Sök i Ratio Lex

Angående seminverksamhet bland nötkreatur m. m

1950-03-03 · 81 sidor, varav 77 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 77 av 81 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:101, Angående seminverksamhet bland nötkreatur m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

1

Nr 101.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående seminverksamhet

bland nötkreatur m. m.; given Stockholms slott den

3 mars 1950.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att

dels antaga härvid fogat förslag till förordning med vissa bestämmelser

angående seminverksamhet bland nötkreatur;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen förordas till en början, att det allmänna skall beredas möjlighet

att öva tillsyn över seminverksamhetens utveckling. För detta ändamål

föreslås att en förordning i ämnet skall utfärdas. Nuvarande system

för mj ölkboskapskontroll anses böra bibehållas i princip oförändrat. Vissa

ändringar föreslås emellertid i reglerna för de olika kontrollformerna och i

bestämmelserna om statsbidrag till kontrollen. Vidare anses statsbidrag böra

utgå till demonstrationsutfodringar. Härjämte förordas vissa förenklingar i

reglerna för stamboksföring av nötkreatur. Slutligen föreslås vissa jämkningar

i bestämmelserna om statsbidrag till tjur föreningar m. in.

Till Nötboskapsavelns befrämjande: Understöd åt kontrollföreningsverksamhet

äskas för budgetåret 1950/51 ett anslag av 348 400 kronor.

1 Hiluwg till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 101.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

Förslag

till

Förordning

med vissa bestämmelser angående seminverksamhet

bland nötkreatur.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid bedrivande av verksamhet för befruktning av nötkreatur på konstgjord

väg (seminverksamhet) må för framställning av sperma användas endast

tjur som är införd i riksstambok för nötkreatur.

Kungl. Maj :t äger meddela ytterligare föreskrifter om vad som skall iakttagas

vid bedrivande av seminverksamhet.

2 §.

Förseelse mot 1 § eller med stöd därav meddelad föreskrift straffes med

dagsböter. Böterna tillfalla kronan.

3 §•

Det ankommer på lantbruksstyrelsen att öva tillsyn över seminverksamheten.

Lantbruksstyrelsen må ock i särskilt fall medgiva undantag från vad i

1 § första stycket är stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 3 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,

Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, följande.

I årets statsverksproposition (IX H. T. p. 57) har Kungl. Maj :t på min

hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till Nötboskapsavelns befrämjande: Understöd åt kontrollföreningsverksamhet

för budgetåret 1950/51 beräkna ett anslag av 341 000 kronor. Jag

torde nu åter få anmäla denna fråga samt vissa därmed sammanhängande

spörsmål.

A. Inledning.

Med anledning av motioner i ämnet hemställde 1946 års lagtima riksdag

(r. skr. nr 226 och 372), att Kungl. Maj :t måtte föranstalta om utredning

dels rörande effektivisering och utvidgning av kontrollföreningsverksamheten,

dels om behovet av artificiell insemination bland nötkreatur och sättet

att främja densamma. Med anledning härav tillkallade dåvarande chefen

för jordbruksdepartementet, efter bemyndigande av Kungl. Maj :t, den 5 juli

1946 sex sakkunniga för att verkställa de av riksdagen begärda utredningarna.

De sakkunniga voro dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare,

godsägaren C. G. Liedberg, Assmåsa, ordförande, kontrollassistenten

B. N. Bengtsson, länsveterinären A. W. Borg, ledamoten av riksdagens andra

kammare, lantbrukaren N. I. Johansson, östra Husby, professorn vid

veterinärhögskolan N. P. Lagerlöf samt byrådirektören i lantbruksstyrelsen

B. H. Ryde.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen utredningen rörande ladugårdskontroll

in. in., ha avgivit dels den 9 juli 1948 betänkande med förslag

angående artificiell inseminationsverksamhet bland nötkreatur (SOU 1948:

36), dels den 9 november 1948 betänkande med förslag angående mjölkboskapskontroll

(SOU 1948: 52).

över betänkandet angående artificiell insemination bland nötkreatur ha

yttranden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen efter hörande av hus
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

hållningssällskapen samt av Avelsföreningarna för svensk kullig boskap,

låglandsboskap, röd och vit boskap samt gödboskap, veterinärstyrelsen, styrelsen

för veterinärhögskolan med bifogande av yttrande av lärarkollegiet,

styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, som jämväl

överlämnat yttranden av lärarrådet och försökskollegiet, institutet för husdj

ursförädling, småbruksutredningen, Hushållningssällskapens förbund,

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Riksorganisationen

Sveriges seminföreningar, Svenska länsveterinärföreningen, Svenska

veterinärläkareföreningen, Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund

samt Svenska husdjurskonsulentföreningen. Därjämte har direktören Ruben

Rausing, Lund, inkommit med en den 6 oktober 1948 dagtecknad promemoria

i frågan. Vid veterinärstyrelsens yttrande ha fogats utlåtanden av

Svenska distriktsveterinärföreningen och Sveriges yngre veterinärers förening.

Vidare ha yttranden över betänkandet angående mjölkboskapskontroll avgivits

av statskontoret, lantbruksstyrelsen efter hörande av hushållningssällskapen,

småbruksutredningen, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet

Landsbygdens folk, Svenska kontrollföreningarnas riksförbund, Svenska mejeriernas

riksförening, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges överkontrollassistentförening,

Avelsföreningarna för svensk kullig boskap, låglandsboskap

samt röd och vit boskap, Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund

samt Riksorganisationen Sveriges seminföreningar. Därjämte ha Ladugårdslörmännens

riksförening och Kontrollassistenternas riksförening inkommit

med särskilda skrifter i frågan. Vid yttrandet av Sveriges agronomoch

lantbrukslärareförbund har fogats en skrivelse av Svenska husdjurskonsulentföreningen.

I detta sammanhang torde jag vidare få anmäla, att Norrbottens läns hushållningssällskap

i skrivelse den 29 augusti 1949 hemställt om tillstånd att

utan hinder av gällande bestämmelser få upptaga kontrollföreningsverksamheten

inom sällskapets område såsom egen verksamhet. Över denna framställning

har lantbruksstyrelsen avgivit yttrande.

Slutligen torde här få erinras att lantbruksstyrelsen den 16 november 1948

framlagt förslag rörande ändrade grunder för statsbidrag till tjurföreningar

m. m. Över detta förslag ha yttranden avgivits av statskontoret, Hushållningssällskapens

förbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens

folk och Svenska husdjurskonsulentföreningen.

De frågor, som beröras i nu nämnda betänkanden och framställningar,

äga sådant samband med varandra att det synes lämpligt att behandla dem

i ett sammanhang. I det följande torde jag först få redogöra för innebörden

av de framlagda förslagen och de yttranden, som avgivits över desamma.

Beträffande nu rådande förhållanden i fråga om mjölkboskapskontroll och

artificiell insemination bland nötkreatur torde jag därvid i huvudsak få hänvisa

till uppgifterna i de betänkanden, som avlämnats av utredningen rörande

ladugårdskontroll m. in. Likaså torde jag i fråga om motiveringen för

de förslag, som nämnda utredning framlagt, få hänvisa till betänkandena.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

5

B. Huvuddragen av utredningens och lantbruksstyreisens förslag.

I fråga om den artificiella inse m inationen bland nötkreatur

föreslår utredningen, att denna verksamhet skall läggas under

statlig kontroll. För ändamålet bör utfärdas en förordning enligt vilken tjur

icke skall få användas för artificiell insemination, med mindre vissa villkor

äro uppfyllda. Det första villkoret skall vara att tjuren är införd i riksregister

över nötboskap av vederbörande ras. Andra villkor, som anses böra uppställas,

äro att tjuren skall vara bedömd med ledning av avkommans beskaffenhet

(avkommebedömd), att tjur, som har för avel skadliga anlag, icke

användes samt att verksamheten bedrives så, att risk ej uppstår för spridning

av smittsamma husdjurssjukdomar. Yngre tjurar skola dock i viss

begränsad utsträckning få användas för artificiell insemination, medan avkommebedömningen

planlägges och genomföres.

Statsbidrag till ifrågavarande verksamhet anses ej erforderligt.

Arbetet med den artificiella inseminationen handhaves för närvarande av

veterinärer samt, under dessas ledning, av kvinnliga biträden som genomgått

en för ändamålet anordnad kurs vid veterinärhögskolan. Detta system

anses böra i huvudsak bibehållas. Kurserna för utbildande av biträden böra

dock vara öppna även för män. Vidare föreslås att vissa fordringar skola

uppställas för rätt till inträde vid sådan kurs.

Tillsynen över den artificiella inseminationsverksamheten skall handhavas

av en särskild nämnd. Denna skall bestå av sex ledamöter. Av dessa

skall lantbruksstyrelsen utse två, däribland ordföranden, veterinärstyrelsen

en, Riksorganisationen Sveriges seminföreningar två och Hushållningssällskapens

förbund en. Kostnaderna för nämnden skola bestridas av statsmedel.

I betänkandet angående artificiell insemination föreslår utredningen även

betydande ändringar i gällande bestämmelser om registrering av

nötkreatur. Förslaget innebär bland annat, att de nuvarande riksstamböckerna

skola ersättas av riksregister över nötboskap för de raser, som

lantbruksstyrelsen bestämmer. Registret skall föras hos lantbrukstyrelsen.

De fordringar i fråga om härstamning, som nu äro uppställda för stamboksföring,

skola mildras. Detsamma gäller kraven på yttre egenskaper. I samband

därmed föreslås, att besiktningsförfarandet skall begränsas och förenklas.

De kontrollregister, som för närvarande föras hos hushållningssällskapen,

skola bibehållas och vissa uppgifter från dessa skola automatiskt

lämnas till riksregistret. Kostnaden för registreringen bör, bortsett från utgiften

för eventuell besiktning, bestridas av allmänna medel.

I fråga om mjölkboskapskont rollen föreslår utredningen genomgripande

förändringar i det nuvarande systemet. Till en början förordas

införande av en ny kontrollform (besättningskontroll). Denna skall anord
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj.ts proposition nr 101.

nas av mejeriorganisationerna samt ha till uppgift att giva djurägarna upplysning

om storleken av avkastningen från deras besättningar, jämfört med

avkastningen från besättningar med likartade produktionsförutsättningar.

Besättningskontrollen skall bygga på de mjölkkvantiteter, som levereras till

mejeri, och kompletteras med uppgifter från jordbrukarna om hemmaförbrukningen

av mjölk. Besättningskontrollen skall vara frivillig och något

statsbidrag skall ej utgå till densamma.

I fråga om den individuella kontrollen föreslås en omläggning av den nuvarande

officiella kontrollen. Både den fullständiga och den ofullständiga

kontrollen skola ersättas av en enda officiell kontrollform. Kontrollperioden

skall omfatta 30 dagar. Kontrollassistent skall ej behöva utöva hela kontrollen

mer än tre gånger om året. Vid övriga tillfällen skall mjölkvägning

och provtagning för fetthaltsbestämning kunna få utföras av kvalificerad

person i orten, s. k. provmjölkare. För att motverka manipulationer med

kontrollresultaten bör bland annat en kompletterande kontroll anordnas.

Såsom ett led i mjölkboskapskontrollen böra på försök anordnas statsunderstödda

demonstrationsutfodringar, och statsbidrag bör utgå till systematiska

analyser av hemmaproducerade fodermedel.

Kontrollföreningarnas befattning med den officiella kontrollen föreslås

skola upphöra och verksamheten helt övertagas av hushållningssällskapen.

Överkontrollassistenterna skola ersättas av vid sällskapen anställda husdjursinstruktörer.

Sammanlagt 37 husdjursinstruktörer beräknas bliva erforderliga.

Vidare skall vid varje sällskap inrättas en befattning som kontrollbiträde

i lönegrad Ca 8. Kontrollbiträdena skola ombesörja det löpande

arbetet med kontrollregistret. Härjämte skola vid hushållningssällskapen

vara anställda kontrollassistenter med uppgift att utföra den kompletterande

kontrollen.

En verksamhet av det slag, som nu bedrives av provmjölkningsringarna,

skall enligt utredningens förslag kunna anordnas av hushållningssällskapen.

Denna skall ej tillmätas officiellt vitsord, och det allmänna bör ej utfärda

några närmare föreskrifter om densamma. Något statsbidrag till den skall

ej utgå.

Löne- och anställningsförhållandena för kontrollassistenterna skola enligt

utredningens förslag liksom hittills regleras genom kollektivavtal. I betänkandet

anföres emellertid, att assistenternas pensionsförhållanden böra

ordnas, att deras rätt till fri kost och logi bör ersättas av skäligt traktamente

och att ersättning bör utgå för hållande av motorfordon.

Beträffande kontrollassistenternas utbildning föreslås vissa ändringar. Vidare

förordas, att kurser för husdj ursinstruktörer och fortbildningskurser

för nu verksamma överkontrollassistenter skola anordnas.

Den centrala övervakningen av kontrollverksamheten skall enligt förslaget

såsom hittills handhavas av kontrollnämnden under lantbruksstvrelsens

överinseende. Nämnden bör disponera en befattningshavare på heltid. Denne

bör erhålla anställning hos lantbruksstyrelsen som byråinspektör i lönegrad

Ca 27.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

7

Kostnaderna för den officiella kontrollen skola enligt utredningens förslag

bäras av djurägarna, såvitt gäller de ordinarie kontrollbesöken. Utgifterna

för den kompletterande kontrollen ävensom för de befattningshavare, som

behövas hos hushållningssällskapen, skola däremot bestridas av statsmedel.

Det årliga medelsbehovet för detta ändamål beräknas till omkring 1 400 000

kronor. För närvarande utgår statsbidrag till kontrollföreningsverksamheten

med i runt tal 300 000 kronor om året.

Den framställning som gjorts av Norrbottens läns hushållningssällskap

går, som redan nämnts, ut på att sällskapet skall få

övertaga kontrollföreningsverksamheten i länet. I detta avseende överensstämmer

alltså sällskapets framställning med utredningens förslag.

Vad till slut angår det förslag till ändrade grunder för bidrag

till tjurföreningar m. in., som lantbruksstyrelsen framlagt, innebär

detta i huvudsak, att såsom förutsättning för statsbidrag ej längre skall

gälla att även hushållningssällskap eller landsting tillskjuter vissa belopp.

I stället föreslås, att statsbidraget skall höjas så att det också täcker de bidrag,

som hittills erhållits från hushållningssällskap och landsting. Vidare

föreslås vissa jämkningar i bidragsformerna. Medelsbehovet vid genomförande

av lantbruksstyrelsens förslag beräknas till närmare 900 000 kronor

om året, medan anslaget för år 1948 utgår med ej fullt 300 000 kronor.

C. Artificiell insemination m. m.

Utredningens förslag.

Behovet av reglerande bestämmelser m. m. Utredningen diskuterar till en

början de fördelar och olägenheter, som äro förknippade med

den artificiella inseminationen. Beträffande fördelarna framhålles särskilt,

att sådan insemination medför, att antalet tjurar kan minskas avsevärt.

Vidare kunna tjurarnas befruktningsförmåga och kornas fruktsamhet relativt

lätt ställas under fortlöpande kontroll, överförandet av vissa lidanden

i könsorganen kan effektivt förebyggas, varjämte en icke oväsentlig arbetsbesparing

uppkommer, i vart fall för den, som har en besättning utan

egen tjur. Ur avelsteknisk synpunkt vinnes en ökning av urvalsmöjligheterna.

Tillika förbättras urvalets säkerhet och dess effekt ökas.

Några för den artificiella inseminationen speciella olägenheter av avelsteknisk

art finnas enligt utredningen icke, såvitt för närvarande kan bedömas.

Dock påpekas, att riskerna för spridning av skadliga arvsanlag och

olägenheterna med s. k. matadoravel äro betydligt större vid artificiell insemination

än vid naturlig sådan.

I fråga om behovet av reglerande bestämmelser framhåller

utredningen, att i vart fall riksorganisationen för verksamheten har sin

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

uppmärksamhet riktad på de olägenheter, som äro förknippade med den

artificiella inseminationen. Emellertid kan enligt utredningens mening riksorganisationen

icke lämna erforderliga garantier för att verksamheten ur

alla synpunkter bedrives ändamålsenligt. Dess föreskrifter kunna nämligen

aldrig bliva annat än rekommendationer utan tvingande verkan. Ur nationalekonomisk

synpunkt föreligger dock ett stort intresse av att verksamheten

bedrives på ett även med hänsyn till det allmänna tillfredsställande

sätt. Därför böra enligt utredningens åsikt statsmakterna vidtaga de åtgärder,

som fordras för att verksamhetens lämpliga utveckling icke skall äventyras.

Ett statligt ingripande i sådant syfte anses även böra ligga i de lojala

utövarnas intresse.

Verksamhetens lokala organisation och inriktning. Förslaget utgår från

att formen för den artificiella inseminationsverksamhetens organisation

skall lämnas oreglerad. Sålunda skola särskilda föreningar — seminföreningar

—- kunna bildas för ändamålet. Även föreningar, som tillkommit i

annat syfte, böra vidare få bedriva sådan verksamhet vid sidan av övriga

arbetsuppgifter. Hinder bör ej heller möta för enskild tjurägare att ägna

sig däråt. Sperma skall antingen produceras vid tjurcentral, som tillhör vederbörande

förening, eller inköpas från annan förening eller från enskild

tjurägare.

Från denna utgångspunkt tager förslaget huvudsakligen sikte på att skapa

garantier för att den nuvarande verksamheten på området skall bedrivas

på ändamålsenligt sätt samt på att underlätta verksamhetens utveckling

i lämplig riktning. I sådant syfte förordas till en början, att åtgärder

skola vidtagas för att öka avelsmaterialet. Därvid skall man i första hand

söka dels bevara de nu förefintliga blodlinjerna inom nötkreatursraserna,

dels utöka antalet blodlinjer.

Registrering av avelsdjur. Inom den officiella aveln i Sverige är för närvarande

urvalet av avelstjurar begränsat till vissa i riksstamböcker över nötboskapen

införda djur. Dessa stamböcker tjäna främst syftet att meddela för

urvalet erforderliga uppgifter rörande djurens egenskaper och härstamning.

Uppgifterna hämtas i fråga om djurens härstamning och avkastning från

de register, vilka genom hushållningssällskapens försorg föras över sådana

kor, som äro anslutna till den officiellt vitsordade mjölkboskapskontrollen.

Beträffande djurens yttre egenskaper erhållas nödiga uppgifter från avelsföreningarnas

urvalsnämnder. Enligt utredningens mening böra nu de villkor,

som gälla för registreringen av avelsdjur, ändras i sådan riktning, att

det officiellt godtagbara avelsmaterialet ökas och möjlighet skapas för s. k.

gruppavel, d. v. s. avel grundad på ett flertal lokalt betonade undergrupper,

som hållas någorlunda obesläktade inbördes. Utredningen föreslår härvidlag,

att hushållningssällskapens kontrollregister skola bibehållas. Riksstamböckerna

böra däremot ersättas av s. k. riksregister över nötboskap, tillhörande

de raser, som lantbruksstyrelsen bestämmer. Till riksregistren

skola automatiskt överföras i kontrollregistren intagna uppgifter rörande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 101.

9

sådana kor, som i fråga om mjölkavkastning och mjölkens fetthalt uppfylla

av lantbruksstyrelsen fastställda kvalifikationer. Vid bestämmandet

av dessa kvalifikationer skall iakttagas, att villkoren i fråga om avkastningen

såvitt möjligt regleras så, att olika orters behov av lämpliga tjurar

tillgodoses samt att villkoren avvägas med hänsyn till de fordringar, som

skäligen ansetts böra upprätthållas beträffande moder till tjur, som må

införas i riksregister. De nu gällande långtgående härstamningskraven vid

stamboksföring böra mildras. För införande i riksregister bör ifråga om

härstamningen endast fordras, beträffande ko att hennes moder är införd

i hushållningssällskapets kontrollregister och hennes fader i riksregistret

för vederbörande ras samt beträffande tjur att båda föräldrarna äro införda

i riksregistret för rasen. Om icke lantbruksstyrelsen prövar särskilt

skäl därtill föreligga, skola inga fordringar få uppställas i fråga om kornas

yttre egenskaper. Ej heller bör beträffande tjurarna hänsyn tagas till

färgteckning eller till andra yttre egenskaper, såvida dessa icke kunna

antagas ha väsentlig betydelse för tjurarnas hållbarhet och användning i

övrigt inom aveln. Det hittillsvarande omständliga besiktningsförfarandet

föreslås skola förenklas och därjämte begränsas till att i regel avse endast

tjurarna. Besiktning skall ombesörjas av en särskild besiktningsman för

varje hushållningssällskaps verksamhetsområde.

Villkor för användande av tjur till artificiell insemination. Artificiell inseminationsverksamhet

bland nötkreatur skall enligt förslaget få förekomma

endast inom de raser, som lantbruksstyrelsen bestämmer. Såsom villkor för

sådan verksamhet uppställer utredningen i första hand, att tjur, som anlitas,

skall vara införd i riksregistret för ifrågavarande ras. Vidare bör fordras, att

tjuren skall vara avkommebedömd, d. v. s. att hans avelsvärde skall vara

bedömt med ledning av de egenskaper hos honom, anföräldrarna, syskonen

och avkomman, vilka anses särskilt värdefulla för avelns utveckling.

Med hänsyn till de erinringar, som kunna göras mot de för närvarande i

vårt land använda metoderna för avkommebedömning, föreslår utredningen,

att den i Danmark begagnade metoden med s. k. avkommebedömningsstationer

i princip skall tillämpas även här, oaktat även den har vissa brister. Metoden

innebär i huvudsak, att ett antal av tjurens döttrar, i regel 20, med

kalvningstid inom en snävt begränsad tidrymd på hösten, sammanföres under

omkring ett år på någon lämplig egendom, där de utfodras efter vissa

normer, likvärdiga vid samtliga sådana stationer, och där deras avkastning

såvitt gäller mjölkmängden och mjölkens fetthalt kontrolleras.

Kravet på avkommebedömning avses efter en övergångstid av förslagsvis

fem år skola innebära, bland annat, att tjurar, som ännu icke blivit avkommebedömda,

skola få användas endast i begränsad utsträckning inom

den artificiella inseminationsverksamheten. Vid sådan bedömning skall tjuren

passera flera med hänsyn till användningen skilda tidsskeden. Det första

skedet är prövningstiden, som skall börja snarast möjligt efter det tjuren

nått könsmognad och sluta, då han erhållit för bedömningen erforderligt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

antal döttrar, d. v. s. vid omkring två års ålder. Under denna tid skall tjuren

få användas i obegränsad utsträckning. Nästa skede skall vara väntetiden

eller den tid, som åtgår för att en grupp av döttrarna skall hinna bliva

bedömd. Under denna tid bör tjuren få anlitas i obegränsad utsträckning för

naturlig insemination men för högst 800 artificiella inseminationer om året.

När bedömningen är slutförd och tjuren blivit godkänd av den lokala ledningen

för verksamheten, skall det tredje skedet, användningstiden, vidtaga.

Inga begränsningar skola då gälla beträffande omfattningen av tjurens

tjänstgöring. Några minimifordringar för godkännande skola ej uppställas

från det allmännas sida.

Har tjur konstaterats bära för aveln skadliga anlag, skall han enligt förslaget

icke få användas för artificiell insemination.

Härutöver innehåller förslaget föreskrift om att verksamheten skall handhavas

på sådant sätt, att spridandet av smittsamma husdjurssjukdomar

hindras samt att spermas identitet kan fastställas på betryggande sätt.

Inseminationsnämnd. Tillsynen över verksamheten skall i första hand utövas

av en särskild nämnd, kallad inseminationsnämnden. Denna skall bestå

av sex ledamöter, av vilka lantbruksstyrelsen skall utse två, däribland ordföranden,

veterinärstyrelsen en, Riksorganisationen Sveriges seminföreningar

två och Hushållningssällskapens förbund en. Ledamöterna skola utses

för en tid av fyra år.

Nämnden skall inom sig utse högst tre ledamöter för handläggning av

löpande ärenden. Den skall i huvudsak ha till uppgift att utfärda bestämmelser

om avkommebedömning av tjurar samt ha hand om den centrala rådgivningen

och kontrollen beträffande bedömningen. Det skall vidare bland

annat ankomma på nämnden att utfärda förbud mot användning inom verksamheten

av tjur, som konstaterats bära för aveln skadliga arvsanlag. Då

särskilda omständigheter så påkalla, skall nämnden kunna meddela dispens

från vissa av de villkor, som uppställts för verksamheten.

Nämnden föreslås skola underställas lantbruksstyrelsen. Denna skall äga

meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för verksamhetens ändamålsenliga

bedrivande. I fråga om de hygieniska sidorna bör veterinärstyrelsen

utöva lämplig kontroll.

Användning av veterinärbiträden. Den artificiella inseminationen ombesörj

es för närvarande av veterinärer och särskilt utbildade biträden under

veterinärers ledning.

I direktiven för utredningsuppdraget anfördes bland annat, att det rådde

brist på veterinärt utbildad arbetskraft för den artificiella inseminationsverksamheten

men att vissa arbetsuppgifter inom verksamheten torde kunna

överföras på lämpligt utbildade lekmän. Det syntes lämpligt att i detta sammanhang

verkställa en mera allmän undersökning om icke vissa uppgifter

— icke enbart i samband med seminaveln — vilka handhades av veterinärer,

utan olägenhet kunde under vederbörande veterinärs kontroll övertagas av

personal med lägre utbildning. Framför allt avsågos härvid vissa uppgifter i

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

11

samband med statsunderstödd verksamhet för bekämpande av smittsamma

husdjurssjukdomar, såsom injektioner med förebyggande sera o. s. v.

Utredningen anför, att den sålunda anbefallda undersökningen omfattar

tre spörsmål, nämligen dels överförandet av vissa av de uppgifter inom den

allmänna djursjukvården och angränsande områden, vilka nu handhavas

av veterinärer, på personal med lägre utbildning, dels användningen inom

den artificiella inseminationsverksamheten av dylik personal, dels utbildningen

av sådan arbetskraft.

Under hänvisning till tidigare erfarenheter avvisar utredningen till en

början tanken på att skapa en kår av självständigt arbetande veterinärer

med lägre kompetens än de högskoleutbildade. Däremot anser utredningen

det möjligt att låta personal med lägre utbildning (veterinärbiträden) under

veterinärs kontroll ha hand om vissa arbetsuppgifter. Utredningen anser

dock, att självständiga arbetsuppgifter av mera betydande omfattning icke

såvitt för närvarande kan bedömas finnas för veterinärbiträden i det hittillsvarande

bekämpandet av de smittsamma husdjurssjukdomarna. Både vaccination

och serumbehandling kunna emellertid anförtros åt dessa biträden,

ehuru en sådan anordning enligt utredningens mening knappast skulle innebära

någon fördel. Därjämte finnas andra uppgifter, som skulle kunna överlämnas

åt dem, när vederbörande veterinär så finner lämpligt. Som exempel

härpå anför utredningen avlägsnande av efterhörd och särbehandling. Biträdena

böra dessutom i andra hänseenden kunna lindra veterinärernas arbetsbörda

genom assistens i den dagliga verksamheten, t. ex. vid operationer

och förlossningar, tillredning av vissa injektionslösningar m. in. Likaså torde

de kunna lämna värdefull hjälp i fråga om rengöring och desinfektion av

instrument och vissa skyddskläder, utskrivning av rapporter o. s. v. Utredningen

framhåller, att erfarenheterna av de särskilt utbildade biträden, som

under någon tid använts inom den artificiella inseminationsverksamheten,

på något enstaka undantag när varit mycket goda.

Med hänsyn till den alltmer ökade insikten bland jordbrukarna om betydelsen

av sakkunnig hjälp för husdjurssjukvården anser utredningen, att

veterinärbiträden kunna vara av betydelse, även om djurägarens kostnad

därigenom i regel icke torde bliva lägre. Utredningen anför emellertid, att

det närmast torde ankomma på veterinärstyrelsen att framlägga de förslag

härutinnan, som utvecklingen kan anses påkalla. Vad den artificiella inseminationsverksamheten

beträffar förordar utredningen dock, att den nuvarande

arbetsformen i princip skall bibehållas, d. v. s. att veterinärer skola

ombesörja vissa delar av arbetet men vid sin sida ha biträden, som under

deras ledning och överinseende skola ha hand om särskilda uppgifter.

Utbildningen av biträden bör även framdeles äga rum vid särskilda kurser,

som anordnas vid veterinärhögskolan. För dessa bör anvisas ett årligt

omkostnadsanslag av 5 000 kronor. Kurserna böra vara öppna för både män

och kvinnor. För inlräde i sådan kurs bör lämpligen fordras, att sökanden

genomgått sex månaders kurs vid folkhögskola eller lantmannaskola samt

helst även ladugårdsskötarekurs. Vidare bör elev ha viss praktisk utbildning,

1. ex. i form av väl vitsordad ladugårdspraktik.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

I fråga om det antal veterinärer och biträden, som behövs för ifrågavarande

verksamhet, anför utredningen att det torde vara nödvändigt att inom varje

verksamhetsområde ha en specialutbildad förste veterinär för den tekniska

ledningen samt ytterligare minst en veterinär, bland annat för att bereda

den förstnämnde nödig ledighet. Behovet av biträden står i proportion till

antalet veterinärer. Någon bestämd proportion anser sig utredningen dock

icke kunna angiva.

Kostnadsfrågor. Kostnaden för artificiell insemination av besättning skall

enligt förslaget bestridas av djurägaren. Utredningen framhåller, att kostnaden

vid sådan insemination — särskilt om hänsyn tages till den regelbundna

sexuella hälsokontrollen — icke torde vara så mycket högre än kostnaden

vid naturlig insemination, att statsbidrag till verksamheten kan anses påkallat

för att underlätta anslutning till denna. Det anses ej heller ligga i det

allmännas intresse att genom särskilda bidrag på konstlad väg upprätthålla

artificiell inseminationsverksamhet inom sådana bygder, där tjurhållning

genom tjurförening samt naturlig insemination ställer sig betydligt billigare.

Likaledes föreslås, att djurägarna skola vidkännas kostnaden för besiktning

i samband med djurens registrering.

Däremot skall enligt förslaget kostnaden för inseminationsnämndens

verksamhet bestridas av statsmedel. Vid beräkningen av denna kostnad

lramhåller utredningen, att erfarenhet saknas om huru omfattande nämndens

verksamhet kan bliva. Utredningen anser emellertid, att nämnden

oundgängligen behöver en sekreterare med samma kompetens som husdjurskonsulent.

Med hänsyn till att den artificiella inseminationen redan

har en betydande omfattning samt att det är önskvärt för nämnden att

icke blott förvärva utan även mera varaktigt behålla en välmeriterad och

lämplig arbetskraft, bör det övervägas huruvida icke sekreteraren bör anställas

som befattningshavare vid lantbruksstyrelsen eller den statliga försöksverksamheten

på jordbrukets område. Han bör i så fall placeras som

extra tjänsteman i lönegrad 26, d. v. s. i samma lönegrad som husdjurskonsulent

hos hushållningssällskap. Skulle det emellertid anses lämpligare,

att han anställes mot arvode, torde detta icke böra understiga 12 800 kronor

årligen.

Utöver sekreteraren erfordras ett skrivbiträde. Lön till detta bör beräknas

efter lönegrad Ca 6, d. v. s. till cirka 4 700 kronor om året. Eftersom

det skall åligga nämnden att offentliggöra resultaten av avkommebedömningen

bör vidare beräknas ett visst belopp för tryckningskostnader, förslagsvis

5 000 kronor om året. För att bestrida utgifterna för nödig expertis

och nämndens sammanträden m. m. anses ett årligt anslag av 7 500 kronor

behövligt.

För nämndens verksamhet beräknas sålunda ett årligt anslag av (12 800

+ 4 700 4- 5 000 -f- 7 500 —) 30 000 kronor vara erforderligt.

Kurserna för utbildning av biträden för verksamheten föreslås skola ledas

av en särskild lärare i lönegrad Ca 29 under överinseende av chefen för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

13

obstetriska institutionen vid veterinärhögskolan. Därjämte erfordras eu

assistent med placering i lönegrad Ce 24. Lönerna till dessa befattningshavare

beräknas till (14 808 + 11 460 =) 26 268 kronor årligen. De årliga

utgifterna för kurserna utöver dessa löner uppskattas till 5 000 kronor.

Medelsbehovet för den artificiella inseminationsverksamheten uppgår

alltså enligt förslaget till (30 000 + 26 268 + 5 000 =) i runt tal 61 000

kronor om året.

Yttrandena.

Behovet av reglerande bestämmelser m. m. En statlig reglering av den artificiella

inseminationsverksamheten tillstyrkes av det övervägande antalet

remissinstanser. För en sådan reglering uttala sig sålunda, bland andra,

lantbruksstyrelsen och flertalet hushållningssällskap, veterinärstyrelsen, styrelsen

för veterinärhögskolan och högskolans lärarkollegium, styrelsen för

lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök jämte högskolans lärarråd

och för sökskollegiet, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges lantbruksförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska länsveterinärföreningen,

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund samt Svenska husdjurskonsulentföreningen.

Avstyrkande yttranden ha avgivits av, bland andra, Uppsala,

Malmöhus och Hallands läns hushållningssällskap, Avelsföreningen för

svensk låglandsboskap, Avelsföreningen för svensk röd och vit boskap samt

Riksorganisationen Sveriges seminföreningar.

Veterinärstyrelsen anför för sin del att verksamheten, trots att den bedrivits

i större skala endast under relativt kort tid, nått en sådan omfattning

att den för närvarande spelar en betydande roll i avelsarbetet. Styrelsen understryker,

att man icke kan anföra den omfattande tillströmningen till

verksamheten som bevis för alt metoden är utan risker. Såsom utredningen

framhållit är faran för spridning av skadliga arvsanslag stor. Det kan därför

rent av ifrågasättas, om icke en viss återhållsamhet beträffande verksamhetens

fortsatta utbredning är önskvärd, tills mera ingående kunskaper

hunnit vinnas i fråga om avelsmaterialet. För återhållsamhet anser styrelsen

jämväl den omständigheten tala, att man under verksamhetens hastiga

utbredning ej alltid i tillräcklig grad beaktat, att produktionsanlagen icke

böra höjas, förrän man i varje särskilt fall gjort klart för sig, om förutsättningar

— särskilt i fråga om utfodringen — finnas att utnyttja förbättringen.

I stort sett ansluter sig styrelsen emellertid till utredningens synpunkter.

Skola de fördelar, som verksamheten synes innebära, kunna utnyttjas

effektivt, är det alltså enligt styrelsens mening nödvändigt att verksamheten

karakteriseras av planmässighet och inriktning på ett bestämt

mål. Ur principiell synpunkt synas de riktlinjer, som utredningen uppdragit,

vara ägnade att giva verksamheten en dylik inriktning. De kunna således

enligt styrelsens mening väntas bidraga till att leda verksamheten

in i sådana banor, att eu förbättring av nötkreatursrasernas produktionsegcnskaper

blir huvudsyftet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Sveriges lantbruksförbund betonar de svårigheter, som ligga däri att det,

samtidigt som större erfarenhet saknas i hithörande frågor, synes erforderligt

att vidtaga åtgärder, som syfta till ett på samma gång långsiktigt och

tillförlitligt kontrollsystem. Misstag eller förbiseenden vid fastställandet av

detta system kunna vid den praktiska tillämpningen leda till allvarliga bakslag,

som på grund av arbetsmaterialets art kunna återhämtas först efter

lång tid. Eftersom den artificiella inseminationsverksamheten ständigt vinner

ökad terräng och de därmed förenade riskerna samtidigt förstoras, ligger

det enligt förbundet fara i varje dröjsmål med dylika åtgärder. Då förbundet

fördenskull anser sig icke ha något att invända mot införandet av

vissa reglerande bestämmelser, sker det dock under den förutsättningen,

att bestämmelserna icke göras för snäva, att de tillkomma i fullt samförstånd

med berörda organisationer och att organisationerna bliva representerade

i eventuella kontrollorgan i förhållande till den omfattning, i

vilken deras verksamhet beröres.

A andra sidan framhålla Malmöhus och Hallands läns hushållningssällskap,

Avelsföreningen för svensk låglandsboskap samt Avelsföreningen för

svensk röd och vit boskap, att ledningen av verksamheten hittills på ett

tillfredsställande sätt har hafts om hand av Riksorganisationen Sveriges

seminföreningar. Det synes icke finnas skäl att antaga, att organisationen

för framtiden icke kommer att vara i stånd därtill. Det är därför icke påkallat,

att verksamheten statsregleras på föreslaget sätt. De båda avelsföreningarna

anföra vidare, att det enskilda intresset är av utomordentlig betydelse

för husdjursaveln och att resultatet lätt blir otillfredsställande, om

detta intresse åsidosättes. Ett statligt ingripande kan därför enligt deras

mening lätt leda till helt annat resultat än det åsyftade.

Liknande synpunkter anföras av Riksorganisationen Sveriges seminföreningar,

som framhåller att den riktning, i vilken man genom de föreslagna

åtgärderna önskar dirigera utvecklingen av den artificiella inseminationen,

är densamma som riksorganisationen anser vara riktig med hänsyn

till nuvarande erfarenheter på området. Trots denna överensstämmelse

i sak finner riksorganisationen dock knappast fog för mera ingående ingripanden

från det allmännas sida. Riksorganisationen framhåller i detta

sammanhang, att endast 25 ä 30 procent av de SRB-tjurar, som veterinär

förklarat dugliga för naturlig insemination, visat sig ha så goda könsfunktioner

att de kunna användas för artificiell insemination. Själva tekniken

vid sistnämnda slags insemination medför således en ofrånkomlig gallring

av tjurmaterialet. Enligt riksorganisationens mening måste därför risken

för spridning av dåliga anlag vara större vid den naturliga inseminationen,

där även de 70 å 75 procent av tjurarna, som utgöra de svagaste, få användas

utan begränsning.

Riksorganisationens ståndpunkt delas i huvudsak av Uppsala läns hushållningssällskap.

Det kan visserligen enligt sällskapets uppfattning komma

att visa sig nödvändigt att i författningsväg reglera vissa detaljer av den

artificiella inseminationsverksamheten. Tillräckligt bärande skäl ha dock

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10L

15

icke förebragts för att de nuvarande till synes arbetsdugliga organen på området

skola ersättas med modernare men oprövade sådana. Sällskapet föreslår

därför, att frågan skall bliva föremål för nya ingående överväganden.

Tre reservanter inom lantbruks högs kolans lärarråd, nämligen professorerna

Joel Axelsson, Göte Turesson och Aron Westerlund, understryka att avelsföreningarna

utfört ett så betydelsefullt arbete, att deras fortsatta verksamhet

bör främjas i stället för att försvåras. Utredningens förslag bör därför

genomföras endast i den mån föreningarnas arbete därigenom kompletteras.

Detsamma gäller den av Riksorganisationen Sveriges seminföreningar

bedrivna verksamheten. En överarbetning av hithörande delar av förslaget

synes därför nödvändig. Till denna mening ha anslutit sig tre reservanter

inom högskolestyrelsen, nämligen byrådirektören J. A. von Bergen, rektorn

T. Å. Hovgård och lantbrukaren K. G. Brofalk.

Den artificiella inseminationens stora betydelse för de mindre jordbruken

understrykes särskilt av småbruksutredningen. Som regel torde enligt

småbruksutredningen mjölkproduktionen, räknad per kreatur senhet, vara

lägre vid de mindre än vid de medelstora och stora jordbruken. Till en del

beror detta på att mjölkkorna vid de mindre jordbruken ha sämre mjölkanlag.

Den artificiella inseminationsverksamheten skapar ökade möjligheter

för dessa jordbruk att genom avel förbättra sina besättningar. Småbruksutredningen

uttalar dock farhågor för att tjurföreningsverksamheten på många

håll kan komma att gå tillbaka i samma mån som den artificiella inseminationen

utvidgas. Därigenom torde de mindre jordbrukens betäckningskostnad

väsentligt ökas och användningen av lämpliga tjurar i åtskilliga fall

försvåras. Dessa farhågor delas av Jönköpings, Kronobergs, Kopparbergs och

Norrbottens läns hushållningssällskap.

Avelsföreningen för svensk gödboskap framhåller, att eventuella bestämmelser

angående den artificiella inseminationen måste givas sådan form, att

dylik verksamhet inom gödboskapsaveln icke hindras.

Malmöhus och Hallands läns hushållningssällskap betona, att de olägenheter,

som äro förenade med den artificiella inseminationen, icke få överdrivas.

Det förstnämnda sällskapet anför därvid, bland annat, att invändningarna

mot matadoraveln ha berättigande endast om sådana härstamningslinjer,

som givas företräde, ej visa sig fylla de förhoppningar, som

ställts på dem. I varje rationellt avelsarbete strävar man efter att sprida sådana

anlag, som anses värdefulla. Detta sker givetvis genom att öka användningen

inom aveln av djur, som äro eller väntas vara bärare av dylika anlag.

Matadoravel i denna mening är således ett värdefullt medel för framåtskridande.

När verkliga matadorer någon gång påträffas, är det därför enligt

sällskapets åsikt ytterst angeläget, att de användas i största utsträckning

utan hänsyn till mer eller mindre inbillade farhågor.

Lantbruksstyrelsen anser, att matadoraveln bör ersättas med gruppavel,

varvid såsom regel ett hushållningssällskaps område eller en del därav bör

bilda en i möjligaste mån självständig enhet i fråga om rekryteringen av

avelsmaterialct. Styrelsen framhåller emellertid, att olägenheterna med

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

matadoraveln icke få överdrivas. I anslutning härtill anför styrelsen bland

annat.

I och för sig torde det icke vara en olägenhet, att djur med goda produktionsanlag

utnyttjas i största möjliga utsträckning. De av utredningen föreslagna

åtgärderna i fråga om avkommebedömning torde jämväl syfta till att

djur, som kunna väntas förvärva sådana anlag, skola komma till ökad användning.

Det är emellertid angeläget, att begränsningen av antalet blodlinjer

i möjligaste mån undvikes. Därför är det i första hand av betydelse, att

eventuellt förekommande skadliga anlag snarast påvisas genom inavelsförsök.

Till främjande av gruppaveln anser utredningen framför allt ett större

antal blodlinjer önskvärt. Några åtgärder, som snabbt och effektivt kunna

väntas leda till realiserandet av detta önskemål, ha emellertid icke föreslagits

i betänkandet. Praktiskt genomförbara åtgärder av detta slag torde icke

heller stå till buds. Den föreslagna utvidgningen av rekryteringsbasen beträffande

avelsmaterialet bör dock verksamt kunna främja en ökad gruppavel.

Ifrågavarande syfte torde emellertid framför allt kunna vinnas genom

en ökad upplysningsverksamhet, varigenom djurägarna få kännedom om

de fördelar, som användandet av ett till de lokala förhållandena anpassat

djurmaterial medför. En decentralisering av tjurauktionerna synes också

kunna verka i samma riktning. Även vid ett främjande av gruppaveln torde

det emellertid — såsom utredningen anfört — komma att visa sig ofrånkomligt

att uppehålla en viss kontakt mellan de olika avelsområdena för

tillgodoseende av behovet av bloduppfriskning.

Slutligen framhålla Hushållningssällskapens förbund och Hallands läns

hushållningssällskap, att den artificiella inseminationsverksamheten bör

benämnas seminverksamhet, vilken benämning redan allmänt användes av

jordbrukarna.

Verksamhetens lokala organisation och inriktning. Utredningens förslag

angående den lokala organisationen och inriktningen av den artificiella inseminationsverksamheten

ha i stort sett ej föranlett några erinringar i yttrandena.

Registreringen av avelsdjur. Den betydelse, som de vid hushållningssällskapen

förda kontrollregistren ha för nötkreatursaveln, vitsordas allmänt

av remissinstanserna. Däremot ha dessa delade meningar beträffande förslaget,

att registreringen av avelsdjuren skall överföras från avelsföreningarna

till lantbruksstyrelsen.

Svenska husdjurskonsulentf öreningen framhåller, att den föreslagna

omläggningen av registreringen stämmer väl överens med föreningsmedlemmarnas

erfarenheter på området och utgör en grundläggande förutsättning

för en fortsatt utveckling av den artificiella inseminationsverksamheten.

En viss övergångstid torde vara erforderlig, innan de nya bestämmelserna

träda i kraft.

Även veterinärstgrelsen och Riksförbundet Landsbygdens folk tillstyrka

den föreslagna omläggningen.

Lantbruksstyrelsen anser däremot skäl föreligga för att den nuvarande

uppdelningen av registreringsarbetet mellan styrelsen och avelsföreningar
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

17

na skall bibehållas med vissa modifikationer. Då det föreslagna riksregistret

i huvudsak avser att fylla samma uppgifter som riksstamböckerna, blir

det förstnämnda i sådant fall överflödigt. I stället bör det åligga föreningarna

att liksom hittills föra stambok under styrelsens överinseende och i

enlighet med av styrelsen fastställda regler. Stamboken bör dock i fråga

om korna begränsas till att avse endast djur, som kunna väntas bliva av

betydelse för avelsarbetet. På detta sätt synes det styrelsen jämväl möjligt

att undvika den risk för dubbelarbete, som kommer att uppstå, därest föreningarna

skola fortsätta att föra särskilda stamböcker vid sidan av riksregistret.

Anordningen torde tillika vara att föredraga med hänsyn till intresset

av export av avelsdjur. Liknande synpunkter anföras av Sveriges

lantbruksförbund samt Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund.

Ett bibehållande av avelsföreningarnas nuvarande stambokföringsverksamhet

tillstyrkes även av Riksorganisationen Sveriges seminföreningar

samt Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Skaraborgs, Örebro

och Norrbottens läns hushållningssällskap ävensom Kalmar läns södra hushållningssällskap.

I anslutning härtill påpekas i flera yttranden risken för

att vid bedömning av tjurar s. k. heterosiseffekt förekommer, därest basen

för avelsarbetet vidgas utan att garantier samtidigt skapas för att olämpliga

korsningar icke införas i avelsarbetet.

Malmöhus läns hushållningssällskap framhåller, att förandet av kontrollregister

och lämnandet av uppgifter till riksregistret i den omfattning,

som utredningen tänkt sig, komma att bliva en för sällskapen synnerligen

betungande uppgift. Fullgörandet av denna torde kosta vida högre belopp

än vad som kan beräknas bliva täckt av inflytande avgifter. Samma åsikt

uttalas av åtskilliga andra hushållningssällskap.

Majoriteten inom lantbrukshögskolans styrelse och lärarråd instämmer

i vad utredningen anfört angående de lokala kontrollregistrens betydelse

som grundval för den officiella avelsverksamheten. Huruvida man centralt

för ett riksregister eller en riksstambok synes i och för sig sakna större

betydelse. Det framhålles emellertid, att avelsföreningarna ha en viktig

uppgift att fylla och att deras verksamhet därför icke bör äventyras genom

att avelsledningcn helt överflyttas på statliga organ. Ett förtroendefullt

samarbete mellan avelsföreningarna och dessa organ bör eftersträvas.

Mera tveksamma rörande lämpligheten av att föra både lokala och centrala

kontrollregister av den föreslagna omfattningen ställa sig förut omnämnda

reservanter inom lantbrukshögskolans styrelse och lärarråd. Enligt

reservanternas mening komma nämligen dessa register med all sannolikhet

att spela en mycket obetydlig roll inom avelsurvalet. Om avelsföreningarnas

verksamhet får fortsätta, torde värdet av den föreslagna dyrbara

registreringen kunna sättas i fråga. Därför bör man undersöka om

icke de för avkommebedömning och urval erforderliga uppgifterna, vilka

endast komma att utgöra en ringa del av de uppgifter, som enligt förslaget

skola införas i registren, kunna erhållas på billigare och likväl säkrare

sätt.

2 Diharig till riksdagens protokoll 19''tO. 1 saml. AV 101,

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

Vad angår de närmare villkoren för att djuren skola få införas i riksregister

tillstyrker veterinärstyrelsen, att exteriörbesiktningen av kor avskaffas.

I fråga om tjurarna framhåller styrelsen, att den besiktning av

dessa, som utredningen föreslagit och som även styrelsen anser behövlig, är

av sådan karaktär, att den kan utföras effektivt endast av veterinär.

För ett bibehållande av exteriörbesiktning av kor i någon form uttala sig

däremot lantbruksstyrelsen och åtskilliga hushållningssällskap, Hushållningssällskapens

förbund, Avelsföreningarna för svensk röd och vit boskap

samt svensk låglandsboskap, Riksorganisationen Sveriges seminföreningar,

Sveriges lantbruksförbund, Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund

samt Svenska husdjurskonsulentföreningen.

Avelsföreningen för svensk röd och vit boskap anför sålunda, att besiktningen

av sådana han- och hondjur, som skola användas i aveln, måste tillmätas

stort värde. Det torde nämligen förhålla sig så, att vissa ekonomiskt

viktiga egenskaper såsom djurets storlek, yttre defekter av betydelse för

nyttovärdet etc. endast kunna bedömas vid besiktning av djuret. Denna uppfattning

delas av Avelsf öreningen för svensk låglandsboskap och Hushållningssällskapens

förbund, vilka tillika framhålla vikten av att besiktningen

ej blir onödigt kostsam.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att även om exteriören spelar en i jämförelse

med avkastningen och hållbarheten ringa roll, så äro dock de kor,

som skola införas i riksstamboken eller riksregistret, blivande tjurmödrar.

Deras yttre egenskaper komma därför icke att bliva utan betydelse för tjurarnas

exteriör, beträffande vilken vissa fordringar ju alltjämt skola upprätthållas.

Besiktningsförfarandet bör emellertid förenklas och uppdragas

åt husdjurskonsulenterna.

Även Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund föreslår, att besiktning

av sådana kor, som skola införas i riksregister, skall ske genom hushållningssällskapens

konsulenter.

Villkoren för användande av tjur till artificiell insemination. Behovet av

obligatorisk avkom mebedöm ning av sådana tjurar, som skola

användas för artificiell insemination, vitsordas av samtliga remissinstanser,

som yttrat sig däröver. De förut nämnda reservanterna inom styrelsen för

lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök samt lantbrukshögskolans

lärarråd understryka dock, att man ej kan utföra avkommebedömningen så

invändningstritt, att enbart resultatet av densamma kan tilläggas vitsord

vid urvalet. De anse det ej ännu möjligt att med en sådan bedömning bevisa

något i fråga om tjurarnas inflytande på avkommans ekonomiskt viktiga

egenskaper, eftersom man endast kan tala om större eller mindre sannolikhet

i det ena eller andra avseendet. Avkommebedömningen bör därför enligt

deras mening, liksom fallet nu är inom avelsföreningarnas arbete på

området, endast ha till uppgift att lämna bidrag till att belysa nämnda

inflytande.

Riksföreningen Sveriges seminföreningar framhåller såsom anmärkningsvärt,

att utredningen begränsat kravet på obligatorisk avkommebedömning

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 101.

19

till den artificiella inseniinationsverksamheten. Inom denna kominer nämligen

endast hondjursproduktion i fråga efter icke avkommebedömda tjurar.

Enligt riksföreningens mening äro vådorna icke mindre, då tjur vid

naturlig insemination användes för tjurproduktion. En tjur med mindre

goda egenskaper kan nämligen under sådana förhållanden vålla aveln större

skada än om den använts för artificiell insemination.

I fråga om avkommebedömningens metodik råda delade meningar.

Utredningens förslag i denna del tillstyrkes helt av Kristianstads, Västernorrlands,

Jämtlands och Västerbottens läns ävensom Älvsborgs läns norra

och södra hushållningssällskap, Svenska länsveterinärföreningen och Riksförbundet

Landsbygdens folk. Med vissa erinringar tillstyrkes förslaget

även av veterinärhögskolans lärarkollegium. Däremot avstyrkes förslaget av

Stockholms läns och stads samt Gotlands, Malmöhus, Hallands, Kopparbergs

och Gävleborgs läns ävensom Kalmar läns norra hushållningssällskap. Övriga

remissinstanser, som yttrat sig i frågan, förorda att flera bedömningsmetoder

skola användas vid sidan av varandra.

De erinringar, som gjorts av veterinärhögskolans lärarkollegium, gälla

bland annat svårigheterna att finna lämpliga stationsvärdar, vilka äro villiga

att upplåta sina gårdar till prövningsstationer på de villkor, som utredningen

föreslagit. Kollegiet förklarar sig vidare vara av den bestämda uppfattningen,

att prövningen icke bör begränsas enbart till avkastningen utan

även bör omfatta ärftliga defekter. I kollegiets yttrande framläggas även

vissa förslag rörande den metod, som bör användas för att konstatera, huruvida

en tjur är bärare av dylika defekter.

Som skäl för sitt avstyrkande av utredningens förslag i fråga om metodiken

för avkommebedömning anför Hallands läns hushållningssällskap, att

den av utredningen förordade metoden ännu är relativt litet prövad och enligt

sällskapets uppfattning icke är lämplig för de svenska förhållandena,

där förutsättningarna för mjölkproduktionen i hög grad växla inom olika

landsdelar. Sällskapet framhåller vidare, att det torde vara omöjligt att få

några jordbrukare att åtaga sig uppdrag som stationsvärd på de ekonomiska

villkor, som utredningen angivit. För upprättande och drift av avkommeprövningsstationer

måste man säkerligen räkna med betydande kostnader

för det allmänna. Dessa kostnader kunna icke anses stå i rimlig proportion

till de osäkra resultat beträffande tjurarnas arvsanslag, som kunna framkomma

vid dylika stationer.

Liknande synpunkter anföras av Stockholms läns och stads, Kalmar läns

norra och Gotlands läns hushållningssällskap, vilka dock förorda att den

danska metodens tillförlitlighet skall prövas. Kalmar läns norra hushållningssällskap

hemställer därjämte, att tills vidare den bedömningsmetod,

som för närvarande tillämpas av avelsföreningen för svensk röd och vit boskap,

skall äga vitsord.

Norrbottens läns hushållningssällskap anmärker, att systemet med prövningsstationer

över huvud icke torde kunna realiseras inom länet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Veterinärstyrelsen förordar för sin del, att avkommebedömningen, till

dess större erfarenhet vunnits, skall äga rum efter såväl den av utredningen

föreslagna metoden som de metoder, vilka nu tillämpas i Sverige. Det bör

ankomma på inseminationsnämnden att avväga, i vilken utsträckning den

ena eller den andra metoden skall begagnas. Styrelsen pekar vidare på att

upprättandet av en station för avkommebedömning medför ökade risker för

spridande av smittsamma husdjurssjukdomar. Med hänsyn härtill anser styrelsen,

att dess godkännande bör inhämtas, innan dylik station upprättas,

samt att ledningen för stationen bör vara skyldig att åtlyda de bestämmelser,

som styrelsen kan komma att utfärda i syfte att förebygga och bekämpa

smittsamma husdjurssjukdomar.

En tillämpning av de för närvarande här i landet använda metoderna

jämsides med den danska metoden förordas även av styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök, lantbrukshögskolans lärarråd, Östergötlands,

Jönköpings, Kronobergs och Örebro läns hushållningssällskap,

Hushållningssällskapens förbund, Avelsföreningarna för svensk röd och vit

boskap samt för svensk låglandsboskap, Riksorganisationen Sveriges seminföreningar,

Sveriges agronom- och lantbrukslårareförbund samt Svenska

husdjurskonsulentföreningen. Sistnämnda förening föreslår, att några av

statens försöksgårdar skola upplåtas åt statens husdjursförsök för prövning

av den danska metoden. Kostnaden för denna prövning bör helt bestridas

av statsmedel.

Jämväl lantbruksstyrelsen uttalar sig för att flera metoder skola få ananvändas.

Styrelsen föreslår, att det därför endast skall föreskrivas, att avkommebedömning

skall äga rum enligt av styrelsen godkänd metod.

Uppsala läns hushållningssällskap föreslår, att avelsföreningarna liksom

hittills skola ha hand om avkommebedömningen och att därvid även den

danska metoden skall kunna prövas. Sveriges lantbruksförbund åter anser

lämpligast, att de lokala seminföreningarna efter egen prövning skola få

välja mellan de olika metoderna. Därigenom skulle nödig hänsyn kunna tagas

till de lokala betingelserna och ekonomiska resurserna. Även nya vägar

böra emellertid prövas, varvid bidrag av allmänna medel torde bliva erforderliga.

Institutet för husdjursförädling i Wiad hemställer, att ett av institutet

framlagt alternativ till den danska metoden skall prövas, eventuellt jämsides

med sistnämnda metod. Institutet anför härom.

Det har alltid från institutets sida framhållits, att nästan varje form av

avkommebedömning är att föredraga framför endast antavlebedömning, men

att avkommebedömningen kan verkställas på många från säkerhetssynpunkt

mycket olika sätt. Så länge tjurprövningsstationer icke finnas och så

länge avkastningsuppgifterna framskaffas så som nu är fallet, torde den

av avelsföreningen för svensk röd och vit boskap tillämpade metoden på

det hela taget vara att rekommendera. Den viktigaste förbättring, som bör

eftersträvas, är nu att inrätta prövningsstationer för tjurar. Utredningen

ägnar också denna fråga stor uppmärksamhet och föreslår att sådana stationer

upprättas i enlighet med det s. k. danska systemet. Det är otvivel
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

21

aktigt, att detta system innebär en avsevärd förbättring jämfört med nuvarande

svenska förhållanden. Men som från institutets sida flera gånger

framhållits lider metoden av de två bristerna, att avkommebedömningen

kommer att baseras på tjurdöttrarna enbart i stället för på jämförelser

mellan döttrar och mödrar samt att den för avkastningen viktiga ungdjursuppfödningen

kommer utanför kontrollen. För att minska den senare olägenheten

föreslår utredningen, att man även skall taga hänsyn till döttrarnas

tillväxt, medan de befinna sig vid prövningsstationen samt räkna ett

kilograms tillväxt som motsvarande tio kilogram mjölk med en fetthalt av

fyra procent. Detta beräkningssätt har tillämpats vid institutets tvillingexperiment

för att därigenom belysa innebörden av en del av resultaten. Men

institutet har framhållit, att beräkningssättet är mycket approximativt. Även

om man alltså genom denna kontroll av döttrarnas viktförändringar till viss

del eliminerar olägenheten av att man icke känner ungdj ursuppfödningen,

kan kontrollen i de enskilda fallen icke på långt när kompensera denna

bristande kännedom.

Institutet har vid flera tillfällen framhållit, att en tjurprövning, som är

fri från dessa olägenheter, bör kunna genomföras på så sätt, att korna vid

stationen befruktas med sperma från prövningstjurar och att de därav framfödda

döttrarna sedermera få bliva mödrar till nya prövningstjurars döttrar.

Utredningen behandlar även detta alternativ men avfärdar det under hänvisning

till vissa yttranden av professorn Hansen Larsen i Köpenhamn. Det

är visserligen sant, att det ej heller vid detta förfaringssätt går att få fram

exakt jämförelse mellan döttrar och mödrar vid lika ålder, ty hur man än

bär sig åt komma döttrar och mödrar att genomlöpa lika åldrar under olika

kalenderår. Men man får under alla förhållanden vid detta alternativ veta

allt det som man får kännedom om enligt det danska systemet och dessutom

väsentligt mycket mera. Hansen Larsen anser det vidare omöjligt att för

närvarande finna tillräckligt antal goda besättningar, som skulle vilja ställa

sig till förfogande på de villkor, som måste uppställas för sådana prövningsstationer.

Utredningen har emellertid ej alls undersökt, hur därmed förhåller

sig. Man måste besinna, att sådana besättningar genom användning

av prövningstjurar — som ej kunna antagas bliva bättre än medeltalet —

dels kunna förväntas höja sina djurs avelsvärde, dels få ökade möjligheter

att sälja avelstjurar. Detta kan verka lockande på flera besättningsägare. Då

detta alternativ enligt institutets mening har väsentliga fördelar framför det

danska systemet, anser institutet, att man icke bör låsa fast sig vid det senare

systemet. Det kan tänkas att man i undersökningssyfte bör starta prövningsstationer

av bägge typerna. I så fall bör en längre följd av år få förflyta,

innan definitiv ståndpunkt fattas, enär det dröjer längre innan det bär

förordade alternativet kan komma i full gång än vad fallet är med det danska

systemet. En kompletterande utredning bör därför vidtagas.

I fråga om den föreslagna användningen av tjurarna, innan avkommebedömningen

avslutats, ha erinringar gjorts av Riksorganisationen Sveriges

seminföreningar, Kalmar läns norra, Malmöhus och Hallands läns hushållningssällskap

samt Svenska husdjurskonsulenlföreningen.

Riksorganisationen Sveriges seminföreningar framhåller, att en reducering

av tjurarnas användning under väntetiden konnner att medföra betydligt

ökade kostnader. Ur organisatorisk synpunkt torde det vidare bliva svårt

att för tjurprövning få ett underlag av den omfattning, som utredningen

räknar med. I samband därmed framlägger riksorganisationen eu kalkyl

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

över huru förhållandena komma att gestalta sig inom en ordinär seminförening

med 15 000 anslutna kor. På grundval av denna kalkyl kommer

riksorganisationen till det resultatet att utredningens förslag skulle leda till

att inom en sådan förening årligen endast 2 000 kor skulle komina att insemineras

med sperma från avkommebedömda tjurar, medan för återstående

13 000 kor skulle få användas icke avkommebedömda tjurar. Under hänvisning

härtill förordar riksorganisationen, att någon användningsbegränsning

för väntetjurar icke skall fastställas i författningsväg. I stället bör lantbruksstyrelsen

bemyndigas att i förening med riksorganisationen bestämma

användningsgraden från tid till annan. Om den föreslagna inseminationsnämnden

befinnes erforderlig, bör bemyndigandet lämnas åt denna.

Därest bestämmelserna icke få fakultativ karaktär, bör det enligt Kalmar

läns norra hushållningssällskap ankomma på vederbörande hushållningssällskap

att fastställa antalet inseminationer per tjur och år under väntetiden.

Malmöhus läns hushållningssällskap anser för sin del, att det antal kor,

som inom seminföreningarna kommer att betjänas av avkoinmebedömd tjur,

kan beräknas till en tredjedel av de till verksamheten anslutna. Sällskapet

hyser vidare farhågor för att anordningen med prövningstjurar och väntetjurar

med begränsad användning skall bliva i hög grad ekonomiskt betungande

för tjurhållarna.

Även Hallands läns hushållningssällskap understryker det ekonomiska

problem, som är förknippat med väntetjurarnas anskaffning, underhåll och

placering. Eftersom antalet väntetjurar enligt sällskapets uppskattning troligen

kommer att motsvara antalet tjurar inom tjurföreningarna, ifrågasätter

sällskapet om icke den artificiella inseininationsverksamheten på något

sätt kan samordnas med tjurföreningsverksamheten, så att väntetjurarna

kunna utplaceras inom tjurföreningarna. Vid en sådan anordning bör statsbidrag

utgå till tjurföreningarna för förvärv och underhåll av väntetjurar,

under förutsättning att dessa tjurar sedan avkommebedönmingen fullbordats

åter försäljas till någon seminförening. Utlåning av väntetjur från seminförening

till tjurförening anses även böra kunna komma i fråga, därvid

seminföreningen bör åtnjuta viss gottgörelse av statsmedel. Beträffande

användningsbegränsningen för tjur, som icke blivit avkoinmebedömd, anser

sällskapet att antalet inseminationer per tjur före avkommebedömningen

bör fastställas till högst 4 000 och få avse högst 25 procent av de till föreningen

anslutna korna. Sällskapet förutsätter dock, att antalet blir betydligt

lägre.

I motsats till de nu nämnda remissinstanserna anser däremot Svenska

husdjurskonsulentföreningen den av utredningen föreslagna inskränkningen

av väntetjurs användning vara mycket måttlig. Föreningen ifrågasätter en

skärpning av begränsningen till högst 500 inseminationer eller 250 kor årligen

i fråga om sådana tjurcentraler, som varit verksamma minst fem år.

Att den artificiella inseininationsverksamheten bör bedrivas på sådant

sätt, att spridning av smittsamma husdjurssjukdomar hindras, understry
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

kes med skärpa av veterinärstyrelsen. Med hänsyn härtill framstår det enligt

styrelsen som en tvingande nödvändighet, att verksamheten ställes under

betryggande kontroll. Bland annat böra tjur stationernas lokaler och de

däri intagna djuren ävensom spermaförsäljningen stå under fortlöpande

uppsikt. Den föreslagna kontrollen bör utövas av styrelsen.

Inseminationsnämnden. Förslaget om inrättande av en särskild inseminationsnämnd

med uppgift att under lantbruksstyrelsen öva tillsyn över

den artificiella inseminationsverksamheten tillstyrkes av veterinärstyrelsen,

styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, lantbrukshögskolans

lärarråd, Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska veterinärläkareföreningen

samt Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund. Vissa av

dessa remissinstanser framställa dock erinringar mot förslaget i skilda hänseenden.

Å andra sidan avstyrkes förslaget av lantbruksstyrelsen, flertalet

hushållningssällskap och avelsföreningar, två reservanter inom styrelsen för

lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, Hushållningssällskapens

förbund, Riksorganisationen Sveriges seminföreningar, Svenska länsveterinärföreningen

och Svenska husdjurskonsulentföreningen.

Av de tillstyrkande remissinstanserna föreslå styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök, högskolans lärarråd samt Sveriges agronom-

och lantbruksläraref örbund, att jämte nämnden skall inom den statliga

försöksverksamheten på husdj ursförädlingens område inrättas en särskild

avdelning för avkommebedömning inom olika djurslag samt för andra

praktiska avelsfrågor. Avdelningen bör förestås av en statsagronom. Denne

bör tillika tjänstgöra såsom sekreterare hos nämnden.

Veterinärstyrelsen framhåller, att nämnden bör sortera under styrelsen i

de frågor, som beröra den veterinärmedicinska sidan av verksamheten. Kan

en sådan anordning icke genomföras, bör det föreskrivas att nämndens beslut

i frågor, som röra verksamhetens hygien, icke må verkställas utan styrelsens

medgivande, om nämndens veterinära sakkunskap reserverat sig

mot beslutet.

Svenska veterinärläkar ef öreningen hemställer, att veterinärstyrelsens

ställning till verksamheten skall komma till klarare uttryck än som skett.

Det är enligt föreningens mening av vikt, att veterinärstyrelsen äger att på

samma sätt som lantbruksstyrelsen följa verksamhetens utveckling. Som

belägg härför anför föreningen, att de gällande bestämmelserna rörande

vissa smittsamma husdjurssjukdomar icke ha utarbetats med hänsyn till

de förhållanden, som en utbredd seminverksamhet medför.

Å andra sidan anser Svenska länsveterinärföreningen att ledningen av

verksamheten bör helt uppdragas åt veterinärstyrelsen, som i sin egen organisation

och genom sitt vetenskapliga råd har tillgång till den erforderliga

expertisen. Föreningen föreslår vidare, att man i stället för att inrätta

en inseminationsnämnd skall organisera verksamheten efter mönster av

kontrollslakterierna. Beträffande dessa ha jordbrukarnas ekonomiska sammanslutningar

hand om föreningsbildandet och de ekonomiska förhållan
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

dena, medan veterinärstyrelsen utfärdar hygieniska föreskrifter och instruktioner,

förrättar inspektioner samt tillsätter och entledigar de veterinära

befattningshavarna. Om inseminationsnämnden dock anses böra inrättas,

bör den enligt föreningens uppfattning under alla omständigheter underställas

veterinärstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen erinrar om att avsikten med nämnden torde vara,

att olika för verksamheten intresserade myndigheter och sammanslutningar

permanent skola tillförsäkras inflytande på ledningen därav. Det torde

emellertid enligt styrelsen kunna förutsättas, att även utan en dylik nämnd

nära kontakt kommer att uppehållas mellan styrelsen och representanter

för övriga intressen, som beröras av verksamheten. Styrelsen anser därför,

att det bör ankomma på styrelsen att ha hand om den centrala ledningen

och övervakningen även i fråga om den del av nötkreatursskötseln, som har

samband med artificiell insemination. Motsvarande lokala ledning bör åvila

hushållningssällskapen, som genom sina husdjurskonsulenter och övriga

befattningshavare på husdj ursskötselns område besitta de största förutsättningarna

därför. Genomföres detta förslag, torde styrelsen behöva någon

personalförstärkning.

Att lantbruksstyrelsen bör vara den centrala myndigheten inom husdjursavelns

olika områden anser även Svenska husdjurskonsulentföreningen

vara självklart. I stället för en inseminationsnämnd bör emellertid inrättas

ett avelsbiologiskt råd, som skall stå till styrelsens förfogande. I rådet

skola finnas representanter för lantbruks- och veterinärhögskolorna,

institutet för husdjursförädling, Svenska mejeriernas riksförening, Sveriges

slakteriförbund, Riksorganisationen Sveriges seminföreningar och

Svenska husdjurskonsulentföreningen ävensom den sakkunskap i övrigt

på avelsområdet, som styrelsen kan finna skäl tillkalla. Rådet, som lämpligen

bör sammanträda en å två gånger årligen, bör få till uppgift att yttra

sig i avelsfrågor av teoretisk och praktisk-ekonomisk art. De administrativa

befogenheterna böra däremot helt tillkomma styrelsen. Liknande förslag

framlägges av Kalmar läns norra hushållningssällskap.

Slutligen föreslår institutet för husdjursförädling, att det skall uppdragas

åt institutet att leda den del av inseminationsnämndens verksamhet,

vilken har med avkommebedömningen att göra. Vid bifall till detta förslag

torde en av institutets främsta arbetsuppgifter bliva att studera nötkreatursavelns

problem, varvid stor sakkunskap i fråga om avkommebedömning

av tjurar kommer att samlas inom institutet.

Vad angår inseminationsnämndens sammansättning ha åtskilliga önskemål

framställts i remissyttrandena.

Veterinärstgrelsen framhåller sålunda, att även om de ojämförligt flesta

av de frågor, som nämnden kommer att få taga ställning till, torde bliva

av avelsteknisk art, komma dock de veterinära spörsmålen att ständigt

vara aktuella och ytterst arbetskrävande. För sin lösning fordra sådana

spörsmål intimt samarbete mellan företrädare för veterinär forskning och

veterinär praktik. Fördenskull hemställer styrelsen, att styrelsen skall få

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

25

utse två ledamöter i nämnden. Av de övriga ledamöterna böra två utses av

lantbruksstyrelsen och representera vetenskaplig och praktisk husdjurslära

ävensom husdjursgenetik samt två företräda djurägarna. Det bör också föreskrivas,

att minst en veterinär skall ingå i nämndens arbetsutskott för löpande

ärenden. Även Svenska veterinärläkar ef öreningen föreslår, att två av

nämndens ledamöter skola utses av veterinärstyrelsen.

Med hänsyn till att kostnaderna för den artificiella inseminationsverksamheten

i huvudsak komma att bestridas av seminföreningarna anser

Riksorganisationen Sveriges seminföreningar, att den bör erhålla en representation,

som motsvarar minst halva antalet ledamöter i nämnden. En ökning

av antalet ledamöter till sju, av vilka tre böra utses av Riksorganisationen

Sveriges seminföreningar, föreslås av Södermanlands läns hushållningssällskap.

Östergötlands, Örebro och Värmlands läns hushållningssällskap anse, att

även avelsföreningarna böra vara företrädda. Gotlands läns hushållningssällskap

ifrågasätter om icke avelsbiologien ävensom jordbrukets ekonomiska

föreningsrörelse böra ha representanter i nämnden.

Användning av veterinärbiträden. Utredningens förslag, att den tekniska

delen av den artificiella inseminationsverksamheten skall ombesörjas av

veterinärer med hjälp av särskilt utbildade biträden, beröres i ett flertal yttranden.

I samtliga dessa yttranden tillstyrkes förslaget. Därvid anföres i

huvudsak, att det icke synes erforderligt att i större omfattning begagna så

högt kvalificerad personal som veterinärer för nyssnämnda uppgifter. Veterinärernas

kunskaper och erfarenheter böra i stället främst användas för

ledningen av verksamheten och för de mera krävande uppgifterna, t. ex.

spermatagande och sexuell hälsokontroll, medan rutinarbetet torde kunna

överlämnas åt biträdena. En sådan anordning innebär ett ej obetydligt förbilligande

av kostnaderna. Veterinärstyrelsen anser dock, att anordningen

innebär en viss risk, eftersom biträdenas utbildning kommer att bliva tillräckligt

ingående för att fresta till verksamhet utöver de egentliga arbetsuppgifterna.

Härutöver framhåller lantbruksstyrelsen, att det bör övervägas i vad mån

de ordinarie tjänsteveterinärernas och de speciella inseminationsveterinärernas

arbetsuppgifter stå i samband med varandra, så att onödig dubbelorganisation

icke uppkommer.

Svenska veterinärläkareföreningen framhåller behovet av att snabbt utbilda

ett antal — förslagsvis omkring 100 — av de praktiserande veterinärerna

i artificiell insemination. Utbildningen föreslås skola lämnas i form

av kurser om en vecka med teoretisk och praktisk undervisning. Detta förslag

biträdes i huvudsak av veterinärstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen, hushållningssällskapen i Kristianstads län, Älvsborgs

läns norra och södra områden samt Norrbottens län ävensom Hushållningssällskapens

förbund ifrågasätta om icke kontrollassistenterna skulle kunna

utnyttjas inom verksamheten. Deras arbetskraft skulle därigenom bättre

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

tagas till vara och deras anställningsförhållanden förbättras, utan att kontrollverksamheten

skulle behöva belastas. Liknande synpunkter framföras

av Svenska luisdjurskonsulentföreningen. Svenska länsveterinärföreningen

anser det däremot föga lämpligt att anlita kontrollassistenterna, eftersom

dessa äro strängt tidsbundna i sin kontrollverksamhet samt risk finnes för

att de skola kunna sprida smittsamma djursjukdomar.

Beträffande utbildningen av ifrågavarande biträden innehålla åtskilliga

remissyttranden erinringar i skilda hänseenden.

Sålunda föreslår lantbruksstyrelsen, att utbildningskurser skola kunna

anordnas icke blott vid veterinärhögskolan utan även vid lantbruksundervisninsanstalt,

som är belägen i närheten av inseminationsstation, samt vid

kontrollslakteri och slakthus. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att

anordna biträdesutbildningen och antaga elever till kurserna. Utbildningen

bör utöver det rent tekniska förfarandet vid inseminationen omfatta allmän

undervisning rörande nötkreaturens hälso- och sjukvård. Däremot

torde det icke vara erforderligt, att biträdena få en mera ingående undervisning

i veterinära frågor.

Hallands läns samt Kalmar läns norra och södra hushållningssällskap betona,

att utbildningstiden icke bör göras för kort. Å andra sidan anse, bland

andra, lantbruksstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,

lantbrukshögskolans lärarråd samt Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund,

att kurstiden med hänsyn till inträdesfordringarna bör

kunna minskas till tre månader.

De remissinstanser, som yttrat sig därom, ha intet att erinra mot att

kurserna skolä stå öppna för såväl manliga som kvinnliga elever. Veterinärstyrelsen

finner dock de skäl, som utredningen anfört mot användningen av

manliga biträden, vara tungt vägande och framhåller som sin åsikt, att själva

arbetets art gör detta mera lämpat för kvinnor än för män. Styrelsen för

lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, lantbrukshögskolans lärarråd,

Riksorganisationen Sveriges seminföreningar samt Sveriges agronomoch

lantbrukslårar ef örbund anse däremot, att om företräde skall givas åt

några elever, så bör det vara åt de manliga.

Vad utredningen anfört angående behovet inom den allmänna djursjukvården

av personal med lägre utbildning för vissa av de arbetsuppgifter,

som nu ankomma på veterinärer, beröres av veterinärstyrelsen, Riksförbundet

Landsbygdens folk, Svenska veterinärläkareföreningen och Svenska

länsveterinärföreningen.

Veterinärstyrelsen anför därom bland annat följande.

Den av utredningen verkställda mera allmänna undersökningen om icke

vissa uppgifter — icke enbart i samband med seminaveln — vilka nu handhavas

av veterinärer, skulle utan olägenhet kunna under vederbörande veterinärs

kontroll övertagas av personal med mindre utbildning, varigenom

dels i någon mån kunde motverkas bristen på veterinär hjälp på landsbygden,

dels åstadkommas någon minskning av den enskilde jordbrukarens

kostnader för djursjukvård, har givit ett i stort sett negativt resultat. Sty
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

27

relsen finner det angeläget att framhålla, att styrelsen helt delar denna utredningens

uppfattning.

Frågan om överlåtandet på icke vetenskapligt utbildade biträden av vissa

veterinären åvilande arbetsuppgifter bör emellertid enligt styrelsens mening

också ses ur annan synvinkel än den kvantitativa, respektive ekonomiska.

Styrelsen vill icke bestrida att i veterinärens djursjukvårdande

verksamhet ingå arbetsmoment, som lika väl och utan risk kunna utföras

av personer som icke ha veterinär utbildning. Veterinärverksamheten

tar emellertid icke alltid blott och bart sikte på behandlingen av det enskilda

fallet i en viss besättning. Utvecklingen har gått och torde alltmer komma

att gå i den riktningen, att husdjurssjukvården framför allt inriktas på förebyggande

åtgärder såväl i fråga om de egentliga sjukdomarna som beträffande

djurens allmänna hälsotillstånd, hygien och produktionsförmåga. Ett

flertal mycket utbredda och förlustbringande sjukdomar behandlas och bekämpas

som besättningssjukdomar. En av veterinärens huvuduppgifter är

därför den rådgivande verksamheten, oftast utövad vid tillfällen, då han tillkallats

för något sjukdomsfall. Den personliga kontakt, som på detta sätt

stiftas mellan veterinär och djurägare, är självfallet av mycket stor betydelse

för båda parter. Den har utan tvivel bidragit till insikten om husdj urssjukvårdens

nödvändighet och goda verkningar för höjande av såväl produktion

som avel, ett förhållande som blivit allmänt även bland innehavarna

av mindre jordbruk. Icke veterinärer inom djursjukvården skulle få ett

mycket begränsat arbetsområde, och sett på längre sikt skulle ej heller någon

nämnvärd minskning av veterinärkostnaden uppnås genom dylik organisation.

Ett arbetsområde, där det under rådande förhållanden torde vara ofrånkomligt

att i viss utsträckning arbeta med icke veterinär personal, är den

artificiella inseminationsverksamheten. Behovet av arbetskraft är här såsom

framgår av utredningen och bestyrkes av erfarenheten så stort, att detsamma

icke kan tillgodoses med enbart veterinärpersonal. Det torde bliva ofrånkomligt,

att de mera rutinmässiga arbetsuppgifterna överlåtas åt veterinärbiträden.

Styrelsen anser dock detta förhållande innebära en viss risk. Även

om utbildningen till biträde inom den artificiella inseminationsverksamheten

icke är så allsidig som den utbildning, som väl får anses skulle ha kommit

på de i utredningsdirektiven avsedda biträdenas lott, är den dock tillräckligt

ingående för att fresta till bruk vid sidan av det kontrollerade arbetsområdet.

Detta är så mycket mera oroande som vi sakna en kvacksalverilag,

vilken skulle göra det möjligt att stävja sådan okontrollerad verksamhet.

Av vad styrelsen ovan anfört torde framgå, att utbildning av en veterinärbiträdeskår

skulle innebära betydande risk för att de senaste årtiondenas

utveckling på husdj urshygienens och sjukdomsbekämpandets område skulle

vridas tillbaka, och styrelsen vill därför med skärpa understryka faran av

en okontrollerad legaliserad kvacksalvarkår.

Svenska veterinärläkare föreningen och Svenska länsveterinärföreningen

understryka vad utredningen anfört mot skapandet av en kår av veterinärer

med lägre kompetens. Förstnämnda förening anser vidare behovet av veterinärbiträden

i allmän djursjukvård för närvarande vara så ringa, att denna

fråga bör ställas på framtiden.

Däremot anser Riksförbundet Landsbygdens folk, att utbildning av veterinärbiträden

är önskvärd. Man torde nämligen i stora veterinärdistrikt kunna

förutsätta, att biträdet kommer att stationeras på annan ort än veterinären.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Genom att biträdet tager hand om alla enklare och mera rutinmässiga fall

inom sitt område kan väsentlig besparing göras i fråga om resekostnaderna.

Farhågorna för kvacksalveri torde enligt förbundets mening vara mycket

överdrivna, eftersom biträdena icke avses skola få rätt att utfärda recept.

Vidare torde förutsättningarna för kvacksalveri minskas i och med att intresset

ökas för rationell skötsel av djuren.

Kostnadsfrågor. Spörsmålet om statsbidrag till den artificiella inseminationsverksamheten

beröres endast i ett fåtal yttranden. Sålunda tillstyrka

lantbruksstijrelsen och Sveriges lantbruksförbund, att något ekonomiskt stöd

till verksamheten ej heller framdeles skall utgå. Förbundet understryker

därvid utredningens uttalande, att det varken ur det allmännas eller den

enskilde jordbrukarens synpunkt är önskvärt att genom statsbidrag underlätta

verksamhetens utbredning inom sådana bygder, där den naturliga inseminationen

i längden ställer sig väsentligt billigare. Emellertid anser förbundet

erforderligt, att bidrag av allmänna medel lämnas för att främja

prövning av nya metoder för avkommebedömning vid sidan av de nu använda

systemen.

Däremot anser Kalmar läns södra hushållningssällskap, att skäl icke föreligga

att belasta seminföreningarna med ökade kostnader för att genomföra

de av utredningen föreslagna åtgärderna. I stället bör statsverket svara

för dessa kostnader. Jönköpings läns hushållningssällskap framhåller, att

den artificiella inseminationsverksamheten inom områden med gles jordbruksbebyggelse

och förhållandevis små kreatursbesättningar kommer att

ställa sig så dyr, att väl skötta tjurföreningar kunna hålla fullt likvärdiga

tjurar till betydligt lägre kostnad. Liknande synpunkter anföras av Kronobergs,

Kopparbergs och Norrbottens läns hushållningssällskap. De två sistnämnda

sällskapen göra gällande, att statsbidrag måste utgå för att verksamheten

överhuvud skall kunna få någon omfattning inom deras områden.

Småbruksutredningen framhåller att tjurföreningsverksamheten på många

håll torde komma att gå tillbaka i den mån den artificiella inseminationsverksamheten

ökar. Härigenom torde de mindre jordbrukens betäckningskostnader

komma att ökas väsentligt, varjämte användningen av lämpliga

tjurar kan försvåras. Med hänsyn härtill är det önskvärt, att statsbidrag utgår

för att underlätta de mindre jordbrukens deltagande i nämnda verksamhet.

Riksförbundet Landsbygdens folk föreslår, att visst statligt bidrag skall

utgå under en övergångstid. Denna bör bestämmas så att den artificiella inseminationsverksamheten

hinner åstadkomma en påtaglig kvalitetsförbättring

inom nötkreatursstammen, innan full avgift uttages av djurägarna.

Förbundet anför härom följande.

De sakkunniga konstatera, att de avgifter, som djurägarna erlägga till

tjurföreningarna, äro väsentligt lägre än avgifterna till seminföreningarna.

Man tillägger, att skäl icke föreligga att på något sätt överbrygga denna

klyfta. I varje fall ligga de skäl, som kunna åberopas, på det sociala pliairet

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

29

och böra därför behandlas fristående från planeringen av den artificiella

inseminationsverksamheten. De sakkunniga räkna med att tjurföreningsverksamheten

i en del bygder konnner alt fortsätta och förstå tydligen helt

den stora nytta, som tjurföreningarna medföra ur kvalitetsbefrämjande synpunkt.

Man får emellertid icke bortse från att vid en ytterligare utökning av

den artificiella inseminationsverksamheten svårigheter komma att uppstå

för många jordbrukare, som tidigare haft tjurföreningar. Som exempel må

anföras, att om man inom en tjurförening är intresserad av sådan verksamhet

och har möjlighet att anslutna sig till en seminförening, så kunna

några jordbrukare inom tjurföreningen genomdriva ett beslut om att de

skola lämna denna och bliva medlemmar av seminföreningen. De återstående

jordbrukarna sakna kanske på grund av sin djurstams låga kvalitet

alla möjligheter att gå med i seminföreningen och betala denna förenings

högre avgifter. De komma därvid i en svår situation, enär underlag kanske

saknas att i fortsättningen uprätthålla tjurföreningsverksamheten.

I fråga om utbildningen av veterinärbiträden erinrar styrelsen för veterinärhögskolan

att den vid flera tillfällen framhållit nödvändigheten av att,

såsom utredningen föreslagit, lärarbefattningen i artificiell insemination

ombildas från arvodesbefattning till tjänst i samma lönegrad som laboratorsbefattning,

d. v. s. i 29 lönegraden. Likaså framhåller styrelsen, att den

tidigare föreslagit att assistenten i ämnet skulle få samma löneförmåner som

övriga assistenter vid högskolan, eftersom svårigheter eljest kunde uppstå

vid befattningens tillsättande. Denna farhåga har redan visat sig aktuell.

Styrelsen understryker med hänsyn härtill vikten av att utredningens förslag

i denna del snarast möjligt genomföres. Därjämte tillstyrker styrelsen,

att anslaget till undervisningen i artificiell insemination skall höjas till

5 000 kronor. Även veterinärhögskolans lärarkollegium biträder förslaget

rörande anställningsförhållandena för läraren och assistenten i artificiell

insemination.

Departementschefen.

I betraktande av mjölkproduktionens dominerande betydelse inom det

svenska jordbruket är det naturligt, att även statsmakterna måste ägna stor

uppmärksamhet åt de problem, som föreligga inom denna produktionsgren.

De spörsmål, som beröras i de nu föreliggande förslagen, äro även samtliga

av sådan beskaffenhet, att åtgärder från det allmännas sida synas påkallade.

Vad först gäller den artificiella inseminationsverksamheten bland nötkreatur

eller — såsom jag i det följande kommer att kalla densamma — seminverksamheten,

öppnar denna verksamhet uppenbarligen nya perspektiv för

husdjursskötseln såväl ur ekonomisk som ur avelsteknisk synpunkt. Ekonomiskt

sett möjliggör den sålunda en minskning och ett förbilligande av tjurhållningen

och vidare underlättar den en fortlöpande kontroll av kornas

fruktsamhet. Avelstekniskt sett skapar den bland annat möjlighet att i

väsentligt större utsträckning än som hittills kunnat ske utnyttja tjurar

med värdefulla anlag och på så sätt höja nötkreatursstammens standard.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Den snabba utbredning, som seminverksamheten fått i vårt land, visar

även att djurägarna i hög grad uppskatta dessa fördelar. Å andra sidan

kan man såsom utredningen framhållit icke bortse från att vissa olägenheter

äro förenade med denna verksamhet. Risken för spridning av skadliga

arvsanlag ökas uppenbarligen i hög grad, då man med sperma från en tjur

kan befrukta mångdubbelt flera hondjur än vad som hittills varit möjligt.

Ett användande i seminverksamheten av ett mindre antal djur medför vidare

fara för att alltför få hlodlinjer komma att utnyttjas.

Med hänsyn till dessa förhållanden anser jag i likhet med utredningen

och flertalet remissinstanser det påkallat att seminverksamheten skall ställas

under viss kontroll från det allmännas sida.

Då jag förordar en dylik kontroll vill jag emellertid samtidigt framhålla

att man här rör sig på ett område, där i åtskilliga avseenden säkra hållpunkter

ännu fattas. Det synes därför nödvändigt, att kontrollen från det

allmännas sida sker med stor försiktighet och att regleringsbestämmelser

ej meddelas i vidare utsträckning än som kan anses oundgängligen erforderligt.

Utredningen har i sitt betänkande framfört vissa allmänna synpunkter

beträffande de riktlinjer, efter vilka seminverksamheten bör bedrivas. Vad

utredningen sålunda anfört har så gott som undantagslöst tillstyrkts i yttrandena.

Ej heller jag finner anledning till erinran däremot. Likaså kan

jag godtaga vad utredningen anfört angående verksamhetens lokala organisation.

Det grundläggande i utredningens förslag rörande seminverksamheten

är att tjur ej skall få användas för dylik verksamhet med mindre den är

införd i riksregister över nötboskap av vederbörande ras samt de villkor,

som Kungl. Maj :t kan ha stadgat för bedrivande av verksamheten, äro uppfyllda.

Dessa villkor skulle enligt utredningens förslag bland annat innebära,

att tjur i princip ej skulle få användas i seminverksamhet förrän den

blivit bedömd med ledning av avkommans beskaffenhet (avkommebedömd).

Detta förbud skulle dock ej gälla tjur under två års ålder. Under denna

tid skulle tjuren alltså få användas bland annat för erhållande av material

för avkommebedömningen. Under väntetiden till dess resultatet av avkommebedömningen

erhållits skulle tjuren vidare få användas i viss begränsad

utsträckning.

Det första villkoret, nämligen att tjuren skall vara införd i riksregister

över nötboskap, avser att giva vissa garantier beträffande tjurens härstamning.

Mot detta villkor har jag i princip intet att erinra. Såsom jag i det följande

skall beröra anser jag dock att det i utredningen föreslagna riksregistret

ej bör komma till stånd utan att stamboksföringen liksom nu bör omhänderhavas

av de olika avelsföreningarna. Med hänsyn härtill bör ifrågavarande

föreskrift innebära att tjur för att få användas i seminverksamhet

skall vara införd i stambok över nötboskap av vederbörande ras.

Kravet på avkommebedömning intar en central plats i förslaget. Tydligt

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

31

är även att det är av utomordentligt stort värde, om man genom en sådan

bedömning kan effektivt utgallra de tjurar, vilkas användande icke kan

väntas medföra några framsteg inom avelsarbetet. Bland remissinstanserna

synes man även i stort sett vara ense om värdet av en avkommebedömning.

Däremot ha meningarna delat sig starkt i frågan, hur denna bör ske. Det

har bland annat betonats att bestämmelserna härom ej få utformas så att

de leda till alltför höga kostnader. Mot den av utredningen förordade bedömningsmetoden

har även invänts att densamma i praktiken skulle bliva

mycket svår att genomföra, bland annat med hänsyn till svårigheten att

finna personer som skulle vara villiga att åtaga sig att hålla bedömningsstationer

på de villkor utredningen angivit.

För min del anser jag i likhet med utredningen, att avkommebedömning

bör fordras. Det synes emellertid icke lämpligt att nu fastlåsa bedömningen

vid någon viss metod. Det avgörande bör vara att finna sådana former

som erbjuda någorlunda tillfredsställande garantier för urvalet. Hänsyn

måste också tagas till att kostnaderna ej få bliva så höga att de verka

otillbörligt hämmande på verksamheten. Med hänsyn härtill torde det få

ankomma på det organ, som under Kungl. Maj :t skall leda verksamheten,

att i varje särskilt fall pröva huruvida den metod för avkommebedömning,

som tillämpas eller ifrågasättes, kan anses godtagbar. Sedan närmare erfarenhet

vunnits, torde emellertid möjligheterna att normalisera bedömningsmetoderna

böra prövas.

I överensstämmelse med den uppfattning, som jag nu uttalat rörande valet

av bedömningsmetod, anser jag det ej nödvändigt, att enhetliga bestämmelser

meddelas rörande den utsträckning i vilken tjur bör få användas

för inseminering under prövotiden eller under väntetiden till dess resultatet

av avkommebedömningen föreligger. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen, att utfärda

härom erforderliga föreskrifter. De synpunkter, som framkommit

vid remissförfarandet, torde härvid böra beaktas.

Mot övriga av utredningen föreslagna villkor synes intet vara att erinra.

Regleringsbestämmelser av det innehåll, som jag nu förordat, torde icke

utgöra hinder för import av sperma och användande av sådana sperma för

befruktning av nötkreatur här i landet. Riskerna vid dylik import äro emellertid

uppenbarligen minst lika stora som de risker, vilka föreligga vid en

här i landet bedriven framställning av sperma för artificiell insemination.

Med hänsyn härtill torde även importen av sperma och användningen av

importerad sperma böra läggas under kontroll. Detta synes enklast kunna

göras genom att importen av sperma regleras på så sätt, att dylik import

får ske endast efter tillstånd av lantbruksstyrelsen. Kungl. Maj :t torde i

administrativ ordning äga utfärda erforderliga bestämmelser härom.

Då seminverksamheten utgör en del av det arbete för nötboskapsavelns

och nötboskapsskötselns främjande, över vilket lantbruksstyrelsen har tillsyn,

finner jag det naturligt, att lantbruksstyrelsen även i fortsättningen

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

skall under Kungl. Maj :t utöva den statliga tillsynen över seminverksamheten.

Enligt utredningens förslag skulle vidare en särskild inseminationsnämnd

tillsättas med uppgift att under lantbruksstyrelsen handhava sagda tillsyn

och utfärda erforderliga föreskrifter. Enligt min mening är det emellertid

i vart fall tills vidare ej erforderligt att ett dylikt särskilt statligt organ för

verksamheten skapas. Såsom jag nyss anfört bör kontrollen från det allmännas

sida ske med stor försiktighet och regleringsbestämmelser böra ej

meddelas i vidare utsträckning än som kan anses oundgängligen erforderligt.

Det torde även kunna förutsättas att ledningen för verksamheten liksom

hittills kommer att söka tillgodogöra denna de erfarenheter och den

sakkunskap, som finnes tillgängliga på olika områden. Lantbruksstyrelsen

bör vidare givetvis, i den mån särskilda bestämmelser behöva utfärdas eller

så eljest finnes önskvärt för att främja en ändamålsenlig utveckling av

verksamheten, samråda såväl med de övriga statliga institutioner, vilkas

arbetsområde direkt eller indirekt beröres av seminverksamheten, som ock

med företrädare för denna verksamhet.

Med det anförda vill jag dock icke utesluta möjligheten av att det längre

fram, därest seminverksamheten skulle få väsentligt ökad omfattning eller

mera ingående regleringsbestämmelser av någon anledning skulle visa sig

behövliga, kan befinnas lämpligt att tillsätta ett särskilt organ för ändamålet.

I likhet med utredningen anser jag, att något statsbidrag ej bör utgå till

seminverksamheten. Härmed avser jag dock ej att taga ställning till lantbruksstyrelsens

förslag om bidrag till hushållningssällskap, som anordnar

seminverksamhet närmast för enstaka djur. Denna fråga torde jag få behandla

i samband med att jag angiver min ståndpunkt till lantbruksstyrelsens

förslag om bidrag till tjurföreningsverksamhet m. in.

Vad utredningen anfört angående användningen av veterinärbiträden i

seminverksamheten föranleder ej någon erinran från min sida. De kurser,

som anordnas för utbildande av dylika biträden, böra vara öppna för både

manliga och kvinnliga elever. Jag kan även godtaga vad utredningen anfört

angående inträdesfordringarna vid dessa kurser. Vad utbildningen angår synes

det böra övervägas, om ej kurserna kunna göras kortare än vad utredningen

föreslagit. Denna fråga torde Kungl. Maj :t senare få upptaga. För

närvarande kan jag ej förorda, att dylika kurser skola anordnas annorstädes

än vid veterinärhögskolan.

Till frågan om utbildning av ett antal praktiserande veterinärer i seminverksamhet

torde jag få återkomma i annat sammanhang .

Vid behandlingen av anslagsäskandena till veterinärhögskolan för budgetåret

1950/51 har jag angivit min ståndpunkt till förslagen om inrättande av

lönegradsplacerade tjänster såsom lärare och assistent i artificiell insemination,

De belopp, som för sagda budgetår äskats under veterinärhögskolans

s. 33 Kontrollera mot PDF

KurtgL Maj:ts proposition nr 101.

33

materialanslag, avse jämväl kostnader för anordnande av kurser i artificiell

insemination. Frågan om de medel, som eventuellt kunna erfordras härför

under följande budgetår, torde böra upptagas av veterinärhögskolans styrelse,

då denna i vanlig ordning framlägger anslagsäskanden för högskolan.

I betänkandet angående seminverksamheten har jämväl behandlats frågan

om möjligheten att även på andra områden än seminverksamheten

överföra vissa uppgifter, som nu handhavas av veterinärer, på personal med

lägre utbildning. Utredningen har funnit denna fråga böra ägnas uppmärksamhet

men har framhållit, att det närmast torde ankomma på veterinärstyrelsen

att framlägga de konkreta förslag, som utvecklingen kan anses

påkalla. Vad utredningen sålunda anfört föranleder ej någon erinran från

min sida. Jag vill emellertid uttala att det enligt min mening, i vart fall

under nuvarande förhållanden, är synnerligen tvivelaktigt, huruvida nyttan

av dylika biträden skulle överväga kostnaden för désamma. Det torde nämligen

endast i mycket ringa omfattning vara möjligt att anförtro dem självständiga

arbetsuppgifter på den direkta djursjukvårdens område. Då de

dessutom böra vara placerade på vederbörande tjänsteveterinärs stationsort

för att kunna tillhandagå denne, torde någon besparing i resekostnader i

regel ej heller uppstå. Slutligen torde det, såsom även framhållits i betänkandet

och flera yttranden, föreligga en avsevärd risk för att införandet av

dylika biträdesbefattningar skulle kunna leda till uppkomsten av en kvacksalvarkår.

Utredningen har föreslagit, att bestämmelserna om reglering av seminverksamheten

skulle träda i kraft först''efter en övergångstid av fem år.

Övergångstidens längd har motiverats särskilt med att det tager lång tid att

genomföra en avkommebedömning. Enligt min mening bör emellertid själva

förordningen träda i kraft tidigare, förslagsvis den 1 januari 1951. Där ej

praktiska hinder möta torde även tillämpningsföreskrifterna böra träda i

kraft vid samma tidpunkt. I fråga om kravet på avkommebedömningen torde

man däremot, av skäl som utredningen anfört, böra räkna med en övergångstid

av fem år. Skulle någon förlängning av denna tid senare visa sig

erforderlig, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta därom.

I enlighet med det anförda har inom departementet utarbetats ett förslag

till förordning med vissa bestämmelser angående seminverksamhet bland

nötkreatur.

I samband med förslaget om reglering av seminverksamheten har utredningen

även förordat en omläggning av stamboksföringen av nötkreatur.

Förslaget innebär i huvudsak dels att fordringarna för upptagande i stambok

skola mildras, dels att den officiella stamboksföringen skall överflyttas

från avelsföreningarna till lanlbruksstyrelsen. Vad utredningen anfört angående

ändringar i fordringarna för stamboksföring synes i stort sett ändamålsenligt.

Såsom lantbruksstyrelscn anfört torde stamboksföringen i fråga

om hondjur böra begränsas till att allenast avse djur, vilka kunna väntas

:{ llihang till riksdagens protokoll 10.r>(). 1 samt. Nr 101.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

bliva av betydelse för avelsarbetet. Däremot kan jag ej ansluta mig till förslaget

att de av avelsföreningarna förda riksstamböckerna skulle ersättas

av ett av lantbruksstyrelsen fört riksregister över nötkreatur. Jag vill erinra

om att det redan enligt gällande bestämmelser ankommer på lantbruksstyrelsen

att pröva och godkänna de regler, som skola gälla i fråga om urvalet av de

djur, som få införas i riksstambok över nötboskap. Det allmänna synes härigenom

kunna öva erforderligt inflytande över det sätt, på vilket avelsarbetet

bedrives. Jag vill emellertid i detta sammanhang framhålla angelägenheten

av alt registreringsarbetet i samband med kontrollverksamheten och avelsarbetet

förenklas i största möjliga utsträckning. Enligt vad jag inhämtat

övervägas inom lantbruksstyrelsen vissa åtgärder i detta syfte.

D. Mjölkboskapskontrollen.

Utredningens förslag.

Besättningskontroll. Utredningen redogör till en början för besättningskontrollen

och dess metodik samt diskuterar i anslutning härtill frågan om

frivillig eller obligatorisk anslutning till denna kontrollform. Härvid anföres

i huvudsak följande.

Med besättningskontroll avses dels en registrering av enskild besättnings

mjölkavkastning i medeltal per ko och år samt den samlade mjölkens medelfetthalt,

dels en jämförelse mellan sagda medeltal och motsvarande genomsnitt

för samtliga till kontrollen anslutna besättningar inom visst område.

Utredningen framhåller att den enskilde djurägaren genom anslutning

till dylik kontroll på ett enkelt och billigt sätt samt utan större besvär

kan konstatera, huruvida hans besättning i jämförelse med andra besättningar

med likartade produktionsförutsättningar visar så förhållandevis låg

avkastning, att brister i ett eller annat avseende uppenbarligen måste föreligga.

Härigenom bör hans intresse kunna väckas för att förbättra den egna

besättningen. Besättningskontrollen bör vidare kunna vara vägledande för

den till mjölkboskapskontrollen hörande rådgivningsverksamheten. En allmänt

genomförd besättningskontroll bör slutligen kunna giva de ledande

organen — särskilt lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen — en

göd uppfattning om ladugårdsskötselns relativa standard inom de olika

landsdelarna. Därigenom skulle det bliva möjligt för dessa organ att mera

effektivt än hittills främja ladugårdsskötselns ändamålsenliga utveckling.

I fråga om besättningskontrollens metodik anför utredningen, att uppgifter

erfordras om den totala mjölkavkastningen från vederbörande besättning,

den samlade mjölkens fetthalt och antalet mjölkkor i genomsnitt under

året. Uppgift om mjölkavkastningen bör erhållas dels från mejeri genom

den invägda mjölkmängden från besättningen, dels genom av djurägaren

månadsvis till mejeriet lämnad uppgift om mängden hemmaförbrukad

mjölk. I samband härmed bör djurägaren även lämna uppgift om an
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

35

talet mjölkkor. Vad fetthalten angår synes man kunna utgå från den vid

mejeriet konstaterade medelfetthalten för besättningen. De sålunda beräknade

medelavkastningarna per ko och år för de enskilda besättningarna

inom visst område böra sammanföras på en lista. Därefter kan man beräkna

medeltal för samtliga deltagande besättningar. Efter årets utgång tillställes

varje deltagare ett kort. Å kortet angives för det gångna året dels

mjölkmängd, mjölkens fetthalt och smörfettmängd i medeltal per ko och

år för samtliga till området hörande, i kontrollen deltagande besättningar

ävensom högsta och lägsta avkastningarna, dels den avkastning som djurägarens

egen besättning uppnått.

Utredningen framhåller vidare, att det, om besättningskontrollen skall kunna

giva avsett resultat, fordras att man får tillräcklig anslutning till densamma

från jordbrukarnas sida. Åtgärder böra därför vidtagas i syfte att

garantera en sådan anslutning. Dessa åtgärder böra dock icke givas formen

av bestämmelser från statsmakternas sida om obligatorisk anslutning, utan

syftet kan lämpligare nås genom beslut av mejeriorganisationen. I betänkandet

anföres, att styrelsen för Svenska mejeriernas riksförening förklarat

sig beredd stödja förslaget om införande av besättningskontroll genom

att rekommendera detsamma till riksföreningens medlemmar samt att upptaga

ärendet till behandling vid föreningsstämma 1949.

Officiellt vitsordad individuell kontroll. Utredningen behandlar härefter

den individuella mjölkboskapskontrollen och uttalar härom i huvudsak följande.

De förbättringar, som kunna åstadkommas med utgångspunkt från resultaten

av besättningskontrollen, äro begränsade. Ett klarläggande av den

individuella produktionsförmågan hos mjölkkorna torde förr eller senare

framstå som önskvärt för åtskilliga djur ägare samt i många fall kräva individuell

mjölkboskapskontroll. Denna kan indelas i officiellt vitsordad

kontroll (officiell kontroll) och icke officiellt

vitsordad kontroll (enskild kontroll). Med officiellt

vitsordad kontroll avses en kontroll, vars resultat införas i kontrollregister

samt därifrån såsom officiellt vitsordade utlämnas till bestyrkande

av ett djurs identitet, härstamning och avkastning. Den officiella kontrollen

bör vara utformad enligt vissa av det allmänna fastställda regler.

Detta bör dock icke utesluta, att även enskild kontroll liksom hittills kan

anordnas, där så befinnes önskvärt och ändamålsenligt. Även i fråga om

den officiella kontrollen böra vidare endast vissa principiella riktlinjer uppdragas

med möjligheter öppna för en anpassning efter förhållandena inom

skilda landsdelar.

Den nuvarande individuella kontrollen är enligt utredningens åsikt behäftad

med vissa svagheter. Inom samtliga nu tillämpade kontrollformer

(fullständig och ofullständig kontroll samt kontroll genom provmjölkningsring)

uppstå felaktigheter på grund av att kontrollen utföres endast ett visst

begränsat antal gånger årligen. Därjämte finnas vissa möjligheter till mani
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj-As proposition nr 101.

pulerande med kontrollresultaten från djurägarens eller ladugårdssköta^ens

sida. De speciella svagheterna i fråga om den fullständiga (officiellt vitsordade)

kontrollen sammanfattas av utredningen sålunda:

1. Kontrollassistenten måste i regel använda en hel arbetsdag för varje

kontrollbesök, även om besättningen omfattar endast ett fåtal kor. Kostnaderna

per ko bliva därför relativt stora inom små besättningar.

2. Den nuvarande skyldigheten för djurägaren att under förrättningsdagarna

hålla kontrollassistenten med kost och logi samt utföra vissa

transporter innebär en viss tunga.

3. Ett betydande antal kontrollassistenter erfordras. Enär tillgången på

dylika befattningshavare i vart fall för närvarande icke motsvarar efterfrågan,

äventyras mångenstädes kontrollens behöriga upprätthållande och

ytterligare utbredning, varjämte assistenternas kvalitet tenderar att sänkas.

Orsakerna till den otillfredsställande rekryteringen av assistentkåren

torde dels vara av social karaktär — bortovaro från hemmet under större

delen av året samt tvånget till kost och logi hos djurägaren — dels nuvarande

löne- och anställningsförhållanden i allmänhet.

Utredningen uppställer mot bakgrunden av nyssnämnda svagheter följande

principiella önskemål i fråga om den officiella kontrollens utformning.

1. Kontrollen skall i regel medgiva anslutning från envar djurägares sida,

oberoende av besättningens storlek och standard.

2. Kontrollresultaten skola med hänsyn till kontrollens syfte för djurägare

och djurköpare kunna anses nöjaktigt exakta.

3. Kontrollens organisatoriska utformning bör medgiva begränsning i

förligaste mån av djurägarens besvär.

4. Det erforderliga antalet assistenter måste begränsas och arbetskraften

effektivt utnyttjas.

5. En utjämning av kontrollkostnaderna för besättningar av olika storlek

bör eftersträvas.

För att tillgodose dessa önskemål och i möjligaste mån undvika nyssnämnda

svagheter föreslår utredningen en omläggning av den nuvarande

officiella kontrollen efter tre huvudlinjer, nämligen dels förändring av kontrollperioden,

dels rationalisering av provmjölkningen, dels slutligen ändring

av kontrollassistenternas anställningsförhållanden.

I fråga om kontrollperiodens längd —- för närvarande 21 å 28 dagar —

giva enligt utredningen verkställda undersökningar vid handen att densamma

bör kunna fastställas till 30 dagar (12 kontrolltillfällen per år). Antalet

kontrolltillfällen bör vara bestämt. Därigenom uppnås att kontrollresultaten

inom olika besättningar kunna jämföras och att behovet av kontrollassistenter

kan beräknas. En viss mindre variation av kontrollperiodens

längd bör dock tillåtas för att besöksplanen skall kunna omläggas och kontrolldagen

i möjligaste mån hemlighållas.

Beträffande rationaliseringen av provmjölkningen erinrar utredningen om

att kontrollassistenten regelmässigt utför mjölkvägning och provtagning för

fetthaltsbestämning. Det synes med skäl kunna ifrågasättas om för detta

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

37

relativt enkla arbete erfordras så stora kvalifikationer, som en kontrollassistent

med hänsyn till andra åligganden, framför allt utfodringsrådgivningen,

bör besitta. Hinder bör icke möta, att detta arbete anförtros åt

andra därtill kvalificerade personer -— provmjölkare — i orten. Djurägare

bör dock icke få provmjölka sin egen besättning. Med hänsyn bland annat

till utfodringsrådgivningen bör vidare kontrollassistent anlitas för nyssnämnda

arbete vid minst tre kontrolltillfällen per år. Vid tillämpning av

provmjölkaresystemet böra kostnaderna kunna bliva avsevärt lägre än om

kontrollassistent anlitas vid alla tolv kontrolltillfällena.

Utredningen framhåller vidare, att det av olika anledningar kunde göras

gällande, att kontrollresultaten i fråga om avelsbesättningar borde uppvisa

särskilt hög grad av exakthet och att därför en speciell och skärpt kontroll

borde införas för dessa besättningar. Det anföres emellertid rörande

denna fråga, att införandet av två officiellt vitsordade kontrollformer innebär

vissa vanskligheter. Vidare anses jämväl i fråga om avelsbesättningar

en 30-dagars kontrollperiod kunna giva nöjaktigt resultat. Slutligen bör

en effektiv kontroll kunna åstadkommas genom en väl planerad och övervakad

organisation med kvalificerade provmjölkare. Den officiellt vitsordade

kontrollen bör därför enligt utredningens uppfattning användas även

för avelsbesättningar. Nu gällande bestämmelser om anordnande av kontroll

över avelsbesättningar av vissa nötboskapsraser böra alltså upphävas.

Även med denna uppfattning kan man dock enligt utredningen icke bortse

från de skäl, som kunna anföras för önskvärdheten av en kompletterande

kontroll. En sådan skulle exempelvis kunna innebära, att kontrollen

vid vissa tillfällen i en besättning får börja och sluta med samma

mjölkningstillfälle på dagen (förlängd kontroll), att överraskande kontroll

insättes i omedelbar anslutning till de ordinarie kontrolltillfällena eller att

extra kontroll utföres mellan dessa. Då möjligheter till manipulationer med

kontrollresultaten i princip böra förhindras vid alla besättningar, bör en

kompletterande kontroll ingå som ett led i den officiella kontrollen. Den bör

icke återkomma visst antal gånger årligen utan bör företagas vid ett eller

flera tillfällen inom viss besättning, då så befinnes erforderligt eller önskvärt.

Utredningen föreslår att denna speciella kontroll skall utföras av de befattningshavare

hos hushållningssällskapen —- husdjursinstruktörerna —

vilka enligt betänkandet böra ersätta de nuvarande överkontrollassistenterna,

eller av därtill särskilt förordnade, hos hushållningssällskapen anställda

kontrollassistenter.

Beträffande den i mjölkboskapskontrollen ingående rådgivning soch

upplysningsverksamheten framhåller utredningen särskilt

önskvärdheten av statsunderstöd till demonstrationsutfodringar. Härmed

avses att ett antal jordbrukare under sakkunnig ledning skola ordna sin utfodring

rationellt och så, att den kan tjäna som mönster för jordbrukare i

trakten. Vidare föreligger enligt betänkandet behov av systematiska analyser

av hemmaproducerade fodermedel, i första hand hö, för bedömning

av deras fodervärde. Avtal bör i detta syfte träffas med ett representativt

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kunyl. Maj:ts proposition nr 101.

antal jordbrukare om att dessa regelbundet varje år skola låta utföra dylika

analyser med stöd av statsmedel.

Icke officiellt vitsordad individuell kontroll. Utredningen berör även i korthet

den icke officiellt vitsordade individuella kontrollen.

Utredningen finner det ändamålsenligt att en enklare individuell kontrollform

skall bibehållas, till sin karaktär motsvarande den nuvarande kontrollen

genom provmjölkningsring. Särskilt i trakter med långa avstånd

mellan gårdarna kan denna kontrollform vara lämplig. För djurägarens

egen upplysning om de enskilda kornas avkastning kan den icke officiellt

vitsordade kontrollen ha ett lika stort värde som den officiella kontrollen

och dessutom innebära besparing av särskild arbetskraft för kontrollarbetets

utförande. På grund härav bör dylik kontroll även framdeles kunna

anordnas, där så anses lämpligt.

I betänkandet framhålles, att ifrågavarande kontrolls resultat icke lära

kunna tillmätas officiellt vitsord och att kontrollen för övrigt bör anpassas

efter varje trakts skiftande förhållanden. Med hänsyn härtill anser utredningen,

att detaljerade föreskrifter rörande denna kontrollform icke böra

utfärdas av statsmakterna. I fråga om såväl kontrollperiod som provmjölkningens

utförande m. in. bör den lokala ledningen av denna kontroll i samråd

med hushållningssällskapet äga frihet alt rätta kontrollformen efter

förhållandena. Utredningen understryker dock nödvändigheten av att ledningen

noga tillser, att den även vid denna kontrollform synnerligen betydelsefulla

rådgivningsverksamheten icke eftersättes.

Organisation. I fråga om organisationen av mjölkboskapskontrollen innebär

utredningens förslag till en början, såsom redan nämnts, att mejeriorganisationen

ensam skall omhänderhava besättningskontrollen.

Mjölkboskapskontrollen i övrigt bör enligt utredningens mening inordnas

som ett led i hushållningssällskapens verksamhet. Det framhålles, att redan

med kontrollens nuvarande utformning ledningen och övervakningen av

verksamheten i realiteten i stor utsträckning vila på vederbörande husdjurskonsulent

eller överkontrollassistent. I den mån så icke är fallet synes

det önskvärt att så skall bliva förhållandet. En intim kontakt med mjölkboskapskontrollen

utgör nämligen en viktig förutsättning för ifrågavarande

befattningshavares rådgivningsverksamhet och för en framgångsrik propaganda

i syfte att utvidga kontrollen.

Den lokala ledningen av ifrågavarande verksamhet skall enligt förslaget

handhavas av hushållningssällskapets förvaltningsutskott eller av en av sällskapet

tillsatt husdjursnämnd. Inom hushållningssällskapet skall kontrollverksamheten

ledas av husdj urskonsulenten, överkontrollassislentema böra

enligt utredningen ersättas av hos sällskapen anställda husdj ursinstruktörer.

Dessa skola närmast ha hand om övervaknings- och rådgivningsverksamheten.

Utredningen beräknar, att 37 husdj ursinstruktörer böra anställas

för ändamålet. Därjämte erfordras vid varje sällskap en eller flera kontroll
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

39

assistenter för den kompletterande kontrollen samt ett kontrollbiträde för

bland annat det löpande arbetet med kontrollregistret.

Husdjursinstruktörerna och kontrollbiträdena böra infogas i det för hushållningssällskapen

gällande avlöningsreglementet och placeras i lönegrad

Ca 16 respektive Ca 8 eller i samma lönegrad som jordbruksinstruktörer

respektive kontorsbiträden. Löne- och anställningsförhållandena för kontrollassistenterna

böra liksom hittills regleras genom kollektivavtal. Med

hänsyn till de kvalifikationer, som framdeles måste ställas på en kontrollassistent,

icke minst i fråga om utfodringsrådgivningen, samt för att säkerställa

erforderlig rekrytering av kontrollassistentkåren betonar utredningen

vikten av att kontrollassistenterna i lönehänseende jämställas med andra

yrkesgrupper med motsvarande utbildning och jämförbara arbetsuppgifter.

Vidare böra assistenternas pensionsförhållanden ordnas. Härjämte böra de

i stället för fri kost och logi erhålla skäligt traktamente ävensom beredas

ersättning för hållande av motorfordon.

Den centrala övervakningen bör under lantbruksstyrelsens överinseende

liksom för närvarande handhavas av en särskild kontrollnämnd. Till nämnden

bör knytas en heltidsanställd befattningshavare, anställd hos lantbruksstyrelsen

som byråinspektör i lönegrad Ca 27.

Utbildningskurser m. m. I detta sammanhang framlägger utredningen

vissa förslag beträffande utbildningen av kontrollassistenter och husdjursinstruktörer.

Vad angår utbildningen av kontroll assistenter förordar

utredningen att de nuvarande sexveckorskurserna skola utvidgas till

att omfatta åtta veckor. Vidare föreslås att som villkor för antagande som

elev skall uppställas, att vederbörande dels med goda vitsord genomgått annan

huvudkurs vid lantmannaskola eller lantbruksskola än kurs för ladugårdsförmän

eller styrker sig äga motsvarande kompetens, dels minst tre

månader allvarligt deltagit i praktiskt ladugårdsarbete.

Slutligen anser utredningen det önskvärt, att kontrollassistent erhåller

ytterligare utbildning efter vunna praktiska erfarenheter. På grund härav

förordar utredningen, att varje kontrollassistent skall vara skyldig att efter

förslagsvis två års tjänstgöring genomgå en två veckors fortbildningskurs.

Även för utbildning av husdjursinstruktörer och fortbildning

av nu verksamma över kontrollassistenter,

som övergå till husdjursinstruktörsbefattningar, föreslår utredningen särskilda

kurser.

Utbildningskursen för husdjursinstruktörer bör till sin omfattning i princip

motsvara tidigare anordnade utbildningskurser för jordbruksinstruktörer

men med ett program, tillrättalagt efter de uppgifter, som ankomma på

en husdj ursinstruktör. Kursen bör vara fem månader. Med hänsyn till husdj

ursinstruktörs arbetsuppgifter med mjölkboskapskontrollen bör som villkor

för antagande som elev i dylik kurs föreskrivas väl vitsordad tjänst
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

göring som kontrollassistent under minst fem år. Fortbildningskursen för

överkontrollassistenter föreslås pågå under en vecka.

Kostnadsfrågor. Kostnaderna för besättnings kontroll en

böra enligt utredningen helt täckas av mejeriorganisation.

Beträffande kostnaderna för officiellt vitsordad individuell

kontroll framhåller utredningen, att dessa icke torde bliva

så stora, om provmjölkaresystemet tillämpas. På grund härav anser utredningen,

att statsbidrag icke behöver utgå till nyssnämnda kontrollform. Om

provmjölkare icke användes blir däremot den kontanta utgiften avsevärt

större än för närvarande. Den som icke önskar tillämpa provmjölkaresystemet,

bör emellertid själv bestrida den därigenom uppkommande merkostnaden

och statsbidrag bör sålunda ej heller i detta fall utgå. I konsekvens härmed

bör statsbidrag ej heller beviljas till icke officiellt vitsordad

individuell kontroll. Däremot böra kostnaderna för den k o mpletterande

kontrollen helt bestridas av statsmedel. I detta sammanhang

nämner utredningen, att styrelsen för Svenska mejeriernas riksförening

icke ansett sig kunna förorda ett förslag att mejeriorganisationerna

skulle lämna bidrag till den individuella mjölkboskapskontrollen. Till f ö rsök

med demonstrationsutfodring och systematiska

fodermedelsanalyser bör statsbidrag utgå enligt i det följande närmare

angivna grunder.

Beträffande bidragsgrunderna och det erforderliga

bidragsbeloppet anför utredningen i huvudsak följande.

För avlönande av husdjursinstruktörer och kontrollbiträden bör statsanslag

utgå enligt kungörelsen den 5 december 1947 (nr 929) om statsbidrag

till avlönande av vissa befattningshavare hos hushållningssällskap m. in.

För detta ändamål erfordras ett årligt anslag med 281 500 kronor respektive

146 500 kronor eller tillhopa 428 000 kronor.

Resekostnader och övriga utgifter för nämnda befattningshavare böra bestridas

av hushållningssällskapens omkostnadsanslag. Med hänsyn härtill

bör sagda anslag höjas med minst 150 000 kronor per år.

Bidraget till täckande av kostnaderna för den kompletterande kontrollen

bör beräknas med hänsyn till det antal dylika kontrollbesök, som kontrollassistent

verkställt under året. Bidraget bör utgå med den verkliga kostnaden

för kontrollen, dock högst med 55 kronor för varje besök. Med utgångspunkt

från antagandet att årligen cirka 3 000 besättningar komma att underkastas

kompletterande kontroll vid i medeltal fyra kontrolltillfällen beräknar

utredningen statsanslag till ändamålet till (55 X 3 000 X 4 =)

660 000 kronor.

I fråga om demonstrationsutfodring anför utredningen, att statsbidrag för

varje demonstrationstillfälle bör utgå med det belopp vederbörande styrker

sig ha utgivit för ändamålet, dock med högst 100 kronor för inköp av fodermedel,

200 kronor för genomförande av särskild mjölkboskapskontroll och

50 kronor för annan med verksamheten förenad utgift. Vid anordnande för
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

söksvis av demonstrationsutfodring på tio platser för år kan sålunda anslagsbehovet

uppskattas till 3 500 kronor.

Beträffande höanalyser föreslår utredningen, att statsbidraget skall utgöra

50 procent av jordbrukares utgift för dylik analys, dock högst tre kronor.

Vid ett uppskattat antal av 4 000 analyser för år skulle för ändamålet

behövas 12 000 kronor. Därjämte erfordras anslag för tryckning av analysresultaten

med förslagsvis 10 000 kronor eller tillhopa 22 000 kronor.

Kostnaderna för kontrollnämndens verksamhet beräknar utredningen till

32 000 kronor.

Statsbidrag till utbildnings- och fortbildningskurs för kontrollassistenter

bör enligt utredningen utgå med högst 2 700 kronor respektive 800 kronor.

Med utgångspunkt från att tills vidare ungefärligen samma antal assistenter

som under senare år eller omkring 240 komma att utbildas varje år räknar

utredningen med att årligen högst 12 utbildningskurser med i medeltal 20

elever i varje kurs behöva anordnas. Även det behövliga antalet fortbildningskurser

uppskattas till omkring 12 för år. Medelsbehovet för båda slagen

av kurser beräknar utredningen i enlighet härmed till (12 X 2 700 + 12X

800 —) 42 000 kronor.

För att tillgodose det omedelbara behovet av husdjursinstruktörer böra

enligt utredningen två utbildningskurser med 20 elever i varje anordnas.

Kostnaden för varje kurs beräknas till 12 000 kronor och medelsbehovet för

år sålunda till 24 000 kronor.

Slutligen bör enligt förslaget ett statsbidrag av 7 000 kronor utgå till fortbildningskurs

för nu verksamma överkontrollassistenter, som ämna övergå

till husd j ursinstruktör sbefattning. Beloppet avses skola täcka kostnaderna

för rese- och traktamentsersättning till deltagare i kursen samt ersättning

till lärare och övriga utgifter.

Det sammanlagda årliga anslagsbehovet upptages sålunda till (281 500 +

146 500 + 150 000 + 660 000 + 3 500 + 22 000 + 32 000 + 42 000 +

24 000 + 7 000 =) 1 368 500 kronor.

Yttrandena.

Värdet av en på lämpligt sätt organiserad mjölkboskapskontroll vitsordas

genomgående i yttrandena. Sålunda framhåller lantbruksstyreisen, att

kontrollen bildar ett oumbärligt underlag för såväl utfodringens ändamålsenliga

ordnande som avelsarbetets rationella bedrivande. Den utgör även

ett viktigt hjälpmedel vid mjölkproduktionen. Det är nämligen vid denna

av största vikt att ha tillgång till säkra uppgifter rörande avkastningens

storlek och kvalitet.

Vidare understryka, bland andra, Hushållningssällskapens förbund, Åvelsföreningen

för svensk röd och vit boskap samt Svenska mejeriernas riksförening,

att kontrollen utgör ett betydelsefullt led i strävandena att förbättra

kreatursskötselns ekonomi. Sistnämnda förening anför bland annat,

att kännedomen om den egna besättningens avkastning i förhållande till

opaginerad Kontrollera mot PDF

4^ Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

andra besättningar säkerligen utgör en sporre till nya ansträngningar att

höja densamma.

Utredningens förslag tillstyrkes emellertid utan större anmärkningar endast

av Kontrollassistenternas riksförening samt av Sveriges lantbruksförbund.

Förbundet yttrar sig dock blott rörande de delar, vilka avses skola

bliva normerande för hela mjölkboskapskontrollen och därför få tvingande

karaktär. Hushållningssällskapen i Blekinge, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands,

Jämtlands och Norrbottens län, Riksförbundet Landsbygdens folk,

Svenska kontrollföreningarnas riksförbund, Avelsföreningen för svensk röd

och vit boskap och Avelsf öreningen för svensk låglandsboskap avstyrka förslaget

i nuvarande skick. Övriga instanser tillstyrka förslaget endast med

mer eller mindre betydande inskränkningar eller uttala sig allenast beträffande

vissa delar därav.

Såsom skäl för avstyrkande anföres bland annat, att de av utredningen

föreslagna huvudsakliga nyheterna — besättningskontrollen och provmjölkaresystemet

— icke torde Aara ägnade att effektivisera och utvidga kontrollverksamheten.

Sålunda ifrågasättes, om besättningskontrollen förmår

göra avsedd nytta för de enskilda djurägarna och vinna deras anslutning.

Beträffande provmjölkaresystemet anmärkes, att detta på grund av organisatoriska

svårigheter knappast kan genomföras i praktiken. Slutligen kritiseras

allmänt utredningens förslag, i vad detta berör bidragsgrunderna och

kostnadsberäkningarna för kontrollverksamheten. Förslaget anses i denna

del endast medföra ökade ekonomiska förpliktelser för de enskilda djurägarna,

främst för ägarna av de mindre besättningarna.

Beträffande de olika avsnitten av förslaget anföres i övrigt i yttrandena i

huvudsak följande.

Besättningskontroll. Förslaget om införandet av s. k. besättningskontroll

tillstyrkes utan större anmärkningar av Svenska mejeriernas riksförening,

Avelsf öreningen för svensk kullig boskap och Kontrollassistenternas riksförening.

Även statskontoret lämnar förslaget i denna del utan erinran. Övriga

remissinstanser ifrågasätta av olika skäl värdet av sådan kontroll.

Svenska mejeriernas riksförening anför att besättningskontrollen, fastän

den är ofullständigare än övriga kontrollformer, bör kunna giva den enskilde

jordbrukaren viss vägledning för att bedöma besättningens avkastningsresultat

och därigenom stimulera honom att förbättra detta. I högre grad än

beträffande andra kontrollformer synes emellertid besättningskontrollens

betydelse sammanhänga med i vad mån den blir allmänt tillämpad. Trots

detta vill riksföreningen starkt understryka utredningens åsikt, att besättningskontrollen

icke bör göras obligatorisk. För att i sin mån stödja förslaget

i denna del har riksföreningen beslutat föreslå föreningsmedlemmarna

eller de enskilda mejeriföreningarna, att besättningskontrollen skall bekostas

av mejeriorganisationen. Full garanti för besättningskontrollens genomförande

torde likväl kunna erhållas endast om jordbrukarnas uppgiftslämnande

förbindes med utbetalandet av mjölklikviderna. Tillika torde det

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

vara nödvändigt med en energisk upplysningsverksamhet. Riksföreningen

framhåller vidare att lantbrukare, vars besättning är ansluten till individuell

kontroll, måste reagera mot det i hans tycke onödiga uppgiftslämnandet.

För sådan besättning böra därför de vid individuell kontroll framkomna

avkastningsresultaten kunna användas även i fråga om besättningskontrollen.

Ur liknande synpunkter anser sig även Sveriges lantbruksförbund kunna

biträda förslaget, under förutsättning att besättningskontrollen utformas

på sådant sätt, att den kan bidraga till att höja mjölkproduktionens räntabilitet.

Jämväl förbundet framhåller, att avkastningssiffror från individuell

kontroll böra användas inom besättningskontrollen.

Kontrollassistenternas riksförening understryker likaledes vikten av att

åtgärder vidtagas för att samtliga djurägare skola lämna de erforderliga

uppgifterna. Eventuellt bör uppgiftslämnandet göras obligatoriskt.

Bland de remissinstanser, som ifrågasätta besättningskontrollens värde,

anför lantbruksstgrelsen att man kan förmoda, att ifrågavarande kontroll

icke kommer att av jordbrukarna omfattas med det intresse, som erfordras

för att den skall bliva av större betydelse såsom underlag för en allmän

rådgivningsverksamhet rörande utfodringen. Styrelsen anser bland annat

med hänsyn härtill, att besättningskontrollen, vare sig den ordnas obligatoriskt

eller frivilligt, icke blir av sådant värde, att den bör komina till

stånd under statlig medverkan. För mejeriorganisationerna kan det möjligen

i vissa fall vara önskvärt att få närmare kännedom om mjölkavkastningens

storlek hos de olika leverantörerna än vad nu är möjligt. Styrelsen

erinrar emellertid om att den nuvarande anordningen lämnar en förhållandevis

tillfredsställande vägledning i de fall, då den till mejeri levererade

mjölken utgör en väsentlig del av den totala mjölkproduktionen. Utgör däremot

hemmaförbrukningen en stor del av produktionen — såsom fallet är

framför allt i Norrland — bliva de uppgifter, som skola lämnas mejerierna,

så otillförlitliga att värdet av besättningskontrollen måste bliva mycket begränsat.

Liknande synpunkter anföras av Hushållningssällskapens förbund,

småbruksutredningen och Svenska husdjurskonsulentföreningen. Sistnämnda

förening vill dock icke motsätta sig att besättningskontrollen prövas,

varvid kostnaderna eventuellt böra bestridas av allmänna medel.

Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller, att besättningskontrollen i

många fall icke kommer att betyda annat än att djurägaren får upplysning

om avkastningsresultatet för året och möjligen några råd angående utfodringen.

Vidare finnes risk för att årssiffrorna skola uppamma en osund

tävlan om det bästa resultatet utan hänsyn till om utfodringen är ekonomiskt

ordnad eller ej. Förbundet finner det även vara mindre tilltalande,

att mejeriorganisationen i tider, då mjölkproduktionens ekonomi är erkänt

dålig, utfäster sig att utgiva avsevärda anslag.

Även Riksorganisationen Sveriges seminföreningar ifrågasätter, huruvida

mödan att samla uppgifterna står i rimlig proportion till dessas värde. Enligt

riksorganisationens mening skulle de härför erforderliga medlen bliva

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

till större nytta, om de begagnades i understödjande och propagerande

syfte för någon form av individuell kontroll. Avelsföreningen för svensk

låglandsboskap är av liknande uppfattning men väll icke direkt avstyrka

förslaget, enär besättningskontrollen möjligen kan bana väg för den individuella

kontrollen.

I de flesta av de yttranden, där värdet av besättningskontrollen ifrågasättes,

framhålles att värdet huvudsakligen består däri att kontrollresultaten

kunna ha ett allmänt statistiskt intresse. Åtskilliga hushållningssällskap

ävensom Sveriges husdjurskonsulentförening och Sveriges överkontrollassistentförening

anmärka med tanke härpå även att kontrollen, därest den

kommer till stånd, bör benämnas mjölkbokföring, besättningsstatistik eller

dylikt.

Svenska husdjurskonsulentföreningen samt ett flertal hushållningssällskap

anse, att besättningskontrollen icke kan väntas fungera utan ledning

och tillsyn av särskilda ladugårdsinstruktörer.

I flera yttranden, bland annat från sistnämnda förening ävensom åtskilliga

hushållningssällskap, framhålles vidare, att den nuvarande kontrollen

genom provmjölkningsringar ur den enskilde jordbrukarens synpunkt är

avsevärt överlägsen besättningskontrollen och samtidigt lämnar samma

upplysningar för det allmänna som denna.

Officiellt vitsordad individuell kontroll. Utredningens förslag angående

utformningen av den officiellt vitsordade individuella kontrollen tillstyrkes

i huvudsak av statskontoret, Svenska mejeriernas riksförening, Riksorganisationen

Sveriges seminföreningar och Kontrollassistenternas riksförening.

Övriga remissinstanser tillstyrka utredningens förslag endast med betydande

inskränkningar eller framlägga egna förslag rörande kontrollens

ordnande.

I fråga om kontrollperiodens längd godtaga nära nog samtliga

remissinstanser utredningens förslag, att densamma bör fastställas till

30 dagar med tolv kontrolltillfällen om året. Hallands läns hushållningssällskap

föreslår dock, att perioden skall få växla mellan 21 och 36 dagar. Även

Älvsborgs läns norra hushållningssällskap samt Stockholms läns och stads

hushållningssällskap förorda viss frihet i detta hänseende, Sistnämnda sällskap

vill dock begränsa variationen till i regel högst tio dagar.

Svenska husdjurskonsulentföreningen framhåller, att antalet kontrolltillfällen

bör kunna ökas till över tolv, då så är möjligt och lämpligt.

Vad angår rationaliseringen av provmjölkningen framhåller

Svenska mejeriernas riksförening vikten av att kontrollarbetets tillförlitlighet

icke blir lidande på att arbetet delvis skall utföras av personer,

som icke fått någon egentlig utbildning på området. Det är nämligen angeläget,

att tilltron till kontrollresultaten icke äventyras. Riksföreningen understryker

därför ett uttalande av utredningen, att turordningen mellan

provmjölkarna måste växla på sådant sätt att största möjliga säkerhet uppnås.

Emellertid framhåller riksföreningen, att man måhända bör undersöka

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Iiungl. Maj:ts proposition nr 101.

om man ej genom att skapa två kategorier kontrollassistenter kan låta sådana

assistenter ombesörja hela kontrollverksamheten. Den ena kategorien

skulle omfatta flertalet assistenter. Dessa skulle ha utbildning endast för

mjölkvägning och provtagning. Assistenterna i den andra kategorien skulle

däremot ha kompetens att utföra kompletterande kontroll och lämna råd beträffande

utfodringen. Föreningen påpekar emellertid, att en sådan anordning

skulle medföra en viss kostnadsökning.

Även Sveriges överkontrollassistentförening betonar, att systemet med

provmjölkare innebär mycket stora risker för resultatens tillförlitlighet.

Synnerligen stora krav måste därför ställas på de personer, som skola

tjänstgöra såsom provmjölkare. I vart fall bör kontrollassistent verkställa

kontrollen minst fyra gånger om året. Småbruksutredningen och Svenska

husdjurskonsulentf öreningen framhålla likaledes, att tätare besök av kontrollasistent

äro nödvändiga, om kontrollen skall få avsett värde. Sistnämnda

förening anser, att sex sådana besök årligen är ett minimikrav.

En skärpning av förslaget påkallas vidare av Avelsföreningen för svensk

låglandsboskap. Denna föreslår, att kontrollassistent i princip skall utföra

samtliga kontroller. Avvikelse härifrån skall få ske endast om sådan assistent

icke kan anskaffas. I så fall bör det ankomma, på ledningen för kontrollföreningsverksamheten

inom vederbörande hushållningssällskaps område

att ombesörja, att kontrollen inom viss krets utföres av särskilt godkänd

provmjölkare. Kontrollassistent skall dock utföra åtminstone varannan

kontroll.

Hushållningssällskapens förbund anser, att kontrollassistenternas besök

hos besättningarna böra väsentligt ökas även ur den synpunkten, att foderrådgivningen

icke bör försämras.

Lantbruksstyrelsen är icke övertygad om att utredningens förslag innefattar

den lösning, som är mest ändamålsenlig eller lämnar den i förhållande

till kostnaden tillförlitligaste kontrollen. Styrelsen anser nämligen, att

systemet med särskilda provmjölkare jämsides med kontrollassistenter inom

större delen av landet saknar förutsättningar att fungera tillfredsställande.

Även om vissa skäl tala för att den officiella kontrollen bör anordnas på

enahanda sätt vid samtliga anslutna besättningar, anser styrelsen att kontrollen

bättre kan anpassas efter föreliggande behov, om den organiseras

efter två olika linjer. Den bör i så fall ske dels såsom en utav kontrollassistent

tolv gånger årligen utförd fullständig provmjölkning jämte erforderlig

kompletterande kontroll, dels såsom en utav vederbörande besättningsägare

själv verkställd vägning av mjölkmängden och provtagning för fetthaltsbestämning

jämte kompletterande kontroll, utförd minst tre gånger

årligen av kontrollassistent. Styrelsen anför vidare härom.

Förstnämnda kontrollform torde — icke minst med hänsyn till de därmed

förenade högre kostnaderna — framför allt böra användas inom sådana

besättningar, som äro av särskild betydelse för avelns framtida utveckling,

t. ex. såsom tjurproducenter, men även inom andra besättningar i den

mån besättningsinnehavarna så önska och organisationen gör det möjligt.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

Vid övriga besättningar, som önska officiellt vitsordade uppgifter rörande

de enskilda djurens avkastning, kan kontrollen däremot organiseras enligt

det andra av de båda alternativen. Tillförlitligheten av de vid sistnämnda

kontrollform uppnådda resultaten bör därvid bedömas mot bakgrunden av

resultaten utav de kompletterande kontrollerna, vilka således skola föranleda

antingen ett godkännande eller ett underkännande av de inom besättningen

uppnådda kontrollresultaten. Fetthaltsbestämning o. d. skall även vid

denna kontroll ske genom kontrollassistents försorg. Godkända resultat böra

äga vitsord för införande av hondjur i riksstambok men däremot i regel icke

för stamboksföring av handjur. Inom egentliga avelsbesättningar, till vilka

synas böra räknas endast sådana, där stamboksförd tjurmoder finnes uppställd,

skall förlängd kontroll verkställas minst en gång under varje kontrollår.

Denna ytterligare kontroll skall utföras av husdjursinstruktör. Utredningen

har beräknat antalet dylika besättningar till omkring 3 000, varför

ifrågavarande kontrollarbete bör medhinnas av denne befattningshavare.

Särskild ersättning härför torde icke böra utgå.

En liknande differentiering av kontrollen föreslå Stockholms läns och

stads, Kalmar läns norra och Hallands läns hushållningssällskap, Svenska

kontrollföreningarnas riksförbund samt Avelsföreningen för svensk kullig

boskap. Avelsföreningen anser dock, att djurägaren själv skall kunna utföra

det kontrollarbete, som icke verkställes av kontrollassistenten. Denna

uppfattning delas av Riksorganisationen Sveriges seminföreningar och

Svenska husdjurskonsulentföreningen. Även Hushållningssällskapens förbund

framhåller, att en sådan anordning bör övervägas.

Nyssnämnda avelsförening ifrågasätter emellertid, om icke kontrollen blir

tillräckligt effektiv, därest vid vartannat kontrolltillfälle kontrollassistenten

väger mjölkmängden och tager prov för fetthaltsbedömningen, medan kontrollen

vid övriga tillfällen inskränker sig till att djurägaren själv eller genom

annan väger mjölkmängden. Eftersom fetthalten i allmänhet icke växlar

så starkt, torde nämligen sex bedömningar om året vara tillfyllest. Möjligheten

för djurägaren att manipulera rid vägningen torde icke bliva stor,

då oegentligheter komma alt giva sig till känna i form av mer eller mindre

regelbundna avvikelser i kurvan för mjölkavkastningen. Detta system koanmer

att göra rådgivning beträffande utfodring möjlig sex gånger årligen,

vilket enligt föreningens mening är tillfredsställande. En annan metod, som

föreningen anser förtjäna beaktande, innebär att djurägaren skall utföra

samtliga provmjölkningar och provtagningar. Hans åtgöranden skola granskas

genom kompletterande, överraskande och förlängd kontroll så ofta det

befinnes erforderligt eller önskvärt. Den förstnämnda metoden förordas

även av hushållningssällskapet i Jämtlands län.

Avelsföreningen för svensk kullig boskap förordar frihet inom vissa gränser

för hushållningssällskap att använda sådan kontrollmetod, som kan anses

bäst lämpad för dess område.

Riksförbundet Landsbygdens folk och Svenska liusd jurskonsulentf öreningen

framhålla, att kontrollen även bör omfatta kornas foderförbrukning.

Svårigheten att, i synnerhet inom områden med gles befolkning och under

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

47

bråda arbetstider, anskaffa personer, som äro lämpliga att utföra provmjdikning,

och att i övrigt organisatoriskt genomföra utredningens förslag frarnhålles

av, bland andra, Hushållningssällskapens förbund, hushållningssällskapen

i Norrland, Södermanlands och Malmöhus läns samt Kalmar läns

södra hushållningssällskap, Avelsföreningen för svensk låglandsboskap, småbruksutredningen,

Sveriges lantbruksförbund, Svenska mejeriernas riksförening,

Sveriges överkontrollassistentförening och Svenska husdjurskonsulentf

öreningen.

Avelsf öreningen för svensk röd och vit boskap anför, att innehavare av

mindre besättningar med all sannolikhet få svårast att skaffa provmjölkare

och därjämte måste vidkännas betydligt högre avgift för dessa, räknat per

ko, än innehavare av större besättningar. Redan på grund härav bör förslaget

förkastas.

Gotlands läns hushållningssällskap ifrågasätter, oan man icke bör undersöka

möjligheten att låta småbrukare utföra assistentarbete såsom deltidstjänst.

Sällskapet anser förutsättningar härför finnas i trakter med små besättningar

och central bebyggelse. Vissa gynnsamma erfarenheter av en dylik

anordning ha vunnits inom Gotlands län.

I åtskilliga yttranden, bland andra av Sveriges lantbruksförbund, Svenska

mejeriernas riksförening, Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska kontrollföreningarnas

riksförbund och Svenska husdjurs konsulentföreningen,

framhålles att utredningens kalkyl över kostnaden för kontrollverksamheten

är missvisande, eftersom man måste räkna med att ersättning skall utgå

till provmjölkarna men denna utgift icke medtagits i kalkylen.

Behovet av kompletterande kontroll vitsordas av de remissinstanser,

som yttrat sig däröver.

Avelsf öreningen för svensk låglandsboskap och Kontrollassistenternas

riksförening tillstyrka förslaget i denna del, riksföreningen dock med den

ändringen, att de för denna kontroll erforderliga assistenterna böra avlönas

med medel, som inflyta till hushållningssällskapen för kontrollverksamheten.

Svenska kontrollföreningarnas riksförbund föreslår, att den lokala ledningen

skall få möjlighet att bestämma i vad mån den komplettex-ande kontrollen

skall utföras av ordinarie kontrollassissent, särskilt anställd kontrollassistent

eller husdjursinstruktör. I övriga yttranden, där frågan beröres,

avstyrkes däremot, framför allt av kostnadsskäl, att särskilda assistenter

skola anställas för ändamålet. Ifrågavarande kontroll bör i stället

ombesörjas av husdjursinstruktörerna eller de ordinarie kontrollassistenterna.

1 sitt yttrande behandlar Avelsf öreningen för svensk röd och vit boskap

även spörsmålet om ansvarigheten för kontrollresultatens tillförlitlighet.

Föreningen anför därvid.

Först må framhållas, att ingen övervakare med de metoder, som överkontrollen

hittills använt, kan garantera riktigheten av årsresultaten. Som

följd av hittillsvarande anordningar, som syftat till att övervaka kontroll
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Alaj.ts proposition nr 101.

verksamheten, har den uppfattningen blivit rådande, att den som anordnar

kontrollen ansvarar för att alla siffergrupper äro sanna. Från djurinnehavarens

sida synes en sådan uppfattning vara alldeles riktig, enär övervakningen

av kontrollen fått en mera fiskalisk än undersökande karaktär.

Föreningen är av naturliga skäl synnerligen angelägen om att kontrollverksamheten

övervakas effektivt men finner det väl så angeläget, att

envar har full klarhet om en sådan övervaknings rätta innebörd. Föreningen

finner icke att utredningen beaktat dessa synpunkter och framhåller, att

ett särskilt organ bör finnas, som genom lämpliga tjänstemän tid efter annan

undersöker förhållandena och med tillförlitliga medel fastställer den

aktuella avkastningen inom enskilda besättningar, utan att detta innebär

garanti för att årsresultaten äro sanna. På så sätt skulle frågan om ansvar

vara beaktad. För årsresultaten skola de svara, som kunna och böra bära

detta ansvar.

De åtgärder, som utredningen föreslagit beträffande rådgivningsoch

upplysningsverksamheten i anslutning till mjölkboskapskontrollen,

tillstyrkas eller lämnas i huvudsak utan erinran av flertalet

utav de remissinstanser, som yttrat sig i frågan. Sålunda framhåller lantbruksstyrelsen,

att en intensifierad rådgivnings- och upplysningsverksamhet

i anslutning till mjölkboskapskontrollen är av utomordentligt stor betydelse

i fråga om utfodringens ordnande.

Även Svenska husdjurskonsulentf öreningen biträder utredningens förslag

beträffande ifrågavarande verksamhet. Föreningen erinrar i . detta

sammanhang om att landets husdjurskonsulenter sedan en lång tid tillbaka

vid de årliga sammankomsterna på försöksledaremötets liusdjurssektion

ha diskuterat, hur dylika demonstrationsutfodringar böra organiseras.

För detta ändamål bär även tillsatts en kommitté. I brist på medel ha emellertid

planerna för verksamheten hittills icke förverkligats.

Gotlands läns hushållningsällskap anmärker emellertid, att de föreslagna

demonstrationsutfodringarna sannolikt komma att få endast ett begränsat

värde.

I fråga om foderanalyserna föreslår Svenska husdjurskonsulentf öreningen

att proven skola tagas så, att man får ett årligt genomsnitt av höskördens

kvalitet inom respektive hushållningssällskaps område. Föreningen

framhåller vidare vikten av att även ensilage och annat hemmaproducerat

foder analyseras, då så anses behövligt. Detsamma framhålles av Hushållningssällskapens

förbund och Kalmar läns norra hushållningssällskap.

Icke officiellt vitsordad individuell kontroll. Frågan om den icke officiellt

vitsordade individuella kontrollen (enskild kontroll) beröres bland annat i

yttrandena från lantbruksstyrelsen, ett flertal hushållningssällskap, Hushållningssällskapens

förbund, småbruksutredningen, Avelsföreningen för svensk

låglandsboskap, Sveriges lantbruksförbund, Svenska mejeriernas riksförening,

Svenska kontrollföreningarnas riksförbund, Svenska husdjurskonsulentföreningen

och Sveriges överkontrollassistentförening. I samtliga yttranden

tillstyrkes denna kontrollform. Hallands läns hushållningssällskap be
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

49

tecknar densamma såsom den kanske mest rationella metoden. I åtskilliga

tall anmärkes, att utredningen ägnat den alltför liten uppmärksamhet.

Sålunda anför lantbruksstyrelsen följande.

Inom vissa delar av landet har den enskilda kontrollen, vilken för närvarande

bedrives genom provmjölkningsringarna, under senare år kommit

att tilldraga sig ett betydande intresse. Utredningen räknar med att denna

kontrollform även framdeles skall komma att finnas men synes icke tillmäta

den någon nämnvärd betydelse, för det fall att besättningskontroll

kommer att anordnas. Enligt styrelsens mening bör emellertid besättningskontroll

icke inrättas med statens medverkan. Med utgångspunkt härifrån

torde det därför vara naturligt, att den av provmjölkningsringarna bedrivna

verksamheten i stället ägnas ökad uppmärksamhet. Styrelsen anser att

en enskild kontroll, som bedrives i huvudsak enligt nuvarande riktlinjer,

kan lämna vederbörande jordbrukare ett väsentligt bättre material för

bedömande av besättningens tillstånd än den ifrågasatta besättningskontrollen.

För att förstnämnda kontroll skall bliva till avsett gagn, bör den

emellertid kompletteras med viss rådgivning rörande utfodringens ordnande.

Sådan rådgivning bör lämmas av den inom området verksamme kontrollassistenten,

som därför några gånger om året bör besöka de jordbrukare,

som deltaga i denna kontroll.

Även Avelsföreningen för svensk låglandsboskap håller före, att en utbyggnad

av den enskilda kontrollen är mera värdefull och produktionsfrämjande

än inrättandet av besättningskontroll. Enligt föreningens åsikt

bör ifrågavarande kontroll emellertid handhavas och åtminstone till väsentlig

del bekostas av mejeriorganisationerna.

Småbruksutredningen anser den enskilda kontrollen vara av särskilt stor

betydelse för de mindre jordbruken. Denna kontrollform har på åtskilliga

håll tilldragit sig stort intresse. Genom lämpliga organisatoriska åtgärder

och ett effektivt ekonomiskt stöd torde den kunna vinna ännu större utbredning.

I likhet med lantbruksstyrelsen anför småbruksutredningen, att

kontrollassistenterna böra besöka de i kontrollen deltagande jordbrukarna

för att meddela råd och anvisningar. Även husdjursinstruktörerna böra

kunna komma i fråga härför. Hushållningssällskapens förbund förordar

likaså, att rådgivning skall äga rum genom kontrollassistenten inom vederbörande

område.

Svenska kontrollföreningarnas riksförbund påpekar, att det även för

denna enkla kontrollform kommer att behövas personal för fetthaltsbestämning,

bokföring och rådgivning. Ifrågavarande personal bör vidare stå

i kontakt med djurägarna och giva dessa möjlighet att tillgodogöra sig resultaten

av kontrollen.

Sveriges lantbruksförbund framhåller, att den enskilda kontrollen har

lika stort värde för djurägarens egen upplysning om de olika kornas avkastning

som den officiella kontrollen under förutsättning, att den utföres

samvetsgrant. Då den därjämte ställer sig avsevärt billigare, har den

otvivelaktigt en uppgift att fylla, bland annat såsom lämplig övergångsform

från besättningskontroll till officiellt vitsordad individuell kontroll.

4 llihuny till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 101.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Förbundet understryker likaledes betydelsen av en aktiv rådgivningsverksamhet

av hushållningssällskapen.

Sveriges överkontrollassistentförening och Svenska husdjurskonsulentföreningen

föreslå, att särskilda ladugårdsinstruktörer skola stationeras

vid mejerierna för att göra ifrågavarande kontrollform mera effektiv. Härigenom

kan också en hefordringsgång skapas, som gör assistentyrket mera

lockande. Instruktörerna synas nämligen kunna rekryteras från de kontrollassistenter,

som komma att frigöras genom den ifrågasatta inskränkningen

av kontrolltillfällena inom den officiellt vitsordade individuella kontrollen.

Sisnämnda förening förordar dessutom, att den enskilda kontrollen

i stället skall kallas enskild provmjölkning. Ordet kontroll bör endast

förekomma i de sammanhang, då verksamhetens resultat skola få officiell

karaktär.

Organisation. Beträffande mjölkboskapskontrollens framtida organisation

har ingen erinran gjorts mot förslaget, att besättningskontrollen

skall omhänderhavas av mejeriorganisationen.

I fråga om den individuella kontrollen ansluta sig lantbruksstyrelsen,

det övervägande antalet hushållningssällskap, Kontrollassistenternas

riksförening, Hushållningssällskapens förbund och Avelsföreningen för

svensk kullig boskap till utredningens förslag, att kontrollverksamheten i

denna del skall inordnas såsom ett led i hushållningssällskapens verksamhet.

Lantbruksstyrelsen föreslår dock, att hushållningssällskap skall ha möjlighet

att, efter framställning hos Kungl. Maj :t, övergångsvis överlåta verksamheten

å en central kontrollförening inom sällskapets område. För att

sällskapen skola få erforderlig kontakt med jordbrukarna bör en särskild

husdjursnämnd inrättas inom varje sällskap för att ha hand om den närmaste

ledningen av kontrollverksamheten.

I åtskilliga andra yttranden avstyrkes däremot förslaget helt eller uttalas

tveksamhet beträffande detsamma. Bland dem, som direkt avstyrka förslaget,

kunna nämnas Skaraborgs och Örebro läns hushållningssällskap. Vidare

anse även Svenska husdjurskonsulentföreningen, Sveriges överkontrollassistentförening

samt, bland andra, Östergötlands, Gävleborgs och Västernorrlands

läns hushållningssällskap, att möjlighet bör finnas för de centrala

kontrollföreningarna att fortsätta sin verksamhet. Förstnämnda förening

anför härom.

Utredningen har lämnat den lokala ledningen stor frihet att ordna kontrollverksamheten

efter de lokala förhållandena. För att kunna på bästa sätt

lösa därmed sammanhängande frågor måste såsom utredningen även framhållit

sällskapens förvaltningsutskott samråda med djurägarna. Det är svårt

att se, hur samråd skall kunna ordnas med några tusen jordbrukare, om

dessa icke äro sammanslutna till en förening, som genom valda representanter

kan framföra sina önskemål och synpunkter. Nu fungera de centrala

kontrollföreningarnas styrelser, i vilka hushållningssällskapen äro representerade,

såsom beredande instans åt sällskapens förvaltningsutskott. Detta

synes vara en bättre anordning än att förvaltningsutskottet utser en nämnd.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

51

Kontrollverksamheten är ju i första hand en djurägarnas angelägenhet. De

årligen återkommande gruppombudsmötena äro livligt besökta och värdefulla

för information, framställande av kritik och förslag till förbättringar.

Genom gruppombuden uppehälles vidare kontakten med djurägarna ute i

bygderna.

Svenska kontrollföreningarnas riksförbund delar ej utredningens åsikt,

att kontrollverksamheten bör helt inordnas under hushållningssällskapen.

Med hänsyn till att verksamheten bedrives för djurägarnas räkning och i

huvudsak även på deras bekostnad, böra djurägarna enligt förbundets mening

ha hand om ledningen av verksamheten. Förbundet vill dock biträda

förslaget i denna del, ifall hushållningssällskap bercdes möjlighet att uppdraga

åt en särskilt bildad central kontrollförening att sköta verksamheten.

Avelsföreningen för svensk röd och vit boskap slutligen framhåller, att

ledningen av mjölkboskapskontrollen bör utövas av ett organ, bildat av de

parter, för vilka kontrollen och dess resultat ha särskilt intresse.

Beträffande den centrala kontrollen ifrågasätter lantbruksstyrelsen, huruvida

kontrollnämnden behöver bibehållas. Styrelsen anser nämligen, att

en del av de uppgifter, som skola handläggas av nämnden, bör överlämnas

till vederbörande hushållningssällskap, medan återstående uppgifter torde

kunna handläggas direkt av styrelsen. På hushållningssällskapen bör sålunda

enligt styrelsen ankomma att taga ställning till kontrollresultatens tillförlitlighet

o. d. En bestämd förutsättning härför är emellertid, att styrelsen

beredes tillfälle att övervaka, att sällskapen handla efter enhetliga grunder

vid behandlingen av sådana ärenden. Besvär över sällskaps beslut rörande

giltigheten av kontrollresultat bör få anföras hos styrelsen. Den nu föreslagna

anordningen torde föranleda viss förstärkning av styrelsens personal.

Även statskontoret anser, att kontrollnämndens uppgifter knappast komma

att bliva så betydelsefulla, att denna nämnd bör bibehållas. Ämbetsverket

erinrar om att redan hushållningssällskapsutredningen förordat, att

nämnden skulle avskaffas. Nämndens kvarstående uppgifter torde i samband

med dess upphörande böra överflyttas till lantbruksstyrelsen.

Sveriges överkontrollassistentförening anser likaledes, att det är tveksamt

huruvida kontrollnämnden behöver bibehållas. Inrättas den föreslagna byråinspektörsbefattningen,

torde lantbruksstyrelsen genom denne tjänsteman

kunna ha direkt överinseende över kontrollverksamheten. Även Östergötlands,

Kalmar läns norra och Malmöhus läns hushållningssällskap samt

Svenska husdjurskonsnlentföreningen ifrågasätta nyttan av kontrollnämnden.

Kalmar läns södra hushållningssällskap är icke övertygat om att nämnden

behöver en särskild byråinspektör, så länge kontrollverksamheten icke

har större omfattning än för närvarande. Avelsföreningen för svensk låglandsboskap

ställer sig också tveksam till behovet av denne befattningshavare.

I fråga om kontrollnämndens sammansättning framhåller Riksorganisationen

Sveriges seminföreningar, att organisationen med hänsyn till sitt stora

medlemsantal lämpligen borde få utse mer än en ledamot i nämnden.

Uppsala läns hushållningssällskap föreslår, alt i stället för kontrollnämn
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. ftlaj:ts proposition nr 101.

den skall inrättas ett lantbruksstyrelsens kontrollråd, i vilket Hushållningssällskapens

förbund, Svenska mejeriernas riksförening och Svenska husdjurskonsulentföreningen

böra ha var sin representant.

Beträffande personalen lämnas utredningens förslag om att husdj

ursinstruktörerna och kontrollbiträdena skola infogas i det för hushållningssällskapen

gällande avlöningsreglementet i huvudsak utan erinran.

Statskontoret avstyrker emellertid, att särskilda befattningar såsom kontrollbiträden

skola inrättas, och föreslår att det löpande arbetet med kontrollregistret

i stället skall ingå i arbetsuppgifterna för den nuvarande personalen.

Huruvida i så fall någon personalökning blir behövlig, torde kunna

bedömas först när närmare erfarenhet vunnits rörande omfattningen av de

nytillkommande göromålen.

I fråga om antalet husdjursinstruktörer har lantbruksstyrelsen icke något

att erinra. Frågan huru dessa instruktörer skola fördelas mellan de

olika hushållningssällskapen bör övervägas i samband med att erforderliga

ändringar vidtagas i sällskapens personalförteckningar. Däremot framföra

flera hushållningssällskap särskilda önskemål. Stockholms läns och stads

hushållningssällskap anser sålunda att det inom varje sällskaps område

fordras minst en instruktör utöver vad utredningen föreslagit. Norrbottens

läns hushållningssällskap förklarar sig behöva minst fyra sådana instruktörer.

Svenska husdjurskonsulentföreningen erinrar om att utredningen framhållit

vikten av att husdj ursinstruktörer inom varje hushållningssällskaps

område skola anställas till sådant antal, att de kunna hinna med både övervakning

och rådgivning. Emellertid är att märka, att nötkreaturen ej äro

det enda djurslag, som husdj ursinstruktören skall ägna sin uppmärksamhet

åt. Enligt föreningen är det vid sådant förhållande uppenbart, att flera

husdj ursinstruktörer behövas än utredningen föreslagit. Däremot ifrågasätter

Gotlands läns hushållningssällskap att antalet instruktörer skall

minskas, så att intet sällskap får mer än två sådana.

Svenska husdjurskonsulentf öreningen och Sveriges överkontrollassistentförening

anse, att särskilda överkontrollanter komma att erfordras även i

fortsättningen. Enligt sistnämnda förening är det väsentligt, att titeln överkontrollant

kommer att användas och icke benämningen husdj ursinstruktör.

Det bör nämligen klart framgå, vilken ställning dessa befattningshavare

ha. Sålunda torde det vara lättare att beivra oegentligheter inom mjölkboskapskontrollen

om vederbörande vet att det inom varje län finnes en

överkontrollant för övervakningen av verksamheten. Vidare föreslår föreningen,

att sådan befattningshavare skall placeras i lönegrad Ca 22.

I län, där mer än en husdj ursinstruktör finns, bör en av dem enligt Hallands

läns hushållningssällskap benämnas förste husdj ursinstruktör och

placeras i lönegrad Ca 18.

Vad angår kontrollbiträdena anför lantbruksstyrelsen, att dessa lämpligen

böra benämnas kontorsbiträden.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

I fråga om kontrollassistenternas löne- och anställningsförhållanden tillstyrkes

genomgående, att dessa även framdeles skola regleras genom kollektivavtal.

Kontrollassistenternas riksförening förutsätter emellertid därvid,

att även dessa assistenter skola inordnas i hushållningsällskapens avlöningsreglemente,

så snart verkningarna av kontrollverksamhetens omorganisation

kunna bedömas. Föreningen understryker, att assistenternas

pensionsfråga bör lösas omedelbart.

Utredningens förslag att kontrollassistenternas naturaförmåner skola utbytas

mot traktamentsersättning tillstyrkes av Kontrollassistenternas riksförening.

Älvsborgs läns norra hushållningssällskap och Svenska kontrollföreningarnas

riksförbund anse, att möjlighet bör bibehållas för kontrollassistent

att åtnjuta fri kost och logi i stället för traktamente. I flertalet

övriga yttranden förutsättes, att frågan kommer att regleras i samband

med förhandlingarna om kontrollassistenternas övriga anställningsförhållanden.

Sveriges lantbruksförbund framhåller, att det anser sig icke böra

föregripa kommande avtalsförhandlingar genom att nu upptaga spörsmålet

till behandling. Än mindre synes anledning föreligga, att statliga myndigheter

och organ skola utfärda anvisningar och rekommendationer i denna

avtalsfråga.

Lantbruksstyrelsen anför för sin del bland annat följande.

Det torde komma att medföra mycket stora praktiska olägenheter att

obligatoriskt övergå till det av utredningen föreslagna avlöningssystemet.

Kontrollassistenterna torde endast i ringa utsträckning kunna intaga sina

måltider hemma. Speciellt gäller detta inom de nordliga delarna av landet,

där de stora avstånden komma att medföra särskilda svårigheter att tilllämpa

systemet. Detta kommer vidare att i ej oväsentlig grad fördyra kostnaderna

för kontrollen. Ersättning för hållande av motorfordon synes icke

heller vara påkallad. Även om nuvarande naturaförmåner sålunda böra bibehållas,

torde dock liksom för närvarande den besättningsägare, som finner

ifrågavarande förmåner betungande, äga möjlighet att i stället lämna

särskild ersättning härför. Det torde slutligen i detta sammanhang icke heller

böra förbises, att det nuvarande systemet medför tillfälle till ökad kontakt

mellan djurägare och kontrollassistent, vilket måste förutsättas icke

vara utan inflytande på den av assistenten utövade utfodringsrådgivningen.

Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller, att en övergång till kontantersättning

med säkerhet kommer att medföra en minskning av antalet deltagare

i den individuella kontrollen.

Den föreslagna utbildningen av husdjursinstruktörer och konlrollassistenter

tillstyrkes med smärre erinringar av, bland andra, lantbruksstyrelsen,

flertalet hushållningssällskap, Hushållningsällskapens förbund och Sveriges

kontrollföreningars riksförbund. Statskontoret erinrar om att de sakkunniga

för yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering genom beslut

den 31 december 1946 erhöllo uppdrag att verkställa en allmän översyn

av sådan kursverksamhet, till vilken statsmedel utgår från det under nionde

huvudtiteln uppförda anslaget till bidrag till särskilda utbildningskurser.

Eftersom bidrag till utbildningen av kontrollassistenter utgår från det
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

ta anslag, bör enligt statskontorets mening ställning icke för närvarande

tagas till frågan om personalens utbildning.

Kravet på fem års tjänstgöring såsom kontrollassistent för att vinna inträde

i kurs för utbildning av husdjursinstruktörer anses allmänt vara alltför

strängt. Lantbruksstyrelsen föreslår därför, att såsom villkor endast

skall gälla, att vederbörande förvärvat erforderlig erfarenhet såsom kontrollassistent.

Styrelsen ifrågasätter därjämte, om icke genomgången driftsledarkurs

vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut i fråga om

behörighet till befattning såsom husdj ursinstruktör bör likställas med genomgången

särskild utbildningskurs för sådana instruktörer.

Ladugårdsförmännens riksförening framhåller, att husdjursinstruktörens

arbetsuppgifter komma att omfatta undervisning, råd och hjälp till

lantbrukare rörande djurens avel, vård och utfodring. På grund härav måste

stora krav ställas på den praktiska kunnigheten hos instruktören. Denne

bör sålunda självständigt kunna praktiskt tillämpa de råd och anvisningar,

som han lämnar. I annat fall kommer han knappast att vinna lantbrukarnas

förtroende. Vidare föreslår föreningen att husdj ursinstruktör, vilkens

arbetsuppgift icke enbart omfattar mjölkboskapskontroll, skall ha genomgått

fem månaders kurs vid lantmannaskola, kontrollassistentkurs och ettårig

ladugårdsförmanskurs ävensom sådan kurs i undervisning, arbetslära

och psykologi, som avses skola anordnas för yrkeslärare vid lantbruksskolor

m. m. Därjämte bör han ha haft anställning som kontrollassistent

minst ett år och som ladugårdsföreståndare minst tre år.

I fråga om kontrollassistenterna anför Norrbottens läns hushållningssällskap,

att den föreslagna kurstiden av åtta veckor är alltför kort. Värmlands

läns hushållningssällskap framhåller, att ladugårdspraktik före inträde vid

kontrollassistentkurs är värdefull men att villkor därom icke bör uppställas.

Beträffande fortbildningskurserna anför lantbruksstyrelsen, att dessa

otivelaktigt kunna bliva värdefulla. En förutsättning för dessa kurser är

emellertid, att eleverna erhålla antingen viss avlöning av arbetsgivarna eller

särskilda stipendier.

Kostnadsfrågor. Beträffande besättningskontrollen anmärker

Svenska kontrollföreningarnas riksförbund, att kostnaderna för denna böra

gäldas av statsmedel, eftersom sådan kontroll icke kan anses vara av nämnvärd

betydelse för djurägarna. Även Svenska husdjurskonsulentföreningen

ifrågasätter en dylik anordning. I övrigt innehålla yttrandena icke någon

erinran mot utredningens förslag i denna del.

Vad angår den individuella kontrollen tillstyrkes förslaget

av Jönköpings läns hushållningssällskap. I övrigt äro remissinstanserna i

stor utsträckning av annan uppfattning än utredningen. Hushållningssällskapens

förbund anser, att utredningens kostnadsberäkningar icke kunna

i oförändrat skick läggas till grund för ett ståndpunktstagande och att förslaget

i denna del därför bör ytterligare övervägas. Liknande ståndpunkt

intager Avelsföreningen för svensk röd och vit boskap, som understryker att

opaginerad Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

den naturliga vägen för finansieringen av kontrollen går över mejerierna.

Även Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller, att kostnadsfrågan är

en markerad svaghet hos förslaget.

Sveriges lantbruksförbund framhåller såsom anmärkningsvärt och oroväckande

att kostnaderna, trots en omfattande förenkling och rationalisering

av verksamheten, synas komma att öka avsevärt. Förbundet anför

härom.

Ökningen beror i viss mån på att utredningen anser, att nagot särskilt

behov av statsbidrag icke längre föreligger för att nedbringa djurägarnas

kostnad. Systemet med ojäviga provmjölkare gör det visserligen möjligt

att förbilliga kontrollverksamheten. Betydelsen härav bör emellertid icke

överdrivas, ty dels tillkommer för provmjölkarna en viss utgift, som icke

redovisats i utredningens kalkyl, dels kommer svårigheten att anskaffa

provmjölkare att begränsa systemets användning. Åtminstone under den

första tiden torde därför besparingen bliva jämförelsevis ringa. Den huvudsakliga

anledningen till kostnadsökningen är dock, att utredningen i kalkvlen

ansett sig böra räkna med en genomsnittlig utgift av 10 000 kronor

per kontrollassistent och år. Förbundet vill fästa uppmärksaniheten pa

att storleken av de ekonomiska förpliktelserna för den enskilde djurägaren

i stor utsträckning komma att bliva avgörande för den framtida utbredningen

av den officiella mjölkboskapskontrollen. Skulle därför den föreslagna

omläggningen komma att medföra en så kraftig ökning av kostnaderna,

som utredningen synes förvänta, torde statliga bidrag utöver vad

utredningen föreslagit för den kompletterande kontrollen även i fortsättningen

komma att bliva erforderliga för att en officiell mjölkboskapskontroll

skall kunna upprätthållas i den omfattning, som är nödvändig för

landets nötkreatursavel.

I åtskilliga andra yttranden påpekas likaledes, att utredningen icke räknat

med någon kostnad för provmjölkare. Bland andra framhålla Söderr

manlands och Jämtlands läns hushållningssällskap, att de verkliga kostnaderna

för kontrollen knappast komma att understiga de nuvarande, om

denna utgift medräknas.

Lantbruksstyrelsen anför, att statsbidragens slopande kommer att medföra

vissa icke önskvärda konsekvenser för de mindre djurägarna. För

den skull anser styrelsen, att sådana bidrag fortfarande böra utgå. Styrelsen

anför härom i huvudsak följande.

Statsbidragen böra emellertid framdeles begränsas till att avse allenast

djurägare med högst 20 hektar åker, d. v. s. samma begränsning, som tilllämpas

i fråga om statligt ekonomiskt stöd vid vissa rationaliseringsåtgärder.

Ej heller bör bidrag kunna komma i fråga för besättningar med fler

än tio kor. Krav på ett mot statsbidraget svarande ortsbidrag bör icke längre

upprätthållas. Kostnader, som icke täckas av statsbidrag, böra i första hand

bestridas genom att de jordbrukare, som deltaga i kontrollverksamheten,

skola erlägga en viss, av vederbörande hushållningssällskap bestämd avgift,

avvägd efter utgifterna för de olika kontrollformerna.

Statsbidrag bör även utgå till hushållningssällskap för verksamhetens

upprätthållande. Bidraget hör beräknas med ledning av antalet i kontrollen

deltagande mindre besättningar. På så sätt torde ekonomiska förutsättningar

skapas jämväl för innehavare av dylika besättningar att i ökad ut
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungi. Maj:ts proposition nr 101.

sträckning deltaga i kontrollen. Under de båda senaste kontrollåren ha i

medeltal omkring 16 000 besättningar med högst tio kor varit anslutna

till den hittillsvarande fullständiga och ofullständiga kontrollen och ungefär

11 000 besättningar till provmjölkningsringarna. Bidrag av statsmedel

synes böra utgå för deltagande i såväl den officiellt som den icke officiellt

vitsordade individuella kontrollen. Bidragsbeloppets storlek bör därvid i

viss mån differentieras med hänsyn till kontrollformen så att utöver ett

grundbidrag av förslagsvis fem kronor per besättning, vilket bör vara oberoende

av kontrollformen, särskilt bidrag med 20 kronor per besättning

skall utgå till bestridande av merkostnader för de besättningar, som deltaga

i den officiellt vitsordade individuella kontrollen. Under förutsättning av

en i huvudsak oförändrad anslutning till kontrollverksamheten torde medelsbehovet

till bidrag av nyssnämnda båda slag kunna beräknas till respektive

135 000 kronor och 320 000 kronor eller sålunda tillhopa 455 000

kronor, vilket senare belopp något understiger summan av för ifrågavarande

ändamål nu utgående statsbidrag och ortsbidrag.

Det särskilda organisationsbidrag, som nu utgår, torde i anslutning till

ovan föreslagna grunder för statsbidrag till kontrollverksamheten icke vidare

böra utgå.

Avelsföreningen för svensk kullig boskap framhåller, att utredningens

förslag i verkligheten innebär att en betydande del av kostnaderna för kontrollen

överflyttas från det allmänna till jordbrukarna. Det ligger emellertid

även i det allmännas intresse, att en ändamålsenligt ordnad kontroll kommer

till stånd, och synes därför vara av vikt, att en mera allmän anslutning

till kontrollen åstadkommes genom statsbidrag. Icke minst den enskilda

kontrollen, som i första hand avser de minsta och svagaste brukningsdelarna,

är värd att uppmuntras. Föreningen finner det med hänsyn

till det anförda ytterst angeläget, att statsbidrag i huvudsakligen oförändrad

omfattning även i fortsättningen skall utgå till den individuella kontrollverksamheten.

Denna uppfattning delas av Svenska husdjurskonsulentföreningen

och ett stort antal hushållningssällskap. Kalmar läns södra hushållningssällskap

anför i detta sammanhang att det ur psykologisk synpunkt

är mindre lämpligt att slopa bidragen.

Svenska mejeriernas riksförening framhåller, att ett borttagande av statsbidragen

är betänkligt bland annat ur den synpunkten, att den önskvärda

övergången från besättningskontroll till enskild kontroll därigenom motverkas.

Östergötlands och Malmöhus läns hushållningssällskap samt Svenska

husd jurskonsulentf öreningen föreslå, att den nuvarande möjligheten att

täcka kostnaderna genom en kombination av besättningsavgift och särskild

djuravgift skall hållas öppen.

Uppsala läns hushållningssällskap ifrågasätter, om icke kostnaderna i

viss utsträckning skulle kunna täckas genom mejeriorganisationens försorg,

därest denna erhölle statlig garanti för att dess kostnadsbidrag och övriga

medverkan inom verksamheten finge täckas genom ett något högre mjölkpris.

Beträffande den enskilda kontrollen anser Sveriges överkontrollassistent
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

57

förening, att det skulle vara av stort värde, om kostnaden för denna kunde

uttagas genom mejeriorganisationerna. Avelsföreningen för svensk låglandsboskap

hemställer, att ifrågavarande kostnad åtminstone till väsentlig

del skall bestridas av nämnda organisationer.

Svenska kontrollföreningarnas riksförbund föreslår, att mejerierna skola

bekosta den enskilda kontrollen, medan de djurägare, som önska officiell

kontroll, själva skola få vidkännas merkostnaderna därför. Statsbidrag förutsättes

dock skola utgå med visst belopp per kontrollassistentbefattning,

enär det eljest med nuvarande mjölkpris ej torde vara möjligt att upprätthålla

kontrollverksamheten i önskad omfattning.

De assistenter, som enligt förslaget erfordras för att utföra den kompletterande

kontrollen, böra enligt Kontrollassistenternas riksförening avlönas

icke genom statsanslag utan av medel, som inflyta för kontrollverksamheten

till vederbörande hushållningssällskap. I annat fall skulle djurägarna lätt

få den uppfattningen, att endast de besättningar, som äro av intresse för

aveln, gynnades med statsbidrag, eftersom denna kontroll i själva verket

kommer att gälla enbart sådana besättningar. Föreningen föreslår därför

att de medel, som avses för den kompletterande kontrollen, skola ställas

till lantbruksstyrelsens förfogande för att användas till kontrollverksamheten

i dess helhet.

Avelsf öreningen för svensk kullig boskap hemställer, att maximeringen

av statsbidraget till 55 kronor per kontrollbesök skall slopas. En sådan begränsning

skulle nämligen enligt föreningens mening missgynna de delar

av landet, där avstånden äro stora.

Svenska mejeriernas riksförening anser för sin del, att utgifterna för avlönande

av husdjursinstruktörerna icke böra direkt belasta kontrollverksamheten

utan redovisas å hushållningssällskapens anslag.

I fråga om demonstrationsutfodringen anser lantbruksstyrelsen, att det

föreslagna beloppet är alltför ringa för att medgiva en verksamhet av tillräckligt

stor omfattning. För närvarande vill styrelsen emellertid icke föreslå

annan höjning av beloppet än vad som fordras för att dylik utfodring

skall kunna anordnas inom samtliga hushållningssällskaps områden. Medelsbehovet

härför beräknas till 8 100 kronor. Denna uppfattning delas av

Hushållningssällskapens förbund och Uppsala låns hushållningssällskap.

I fråga om analyserna av hemmaproducerade fodermedel ifrågasätter

Gotlands läns hushållningssällskap, huruvida icke hela analysavgiften bör

bestridas med statsmedel, eftersom analyserna huvudsakligen äro av värde

för den allmänna rådgivningen i utfodringsfrågor. Åtskilliga hushållningssällskap

förorda, att den föreslagna maximeringen av tre kronor skall slopas.

Statskontoret erinrar om att hushållningssällskapsutredningen, som till

behandling upptagit jämväl frågan om bidrag till analyser av ifrågavarande

slag, uttalat alt sådant bidrag icke bör utgå. Vid behandlingen av sistnämnda

utrednings förslag anslöt sig föredragande departementschefen till

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

denna uppfattning. Med hänsyn härtill och då en jordbrukares utgifter för

analys endast uppgår till sex å sju kronor, avstyrker statskontoret att bidrag

skall utgå.

Lantbruksstyrelsen och ett antal hushållningssällskap anse, att kostnaden

även i denna del beräknats för lågt. Styrelsen hänvisar härvid till den

höjning av analysavgifterna, som ägde rum år 1948. Om antalet analyser

ökas, behöva möjligen de lantbrukskemiska kontrollstationernas resurser

ökas.

I fråga om ikraftträdandet av den föreslagna omorganisationen framhålla

Svenska kontrollföreningarnas riksförbund och Uppsala läns hushållningssällskap,

att en övergångstid av två år är nödvändig. Sällskapet anser

dock, att husdjursinstruktörer och kontrollbiträden böra anställas snarast

möjligt efter det att beslut fattats rörande omorganisationen. I stort

sett samma uppfattning angående övergångstidens längd uttalas av Svenska

husdjurskonsulentföreningen och Sveriges överkontrollassistentförening.

Malmöhus läns hushållningssällskap hemställer, att kontrollåret i detta

län likom för närvarande skall räknas från den 1 november.

Framställningen från Norrbottens läns hushållningssällskap och yttrandet

över denna.

Norrbottens läns hushållningssällskap anhåller, såsom förut nämnts, om

tillstånd att få upptaga kontrollföreningsverksamheten i länet såsom egen

verksamhet, under förutsättning att länets centrala kontrollförening vid

årsmöte fattar beslut härom. Till stöd härför anföres att kontrollföreningen

i betydande omfattning fått utnyttja sällskapets resande tjänstemän och

dess administrativa avdelning. Sålunda omhänderhade sällskapets kassaavdelning

föreningens bokföring ända till år 1945, då denna övertogs av

föreningen. Även därefter har bokföringen utförts av hushållningssällskapets

personal. För sistnämnda arbete har föreningen endast behövt erlägga

mindre belopp, huvudsakligen i form av övertidsersättning åt bokföraren.

I ansökningen framhålles vidare att hushållningssällskapet numera moderniserat

sin bokföring och att det synes ofrånkomligt att kontrollföreningsverksamheten

administrativt bör skötas genom sällskapet. Detta skulle betyda

en direkt besparing av kostnaderna för sammanträden och i arbete

med bokföringen.

Lantbruksstyrelsen tillstyrker hushållningssällskapets ansökning under

villkor att kontrollföreningen vid ordinarie sammanträde med betryggande

majoritet beslutar att överlämna verksamheten till sällskapet samt att

detta inrättar en särskild husdj ursnämnd för att handhava den närmaste

ledningen utav verksamheten. Styrelsen säger sig icke kunna finna att ett

bifall till sällskapets framställning skulle komma att föregripa den omläggning

av kontrollföreningsverksamheten, som i övrigt kan befinnas påkallad.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

59

Departementschefen.

Mjölkboskapskontrollen har otvivelaktigt mycket stor betydelse som underlag

både för avelsarbetet och för den enskilde jordbrukarens strävanden

att erhålla ett gott resultat av mjölkproduktionen. Den omfattning, som den

hittills fått, är emellertid ej tillfredsställande. Visserligen äro för närvarande

omkring 25 procent av korna underkastade kontrollen och anslutningen

visar alltjämt stigande tendens. Deltagandet är dock mycket olika

i skilda storleksgrupper av jordbruk och i skilda delar av landet. Bland

jordbruken under 10 hektar är anslutningen mycket ringa och ännu i storleksgruppen

10—20 hektar stannar den vid omkring 12 procent. Detta

framstår som särskilt ogynnsamt i betraktande av att mjölkproduktionen

har sin tyngdpunkt bland de mindre jordbruken och även har den största

betydelsen för dessas ekonomi. Frågans vikt understrykes ytterligare av

en jämförelse mellan den genomsnittliga mjölkavkastningen för kor, anslutna

till den officiella kontrollen, och för samtliga kor i riket. Under det

att mjölkmängden för de förra i genomsnitt för kontrollåret 1948/49 uppgick

till 3 790 kilogram stannade motsvarande siffra för hela kostammen

vid 2 668 kilogram. Även om denna skillnad givetvis till mycket stor del beror

på en intensivare utfodring av de djur, som äro anslutna till kontrollen,

giver den dock en antydan om, att det här föreligger ett stort arbetsfält, där

mycket står att vinna.

Såsom framgår av redogörelsen för förslaget har utredningen räknat med

en avsevärd ökning av statsverkets utgifter för mjölkboskapskontrollen.

Denna ökning beror endast delvis på att de s. k. ortsbidragen avsetts skola

bortfalla. Utredningens kostnadsberäkningar bygga vidare på den nuvarande

omfattningen av kontrollverksamheten. Om denna utvidgas, skulle

därmed också det allmännas utgifter för verksamheten stiga ytterligare.

Frågan om beviljande av anslag för detta ändamål måste emellertid enligt

min uppfattning i nuvarande läge ses i samband med den större frågan

om det allmännas verksamhet för att främja nötboskapsskötseln över huvud

taget. Innan jag redogör för min ståndpunkt till utredningens förslag,

torde jag därför först få något uppehålla mig vid sistnämnda fråga.

Det ekonomiska läget torde icke för dagen medgiva någon egentlig ökning

av det allmännas insatser på nötboskapsskötselns område. Även under

de närmaste åren torde en sådan ökning kunna ske endast i relativt

begränsad omfattning. Det är under dessa förhållanden uppenbarligen angeläget,

att tillgängliga medel disponeras på det sätt, som kan väntas vara

till största nytta för jordbruket.

Den mest angelägna uppgiften på ifrågavarande område är enligt min

mening för närvarande att få till stånd en effektiv upplysnings- och rådgivningsverksamhet

rörande utfodring, skötsel och över huvud alla de frågor,

som ha betydelse för resultatet av nötboskapsskötseln. En sådan upplysning

och rådgivning ingår som ett viktigt led i kontrollverksamheten.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

Ännu stå emellertid omkring tre fjärdedelar av landets nötkreatur utanför

denna kontroll, däribland de allra flesta besättningarna å mindre jordbruk.

För närvarande göres vidare relativt litet för att nå de jordbrukare, som

icke anslutit sig till kontrollen, med dylik upplysning och rådgivning. De

vid sällskapen anställda husdjurskonsulenterna kunna uppenbarligen icke

ensamma medhinna detta, och en stor del av deras tid upptages för övrigt

av andra göromål. Sällskapen ha vidare i regel icke sådana ekonomiska

resurser, att de själva kunna bära kostnaden för anställande av den ytterligare

personal, som erfordras för ändamålet.

Hur mjölkboskapskontrollen än utformas, torde man icke kunna räkna

med att den inom en mera närliggande tid skall komma att omfatta flertalet

mindre jordbrukare. Det är emellertid just dessa jordbrukare, som

ha det största behovet av sådan rådgivning och upplysning, som nyss

nämnts. Därför bör enligt min mening den ökning av det allmännas ekonomiska

insatser till nötboskapsskötselns främjande, som efter hand kan

bliva möjlig, i främsta rummet disponeras för åtgärder, som kunna beräknas

bliva till omedelbar nytta för det övervägande flertalet av dem. Jag

avser härmed främst anställande av särskilda befattningshavare med uppgift

att biträda husdjurskonsulenterna i deras upplysnings- och rådgivningsverksamhet

ävensom andra åtgärder i samma syfte, exempelvis beviljande

av statsbidrag till demonstrationsutfodringar m. m.

I enlighet med denna min uppfattning anser jag mig icke i dagens läge

kunna biträda förslag, vilkas genomförande skulle leda till en omedelbar

och mera väsentlig ökning av det allmännas kostnader för mjölkboskapskontrollen.

Denna ståndpunkt utesluter givetvis icke, att det även enligt

min mening är angeläget, att man nu undersöker, vad som kan göras för

att nedbringa utgifterna för kontrollverksamheten och skapa förutsättningar

för en ökad anslutning till denna. Jag kommer även i det följande

att förorda vissa åtgärder i denna riktning.

Den besättningskontroll, som utredningen föreslagit, torde få betraktas

som ett försök att nå de många jordbrukare som stå vid sidan av den egentliga

kontrollen. Den torde även åtminstone i en del fall kunna vara av ett

visst värde, därigenom att den giver deltagarna ett siffermässigt belägg för

i vad mån avkastningen av deras besättningar avviker från den genomsnittliga

avkastningen från besättningar i samma mejeriområde. Å andra

sidan synes det mig finnas ett visst fog för anmärkningen att en jordbrukare

även utan sådan besättningskontroll i allmänhet torde ha åtminstone

en ungefärlig uppfattning om det förhållande, som kontrollen skall klargöra,

samt att det bland annat med hänsyn härtill är tvivelaktigt, huruvida

nyttan av den föreslagna kontrollen överväger kostnaderna för densamma.

Utredningen har ej heller föreslagit, att statsmakterna skulle vidtaga några

åtgärder för att få till stånd en allmän besättningskontroll eller att något

statligt bidrag skulle utgå till täckande av kostnaden för densamma. Jag

delar utredningens åsikt härvidlag. Det torde alltså få ankomma på veder
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 101.

61

börande mejeriorganisationer att pröva, huruvida de vilja på egen bekostnad

anordna dylik kontroll.

I fråga om den officiella mjölkboskapskontrollen föreslår utredningen

såsom inledningsvis nämnts att de båda nuvarande kontrollformerna ■—

fullständig och ofullständig kontroll — skola sammanföras till en kontrollform.

Antalet ordinarie kontrollbesök skulle fixeras till 12 om året. Vid

samtliga kontrollbesök utom tre skulle s. k. provmjölkare få utföra mjölkvägning

och provtagning för fetthaltsbestämning. Mot detta utredningens

förslag ha erinringar gjorts i ett flertal yttranden. Särskilt ha därvid anmärkningar

riktats mot tanken på att använda provmjölkare. Det har framhållits,

att det ofta torde bliva svårt att finna personer, som äro lämpade

för ändamålet och villiga att åtaga sig uppdraget. Likaså har det understrukits,

att man icke — såsom utredningen synes ha gjort — kan räkna

med att provmjölkare skulle ställa sig till förfogande utan ersättning.

Utredningens förslag vilar på uppfattningen att det, om man skall kunna

öka anslutningen till mjölkboskapskontrollen, är nödvändigt att begränsa

kostnaderna för densamma samt att det bästa sättet att åstadkomma en

dylik begränsning är att frigöra kontrollassistenterna från sådant arbete,

som ej nödvändigtvis behöver utföras av dem. Denna tanke synes i och för

sig riktig. Om det av utredningen förordade systemet med provmjölkare

infördes, skulle även antalet ordinarie besök av kontrollassistent kunna

nedbringas väsentligt. Å andra sidan förutsätter detta system en omfattande

och kostsam kompletterande kontroll. Utredningens förslag synes vidare

icke taga tillräcklig hänsyn till den skillnad i fråga om kontrollens uppgift,

som otvivelaktigt föreligger vid olika besättningar. Det torde ej kunna bestridas

att anordningen med provmjölkare — bortsett från svårigheterna att erhålla

sådana — skulle Ininska kontrollens tillförlitlighet. En dylik minskning

är betänklig, när det gäller besättningar och djur, som speciellt användas i

avelsarbetet. Den spelar å andra sidan mindre roll i de fall, då huvudsyftet

med kontrollen är att biträda den enskilde jordbrukaren i hans strävanden

att bedriva sin mjölkproduktion så ekonomiskt som möjligt. Den kompletterande

kontroll, som utredningen förutsatt, synes med hänsyn härtill

knappast tillräcklig i förstnämnda fall men å andra sidan onödigt kostsam

och omfattande i de senare fallen.

Det må i detta sammanhang påpekas, att frågan om mjölkboskapskontrollens

utformning kan komma i ett väsentligt förändrat läge, därest de

pågående försöken med konstruktion av en mjölkningsmaskin för kontrolländamål

skulle visa sig framgångsrika. Tills vidare torde man emellertid

endast böra räkna med nuvarande kontrollmetoder.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden kan jag ej biträda utredningens

förslag om ett sammanförande av den fullständiga och den ofullständiga

kontrollen utan anser att liksom hittills två kontrollformer böra finnas

vid sidan av varandra. Beträffande utformningen av dessa kan jag i

stort sett ansluta mig till det förslag, som lantbruksstyrelsen framlagt och

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

vilket allenast innebär vissa jämkningar i nuvarande system. Jag anser

sålunda att kontrollen liksom hittills bör uppdelas i en fullständig och

en ofullständig kontroll. Den fullständiga kontrollen bör helt omhänderhavas

av kontrollassistent och antalet ordinarie kontrollbesök bör vara tolv

om året. Härjämte bör i mån av behov företagas kompletterande kontroll.

Denna kontrollform bör i första hand avses för besättningar av speciell betydelse

för avelsarbetet. Hinder bör dock ej möta att ansluta även andra

besättningar till densamma, i den mån så är möjligt och utrymme finnes

inom kontrollorganisationens ram.

Besättningar, som redan äro anslutna till den nuvarande fullständiga

kontrollen, torde vidare böra äga frihet att kvarstå i densamma, därest

de vilja bära kontrollkostnaderna.

Såsom utredningen anfört ha nu gällande särskilda bestämmelser om anordnande

av kontroll över avelsbesättningar av vissa nötboskapsraser i praktiken

så gott som helt förlorat sin betydelse. Anledning synes ej heller finnas

att bibehålla desamma vid sidan av den nu förordade fullständiga kontrollen.

Bestämmelserna torde därför böra upphävas. Jag torde senare åter

få anmäla denna fråga för Kungl. Maj :t.

Den ofullständiga kontrollen bör liksom hittills anordnas såsom en av

vederbörande djurägare själv verkställd vägning av mjölkmängden och

provtagning för fetthaltsbestämning. Kontrollen i övrigt, däribland fetthaltsbestämning,

bör ombesörjas av kontrollassistent. Kompletterande kontroll

bör utföras av kontrollassistent erforderligt antal gånger, och resultaten

av denna böra vara avgörande för om de av djurägarna uppnådda kontrollresultaten

kunna godkännas eller ej. Godkännas de, böra de äga vitsord

för införande av hondjur i riksstambok. Däremot böra de åtminstone i regel

ej tillmätas vitsord för stamboksföring av tjur.

Såsom bland andra avelsföreningen för svensk kullig boskap anfört torde

det kunna ifrågasättas, huruvida inom den ofullständiga kontrollen fetthaltsbestämning

kan anses erforderlig vid samtliga kontrolltillfällen. Skulle

det befinnas möjligt att minska antalet dylika bestämningar, kommer detta

uppenbarligen att medföra en viss minskning av kostnaderna för kontrollen.

För den kompletterande kontrollen är det enligt min mening tillräckligt

att fastställa ett minimiantal av tre besök per år.

Systemet med provmjölkningsringar skulle enligt utredningens förslag

bibehållas. Utredningen synes dock ej ha räknat med att det skulle få någon

nämnvärd omfattning och ej heller förutsatt, att det skulle erhålla något

stöd från det allmännas sida eller över huvud regleras. I överensstämmelse

med den uppfattning, som kommit till uttryck i åtskilliga yttranden,

anser jag emellertid, att provmjölkningsringarna utgöra en lämplig form

för att särskilt hos innehavarna av mindre jordbruk stimulera intresset för

nötboskapsskötseln. Verksamheten i dessa ringar bör även vara ägnad att

giva deltagarna förståelse för betydelsen av de mera avancerade kontroll
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

formerna och på så sätt bana väg för en ökad anslutning till dessa. Den

ringa omfattning, som de hittills fått, torde ej kunna tagas som bevis för

att systemet saknar utvecklingsmöjligheter. Särskilt om sällskapen få husdjursinstruktörer

till sitt förfogande och därmed få större möjligheter att

bedriva upplysning och propaganda bland de mindre jordbrukarna, bör det

kunna lyckas att skapa ökat intresse för denna kontrollform. På sätt framhållits

i flera yttranden torde man vidare, där så kan ske, böra söka använda

inom området verksamma kontrollassistenter för rådgivning åt deltagarna

i provmjölkningsringarna.

1 detta sammanhang torde jag vidare få beröra den av Svenska mejeriernas

riksförening framförda tanken på att kontrollasssistenterna skulle indelas

i två kategorier, av vilka den ena skulle användas för mjölkvägning

och provtagning och den andra uteslutande skulle syssla med kompletterande

kontroll och utfodringsrådgivning. Enligt min mening föreligger det

risk för att en dylik uppdelning skulle leda till en standardsänkning inom

förstnämnda grupp, vilken skulle kunna äventyra värdet av kontrollarbetet.

De besparingar, som skulle kunna göras genom en sådan uppdelning, torde

vidare vara förhållandevis obetydliga. Däremot är det otvivelaktigt riktigt,

att det för utfodringsrådgivning m. m. behövs en personal med högre utbildning

än den, som kontrollassistenterna i allmänhet ha. Detta behov

torde emellertid kunna täckas genom inrättande av de av mig förut omnämnda

husdj ursinstruktörerna.

Vad organisationen av mjölkboskapskontrollen angår anser jag det av

flera skäl lämpligast, att det liksom hittills skall ankomma på vederbörande

djurägare själva att i föreningsform handhava denna verksamhet. Jag

kan alltså icke förorda utredningens förslag, att kontrollen skulle inordnas

som ett led i hushållningssällskapens verksamhet. Ej heller kan jag förorda

att särskilda tjänster som kontrollbiträden skola inrättas vid sällskapen.

Med denna min inställning till organisationsfrågan anser jag mig ej hava

anledning att ingå på spörsmålet om kontrollassistenternas anställningsoch

avlöningsförhållanden.

Vad angår den centrala övervakningen av kontrollverksamheten vill jag

ej för närvarande föreslå någon ändring på denna punkt utan tillstyrker

alltså utredningens förslag, att kontrollnämnden skall bibehållas. Däremot

kan jag ej förorda att, såsom avsetts i betänkandet, vid lantbruksstyrelsen

skulle inrättas en byråinspek’törsbefattning, vars innehavare skulle knytas

till nämnden såsom heltidsanställd tjänsteman.

I fråga om kontrollnämndens sammansättning finner jag ej skäl föreslå

annan ändring än att Riksorganisationen Sveriges seminföreningar bör

äga utse en ledamot av nämnden. Antalet ledamöter i denna bör därför höjas

från sex till sju. Såsom utredningen påpekat bör vidare den befogenhet

att utse en ledamot av nämnden, som hittills tillkommit Hushållningssäll
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

€4

Kungi. Maj:ts proposition nr 101.

skapens ombud, efter det nämnda organisation numera upplösts överföras

å Hushållningssällskapens förbund.

Härefter torde jag få övergå till frågan om statsbidrag för kontrollverksamheten.

Jag har redan förut angivit att, på sätt jämväl utredningen förordat,

något statsbidrag ej bör utgå till den besättningskontroll, som eventuellt

kan komma att anordnas. Vad angår den individuella kontrollen

skulle enligt utredningens förslag statsbidrag ej utgå för den ordinarie

kontrollen, medan kostnaden för den kompletterande kontrollen däremot

helt skulle bestridas av statsmedel. Då de kontrollformer, som jag nu förordat,

väsentligen avvika från vad utredningen föreslagit, torde jag emellertid

ej behöva uppehålla mig vid utredningens ståndpunkt i bidragsfrågan.

Till utgångspunkt torde i stället lämpligen kunna tagas nu gällande

bestämmelser i ämnet. Enligt dessa utgår — förutom organisationsbidrag

och bidrag till övervakning — årligt bidrag för medlem med besättning om

högst 15 eller, i fråga om provmjölkningsring, 10 kor. Bidragsbeloppet är

vid fullständig kontroll högst 15 kronor per medlem, vid ofullständig kontroll

högst 10 kronor per medlem och för provmjölkningsring 50 öre per

ko. De faktiska bidragsbeloppen ha under senare år legat något under de

nu angivna maximibeloppen.

Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande föreslagit ett flertal ändringar i

bidragsreglerna. Förslaget bygger på tanken, att de nuvarande ortsbidragen

böra bortfalla och bidragsverksamheten helt övertagas av staten. Härvidlag

överensstämmer det med vad som i propositionen nr 172 till 1944 års

riksdag med förslag till hushållningssällskapens organisation och verksamhet

uttalades av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet och lämnades

utan erinran av riksdagen. Det statsbidrag, som nu utgår till hushållningssällskapens

omkostnader, har emellertid bestämts under hänsynstagande till,

bland annat, de bidrag, som sällskapen lämna till åtgärder på husdjursskötselns

område. Den av lantbruksstyrelsen föreslagna omläggningen synes därför

böra ske först i samband med en omprövning av frågan om storleken av

de statliga omkostnadsanslag, som böra utgå till hushållningssällskapen. Jag

ämnar inom den närmaste tiden hos Kungl. Maj :t hemställa om bemyndigande

att tillkalla sakkunniga för att utreda denna fråga. I avbidan på resultatet

av denna utredning böra enligt min mening bestämmelserna om ortsbidrag

fortfarande gälla.

Vad härefter angår frågan, om i övrigt några ändringar i föreskrifterna

om statsbidrag kunna anses påkallade, torde jag först få uppehålla mig vid

den fullständiga kontrollen.

De förslag jag framlagt beträffande denna syfta bland annat till en viss

begränsning av kontrollkostnaderna. Därest, såsom jag förordat, denna

kontroll i fortsättningen i första hand avses för besättningar av värde ur

avelssynpunkt torde vidare statsbidraget i regel komma att bliva av relativt

liten betydelse för djurägarna. Det skulle med hänsyn till nu anförda

förhållanden kunna ifrågasättas, om ej bidraget borde sänkas eller helt

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

borttagas. Med tanke på de mindre jordbrukarna vill jag dock ej förorda

en dylik åtgärd. Jag anser alltså, att bidraget bör utgå med oförändrat belopp.

Såsom lantbruksstyrelsen anfört torde emellertid bidragsrätten böra

begränsas till att avse besättningar med högst tio kor. Att därjämte stadga

en arealgräns anser jag icke påkallat.

I fråga om den ofullständiga kontrollen och provmjölkningsringarna

vill jag åter, med hänsyn till önskvärdheten att stimulera till ökad anslutning

till dessa kontrollformer, förorda vissa höjningar av bidragen. Beträffande

den förra anser jag sålunda maximibidraget böra höjas från tio till

15 kronor. I fråga om den senare bör enligt min mening bidrag kunna utgå

med en krona per ko. I båda fallen bör emellertid — liksom nyss förordats

beträffande den fullständiga kontrollen och redan gäller för provmjölkningsringarna

— bidragsrätten vara begränsad till att avse besättningar

med högst tio kor.

Vid sidan av de nu berörda bidragen kunna enligt gällande bestämmelser

utgå dels bidrag för anordnande av effektiv övervakning av kontrollföreningsverksamhet,

dels s. k. organisationsbidrag. De förra torde böra bibehållas.

Däremot torde, såsom lantbruksstyrelsen föreslagit, organisation sbidragen

utan olägenhet kunna avvecklas. Anmärkas må att dessa bidrag

uppgå till relativt obetydliga belopp. För kontrollåret 1948/49 utbetalades

sålunda i organisationsbidrag sammanlagt allenast omkring 9 000 kronor.

Den nu föreslagna omorganisationen av mjölkboskapskontrollen torde

böra träda i kraft vid ingången av nästa kontrollår, d. v. s. i regel den 1

oktober 1950. Ändringarna i bidragsbestämmelserna böra tillämpas från

och med samma tidpunkt.

Vad angår utbildningen av kontrollassistenter biträder jag förslaget om

förlängning av minimitiden för de särskilda kurserna från sex till åtta

veckor. En motsvarande förbättring av utbildningen bör givetvis ske i de

fall, då denna ingår i lantmannaskolans huvudkurs. Delvis såsom en följd

av sagda förlängning torde även statsbidragen till de särskilda kurserna

böra höjas. I årets statsverksproposition har under det äskade reservationsanslaget

till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till särskilda utbildningskurser

för dylika kurser beräknats ett belopp av 30 000 kronor.

Jag förordar, att statsbidrag skall utgå med dels ett grundanslag av högst

1 500 kronor, dels ett bidrag av högst 15 kronor för varje elev. Undervisningen

bör vara avgiftsfri men elev bör liksom hittills vara skyldig att

själv bestrida kostnaderna för kost och logi. Såväl förlängningen av kurstiden

som höjningen av statsbidragen torde få tillämpas från och med ingången

av budgetåret 1950/51.

Vad angår stipendier till elever vid här avsedda kurser vill jag erinra, att

dessa redan utgå enligt samma grunder, som gälla för stipendier åt elever

vid lantmannaskola.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 101.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Nu gällande inträdesfordringar synas böra bibehållas med den kompletteringen

att i praktiken bör ingå deltagande i praktiskt ladugårdsarbete

under minst tre månader.

Någon skyldighet för kontrollassistent att efter viss tid genomgå fortbildningskurs

bör enligt min mening ej föreskrivas. Ej heller är jag för

närvarande beredd att föreslå, att statsbidrag skall utgå till dylika kurser.

Vad angår demonstrationsutfodringarna delar jag utredningens uppfattning

om deras värde och anser det även motiverat, att statsbidrag skall

utgå för dem. Tills vidare torde denna verksamhet dock böra bedrivas försöksvis.

För ändamålet torde för nästa budgetår böra beräknas ett belopp

av 7 000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.

Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen att fördela beloppet å sällskapen

och att i övrigt meddela erforderliga bestämmelser.

Även höanalyser äro uppenbarligen av stor betydelse, när det gäller att

anordna en rationell utfodring. Med hänsyn till den relativt obetydliga utgift

det här är fråga om för de enskilda jordbrukarna anser jag det dock

ej påkallat, att statsbidrag skall utgå för dylika analyser.

E. Statsbidrag till tjurföreningar m. m.

Lantbruksstyrelsens förslag.

I sin skrivelse den 16 november 1948 anför lantbruksstyrelsen, att den

tidigare i annat sammanhang anmält, att grunderna för beviljande av statsbidrag

till tjurföreningarna behövde ändras men att därmed borde anstå

till dess utredningen rörande ladugårdskontroll in. in. slutfört sitt uppdrag.

Sedan utredningen numera framlagt förslag angående artificiell inseminationsverksamhet

bland nötkreatur och därvid upptagit frågan om ändrade

grunder för stamboksföreningen av nötboskap, har styrelsen ansett sig böra

behandla endast de spörsmål, som röra tjurhållningen vid mindre jordbruk,

samt bekämpandet av vissa ärftliga fel hos nötkreatur.

I fråga om bekämpandet av ärftliga fel hos nötkreaturen innefattar styrelsens

skrivelse i huvudsak endast en erinran om betydelsen av att nödiga

medel även i fortsättningen anslås för ändamålet. Medelsbehovet beräknas

liksom för närvarande till 10 000 kronor om året. Beträffande tjurhållningen

föreslår styrelsen däremot vissa ändringar i de nuvarande grunderna

för statsbidrag. I det följande torde jag få redogöra för det huvudsakliga

innehållet av skrivelsen i denna del. Till en början torde dock lämpligen

i korthet böra återgivas de nu gällande bestämmelserna på området.

Nuvarande förhållanden. Enligt kungörelsen den 15 oktober 1937 (nr

819) må närboende jordbrukare bilda tjurföreningar för att med bidrag av

statsmedel främja nötboskapsavelns utveckling inom orten genom inköp

av en eller flera tjurar av lämplig ras och god beskaffenhet. Sådan tjur skall

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

67

mot avgift ställas till förfogande för i första hand föreningsmedlemmarna

men även, där så lämpligen kan ske, för utomstående. Föreningens verksamhet

står under tillsyn av hushållningssällskapets förvaltningsutskott genom

en besiktningsman, som lantbruksstyrelsen utser på förslag av utskottet.

Till hushållningssällskap må utgå statsbidrag för bidrag, som sällskapet

lämnar tjurförening till inköp och försäkring av tjur ävensom till underhåll

av tjur, som genom av lantbruksstyrelsen godkänd avkommeundersökning

styrkts äga förmåga att efterlämna avkomma med särskilt goda mjölkanlag,

eller, såvitt angår de fyra nordligaste länen, står uppställd i mindre

ladugård. Statsbidrag må även utgå till besiktningsmannens resor.

Statsbidragen ha maximerats på så sätt, att de få uppgå till högst lika

stort belopp, som hushållningssällskapet eller landstinget, vart för sig eller

i förening, tillskjutit för ändamålet. Därjämte gäller den begränsningen,

att statsbidraget för år räknat icke får överstiga för inköp av tjur 350 kronor,

för försäkring halva premiekostnaden och för underhåll 25 kronor. I

fråga om statsbidraget för inköp av tjur skall tillika iakttagas, att bidraget

icke får belöpa sig till mer än en tiondel av inköpskostnaden eller, där

tjuren utgör produkt av egen uppfödning eller har förvärvats genom byte,

av det värde som åsatts tjuren av besiktningsmannen.

Såsom villkor för åtnjutande av statsbidrag gäller, bland annat, att föreningen

håller riksstambokförd eller till intagning i riksstambok berättigad

tjur av den ras, som förvaltningsutskottet bestämmer.

Styrelsen lämnar i sin skrivelse uppgifter om tjurföreningsverksamhetens

omfattning under åren 1931—1947. Enligt dessa funnos sistnämnda år

3 144 föreningar med 76 408 medlemmar. Medlemmarnas koantal var något

över 420 000. Antalet tjurar var omkring 4 100 eller i medeltal 1,3 per

förening. Antalet kor i medeltal per tjur utgjorde 102,6.

Även enskild tjur hållare kan få bidrag av statsmedel för inköp

av tjurkalvar. Sålunda ha vissa hushållningsällskap vid skilda tillfällen erhållit

medel för utbetalande av bidrag till tjurkalvar åt mindre jordbrukare,

som på grund av isolerat läge eller liknande omständigheter icke kunnat

med fördel ansluta sig till någon med statsmedel understödd tjurförening.

Sådant statsbidrag må utgå med högst 40 procent av kalvens inköpspris

samt under villkor, bland andra, att hushållningssällskapet eller

landstinget tillskjuter minst lika stort belopp. Till samma person må statsbidrag

beviljas för högst två med ungefär ett års mellanrum inköpta kalvar.

Därefter skall behovet av medel till inköp av nya kalvar tillgodoses

genom försäljning av tjurar.

Förslaget. Styrelsens förslag innebär i huvudsak, vad tjurföreningarna

angår, att statsbidrag icke längre skall lämnas i speciellt syfte att underlätta

inköp och försäkring av tjur. I stället bör för underhåll av tjur utgå dels

ett allmänt och dels elt speciellt bidrag, det sistnämnda avseende sådan

tjur, som blivit avkommebedömd.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Statsbidrag till inköp av tjurkalv skall emellertid kunna beviljas innehavare

av mindre jordbruk, vilken på grund av egendomens isolerade läge

eller andra liknande omständigheter icke med fördel kan ansluta sig till någon

med statsmedel understödd tjurförening.

Hushållningssällskap, inom vars verksamhetsområde artificiell insemination

av samtliga kor inom besättningarna icke lämpligen kan bedrivas, skall

beredas tillfälle att med statligt bidrag anordna sådan verksamhet i viss

omfattning.

Grunderna för statsbidragen skola enligt förslaget ändras så, att det nu

gällande villkoret att hushållningssällskap och landsting skola tillskjuta

minst samma belopp som det, med vilket statsbidrag utgår, icke längre skall

gälla.

Det årliga medelsbehovet för ändamålet beräknas till omkring 878 000

kronor mot cirka 290 000 kronor för innevarande budgetår.

Vad först angår frågan om slopandet av statsbidrag för inköp av tjur

hänvisar styrelsen beträffande tjurföreningarna till följande tabell,

utvisande de bidrag, som för sådant ändamål utlämnats till föreningarna

under åren 1938—1947.

Styrelsen framhåller, att tjurföreningarna under de första åren av den

nu gällande ordningen till främjande av nötboskapsaveln erhöllo bidrag

för inköp av tjurar med belopp motsvarande 14 procent av inköpspriset.

Sedermera har emellertid bidragsprocenten sjunkit avsevärt och uppgår sedan

år 1944 till endast 1/s å 1/t av vad som må utgå enligt 1937 års kungörelse.

Uträknat i medeltal per inköpt tjur har bidraget sjunkit från 177

kronor år 1938 till 135 kronor år 1947. Genom denna utveckling har bidraget

fått karaktär mera av understöd till verksamhetens upprätthållande i

allmänhet än av bidrag till inköp av värdefulla avelstjurar. Det oaktat har

emellertid under ifrågavarande period föreningarnas tjurbestånd i det närmaste

fördubblats.

Enligt styrelsens mening föreligger vid nu angivna förhållanden icke längre

någon anledning att binda bidragen vid tjurarnas inköpspris. För denna

uppfattning talar även det förhållandet, att föreningarna i regel ha lika

År

Tjurarnas inköpspris

kronor

Bidrag till inköp av tjur

kronor

i sin helhet

i medeltal

pr tjur

i sin

helhet

i % av in- köpspriset

i medeltal

pr tjur

1938

3 269 127

1228

471 749

14

177

1939

3 637 759

1274

496 548

14

174

1940

4 534 849

1359

491 442

11

147

1941

3 793 368

1318

484 837

13

168

1942

4 332 233

1451

487 575

11

163

1943

5 209 912

1 656

500 918

10

159

1944

7 410 311

2180

453 618

6

133

1945

8768 500

1929

540 3«6

6

119

1946

9 824 427

2008

533 225

5

109

1947

8057 432

1962

556 145

7

135

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

69

goda möjligheter som enskilda tjurhållare att utnyttja tjurarnas avelsförmåga.

Det torde därför icke finnas några för föreningarna speciella förhållanden,

som motivera sådana bidrag.

Av de skäl, som nu angivits, anser styrelsen vidare även statsbidraget

till tjurförening för försäkring av tjur böra slopas.

Beträffande de enskilda tjurhållarna anför styrelsen, att svårigheterna

att ordna ändamålsenlig tjurhållning äro särskilt framträdande

i områden med gles bebyggelse, där innehavare av mindre jordbruk ofta

tvingas att hålla egen tjur eller att ordna gemensam tjurhållning på basis

av alltför ringa antal kor. Av ekonomiska skäl måste i sådant fall tjurhållningen

ofta kombineras med uppfödning av slaktboskap på så sätt,

att unga tjurar av egen uppfödning först anlitas i aveln men efter kortare

tid säljas till slakt. Vid en dylik anordning är det givetvis icke möjligt att

taga någon större hänsyn till tjurarnas avelsvärde. Olägenheterna härav

äro emellertid mindre framträdande, beroende på att nötkreatursskötseln

i dessa fall vanligen har en så extensiv inriktning, att det icke föreligger

något behov av särskilt produktionskraftiga djur. Med hänsyn till besättningarnas

ringa storlek blir det dock tid efter annan nödvändigt att skaffa

nytt avelsmaterial för att förebygga en alltför stark inavel.

På grund av vad sålunda anförts anser styrelsen det vara skäligt, att

sådan innehavare av mindre jordbruk, vilken på grund av egendomens isolerade

läge eller av liknande omständigheter icke med fördel kan ansluta

sig till statsunderstödd tjurförening, även i fortsättningen skall kunna få

statsbidrag för inköp av tjurkalv. I regel torde i sådant fall anledning saknas

att anskaffa tjurkalv av särskilt hög kvalitet. Styrelsen understryker

dock, att enskild tjurhållare stundom kan behöva förvärva en tjurkalv i

speciellt syfte att förbättra djurens produktionsanlag. Med hänsyn till att

inköpsprisen därför kunna variera inom vida gränser föreslås, att statsbidraget

skall kunna utgå med högst 200 kronor för varje tjurkalv.

Såsom villkor för nu nämnt bidrag anser styrelsen böra gälla, att bidragstagaren

har en besättning om högst tio kor samt att han dels uppföder och

väl vårdar den inköpta kalven tills denna uppnått en ålder av lägst tre år,

såvida den icke dessförinnan måste utgallras av godtagbar anledning, dels

ställer djuret till förfogande för betäckning av korna i orten mot skälig, av

hushållningsällskapet godkänd avgift. Vidare bör föreskrivas, att inköpet

skall ske i samråd med vederbörande husdjurskonsulent. Den, som bryter

mot villkoren, skall vara skyldig att återbära bidraget i den utsträckning,

som styrelsen bestämmer på förslag av sällskapets förvaltningsutskott.

Beträffande frågan om statsbidrag till tjurförening för underhåll av tjur

understryker styrelsen till en början de olägenheter, som äro förenade med

tjurhållningen inom föreningsverksamheten. Styrelsen anför härom följande.

Tjurföreningarnas verksamhet har kraftigt vuxit under de två senaste

årtiondena. Antalet anslutna kor har sålunda ökat från omkring 256 000 år

1931 till i runt tal 422 000 år 1947 eller från cirka 13 procent till ungefär 23

procent av samtliga kor i riket, ökningen har varit särskilt framträdande

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

efter år 1942. Detta förhållande torde stå i visst samband med förordningen

den 8 maj 1942 (nr 341) med vissa bestämmelser angående nötboskapsaveln,

enligt vilken Kungl. Maj :t på framställning av hushållningssällskap äger

förordna att tjur icke må användas för betäckning av annans ko, med mindre

tjuren i fråga om härstamningen uppfyller de fordringar, som angivas i förordnandet.

Dylikt förordnande har hittills meddelats beträffande samtliga

hushållningssällskaps områden, respektive delar därav, med undantag av

Gotlands län och Värmlands län. Det är naturligt, att djurinnehavare, som

beröras av sådant förordnande, äro angelägna att vinna anslutning till någon

med statsmedel understödd tjurförening, eftersom dylik förening alltid

måste hålla tjur av lägst den kvalitet, som angives i förordnandet.

Å andra sidan ha många djurinnehavare under senare år lämnat tjurföreningsverksamheten

för att övergå till artificiell insemination av sina nötkreatur

med sperma från tjur, tillhörande seminförening. I vilken grad detta

förhållande under senare år påverkat tjurföreningsverksamhetens utveckling

kan tyvärr icke siffermässigt belysas. Metoden ifråga omfattas emellertid

med mycket starkt intresse icke minst hland innehavare av mindre jordbruk.

Det synes därför sannolikt, att tjurföreningsverksamheten efter hand kommer

att undanträngas till sådana områden, där det av ekonomiska skäl icke

är möjligt att ordna artificiell insemination.

Vidare må framhållas, att inom tjurföreningsverksamheten tjurhållningen

är förenad med vissa olägenheter, som icke förekomma eller i varje fall

äro mindre framträdande, där besättningen är av sådan storlek, att innehavaren

med fördel kan hålla egen tjur. De, som äro anslutna till tjurföreningsverksamheten,

måste sålunda i regel föra sina kor jämförelsevis lång väg för

betäckning, vilket med hänsyn till bristen på arbetskraft vid jordbruket stundom

kan bliva betungande. Detta gäller särskilt under de mest arbetskrävande

delarna av året eller eljest, när väglaget är mindre tillfredsställande.

De tjurar, som stå uppställda vid mindre jordbruk, kräva därjämte i många

fall så stor procentuell andel av det tillgängliga fodret, att det kan vålla

innehavaren svårigheter att åtaga sig tjurhållningen. Vidare medför ett sådant

åtagande skyldighet för honom att framföra tjuren för betäckning, vilket

om tjuren anlitas för ett jämförelsevis stort antal kor, kan bliva mycket

tidsödande. Det möter därför ofta stor svårighet för föreningarna att erhålla

lämpliga tjurhållare. Utgifterna för tjurhållning stiga i allmänhet med minskad

besättningsstorlek. En motsvarighet till detta förhållande kan påvisas

även inom tjurföreningsverksamheten.

Vad de fyra nordligaste länen angår kan tjurförening för närvarande erhålla

statsbidrag till underhåll av tjur, som står uppställd i mindre ladugård.

De särskilda omständigheter, som föranlett detta medgivande, kunna emellertid

vara lika framträdande inom andra delar av riket. Det synes därför

angeläget att alla tjur föreningar, som äro i behov därav, beredas möjlighet

att erhålla dylikt bidrag, icke minst med hänsyn till att tjurföreningsverksamheten

efter hand torde komma att koncentreras till sådana områden, där

behovet ifråga gör sig starkast gällande.

Med anledning av vad sålunda anförts föreslår styrelsen att, där omständigheterna

så påkalla, alla tjurföreningar, som uppfylla för sådan förening

fastställda villkor, skola berättigas till ett allmänt bidrag av statsmedel för

underhåll av tjur.

I detta sammanhang erinrar styrelsen om att utredningen rörande ladugårdskontroll

in. in. föreslagit, att obligatorisk avkommebedömning skall införas

beträffande tjurar, som användas i seminverksamhet. Styrelsen anför,

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

71

att det knappast torde finnas anledning att kräva sådan bedömning beträffande

tjurarna inom tjurföreningsverksamheten, eftersom dessa nyttjas för

naturlig insemination. De skäl, som utredningen anfört för ökad användning

av avkommebedömda tjurar, äro emellertid enligt styrelsens mening av sådan

art, att det dock måste anses angeläget att främja användningen av sådana

tjurar även inom tjurföreningsverksamheten. Styrelsen anför vidare.

Avkommebedömning kan emellertid icke tillämpas, förrän tjurarna efterlämnat

ett tillräckligt stort antal avkomlingar i bedömningsbar ålder. Mjölkanlagen

hos de tjurar, som utnyttjas för naturlig insemination, kunna sålunda

i regel icke bedömas på angivet sätt förrän tjurarna uppnått en ålder

av åtta år och däröver.

För tjurföreningarna skulle detta innebära, att tjurarna måste utnyttjas

för avelsändamål under avsevärt längre tid än eljest. Mindre föreningar med

allenast en tjur bruka med hänsyn till risken för inavel i regel anskaffa ny

tjur ungefär vart tredje år. Även inom större föreningar blir användningstiden

jämförelsevis kort beroende på mindre god hållbarhet hos tjurarna.

Deras livslängd lär sålunda för närvarande uppgå till i medeltal allenast fyra

å fem år. Växlingarna kring detta medelvärde äro emellertid betydande. Enstaka

tjurar kunna sålunda nyttjas för avelsändamål intill en ålder av 15

år och däröver. Gamla tjurar äro emellertid avsevärt mer svårhanterliga än

unga. Tjurföreningarna måste därför med hänsyn till svårigheten att få

lämpliga tjurhållare i regel lämna företräde åt unga och oprövade tjurar,

även om de gamla efter avkommebedömning visat sig besitta värdefulla arvsanlag.

För att främja användningen av avkommebedömda tjurar inom tjurföreningsverksamheten

finner styrelsen, under hänvisning till det anförda,

skäl föreligga att tjurförening berättigas till särskilt tilläggsbidrag för underhåll

av sådan tjur.

Vad angår grunderna för de sålunda föreslagna underhållsbidragen föreslår

styrelsen, att det allmänna bidraget skall maximeras till 200 kronor

årligen för varje tjur. Det bör ankomma på vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott att inom denna gräns fastställa bidragets storlek.

Då särskilda skäl föreligga därtill, skall utskottet dock kunna överskrida

maximibeloppet. För avkommebedömd tjur bör enligt förslaget utgå

ytterligare bidrag med högst 300 kronor årligen, under villkor att föreningen

vid försäljning eller uthyrning av sådan tjur i första hand erbjuder den

till sällskapet.

Till utredning rörande föreningarnas inkomster och utgifter för tjurarnas

underhåll återgives i skrivelsen en sammanställning angående tjurföreningarnas

inkomster och utgifter i medeltal per tjur under kalenderåret

1947. Sammanställningen är grundad på uppgifter, som lämnats av

husdjurskonsulenterna. Enligt denna utgjorde sagda år i medeltal för tjur

inkomsterna 1 014 kronor och utgifterna 1 041 kronor. Av inkomsterna belöpte

72 kronor på statsbidrag, 82 kronor på ortsbidrag och 860 kronor på

medlemsavgifter m. m. Av utgifterna avsågo 579 kronor ersättning till tjurhällare,

381 kronor amortering av tjurkapitalet in. in. samt 81 kronor övriga

utgifter. Utgiften i medeltal per betäckt ko uppgick till 11 kronor 70

öre.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Under hänvisning till vad som framgår av denna sammanställning erinrar

styrelsen om att man vid flera tillfällen dragit i tvivelsmål det berättigade

i den nu tillämpade principen, att statsbidrag till tjurföreningsverksamheten

må utgå med högst det belopp, som hushållningsällskapet och

landstinget tillskjutit. Styrelsen föreslår nu till en början, att denna princip

skall upphöra att tillämpas och att i stället samtliga ifrågavarande bidrag

i sin helhet skola bestridas av statsmedel, som direkt anvisats för ändamålet.

Beträffande storleken av de ifrågasatta bidragen till underhållet anför

styrelsen bland annat, att tjur föreningar na, efter hand som den artificiella

inseminationsverksamheten vinner ökad utbredning, torde komma att trängas

undan till sådana områden, där de ekonomiska förutsättningarna för

samfälld tjurhållning äro mindre gynnsamma. Det synes därför skäligt, att

de i fortsättningen skola få något högre bidrag per tjur och år än som för

närvarande utgår för ändamålet. Hushållningsällskapen böra emellertid

kunna reglera bidragets storlek i förhållande till föreningarnas verkliga

utgifter. Detta önskemål kan givetvis förverkligas genom att bidraget bestämmes

skola utgå med belopp motsvarande viss procent av den kostnad,

som föreningarna i varje särskilt fall styrka sig ha haft. En sådan fördelningsgrund

kan dock giva anledning till att de föreningar, soin missköta

sin ekonomi, bliva premierade. Det torde därför vara lämpligare att genomföra

regleringen på basis av antalet till föreningarna anslutna kor, koantalet

inom den besättning, där tjuren står uppställd, ävensom andra liknande

omständigheter, som kunna tänkas utöva ett större inflytande på

utgifternas storlek. Viss hänsyn torde även böra tagas till föreningens allmänna

betydelse för orten. Då några bestämda regler för en fördelningsgrund

svårligen kunna utformas, synes det böra ankomma på vederbörande

hushållningssällskaps förvaltningsutskott att genomföra fördelningen

och därvid tillse, att de föreningar, som äro i behov därav, erhålla bidrag

med skäligt belopp.

Beträffande det föreslagna tilläggsbidraget för underhåll utav avkommebedömd

tjur anför styrelsen, att behovet av sådant bidrag tyvärr icke kan

siffermässigt belysas. Styrelsen framhåller dock att tillgången på dylika

tjurar är mycket begränsad samt att vården av dem i regel orsakar föreningarna

avsevärda olägenheter. Tilläggsbidraget måste därför vara jämförelsevis

rikligt tilltaget, om det skall leda till åsyftat resultat. Ett rikligt

bidrag motiveras även därav att det med hänsyn till den försämring, som

under senare år inträtt i fruktsamheten inom de svenska nötkreatursraserna,

måste anses vara av stort allmänt intresse, att gamla tjurar, som visat

sig besitta icke endast goda produktionsanlag utan även god hållbarhet, i

ökad utsträckning användas inom aveln.

I fråga om statsbidrag för artificiell insemination av nötkreatur, tillhörande

medlem av tjurförening, framhåller styrelsen, att det med hänsyn till

de fördelar, som enligt förutnämnda utredning äro förenade med sådan

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

insemination, bör ligga i tjurföreningarnas eget intresse att så långt som

möjligt övergå till denna. Föreningarna ha redan i viss utsträckning begagnat

sig av möjligheten att på så sätt rationalisera avelsverksamheten. Kungl.

Maj :t har beaktat denna utveckling genom att år 1944 förordna, att hushållningssällskap

må medgiva förening att begagna sådant statsbidrag, som

icke använts för avsett ändamål och därför fonderats jämlikt bestämmelserna

i 14 § kungörelsen den 15 oktober 1937, för att bekosta medlemmarnas

anslutning till förening, som bedriver artificiell insemination bland nötkreatur.

Med hänsyn till den bristande erfarenheten av den artificiella inseminationsverksamheten

anser styrelsen det icke vara tillrådligt att nu påskynda

övergången- till sådan insemination. Till ytterligare stöd för denna ståndpunkt

anföres, att de ekonomiska förutsättningarna för den i Sverige tilllämpade

formen för verksamheten bland nötkreatur, vilken innebär att

samtliga kor inom de anslutna besättningarna insemineras artificiellt, äro

mycket växlande inom skilda tjurföreningar. Emellertid kan den artificiella

inseminationen även nyttjas uteslutande i syfte att effektivisera användningen

av goda, avkommebedömda tjurar för befruktning av de bästa

korna.

Styrelsen anser, att sistnämnda form av seminverksamhet bör användas

i de trakter, där artificiell insemination icke med fördel kan komma i fråga

för samtliga kor. Därvid skall användas sperma från tjur, som vid avkommebedömning

visat sig besitta särskilt goda arvsanlag. I första hand bör

anlitas tjur, tillhörande tjurförening. Metoden öppnar möjlighet att bättre

utnyttja goda, avkommebedömda tjurar inom sådana områden, där de ekonomiska

förutsättningarna för artificiell insemination av samtliga nötkreatur

inom besättningarna äro mindre goda. Med hänsyn till betydelsen av

gruppavel bör det ankomma på hushållningssällskapen att anordna denna

verksamhet. Sällskapen torde dock böra äga möjlighet att, där så prövas

lämpligt, uppdraga verksamheten åt särskilt för ändamålet bildad förening

eller annat lämpligt organ av lokal karaktär. Statsbidrag föreslås skola utgå

i form av organisationsbidrag till bestridande av sällskapets utgifter för att

anskaffa erforderlig utrustning och, i förekommande fall, inrätta särskilt

spermalaboratorium. Sällskapen böra även kunna få gottgörelse för det arbete,

som är förenat med avkommebedömningen. Denna fråga torde dock

med hänsyn till det nära samband, som råder mellan kontrollbokföring och

på sådan bokföring grundad avkommebedömning, böra upptagas till behandling

samtidigt med det förslag, som utredningen rörande ladugårdskontroll

m. in. avgivit beträffande mjölkboskapskontrollen.

I fråga om kostnaderna för bidragsverksamheten framhåller styrelsen

först, att behovet av bidrag till enskilda tjurhållare för inköp av tjurkalvar

är särskilt stort i Norrland och mellersta Sveriges skogsbygder ävensom i

de delar av riket, där större skärgård finnes. Medelsbehovet för sådant ändamål

beräknas för det närmaste året till 10 000 kronor.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungi. Maj:ts proposition nr 101.

Allmänt bidrag till underhåll beräknas skola årligen utgå för omkring

4 000 tjurar med i medeltal 200 kronor för tjur eller således med tillhopa

800 000 kronor. Antalet avkommebedömda tjurar uppskattas till cirka fyra

procent av tjurföreningarnas hela tjurbestånd. Tilläggsbidragen till sådana

48 000 kronor om året.

Hushållningssällskapens medelsbehov för artificiell inseminationsverksamhet

inom besättningar, anslutna till tjurförening, beräknas till 10 000

kronor om året. Samma belopp anses behövligt till bekämpande av vissa

ärftliga fel hos nötkreatur.

Den sammanlagda årliga kostnaden för den verksamhet, som lantbruksstyrelsens

förslag avser, beräknas sålunda till (10 000 + 800 000 + 48 000

+ 10 000 + 10 000 =) 878 000 kronor.

I fråga om bekämpandet av ärftliga fel hos nötkreaturen innehålla remissyttrandena

icke några erinringar mot lantbruksstyrelsens förslag. Däremot

äro meningarna delade beträffande de föreslagna ändringarna i bestämmelserna

om tjurhållningen vid mindre jordbruk. Sålunda lämnas förslaget

i denna del i huvudsak utan erinran av Sveriges lantbruksförbund

och Riksförbundet Landsbygdens folk. Hushållningssällskapens förbund och

Svenska husdjurskonsulentföreningen tillstyrka detsamma med åtskilliga

ändringar. Statskontoret åter avstyrker förslaget.

Som skäl för sitt avstyrkande framhåller statskontoret, att vad som anförts

i ärendet icke övertygat ämbetsverket om behovet av att i rådande

läge genomföra de föreslagna ändringarna. De nu gällande bestämmelserna

ha enligt statskontorets åsikt icke visats vara förenade med sådana olägenheter,

att de icke skulle kunna tillämpas ytterligare någon tid, tills närmare

erfarenhet vunnits angående utvecklingen på området. Härtill kommer

att de statsbidrag, om vilka det är fråga, i och för sig icke torde ha

någon nämnvärd betydelse för djurägarna.

Hushållningssällskapens förbund framhåller, att de nu gällande bidragsgrunderna

behöva ändras. Förbundet finner lantbruksstyrelsens förslag i

stort sett väl avvägt och lämpligt. Sålunda biträder förbundet, att den s. k.

halveringsprincipen i fråga om statsbidragen skall avskaffas och att bidrag

till verksamheten i stället skall helt utgå av statsmedel, som direkt

anvisas för ändamålet. Denna omläggning bör dock icke föranleda någon

sänkning av sällskapens omkostnadsanslag. På grund av de oundvikliga

kostnadsstegringar som skett är nämligen de flesta sällskapens ekonomiska

ställning mycket svag. Den minskning av omkostnaderna, som blir följden

av ändringen i bidragsvillkoren, kommer att giva sällskapen möjlig
-

tjurar kunna därför beräknas utgå med tillhopa

4 000 X 4

X 300 =)

Yttrandena.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101. "o

het att i någon mån vidtaga andra åtgärder, som äro önskvärda för jordbrukets

främjande.

Beträffande förslaget i övrigt anför förbundet, att såsom villkor för att

enskild tjurhållare skall få bidrag till inköp av tjur bör gälla icke blott att

tjurhållaren är bosatt inom område, där tjurföreningsverksamhet ej med

fördel kan bedrivas, utan även att han ej heller lämpligen kan ansluta sin

besättning till artificiell inseminationsverksamhet. Med hänsyn till de ändringar

i jordbrukets produktionsinriktning, som numera bliva allt vanligare,

bör vidare villkoret om att besättningen skall uppgå till högst tio kor

ersättas med en bestämmelse om att hidragstagarens egendom icke får

omfatta mer än 20 hektar åker. Skyldigheten för tjurförening, som åtnjuter

statsbidrag, att hembjuda tjur till vederbörande hushållningssällskap

föreslås skola avse hela föreningens tjurbestånd. I fråga om den artificiella

inseminationsverksamheten inom besättningar, som äro anslutna

till tjurföreningar, förordar förbundet, att möjlighet skall finnas för två

eller flera hushållningssällskap att erhålla statsbidrag för gemensamt anordnande

av sådan verksamhet.

Förbundet anför vidare bland annat följande.

Det kan givetvis ifrågasättas om ett så ringa årligt anslag till tjurföreningarna

för underhåll av tjur som högst 200 kronor fortsättningsvis är

behövligt och motiverat. Med hänsyn till att tjurföreningsverksamheten genom

den alltmer ökade artificiella inseminationsverksamheten i framtiden

torde komma att omfatta i främsta hand mera avsides liggande bygder,

där jordbrukets ekonomiska förutsättningar äro sämst, torde dock bidrag

av denna storlek även framgent komma att vara av betydande värde och

stöd för nötkreatursskötselns fortsatta utveckling. Av stor betydelse är givetvis

också, att tjurhållningen genom ifrågavarande bidragsförmedling

kömmer att stå under kontinuerligt inseende av vederbörande hushållningssällskap.

Förbundet -vill därför tillstyrka, att de föreslagna grunderna

för allmänt bidrag till tjurförening fastställas.

Det är synnerligen angeläget, att tjurarnas genomsnittliga användningstid

kan föi-längas. Denna är för närvarande mycket kort, då som regel tjurarna

slås ut redan vid fem års ålder. Lantbruksstyrelsen har i sitt förslag

förordat, att till tjurförening skall utgå ett särskilt bidrag av statsmedel med

årligen ytterligare högst 300 kronor för hållande av tjur, som blivit godkänd

vid avkommebedömning. Förbundet vill emellertid med hänsyn till

önskvärdheten av att få till stånd ett bättre utnyttjande av tjurarna föreslå,

att ifrågavarande särskilda bidrag i stället måtte utgå till tjurförening,

vilken håller sådan tjur, som under det kalenderår bidraget avser uppnår

eller uppnått minst fem års ålder och som kan förväntas bliva godkänd vid

avkommebedömning. Ett bidrag efter sistnämnda grunder synes stimulera

till att tjurarna komma att utnyttjas längre och samtidigt förbättra möjligheterna

att placera och använda sådana tjurar, som anses böra bliva avkommebedömda.

De befarade svårigheterna alt utplacera de s. k. väntetjurarna

inom den artificiella inseminationsverksamheten komma därjämte

att minskas, samtidigt som tjurföreningarna få ett bättre tjurmaterial.

Vad beträffar kostnadsberäkningen vill förbundet framhålla, att den av

förbundet föreslagna ökningen av det antal föreningstjurar, för vilka särskilt

underhållsbidrag skall kunna erhållas, torde innebära, att cirka åtta

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

procent av tjurföreningarnas hela tjurbestånd kunna komma i fråga till

sådant bidrag. Hushållningsällskapens behov av statsbidrag för de särskilda

mot av lantbruksstyrelsen beräknade 48 000 kronor.

Svenska husdjurskonsulentföreningen gör i fråga om statsbidrag till enskild

tjurhållare samma erinran som förbundet. Därjämte anser föreningen,

att med tjurkalv bör jämställas ungtjur, som är högst 15 månader

gammal, varvid skyldigheten att uppföda och väl vårda djuret, tills detta

uppnått lägst tre års ålder, bör ersättas med en föreskrift om att ungtjuren

skall i minst tre år upplåtas för betäckning av kor i orten.

Vad väntetjurarna angår är föreningen för sin del övertygad om att detta

spörsmål bäst löses genom en samverkan mellan tjurföreningarna och de

lokala seminföreningarna under medverkan av vederbörande husdjurskonsulent

och besiktningsman. Med hänsyn till att en rationell mjölkboskapsavel

främst beror av tillgången på och utnyttjandet av värdefulla avkommebedömda

tjurar föreslår emellertid även föreningen, att särskilt underhållsbidrag

skall utgå jämväl för väntetjurar. Bidraget bör fastställas till högst

200 kronor om året samt utgå för sådan tjur, som prövats i seminaveln,

ävensom för tjur, som är minst fem år gammal och för vilken inom kort en

säker avkommebedömning kan väntas föreligga. Vidare föreslås, att hushållningssällskap

eller seminförening skall kunna få statsbidrag för prövning

av ungtjurar i åldern ett å två år. För varje i seminverksamheten prövad

ungtjur bör därjämte utgå ett särskilt statsbidrag om 100 kronor, under

villkor att minst 20 osorterade honliga avkomlingar ställas till förfogande

för en framtida avkommebedömning. Såväl detta bidrag som det nyssnämnda

bidraget å högst 200 kronor bör förenas med skyldighet att hembjuda

tjuren till sällskapet.

I fråga om hushållningssällskapens seminverksamhet förordar föreningen,

att det skall närmast tillkomma sällskapens förvaltningsutskott att genom

husdjurskonsulenterna övervaka verksamheten. Slutligen anmärker föreningen,

att tjurföreningarna anse de statsbidrag, som fonderats hos dem,

såsom deras rättmätiga tillgång.

Redan vid behandlingen av frågan om statsbidrag till mjölkboskapskontrollen

har jag angivit, att jag icke för närvarande kan förorda att de nu utgående

ortsbidragen till nötboskapsskötseln skola bortfalla och ersättas av

höjda statliga bidrag. Detta gäller givetvis även bidragen till tjurhållningsverksamheten.

Även om någon ändring ej bör ske på denna punkt torde

det emellertid vara motiverat att överse bestämmelserna om det statliga stödet

till sagda verksamhet.

Vad då först angår tjurföreningarna voro bidragen till dessa från början

i främsta rummet avsedda att stimulera till inköp av värdefulla tjurar. Så
-

bidragen skulle således uppgå till

4 000 X 8

X 300 =) 96 000 kronor

Departementschefen.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungi. Maj:ts proposition nr 101.

som lantbruksstyrelsen framhåller ha de emellertid efter hand fått allt

mindre betydelse i detta avseende och i stället fått karaktären av bidrag till

hållande av tjur. Häremot synes intet vara att erinra. Det förefaller emellertid

då lämpligt att bidraget även formellt konstrueras som ett underhållsbidrag.

önskemålet att stimulera till hållande av värdefulla tjurar synes

vidare bäst kunna tillgodoses genom att ett särskilt tilläggsbidrag får utgå

för hållande av tjur, som vid en av lantbruksstyrelsen godkänd avkommebedömning

styrkts äga förmåga att efterlämna avkomma med särskilt goda

mjölkanlag.

Härjämte torde emellertid efter lantbruksstyrelsens prövning tilläggsbidrag

böra kunna utgå även för tjur, som under det år bidraget avser uppnått

eller uppnår fem års ålder och kan väntas bliva godkänd vid avkommebedömning.

Att därutöver utbetala särskilda bidrag för s. k. väntetjurar anser

jag icke erforderligt. Ej heller kan jag förorda att, såsom föreslagits i ett

yttrande, statsbidrag skall utgå för prövning av ungtjurar. Beträffande bidragens

storlek vill jag —- med beaktande av att ortsbidragen tills vidare

böra bibehållas samt att för närvarande någon nämnvärd ökning av statsverkets

utgifter för ändamålet ej bör ske — förorda att det allmänna underhållsbidraget

skall utgå med högst 75 kronor och tilläggsbidraget med högst

100 kronor per år och tjur. Att såsom villkor för tilläggsbidrag uppställa

att föreningen vid försäljning eller uthyrning av tjuren i första hand erbjuder

den till sällskapet, finner jag icke lämpligt. Däremot bör enligt min

mening som villkor för här avsedda bidrag gälla att tjuren, i den utsträckning

som skäligen kan påfordras, hålles tillgänglig även för andra än föreningsmedlemmar

mot avgift, som fastställes av hushållningssällskapet.

För närvarande utgår statsbidrag för inköp av tjurkalv till sådan innehavare

av mindre jordbruk, som på grund av egendomens isolerade läge eller

liknande omständigheter icke med fördel kan ansluta sig till statsunderstödd

tjurförening. Denna bidragsmöjlighet synes böra bibehållas och — i enlighet

med vad som anförts i ett yttrande — utvidgas till att även avse vissa ungtjurar.

Utöver nu gällande förutsättningar för bidrag torde emellertid böra

föreskrivas, att djurägaren ej lämpligen kan ansluta sin besättning till

seminverksamhet. Bidraget torde böra utgå med högst 100 kronor för varje

tjurkalv eller ungtjur. Vad lantbruksstyrelsen och Svenska husdjurskonsulentföreningen

anfört angående villkoren för sådant bidrag synes kunna

godtagas.

Härutöver har lantbruksstyrelsen föreslagit, att hushållningssällskapen

skulle kunna erhålla statsbidrag för bedrivande av seminverksamhet i sådana

fall, där de ekonomiska förutsättningarna för artificiell insemination

av samtliga nötkreatur i besättningarna äro mindre goda. Med anledning

härav vill jag framhålla, att det även enligt min uppfattning kan befinnas

önskvärt att genom artificiell insemination av enstaka djur främja avelsarbetet

i sådana fall, där förutsättningarna för en allmän seminverksamhet icke

äro för handen och där lämplig tjur ej heller kan disponeras för naturlig befruktning.

Emellertid torde seminverksamhetens utvecklingsmöjligheter än
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

nu ej kunna överblickas. Bland annat med hänsyn härtill anser jag mig ej

för närvarande kunna förorda, att sällskapen erhålla statsbidrag för att

igångsätta sådan verksamhet.

Vad till slut angår bekämpandet av ärftliga fel hos nötkreaturen torde

medel för detta ändamål böra beviljas även i fortsättningen.

F. Anslagsäskanden för budgetåret 1950/51.

Till understöd åt kontrollföreningsverksamheten har för innevarande

budgetår anvisats ett anslag av 341 400 kronor. I fråga om bestämmelserna

för anslagets användning torde få hänvisas till statsliggaren s. 768.

I årets statsverksproposition (IX H. T. punkt 57) har Kungl. Maj :t vidare,

såsom redan inledningsvis erinrats, föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, till Nötboskapsavelns befrämjande: Understöd

åt kontrollföreningsverksamhet för budgetåret 1950/51 beräkna ett

anslag av 341 400 kronor.

Lantbruksstyrelsen.

I skrivelse den 18 augusti 1949 har lantbruksstyrelsen med utgångspunkt

från nuvarande organisation och bidragsbestämmelser angivit anslagsbehovet

för understöd åt kontrollföreningsverksamheten under budgetåret

1950/51 till 454 200 kronor. Härvid ha till bidrag för år 1950 till kostnaderna

för hushållningssällskapens övervakning av verksamheten genom

överkontrollassistenter, för sammanträde inför kontrollnämnden med överkontrollassistenterna

samt för utarbetande och utgivande av berättelse över

konlrollföreningsverksamheten beräknats oförändrade belopp av 43 500, 2 500

och 12 000 kronor. Till bidrag för år 1950 till kostnaderna för kontroll av

nötkreatursbesättningar genom besök av kontrollassistent eller genom provmjölkningsring

ha upptagits 356 000 kronor mot 263 000 kronor för år

1949. Slutligen har styrelsen till bidrag för budgetåret 1950/51 till kostnaderna

för kontrollnämndens övervakning av kontrollföreningsverksamheten

genom överkontrollassistenter upptagit ett från 20 400 kronor till 40 200

kronor förhöjt belopp. Vid denna beräkning har förutsatts, att liksom hittills

för nämndens verksamhet skall få disponeras ett belopp av omkring

12 000 kronor ur fonden för svenska hornboskaps- och fåravelns förädling.

I fråga om beräkningen av medelsbehovet till kontroll av nötkreatursbesättningar

genom besök av kontrollassistent eller genom provmjölkningsring

anför lantbruksstyrelsen.

Av inkomna redogörelser över den med statsmedel understödda kontrollföreningsverksamheten

inhämtas, att hushållningssällskapen under sistförflutna

kontrollår, 1947/48, haft utgifter för kontroll av nötkreatursbesättningar

genom besök av kontrollassistent eller genom provmjölkningsring

av beskaffenhet att författningsenligt kunna gäldas med statsmedel

till i avrundat tal 333 800 kronor. Då allenast 261 900 kronor stodo till

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

79

förfogande för ändamålet, fingo kontrollföreningarna under sagda år vidkännas

en icke beräknad merutgift av cirka (333 800 — 261 900 ==) 71 900

kronor. Motsvarande merutgift avseende nu löpande kontrollår kan icke

med säkerhet beräknas. Hushållningssällskapen ha emellertid i sina ansökningar

om statsbidrag för år 1949 beräknat ifrågavarande anslagsbehov till

ett sammanlagt belopp av i runt tal 355 000 kronor. Då allenast 261 780

kronor anvisats för ändamålet, torde deras i årsstaten icke beräknade merutgift

sålunda komma att uppgå till cirka (355 000 — 261 780 =) 93 220

kronor.

Med hänsyn till att husdjursskötseln i regel utgör det mindre jordbrukets

viktigaste inkomstkälla och till att denna näringsgren i vad angår nötkreatursskötseln

svårligen kan bedrivas med gott ekonomiskt utbyte utan fortlöpande

kontroll över mjölkkornas avkastning och foderförbrukning, synes

det angeläget, att hushållningssällskapen erhålla tillräckligt stora bidrag

för att i full utsträckning kunna tillgodose kontrollföreningarnas anslagsbehov.

Styrelsen vill därför föreslå, att för nästkommande budgetår statsbidrag

för nu ifrågavarande ändamål beräknas till ett med 93 000 kronor

till 356 000 kronor förhöjt belopp.

Förslaget om ökad medelsanvisning till kontrollnämndens övervakning

av kontrollföreningsverksamheten innebär en upprepning av den hemställan

om provisorisk avlöningsförbättring och ökad traktamentsersättning

åt de hos kontrollnämnden anställda överkontrollassistenterna, som lantbruksstyrelsen

gjort i sina anslagsäskanden för innevarande budgetår (se

prop. nr 89/1949, s. 4). Styrelsen anser det angeläget, att detta förslag snarast

möjligt genomföres. Tillika upplyser styrelsen, att framställning i

ämnet ånyo inkommit från Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen och

att kontrollnämnden tillstyrkt framställningen.

Sedermera har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 17 september 1949 hemställt,

att ett belopp å omkring 11 400 kronor av fonden för svenska hornboskaps-

och fåravelns förädling måtte ställas till styrelsens förfogande för

att möjliggöra utbetalning av avlöningsförbättring till de hos kontrollnämnden

anställda överkontrollassistenterna redan från och med den 1

juli 1949. Nämnda belopp motsvarar den behållning i fonden, som beräknats

föreligga, sedan bidrag å 12 000 kronor utgått till kontrollnämndens

verksamhet under budgetåret 1949/50. Då lantbruksstyrelsen i sin anslagsframställning

den 18 augusti 1949 förutsatt, att jämväl för budgetåret

1950/51 ett lika stort bidrag skulle utgå ur fonden, hemställer styrelsen

vidare, att anslaget till understöd åt kontrollföreningsverksamheten för

sistnämnda budgetår skall uppföras med (454 200 -f- 12 000 =) 466 200

kronor.

I remissutlåtande den 26 oktober 1949 över lantbruksstyrelsens framställning

av den 17 september 1949 avstyrker statskontoret styrelsens förslag

om förbättring av löneställningen för överkontrollassistenterna.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj-.ts proposition nr 101.

Departementschefen.

De förslag, som jag i det föregående framlagt beträffande mjölkboskapskontrollen,

böra, såsom redan nämnts, träda i kraft först vid ingången av

instundande kontrollår, d. v. s. i regel den 1 oktober 1950. De statsbidrag

för kontrollen, som böra utgå till hushållningssällskapen för nästa budgetår,

avse kontrollåret 1949/50. Storleken av dessa bidrag påverkas alltså ej av

de föreslagna ändringarna i bidragsgrunderna.

Jag har icke något att erinra mot de av lantbruksstyrelsen beräknade

beloppen av 43 500 kronor till bidrag till hushållningssällskapens övervakning

av verksamheten genom överkontrollassistenter, 12 000 kronor till utarbetande

och utgivande av berättelse över kontrollföreningsverksamheten

samt 2 500 kronor till kostnaderna för sammanträde inför kontrollnämnden.

I fråga om bidraget till kontroll av nötkreatursbesättningar genom besök

av kontrollassistent eller genom provmjölkningsring kan jag däremot

icke tillstyrka någon höjning av nu utgående anslagsbelopp, 263 000 kronor.

Med hänsyn till nu rådande lönestabilisering kan jag ej heller tillstyrka

lantbruksstyrelsens förslag om förbättrad löneställning och ökad traktamentsersättning

åt de hos kontrollnämnden anställda överkontrollassistenterna.

För kontrollnämndens verksamhet torde följaktligen böra upptagas

ett oförändrat belopp av 20 400 kronor.

Vid behandlingen av frågan om mjölkboskapskontrollen har jag anfört,

att statsbidrag borde utgå för anordnande av demonstrationsutfodringar

och att för ändamålet borde för år 1950 beräknas ett belopp av 7 000

kronor.

I enlighet med det anförda synes ifrågavarande anslag för budgetåret

1950/51 böra beräknas till (263 000 + 43 500 + 12 000 + 2 500 + 20 400

+ 7 000 =0 348 400 kronor.

Jag torde vidare här få erinra att Kungl. Maj :t i årets statsverksproposition

på min hemställan (IX H. T. punkt 56) föreslagit riksdagen att till

Nötboskapsavelns befrämjande: Befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln

för budgetåret 1950/51 anvisa ett anslag av 337 000 kronor. Anslaget

är avsett att användas bland annat för utbetalande av bidrag till tjurföreningsverksamheten

under år 1950. De ändringar jag förordat i bidragsgrunderna

för denna verksamhet böra, såsom redan nämnts, träda i kraft

den 1 januari 1951. Ändringarna beröra alltså ej medelsanvisningen för

innevarande budgetår.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

81

G. Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag

1) att förslaget till förordning med vissa bestämmelser

angående seminverksamhet bland nötkreatur måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande, samt

2) att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de grunder för statligt stöd åt mjölkboskapskontroll

och tjurhållning, som jag angivit i det föregående,

dels å riksstaten för budgetåret 1950/51 under nionde

huvudtiteln till Nötboskapsavelns befrämjande: Understöd

åt kontrollföreningsverksamhet anvisa ett anslag av 348 400

kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall och förordnar, att proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Grass.

0 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 101.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:327 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående seminverksamhet bland nötkreatur m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. JoU 1950:43 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående seminverksamhet bland nötkreatur m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten