Angående reparation och ombyggnad av Falsterbokanalen m. m
1949-02-25 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1949:63, Angående reparation och ombyggnad av Falsterbokanalen m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 63.
1
Nr 63.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reparation
och ombyggnad av Falsterbokanalen m. m.;
given Stockholms slott den 25 februari 1949.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Torsten Nilsson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I anslutning till en framställning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framlägges i propositionen förslag till reparation och ombyggnad av vissa
anläggningar vid Falsterbokanalen, å vilka till följd av det använda byggnadsmaterialet
skador börjat uppstå. Till grund för styrelsens framställning
ligger en genom dess försorg verkställd utredning rörande den hittillsvarande
trafiken i kanalen och dennas värde för den fredstida sjöfarten m. in., vilken
utredning i sina huvuddrag redovisas i propositionen. De erforderliga reparations-
och ombyggnadsarbetena, som beräknas draga en total kostnad av 3,9
miljoner kronor, kunna utsträckas över en period av 4—5 år. För budgetåret
1949/50 föreslås, att 600 000 kronor anvisas för ändamålet. Som ett bidrag till
kostnaderna för kanalens bibehållande och fortsatta drift förutsättes att en
kanalavgift införes.
1-—3 e,1 49
Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 63.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 63.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 25 februari 1949.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,
Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga angående
reparation och ombyggnad av Falsterbokanalen m. m. samt anför därvid följande.
Redan i sina 1947 avgivna petita för innevarande budgetår anmälde vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, att en relativt omfattande reparation och ombyggnad
av Falsterbokanalen kunde väntas bli erforderlig inom en nära
framtid på grund av de skador, som börjat uppkomma på vissa av anläggningarna
vid kanalen. I sina den 7 oktober 1948 avgivna petita för budgetåret
1949/50 har styrelsen, såsom redovisats i årets statsverksproposition, sjätte
huvudtiteln, ånyo anmält frågan och uttalat, att den med hänsyn till storleken
och omfattningen av den erforderliga ombyggnaden funnit sig böra, innan förslag
därom framlades, närmare utreda frågan, huruvida behov föreligger att
bibehålla kanalen även i fredstid. Sedan styrelsen numera föranstaltat om en
dylik utredning, har styrelsen i skrivelse den 11 februari 1949 framlagt förslag
rörande kanalens ombyggnad m. m., vilka jag härmed torde få anmäla.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erinrar i sin skrivelse, att kanalens tillkomst
utgjorde ett led i de åtgärder, som under det senaste världskriget vidtogos
för att trygga handelssjöfarten under kriget. Kanalen var sålunda nödvändig
för att överhuvud taget möjliggöra en för krigshandlingar riskfri passage
mellan Östersjön och Öresund, sedan de normala förbindelserna minerats.
Under kriget samt tiden därefter, intill dess mineringarna avlägsnats, fyllde
kanalen en mycket betydelsefull uppgift för folkförsörjningen och krigsberedskapen.
Det i kanalen investerade kapitalet av ca 21 miljoner kronor torde
säkerligen väl uppvägas av de besparingar, som kunnat göras dels genom undgångna
haverier och därmed säkerställandet av varutransporterna mellan västoch
ostkusten, dels genom undvikande av den omläggning av en stor del av
desamma, vilken utan tillgång till kanalen blivit nödvändig.
Med hänsyn bl. a. till kravet på kanalens utförande inom kortast möjliga
tid samt svårigheterna att under krigstiden snabbt erhålla vissa byggnadsmaterial
gjordes vissa i kanalanläggningen ingående delar halvpermanenta. Sålunda
användes trämaterial även i övervattendelarna till de vågbrytare, som
omsluta skyddsbassängema vid den egentliga kanalens mynningar i Höllviken
och Kämpingebukten, samt i kanalens strandskoningar. Dessa delar ha nu
-
3
Kungl. May.ts proposition nr 63.
mera undergått en mer eller mindre långtgående förstörelse till följd av att
trämaterialet angripits av röta och delvis helt förstörts. Om kanalanläggningens
fortbestånd ej skall äventyras, är en reparation och ombyggnad av de skadade
delarna därför nödvändig. Nämnda delar av vågbrytarna liksom strandskoningarna
böra sålunda utföras såsom permanenta konstruktioner. Därjämte
erfordras kompletterande skyddsanordningar kring de yttre kanalmynningarna
dels mot erosion av stränderna, dels mot sandvandring, vidare utförande i beständigt
material av övervattendelarna till ledverk och förtöjningsdykdalber
ävensom en ny fyr att ersätta den genom isskruvning förstörda fyren i Höllviken.
Såsom framgår av det anförda äro de sålunda erforderliga arbetena icke
att hänföra till underhållsarbeten i vanlig mening.
Enligt ett inom styrelsen den 11 januari 1949 uppgjort förslag till behövliga
reparations- och ombyggnadsarbeten har totalkostnaden för dessa beräknats
till 3,9 miljoner kronor. Utförandet av arbetena i fråga behöver icke nödvändigtvis
genomföras i sin helhet för närvarande utan kan ske successivt i
den mån förstörelsen fortskrider. Det beräknas sålunda kunna fördelas på en
period av 4—5 år. Mest brådskande är ombyggnaden av de svårast skadade
vågbrytarna kring den södra skyddsbassängen, vilka även äro mest utsatta
och där genombrott kan befaras vid hård storm. Ett sådant genombrott skulle
innebära risk för mycket allvarliga skadeverkningar samt eventuellt komma
att framtvinga kanalens avstängning för trafik. För budgetåret 1949/50 har
medelsbehovet beräknats kunna begränsas till 600 000 kronor.
Såsom förut nämnts var kanalens utförande direkt föranledd av de särskilda
förhållanden, som rådde under det senaste världskriget. Med hänsyn till de
nya kapitalinvesteringar i anläggningen, som nu erfordras, förutom till de kostnader
för kanalens drift, vilka ett fortsatt vidmakthållande av farleden medför
och vilka hittills helt burits av statsverket, har styrelsen, innan den ansett
sig kunna framlägga förslag om ombyggnaden, funnit det påkallat att närmare
utreda, huruvida ett behov av kanalens bibehållande även i fredstid föreligger
och, om så befinnes vara fallet, hur finansieringen av kanalens framtida underhåll
och drift lämpligen bör ske. I dylikt syfte har på styrelsens uppdrag en
promemoria utarbetats av byråchefen Per Åsbrink, innefattande vissa undersökningar
rörande Ealsterbokanalens hittillsvarande trafik samt därpå grundade
överväganden rörande kanalens värde för sjöfarten och dess framtida
ställning m. m. Syftet med den i promemorian förebragta utredningen — som
enbart tagit sikte på kanalens betydelse ur allmänna kommersiella synpunkter
utan att ingå på frågan om dess betydelse ur beredskapssynpunkt — har varit
att densamma skulle tjäna såsom underlag för en bedömning av förevarande
fråga. o
Av de i promemorian redovisade undersökningarna framgar att trafiken
genom Falsterbokanalen, alltsedan kanalen öppnades för trafik och även under
den tid efter krigets slut, då farleden runt Falsterborev ånyo kunnat trafikeras,
befunnit sig i stigande. Under tiden fram t. o. in. första halvåret 1948, den
tid som de i promemorian redovisade undersökningarna omfatta, hade sam
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 63.
manlagt 70 553 fartyg passerat kanalen. Lägges kärtill trafiken under det
andra halvåret 1948, varom uppgifter numera äro tillgängliga, hade t. o. m.
den 31 december 1948 sammanlagt 79 045 fartyg passerat kanalen. Trafiken i
kanalen har alltsedan kanalens tillkomst undergått en praktiskt taget oavbruten
stegring och uppgick under 1948 till icke mindre än 15 907 fartyg. Denna ökning
liksom den omständigheten, att någon nedgång i trafiken genom kanalen, mot
vad som tidigare allmänt väntades, icke inträffade i och med att den yttre farleden
efter krigets slut ånyo öppnades, får givetvis ses i samband med den
starka ökning, totalt sett, som sjöfarten undergått under efterkrigsåren, men
visar ändå, att kanalen även under fredstid erbjuder fördelar för trafiken och
fyller ett behov.
Beträffande den lotspliktiga delen (fartyg över 20 nettoregisterton utom
kronan tillhöriga sådana) av det tonnage, som anlitat kanalen, har en särskild
jämförande undersökning genomförts i avsikt att belysa storlekssammansättningen
av ifrågavarande tonnage under dels det första hela fredsår, 1946, under
vilket trafiken mellan Östersjön och Öresund ånyo hade möjlighet att välja
mellan de båda lederna genom kanalen och runt Falsterborev, men, vad gäller
den senare leden, alltjämt avsevärt besvärades av kvarstående minrisker, dels
andra halvåret 1947 och första halvåret 1948, alltså de båda senaste höst- och
vårhalvår, under vilka de intill tidpunkten för undersökningens genomförande
mest »fredsmässiga» betingelserna för trafiken uppnåtts. Sedermera, efter
promemorians färdigställande, har styrelsen jämväl genomfört en motsvarande
undersökning rörande den lotspliktiga trafiken under andra halvåret 1948.
De genomförda undersökningarna ha visat, att en viss förändring av trafikens
sammansättning har inträffat, som klarast framgår av de i promemorian
redovisade uppgifterna rörande trafikens relativa fördelning på olika storleksklasser
av fartyg. Det större tonnaget har fått minskad och det mindre en ökad
relativ betydelse i trafiken. En del av de större fartyg, som ännu 1946 trafikerade
kanalen, har efter hand som den yttre leden runt Falsterborev betraktats
som framkomlig, föredragit denna och lämnat kanalen. Medan t. ex. första
halvåret 1946 sammanlagt 28,8 % av samtliga fartyg, som passerade genom
kanalen, hade en nettodräktighet av 800 ton och däröver, kom första halvåret
1948 endast 17,8 % av fartygen över denna storleksgräns. För andra halvåret
1948 var motsvarande siffra 16,7 %. Den angivna minskningen för detta tonnage
träffar samtliga de tre storleksklasser över 800 nettoregisterton, som medtagits
i redovisningen. De allra största fartygen på 2 500 nettoregisterton och
däröver ha praktiskt taget helt försvunnit från kanalen.
Den mot denna relativa minskning av trafiken för det större tonnagets vid
kommande svarande ökningen av det mindre tonnagets trafik i kanalen faller
helt på fartyg i storleksklassen 100—499 nettoregisterton, som under 1946
utgjorde 30,9 % av hela antalet fartyg, men vilkas andel i trafiken under andra
halvåret 1947 och första halvåret 1948 stigit till 37,7 % och under andra halvåret
1948 stigit ytterligare till 41,5 %. Av allt att döma svara motorskutorna
för den större delen av denna ökning. Såväl den allra minsta storleksklassen
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 63.
av fartyg, 20—99 nettoregisterton, som storleksklassen 500—799 nettoregisterton
uppvisar en praktiskt taget oförändrad andel i trafiken.
Som en sammanfattning av de genomförda undersökningarna kan sägas, att
en påtaglig tendens till »avgång» ur kanal trafiken numera kan konstateras för
tonnaget över en storleksgräns, som synes ligga någonstans omkring 800 nettoregisterton
och att denna »avgång» är nära nog fullständig för det allra största
tonnaget, storleksklassen 2 500 nettoregisterton och däröver. Trots detta torde
det likväl kunna sägas, att de hittillsvarande efterkrigsårens utveckling av
trafiken i kanalen klart ådagalägger, att kanalen även i fortsättningen, därest
dess drift uppehälles, kommer att draga till sig en betydande trafik på grund
av de fördelar, som den även under fredsmässiga förhållanden bereder sjöfarten
och då framför allt sjöfarten med mindre fartyg.
I den föreliggande promemorian ha vidare vissa försök gjorts att närmare
angiva och bestämma de fördelar i olika avseenden, som kanalen även under
fredsmässiga förhållanden medför för fartygstrafiken mellan Östersjön och
Öresund och som tillsammantagna kunna sägas konstituera farledens fredstida
värde för sjöfarten. Sådana fördelar ligga däri, att vägen mellan Östersjön
och Öresund något förkortats genom kanalens tillkomst och att därigenom
gångtiden och bränsleförbrukningen för fartygen nedbringats samt vidare att
kanalleden vid dålig väderlek och, i varje fall tidvis, även vid ishinder erbjuder
skydd och trygghet för trafiken och en framkomligare väg för denna än
den gamla leden, varigenom fartygen i mindre grad än tidigare åsamkas tidsförluster
på grund av död liggtid i hamn i avvaktan på bättre väder och lättande
ishinder.
Under fullt fredsmässiga förhållanden, alltså då de angränsande vattnen
helt frigivits för trafik och nuvarande inskränkningar vid fartygsrouternas
sträckning icke behöva iakttagas, uppgår den genom Falsterbokanalens tillkomst
uppkomna vägförlcortningen till omkring 13 sjömil, om jämförelsen med
kanalleden—Flintrännan avser passage runt Falsterborev och genom Flintrännan,
och till omkring 5 sjömil, om jämförelsen gäller passage runt Falsterborev
och genom Drogden. Den nuvarande, faktiska vägförkortningen torde
emellertid, på grund av nyssnämnda, ännu bestående inskränkningar i fartygens
möjligheter att hålla kortaste kurs, något överstiga den angivna. Vägen
kanalleden—Flintrännan torde sålunda för närvarande vara omkring 16 sjömil
kortare än vägen runt Falsterborev och genom Flintrännan i stället för
som under fullt normala fredsförhållanden 13 sjömil. Den motsvarande nuvarande
vägförkortningen vid jämförelse med leden runt Falsterborev och
genom Drogden kan approximativt anges till omkring 11 sjömil.
Den tidsvinst, som fartygen göra vid passage genom kanalen och som ju
är beroende av fartygens fart, blir icke direkt fullt proportionell mot vägförkortningen
med hänsyn bl. a. till att fartygen på en del av kanalsträckan
måste nedbringa farten till 4 knop. Vissa uppgifter rörande de beräknade
tidsvinsterna för fartyg av olika fart redovisas i promemorian. Av dessa
framgår att tidsvinsten för i varje fall det långsammare tonnaget kan uppgå
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 63.
till 2 å 3 timmar och sålunda framstår såsom icke helt oväsentlig redan om hänsyn
tages endast till den rena gångtidsvinsten. Därtill kommer emellertid
att den för fartygsdriftens ekonomi effektiva tidsvinsten många gånger kan
bli avsevärt större än gångtidsvinsten, nämligen i de fall, då denna möjliggör
en sådan tidigare ankomst till lastnings- eller lossningshamn, att liggtiden
där förkortas, t. ex. genom att nattuppehåll i hamn överflödiggöras.
De tidsvinster det här är fråga om påverka fartygsdriftens såväl fasta som
rörliga kostnader. En minskad gångtid minskar såväl de fasta som de rörliga
kostnaderna, varvid minskningen av de senare, huvudsakligen bränslekostnaderna,
under alla förhållanden kan inkasseras som en definitiv vinst, medan
minskningen av de fasta kostnaderna —- beroende på i vad mån och i vilken
riktning gångtidsvinsten påverkar liggtiden i hamn — kan komma att mer
eller mindre »ätas upp» av ökade fasta kostnader för ökad liggtid i hamn
eller ytterligare förstoras på grund av förkortad sådan liggtid. I den föreliggande
promemorian lämnas vissa uppgifter till belysning av frågan om de
besparingar för fartygsdriften, som ha samband härmed.
Yad först gäller fartygsdriftens fasta kostnader, äro egentliga kalkyler
rörande tidsvinstens betydelse för dessa — bl. a. på grund av det ovissa sambandet
mellan gångtidsvinst och liggtid i hamn — svåra att verkställa. En
uppfattning om storleksordningen av de kostnadsbesparingar, varom här kan
vara fråga, erhålles emellertid av vissa i promemorian redovisade, av statens
trafikkommissions sjöfartssektion lämnade uppgifter rörande de uppskattade,
fasta kostnaderna per fartyg och dygn för några fartyg i olika storleksklasser.
Dessa uppgifter, som äro att betrakta som genomsnittstal, framgå av efterföljande
sammanställning.
Motorskuta ............
Netto-
registerton
............ 75
Totala fasta kostnader
per fartyg och. dygn.
Kronor
200
Ångfartyg..............
............ 300
825
Motorfartyg............
............ 300
950
Ångfartyg..............
............ 800
1 125
Motorfartyg............
............ 800
1450
Ångfartyg ..............
............ 1300
1 350
Motorfartyg............
............ 1 300
1 700
Ångfartyg ..............
............ 2 500
1 950
Motorfartyg............
............ 2 500
2 550
De anförda uppgifterna ge klart vid handen, att den genom passage av kanalen
möjliga tidsvinsten kan bli av avsevärd ekonomisk betydelse. I de fall då
på grund av inbesparad liggtid i hamn den driftsekonomiskt effektiva tidsvinsten
blir större än den rena gångtidsvinsten, t. ex. om en natts eller ett
helt söndagsdygns liggtid överflödiggöres, kan minskningen av de fasta kostnaderna
redan för ett enstaka fartyg uppgå till mycket betydande belopp.
Men även i sådana fall, då den driftsekonomiskt effektiva tidsvinsten motsvarar
enbart gångtidsvinsten, blir minskningen av de fasta kostnaderna beaktansvärd.
För ett fartyg om 300 nettoregisterton motsvarar den för varje
timmes tidsvinst 35 ä 40 kronor, för ett fartyg om 800 nettoregisterton 45 å
55 kronor, för ett fartyg om 1300 nettoregisterton 55 å 70 kronor o. s. v.
Även om det av förut anförda skäl är ogörligt att närmare bestämma de fak
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 63.
tiska kostnadsbesparingarna, är det tydligt, att dessa tillsammantagna för
hela trafiken i kanalen måste uppgå till rätt väsentliga belopp.
Vad därefter gäller de motsvarande besparingar i fartygsdnftens rörliga
kostnader, d. v. s. huvudsakligen bränslekostnadsbesparingarna, som passage
genom kanalen likaledes möjliggör, redovisas i den föreliggande promemorian
vissa kalkyler därom. På grundval av från statens trafikkommissions sjofartssektion
inhämtade uppgifter om bränsleförbrukning m. m. för ett antal fartyg
1 olika storleksklasser (samma som för motsvarande uppgifter rörande de
fasta kostnaderna) har bränslekostnadsbesparingen för ifrågavarande fartygstyper
beräknats för såväl det fall, då trafiken genom kanalleden jämförts nied
trafik i leden runt Falsterborev och genom Flintrännan, som det fall, da ]ämförelsen
avsett trafik Falsterborev—Drogden. De nämnda beräkningarna, för
vilka närmare redogöres i promemorian, ha givit vid handen att en bränslekostnadsbesparing
torde uppnås, som uttryckt per nettoregisterton av ifrågavarande
fartygstonnage i det förra fallet (jämförelse med trafik Falsterborev—Flintrännan)
för det minsta medtagna tonnaget, motorskutor på 75 nettoregisterton,
uppgår till omkring 18 öre per nettoregisterton och som med stigande
fartygsstorlek faller, så att den för den största medtagna fartygstypen,
2 500 nettoregisterton, uppgår till omkring 4 öre per nettoregisterton. Om man
ser till de för kanaltrafiken mera representativa fartygsstorlekarna, beräknas
bränslekostnadsbesparingen för fartyg om 300 nettoregisterton uppgå till
approximativt 9 resp. 17 öre per nettoregisterton och för fartyg om 800 nettoregisterton
till 8 resp. 10 öre per nettoregisterton — de lägre siffrorna avseende
motorfartyg och de högre ångfartyg. Vid jämförelse mellan kanaltrafiken och
trafik Falsterborev—Drogden blir den motsvarande bränslekostnadsbesparingen
för respektive fartygsstorlekar på grund av den mindre vägförkortningen
inemot 70 % av den nyss angivna. — Den beräknade bränslekostnadsbesparingen,
vilken såsom framgått av de anförda talen blir lägre för oljedrivna
motorfartyg än för koleldade ångfartyg, hänför sig till i oktober 1948 gällande
bränslepriser och till nuvarande router för sjöfarten.
Med utgångspunkt från nyssnämnda beräkningar för bränslekostnadsbesparingen
för vissa angivna fartygstyper har i promemorian vidare redovisats
ett försök till en mycket översiktlig och approximativ beräkning av den totala,
under tiden 1 juli 1947—30 juni 1948 uppkomna bränslekostnadsbesparingen
på hela den lotspliktiga trafiken genom kanalen. Nämnda beräkning, som varit
möjlig endast med anlitande av avrundade, interpolerade bränslebesparingstal
för sådana storleksklasser av fartyg, som icke särskilt undersökts, och som
dessutom bl. a. förutsatt eu vansklig bedömning av hur trafiken, därest kanalen
icke varit tillgänglig för densamma, skulle ha fördelat sig mellan Drogden
och Flintrännan, kan givetvis endast ge en mycket grov och ungefärlig uppfattning
om den totala bränslekostnadsbesparingen. Utifrån de i promemorian
närmare redovisade utgångspunkterna har kalkylen givit det resultatet, att
den totala bränslekostnadsbesparingen för enbart den lotspliktiga trafiken
genom kanalen under det nämnda året uppgått till i runt tal 375 000 kronor.
Även med beaktande av alla de reservationer, varmed denna uppskattning
framläggcs, synes det — i synnerhet som kalkylen dels icke tagit hänsyn till
den ökade bränsleförbrukning vid fart i leden utanför Falsterborev, som kan
följa av ogynnsamma väderleks- och strömförhållanden där, och dels icke
inkluderar den icke lotspliktiga trafiken i kanalen — uppenbart, att kanalens
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 63.
existens medför mycket betydande direkta besparingar på grund av minskade
bränslekostnader för den sjöfart, som anlitar denna farled.
Yad slutligen beträffar kanalens värde som skyddsled för sjöfarten vid
dåligt väder och i någon mån även vid ishinder, möter varje försök till en
kvantitativ bedömning av frågan samma svårigheter, som när det gäller att
söka ange den genom vägförkortningen vunna tidsvinstens betydelse. Det
torde vara obestridligt att tidigare, före kanalens tillkomst, i varje fall mindre
fartyg vid hårt väder förhållandevis ofta åsamkades död liggtid i hamn i avvaktan
på bättre väder för den besvärliga passagen runt Falsterborev. Likaså
har man under de senaste åren kunnat konstatera, att kanalleden åtminstone
tidvis under svåra isförhållanden medgivit genomfart, trots att samtidigt leden
runt Falsterborev varit blockerad av is. Några mera bestämda uppgifter om
i vilken utsträckning sjöfarten genom kanalens tillkomst i dessa avseenden
befriats från eljest sannolika väntetidsförluster ha icke stått att erhålla. Det
är emellertid uppenbart, såsom icke minst framgår av de i det föregående
lämnade uppgifterna rörande fartygsdriftens fasta kostnader, att i den mån
så skett, detta i de enskilda fallen kan ha varit av avsevärd ekonomisk betydelse
för fartygen i fråga.
Om man söker sammanfatta de fördelar i olika avseenden, som Falsterbokanalen
kan visas medföra för sjöfarten — fördelar, som tillsammantagna för
hela trafiken representera mycket avsevärda belopp och som, också om de genomsnittligt
sett äro måttliga, i de enskilda fallen även kunna vara av väsentlig
betydelse för fartygens driftsekonomi —- synes det vara uppenbart, att kanalen
alltjämt, även under de åtminstone relativt fredsmässiga förhållanden, som
nu ånyo inträtt för sjöfarten, fyller en uppgift. I varje fall sett ur sjöfartsnäringens
och -företagarnas synpunkt måste det vara ett betydande intresse,
att kanalens drift även i fortsättningen uppehälles.
Den i den föreliggande promemorian genomförda utredningen har icke
tagit ståndpunkt till den nu aktualiserade frågan om kanalens framtida ställning
i annan mån än att den kan sägas ha redovisat frågeställningarna för
ett sådant ståndpunktstagande.
I promemorian påpekas, att bortsett från de försvarspolitiska skäl för
kanalens bibehållande, vilka i promemorian icke alls upptagits till behandling,
knappast några mera betydande direkta statsintressen äro knutna till önskemålen
att uppehålla kanalens drift, ehuru väl staten indirekt, såsom vårdare
och främjare av sjöfartens intressen, har anledning att beakta de fördelar för
sjöfartsnäringen, som ett fortsättande av kanalens drift erbjuder, fördelar som
då självfallet få vägas mot de uppoffringar och kostnader kanalens bibehållande
medför. Det framhålles emellertid också, att med hänsyn till de betydande
nya kapitalutlägg ett fortsatt uppehållande av kanalens drift nu
nödvändiggör och med hänsyn vidare till det förhållandet, att en avveckling
av driften torde vara möjlig, utan att de anläggningar, som omfattas av i
varje fall den egentliga kanalen, behöva helt spolieras — och att ett av even
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 63.
tuella framtida behov aktualiserat återupptagande av driften sålunda icke
vore uteslutet — i ett läge sådant som det nuvarande även en sådan radikal
utväg som kanalens nedläggande kan höra till vad som på allvar får övervägas.
Det måste, framhålles det i promemorian, i varje fall om beredskapspolitiska
skäl icke skola tillmätas en utslagsgivande betydelse för frågans bedömning,
vara en riktig och rimlig standpunkt att hävda, att de fördelai, som
kanalleden medför för sjöfarten, för att utgöra en tillräcklig motivering för
kanalens bibehållande böra helt motsvara såväl de nuvarande löpande driftskostnaderna
som förräntning och amortering av de nu erforderliga nya investeringarna.
Mot bakgrunden av den bild av kanalens värde för sjöfarten,
som den verkställda undersökningen givit, synes det troligt, att en dylik
»täckning» för de ifrågavarande kostnaderna f. n. föreligger och även i fortsättningen
kan väntas komma att föreligga. Ett par ytterligare överväganden,
som i dagens läge synts vara av betydelse för frågans bedömning, beröras
emellertid i promemorian. Det ena gäller den hårda konkurrens om »investeringsutrymmet»,
som vid den nuvarande investeringsbegränsningen gör sig
gällande och som gör det ofrånkomligt, att frågan rörande de ifrågasatta nya
anläggningsarbetena vid Falsterbokanalen bedömes icke endast isolerad och
för sig utan jämväl med hänsyn till andra och konkurrerande behov, icke
minst näraliggande sådana på sjöfartens område. Det andra gäller de i mera
begränsad mening statsfinansiella skäl, som i nuvarande läge likaledes kunna
nödvändiggöra återhållsamhet från statsmakternas sida gent emot medelsanspråk
för sådana icke absolut oundgängliga anläggningar, som det här är fråga
om. Med hänsyn till att de fördelar för sjötrafiken, som Falsterbokanalen i
fredstid medför, äro fördelar, som i främsta rummet komma sjöfartsnäringen
som sådan till godo, kunna sådana statsfinansiella överväganden i alla händelser
göra det berättigat att ifrågasätta, huruvida det rimligen bör ankomma
på statsverket att ensamt svara för kostnaderna för farledens bibehållande.
Den föreliggande promemorian upptager i detta sammanhang frågan om
införande av en kanalavgift för trafiken i kanalen, vilken fråga vid ett par
tillfällen genom interpellationer och motioner förts inför riksdagen. Kraven
om införande av kanalavgifter ha vid dessa tillfällen avvisats med hänvisning
dels till den i dåvarande läge ännu rådande ovissheten om vilken roll
kanalen efter återinträdda fredsmässiga förhållanden för sjöfarten skulle
komma att spela för trafiken mellan Östersjön och Öresund och, vad särskilt
gäller det motionsvägen framförda förslaget, dels till farhågor för att en avgift,
därest den infördes, skulle draga med sig i förhållande till den möjliga
intäkten oproportionerliga uppbördskostnader. I dessa avseenden föreligga
nu, såsom i promemorian påpekas och visas, bättre förutsättningar för ett
ställningstagande till frågan, och därtill kommer, att denna nu får bedömas
jiimväl mot bakgrunden av de nya kapital- och investeringsbehov som ett bibehållande
av kanaldriften medför.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 63.
De genomförda undersökningarna torde visa, att det i ock för sig, både
med hänsyn till den sannolika fortsatta omfattningen av trafiken i kanalen
och med hänsyn till de ekonomiska fördelar denna erbjuder trafiken, finns
förutsättningar för ett genomförande av en kanalavgift, som kunde lämna ett
väsentligt bidrag till den ifrågasatta kanalombyggnadens och -driftens finansiering.
Det får anses vara en rimlig ståndpunkt att hävda, att den sjöfart, som
får tillfälle att utnyttja en sådan farled som Falsterbokanalen, som motprestation
får erlägga en avgift av intill det belopp, som motsvarar den direkta
driftskostnadsbesparing sjöfarten i fråga därigenom gör — alltså jämfört med
de driftskostnader den skulle få vidkännas, om den i stället valde den andra
farled, som den samtidigt har obehindrad tillgång till och full frihet att välja.
I fråga om en eventuell kanalavgifts utformning anföres i promemorian bl. a.
följande.
Därest en kanalavgift skall införas, får vid avgiftens utformning hänsyn
tagas såväl till önskemålet att möjliggöra enklast möjliga anordnande av uppbörden
som till det samband mellan fartygsstorlek och driftskostnadsbesparing,
som de genomförda undersökningarna konstaterat. Den omständigheten,
att en eventuell kanalavgift knytes till förhållanden, som ha med fartygens
driftskostnader att göra, motiverar å ena sidan, att avgiften utformas som eu
fartygsavgift, icke som en godsavgift, och härför talar jämväl hänsynen till
frågan om uppbördens anordnande. Det förhållandet, att den driftskostnadsbesparing,
varemot avgiften skall svara, minskar med ökande fartygsstorlek,
motiverar å andra sidan, att ifrågavarande fartygsavgift, anknuten såsom normalt
till fartygens nettodräktighet, icke bör per nettoregis ter ton räknat belasta
olika stora fartyg lika mycket. Avgiften bör med andra ord utformas
som en differentierad avgift, fastställd efter en fallande skala, som gör den
per nettoregisterton räknade avgiftsbelastningen avtagande med stigande
fartygsstorlek. Sistnämnda krav är väsentligt, emedan en odifferentierad avgift
— i varje fall så snart den fastställdes till ett högre belopp än vad som
motsvarade den per nettoregisterton räknade driftskostnadsbesparingen för
de fartyg, för vilka denna är allra lägst, alltså de största fartygen — skulle
medföra, att fartyg ovanför en viss storleksgräns, vars belägenhet bleve beroende
av avgiftens höjd, skulle komma att »fösas ut» ur kanalen och alltså
hindras att utnyttja de reella fördelar i fråga om väg- och tidsvinst, bränslebesparing
m. m., som denna kunde erbjuda även dessa fartyg. Bn olämpligt
utformad avgift skulle sålunda kunna leda till att det större tonnaget berövades
möjligheten att utnyttja kanalen, samtidigt som denna genom statsmakternas
beslut sattes i stånd för fortsatt drift och alltjämt hade kapacitet
att betjäna även detta tonnage.
Den föreliggande promemorian tar icke i detalj ställning till avgiftens utformning,
utöver vad som ligger i nu anförda överväganden, utan förutsätter
att denna fråga får göras till föremål för särskild ytterligare utredning. Det
påpekas dock att den eventuella avgiftens förordade differentiering självfallet
icke behöver drivas så långt, att den nödvändiggör en komplicerad beräkning
av avgiften för varje enskilt fartyg. Avgiften bör kunna fastställas efter en
enkel trappstegsformad skala, där varje »trappsteg» finge motsvara en storleksklass
av fartyg, och redovisas i en tabell som medger enklaste möjliga
förfarande vid uppbörden.
Yad slutligen gäller handhavandet av denna uppbörd, synes den enklaste
och smidigaste organisationen kunna erhållas, om det vore möjligt att träffa
en uppgörelse med lotsverket om att de lotsar, som för alla lotspliktiga fartyg
11
Kungl. May.ts proposition nr 63.
obligatoriskt skola föra fartygen genom kanalen och därvid även omhänderha
uppbörden av utgående lotsavgifter, finge medverka vid kanalavgifternas uppbörd,
vare sig denna medverkan skulle bestå i kontantuppbörd eller det slags
anmälnings- och rapportarbete, som möjliggjorde en efterföljande debitering
per räkning. Med den enkla utformning, som kanalavgifterna här förutsatts
få, skulle lotspersonalen utan tvivel kunna ombesörja ifrågavarande uppgifter
och hela uppbörden därmed kunna ordnas med ett minimum av särskilda
organisatoriska föranstaltningar och till en mycket rimlig kostnad.
Efter överlämnandet av nämnda promemoria till vissa myndigheter, hamnförvaltningar
och skilda sjöfartsorganisationer m. fl. har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
inhämtat deras yttranden rörande de i promemorian behandlade
frågorna om kanalens fortsatta bibehållande och om avgiftsbeläggning av
kanaltrafiken. Dessa yttranden ha lämnats av chefen för försvarsstaben,
chefen för marinen, kommerskollegium — med vidfogade yttranden av dels
Föreningen Sveriges inrikessjöfart, dels Sjöassuradörernas förening —, lotsstyrelsen,
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap — med vidfogat
yttrande av likvidatorerna för statens krigsförsäkringsnämnd —, fiskeristyrelsen,
statens trafikkommission, länsstyrelsen i Malmöhus län, hamndirektionerna
i Malmö och Trelleborg, Sveriges redareförening, Sveriges segelfartygsförening,
Sveriges fartygsbefälsförening, Skånes fiskareförbund,
Skånska hamnförbundet och Svenska sjöfolksförbundet.
Beträffande frågan om kanalens vidmakthållande för fortsatt drift ha de
tillfrågade myndigheterna och organisationerna enstämmigt uttalat sig därför.
Chefen för försvarsstaben anser det ur försvarets synpunkt angeläget, att
kanalen hålles i trafikabelt skick.
Chefen för marinen framhåller, att kanalens betydelse oförminskat kvarstår
under krig, vari Sverige är neutralt. Även i ett krig, vari Sverige är indraget,
blir kanalen av framträdande betydelse, så länge sjöförbindelserna mellan
Östersjön och Västerhavet kunna upprätthållas. Han understryker även att
det under stränga vintrar bör erbjuda mindre svårighet att hålla kanalleden,
där isen i allmänhet är mindre svår, öppen för trafik än vad fallet är med den
yttre farleden runt Falsterbo. Hans bestämda åsikt är, att kanalen bör underhållas,
så att dess användbarhet under beredskap eller krig icke äventyras.
Kommerskollegium finner, att hänsyn till ekonomiska försvarsberedskapssynpunkter
alltjämt böra i första hand vara avgörande vid ställningstagandet
till frågan om kanalens fortsatta drift. Med hänvisning till kanalens betydelse
för sjöfarten jämväl under fredsmässiga förhållanden i främsta rummet såsom
skyddsled, finner kollegium uppenbart, att åtgärder böra vidtagas för att säkerställa
dess bibehållande i trafikabelt skick.
Lotsstyrelsen framhåller särskilt kanalens betydelse såsom skyddsled vid
dåligt väder och ishinder. Enligt styrelsens mening råder intet tvivel om att
kanalen i längden kommer att få en gynnsam inverkan på haverifrekvensen i
vederbörande farvatten; de besparingar, som härigenom kunna göras, låta sig
icke beräknas men röra sig uppenbarligen om betydande belopp. Det förhållandet
att vissa minrisker i stora delar av farvattnen runt Falsterborev beräknas
kvarstå ännu i många år understryker än mera kanalens betydelse såsom
skyddsled. Styrelsen finner, att kanalen under fullt fredsmässiga förhållanden
är av sådant värde för trafiken mellan Öresund och Östersjön, att den icke
utan tvingande skäl bör nedläggas.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap framhåller, att kanalen torde
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 63.
få stor betydelse för varuförsörjningen under ett eventuellt nytt beredskapstillstånd.
På grund härav samt de fördelar kanalen skänker sjöfarten även i fred
synas kostnaderna för dess iståndsättande och fortlöpande underhåll väl motiverade.
Fisker istyr elsen redogör för kanalens betydelse för de fiskare, som vid utövande
av fiske ha att färdas mellan Öresund och Östersjön, samt framhåller,
att kanalen har ett betydande värde särskilt för det skånska fisket.
Statens traf''^kommission uttalar såsom sin mening, att de omständigheter
som föranlett anläggandet av kanalen komma att bli desamma, om Europa eller
större delar därav på nytt skulle bli indragna i krig. Den omfattning trafiken
genom kanalen nått även efter kriget visar därjämte, att kanalen kommit att
fylla ett verkligt behov. Ett iståndsättande och bibehållande av kanalen synes
kommissionen sålunda vara angeläget och viktigt, i första hand ur beredskapssynpunkt
men även ur allmänna kommersiella synpunkter. Kommissionen tillstyrker
därför livligt, att arbetena med erforderliga reparationer av kanalen
snarast möjligt igångsättas.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att frågan om kanalens framtida
ställning aktualiserats vid en tidpunkt, då förutsättningarna för ett rätt bedömande
av densamma synas föga gynnsamma. Man kan under rådande förhållanden
dock icke bortse från möjligheten, att kanalen vid ett krigsfall åter
skulle bli av väsentligt värde för vår folkförsörjning. Den utgör i dagens läge
sålunda ett viktigt led i landets ekonomiska krigsberedskap. Länsstyrelsen
understryker vidare de fördelar, som kanalen även under fredsmässiga förhållanden
bereder sjöfarten framför allt den med mindre fartyg. Dess fördelar
framträda icke minst i form av skydd och trygghet för trafiken vid dålig väderlek
och tidvis även vid ishinder. Länsstyrelsen tager därför bestämt avstånd
från kanaldriftens nedläggande.
Sveriges redareförening anser det icke vara möjligt att ens tillnärmelsevis
uppskatta de fördelar, som ur beredskapssynpunkt stå att vinna genom kanalens
bibehållande, men framhåller, att dessa fördelar icke äro av allenast militär
art utan därjämte avse tryggandet av folkförsörjningen i krigstid. Föreningen
finner fördelarna väl motivera kostnaderna för kanalens bibehållande.
Sveriges segelfartygsförening hänvisar till kanalens stora gagn för landet
i sin helhet ur krigsberedskapssynpunkt samt till de stora värden, som sjöfarten
kunnat tillföra landet. I jämförelse härmed finner föreningen de erforderliga
kostnaderna för iståndsättandet av den redan färdigställda farleden
vara ringa.
Beträffande frågan om kanaltrafikens avgiftsbeläggning och eventuella
kanalavgifters avvägning variera de i de avgivna yttrandena framförda meningarna
i viss mån.
Kommerskollegium framhåller, att eftersom beredskapspolitiska skäl måsteanses
i främsta rummet utslagsgivande för kanalens bibehållande ligger det i
sakens natur att erforderliga kostnader för att sätta och hålla kanalen i betryggande
skick skola bestridas av staten utan att enskilda belastas med avgifter
för förräntning eller amortering därav.
Yad angår bestridandet av löpande förvaltningskostnader finner kollegium,
att detta spörsmål får anses vara av principiell natur. Vid behandlingen av
liknande problem under senare tid har sålunda, påpekar kollegium, den principen
vunnit tillämpning, att trafiken avlastas från avgifter av här ifrågavarande
slag; detta har gällt fall, där vederbörande farled varit att betrakta
såsom en kustfarled eller där farleden haft karaktär av skyddsled. I överensstämmelse
härmed har passagen i de under senare tid av staten anordnade
allmänna yttre farlederna genom Fårösund, Sotenkanalen, djuprännan i
Kungl. Maj:ts proposition nr 63.
13
Kalmarsund, Ealsterbokanalen, norra farleden till Uddevalla samt farlederna
i Södermanlands skärgård icke belagts med avgifter. Under åberopande härav
avråder kollegium från att förbinda Falsterbokanalens begagnande med avgifter.
Föreningen Sveriges inrikessjöfart ifrågasätter om det över huvud taget
kan vara praktiskt att ådraga sig de komplikationer, som ett avgiftssystem
och en uppbördsorganisation måste föra med sig. Om avgifter skulle bli
direkt avgörande för kanalens vidmakthållande, vill föreningen dock icke helt
motsätta sig en sådan åtgärd, dock under förbehåll, att dessa avgifter icke
sättas högre, än att de komma att utgöra endast ett rimligt bidrag till merkostnaderna
för kanalens bibehållande. Föreningen understryker vidare att
alltför höga avgifter komma att medföra mindre trafik genom kanalen, varigenom
intäkterna bli lägre än som vore möjligt med moderatare avgiftssatser.
Vid helt låga avgifter torde å andra sidan utbytet bil litet och komma
i dålig relation till kostnaderna för själva uppbörden. Fn försiktig avvägning
av avgiftsnivån ur nämnda synpunkter vore därför av största vikt. Enligt
föreningens mening bör eventuell avgift helt läggas på fartyget utan belastning
av medföljande gods.
Lotsstyrelsen liar intet att erinra mot att kanalavgifter upptagas under
förutsättning, att de icke sättas så höga att de komma att verka avskräckande
för sjöfarten. Frågan om sättet för uppbörden bör enligt lotsstyrelsens
mening närmare övervägas. Styrelsen finner det lämpligt, att uppbörden sker
genom"lotsverket för fartyg, som anlita lots, men är tveksam om så bör ske
även för Övriga fartyg. . , OJI1. ... ...
Fiskerist.gr
genom kanalen upptages även av fiskebåtar, därest en sådan avgift behnnes
nödvändig för farledens bibehållande. Styrelsen framhåller vidare, att av
frågan berörda fiskare även torde vara villiga att erlägga en sådan avgift.
Statens trafikkommission finner, att kostnaderna för reparation och lstanasättande
av kanalen få anses vara av ett så allmänt intresse for landet, att
desamma helt böra bestridas av allmänna medel. Däremot anser kommissionen
det icke orimligt, att kostnaderna för kanalens fortsatta underhall och
drift delvis uttagas av de fartyg, som begagna sig av kanalen. Enligt kommissionens
mening böra eventuella kanalavgifter avvägas så, att ungefär hälften
av kostnaderna för kanalens fortsatta underhåll och drift (alltså icke ränta
och amortering av nedlagt kapital) bestridas av avgifter, ^som uttagas av
fartygen; resten av kostnaderna bör falla på det allmänna såsom hantorande
sig till nödvändiga beredskapsåtgärder. ... A ....... .
'' Länsstyrelsen i Malmöhus lön finner det icke orimligt, att sjöfartsnäringen
lämnar bidrag till kostnaderna för såväl drift som iståndsattning av kanafen
Å andra sidan synes det länsstyrelsen naturligt, att det allmänna stat
för viss del av kostnaderna, åtminstone så länge beredskapssynpunkten agei
eu så dominerande betydelse som nu. Frågan om kostnadernas fördelning samt
i vilken form — genom kanalavgifter eller annorledes — sjofartsmumgen boi
deltana i kostnaderna måste noggrant utredas och av vagas; rederiernas bid c
bör därvid icke så avvägas, att sjöfarten till följd darav »dragés bort» från
^Hamndirektionen i Malmö förmenar, att kapitalkostnaderna för den aktuella
kanalombyngnaden såsom varande ett riksintresse hora avila staten, men att
till täckande av kanalens driftskostnader en kanalavgift ma upptagas konstruerad
såsom en av fartygsstorleken oberoende avgift per nettoregisterto.i
<Kl:''liamndirekt.ionen i Trelleborg tillstyrker livligt, att en viss kanalavgift
debiteras enligt de grunder, som angivas i föreliggande utredningspromemona,
samt beklagar, att dylik avgift ej tidigare uttagits.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 63.
Sveriges redareförening finner det önskvärt, att passage genom kanalen
icke avgiftsbelägges, men vill icke motsätta sig en mindre avgift, därest detta
efter ytterligare undersökningar skulle befinnas oundgängligen erforderligt för
kanalens finansiering.
Sveriges segelfartygsförening uttalar, att om kanalen icke skulle kunna hållas
öppen för trafik med mindre de årliga driftskostnaderna finansieras genom,
erläggande av kanalavgift för fartygen, vill föreningen icke motsätta sig detta,
förutsett att avgiften icke blir för det mindre tonnaget alltför betungande.
Skånes fiskareförbund förutsätter, att — även om kanalavgifter komma att
uttagas — trafiken med fiskebåtar under alla förhållanden förblir avgiftsfri.
I likhet med samtliga remissinstanser har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
när den för egen del tagit ställning till den föreliggande frågan och den däröver
genom styrelsens försorg förebragta utredningen, funnit att sådana starka
skäl tala för kanalens vidmakthållande, att de nu aktualiserade reparationsoch
ombyggnadsarbetena böra komma till stånd. Redan de fördelar, som
kanalens drift medför för den civila sjöfarten under fredstid, äro så betydande,
att de väl motsvara och motivera de nya kapitalutlägg dessa arbeten
medföra. Enbart den bränslekostnadsbesparing, som endast den lotspliktiga
delen av trafiken i kanalen beräknas göra genom att anlita farleden, synes
uppgå till belopp, som motsvara full täckning såväl för ränta och amortering
å nu behövliga investeringar som för de löpande kostnaderna för kanalens
drift, Till dessa vinster genom kanalens öppethållande få läggas de
Övriga fördelar — tidsvinst genom vägförkortning samt härigenom och genom
minskad väntetid vid dåliga väderleksförhållanden inbesparade fasta kostnader
för fartygsdriften, minskade risker och ökat skydd för fartygen m. m. — som
kanalens drift medför för sjöfarten och vilka tillsammantagna måhända ej äro
mindre väsentliga än bränslekostnadsbesparingen. Utifrån sådana överväganden
skulle det enligt styrelsens mening framstå som dålig ekonomi att underlåta
att verkställa de iståndsättningsarbeten, som nu äro nödvändiga för att trygga
farledens vidmakthållande. Då därtill kommer, att kanalens fortsatta vidmakthållande
jämväl motiveras av försvars- och beredskapspolitiska skäl,
vilkas angelägenhet och styrka samstämmigt betygats av alla sakkunniga instanser,
och vilka i nuvarande utrikespolitiska läge måste tilldraga sig särskilt
beaktande, kan styrelsen så mycket mindre finna, att någon tvekan kan
råda om att arbetena böra komma till utförande.
Styrelsen är väl medveten om de skäl, som ha samband med den i rådande
ekonomiska läge nödvändiga, återhållsamma investeringspolitiken och som i
och för sig kunna tala emot att dessa anläggningar utföras för närvarande.
Styrelsen har jämväl beaktat de i egentlig mening statsfinansiella skäl, som
likaledes kunna anföras mot medelsanspråk för anläggningar av det slag det
här är fråga om. Det är obestridligen riktigt, att en ombyggnad av Falsterbokanalen
ehuru samhällsekonomiskt räntabel och värdefull i varje fall för
dagen icke oundgängligen erfordras för att en tillfredsställande trafik skall
kunna upprätthållas mellan Östersjön och Öresund, eftersom denna trafik till
sitt förfogande har den gamla farleden runt Falsterborev. Med hänsyn till
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 63.
sådana överväganden har styrelsen också prövat möjligheten att tills vidare
genomföra endast mindre och provisoriska förstärkningsarbeten vid kanalen,
efter vilka en mera genomgripande reparation och ombyggnad skulle kunna
få anstå till en med avseende på det ekonomiska läget lämpligare tidpunkt.
De undersökningar i sådant syfte, styrelsen företagit, ha emellertid visat, att
även dylika provisoriska förstärkningsarbeten med nödvändighet finge bli
så omfattande och kostsamma i förhållande till sin varaktighet, att styrelsen
icke kunnat förorda deras genomförande. Därtill kommer, att en sådan provisorisk
reparation, som i stort sett måste betyda en tämligen fullständig ombyggnad
i trä av de nuvarande av samma material utförda vågbrytarna, skulle
kräva stora kvantiteter av trävirke, vilka i nuvarande handelspolitiska läge
torde böra reserveras för export.
Under sådana förhållanden, då ett nedläggande av driften vid kanalen icke
synts försvarligt, då en provisorisk reparation av anläggningarna vid densamma
icke kunnat genomföras till en rimlig kostnad och utan en för vår
export oläglig materialanvändning, och då vidare ett uppskov med reparationernas
verkställande medför betydande risker för en förstörelse av anläggningarna
och därmed sedermera för langt kostsammare reparationer av dessa,
har styrelsen kommit till den bestämda meningen, att en mera definitiv ombyggnad
av anläggningarna bör komma till utförande och likaledes att den
bör påbörjas under innevarande år.
Yad därefter gäller finansieringen av ombyggnaden och av kanalens fortsatta
drift, framhåller styrelsen följande. Den förebragta utredningen har
— om det också står klart att kanalens fortbestånd ur försvars- och beredskapspolitiska
synpunkter är ett betydande allmänt intresse —- visat, att de
direkta fördelar, som kanalens anlitande medför för sjöfarten, äro betydande
och därtill av den natur, att de i varje fall i fredstid främst komma fartygsägarna
till godo. Såsom anförts i den verkställda utredningen och i flera av
de inhämtade yttrandena över denna, kan det under sådana förhållanden synas
vara rimligt, att dessa lämna ett bidrag till de med kanalens vidmakthållande
och fortsatta drift förenade kostnaderna. När styrelsen för sin del kommit
till samma ståndpunkt, har den icke kunnat undgå att ta intryck av de statsfinansiella
skäl, som i annat fall med starkare tyngd skulle kunna anföras mot
att de ifrågasatta anläggningarna nu komma till utförande. Styrelsen har
likaledes beaktat den opinion för införande av en avgift för trafiken i kanalen,
som vid olika tillfällen kommit till uttryck i riksdagen och annorstädes
och som bl. a. föranlett en motion i frågan senast till innevarande års riksdag.
Ett ytterligare stöd för skäligheten i sin ståndpunkt finner styrelsen
slutligen däri att jämväl de företrädare för rederiintressena, som beretts tillfälle
att yttra sig över den verkställda utredningen och därvid även över avgiftsfrågan,
ehuru de av naturliga skäl icke rekommenderat, att en avgift införes,
dock ha förklarat sig icke vilja absolut motsätta sig en sådan. — Det
är i och för sig riktigt, såsom påpekats i kommerskollegii yttrande i ärendet,
att utvecklingen under senare år alltmer gått i den riktningen, att trafiken
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 63.
allmänt och därvid även i de kanaler, som ha karaktären av kustfarleder, avlastats
från avgifter av här ifrågavarande slag och att med hänsyn härtill ett
införande av en avgift i Falsterbokanalen kan synas innebära ett avsteg från
denna utveckling och från en ordning, som börjat vinna hävd. Det torde
emellertid icke kunna bestridas eller vara likgiltigt för den föreliggande frågans
bedömning att Falsterbokanalen, både med hänsyn till den reguljära
kommersiella karaktären och omfattningen av trafiken och med hänsyn till de
fördelar denna genom kanalen erbjudes, intager en särställning bland de såsom
kustfarleder karakteriserade övriga kanaler, varmed en jämförelse kan
komma i fråga. För flertalet av dessa övriga kanaler torde därtill gälla, att
avgiftsfrihet ter sig motiverad redan av det skälet, att de möjliga intäkterna
av en avgift under alla förhållanden te sig oväsentliga antingen absolut sett,
i relation till kostnaderna för kanalens anläggning och drift eller enbart i
förhållande till kostnaderna för själva avgiftsuppbörden. Av de i kommerskollegii
yttrande nämnda kustfarleder, vilka sakna avgifter, har endast djuprännan
i Kalmarsund en trafik av med trafiken i Falsterbokanalen jämförlig
betydelse, men här är det fråga om en farled, som icke är en kanal i egentlig
mening och i vilken en avgift av praktiska skäl ej gärna kunde uttagas, varför
en jämförelse här av den anledningen förfaller. Ej heller kan enligt styrelsens
mening någon avgörande vikt tillmätas det förhållandet, att Falsterbokanalen
hittills drivits utan att avgifter upptagits, vilket ju i främsta rummet
får ses mot bakgrunden av den speciella uppgift kanalen haft under krigsåren
och den till dessa begränsade betydelse den allmänt antogs skola få, då
den anlades. När förutsättningarna härvidlag nu framstå som ändrade och
samtidigt hela frågan om kanalens framtida ställning skall avgöras, kan en
omprövning jämväl av avgiftsfrågan vara motiverad. Styrelsen har för sin
del utifrån angivna överväganden funnit sig numera böra förorda, att en kanalavgift
upptages.
Beträffande den allmänna uppläggningen av en sådan avgift kan styrelsen i
stort ansluta till de principiella uttalanden, som därom gjorts i den verkställda
utredningen, sålunda även vad gäller avgifternas differentiering efter
fartygens storlek. I fråga om avgifternas storlek vill styrelsen uttala, att den
med hänsyn till de betydande allmänna intressen, som jämväl äro knutna till
kanalens bibehållande, finner det skäligt, att avgifterna ändock icke uttagas
med belopp, som motsvara hela den beräknade driftkostnadsbesparingen för
de fartyg, som trafikera kanalen. En sådan försiktig avvägning av avgifterna
synes, innan närmare erfarenheter av avgifternas verkningar ännu stå till buds,
motiverad även med hänsyn till angelägenheten av att avgifterna icke bli
sådana, att de »driva bort» trafik från kanalen. Såväl vad gäller kanalavgiftens
storlek som dess närmare konstruktion och formerna för dess uppbörd, är
styrelsen — som förutsätter, att frågan om fastställelsen härav icke är av den
natur, att den behöver underställas riksdagen — icke nu beredd att framlägga
definitiva förslag utan avser att efter erforderlig ytterligare utredning senare
återkomma därmed.
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 63.
Styrelsen förutsätter likaledes, att frågan om Falsterbokanalens redovisning
kommer att aktualiseras, därest en kanalavgift införes. Enligt styrelsens
mening vore det dock av värde, om någon tids erfarenhet av avgiftssystemets
tillämpning kunde vinnas, innan beslut om kanalens redovisning över kapitalfond
fattas.
Såsom redan i det föregående anförts, beräknas medelsbehovet för den del
av de föreslagna ombyggnadsarbetena vid kanalen, som kan komma till utförande
under budgetåret 1949/50, uppgå till 600 000 kronor. Ett härför av
riksdagen anvisat anslag blir tillgängligt först efter den 1 juli 1949, men med
hänsyn till behovet att kunna fullt utnyttja hela arbetssäsongen för de arbeten,
som kunna komma till utförande redan under instundande sommar, är
det önskvärt att arbetena kunna taga sin början redan före nämnda, datum.
Med anledning härav och vid bifall till förslaget om kanalombyggnadens företagande
hemställer styrelsen, att härför erforderliga medel genom överskridande
av det för innevarande budgetår upptagna förslagsanslaget till underhåll
och drift av statens fiskehamnar och farleder eller på annat sätt ställas
till styrelsens förfogande att senare avräknas mot det för ändamålet särskilt
anvisade anslaget.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer styrelsen bl. a. att
Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen föreslå, att till påbörjande av
arbetet med reparation och ombyggnad av Ealsterbokanalen för budgetåret
1949/50 anvisas ett reservationsanslag av 600 000 kronor.
Departementschefen.
Falsterbokanalen tillkom som bekant på grund av de av krigshandlingarna
under det senaste världskriget framkallade förhållandena för sjöfarten mellan
Östersjön och Öresund. Genom de omfattande mineringar, som från tysk sida
efter krigsutbrottet 1939 företogos i farvattnen utanför Skånes sydkust vid
Falsterborev, hade den dittills trafikerade och för även större fartyg framkomliga
leden mellan Östersjön och Öresund avstängts och sjötrafiken hänvisats
till en led inom svenskt territorialvatten, som ej medgav genomfart för
fartyg med ett djupgående av mera än 4,6 m. Med hänsyn till de svåra återverkningar
för vår sjöfart, som detta medförde, och för att ånyo få till stånd
en trygg och tillräckligt djup förbindelseled för trafiken till och från Östersjön
fattade statsmakterna 1939—40 beslut om anläggande av den kanal genom
Falsterbonäset, som efter ett forcerat ^byggnadsarbete kunde öppnas för allmän
trafik den 1 januari 1942 men som redan dessförinnan under slutet av
1941 hållits öppen för viss, speciellt medgiven trafik.
Falsterbokanalen betraktades, när beslutet om dess anläggande fattades,
som en farled, vars utförande helt betingades av de då rådande särskilda
krigsförhållandena, Behovet av den nya farleden ansågs föreligga, så länge
de av dessa förhållanden skapade svårigheterna för trafiken i den yttre
leden runt Falsterborev kvarstode. Olägenheterna vid navigering i kanalen
2—3eJ 4>> Bihang till riksdagens protokoll 194!). 1 sand. Nr 63.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 63.
väntades bli så betydande och tids- och vägvinsterna för fartygen så
föga väsentliga, att sjöfarten, så snart den gamla leden ånyo blev trafikabel,
antogs skola komma att föredraga denna framför kanalleden, som sålunda i
fredstid väntades bli utan större betydelse. Delvis till följd av denna uppfattning
om kanalanläggningens tidsbegränsade uppgift, som motiverade att
anläggningarna icke gjordes mera påkostade och dyrbara än nöden krävde,
men delvis också på grund av andra omständigheter — såsom brist på eller
långa leveranstider för viss byggnadsmaterial och den trängande nödvändigheten
att forcera arbetets genomförande — utfördes vissa av anläggningarna
vid kanalen av mindre varaktigt material. Detta gäller främst de långa, vid
kanalmynningarna i Höllviken och Kämpingebukten utlöpande vågbrytarna
samt strandskoningarna efter kanalen, vilka, med undantag för de yttre spetsarna
å de förra, utfördes av vanlig oimpregnerad träspont. På grund av byggnadsmaterialets
beskaffenhet ha numera vissa skador uppstått på dessa anläggningar,
framför allt på vågbrytarna, och dessa skador ha nu föranlett det
behov av reparations- och ombyggnadsarbeten, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anmält och som därmed även aktualiserat hela frågan om kanalens
framtida ställning.
Den utredning rörande den hittillsvarande trafiken i kanalen och dennas
värde för sjöfarten, som genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg verkställts,
synes mig klart ådagalägga, att kanalen även under fredsförhållanden
och mot vad tidigare antagits spelar och framgent kan väntas komma att
spela en betydande roll för sjötrafiken mellan Östersjön och Öresund. Den
sammanlagda trafiken genom kanalen, mätt i antalet passerade fartyg, har icke
minskat utan ökat, sedan den gamla farleden runt Falsterborev efter krigets
slut ånyo öppnades, och även om denna utveckling får ses mot bakgrunden
av att sjöfarten totalt sett ökat under denna tid, förefaller den visa, att kanalen
fyller en uppgift även under förhållanden, då den icke utgör den enda förbin
delseleden mellan Östersjön och Öresund. Fn påtaglig avgång ur kanaltrafiken
har visserligen inträffat för det större tonnaget, men denna har, vad antalet
fartyg beträffar, mer än kompenserats av en ökning för det mindre tonnaget.
— Den verkställda utredningen synes mig likaledes ge vid handen, att de
fördelar kanalen erbjuder den trafik, varav den frekventeras, äro så väsentliga,
att de samhällsekonomiskt sett väl motsvara och motivera de kostnader,
som äro förenade med farledens bibehållande och fortsatta drift. Dessa beräknas,
vad gäller den nu behövliga investeringen för reparations- och ombyggnadsarbeten,
till omkring 3,9 miljoner kronor, varav för budgetåret 1949/50 erfordras
600 000 kronor, och, vad gäller de löpande underhålls- och driftkostnaderna,
till omkring 100 000 kronor per år, med vilket belopp ifrågavarande
kostnader äro upptagna i gällande driftkostnadsstat för kanalen. Förräntning
och amortering å den erforderliga investeringen såväl som de nämnda löpande
utgifterna för kanalens fortsatta drift torde sålunda, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
påpekat, motsvaras enbart av den bränslekostnadsbesparing, som
de lotspliktiga fartygen vid nuvarande omfattning av trafiken i kanalen beräk
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 63.
nats kunna tillgodogöra sig. Härtill kommer värdet av andra besparingar och
fördelar, inbesparade fasta kostnader för fartygsdriften genom minskad gångtid
och minskad väntetid i hamn, Ökat skydd och minskade risker för fartygen
m. in., som sjöfarten ävenledes kommer i åtnjutande av genom kanalens
existens.
Då till dessa direkta, till den civila och fredstida sjöfarten hänförliga fördelar
får läggas det värde kanalen jämväl får tillmätas från beredskaps- och försvarspolitiska
synpunkter, sjmes mig icke någon tvekan kunna råda om att kanalen
även i fortsättningen bör hållas i stånd. Enligt undersökningar, som väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen på mitt föranstaltande företagit, har det visat sig, att
möjligheter icke föreligga, i varje fall icke utan oproportionerliga kostnader
och i dagens läge synnerligen oläglig materialanvändning, till sådana provisoriska
reparationsarbeten, efter vilkas genomförande mera definitiva ombyggnadsarbeten
kunde anstå till eu med hänsyn till det ekonomiska läget gynnsammare
tidpunkt. Då så är fallet, och eftersom arbetena kunna utsträckas
över en period av flera år, under vilken en lättnad i det nuvarande ekonomiska
läget måhända kan påräknas, är jag beredd att förorda, att de av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna reparations- och ombyggnadsarbetena
genast få igångsättas. Jag förutsätter därvid, att dessa till en början, eller
så länge nuvarande ekonomiska förhållanden råda, icke forceras mera än som
av anläggningarnas skador och en ändamålsenlig arbetsorganisation oundgängligen
påkallas.
I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finner jag — med hänsyn
till såväl å ena sidan statsfinansiella överväganden som å andra sidan de påtagliga
ekonomiska fördelar, sjöfartsnäringen som sådan kan tillgodogöra sig
genom Falsterbokanalens existens — det rimligt och motiverat, att staten tillförsäkras
ett bidrag till de med kanalens bibehållande och fortsatta drift förenade
kostnaderna, genom att en kanalavgift upptages. Ehuru jag, liksom vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, finner en viss ytterligare utredning härom erforderlig,
kan jag i stort ansluta mig till de synpunkter på eni sådan kanalavgifts
utformning, storlek och uppbörd, som anförts i den verkställda utredningen och
i styrelsens framställning. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen verkställd ytterligare utredning besluta
i denna fråga.
Yad gäller Falsterbpkanalens budgettekniska redovisning torde Kungl. Maj:t
senare, när avgiftsfrågan lösts och någon erfarenhet om avgiftssystemets till
lämpning vunnits, böra upptaga denna fråga till prövning.
Underhålls- och driftkostnaderna för Falsterbokanalen bestridas från förslagsanslaget
till underhåll och drift av statens fiskehamnar och farleder. Detta
anslag torde principiellt icke böra belastas med reparationskostnader för kanalen
annat än i sådana fall, då det gäller smärre löpande underhållsutgifter. På
grund härav och då nu ifrågavarande anläggningsarbeten äro av sådan storleksordning
och speciell art att ej heller det i riksstatsförslaget för budgetåret
1949/50 upptagna reservationsanslaget till statliga farledsarbeten bör komma
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 63.
i fråga för ändamålet, synes ett särskilt reservationsanslag böra anvisas för
budgetåret 1949/50. I enlighet med vad som anförts i det föregående bör detta
anslag uppföras med 600 000 kronor.
Då det synes angeläget att reparations- och ombyggnadsarbetena kunna
påbörjas redan före ingången av nästa budgetår, vill jag, med biträdande av
vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen härutinnan föreslagit, förorda, att — om
så visar sig möjligt och lämpligt och riksdagen icke har något att erinra däremot
arbetena få igångsättas redan före nyssnämnda tidpunkt samt att de
utgifter, som därvid uppkomma före den 1 juli 1949, få förskottsvis bestridas
från det för innevarande budgetår anvisade förslagsanslaget till underhåll och
drift av statens fiskehamnar och farleder för att sedermera ersättas från det
nya reservationsanslaget.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att å riksstaten för budgetåret 1949/50 under sjätte huvudtiteln
till Reparation och ombyggnad av Falsterbokanalen anvisa ett
reservationsanslag av 600 000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Åmarlc.
Stockholm 1919. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1949:134 Skrivelse till Kamin gen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reparation och ombyggnad av Falsterbokmmlen m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
- SU 1949:62 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reparation och ombyggnad av Falsterbokanaltn in. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten