare utgående bidrag eller avvisa ansökningar från nytillkomna

anstalter, vilka fylla de på institutionernas utformning och verksamhet uppställda

kraven och vilkas ekonomi beräknats med utgångspunkt från de utgående

statliga bidragen.

Även beträffande anslaget till bidrag till utbildning av personal inom

den halvöppna barnavården har socialstyrelsen i skrivelsen den 19 augusti

1948 förklarat sig avvakta förslag av kommittén. Styrelsen har i avbidan härpå

beräknat medelsbehovet för nästa budgetår med utgångspunkt från nu gällande

bidragsgrunder till ett oförändrat belopp av 210 000 kronor.

Av 1946 års kommitté för den halvöppna barnavården framlagda förslag.

Daghem, barnträdgårdar m. in.

I sin skrivelse den 12 november 1948 har 1946 års kommitté för den halvöppna

barnavården1 framlagt vissa allmänna synpunkter såsom skäl för

1 Kommittén utgöres av ledamoten av riksdagens första kammare, överläraren B. F.

Elmgren, ordförande, biträdande skolöverläkaren, docenten S. Ahnsjö, f. d. riksdagsledamoten

fru Hildur Alvén, fru Signe Höjer, t. f. barnstugeinspektrisen Helena Lindblom,

fru Alva Myrdal och leg. läkaren P. Nordenfelt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

5

att vissa provisoriska förslag avseende budgetåret 1949/50 ansetts böra framläggas.

Kommittén bär liärvid anfört i huvudsak följande.

Den generalplan för småbarnsinstitutionernas framtida utveckling och utformning

i vårt land, som kommittén framlägger i sitt blivande betänkande,

tar sikte på att mera definitivt inrangera dessa institutioner bland övriga

familjesociala reformer för barnens och familjernas bästa. Det nya system

för anläggnings- och driftbidrag, som föreslås av kommittén, liksom även

regleringen av barnträdgårdslärarinnornas löner, komma att draga avsevärda

kostnader. I detta läge har kommittén ansett det angeläget att utan att göra

avkall på sitt låugsiktsprogram för småbarnsinstitutionernas utveckling nu

göra en avvägning mellan det i och för sig önskvärda och det i dagens läge

praktiskt genomförbara. Eftersom det föreligger allvarlig risk för att kommitténs

blivande förslag på grund av det statsfinansiella läget icke omedelbart

kunna presenteras riksdagen och det även är uppenbart, att småbarnsinstitutionerna

samt förskoleseminarierna äro i behov av vissa punktvis insatta

förbättringar och stödåtgärder snarast möjligt, har kommittén ansett det

nödvändigt att oavsett sitt blivande betänkande och dess olika förslag framlägga

vissa provisoriska förslag avsedda för budgetåret 1949/50.

Kommittén anför, att den vid sina överväganden tagit särskild hänsyn

till det nuvarande krisläget samt möjligheterna att genom vissa åtgärder för

omhändertagande av barnen stimulera de gifta kvinnorna till ökat förvärvsarbete.

Härom har kommittén vidare anfört bl. a.

I det långtidsprogram, som regeringen nyligen framlagt, anges att exportproduktionen

de närmaste åren måste tillföras 20 000 man. Uppenbart är

att i denna siffra även måste ingå kvinnlig arbetskraft. Att härvidlag enbart

sätta sin lit till den yngre, ogifta kvinnoarbetskraften synes av skilda skäl

inte realistiskt. De undersökningar, som de senaste åren utförts på skilda

håll i vårt land för att utröna husmödrarnas intresse för förvärvsarbete, ha

däremot visat, att sådant finns men hämmas på grund av bristen på hemhjälp,

småbarnsinstitutioner etc. Kommittén vill som ett led i exportoffensiven

för sin del rekommendera en av statsmakterna kraftigt understödd

kampanj riktad till kvinnorna för ökat förvärvsarbete, speciellt i de strategiskt

viktiga industrierna. Aven om kommittén ur skilda synpunkter skulle

anse det lyckligast, om en sådan kampanj i första hand kunde få gifta

kvinnor utan barn och mödrar med äldre barn och utan större bekymmer

för deras omhändertagande att söka sig ut på arbetsmarknaden, är det ett

faktum, att många mödrar med småbarn nu avstå ifrån förvärvsarbete endast

på grund av det tvångsmedel, som bristen på daghem utgör.

Kommittén behandlar härefter till en böljan statsbidraget till driften

av anstalter för halvöppen barnavård. Kommittén anför härvid bl. a., att

det av socialstyrelsen för budgetåret 1949/50 föreslagna beloppet är det

minimum, som denna verksamhet behöver, om man inte skall riskera att de

kommunala myndigheterna, som i många fall stimulerats att igångsätta institutioner

under förhoppning om framtida större statsbidrag, skola tappa

intresset och låta verksamheten tyna bort. F. n. täcka statsbidragen enligt

kommitténs undersökningar 10 procent av de totala utgifterna för driften av

anstalter för halvöppen barnavård, men samstämmiga rapporter från olika

delar av landet vittna, anför kommittén, om att statsbidraget trots sin relativa

litenhet haft en kraftigt stimulerande effekt och att förekomsten av så
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

dant eller utsikten att erhålla sådant är det kanske väsentligaste incitamentet,

när institutioner av detta slag planeras. Allmänt uppfattas nämligen

enligt kommittén statsbidragen som ett löfte, eu signal om att statsmakterna

avse att verkligen satsa på denna verksamhet även i framtiden.

Skulle anslaget till driften av småbarnsinstitutionerna nu t. ex. bibehållas

vid innevarande budgetårs belopp 1 500 000 kronor eller eventuellt endast

bli föremål för en mindre höjning, skulle följden otvivelaktigt bli att socialstyrelsen

måste genomföra en behovsprövning beträffande statsbidragen.

Styrelsen skulle bli tvungen att tillbakavisa uppenbart berättigade statsbidragsansökningar

på grund av brist på medel, vilket ute i landet säkerligen

skulle uppfattas med största oro. Enligt kommitténs mening bör anslaget

till driften av anstalter för halvöppen barnavård för budgetåret 1949/50

därför vara av sådan storlek att alla institutioner, som fylla de av socialstyrelsen

uppställda kraven, kunna erhålla det relativt låga statsbidrag, som

nu utgår.

Kommittén föreslår ändring av nu gällande statsbidragsbestämmelser på

en punkt. Med hänsyn till de löneförbättringar, vilka numera uppnåtts för

barnträdgårdslärarinnorna, samt den penningvärdesförsämring, som ägt rum

sedan statsbidragsreglerna för den halvöppna barnavården bestämdes, synes

det nämligen kommittén skäligt, att en uppräkning av de i statsbidragskungörelsen

angivna grundlönebeloppen äger rum på så sätt, att beloppet

i ortsgrupp 1 blir 4 000 kronor, i ortsgrupperna 2 och 3 4 500 kronor samt

1 ortsgrupperna 4 och 5 5 000 kronor. Enligt kommittén skulle en dylik

uppräkning medföra en höjning av statsbidraget med 328 000 kronor beräknat

på de tjänster, till vilka statsbidrag sökts för budgetåret 1948/49.

Om statsbidraget till driften av anstalter inom den halvöppna barnavården

skall kunna möjliggöra att alla småbarnsinstitutioner, som söka bidrag,

erhålla sådant samt dessutom inrymma den föreslagna uppräkningen av de

maximala grundlönebeloppen, kommer detta enligt kommitténs uppskattningar

att nödvändiggöra en höjning av anslaget från 1 500 000 kronor till

2 200 000 kronor.

Kommittén föreslår, vidare, att nämnda anslag skall erhålla förslagsanslags

karaktär.

Härefter har kommittén behandlat möjligheterna att snabbt avhjälpa

bristen på småbarnsinstitutioner i landet. Därvid har kommittén

upplyst, att de nu verksamma institutionerna stå till förfogande för endast

ca 30 000 barn, ett platsantal som kommittén karakteriserar som uppenbart

otillräckligt. I de flesta städer har man också, enligt vad kommittén uppger,

långa väntelistor på småbarnsinstitutionerna. Då emellertid i nu rådande

läge byggrestriktionerna lägga hinder i vägen för någon snabbare utökning

av dessa institutioners antal men det enligt kommitténs mening måste anses

angeläget, att alla utvägar nu prövas för att nå fram till lämpliga åtgärder

för vård och eftersyn av barnen, har kommittén pekat på vissa möjligheter,

som finnas för kommunerna att med relativt enkla medel nå en lättnad på

detta område, giva familjerna och mödrarna en efterlängtad hjälp samt där

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

7

igenom stimulera de liemarbetande mödrarna att i ökad utsträckning söka

sig ut på arbetsmarknaden.

I detta sammanhang har kommittén först riktat uppmärksamheten på det

system med s. k. fosterclaghem, som under de senaste åren med växlande

framgång tillämpats på skilda håll i vårt land. Kommittén framhåller, att

systemet har flera påtagliga fördelar. Det är nämligen billigt, sparar byggnadsmaterial,

lokaler och personal och är för spädbarnen och de infektionskänsliga

barnen avgjort att föredraga framför vanliga daghem. Emellertid

påpekar kommittén även flera nackdelar, såsom t. ex. att systemet givit upphov

till konflikter mellan barnets föräldrar och fosterföräldrar, att barnen

slitas mellan två hemmiljöer samt att barnen i många fall nödgas byta

fosterdaghem alltför ofta. Kommittén förklarar sig vilja trots de påtalade

olägenheterna rekommendera de kommunala myndigheterna att var och en

i sin stad söka organisera en fosterdaghemsverksamhet på det sätt, som på

orten kan befinnas lämpligast. För verksamheten synes enligt kommitténs

mening icke erfordras någon form av statsbidrag. Kommittén understryker

emellertid nödvändigheten av kommunal kontroll över fosterdaghemmen.

Kommittén föreslår, att socialstyrelsen skall erhålla i uppdrag att närmare

undersöka möjligheterna av en utveckling av systemet med fosterdaghem.

Såsom en annan lämplig åtgärd för att förbättra läget inom den halvöppna

barnavården har kommittén föreslagit, att kommunerna borde undersöka

möjligheterna att utnyttja skolbespisning slokalerna till eftermiddagshem.

En effektivare lösning av problemet om vården och eftersynen av de

förvärvsarbetande mödrarnas barn anser kommittén emellertid sannolikt

kunna uppnås genom inrättande av provisoriska daghem. Härom har kommittén

till en början anfört i huvudsak i följande.

Kommittén kommer att i sitt betänkande förorda ett mera allmänt byg

gande av enklare och billigare daghem. Inte ens dessa relativt billiga

småbarnsinstitutioner — ett monteringsfärdigt daghem med plats för 28 barn

kostar med dagens priser cirka 60 000 kronor — torde dock kunna mera

allmänt uppföras förrän under mera normala tider inte minst på grund av

angelägenheten att nu spara trä. Inför nödvändigheten att nu söka bidraga

till att undanröja de hinder, som kunna finnas för husmödrarna att åtaga

sig ökat förvärvsarbete, har emellertid kommittén kommit till den uppfattningen,

att en lämplig och framförallt snabb lösning av daghemsproblemet

skulle vara, om ett större antal av de kronan tillhöriga militärbarackerna

efter vissa omändringar och reparationer kunde apteras till småbarnsinstitutioner.

F. n. planerar kronan försäljning av ett antal baracker, av vilka

huvudparten äro på 60 kvm och enligt vad kommittén inhämtat även relativt

väl bibehållna. Nedmonterade och fraktfritt till bestämmelseorten

betinga dessa baracker ett pris av 3 200 kronor; för kommuner och ideella

föreningar 2 100 kronor. Det synes kommittén angeläget, att ett visst antal

av dessa baracker reserveras för här angivet ändamål.

Utförda undersökningar ha enligt kommittén visat, att man av tre

baracker kan åstadkomma ett ganska tillfredsställande provisoriskt daghem

på 30 platser, vilket i realiteten innebär att 35 barn kunna emottagas. Om

150 baracker omändrades till 50 daghem, skulle detta medföra, att 1 750

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

barn kunde omhändertagas. Med frånräknande av den personal, som behövs

för att driva dessa daghem, skulle detta innebära ett nettotillskott av

kvinnlig arbetskraft på 1 300—1 500 mödrar. Kommittén anser det därför

sannolikt, att dessa daghem, placerade i kommuner med exportindustrier

som kunna sysselsätta kvinnlig arbetskraft, skulle innebära ett ganska

effektivt medel att höja vederbörande industriers produktionsförmåga.

Kommittén har vidare i denna del anfört bl. a.

Vissa inom kommittén utförda undersökningar ha visat, att behövliga

omändringar och inredning av 3 dylika baracker till ett provisoriskt daghem

skulle draga en kostnad av ca 35 000 kronor, vilket i jämförelse med uppförande

av ett helt nytt daghem av trä torde innebära en icke oväsentlig

besparing, vartill ju framför allt kommer att man vid en omändring av

baracker spar trämaterial. Daghemmet bör planeras endast för barn i åldern

3—7 år. Under mera normala arbetsmarknadsförhållanden kan detta provisoriska

daghem bli mycket tillfredsställande för 2 barnträdgårdar med 2

avdelningar, d. v. s. för 80 barn.

Kommittén har anfört, att inom densamma diskuterats huruvida staten

borde subventionera kommuner med exportindustri genom att t. ex. kostnadsfritt

ställa militärbaracker till förfogande i och för deras aptering till

daghem, sedan arbetsmarknadsstyrelsen vitsordat vederbörande kommuns

behov av kvinnlig arbetskraft. På kommunerna skulle sedan ankomma att

själva vidtaga erforderliga reparations- och inredningsarbeten, till vilka

kostnader bidrag borde kunna erhållas ur allmänna arvsfonden. Härjämte

förutsätter kommittén, att åtskilliga industriföretag äro villiga att bidraga

till reparationsarbetenas finansiering. För inredning av ett sådant daghem

borde vidare byggnadstillstånd utan vidare prövning beviljas under förutsättning

att kostnaderna begränsades till visst belopp, förslagsvis 35 000

kronor. Kommittén har inte ansett det möjligt att i denna fråga framlägga

ett förslag utan har hemställt, att socialstyrelsen skall erhålla uppdrag att

framlägga förslag i ämnet.

Utbildning av personal in. in.

Härefter har kommittén behandlat utbildningen av personal inom den

halvöppna barnavården. Till en början har kommittén härvid lämnat i

huvudsak följande redogörelse för personalfrågans allmänna läge.

Den halvöppna barnavården kämpar liksom social- och hälsovården i sin

helhet med stora bekymmer på grund av bristen på kvalificerad vårdpersonal.

I stor utsträckning är denna bristsituation betingad av den på grund

av befolkningsutvecklingen uppkomna knappheten på yngre arbetskraft, men

den beror enligt kommitténs mening dessutom på en rad andra speciella

faktorer. Undervärderingen av barnträdgårdslärarinnornas yrke och arbetsuppgifter,

som bl. a. tagit sig uttryck i en enligt kommitténs uppfattning

alltför låg lönesättning, har knappast bidragit till att rekryteringen till detta

yrkesområde stimulerats. Härtill kommer att ett ganska stort antal lärarinnor

årligen lämna sina platser på grund av giftermål. På grund av

de låga lönerna lönar sig eu eventuell halvtidstjänst dessutom så litet, att

de flesta hellre avstå lielt och hållet från anställning efter giftermålet. Man

räknar också med att minst 40 % av de utexaminerade barnträdgårdslära
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

9

rinnorna i en årskull redan de fem första åren efter examen lämna yrket

på grund av giftermål, övergång till annan sysselsättning, fortsatta studier

eller av annan anledning. Härtill torde få uppmärksammas att även barnhemmen

efterfråga barnträdgårdslärarinnor som arbetskraft.

Nu tillgängliga uppgifter visa, att bristen på barnträdgårdslärarinnor fortfarande

är markant och utgör den trängsta sektionen inom den halvöppna

barnavården. Vårterminen 1948 voro inte mindre än 136 barnträdgårdslärarinnebefattningar

vid daghem och barnträdgårdar vakanta och situationen

har sedan dess knappast förbättrats. Inom kommittén utförda undersökningar

ha visat att vid de nuvarande ca 600 småbarnsinstitutionerna äro

sysselsatta något över 900 barnträdgårdslärarinnor, men för att tillåta att

enbart dylik kvalificerad personal fick handha barnens skötsel skulle ytterligare

600—700 barnträdgårdslärarinnor behövas. Den personalbrist, som

nu råder, kan ej heller sägas vara av övergående art. Kommitténs undersökningar

ha klarlagt, att kommunerna runt om i landet planera för en

kraftig utbyggnad av småbarnsinstitutionerna. Ett realiserande av dessa

kommunala planer, när läget på byggnadsmarknaden så medger, kommer

att ytterligare skärpa bristen på kvalificerad personal för dessa institutioner.

Det vore att äventyra hela denna verksamhet och dess syften, om i en

sådan situation bristen på barnträdgårdslärarinnor skulle vara så stor, att

barnens vård och fostran kanske i stor utsträckning måste omhänderhas av

därför ej utbildad personal.

Kommittén har vidare anfört, att frågan om småbarnsinstitutionernas

personal liksom t. ex. frågan om lärartillgången för vårt skolväsende är av

sådan natur, att en planläggning av åtgärderna på detta område måste ske

i god tid. Man kan ej vänta med att vidtaga åtgärder tills man står inför den

situationen, att kommunernas omfattande planer för en utbyggnad av verksamheten

skola realiseras, då det tar tid att skaffa fram arbetskraft och

utbilda densamma. Omvänt gäller att åtgärder vidtagna nu inte få någon

omedelbar effekt utan ge resultat först efter några år.

Utifrån ett sådant betraktelsesätt finner kommittén det naturligt, att

frågan om statsstödet till utbildningen av personal inom den halvöppna

barnavården ägnas skärpt uppmärksamhet i god tid innan en mera omfattande

utbyggnad av verksamheten börjar få påtagliga konsekvenser.

Kommittén har lämnat bl. a. följande uppgifter beträffande de nuvarande

torsk ole seminarierna.

F. n. äro sex seminarier verksamma, nämligen Göteborgs förskoleseminarium,

Fröbelinstitutet i Norrköping, socialpedagogiska seminariet i Stockholm,

Södra KFUK: s pedagogiska institut i Stockholm, pedagogiska institutet

i Uppsala och Örebro socialpedagogiska institut. Antalet inskrivna

elever höstterminen 1948 utgör 347. Eftersom utbildningen är tvåårig, innebär

detta att ca 175 elever komma att utexamineras nästa år samt lika

många under år 1950. På grund av avgången ur yrket samt vissa andra

omständigheter bör man dock icke räkna med att mer än ca 130—150 barnträdgårdslärarinnor

faktiskt komma att träda i småbarnsinstitutionernas

tjänst. Det är uppenbart, att detta antal inte räcker till.

Det är dessutom uppenbart, att det råder en inte helt lycklig standardskillnad

mellan de olika seminarierna, beroende på de helt olika ekonomiska

resurserna, som stå till deras förfogande. På sina håll äro lokalerna och

utrustningen dålig, biblioteken samt undervisnings- och åskådningsmaterialet

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ds proposition nr 46.

bristfälligt. Genom dessa och andra omständigheter ha förskoleseminarierna

också fått svårt att hävda sig i konkurrensen om elevmaterialet och det är

inte att förundra sig över att många flickor hellre söka sig till småskoleseminarierna,

som ha lägre inträdesålder och ge bättre framtidsutsikter med

högre löner och långa ferier.

Kommittén finner det vara angelägnast, att en ökning av seminariernas

utbildningskapacitet åstadkommes. En ytterligare utökning av systemet med

kompletteringskurser utöver den nu årligen anordnade kursen anser kommittén

icke lämplig, då det icke torde vara möjligt att på denna väg

få fram mer personal, som verkligen äger de personliga förutsättningarna

för att göra eu insats som kompetenta barnträdgårdslärarinnor.

Kommittén har ansett det önskvärt, att nya förskoleseminarier skola

inrättas i Lund och Luleå. Härom har kommittén anfört bl. a.

Ett hinder för rekryteringen till nu existerande förskoleseminarier är den

omständigheten, att dessa äro koncentrerade till mellansverige — Stockholm,

Norrköping, Uppsala, Örebro och Göteborg. Elevmaterialet blir härigenom

inte lika differentierat och geografiskt väl representerat, som om

seminarierna lågo mera spridda över landet. Det har vidare visat sig, att

de utexaminerade barnträdgårdslärarinnorna i rätt stor utsträckning bli placerade

i de trakter, där seminarierna äro belägna. Yissa delar av landet

bli på så sätt inte tillräckligt väl tillgodosedda med personal. I detta sammanhang

må framhållas, att utökningen av antalet jordbruksdaghem i Norrbotten

och Skåne än mer accentuerar personalbehovet i dessa delar av

landet. Ur dessa synpunkter förefaller det önskvärt, om ytterligare ett par

seminarier kunde inrättas i vårt land. Kommittén, som i första hand tänkt

sig ett nytt förskoleseminarium i Luleå och ett i Lund, har också i dessa

frågor haft förberedande överläggningar med myndigheterna i dessa städer.

Kommittén förordar, att statsmakterna nu i princip besluta sig för att i

framtiden bevilja statsbidrag till förskoleseminarier i Luleå och Lund. Kommittén

anser det särskilt viktigt, att ett sådant principbeslut fattas så snart

som möjligt, då det tar viss tid innan de eventuella seminarierna kunna

igångsättas och myndigheterna i de bägge städerna behöva ett uttalande

från statens sida för att vidtaga erforderliga förberedelser. Då de nya

seminarierna icke beräknas kunna träda i verksamhet under budgetåret

1949/50 beräknar kommittén icke något medelsbehov för nämnda budgetår.

Ett principbeslut om statens stöd till nyinrättade förskoleseminarier medför

emellertid, fortsätter kommittén, inte nu eller de närmaste åren någon

lättnad i fråga om bristen på kvalificerad personal. De eventuella nya seminarierna

skulle först kunna utexaminera sin första årskull elever 1952.

Kommittén finner det uppenbart, att effektiva åtgärder måste sättas in

redan dessförinnan om inte personalsvårigheterna inom den halvöppna

barnavården skola bli alltför stora. I detta läge har kommittén ansett det

nödvändigt att inom de nuvarande seminariernas ram söka vidga utbildningskapaciteten

så mycket som över huvud taget är möjligt. En förutsättning

härför anser emellertid kommittén vara, att förskoleseminariernas ekonomiska

svårigheter bringas ur världen. Kommittén har därför föreslagit

ökat statsbidrag till förskoleseminarierna. Härom har kommittén

anfört i huvudsak följande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

11

När statsbidraget till utbildning av personal inom den halvöppna barnavården

genomfördes 1945, maximerades bidraget till 21 700 kronor per seminarium.

I detta belopp ingår 2 000 kronor till rektorsarvode, 2 000 kronor

till seminariets föreståndarinna, 7 000 kronor till praktikbandledararvoden

samt 10 700 kronor som bidrag till föreläsnings- och lektionskostnader.

Förskoleseminarierna i vårt land ha att kämpa med betydande ekonomiska

svårigheter och även om de kommuner, inom vilka seminarierna äro belägna,

nu i ökad utsträckning visa sitt intresse för verksamheten, anse dock dessa

kommuner seminariernas utbildningsuppgift vara rent statlig, varför de icke

äro beredda att då det gäller de årliga driftskostnaderna ikläda sig några

ekonomiska förpliktelser av mera betydande art. Eftersom det enligt kommitténs

uppfattning nu är uppenbart dels att frågan om förskoleseminarierna

varken kan eller bör få sin definitiva lösning förrän i samband med organisationen

av den allmänna lärarutbildningen i landet, dels att denna fråga

även efter framläggandet av kommitténs förslag rörande seminarierna i det

blivande betänkandet fordrar ytterligare överväganden samt dels att en slutgiltig

lösning av dessa frågor knappast kan äga rum inom de närmaste åren,

förefaller det kommittén oförsvarbart att längre uppskjuta en förbättring av

förskoleseminariernas ekonomiska villkor. I nuvarande läge ha seminarierna

svårt att kvarhålla sina lärarkrafter och det vore med hänsyn till personalsituationen

närmast ansvarslöst att ytterligare dröja med åtgärder, som kunna

förbättra seminariernas ställning, öka deras rekrytering samt därigenom höja

utbildningskapaciteten.

Kommittén utgår ifrån att nuvarande bidrag till avlönande av rektor,

föreståndare för praktikhandledningen och praktikhandledare vid seminarierna

böra lämnas oförändrade. Däremot är det enligt kommitténs mening nödvändigt

att höja bidraget till föreläsnings- och lektionskostnader, då dessa

kostnader väsentligt ökats sedan statsbidraget infördes. Kommittén föreslår

därför, att statsbidraget till föreläsnings- och lektionskostnader bestämmes

till 2 s av de verkliga kostnaderna, dock högst 14 000 kronor. Härvid borde

med hänsyn till de ökade kostnaderna statsbidraget per föreläsning beräknas

högst på ett belopp av 30 kronor i stället för nu fastställda 20 kronor.

Vidare anser kommittén, att den nuvarande bestämmelsen om att statsbidraget

till timlärararvodena må beräknas på högst de belopp, som gälla för

timlärare vid småskoleseminarierna, bör utgå. Till stöd härför har kommittén

anfört följande.

Motiveringen iir inte bara en strävan att få fram så enkla och smidiga statsbidragsbestiimmelser

som möjligt, utan även att den hänvisning till småskoleseminarierna

som tidigare skett i detta sammanhang sakligt sett inte är befogad,

eftersom dessa båda seminarietyper äro helt olika organiserade. Eörskoleseminarierna,

vilkas lärare inte äro inplacerade i något lönesystem och helt sakna

pensionsförmåner, äro hänvisade att i stor utsträckning organisera sin undervisning

som tim tjänstgöring. Eftersom dessa seminarier följaktligen sakna eu stor

del av de förmåner, som äro förbundna med den fastare anställning, som ett småskoleseminarium

kan erbjuda, måste timarvodena för undervisningen vid förskoleseminarierna

sättas relativt högt. Den omständigheten, att statsbidrag föreslås

utgå med endast 2/;i av de verkliga kostnaderna samt att bidraget dessutom

är maximerat till visst belopp, bör dock vara en tillräcklig garanti mot att

timarvodena sättas alltför högt. För att emellertid skapa en ytterligare garanti

i detta avseende har kommittén utarbetat ett förslag till minimikursplan,

vilken i fortsättningen bör tillämpas vid de olika förskoleseminarierna och

utgöra statsbidragsvillkor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

Kommittén bär vidare kommit till den uppfattningen, att ett hyresbidrag

till förskoleseminarierna inte längre kan avvisas, och föreslår därför, att ett

dylikt bidrag utgår med a/:s av de verkliga hyreskostnaderna, dock högst 6 000

kronor. Då seminariernas biblioteksbestånd och undervisningsmateriel på sina

håll ännu lämna åtskilligt övrigt att önska och en upprustning på dessa

punkter är starkt behövlig, anser kommittén det befogat med ett bidrag

på 2000 kronor för inköp av böcker och undervisningsmateriel.

I enlighet med dessa beräkningsgrunder skulle statsbidraget maximeras

till 33000 kronor per år och seminarium med minst 50 elever samt fördelas

på följande sätt: bidrag till avlönande av rektor 2 000 kronor, till avlönande

av föreståndare för praktikhandledning 2 000 kronor, till avlönande

av praktikhandledare 7 000 kronor, till föreläsnings- och lektionskostnader

14000 kronor, till hyra 6000 kronor samt till bibliotek och undervisningsmateriel

2000 kronor.

Enligt kommitténs uppfattning bör en höjning på föreslaget sätt av statsbidragets

maximibelopp medföra ett effektivt stöd åt seminarierna samt

göra dessa bättre rustade att svara för det alltmer ökade utbildningsbehovet.

En väsentligare höjning av utbildningskapaciteten kan emellertid, uttalar

kommittén vidare, i nuvarande läge inte ernås på annat sätt än genom

att omvandla ett eller flera av de nuvarande enkelseminarierna

till dubbelseminarier, d. v. s. seminarier med två parallella linjer.

Härom har kommittén anfört bl. a. följande.

Kommittén är medveten om att detta är att ställa mycket stora anspråk

på seminariernas ledning och organisation men är det oaktat av den uppfattningen,

att en sådan utvidgning är ofrånkomlig och att man får försöka

bära de olägenheter den för med sig. Kommittén har undersökt möjligheterna

att förverkliga tanken på sådana dubbelseminarier och funnit, att

en sådan utökning, ehuru med kanske på sina håll påtagliga svårigheter,

skulle kunna ske vid 3 ä 4 av de nuvarande seminarierna.

Kommittén anser det emellertid inte lämpligt att i förhandenvarande

läge rekommendera en utvidgning till dubbelseminarier för mer än två av

de nuvarande seminarierna och anser, att det bör nppdragas åt socialstyrelsen

att träffa överenskommelse i dessa frågor med de tvenne seminarier,

som efter styrelsens prövning befinnas bäst lämpade för en utvidgning. Ett

anordnande av dylika dubbelseminarier på sätt här föreslagits skulle medföra,

att ytterligare årligen 50 barnträdgårdslärarinnor kunde utexamineras.

Statsbidraget till ett djdikt dubbelseminarium bör enligt kommitténs

mening beräknas på följande sätt: bidrag till avlönande av rektor 3 000

kronor, till avlönande av föreståndare för praktikhandledning 3 000 kronor,

till avlönande av praktikhandledare 14 000 kronor, till föreläsnings- och lektionsarvoden

2/ä av de verkliga kostnaderna dock högst 20 000 kronor, till hyra

2/3 av de verkliga kostnaderna dock högst 8 000 kronor samt till bibliotek

och undervisningsmateriel 2 000 kronor eller tillhopa 50 000 kronor.

Beträffande anslagsberäkningen såvitt rör utbildning av personal inom

den halvöppna barnavården har kommittén anfört.

F. n. utgår anslaget till utbildning av personal inom den halvöppna barnavården

med 210 000 kronor per år. Om anslagsbehovet för fyra av förskole
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition nr 46.

seminarierna med förut angivna grunder beräknas till 33 000 kronor per

seminarium och vid de två dubbelseminarierna till 50 000 kronor per seminarium,

skulle anslaget till seminariernas driftkostnader uppgå till 232 000

kronor. Stipendieanslaget utgör f. n. 55 000 kronor men bör med hänsyn

till här ifrågasatt utökning av elevantalet uppräknas till 75 000 kronor. Det

tidigare utgående anslaget till kompletteringskurs med 25 000 kronor bör

enligt kommitténs uppfattning kvarstå oförändrat.

Kommittén föreslår alltså, att anslaget till bidrag till utbildning av personal

inom den lialvöppa barnavården för budgetåret 1949/50 höjes från nuvarande

210 000 kronor till 332 000 kronor.

Slutligen har kommittén föreslagit anordnande av en praktikhandledarkurs

för de barnträdgårdslärarinnor, som i anknytning till de olika seminarierna

leda och handhava elevernas praktiska utbildning. I detta hänseende

har kommittén uttalat bl. a. följande.

Det har i själva verket visat sig innebära mycket stora svårigheter för

seminarierna att erhålla lämplig personal i övningsskollärares ställning. För

alla, som äro förtrogna med förskoleseminariernas arbetssätt, framstår det

som uppenbart, att den rent praktiska utbildningen av eleverna, som försiggår

vid småbarnsinstitutionerna, måhända är av ännu större vikt än motsvarande

utbildning för de pedagoger, som arbeta bland något äldre barn.

Seminarierna söka givetvis utvälja sådana personer till praktikhandledare,

som visat sig vara särskilt skickliga småbarnspedagoger, men det säger

sig självt, att praktikhandledarna icke endast böra vara skickliga småbarnspedagoger

utan även besitta förmåga att handha ungdom och för seminarieeleverna

klargöra tillämpningen av arbetet i de praktiska kurserna.

En kompletterande utbildning för här antydda arbetsuppgifter har i vårt

land länge varit ett känt behov. Trots upprepade framställningar, bl. a.

från befolkningsutredningen i januari 1945, har emellertid någon sådan utbildning

icke kommit till stånd. Inför den utökning av verksamheten vid

seminarierna, som kommittén förordar, ter det sig emellertid omöjligt att

längre undanskjuta frågan om anordnandet av särskild utbildning för praktikhandledare

vid förskoleseminarierna. Kommittén förordar därför, att en

särskild kurs för praktikhandledare äger rum under nästa budgetår.

Kommittén föreslår, att denna första statliga praktikhandledarkurs, som

synes böra omfatta 4 veckor och vara avsedd för 30 elever, anordnas under

juli eller augusti 1949. Det torde böra ankomma på socialstyrelsen att

utarbeta detaljerad kursplan samt träffa övriga åtgärder, som krävas för

genomförandet av kursen.

Kommittén anser nödvändigt, att detagandet i praktikhandledarkursen

blir kostnadsfritt. Kommittén har beräknat kostnaderna för en dylik kurs

till för resor 1 200 kronor, för bostad och kost åt deltagarna 5 400 kronor,

för kursledararvode 1 000 kronor, för föreläsningsarvoden 5 000 kronor samt

för hyra, administration m. m. 1 800 kronor eller tillhopa 14 400 kronor.

Sedan kommittén i sin skrivelse den 12 november 1948 framlagt de förslag,

för vilka i det föregående redogjorts, har kommittén till Kungl. Maj:t

överlämnat en från stadsfullmäktige i Gävle till kommittén inkommen skrivelse

med förslag om inrättande av ett förskoleseminarium i nämnda stad.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 46.

Yttranden.

Yttranden över kommitténs förslag ha avgivits av socialstyrelsen, skolöverstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret, fortifikationsförvaltningen,

barackförsäljningsnämnden, Norrbottens läns landsting, Stockholms

stads barnavårdsnämnd, stadsfullmäktige i Luleå och Lund, svenska stadsförbundet,

Sveriges industriförbund, landsorganisationen i Sverige, Fröbelinstitutet

i Norrköping, Göteborgs förskoleseminarium, socialpedagogiska

seminariet, Södra K. F. U. K.: s pedagogiska institut, socialpedagogiska institutet

i Örebro, Sveriges barnträdgårdslärarinnors riksförbund, yrkeskvinnors

samarbetsförbund, Fredrika-Bremerförbundet, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, högerns centrala kvinnoråd, folkpartiets kvinnoförbund,

svenska landsbygdens kvinnoförbund samt Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund.

Behovet av en utbyggnad av den halvöppna barnavården har

vitsordats i flertalet yttranden. Arbetsmarknadssynpunkterna ha framhållits

av bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen och landsorganisationen, som förklarat sig

vilja kraftigt understryka angelägenheten av att omedelbara åtgärder vidtagas

för att underlätta för kvinnor att i ökad omfattning taga förvärvsarbete.

Samtidigt har framhållits, att icke blott provisoriska åtgärder utan även

åtgärder på längre sikt böra planeras.

Yad kommittén anfört angående behovet att skapa ökade möjligheter för

gifta kvinnor att taga arbete särskilt inom exportindustrin har emellertid

i åtskilliga yttranden föranlett kritiska synpunkter. Socialstyrelsen har framhållit,

att daghemsinstitutionerna tillkommit för att ensamstående mödrar

med förvärvsarbete utom hemmet ej skola behöva helt lämna ifrån sig

sina barn och för att familjer, där hustrurna av ekonomiska skäl -äro

tvingade att ha ett yrkesarbete, ändå skola kunna hålla samman. När

kommittén som ett av motiven för sina förslag framför angelägenheten

av att stimulera de gifta kvinnorna till ökat förvärvsarbete, kan detta,

anför styrelsen, visserligen vara ett godtagbart skäl under en tid av brist

på arbetskraft. Styrelsen understryker dock, att detta motiv icke bör åberopas

under normala förhållanden. Styrelsen framhåller vidare, att större

om också mera svårmobiliserade arbetskraftsreserver torde finnas bland

kvinnor i de åldersgrupper, som icke ha vårdnaden om småbarn. Det är

därför angeläget att i första hand stimulera just dessa till deltagande i produktionslivet.

Även från andra håll ha med större eller mindre skärpa framförts

betänkligheter mot att mödrar med små barn skola stimuleras till förvärvsarbete.

Sådana synpunkter ha anförts av stadsfullmäktige i Luleå,

socialpedagogiska seminariet, Sveriges barnträdgårdslärarinnors riksförbund,

Fredrika-Bremerförbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, högerns

centrala kvinnoråd, svenska landsbygdens kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund. Vidare befarar Sveriges industriförbund att arbetskraftsvinsten

av nya daghem blir relativt ringa med hänsyn till kraven på vårdpersonal

m. m. Barnavårdsnämnden i Stockholm har bl. a. anfört att om man, som

kommittén gjort, bortser från alla sociala och pedagogiska synpunkter och an
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

lägger enbart samhällsekonomiska, borde daghemsverksamlieten vara självbärande,

d. v. s. utan bidrag från stat eller kommun helt finansieras av avgifterna.

Då dagkostnaden år 1947 för heldagsvård på daghem i Stockholm uppgick till

mellan 6 och 11 kronor och då dagkostnaden för spädbarnen torde vara

ca 50% högre, kunde det med fog ifrågasättas, om det annat än i rena

undantagsfall kan vara samhällsekonomiskt försvarligt att genom dagliemsvård

för barn söka frigöra arbetskraft.

Kommitténs förslag att anslaget till bidrag till driften av anstalter

för halvöppen barnavård skall höjas samt ändras till förslagsanslag

har i stort sett tillstyrkts. Socialstyrelsen har i denna del anfört bl. a. följande.

Sedan kommittén avgivit sitt förslag, har uppgörelse träffats mellan

Sveriges barnträdgårdslärarinnors riksförbund och svenska stadsförbundet

om löneställningen för barnträdgårdslärarinnorna. Denna uppgörelse torde

i stort sett kunna antagas bli normerande för löneläget i hela landet. De

lägsta lönerna enligt denna uppgörelse överstiga med nära 1000 kronor de

av kommittén föreslagna beloppen. Styrelsen vill därför föreslå, att en uppräkning

av grundlönebeloppen sker i enlighet med nämnda uppgörelse. En

sådan uppräkning kommer icke att medverka till en löneförhöjning, som

eljest icke skulle ha ägt rum, utan endast vara en anpassning av statsbidraget

till de nuvarande löneförhållandena.

Samtidigt härmed vill socialstyrelsen föreslå, att statsbidraget beräknas

på begynnelselönen inklusive utgående dyrtidstillägg. Ålderstillägg böra liksom

hittills ersättas av statsmedel med oförändrade belopp.

Socialstyrelsen tillstyrker förslaget att anslaget skall erhålla förslagsanslags

karaktär.

Statslcontoret har avstyrkt kommitténs förslag i ifrågavarande del och

anfört.

Beträffande det framlagda förslaget om en sådan utökning av verksamheten

att alla institutioner, som fylla av socialstyrelsen uppställda krav, skulle

kunna erhålla statsbidrag, får statskontoret erinra om att frågan om en dylik

utvidgning av verksamheten varit föremål för prövning vid 1947 års riksdag

(prop. nr 1, Y ht. p. 96) med negativt resultat. Vid 1948 års riksdag övervägdes

jämväl en ökning för budgetåret 1948/49 från 1500 000 kronor till 2 000 000

kronor av det sammanlagda beloppet av ifrågavarande statsbidrag. Ej heller

en dylik utvidgning ansågs under dåvarande förhållanden kunna vidtagas

(prop. nr 1/1948, Y ht. p. 32). De betänkligheter av statsfinansiell art, som

torde hava föranlett statsmakternas nämnda beslut, lära alltjämt göra sig

gällande. Därest emellertid arbetsmarknadspolitiska skäl nu skulle anses motivera

ökning av det sammanlagda årliga statsbidragsbeloppet, vill statskontoret

framhålla angelägenheten av att det såvitt möjligt tillses, att genom

bidragen tillskott av arbetskraft för produktionen verkligen erhålles. E. n.

finnes icke någon utredning av frågan om och i vad män här avsedda bidragsverksamhet

leder till därmed åsyftat resultat. Även i fortsättningen

bör anslaget ha reservationsanslags karaktär och det sammanlagda statsbidragsbeloppet

sålunda fastställas till visst maximibelopp årligen.

Den föreslagna ökningen av de i statsbidragskungörelsen intagna grundlönebeloppen

för lärarpersonalen kan statskontoret icke tillstyrka. En dylik

höjning skulle stå i strid med de vidtagna åtgärderna för åstadkommande

av inkomstbegränsning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 46.

Beträffande kommitténs förslag, att de kommunala myndigheterna borde

rekommenderas att söka organisera en fosterdag li ems verksamhet,

äro meningarna delade.

Socialstyrelsen anser, att fosterdaghemsverksamlieten bör utvidgas jämsides

med att man anordnar provisoriska daghem. Det ena alternativet bör icke

förskjuta det andra. Styrelsen säger sig icke dela en inom kommittén

framförd uppfattning, att provisoriska daghem äro att föredraga framför

fosterdaghem. Erfarenheten har enligt styrelsens mening visat, att den enskilda

vårdformen för de flesta barn är att föredraga framför den kollektiva.

Styrelsen förklarar sig därför för sin del mera positivt än kommittén förorda

en intensifiering av fosterdaghemsverksamheten. Det är emellertid

enligt styrelsens mening av den största betydelse, att fosterdaghemmen

utväljas med omsorg och att verksamheten står under omdömesgill och klok

tillsyn. Barnavårdsnämnden i StocJcholm anser att en utvecklad fosterdaghemsverksamhet

är en lämplig provisorisk åtgärd ur Stockholms synpunkt.

Åtskilliga yttranden utvisa å andra sidan stor tveksamhet. Starka betänkligheter

mot fosterdaghemsverksamliet uttalas av bl. a. Norrbottens läns landsting,

stadsfullmäktige i Luleå och Sveriges barnträdgårdslärarinnors riksförbund.

Förslaget att provisoriska daghem skola anordnas med utnyttjande

av militärbaracker har utan reservation tillstyrkts av Norrbottens läns landsting,

stadsfullmäktige i Lund, socialpedagogiska seminariet och Sveriges barnträdgårdslärarinnors

riksförbund.

I flertalet av övriga remissutlåtanden ha mer eller mindre starka betänkligheter

uttalats mot förslaget i denna del. Dock har förslaget icke direkt

avstyrkts i något yttrande. Socialstyrelsen har tillstyrkt kommitténs förslag

i denna del under förutsättning att den standardsänkning, som förslagets

genomförande skulle innebära, förklaras vara föranledd uteslutande av det

nuvarande ekonomiska läget. Styrelsen har förklarat sig tveksam beträffande

hållbarheten av kommitténs beräkning av kostnaderna för att inreda baracker

till daghem. Barackförsäljningsnämnden och arbetsmarknadsstyrelsen m.fl. ha framhållit,

att omfattande renoveringar och förbättringar krävas för att militärbarackerna

skola kunna användas som daghem samt att barackerna därför

torde bli ett dyrbart provisorium. Barackerna lämpa sig enligt nämndens

mening bättre till lekstugor och barnträdgårdar. Nämnden tillstyrker emellertid,

att kommuner, som önska inköpa till försäljning utbjudna baracker till

dagbarnhem, lekstugor eller barnträdgårdar, betraktas som prioriterade köpare

och erhålla rabatt. Arbetsmarknadsstyrelsen anser, att frågan om

inköp av nya monteringsfärdiga hus i stället för militärbarackerna bör

ingående prövas. Den något ökade materialåtgången är enligt styrelsens

mening att föredraga framför relativt dyrbara provisoriska anordningar, som

ej ge tillfredsställande resultat. Även landsorganisationen m.fl. rekommendera,

att frågan om inköp av nya monteringsfärdiga hus i stället för militärbaracker

prövas.

Barnavårdsnämnden i Stockholm anser den av kommittén uppgivna kostnaden

för ändring av militärbaracker till provisoriska daghem alltför låg.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 46. 17

Då förslaget om provisoriska daghem helt motiverats av intresset att öka

insatserna från exportindustrien och sålunda i nuvarande läge får anses

vara ett rent statligt intresse, böra kommunerna enligt nämndens mening

icke belastas med kostnaderna för barackerna. Nämnden framhåller vidare,

att kommittén icke givit anvisning på hur det skall vara möjligt att anskaffa

personal till de provisoriska daghemmen. Åtminstone i Stockholm finnes

enligt nämnden möjlighet att utan att sänka de nuvarande daghemmens

standard samt med relativt obetydliga merkostnader effektivare utnyttja

deras kapacitet genom att det antal barn, som högst får mottagas å hemmen,

ökas.

Statskontoret har uttalat, att skäl i och för sig kunna anföras för förslaget

att staten kostnadsfritt skall ställa baracker till förfogande för kommuner

med exportindustrier men att förutsättningen bör vara att en ökning

av arbetskraften skall komma produktionen till godo. Ytterligare

utredning erfordras enligt statskontorets mening i detta spörsmål.

Sveriges industriförbund anför, att ansvaret för daghemsverksamheten bör

åvila de samhälleliga organen och ej industriföretagen.

Kommitténs förslag angående utbildningen av personal för den halvöppna

barnavården och därmed sammanhängande spörsmål ha i stort

sett tillstyrkts, i åtskilliga yttranden under starkt framhållande av behovet

av ökade utbildningsmöjligheter och förbättring av förskoleseminariernas

ekonomiska ställning. Sålunda har t. ex. Södra K. F. U. K:s pedagogiska

institut uttalat, att den ekonomiska ställningen för särskilt de enskilda seminarierna

f. n. är svag. Det måste allvarligt befaras, att verksamheten

måste nedläggas eller att utbildningens standard kommer att sjunka på

grund av omöjligheten att hålla fullgoda lärarkrafter in. m. Även socialpedagogiska

seminariet har framhållit, att förskoleseminariernas läge tenderar att

bli alltmera kritiskt. Det år 1945 beviljade statsanslaget till verksamheten

innebar visserligen eu förbättring, uttalar seminariet, men de stadigt stigande

omkostnaderna för driften i sin helhet ställa krav på den privata

huvudmannen, som i det långa loppet bliva alltför betungande. Ett kraftigare

statligt bidrag torde därför enligt seminariets mening vara nödvändigt

om verksamheten skall kunna hålla jämna steg med utvecklingen.

Statskontoret har däremot anfört följande.

De åtgärder, som föreslagits i fråga om utbildningen av vårdpersonal,

synas statskontoret vara av beskaffenhet att med dem bör anstå i avvaktan

på ett mera definitivt ställningstagande till hela den verksamhet, varom

fråga är. I enlighet härmed torde ändring av bestämmelserna i detta hänseende

icke för närvarande böra ske. Särskilt vill statskontoret framhålla

angelägenheten av att höjning av statsbidragsbeloppen icke vidtages. En

dylik åtgärd^ skulle nämligen med säkerhet framkalla anspråk på enahanda

förmåner från andra områden, där social eller annan verksamhet bedrives

med bidrag av statsmedel.

Förslaget om inrättande av nya förskoleseminarier i Luleå och Lund

har tillstyrkts av stadsfullmäktige i de båda städerna, dock utan åtagande

att upprätta seminarier i kommunal regi. Norrbottens läns landstings för
2—315

49 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 46.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj ds proposition nr 46.

valtning sutskott har uttalat sin tillfredsställelse över att en utbildningsanstalt

av detta slag förlägges till Norrbotten.

Beträffande frågan om ökat statsbidrag till förskoleseminarierna har

Fredrika-Bremerförbundet uttalat, att löne- och pensionsförhållandena för

seminariernas rektorer borde förbättras. Sveriges barnträdgårdslärarinnors

riksförbund har framhållit önskvärdheten av att rektors- och föreståndarinnebefattningarna

vid seminarierna helt regleras av staten. Skolöverstyrelsen

ifrågasätter, huruvida anslag till elevstipendier borde beviljas till förskoleseminarierna,

då dylika anslag ej utgå till småskoleseminarierna. Såsom

ersättning för stipendierna borde enligt överstyrelsens mening förskoleseminariernas

elever erhålla hel befrielse från terminsavgifter. Den utgiftsminskning,

som förskoleseminarierna genom terminsavgifternas slopande

finge vidkännas, borde enligt överstyrelsens åsikt ersättas genom en höjning

av statsanslaget. Socialpedagogiska seminariet har framhållit behovet av höjda

stipendieanslag, då en förskjutning till lägre inkomstgrupper skett i fråga

om eleverna.

Beträffande möjligheterna att omvandla ett eller flera av de nuvarande

enkelseminarierna till dubbelseminarier hyser styrelsen för socialpedagogiska

seminariet i Örebro vissa betänkligheter med.hänsyn till svårigheterna f. n. att

erhålla tillräckligt antal fullt kvalificerade sökande till seminarierna. Skulle

det emellertid befinnas, att en sådan utvidgning är möjlig, förklarar sig

styrelsen villig att medverka och för detta ändamål ställa erforderliga lokaler

till förfogande. Göteborgs förskoleseminarium, som tillstyrker förslaget

om inrättande av dubbelseminarier, förklarar att, därest seminariet skulle

ifrågakomma såsom dubbelseminarium, det är möjligt att utöka dess kapacitet

på sätt kommittén förutsatt. Fredrika-Bremerjörbundet har uttalat, att

förslaget om dubbelseminarier får betraktas som en nödfallsutväg. Man bör

i stället inrikta sig på att snarast möjligt tillskapa flera seminarier.

Mot kommitténs förslag om anordnande av en praktikhandledarkurs ha

icke några erinringar uttalats i remissyttrandena.

Departementschefen.

Den halvöppna barnavården, d. v. s. främst daghem och barnträdgårdar, har

sedan några år tillbaka genomgått en betydande utveckling. Det är allmänt

känt, att på många orter dock platstillgången vid daghem och barnträdgårdar

långt understiger efterfrågan. Väsentligen på kommunalt initiativ pågår eller

planeras en fortsatt utbyggnad av den halvöppna barnavården. Denna utbyggnad

fördröjes emellertid f. n. genom investeringsbegränsningen och, i andra

hand, personalsvårigheter.

Riktlinjerna för den halvöppna barnavårdens framtida utformning äro

föremål för utredning genom särskilda sakkunniga, 1946 års kommitté för den

halvöppna barnavården. Kommittén har ännu icke framlagt det definitiva

resultatet av sitt utredningsarbete. Då kommittén emellertid ansett, att förutsättningar

för genomförande av dess huvudförslag f. n. icke finnas på grund

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 46.

19

av den återhållsamhet, som nu präglar statsmakternas ställningstagande till

nya utgifter för statsverket, har kommittén framlagt förslag till provisoriska

åtgärder avseende att på vissa punkter utveckla och stärka den halvöppna

barnavården. Förslagen ha främst motiverats dels med den halvöppna barnavårdens

betydelse för att öka tillgången på arbetskraft inom näringslivet dels

ock med behovet att så snabbt som möjligt vidtaga sådana förberedande åtgärder,

som utgöra förutsättningar för en rationell utveckling av den halvöppna

barnavården i framtiden.

•Jag behandlar först de av kommittén framlagda förslagen till åtgärder för

en provisorisk utbyggnad av daghemsverksamheten.

Såsom betonats såväl av kommittén som i åtskilliga remissyttranden är det

ur barnavårdssynpunkt långtifrån önskvärt, att mödrar med mindre barn taga

yrkesarbete utom hemmet. Det är därför angeläget, att en nyrekrytering av

kvinnlig arbetskraft för näringslivet i främsta rummet inriktas på sådana kvinnor,

som ej ha vårdnaden om mindre barn. Av olika skäl har daghemsverksamheten

dock i praktiken stor betydelse ur arbetsmarknadssynpunkt och

kommer sannolikt att i framtiden ha samma betydelse. Särskilt med hänsyn

till den nu rådande knappheten på arbetskraft torde den anförda synpunkten

icke böra utgöra hinder för en fortsatt utbyggnad av daghemsverksamheten.

Kommittén har pekat på flera möjligheter att åstadkomma en utbyggnad

av nämnda verksamhet. I första hand har kommittén rekommenderat användande

av militärbaracker. Med anledning härav vill jag framhålla, att

såsom förut nämnts begränsningen av byggnadsverksamheten f. n. utgör det

viktigaste hindret för genomförande av föreliggande utbyggnadsplaner beträffande

den halvöppna barnavården. Ur investeringssynpunkt torde emellertid

frågan huruvida militärbaracker utnyttjas eller t. ex. nya monteringsfärdiga

hus inköpas icke vara av väsentlig betydelse. Ett utnyttjande av militärbaracker

torde därför i stort sett icke ge större utbyggnadsmöjligheter än om

nytillverkade hus användas. Detta hindrar icke, att det i särskilda fall kan

befinnas lämpligt att utnyttja baracker. Kommun, som önskar inköpa

baracker för detta ändamål, bör därför, om riksdagen icke har något att erinra

däremot, kunna erhålla samma rabatt — 50 % av försäljningspriset — som

nu enligt riksdagens bemyndigande (prop. 1946: 311, statsutsk. uti. 1946: 270,

rd. skr. 1946: 500) lämnas för inköp av baracker för användning såsom samlingslokaler

m. m. Ett mindre antal baracker bör reserveras för nu ifrågavarande

användning. Utöver detta medgivande — som torde böra gälla baracker

till såväl daghem som barnträdgårdar — kan jag i nuvarande läge icke förorda

särskilda bidrag till anläggningskostnaderna för ifrågavarande institutioner.

Det må erinras, att bidrag till sådana kostnader i vissa fall lämnas från allmänna

arvsfonden.

Kommittén har vidare visat på den s. k. fosterdaghemsverksamlieten som

ett medel att tillgodose behovet av daghemsplatser. Om värdet av denna vårdform

i jämförelse med andra former ha olika uppfattningar gjort sig gällande.

Enligt min mening är det angeläget, att fosterdaghemmen prövas vid sidan av

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

de kollektiva daghemmen. Särskilt i nuvarande läge med brist på material och

personal synas fosterdaghemmen erbjuda beaktansvärda fördelar. Ett utnyttjande

av skolbespisningslokaler och andra utrymmen torde vidare i vissa

fall kunna innebära lämpliga utvägar att provisoriskt öka tillgången på eftermiddagshem.

Det torde få ankomma på socialstyrelsen att pröva huruvida sådana

provisoriska anordningar kunna godtagas. Självfallet måste det ankomma

på vederbörande kommunala och statliga organ att utöva särskilt noggrann

tillsyn över sådan verksamhet, som bedrives i provisoriska former.

Jag behandlar härefter de förslag, som avse reservationsanslaget till

bidrag till driften av anstalter för halvöppen barnavård.

Kommittén har föreslagit, att statsbidraget till kostnaderna för institutioner

för halvöppen barnavård skall förbättras genom höjning av de grundlönebelopp,

varå lönebidraget beräknas. Såsom framgår av vad kommittén och

socialstyrelsen anfört, torde de gällande grundlönebeloppen ligga lågt i förhållande

till de faktiskt utgående lönerna. Detta oaktat kan jag icke f. n. tillstyrka

höjning av beloppen med hänsyn till den merbelastning för statsverket

detta skulle innebära.

Statsbidragsgivningen till den halvöppna barnavårdens institutioner begränsas,

förutom genom bestämmelser angående storleken av det statsbidrag

som kan beviljas i varje särskilt fall, genom att riksdagen för varje budgetår

fastställer det högsta belopp, som sammanlagt må beviljas i statsbidrag. Detta

belopp utgjorde under budgetåret 1947/48 1 500 000 kronor och har för innevarande

budgetår fastställts till 1 550 000 kronor, varvid 50 000 kronor motsvaras

av en från budgetåret 1946/47 kvarstående reservation. Socialstyrelsen

har anmält, att styrelsen icke utnyttjat ett belopp av ca 123 000 kronor

av det för budgetåret 1947/48 anvisade anslaget. Styrelsen har nu hemställt

att få utnyttja nämnda belopp under innevarande budgetår för att icke nödgas

fråntaga en del institutioner ett tidigare utgående statsbidrag eller avvisa

ansökningar från nytillkomna anstalter. Enligt vad jag inhämtat beräknas

nämnda belopp åtgå för utbetalning av statsbidrag, avseende senare halvåret

1948, i enlighet med gällande statsbidragsgrunder. Jag tillstyrker, att högst

120 000 kronor av reservationen få användas för detta ändamål. För att

icke statsbidragsgivningen skall behöva minskas under första halvåret 1949

fordras, att styrelsen jämväl för detta halvår erhåller medgivande att bevilja

statsbidrag med högst 120 000 kronor utöver vad som tidigare medgivits.

Socialstyrelsen torde sålunda böra bemyndigas att för budgetåret 1948/49

bevilja statsbidrag å sammanlagt högst (1550 000 + 120 000 + 120 000)

1 790 000 kronor. Då statsbidrag avseende första halvåret 1949 skola utbetalas

först under senare halvåret 1949 erfordras däremot icke ytterligare

medelsanvisning för nämnda budgetår.

För nästa budgetår erfordras medel till täckande av kostnaderna för statsbidrag

avseende kalenderåret 1949. Medelsbehovet för första hälften av

kalenderåret har av socialstyrelsen beräknats till 920 000 kronor. Styrelsen

har härjämte föreslagit, att bidragsramen för budgetåret 1949/50 skall vidgas

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

till 2 000 000 kronor, varför medelsbehovet för bidrag avseende senare hälften

av kalenderåret 1949 skulle utgöra 1 000 000 kronor. På grund av vad som

av kommittén upplysts angående statsbidragets betydelse för den halvöppna

barnavårdens fortsatta utbyggnad och med särskild hänsyn till daghemsvårdens

vikt ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt synes det mig önskvärt, att det i och

för sig relativt ringa statsbidraget — detsamma beräknas täcka endast ca 10 %

av kostnaderna — får utgå till samtliga daghem och barnträdgårdar, som fylla

de på institutioner av detta slag uppställda kraven. Jag är emellertid icke

beredd att nu förorda, att ifrågavarande anslag anvisas såsom förslagsanslag.

Intill dess att närmare ställning tagits till frågan om statens bidrag i framtiden

till den halvöppna barnavården, torde anslaget böra vara reservationsanslag

och statsbidragets sammanlagda belopp sålunda maximeras. Vad angår

nästa budgetår anser jag mig böra tillstyrka, att statsbidragsramen vidgas i

enlighet med socialstyrelsens och kommitténs förslag eller till 2 000 000 kronor.

Medelsanvisningen för nästa budgetår synes däremot kunna begränsas

till 1 870 000 kronor. Härvid har jag, i anslutning till vad jag förut anfört, för

statsbidrag avseende första hälften av kalenderåret 1949 beräknat ett belopp

av (750 000 + 120 000) 870 000 kronor samt för motsvarande ändamål under

andra hälften av kalenderåret 1 000 000 kronor.

Jag tillstyrker sålunda dels att statsbidrag för innevarande budgetår må

beviljas med 1790000 kronor i stället för tidigare fastställda 1550 000 kronor,

dels att det högsta belopp, varmed statsbidrag må beviljas under nästa

budgetår, fastställes till 2 000 000 kronor dels ock att nu ifrågavarande anslag

för nästa budgetår anvisas med (870 000 + 1 000 000) 1 870 000 kronor.

Vad härefter angår frågan om utbildning av personal inom den

halvöppna barnavården är jag ense med kommittén om att åtgärder

snarast måste vidtagas för att i möjligaste mån avhjälpa den brist på kvalificerad

personal, som f. n. råder vid daghem och lekskolor. Bristen är så

mycket mera betänklig som en tillfredsställande personalutbildning är en

förutsättning för att den halvöppna barnavården i framtiden skall kunna utbyggas

i enlighet med de planer, som kommunerna upprättat eller hålla på

att upprätta. Härtill kommer, att åtgärder för ökad personalutbildning icke

kunna få omedelbar effekt utan först efter flera år ge resultat i form av

förbättrad personaltillgång.

I detta sammanhang må framhållas, att någon garanti på grund av den

rådande knappheten på arbetskraft icke kan ges för att ökade utbildningsmöjligheter

komma att utnyttjas. De av mig i det följande förordade åtgärderna

för ökning av utbildningskapaciteten böra därför ges sådan utformning

att statsverkets ökade bidrag göres beroende av tillräcklig elevtillströmning.

Jag tillstyrker kommitténs förslag att därest nya förskoleseminarier inrättas

i Luleå och Lund statsbidrag måtte få utgå till dessa. Nämnda städer synas

av de skäl som kommittén anfört lämpliga som förläggningsplatser. Det

torde f. n. icke kunna komma i fråga att inrätta de nya förskolesemi
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

narierna såsom statliga institutioner utan de böra drivas i kommunal

eller enskild regi. Enligt vad jag inhämtat finnes det grundad anledning

antaga, att denna fråga skall kunna lösas på ett tillfredsställande

sätt i båda de nämnda städerna. Därest så skulle bliva fallet, böra

de nya seminarierna kunna påräkna statsbidrag enligt samma grunder,

som gälla för de nuvarande sex institutionerna av samma slag. Medelsanvisning

för ändamålet erfordras icke under nästa budgetår. Därest riksdagen

icke har något att erinra mot den angivna utbyggnaden är det emellertid min

avsikt att föreslå, att socialstyrelsen erhåller i uppdrag att genom förhandlingar

med vederbörande kommunala myndigheter m. fl. verka för upprättande

av förskoleseminarier å ifrågavarande orter.

Jag är f. n. icke beredd att taga ställning till frågan huruvida statsbidrag

bör utgå jämväl till ett förskoleseminarium i Gävle. Prövningen av denna

fråga synes böra anstå till dess att det definitivt klarlagts om förskoleseminarier

komma till stånd i Luleå och Lund.

Kommittén har föreslagit viss ökning av statsbidraget till förskoleseminarierna,

vilket nu utgår enligt av riksdagen 1945 fastställda grunder. Då

samtliga seminarier f. n. ha minst 50 elever, har kommittén begränsat sig till

att behandla de bidragsbelopp, som skola utgå till seminarier av denna storleksordning.

Kommittén har sålunda föreslagit, att maximibeloppet för bidrag

till föreläsnings- och lektionskostnader skall höjas från nuvarande

10 700 kronor till 14 000 kronor. Statsbidrag till angivna kostnader utgår

f. n. med 2/8 av kostnaderna, varvid statsbidraget till timlärararvoden beräknas

högst å de belopp som gälla för timlärare vid småskoleseminarierna samt

statsbidraget till föreläsararvoden högst å ett belopp av 20 kronor per föreläsning.

Enligt kommitténs förslag skulle statsbidraget till timlärararvoden

utgå med 2/s av de verkliga kostnaderna, oavsett arvodenas storlek, samt

statsbidraget till föreläsararvoden beräknas å ett belopp av högst 30 kronor

per föreläsning. Jag kan i nuvarande läge icke förorda bifall till kommitténs

förslag i denna del. Emellertid har jag inhämtat, att statsbidraget, även med

iakttagande av gällande maximering av arvodena, för flera seminarier icke

förslår till täckande av 2/a av nu ifrågavarande kostnader, enär det faktiska

timantalet överstiger det som lagts till grund vid beräkningen av maximibeloppet

10 700 kronor. Detta innebär ett missgynnande av de större seminarierna,

som icke synes sakligt motiverat. Jag är därför beredd att förorda

en jämkning av det högsta belopp, varmed statsbidrag till föreläsnings- och

lektionskostnader må utgå, från 10 700 till 12 000 kronor.

Kommittén har vidare föreslagit införande av ett hyresbidrag å 2la av

hyreskostnaden, dock högst 6 000 kronor, till varje seminarium. Ett förslag

om införande av hyresbidrag prövades av statsmakterna år 1947 men lämnades

utan bifall under hänvisning till det genom kommittén pågående utredningsarbetet

(1947 års statsverksprop., femte ht., s. 130). Härvid torde

ha förutsatts, att en definitiv reglering av seminariernas ställning skulle

komma till stånd relativt snart. Då förutsättningar härför ännu icke före
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 46.

ligga, synes frågan om hyresbidrag böra upptagas till omprövning. Enligt

vad kommittén upplyst, utgör seminariernas svaga ekonomiska ställning ett

hinder för en önskvärd effektivisering av deras verksamhet. Med hänsyn

härtill anser jag mig böra förorda bifall till kommitténs förslag i denna del.

Jag tillstyrker vidare, att ett nytt bidrag å 2 000 kronor per seminarium

såsom kommittén föreslagit lämnas till inköp av böcker och undervisningsmateriel.

Övriga bidrag till seminariernas drift böra i enlighet med kommitténs

förslag utgå med oförändrade belopp. Statsbidraget skulle sålunda utgå med

följande högsta belopp per år och seminarium under förutsättning att antalet

elever utgör minst 50: till avlönande av rektor 2 000 kronor, till avlönande av

föreståndare för praktikhandledning 2 000 kronor, till avlönande av grupphandledare

7 000 kronor, till lektioner och föreläsningar 12 000 kronor, till hyra

6 000 kronor samt till inköp av böcker och undervisningsmateriel 2 000 kronor

eller tillhopa 31 000 kronor.

Kommittén har vidare föreslagit, att två av de nuvarande seminarierna

skola utbyggas till dubbelseminarier för att en väsentlig höjning av utbildningskapaciteten

snabbt skall kunna ernås. Med hänsyn till den nu rådande

bristen på personal och till att de av mig förordade nya seminarierna icke

kunna beräknas träda i verksamhet under nästa budgetår, anser jag mig

böra tillstyrka, att medel nu beräknas för ett dubbelseminarium. Det föreslagna

utbyggandet av ytterligare ett seminarium kan jag däremot icke

tillstyrka. Det torde böra ankomma på socialstyrelsen att utvälja den

för ett dubbelseminarium bäst lämpade institutionen och träffa nödiga

överenskommelser med denna. De av kommittén föreslagna bidragen till

dubbelseminariet kan jag godtaga med undantag av bidraget till föreläsnings-

och lektionsarvoden, vilket bidrag enligt min mening bör utgå

med högst 17 000 kronor i stället för det av kommittén föreslagna beloppet

20 000 kronor. Statsbidraget till ett dylikt dubbelseminarium bör

sålunda maximeras till 47 000 kronor per år enligt följande fördelning:

bidrag till avlönande av rektor 3 000 kronor, till avlönande av föreståndare

för praktikhandledning 3 000 kronor, till avlönande av grupphandledare

14 000 kronor, till lektioner och föreläsningar 17 000 kronor, till hyra 8 000

kronor samt till inköp av böcker och undervisningsmateriel 2 000 kronor. Närmare

bestämmelser angående villkor för statsbidrag till dubbelseminarium

m. m. torde få meddelas av Kungl. Maj:t.

Om man utgår ifrån att det kommer att finnas fem enkelseminarier och

ett dubbelseminarium under nästa budgetår skulle det anförda innebära, att

medelsbehovet till bidrag till seminariernas driftkostnader, som för innevarande

budgetår beräknats till 130 000 kronor, komme att uppgå till (5 X

31 000 + 47 000) 202 000 kronor. Med hänsyn till att endast en årskurs kan

beräknas bli dubblerad under nästa budgetår, torde detta belopp böra nedräknas

till 200 000 kronor. Till stipendier åt eleverna har för innevarande

budgetår beräknats 55 000 kronor. Detta belopp bör med hänsyn till den förut
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

K-ungl. Maj.ts proposition nr 46.

satta ökningen av elevantalet genom inrättande av första årskursen vid ett

dubbelseminarium uppräknas med 5 000 kronor till 60 000 kronor. Av det

anförda framgår, att jag icke nu kan förorda skolöverstyrelsens förslag att

stipendierna skola indragas och terminsavgifterna i stället avskaffas. Till en

kompletteringskurs bör beräknas oförändrat belopp, 25 000 kronor. Hela

medelsbehovet till bidrag till utbildning av personal inom den halvöppna

barnavården skulle alltså enligt min beräkning utgöra (200 000 + 60 000 +

25 000) 285 000 kronor.

Kommittén har slutligen föreslagit, att en kurs för praktikhandledare

vid förskoleseminarierna skall anordnas under sommaren 1949. Förslag om en

dylik kurs framfördes redan år 1945 av 1941 års befolkningsutredning. Förutsättningar

för anordnande av kursen ansågos dock ej föreligga vid nämnda

tid. Jag finner det värdefullt, att kursen nu kommer till stånd. Till kostnaderna

för kursen synes i enlighet med kommitténs förslag böra beräknas

ett belopp av 14 400 kronor. Detta belopp torde böra utgå från utbildningsanslaget,

som med anledning härav bör betecknas Bidrag till utbildning av

personal inom den halvöppna barnavården m. m. Det sammanlagda medelsbehovet

under detta anslag skall sålunda utgöra (285 000 + 14 400) 299 400

kronor, vilket belopp torde böra avrundas till 300 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

dels medgiva, att under budgetåret 1948/49 må, utöver tidigare

medgivet belopp av 1550 000 kronor, av statsmedel beviljas

bidrag till driften av anstalter för halvöppen barnavård

till ett belopp av högst 240 000 kronor;

dels medgiva, att under budgetåret 1949/50 må till ett belopp

av högst 2 000 000 kronor av statsmedel beviljas bidrag

till driften av anstalter för halvöppen barnavård;

dels under femte huvudtiteln till Bidrag till driften av anstalter

för halvöppen barnavård för budgetåret 1949/50 anvisa

ett reservationsanslag av 1 870 000 kronor;

dels och under femte huvudtiteln till Bidrag till utbildning

av personal inom den halvöppna barnavården m. m. för budgetåret

1949/50 anvisa ett reservationsanslag av 300 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

Stockholm 1049. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:161 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om anslag för budgetåret 1949/50 till understöd för utomprocessuell rättshjälp jämte i ämnet a1 i texten
  2. SU 1949:69 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1949150 till bidrag till den halvöppna barnavården in. rn. s. 4 i texten