Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående reglering av förbrukningen av elektrisk kraft

21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:82, Med förslag till lag angående reglering av förbrukningen av elektrisk kraft

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

1

Nr 82.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

reglering av förbrukningen av elektrisk kraft;

given Stockholms slott den 25 februari 1949.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om reglering av förbrukningen av

elektrisk kraft.

GUSTAF.

John Ericsson.

Sammanfattning.

Genom propositionen föreslås en lag om förbrukningen av elektrisk kraft

med giltighetstid begränsad till fem år. Lagen är avsedd att ersätta den

nuvarande lagen om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas,

vilken gäller till och med den 30 juni 1949. Den föreslagna lagen skiljer sig

från den nuvarande främst därigenom, att förutsättningen för förordnande

om tillämpning av den gällande lagen — nämligen att krig, krigsfara eller

av krig föranledda utomordentliga förhållanden skola föreligga — icke bibehållits

i den föreslagna lagen samt att under sistnämnda lags giltighetstid

riksdagens medverkan icke erfordras vid förordnande om tillämpning av

lagen. Den föreslagna lagen avser icke gas.

1 — Bilaga till riksdagens protokoll 19¥9. 1 samt. Nr 82.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

(Nuvarande lydelse:)

Lag

om reglering av förbrukningen av

elektrisk kraft och gas;

given Stockholms slott den 12 december

1941.

Vi Gustaf etc.

göra veterligt, att Vi med riksdagen

funnit gott förordna som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket

befinner sig, eller eljest under

utomordentliga av krig föranledda

förhållanden äger Konungen, när

riksdagen ej är samlad, förordna att

vad i 2—6 §§ stadgas skall äga tilllämpning;

dock må förordnande som

nu sagts ej meddelas med mindre

Konungen låtit riksdagskallelse utgå

eller riksdagen ändock skall sammanträda

inom trettio dagar. Varder ej

meddelat förordnande av nästfoljande

riksdag inom trettio dagar från

riksdagens början gillat, skall detsamma

efter utgången av nämnda

tid upphöra att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är

samlad, förhållanden vara för handen,

som i första stycket sägs, äger

Konungen med riksdagens samtycke

meddela förordnande som där avses.

2 §•

Därest tillgången på elektrisk

kraft ej förslår att tillgodose behovet

därav, äger Konungen eller efter

Konungens bemyndigande statens

(Föreslagen lydelse:)

Förslag

till

Lag

om reglering av förbrukningen av

elektrisk kraft.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Därest på grund av bristande tillgång

på vattenkraft eller av annan

orsak tillgången på elektrisk kraft

inom riket under viss tidsperiod kan

förutses ej komma att förslå för att

tillgodose behovet därav, må reglering

av förbrukningen av dylik kraft

ske i enlighet med vad i denna lag

sägs.

2 §•

Förordnande om åtgärder, som i

1 § avses, meddelas av Konungen

samt må innefatta föreskrift såväl

om kraftens fördelning mellan för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 82.

(Nuvarande lydelse:)

bränslekommission meddela föreskrift

om kraftens fördelning mellan

förbrukarna samt om användningen

i övrigt av tillgänglig kraft.

Vid meddelande av föreskrift enligt

första stycket skall tillses, att

behov, vilkas täckande är av särskild

betydelse för befolkningen eller produktionen

eller eljest för det allmänna,

i främsta rummet bliva tillgodosedda.

3 §•

Meddelas föreskrift enligt 2 §, åligger

det ägare eller innehavare av sådan

anläggning för alstrande eller

tillhandahållande av elektrisk kraft

(kraftföretag), som avses med föreskriften

eller som tillhandahåller

kraft åt av föreskriften berörda förbrukare,

att enligt av bränslekommissionen

eller å dess vägnar meddelade

anvisningar vidtaga åtgärder

till förhindrande i görligaste mån av

överträdelse/ av föreskriften.

4 §■

Förbrukare av elektrisk kraft, som

uttager större myckenhet kraft än

han enligt meddelad föreskrift äger

uttaga, skall där Konungen så förordnar

vara skyldig att för den myckenhet

kraft, som uttages utöver den

enligt föreskriften medgivna, erlägga

(Föreslagen lydelse:)

brukarna som om användningen i

övrigt av tillgänglig kraft.

Konungen äger uppdraga åt myndighet,

som Konungen bestämmer,

att meddela närmare föreskrifter om

tillämpningen av förordnande, som

avses i första stycket.

3 §•

Vid meddelandet av föreskrift enligt

2 § skall tillses, att behov, vilkas

täckande är av särskild vikt för befolkningen

eller produktionen eller

eljest för det allmänna, i främsta

rummet bliva tillgodosedda.

4 §•

Meddelas föreskrift enligt 2 §, åligger

det ägare eller innehavare av sådan

anläggning för alstrande eller

tillhandahållande av elektrisk kraft

(kraftföretag), som avses med föreskrift

enligt 2 § eller som tillhandahåller

kraft åt av dylik föreskrift berörda

förbrukare, att enligt anvisningar

av Konungen eller myndighet,

som i 2 § sägs, vidtaga åtgärder för

att i görligaste mån förhindra överträdelser

av föreskriften.

5 §•

Förbrukare av elektrisk kraft, som

uttager större myckenhet kraft än

han enligt föreskrift jämlikt 2 § äger

uttaga, skall där Konungen så förordnar

vara skyldig att för den myckenhet

kraft, som uttages utöver den enligt

föreskriften medgivna, erlägga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

(Nuvarande lydelse:)

förutom till kraftföretaget utgående

avgift en särskild överuttagningsavgift.

Överuttagningsavgift utgår enligt

grunder, som Konungen bestämmer,

samt tillfaller kronan.

5 §•

Det åligger ägare eller innehavare

av kraftföretag att enligt av bränslekommissionen

meddelade bestämmelser

uppbära och till kommissionen

redovisa överuttagningsavgifter för

elektrisk kraft som för mycket uttagits

från företaget.

Underlåter förbrukare av elektrisk

kraft att i föreskriven ordning erlägga

överuttagningsavgift, åligger

det ägaren eller innehavaren av kraftföretaget

att enligt bränslekommissionens

anvisningar avstänga förbrukaren

från vidare kraftuttag.

6 §•

Vad i 2—5 §§ stadgas angående

elektrisk kraft och kraftföretag skall

äga motsvarande tillämpning beträffande

gas samt anläggning för alstrande

eller tillhandahållande av gas

(gasverk).

7 §•

Har ägare eller innehavare av

kraftföretag eller gasverk eller av

sådan järnvägs-eller spårvägsanläggning

eller industriell eller därmed

jämförlig anläggning, vid vilken

(Föreslagen lydelse:)

förutom till kraftföretaget utgående

avgift en särskild överuttagningsavgift.

Överuttagningsavgift utgår enligt

grunder, som Konungen bestämmer,

samt tillfaller kronan.

6 §•

Det åligger ägare eller innehavare

av kraftföretag att enligt bestämmelser,

som meddelas av Konungen eller

myndighet som i 2 § sägs, uppbära

och redovisa överuttagningsavgifter

för elektrisk kraft, som för

mycket uttagits från företaget.

Underlåter förbrukare av elektrisk

kraft att i föreskriven ordning erlägga

överuttagningsavgift, åligger

det ägaren eller innehavaren av kraftföretaget

att enligt anvisningar av

Konungen eller myndighet som i 2 §

sägs avstänga förbrukaren från vidare

kraftuttag.

Konungen må, där särskilda skäl

därtill föranleda, befria förbrukare

från skyldighet att erlägga överuttagningsavgift,

som påförts honom.

7 §•

Har ägare eller innehavare av

kraftföretag eller av sådan järnvägseller

spårvägsanläggning eller industriell

eller därmed jämförlig anläggning,

vid vilken elektrisk kraft an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 82.

5

(Nuvarande lydelse:)

elektrisk kraft eller gas användes

för annat ändamål än för belysning,

uppsåtiigen eller av grov vårdslöshet

åsidosatt beträffande företaget, verket

eller anläggningen meddelad föreskrift

enligt 2 §, straffes med dagsböter

eller fängelse.

Har annan förbrukare av kraft eller

gas än i första stycket avses uppsåtiigen

eller av grov vårdslöshet använt

kraft eller gas för annat ändamål

än sådant, vartill han enligt

meddelad föreskrift ägt använda

kraft eller gas, dömes till enahanda

straff som i första stycket sägs.

8 §•

Ägare eller innehavare av kraftföretag

eller gasverk, som underlåter

att fullgöra vad honom åligger enligt

3 eller 5 §, straffes med dagsböter.

Bränslekommissionen må vid vite

tillhålla den försumlige att fullgöra

åliggande som i första stycket avses.

9 §•

Vad i denna lag är stadgat angående

ägare eller innehavare av kraftföretag

eller gasverk eller av anläggning,

varom i 7 § förmäles, skall, såvitt

angår kommunalt kraftföretag

eller gasverk eller kommunal anläggning,

i stället hava avseende å föreståndaren.

10 §.

Böter och viten, som ådömas enligt

denna lag, tillfalla kronan.

11 §•

Föreskrift, som meddelats enligt

denna lag, skall icke gälla efter den

(Föreslagen lydelse:)

vändes för annat ändamål än för belysning,

uppsåtiigen eller av grov

vårdslöshet åsidosatt beträffande företaget

eller anläggningen meddelad

föreskrift enligt 2 §, straffes med

dagsböter eller fängelse.

Har annan förbrukare av kraft än

i första stycket avses uppsåtiigen eller

av grov vårdslöshet använt kraft

för annat ändamål än sådant, vartill

han enligt meddelad föreskrift äger

använda kraft, dömes till enahanda

straff som i första stycket sägs.

8 §■

Underlåter ägare eller innehavare

av kraftföretag att fullgöra vad honom

åligger enligt 4 eller 6 §, må

myndighet, som Konungen bestämmer,

vid vite tillhålla den försumlige

att fullgöra dylikt åliggande.

9 §•

Vad i denna lag är stadgat angående

ägare eller innehavare av kraftföretag

eller av anläggning, varom

förmäles i 7 §, skall, såvitt angår

kommunalt kraftföretag eller kommunal

anläggning, i stället hava avseende

å föreståndaren.

10 §.

Böter och viten tillfalla kronan.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

. (Nuvarande lydelse:)

tidpunkt, då tillämpning av bestämmelserna

i 2—6 §§ upphör. I fråga

om skyldighet att erlägga överuttagningsavgift

för elektrisk kraft eller

gas, som uttagits före nämnda tidpunkt,

skola, i den mån Konungen

ej annorledes förordnar, lagens bestämmelser

fortfarande äga tillämpning.

12 §.

Konungen eller efter Konungens

bemyndigande bränslekommissionen

äger meddela närmare betämmelser

angående tillämpningen av denna

lag.

Vad i lagen är stadgat om bränslekommissionen

skall, i händelse de på

kommissionen ankommande arbetsuppgifterna

av Konungen uppdras åt

annan myndighet, efter Konungens

förordnande gälla beträffande myndighet,

varom sist är sagt.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket

i Svensk författningssamling, och

gäller till och med den 30 juni 1943.

Förordnande, som meddelats jämlikt

denna lag, skall ej gälla längre än

lagen äger giltighet; dock att vad i

11 § stadgas angående överuttag
ningsavgift

skall äga giltighet även

därefter. Vad i lagen stadgas i fråga

om sådant under tiden för lagens

giltighet begånget brott, som i lagen

avses, skall äga tillämpning även efter

det lagen i övrigt upphört att

gälla.

(Föreslagen lydelse:)

11 §•

Konungen äger meddela närmare

föreskrifter angående tillämpningen

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1949 och gäller till och med den 30

juni 1954. Föreskrift, som meddelas

med stöd av lagen, skall ej gälla längre

än lagen äger giltighet.

Vad i lagen stadgas i fråga om sådant

under tiden för lagens giltighet

begånget brott, som i lagen avses,

skall dock äga tillämpning även efter

det lagen i övrigt upphört att gälla.

Vad nu sagts skall ock, i den mån

Konungen ej annorledes förordnar,

äga tillämpning i fråga om skyldighet

att erlägga överuttagningsavgift

för elektrisk kraft, som uttagits under

tid, då föreskrift jämlikt 5 § om

dylik avgift varit gällande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

t

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 28 januari 19^9.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson.

Lagen den 12 december 1941 (nr 925) om reglering av förbrukningen av

elektrisk kraft och gas gäller, enligt lagen den 2 april 1948 (nr 134), till

och med den 30 juni 1949. Lagens innehåll framgår av en till detta protokoll

fogad bilaga.

Såsom framgår av 1 § i lagen erfordras för att lagens materiella bestämmelser

skola träda i tillämpning särskilt förordnande därom. Sådant förordnande

må meddelas vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig,

eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. Förordnande

meddelas av Kungl. Maj :t med riksdagens samtycke, dock att,

när riksdagen ej är samlad, provisoriskt förordnande må meddelas av

Kungl. Maj :t ensam.

Sedan 1941 års riksdag enligt skrivelse nr 503 lämnat samtycke, som

nyss sagts, har Kungl. Maj :t genom kungörelse den 12 december 1941 (nr

926) förordnat, att ifrågavarande bestämmelser tillsvidare skola äga tilllämpning.

Efter framställning av statens bränslekommission har Kungl. Maj :t den

13 juni 1947 uppdragit åt kommissionen att förbereda genomförandet av

en sådan reglering av förbrukningen av elektrisk kraft som avses i föreVarande

lag ävensom utfärdat kungörelse (nr 250) angående förberedande

åtgärder för en sådan reglering. Med stöd av lagen har Kungl. Maj :t vidare

utfärdat kungörelser dels den 13 april 1945 (nr 117) angående inskränkning

av förbrukningen av elektrisk kraft, dels ock den 29 augusti 1947 (nr 612)

angående reglering av förbrukningen av elektrisk kraft. Med stöd av dessa

författningar har bränslekommissionen meddelat föreskrifter om ransonering

av elektrisk kraft och inskränkningar i rätten att förbruka dylik kraft.

Dessa föreskrifter voro under vintern 1947—1948 djupt ingripande. Under

vintern 1948—1949 har däremot, på grund av den förbättrade kraftsitua
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 82.

tionen, någon ransonering icke behövt tillgripas och de inskränkande bestämmelserna

i övrigt kunnat göras avsevärt mildare än tidigare.

På därom av Kungl. Maj:t i propositionen nr 301/1948 framställt förslag

har riksdagen i skrivelse den 23 november 1948, nr 459, bemyndigat Kungl.

Maj :t att, i enlighet med vad i propositionen anförts, medgiva befrielse från

skyldighet att erlägga överuttagningsavgift för elektrisk kraft.

I fråga om förbrukningen av gas har Kungl. Maj :t efter framställning av

bränslekommissionen den 8 december 1944 dels uppdragit åt kommissionen

att förbereda genomförandet av sådan reglering av gasförbrukningen,

som avses i lagen den 12 december 1941, dels ock utfärdat kungörelse (nr

762) angående förberedande åtgärder för dylik reglering. Kungörelsen är

alltjämt gällande, men förbrukningen av gas är fri.

f skrivelse den 28 december 1948 har bränslekommissionen gjort framställning

om förlängning av ifrågavarande lag. Kommissionen framhåller

inledningsvis, att kommissionen redan föregående år gjort gällande den

uppfattningen, att risken för att konsumtionsbegränsande åtgärder måste

vidtagas inom kraftförsörjningsområdet vore betydande. Denna kommissionens

uppfattning hade hittills visat sig i stort sett riktig. Efter kommissionens

tidigare uttalande hade nya betydande förseningar i generatorleveranserna

inträtt, vilket medförde, att balans mellan kraftförbrukning

och krafttillgång icke beräknades uppnås förrän ett par år in på 1950-talet,

givetvis under förutsättning att den industriella expansionen fortsatte.

Kommissionen fortsätter:

Huvuddelen av den elektriska kraften förbrukas av storindustrien och

där närmast inom järn- och metallindustrien, cellulosaindustrien samt den

elektrokemiska och elektrotermiska industrien. Med hänsyn till önskvärdheten

av eu ökad export av kvalitetsstål samtidigt med en minskad import

av handelsfärdigt järn är det sannolikt, att järn- och metallindustrien och

därmed även den elektrotermiska industrien kraftigt kommer att öka sitt

behov av elektrisk energi. Inom cellulosaindustrien strävar man efter en

allt längre gående förädling av råvaran, vilket medför ett väsentligt ökat

elkraftbehov. Den elektrokemiska industrien kommer — bl. a. beroende

på den snabba tekniska utvecklingen — alt kraftigt öka sin förbrukning

av elektrisk energi. Nu gjorda antaganden bekräftas av en undersökning

av storindustriens framtida elförbrukning, som gjorts av centrala driftledningen.

Kommissionen framhåller vidare, att kommissionen i sin tidigare framställning

väl förutsett, att behov förelåge av beredskapsbestämmelser för

reglering av förbrukningen av elektrisk kraft fram till och med vintern

1950—51, men att kommissionen då likväl icke velat föreslå förlängning

av lagen med mera än ett år i sänder. Dagens läge vore emellertid väsentligt

sämre, och det syntes riktigare, att lagen nu förlängdes för en längre

tidsperiod, förslagsvis fem år. Som särskilt skäl för en förlängning utöver

ett år talade de svårigheter, som uppkomme för kraftleverantörerna vid

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

tecknande av nya kraftabonnemang, vilka svårigheter finge ökad betydelse,

ju längre den förutsedda kraftbristperioden bedömdes räcka. Kommissionen

anför vidare härom:

Möjligheten att svårigheter för fullgörande av tecknade kraftabonnemang

kunna inträda måste nämligen för kraftleverantörerna verka så att

de tvingas att bliva återhållsamma vid tecknande av nya kraftkontrakt.

Dessa gälla i regel en tidsperiod av åtminstone 5 år. Kraftleverantören löper

ju avsevärd risk att icke kunna effektuera sina leveranser och måste

därför skydda sig. Antingen måste han då i viss utsträckning underlåta att

överhuvudtaget teckna kontrakt eller också nödgas han vid kontraktering,

om sådan sker i full utsträckning, införa en bestämmelse i kontraktet att

leveransens omfattning kan minskas, om hans krafttillgångar skulle bli

otillräckliga. Innebörden härav är alltså, att kraftleverantören måste förbehålla

sig rätten att — i händelse av bristande krafttillgångar — - själv

vidtaga en kraftransonering för sina abonnenter, om icke lagstiftningen

ger myndigheterna möjligheter till en allmän kraftransonering. Bränslekommissionen

anser det vara synnerligen olyckligt, om de enskilda kraftleverantörerna

var för sig skulle behöva vidtaga konsumtionsbegränsande

åtgärder i proportion till storleken av den egna kraftbristen. Landets kraftförsörjning

är ju så ordnad, att praktiskt taget samtliga kraftstationer äro

förbundna med varandra, och det skulle då verka ytterst orättvist, om en

landsända skulle få finna sig i konsumtionsminskning, under det att en

annan kunde utvecklas som vanligt.

De nu påpekade olägenheterna ha beaktats av landets kraftföretag. Bland

annat har vattenfallsstyrelsen i cirkulärskrivelse till sina kraftabonnenter

den IG november 1948 uttalat följande. Mot slutet av 1946 hade det blivit

klart, att nya vattenkraftutbyggnader icke skulle hinna bli färdiga i den

takt, som vattenfallsstyrelsen önskade och som motsvarade den väntade stegringen

av anspråken på kraft. En väsentlig orsak hade varit leveransförseningar

för de stora maskinaggregaten. Styrelsen kunde under sådana förhållanden

icke fortsätta att kontraktera kraftabonnemang med ovillkorlig

leveransskyldighet. Å andra sidan vore det önskvärt, att kraftförsörjningen

skulle pågå så ostört som möjligt, bland annat därför att det fallet icke vore

uteslutet, att gynnsamma nederbördsförhållanden eller minskning av kraftbehoven

skulle eliminera svårigheterna eller begränsa dem till kortare perioder.

Den utvägen hade därför valts, att kontrakten utformades som vanligt

med blott den kompletteringen, att styrelsen förbehölle sig rätt att avkoppla

de delar av abonnemangen, som tillkommit efter 1946. Av praktiska

skäl hade härvid de minsta leveranserna undantagits. Avkopplingsrätten

hade hittills icke begagnats. Under förra vinterns av exceptionell torka

förvärrade förhållanden hade den erforderliga förbrukningsbegränsningen

åstadkommits medelst allmän statlig ransonering. Vattenfallsstyrelsens inställning

vore, att det även i fortsättningen vore lämpligast att söka klara

svårigheterna på det sättet. I enlighet därmed hade styrelsen i höstens anslagsskrivelse

till Kungl. Maj:t framhållit vikten av all den lag, som låge till

grund för statliga ingripanden, förlängdes och det icke endast som under

senaste tiden för ett år i taget utan för en flerårsperiod, så att kraftindustrien

kunde basera sin planering på dess förefintlighet.

Ytterligare anför kommissionen, alt även om man med visst fog kunde

hävda, alt de nuvarande svårigheterna indirekt vore en följd av andra

världskriget, delta förhållande syntes bliva allt mindre påtagligt. Därför

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

borde övervägas, om icke den i lagen givna motiveringen för dess tillämpning

borde ändras därhän, att lagen skulle kunna sättas i tillämpning —

förutom vid krig eller krigsfara — vid utomordentliga försörjningssvårigheter.

Slutligen framhåller kommissionen, att med nu rådande försörj ningsförhållanden

behov knappast längre förelåge av en lagstiftning för reglering

av förbrukningen av gas. Det syntes sålunda, som om vid en förlängning av

lagen förlängningen icke skulle behöva omfatta gasregleringen.

Kommissionen hemställer därför, att giltighetstiden av ifrågavarande

lag utsträckes till och med den 30 juni 1954, att motiveringen för lagen

ändras så, att lagen skall kunna tillämpas även vid försörjningssvårigheter,

som icke äro föranledda av krig eller krigsfara, samt att, därest Kungl.

Maj :t så finner lämpligt, lagens förlängning bestämmes att omfatta endast

regleringen av elektrisk kraft.

Vattenfallsstyrelsen har i yttrande över bränslekommissionens framställning

vitsordat riktigheten av vad däri anförts samt framhållit, att styrelsen

ansåge ofrånkomligt, att synnerligen stora besvärligheter finge förutses för

kraftför sörj ningen under de närmaste vintrarna. Enligt styrelsens mening

vore det nödvändigt, att möjligheter skapades att genom en allmän statlig

kraftransonering lösa de svårigheter, som kunde uppkomma under dessa

år. Det framstode därvid såsom synnerligen angeläget, att den hittills gällande

lagen om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft förlängdes

för en flerårsperiod. Den av kommissionen föreslagna tiden om fem år

syntes lämplig.

Föredraganden. Nu gällande lag om reglering av förbrukningen av elektrisk

kraft och gas upphör att gälla den 30 juni 1949.

Av det förut anförda framgår, att bränslekommissionen icke längre anser

en beredskapslagstiftning av ifrågavarande slag för gas behövlig. Till

denna uppfattning kan jag ansluta mig.

Vad åter angår den elektriska kraften ha såväl vattenfallsstyrelsen som

bränslekommissionen uttalat sig för en förlängning av lagen. Som skäl härför

anföres, att genom de senaste årens kraftiga industriella expansion risk

föreligger för att efterfrågan på elektrisk kraft kommer att överstiga tillgången,

särskilt i tider av dålig vattentillgång. Dessa farhågor ha under

det senast förflutna året ytterligare accentuerats därigenom, att utbjrggandet

av kraftverken på grund av materialsvårigheter avsevärt försenats.

Denna risk beräknas komma att kvarstå åtminstone ett par år in på 1950- talet. Om på grund härav en begränsning av kraftförbrukningen blir nödvändig,

torde det vara lämpligare att genomföra en sådan med stöd av

föreskrifter från statsmakternas sida än genom åtgöranden av kraftleverantörerna.

För kraftleverantörerna är det av väsentlig vikt vid uppgörande

av kraftleveranskontrakt, att det finnes en lagstiftning, som åtminstone

under viss tid framåt ger möjlighet till sådana regleringsåtgärder. På grund

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

härav hemställa myndigheterna om en femårig förlängning av gallande

beredskapslagstiftning, i vad den angår elektrisk kraft.

De anförda skälen synas mig klart giva vid handen, att behov av fortsatt

beredskapslagstiftning beträffande elektrisk kraft föreligger. Såsom framhållits

av bränslekommissionen, kan det emellertid knappast anses riktigt

att — åtminstone för en flerårig period framåt beteckna de omständigheter,

som nu kunna antagas motivera åtgärder av ifrågavarande slag, såsom

av krig föranledda utomordentliga förhållanden. Det synes därför

lämpligare att i fortsättningen icke göra lagens tillämpning beroende av sådana

villkor utan i stället låta lagen under viss tid framåt giva Kungl. Maj :t

befogenhet att utfärda bestämmelser om förbrukningen av elektrisk kraft,

om situationen blir sådan, att behov av dylika bestämmelser uppenbarligen

föreligger.

Jag finner därför lämpligt, att den nu gällande lagen om reglering av förbrukningen

av elektrisk kraft och gas ersättes med en ny lag om reglering

av förbrukningen av elektrisk kraft, vilken erhåller begränsad giltighetstid.

Beträffande längden av denna tid ha vattenfallsstyrelsen och bränslekommissionen

föreslagit, att lagen skulle gälla till och med den 30 juni 1954.

Då de skäl, som anförts till stöd för förslaget, synas bärande, instämmer

jag härutinnan.

Förslag till lag, som nu sagts, har utarbetats inom folkhushållningsdepartementet.

Förslaget bygger i allt väsentligt på den tidigare lagen. Bestämmelsen

om särskilt förordnande för att lagens materiella bestämmelser

skola träda i tillämpning har dock borttagits. Beträffande den föreslagna

lagens innehåll i övrigt må anmärkas, att bränslekommissionen icke, såsom

i den gamla lagen, angivits som den myndighet, som i första hand skall

under Kungl. Maj:t handha tillämpningen av lagen, utan denna uppgift

bär angivits skola tillkomma myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer.

Det är nämligen sannolikt, att bränslekommissionens verksamhet upphört

innan lagens giltighetstid utgår. Vidare bör anmärkas, att enligt lagförslaget

Kungl. Maj :t uttryckligen erhållit befogenhet att i särskilda fall medgiva

befrielse från skyldighet att erlägga överuttagningsavgift. Bemyndigande

härtill har Kungl. Maj :t nu erhållit genom särskilt beslut av riksdagen.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över omförmälda,

inom folkhushållningsdepartementet upprättade förslag till lag

om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft, av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

(Nuvarande lydelse:)

Lag

om reglering av förbrukningen av

elektrisk kraft och gas;

given Stockholms slott den 12 december

1941.

Vi Gustaf etc.

göra veterligt, att Vi med riksdagen

funnit gott förordna som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket

befinner sig, eller eljest under utomordentliga

av krig föranledda förhållanden

äger Konungen, när riksdagen

ej är samlad, förordna att vad

i 2—6 §§ stadgas skall äga tillämpning;

dock må förordnande som nu

sagts ej meddelas med mindre Konungen

låtit riksdagskallelse utgå

eller riksdagen ändock skall sammanträda

inom trettio dagar. Varder

ej meddelat förordnande av

nästföljande riksdag inom trettio dagar

från riksdagens början gillat,

skall detsamma efter utgången av

nämnda tid upphöra att lända till

efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är

samlad, förhållanden vara för handen,

som i första stycket sägs, äger

Konungen med riksdagens samtycke

meddela förordnande som där avses.

Bilaga.

(Föreslagen lydelse:)

Förslag

till

Lag

om reglering av förbrukningen av

elektrisk kraft.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Därest på grund av bristande tillgång

på vattenkraft eller av annan

orsak tillgången på elektrisk kraft

inom riket under viss tidsperiod kan

förutses ej komma att förslå för att

tillgodose behovet därav, må reglering

av förbrukningen av dylik kraft

ske i enlighet med vad i denna lag

sägs.

2 §• 2 §.

Därest tillgången på elektrisk Förordnande om åtgärder, som i

kraft ej förslår att tillgodose beho- 1 § avses, meddelas av Konungen

vet därav, äger Konungen eller efter samt må innefatta föreskrift såväl

Konungens bemyndigande statens om kraftens fördelning mellan förbränslekommission

meddela före- brukarna som om användningen i

skrift om kraftens fördelning mellan övrigt av tillgänglig kraft.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 82.

(Nuvarande lydelse:)

förbrukarna samt om användningen

i övrigt av tillgänglig kraft.

Vid meddelande av föreskrift enligt

första stycket skall tillses, att

behov, vilkas täckande är av särskild

betydelse för befolkningen eller

produktionen eller eljest för det

allmänna, i främsta rummet bliva

tillgodosedda.

3 §.

Meddelas föreskrift enligt 2 §,

åligger det ägare eller innehavare av

sådan anläggning för alstrande eller

tillhandahållande av elektrisk kraft

(kraftföretag), som avses med föreskriften

eller som tillhandahåller

kraft åt av föreskriften berörda förbrukare,

att enligt av bränslekommissionen

eller å dess vägnar meddelade

anvisningar vidtaga åtgärder

till förhindrande i görligaste mån av

överträdelser av föreskriften.

4 §.

Förbrukare av elektrisk kraft, som

uttager större myckenhet kraft än

han enligt meddelad föreskrift äger

uttaga, skall där Konungen så förordnar

vara skyldig att för den myckenhet

kraft, som uttages utöver den

enligt föreskriften medgivna, erlägga

förutom till kraftföretaget utgående

avgift en särskild överuttagningsavgift.

(Föreslagen lydelse:)

Konungen äger uppdraga åt myndighet,

som Konungen bestämmer,

att meddela närmare bestämmelser

om tillämpningen av föreskrift, som

avses i första stycket.

3 §•

Vid meddelandet av föreskrift enligt

2 § skall tillses, att behov, vilkas

täckande är av särskild vikt för

befolkningen eller produktionen eller

eljest för det allmänna, i främsta

rummet bliva tillgodosedda.

4 §•

Ägare eller innehavare av sådan

anläggning för elektrisk kraft, som

avses med föreskrift enligt 2 § eller

som tillhandahåller kraft åt av dylik

föreskrift berörda förbrukare,

är pliktig att enligt anvisningar av

Konungen eller myndighet, som i 2 §

andra stycket sägs, vidtaga åtgärder

för att i görligaste mån förhindra

överträdelser av föreskriften.

5 §•

Förbrukare av elektrisk kraft,

som uttager större myckenhet kraft

än han enligt föreskrift jämlikt 2 §

äger uttaga, skall där Konungen så

förordnar vara skyldig att för den

myckenhet kraft, som uttages utöver

den enligt föreskriften medgivna, erlägga

förutom till kraftföretaget utgående

avgift en särskild överuttagningsavgift.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 82.

(Nuvarande lydelse:)

överuttagningsavgift utgår enligt

grunder, som Konungen bestämmer,

samt tillfaller kronan.

5 §•

Det åligger ägare eller innehavare

av kraftföretag att enligt av bränslekommissionen

meddelade bestämmelser

uppbära och till kommissionen

redovisa överuttagningsavgifter

för elektrisk kraft som för mycket

uttagits från företaget.

Underlåter förbrukare av elektrisk

kraft att i föreskriven ordning erlägga

överuttagningsavgift, åligger

det ägaren eller innehavaren av

kraftföretagel att enligt bränslekommissionens

anvisningar avstänga

förbrukaren från vidare kraftuttag.

6 §•

Vad i 2—5 §§ stadgas angående

elektrisk kraft och kraftföretag skall

äga motsvarande tillämpning beträffande

gas samt anläggning för

alstrande eller tillhandahållande av

gas (gasverk).

7 §•

Har ägare eller innehavare av

kraftföretag eller gasverk eller av

sådan järnvägs- eller spårvägsanläggning

eller industriell eller därmed

jämförlig anläggning, vid vilken

elektrisk kraft eller gas användes

för annat ändamål än för belys
-

(Föreslagen lydelse:)

Överuttagningsavgift utgår enligt

grunder, som Konungen bestämmer,

samt tillfaller kronan.

6 §•

Det åligger ägare eller innehavare

av kraftföretag att enligt bestämmelser,

som meddelas av Konungen eller

myndighet som i 2 § sägs, uppbära

och redovisa överuttagningsavgifter

för elektrisk kraft, som för

mycket uttagits från företaget.

Underlåter förbrukare av elektrisk

kraft att i föreskriven ordning erlägga

överuttagningsavgift, åligger

det ägaren eller innehavaren av

kraftföretaget att enligt anvisningar

av Konungen eller myndighet som i

2 § sägs avstänga förbrukaren från

vidare kraftuttag.

Konungen må, där särskilda skäl

därtill föranleda, befria förbrukare

från skyldighet att erlägga överuttagningsavgift,

som påförts honom.

7 §■

Har ägare eller innehavare av

kraftföretag eller av sådan järnvägseller

spårvägsanläggning eller industriell

eller därmed jämförlig anlägning,

vid vilken elektrisk kraft användes

för annat ändamål än för

belysning, uppsåtligen eller av grov

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

15

(Nuvarande lydelse:)

ning, uppsåtligen eller av grov vårdslöshet

åsidosatt beträffande företaget,

verket eller anläggningen meddelad

föreskrift enligt 2 §, straffes

med dagsböter eller fängelse.

Har annan förbrukare av kraft

eller gas än i första stycket avses

uppsåtligen eller av grov vårdslöshet

använt kraft eller gas för annat

ändamål än sådant, vartill han enligt

meddelad föreskrift ägt använda

kraft eller gas, dömes till enahanda

straff som i första stycket sägs.

8 §•

Ägare eller innehavare av kraftföretag

eller gasverk, som underlåter

att fullgöra vad honom åligger

enligt 3 eller 5 §, straffes med dagsböter.

Bränslekommissionen må vid vite

tillhålla den försumlige att fullgöra

åliggande som i första stycket avses.

9 §.

Vad i denna lag är stadgat angående

ägare eller innehavare av kraftföretag

eller gasverk eller av anläggning,

varom i 7 § förmäles, skall,

såvitt angår kommunalt kraftföretag

eller gasverk eller kommunal

anläggning, i stället hava avseende

å föreståndaren.

10 §.

Böter och viten, som ådömas enligt

denna lag, tillfalla kronan.

11 §■

Föreskrift, som meddelats enligt

denna lag, skall icke gälla efter den

tidpunkt, då tillämpning av bestämmelserna

i 2—6 §§ upphör. I fråga

(Föreslagen lydelse:)

vårdslöshet åsidosatt beträffande företaget

eller anläggningen meddelad

föreskrift enligt 2 §, straffes med

dagsböter eller fängelse.

Har annan förbrukare av kraft än

i första stycket avses uppsåtligen eller

av grov vårdslöshet använt kraft

för annat ändamål än sådant, vartill

han enligt meddelad föreskrift

äger använda kraft, dömes till enahanda

straff som i första stycket

sägs.

8 §.

Ägare eller innehavare av kraftföretag,

som underlåter att fullgöra

vad honom åligger enligt 4 eller 6 §,

straffes med dagsböter.

Myndighet, som Konungen bestämmer,

må vid vite tillhålla den försumlige

att fullgöra åliggande som i första

stycket avses.

9 §•

Vad i denna lag är stadgat angående

ägare eller innehavare av kraftföretag

eller av anläggning, varom

förmäles i 7 §, skall, såvitt angår

kommunalt kraftföretag eller kommunal

anläggning, i stället hava avseende

å föreståndaren.

10 §.

Böter och viten tillfalla kronan.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kiingl. Maj.ts proposition nr 82.

(Nuvarande lydelse:)

om skyldighet att erlägga överuttagningsavgift

för elektrisk kraft eller

gas, som ultagits före nämnda tidpunkt,

skola, i den mån Konungen

ej annorledes förordnar, lagens bestämmelser

fortfarande äga tillämpning.

12 §.

Konungen eller efter Konungens

bemyndigande bränslekommissionen

äger meddela närmare bestämmelser

angående tillämpningen av denna

lag.

Vad i lagen är stadgat om bränslekommissionen

skall, i händelse de

på kommissionen ankommande arbetsuppgifterna

av Konungen uppdras

åt annan myndighet, efter Konungens

förordnande gälla beträffande

myndighet, varom sist är sagt.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling, och gäller

till och med den 30 juni 1943.

Förordnande, som meddelats jämlikt

denna lag, skall ej gälla längre

än lagen äger giltighet; dock att vad

i 11 § stadgas angående överuttagningsavgift

skall äga giltighet även

därefter. Vad i lagen stadgas i fråga

om sådant under tiden för lagens

giltighet begånget brott, som i lagen

avses, skall äga tillämpning även efter

det i lagen i övrigt upphört att

gälla.

(Föreslagen lydelse:)

11 §•

Konungen äger meddela närmare

föreskrifter angående tillämpningen

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1949 och gäller till och med den 30

juni 1954. Föreskrift, som meddelas

med stöd av lagen, skall ej gälla

längre än lagen äger giltighet.

Vad i lagen stadgas i fråga om

sådant under tiden för lagens giltighet

begånget brott, som i lagen avses,

skall dock äga tillämpning även

efter det lagen i övrigt upphört att

gälla. Vad nu sagts skall ock, i den

mån Konungen ej annorledes förordnar,

äga tillämpning i fråga om

skyldighet att erlägga överuttagningsavgift

för elektrisk kraft, som

uttagits under tid, då föreskrift jämlikt

5 § om dylik avgift varit gällande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

17

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 23

februari 1949.

Närvarande:

justitieråden Geijer,

Dahlman,

Lech,

regeringsrådet Quensei..

Enligt lagrådet den 11 februari 1949 tillhandakommet utdrag av protokoll

över folkhushållningsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i

statsrådet den 28 januari 1949, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om reglering av förbrukningen av

elektrisk kraft.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i folkhushållningsdepartementet, hovrättsrådet

E. W. Z. Göransson.

Förslaget föranledde följande yttranden av lagrådets ledamöter.

Justitieråden Geijer, Dahlman och Lech:

Den föreslagna lagstiftningen är av beredskap skaraktär, avsedd att under

ytterligare fem år, då tillgången på elektrisk kraft inom riket beräknas

komma att understiga behovet, skapa möjlighet att fortfarande upprätthålla

en reglering av förbrukningen av elektrisk kraft. Med hänsyn till

att lagen sålunda har karaktär av en provisorisk kristidslagstiftning anse

vi oss kunna lämna förslaget utan erinran.

Regeringsrådet Quensei:

Genom de avvikelser från den gällande regleringslagen, som nu föreslagits,

skulle lagstiftningen i ämnet erhålla en väsentligen ny karaktär. Förslaget

bör också bedömas med hänsyn härtill och icke i någon män betraktas

som förlängning av giltighetstiden för redan godkända regler.

Då, såsom för närvarande, statlig ransonering av elektriska kraften kan

tillgripas endast under krig eller krigsfara eller utomordentliga av krig

föranledda förhållanden, blir åtgärden, liksom annan krigstidsransonering,

motiverad av ofrånkomliga krav, grundade i folkförsörjnings- och kanske

även krigsberedskapsbehov, för vilka vanliga rättsgrundsatser kunna få

tåla jämkning.

2 — Bilaga till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 82.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 82.

Enligt förslaget däremot skulle befrielse från åtagna förpliktelser — eller

rättare sagt skyldighet att icke uppfylla dem — kunna inträda utan något

samband med krig. Den föreslagna lagtexten begränsar över huvud icke

de skäl, som skulle kunna föranleda ransonering, annorledes än så, att behovet

skall kunna förutses komma att överstiga tillgången inom riket. Genom

att prövningen lagts i Konungens hand vinnes visserligen att man

äger förutsätta, att åtgärden skulle tillgripas, endast om den stode i överensstämmelse

med de skäl som föranlett förslaget. Men huruvida dessa

äro tillräckliga för så stora ingrepp i välförvärvade rättigheter, som här

avses, må ifrågasättas. Vad som åberopats är nämligen mindre att det kan

väntas bli omöjligt för kraftleverantörerna att fullgöra sina redan uppkomna

förpliktelser än att de med hänsyn till dessa skulle kunna bli tvungna

att visa återhållsamhet vid tecknande av nya kontrakt; de skulle icke kunna

riskera alt åtaga sig nya leveranser i obegränsad utsträckning utan att därvid

förbehålla sig rätt att själva minska dessa leveranser och alltså företaga

ett slags privat ransonering inom avtalens egen ram. Frågan blir, huruvida

lagstiftaren bör tillstädja att de, som äga rätt till leverans, nödgas utan

gottgörelse vidkännas inskränkning i sin rätt för att nytillkommande abonnenter

må få större tilldelning än den, vartill de eljest skulle kunna förvärva

rätt.

Det är möjligt att del här ytterst gäller så betydande allmänna intressen,

att ej ens under fredstid grundsatsen om respekt för välförvärvade rättigheter

kan upprätthållas. Rättigheterna avse ju sådana landets tillgångar,

vilka icke utan skada för näringslivets utveckling kunna reserveras för

vissa företag eller ändamål. Med det i 1 § använda uttrycket, att tillgången

ej förslår för behovet, skulle då få förstås icke blott att efterfrågan är större

än tillgången utan även att det allmänna har behov av att nya förelag få

del i krafttillgången. Men även i detta fall synes dock all möjlig hänsyn

böra visas anspråken att få njuta skydd för sin rätt, särskilt när denna

uppkommit, innan man hade anledning räkna med en sådan fredstidsransonering,

varom nu är fråga. Det kan därför ifrågasättas, huruvida icke

gottgörelse för intrång eller förlust borde utgå till innehavare av dylik äldre

rätt eller om icke staten borde utöva kontroll över nya upplåtelser, som

kunna framkalla eller förstora ransonering sbehovet. Sker intetdera, synes

åtminstone vid ransoneringen böra tagas någon hänsyn till om rättigheten

upplåtits före eller efter lagens tillkomst eller fråga kanske är om konkurrens

mellan dem, som äga rätt, och dem, som blott önska förvärva sådan.

Den enda ledning för utarbetande av ransoneringsgrunderna, som förslaget

innehåller, är emellertid den i 3 § gjorda anvisningen, som väl i och för sig

är riktig men knappast tillräcklig i betraktande av ransoneringens innebörd.

Att beträffande hushållsförbrukning de vid förra ransoneringen 1947—48

tillämpade principerna ej obetingat böra följas, synes erfarenheten lärt. Då

togs icke tillräcklig hänsyn till att normalförbrukningen under tid före rån
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 82. 19

soneringen i vissa fall kunde motsvara ett minimibehov, i andra innebära

ett avsevärt slöseri.

Skall den närmare tillämpningen av lagen överlämnas åt underordnad

administrativ myndighet och denna i de enskilda fallen bestämma vars och

‘•ns tilldelning, måste besluten naturligtvis få överklagas hos Konungen.

Beträffande påföljderna för överträdelse av ransoneringsbestämmelserna

torde böra anges, huruvida dessa påföljder må inträda redan vid underlåtenhet

att omedelbart ställa sig första instansens beslut till efterrättelse

eller kunna tillämpas endast å förseelser mot Iagakraftägande beslut.

Den allmänna påföljden för uttagande av för stor myckenhet kraft, överuttagningsavgiften,

bär i mycket karaktär av böter men regleras ej närmare

i lagtexten. Hur denna straffavgift skulle komma att bestämmas, är

således ovisst. Måhända måste den variera för att dels icke i normala fall

bli för sträng dels alltid verka effektiv. Skulle en eller annan konsument

föredraga att betala avgiften framför att minska kraftförbrukningen, framstode

det som en verklig brist i förslaget att icke avstängning från vidare

kraftuttag upptagits som medel mot beständig överuttagning utan blott som

medel att framtvinga betalning. Att där avstängning skall ske, det dock icke

nödvändigtvis behöver vara för hela den tid, som återstår under ransoneringen,

torde måhända avsetts men framgår ej tydligt av lagtexten.

Om medlen mot överuttagning kunna bli för svaga, synes å andra sidan

anmärkningsvärt strängt, att frihetsstraff skulle ingå i latituden, om enskild

förbrukare uppsåtligen eller av grov vårdslöshet använt kraft för

annat ändamål än tillåtet sådant. Även för detta fall torde avstängning

under längre eller kortare tid kunna vara lämplig, och det må ifrågasättas,

om icke dylik påföljd, eventuellt kompletterad med särskild straffavgift

och vid grövre uppsåtlig förseelse dagsböter, vore tillräcklig. De stränga

straffsanktioner, som under krigstid kunna vara erforderliga, torde icke

utan vidare böra överföras till de för fredstid avsedda författningarna med

närbesläktat innehåll.

Slutligen må erinras att de i 8 § efter förebild i den gällande lagen upptagna

medlen att tvinga till efterlevnad av vissa bestämmelser, nämligen

dels dagsböter, dels ock vite, icke torde böra förekomma vid sidan av varandra,

så att för en och samma försummelse kan ådömas dagsböter och utdömas

vite. Ett sådant system har lagstiftaren i allmänhet icke godkänt,

och om också i en del kristidsförfattningar principen att straff utesluter vite

av förevarande slag icke upprätthållits, torde den dock kunna anses välgrundad

och någon avvikelse i detta fall icke vara av behovet påkallad.

Ur protokollet:

Itengt Larson.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 82.

Utdrag av protokollet över folkhushållning sär enden, hållet inför

Höns Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 25 februari I9h9.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, lagrådets den 23

februari 1949 avgivna utlåtande över det den 28 januari 1949 till lagrådet

remitterade förslaget till lag om reglering av förbrukningen av elektrisk

kraft.

Efter förmälan, att förslaget i lagrådets utlåtande lämnats utan erinran

av tre av lagrådets ledamöter men att den återstående ledamoten haft vissa

anmärkningar att göra, anför föredraganden i anledning av dessa anmärkningar

följande:

Till en början bör understrykas, att ifrågavarande lag är avsedd att tilllämpas

endast i kritiska situationer, betingade av att tillgången på elektrisk

kraft förutses bliva så knapp, att en elektricitetsransonering måste företagas

eller eventuellt andra restriktioner beträffande kraftförbrukningen

genomföras. Även om man vid utformandet av en reglering av ifrågavarande

slag alltid måste eftersträva att i så ringa grad som möjligt göra intrång

i bestående rättsförhållanden, kommer del i många fall icke att kunna

undvikas, att en kraftförbrukare icke kan få ut den kvantitet elektrisk

kraft, vartill han är berättigad enligt avtal. Det enskilda intresset måste

här få vika för samhällsintresset. Detta kan kräva, alt eu kraftförbrukare

med ett relativt nytt kraftleveranskontrakt blir bättre tillgodosedd än en

förbrukare med äldre kontrakt, nämligen om kraften i förra fallet skall

användas till ändamål, som ur samhällets synpunkt äro särskilt viktiga.

På grund av lagstiftningens speciella karaktär synes det icke lämpligt att

i lagen införa särskilda regler om ersättning för förlust, som en kraftförbrukare

kan vållas genom att han icke kan utfå den kvantitet elektrisk

kraft, vartill han kontraktsenligt är berättigad. Icke heller kan jag förorda

en fortlöpande kontroll av nya upplåtelser av elektrisk kraft, som

kunna framkalla eller förstora ransoneringsbehovet. Den närmare utformningen

av en elektricitetsransonering torde icke böra i lagen regleras närmare

än som skett.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

Beträffande 8 § i förslaget får jag föreslå, att straffbestämmelsen i första

stycket borttages, varigenom alltså en underlåtenhet av här ifrågavarande

slag icke kommer att medföra annan påföljd än att vederbörande myndighet

kan förelägga vite, som sedermera vid fortsatt underlåtenhet utdömes av

allmän domstol. Straffbestämmelsen torde nämligen i de fall, varom här är

fråga, icke vara effektiv. Rättssäkerheten synes vara tillräckligt tillgodosedd

därigenom att beslutet om vitesföreläggandet givetvis skall kunna

överklagas hos Kungl. Maj :t i regeringsrätten samt genom att utdömandet

av vitet är en domstolsfråga.

Vad återstoden av de framställda anmärkningarna angår finner jag —

med hänsyn till att det remitterade förslaget i dessa hänseenden överensstämmer

med den nu gällande lagen samt lagrådets övriga ledamöter ej

funnit skäl till erinran mot förslaget — mig icke böra förorda ändring i

det remitterade förslaget.

I förslaget har härutöver vidtagits vissa redaktionella jämkningar.

Föredraganden hemställer härefter,

att Kungl. Maj:t måtte jämlikt § 87 regeringsformen föreslå

riksdagen att antaga det i enlighet med vad ovan anförts

ändrade förslaget till Ing om reglering av förbrukningen av

elektrisk kraft.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ingvar J.son Rörs.

Ur protokollet:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:167 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till Erik Ask. a1 i texten
  2. 2LU 1949:9 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående reglering av förbrukningen an elektrisk kraft, dels ock i ämnet väckta mot s. 1 i texten