Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag till tandläkarhögskolorna

1949-02-25 · 32 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:92, Angående vissa anslag till tandläkarhögskolorna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

1

Nr 92.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

till tandläkarhögskolorna; given Stockholms slott

den 25 februari 1949.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Josef Weijne.

Propositionens huvudsakliga innehåll:

I propositionen äskas ett anslag av 1 318 000 kronor till avlöningar vid

tandläkarhögskolan i Malmö, vilket innebär en höjning med 187 000 kronor.

Höjningen föranledes helt av den fortsatta utbyggnaden av högskolan,

vars verksamhet påbörjades höstterminen 1947.

Vidare föreslås, att 60 norska tandläkarstuderande, fördelade på två

grupper om vardera 30, skola under läsaren 1949/50—1951/52 erhalla tillfälle

att avsluta sina i Oslo påbörjade studier vid de svenska tandläkarhögskolorna.

Utbildningen bekostas av norska staten. Av budgettekniska

skäl skola dock utgifterna bestridas från särskilt anslag medan de av Norge

inbetalade ersättningsbeloppen skola tillföras riksstatens inkomstsida.

Slutligen framlägges förslag om ordnande av tjänstgöringen på de s. k.

amanuensklinikerna vid tandläkarhögskolorna.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 9t.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 92.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet injör

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 jebruari 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,

Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under bilagan åttonde

huvudtiteln, punkten 104, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1949/50 beräkna till tandläkarhögskolan i

Malmö: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 400 000 kronor.

Sedan beredningen av denna fråga numera avslutats, anhåller jag att få

ånyo anmäla densamma och i samband därmed till behandling upptaga

vissa andra ärenden rörande tandläkarundervisningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

3

1. Förslagsanslaget till Tandläkarhögskolan

i Malmö: Avlöningar.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 1 131 000 kronor

samt disponeras på sätt framgår av statsliggaren, s. 523 ff.

Med skrivelse den 15 februari 1949 har kanslern för rikets universitet

inkommit med anslagsäskanden beträffande avlöningar vid högskolan för

nästa budgetår, i huvudsak grundade på en petitaskrivelse från lärarkollegiet

vid högskolan.

I sin skrivelse har lärarkollegiet inledningsvis framhållit, att det

vore första gången, som kollegiet inginge med begäran om anslag för högskolan,

och att detta skedde under en tid, då lärarkollegiet i det stora hela

saknade erfarenhet rörande verksamheten vid högskolan. Härtill komme,

att vissa omflyttningar inom högskolans fastighet och vissa provisoriska

anordningar måst vidtas, något som ytterligare försvårat bedömningen av

hur kostnaderna för driften av högskolan slutligt komme att ställa sig.

Lärarkollegiet beräknade emellertid, att denna rörlighetsperiod i det stora

hela skulle vara avslutad vid ingången av budgetåret 1949/50. Härav följde,

att varje avdelning då beräknades få sina slutgiltiga lokaler med undantag

av en viss rörlighet, som betingades av överbeläggning på vissa avdelningar

i samband med övergången till den femåriga studieplanen. Allt eftersom

nämnda studieplan genomfördes, måste nya tjänster tillsättas, och detta

gällde icke endast lärartjänsterna utan framför allt hjälpkrafterna. I och

med ingången av nästkommande budgetår måste sålunda i det stora hela

samtliga tjänster besättas.

Beträffande det prekliniska studieåret har lärarkollegiet meddelat, att

det vid förhandlingar, som förts mellan rektor vid högskolan och ämnesrepresentanter

för de prekliniska undervisningsämnena, visat sig omöjligt

att beräkna kostnaderna på enahanda sätt som tidigare skett. Lärarkollegiet

hade därför trots pågående sakkunnigutredning på området ansett sig

böra hemställa om anslag för inrättande vid högskolan av ordinarie prosektors-,

respektive laboratorsbefattningar i ämnena histologi, fysiologi och

kemi, vilka tjänsters innehavare skulle i lönehänseende vara jämställda

med motsvarande ordinarie befattningshavare på Lunds universitets stat.

Vidare har lärarkollegiet gjort framställning om anställande av en del ickeordinarie

befattningshavare till hjälp åt kursgivarna i de prekliniska

ämnena.

Kanslern har anfört, att han ej kunde förorda lärarkollegiets förslag att,

utan avvaktande av resultatet av den pågående sakkunnigutredningen, inrätta

ordinarie lärarbefattningar för meddelande av undervisning i vissa

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

prekliniska ämnen. Vad beträffade lärarkollegiets framställningar i övrigt

hade kanslern, efter jämförelse med förhållandena vid tandläkarhögskolan

i Stockholm, kommit till den uppfattningen, att Malmö-högskolans personalorganisation

icke redan under nästkommande budgetår ovillkorligen behövde

undergå så stor ökning som lärarkollegiet ifrågasatt. Han hade även

beaktat, att de underordnade lärarkrafterna samt sköterskorna och den

tekniska personalen — även om de närmast vore avsedda för tjänstgöring

å viss avdelning — tillfälligt borde kunna överföras till annan avdelning,

i den mån denna andra avdelning hade större behov av den arbetskraft,

som de representerade, än den egna avdelningen.

Tillika har kanslern framhållit, att han vid beräknandet av antalet assistenter

och amanuenser å de kliniska avdelningarna icke ansett sig böra

förutsätta, att nämnda lärare skulle i egenskap av lärare utföra sådan tandvård

å högskolans patienter, som icke meddelades i direkt samband med

undervisningen av de studerande. Denna tandvård syntes böra meddelas

på amanuenskliniker (denna fråga behandlas närmare i det följande).

Kanslern har vidare rörande sitt förslag till personal för nästa budgetår

anfört, att då det här vore fråga om en avvägning, som i viss utsträckning

måste baseras på antaganden, vore det ej möjligt för honom att i detalj

motivera sin ståndpunkt.

Beträffande den enligt kanslerns förslag under nästa budgetår erforderliga

personalen inhämtas av handlingarna bland annat följande.

Prekliniska m. fl. särskilda kurser. De av kanslern föreslagna förändringarna

framgå av följande sammanställning:

Kurs och befattning

Arv

ode

Ökning eller

1948/49

kronor

1949/50

kronor

minskning

kronor

Anatomi:

kursgivare................

* 12 200

7 000

- 5 200

amanuens................

—

4 032

+ 4 032

Histologi:

kursgivare................

* 12 200

* 12 200

—

amanuens................

—

1200

+ 1 200

Fysik och fysiologi:

kursgivare................

* 9 450

* 12 200

+ 2 750

amanuens................

2 016

1 200

— 816

Kemi:

kursgivare................

8 400

* 12 200

+ 3 800

amanuens . ..............

4 032

4 032

—

Allmän bakteriologi:

kursgivare................

2 800

2 800

—

amanuens................

—

1 200

+ 1200

Speciell tandhistologi:

kursgivare................

2 450

2 450

—

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

5

Arv

ode

Ökning eller

Kurs och befattning

1948/49

kronor

1949/50

kronor

minskning

kronor

Speciell tandanatomi:

4 200

kursgivare................

4 200

—

amanuenser...............

2 400

2 000

— 400

Propedeutisk bettlära:

(200/mån.)

(200/mån.)

kursgivare................

3 500

3 500

—

amanuenser...............

2 000

(200/mån.)

1600

(200/mån.)

— 400

Allmän patologi:

— 3 800

kursgivare................

* 12 200

8 400

amanuens................

—

4 032

+ 4 032

Farmakologi:

3 640

4- 1820

kursgivare................

1820

amanuens................

600

1 200

+ 600

Topografisk anatomi:

1 400

+ 700

kursgivare................

700

Social odontologi:

700

+ 350

kursgivare................

350

Materiallära:

kursgivare................

8136

8136

—

amanuens................

4 032

4 032

+ 5112

laboratoriebiträde...........

—

5 112

Allmän kirurgi:

6 370

+ 6 370

kursgivare................

—

*Förslagsvis.

Summa

| + 21 350

Kanslern har anfört, att enligt vad hittills gällt särskild kursgivare, vilken

avlönades som biträdande lärare (förslagsvis 12 200 kronor), icke erhållit

amanuenshjälp. Undantag hade dock gjorts för kursgivaren i kemi vilken

vid tandläkarhögskolan i Stockholm till sitt biträde erhållit en förste

amanuens (4 032 kronor) för demonstrationsundervisningen. Det syntes

emellertid skäligt, att även de biträdande lärare^ vilka skulle tjänstgöra

som kursgivare i histologi och fysiologi, erhölle någon amanuenshjälp vid

förekommande demonstrationer. I fråga om dessa ämnen syntes det dock

vara tillräckligt med en tredje amanuens (1 200 kronor). I enlighet med

framställning av lärarkollegiet borde även kursgivare i allmän bakteriologi

erhålla biträde av en tredje amanuens.

I farmakologi, topografisk anatomi och social odontologi fördubblas antalet

kurser nästa budgetår.

Beträffande allmän kirurgi har kanslern framhållit, att det av lärarkollegiet

uppgjorda undervisningsprogrammet ej överensstämde med tandläkarutbildningssakkunnigas

förslag (betänkande del III, s. 127 f.), i det

att sammanlagda timantalet vore avsevärt större än de sakkunniga tänkt

sig och kursgivarens arvode på grund härav skulle bli betydligt högre (6 370

kronor, mot 4 550 kronor enligt de sakkunniga). Ehuru det borde vara möjligt

för kursgivaren att ordna undervisningen på det av de sakkunniga föreslagna

sättet — så hade förhållandet varit i Stockholm — ville kanslern ej

motsätta sig, att undervisningen i Malmö under kommande budgetår försöksvis

ägde rum enligt lärarkollegiets program.

Kanslern har förklarat sig ej kunna biträda av lärarkollegiet gjord fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Översikt av under budgetåret 1949150 erforderligt antal lärare m. m. vid tandläkarhögskolans

i Malmö olika avdelningar.

(Inom parentes angivna siffror avse antalet vid full utbyggnad.)

Befattning

Avd

e 1 n i n

g för

Summa

Karies-

lära

Pulpa-

rotf.

Protes-

lära

Tand-

kirurgi

Odont.

ortod.

Röntgen-

diagn.

Barn-

tandv.

Bettanalys

m. paro- donto- prot.

Allmän

mottag-

ning

Dental

histo-

patologi

Intern-

medicin

A. Lärare m. m.

Professor..........

1 CD

—

1 (1)

1 (1)

1 (1)

1 CD

—

—

—

—

—

5 (5)

Laborator..........

1 (1)

1 (1)

1 (1)

1 (1)

—

—

1 (1)

•1 (1)

—

1 (1)

—

61 (7)

Avdelningstandläkare . . .

3 (4)

- (1)

4 (5)

2 (3)

1 (1)

1 (1)

1 (1)

1 (1)

1 (1)

- CD

—

14 (19)

Assistent ..........

4 (4)

1 (1)

4 (6)

2 (3)

1 (3)

2 (1)

1 (2)

*1 (2)

1 (1)

*1 (-)

—

17 (23)

Amanuens..........

7 (9)

2 (2)

7 (8)

5 (6)

2 (3)

4 (4)

2 (3)

2 (2)

2 (2)

•1 (1)

—

331(40)

B. Övrig personal.

Avdelningssköterska ....

1 (1)

—

1 (1)

1 (1)

—

—

—

—

—

—

—

3 (3)

Sjuksköterska........

—

—

—

1 CD

—

1 (1)

—

—

—

—

- (1)

2 (3)

Avdelningstandsköterska. .

—

1 (1)

—

—

1 (1)

—

1 (1)

1 (1)

1 (1)

—

—

5 (5)

Tandsköterska.......

4 (6)

4 (4)

4 (5)

4 (6)

2 (3)

1 (1)

2 (3)

*2 (3)

1 CD

—

—

23 (32)

Kontrollbiträde.......

1 (1)

—

1 (1)

1 (1)

1 (1)

—

1 (1)

—

—

—

—

4 (4)

Tekn. biträde........

2 (3)

—

1 (1)

- CD

1 (1)

2 (2)

1 (—)

- (1)

—

- (1)

—

7 (10)

Laboratoriebiträde (utom

professors)........

1 (1)

—

1 (1)

1 (1)

—

—

—

—

—

—

- CD

3 (4)

Tandtekniker........

—

—

2 (2)

—

- (1)

—

—

1 (1)

—

—

—

3 (4)

Preparatris.........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1 (2)

—

1 (2)

* Fr. o. m. vårterminen 1950.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

ställning om undervisning i intern medicin under vårterminen 1950, då man

beträffande utformandet av undervisningen i detta ämne syntes böra avvakta

resultatet av den pågående utredningen rörande den prekliniska undervisningen.

Övrig undervisning. Det enligt kanslerns förslag erforderliga antalet lärare

m. m. vid tandläkarhögskolan under nästa budgetår framgår av den på s. 6

intagna översikten.

Såsom översikten utvisar överstiger sammanlagda antalet befattningar

av olika kategorier icke vad tandläkarsakkunniga ansett erforderligt vid full

utbyggnad av högskolan. I två fall avser förslaget likväl inrättande av

tjänster vid avdelningar, som enligt de sakkunnigas förslag icke skulle förses

med sådana tjänster, nämligen i fråga om en halvårstjänst som assistent vid

avdelningen för dental histopatologi och en tjänst som tekniskt biträde vid

barntandvårdsavdelningen. Beträffande assistenttjänsten må erinras, att

vid histopatologiska avdelningen enligt sakkunnigförslaget skolat inrättas

en avdelningstandläkarbefattning, som ej kommit till stånd. Tekniska biträdet

på barntandvårdsavdelningen skulle enligt lärarkollegiets petita

behövas för framställning av undervisnings- och åskådningsmateriel samt

för kariesbehandling på barn.

Kansli m. m. Kanslern har föreslagit nyinrättande av en tjänst som kontorsbiträde

i befordringsgången och en tjänst som värmeledningskötare i

Ce 10. En tjänst som värmeledningsskötare i Ce 11 har tidigare inrättats

vid högskolan. Tandläkarutbildningssakkunniga hade endast räknat med

sistnämnda tjänst. Lärarkollegiet har bland annat anfört, att det icke vore

tillräckligt med endast en värmeledningsskötare, då värmedistributionen

borde börja kl. 5 på morgonen och i flera fall icke kunde avslutas förrän

kl. 20 på kvällen.

T andtekniker- och tandsköterskeskolorna. Beträffande dessa har kanslern

icke ifrågasatt någon ändring.

Vid bifall till kanslerns förslag skulle personalorganisationen vid högskolan

under nästa budgetår — frånsett prekliniska m. fl. särskilda kurser —

bli den, som finnes upptagen i följande sammanställning.

Befa ttning

Lönegrad

(arvode)

Nuvarande

antal

Föreslaget antal

vid full

utbyggn.

enl. sakk:a

1949/50

enl. kanslern

Professor................

Ca 33

5

5

5

Laborator...............

Ca 31

5

7

67*(+i7»)

Avdelningstandläkare.........

Ce 22

137»

19

14 (+ 7»)

Assistent................

5 484

132/»

23

167»( + 3)

Amanuens...............

4 032

307»

40

337»( + 27»)

Avdelningssköter&ka .........

Ce 12

3

3

3

Sjuksköterska.............

Ce 11

2

3

2

Avdelningstandskötcrska.......

Ce 11

4

5

5 ( + 1)

Tandsköterska.............

Ce 10

23

32

227»

Kontrollbiträde............

Ce 10

4

4

4

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

Lönegrad

(arvode)

Nuvarande

antal

Föreslaget antal

Befattning

vid full

utbyggn.

enl. sakk:a

1949/50

enl. kanslern

Tekniskt biträde...........

Ce 10

6

10

7 ( + 1)

Laboratoriebiträde (professors)....

Ce 11

—

3

—

» (övriga)......

Ce 11

1

4

CO

i

Tandtekniker.............

Ce 20

2

2

2

t .............

Ce 18

1

2

1

Preparatris...............

Ce 11

—

2

1 ( + 1)

Rektor.................

1800

1

1

1

Intendent ...............

Ca 27

1

1

1

Sekreterare ..............

3 600

1

1

1

Kansliskrivare.............

Ce 15

1

1

1

Kassör.................

Ce 11

2

2

2

Kanslibiträde.............

Ce 11

4

4

4

Skriv-(kontors-)biträden........

Cf 4-Ce 8

5

7

6 ( + 1)

Verkmästare..............

Ce 14

1

1

1

Instrumentmakare..........

Ce 14

1

1

1

Hantverkare..............

Ce 10

4

4

4

Värmeledningsskötare.........

Ce 11

1

1

1

>

Ce 10

—

—

1 ( + D

Vaktmästare..............

Ce 10

1

1

1

Telefonist...............

Cf 4-Ce 8

2

2

2

Tamburvakt..............

Ce 2

2

2

2

Bibliotekarie..............

2 400

1

1

1

Tandteknikersko la n:

Föreståndare (huvudlärare).....

Ce 30

1

1

1

Chefstekniker.............

Ce 22

1

1

1

Tekniskt biträde...........

Ce 10

1

1

1

Speciallärare..............

25/tim.

500 tim.

500 tim.

500 tim.

Censorer................

400

2

2

2

T andsköterskeskolan:

Föreståndare .............

1500

1

1

1

Instruktionssköterska.........

Ce 15

1

1

1

Speciallärare..............

25/tim.

278 tim.

278 tim.

278 tim.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92. 9

Kanslern har beräknat avlöningsstaten för budgetåret 1949/50

på följande sätt:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis----kronor 180 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis ...................... * 376 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis

........................................... » 66?000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...................... _95 000

Summa kronor 1 318 000.

Beträffande beräkningen av de olika posterna inhämtas av handlingarna

i huvudsak följande.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, nu 157 000 kronor. Kanslern har

beräknat följande ökning av anslagsposten:

1 laborator i Ca 31 (tandhistopatologi) ................ kronor 13 620

1 laborator i Ca 31 (bettanalys och parodontoprotetik)

fr. o. m. 1/1 1950 .................................. » 6 810

Arvoden till laboratorerna för särskild tjänstgöring 2 004,

resp. 1 002 (1/1—30/6 1950) ........................ » 3 006

Summa kronor 23 436

Avrundat till » 23 000.

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, nu

328 000 kronor. Såsom förut nämnts har kanslern för prekliniska m. fl.

särskilda kurser räknat med en ökning av 21 350 kronor.

Delposten till assistenter och övriga amanuenser skulle enligt kanslerns

förslag höjas med 26 532 kronor enligt följande uppställning:

Tillkommer: Kronor

3 assistenter å 5 484 kronor (karieslära, 2 st., och röntgendiagnostik) 16 452

2 assistenter fr. o. m. 1/1 1950 å 2 742 kronor (bettanalys m. m.

och histopatologi) .............................-•••......... ^ 484

2 amanuenser å 4 032 kronor (karieslära och tandkirurgi) ...... 8 064

1 amanuens fr. o. m. 1/1 1950 (histopatologi).................. 2 016

32 016.

Avgår:

2 halvårsassistenter (proteslära).............................. 5 484

Ökning kronor 26 532.

Kanslern har alltså föreslagit höjning av anslagsposten till (328 000 +

+ 21 350 + 26 532 =) 375 882 eller i avrundat tal 376 000 kronor.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, nu 560 000 kronor..Kanslern

har beräknat en ökning med 43 830 kronor för icke-ordinarie tjänster

på följande sätt:

Tillkommer: Kronor

1 avdelningstandläkare i Ce 22 (karieslära) .................... 8 412

1 avdelningstandsköterska i Cell (bettanalys m. in.) .....5 112

3 laboratoriebiträden i Cell (karieslära, proteslära och tandkirurgi) 15 336

1 preparatris i Ce 11 (histopatologi) .......................... 5 112

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

2 tandsköterskor i Ce 10 fr. o. m. 1/1 1950 (båda för bettanalys

m. m.) .................................................. 4 860

1 tekniskt biträde i Ce 10 (barntandvård) .................... 4 860

1 kontorsbiträde (Cf 4—Ce 8) ............................... 4 344

1 biträdande värmeledningsskötare i Ce 10 .................. 4 860

52 896.

Avgår:

1 avdelningstandläkare i Ce 22 för halvår (proteslära) och 1 tandsköterska

i Ce 10 (proteslära) .............................. 9 066

Ökning kronor 43 830.

Från här ifrågavarande anslagspost skall även bestridas kostnaden för

arvoden åt praktikanttjänstgörande tandsköterskeelever. Denna utgiftspost

har för kommande budgetår av lärarkollegiet beräknats till 90 900 kronor

(50 tandsköterskeelever å 9 månader å 202 kronor per månad). Kanslern

har anfört, att denna beräkning syntes kunna godtas. Av propositionen

1948: 202 angående anslag för budgetåret 1948/49 till utbildning av tandläkare

m. m. framginge ej, huru stort belopp av Kungl. Maj:t beräknats för

avlöning under nämnda budgetår av de praktikanttjänstgörande tandsköterskeeleverna

vid högskolan i Malmö. Om man utginge ifrån det av

tandläkarutbildningssakkunniga beräknade beloppet, 48 600 kronor, skulle

kostnadsökningen bli (90 900 — 48 600 =) 42 300 kronor.

Vidare har kanslern beräknat ytterligare 20 000 kronor för tillfälliga

arbetskrafter, vikariatsersättningar (även de som stode i samband med

rektors befrielse från undervisnings- och examinationsskyldighet) m. m.

Kanslern har föreslagit, att anslagsposten upptages med (560 000 +

-f- 43 830 -j- 42 300 -f- 20 000 =) 666 130 eller i avrundat tal 667 000 kronor.

Departementschefen. Den fortsatta utbyggnaden av tandläkarhögskolan

i Malmö medför för nästa budgetår behov av nya tjänster. Lärarkollegiet

har föreslagit en omfattande personalökning; i flera fall skulle den innebära

överskridanden av den personalorganisation, som av tandläkarutbildningssakkunniga

ansetts erforderlig vid full utbyggnad av högskolan. I fråga om

den prekliniska och därmed sammanhängande undervisningen har lärarkollegiet

bland annat föreslagit inrättande av fastare tjänster. Universitetskanslern

har efter jämförelse med förhållandena vid tandläkarhögskolan i

Stockholm ansett personalökningen kunna begränsas, därvid kanslern räknat

med tillfällig omflyttning i viss utsträckning av de olika avdelningarnas

befattningshavare. Vad särskilt angår nämnda förslag rörande den prekliniska

undervisningen m. m., har kanslern avstyrkt inrättande av ordinarie

tjänster, innan resultatet av pågående sakkunnigutredning föreligger.

Jag finner mig kunna biträda kanslerns förslag rörande den för nästa

budgetar erforderliga personalökningen. I ett fall innebär kanslerns förslag

en ökning utöver den av tandläkarutbildningssakkunniga på sin tid

beräknade personalorganisationen vid full utbyggnad, nämligen i fråga om

inrättande av ytterligare en tjänst som värmeledningsskötare, placerad i

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 9%.

Ce 10. Med hänsyn till den i ärendet anförda motiveringen vill jag icke

framställa erinran häremot. Beträffande den här förordade personalorganisationen

må framhållas, att den dels förutsätter, att patientvärden ordnas

på sätt i det följande föreslås, dels icke innefattar personal för ifrågasatt

undervisning av norska studerande.

I personalförteckningen för högskolan torde böra vidtagas de förändringar,

som föranledas av vad jag här förordat. Liksom i fjol förutsätter

jag, att ingen befattning tillsättes, förrän oundgängligt behov därav föreligger.

Mot kanslerns förslag till avlöningsstat för högskolan för nästa budgetår

finner jag icke anledning till erinran. Avlöningsanslaget, nu 1 131 000 kronor,

torde således böra höjas med 187 000 kronor till 1 318 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Ivungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med

vad jag i det föregående förordat fastställa personalförteckning

för tandläkarhögskolan i Malmö, att tillämpas tills

vidare från och med budgetåret 1949/50;

b) godkänna följande avlöningsstat för tandläkarhögskolan

i Malmö, att tillämpas tills vidare under budgetåret

1949/50:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis »

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis .............. »

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ......... »

Summa kronor 1 318 000;

c) till Tandläkarhögskolan i Malmö: Avlöningar för budgetåret

1949/50 anvisa ett förslagsanslag av 1 318 000 kro
-

180 000

376 000

667 000

95 000

nor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 92.

2. Förslagsanslag till Tandläkarhögskolorna: Utbildning

av vissa norska studerande.

Norska ambassaden i Stockholm har på uppdrag av norska regeringen

gjort framställning om viss utbildning av tandläkare för norsk räkning i

Sverige.

Av framställningen inhämtas, att Norges tandläkarhögskola stängdes av

ockupationsmyndigheterna år 1943 och att flertalet manliga studerande

fördes till tyska koncentrationsläger. Redan dessförinnan hade antalet studerande

reducerats genom att många flytt eller fängslats. Till följd härav

förefinnes ett stort underskott pa tandläkare i Norge, och norska regeringen

har därför gjort hänvändelser till flera utländska tandläkarinstitut om mottagande

av norska studerande som elever.

I början av år 1948 uppkom fråga, huruvida även de svenska tandläkarhögskolorna

kunde mottaga norska studerande för utbildning. En utredning

härom verkställdes av en under hand bildad kommitté, bestående av Norges

ambassadör i Stockholm B. Bergersen, professorn vid tandläkarhögskolan

i Stockholm G. Westin och sekreteraren hos 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga,

aktuarien \Y. Romberg. Utredningens resultat sammanfattades

i en den 13 maj 1948 dagtecknad promemoria om utbildning av norska

tandläkare i Sverige.

Av promemorian framgår, att under läsåren 1947/49 undervisas i Oslo

en extrakurs tandläkarstuderande om 30 elever. Efter denna tvååriga prekliniska

utbildning skulle gruppen, enligt vad i promemorian föreslagits,

fullborda sin utbildning läsåren 1949/50 och 1950/51 vid tandläkarhögskolan

i Malmö. Ytterligare en extrakurs om 30 elever, vilken förutbildas i

Oslo under läsåren 1948/50, skulle därefter undervisas läsåret 1950/51 vid

tandläkarhögskolan i Stockholm och läsåret 1951/52 vid tandläkarhögskolan

i Malmö. De båda gruppernas utbildning vid de svenska tandläkarhögskolorna

skulle följa den svenska fyraåriga studieplanen.

Beträffande möjligheterna för de svenska tandläkarhögskolorna att mottaga

de norska eleverna har i promemorian anförts bland annat: På grund

av den successiva utbyggnaden av Malmö-högskolan och övergången från

fyraårig till femårig studieplan funnes där i lokalhänseende betydande möjligheter

att tillgodose de norska önskemålen. Andra faktorer, såsom befarade

svårigheter att anskaffa kompetenta lärare och ovissheten om patienttillgångens

omfattning, kunde emellertid anföras som skäl för att icke belasta

högskolan med undervisning av ytterligare grupper studerande. Angelägenheten

att tillgodose de norska önskemålen syntes emellertid vara

sa stark och möjligheterna att taga i anspråk Stoekholms-högskolan med

dess rutinerade lärarkader så begränsade, att de anförda betänkligheterna

borde få vika. Kommittén förutsatte, att viss lärarkraft skulle ställas till

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majits ''proposition nr 92.

förfogande genom norsk försorg samt att norska staten skulle påtaga sig

de ökade kostnader, vilka kunde föranledas av att bristande patienttillgång

kunde medföra förlängning av studietiden. Såsom redan framhållits vore

möjligheterna att anlita Stockholms-högskolan begränsade. Under läsåret

1950/51 komme dock vissa avdelningar till följd av övergången från fyraårig

till femårig studieplan att ha mindre elevantal än vanligt. Kommittén

har i promemorian framlagt ett detaljerat program för undervisningen av

de norska grupperna vid de svenska tandläkarhögskolorna. Beträffande

detta program hänvisas till handlingarna i ärendet. I flera hänseenden skulle

enligt förslaget omläggningar ske för de norska eleverna av den eljest tilllämpade

studiegången. Det vore icke uteslutet, att viss omändring måste

ske också för de svenska elevernas vidkommande. Vid Malmö-högskolan

skulle nämligen en propedeutisk-klinisk kurs i karieslära för vissa elever

flyttas från vårterminen 1952 och givas i form av sträcktjänstgöring i

augusti samma år. Sedvanligen uppkommande vakanser skulle emellertid

sannolikt göra anordningen obehövlig.

Enligt kommitténs förslag skulle de direkta kostnader, som förorsakas av

utbildningen av de norska eleverna, bestridas av norska staten. Dessa kostnader

ha beräknats på följande sätt (beloppen avrundade):

1949/50

kronor

1950/51

kronor

1951/52

kronor

Summa

kronor

Lärare:

Malmö.................

24 600

30 900

32 900

88 400

Stockholm...............

—

19100

—

19100

Omkostnader:

Malmö.................

5 500

9 700

9 700

24 900

Stockholm...............

—

5 500

—

5 500

Summa

30100

65 200

42 600

137 900

Kommittén har föreslagit, att vid tandläkarhögskolan i Malmö skulle anställas

en norsk tandläkare med laborators ställning som ledare för de norska

studenterna, med skyldighet att fullgöra 6 timmars undervisning och

tjänstgöring dagligen. Vidare har kommittén förutsatt, att norska tandläkare

ställas till förogande som lärare, om lärarkollegiet i Malmö finner,

att eventuell lärarbrist påkallar en sådan åtgärd. I fråga om omkostnaderna

har kommittén räknat med ökade kostnader för vissa expenser samt för

förbrukningsmateriel för högskolornas praktiska verksamhet ävensom för

undervisnings- och åskådningsmateriel.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö har i yttrande över promemorian

förklarat det vara möjligt att vid högskolan mottaga norska elever

på sätt i promemorian föreslagits. Kollegiet har dock understrukit, att

svårigheter kunde uppstå särskilt med hänsyn till lärarkrafter och patienttillgång.

Härjämte har kollegiet framhållit, att anordningen vore möjlig

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 92.

endast under de avsedda budgetåren. Lärarkollegiet, som ansett de beräknade

omkostnaderna vid högskolan böra ökas med 15 100 kronor, har

vidare anfört bland annat:

Såvitt kollegiet nu kan bedöma, blir det nödvändigt att anställa norska

lärare vid högskolan för den ifrågavarande utbildningen.

Antalet erforderliga lärare i de odontologiska ämnena torde bli beroende

på vederbörandes kompetens. Med hänsyn härtill kan totalarvodet för lärare

i dessa ämnen nu icke bedömas. Anslaget för lärarlöner bör därför utgå

på sådant sätt, att kollegiet icke blir bundet vid att viss tjänst skall tillsättas

utan så att lämplig anpassning kan ske.

Att en grupp svenska studerande måste arbeta under delar av en sommarferie

kan även medföra svårigheter med hänsyn till deras militärtjänstgöring.

Genom de norska studenternas placering i Malmö blir det vidare

omöjligt att tillmötesgå framställningar från studerande vid Stockholmshögskolan

om överflyttning till Malmö-högskolan. Härigenom kunna vissa

svenska studerande komma att åsamkas högre studiekostnader än eljest

blivit fallet.

Omkostnaderna finner kollegiet för lågt beräknade. Utgifterna för städning

m. m. böra sålunda ökas. För kansligöromål kunna också kostnader

uppstå. Reparationsarbetena måste vidare öka vid högre frekvens i användningen

av apparaturen. Måhända uppkomma därjämte ökade kostnader

genom att särskild sommarkurs måste ordnas för vissa svenska studerande.

Omkostnaderna böra därför för Malmö-högskolans del höjas till 40 000 kronor,

varvid jämväl för detta anslag fri dispositionsrätt inom ramen för omkostnader

bör medgivas.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm förklarade i yttrande

över promemorian, att den ifrågasatta utbildningen av norska studerande

vid högskolan vore möjlig.

Norska ambassaden, som angivit de beräknade kostnaderna för ifrågavarande

utbildning av norska tandläkare vid de svenska tandläkarhögskolorna

till omkring 153 000 svenska kronor, har meddelat, att norska regeringen

för sin del fattat beslut rörande samma utbildning. Ambassaden har hemställt

om utverkande av slutligt godkännande av utbildningsplanen från

svensk sida.

I utlåtande över ambassadens framställning har lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan

i Stockholm förklarat sig villigt att anordna den föreslagna

kursen för norska studerande vid högskolan. Kollegiet har ifrågasatt, om

svenska staten borde uttaga någon ersättning, särskilt vad anginge de svårberäkneliga

omkostnaderna. Lärarkollegiet vid tandläkarhög skolan i Malmö

har i utlåtande över framställningen åberopat sitt förutnämnda yttrande.

Universitetskanslern har tillstyrkt, att medgivande lämnas att vid tandläkarhögskolorna

i Stockholm och Malmö mottaga de två norska extrakurserna.

Kanslern har vidare anfört, att det givetvis icke vore möjligt att

i förväg exakt beräkna storleken av den härigenom uppkommande kostnadsökningen.

Även i efterhand skulle en dylik beräkning säkerligen bli

ganska osäker, då det gällde utgifterna under omkostnadsanslaget. Jämväl

i fråga om avlöningsanslaget kunde svårigheter uppstå, om det befun
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

nits lämpligt att låta samme befattningshavare handleda såväl norska som

svenska studerande. Under sådana förhållanden syntes det vara mest praktiskt

att utgå från den i handlingarna beräknade kostnadsökningen, 153 000

kronor, vilket belopp syntes ha godtagits från norsk sida, och avstå från

den detaljerade undersökning vid varje budgetårs slut, som skulle vara erforderlig

för ett fastställande, i den mån detta kunde ske, av den faktiska

kostnadsökningen. Ersättningen syntes böra erläggas vid varje budgetårs

slut med 1/4 första året (30 studerande), 2/4 andra året (60 studerande)

och 1/4 tredje året (30 studerande). Ersättningsbeloppen syntes böra tillgodoföras

lämplig inkomsttitel i riksstaten, och medgivande borde lämnas

till överskridande i behövlig utsträckning av högskolornas avlönings- och

omkostnadsanslag. Kanslern syntes böra bemyndigas att utfärda närmare

bestämmelser angående anordnande av ifrågavarande utbildning samt bestämma,

vilka extra lärarkrafter som skulle anställas och meddela nödiga

lärarförordnanden ävensom bestämma den lärarna tillkommande ersättningen.

Anställningen borde givetvis erhålla en rent tillfällig karaktär.

Statskontoret har anfört, att med hänsyn till bristen på tandläkare inom

den svenska folktandvården och organisatoriska svårigheter vid tandläkarhögskolorna

betänkligheter i och för sig kunde möta mot att tillmötesgå

framställningen om utbildning av norska tandläkare här. Då ämbetsverket

icke ansett sig kunna bedöma, om och i vad mån norska elever kunde mottagas

utan förfång för svenska studerande, begränsade statskontoret sig till

att huvudsakligen beröra kostnads- och anslagsfrågor. Härom har ämbetsverket

anfört huvudsakligen följande:

Vad angår kostnaderna, har i ärendet förutsatts, att norska staten skulle

ersätta de direkta utgifter, som föranledas av utbildningen. Dessa bli

givetvis avsevärt mindre än de verkliga utbildningskostnaderna, vilka

— även om hänsyn icke tages till byggnadskostnader — torde uppgå till

mer än 2 500 kronor per elev och år eller till ungefär dubbelt så mycket som

enligt de i ärendet gjorda beräkningarna.

Statskontoret har icke ansett sig böra taga ställning till vilken av angivna

beräkningsgrunder som i förevarande fall bör tillämpas. Vare sig den ena

eller den andra principen väljes för beräkning av ersättningen från norska

staten synes uppenbart, att ersättningsbeloppet icke bör från början fixeras.

Det labila ekonomiska läget ävensom förhållandena vid högskolorna

— icke minst i Malmö, där verksamheten nyligen påbörjats — möjliggöra

icke ett bedömande av kostnaderna för flera år framåt. Ersättning från

norska staten bör i stället enligt statskontorets mening efter varje budgetårs

slut utgå med belopp, motsvarande de kostnader — merkostnader eller

verkliga kostnader — som uppstått under budgetåret. För vinnande av

iiverblick över förhållandena torde det vara lämpligast att av riksdagen

äskas ett särskilt anslag för bestridande av kostnaderna för vissa norska

studenters undervisning vid tandläkarhögskolorna. Å detta anslag böra

ifrågavarande kostnader avföras antingen direkt, t. ex. då fråga är om avlöning

till enbart för de norska kurserna anställda lärare, eller också i efterhand

genom omföring fiir månad eller budgetår av på de norska studerandena

belöpande andel av utgifter för avlöningar, expenser, undervis
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

ningsmateriel m. m. Anslaget torde böra givas förslagsanslags karaktär.

Inflytande ersättningar synas böra tillgodoföras inkomstposten A IV 5.

Övriga diverse inkomster.

Departementschefen. På grund av krigsförhållandena har stor brist på

tandläkare uppkommit i Norge. Fördenskull har norska regeringen anhållit

om vissa andra länders medverkan för utbildning av norska tandläkare. På

norskt initiativ ha förhandlingar förts med de svenska tandläkarhögskolorna

om klinisk utbildning av 60 norska tandläkarstuderande, vilkas prekliniska

utbildning påbörjats i hemlandet. En grupp om 30 elever, vilken undervisas

läsåren 1947/49 i Norge, skulle färdigutbildas läsåren 1949/50 och

1950/51 vid tandläkarhögskolan i Malmö. En andra grupp om likaledes 30

elever skulle efter prekliniska studier i Norge läsåren 1948/50 erhålla sin

avslutande utbildning läsåret 1950/51 vid tandläkarhögskolan i Stockholm

och läsåret 1951/52 vid tandläkarhögskolan i Malmö. Lärarkollegierna vid

de svenska tandläkarhögskolorna ha ansett den ifrågasatta anordningen

möjlig om också förbunden med vissa olägenheter samt förklarat sig villiga

att medverka till åstadkommandet av den ifrågavarande utbildningen. Det

har förutsatts, att norska lärare i mån av behov skulle ställas till högskolornas

förfogande för utbildningen av de norska eleverna samt att Norge

skulle svara för kostnaderna för utbildningen. Den norska regeringen har

för sin del fattat beslut om godkännande av den framlagda planen. För

egen del anser jag vårt land böra lämna Norge den hjälp, som här ifrågasatts.

I likhet med universitetskanslern tillstyrker jag sålunda, att medgivande

lämnas till den föreslagna utbildningen av norska tandläkare vid

de svenska tandläkarhögskolorna.

Den ersättning, som norska staten förutsättes skola lämna, torde böra

avse utgifterna för undervisningen av de norska eleverna, beräknade på sätt

kommittén angivit. Dessa ha beräknats till 153 000 kronor. Det torde få

förutsättas, att norska staten är villig betala högre ersättning, om utgifterna

skulle visa sig överstiga de beräknade. Såsom statskontoret framhållit torde

därför den norska ersättningen böra inbetalas efter utgången av varje budgetår

med belopp, motsvarande utgifterna under budgetåret. I enlighet med

statskontorets förslag böra ersättningsbeloppen tillgodoföras inkomstposten

Övriga diverse inkomster.

För vinnande av överblick över kostnaderna för utbildningen torde böra

uppföras ett särskilt förslagsanslag med förut angivna rubrik, från vilket

utgifterna böra avföras på sätt statskontoret föreslagit. För nästa budgetår

torde böra anvisas ett förslagsanslag av 35 000 kronor för ändamålet.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till T andläkarhögskolorna: Utbildning av vissa norska

studerande för budgetåret 1949/50 anvisa ett förslagsanslag

av 35 000 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 92.

17

3. Organisationen av amanuenskliniker vid

tandläkarhögskolorna.

Höstterminen 1945 inrättades såsom en provisorisk anordning vid dåvarande

tandläkarinstitutet (numera tandläkarhögskolan) i Stockholm s. k.

amanuenskliniker för behandling av patienter, vilka icke lämpligen kunde

behandlas av eleverna. Vid amanuensklinikerna utövas tandvården huvudsakligen

av amanuenser vid högskolan, vilka härför erhålla viss ersättning.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 4 februari 1949 må amanuenskliniker inrättas

också vid tandläkarhögskolan i Malmö. Fråga har nu uppkommit

om ändrad organisation av amanuensklinikerna vid tandläkarhögskolorna.

Syftet med amanuensklinikerna har varit att säkerställa så stort patienturval,

att för undervisningen lämpliga fall alltid kunna erhållas. Innan

dessa kliniker inrättades var patienttillgången otillräcklig och hotade att

sjunka katastrofalt. En av orsakerna härtill var, att endast för undervisningen

lämpade ingrepp gjordes, vilket ofta hade till följd att vårdsökande

efter halvgjort arbete måste hänvisas att anlita privata tandläkare för avslutande

behandling. Vidare hände ofta att vårdsökande efter långa väntetider

och kanske flera besök och förberedande undersökningar måste avvisas,

enär de icke utgjorde lämpliga undervisningsfall. Institutet kom härigenom

så småningom i misskredit hos klientelet.

I skrivelse den 14 april 1948 har Sveriges tandläkarförbund anhållit, att

det till lärare för tjänstgöring vid amanuensklinik utgående arvodet, vilket

nu är bestämt till högst 8 kronor för arbetstimme, måtte från och med

höstterminen 1948 utgå med 11 kronor 50 öre för timme jämte rörligt

tillägg därå enligt för statstjänstemän vid varje tidpunkt gällande grunder.

Förbundet har bland annat anfört:

Enligt propositionen 1945: 221 har Kungl. Maj:t godtagit av förbundet

tillämpade normer för bestämmande av arvode åt timavlönade tandläkare,

såvitt avser de vid blind- och dövstumskolorna tjänstgörande tandläkarna.

Mot detta Kungl. Maj:ts ställningstagande har riksdagen icke haft något

att erinra. Då tandvården vid amanuensklinikerna är av samma art som

all annan i offentlig regi utövad tandvård, kan förbundet icke finna någon

rimlig anledning för att arvodet till tandläkarna vid amanuensklinikerna

skall sättas lägre än dessa arvoden, vilka i Stockholm utgöra 11 kronor 50

öre per timme. Med hänsyn till den ökning i levnadskostnaderna, som skett

sedan dessa arvoden godkänts, har förbundet vid förhandlingar rörande

tandläkartjänster av nu ifrågavarande omfattning hävdat, att befattningshavarna

skola erhålla kompensation härför med rörligt tillägg.

I yttrande den 28 oktober 1948 över tandläkarförbundets framställning

har lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm under åberopande

av en ingående utredning i ämnet föreslagit en definitiv reglering av ama2

— Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sand. Nr 02.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majds ''proposition nr 92.

nuensklinikernas organisation. Inledningsvis har kollegiet berört amanuensklinikernas

tillkomst, varom må nämnas bland annat:

Förslag om inrättande av amanuenskliniker framlades av tandläkarinstitutet

år 1945. I första hand räknade man med att tandvården på amanuensklinikerna

för de patienter, som icke kunde omhändertagas av kandidaterna,

skulle ombesörjas av högskolans amanuenser. Dessa, i regel relativt

nyutexaminerade tandläkare, hade i egenskap av amanuenser en daglig

tjänstgöringsskyldighet av 3 timmar. Om en amanuens ej kunde beredas

arbete och inkomster vid högskolan under återstående del av dagen, måste

han antingen söka anställning som assistent hos annan tandläkare eller

sätta upp egen praktik, vilket senare medförde dryga omkostnader för utrustning

av en klinik, som på grund av amanuenstjänstgöringen ej kunde

effektivt utnyttjas. Amanuenserna vore därför i regel villiga att under den

del av dagen, som ej toges i anspråk av deras amanuenstjänst, mot skälig

ersättning utöva tandvård för institutets räkning. I vissa fall gällde detta

även assistenter och avdelningstandläkare. Ersättningen borde, framhölls i

1945 års skrivelse, icke sättas lägre än till 8 kronor i timmen; frågan om

ersättningens storlek borde framdeles omprövas. Med den föreslagna timersättningen

beräknades för verksamheten på amanuenskliniken vissa underskott

uppkomma, vilka borde täckas av högskolans övriga inkomster

av patientavgifter.

I yttrande över framställningen framhöll statskontoret, att goda skäl

syntes ha förebragts för den ifrågasatta utvidgningen av verksamheten vid

tandläkarinstitutet. Statskontoret ifrågasatte, om icke ersättningen åt amanuenserna

borde bestämmas enligt samma principer som fastställts beträffande

avlöning åt distriktstandläkare vid folktandvården.

Kungl. Maj:t medgav den 29 juni 1945 med stöd av medgivande som

lämnats av 1944 års riksdag (propositionen nr 194, skrivelse nr 3G7), att tills

vidare under budgetåret 1945/46 tandvård åt patienter vid högskolan finge

i den omfattning och under de villkor, som lärarrådet funne skäl bestämma,

meddelas jämväl av annan lärare vid högskolan än laborator, samt att

till lärare, som utförde dylik tandvård, finge utgå ersättning därför, beräknad

efter 8 kronor för arbetstimme, att bestridas av inkomsterna från

ifrågavarande tandvårdsutövning i den mån dessa lämnade tillgång därtill.

I den mån ersättningsbeloppen överstege nämnda inkomster skulle de förskotteras

av högskolans övriga inkomster av patientavgifter; och förklarade

Kungl. Maj:t Sig vilja framdeles meddela beslut rörande det slutliga bestridandet

av sålunda förskotterade medel.

Dessa bestämmelser ha sedermera fått fortsatt giltighet tills vidare.

I utredningen har vidare lämnats vissa uppgifter om den hittillsvarande

verksamheten på amanuensklinikerna. Härav inhämtas

bland annat:

Med stöd av Kungl. Maj:ts medgivanden ha sedan höstterminen 1945

amanuenskliniker varit anordnade vid vissa av högskolans avdelningar.

Under budgetåret 1947/48 ha vid amanuenskliniker på avdelningarna för

karieslära, tandkirurgi och dental ortopedi tjänstgjort tillhopa 11 amanuenser

under sammanlagt 8 383 tjänstgöringstimmar. Utgifterna vid amanuensklinikerna

ha utgjort 94 081 kronor (varav arvoden och semesterersättningar

70 537 kronor) och inkomsterna 84 935 kronor. Varje amanuens hade

alltså åt högskolan arbetat in i genomsnitt 7 721 kronor medan utgifterna

per amanuens uppgått till i medeltal 8 552 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

Ett underskott av inalles 9 145 kronor hade uppstått. Genomsnittligt har

högskolans nettoutgift under nämnda budgetår utgjort 831 kronor per

amanuens samt antalet arbetstimmar 762 per amanuens. Den ersättning

varje amanuens uppburit hade i genomsnitt uppgått till 6 412 kronor. Lägges

till sistnämnda belopp amanuensarvodet, 4 032 kronor, har årsinkomsten

i genomsnitt för varje amanuens utgjort 10 444 kronor.

För budgetåret 1947/48 redovisas högskolans inkomster av patientavgifter

— efter avdrag av den del, som tillkommer de behandlande kandidaterna

såsom gottgörelse för tillhandahållet materiel m. m. — med

214 336 kronor. Avdrages härifrån för amanuensklinikerna 94 081 kronor,

bli nettoinkomsterna 120 255 kronor. I fortsättningen torde nettoinkomsterna

komma att minskas, främst på grund av den av statsmakterna godtagna

principen, att kandidaternas kostnader för förbrukningsinstrument

och -materiel skola bestridas ur patientinkomsterna. För budgetåret 1948/49

beräknas sålunda nettoinkomsterna allenast till 37 000 kronor trots vissa

taxehöjningar.

De vid amanuensklinikerna tjänstgörande lärarna ha hittills arbetat utan

effektiv hjälp av tandsköterska och tekniskt biträde.

Beträffande betydelsen av amanuensklinikerna har lärarkollegiet

anfört i huvudsak:

Syftet med amanuensklinikerna är att säkerställa tillgången på patienter

vid högskolan. För en effektiv undervisning är en stor patienttillströmning,

som möjliggör ett strängt urval, nödvändig. En sådan tillströmning kan påräknas

endast om patienter mottagas till behandling i en avsevärt större

omfattning än som svarar mot undervisningens omedelbara behov. Härtill

kommer, att ett stort antal för undervisningen behövliga fall icke lämpa

sig för att i sin helhet eller alls omhändertagas av de studerande. I stor

utsträckning äro exempelvis patienter, som äro i behov av en mera omfattande

tandvård, av intresse för undervisningen endast i ett eller annat avseende.

För att nyttiggöra dylika fall kräves därjämte ofta en förberedande

eller avslutande behandling, som av olika skäl icke bör eller kan uppdragas

åt de studerande. Överhuvud är det nödvändigt tillse, att en patients tandvård

vid högskolan sker i en ej endast ur undervisningens utan även ur

patientens synpunkter tillfredsställande ordning och omfattning.

De numera vunna erfarenheterna om amanuensklinikerna bekräfta till

fullo riktigheten av den uppfattning av läget, som låg till grund för 1945

års framställning. Och de förhoppningar, som knötos till förslaget, ha mer

än infriats, trots att dessa kliniker haft för liten kapacitet. Patienttillgången

vid högskolan har i hög grad ökat och därmed har eu tidigare synnerligen

hotande brist på för undervisningen lämpade behandlingsfall av olika slag

i huvudsak bortfallit. Värdet av ifrågavarande kliniker har särskilt starkt

framträtt under innevarande läsår. Sedan tandläkarförbundet framställt

sina krav om ökade arvoden till tandläkarna å dessa kliniker, har i avvaktan

på en ur förbundets synpunkter tillfredsställande lösning verksamheten

därstädes nedgått i mycket hög grad. Följderna därav ha redan visat

sig i form av en svår stagnation på motttagningsavdelningen och överhuvud

ökade svårigheter för omhändertagande av de för undervisningen värdefulla

fallen. Ftt nedläggande av klinikerna eller en fortsatt begränsning av

deras verksamhet till omfattningen för dagen skulle utan tvivel få allvarliga

konsekvenser.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

Kollegiet har erinrat om att amanuensklinikernas nuvarande organisation

vore ett provisorium i avvaktan på närmare erfarenheter. Sedan dylika

numera vunnits och då enbart en arvodesreglering icke skulle innebära en

rationell lösning, har kollegiet funnit en definitiv reglering

böra övervägas. En snar reglering tvingade sig fram jämväl med hänsyn

till att Stockholms stad inom en mycket nära framtid komme att organisera

sin folktandvård genom inrättande av ett stort antal statsbidragsberättigade

kliniker i olika delar av staden. För att icke förlora sitt för undervisningen

nödvändiga klientel måste högskolan kunna bjuda folktandvårdsklinikerna

konkurrens. Detta borde ske genom att vid högskolan organiserades

en tandvård, som motsvarade folktandvårdens. Till stöd för denna

mening har lärarkollegiet anfört bland annat:

Ett tillfredsställande urval kan då säkerställas av olika tandvårdsfall

bland ett klientel, som i regel har möjlighet att betala för den givna behandlingen.

Om taxorna för kandidaternas mtientbehandling avpassas på

ett lämpligt sätt, lärer högskolan med de behandlingsresurser, den i jämförelse

med folktandvårdsklinikerna förfogar över, bli fullt konkurrenskraftig.

Patientavgifterna kunna, i varje fall så länge nuvarande taxor tillämpas,

täcka ej blott samtliga kostnader för förbrukningsmateriel m. m. för

kandidaternas tandvårdsutövning utan även större delen av utgifterna för

materiel och arvoden vid amanuensklinikerna. (För närvarande kan dock

ej tillförlitligt bedömas, vilken inverkan på patienttaxorna som blir följden

av att folktandvård för vuxna genomföres i Stockholm.) Kostnaden

för statsbidrag till de kommunala folktandvårdskliniker, som skulle ha erfordrats,

därest högskolans patientbehandling icke funnes, skulle enligt kollegiets

bedömande ha blivit högre än statens utgifter för upprätthållande

av fast organiserade amanuenskliniker vid högskolan. Härtill kommer, att

en sådan tandvårdsutövning ger de bästa förutsättningarna för en god

tandläkarutbildning vid högskolan.

För lösande av spörsmålet om ersättningen åt tandläkarn

a på amanuensklinikerna har lärarkollegiet ansett statskontorets förutnämnda

uppslag om tillämpning av avlöningsprinciperna för distriktstandläkare

vid folktandvården böra genomföras. Beträffande dessa avlöningsprinciper

har kollegiet anfört huvudsakligen följande:

Enligt kungörelsen 1938: 358 angående statsbidrag till folktandvård skall

distriktstandläkare för år åtnjuta antingen en lön av minst 7 800 kronor

eller en lön av minst 7 200 kronor jämte andel, ej understigande 10 procent,

av inflytande taxeavgifter. Därjämte utgå tre ålderstillägg ä 500

kronor. Tjänstgöringsskyldigheten omfattar minst 1 900 timmar årligen,

varav i regel minst 1 000 timmar skola ägnas barntandvård. Vid varje

distriktstandpoliklinik skall finnas minst en tandsköterska. Statsbidrag utgår

till utrustning och avlöningar m. m.

Till närmare reglering av folktandvårdsorganisationen ha vissa avtal hittills

träffats mellan, bland andra, landstingsförbundet och Göteborgs stad

å ena sidan och Sveriges tandläkarförbund å den andra. Något avtal beträffande

Stockholm finnes däremot ännu icke.

. Enligt det för landstingen gällande avtalet äro distriktstandläkare, som

ej sysselsättas med enbart barntandvård, placerade i lönegrad Ca 24 i sta
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

tens löneplansförordning. Utöver lön utbetalas tantiem, motsvarande 12

procent å inarbetat belopp med tillämpning av folktandvårdstaxan för de

tandläkare, som utöva tandvård endast å vuxna patienter, och 25 procent

för dem, som minst 1 000 timmar årligen utöva tandvård å barn. Tantiemet

ökas med 2,r> respektive 5 procent efter 12 års tjänstgöring.

Enligt Göteborgsavtalet iiro de tandläkare, som motsvara landstingens

distriktstandläkare, placerade i lönegrad Ca 27, varjämte de åtnjuta tantiem

enligt i huvudsak samma grunder som landstingens tandläkare, dock med

den skillnaden att de tillerkännas rörligt tillägg med för närvarande 12 procent

å tantiem intill ett belopp av 2 820 kronor för år i begynnelselöneklassen.

Tantiemet exklusive rörligt tillägg beräknas i genomsnitt uppgå

till 3 740 kronor för tandläkare och år. En tjänstgöringsskyldighet av 1 820

timmar om året gäller enligt avtalet för dessa tandläkare.

Vid tillämpning av avlöningsgrunderna för distriktstandläkare på tandläkarna

vid amanuensklinikerna borde enligt lärarkollegiets mening ersättningen

för tjänstgöring på amanuensklinikerna särskiljas från avlöningen

för undervisning vid tandläkarhögskolan:

Vid organiserandet av tandläkarhögskolans verksamhet för folktandvård

(amanuensklinikerna) måste beaktas, att de å dessa kliniker arbetande

tandläkarna (d. v. s. vid högskolan anställda amanuenser och i den mån

så prövas lämpligt även assistenter) i första hand äro att betrakta såsom

lärare vid högskolan. De måste sålunda utväljas och anställas med hänsyn

främst till undervisningens krav.

Till amanuenstjänsterna böra som regel sökas relativt unga och nyexaminerade

tandläkare med håg för undervisning och forskning. För att möjliggöra

en god rekrytering till de högre befattningarna böra de lägre tjänsterna

icke innehavas av en och samma person under en längre följd av år.

Antingen böra sålunda ifrågavarande befattningshavare i mån av att högre

tjänster bli lediga befordras inom tandläkarhögskolorna eller ock böra de

efter ett antal år övergå till annan tand vårds verksamhet. De amanuens(oeh

eventuellt andra) befattningar, vilkas innehavare jämväl utöva tandvård

å amanuensklinikerna, böra sålunda icke förenas med sådana förmåner

för den sammanlagda verksamheten, att deras karaktär av passage- och utbildningsplatser

upphäves. Därjämte bör tillfälle finnas till ytterligare fortbildning

och till vetenskaplig meritering, varför tjänstgöring på amanuensklinik

icke bör vara obligatoriskt förenad med innehavet av lärarbefattning.

Lärarbefattningarna böra alltjämt vara förenade med arvoden enligt

för sådana tjänster gällande grunder under det att ersättningarna för tandvårdsutövning

å amanuensklinik i princip böra bestämmas så, att de bli

proportionella mot inom folktandvården utgående avlöning till distriktstandläkare

med full tjänstgöring. Tänkbart vore visserligen, att för de sammanlagda

uppgifterna såsom lärare och tandvårdsutövare bestämdes en gemensam

ersättning, motsvarande vad en distriktstandläkare erhåller i avlöning.

Detta skulle emellertid innebära, antingen att den på lärarverksamheten

belöpande delen därav väsentligt överstege de med övriga amanuensoch

assistentbefattningar vid de akademiska läroanstalterna förenade löneförmånerna,

eller att ersättningarna för tandvårdsutövningen bleve relativt

sett avsevärt högre än avlöningsförmånerna inom folktandvården i övrigt.

En dylik avvägning synes icke kunna godtagas ur statens synpunkter.

Ett åtskiljande av de två arbetsuppgifterna synes däremot icke böra

hindra att en lärare, som i lärartjänst och genom tandvårdsutövning ä

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts proposition nr 92.

amanuensklinik fullgör visst minimiantal tjänstgöringstimmar under ett år

berättigas till s. k. sociala förmåner samt vid övergång till likvärdig eller

lägre lönegradsplacerad tjänst får tillgodoräkna sig tjänstgöring av sådan

minimiomfattning för inplacering i löneklass och tjänstårsberäkning för

pension.

Med utgångspunkt i förhållandena vid folktandvården i Göteborg har

lärarkollegiet framlagt följande förslag till ersättning åt

tandläkare vid amanuenskliniker:

Beträffande ersättning för tjänstgöring å amanuensklinik synes det lämpligt

att utgå från de grunder, som enligt vad förut anförts gälla för folktandvården

i Göteborg. Nuvarande avlöning för en i Stockholm stationerad

statlig tjänsteman i lönegrad Ca 27 löneklass 27 uppgår till 13 428 kronor

för år. Lägges härtill det för en folktandvårdstandläkare i Göteborg i genomsnitt

utgående tantiemet av 3 740 kronor samt rörligt tillägg, beräknat

å högst 2 820 kronor därav, blir totalinkomsten 17 506 kronor eller avrundat

17 500 kronor.

Tjänstgöringsskyldigheten för högskolans amanuenser och assistenter utgör

3 timmar om dagen och antalet tjänstgöringsdagar om året kan uppskattas

till 225, varför antalet tjänstgöringstimmar utgör omkring 675 för

år. För tjänstgöring å amanuensklinik skulle sålunda, om man såsom i

Göteborg räknar med en total arbetstid av 1 820 timmar om året, återstå

omkring 1 145 timmar, motsvarande cirka 63 procent av hela tjänstgöringstiden.

Å sistnämnda timmar belöper av den ovannämnda totalinkomsten av

tandvården bör tantiem utgå, som i princip bör beräknas på den inkomst,

som inflyter genom lärarens-tandläkarens arbete. I Göteborg bär tantiemet

i genomsnitt för år och med 1 820 timmars minimitjänstgöring beräknats

till 3 740 kronor exklusive rörligt tillägg. Vid tandläkarhögskolan, där omfattningen

av tandvårdsverksamheten något begränsas av de särskilda förhållandena

vid en utbildningsanstalt, torde man böra räkna med ett tantiem

av 15 procent å patientavgifterna och att inkomsten därav vid en tandvårdsutövning

av 1 145 timmar som regel icke kommer att överstiga ett

årligt belopp av omkring 2 000 kronor.

I detta sammanhang måste uppmärksammas de särskilda förhållandena

vid vissa avdelningar. På barntandvårdsavdelningen sker tandvården utan

kostnad för patienterna. Inrättande av en amanuensklinik vid denna avdelning

skulle därför draga med sig betydande kostnader för högskolan och

bör alltså icke för närvarande ifrågasättas. För övrigt torde frågan om barntandvårdens

ordnande i Stockholm bli föremål för utredning. I fråga om

avdelningen för pulpa- och rotbehandling gäller, att av olika skäl avgifternas

belopp icke tillnärmelsevis svara mot den tid, behandlingarna kräva.

Ä andra sidan är en amanuensklinik vid denna avdelning mycket behövlig.

För att skapa förutsättningar för en effektivt verkande amanuensklinik vid

avdelningen bör en formell debitering av avgifter ske. Tantiemet bör utgå

å de sålunda beräknade inkomsterna. Förvaltningsnämnden bör bemyndigas

att fastställa dylika nominella taxor. Tantiemkostnaderna böra bestridas

på samma sätt som vid övriga amanuenskliniker. Vid avdelningen för tandkirurgi

äro förhållandena i viss mån desamma, men såvitt nu kan bedömas

1 145 X 17 500

11 010 kronor. Liksom i folk
-

17 500 kronor i runt tal

1 820

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 92.

torde en effektiv amanuensklinik kunna inrättas vid avdelningen utan särskild

tantiemberäkning.

Därest tantiemen bestämmas enligt nämnda grunder, torde de komma att

stå i proportionell överensstämmelse med de till folktandvårdstandläkarna

1 Göteborg utgående tantiemen. Av förutnämnda ersättning för tandvårdsutövning

å It 010 kronor skulle sålunda 9 010 kronor utgöra arvode och

2 000 kronor det belopp, vartill ett efter 15 procent beräknat tantiem uppskättäs
För

en amanuens respektive en assistent, som vid högskolan fullgör

lärartjänst och tandvårdsutövning under sammanlagt 1 820 timmar om

året, skulle sålunda inkomsterna härifrån uppgå till följande belopp, nämligen
amanuens

assistent

lärararvode....................... 4 032 5 484

tandvårdsutövning, arvode........... 9 010 13 042 0 010

tantiem, beräknat belopp.............- 000_

Summa kronor 15 042

14 494

2 000

16 494

Därjämte böra ifrågavarande lärare, därest de i sin lärartjänst och genom

tandvårdsutövning å amanuensklinik fullgöra minst visst antal tjänstgöringstimmar

under ett år, vara berättigade till de särskilda sociala förmaner

i form av bland annat avlöning under sjukdom, som enligt statens avlöningsreglemente

tillkomma innehavare av lönegradsplacerade tjänster.

Lärarkollegiet förordar, att minimitjänstgöringen fastställes till 1 820 timmar

och att läraren-tandläkaren i förevarande avseende anses såsom extraordinarie

tjänsteman, tillhörande löneklass 27.

Vid bifall till lärarkollegiets förslag blir den sammanlagda årsinkomsten

för en amanuens vid högskolan, vilken jämväl bestrider full tjänstgöring

å amanuensklinik, lägre än den inkomst lian skulle uppburit, om hela hans

verksamhet bestått i tandvårdsutövning i folktandvårdens tjänst. För en

assistent blir skillnaden väsentligt mindre. Lärarkollegiet har emellertid

ansett, att de unga relativt nyutexaminerade lärare, som avse att för framtiden

ägna sig åt undervisning och forskning, skola finna det förenligt med

sina intressen att mot de förordade ersättningarna få hela sin verksamhet

förlagd till högskolan och sålunda för sin utkomst under tiden för sin fortbildning

icke vara hänvisade till att öppna egen praktik eller taga anställning

utom högskolan.

Beträffande antalet tandläkare på amanuensklinikerna och

partiell tjänstgöring har lärarkollegiet anfört:

Ur högskolans synpunkt är det önskvärt med så fast organiserade amanuenskliniker

som möjligt. Antalet lärarbefattningar, vilkas innehavare må

utöva full tandvårdsverksamhet och därigenom tillförsäkras vissa sociala

förmåner, bör därför avpassas efter den omfattning, amanuensklinikerna

anses böra ha med hänsyn till tandläkarutbildningens behov. Lärarkollegiet

beräknar det lämpliga antalet dylika tjänster till för närvarande onikring

12. 1 avvaktan på närmare erfarenheter synes det emellertid lämpligt

att framgå med försiktighet. Härtill kommer, att åtskilliga amanuenser och

assistenter icke torde vilja binda sig för en så omfattande tjänstgöring som

under 1 820 timmar. För närvarande synes därför antalet lärare med full

tandvårdsutövning och därmed rätt till sociala förmåner böra begränsas till

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 92.

högst 8. Lärarkollegiet bör alltså erhålla medgivande att tillerkänna intill

8 amanuenser och assistenter, som förbinda sig att jämte sin lärartjänst

utöva tandvård å amanuensklinik under minst 1 145 timmar för år räknat,

en sammanlagd ersättning härför för amanuens med 13 042 kronor jämte

tantiem efter 15 procent enligt vad ovan anförts samt för assistent med

14 494 kronor jämte tantiem efter nyss angiven grund. Dessa lärare böra

därutöver äga åtnjuta de övriga förmåner, som angivits i det föregående.

I mån av behov böra därjämte sådana amanuenser och assistenter, som

under mindre antal timmar om året än 1 145 önska utöva tandvård å amanuensklinik,

kunna av lärarkollegiet tillerkännas timersättning jämte 15

procents tantiem. Den på tandvårdsutövning belöpande delen av ersättningen

åt lärare, som bestrider full tjänstgöring på amanuensklinik, utgör

utslaget per timme enligt det nyss föreslagna (9 010 : 1 145 =) 7 kronor 87

öre. Med hänsyn bland annat till att partiell tjänstgöring icke avses berättiga

till de sociala förmånerna synes timarvodet vid sådan tjänstgöring

lämpligen kunna bestämmas till 8 kronor 25 öre, vartill kommer tantiem

efter 15 procent och semesterersättning enligt lag.

Lärarkollegiet har även föreslagit anställande av tandsköterskor

och föreståndare för tandvården på amanuensklinikerna, därvid kollegiet

i huvudsak yttrat:

Amanuensklinikerna sakna nu effektiv biträdeshjälp. Endast i mån av

att övriga göromål så tillåtit ha tillgängliga tandsköterskor (i första hand

tandsköterskeelever) kunnat avdelas för assistans å dessa kliniker. För arbeten,

som erfordra hjälp av tekniker, ha för avsevärda kostnader måst

anlitas privatpraktiserande tandtekniker. En effektiv och ekonomiskt organiserad

amanuensklinik kan icke uppehållas utan hjälp av tillräckligt antal

sköterskor och tandtekniker. Större delen av utgifterna för dylika hjälpkrafter

utöver de tandsköterskeelever, vilka redan nu kunna ställas till förfogande

för ändamålet, skulle emellertid komma att täckas av ökade inkomster

vid klinikerna. En tillfredsställande assistans åt de tandvårdsutövande

lärarna skulle sålunda medföra en avsevärt ökad arbetskapacitet,

och tillgång på tandteknikerhjälp inom högskolan för ifrågavarande arbeten

skulle icke oväsentligt förbilliga driftskostnaderna för klinikerna. I detta

sammanhang erinras om att inom folktandvården varje tandläkare har en

heltidsanställd tandsköterska till sin hjälp. För en framtida definitiv organisation

finner lärarkollegiet behövligt, att en tandsköterska i avdelningstandsköterskas

ställning och ett tillräckligt antal tandsköterskor anställas

för amanuensklinikerna. Avdelningstandsköterskans uppgift skulle vara,

förutom att assistera vid behandlingarna, att i samråd med instruktionssköterskan

för elevutbildningen leda och organisera sköterskehjälpen å

amanuensklinikerna. Även i fortsättningen synes i lämplig utsträckning

tandsköterskeelever böra utnyttjas å dessa kliniker. Liksom ifråga om tandläkarna

anser sig lärarkollegiet emellertid böra framgå med försiktighet

och avvakta närmare erfarenheter. Kollegiet begränsar sig därför för nävarande

till att föreslå, att en avdelningstandsköterska och tre tandsköterskor

må anställas med avlöning enligt lönegrad It respektive 10. Kostnaderna

härför uppgå inklusive nu utgående rörligt tillägg till omkring 24 000

kronor. Vidare bör en tandtekniker med avlöning enligt lönegrad 18 anställas

för en årskostnad av omkring 8 300 kronor. Tillhopa skulle sålunda

årskostnaderna för ifrågavarande biträdeshjälp stiga till omkring 32 000

kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

Med den utvidgade verksamhet och fastare organisation, som amanuensklinikerna

föreslagits skola få, följer också behovet av en föreståndare, som

skall svara för driften och administrationen. Med hänsyn till önskvärdheten

av att lärarkollegiet i sig inrymmer denna föreståndare, bör till befattningen

helst utses en av högskolans professorer. Eventuellt bör någon

av dess laboratorer kunna ifrågakomma, men denna bör i så fall givas rätt

deltaga i lärarkollegiets överläggningar i ärenden rörande amanuensklinikerna.

Till föreståndaren bör utgå ett arvode av 1 500 kronor för år. Som

jämförelse kan nämnas, att inom landstingen tandläkare, som är föreståndare

för distriktstandpoliklinik, åtnjuter ett årligt arvode härför av 900

kronor, om högst tre tandläkare äro anställda vid polikliniken, samt 200

kronor för varje ytterligare tandläkare.

Lärarkollegiet har härefter behandlat frågan om de ekonomiska

konsekvenserna av kollegiets förslag och därom anfört i huvudsak:

För en genomsnittlig arbetstid av 1 145 timmar skulle under budgetåret

1947/48 arvodena (inklusive semesterersättningar) per amanuens ha uppgått

till omkring 9 630 kronor. Kollegiet har i det föregående beräknat, att

en amanuens skulle för 1 145 timmars tandvårdsutövning å amanuensklinik

uppbära i ersättning och tantiem sammanlagt 11 010 kronor, vilket innebär

en beräknad merkostnad i förhållande till vad som för närvarande gäller

av (11 010 — 9 630 =) 1 380 kronor. Därest de sålunda föreslagna ersättningsgrunderna

hade tillämpats under budgetåret 1947/48, hade för en

genomsnittlig arbetstid av 1 145 timmar underskottet stigit till omkring

(1 250 + 1 380 =) 2 630 kronor eller avrundat 2 600 kronor per amanuens.

I det föregående har lärarkollegiet vidare räknat med ett framtida behov

av cirka 12 å amanuensklinikerna under 1 145 timmar om året tjänstgörande

tandläkare. Med en sådan omfattning av verksamheten skulle det

årliga underskottet — under förutsättning av tillräcklig patienttillströmning

och i huvudsak oförändrade taxor — stiga till ett beräknat belopp av

omkring 31 000 kronor. Härtill komma emellertid utgifterna för föreståndare

och för assistans åt tandläkarna samt tandteknikerhjälp. Kostnaderna

för den föreslagna begränsade organisationen härutinnan ha beräknats till

i runt tal 34 000 kronor för år. Det har därvid förutsatts, att framdeles

antalet biträden ej oväsentligt utökas. Då emellertid anställandet av tandsköterskor

och tandtekniker kommer att i hög grad effektivisera arbetet å

amanuensklinikerna, torde även vid en fullt utbyggd organisation nettoutgiftsökningen

för biträdeshjälpen komma att begränsa sig till i runt tal

35 000 kronor.

Med angivna utgångspunkter skulle sålunda det årliga underskottet av

verksamheten å amanuensklinikerna kunna approximativt uppskattas till

omkring 66 000 kronor. De gjorda beräkningarna måste betraktas såsom

icke exakta.

Till jämförelse må nämnas, att den tandvårdsutövning, som sker vid högskolan

genom kandidaternas försorg, kan beräknas motsvara omkring 15

folkt and vårdst andläkares. Tandvårdsutövningen å amanuensklinikerna ökar

nämnda tal väsentligt. Därest högskolan ej funnes, skulle sålunda, sedan

folktandvårdsorganisationen i Stockholm fullt utbyggts, statens merkostnad

för bidrag till uppehållande av denna organisation bli avsevärt mycket

större än det nu beräknade underskottet ä verksamheten vid högskolans

amanuenskliniker.

Det underskott, som uppstår för amanuensklinikerna, synes i första hand

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

liksom för närvarande böra gäldas ur högskolans övriga inkomster av

patientavgifter. Dessa inkomster kunna för budgetåret 1948/49, bortsett

från beräknad förlust å de nuvarande amanuensklinikerna, approximativt

beräknas till 46 000 kronor. Vad som icke kan täckas av patientavgifter,

torde böra bestridas ur ett för ändamålet särskilt beviljat anslag, förslagsvis

benämnt Vissa utgifter för amanuensklinikerna. Anslaget torde böra få förslagsanslags

natur och för budgetåret 1949/50 beräknas till 20 000 kronor.

Den fastare organisation av amanuensklinikerna, som sålunda föreslås,

torde böra genomföras successivt från och med budgetåret 1949/50.

Vad budgetåret 1948/49 beträffar vill lärarkollegiet föreslå, att medgivande

så skyndsamt som möjligt lämnas dels att till lärare, som är verksam

å amanuensklinik, må utbetalas, förutom en timersättning av 8 kronor 25

öre, tantiem i enlighet med vad härförut förordats, räknat från den 1 juli

1948, dels ock att i mån av behov högst 1 avdelningstandsköterska och

3 tandsköterskor måtte få anställas för assistans åt tandläkare vid klinikerna,

dock endast i den mån de vid högskolan inflytande patientavgifterna

förslå till bestridande av samtliga utgifter för verksamheten å klinikerna.

Lärarkollegiet vid tandläkarhö g skolan i Malmö har yttrat, att till lärare,

som utöva tandvård vid högskolans amanuenskliniker, borde utgå ersättning

enligt de av lärarkollegiet vid Stockholms-högskolan för denna

läroanstalts vidkommande föreslagna grunderna. I avsaknad av erfarenhet

kunde Malmö-kollegiet icke bedöma behovet av biträdespersonal eller driftkostnadernas

storlek. Kollegiet funne det för närvarande icke vara nödvändigt,

att en föreståndare med visst arvode anställdes. Det syntes lämpligare,

att någon av laboratorerna, med befrielse från denne åvilande skyldighet

att utöva tandvårdande verksamhet, förordnades att förestå amanuensklinikerna.

Sveriges tandläkarförbund har i huvudsak ställt sig avvisande till lärarkollegiernas

förslag. Förbundet har sålunda ansett heltidstjänstgörande

lärare-tandläkare böra — liksom flertalet skoltandläkare — erhålla arvode

motsvarande lön enligt 27 löneklassen, vilket arvode skulle avse såväl lärartjänstgöringen

som 675 timmars årlig tjänstgöring på amanuensklinik. Arvode

för deltidstjänstgöring och arvode för budgetåret 1948/49 borde enligt

förbundets mening utgå med högre belopp än lärarkollegierna föreslagit.

Förbundet har avstyrkt införande av tantiem. Av förbundets yttrande

inhämtas bland annat:

Den föreslagna arbetstiden, 675 timmar lärartjänstgöring jämte 1 145

timmar tandvårdsutövning eller sammanlagt 1 820 timmar per år, finner

förbundet alltför lång för att ifrågavarande tjänster skola kunna fylla sitt

syfte att vara rekryterings- och passagetjänster. För att innehavarna skola

kunna meritera sig för fortsatt lärarkarriär fordras, att de ägna avsevärd

tid åt egen fortbildning samt åt vetenskapligt arbete och forskning. Med

den långa tjänstgöringstid, som lärarkollegiet föreslagit, torde detta vara

omöjligt. De som verkligen ha intresse för att ägna sig åt hirarbanan

komma därför sannolikt hellre att antingen söka en timavlönad tjänst å

amanuensklinikerna eller i privatpraktik såsom assistent skaffa en utfyllnad

av det alltför låga amanuens- och assistentarvodet. Ingen av tandläkarna

vid amanuensklinikerna i Stockholm har hittills uppnått tillnärmelsevis så

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 92.

lång tjänstgöringstid som kollegiet föreslagit. Förbundet får därför bestämt

avstyrka, att heltidstjänster inrättas med den föreslagna langa tjänstgöringsskyldigheten.

„ . ... , ,, i

Då förbundet emellertid finner den princip, kollegiets förslag ger uttryck

åt, riktig och ändamålsenlig, får förbundet föreslå inrättande av heltidstjänster

med mindre tjänstgöringsskyldighet. Enligt kollegiet kan antalet

tjänstgöringsdagar för högskolans amanuenser och assistenter uppskattas

till 225 per år. En enligt förbundets åsikt lämplig heltidstjänst skulle erhållas

om den med amanuenstjänstgöringen förbundna tjänstgöringsskyldigheten,

3 timmar per dag under terminens arbetsdagar, iörbundes med

lika lång tjänstgöringsskyldighet å amanuenskliniken. Den sammanlagda

årliga arbetstiden skulle härigenom uppgå till cirka 1 350 timmar, vangenom

denna kombinerade tjänst skulle bli ungefärligen jämförbar med skoltandläkartjänsterna

i landet, vilka i regel omfatta cirka 1 300 timmar ai ig

tjänstgöring och ferier under skolans ferier. Dessa tjänster, som icke^ aro

förenade med rätt till tantiem, äro placerade i 27 lönegraden, vilket a o-ort

innebär en avlöning inklusive nu utgående rörligt tillägg av 13 428 kronor

^Förbundet föreslår därför, att vid tandläkarhögskolorna tjänster inrättas

_ i Stockholm i enlighet med lärarkollegiets förslag tills vidare atta

öppna för vid högskolan tjänstgörande amanuenser och assistenter och

förenade med ett årligt arvode inklusive utgående amanuensarvode motsvarande

avlöningen i 27 löneklassen samt med skyldighet att vid sidan av

lärartjänstgöringen under högskolans arbetsdagar utöva tandvård a amanuensklinik

under 675 timmar årligen (motsvarande tre timmars daglig

tjänstgöring). Dessa tjänster böra, såsom lärarkollegiet föreslagit, aven medföra

rätt till s. k. sociala förmåner beräknade enligt 27 löneklassen samt

rätt för innehavarna att för inplacering i löneklass och vid tjänsteårs be r ä k - ning för pension vid efterföljande statlig eller kommunal anställning fa tillgodoräkna

sig dylik tjänstgöring. . ,

Förbundet vill bestämt avstyrka, att ersättningen till nagon del tar formen

av tantiem. De på amanuensklinikerna utförda arbetena äro ottast

av tidskrävande eller mera komplicerad art och enligt förbundets asikt

bör för dylika arbeten någon form av tantiemberäkning av principiella skal

icke förekomma. Inom folktandvården utgår tantiem icke for barntandvard,

som till viss grad kan jämföras med här ifrågavarande verksamhet.

Att begränsa kretsen ur vilken föreståndaren skak tagas till proiessorerna

eller laboratorerna anser förbundet mindre lämpligt. Dels torde dessa

i regel icke önska åtaga sig uppdraget på grund av redan förut alltför stor

arbetsbörda, dels torde befattningen som föreståndare icke krava vetenskaplig

kompetens utan fastmera stor allmänpraktisk erfarenhet. I regel

synes ”därför någon avdelningstandläkare böra utses.

Ett sammanförande av de olika underavdelningarnas amanuensklmiker

till större enheter skulle medföra väsentliga fördelar såväl ur administrativ

synpunkt som till följd av ett effektivare utnyttjande av hjälpkraft ernås

arbetstid. Därjämte måste det från patienternas synpunkt vara mindre tillfredsställande

att behöva ambulera mellan flera olika avdelningar med var

sill tandläkare även i de fall, där behandlingen icke erfordrar speciell erfarenhet,

eller utrustning. ..

Vad beträffar ersättningen för de vid amanuensklmiken tjänstgörande

tandläkare, som icke innehava heltidstjänst, kan förbundet icke finna nagra

bärande skäl för en ersättning, som understiger de av förbundet tillämpade

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Mai ris proposition nr 92.

normerna, vilka accepterats av Kungl. Maj:t och riksdagen i fråga om

blind- och dövstumskolornas tandläkare. Semesterrätten bör med hänsyn

till den för tandläkare i allmän och enskild tjänst rådande sedvänjan beräknas

efter 30 dagar per år, d. v. s. 25 arbetsdagar.

Sammanfattningsvis får tandläkarförbundet hemställa,

att för tiden 1 juli 1948—30 juni 1949 till lärare, som utövar tandvård

vid tandläkarhögskolas amanuensklinik, må utgå ersättning beräknad efter

11 kronor 50 öre per timme i Stockholm och 10 kronor 75 öre i Malmö förhöjt

med för närvarande utgående rörligt tillägg,

att från och med budgetåret 1949/50 tillsvidare ersättning och övriga

förmåner till lärare, som är verksam å amanuensklinik och som förbundit

sig att, utöver eljest åvilande tjänstgöring, under högskolans arbetsdagar

fullgöra 675 timmar årlig tjänstgöring å amanuensklinik, må utgå med ett

åjdigf arvode inklusive utgående amanuensarvode motsvarande avlöningsförmånerna

enligt 27 löneklassen i statens allmänna avlöningsreglemente

med rätt för befattningshavarna att ifråga om löneklassplacering och tjänsteårsberäkning

för pension tillgodoräkna tjänstetid i här avsedd befattning,

samt

att ersättningen till övriga å amanuensklinik tjänstgörande tandläkare,

vilkas semesterförmåner skola beräknas enligt lag, dock att antalet semesterdagar

per år skall utgöra 25, måtte från och med budgetåret 1949/50

tillsvidare utgå med belopp som förbundet föreslagit för tiden den 1 juli

1948—den 30 juni 1949.

Universitetskanslern har i utlåtande den 15 februari 1949 i huvudsak

tillstyrkt det förslag, som framlagts av lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan

i Stockholm, och förordat en liknande organisation vid tandläkarhögskolan

i Malmö. Kanslern har bland annat anfört:

Det måste medgivas, att — såsom tandläkarförbundet framhållit — den

av Stockholmskollegiet föreslagna tjänstgöringstiden för tandläkare på

amanuensklinik är dryg. Om den koncentreras till den del av året, då undervisning

pågår vid högskolan, d. v. s. 225 dagar per år, kommer den att

uppgå till i medeltal cirka 8 timmar per dag. Vid bedömandet av tjänstgöringstungan

måste man emellertid beakta dels att — om man räknar

med en daglig tjänstgöringstid av cirka 8 timmar — den tjänstgöringsfria

delen av året omfattar 3 månader, dels ock att det här i regel är fråga om

jämförelsevis nyexaminerade tandläkare i ett åldersläge under 35 år, d. v. s.

i en ålder, då arbetsförmågan står på sin höjdpunkt.

Den av tandläkarförbundet föreslagna ersättningen till »heltidstjänstgörande»

tandläkare på amanuensklinik skulle, såvitt avser tandvårdsarbetet

under 675 timmar årligen, motsvara ett belopp av 13 kronor 92 öre per

timme. För annan tandläkare på sådan klinik skulle timersättningen (11

kronor 50 öre jämte rörligt tillägg) utgöra 12 kronor 88 öre, d. v. s. omkring

1 krona mindre än den »heltidstiänstgörande». Då detta knappast

kan vara meningen, måste en avlöning enligt 27 löneklassen inkludera en

maskerad höjning av amanuensarvodet.

De vid skolorna för dövstumma och blinda tjänstgörande tandläkarna,

vilka åtnjuta en ersättning av 11 kronor 50 öre per timme utan förhöjning,

äro så gott som alltid privatpraktiserande tandläkare — oftast med flerårig

praktiktid bakom sig — vilka avstå från en del av sin privatpraktik,

men vilka måste svara för de med privatpraktiken förenade fasta utgifter
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

na. De å amanuensklinikerna tjänstgörande tandläkarna däremot äro i flertalet

fall jämförelsevis nyexaminerade och inneha i sin egenskap av amanuenser

eller assistenter utbildningsplatser av stor betydelse för framtida

befordran vid tandläkarhögskolorna och inom den offentliga tandvårdsorganisationen.

De av Stockholmskollegiet verkställda beräkningarna rörande kostnaden

för den föreslagna organisationen av amanuensklinikerna göra icke anspråk

på att vara exakta, men de torde, till dess närmare erfarenhet vunnits,

kunna läggas till grund för beslut i ämnet.

Under åberopande av vad som anförts tillstyrker jag bifall till det av

lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm framlagda förslaget, dock

att sköterskor och tandtekniker vid nyanställning i högskolans tjänst synes

böra erhålla ställningen av extra befattningshavare. Jag vill även ifrågasätta

huruvida tillräckliga skäl kunna anses föreligga för att bevilja den

föreslagna förhöjningen av ersättningen till de å amanuensklinik tjänstgörande

tandläkarna retroaktivt från den 1 juli 1948.

Vad beträffar tandläkarhögskolan i Malmö, utgår jag ifrån att under

kommande budgetår behovet av tandläkare, sköterskor och teknisk personal

vid högskolans amanuenskliniker icke gärna kan vara större än vid

tandläkarhögskolan i Stockholm, samt att det underskott, som torde uppkomma

vid verksamheten å amanuensklinikerna, kan åtminstone till största

delen täckas ur högskolans övriga inkomster av patientavgifter. Storleken

av det vid Malmöhögskolan behövliga förslagsanslaget till amanuensklinikerna

bör därför kunna sättas till samma belopp som i Stockholm, d. v. s.

20 000 kronor.

Under framhållande av att beträffande amanuensklinikerna någon närmare

utredning för Malmöhögskolans del icke föreligger anser jag mig böra

hemställa,

att till lärare vid tandläkarhögskolan i Malmö, som under tid före den

1 juli 1949 utövat tandvård vid s. k. amanuensklinik, må utgå ersättning

härför efter 8 kronor 25 öre för arbetstimme jämte tantiem med 15 procent,

beräknat på sätt, som angetts i Stockliolmskollegiets skrivelse; dock att

den förhöjda ersättningen utöver 8 kronor per timme ej må utgå retroaktivt,

att för tjänstgöring vid amanuensklinikerna under budgetåret 1949/50

må anställas — utom nödigt antal deltidstjänstgörande tandläkare — högst

8 amanuenser och assistenter, som förbinda sig att jämte sin lärartjänst utöva

tandvård å amanuensklinik under minst 1 145 timmar för år räknat,

ägande kanslern efter införskaffande av närmare utredning rörande det behövliga

antalet tandläkare vid amanuensklinikerna lämna medgivande till

inrättande av de erforderliga tjänsterna,

att för assistans åt vid amanuensklinik verksamma lärare må tills vidare

—• dock vad beträffar tiden före den 1 juli 1949 under den i Stockholmskollegiets

skrivelse angivna förutsättningen — anställas 1 avdelningstandsköterska

(Cg 11) och högst 3 tandsköterskor (Cg 10) ävensom 1 tandtekniker

(Cg 18), ägande kanslern pröva, när behov att anställa nämnda

befattningshavare inträder,

att från och med budgetåret 1949/50 tills vidare må till lärare, som är

verksam vid amanuensklinik, utgå ersättning och andra förmåner i enlighet

med vad som för samma tid föreslagits för Stockholmshögskolan; samt

att till tandläkarhögskolan i Malmö: Vissa utgifter för amanuensklinikerna

måtte för budgetåret 1949/50 anvisas ett förslagsanslag å 20 000

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

kronor, att disponeras av högskolan i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade

föreskrifter.

Departementschefen. Av det föregående framgår, att s. k. amanuenskliniker

år 1945 såsom en provisorisk anordning inrättats vid tandläkarhögskolan

i Stockholm för att säkra ett för undervisningens behov tillräckligt

patienturval. Patientbehandlingen på dessa kliniker handhaves

huvudsakligen av amanuenser och assistenter vid högskolan, alltså yngre

tandläkare med tre timmars daglig undervisningsskyldighet under läsåret.

Dessa amanuenser erhålla för närvarande ersättning för tjänstgöringen på

amanuensklinikerna med högst 8 kronor för arbetstimme, vilken ersättning

utgår ur patientavgifterna vid amanuensklinikerna och, i den mån dessa

inkomster ej förslå, ur övriga patientavgifter vid högskolan.

Sedan framställning gjorts om höjning av nämnda ersättningsbelopp, har

högskolans lärarkollegium framlagt förslag om ändrad och definitiv reglering

av amanuensklinikernas organisation i anslutning till förhållandena

inom folktandvården. Enligt detta förslag skulle ersättningen för tandvårdsutövning

på amanuensklinik utformas i anknytning till de avlöningsbestämmelser,

som enligt avtal gälla för distriktstandläkare i Göteborg.

Ersättning föreslås skola utgå med ett årligt arvode av 9 010 kronor och ett

tantiem av 15 procent på inarbetad bruttoinkomst, varjämte tandläkaren

skulle åtnjuta löneförmåner vid sjukdom m. m. liksom eo statstjänsteman i

27 löneklassen. Dessa ersättningsförmåner skulle avse »full» tjänstgöring på

klinikerna om minst 1 145 arbetstimmar årligen. För kortare (»partiell»)

årlig kliniktjänstgöring skulle ersättning utgå i form av timarvode om 8

kronor 25 öre jämte 15 procent tantiem och semesterersättning enligt lag.

Lärarkollegiets förslag innebär vidare, att antalet tandläkare med »full»

tjänstgöring på amanuensklinikerna tills vidare skulle begränsas till 8. Amanuensklinikema

skulle förestås av en föreståndare med ett årsarvode av

1 500 kronor. För amanuensklinikernas behov skulle anställas en tandtekniker

(Ce 18), en avdelningstandsköterska (Cell) och tre tandsköterskor

(Ce 10). Kostnaderna för driften av amanuensklinikerna skulle i första hand

gäldas ur högskolans inkomster av patientavgifter, men då dessa icke torde

förslå, skulle för täckande av de överskjutande kostnaderna anvisas ett förslagsanslag,

som på grundval av de beräknade nettoinkomsterna av patientavgifter

under budgetåret 1948/49 beräknats till 20 000 kronor. Det återgivna

förslaget avser tiden från och med den 1 juli 1949. För budgetåret

1948/49 skulle endast gälla dels att tandläkare på amanuensklinik skulle

erhålla ersättning med 8 kronor 25 öre för arbetstimme jämte 15 procent

tantiem, dels att sköterskepersonal finge anställas i den män högskolans

patientavgiftsmedel lämnade tillgång därtill.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö har förklarat sig anse, att

de för Stockholms-högskolan föreslagna ersättningsgrunderna böra tillämpas

även för amanuenskliniker vid Malmö-högskolan. Universitetskanslern

har tillstyrkt Stockholms-kollegiets förslag och förordat en liknande orga
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 92.

nisation vid Malmö-högskolan; dock har kanslern ansett biträdespersonalen

böra få extra anställning och avstyrkt retroaktiv ersättning.

Sveriges tandläkarförbund har däremot icke godtagit de föreslagna grunderna

för ersättning åt tandläkare på amanuensklinikerna. Förbundet har

funnit en tjänstgöring av (1 145 + 675 =) 1 820 arbetstimmar hindrande

för amanuensernas fortbildning och forskning, varför förbundet föreslagit,

att en kliniktjänstgöring av samma omfattning som amanuensernas undervisning

eller 675 arbetstimmar årligen skulle betraktas som full tjänstgöring.

Ersättningen för hela arbetstiden (2 X 675 = 1 350 timmar) borde

motsvara lön och övriga förmåner för en statstjänsteman i 27 löneklassen.

Tantiem borde ej utgå. Härigenom skulle dessa tjänster komma att ifråga

om såväl tjänstgöring som löneförmåner bli likställda med flertalet skoltandläkartjänster.

Även ersättningarna för »partiell» tjänstgöring och för

tandvård under budgetåret 1948/49 borde höjas, nämligen till 11 kronor

50 öre i Stockholm och 10 kronor 75 öre i Malmö jämte rörligt tillägg.

Såsom i ärendet framhållits är god tillgång på lämpligt patientmaterial

en nödvändig förutsättning för att rationell utbildning skall kunna bedrivas

vid tandläkarhögskolorna. För att säkerställa en god patienttillgång och

därmed möjliggöra ett ur pedagogisk synpunkt lämpligt urval av vårdfallen

synes det nödvändigt att lämpligt organiserade amanuenskliniker upprätthållas

vid högskolorna. På grund av rådande tvist om ersättningen åt de på

amanuensklinikerna arbetande tandläkarna har verksamheten där för närvarande

inskränkts i betänklig omfattning. En omprövning av ersättningens

storlek och amanuensklinikernas organisation i övrigt synes därför motiverad.

Det är nödvändigt att nu upptaga denna fråga till prövning även av

den anledningen, att utbildningen vid tandläkarhögskolan i Malmö nu

avancerat så långt att även där amanuenskliniker måste organiseras för

att patientvården skall bli tillfredsställande. Den nybyggnad för denna

högskola, som under nu pågående läsår successivt tages i bruk, inrymmer

för ändamålet iordningställda lokaler.

Jag anser mig i likhet med kanslern böra tillstyrka, att särskilda hjälpkrafter

fr. o. m. nästa budgetår anställas för de på de s. k. amanuensklinikerna

arbetande tandläkarna. Kungl. Maj:t torde sålunda böra medgiva, att

vid vardera högskolan må för detta ändamål anställas högst följande biträdespersonal,

nämligen en tandtekniker i 18 lönegraden, en avdelningstandsköterska

i 11 lönegraden och tre tandsköterskor i 10 lönegraden. Såsom

kanslern anfört torde denna personal tills vidare böra fa extra anställning.

Jag tillstyrker vidare förslaget om anvisande av ett arvode av 1 500 kronor

för eu föreståndare.

Till frågan om vilken ersättning som bör utgå åt de på amanuensklinikerna

tjänstgörande tandläkarna är jag icke beredd att för närvarande taga

slutlig ställning. Ärendet synes i denna del kräva ytterligare överväganden.

Liksom tidigare torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att träffa avgörande

i ersättningsfrågan. Jag vill dock redan nu framhålla att, även om en

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

ändring av grunderna för ersättningens beräkning är påkallad, det icke

synes möjligt att lägga de från tandläkarförbundet framförda yrkandena till

grund för förslag i ämnet. Vad särskilt angår den av förbundet gjorda jämförelsen

med arvodena för blind- och dövstumskolornas tandläkare må

framhållas, att dessa tandläkare driva egen rörelse och således ha betydande

utgifter för lokaler, utrustning, biträdeshjälp etc., vilket däremot ej är fallet

med tandläkarna på amanuensklinikerna.

Den omorganisation av amanuensklinikerna, som jag förordat, och den

ändring av grunderna för ersättningsbeloppens beräkning, som synes böra

vidtagas, torde tills vidare böra finansieras på i ärendet föreslaget sätt,

d. v. s. i första hand av inkomsterna av patientavgifter, så långt de därtill

förslå. Såsom i utredningen framhållits lärer man för nästa budgetår få

räkna med, att så icke kommer att bli fallet. Ett särskilt anslag för täckande

av bristen blir sålunda ofrånkomligt. I utredningen har beräknats

att för ändamålet skulle behöva anvisas ett förslagsanslag av 20 000 kronor

för vardera högskolan. Ehuru beräkningarna äro osäkra torde de få godtagas.

Jag förordar dock, att ett för båda högskolorna gemensamt förslagsanslag

av 40 000 kronor anvisas.

I överensstämmelse med vedertagna principer torde böra ifrågasättas, om

icke framdeles bruttointäkterna av patientvärden bör tillgodoföras riksstatens

inkomstsida medan de utgifter, som helt eller delvis bestridas av

patientavgifter, böra avföras från anslag på riksstatens utgiftssida. Jag

förutsätter, att till ett kommande budgetår vederbörlig utredning beträffande

detta spörsmål förebringas av kanslersämbetet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Tandläkarhögskolorna: Bidrag till driften av

amanuenskliniker för budgetåret 1949/50 anvisa ett förslagsanslag

av 40 000 kronor.

Vad departementschefen sålunda under punkterna 1—3

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller

Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Ekbom.

Stockholm 1949 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

490007

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:217 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1949/50 till ta/ndläkarhög skolorna. a1 i texten
  2. SU 1949:119 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 19J+9/50 till tandläkarhögskolorna jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten