Sök i Ratio Lex

Angående reparation och ombyggnad av Falsterbokanalen m. m

1949-02-25 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:63, Angående reparation och ombyggnad av Falsterbokanalen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

1

Nr 63.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reparation

och ombyggnad av Falsterbokanalen m. m.;

given Stockholms slott den 25 februari 1949.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Torsten Nilsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I anslutning till en framställning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framlägges i propositionen förslag till reparation och ombyggnad av vissa

anläggningar vid Falsterbokanalen, å vilka till följd av det använda byggnadsmaterialet

skador börjat uppstå. Till grund för styrelsens framställning

ligger en genom dess försorg verkställd utredning rörande den hittillsvarande

trafiken i kanalen och dennas värde för den fredstida sjöfarten m. in., vilken

utredning i sina huvuddrag redovisas i propositionen. De erforderliga reparations-

och ombyggnadsarbetena, som beräknas draga en total kostnad av 3,9

miljoner kronor, kunna utsträckas över en period av 4—5 år. För budgetåret

1949/50 föreslås, att 600 000 kronor anvisas för ändamålet. Som ett bidrag till

kostnaderna för kanalens bibehållande och fortsatta drift förutsättes att en

kanalavgift införes.

1-—3 e,1 49

Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 63.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga angående

reparation och ombyggnad av Falsterbokanalen m. m. samt anför därvid följande.

Redan i sina 1947 avgivna petita för innevarande budgetår anmälde vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, att en relativt omfattande reparation och ombyggnad

av Falsterbokanalen kunde väntas bli erforderlig inom en nära

framtid på grund av de skador, som börjat uppkomma på vissa av anläggningarna

vid kanalen. I sina den 7 oktober 1948 avgivna petita för budgetåret

1949/50 har styrelsen, såsom redovisats i årets statsverksproposition, sjätte

huvudtiteln, ånyo anmält frågan och uttalat, att den med hänsyn till storleken

och omfattningen av den erforderliga ombyggnaden funnit sig böra, innan förslag

därom framlades, närmare utreda frågan, huruvida behov föreligger att

bibehålla kanalen även i fredstid. Sedan styrelsen numera föranstaltat om en

dylik utredning, har styrelsen i skrivelse den 11 februari 1949 framlagt förslag

rörande kanalens ombyggnad m. m., vilka jag härmed torde få anmäla.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erinrar i sin skrivelse, att kanalens tillkomst

utgjorde ett led i de åtgärder, som under det senaste världskriget vidtogos

för att trygga handelssjöfarten under kriget. Kanalen var sålunda nödvändig

för att överhuvud taget möjliggöra en för krigshandlingar riskfri passage

mellan Östersjön och Öresund, sedan de normala förbindelserna minerats.

Under kriget samt tiden därefter, intill dess mineringarna avlägsnats, fyllde

kanalen en mycket betydelsefull uppgift för folkförsörjningen och krigsberedskapen.

Det i kanalen investerade kapitalet av ca 21 miljoner kronor torde

säkerligen väl uppvägas av de besparingar, som kunnat göras dels genom undgångna

haverier och därmed säkerställandet av varutransporterna mellan västoch

ostkusten, dels genom undvikande av den omläggning av en stor del av

desamma, vilken utan tillgång till kanalen blivit nödvändig.

Med hänsyn bl. a. till kravet på kanalens utförande inom kortast möjliga

tid samt svårigheterna att under krigstiden snabbt erhålla vissa byggnadsmaterial

gjordes vissa i kanalanläggningen ingående delar halvpermanenta. Sålunda

användes trämaterial även i övervattendelarna till de vågbrytare, som

omsluta skyddsbassängema vid den egentliga kanalens mynningar i Höllviken

och Kämpingebukten, samt i kanalens strandskoningar. Dessa delar ha nu
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition nr 63.

mera undergått en mer eller mindre långtgående förstörelse till följd av att

trämaterialet angripits av röta och delvis helt förstörts. Om kanalanläggningens

fortbestånd ej skall äventyras, är en reparation och ombyggnad av de skadade

delarna därför nödvändig. Nämnda delar av vågbrytarna liksom strandskoningarna

böra sålunda utföras såsom permanenta konstruktioner. Därjämte

erfordras kompletterande skyddsanordningar kring de yttre kanalmynningarna

dels mot erosion av stränderna, dels mot sandvandring, vidare utförande i beständigt

material av övervattendelarna till ledverk och förtöjningsdykdalber

ävensom en ny fyr att ersätta den genom isskruvning förstörda fyren i Höllviken.

Såsom framgår av det anförda äro de sålunda erforderliga arbetena icke

att hänföra till underhållsarbeten i vanlig mening.

Enligt ett inom styrelsen den 11 januari 1949 uppgjort förslag till behövliga

reparations- och ombyggnadsarbeten har totalkostnaden för dessa beräknats

till 3,9 miljoner kronor. Utförandet av arbetena i fråga behöver icke nödvändigtvis

genomföras i sin helhet för närvarande utan kan ske successivt i

den mån förstörelsen fortskrider. Det beräknas sålunda kunna fördelas på en

period av 4—5 år. Mest brådskande är ombyggnaden av de svårast skadade

vågbrytarna kring den södra skyddsbassängen, vilka även äro mest utsatta

och där genombrott kan befaras vid hård storm. Ett sådant genombrott skulle

innebära risk för mycket allvarliga skadeverkningar samt eventuellt komma

att framtvinga kanalens avstängning för trafik. För budgetåret 1949/50 har

medelsbehovet beräknats kunna begränsas till 600 000 kronor.

Såsom förut nämnts var kanalens utförande direkt föranledd av de särskilda

förhållanden, som rådde under det senaste världskriget. Med hänsyn till de

nya kapitalinvesteringar i anläggningen, som nu erfordras, förutom till de kostnader

för kanalens drift, vilka ett fortsatt vidmakthållande av farleden medför

och vilka hittills helt burits av statsverket, har styrelsen, innan den ansett

sig kunna framlägga förslag om ombyggnaden, funnit det påkallat att närmare

utreda, huruvida ett behov av kanalens bibehållande även i fredstid föreligger

och, om så befinnes vara fallet, hur finansieringen av kanalens framtida underhåll

och drift lämpligen bör ske. I dylikt syfte har på styrelsens uppdrag en

promemoria utarbetats av byråchefen Per Åsbrink, innefattande vissa undersökningar

rörande Ealsterbokanalens hittillsvarande trafik samt därpå grundade

överväganden rörande kanalens värde för sjöfarten och dess framtida

ställning m. m. Syftet med den i promemorian förebragta utredningen — som

enbart tagit sikte på kanalens betydelse ur allmänna kommersiella synpunkter

utan att ingå på frågan om dess betydelse ur beredskapssynpunkt — har varit

att densamma skulle tjäna såsom underlag för en bedömning av förevarande

fråga. o

Av de i promemorian redovisade undersökningarna framgar att trafiken

genom Falsterbokanalen, alltsedan kanalen öppnades för trafik och även under

den tid efter krigets slut, då farleden runt Falsterborev ånyo kunnat trafikeras,

befunnit sig i stigande. Under tiden fram t. o. in. första halvåret 1948, den

tid som de i promemorian redovisade undersökningarna omfatta, hade sam
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

manlagt 70 553 fartyg passerat kanalen. Lägges kärtill trafiken under det

andra halvåret 1948, varom uppgifter numera äro tillgängliga, hade t. o. m.

den 31 december 1948 sammanlagt 79 045 fartyg passerat kanalen. Trafiken i

kanalen har alltsedan kanalens tillkomst undergått en praktiskt taget oavbruten

stegring och uppgick under 1948 till icke mindre än 15 907 fartyg. Denna ökning

liksom den omständigheten, att någon nedgång i trafiken genom kanalen, mot

vad som tidigare allmänt väntades, icke inträffade i och med att den yttre farleden

efter krigets slut ånyo öppnades, får givetvis ses i samband med den

starka ökning, totalt sett, som sjöfarten undergått under efterkrigsåren, men

visar ändå, att kanalen även under fredstid erbjuder fördelar för trafiken och

fyller ett behov.

Beträffande den lotspliktiga delen (fartyg över 20 nettoregisterton utom

kronan tillhöriga sådana) av det tonnage, som anlitat kanalen, har en särskild

jämförande undersökning genomförts i avsikt att belysa storlekssammansättningen

av ifrågavarande tonnage under dels det första hela fredsår, 1946, under

vilket trafiken mellan Östersjön och Öresund ånyo hade möjlighet att välja

mellan de båda lederna genom kanalen och runt Falsterborev, men, vad gäller

den senare leden, alltjämt avsevärt besvärades av kvarstående minrisker, dels

andra halvåret 1947 och första halvåret 1948, alltså de båda senaste höst- och

vårhalvår, under vilka de intill tidpunkten för undersökningens genomförande

mest »fredsmässiga» betingelserna för trafiken uppnåtts. Sedermera, efter

promemorians färdigställande, har styrelsen jämväl genomfört en motsvarande

undersökning rörande den lotspliktiga trafiken under andra halvåret 1948.

De genomförda undersökningarna ha visat, att en viss förändring av trafikens

sammansättning har inträffat, som klarast framgår av de i promemorian

redovisade uppgifterna rörande trafikens relativa fördelning på olika storleksklasser

av fartyg. Det större tonnaget har fått minskad och det mindre en ökad

relativ betydelse i trafiken. En del av de större fartyg, som ännu 1946 trafikerade

kanalen, har efter hand som den yttre leden runt Falsterborev betraktats

som framkomlig, föredragit denna och lämnat kanalen. Medan t. ex. första

halvåret 1946 sammanlagt 28,8 % av samtliga fartyg, som passerade genom

kanalen, hade en nettodräktighet av 800 ton och däröver, kom första halvåret

1948 endast 17,8 % av fartygen över denna storleksgräns. För andra halvåret

1948 var motsvarande siffra 16,7 %. Den angivna minskningen för detta tonnage

träffar samtliga de tre storleksklasser över 800 nettoregisterton, som medtagits

i redovisningen. De allra största fartygen på 2 500 nettoregisterton och

däröver ha praktiskt taget helt försvunnit från kanalen.

Den mot denna relativa minskning av trafiken för det större tonnagets vid

kommande svarande ökningen av det mindre tonnagets trafik i kanalen faller

helt på fartyg i storleksklassen 100—499 nettoregisterton, som under 1946

utgjorde 30,9 % av hela antalet fartyg, men vilkas andel i trafiken under andra

halvåret 1947 och första halvåret 1948 stigit till 37,7 % och under andra halvåret

1948 stigit ytterligare till 41,5 %. Av allt att döma svara motorskutorna

för den större delen av denna ökning. Såväl den allra minsta storleksklassen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

av fartyg, 20—99 nettoregisterton, som storleksklassen 500—799 nettoregisterton

uppvisar en praktiskt taget oförändrad andel i trafiken.

Som en sammanfattning av de genomförda undersökningarna kan sägas, att

en påtaglig tendens till »avgång» ur kanal trafiken numera kan konstateras för

tonnaget över en storleksgräns, som synes ligga någonstans omkring 800 nettoregisterton

och att denna »avgång» är nära nog fullständig för det allra största

tonnaget, storleksklassen 2 500 nettoregisterton och däröver. Trots detta torde

det likväl kunna sägas, att de hittillsvarande efterkrigsårens utveckling av

trafiken i kanalen klart ådagalägger, att kanalen även i fortsättningen, därest

dess drift uppehälles, kommer att draga till sig en betydande trafik på grund

av de fördelar, som den även under fredsmässiga förhållanden bereder sjöfarten

och då framför allt sjöfarten med mindre fartyg.

I den föreliggande promemorian ha vidare vissa försök gjorts att närmare

angiva och bestämma de fördelar i olika avseenden, som kanalen även under

fredsmässiga förhållanden medför för fartygstrafiken mellan Östersjön och

Öresund och som tillsammantagna kunna sägas konstituera farledens fredstida

värde för sjöfarten. Sådana fördelar ligga däri, att vägen mellan Östersjön

och Öresund något förkortats genom kanalens tillkomst och att därigenom

gångtiden och bränsleförbrukningen för fartygen nedbringats samt vidare att

kanalleden vid dålig väderlek och, i varje fall tidvis, även vid ishinder erbjuder

skydd och trygghet för trafiken och en framkomligare väg för denna än

den gamla leden, varigenom fartygen i mindre grad än tidigare åsamkas tidsförluster

på grund av död liggtid i hamn i avvaktan på bättre väder och lättande

ishinder.

Under fullt fredsmässiga förhållanden, alltså då de angränsande vattnen

helt frigivits för trafik och nuvarande inskränkningar vid fartygsrouternas

sträckning icke behöva iakttagas, uppgår den genom Falsterbokanalens tillkomst

uppkomna vägförlcortningen till omkring 13 sjömil, om jämförelsen med

kanalleden—Flintrännan avser passage runt Falsterborev och genom Flintrännan,

och till omkring 5 sjömil, om jämförelsen gäller passage runt Falsterborev

och genom Drogden. Den nuvarande, faktiska vägförkortningen torde

emellertid, på grund av nyssnämnda, ännu bestående inskränkningar i fartygens

möjligheter att hålla kortaste kurs, något överstiga den angivna. Vägen

kanalleden—Flintrännan torde sålunda för närvarande vara omkring 16 sjömil

kortare än vägen runt Falsterborev och genom Flintrännan i stället för

som under fullt normala fredsförhållanden 13 sjömil. Den motsvarande nuvarande

vägförkortningen vid jämförelse med leden runt Falsterborev och

genom Drogden kan approximativt anges till omkring 11 sjömil.

Den tidsvinst, som fartygen göra vid passage genom kanalen och som ju

är beroende av fartygens fart, blir icke direkt fullt proportionell mot vägförkortningen

med hänsyn bl. a. till att fartygen på en del av kanalsträckan

måste nedbringa farten till 4 knop. Vissa uppgifter rörande de beräknade

tidsvinsterna för fartyg av olika fart redovisas i promemorian. Av dessa

framgår att tidsvinsten för i varje fall det långsammare tonnaget kan uppgå

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

till 2 å 3 timmar och sålunda framstår såsom icke helt oväsentlig redan om hänsyn

tages endast till den rena gångtidsvinsten. Därtill kommer emellertid

att den för fartygsdriftens ekonomi effektiva tidsvinsten många gånger kan

bli avsevärt större än gångtidsvinsten, nämligen i de fall, då denna möjliggör

en sådan tidigare ankomst till lastnings- eller lossningshamn, att liggtiden

där förkortas, t. ex. genom att nattuppehåll i hamn överflödiggöras.

De tidsvinster det här är fråga om påverka fartygsdriftens såväl fasta som

rörliga kostnader. En minskad gångtid minskar såväl de fasta som de rörliga

kostnaderna, varvid minskningen av de senare, huvudsakligen bränslekostnaderna,

under alla förhållanden kan inkasseras som en definitiv vinst, medan

minskningen av de fasta kostnaderna —- beroende på i vad mån och i vilken

riktning gångtidsvinsten påverkar liggtiden i hamn — kan komma att mer

eller mindre »ätas upp» av ökade fasta kostnader för ökad liggtid i hamn

eller ytterligare förstoras på grund av förkortad sådan liggtid. I den föreliggande

promemorian lämnas vissa uppgifter till belysning av frågan om de

besparingar för fartygsdriften, som ha samband härmed.

Yad först gäller fartygsdriftens fasta kostnader, äro egentliga kalkyler

rörande tidsvinstens betydelse för dessa — bl. a. på grund av det ovissa sambandet

mellan gångtidsvinst och liggtid i hamn — svåra att verkställa. En

uppfattning om storleksordningen av de kostnadsbesparingar, varom här kan

vara fråga, erhålles emellertid av vissa i promemorian redovisade, av statens

trafikkommissions sjöfartssektion lämnade uppgifter rörande de uppskattade,

fasta kostnaderna per fartyg och dygn för några fartyg i olika storleksklasser.

Dessa uppgifter, som äro att betrakta som genomsnittstal, framgå av efterföljande

sammanställning.

Motorskuta ............

Netto-

registerton

............ 75

Totala fasta kostnader

per fartyg och. dygn.

Kronor

200

Ångfartyg..............

............ 300

825

Motorfartyg............

............ 300

950

Ångfartyg..............

............ 800

1 125

Motorfartyg............

............ 800

1450

Ångfartyg ..............

............ 1300

1 350

Motorfartyg............

............ 1 300

1 700

Ångfartyg ..............

............ 2 500

1 950

Motorfartyg............

............ 2 500

2 550

De anförda uppgifterna ge klart vid handen, att den genom passage av kanalen

möjliga tidsvinsten kan bli av avsevärd ekonomisk betydelse. I de fall då

på grund av inbesparad liggtid i hamn den driftsekonomiskt effektiva tidsvinsten

blir större än den rena gångtidsvinsten, t. ex. om en natts eller ett

helt söndagsdygns liggtid överflödiggöres, kan minskningen av de fasta kostnaderna

redan för ett enstaka fartyg uppgå till mycket betydande belopp.

Men även i sådana fall, då den driftsekonomiskt effektiva tidsvinsten motsvarar

enbart gångtidsvinsten, blir minskningen av de fasta kostnaderna beaktansvärd.

För ett fartyg om 300 nettoregisterton motsvarar den för varje

timmes tidsvinst 35 ä 40 kronor, för ett fartyg om 800 nettoregisterton 45 å

55 kronor, för ett fartyg om 1300 nettoregisterton 55 å 70 kronor o. s. v.

Även om det av förut anförda skäl är ogörligt att närmare bestämma de fak
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

tiska kostnadsbesparingarna, är det tydligt, att dessa tillsammantagna för

hela trafiken i kanalen måste uppgå till rätt väsentliga belopp.

Vad därefter gäller de motsvarande besparingar i fartygsdnftens rörliga

kostnader, d. v. s. huvudsakligen bränslekostnadsbesparingarna, som passage

genom kanalen likaledes möjliggör, redovisas i den föreliggande promemorian

vissa kalkyler därom. På grundval av från statens trafikkommissions sjofartssektion

inhämtade uppgifter om bränsleförbrukning m. m. för ett antal fartyg

1 olika storleksklasser (samma som för motsvarande uppgifter rörande de

fasta kostnaderna) har bränslekostnadsbesparingen för ifrågavarande fartygstyper

beräknats för såväl det fall, då trafiken genom kanalleden jämförts nied

trafik i leden runt Falsterborev och genom Flintrännan, som det fall, da ]ämförelsen

avsett trafik Falsterborev—Drogden. De nämnda beräkningarna, för

vilka närmare redogöres i promemorian, ha givit vid handen att en bränslekostnadsbesparing

torde uppnås, som uttryckt per nettoregisterton av ifrågavarande

fartygstonnage i det förra fallet (jämförelse med trafik Falsterborev—Flintrännan)

för det minsta medtagna tonnaget, motorskutor på 75 nettoregisterton,

uppgår till omkring 18 öre per nettoregisterton och som med stigande

fartygsstorlek faller, så att den för den största medtagna fartygstypen,

2 500 nettoregisterton, uppgår till omkring 4 öre per nettoregisterton. Om man

ser till de för kanaltrafiken mera representativa fartygsstorlekarna, beräknas

bränslekostnadsbesparingen för fartyg om 300 nettoregisterton uppgå till

approximativt 9 resp. 17 öre per nettoregisterton och för fartyg om 800 nettoregisterton

till 8 resp. 10 öre per nettoregisterton — de lägre siffrorna avseende

motorfartyg och de högre ångfartyg. Vid jämförelse mellan kanaltrafiken och

trafik Falsterborev—Drogden blir den motsvarande bränslekostnadsbesparingen

för respektive fartygsstorlekar på grund av den mindre vägförkortningen

inemot 70 % av den nyss angivna. — Den beräknade bränslekostnadsbesparingen,

vilken såsom framgått av de anförda talen blir lägre för oljedrivna

motorfartyg än för koleldade ångfartyg, hänför sig till i oktober 1948 gällande

bränslepriser och till nuvarande router för sjöfarten.

Med utgångspunkt från nyssnämnda beräkningar för bränslekostnadsbesparingen

för vissa angivna fartygstyper har i promemorian vidare redovisats

ett försök till en mycket översiktlig och approximativ beräkning av den totala,

under tiden 1 juli 1947—30 juni 1948 uppkomna bränslekostnadsbesparingen

på hela den lotspliktiga trafiken genom kanalen. Nämnda beräkning, som varit

möjlig endast med anlitande av avrundade, interpolerade bränslebesparingstal

för sådana storleksklasser av fartyg, som icke särskilt undersökts, och som

dessutom bl. a. förutsatt eu vansklig bedömning av hur trafiken, därest kanalen

icke varit tillgänglig för densamma, skulle ha fördelat sig mellan Drogden

och Flintrännan, kan givetvis endast ge en mycket grov och ungefärlig uppfattning

om den totala bränslekostnadsbesparingen. Utifrån de i promemorian

närmare redovisade utgångspunkterna har kalkylen givit det resultatet, att

den totala bränslekostnadsbesparingen för enbart den lotspliktiga trafiken

genom kanalen under det nämnda året uppgått till i runt tal 375 000 kronor.

Även med beaktande av alla de reservationer, varmed denna uppskattning

framläggcs, synes det — i synnerhet som kalkylen dels icke tagit hänsyn till

den ökade bränsleförbrukning vid fart i leden utanför Falsterborev, som kan

följa av ogynnsamma väderleks- och strömförhållanden där, och dels icke

inkluderar den icke lotspliktiga trafiken i kanalen — uppenbart, att kanalens

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

existens medför mycket betydande direkta besparingar på grund av minskade

bränslekostnader för den sjöfart, som anlitar denna farled.

Yad slutligen beträffar kanalens värde som skyddsled för sjöfarten vid

dåligt väder och i någon mån även vid ishinder, möter varje försök till en

kvantitativ bedömning av frågan samma svårigheter, som när det gäller att

söka ange den genom vägförkortningen vunna tidsvinstens betydelse. Det

torde vara obestridligt att tidigare, före kanalens tillkomst, i varje fall mindre

fartyg vid hårt väder förhållandevis ofta åsamkades död liggtid i hamn i avvaktan

på bättre väder för den besvärliga passagen runt Falsterborev. Likaså

har man under de senaste åren kunnat konstatera, att kanalleden åtminstone

tidvis under svåra isförhållanden medgivit genomfart, trots att samtidigt leden

runt Falsterborev varit blockerad av is. Några mera bestämda uppgifter om

i vilken utsträckning sjöfarten genom kanalens tillkomst i dessa avseenden

befriats från eljest sannolika väntetidsförluster ha icke stått att erhålla. Det

är emellertid uppenbart, såsom icke minst framgår av de i det föregående

lämnade uppgifterna rörande fartygsdriftens fasta kostnader, att i den mån

så skett, detta i de enskilda fallen kan ha varit av avsevärd ekonomisk betydelse

för fartygen i fråga.

Om man söker sammanfatta de fördelar i olika avseenden, som Falsterbokanalen

kan visas medföra för sjöfarten — fördelar, som tillsammantagna för

hela trafiken representera mycket avsevärda belopp och som, också om de genomsnittligt

sett äro måttliga, i de enskilda fallen även kunna vara av väsentlig

betydelse för fartygens driftsekonomi —- synes det vara uppenbart, att kanalen

alltjämt, även under de åtminstone relativt fredsmässiga förhållanden, som

nu ånyo inträtt för sjöfarten, fyller en uppgift. I varje fall sett ur sjöfartsnäringens

och -företagarnas synpunkt måste det vara ett betydande intresse,

att kanalens drift även i fortsättningen uppehälles.

Den i den föreliggande promemorian genomförda utredningen har icke

tagit ståndpunkt till den nu aktualiserade frågan om kanalens framtida ställning

i annan mån än att den kan sägas ha redovisat frågeställningarna för

ett sådant ståndpunktstagande.

I promemorian påpekas, att bortsett från de försvarspolitiska skäl för

kanalens bibehållande, vilka i promemorian icke alls upptagits till behandling,

knappast några mera betydande direkta statsintressen äro knutna till önskemålen

att uppehålla kanalens drift, ehuru väl staten indirekt, såsom vårdare

och främjare av sjöfartens intressen, har anledning att beakta de fördelar för

sjöfartsnäringen, som ett fortsättande av kanalens drift erbjuder, fördelar som

då självfallet få vägas mot de uppoffringar och kostnader kanalens bibehållande

medför. Det framhålles emellertid också, att med hänsyn till de betydande

nya kapitalutlägg ett fortsatt uppehållande av kanalens drift nu

nödvändiggör och med hänsyn vidare till det förhållandet, att en avveckling

av driften torde vara möjlig, utan att de anläggningar, som omfattas av i

varje fall den egentliga kanalen, behöva helt spolieras — och att ett av even
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

tuella framtida behov aktualiserat återupptagande av driften sålunda icke

vore uteslutet — i ett läge sådant som det nuvarande även en sådan radikal

utväg som kanalens nedläggande kan höra till vad som på allvar får övervägas.

Det måste, framhålles det i promemorian, i varje fall om beredskapspolitiska

skäl icke skola tillmätas en utslagsgivande betydelse för frågans bedömning,

vara en riktig och rimlig standpunkt att hävda, att de fördelai, som

kanalleden medför för sjöfarten, för att utgöra en tillräcklig motivering för

kanalens bibehållande böra helt motsvara såväl de nuvarande löpande driftskostnaderna

som förräntning och amortering av de nu erforderliga nya investeringarna.

Mot bakgrunden av den bild av kanalens värde för sjöfarten,

som den verkställda undersökningen givit, synes det troligt, att en dylik

»täckning» för de ifrågavarande kostnaderna f. n. föreligger och även i fortsättningen

kan väntas komma att föreligga. Ett par ytterligare överväganden,

som i dagens läge synts vara av betydelse för frågans bedömning, beröras

emellertid i promemorian. Det ena gäller den hårda konkurrens om »investeringsutrymmet»,

som vid den nuvarande investeringsbegränsningen gör sig

gällande och som gör det ofrånkomligt, att frågan rörande de ifrågasatta nya

anläggningsarbetena vid Falsterbokanalen bedömes icke endast isolerad och

för sig utan jämväl med hänsyn till andra och konkurrerande behov, icke

minst näraliggande sådana på sjöfartens område. Det andra gäller de i mera

begränsad mening statsfinansiella skäl, som i nuvarande läge likaledes kunna

nödvändiggöra återhållsamhet från statsmakternas sida gent emot medelsanspråk

för sådana icke absolut oundgängliga anläggningar, som det här är fråga

om. Med hänsyn till att de fördelar för sjötrafiken, som Falsterbokanalen i

fredstid medför, äro fördelar, som i främsta rummet komma sjöfartsnäringen

som sådan till godo, kunna sådana statsfinansiella överväganden i alla händelser

göra det berättigat att ifrågasätta, huruvida det rimligen bör ankomma

på statsverket att ensamt svara för kostnaderna för farledens bibehållande.

Den föreliggande promemorian upptager i detta sammanhang frågan om

införande av en kanalavgift för trafiken i kanalen, vilken fråga vid ett par

tillfällen genom interpellationer och motioner förts inför riksdagen. Kraven

om införande av kanalavgifter ha vid dessa tillfällen avvisats med hänvisning

dels till den i dåvarande läge ännu rådande ovissheten om vilken roll

kanalen efter återinträdda fredsmässiga förhållanden för sjöfarten skulle

komma att spela för trafiken mellan Östersjön och Öresund och, vad särskilt

gäller det motionsvägen framförda förslaget, dels till farhågor för att en avgift,

därest den infördes, skulle draga med sig i förhållande till den möjliga

intäkten oproportionerliga uppbördskostnader. I dessa avseenden föreligga

nu, såsom i promemorian påpekas och visas, bättre förutsättningar för ett

ställningstagande till frågan, och därtill kommer, att denna nu får bedömas

jiimväl mot bakgrunden av de nya kapital- och investeringsbehov som ett bibehållande

av kanaldriften medför.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

De genomförda undersökningarna torde visa, att det i ock för sig, både

med hänsyn till den sannolika fortsatta omfattningen av trafiken i kanalen

och med hänsyn till de ekonomiska fördelar denna erbjuder trafiken, finns

förutsättningar för ett genomförande av en kanalavgift, som kunde lämna ett

väsentligt bidrag till den ifrågasatta kanalombyggnadens och -driftens finansiering.

Det får anses vara en rimlig ståndpunkt att hävda, att den sjöfart, som

får tillfälle att utnyttja en sådan farled som Falsterbokanalen, som motprestation

får erlägga en avgift av intill det belopp, som motsvarar den direkta

driftskostnadsbesparing sjöfarten i fråga därigenom gör — alltså jämfört med

de driftskostnader den skulle få vidkännas, om den i stället valde den andra

farled, som den samtidigt har obehindrad tillgång till och full frihet att välja.

I fråga om en eventuell kanalavgifts utformning anföres i promemorian bl. a.

följande.

Därest en kanalavgift skall införas, får vid avgiftens utformning hänsyn

tagas såväl till önskemålet att möjliggöra enklast möjliga anordnande av uppbörden

som till det samband mellan fartygsstorlek och driftskostnadsbesparing,

som de genomförda undersökningarna konstaterat. Den omständigheten,

att en eventuell kanalavgift knytes till förhållanden, som ha med fartygens

driftskostnader att göra, motiverar å ena sidan, att avgiften utformas som eu

fartygsavgift, icke som en godsavgift, och härför talar jämväl hänsynen till

frågan om uppbördens anordnande. Det förhållandet, att den driftskostnadsbesparing,

varemot avgiften skall svara, minskar med ökande fartygsstorlek,

motiverar å andra sidan, att ifrågavarande fartygsavgift, anknuten såsom normalt

till fartygens nettodräktighet, icke bör per nettoregis ter ton räknat belasta

olika stora fartyg lika mycket. Avgiften bör med andra ord utformas

som en differentierad avgift, fastställd efter en fallande skala, som gör den

per nettoregisterton räknade avgiftsbelastningen avtagande med stigande

fartygsstorlek. Sistnämnda krav är väsentligt, emedan en odifferentierad avgift

— i varje fall så snart den fastställdes till ett högre belopp än vad som

motsvarade den per nettoregisterton räknade driftskostnadsbesparingen för

de fartyg, för vilka denna är allra lägst, alltså de största fartygen — skulle

medföra, att fartyg ovanför en viss storleksgräns, vars belägenhet bleve beroende

av avgiftens höjd, skulle komma att »fösas ut» ur kanalen och alltså

hindras att utnyttja de reella fördelar i fråga om väg- och tidsvinst, bränslebesparing

m. m., som denna kunde erbjuda även dessa fartyg. Bn olämpligt

utformad avgift skulle sålunda kunna leda till att det större tonnaget berövades

möjligheten att utnyttja kanalen, samtidigt som denna genom statsmakternas

beslut sattes i stånd för fortsatt drift och alltjämt hade kapacitet

att betjäna även detta tonnage.

Den föreliggande promemorian tar icke i detalj ställning till avgiftens utformning,

utöver vad som ligger i nu anförda överväganden, utan förutsätter

att denna fråga får göras till föremål för särskild ytterligare utredning. Det

påpekas dock att den eventuella avgiftens förordade differentiering självfallet

icke behöver drivas så långt, att den nödvändiggör en komplicerad beräkning

av avgiften för varje enskilt fartyg. Avgiften bör kunna fastställas efter en

enkel trappstegsformad skala, där varje »trappsteg» finge motsvara en storleksklass

av fartyg, och redovisas i en tabell som medger enklaste möjliga

förfarande vid uppbörden.

Yad slutligen gäller handhavandet av denna uppbörd, synes den enklaste

och smidigaste organisationen kunna erhållas, om det vore möjligt att träffa

en uppgörelse med lotsverket om att de lotsar, som för alla lotspliktiga fartyg

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition nr 63.

obligatoriskt skola föra fartygen genom kanalen och därvid även omhänderha

uppbörden av utgående lotsavgifter, finge medverka vid kanalavgifternas uppbörd,

vare sig denna medverkan skulle bestå i kontantuppbörd eller det slags

anmälnings- och rapportarbete, som möjliggjorde en efterföljande debitering

per räkning. Med den enkla utformning, som kanalavgifterna här förutsatts

få, skulle lotspersonalen utan tvivel kunna ombesörja ifrågavarande uppgifter

och hela uppbörden därmed kunna ordnas med ett minimum av särskilda

organisatoriska föranstaltningar och till en mycket rimlig kostnad.

Efter överlämnandet av nämnda promemoria till vissa myndigheter, hamnförvaltningar

och skilda sjöfartsorganisationer m. fl. har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

inhämtat deras yttranden rörande de i promemorian behandlade

frågorna om kanalens fortsatta bibehållande och om avgiftsbeläggning av

kanaltrafiken. Dessa yttranden ha lämnats av chefen för försvarsstaben,

chefen för marinen, kommerskollegium — med vidfogade yttranden av dels

Föreningen Sveriges inrikessjöfart, dels Sjöassuradörernas förening —, lotsstyrelsen,

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap — med vidfogat

yttrande av likvidatorerna för statens krigsförsäkringsnämnd —, fiskeristyrelsen,

statens trafikkommission, länsstyrelsen i Malmöhus län, hamndirektionerna

i Malmö och Trelleborg, Sveriges redareförening, Sveriges segelfartygsförening,

Sveriges fartygsbefälsförening, Skånes fiskareförbund,

Skånska hamnförbundet och Svenska sjöfolksförbundet.

Beträffande frågan om kanalens vidmakthållande för fortsatt drift ha de

tillfrågade myndigheterna och organisationerna enstämmigt uttalat sig därför.

Chefen för försvarsstaben anser det ur försvarets synpunkt angeläget, att

kanalen hålles i trafikabelt skick.

Chefen för marinen framhåller, att kanalens betydelse oförminskat kvarstår

under krig, vari Sverige är neutralt. Även i ett krig, vari Sverige är indraget,

blir kanalen av framträdande betydelse, så länge sjöförbindelserna mellan

Östersjön och Västerhavet kunna upprätthållas. Han understryker även att

det under stränga vintrar bör erbjuda mindre svårighet att hålla kanalleden,

där isen i allmänhet är mindre svår, öppen för trafik än vad fallet är med den

yttre farleden runt Falsterbo. Hans bestämda åsikt är, att kanalen bör underhållas,

så att dess användbarhet under beredskap eller krig icke äventyras.

Kommerskollegium finner, att hänsyn till ekonomiska försvarsberedskapssynpunkter

alltjämt böra i första hand vara avgörande vid ställningstagandet

till frågan om kanalens fortsatta drift. Med hänvisning till kanalens betydelse

för sjöfarten jämväl under fredsmässiga förhållanden i främsta rummet såsom

skyddsled, finner kollegium uppenbart, att åtgärder böra vidtagas för att säkerställa

dess bibehållande i trafikabelt skick.

Lotsstyrelsen framhåller särskilt kanalens betydelse såsom skyddsled vid

dåligt väder och ishinder. Enligt styrelsens mening råder intet tvivel om att

kanalen i längden kommer att få en gynnsam inverkan på haverifrekvensen i

vederbörande farvatten; de besparingar, som härigenom kunna göras, låta sig

icke beräknas men röra sig uppenbarligen om betydande belopp. Det förhållandet

att vissa minrisker i stora delar av farvattnen runt Falsterborev beräknas

kvarstå ännu i många år understryker än mera kanalens betydelse såsom

skyddsled. Styrelsen finner, att kanalen under fullt fredsmässiga förhållanden

är av sådant värde för trafiken mellan Öresund och Östersjön, att den icke

utan tvingande skäl bör nedläggas.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap framhåller, att kanalen torde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

få stor betydelse för varuförsörjningen under ett eventuellt nytt beredskapstillstånd.

På grund härav samt de fördelar kanalen skänker sjöfarten även i fred

synas kostnaderna för dess iståndsättande och fortlöpande underhåll väl motiverade.

Fisker istyr elsen redogör för kanalens betydelse för de fiskare, som vid utövande

av fiske ha att färdas mellan Öresund och Östersjön, samt framhåller,

att kanalen har ett betydande värde särskilt för det skånska fisket.

Statens traf''^kommission uttalar såsom sin mening, att de omständigheter

som föranlett anläggandet av kanalen komma att bli desamma, om Europa eller

större delar därav på nytt skulle bli indragna i krig. Den omfattning trafiken

genom kanalen nått även efter kriget visar därjämte, att kanalen kommit att

fylla ett verkligt behov. Ett iståndsättande och bibehållande av kanalen synes

kommissionen sålunda vara angeläget och viktigt, i första hand ur beredskapssynpunkt

men även ur allmänna kommersiella synpunkter. Kommissionen tillstyrker

därför livligt, att arbetena med erforderliga reparationer av kanalen

snarast möjligt igångsättas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att frågan om kanalens framtida

ställning aktualiserats vid en tidpunkt, då förutsättningarna för ett rätt bedömande

av densamma synas föga gynnsamma. Man kan under rådande förhållanden

dock icke bortse från möjligheten, att kanalen vid ett krigsfall åter

skulle bli av väsentligt värde för vår folkförsörjning. Den utgör i dagens läge

sålunda ett viktigt led i landets ekonomiska krigsberedskap. Länsstyrelsen

understryker vidare de fördelar, som kanalen även under fredsmässiga förhållanden

bereder sjöfarten framför allt den med mindre fartyg. Dess fördelar

framträda icke minst i form av skydd och trygghet för trafiken vid dålig väderlek

och tidvis även vid ishinder. Länsstyrelsen tager därför bestämt avstånd

från kanaldriftens nedläggande.

Sveriges redareförening anser det icke vara möjligt att ens tillnärmelsevis

uppskatta de fördelar, som ur beredskapssynpunkt stå att vinna genom kanalens

bibehållande, men framhåller, att dessa fördelar icke äro av allenast militär

art utan därjämte avse tryggandet av folkförsörjningen i krigstid. Föreningen

finner fördelarna väl motivera kostnaderna för kanalens bibehållande.

Sveriges segelfartygsförening hänvisar till kanalens stora gagn för landet

i sin helhet ur krigsberedskapssynpunkt samt till de stora värden, som sjöfarten

kunnat tillföra landet. I jämförelse härmed finner föreningen de erforderliga

kostnaderna för iståndsättandet av den redan färdigställda farleden

vara ringa.

Beträffande frågan om kanaltrafikens avgiftsbeläggning och eventuella

kanalavgifters avvägning variera de i de avgivna yttrandena framförda meningarna

i viss mån.

Kommerskollegium framhåller, att eftersom beredskapspolitiska skäl måsteanses

i främsta rummet utslagsgivande för kanalens bibehållande ligger det i

sakens natur att erforderliga kostnader för att sätta och hålla kanalen i betryggande

skick skola bestridas av staten utan att enskilda belastas med avgifter

för förräntning eller amortering därav.

Yad angår bestridandet av löpande förvaltningskostnader finner kollegium,

att detta spörsmål får anses vara av principiell natur. Vid behandlingen av

liknande problem under senare tid har sålunda, påpekar kollegium, den principen

vunnit tillämpning, att trafiken avlastas från avgifter av här ifrågavarande

slag; detta har gällt fall, där vederbörande farled varit att betrakta

såsom en kustfarled eller där farleden haft karaktär av skyddsled. I överensstämmelse

härmed har passagen i de under senare tid av staten anordnade

allmänna yttre farlederna genom Fårösund, Sotenkanalen, djuprännan i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

13

Kalmarsund, Ealsterbokanalen, norra farleden till Uddevalla samt farlederna

i Södermanlands skärgård icke belagts med avgifter. Under åberopande härav

avråder kollegium från att förbinda Falsterbokanalens begagnande med avgifter.

Föreningen Sveriges inrikessjöfart ifrågasätter om det över huvud taget

kan vara praktiskt att ådraga sig de komplikationer, som ett avgiftssystem

och en uppbördsorganisation måste föra med sig. Om avgifter skulle bli

direkt avgörande för kanalens vidmakthållande, vill föreningen dock icke helt

motsätta sig en sådan åtgärd, dock under förbehåll, att dessa avgifter icke

sättas högre, än att de komma att utgöra endast ett rimligt bidrag till merkostnaderna

för kanalens bibehållande. Föreningen understryker vidare att

alltför höga avgifter komma att medföra mindre trafik genom kanalen, varigenom

intäkterna bli lägre än som vore möjligt med moderatare avgiftssatser.

Vid helt låga avgifter torde å andra sidan utbytet bil litet och komma

i dålig relation till kostnaderna för själva uppbörden. Fn försiktig avvägning

av avgiftsnivån ur nämnda synpunkter vore därför av största vikt. Enligt

föreningens mening bör eventuell avgift helt läggas på fartyget utan belastning

av medföljande gods.

Lotsstyrelsen liar intet att erinra mot att kanalavgifter upptagas under

förutsättning, att de icke sättas så höga att de komma att verka avskräckande

för sjöfarten. Frågan om sättet för uppbörden bör enligt lotsstyrelsens

mening närmare övervägas. Styrelsen finner det lämpligt, att uppbörden sker

genom"lotsverket för fartyg, som anlita lots, men är tveksam om så bör ske

även för Övriga fartyg. . , OJI1. ... ...

Fiskerist.gr

genom kanalen upptages även av fiskebåtar, därest en sådan avgift behnnes

nödvändig för farledens bibehållande. Styrelsen framhåller vidare, att av

frågan berörda fiskare även torde vara villiga att erlägga en sådan avgift.

Statens trafikkommission finner, att kostnaderna för reparation och lstanasättande

av kanalen få anses vara av ett så allmänt intresse for landet, att

desamma helt böra bestridas av allmänna medel. Däremot anser kommissionen

det icke orimligt, att kostnaderna för kanalens fortsatta underhall och

drift delvis uttagas av de fartyg, som begagna sig av kanalen. Enligt kommissionens

mening böra eventuella kanalavgifter avvägas så, att ungefär hälften

av kostnaderna för kanalens fortsatta underhåll och drift (alltså icke ränta

och amortering av nedlagt kapital) bestridas av avgifter, ^som uttagas av

fartygen; resten av kostnaderna bör falla på det allmänna såsom hantorande

sig till nödvändiga beredskapsåtgärder. ... A ....... .

'' Länsstyrelsen i Malmöhus lön finner det icke orimligt, att sjöfartsnäringen

lämnar bidrag till kostnaderna för såväl drift som iståndsattning av kanafen

Å andra sidan synes det länsstyrelsen naturligt, att det allmänna stat

för viss del av kostnaderna, åtminstone så länge beredskapssynpunkten agei

eu så dominerande betydelse som nu. Frågan om kostnadernas fördelning samt

i vilken form — genom kanalavgifter eller annorledes — sjofartsmumgen boi

deltana i kostnaderna måste noggrant utredas och av vagas; rederiernas bid c

bör därvid icke så avvägas, att sjöfarten till följd darav »dragés bort» från

^Hamndirektionen i Malmö förmenar, att kapitalkostnaderna för den aktuella

kanalombyngnaden såsom varande ett riksintresse hora avila staten, men att

till täckande av kanalens driftskostnader en kanalavgift ma upptagas konstruerad

såsom en av fartygsstorleken oberoende avgift per nettoregisterto.i

<Kl:''liamndirekt.ionen i Trelleborg tillstyrker livligt, att en viss kanalavgift

debiteras enligt de grunder, som angivas i föreliggande utredningspromemona,

samt beklagar, att dylik avgift ej tidigare uttagits.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

Sveriges redareförening finner det önskvärt, att passage genom kanalen

icke avgiftsbelägges, men vill icke motsätta sig en mindre avgift, därest detta

efter ytterligare undersökningar skulle befinnas oundgängligen erforderligt för

kanalens finansiering.

Sveriges segelfartygsförening uttalar, att om kanalen icke skulle kunna hållas

öppen för trafik med mindre de årliga driftskostnaderna finansieras genom,

erläggande av kanalavgift för fartygen, vill föreningen icke motsätta sig detta,

förutsett att avgiften icke blir för det mindre tonnaget alltför betungande.

Skånes fiskareförbund förutsätter, att — även om kanalavgifter komma att

uttagas — trafiken med fiskebåtar under alla förhållanden förblir avgiftsfri.

I likhet med samtliga remissinstanser har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

när den för egen del tagit ställning till den föreliggande frågan och den däröver

genom styrelsens försorg förebragta utredningen, funnit att sådana starka

skäl tala för kanalens vidmakthållande, att de nu aktualiserade reparationsoch

ombyggnadsarbetena böra komma till stånd. Redan de fördelar, som

kanalens drift medför för den civila sjöfarten under fredstid, äro så betydande,

att de väl motsvara och motivera de nya kapitalutlägg dessa arbeten

medföra. Enbart den bränslekostnadsbesparing, som endast den lotspliktiga

delen av trafiken i kanalen beräknas göra genom att anlita farleden, synes

uppgå till belopp, som motsvara full täckning såväl för ränta och amortering

å nu behövliga investeringar som för de löpande kostnaderna för kanalens

drift, Till dessa vinster genom kanalens öppethållande få läggas de

Övriga fördelar — tidsvinst genom vägförkortning samt härigenom och genom

minskad väntetid vid dåliga väderleksförhållanden inbesparade fasta kostnader

för fartygsdriften, minskade risker och ökat skydd för fartygen m. m. — som

kanalens drift medför för sjöfarten och vilka tillsammantagna måhända ej äro

mindre väsentliga än bränslekostnadsbesparingen. Utifrån sådana överväganden

skulle det enligt styrelsens mening framstå som dålig ekonomi att underlåta

att verkställa de iståndsättningsarbeten, som nu äro nödvändiga för att trygga

farledens vidmakthållande. Då därtill kommer, att kanalens fortsatta vidmakthållande

jämväl motiveras av försvars- och beredskapspolitiska skäl,

vilkas angelägenhet och styrka samstämmigt betygats av alla sakkunniga instanser,

och vilka i nuvarande utrikespolitiska läge måste tilldraga sig särskilt

beaktande, kan styrelsen så mycket mindre finna, att någon tvekan kan

råda om att arbetena böra komma till utförande.

Styrelsen är väl medveten om de skäl, som ha samband med den i rådande

ekonomiska läge nödvändiga, återhållsamma investeringspolitiken och som i

och för sig kunna tala emot att dessa anläggningar utföras för närvarande.

Styrelsen har jämväl beaktat de i egentlig mening statsfinansiella skäl, som

likaledes kunna anföras mot medelsanspråk för anläggningar av det slag det

här är fråga om. Det är obestridligen riktigt, att en ombyggnad av Falsterbokanalen

ehuru samhällsekonomiskt räntabel och värdefull i varje fall för

dagen icke oundgängligen erfordras för att en tillfredsställande trafik skall

kunna upprätthållas mellan Östersjön och Öresund, eftersom denna trafik till

sitt förfogande har den gamla farleden runt Falsterborev. Med hänsyn till

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

sådana överväganden har styrelsen också prövat möjligheten att tills vidare

genomföra endast mindre och provisoriska förstärkningsarbeten vid kanalen,

efter vilka en mera genomgripande reparation och ombyggnad skulle kunna

få anstå till en med avseende på det ekonomiska läget lämpligare tidpunkt.

De undersökningar i sådant syfte, styrelsen företagit, ha emellertid visat, att

även dylika provisoriska förstärkningsarbeten med nödvändighet finge bli

så omfattande och kostsamma i förhållande till sin varaktighet, att styrelsen

icke kunnat förorda deras genomförande. Därtill kommer, att en sådan provisorisk

reparation, som i stort sett måste betyda en tämligen fullständig ombyggnad

i trä av de nuvarande av samma material utförda vågbrytarna, skulle

kräva stora kvantiteter av trävirke, vilka i nuvarande handelspolitiska läge

torde böra reserveras för export.

Under sådana förhållanden, då ett nedläggande av driften vid kanalen icke

synts försvarligt, då en provisorisk reparation av anläggningarna vid densamma

icke kunnat genomföras till en rimlig kostnad och utan en för vår

export oläglig materialanvändning, och då vidare ett uppskov med reparationernas

verkställande medför betydande risker för en förstörelse av anläggningarna

och därmed sedermera för langt kostsammare reparationer av dessa,

har styrelsen kommit till den bestämda meningen, att en mera definitiv ombyggnad

av anläggningarna bör komma till utförande och likaledes att den

bör påbörjas under innevarande år.

Yad därefter gäller finansieringen av ombyggnaden och av kanalens fortsatta

drift, framhåller styrelsen följande. Den förebragta utredningen har

— om det också står klart att kanalens fortbestånd ur försvars- och beredskapspolitiska

synpunkter är ett betydande allmänt intresse —- visat, att de

direkta fördelar, som kanalens anlitande medför för sjöfarten, äro betydande

och därtill av den natur, att de i varje fall i fredstid främst komma fartygsägarna

till godo. Såsom anförts i den verkställda utredningen och i flera av

de inhämtade yttrandena över denna, kan det under sådana förhållanden synas

vara rimligt, att dessa lämna ett bidrag till de med kanalens vidmakthållande

och fortsatta drift förenade kostnaderna. När styrelsen för sin del kommit

till samma ståndpunkt, har den icke kunnat undgå att ta intryck av de statsfinansiella

skäl, som i annat fall med starkare tyngd skulle kunna anföras mot

att de ifrågasatta anläggningarna nu komma till utförande. Styrelsen har

likaledes beaktat den opinion för införande av en avgift för trafiken i kanalen,

som vid olika tillfällen kommit till uttryck i riksdagen och annorstädes

och som bl. a. föranlett en motion i frågan senast till innevarande års riksdag.

Ett ytterligare stöd för skäligheten i sin ståndpunkt finner styrelsen

slutligen däri att jämväl de företrädare för rederiintressena, som beretts tillfälle

att yttra sig över den verkställda utredningen och därvid även över avgiftsfrågan,

ehuru de av naturliga skäl icke rekommenderat, att en avgift införes,

dock ha förklarat sig icke vilja absolut motsätta sig en sådan. — Det

är i och för sig riktigt, såsom påpekats i kommerskollegii yttrande i ärendet,

att utvecklingen under senare år alltmer gått i den riktningen, att trafiken

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

allmänt och därvid även i de kanaler, som ha karaktären av kustfarleder, avlastats

från avgifter av här ifrågavarande slag och att med hänsyn härtill ett

införande av en avgift i Falsterbokanalen kan synas innebära ett avsteg från

denna utveckling och från en ordning, som börjat vinna hävd. Det torde

emellertid icke kunna bestridas eller vara likgiltigt för den föreliggande frågans

bedömning att Falsterbokanalen, både med hänsyn till den reguljära

kommersiella karaktären och omfattningen av trafiken och med hänsyn till de

fördelar denna genom kanalen erbjudes, intager en särställning bland de såsom

kustfarleder karakteriserade övriga kanaler, varmed en jämförelse kan

komma i fråga. För flertalet av dessa övriga kanaler torde därtill gälla, att

avgiftsfrihet ter sig motiverad redan av det skälet, att de möjliga intäkterna

av en avgift under alla förhållanden te sig oväsentliga antingen absolut sett,

i relation till kostnaderna för kanalens anläggning och drift eller enbart i

förhållande till kostnaderna för själva avgiftsuppbörden. Av de i kommerskollegii

yttrande nämnda kustfarleder, vilka sakna avgifter, har endast djuprännan

i Kalmarsund en trafik av med trafiken i Falsterbokanalen jämförlig

betydelse, men här är det fråga om en farled, som icke är en kanal i egentlig

mening och i vilken en avgift av praktiska skäl ej gärna kunde uttagas, varför

en jämförelse här av den anledningen förfaller. Ej heller kan enligt styrelsens

mening någon avgörande vikt tillmätas det förhållandet, att Falsterbokanalen

hittills drivits utan att avgifter upptagits, vilket ju i främsta rummet

får ses mot bakgrunden av den speciella uppgift kanalen haft under krigsåren

och den till dessa begränsade betydelse den allmänt antogs skola få, då

den anlades. När förutsättningarna härvidlag nu framstå som ändrade och

samtidigt hela frågan om kanalens framtida ställning skall avgöras, kan en

omprövning jämväl av avgiftsfrågan vara motiverad. Styrelsen har för sin

del utifrån angivna överväganden funnit sig numera böra förorda, att en kanalavgift

upptages.

Beträffande den allmänna uppläggningen av en sådan avgift kan styrelsen i

stort ansluta till de principiella uttalanden, som därom gjorts i den verkställda

utredningen, sålunda även vad gäller avgifternas differentiering efter

fartygens storlek. I fråga om avgifternas storlek vill styrelsen uttala, att den

med hänsyn till de betydande allmänna intressen, som jämväl äro knutna till

kanalens bibehållande, finner det skäligt, att avgifterna ändock icke uttagas

med belopp, som motsvara hela den beräknade driftkostnadsbesparingen för

de fartyg, som trafikera kanalen. En sådan försiktig avvägning av avgifterna

synes, innan närmare erfarenheter av avgifternas verkningar ännu stå till buds,

motiverad även med hänsyn till angelägenheten av att avgifterna icke bli

sådana, att de »driva bort» trafik från kanalen. Såväl vad gäller kanalavgiftens

storlek som dess närmare konstruktion och formerna för dess uppbörd, är

styrelsen — som förutsätter, att frågan om fastställelsen härav icke är av den

natur, att den behöver underställas riksdagen — icke nu beredd att framlägga

definitiva förslag utan avser att efter erforderlig ytterligare utredning senare

återkomma därmed.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

Styrelsen förutsätter likaledes, att frågan om Falsterbokanalens redovisning

kommer att aktualiseras, därest en kanalavgift införes. Enligt styrelsens

mening vore det dock av värde, om någon tids erfarenhet av avgiftssystemets

tillämpning kunde vinnas, innan beslut om kanalens redovisning över kapitalfond

fattas.

Såsom redan i det föregående anförts, beräknas medelsbehovet för den del

av de föreslagna ombyggnadsarbetena vid kanalen, som kan komma till utförande

under budgetåret 1949/50, uppgå till 600 000 kronor. Ett härför av

riksdagen anvisat anslag blir tillgängligt först efter den 1 juli 1949, men med

hänsyn till behovet att kunna fullt utnyttja hela arbetssäsongen för de arbeten,

som kunna komma till utförande redan under instundande sommar, är

det önskvärt att arbetena kunna taga sin början redan före nämnda, datum.

Med anledning härav och vid bifall till förslaget om kanalombyggnadens företagande

hemställer styrelsen, att härför erforderliga medel genom överskridande

av det för innevarande budgetår upptagna förslagsanslaget till underhåll

och drift av statens fiskehamnar och farleder eller på annat sätt ställas

till styrelsens förfogande att senare avräknas mot det för ändamålet särskilt

anvisade anslaget.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer styrelsen bl. a. att

Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen föreslå, att till påbörjande av

arbetet med reparation och ombyggnad av Ealsterbokanalen för budgetåret

1949/50 anvisas ett reservationsanslag av 600 000 kronor.

Departementschefen.

Falsterbokanalen tillkom som bekant på grund av de av krigshandlingarna

under det senaste världskriget framkallade förhållandena för sjöfarten mellan

Östersjön och Öresund. Genom de omfattande mineringar, som från tysk sida

efter krigsutbrottet 1939 företogos i farvattnen utanför Skånes sydkust vid

Falsterborev, hade den dittills trafikerade och för även större fartyg framkomliga

leden mellan Östersjön och Öresund avstängts och sjötrafiken hänvisats

till en led inom svenskt territorialvatten, som ej medgav genomfart för

fartyg med ett djupgående av mera än 4,6 m. Med hänsyn till de svåra återverkningar

för vår sjöfart, som detta medförde, och för att ånyo få till stånd

en trygg och tillräckligt djup förbindelseled för trafiken till och från Östersjön

fattade statsmakterna 1939—40 beslut om anläggande av den kanal genom

Falsterbonäset, som efter ett forcerat ^byggnadsarbete kunde öppnas för allmän

trafik den 1 januari 1942 men som redan dessförinnan under slutet av

1941 hållits öppen för viss, speciellt medgiven trafik.

Falsterbokanalen betraktades, när beslutet om dess anläggande fattades,

som en farled, vars utförande helt betingades av de då rådande särskilda

krigsförhållandena, Behovet av den nya farleden ansågs föreligga, så länge

de av dessa förhållanden skapade svårigheterna för trafiken i den yttre

leden runt Falsterborev kvarstode. Olägenheterna vid navigering i kanalen

2—3eJ 4>> Bihang till riksdagens protokoll 194!). 1 sand. Nr 63.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

väntades bli så betydande och tids- och vägvinsterna för fartygen så

föga väsentliga, att sjöfarten, så snart den gamla leden ånyo blev trafikabel,

antogs skola komma att föredraga denna framför kanalleden, som sålunda i

fredstid väntades bli utan större betydelse. Delvis till följd av denna uppfattning

om kanalanläggningens tidsbegränsade uppgift, som motiverade att

anläggningarna icke gjordes mera påkostade och dyrbara än nöden krävde,

men delvis också på grund av andra omständigheter — såsom brist på eller

långa leveranstider för viss byggnadsmaterial och den trängande nödvändigheten

att forcera arbetets genomförande — utfördes vissa av anläggningarna

vid kanalen av mindre varaktigt material. Detta gäller främst de långa, vid

kanalmynningarna i Höllviken och Kämpingebukten utlöpande vågbrytarna

samt strandskoningarna efter kanalen, vilka, med undantag för de yttre spetsarna

å de förra, utfördes av vanlig oimpregnerad träspont. På grund av byggnadsmaterialets

beskaffenhet ha numera vissa skador uppstått på dessa anläggningar,

framför allt på vågbrytarna, och dessa skador ha nu föranlett det

behov av reparations- och ombyggnadsarbeten, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anmält och som därmed även aktualiserat hela frågan om kanalens

framtida ställning.

Den utredning rörande den hittillsvarande trafiken i kanalen och dennas

värde för sjöfarten, som genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg verkställts,

synes mig klart ådagalägga, att kanalen även under fredsförhållanden

och mot vad tidigare antagits spelar och framgent kan väntas komma att

spela en betydande roll för sjötrafiken mellan Östersjön och Öresund. Den

sammanlagda trafiken genom kanalen, mätt i antalet passerade fartyg, har icke

minskat utan ökat, sedan den gamla farleden runt Falsterborev efter krigets

slut ånyo öppnades, och även om denna utveckling får ses mot bakgrunden

av att sjöfarten totalt sett ökat under denna tid, förefaller den visa, att kanalen

fyller en uppgift även under förhållanden, då den icke utgör den enda förbin

delseleden mellan Östersjön och Öresund. Fn påtaglig avgång ur kanaltrafiken

har visserligen inträffat för det större tonnaget, men denna har, vad antalet

fartyg beträffar, mer än kompenserats av en ökning för det mindre tonnaget.

— Den verkställda utredningen synes mig likaledes ge vid handen, att de

fördelar kanalen erbjuder den trafik, varav den frekventeras, äro så väsentliga,

att de samhällsekonomiskt sett väl motsvara och motivera de kostnader,

som äro förenade med farledens bibehållande och fortsatta drift. Dessa beräknas,

vad gäller den nu behövliga investeringen för reparations- och ombyggnadsarbeten,

till omkring 3,9 miljoner kronor, varav för budgetåret 1949/50 erfordras

600 000 kronor, och, vad gäller de löpande underhålls- och driftkostnaderna,

till omkring 100 000 kronor per år, med vilket belopp ifrågavarande

kostnader äro upptagna i gällande driftkostnadsstat för kanalen. Förräntning

och amortering å den erforderliga investeringen såväl som de nämnda löpande

utgifterna för kanalens fortsatta drift torde sålunda, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

påpekat, motsvaras enbart av den bränslekostnadsbesparing, som

de lotspliktiga fartygen vid nuvarande omfattning av trafiken i kanalen beräk

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

nats kunna tillgodogöra sig. Härtill kommer värdet av andra besparingar och

fördelar, inbesparade fasta kostnader för fartygsdriften genom minskad gångtid

och minskad väntetid i hamn, Ökat skydd och minskade risker för fartygen

m. in., som sjöfarten ävenledes kommer i åtnjutande av genom kanalens

existens.

Då till dessa direkta, till den civila och fredstida sjöfarten hänförliga fördelar

får läggas det värde kanalen jämväl får tillmätas från beredskaps- och försvarspolitiska

synpunkter, sjmes mig icke någon tvekan kunna råda om att kanalen

även i fortsättningen bör hållas i stånd. Enligt undersökningar, som väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen på mitt föranstaltande företagit, har det visat sig, att

möjligheter icke föreligga, i varje fall icke utan oproportionerliga kostnader

och i dagens läge synnerligen oläglig materialanvändning, till sådana provisoriska

reparationsarbeten, efter vilkas genomförande mera definitiva ombyggnadsarbeten

kunde anstå till eu med hänsyn till det ekonomiska läget gynnsammare

tidpunkt. Då så är fallet, och eftersom arbetena kunna utsträckas

över en period av flera år, under vilken en lättnad i det nuvarande ekonomiska

läget måhända kan påräknas, är jag beredd att förorda, att de av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna reparations- och ombyggnadsarbetena

genast få igångsättas. Jag förutsätter därvid, att dessa till en början, eller

så länge nuvarande ekonomiska förhållanden råda, icke forceras mera än som

av anläggningarnas skador och en ändamålsenlig arbetsorganisation oundgängligen

påkallas.

I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finner jag — med hänsyn

till såväl å ena sidan statsfinansiella överväganden som å andra sidan de påtagliga

ekonomiska fördelar, sjöfartsnäringen som sådan kan tillgodogöra sig

genom Falsterbokanalens existens — det rimligt och motiverat, att staten tillförsäkras

ett bidrag till de med kanalens bibehållande och fortsatta drift förenade

kostnaderna, genom att en kanalavgift upptages. Ehuru jag, liksom vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, finner en viss ytterligare utredning härom erforderlig,

kan jag i stort ansluta mig till de synpunkter på eni sådan kanalavgifts

utformning, storlek och uppbörd, som anförts i den verkställda utredningen och

i styrelsens framställning. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen verkställd ytterligare utredning besluta

i denna fråga.

Yad gäller Falsterbpkanalens budgettekniska redovisning torde Kungl. Maj:t

senare, när avgiftsfrågan lösts och någon erfarenhet om avgiftssystemets till

lämpning vunnits, böra upptaga denna fråga till prövning.

Underhålls- och driftkostnaderna för Falsterbokanalen bestridas från förslagsanslaget

till underhåll och drift av statens fiskehamnar och farleder. Detta

anslag torde principiellt icke böra belastas med reparationskostnader för kanalen

annat än i sådana fall, då det gäller smärre löpande underhållsutgifter. På

grund härav och då nu ifrågavarande anläggningsarbeten äro av sådan storleksordning

och speciell art att ej heller det i riksstatsförslaget för budgetåret

1949/50 upptagna reservationsanslaget till statliga farledsarbeten bör komma

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

i fråga för ändamålet, synes ett särskilt reservationsanslag böra anvisas för

budgetåret 1949/50. I enlighet med vad som anförts i det föregående bör detta

anslag uppföras med 600 000 kronor.

Då det synes angeläget att reparations- och ombyggnadsarbetena kunna

påbörjas redan före ingången av nästa budgetår, vill jag, med biträdande av

vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen härutinnan föreslagit, förorda, att — om

så visar sig möjligt och lämpligt och riksdagen icke har något att erinra däremot

arbetena få igångsättas redan före nyssnämnda tidpunkt samt att de

utgifter, som därvid uppkomma före den 1 juli 1949, få förskottsvis bestridas

från det för innevarande budgetår anvisade förslagsanslaget till underhåll och

drift av statens fiskehamnar och farleder för att sedermera ersättas från det

nya reservationsanslaget.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att å riksstaten för budgetåret 1949/50 under sjätte huvudtiteln

till Reparation och ombyggnad av Falsterbokanalen anvisa ett

reservationsanslag av 600 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Åmarlc.

Stockholm 1919. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:134 Skrivelse till Kamin gen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reparation och ombyggnad av Falsterbokmmlen m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. SU 1949:62 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reparation och ombyggnad av Falsterbokanaltn in. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten