Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering, m. m

84 sidor, varav 82 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 82 av 84 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:109, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

1

Nr 109.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431)

om folkpensionering, m. m.; given Drottningholms

slott den 17 februari 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering;
2)

lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till

änkor och änklingar med barn; samt

3) lag angående ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att indextillägg skall utgå å allmän ålderspension,

tilläggspension och änkepension i den mån så föranledes av den levnadskostnadsökning,

som må föreligga i jämförelse med levnadskostnaderna

i juni 1946, då folkpensioneringslagen antogs.

Socialstyrelsen skall enligt propositionen varje år verkställa beräkning

av förhållandet mellan de allmänna levnadskostnaderna under årets andra

kvartal och levnadskostnaderna i juni 1946. På grundval härav föreslås

Konungen skola senast den 20 juli varje år fastställa det procenttal (pensionspristalet),

som utmärker angivna förhållande. Sålunda fastställt pensionspristal

föreslås skola gälla för hela det år, varunder det fastställts.

1 — llihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 109.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

För varje hel mångfald av fem, varmed pensionspristalet överstiger 100,

föreslås indextillägg för år räknat skola utgå med 30 kronor för änkepensionsberättigad

och för hustru, som uppbär hustruiillägg, 40 kronor för

gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension eller tilläggspension

eller vars hustru uppbär hustrutillägg, samt 50 kronor för annan pensionsberättigad.

Om pensionspristalet stigit med hel mångfald av fem men

därefter nedgår föreslås indextillägg skola utgå efter oförändrade grunder,

så länge pensionspristalet överstiger närmast lägre hela mångfald av fem.

Indextilläggen föreslås skola utbetalas årsvis av pensionsstyrelsen.

I propositionen förordas vidare, att indextillägg enligt samma grunder

som föreslagits för änkepensionärer skola utgivas till personer, som åtnjuta

bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn.

Enligt propositionen skola kostnaderna för indextillägg å allmän ålderspension

bäras av staten, medan kostnaderna för indextilläggen i övrigt skola

fördelas mellan staten och kommunerna enligt de grunder, som stadgas i

lagen om kommunernas bidrag till folkpensioneringen. För varje stegring

av pensionspristalet med hel mångfald av fem beräknas de sammanlagda

årskostnaderna — med utgångspunkt från det uppskattade antalet folkpensionärer

vid utgången av år 1950 — till omkring 36,25 milj. kronor, varav

i runt tal 3 milj. kronor beräknas belöpa på kommunerna och 33,25 milj.

kronor på staten. I propositionen äskas anslag till indextillägg å folkpensioner

samt ersättning till postverket för pensionsutbetalningar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

3

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering.

Härigenom förordnas, dels att 33 och 38 §§ lagen den 29 juni 1946 om

folkpensionering1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives dels

ock att i lagen skall införas en ny paragraf, betecknad 11 a §, av den lydelse

nedan sägs.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

11 a §.

1 mom. Ä folkpension i form av

allmän ålderspension, tilläggspension

eller änkepension utgår indextill

äg g under de förutsättningar

och enligt de grunder, som angivas

i denna paragraf.

2 mom. Enligt de närmare föreskrifter,

som meddelas av Konungen,

verkställer socialstyrelsen för

varje år beräkning av förhållandet

mellan de allmänna levnadskostnaderna

under årets andra kvartal och

levnadskostnaderna i juni 19b6. På

grundval härav fastställer Konungen

senast den 20 juli varje år det procenttal

(pensionspristalet), som utmärker

angivna förhållande. Sålunda

fastställt pensionspristal skall

gälla för hela det är, varunder det

fastställts.

3 mom. För varje hd mångfald av

fem, varmed pensionspristalet överstiger

100, utgår indextillägg för uträknat

med

30 kronor för ånkepensionsberåt
-

1 Senaste lydelse av 38

se 1947:221.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

tigad och för hustru, som uppbär

hustrutillägg,

40 kronor för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension

eller tilläggspension eller vars

hustru uppbär hustrutillägg, samt

50 kronor för annan pensionsberättigad.

Där pensionspristalet, efter att

hava stigit med hel mångfald aa

fem, åter nedgår, skall indextillägg

utgå efter oförändrade grunder, så

länge pensionspristalet överstiger

närmast lägre hela mångfald av fem.

33 §.

Ansökning om---blivit mantalsskriven.

Ansökningen, som--— till sökanden.

Vid ansökningen---pensionsstyrelsen meddelar.

Vad angående---pensionsnämnden påfordras.

Indextillägg utbetalas utan särskild

ansökning.

38 §.

Folkpension utgår, i den mån ej

beträffande särskilt bostadstillägg

annat följer av beslut som meddelats

jämlikt 34 § tredje stycket, från

och med den månad, varunder rätt

till pension inträtt, vilket, där ej rätten

visas hava tidigare varit för handen,

anses hava skett vid den tid, då

pensionen söktes, till och med den

månad, varunder pensionstagaren

avlidit eller pensionen eljest skall

upphöra att utgå. Pension utgår dock

ej för längre tid tillbaka än tre månader

före den månad, under vilken

pensionen söktes, ändå att rätten

visas hava tidigare förvärvats.

1 mom. Folkpension utgår, i

den mån ej beträffande särskilt bostadstillägg

annat följer av beslut

som meddelats jämlikt 34 § tredje

stycket, från och med den månad,

varunder rätt till pension inträtt,

vilket, där ej rätten visas hava tidigare

varit för handen, anses hava

skett vid den tid, då pensionen söktes,

till och med den månad, varunder

pensionstagaren avlidit eller pensionen

eljest skall upphöra att utgå.

Pension utgår dock ej för längre tid

tillbaka än tre månader före den månad,

under vilken pensionen söktes,

ändå att rätten visas hava tidigare

förvärvats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

(Gällande lydelse:)

Lag samma-------— ■

(5 stycket)

Folkpension utbetalas månadsvis,

därvid den må anses belöpa på december

månad med högst elva kronor

högre belopp än på envar av årets

övriga månader. Utgöres invalidpension

eller sjukbidrag av enbart

grundpension, må pensionen dock

utbetalas kvartalsvis.

(3 stycket)

Finnes grundad anledning antaga

att folkpension bör indragas eller

minskas, äger pensionsstyrelsen, innan

beslut därom i vederbörlig ordning

fattats, förordna att pensionen

tillsvidare icke skall utbetalas eller

ock att den tillsvidare skall utgå med

det minskade belopp, vartill förhållandena

må föranleda.

(4 stycket)

Vid utbetalning av pensionsbelopp,

avseende längre tid än en månad,

må avdragas vad den pensionsberättigade

eller hans make på grund av

(Föreslagen lydelse:)

av pension.

Folkpension utbetalas månadsvis,

därvid den må anses belöpa på december

månad med högst elva kronor

högre belopp än på envar av årets

övriga månader. Utgöres invalidpension

eller sjukbidrag av enbart

grundpension, må pensionen dock

utbetalas kvartalsvis.

Vad i detta moment stadgats avser

icke indextillägg.

2 in o m. Vid bedömande huruvida

rätt till indextillägg föreligger

skall avseende fästas endast vid förhållandena

under den månad, då

tillägget skall utbetalas.

Indextillågg utbetalas årsvis och

utgår med oavkortat belopp, oavsett

om folkpension eljest utgått för hela

året.

Där fattigvårdssamhålle eller kommun

enligt 18 § uppbär folkpensionen

för månad, som avses i första

stycket, skall indextillågg et i dess

helhet utbetalas till fattigvårdssamhället

eller kommunen.

3 in o m. Finnes grundad anledning

antaga att folkpension bör indragas

eller minskas, äger pensionsstyrelsen,

innan beslut därom i vederbörlig

ordning fattats, förordna

att pensionen tillsvidare icke skall

utbetalas eller ock att den tillsvidare

skall utgå med det minskade belopp,

vartill förhållandena må föranleda.

Vid utbetalning av pensionsbelopp,

avseende längre tid än en månad,

må avdragas vad den pensionsberättigade

eller hans make på grund av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

(Gällande lydelse:)

ändrad beräkning av pensionen eller

eljest uppburit för mycket i pension.

(6 stycket)

På framställning av nykterhetsnämnd

äger pensionsstyrelsen förordna,

att folkpension till den som

är eller nyligen varit hemfallen åt

alkoholmissbruk skall utbetalas till

kommunal myndighet eller den pensionsberättigades

make eller annan

person att användas till den pensionsberättigades

eller hans familjs

uppehälle. Är pensionsberättigad till

följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet

eller annan därmed jämförlig orsak

ur stånd att själv omhänderhava

honom tillkommande folkpension,

må pensionsstyrelsen ock förordna,

att folkpensionen skall utbetalas till

annan än den pensionsberättigade.

(8 stycket)

Har visst såsom folkpension utgående

belopp ej lyfts före utgången

av året näst efter det, under vilket

beloppet förfallit till betalning, skall

beloppet vara förverkat.

(7 stycket)

Angående sättet och tiden för utbetalning

av folkpension meddelar i

övrigt Konungen närmare bestämmelser.

(Föreslagen lydelse:)

ändrad beräkning av pensionen eller

eljest uppburit för mycket i pension.

På framställning av nykterhetsnämnd

äger pensionsstyrelsen förordna,

att folkpension till den som

är eller nyligen varit hemfallen åt

alkoholmissbruk skall utbetalas till

kommunal myndighet eller den pensionsberättigades

make eller annan

person att användas till den pensionsberättigades

eller hans familjs

uppehälle. År pensionsberättigad till

följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet

eller annan därmed jämförlig orsak

ur stånd att själv omhänderhava

honom tillkommande folkpension,

må pensionsstyrelsen ock förordna,

att folkpensionen skall utbetalas till

annan än den pensionsberättigade.

Har visst såsom folkpension utgående

belopp ej lyfts före utgången

av året näst efter det, under vilket

beloppet förfallit till betalning, skall

beloppet vara förverkat.

b m o in. Angående sättet och tiden

för utbetalning av folkpension

meddelar i övrigt Konungen närmare

bestämmelser.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 109.

7

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor

och änklingar med barn.

Härigenom förordnas, att lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och

änklingar med barn skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Har änka--------nedan stadgas.

Rätt till — — —---—--

Bidraget utgår med belopp motsvarande

änkepension och bostadstillägg

enligt lagen om folkpensionering.

Kommun äger besluta, att till

bidragsberättigad som är mantalsskriven

inom kommunen därjämte

skall utgå särskilt bostadstillägg i

enlighet med grunder som kommunen

har att bestämma. Beträffande

bidraget skall i övrigt i tillämpliga

delar gälla vad i lagen om folkpensionering

stadgas om änkepension,

bostadstillägg och särskilt bostadstillägg.

Vid tillämpning av 14 § 1

mom. skall såsom inkomst ej räknas

bidrag enligt denna lag.

Vårdnadshavare, som — —- —

Vid tillämpningen---nu

till bidrag.

Bidraget utgår med belopp motsvarande

änkepension och bostadstillägg

enligt lagen om folkpensionering.

Har änkepension förhöjts genom

indextillägg därå, skall motsvarande

ökning ske av bidrag enligt

denna lag. Kommun äger besluta,

att till bidragsberättigad som är mantalsskriven

inom kommunen därjämte

skall utgå särskilt bostadstilllägg

i enlighet med de grunder som

kommunen har att bestämma. Beträffande

bidraget skall i övrigt i

tillämpliga delar gälla vad i lagen

om folkpensionering stadgas om änkepension,

bostadstillägg och särskilt

bostadstillägg. Vid tillämpning

av 14 § 1 mom. skall såsom inkomst

ej räknas bidrag enligt denna lag.

vårdnadshavaren.

makarna.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

F örslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 30 jnni 1947 (nr 398) om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 30 juni 1947 om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

1 §•

Kommun skall--------- fastställda grunder.

Därest tilläggspensioner och änkepensioner

förhöjts genom indextiltlågg,

skall vad i första stycket stadgats

om kommuns skyldighet att

bidraga till kostnaderna för dylika

pensioner avse åven indextillägg

därå.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

9

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 11

februari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga om indexreglering

av folkpensionerna samt anför.

Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 26 juni 1948 tillkallade

jag den 30 i samma månad sex sakkunniga för att utreda frågan om införande

av ett indexreglerat dyrtidstillägg å folkpensionerna.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t samma den 26 juni 1948 uppdrog

jag vidare åt de sakkunniga, som enligt ett den 26 juli 1947 lämnat bemyndigande

tillkallats för att utreda folkpensionärernas bostadsförhållanden

och bostadskostnader, att i samarbete med socialstyrelsen verkställa en

hushållsbudgetundersökning beträffande folkpensionärerna samt på grundval

av denna undersökning utarbeta en levnadskostnadsindex för folkpensionärer.

Förstnämnda sakkunniga1 ha den 1 februari 1949 avgivit betänkande med

förslag till indexreglering av folkpensionerna (SOU 1949: 7).

Över detta betänkande ha efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, riksräkenskapsverket,

försäkringsinspektionen, statens pensionsanstalt, generalpoststyrelsen,

överståthållarämbetet efter hörande av Stockholms stad, samtliga länsstyrelser,

envar efter hörande av ett begränsat antal kommuner, socialvårdskommittén,

änkepensioneringskommittén, sakkunniga för utredning rörande

folkpensionärernas bostadsförhållanden, Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,

Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska socialvårdsförbundet, Svenska

1 De sakkunniga ha varit generaldirektören E. Bexelius, ordförande, ledamoten av riksdagens

andra kammare, ombudsmannen P. Hj. Fagcrholm, redaktören L. .1. Hartmann, ledamoten

av riksdagens första kammare, poststationsföreståndaren F. Thun, ledamoten av riksdagens

första kammare, professorn S. Wahlund, samt borgarrådet J. Wahlbärj.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet,

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Socialförsäkringsbolagens

förening, Svenska personal-pensionskassan, Sveriges kommunalanställdas

pensionskassa, Sveriges folkpensionärers riksorganisation, Sveriges folkpensionärers

riksförbund, De blindas förening och De lungsjukas riksförbund.

Förutom remissvaren har i ärendet yttrande avgivits av pensionsutredningen,

varjämte bl. a..ett antal lokala folkpensionärssammanslutningar

inkommit med skrivelser.

De sakkunniga för utredning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden1

ha den 30 november 1949 redovisat det dem den 26 juni 1948 lämnade

uppdraget i form av en promemoria avseende en för folkpensionärer

verkställd budgetundersökning och en preliminär indexkalkyl för tiden

t. o. m. september 1949. Ifrågavarande utredning torde såsom bilaga få

fogas till statsrådsprotokollet för denna dag.

Jag anhåller nu att få redogöra för detta ärende.

Gällande bestämmelser.

Lagen den 29 juni 1916 om folkpensionering (nr 431; ändr. 221/1947,

527/1947 och 732/1948), som trädde i kraft den 1 januari 1948, skiljer på

ålderspension, invalidpension, sjukbidrag och änkepension. Ålderspensionen

utgår efter uppnådda 67 år; övriga pensionsförmåner utgå i förekommande

fall före fyllda 67 år. Till nämnda huvudformer av folkpension kunna

komma vissa tillägg, vilka också äro att anse såsom folkpension. Sådana

tillägg äro bostadstillägg, särskilt bostadstillägg, hustrutillägg och blindtillägg.

Den allmänna ålderspensionen utgör för år räknat för gift pensionsberättigad,

vars make jämväl åtnjuter folkpension eller till vars hustru utgår

hustrutillägg, 800 kronor samt för annan pensionsberättigad 1 000 kronor

(4 § 1 mom.). Makar, som båda fyllt 67 år, erhålla sålunda sammanlagt

1 600 kronor, medan den ogifte i samma ålder uppbär 1 000 kronor. Dessa

förmåner utgå obei-oende av inkomst och förmögenhet.

Invalidpension utgår till den som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,

sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att försörja sig

genom sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter, under

förutsättning att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses varaktig. Den

som är blind skall städse anses lida av sådan nedsättning av arbetsförmågan

som nyss sagts (3 g 2 inom.). — Invalidpensionen utgöres av grundpension

å 200 kronor om året oberoende av inkomst och förmögenhet även- * i

1 Dessa sakkunniga ha utgjorts av byråchefen E. A. G. von Hofsten, ordförande, ledamoten

av riksdagens andra kammare, länsbostadsdirektören E. V. Jonsson, samt ordföranden

i Sveriges folkpensionärers riksorganisation K. Pettersson.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

som av tilläggspension å högst 600 kronor om året till gift och högst 800

kronor om året till ogift pensionsberättigad (4 § 2 inom.). Tilläggspensionen

är i sin helhet inkomstprövad. Den liöjes med en tredjedel, dvs. till

högst 800 kronor, för gift person, vars make icke är pensionsberättigad och

ej erhåller hustrutillägg (9 §). Invalidpensionens maximibelopp är detsamma

som beloppet av den allmänna ålderspensionen.

Sjukbidrag tillkommer den som oavbrutet under minst ett år lidit av

sådan nedsatt arbetsförmåga som — om nämnda nedsättning varit varaktig

— berättigat till invalidpension. Såsom ytterligare förutsättning för sjukbidrag

gäller dock, att den nedsatta arbetsförmågan skall kunna antagas

bli bestående avsevärd tid (3 § 3 inom.). I fråga om storlek m. m. överensstämmer

sjukbidraget med invalidpensionen (4 § 2 mom. och 9 §).

Änkepension utgår till änka, som vid mannens frånfälle fyllt 55 år och

varit gift med honom minst 5 år, dock ej till änka som eljest åtnjuter

folkpension. Om änkan fyllt 55 år under samma kalenderår som det, varunder

mannen avlidit, eller eljest särskilda skäl föranleda däitill, må änkepension

utgå oaktat 55-årsåldern uppnåtts först efter mannens frånfälle.

Rätten till änkepension upphör vid nytt gifte (3 § 4 inom.). Änkepensionen,

som är i sin helhet inkomstprövad, utgör högst 600 kronor om året (4 § 3

inom.). Visar det sig vid pensionsbeloppets bestämmande, att änkepensionen

skulle understiga 60 kronor om året, utgår ingen änkepension (12 §).

Till samtliga nu angivna huvudformer av folkpension kunna såsom nämnts

komma vissa tillägg i form av bostadstillägg, särskilda bostadstillägg, hustrutillägg

och blindtillägg.

Vad först bostadstilläggen angår så är riket med hänsyn till bostadsoch

bränslekostnaderna indelat i fem bostadskostnadsgrupper. De bostadstillägg,

som högst kunna ifrågakomma, äro enligt 5 g följande:

gift pensionsberättigad och änkepensionsberät
tigad

....................................

annan pensionsberättigad .................. I

Bos

; t a d s1

k o s t n

adsgr

ap P

I

II

III

IV

V

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

0

100

200

300

400

0

150

300

450

600

I bostadskostnadsgrupp I, som omfattar en avsevärd del av landsbygden,

ifrågakommer sålunda icke bostadstillägg. Bostadskostnaderna ha häi

avsetts skola täckas av den allmänna pensionen. De bostadstillägg, som utgå

i grupperna 11—V, äro i enlighet härmed icke avsedda att täcka hela kostnaden

för bostad och bränsle utan endast de merutgifter för dessa ändamål,

som uppkomma i de ur bostadskostnadssynpunkt dyrare orterna.

Bostadstillägget är i sin helhet inkomstprövat. För gift person, vars make

varken är pensionsberättigad eller uppbär hustrutillägg, höjes bostadstilllägget

med hälften, med resultat att tilläggets högsta belopp i delta fall

kommer att överensstämma med maximibeloppet för eu ogift person (9 g).

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Av följande uppställning kan högsta i lagen reglerade folkpension med

bostadstillägg för de olika bostadskostnadsgrupperna i de vanligast förekommande

fallen utläsas (från det särskilda bostadstillägget bortses alltså

här):

Ensamstående

allmän folkpension ............

bostadstillägg ................

Makar, som båda ha folkpension

allmän folkpension ............

bostadstillägg ................

Änka

allmän änkepension ..........

bostadstillägg ................

Bostads lc ost nadsgrupp

I II III IV V

Kr. Kr. Kr. Kr. Kr.

1 000

1 000

150

1 000

300

1 000

450

1 000

600

s:a

1 000

1 150

1 300

1 450

1 600

1 600

1 600

1 600

1 600

1600

—

200

400

600

800

s:a

1 600

1 800

2 000

2 200

2 400

600

600

600

600

600

—

100

200

300

400

s:a

600

700

800

900

1 000

Utöver det bostadstillägg, för vilket hittills redogjorts, kan, där kommun

så beslutat, särskilt bostadstillägg utgå till person, som är mantalsskriven

inom kommunen. Kommunen bestämmer såväl de grunder, efter vilka detta

kommunala tillägg skall utgå, som storleken därav (6 §). Det må anmärkas

att, enligt till pensionsstyrelsen vid utgången av år 1949 inkomna uppgifter,

särskilt bostadstillägg då införts i sammanlagt 366 kommuner med tillhopa

omkring 3,9 miljoner invånare.

Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad gift mans hustru, om hon

fyllt 60 år och makarna varit gifta minst fem år. Hustrutillägget utgöres

av tilläggspension och bostadstillägg med belopp, som hustrun skulle ha

erhållit i form av sådana förmåner, därest bon varit berättigad till invalidpension.

Hustrutillägget är alltså i sin helhet inkomstprövat och 200 kronor

lägre än det belopp hustrun skulle ha uppburit, om hon haft invalidpension.

Är mannen berättigad till ålderspension, utgår hustrutillägget endast

om det överstiger 200 kronor. Härvid är att märka, att mannens allmänna

ålderspension ökar från 800 kronor till 1 000 kronor, då hustrutilllägget

slutar utgå. När särskilda skäl föranleda därtill, kan hustrutillägg

utgå, oaktat hustrun ej fyllt 60 år (8 §).

Maximibeloppet av folkpensionen till en man och hustrutillägget till hans

hustru blir alltsa 200 kronor lägre än den folkpension, som makarna skulle

ha uppburit, om de båda varit ålderspensionsberättigade.

Blindtillägg utgår — oavsett vederbörandes inkomst och förmögenhet

— med 700 kronor om året till den som blivit blind före fyllda 60 år och ej

jämlikt bestämmelserna om blindundervisning är skolpliktig (11 §). Blind
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tillägget intager såtillvida en särställning bland folkpensionsförmånerna,

att det i motsats till övriga förmåner beaktas vid inkomstprövningen. Om

inkomstprövad pensionsförmån utgår vid sidan av blindtillägg, verkar detta

alltså reducerande på förstnämnda förmån.

I det föregående har angivits att vissa folkpensionsförmåner äro till storleken

beroende av årsinkomsten. Med årsinkomst avses i detta sammanhang

den inkomst, som vederbörande skäligen kan antagas komma att åtnjuta

under den närmaste tiden. Såsom inkomst räknas dock ej annan folkpension

än blindtillägg och ej heller allmänt barnbidrag eller understöd som

någon på grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva.

Inkomst i form av naturaförmån uppskattas efter särskilda regler. Vid uppskattning

av förmögenhets avkastning skall denna höjas med 10 procent

av det belopp, varmed förmögenheten må överstiga för gift pensionsberättigad

7 500 kronor och för annan pensionsberättigad 10 000 kronor. I fråga

om äkta makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften

av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet beräknas

utgöra hälften av makarnas sammanlagda förmögenhet <14 §).

De i lagen reglerade inkomstprövade förmånerna, nämligen änkepension,

tilläggspension och bostadstillägg samt det av sistnämnda båda förmåner

sammansatta hustrutillägget minskas med 50 procent av den pensionsberättigades

årsinkomst i vad den må överstiga för gift 300 kronor och för annan

400 kronor (i fråga om gift person alltså med 25 procent av makarnas sammanlagda

årsinkomst i vad den må överstiga 600 kronor). När bostadstillägg

utgår samtidigt med tilläggspension eller änkepension, minskas efter dessa

regler förmånernas sammanlagda belopp, och minskningen går proportionellt

ut över tilläggs- eller änkepensionen och bostadstillägget (7 §).

Gift pensionsberättigad, som före sextio års ålder blivit helt oförmögen

till arbete, må under vissa förutsättningar tillerkännas tilläggspension och

bostadstillägg med tillsammans högst 400 kronor om året (s. k. hjälplöshetstillägg)

utan hinder av avdragsreglerna för egen inkomst (10 §).

Av följande uppställning framgår vid vilken årsinkomst eller, i fråga om

gift pensionsberättigad, vid vilken för makarna sammanlagd årsinkomst i

lagen reglerad inkomstprövad folkpensionsförmån med undantag av tillläggspcnsion

och bostadstillägg upphör att utgå. Med detta undantag kvarstår

således vid de i tabellen angivna inkomstgränserna för person över

67 år endast rätt till allmän ålderspension och för invalidpensions-(sjukbidrags-)berättigad

endast rätt till grundpension. Ilärlill kan komma blindtillägg.

Hustrutillägg och änkepension, vilka förmåner äro i sin helhet inkomstprövade,

upphöra helt att utgå vid de för dessa förmåner angivna

inkomstgränserna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bostadskost na c! sgrupp

I

il

in

IV

v

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Ålderspension

ogift .........................

. . . —

700

1 000

1 300

1 600

gift .........................

. . . —

1 000

1 400

1 800

2 200

gräns för rätt till hustrutillägg . . .

. . . 2 200

2 600

3 000

3 400

3 800

Invalidpension

ogift .........................

. . . 2 000

2 300

2 600

2 900

3 200

gift .........................

. , . 3 000

3 400

3 800

4 200

4 600

gräns för rätt till hustrutillägg . . .

. . . 3 000

3 400

3 800

4 200

4 600

Änkepension

gräns för rätt härtill ...........

. . . 1 490

1 690

1 890

2 090

2 290

Enligt lagen den 26 juli 1,947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar

med barn äger änka eller änkling, som under sin vårdnad har barn under

tio år i äktenskapet med den avlidne maken eller annat barn under tio år,

vilket vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem, under vissa

förutsättningar rätt att av allmänna medel erhålla bidrag för egen del

(s. k. änke- eller änklingsbidrag). Rätt till bidrag föreligger icke, om vårdnadshavaren

åtnjuter folkpension. Ingår vårdnadshavaren nytt äktenskap,

upphör rätten till bidrag. Bidraget utgår med belopp motsvarande änkepension

och bostadstillägg enligt lagen om folkpensionering. Kommun äger besluta,

att till bidragsberättigad, som är mantalsskriven inom kommunen,

därjämte skall utgå särskilt bostadstillägg. Beträffande bidraget gäller i

övrigt i tillämpliga delar vad i lagen om folkpensionering stadgas om änkepension,

bostadstillägg och särskilt bostadstillägg.

Enligt lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas bidrag till kostnaderna

för folkpensioneringen skall kommun för varje kalenderår bidraga

till kostnaderna för folkpensionerna med dels viss andel, motsvarande

3/2# procent för varje fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen

(dvs. 1,5 procent för varje skattekrona per invånare), av kostnaden för

änkepensioner, tilläggspensioner, bostadstillägg och hustrutillägg, som under

året utbetalats till inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade,

dock högst hälften av nämnda kostnad, dels ock hela kostnaden för särskilda

bostadstillägg, som under året utgått i enlighet med av kommunen

fastställda grunder.

Vid bestämmandet av antalet skatteören per invånare i kommunen skall

hänsyn tagas till det antal skattekronor och skatteören, som enligt kommunalskattelagen

påförts de till kommunen skattskyldiga i taxeringslängden

för året med däri intill årets utgång införda ändringar eller gjorda

tillägg, samt till antalet invånare vid årets ingång.

Varje kommuns bidrag uträknas av pensionsstyrelsen. Därvid skall Vis

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

av pensionsberättigad årligen tillkommande tilläggspension, änkepension,

bostadstillägg och särskilt bostadstillägg anses belöpa på varje månad.

Allmän ålderspension, grundpension och blindtillägg bekostas helt av

staten.

Sedan den 1 januari 1948 utbetalas folkpensionerna av pensionsstyrelsen.

Angående utbetalningen äro särskilda föreskrifter meddelade i kungörelsen

den 20 juni 1947 (nr 469) angående sättet och tiden för utbetalning av folkpensioner.

Utbetalningen sker såsom regel medelst folltpensionsanvisningar,

framställda med hålkortsmaskiner, men i vissa fall över postgiro. Postgiroutbetalning

användes i huvudsak när pension skall tillställas kommunal

myndighet eller vårdanstalt samt merendels vid utbetalning av det

först till betalning förfallande pensionsbeloppet. Även de särskilda bostadstilläggen

ha hittills utbetalats över postgiro men torde fr. o. in. våren 1950

komma att utbetalas på samma sätt som folkpensionen i övrigt. Folkpension,

som ej består av enbart grundpension, utbetalas månadsvis, därvid

pensionen — för att varje månad kunna utbetalas i helt antal kronor —

anses belöpa på december med ett högst 11 kronor högre belopp än på envar

av årets övriga månader. Utgöres invalidpension eller sjukbidrag av enbart

grundpension, utbetalas pensionen i stort sett kvartalsvis under varje kvartals

sista månad. Vid utbetalning av pensionsbelopp, avseende längre tid än

en månad, kan avdragas vad den pensionsberättigade eller dennes make på

grund av ändrad beräkning av pensionen eller eljest uppburit för mycket i

pension.

Folkpension får i regel lyftas å postanstalt tidigast den 15 i förfallomånaden

eller, om den dagen inträffar å sön- eller helgdag, nästpåfoljande söckendag.

Detta gäller dock ej pensionsbelopp som utbetalas genom postgiro.

Folkpensionsanvisning är giltig till och med den 25 i månaden efter förfallomånaden.

Senare utbetalning skall ske över postgiro.

I allmänhet utbetalas annan folkpension än hustrutillägg till den pensionsberättigade

och hustrutillägg till den hustrutilläggsberättigade (den

pensionsberättigades hustru) eller till förmyndare för den pensions- eller

hustrutilläggsberättigade. Beträffande person, som vårdas å anstalt, utbetalas

dock pensionen i vissa fall till vårdanstalten eller till kommunal

myndighet.

Änke- och änklingsbidrag utbetalas från pensionsstyrelsen genom postgiro

enligt föreskrift i kungörelsen den 26 september 19''i7 (nr 769) angående

sättet och tiden för utbetalning av särskilda barnbidrag samt bidrag

till änkor och änklingar med barn.

Ärenden angående folkpension handläggas i varje pensionsdistrikt av en

pensionsnämnd. I fråga om pensionsärendenas handläggning hos dessa

nämnder ävensom hos pensionsstyrelsen finnas i folkpensioneringslagen

upptagna utförliga bestämmelser. En redogörelse för innehållet i dessa be
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj. ts proposition nr 100.

stammelser återfinnas å sid. 21—30 i det nu föreliggande sakkunnigbetänkandet,

vilket jag i detta sammanhang torde få hänvisa till.

Förslaget till indexreglering av folkpensionerna.

Sasom framgår av den inledande redogörelsen har det icke ankommit på

de sakkunniga för indexreglerade folkpensioner att utarbeta en levnadskosinadsindex

för folkpensionärer, utan denna mera tekniska fråga har

prövats av andra sakkunniga. De förstnämnda sakkunniga ha emellertid

funnit frågan om en sådan indexseries konstruktion vara av väsentlig

betydelse för indexregleringens närmare utformning och ha därför ansett

sig böra till en början anföra vissa allmänna synpunkter på

frågan hur en levnadskostnadsindex för folk pensionärer

bär utformas. Härvid erinra de sakkunniga om att enligt

beräkningar, som föregingo den nya folkpensioneringslagens antagande, för

ensamstående pensionär i bostadskostnadsgrupp I utgifterna för bostad och

bränsle uppgingo till i genomsnitt 200 kronor samt övriga levnadskostnader

till omkring 800 kronor ävensom att man vid lagens tillkomst utgick

från, att dessa övriga kostnader voro ungefär lika stora i hela riket, medan

kostnaderna för bostad och bränsle växlade. De sakkunniga anföra i anslutning

härtill bl. a.

Vid la§ens utformning förutsattes sålunda bostads- och bränslekostnaden

ingå i en pensionärsbudget med en mellan de olika bostadskostnadsgrupperna

starkt växlande procentuell andel. Det kan då förefalla naturligast att

en för speciellt folkpensionärer avsedd indexberäkning utföres såsom två

skilda serier, varav den ena avser alla andra levnadskostnader än utgifter

för bostad och bränsle och göres tillämplig å 800 kronor av pensionsbeloppet

och den andra avser enbart bostads- och bränslekostnad och tillämpas på

200 kronor jämte bostadstillägget (beloppen gälla ensamstående pensionstagare).

Den förra serien blir då lika för hela riket, medan den andra varierar

med bostadskostnadsgruppen.

En sammanvägning av två så konstruerade serier till att avse samtliga

levnadskostnader med tillämpning på det totala pensionsbeloppet inom varje

bostadskostnadsgrupp skulle ge till resultat fem olika indexserier för folkpensionärerna.

Om man exempelvis antager att andra levnadskostnader än

kostnaden för bostad och bränsle stigit med 20 procent sedan juni 1946 och

att indextalet för dessa kostnader alltså utgör 120 (juni 1946 = 100), kommer

det för samtliga levnadskostnader tillämpliga allmänna indextalet under

olika förutsättningar beträffande bostads- och bränslekostnadens storlek

att växla på följande sätt:

Indextal för bostads- och bränslekostnad

Allmänt indextal i bostadskostnadsgrupp

i

II

III

IV

V

100............

116

118

120

113,9

117

120

112,3

116,2

120

in

115,5

120

no

115

120

no............

120............

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

Den i folkpensioneringslagen förutsatta proportionen mellan bostads- och

bränslekostnad samt andra levnadskostnader, vilken starkt varierar i de

olika bostadskostnadsgrupperna, bygger emellertid bl. a. på det faktum

att folkpensionärerna på rena landsbygden endast i ringa utsträckning bo

i förhyrda bostäder, medan det relativa antalet pensionärer med förhyrd

bostad är större å tätorter och framför allt i stora städer. För de folkpensionärer

som själva helt bekosta bostad och bränsle varierar uppenbarligen

bostads- och bränslepostens andel i budgeten i allmänhet avsevärt mindre

mellan de olika bostadskostnadsgrupperna än vad medelvärdena ge vid

handen, ett förhållande som enligt erfarenhetens vittnesbörd särskilt gäller

dem som bo i nya hus.

I den mån bostadsbeståndet förnyades och folkpensionärer finge tillgång

till de nya bostäderna bleve det enligt de sakkunnigas mening alltmera

verklighetsfrämmande att bygga utformningen av en pensionär sindex på

en starkt växlande relation mellan å ena sidan bostads- och bränslekostnaden

och å andra sidan levnadskostnaderna i övrigt i de olika bostadskostnadsgrupperna.

I stället torde de anförda synpunkterna kunna anses motivera,

att en pensionärsindex konstruerades som om bostads- och bränsleposten

alltid inginge i pensionärsbudgeten med en och samma genomsnittsvikt.

Härigenom erhölles en för hela riket enhetlig index avseende samtliga

levnadskostnader. De sakkunniga — som i denna del samrått med de sakkunniga

för utredning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden —

ha utgått från att frågan om en särskild pensionärsindex komme att lösas

på detta sätt.

Beträffande frågan om en indexförhöjnings allmänna

konstruktion framhålla de sakkunniga, att en dyrtidskompensation

åt folkpensionärerna kunde genomföras på två väsentligt olika sätt. Enligt

en metod höjdes folkpensionerna med belopp, som stode i visst förhållande

till pensionens storlek i varje särskilt fall. För inkomstprövade pensionsförmåner

medförde detta att ju högre egen inkomst pensionstagaren hade

och ju lägre folkpensionen sålunda vore, desto mindre bleve dyrtidstillägget.

Enligt den andra metoden erhölle alla pensionstagare eller alla tillhörande

en viss grupp lika stort dyrtidstillägg, vare sig pensionen utginge med oavkortat

belopp eller med ett belopp som reducerats på grund av pensionstagarens

egen inkomst. Resultatet för pensionärerna bleve principiellt likartat,

när fråga vore om pensionärer med icke inkomstprövade förmåner

eller pensionstagare med oavkortade inkomstprövade förmåner. Ur kostnadssynpunkt

skilde sig metoderna icke alltför mycket från varandra, och

detta även om dyrtidstillägg skulle utgå enbart å inkomstprövade förmåner.

Flertalet pensionärer med inkomstprövade förmåner åtnjöte nämligen oavkortad

pension.

De sakkunniga, som för sin del förorda den sistnämnda metoden, anföra

såsom skäl härför.

2 — Biluing till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 109.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Under det andra världskriget kommo båda nu nämnda förfaringssätt till

användning. Till en början utgåvos enbart proportionella tilläggsbelopp. Ett

sådant system är förenat med den olägenheten, att avdragsfaktorn — det

procenttal varmed enligt lagens föreskrifter den egna inkomsten reducerar

den inkomstprövade förmånen — i realiteten stegras i takt med dyrtidstillläggets

höjning. Under världskriget blev denna konsekvens av den proportionella

metoden snart nog så besvärande, att den utlöste ett även på andra

överväganden grundat beslut om sänkning av den i lagen föreskrivna avdragsfaktorn

från 70 till 50 procent. Men även denna lägre avdragsfaktor,

som återfinnes i nu gällande lag om folkpensionering, tillåter ej utan komplikationer

av ovan angivna art obegränsad dyrtidskompensation enligt den

proportionella metoden. I ett läge, då levnadskostnaderna stigit med hälften

och dyrtidstillägg skall utgå i proportion härtill, skulle sålunda en i

lagen angiven avdragsfaktor av 50 procent i realiteten komma att utgöra

75 procent, och om dyrtidstillägg skulle behöva utgivas med belopp motsvarande

hela det utgående pensionsbeloppet, komme avdraget för egen inkomst

att bliva 100-procentigt för pensionärer med reducerad inkomstprövad

förmån.

I detta sammanhang må anmärkas att de grunder för utgivande av särskilt

bostadstillägg, vilka numera torde ha antagits av inemot 300 kommuner

med tillhopa omkring 3,6 miljoner invånare, ofta innehålla regler som

innebära, att i vissa inkomstlägen pensionstagarens egna inkomster i sin

helhet avdragas från det särskilda bostadstilläggets och annan inkomstprövad

folkpensions sammanlagda belopp. En faktisk höjning av den i lagen

föreskrivna avdragsfaktorn komme därför — i den mån ifrågavarande kommuner

icke ändrade sina bestämmelser för särskilda bostadstillägg — att i

dessa fall medföra orimliga konsekvenser för pensionärerna.

Den nu berörda olägenheten med den proportionella metoden måste enligt

de sakkunnigas mening medföra, att metoden icke bör komma till användning

då det gäller att uppbygga ett definitivt system för indexreglering av

folkpensionerna. De sakkunniga förordar därför att indextillägg utgives

med lika stort belopp för alla pensionärer eller för pensionstagare tillhörande

en och samma kategori och att dyrtidskompensationens storlek sålunda

göres oberoende av frågan, huruvida inkomstprövad förmån utgår

med oavkortat eller med reducerat belopp.

I fortsättningen anföra de sakkunniga.

Även vid utarbetandet av ett dylikt system är emellertid att beakta en erfarenhet

från andra världskriget. Jämsides med proportionella tillägg utgåvos

då även tillägg som för olika pensionärsgrupper voro till beloppet

fixerade. Båda slagen av tillägg utgingo i princip endast till dem som voro

berättigade till någon, om än aldrig så ringa inkomstprövad förmån. En följd

härav blev, att den vars egna inkomst endast gav rätt til! en obetydlig pension

erhöll hela det fixa tillägget, medan den vars inkomst nätt och jämnt

uteslöt från rätt till inkomstprövad förmån blev utesluten även från dyrtidstillägget.

Medan det proportionella tillägget enligt sin natur vid stigande

inkomst kontinuerligt sjönk för att vid inkomstgränsen omärkligt försvinna,

upphörde det fixa tillägget helt plötsligt. Vid ett högt fixt tillägg kunde alltså

en obetydlig ökning av den egna inkomsten medföra en kraftig minskning

av pensionstagarens totalinkomst (folkpensionen med dyrtidstillägg

samt den egna inkomsten). När det fixa tillägget under kriget nått en

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

19

viss höjd, vid vilken denna olägenhet blev påtaglig, nödgades man därför

införa rätt till s. k. provisorisk utjämningspension för den, vars egna inkomster

något överstego gränsen för rätt till inkomstprövad förmån enligt

folkpensioneringslagen.

Den angivna olägenheten med en metod, som lämnade en i kronor räknat

lika stor dyrtidskompensation vare sig oavkortad eller reducerad pension

utginge, borde vid en indexreglering av folkpensionerna på längre sikt enligt

de sakkunnigas mening undanröjas genom annan åtgärd än den som kommit

till användning under kriget. De sakkunniga hade kommit till den uppfattningen

att detta borde ske genom att man övergåve det tidigare tillämpade

systemet med ett från folkpensionen fristående dyrtidstillägg och i stället

inom folkpensioneringslagens ram gjorde själva pensionsbeloppen rörliga i

förhållande till en för folkpensionärer särskilt utarbetad levnadskostnadsindex.

Vid viss höjning av indextalet komme då de indexreglerade pensionsförmånerna

att ökas med ett i förhållande till indexhöjningen avpassat

fixt belopp. Detta medförde att dyrtidskompensationen hleve lika stor för

alla pensionstagare eller för varje pensionstagare som tillhörde en viss kategori.

En inkomstprövad pensionsförmåns höjning på grund av förhöjt

indextal finge den konsekvensen att ett antal pensionärer, som förut på

grund av sin inkomst varit uteslutna från rätt till förmånen i fråga, bleve

berättigade till densamma med belopp motsvarande indexhöjningen eller

del därav. Sjönke indextalet med föreskrivet antal enheter, minskades å

andra sidan de indexförhöjda pensionsförmånerna med visst antal kronor,

och den som åtnjöte en inkomstprövad sådan förmån med så ringa belopp,

att det helt konsumerades av minskningen, miste förmånen helt. Lades

däremot hela indexförhöjningen på en icke inkomstprövad pensionsförmån,

komme i folkpensionen ingående inkomstprövade förmåner icke att påverkas

av indexändringar. I

I ett särskilt avsnitt av betänkandet behandlas frågan vilka pensionsförmåner,

som böra indexregleras. Enligt de sakkunnigas

mening är det klart, att en indexreglering måste omfatta samtliga de

folkpensionärer, som förklarats berättigade till inkomstprövad pensionsförmån,

eller åtminstone dem som ekonomiskt hade det sämst ställt av dessa

pensionstagare. Huruvida eller i vilken omfattning statsmakterna borde

genom automatiskt verkande regler binda sig för en indexanpassning av

pensionerna för de pensionstagare, som icke åtnjöte någon inkomstprövad

förmån, vore däremot en fråga som krävde noggrant övervägande.

Vad angår de pensionstagare, som ha enbart allmän ålderspension,

anföra de sakkunniga.

Av de pensionstagare, som åtnjuta enbart allmän ålderspension torde

uppskattningsvis 60 procent eller omkring 255 000 personer kunna antagas

vara mantalsskrivna å orter tillhörande bostadskostnadsgrupp I. Då ålderspensionärer

i denna grupp icke kunna erhålla inkomstprövade pensionsför
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj ds proposition nr 109.

måner frånsett det under vissa betingelser till pensionstagares hustru utgående

hustrutillägget, föreligger för deras del när hustrutillägg ej utgår ingen

aktuell inkomstuppskattning i pensionsnämndernas eller pensionsstyrelsens

handlingar. Skulle man vid en indexreglerings genomförande undantaga

ålderspensionärer i bostadskostnadsgrupp I med inkomst över ett visst belopp

eller göra dyrtidskompensationen mindre för dessa än för åldringar

med lägre inkomst, bleve det därför nödvändigt att i en eller annan form

verkställa en prövning av inkomstförhållandena för de åldringar utan

hustrutillägg i denna grupp, vilka ansåge sina inkomster ligga under den

föreskrivna gränsen.

I bostadskostnadsgrupperna II—V, där inkomstprövade bostadstillägg

utgå till dem, vilkas inkomst konstaterats understiga vissa belopp, föreligger

icke samma svårighet att göra åtskillnad mellan ålderspensionärerna

med hänsyn till inkomsten, såvida man ej vill införa högre inkomstgränser

för rätt till indexförhöjningen än dem som gälla för rätt till bostadstillägget.

Dock förekomma inom dessa bostadskostnadsgrupper åldringar utan inkomst

eller med obetydlig sådan, vilka sakna rätt till bostadstillägg endast av

den anledningen att de inflyttat från grupp 1 och ännu icke varit mantalsskrivna

tre år i den högre gruppen. Vid en med hänsyn till pensionstagarnas

inkomst differentierad indexreglering borde dessa givetvis erhålla dyrtidskompensation

efter samma grunder som skulle gällt för dem om de fortfarande

varit mantalsskrivna i grupp I.

Emellertid tala principiella skäl av största vikt för att samma grunder för

en indexreglering tillämpas för alla åldringar, oberoende av deras ekonomiska

förhållanden. När 1946 års lag om folkpensionering antogs, ansågs

dess största förtjänst vara att den allmänna ålderspensionen bestämdes till

belopp, som beräknades förslå för nödtorftigt uppehälle å orter med de

lägsta bostads- och bränslekostnaderna, och att därigenom behovet av inkomstprövning

för åldringar å dessa orter bortföll, frånsett de fall då

hustrutillägg kunde utgå. Vid en indexreglering av folkpensionerna synes

det under sådana förhållanden vara angeläget att utan krav på inkomstprövning

indexförhöja den allmänna ålderspensionen efter sådana grunder,

att dess realvärde bibehålies vid stigande levnadskostnader.

Det må även erinras om att ett indextillägg som för åldringar helt anknytes

till den allmänna ålderspensionen och ej till det i de högre bostadskostnadsgrupperna

utgående bostadstillägget kommer att höja den allmänna

ålderspensionens belopp, medan bostadstillägget förblir oförändrat. Härigenom

kommer inkomstprövningens betydelse i dessa bostadskostnadsgrupper

relativt sett automatiskt att minskas vid fallande penningvärde, en utveckling

som torde ligga helt i linje med statsmakternas intentioner vid antagandet

av 1946 års lag om folkpensionering.

Slutligen vilja de sakkunniga i detta sammanhang även framhålla, att

ålderspensionärer ofta på grund av förutvarande arbetsanställning erhålla

s. k. arbetarpension med belopp överensstämmande med den avdragsfria

inkomsten. Ålderspensionärer med så avpassad arbetarpension och med

annan inkomst av den måttliga storlek som bortreducerar bostadstillägget

skulle ej sällan bli dubbelt drabbade, om indextillägget förbehölles åldringar

med bostadstillägg eller bestämdes till högre belopp för dem än för andra

pensionstagare över 67 år. Det kan nämligen knappast förväntas, att arbetsgivarna

i större utsträckning komma att ge dyrtidstillägg å sådana arbetarpensioner.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 109.

De sakkunniga ha därför kommit till den uppfattningen, att ålderspensionärer

med enbart allmän ålderspension böra erhålla indexreglerat pensionstillägg

efter samma grunder som bestämmas skola gälla för ålderspensionärer

med bostadstillägg.

I fråga om den grundpension å 200 kronor om året, som utgår till invalidpensions-

och sjukbidragsberättigade personer, ha de sakkunniga kommit

till motsatt resultat. De sakkunniga anföra härom bl. a.

Denna pension har den likheten med allmän ålderspension, att den utgår

oberoende av pensionstagarens inkomst. Till skillnad från den allmänna ålderspensionen

har grundpensionen emellertid icke på något sätt till beloppet

avpassats efter den pensionsberättigades behov, och förmånen utgör i realiteten

endast ett minimibelopp för invalidpension och sjukbidrag, vilket utgår

när årsinkomstens storlek utesluter den pensionsberättigade från rätt

till inkomstprövad förmån. Vid folkpensioneringslagens tillkomst ifrågasattes

att låta inkomstprövningen omfatta hela invalidpensionen och sjukbidraget.

Tanken härpå övergavs av den anledningen, att man ej ville låta

någon som erlagt pensionsavgifter enligt äldre lag gå miste om sin därigenom

förvärvade rätt till avgiftspension. Då pensionsstyrelsens register över

påförda och erlagda pensionsavgifter slopades i samband med den nya

folkpensioneringslagens ikraftträdande, måste man — resonerades det —

låta alla pensionsberättigade invalider och åldringar få ett visst minimibelopp

i pension, vare sig avgifter inbetalats eller ej och oavsett om erlagda

avgifter gav rätt till ifrågavarande pensionsbelopp eller endast till en lägre

pension. Denna minimipension bestämdes till 200 kronor om året. De få,

som vid inträdande pensionsrätt på grund av erlagda avgifter kunna bli

berättigade till avgiftspension med mer än 200 kronor (omkring 500 personer),

ha av pensionsstyrelsen uppförts på en särskild förteckning, så att

de kunna erhålla detta högre belopp om de beviljas invalidpension eller

sjukbidrag.

De sakkunniga föreslå således, att de pensionstagare, som åtnjuta enbart

grundpension, undantagas från rätten till indexreglerad förhöjning av pensionen

och att indextillägget för invalidpensionärer och sjukbidragsberättigade

personer i stället helt lägges på de inkomstprövade förmånerna.

De sakkunniga erinra i detta sammanhang om att hjälplösa invalidpensions-

eller sjukbidragsberättigade gifta personer, vilka enligt vanliga

avdragsregler på grund av makarnas inkomst skulle vara uteslutna från

annan pensionsförmån än grundpension, jämlikt 10 § folkpensioneringslagen

i vissa fall kunna erhålla tilläggspension och bostadstillägg med högst

400 kronor om året, s. k. lijälplöshetstillägg. Dessa borde givetvis erhålla

indexförhöjning enligt samma grunder som andra pensionärer, vilkas folkpension

ej bestode av enbart grundpension.

De sakkunniga föreslå vidare, att pensionstagare med blindtillägg erhålla

indexförhöjning endast på invalid- eller ålderspensionen men däremot ej

på blindtillägget. Som motivering härför anföres följande.

De blinda eller nästan blinda personer, som åtnjuta blindtillägg, ha

uppenbarligen utöver den allmänna levnadskostnaden i regel särskilda

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

kostnader för hjälp av seende personer, och det är givet att också dessa

särskilda kostnader öka vid en allmän levnadskostnadsstegring. Emellertid

har blindtilläggets belopp icke direkt framkommit som ett resultat av utredningar

och överväganden rörande de blindas speciella inkomstbehov,

utan beloppets fixering till 700 kronor om året grundar sig på en jämförelse

med de blindas till utgången av år 1947 från pensionsstyrelsen utgående

förmåner, sådana dessa blevo utformade genom det då tillämpade schematiska

systemet för dyrtids- och annan kompensation i form av dyrtidstilllägg

och provisoriska förstärkningar. Under sådana förhållanden synes

blindtillägget såsom sådant böra lämnas utanför indexregleringen. I stället

torde blindtilläggets belopp böra regleras genom särskilda beslut av statsmakterna,

när så anses påkallat. Ytterligare en omständighet som talar för

att ändringar av blindtilläggets storlek böra ske i särskild ordning är att

blind tillägget inverkar minskande på inkomstprövade pensionsförmåner

och att en höjning av detsamma alltså måste kombineras med en omräkning

av sistnämnda förmåner.

I detta sammanhang erinra de sakkunniga slutligen om att änke- och

änkling sbidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn

utgå med belopp motsvarande änkepension och bostadstillägg enligt lagen

om folkpensionering. En indexreglering av änkepensionerna komme till

följd härav att innebära, att även änke- och änldingsbidragen indexreglerades.

Då sistnämnda bidrag organiskt hörde nära samman med änkepensionen

och förmånernas utformning dessutom vore densamma, funne

de sakkunniga en sådan konsekvens naturlig och önskvärd.

I fråga om spörsmålet huruvida indexförhöjning bör ske

efter skilda grunder för olika pensionärskategorier

anföra de sakkunniga inledningsvis.

Såsom i det föregående närmare utvecklats äro de sakkunniga av den

uppfattningen, att indexförhöjningens belopp ej bör röna inverkan av de

variationer i pensionsbeloppets storlek, som äro betingade av pensionstagarens

högre eller lägre inkomst. Indexförhöjningen bör i stället göras konstant

för alla pensionärer eller för sådana pensionärsgrupper, för vilka

tillämpas enhetliga grunder för pensionsbeloppets bestämmande. I sistnämnda

avseende är främst att märka, att pensionens storlek förutom av

inkomsten bestämmes av pensionstagarens civilstånd samt av reglerna för

den bostadskostnadsgrupp pensionstagaren tillhör. För varje pensionärsgrupp,

som sålunda skiljer sig från övriga grupper men inom vilken pensionsbeloppet

är konstant, bortsett från årsinkomstens inverkan, kan indexhöjningen

tänkas ske efter speciellt för ifrågavarande grupp avpassade regler.

Ur administrativ synpunkt är det emellertid givetvis en fördel, om antalet

grupper med olika beräkningsgrunder begränsas så mycket som möjligt.

En grundprincip i folkpensioneringslagen vore — fortsätta de sakkunniga

— att pensionen för ensamstående skulle vara högre än för två makar,

som båda åtnjöte folkpension. Att denna princip vore riktig stode utom

diskussion. Däremot kunde man ha olika meningar om i vilket förhållande

pensionsbeloppen för å ena sidan en ensamstående och å andra sidan två

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

makar borde stå till varandra för att bäst svara mot pensionstagarnas försörjningsbehov.

Vid en indexreglering på längre sikt syntes i varje fall böra

tillses att gifta och ogifta erhölle indexförhöjningar med belopp som stode

i ungefär samma förhållande till varandra som de i lagen stadgade beloppen

för allmän ålderspension. Dessa båda pensionärsgrupper borde sålunda vid

lika indextal erhålla indexförhöjning med skilda belopp.

I fråga om hustrutillägget erinra de sakkunniga om att detta utginge med

200 kronor lägre belopp än hustrun skulle ha erhållit som invalidpensionär.

Anledningen härtill vore, att en icke invalidförklarad hustru förutsatts

kunna åtminstone i någon mån bidraga till makarnas försörjning. Om hon

icke förmådde detta, bleve hustrutillägget dock ej högre. Under sådana förhållanden

funne de sakkunniga skäligt, att dyrtidskompensationen för

hustrutilläggsberättigad finge utgå med samma belopp som för gift pensionsberättigad.

De sakkunniga erinra vidare om att änkepensionen bestämts till belopp,

som avsevärt understege pensionsbeloppet ej blott för övriga ensamstående

folkpensionärer utan även för gifta pensionsberättigade. Anledningen härtill

vore densamma som varit avgörande för avvägningen av hustrutilläggets

belopp, nämligen att icke invalidförklarade änkor förutsatts kunna åtminstone

i någon mån bidraga till sin försörjning. Emellertid medförde en

årlig inkomst överstigande 400 kronor avdrag å änkepensionen och vidare

vore denna i sin helhet inkomstprövad, vilket medförde att den vid en

ganska måttlig inkomst helt bortfölle. Dessa omständigheter utgjorde enligt

de sakkunnigas mening ett starkt motiv för att låta änkepensionerna

erhålla samma dyrtidskompensation som övriga ensamstående pensionstagare.

Då detta emellertid skulle förrycka sambandet mellan de i folkpensioneringslagen

föreskrivna pensionsbeloppen för änkepensionärer och

hustrutilläggsberättigade hustrur och innebära en realförbättring för de

förra i jämförelse med de senare, hade de sakkunniga likväl funnit sig böra

föreslå att indexförhöjningen skulle utgå med samma belopp för dessa båda

kategorier, nämligen med det belopp som skulle tillkomma gift pensionsberättigad.

Beträffande frågan om indexförhöjningen bör vara större i en bostadskostnadsgrupp

med högre nummer än i en grupp med lägre nummer, anföra

de sakkunniga.

Om den levnadslcostnadsindex för folkpensionärer, som särskilda sakkunniga

ha fått i uppdrag att utarbeta, skulle konstrueras såsom fem olika

indexserier, av vilka var och en skall påverka pensionerna inom en viss

bostadskostnadsgrupp, måste indexförhöjningens belopp tydligen bestämmas

efter skilda grunder i de olika bostadskostnadsgrupperna. Konstrueras

däremot, såsom här förordats, en levnadskostnadsindex på sådant sätt, att

en och samma indexserie hänför sig till alla pensionstagare inom samtliga

bostadskostnadsgrupper, blir det möjligt att välja genomsnittliga pensionsbelopp

eller på annat sätt bestämda enhetsbelopp för gifta och ogifta, på

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

vilka indextalet får verka oberoende av efter vilken bostadskostnadsgrupp

den aktuella pensionen är bestämd. Frågan huruvida denna möjlighet till

förenkling bör begagnas eller om den enhetliga indexserien bör påverka

högsta pensionsbeloppen för gifta och ogifta inom varje bostadskostnadsgrupp,

så att indexhöjningen blir större i en bostadskostnadsgrupp med

högre nummer än i en grupp med lägre nummer, sammanhänger delvis med

hur man bedömer den framtida utvecklingen av bostads- och bränslekostnadernas

storlek i förhållande till andra levnadskostnader.

Pensionärsbudgeten i en högre bostadskostnadsgrupp skiljer sig, såsom

förut framhållits, från pensionärsbudgeten i en lägre sådan grupp främst

däri att bostads- och bränsleposten i den förra regelmässigt är i viss grad

proportionsvis större än i den senare. Om vid en levnadskostnadsstegring

bostads- och bränslekostnaden relativt sett stiger lika mycket som levnadskostnaderna

i övrigt, borde ur principiell synpunkt indextalet i en enhetlig

indexserie påverka de särskilda pensionsbeloppen inom varje bostadskostnadsgrupp

så, att dyrtidskompensationen bleve i kronor räknat större för

pensionärer i en högre bostadskostnadsgrupp än för pensionärerna i en

lägre. Efter hyresregleringens tillkomst har emellertid bostadskostnaden

stigit endast obetydligt i förhållande till prisstegringen i övrigt, och även

den sammanlagda bostads- och bränslekostnadens stegring har varit relativt

ringa i förhållande till levnadskostnadsstegringen i dess helhet, särskilt i

de högre bostadskostnadsgrupperna, inom vilka bränslekostnaden för flertalet

pensionärer är mycket mindre än bostadskostnaden. I fortsättningen

torde man kunna räkna med att såsom hittills allmänna levnadskostnadsstegringar

inom överskådlig tid endast till mindre del komma att bero på

ökade kostnader för bostad och bränsle. Levnadskostnadernas stegring för

en pensionärsbudget kan med andra ord beräknas komma att i kronor

räknat bli ungefär densamma i hela riket. Även om en avsevärd allmän

hyreshöjning med viss procent å gällande hyresbelopp medgåves, skulle

för övrigt den härigenom uppkommande större hyresstegringen i högre

bostadskostnadsgrupper i viss mån motverkas av den utjämning av ifrågavarande

kostnader mellan de olika bostadskostnadsgrupperna som inträder

genom äldre bebyggelses ersättande med ny.

Med hänsyn härtill och då det syntes uppenbart, att prisutvecklingen

redan sedan lång tid tillbaka medfört en utjämning av levnadskostnaderna

mellan skilda orter, kunde det enligt de sakkunnigas mening icke vara

lämpligt att giva indexregleringen av folkpensionerna en konstruktion, som

vid stigande levnadskostnader automatiskt ökade den spännvidd mellan

pensionsbeloppen i skilda bostadskostnadsgrupper som förelåge på grund

av i lagen givna föreskrifter om bostadstilläggens storlek. Skulle en sådan

situation inträda, att ändring härutinnan tedde sig önskvärd, syntes detta

i första hand böra ske genom ändringar i folkpensioneringslagens bestämmelser

om bostadstillägg. De sakkunniga hade därför kommit till den uppfattningen,

att indexhöjningar, som grundades på en för hela riket gemensam

index, i princip borde ske med enhetliga belopp för å ena sidan gifta

pensionstagare och änkepensionärer och å andra sidan övriga pensionstagare,

oberoende av vilken bostadskostnadsgrupp som vore bestämmande för

pensionsbeloppets storlek. Med gift pensionstagare avsåges i detta samman
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

hang endast sådan gift pensionär, vars make jämväl erhölle indexförhöjd

pensionsförmån.

Vad härefter angår indexförhöjningens storlek anföra de

sakkunniga att — eftersom pensionsförhöjningarna enligt de sakkunnigas

uppfattning borde vara lika stora i samtliga bostadskostnadsgrupper - de

pensionsbelopp, som skulle ligga till grund för indexförhöjningens storlek

för å ena sidan gifta pensionstagare och änkepensionärer och å andra sidan

övriga pensionstagare, måste vara enhetliga för hela riket. Under sådana

omständigheter låge det närmast till hands att välja högsta pensionsbeloppen

i den mellersta bostadskostnadsgruppen, grupp III, nämligen för gift

pensionsberättigad 1 000 kronor och för ogift 1 300 kronor. De sakkunniga

fortsätta.

Om dessa belopp läggas till grund för indexregleringen, kan det visserligen

synas som om pensionstagarna i bostadskostnadsgrupperna I och II

bleve något överkompenserade, medan viss underkompensation skulle

komma att föreligga för pensionärer i grupperna IV och V. Så länge bostadsoch

bränslekostnaden stiger avsevärt långsammare än levnadskostnaderna i

övrigt blir emellertid denna effekt, om den överhuvudtaget uppkommer,

ganska ringa. Om för varje bostadskostnadsgrupp infördes en särskild indexserie

som skulle påverka högsta pensionsbeloppet inom just den gruppen,

skulle nämligen under nämnda förutsättning — eftersom bostads- och

bränslepostens andel i en folkpensionärs budget är större i en högre bostadskostnadsgrupp

än i en lägre — ett visst indextal som bestämmes skola verka

utlösande på pensionsförhöjningen, t. ex. talet 105, uppnås tidigare i den

lägre bostadskostnadsgruppen än i den högre. Systemet med en enhetlig

index, avpassad efter förhållandena i bostadskostnadsgrupp III, kommer

därför att verka fördröjande på dyrtidskompensationens utlösning i grupperna

I och II, medan pensionärerna i grupperna IV och V erhålla pensionsförhöjningar

med tätare mellanrum enligt systemet med en enhetlig index

än om en särskild index gällde för varje bostadskostnadsgrupp.

De indexintervall som skola utlösa pensionsförhöjningarna borde enligt

de sakkunniga ej bestämmas lägre än till fyra och ej högre än till sex enheter.

De sakkunniga ha för sin del funnit femtalsintervall naturligast och

anföra härom.

Med femtalsintervall skulle den första pensionsförhöjningen komma att

utlösas av indextalet 105 (juni 1940 = 100) och utgöra för gift pensionstagare

och änkepensionär fem procent å 1 000 kronor = 50 kronor samt för

annan pensionstagare fem procent å 1 300 kronor = 65 kronor. För undvikande

av alltför stora administrativa svårigheter torde det emellertid vara

nödvändigt att bestämma förhöjningarna till belopp som äro jämnt delbara

med 12, så alt de kunna utbetalas med helt antal kronor i månaden och med

samma månadsbelopp under hela året. Med avrundning till närmaste med

12 delbara krontal skulle förhöjningen sålunda vid indextalet 105 utgöra

för gift pensionstagare och änkepensionär 48 kronor och för annan pensionstagare

60 kronor eller, uttryckt i månadsbelopp, 4 resp. 5 kronor.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Vid ett strängt fasthållande av pensionsbeloppen 1 000 och 1 300 kronor

såsom grund för indexförhöjningens storlek kommer dennas belopp att

växla vid olika indexintervall. Detta åskådliggöres av följande uppställning,

där förhöjningen mellan varje intervall angives i kronor per månad.

Förhöjning per månad mellan de

olika indexintervallen

Pensionsindextal

105

no

115

120

125

130

135

140

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

För gift och därmed jämställd

person......................

4

4

5

4

4

4

4

4

För annan ....................

5

6

5

6

5

6

5

5

Det skulle emellertid ur administrativ synpunkt vara i hög grad irrationellt

och även te sig egendomligt för pensionstagarna, om indextilläggen på

detta sätt varierade i storlek trots indexintervallens enhetlighet. De sakkunniga

utgå därför ifrån att tilläggen böra ökas med samma belopp vid varje

höjning av indextalet med ett femtal enheter. Man torde härvid ha att välja

mellan å ena sidan en ökning med 4 kronor i månaden för gift pensionstagare

och änkepensionär och 5 kronor i månaden för annan pensionstagare

samt å andra sidan en ökning med 5 resp. 6 kronor i månaden för dessa

pensionärskategorier.

En ökning med 4 resp. 5 kronor i månaden har den fördelen, att ökningen

då blir proportionell mot den allmänna ålderspensionens storlek för gift och

ogift, 800 och 1 000 kronor. Å andra sidan kommer med dessa belopp dyrtidskompensationen

med fem procent att räknas på något lägre pensionsbelopp

än dem som utgå i bostadskostnadsgrupp III, nämligen å beloppen

960 och 1 200 kronor. Bestämmes pensionsökningen för varje indexintervall

till 5 resp. 6 kronor i månaden, kommer dyrtidskompensationen att baseras

på beloppet 1200 kronor för gift pensionstagare och änkepensionär (— högsta

pensionsbeloppet i bostadskostnadsgrupp V för gift person när båda makarna

ha pension) och på beloppet 1 440 kronor för annan pensionstagare.

Vid övervägande av dessa båda möjligheter ha de sakkunniga stannat för

att föreslå, att pensionsförhöjningen bestämmes till 4 resp. 5 kronor i månaden

för varje höjning av pensionsindextalet med fem enheter. Pensionsförhöjningen

blir då per helt år följande. I

Pensionsindextal

Förhöjningens storlek per år

105

no

115

120

125

130

135

140

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

För gift och därmed jämställd

person......................

48

96

144

192

240

288

336

384

För annan....................

60

120

180

240

300

360

420

480

I fråga om beräkningen av kostnaderna för den föreslagna

indexregleringen anföra de sakkunniga bl. a.

Enligt av pensionsstyrelsen lämnade preliminära uppgifter utbetalas för

närvarande folkpension för omkring 750 000 pensionstagare. Såsom pen
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

sionstagare ha därvid medräknats hustrur, vilka erhålla hustrutillägg.

Rörande pensionstagarnas fördelning på olika kategorier ha delvis endast

tämligen osäkra upplysningar kunnat lämnas, beroende bl. a. därpå att hålkortsmaterialet

under det nya utbetalningssystemets första verksamhetsår

varit så anlitat för oundgängligen nödvändiga arbetsuppgifter, att dess bearbetning

för rent statistiskt ändamål måst komma i andra hand. Tills

vidare kan sålunda endast verkställas en preliminär uppskattning av kostnaderna

för folkpensionernas indexreglering.

Såsom utgångspunkt för den följande preliminära kostnadsberäkningen

ha de sakkunniga tagit det nuvarande pensionärsbeståndet å omkring

750 000 personer. De siffror som härvid erhållas måste bli ej oväsentligt för

låga, beroende dels på att den första utbetalningen för nytillkomna pensionärer

vanligen omfattar pension för ett flertal månader, dels på att pensionärsbeståndet

vid indexregleringens ikraftträdande sannolikt kommer att vara

större än det är för närvarande. Sedan kostnadsberäkning verkställts från

den angivna utgångspunkten, tillägges därför ett visst kompletterande belopp,

vars storlek med ledning av de uppgifter som för närvarande stå till

buds fixerats till en miljon kronor för varje indexstegring med fem procent.

De nuvarande pensionernas fördelning på olika slag kan antagas vara

ungefär följande:

Antal

Allmän ålderspension med bostadstillägg ...................... 164 000

Annan ålderspension ........................................ 423 000

Invalidpension (sjukbidrag) innehållande inkomstprövad förmån 122 000

Invalidpension (sjukbidrag) bestående av enbart grundpension (ev.

i förening med blindtillägg) ................................ 13 000

Änkepension ................................................ 11 000

Hustrutillägg .............................................. 17 000

Summa 750 000

Härtill komma omkring 2 000 bidrag till änkor och änklingar med barn

enligt den särskilda lagen om sådana bidrag.

Av ålderspensionärerna tillhöra enligt en preliminär beräkning omkring

33 procent den grupp gifta, vilka föreslås skola erhålla indexförhöjning med

det lägre beloppet. Av dem som erhålla invalidpension och sjukbidrag beräknas

omkring 12 procent tillhöra denna grupp. Det lägre tillägget kan

sålunda beräknas skola utgå till 54 000 ålderspensionärer med bostadstillägg,

140 000 ålderspensionärer utan sådant tillägg, 15 000 invalidpensionärer

och sjukbidragsberättigade personer, 11 000 änkepensionärer, 17 000

hustrutilläggsberättigade hustrur samt 2 000 personer med änke- och änklingsbidrag,

summa 239 000 personer. Det högre tillägget skulle enligt samma

beräkningsgrunder tillkomma 110 000 ålderspensionärer med bostadstillägg,

283 000 ålderspensionärer utan sådant tillägg samt 107 000 invalidpensionärer

och sjukbidragsberättigade personer, summa 500 000 personer.

Med dessa utgångspunkter kunna de årliga kostnaderna för en höjning

av folkpensionerna med 48 resp. 00 kronor för varje indexstegring med fem

enheter beräknas till följande belopp vid pensionsindextalen 105, 110, 115

och 120.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Pensionsindextal

105

110

115

120

Milj. kr.

Milj. kr.

Milj. kr.

Milj. kr.

Allmän ålderspension med bostadstillägg. ..

9,2

18,4

27,6

36,8

Annan ålderspension.....................

23,7

47,4

71,1

94,8

Inkomstprövad invalidpension (sjukbidrag)..

7,1

14,2

21,3

28,4

Änkepension ............................

0,5

1,0

1,5

2,0

Hustrutillägg............................

0,8

1,6

2,4

3,2

Ånke- och änklingsbidrag.................

0,1

0,2

0,3

0,4

Tillkommer med hänsyn till för låg uppskatt-

ning (se ovan).........................

1,0

2,0

3,0

4,0

Summa

42,1

84,8

127,2

169,6

De sakkunniga föreslå, att de nuvarande årliga pensionsbeloppen, vilka

komma att utgöra de grundbelopp som skola utgå vid indexläget 100, i samband

med indexregleringen avrundas på sådant sätt att de bli jämnt delbara

med 12 samt att denna avrundning alltid skall ske uppåt. Till nyssnämnda

kostnader kommer sålunda kostnaden för denna avrundning, vilken av de

sakkunniga preliminärt uppskattas till mellan 4,5 och 5 miljoner kronor

om året.

De sakkunniga föreslå icke någon materiell ändring i lagen om k o mmunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen.

På grund av den föreslagna förhöjningens konstruktion skulle

således kostnaderna för förhöjning av ålderspensioner komma att helt

stanna på statsverket medan kommunerna enligt nu gällande regler skulle

få bidraga till kostnaderna för förhöjning av invalidpensioner, sjukbidrag,

änkepensioner och hustrutillägg. I

I de för de sakkunniga utfärdade direktiven framhölls att de sakkunniga

borde vara oförhindrade att undersöka huruvida en omläggning av utbetalningssystemet

för folkpensionerna i decentraliserande riktning kunde ge

ökade förutsättningar för en snabb anpassning av dyrtid stillägget till förändringar

i prisnivån. De sakkunniga ha också i betänkandet till särskild

prövning upptagit frågan om central eller lokal utbetalning

av folkpensionerna. Härvidlag ha de sakkunniga företagit vissa

utredningar rörande det nuvarande utbetalningssystemets effektivitet, dess

ändamålsenlighet vid en indexreglering av folkpensionerna, kommunernas

möjligheter att utbetala indexreglerade folkpensioner, sistnämnda spörsmål

särskilt i belysning av den genomförda kommunala utbetalningen av allmänna

barnbidrag, samt kostnaderna för eu decentralisering av pensionsutbetalningen

till kommunerna. Beträffande resultatet av dessa utredningar

hänvisas till sid. 55—69 i betänkandet.

För egen del erinra de sakkunniga beträffande denna fråga inledningsvis

om att det inom modern kontorsorganisation funnes en tendens att å

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ena sidan decentralisera beslutanderätt av olika slag och å andra sidan

centralisera vissa verkställighetsåtgärder, t. ex. kontinuerliga utbetalningar

i anledning av fattade beslut. Genom decentraliserad beslutanderätt kunde

i allmänhet åstadkommas smidiga kompletteringar av ett från början ofullständigt

utredningsmaterial samt snabba beslut. Genom en rationellt organiserad

utbetalningsapparat för stora enheter vunne man med minsta möjliga

personal- och materialåtgång allmän punktlighet för kontinuerliga utbetalningar.

Båda dessa moderna principer hade kommit till uttryck i folkpensioneringslagen.

I ärenden rörande inkomstprövad ålderspension samt

änkepension vore sålunda beslutanderätten decentraliserad till pensionsnämnderna,

vilkas beslut verkställdes av pensionsstyrelsen utan prövning.

All utbetalning av folkpension skedde däremot centralt genom pensionsstyrelsens

försorg.

De sakkunniga framhålla i fortsättningen att vid de undersökningar, som

de sakkunniga företagit i denna sak, från flera håll framhållits att de mindre

kommuner, som inom de närmaste åren skulle uppgå i större enheter, för

närvarande i allmänhet saknade resurser att på ett tillfredsställande sätt

omhänderha den kontinuerliga utbetalningen av folkpensionerna och den

därmed förenade ganska ofta förekommande omräkningen av pensionsbeloppen

vid civilståndsändringar, förändringar i makes pensionsförhållanden,

pensionstagarens uppnående av 67 år m. m. Hela decentraliseringsfrågan

borde därför enligt denna mening vila till dess den nya kommunindelningen

genomförts. Enligt de sakkunnigas mening vore detta en mycket

vägande anmärkning, som icke kunde förbigås. För vissa större och

medelstora städers del syntes dessutom föreligga svårigheter att på kort

tid uppbringa för utbetalningsverksamheten erforderliga lokaler och personal.

Mot decentralisering av utbetalningsapparaten i nuvarande läge talade

enligt de sakkunniga också andra skäl. Om det nuvarande centrala utbetalningssystemet

bibehölles, kunde de ändrade pensionsbelopp, som skulle utgå

vid höjning eller sänkning av pensionsindextalet, utbetalas redan månaden

efter det indexändringen kungjorts. Genomfördes en kommunal utbetalning

av folkpensionerna, torde utbetalning av ändrade belopp med så kort

varsel kunna åstadkommas endast i kommuner med få pensionstagare och

möjligen även i de största städerna med stor förvaltningspersonal, däremot

ej med säkerhet i övriga kommuner. Utbetalning av ändrade pensionsbelopp

under samma månad som en indexändring kungjordes, kunde icke

uppnås med något utbetalningssystem utan ändring av nu föreskrivna tider

för folkpensionernas utbetalning. Ett pensionsindextal som grundade sig

på prisuppgifter från en viss månad kunde nämligen enligt vad de sakkunniga

inhämtat icke föreligga färdiguträknat förrän tidigast i mitten av

nästföljande månad.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Av nu anförda skäl och då det överhuvudtaget framstode som synnerligen

ovisst, huruvida en decentralisering av utbetalningsapparaten till kommunerna

skulle kunna med framgång genomföras under de närmaste åren,

förorda de sakkunniga en fortsatt central utbetalning av folkpensionerna

genom pensionsstyrelsens försorg. En uppdelning av utbetalningsverksamheten

på sådant sätt, att kommunerna skulle utbetala indextillägget och

pensionsstyrelsen pensionens grundbelopp ansåge de sakkunniga icke lämplig,

då folkpensionen såvitt möjligt borde utbetalas i ett sammanhang och

det av den verkställda utredningen framginge, att pensionsstyrelsen utan

svårighet samt billigast och med kortast möjliga förberedelsetid kunde utbetala

tillägget och folkpensionen i övrigt medelst en och samma folkpensionsanvisning.

De sakkunniga föreslå i enlighet härmed att såväl pensionens grundbelopp

som indexförhöjningen utbetalas månadsvis av pensionsstyrelsen. Den

beräkning av folkpensionärernas levnadskostnader, som skall ligga till

grund för indexförhöjningen, föreslås utförd kvartalsvis av socialstyrelsen.

På grundval av nämnda beräkning föreslås Kungl. Maj:t skola senast den

20 i varje kvartals första månad fastställa pensionsindextalet, som skall

gälla fr. o. in. månaden närmast efter den, då beslutet kungjorts t. o. m.

den månad, varunder nytt pensionsindextal fastställts.

De sakkunnigas förslag är icke i alla avseenden enhälligt. En av de sakkunniga,

herr Fagerholm, har nämligen i ett särskilt yttrande anfört.

I likhet med de övriga ledamöterna i kommittén finner jag det ur olika

synpunkter lämpligt och riktigt att dyrtidstillägg å folkpensionen utgår med

enhetliga belopp. En dylik konstruktion av dyrtidstillägget grundar sig på

vissa antaganden, bland annat i fråga om förhållandet mellan bostadskostnader

och övriga levnadskostnader. Det synes sannolikt att dessa antaganden

äro riktiga i nuvarande läge eller i ett läge, som icke allt för mycket

skiljer sig från det nuvarande. Däremot torde det vara ovisst hur dessa

antaganden komma att stå sig, om levnadskostnaderna skulle väsentligen

förändras t. ex. genom ett betydande penningvärdesfall.

Ur dessa synpunkter syntes det enligt herr Fagerholms mening påkallat,

att lagens bestämmelser om automatisk kompensation begränsades till att

gälla en högsta levnadskostnadsstegring av 20 procent enligt pensionärsindex.

För det fall index i framtiden skulle stiga därutöver, ankomme det

på statsmakterna att taga upp frågan om dyrtidstilläggets beräkning till

ny prövning med hänsyn till de föreliggande förhållandena. För begränsningen

av den automatiska kompensationsrätten talade även det principiella

önskemålet att staten icke genom lagstiftning ikläddes förpliktelser, vars

omfattning vid lagstiftningens genomförande icke kunde överblickas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

31

Yttranden över förslaget till indexreglering av folkpensionerna.

De myndigheter och sammanslutningar, som yttrat sig över förslaget till

indexreglering av folkpensionerna, äro eniga om att folkpensionerna böra

genom automatiskt verkande regler anpassas efter levnadskostnadsutvecklingen.

I det stora flertalet av remissyttranden har också de sakkunnigas förslag

till lösning av de olika problem, som sammanhänga med en indexreglering

av folkpensionerna, tillstyrkts eller i huvudsak lämnats utan erinran. På

många håll betecknas förslaget såsom väl antagbart både med hänsyn till

den enskilde och det allmänna. Denna ståndpunkt intages av bl. a. överståthållarämbetet

samt länsstyrelserna i Kalmar, Kopparbergs och Norrbottens

län.

Kritik mot förslaget av principiell art anföres endast av försäkringsinspektionen

och pensionsutredningen, varjämte styrelsen för Svenska stadsförbundet

(majoriteten), stadsfullmäktige i Göteborg (majoriteten) samt

drätselkammaren i Västerås funnit förslaget vara behäftat med sådana

brister att det icke borde läggas till grund för en lagstiftning i ämnet.

För säkring sinspektionen anför.

Om regleringen av folkpensionerna baseras på en levnadskostnadsindex

kunna under vissa förutsättningar icke önskvärda konsekvenser uppstå.

Så skulle bli fallet om vid eu stegring av prisnivån den förvärvsarbetande

befolkningens inkomster bibehållas i stort sett oförändrade, eller om prisnivån

stiger relativt mera än inkomstnivån. En dylik situation skulle innebära

en sänkning av samma befolknings levnadsstandard, men icke nog

härmed, denna befolkning skulle dessutom belastas med kostnaderna för

upprätthållandet av folkpensionernas realvärde, vilket i sin ordning kommer

att medföra en ytterligare sänkning av de förvärvsarbetandes standard.

Skulle åter inkomstnivån för den förvärvsarbetande befolkningen stiga,

medan prisnivån vore oförändrad, skulle pensionärsgenerationen icke få

del av den förbättrade levnadsstandarden, vilken enbart skulle komma den

aktiva befolkningen tillgodo.

Eftersom konsekvenser av denna art vore intimt förknippade med den

indextyp som föreslagits, ansåge sig inspektionen icke kunna förorda den

av de sakkunniga föreslagna lösningen. Då det vore angeläget, att den utomordentligt

viktiga frågan om folkpensionernas indexreglering löstes på ett

tillfredsställande sätt, hemställde inspektionen, att frågan gjordes till föremål

för ny utredning.

Pensionsutredningen — som enligt de för utredningen givna direktiven

har att verkställa utredning och avgiva förslag rörande ordnandet av en

pensionering för anställda i privat tjänst — ifrågasätter starkt lämpligheten

av att statsmakterna principiellt binda sig för en viss lösning av folkpensionernas

indexreglering, innan man hade möjlighet att överblicka det

pensioneringsområde, som utredningen hade att undersöka. Detta hindrade

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

givetvis icke att indexreglering av folkpensionerna genomfördes på viss

begränsad tid. Utredningen anför.

För utredningen står det klart, att en efter rationella linjer uppbyggd

tjänstepensionering måste utformas med hänsyn till de förmåner folkpensioneringen

innebär och sålunda konstrueras såsom en påbyggnad på denna.

Om denna uppfattning godtages, kommer tjänstepensioneringen uppenbarligen

att påverkas av bestämmelserna rörande indexreglering av folkpensionerna.

Å andra sidan skola enligt direktiven för utredningen även tjänstepensioneringens

förmåner anpassas efter växlingar i de ekonomiska förhållandena.

Eu grundläggande fråga blir då huruvida folkpensioneringens

och tjänstepensioneringens förmåner böra indexregleras efter samma principer

eller icke. Utan att ingå på detta spörsmål vill utredningen framhålla,

att den av de sakkunniga föreslagna indexregleringen, såvitt nu kan bedömas,

icke lämpar sig för tjänstepensioneringen.

Svenska stadsförbundet uttalar som ett sammanfattande omdöme, att

enligt förbundets mening det enda skäl, som kunde försvara en indexreglering

av den föreslagna innebörden, vore önskemålet att systemet ej bleve

alltför komplicerat. Förbundet kunde icke finna, att de sakkunnigas utredning

på ett övertygande sätt ådagalagt, att icke ett tillräckligt enkelt

system för indexregleringen kunde åstadkommas med mindre oegentliga

verkningar. För att bedöma hur därmed förhölle sig syntes en grundligare

undersökning nödvändig beträffande olika tänkbara alternativ än de sakkunniga

företagit. Stadsfullmäktige i Göteborg och drätselkammaren i Västerås

ha samma uppfattning.

Vidkommande härefter förslagets enskildheter och därvid till en början

frågan huruvida en indexreglering av folkpensionerna

bör grundas på en för folkpensionäre r.n a speciellt

konstruerad levnadskostnadsindex, har denna fråga i de

flesta remissyttrandena besvarats jakande.

De sakkunniga för utredning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden

äro angelägna att framhålla, att det icke vore möjligt att i förväg

säga vilken index som komme att visa högst, den föreslagna indexserien

för folkpensionärer eller socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex.

Hittills syntes den senare serien ha givit ett något högre resultat; från juni

1946 till december 1948 hade denna index nämligen ökat med 9,5 procent,

medan en preliminär kalkyl gåve vid handen, att en motsvarande indexserie

för folkpensionärerna ökat med 7,9 procent. Skillnaden torde huvudsakligen

bero på att de år 1948 höjda indirekta skatterna på vissa varor

inverkat mera på den allmänna indexen än på folkpensionärsindexen.

Landsorganisationen förklarar sig anse riktigt, att folkpensionsbeloppen

ansluta sig till den speciella levnadskostnadsutvecklingen för folkpensionärer.

Enligt undersökningar, som företagits under och efter kriget hade det

visat sig att levnadskostnadsstegringen varit avsevärt mindre för folkpen
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

sionärer än löntagare. Längre fram kunde det visa sig att levnadskostnadsstegringen

i stället bleve starkare för folkpensionärerna. Givetvis kunde

man tänka sig, att automatiska dyrtidstillägg till folkpensionerna av psykologiska

skäl anknötes till samma index som för statstjänarna. Detta vore

i så fall en medveten felaktighet som finge föranleda att folkpensionernas

belopp med tämligen täta mellanrum omprövades under hänsynstagande

till den verkliga levnadskostnadsutvecklingen för folkpensionärerna. Landsorganisationen

ville icke hävda, att en dylik metod skulle anses nödvändig.

Statskontoret, Svenska personal-pensionskassan, Sveriges kommunalanställdas

pensionskassa och Sveriges folkpensionärers riksförbund framföra

i denna del en från majoriteten avvikande mening.

Statskontoret anför, att det ur såväl praktiska som andra synpunkter

vore lämpligast att, såsom de sakkunniga förordat, en pensionärsindex finge

den enkla formen av eu allmän levnadskostnadsindex. Nödgades man sålunda

av huvudsakligen praktiska skäl godtaga en förhållandevis summarisk

indexberäkning och förutsattes dessutom, att pensionsförliöjningarna

skulle äga rum med så pass stora språng som femtalsintervaller, måste det

enligt ämbetsverkets mening ifrågasättas, om tillräcklig anledning verkligen

förelåge att konstruera en särskild pensionärsindex eller om icke socialstyrelsens

vanliga levnadskostnadsindex vore tillfyllest. Då det vore angeläget

att så långt möjligt undvika nya kostnads- och personalkrävande

administrativa uppgifter, ville ämbetsverket förorda, att detta spörsmål

upptoges till omprövning.

Svenska personal-pensionskassan och Sveriges kommunalanställdas pensionskassa

uttala att indexberäkningen rymde i sig så många osäkerhetsmoment,

att det måste te sig verklighetsfrämmande att genom en särskild

indexserie för folkpensionärerna söka skipa en millimeterrättvisa, som icke

skulle få någon motsvarighet i fråga om dyrortsgraderingen. Man hade också

all anledning att förvänta, att eu sådan serie icke komme att avvika från

socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex i sådan utsträckning, att

sistnämnda index icke lämpligen skulle kunna användas för folkpensionärerna.

Om en särskild indexserie för dem skulle införas, borde man också

ha anledning att överväga särskilda serier för de olika grupper av medborgare,

vilkas inkomster berodde på socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex.

Dessa grupper innefattade personer, som tillhörde vitt skilda

inkomstområden och för vilka avsevärda skiljaktigheter i fråga om levnadsvanorna

måste föreligga. Ehuru skillnaderna i fråga om levnadsvanor mellan

aktiva statstjänstemän och personer som uppbure egenpension eller

familjepension måste vara betydande, hade man dock ansett sig kunna

acceptera samma indexserie för båda grupperna.

Enligt den mening, som uttalas av Sveriges folkpensionärers riksförbund,

syntes utredningsmännen ha utgått ifrån att det gällde att konstituera eu

speciell folkpensionärsstandard, som läge åtskilliga pinnhål lägre än den

3 — Iiihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 109.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

34

som gällde för andra medborgare. En laglig avgränsning av folkpensionärerna

som en lägre stående folkgrupp kunde icke godkännas av förbundets

medlemmar.

Vad angår spörsmålet hur en levnadskostnad sindex för

folkpensionärer bör konstrueras framhålla de sakkunniga

för utredning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden, att förslaget

härutinnan utformats i samråd med dem, samt understryka betydelsen av

att något större avseende icke fästes vid den i folkpensioneringslagen och

de utredningar, som föregingo den, förutsatta relationen mellan bostadsoch

bränslekostnaderna å ena och andra levnadskostnader å andra sidan.

I själva verket förhölle det sig så, att för dem som bodde i likvärdiga bostäder,

bostads- och bränslekostnaderna varierade betydligt mindre mellan

de olika ortsgrupperna än som motsvarade skillnaderna i bostadskostnadstillägg

mellan olika grupper. För närvarande påginge dessutom en utjämning

av kostnaderna för bostad och bränsle mellan olika ortsgrupper, dels

därigenom att skillnaderna i kostnader för samma standard minskade och

dels därigenom att standardolikheterna avtoge. I det senare fallet hade folkpensionärerna

kommit efter i utvecklingen, och avsevärda förändringar i

detta avseende vore fortfarande att vänta. De sakkunniga ville därför understryka

betydelsen av att indexregleringen bleve oberoende av den nuvarande

avvägningen mellan pensionens grundbelopp och bostadstilläggen.

Bland dem som ansluta sig till förslaget att pensionärsindex utformas

såsom en allmän levnadskostnadsindex, lika för alla bostadsorter, märkas

socialstyrelsen, socialvårdskommittén, länsstyrelserna i Jönköpings, Hallands,

Göteborgs och Bohus samt Västmanlands län ävensom Tjänstemännens

centralorganisation.

Socialstyrelsen påpekar, att det ur flera synpunkter vore betydelsefullt att

kunna jämföra pensionärsserien med socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsserie

och med den därpå byggda särskilda pristalsserien, vilken i princip

reglerade statstjänstemännens löner. Styrelsen ifrågasatte, huruvida det

icke skulle vara befogat att för underlättande av jämförelserna låta pensionärsserien

löpa parallellt med den allmänna levnadskostnadsserien ända

från dess början 1935. På denna pensionärsindexserie skulle sedan byggas

en pristalsserie för folkpensionärerna med utgångspunkt från storleken av

folkpensionärernas levnadskostnader i juni 1946, allt i överensstämmelse

med det system, som tillämpades enligt föreskrifterna i statens löneplansförordning

i fråga om statstjänstemännens löner. Styrelsen föresloge därför,

att i lagtexten ordet pensionsindextalet ersattes av pensionspristalet.

Tjänstemännens centralorganisation framhåller, att övervägande praktiska

skäl talade för att endast en index användes. Organisationen kunde

dock endast under en viss förutsättning tillstyrka de sakkunnigas förslag

härutinnan. Därest i framtiden mera markanta förändringar i levnads
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

kostnaderna skulle komma att inträda, kunde den olikartade sammansättningen

av pensionärernas budget i olika bostadskostnadsgrupper komma

att medföra alltför stora orättvisor, om pensionstillägg utginge enligt en

gemensam index. Organisationen ansåge det därför angeläget med en bestämmelse,

att gällande system för indexreglering av folkpensionerna skulle

omprövas, när förändringarna i levnadskostnaderna överskrede ett visst

värde, förslagsvis 20 procent.

Svenska stadsförbundet ävensom stadsfullmäktige i Göteborg och drätselkammaren

i Västerås ha ställt sig starkt kritiska mot sakkunnigförslaget i

denna del.

Stadsfullmäktige i Göteborg erinra om att folkpensioneringslagen innefattar

vissa normer för bestämmande av storleken av pensionsförmånerna

i olika fall samt anföra vidare.

Enligt dessa normer utgå pensionsförmånerna med belopp, som variera

rätt avsevärt vid en jämförelse dels mellan de olika bostadskostnadsgrupperna

och dels mellan olika grupper av pensionstagare. Denna avvägning

beträffande pensionsförmånernas storlek vilar på en omfattande undersökning

av de faktiska levnadskostnaderna i landets olika delar ävensom överväganden

rörande vissa pensionärers möjlighet att genom eget arbete bidraga

till sitt uppehälle. Därest man redan av erfarenheterna under det

fåtal år, som förflutit efter avvägningens genomförande, anser sig hava

anledning föreslå ändringar på några punkter i avvägningen, synes det enda

riktiga förfaringssättet vara, att lagens normer ändras. Det kan däremot

icke vara riktigt, att man tillgodoser ett eventuellt krav på ändring i den

nu gällande avvägningen genom en i dylikt syfte utformad indexreglering,

enär en på sådant sätt åstadkommen ändring till sina verkningar uppenbarligen

blir beroende av levnadskostnadernas förändringar. På samma sätt

gäller, att en indexreglering av folkpensionerna icke bör utformas på sådant

sätt, att den vid tillämpningen medför faktiska rubbningar i den en gång

som riktig befunna avvägningen av »grundpensionernas» storlek.

Eftersom de sakkunniga icke ansett sig kunna förorda en differentiering

av förhöjningarna blir totalresultatet enligt fullmäktiges mening sådant, att

förslaget icke kunde anses tillfredsställande ur de förut berörda synpunkterna.

Fullmäktige fortsätta.

I betänkandet har i olika sammanhang åberopats, att efter hyresregleringens

tillkomst bostadskostnaden stigit endast obetydligt i förhållande till

prisstegringen i övrigt. Utgår man från att hyresnivån även i fortsättningen

blir relativt konstant, inställer sig frågan, huruvida bostadskostnaden över

huvud taget bör medtagas i den pensionärsbudget, som skall ligga till grund

för levnadskostnadernas bestämmande vid olika tillfällen. Då berörda post

utgör en rätt stor andel av pensionärens levnadskostnader, medför postens

medtagande i indexbudgeten, all förhöjningen under nyssnämnda förutsättning

inträffar på en kanske avsevärt senare tidpunkt, än vad som skulle

bliva fallet, därest berörda post icke medtoges i budgeten. Som exempel

kan väljas pensionen till en ensamstående ålderspensionär i bostadskostnadsgrupp

III. Av den sammanlagda pensionen å 1 300 kronor (från ev.

särskilt bostadstillägg bortses bär) har från början bostadskostnaden an
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

setts utgöra omkring 500 kronor, vilken post enligt ovannämnda förutsättning

beräknas icke undergå några förändringar, medan återstående delen

800 kronor ansetts motsvara levnadskostnaderna i övrigt, vilka äro underkastade

ändringar. Vid det tillfälle, då indextalet enligt det framlagda förslaget

stigit med 5 enheter, har i själva verket pensionärens »övriga levnadskostnader»

stigit med över 8 procent. Med hänsyn härtill och då nu

utgående maximala pensionsbelopp i många fall torde vara otillräckliga för

de pensionstagare, som uteslutande ha folkpensionen såsom inkomstkälla,

synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke bostadskostnaden borde uteslutas

ur den pensionärsbudget, som skall ligga till grund för indexregleringen.

Därest någon allmän hyreshöjning skulle inträffa, bör den härav

påkallade kompensationen för folkpensionärerna kunna åstadkommas genom

omreglering av de statliga bostadstilläggen.

Enligt stadsfullmäktiges mening ha de sakkunniga gjort sig skyldiga till

ett verklighetsfrämmande betraktelsesätt, då de till stöd för sitt förslag om

en enda indexserie för hela riket i stället för fem olika, till de olika bostadskostnadsgrupperna

anknutna serier ansett sig kunna utgå från antagandet

att bostads- och bränslepostens andel i pensionärsbudgeten vore densamma

inom samtliga bostadskostnadsgrupper. Detta antagande baserade de sakkunniga

på att bostadsbeståndet förnyades och folkpensionärerna därmed

finge tillgång till nya bostäder samt att för många folkpensionärer bostadsoch

bränslepostens andel i budgeten varierade avsevärt mindre mellan de

olika bostadskostnadsgrupperna än vad de till grund för lagens normer

liggande medelvärdena gåve vid handen. Även om dessa synpunkter i och

för sig vore riktiga, torde dock en utjämning genom bostadsbeståndets förnyelse

under de gångna få åren näppeligen hunnit få en sådan omfattning,

att den rimligen kunde motivera de sakkunnigas slutsats. Förhölle det sig

så, att medelvärdena numera befunnits ge missvisande utslag, borde avvägningen

av pensionsförmånernas storlek tagas under omprövning. Förhållandet

borde däremot icke få inverka på indexsystemets utformning.

Svenska stadsförbundet och drätselkammaren i Västerås anföra liknande

synpunkter.

Såsom redan tidigare berörts har Tjänstemännens centralorganisation —

däri instämmande i herr Fagerholms särskilda yttrande — uttalat sig för

att den automatiska kompensationen borde begränsas

till att gälla en högsta levnadskostnadsstegring av 20 procent enligt

pensionärsindex. Även statskontoret, statens pensionsanstalt, länsstyrelserna

i Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Kristianstads och Malmöhus län, åtskilliga

kommuner samt Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen,

Svenska personal-pensionskassan och Sveriges kommunalanställdas

pensionskassa ha förordat en begränsning av den automatiska höjningen.

Av de remissinstanser, som särskilt berört frågan vilka pensionsförmåner

som böra index regler as, har endast en,

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr lOih

nämligen stadsfullmäktige i Hedemora, förordat, att rätten till indexförhöjning

gjordes beroende av vederbörandes inkomst. Med hänsyn till bl. a.

det statsfinansiella läget borde enligt fullmäktiges mening en eventuell

höjning av pensionerna baseras på individuell behovsprövning.

De sakkunnigas förslag att invalidpensions- och sjukbidragsberättigade

personer, som åtnjuta enbart grundpension, borde uteslutas från rätten till

indexförhöjning har emellertid mött gensaga i åtskilliga remissyttranden.

Pensionsstyrelsen är visserligen ense med de sakkunniga att ur principiella

synpunkter skäl saknades för en anpassning av grundpensionernas

belopp efter levnadskostnadsnivån. Emellertid hade åren 1948 och 1949

dyrtidstillägg utgått även till dem som åtnjöte enbart grundpension. Med

hänsyn härtill syntes det svårt att, när dyrtidstilläggen skulle avlösas av

indexförhöjning, från sådan förhöjning undantaga de pensionärer, som

hade enbart grundpension.

Länsstyrelsen i Kronobergs län vill ej heller bestrida riktigheten av den

skillnad, som de sakkunniga påvisat mellan ålderspension å ena samt invaliders

och sjukbidragsberättigades grundpension å andra sidan. Enligt

länsstyrelsens mening kominc emellertid de sakkunnigas förslag att framstå

såsom icke rättvist. Det kunde antagas, att grundpensionen för invalider

och sjuklingar stundom vore lika betydelsefull ur behovssynpunkt som

ålderspensionen vore för dess mottagare. Enligt betänkandet beräknades

antalet invalidpensioner och sjukbidrag med enbart grundpension, i förekommande

fall i förening med blindtillägg, utgöra allenast omkring 13 000.

Denna lilla grupp av hela antalet pensionärer borde icke utan synnerligen

vägande skäl förvägras den kompensation för ökade levnadskostnader, som

indexregleringen innebure, i all synnerhet som den under år 1948 varit

likställd med övriga pensionärer härutinnan. Enbart statsfinansiella skäl

borde icke tillmätas avgörande betydelse härvidlag.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar, att eftersom staten hade att sörja

för ett stabilt penningvärde, staten också borde svara för att statliga förmåner

utginge med oförändrat realvärde och följaktligen lämnade dyrtidskompensation

å statliga förmåner vid inträffad penningvärdeförsämring.

På grund härav borde även invalider och sjukbidragsberättigade med inkomst,

som uteslöte tilläggspension och bostadstillägg, tillerkännas dyrtidstillägg.

Särskilt i fall, där sidoinkomsten låge omedelbart över den gräns,

som uteslöte inkomstprövad förmån, skulle en vägran att tillerkänna dyrtidstillägg

åt sistnämnda kategori av pensionslagare verka stötande. De

sakkunnigas påpekande, alt man ej velat låta någon, som erlagt pensionsavgifter

enligt äldre lag, gå miste om sin därigenom förvärvade rätt till

avgiftspension, måste efter hand förlora i bärkraft. Länsstyrelsen föreställde

sig, all inom en icke alltför avlägsen framtid invalidpension och sjukbidrag

till hela sitt belopp kominc alt göras oberoende av inkomstprövning.

Även länsstyrelserna i Östergötlands, Gotlands, Blekinge, Hallands och

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kunyl. Maj.ts proposition nr i09.

Älvsborgs län, Sveriges folkpensionärers riksorganisation, Sveriges folkpensionärers

riksförbund samt en del kommunala remissinstanser eller minori,

teter inom sådana instanser uttala sig för indextillägg till grundpensionerna.

De sakkunnigas uppfattning, att blindtilläggen borde lämnas utanför

indexregleringen, delas icke av länsstyrelsen i Malmöhus län. En blind

person, som åtnjöte enbart grundpension å 200 kronor och blindtillägg å

700 kronor syntes enligt länsstyrelsens mening kunna jämställas med en

ålderspensionär. Om ingendera erhölle inkomstprövad förmån, bleve deras

ekonomiska status så lika, att ett likartat avgörande i fråga om rätt till

indexförhöjning vore ofrånkomligt. Enligt länsstyrelsens mening borde

blindtillägget lämnas utanför inkomstberäkning. En ändring av folkpensioneringslagen

i denna riktning vore säkerligen i hög grad motiverad.

Svenska stadsförbundet anser, att de sakkunnigas motivering för att

lämna blindtillägget utanför indexregleringen icke verkade övertygande,

och framhåller att, då blindtillägget vore en förmån, som hänförts till folkpensioneringens

område, det måste krävas mycket vägande skäl för att

ställa den i en särställning och göra den av levnadskostnaderna betingade

regleringen därav beroende av särskilda beslut från statsmakterna. För

indexförhöjning av blindtillägget uttala sig vidare länsstyrelserna i Östergötlands

och Hallands län, Sveriges folkpensionärers riksförbund samt en

del kommunala myndigheter.

De blindas förening — som förklarar sig vara fullt medveten om de tekniska

svårigheter en automatiskt indexreglerad höjning av blindtillägget

skulle medföra, bl. a. med hänsyn till blindtilläggets inflytande på den inkomstprövade

invalidpensionen — har i sitt yttrande framfört ett flertal

önskemål beträffande blindtilläggen. Sålunda hemställer föreningen att

i frågan om höjning av blindtillägget snarast möjligt upptoges till prövning

och att i avvaktan härpå en provisorisk höjning beslutades, att sådan ändring

gjordes i folkpensioneringslagen, att blindtillägget icke betraktades

som inkomst vid fastställandet av det inkomstprövade pensionsbeloppets

storlek, samt att lagen ändrades även därhän att den som genomgått blindskola

bleve berättigad till blindtillägg och grundpension.

Enligt den mening, som uttalas av styrelsen för Svenska stadsförbundet

bör frågan, huruvida folkpensionerna böra höjas

med belopp, som stå i visst förhållande till) pensionens

storlek i varje särskilt fall, eller huruvida

alla pensionstagare eller alla tillhörande en

viss grupp böra erhålla lika stort dyr tid stillägg,

vare sig pensionen utgår med oavkortat belopp eller

med ett belopp, som reducerats på grund av pension

stag a rens egen inkomst, göras till föremål för en förnyad

undersökning. Det kunde icke utan vidare anses klarlagt, att ett system

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

med procentuellt bestämda förhöjningar vid vissa indexintervaller vore

uteslutet på grund av vad de sakkunniga däremot invänt beträffande den

s. k. avdragsfaktorn. I detta sammanhang syntes man ha bort ägna åtminstone

någon uppmärksamhet åt den möjligheten, att den påtalade

olägenheten beträffande avdragsfaktorn kanske skulle kunna elimineras

på något sätt. Förbundet måste givetvis lämna frågan om denna möjlighet

öppen men ville påpeka, att en konstruktion med motsvarande procentuell

förändring av det avdragsfria beloppet efter index icke utan vidare syntes

otänkbart, om man ville åstadkomma ett system med procentuell förhöjning

av grundbeloppen. Vad en lösning efter denna linje skulle innebära

med hänsyn till kravet på ett någorlunda enkelt administrerat system

undandroge sig emellertid förbundets bedömande, då de sakkunniga icke

alls räknat med en sådan möjlighet och följaktligen ej förebragt någon

utredning därom. Liknande synpunkter ha anförts av stadsfullmäktige i

Göteborg och drätselkammaren i Västerås, vilka båda anse det principiellt

riktigast att indextillägget utginge efter den proportionella metoden, dvs.

i förhållande till pensionens storlek i varje särskilt fall.

Beträffande frågan i vad mån indexförhöjning bör ske

efter skilda grunder för olika pensionärskategorier

ansluter sig socialstyrelsen till de sakkunnigas förslag. De skäl som anförts

för förslagets utformning gåve vid handen, att den ifrågasatta förenklingen

vore ur alla synpunkter sakligt motiverad.

Pensionsstyrelsen däremot förordar en något större differentiering än

de sakkunniga föreslagit. Styrelsen erinrar om att dyrtidstilläggen för åren

1948 och 1949 utgingo med tre olika belopp — 30, 40 och 50 kronor —

vilka stodo i proportion till maximibeloppen i bostadskostnadsgrupp I. När

man sålunda redan vid de provisoriska dyrtidstilläggen gått in för en differentiering,

syntes knappast tillräckliga skäl föreligga att tillämpa andra

grunder vid en indexreglering. Ansåge man änkepensionerna för små borde

de regleras i annat sammanhang.

Vad särskilt angår spörsmålet efter vilka grunder indextillägg bör utgå

på änkepensioner och hustrutillägg ha meningarna varit delade. Enligt

länsstyrelsen i Jönköpings län synes någon befogad erinran icke kunna

göras mot de sakkunnigas förslag att jämställa änkepensionär och hustrutilläggsberättigad

med gift pensionär. Stockholms stadsfullmäktige uttala

i fråga om änkepensionen, att de sakkunnigas förslag att jämställa änkepensionär

med gift pensionär vore en konsekvens av att änkepensionen vore

lägre än ålderspensionen för ensamstående.

Å andra sidan framhåller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, att

det vore rättvist och billigt att jämställa änkepensionär med ogift pensionär.

De omständigheter, som de sakkunniga anfört mot eu sådan åtgärd, vore

enligt länsstyrelsen icke övertygande. Även Sveriges folkpensionärers riks
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

förbund och stadsfullmäktige i Göteborg uttala sig för att änkepensionärerna

beredas samma dyrtidskompensation som övriga ensamstående. Vad

hustrutilläggen beträffar förordar länsstgrelsen i Uppsala län, att hustrutilläggsberättigad,

som — även om hon icke vore invalidförklarad — dock

saknade arbetsförmåga, finge jämväl grundpension och att dyrtidskompensationen

bestämdes till olika belopp, allteftersom grundpensionen utginge

eller icke.

Svenska stadsförbundet finner de sakkunnigas förslag, att indexförhöjning

skall utgå till hustrutilläggsberättigad hustru och till änkepensionär

med samma belopp som för gift pensionsberättigad, innebära ett klart avståndstagande

från de normer, som uppställts vid folkpensioneringslagens

antagande.

Indexförhöjningens storlek är eu fråga, som tilldragit sig

stor uppmärksamhet i remissyttrandena.

Landsorganisationen uttalar, att organisationen tidigare vänt sig mot

tanken på en automatisk indexreglering av folkpensionerna med hänsyn

till att man då ej kunde vara säker på att den ekonomiska utvecklingen

skulle ge full lönekompensation för den stora massan av löntagare och att

folkpensionernas storlek måste ses i relation till den allmänna löneutvecklingen.

Numera hade denna förskjutits uppåt på ett sådant sätt att det

måste betraktas som självklart, att även folkpensionärerna under överskådlig

tid borde automatiskt givas full kompensation för eventuella levnadskostnadsstegringar.

Emellertid ha i vissa yttranden betänkligheter yppats mot att bereda

folkpensionärerna full kompensation. Sålunda erinrar länsstyrelsen i Uppsala

lån om det relativa lönestopp, som rådde för statens befattningshavare.

Då det vore av största vikt, icke minst för löntagare och folkpensionärer,

att betalningsmedlen gjordes såvitt möjligt värdebeständiga, ifrågasätter

länsstyrelsen, om icke även beträffande indextillägget till folkpensionerna

ett dylikt lönestopp borde införas. Svenska personal-pensionskassan och

Sveriges kommunalanställdas pensionskassa ifrågasätta, om icke de kostnader

för det allmänna, som en full kompensation av levnadskostnadsökningen

skulle betinga, kunde användas mera till folkpensionärernas

fromma, om kompensationen gjordes partiell — lämpligen 75-procentig —

och om belopp, i stort sett motsvarande de härigenom inbesparade kostnaderna,

disponerades till att minska inkomstprövningen inom folkpensioneringen.

Kassorna anföra vidare.

Om man bortser från nu rådande förhållanden (»lönestoppet»), skola

statstjänstemän och pensionerade statstjänstemän erhålla 75 procent kompensation

för levnadskostnadsökningen, och principiellt motsvarande anordningar

ha även vidtagits för stora delar av arbetsmarknaden i övrigt.

Det synes oss motiverat, att folkpensionärerna erhålla ungefär samma kompensationsgrad.

Häremot kan naturligtvis invändas, att de folkpensioner,

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

som fastställdes i juni 1946, voro att anse som ett existensminimum, varför

någon marginal icke skulle finnas att tära på vid eu sänkning av pensionernas

köpkraft. Uppfattningarna om vad som menas med existensminimum

gå emellertid starkt isär, och i varje fall torde någon absolut siffra härför

ej kunna fastställas. Detta sammanhänger med att existensminimum alltid

måste ses mot bakgrunden av landets ekonomiska läge, d. v. s. stå i viss

relation till den allmänna levnadsstandarden.

För statstjänstemän och pensionerade statstjänstemän stipuleras vidare,

att ökning av levnadskostnaderna skall endast intill en viss gräns medföra

höjning av lön respektive pension. Vid full kompensation finnes otvivelaktigt

ett behov att även för folkpensionärerna föreskriva en dylik övre

gräns. Vi åberopa härutinnan de skäl, som anförts av herr Fagerholm i

särskilt yttrande. Göres däremot kompensationen partiell, synes oss eu

sådan gräns kunna avvaras.

Genom att göra kompensationen partiell och disponera de besparingar

som härigenom uppstå — drygt 10 milj. kronor om året för varje indexstegring

om 5 enheter •— till minskning av inkomstprövningen vinnes den

fördelen, att allmänna medel användas på ett mera produktivt sätt. Det

torde nämligen vara obestridligt, att varje steg i riktning mot inkomstprövningens

avskaffande ökar sparviljan och folkpensionärernas intresse

för eget arbete. Minskad inkomstprövning i samband med folkpensioneringen

medför också ökade möjligheter att rationellt utnyttja denna socialförsäkring

vid uppbyggandet av bl. a. tjänstepensioneringen för olika kategorier

av anställda.

Mot de sakkunnigas förslag i fråga om indexförhöjningens storlek har i

några remissyttranden riktats den anmärkningen, att förslaget innebure

en underkompensation för folkpensionärerna i de högsta bostadskostnadsgrupperna.

Borgarrådsberedningen i Stockholm, vars utlåtande åberopats

av Stockholms stadsfullmäktige, uttalar sålunda, att dyrtidstilläggen i princip

borde beräknas på de pensionsbelopp, som fastställts för resp. bostadskostnadsgrupper.

Därest emellertid detta av principiella skäl icke ansåges

lämpligt, ville beredningen ifrågasätta, om icke dyrtidstilläggen borde beräknas

för pensionärer inom grupperna I—III på pensionsbeloppen i grupp

III och för pensionärer i grupperna IV—V på beloppen i grupp V. Dyrtidstilläggen

borde härefter lämpligen avrundas till närmaste med 12 jämnt

delbara belopp.

Stadsfullmäktige i Göteborg anföra bl. a.

De sakkunnigas förslag innebär en underkompensation för folkpensionärerna

i bostadskostnadsgrupperna IV och V. A andra sidan innebär förslaget

en överkompensation för pensionärerna i grupperna I och II. De

sakkunniga framhålla i anledning härav, att — under förutsättning att

bostads- och bränslekostnaden stiger avsevärt långsammare än levnadskostnaderna

i övrigt — systemet med en enhetlig index, avpassad efter

förhållandena i bostadskostnadsgrupp III, kommer, till följd av att bostadsoch

bränslepostens andel i en folkpensionärs budget är större i en högre

bostadskostnadsgrupp än i en lägre, att verka fördröjande på dyrtidskompensationens

utlösning i grupperna I och II, medan pensionärerna i grupperna

IV och V erhålla pensionsförhöjningar med tätare mellanrum, än

om eu särskild index gällde för varje bostadskostnadsgrupp. Mot detta

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

resonemang, som under nyssnämnda förutsättning av riktigt rent tekniskt

sett, kan först göras eu allmän anmärkning om det inkonsekventa däri, att

förslaget först motiveras med ett antagande om bostads- och bränslekostnadens

enhetliga andel i pensionärsbudgeten och att omedelbart därefter de

icke önskvärda verkningarna av detta förslag reduceras till sin betydelse

under åberopande av att nyssnämnda andel i själva verket varierar mellan

de olika kostnadsgrupperna. Mera avgörande är emellertid invändningen,

att de sakkunnigas synpunkt icke håller streck, därest bostads- och bränslekostnaderna

skulle undergå cn opåräknad förhöjning eller indexförhöjningen

skulle röra sig om flera enheter än de just nu aktuella enheterna.

Samtidigt som de sakkunniga funnit skäligt att för hela landet beräkna

dyrtidskompensation på de högsta folkpensionsbelopp (inkl. det statliga

bostadstillägget), som utgå i bostadskostnadsgrupp III, nämligen 1 300

kronor för ensamstående och 1 000 kronor för gift pensionär, föreslå de,

för att erhålla med 12 jämnt delbara belopp, en avrundning nedåt till 1 200

resp. 900 kronor. De sakkunniga hava även övervägt en avrundning uppåt,

i vilket fall förhöjningen skulle räknas på beloppen 1 440 resp. 1 200 kronor.

Vid övervägande av de båda möjligheterna ha de sakkunniga stannat för

avrundning nedåt och föreslå, att pensionsförhöjningen bestämmes till 4

resp. 5 kronor i månaden. Denna pensionsförhöjning skall enligt förslaget

tillämpas vid varje höjning av pensionsindextalet med fem enheter. Det

sistnämnda har av de sakkunniga motiverats med att det skulle ur administrativ

synpunkt vara i hög grad irrationellt och även te sig egendomligt

för pensionstagarna, om indextilläggen skulle variera i storlek trots indexintervallens

enhetlighet. Fullmäktige kunna icke dela denna synpunkt.

Redan utgångsläget innebär genom beloppens avrundning nedåt cn underkompensation

(låt vara ytterst obetydlig) även för pensionärerna i bostadskostnadsgruppen

III. Med varje ny mångfald av 5 enheter i indexserien

fördubblas denna underkompensation. Därest de sakkunnigas förslag i övrigt

anses böra genomföras, böra bestämmelserna på nu ifrågavarande

punkt utformas i den riktningen, att vid varje höjning av indexserien man

först skall uträkna motsvarande pensionsförhöjning på beloppen 1 300

resp. t 000 kronor, varefter de sålunda erhållna beloppen avrundas förslagsvis

till närmast med 12 jämnt delbara belopp. Skulle eu dylik lösning

icke anses godtagbar, förefaller det ligga nära till hands att i berörda avseende

tillgripa samma metod, som kommit till användning vid bestämmandet

av den enhetliga basen för pensionsförhöjningen. Man skulle sålunda

kunna välja en medelförhöjning, som vid lägre intervallsiffror gåve

överkompensation och vid högre underkompensation över lag, en anordning

som i längden vore ägnad att bereda pensionärerna större rättvisa än det

föreliggande förslaget. I varje fall torde med hänsyn till förslagets för pensionärerna

oförmånliga verkningar vid högre indexintervaller kunna ifrågasättas,

huruvida icke pensionsförhöjningen från början bör räknas på de

högre av de utav de sakkunniga övervägda siffrorna eller 1 440 resp. 1 200

kronor, vilket vid 5 procent förhöjning skulle ge en pensionsförhöjning av

72 resp. 60 kronor i stället för föreslagna 60 resp. 48 kronor.

De olägenheter, som enligt det hittills anförda äro förenade med det framlagda

förslaget, bliva ännu mera kännbara därigenom, att de sakkunniga

ansett sig kunna förorda allenast en differentiering i två olika grupper,

mellan vilka folkpensionärer med skiftande »grundpensioner» fördelats enligt

vad de sakkunniga funnit vara skäligt. Fn uträkning ger vid handen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

liiingl. Maj.ts proposition nr 109.

att det vid en tillämpning av det framlagda förslaget kommer att röra sig

om rätt avsevärda skiljaktigheter med avseende å pensionsförhöjningens

relation till grundpensionen. Om man t. ex. väljer en indexstegring med

20 procent, skulle en ensamstående ålderspensionär i bostadskostnadsgrupp

V erhålla en pensionsförhöjning med ej fullt 15 procent, medan eu änkepensionär

i grupp I skulle uppbära en förhöjning med 32 procent.

Det hittills anförda ger onekligen vid handen, att den för förslagets utformning

valda konstruktionen icke är lämplig. Fastställandet av de högsta

pensionsförmånerna i bostadskostnadsgruppen III såsom en gemensam

bas för hela landet, vidare avrundningen nedåt av dessa belopp och fastlåsandet

av det sålunda erhållna utgångsläget för alla därefter följande

indexförhöjningar och slutligen differentieringen av det på så sätt erhållna

resultatet i allenast två grupper äro moment, som redan var för sig och

ännu mera i samverkan medföra, att förslaget vid en tillämpning skulle

verka ytterst ojämnt och orättvist.

Enligt kommunalfullmäktige i Dalby kommun kunde — även med beaktande

av de praktiska synpunkterna — en mera rättvis och rimlig avvägning

ske genom att beräkna dvrtidstilläggen för bostadskostnadsgrupperna

I och II på de belopp, som utginge i grupp III, och för grupperna III

—V på beloppen i grupp V. Det vore vidare mera rättvist att avrunda beloppen

uppåt. Då det gällde åldringar, sjuka och invalider, som levde i närheten

av existensminimum bjöde det emot att föreslå den minsta försämring

av deras inkomster.

Sveriges folkpensionärers riksförbund har särskilt vänt sig mot de sakkunnigas

förslag att avrunda beloppen nedåt.

Pensionsstyrelsen påpekar i sitt yttrande, att de sakkunnigas förslag i

fråga om indexförhöjningens storlek i realiteten innebär, att för varje indexstegring

med fem enheter det samlade pensionsbeloppet, frånsett bostadstillägg,

särskilt bostadstillägg och blindtillägg, ökades med 0 procent. Detta

gällde dock icke det fall att folkpensionen utgjordes av enbart grundpension,

då enligt förslaget indexförhöjning ej skulle äga rum och ej heller beträffande

hustrutillägg och änkepension samt änke- och änklingsbidrag,

vilka förmåners maximibelopp höjdes med 8 procent vid varje förhöjningssteg.

I det föregående har anförts, att pensionsstyrelsen förordat indextillägg

jämväl till invalidpensions- och sjukbidragsberättigade personer, som åtnjöte

enbart grundpension. I dessa fall borde enligt pensionsstyrelsens mening en

indexförhöjning ske med (> procent av förmånens belopp dvs. med 12 kronor

för varje förböjningssteg. Den sålunda föreslagna ändringen drogc enligt

styrelsen med sig den konsekvensen, att pensionsförhöj ningen för ålderspensionstagare,

vars make åtnjöte enbart grundpension, borde begränsas

till 0 procent ä den allmänna ålderspensionen för varje förhöj ningssteg.

Styrelsen ansåge vidare, att varje indexförhöjning av hustrutillägg, änkepension

samt änke- och änklingsbidrag borde begränsas till b procent av

dessa förmåners maximibelopp, frånsett bostadstillägg och särskilt bostadstillägg,

eller således lill 48 kronor.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ls proposition nr 109.

Pensionsstyrelsen, som i övrigt icke har några principiella erinringar mot

de sakkunnigas förslag, förordar alltså sådan ändring däri, att dyrtidsförhöjningen

för varje förhöjningssteg skall utgöra 6 procent å samtliga de i

4 § folkpensioneringslagen angivna beloppen.

Pensionsstyrelsen framhåller, att de sakkunnigas förslag i vissa fall kunde

leda till mindre tilltalande resultat i fråga om pensionsbeloppens storlek.

Härom anför styrelsen bl. a.

Om en gift man åtnjuter ålderspension, skall enligt gällande bestämmelser

hustrutillägg utgå först om det överstiger 200 kronor. Någon ändring

härav har ej föreslagits. Om, vid ett antagande av förslaget i övrigt i oförändrat

skick, bestämmelsen bibehålies, skulle vid det inkomstläge då

hustrutillägget jämte förhöjning uppginge till 201 kronor, beviljandet av

hustrutillägg medföra att makarnas pensioner sammanlagt minskades med

12 kronor gånger antalet uppnådda förhöj ningssteg (hustrun erhåller 204

kronor medan mannens pension minskas med 204 kronor samt med ytterligare

12 kronor för varje förhöjningssteg). Beviljandet av hustrutillägg vid

exempelvis index 115 skulle sålunda medföra alt makarnas pensioner sammanlagt

minskades eller bleve oförändrade om hälften av makarnas sammanlagda

inkomster uppginge i bostadskostnadsgrupp I till 1 310—1 400

kronor och i bostadskostnadsgrupp V till 2 110 -2 200 kronor.

Nämnda olägenhet kan avhjälpas genom införandet av regeln att lnistrutillägg

utgår först när det är så stort att det överstiger det belopp, varmed

mannens pension sänkes.

Pensionsstyrelsen anför vidare.

Då ena maken uppbär ålderspension och den andre invalidpension bestående

av enbart grundpension, skall enligt kommitténs förslag pensionslorhöj

ningen av ålderspensionen utgöra 60 kronor för varje förhöj ningssteg.

Grundpensionen däremot skall icke höjas. Om makarnas inkomst nedginge

till den nivån, att invalidpensionstagare skulle erhålla sådant tillägg,

som i de sakkunnigas förslag benämnes förhöjning å tilläggspension (och

eventuellt bostadstillägg), skulle makarnas sammanlagda pensionsförmåner

minskas med 12 kronor för varje förhöjningssteg utöver index 105. Beviljandet

av tilläggspension vid exempelvis index 115 komme sålunda alt medföra

att makarnas pensioner sammanlagt förbleve oförändrade eller minskades,

om hälften av makarnas sammanlagda inkomster uppginge i bostadskostnadsgrupp

I till 1 710—1 770 kronor och i bostadskostnadsgrupp V

till 2 510—2 570 kronor.

Nämnda oegentlighet undvikes, som i det föregående föreslagits, genom

att förhöjning får utgå å enbart grundpension med 12 kronor för varje förhöjningssteg

ävensom att förhöjningen begränsas till 48 kronor vid varje

förhöjningssteg för gift åldring, vars make uppbär enbart grundpension.

Pensionsstyrelsen uttalar vidare, alt då åtnjutandet av naturaförmåner

åtminstone i vissa fall automatiskt innebure en motsvarande dyrtidskompensation,

värdet av dylika förmåner egentligen borde räknas om varje

gång pensionsindextalet ändrades. Likaså borde hänsyn tagas till förändring

i det rörliga dyrtidstillägg till pensioner från arbetsgivare, som ofta utginge.

En omedelbar omräkning av utgående pensioner med hänsyn till förekomsten

av naturaförmåner och arbetsgivarpensioner vore givetvis av prak
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

tiska skäl omöjlig att genomföra. Skedde en större förändring i pensionsindex,

borde emellertid hithörande frågor upptagas till förnyad prövning.

I fråga om förhöj ningsstegets storlek — dvs. de indexintervall

som skola utlösa pensionsförhöjning — är Svenska stadsförbundet

icke övertygat om lämpligheten av de sakkunnigas förslag. Förbundet anför.

De sakkunniga ha ej anfört någon klarläggande motivering för sina uttalanden,

vare sig att dessa intervall ej böra bestämmas lägre än till fyra

och ej högre än till sex enheter eller att just femtalsintervall skola anses

naturligast. Valet härvidlag måste väl i och för sig sägas bli tämligen godtyckligt.

Men då man i vårt land i fråga om de allmänna statliga lönebestämmelserna

och vanligen även eljest beträffande löneförmåner stannat för

fyrtalsintervall i motsvarande avseende, synes det ej kunna finnas giltigt

skäl att för folkpensioneringens förmåner välja en annan, för förmånstagarna

sämre norm. Om någon skillnad härvidlag skulle ifrågasättas, borde nog

resultatet i allt fall icke bli större utan mindre intervall för folkpensionärernas

indexreglering, eftersom basen för denna skulle bestämmas av ett högre

levnadskostnadsläge än motsvarande bas enligt gällande regler om löneindex.

Att nu i stället bestämma femtalsintervall måste under sådana förhållanden

verka såsom en påtaglig orättvisa mot folkpensionärerna vid

jämförelse med löntagarna. Denna orättvisa ökas ytterligare därigenom att

förhöjningarna ansetts böra fixeras i kronbelopp, som äro jämnt delbara

med 12, varvid avrundning nedåt föreslagits. Nu påpekade förhållanden

måste givetvis också medföra, att den föreslagna indexregleringen ter sig

ännu mindre tillfredsställande speciellt för pensionärer i de högsta bostadskostnadsgrupperna.

Även Stockholms stadsfullmäktige förorda höjning resp. sänkning av

pensionsbeloppen, då index stigit eller sjunkit med 4 enheter. Enligt stadsfullmäktige

i Linköping borde höjning ske så snart index stigit med 3

enheter.

De sakkunniga för utredning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden

anföra.

Om indexen omväxlande stiger och sjunker, kommer förslaget att leda

till att pensionärerna i längden erhålla full kompensation. Emellertid torde

det vara mera realistiskt att räkna med att indexen i längden kommer att

stiga oftare än den kommer att falla. I så fall kommer den föreslagna bestämmelsen

tydligen icke att innebära full kompensation. Så snart indexen

på väg uppåt befinner sig vid något värde från 101 till 104, från 106 till

109 o. s. v., komma pensionärerna icke att erhålla full kompensation. Förlusten

skulle bli avsevärd, om indextalet exempelvis en längre tid skulle

hålla sig vid 109 enheter ulan att först ha uppnått 110 enheter. De sakkunniga

vilja därför föreslå, att en kompensation efter 5 procent skall utgå

fr. o. in. indextalet 103 t. o. m. 107, en kompensation efter 10 procent

fr. o. in. indextalet 108 t. o. in. 112 o. s. v. Samma ersättning skulle i så

fall lämpligen utgå vid ett visst indexläge både vid prisstegring och vid

prisfall.

Enligt denna regel skulle pensionärerna tydligen vid indextalen 103, 104

bli överkoinpenserade för fördyringen, vid 105 skulle ersättningen exakt

motsvara levnadskostnadsökningen, medan vid 106 och 107 fördyringen

icke helt skulle täckas av den förhöjda pensionen. I genomsnitt skulle pen
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr JOD.

sionärerna få tull kompensation, och skillnaden mellan fördyringen enligt

index och kompensationen härför skulle aldrig bli större än 2 procent.

Ur administrativ synpunkt sammanfaller detta förfaringssätt uppenbarligen

med det i betänkandet föreslagna. Kostnaderna skulle däremot bli

högre vid stigande index. Denna merkostnad av 42,4 milj. kronor, som enligt

förslaget utgår vid indextalet 105, skulle då i stället utgå redan vid

indextalet 103.

Även enligt Sveriges folkpensionärers riksorganisation borde kompensation

för levnadskostnadsstegringen inträda, då det särskilda pensionsindextalet

uppnått 103 och då med 5 procent. Om därefter varje höjning av

indexlalet med 5 enheter medförde en kompensation efter 5 procent, komme

tolkpensionärerna att erhålla garanti mot att indexläget av olika orsaker

kunde fastlåsas vid en gränsenhet till det högre indextal, som eljest skulle

ha utlöst det högre dyrtidstillägget. Detta förfaringssätt vore så mycket mera

angeläget som folkpensionärerna icke vore helt övertygade om att indexregleringen

komme att giva dem full rättvisa.

Med hänsyn till att indextilläggens belopp avrundats nedåt förefaller det

Landsorganisationen rimligt att sätta ned den gräns, vid vilken ett dyrtidstillägg

skulle börja utgå, till 4, 9, 14 o. s. v. procent över utgångsnivån i

stället för enligt förslaget 5, 10, 15 etc. procent över denna nivå.

Såsom ett alternativ till de sakkunnigas lörslag att pensionsregleringar

skola äga rum, då pensionsindextalet utvisade ökning eller minskning med

helt femtal enheter, kunde enligt vad socialvårdskommittén uttalar, tänkas

en anordning av samma slag som i de statliga avlönings- och pensionsreglementena

föreskrivits beträffande rörliga tillägg. Det vore emellertid att

märka, att förutsättningarna vore väsentligt olika, enär förändringarna i

levnadskostnaderna komme att beräknas på olika sätt och de rörliga tillläggen

enligt nämnda reglementen — till skillnad från de avsedda pensionsförhöjningarna

— icke skulle lämna full kompensation för levnadskostnadsökningen.

Socialvårdskommittén påpekar vidare, alt enligt förslaget något indextillägg

icke komme att utgå, därest pensionsindextalet vid den tidpunkt, då

de föreslagna bestämmelserna trädde i tillämpning, utvisade mindre stegring

än 5 enheter. Det torde emellertid enligt socialvårdskommitténs mening

böra tillses, att i så fall —- i konsekvens med den föreslagna bestämmelsen

i 12 § 3 mom. sista punkten folkpensioneringslagen — tillägg likväl komme

att utgå efter indextalet 105. Samma mening framföres av änkepensioneringskommittén.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anmärker, alt de sakkunniga

icke berört frågan, huruvida pensionsbeloppen borde sänkas för den händelse

levnadskostnaderna skulle nedgå under indextalet 100. Något behov av

särskild föreskrift härom torde väl icke heller erfordras, såvitt kunde bedömas

av den ekonomiska utvecklingen. Enligt 4 § statens löneplansförord
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ning ankonnne det på Kungl. Maj :t och riksdagen att besluta sänkning av

statstjänstemännens löner, om pristalet nedginge under 100. Liknande reservation

för folkpensionerna kunde måhända vara i princip lämplig.

De sakkunniga för utredning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden

anföra beträffande samma fråga bl. a.

Det kan ifrågasättas, om icke lagtexten bör utformas så, att av densamma

tydligare framgår, att en sänkning av beloppen under de ursprungliga

icke skall kunna ske. Ett sådant förtydligande måste anses särskilt

befogat med hänsyn till att ett förslag vid riksdagen 1946 om indexreglering

av pensionerna avslogs under motivering att pensionerna i så fall skulle

kunna understiga de ursprungligen avsedda beloppen. Det kan också framhållas,

att en liknande situation är förutsedd i lönereglementet för statstjänstemän.

Vad angår beräkningen av kostnaderna för indexregleringens

genomförande har pensionsstyrelsen med ledning av

tillgänglig statistik beräknat antalet pensionsberättigade den 31 december

1950. Beräkningen har givit följande resultat.

Antal

A. Ålderspension.

Dyrtidstillägg för varje dyr- tidstilläggssteg enligt

de sakkunniga styrelsen

kr. kr.

1. Ogifta pensionstagare..........

2. Gifta pensionstagare där maken

ej uppbär folkpension eller hust-

345 500

60

60

rutillägg ....................

3. Gifta manliga pensionstagare med

58 300

60

60

hustrutillägg..................

4. Gifta pensionstagare där maken

14 700

48

48

uppbär enbart grundpension ...

800

60

48

5. Gifta pensionstagare där maken

uppbär ålderspension eller till-

48

läggspension ..................

B. Invalid pension och sjukbidrag.

180 500

48

6. Enbart grundpension ..........

7. Tilläggspension

12 700

—

12

a. Ogifta pensionstagare ......

b. Gifta pensionstagare där ma- ken ej uppbär folkpension

114 800

60

60

eller hustrutillägg ..........

c. Gifta manliga pensionstagare

16 400

60

60

med hustrutillägg

d. Gifta pensionstagare där ma-

3 500

48

48

ken uppbär folkpension

15 200

48

48

G. Hustrutillägg

18 200

48

36

D. Änkepensioner .................

12 200

48

36

E. Änkc- och änklingsbidrag

2 000

794 800

48

36

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

Pensionsstyrelsen anför vidare.

Beträffande fördelningen av kostnaderna mellan staten och kommunerna

bör i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag kommunerna bidraga

till kostnaderna för pensionsförhöjningarna i vad de avse inkomstprövade

förmåner samt änke- och änklingsbidrag, sålunda grupperna B—E. Den

förhöjning, som enligt styrelsens förslag skulle utgå å grundpensionerna,

bör i likhet med grundpensionen i övrigt helt bekostas av staten. Under

hänsynstagande härtill och under antagande att kommunernas procentuella

andel av kostnaderna utgör 30 procent skulle de årliga kostnaderna för

pensionsförhöjningarna — frånsett kostnaderna för avrundning — vid olika

pensionsindextal uppgå till nedanstående belopp, om de sakkunnigas förslag

följes:

Årliga

kostnader för

Pensionsindextal

staten

kommunerna

milj. kr.

milj. kr.

105 ...........

40,9

3,1

no

81,8

6,2

115

122,7

9,3

120

163,6

12,4

styrelsens förslag skulle motsvarande kostnader uppgå till

Årliga kostnader för

Pensionsindextal

staten

kommunerna

milj. kr.

milj. kr.

105

41,3

2,4

no

82,6

4,8

115

123,9

7,2

120

165,2

9,6

Pensionsstyrelsen uttalar, att kostnaden för den av de sakkunniga föreslagna

avrundningen uppåt av de årliga pensionsbeloppen så att de bleve

jämnt delbara med 12 så gott som helt komme att stanna på statsverket,

samt fortsätter.

Skulle det av statsfinansiella skäl visa sig önskvärt att nedbringa kostnaderna

för den förevarande reformen, kunde tänkas att den för sådan utbetalning

erforderliga avrundningen verkställdes nedåt i stället för såsom

föreslagits uppåt. Härigenom skulle årligen inbesparas cirka 9,5 miljoner

kronor. Emellertid skulle då, därest index nedginge till 100, pensionerna

komma att i ett stort antal fall utgå med något lägre årsbelopp än som

angives i lagen om folkpensionering. En sådan konsekvens kan dock undvikas

om avrundningen verkställes nedåt endast vid indexlägen av 105 och

högre under det att den verkställes uppåt vid lägre indexläge. Avrundningen

kan också ske till närmaste med 12 delbara belopp i kronor. Besparingen

för statsverket skulle då bliva cirka 4,6 miljoner kronor. Sker en avrundning

på sådant sätt, kommer jämväl vid en senare nedgång till indexläget

100 eller därunder — om en sådan situation överhuvud behöver tagas med

i beräkningen — folkpensionerna i ett stort antal fall att bliva något lägre

än i folkpensioneringslagen angives. I ett dylikt läge finns av tekniska skäl

icke möjlighet att göra avrundning uppåt. Med det nu sagda har styrelsen,

som på denna punkt ur sina synpunkter tillstyrker sakkunnigförslaget,

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 109. 49

endast velat något belysa avrundningsproblemets ekonomiska och tekniska

sidor.

Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller, att enbart den av de sakkunniga

föreslagna avrundningen uppåt av folkpensionsbeloppen skulle åsamka det

allmänna en merutgift av ca 4,5 å 5 miljoner kronor årligen samt anför

vidare.

Med alltjämt stigande antal folkpensionärer skulle denna bestämmelse

komma att medföra ytterligare kostnadsökning. När nu på sätt de sakkunniga

föreslå dyrtidstillägget genom indexregleringen inarbetas i pensionerna,

så att dessa utgå med förhöjda belopp, synes det länsstyrelsen till

undvikande av denna icke obetydliga merutgift lämpligt att i stället avrunda

pensionsbeloppen nedåt. Den av de sakkunniga föreslagna indexregleringen

komme nämligen i förhållande till de för år 1948 och 1949 utgående

dyrtidstilläggen att innebära en årlig höjning av minst 8 kronor.

En avrundning nedåt av folkpensionerna till närmaste med 12 delbara krontal

skulle därför kunna föranleda en årlig minskning av nu utgående pensionsbelopp

med högst 3 kronor, och åtgärden bleve sålunda för pensionärerna

föga kännbar.

Svenska stadsförbundet finner den föreslagna avrundningen av pensionsbeloppen

till helt med 12 delbart antal kronor i och för sig vara en önskvärd

reform. Men då de sakkunniga föreslagit en dylik avrundning också beträffande

de särskilda bostadstilläggen förutsatte förbundet, att innehållet

i kommunalt meddelade bestämmelser om dessa tillägg tillbörligt beaktades,

så att icke på grund av dessa bestämmelser några opåräknade komplikationer

behövde befaras. Förbundet hade för sin del icke varit i tillfälle att

låta verkställa någon undersökning i detta hänseende.

Frågan om fördelningen mellan staten och kommunerna

av kostnaderna för indexregleringens genomförande

har berörts i flera yttranden.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anmärker, att någon närmare utredning

angående de ekonomiska verkningarna av de sakkunnigas förslag saknades

för kommunernas vidkommande. En dylik utredning hade varit önskvärd,

då det vore tänkbart, att indexregleringen kunde påkalla justering av nuvarande

bestämmelser om kommunernas bidrag till folkpensioneringen.

Stockholms stadsfullmäktige understryka, att folkpensioneringen måste

anses vara en rent statlig uppgift samt hävda att kostnaderna för indexregleringen

helt borde bestridas av statsmedel. Stadsfullmäktige i Göteborg

anföra.

Göteborgs stads kostnader för varje indexförhöjning om fem enheter

uppskattas till omkring 200 000 kronor. Folkpensioneringen är att betrakta

soin en rent statlig angelägenhet, varför staten i princip också ensam bör

bära kostnaderna härför. Trots denna, även från statsmakternas sida till

sin riktighet vitsordade princip har likväl avsevärd del av kostnaderna lagts

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr 109.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

på kommunerna mot dessas bestridande. Vad motivet för denna en gång

skedda övervältring på kommunerna av betydande pensionskostnader må

hava varit, måste från kommunalt håll hävdas, att ytterligare uppkommande

kostnader för folkpensioneringens upprätthållande böra helt bestridas

av staten. Kostnaderna i samband med dyrtidstilläggen böra därför

icke belasta kommunerna utan även i fortsättningen, sedan indexregleringen

definitivt utformats, helt bestridas med statsmedel.

Även stadsfullmäktige i Halmstad och Vänersborg, pensionsnämnden i

Lidköping m. fl. ha uttalat, att kostnaderna för indextilläggen helt borde

åvila statsverket.

I detta sammanhang må nämnas, att stadsfullmäktige i Stockholm och

Göteborg framfört krav på att de nuvarande reglerna för kommunernas bidrag

över huvud till folkpensioneringen ändras så, att kommunerna helt

befriades från bidragsskyldighet i förevarande hänseende.

I mer än hälften av de över 200 remissyttranden, som avgivits över förslaget

till indexreglering av folkpensionerna, har den av de sakkunniga

särskilt diskuterade frågan om lokal eller central utbetalning

av folkpensionerna icke närmare berörts. Bland de remissinstanser,

som ingått på denna fråga, har det överväldigande flertalet

— i runt tal 80 — funnit, att en decentralisering av utbetalningssystemet

icke vore genomförbar i nuvarande läge. Av dessa har omkring 50 ansett

att en central utbetalning överhuvud vore att föredraga framför ett decentraliserat

system. Endast ett 10-tal remissinstanser ha uttalat sig för en

lokal utbetalning.

Bland dem, som förfäkta den åsikten att folkpensionerna även i fortsättningen

böra utbetalas centralt, märkes främst generalpoststyrelsen som

anser att det nuvarande systemet för utbetalning av folkpensionerna fungerade

synnerligen väl sedan det numera hunnit stabilisera sig. Ur postverkets

synpunkt vore detta system avgjort att föredraga framför det decentraliserade

system, som koinme till användning vid utbetalande av de allmänna

barnbidragen. Erfarenheterna från utbetalningen av dyrtidstilläggen å folkpensionerna

för år 1948 hade befäst intrycket, att utbetalning genom kommunernas

försorg vore förenad med åtskilliga nackdelar.

Även länsstyrelserna i Kristianstads, Hallands och Kopparbergs län uttala

att central utbetalning av folkpensionerna borde ske även i fortsättningen.

Med den brist på arbetskraft som under ett antal år framåt kunde befaras

föreligga syntes det förstnämnda länsstyrelse föga ändamålsenligt att övergå

till det väsentligt mer arbetskrävande decentraliserade utbetalningssättet.

Av de kommunala remissinstanserna ha ett 20-tal städer och ett 35-tal

landskommuner oförbehållsamt förordat, att det nuvarande centrala utbetalningssystemet

bibehålies allt framgent. Detta system betecknas såsom

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kiingl. Maj:ts proposition nr 109.

mest praktiskt och ändamålsenligt samt ur administrativa och ekonomiska

synpunkter överlägset ett decentraliserat utbetalningssystem.

För ett bibehållande av det rådande utbetalningssystemet åtminstone till

dess kommunindelningsreformen genomförts uttala sig bl. a. socialstyrelsen,

länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Gotlands, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län, änkepensioneringskommittén,

Svenska stadsförbundet och Tjänstemännens centralorganisation.

Pensionsstyrelsen framhåller, att en decentralisering av utbetalningen

av indexreglerade tillägg icke nu vore genomförbar samt att det även för

pensionstagarna vore lämpligast att själva pensionen och tillägget därå

utbetalades gemensamt.

Statskontoret förklarar sig icke vara berett att f. n. taga ställning till

förevarande spörsmål. Frågan vore i behov av ytterligare utredning; det

vore lämpligt att statens organisationsnämnd bereddes tillfälle att närmare

studera frågan.

Till förmån för ett decentraliserat utbetalningssystem ha bl. a. länsstyrelserna

i Västmanlands och Örebro län ävensom Landskommunernas förbund

och Sveriges folkpensionärers riksorganisation uttalat sig.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför.

Vad frågan om central eller decentraliserad utbetalning av folkpensionerna

angår, så vill länsstyrelsen först framhålla, att länsstyrelsen i princip

anser decentralisering vara att föredraga framför den ofta på mera byråkratiska

grunder arbetande centraliseringen. En stark centralisering med

därav följande anhopning hos en och samma myndighet av en mångfald

ärenden verkar ofta fördröjande på ärendenas handläggning. I synnerhet

då det gäller en sådan grupp av ärenden, som det här är fråga om, har det

visat sig och måste med nödvändighet visa sig svårt att raskt avgöra frågor,

vars snabba behandling dock för den enskilde kan vara av vital betydelse.

Såsom förhållandena nu äro, med en mångfald små kommuner och med

kommunsammanslagningen i sikte, vill dock länsstyrelsen framföra sina

betänkligheter mot att en decentralisering sker redan nu. För de många

små eller medelstora kommuner, som nu finnas, skulle ett omhändertagande

av folkpensionernas utbetalande innebära stora krav på både lokaler

och folk. Även om kommunerna nu på ett tillfredsställande sätt kunna sköta

utbetalningen av barnbidragen är därmed icke sagt att de även kunna åtaga

sig det stora arbetet med folkpensionernas utbetalning. Frågan synes böra

vila till dess kommunsammanslagningen ägt rum, då kommunerna torde

bliva bättre i stånd att anställa den personal, som kommer att krävas för

detta uppdrag.

Svenska landskommunernas förbund anför.

I likhet med de sakkunniga anser styrelsen att frågan om en decentralisering

av utbetalningen av folkpensionerna i förhandenvarande läge måste

ställas på framtiden. Tidigast några år efter kommunindelningsreformens

genomförande torde det kunna bli fråga om att lägga denna uppgift på

kommunerna. Icke minst de ogynnsamma erfarenheterna av den centraliserade

utbetalningen under år 1948 tala dock för att decentraliseringstanken

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

i detta fall bör hållas levande. Man torde i nuvarande läge icke helt böra

underlåta att lägga beredskapssynpunkter på förevarande fråga. Med den

mycket starka centralisering, som utmärker utbetalningssystemet, torde

stora risker förefinnas för att en mycket viktig del av vår socialvård får

ett sammanbrott, om vårt land skulle bli direkt indraget i ett kommande

krig.

Sveriges folkpensionärers riksorganisation är icke övertygad om att utbetalningen

av folkpensionerna alltjämt bör ske centralt. Då pensionsstyrelsen

hittills icke kunnat bemästra problemet om samtidig utbetalning av

folkpension och särskilt bostadstillägg, ifrågasatte organisationen om icke

centraliserad utbetalning jämväl av indexreglerat dyrtidstillägg komme

att medföra, att de pensionsberättigade månadsvis komme att tillställas

jämväl ett tredje utbetalningskort från pensionsstyrelsen. Organisationen

ansåge att utbetalning av folkpensionerna borde ske genom de lokala pensionsnämnderna.

Även kommunalfullmäktige i Slite och pensionsnämnden i Hässleholm

förorda en övergång till lokal utbetalning av folkpensionerna.

I detta sammanhang må slutligen beröras den med utbetalningssystemet

förknippade frågan hur oftapensionsindextalet bör fastställas.

Härutinnan förordar statskontoret — i syfte att underlätta utbetalningen

— att de indexreglerade pensionsbeloppen fastställas att gälla

för ett år i sänder. Utvecklingen på löneområdet hade under senare år gått

i samma riktning. Samma mening har uttalats av kommunalfullmäktige i

Tierps köping. Även de sakkunniga för utredning rörande folkpensionärernas

bostadsförhållanden ifrågasätta, om man icke kunde dröja något längre än

som föreslagits med fastställandet av indextalet och utbetalningen av det

förändrade beloppet. Därigenom skulle administrativa fördelar vinnas,

bl. a. skulle socialstyrelsen få längre tid till sitt förfogande för indexberäkningen.

Hushållsbudgetundersökningen och den på grundval därav konstruerade

levnadskostnadsindexen för folkpensionärer.

Den hushållsbudgetundersökning, som verkställts av de sakkunniga för

utredning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden, har omfattat ett

representativt urval pensionärshushåll i tätorter och på landsbygden inom

skilda delar av landet. Rörande de metoder, som därvid kommit till användning,

liksom också beträffande undersökningens resultat får jag hänvisa

till den vid detta protokoll fogade bilagan.

På grundval av hushållsbudgetundersökningen och med begagnande av

ett prismaterial, som hänför sig till hela riket, ha de sakkunniga utarbetat

en särskild folkpensionärsindex av den typ som förordats av de sakkunniga

för indexreglerade folkpensioner. Även härutinnan får jag hänvisa till

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

bilagan. I detta sammanhang må endast nämnas, att folkpensionärernas

levnadskostnader — bortsett från den fördyring, som inträffat genom att

livsmedelsrabatterna slopats vid årsskiftet 1947/48 -— enligt den av de sakkunniga

konstruerade folkpensionärsindexen stigit från juni 1946 till september

1949 med 8,4 procent eller, om man bortser från posterna bostad,

bränsle och lyse, med 9,1 procent. Som jämförelse må vidare nämnas, att

om socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex för september 1949 omräknas

med juni 1946 som bas och med bortseende från livsmedelsrabatterna,

motsvarande procenttal bli 8,0 och 9,o.

Departementschefen.

Redan i samband med tillkomsten år 1946 av den nya folkpensioneringslagen

framfördes tanken på att indexreglera folkpensionerna. För egen

del var jag när lagen antogs ej beredd att, såsom förhållandena då gestaltade

sig, förorda en dylik reglering. Vid ärendets riksdagsbehandling uttalade

jag emellertid, att om prisutvecklingen skulle bli så ogynnsam, att det bleve

erforderligt med ett dyrtidstillägg åt folkpensionärerna, beslut därom borde

fattas. Riksdagen delade uppfattningen, att folkpensionerna icke redan från

början borde göras indexreglerade, men underströk vikten av att levnadskostnadsutvecklingen

för folkpensionärerna följdes fortlöpande, så att statsmakterna

utan dröjsmål kunde vidtaga därav påkallade åtgärder.

Tämligen snart visade prisutvecklingen sådan tendens, att fråga uppkom

huruvida icke en dyrtidskompensalion åt folkpensionärerna kunde anses

motiverad; och i juni 1947 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialvårdskommittén

att överväga frågan härom.

Den utredning, som i anledning härav verkställdes av socialvårdskommittén,

tog sikte på levnadskostnadsutvecklingen för folkpensionärerna under

tiden från juni 1946, då foikpensioneringslagen antogs, fram till september

1947. Utredningen byggde på en hushållsbudgetundersökning, som år 1943

företagits i fråga om vissa folkpensionärer, samt därjämte på socialstyrelsens

prisuppgifter avseende städer och tätorter. Resultatet blev att —- bortsett

från den fördyring som uppkommit genom att livsmedelsrabatterna

slopades vid årsskiftet 1947/48 — levnadskostnadsstegringen för folkpensionärerna

från sommaren 1946 till september 1947 utgjorde 4,9 procent.

I anslutning härtill bestämde statsmakterna, att för år 1948 provisoriska

dyrtidstillägg till folkpensionärerna skulle utgå efter en kompensationsgrad

av 5 procent. Vid tilläggens beräkning togs icke hänsyn till bostadstilläggen.

Ifrågavarande provisorium gällde som känt även under år 1949.

Emellertid framkommo, då frågan om dyrlidskompensation åt folkpensionärerna

år 1948 behandlades i riksdagen, ånyo önskemål om att folkpensionerna

borde genom automatiskt verkande regler anpassas efter pris
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

utvecklingen. Och för egen del uttalade jag därvid, att jag kommit till

den uppfattningen att det vore bäst att lagfästa en indexreglering av folkpensionerna.

Riksdagen, som hade att behandla två motioner i ämnet, ansåg

sig också kunna förutsätta att Kungl. Maj :t, utan särskild begäran från

riksdagens sida, komme att framlägga förslag till indexreglering av folkpensionerna.

I anslutning till vad sålunda förekommit tillkallades på mitt initiativ i

juni 1948 särskilda sakkunniga för att utreda frågan om införande av indexreglerat

dyrtidstillägg å folkpensionerna. Enligt direktiven för de sakkunniga

borde tillägget medföra kompensation för den levnadskostnadsökning,

som inträffat efter statsmakternas beslut om folkpensioneringsreformen,

och hänföra sig till en särskild indexserie, avseende folkpensionärernas

levnadskostnader. Samtidigt uppdrogs åt andra sakkunniga att i

samarbete med socialstyrelsen verkställa en hushållsbudgetundersökning

beträffande folkpensionärerna och på grundval därav utarbeta en levnadskostnadsindex

för dem.

Resultatet av dessa utredningar föreligger nu.

Vid prövning av frågan, efter vilka principer en särskild pensionärsindex

borde konstrueras, ha de sakkunniga ansett sig böra avvisa tanken på en

särskild indexserie för envar av folkpensioneringens fem bostadskostnadsgrupper

och i stället förordat en för hela riket enhetlig index avseende samtliga

levnadskostnader. Enligt de sakkunnigas mening bör således en pensionärsindex

få formen av en allmän levnadskostnadsindex, konstruerad

med utgångspunkt från att bostads- och bränslepostens andel i pensionärsbudgeten

vore densamma inom de olika bostadskostnadsgrupperna.

De sakkunnigas förslag i denna del har i det stora flertalet av remissyttrandena

lämnats utan erinran. På sina håll har dock ifrågasatts huruvida

anledning funnes att utforma en särskild index för folkpensionärerna och

om ej folkpensionerna — i likhet med de indexreglerade tjänstepensionerna

— skulle kunna anknytas till socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex.

Vidare har i några remissyttranden gjorts gällande att det icke vore

principiellt riktigt att grunda indexregleringen på antagandet att bostadsoch

bränslekostnadernas andel i pensionärernas budget vore lika inom

samtliga bostadskostnadsgrupper; ett sådant antagande skulle strida mot

folkpensioneringslagens konstruktion med bostadskostnadsgrupper.

Vid den i det föregående berörda, av socialvårdskommittén företagna undersökningen

angående levnadskostnadsutvecklingen för folkpensionärerna

ansåg man sig kunna konstatera att socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex

icke skulle på ett riktigt sätt återspegla förändringarna i folkpensionärernas

levnadskostnader, enär folkpensionärerna i regel representerade

andra inkomstskikt och familjetyper än de som ligga till grund för

den allmänna levnadskostnadsindexen. När jag i juni 1948 erhöll Kungl.

Majrts bemyndigande att låta verkställa en hushållsbudgetundersökning be
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr JO:9.

träffande folkpensionärerna utgick även jag ifrån att den allmänna levnadskostnadsindexen

icke kunde väntas giva ett rätt resultat, när det gällde

att mäta förändringarna i folkpensionärernas levnadskostnader.

Enligt den nu företagna hushållsbudgetundersökningen — som omfattat ett

representativt urval pensionärshushåll i tätorter och på landsbygden inom

skilda delar av landet — har man också funnit, att utgiftsfördelningen i en

pensionärsbudget i viss mån skiljer sig från utgiftsfördelningen i den budget,

som ligger till grund för socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex.

En med hänsyn till förhållandena i december 1948 gjord sammanställning

visar nämligen, att av utgifterna i en pensionärsbudget 43,4 procent

avse livsmedel, 14,9 procent bostad, 8,1 procent bränsle och lyse, 10,0 procent

beklädnad samt 23,6 procent övriga utgifter. Motsvarande procenttal i

indexbudgeten äro resp. 37,0, 12,3, 4,9, 14,1 och 31,7. I pensionärsbudgeten

äro således utgifterna i högre grad än i indexbudgeten koncentrerade till

posterna livsmedel, bostad samt bränsle och lyse.

Trots de skiljaktigheter, som sålunda föreligga mellan eu pensionärsbudget

och den budget, varpå socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex

grundas, vill det emellertid synas som om sistnämnda index skulle kunna

giva ett tillförlitligt utslag även med avseende å förändringarna i folkpensionärernas

levnadskostnader. En på grundval av den verkställda hushållsbudgetundersökningen

och med begagnande av ett prismaterial, som hänför

sig till hela riket, utarbetad särskild pensionärsindex av den typ, som

förordats av de sakkunniga, utvisar sålunda, att folkpensionärernas levnadskostnader

— om bortses från den fördyring som inträffat genom livsmedelsrabatternas

slopande — stigit från juni 1946 till september 1949 med 8,4

procent eller, om man bortser från posterna bostad, bränsle och lyse, med

9,1 procent. Om socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex för september

1949 omräknas med juni 1946 som bas och med bortseende från

att livsmedelsrabatterna slopats bli motsvarande procenttal 8,0 resp. 9,0.

Om jämförelsen föres fram till december 1949 visar — enligt vad jag inhämtat

från socialstyrelsen — den särskilda pensionärsindexen en kostnadsstegring

av 7,6 procent för samtliga utgifter och 8,9 procent, för fall

att utgifterna för bostad, bränsle och lyse frånräknas. Häremot svarande

procenttal enligt socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex äro 7,6

resp. 8,4. Resultatet blir således i stort sett detsamma — för december 1949

exakt lika — vare sig pensionärsindex eller allmänna levnadskostnadsindex

användes för att mäta förändringarna i folkpensionärernas levnadskostnader

sedan juni 1946. Och såvitt situationen nu kan överblickas torde anledning

saknas att antaga, att ifrågavarande båda mätare på levnadskostnadsutvecklingen

i fortsättningen skulle komma att i någon högre grad avvika

från varandra. Uppenbart är alt det ur administrativa synpunkter är till

fördel, om en särskild indexberäkning för folkpensionärerna kan undvaras.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då det med den konstruktion av

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

indexsystemet, som jag i det följande kommer att förorda, synes lämpligt

att indexregleringen sker på grundval av en för hela riket gemensam index,

tillstyrker jag, att folkpensionerna anknytas till socialstyrelsens allmänna

levnadskostnadsindex. Därvid torde en särskild pristalsserie för folkpensionärerna

böra byggas på sistnämnda index med utgångspunkt från levnadskostnadernas

storlek i juni 1946. Härigenom erhålles motsvarighet till

det system, som enligt statens löneplansförordning tillämpas i fråga om

tjänstemännens löner. I enlighet med den ståndpunkt, som intagits av statsmakterna

vid besluten om provisoriska dyrtidstillägg för åren 1948 och 1949,

bör vid framräkningen av pensionspristalet hänsyn icke tagas till den fördyring

av levnadskostnaderna, som inträffat genom att livsmedelsrabatterna

vid årsskiftet 1947/48 slopats. I övrigt bör vid pensionspristalets bestämmande

tillämpas samma grunder som gälla för beräkning av allmänna levnadskostnadsindex.

De sakkunniga för indexreglerade folkpensioner ha utgått från att det

indexreglerade dyrtidstillägget i princip borde giva full kompensation för

den av prisrörelserna betingade levnadskostnadsökningen. Det övervägande

flertalet av remissinstanserna har icke haft något att invända häremot. I

ett par yttranden bar emellertid ifrågasatts, om icke kompensationen borde

göras partiell. Som skäl härför har bl. a. anförts, att eftersom å stora delar

av arbetsmarknaden fullständig kompensation för levnadskostnadsfördyringen

icke erhölles, det syntes motiverat att föreskriva viss begränsning

även för folkpensionärerna. Häremot kan emellertid invändas,

att folkpensionerna i motsats till löner och tjänstepensioner äro så avvägda,

att de äro avsedda att täcka endast vederbörandes minimibehov. Såsom jag

uttalat redan i direktiven för de sakkunniga böra därför folkpensionärerna

i princip erhålla full täckning för den levnadskostnadsökning, som inträffat

efter det folkpensioneringslagen antogs. Härav följer emellertid icke att

varje mindre ökning av levnadskostnaderna bör få utlösa motsvarande höjning

av indextilläggct.

I sistnämnda hänseende framhålles i sakkunnigförslaget att de indexintervall,

som skola utlösa ändring i indextilläggen, icke böra bestämmas

till lägre än fyra eller högre än sex enheter. För egen del ha de sakkunniga

funnit femtalsintervall naturligast. I enlighet med deras förslag skulle den

första höjningen utlösas av indextalet 105, nästa höjning av indextalet

110 o. s. v. Vid nedgång av index skulle motsvarande regler gälla. Om indextalet

uppgått till 110 men därefter sjönke, skulle tillägget således icke sänkas

förrän talet 105 uppnåtts.

I några remissyttranden har förordats, att indexintervallen — i överensstämmelse

med vad som gäller för statstjänstemännen — bestämmas till

fyra enheter; ännu lägre intervall har ock påyrkats. Det har även framhållits,

att de sakkunnigas förslag i vissa fall kunde medföra underkompensation

för folkpensionärerna, exempelvis om indextalet en längre

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tid skulle hålla sig vid 109 enheter utan att dessförinnan ha uppnått

110 enheter. För undvikande härav har föreslagits att kompensation

borde utgå efter 5 procent redan vid indextalet 103 eller 104, efter 10 procent

vid indextalet 108 eller 109 o. s. v.

Huru stora de intervall böra vara, som skola medföra utlösning av indextillägg,

är givetvis en fråga som kan vara föremål för delade meningar. Jag

vill emellertid erinra om att, då statsmakterna år 1949 hade att taga ställning

till efter vilken kompensationsgrad de provisoriska dyrtidstilläggen

å folkpensionerna för nämnda år skulle beräknas, ökningen av folkpensionärernas

levnadskostnader, exklusive kostnaderna för bostad, bränsle och

lyse, fram till december 1948 uppgick till något under 9 procent och att,

därest nämnda kostnad medräknades, kostnadsökningen utgjorde inemot

8 procent; en dylik kostnadsstegring ansågs icke böra föranleda att dyrtidstilläggen

för år 1949 skulle utgå efter högre kompensationsgrad än under

det föregående året, dvs. 5 procent. För egen del har jag vid övervägande

av olika på denna fråga inverkande omständigheter stannat för att ej frångå

de sakkunnigas förslag i denna del. Detta torde visserligen vid stigande

prisutveckling stundom kunna leda till att folkpensionärerna ej bli fullt

kompenserade. Å andra sidan kan det emellertid också inträffa, att de bli

i motsvarande mån överkompenserade. I längden torde en utjämning härvidlag

komma att ske.

Vid bestämmande av indexförhöjningens storlek kunna två principiellt

olika metoder komina till användning. Den ena metoden innebär, att tilllägget

utgår med belopp, som står i proportion till pensionens storlek i

varje särskilt fall. Enligt den andra metoden erhålla alla pensionstagare,

som tillhöra en och samma grupp, lika stort tillägg'', vare sig pensionen utgår

med oavkortat eller med ett i förhållande till vederbörandes egen inkomst

reducerat belopp. Resultatet av de båda metoderna blir olika endast

när det gäller folkpensionärer, som ha reducerade pensionsförmåner. För

dessa pensionstagare medför den proportionella metoden, att tillägget sjunker

kontinuerligt allteftersom den egna inkomsten stiger för att omärkligt

försvinna då inkomstgränsen uppnås, medan den andra metoden leder

till alt alla, som ha någon om än aldrig så liten inkomstprövad förmån, få

lika stora tillägg som de vilka åtnjuta oavkortade förmåner.

De sakkunniga ha funnit, att den proportionella metoden är förenad

med den olägenheten att avdragsfaktorn — dvs. det procenttal, varmed

den egna inkomsten reducerar den inkomstprövade förmånen — stegras i

takt med dyrtidstilläggets höjning. Denna metod borde därför ej komma

till användning vid en indexreglering av folkpensionerna. De sakkunniga

förorda i stället att indextillägg utgår med lika stort belopp till alla folkpensionärer,

som tillhöra en och samma grupp, och att tilläggets storlek

blir oberoende av frågan huruvida inkomstprövad förmån utgår

med oavkortat eller reducerat belopp. Enligt vad de sakkunniga i samband

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

härmed uttala, bör indextillägget icke ha karaktär av ett fristående tillägg

utan utformas såsom en förhöjning av själva folkpensionen. Härigenom

vunnes den fördelen, att pensionär med inkomstprövad pension och inkomst

i närheten av den gräns, vid vilken inkomstprövad pension upphörde, ej

till följd av en obetydlig ökning av den egna arbetsinkomsten utsattes för

risken av att få sina totala inkomster minskade.

Vad de sakkunniga sålunda förordat har allmänt lämnats utan erinran.

I ett par remissyttranden har dock uttalats, att det vore principiellt riktigast

med tillägg enligt den proportionella metoden samt att frågan härom

borde utredas ytterligare.

I anledning härav vill jag erinra om att de allra flesta folkpensionärer, som

åtnjuta inkomstprövade förmåner, uppbära oavkortad pension och att det

därför i praktiken ej torde spela någon avgörande roll, huruvida indexregleringen

utformas enligt den ena eller den andra av dessa båda metoder.

Även om det av principiella skäl skulle kunna synas önskvärt, att den proportionella

metoden vunne tillämpning vid en indexreglering av folkpensionerna,

är emellertid att märka att nämnda metod ej utan svårighet låter sig

förenas med det system, efter vilket den gällande folkpensioneringslagens

regler angående den egna inkomstens inverkan på storleken av inkomstprövad

förmån äro uppbyggda. Den skulle nämligen, såsom de sakkunniga

också påvisat, kunna för flera pensionärer medföra otillfredsställande konsekvenser.

Jag tillstyrker därför förslaget med fixa indextillägg.

Vad härefter angår spörsmålet huruvida indextilläggen höra — i likhet

med de provisoriska tillägg som utgått under åren 1948 och 1949 — göras

fristående eller ingå såsom del i själva folkpensionen torde detta vara i viss

mån beroende av hur utbetalningsfrågan löses. Jag anser mig därför redan

i detta sammanhang böra ingå på sistnämnda fråga.

Folkpensionerna utbetalas som bekant f. n. av pensionsstyrelsen, i regel

medelst folkpensionsanvisningar, som framställas med hålkortsmaskiner,

men i vissa fall över postgiro. Om pensionen utgöres av enbart grundpension

— dvs. det belopp å 200 kronor om året som utgår utan behovsprövning

till invalidpensions- och sjukbidragsberättigade personer — äger

utbetalningen rum i regel kvartalsvis men eljest månadsvis. Utbetalningen

sker alltid i helt antal kronor. Om pensionens år sbelopp icke är jämnt delbart

med 12, anses det överskjutande beloppet belöpa på december månad;

pensionen för denna månad kan således bli upp till 11 kronor högre än för

envar av årets övriga månader. De provisoriska dyrtidstilläggen ha däremot

utbetalats icke av pensionsstyrelsen utan genom pensionsnämndernas eller

andra kommunala myndigheters försorg. Härvid har hela det på året belöpande

dyrtidstillägget utbetalats på en gång i november månad.

De sakkunniga ha ägnat ingående uppmärksamhet åt frågan huruvida

en decentralisering av utbetalningssystemet i fråga om folkpensionerna

skulle kunna giva ökade förutsättningar för en snabb anpassning av folk
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

pensionernas belopp efter förändringar i prisnivån. I detta hänseende ha de

sakkunniga kommit till den uppfattningen, att åtminstone f. n. en hel del

kommuner skulle sakna resurser att på ett tillfredsställande sätt omhänderliava

den kontinuerliga utbetalningen av folkpensionerna och den därmed

förenade ganska ofta förekommande omräkningen av pensionsbeloppen vid

civilståndsändringar, förändringar i makes pensionsförhållanden, pensionstagarens

uppnående av 67 års ålder m. m. samt att en decentralisering av

utbetalningsapparaten till kommunerna icke kan genomföras med

framgång under den närmaste tiden. De sakkunniga förorda därför

en fortsatt central utbetalning genom pensionsstyrelsens försorg. En

uppdelning av utbetalningsverksamheten på sådant sätt att kommunerna

skulle utbetala indextillägget och pensionsstyrelsen pensionens grundbelopp

anse de sakkunniga av olika skäl icke lämplig. Härvid framhålles bl. a. att

folkpensionen såvitt möjligt borde utbetalas i ett sammanhang samt att pensionsstyrelsen

utan svårighet samt billigast och med kortast möjliga förberedelsetid

kunde medelst en och samma folkpensionsanvisning utbetala både

tillägget och pensionen i övrigt.

Med denna utgångspunkt ha de sakkunniga kommit fram till att indextillägget

borde utbetalas månadsvis medelst samma postanvisning som

pensionen i övrigt samt att indextalet skulle fastställas senast den 20 i

varje kvartals första månad och lända till efterrättelse fr. o. m. nästa månad.

För att detta system skulle kunna genomföras vore det enligt de sakkunnigas

mening av tekniska skäl nödvändigt att all utbetalning skedde månadsvis

med samma antal kronor varje gång. Detta förutsatte i sin tur, att

den kvarlalsutbetalning, som nu förekomme i vissa fall, ersattes av månadsutbetalning

samt alt den årliga pensionen inklusive eventuellt indextillägg

därå alltid uppginge till belopp, som vore jämnt delbart med 12. De

sakkunniga ha därför föreslagit, att kvartalsutbetalningen slopades samt

att de nu ifrågavarande pensionsbeloppen, där så erfordrades, avrundades

uppåt till närmast högre med 12 jämnt delbart kx-ontal och att indextilläggen

avvägdes så, att även de bleve jämnt delbara med 12.

I remissyttrandena är man i stort sett ense om att en decentraliserad utbetalning

av folkpensionerna ej bör genomföras i nuvarande läge. Från flera

håll har emellertid uttalats att denna fråga borde omprövas, sedan den nya

kommunindelningen helt genomförts och de nya kommunernas arbetsuppgifter

kunde överblickas.

Själv delar jag den uppfattningen att man icke i dagens läge bör övergå

till en lokal utbetalning av folkpensionerna. Decentraliseringsfrågan bör

emellertid enligt min mening icke avskrivas utan endast skjutas på framtiden

för att i sinom lid upptagas till förnyad prövning. Med denna min ståndpunkt

kunde det synas förenligt att t. v. helt oförändrat bibehålla det system,

som tillämpats under de två senaste åren, dvs. att låta pensionernas grundbelopp

utbetalas av pensionsstyrelsen samt indextilläggen av kommunerna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

CO

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

En dylik uppdelning av utbetalningsverksamheten medför emellertid onekligen

visst merbesvär för såväl folkpensionärerna själva som för de organ

som ombesörja utbetalningen. Med hänsyn härtill torde det nu få överlämnas

till pensionsstyrelsen att ombestyra utbetalningen i dess helhet.

Såsom redan förut anförts ha de provisoriska dyrtidstilläggen å folkpensionerna

utbetalats endast en gång om året. Denna anordning synes ha uppskattats

av folkpensionärerna, för vilka det framstått såsom mera förmånligt

att på en gång få ett samlat pensionstillskott än att få en i och för sig tämligen

ringa ökning av pensionens månadsbelopp. Enligt min mening är denna

fördel påtaglig. Även en annan omständighet talar för att behålla det nuvarande

systemet härvidlag. Man behöver nämligen i så fall icke jämka på vare

sig pensionernas grundbelopp eller storleken av de årliga indextillägg, som

erhållas om rent matematiska beräkningsgrunder tillämpas. Att enbart avtekniska

skäl företaga dylika jämkningar synes mig f. ö. mindre tilltalande.

Å andra sidan är ett system med månadsutbetalning av pensionernas grundbelopp

och årsutbetalning av indextilläggen förenat med vissa konsekvenser,

som icke här böra förbigås. Med ett dylikt system synes det nämligen ej

möjligt att, såsom de sakkunniga tänkt sig, inom folkpensioneringslagens

ram göra själva pensionsbeloppen rörliga i förhållande till en index, utan

indextillägget måste konstrueras såsom en från pensionen fristående förmån.

Verkningarna härav ha berörts i det föregående. Vidare måste rätten till indextillägg,

för att systemet skall kunna fungera, göras beroende av huruvida

folkpension utgår för den månad, då utbetalningen av tillägget skall äga

rum, och tilläggets storlek måste vidare bestämmas med hänsyn till de

pensionsförmåner, som utgå under utbetalningsmånaden. Det utbetalningssystem,

som tillämpats för de provisoriska dyrtidstilläggen, har emellertid

också varit förbundet med nu berörda konsekvenser, och några särskilda

olägenheter därav synas icke ha framträtt. Jag anser därför, att indextilläggen

böra utbetalas en gång om året. Liksom förut synes utbetalningen

lämpligen kunna ske under november månad. Enligt vad jag inhämtat från

pensionsstyrelsen föreligga icke några praktiska svårigheter härför; utbetalningen

kan utan större besvär ske medelst samma postanvisning som

pensionen för november.

Om den av mig förordade ordningen för utbetalning av indextilläggen

genomföres, saknas anledning att fastställa pensionspristalet mer än en

gång om året. Enligt min mening bör detta ske i så nära anslutning till utbetalningen

som möjligt. Enligt uppgift från pensionsstyrelsen skulle den

förberedelsetid, som erfordras för en utbetalning i november, bli för kort,

därest pristalet fastställdes på grundval av levnadskostnaderna under

tredje kvartalet. Pristalet bör därför fastställas i juli månad efter levnadskostnaderna

under årets andra kvartal.

När jag härefter övergår till frågan om vilka folkpensionärer som böra erhålla

indextillägg vill jag såsom bakgrund till den följande framställningen

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

erinra om de olika förmåner, som ingå i folkpensionen, och hur dessa

kunna kombineras med varandra. I ålderspension ingår alltid en förmån,

som pensionstagaren har rätt till oberoende av sin inkomst, nämligen allmän

ålderspension. Denna kan förenas med blindtillägg — som ej heller är

beroende av vederbörandes egen inkomst — samt i de fyra högsta bostadskostnadsgrupperna

med bostadstillägg. Sistnämnda tillägg röna inverkan av

inkomstens storlek och upphöra helt när inkomsten nått viss höjd. Även i

invalidpension och sjukbidrag ingår städse en icke inkomstprövad förmån,

nämligen grundpension. Såsom tillägg härtill kunna utgå en inkomstprövad

tilläggspension samt blindtillägg och bostadstillägg. Änkepension och hustrutillägg

äro helt inkomstprövade och kunna endast kombineras med bostadstillägg.

Slutligen kan i vissa fall utgå särskilt bostadstillägg. Detta är helt beroende

av de enskilda kommunernas beslut, och i fortsättningen bortser jag

därför från det särskilda bostadstillägget.

Enligt de sakkunnigas mening bör indexregleringen omfatta alla ålderspensionärer,

oberoende av huruvida bostadstillägg utgår eller icke, samt

alla övriga folkpensionärer, som åtnjuta någon form av inkomstprövad

förmån. Pensionstagare med enbart grundpension anses däremot böra undantagas

från rätten till indextillägg. Vidare föreslås att pensionstagare

med blindtillägg endast erhålla indexförhöjning på invalid- eller ålderspension

men ej på blindtillägget.

I detta sammanhang må erinras om att bidrag till änkor och änklingar

med barn enligt den särskilda lagen härom utgår med belopp motsvarande

änkepension och bostadstillägg enligt folkpensioneringslagen samt att en

indexreglering av änkepensionerna på sätt de sakkunniga föreslagit —- dvs. med rörliga belopp inom ramen av folkpensioneringslagen — automatiskt

skulle medföra, att även änke- och änklingsbidragen indexreglerades.

I dessa delar har de sakkunnigas förslag tillstyrkts eller lämnats utan

erinran i de flesta remissyttrandena. I några yttranden har dock uttalats

att även grundpensionerna och blindtilläggen borde inbegripas under indexregleringen.

Vad särskilt angår blindtillägget har De blindas förening —

som förklarar sig fullt medveten om de tekniska svårigheter som en automatisk

höjning av blindtillägget skulle medföra — påyrkat vissa andra reformer,

såsom höjning av tilläggets storlek samt sådan ändring i folkpensioneringslagen,

att tillägget icke betraktas som inkomst vid fastställande av

inkomstprövade förmåner.

Jag tillstyrker att indextillägg utgår till alla ålderspensionärer, oavsett

huruvida de åtnjuta bostadstillägg eller icke. För ålderspensionärerna blir

indextillägget sålunda oberoende av deras inkomstförhållanden, vilket helt

överensstämmer med de principer, som ligga till grund för folkpensioneringslagen.

Av övriga folkpensionärer böra givetvis alla som ha någon form

av inkomstprövad förmån omfattas av indexregleringen. Beträffande de

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

återstående kategorierna, dvs. de som ha enbart grundpension eller denna

förmån i kombination med blindtillägg, synes frågan mera tveksam.

Under de två senaste åren ha dvrtidstillägg utgått jämväl till folkpensionärer,

som endast ha grundpension; och det skulle med hänsyn härtill

kunna synas hårt att utesluta dem från rätt till indextillägg. Nämnda omständighet

torde emellertid icke böra tillmätas avgörande betydelse. I motsats

till den allmänna ålderspensionen är nämligen grundpensionen — som uppgår

til! 200 kronor om året — ej på något sätt avpassad efter vederbörandes

behov. Att grundpensionen lämnats utanför inkomstprövningen har sin

grund uteslutande däri, att man vid folkpensioneringslagens tillkomst ej

ville låta någon som erlagt pensionsavgifter enligt äldre lag gå miste om sin

härigenom förvärvade rätt till avgiftspension. Tillräckliga skäl att anpassa

grundpensionen efter levnadskostnaderna torde därför icke föreligga.

Ej heller blindtillägget — om 700 kronor per år — har framkommit såsom

ett resultat av särskilda överväganden rörande de blindas inkomstbehov.

Det har i stället fixerats på grundval av en jämförelse med de förmåner,

som vid utgången av år 1947 från pensionsstyrelsen utbetalades till

blinda personer. I enlighet härmed torde även blindtillägget böra lämnas

utanför indexregleringen och i stället, om så skulle anses påkallat, höjas i

annan ordning. Jag är emellertid icke beredd att i detta sammanhang taga

ställning till frågan vare sig huruvida en sådan höjning är motiverad eller

om andra reformer, syftande till en förbättring av de blindas förhållanden,

kunna finnas påkallade.

Såsom de sakkunniga framhållit medför den av dem föreslagna metoden

med rörliga pensionsförmåner att änke- och änklingsbidragen automatiskt

indexregleras på samma sätt som änkepensionerna. Den av mig förordade

konstruktionen med fristående indextillägg har visserligen icke denna omedelbara

effekt. I likhet med de sakkunniga anser jag emellertid, att även

änke- och änklingsbidragen böra indexregleras.

Jag har redan förut givit tillkänna, att enligt min mening indexregleringen

av folkpensionerna bör ske på grundval av en enda för hela riket gemensam

pristalsserie. Därmed är emellertid icke sagt att denna serie bör utlösa lika

stora indextillägg i de olika bostadskostnadsgrupperna. Spörsmålet härom

har utförligt behandlats av de sakkunniga, som framhålla bl. a. att på senare

år bostadskostnaden stigit endast obetydligt i förhållande till prisstegringen i

övrigt och att även den sammanlagda bostads- och bränslekostnadens stegring

varit relativt ringa i förhållande till levnadskostnadsstegringen i dess

helhet, särskilt i de högsta bostadskostnadsgrupperna. Enligt de sakkunnigas

mening torde man i fortsättningen kunna räkna med att såsom hittills

allmänna levnadskostnadsstegringar inom överskådlig tid endast till en

mindre del komme att bero på ökade kostnader för bostad och bränsle. Levnadskostnadernas

stegring kunde med andra ord beräknas komma att i

kronor räknat bli ungefär densamma i hela riket. Med hänsyn härtill och

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj. ts proposition nr 109.

då det syntes uppenbart, att prisutvecklingen sedan lång tid tillbaka medfört

en utjämning av levnadskostnaderna mellan skilda orter kunde det

icke vara lämpligt att giva indexregleringen en konstruktion, som vid stigande

levnadskostnader automatiskt ökade spännvidden mellan pensionsbeloppen

i de skilda bostadskostnadsgrupperna. Indextilläggen borde därför

i princip vara lika stora i samtliga dessa grupper. I anslutning till vad

sålunda anförts förorda de sakkunniga, att de högsta pensionsbeloppen i

bostadskostnadsgrupp III läggas till grund för beräkningen av indextilläggens

storlek.

Häremot har vid remissbehandlingen invänts, att förslaget innebure en

underkompensation av folkpensionärerna i bostadskostnadsgrupperna IV

och V samt en överkompensation av folkpensionärerna i grupperna I och

II. Indextilläggen borde därför differentieras så, att tilläggen för varje bostadskostnadsgrupp

beräknades på den maximipension, som fastställts för

gruppen i fråga. Det har även ifrågasatts, om icke indextilläggen för pensionärer

inom grupperna I—III borde beräknas på pensionsbeloppen i grupp

III och tilläggen för pensionärer inom grupperna IV och V på beloppen i

grupp V.

I anslutning härtill vill jag erinra om att folkpensioneringslagen utgår

från att bostads- och bränslekostnaderna variera tämligen starkt inom olika

delar av landet. Inom den lägsta bostadskostnadsgruppen — som omfattar

en avsevärd del av landsbygden — avses bostads- och bränslekostnaden skola

täckas av den allmänna pensionen. De bostadstillägg, som utgå inom övriga

bostadskostnadsgrupper, äro avsedda att utgöra täckning för den merkostnad,

som i förevarande hänseende ansetts föreligga i dessa grupper. Emellertid

har fråga uppkommit huruvida den skillnad, som sålunda gjorts i

lagen, har sin motsvarighet i verkligheten; och bostadskostnadsgrupperingen

för folkpensionärerna har nyligen varit föremål för en särskild utredning

(SOU 1949: 12). Enligt min mening synes det svårt att på grundval av det

föreliggande materialet bilda sig någon säker uppfattning om huruvida

någon omprövning av grunderna för folkpensioneringens bostadskostnadsgruppering

kan vara erforderlig. Först genom en mera allmän undersökning

rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden och bostadskostnader

på olika orter torde tillförlitligt och aktuellt underlag erhållas för bedömning

av hithörande spörsmål. I detta läge anser jag att slutlig ståndpunkt

icke nu bör tagas till frågan huruvida bostadstilläggen böra medrälrnas, när

folkpensionerna indexregleras. Sedan sommaren 1946 ha emellertid bostadskostnaderna

stigit relativt obetydligt i förhållande till övriga levnadskostnader.

Med hänsyn härtill synes del befogat alt nu lämna bostadstilläggen

heli utanför indexregleringen. Såsom ett ytterligare skäl för denna lösning

må anföras att ett stort antal ålderspensionärer i bostadskostnadsgrupperna

II—V, nämligen de som på grund av egen inkomst äro uteslutna från rätt

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 10,9.

till bostadstillägg, eljest skulle få högre indextillägg än som svarade mot

levnadskostnadsökningen.

Enligt vad jag uttalat i den föregående framställningen böra indextilläggen

icke röna inverkan av de variationer i pensionsbeloppens storlek, som

betingas av pensionstagarens högre eller lägre inkomst, utan utgå med enhetliga

belopp, oavsett om pensionen i det särskilda fallet utgår oavkortad

eller reducerats på grund av inkomstprövning. Bortsett från blindtillägget

— som bör lämnas helt utanför indexregleringen — utgör pensionens årliga

maximibelopp i bostadskostnadsgrupp I 1 000 kronor för ensamstående

ålderspensionär, invalidpensionär och sjukbidragsberättigad, 800 kronor för

gift pensionstagare, som tillhör någon av de nu nämnda kategorierna och

vars make åtnjuter folkpension eller till vars hustru utgår hustrutillägg,

samt 600 kronor för änkepensionär och den som uppbär hustrutillägg.

De sakkunniga ha för sin del ansett det skäligt, att indextillägget till änkepensionär

och hustrutilläggsberättigad hustru bestämmes till samma belopp

som för gift pensionstagare, vars make jämväl åtnjuter folkpension.

Härigenom skulle emellertid vid stegring i levnadskostnaderna proportionerna

mellan de olika förmånerna förryckas. Indextilläggen torde därför

böra beräknas på nyssnämnda tre maximibelopp, som utgå till de skilda pensionärskategorierna.

Enär pensionstagare med enbart grundpension eller

denna förmån i förening med blind tillägg enligt vad jag förordat i det föregående

skall uteslutas från rätt till indextillägg, bör dock gift pensionstagare,

vars make icke åtnjuter annan folkpension än grundpension eller sådan pension

i kombination med blindtillägg, erhålla lika stort indextillägg som ensamstående

pensionstagare.

I enlighet med det anförda torde indextillägg böra utgå å allmän ålderspension,

tilläggspension och änkepension och tilläggets storlek för år räknat

bestämmas till följande belopp för varje hel mångfald av fem, varmed

pensionspristalet överstiger 100, nämligen 30 kronor för änkepensionsberättigad

och för hustru, som uppbär hustrutillägg, 40 kronor för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension eller tilläggspension eller vars

hustru uppbär hustrutillägg, samt 50 kronor för annan pensionsberättigad.

Vidare torde indextillägg böra utgå till dem som uppbära änke- och änklingsbidrag

enligt samma grunder som föreslagits för änkepensionärer.

En av de sakkunniga har funnit påkallat att bestämmelserna om automatisk

kompensation begränsades till att gälla en högsta levnadskostnadsstegring

av 20 %. Om index skulle stiga därutöver, borde det ankomma på

statsmakterna att taga upp frågan om dyrtidstilläggets beräkning till ny

prövning. Denna mening omfattas av flera av dem som yttrat sig i ärendet.

I anledning härav vill jag endast uttala, att indexsystemet naturligen kan

behöva omprövas vid väsentligt ändrade förhållanden. Att redan nu fastslå

när en sådan omprövning bör ske, synes emellertid icke vara av behovet

påkallat.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr iOf).

Den indexreglering av folkpensionerna, vars genomförande jag här förordat,

synes böra lagfästas genom vissa ändringar i folkpensioneringslagen.

Ett förslag härom har upprättats inom socialdepartementet. Därvid ha föreskrifter

om de pensionsförmåner som skola indexregleras, om beräkning

av pensionspristalet och om indextilläggets storlek sammanförts i en ny

paragraf — betecknad 11 a § — medan övriga bestämmelser rörande indexregleringen

inarbetats i 33 och 38 §§. Vissa detaljföreskrifter angående

sättet och tiden för utbetalning av indextilläggen torde dock böra ha sin

plats i den beträffande folkpensionerna härom utfärdade kungörelsen. Beträffande

förslagets sakliga innehåll torde jag få hänvisa till det förut anförda.

Här må endast påpekas att — såsom förslaget är konstruerat detsamma

icke tager sikte på förhållanden, som inträda för den händelse pensionspristalet

skulle nedgå till under 100.

Indexregleringen av bidragen till änkor och änklingar med barn tarvar

viss ändring i lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn. Inom

socialdepartementet har upprättats ett förslag till sådan ändring. Även beträffande

detta förslag inskränker jag mig till en hänvisning till den föregående

redogörelsen.

De sakkunniga ha icke föreslagit någon materiell ändring i lagen om

kommunernas bidrag till folkpensioneringen. Till följd härav skulle med

den konstruktion av indexförhöjningen som de sakkunniga förordat

kostnaderna för förhöjning av ålderspensioner helt stanna på statsverket,

medan kommunerna skulle få bidrag till kostnaderna för förhöjning av

övriga pensionsförmåner enligt de grunder som angivas i nämnda lag.

Från kommunalt håll har givits uttryck för den uppfattningen, att folkpensioneringen

vore en rent statlig angelägenhet och att kostnaderna för

indexregleringen därför borde bestridas helt av statsmedel. Det har i anslutning

härtill även gjorts gällande att kommunerna borde befrias från

skyldigheten att bidraga till folkpensioneringen över huvud.

Avsikten med indextilläggen är naturligen icke att skapa några nya pensionsförmåner.

Tilläggen äro till sin natur att anse såsom nominella förhöjningar

av folkpensionerna, avsedda att återställa pensionernas ursprungliga

realvärde. Under sådana omständigheter böra kostnaderna för tilläggen

fördelas enligt samma grunder som gälla i fråga om de förmåner, varå

tilläggen utgå. På grund härav och då det enligt min mening icke bör ifrågakomma

att i detta sammanhang ändra dessa grunder — vilka etter ingående

utredningar fastställts så sent som år 1947 — är jag ense med de sakkunniga

beträffande kostnadsfördelningen. Med hänsyn till indexsystemets utformning

i departementsförslaget torde det emellertid bli nödvändigt att —

för genomförandet av den föreslagna kostnadsfördelningen — vidtaga viss

jämkning i lagen om kommunernas bidrag till folkpensioneringen. Även

härom har inom socialdepartementet upprättats ett förslag.

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Arr 109.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln p. 87, 88 och 90) har

Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, för budgetåret 1950/51 beräkna till Dyrtidstillägg å folkpensioner

ett förslagsanslag å 37 000 000 kronor och till Ersättning till postverket för

pensionsutbetalningar ett förslagsanslag å 2 350 000 kronor samt att för

samma budgetår till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn

m. in. anvisa ett förslagsanslag å 7 000 000 kronor. Från sistnämnda anslag

bestridas bl. a. kostnaderna för bidrag till änkor och änklingar med barn.

Med ledning av tillgänglig statistik har — såsom framgår av redogörelsen

för remissyttrandena i detta ärende — pensionsstyrelsen beräknat antalet

folkpensionärer den 31 december 1950. På grundval härav ha de årliga

kostnaderna för indextillägg å folkpensionerna beräknats till ca 36 250 000

kronor för varje hel mångfald av 5, varmed pensionspristalet överstiger 100.

Härav kunna ca 3 000 000 kronor beräknas falla på kommunerna och ca

33 250 000 kronor på staten. Medelsbehovet för nästa budgetår torde böra

beräknas under antagande att det för indextilläggen under år 1950 avgörande

pensionspristalet icke kommer att uppnå 110. Statens kostnader

kunna därför beräknas till förenämnda belopp 33 250 000 kronor. Kostnaderna

torde, såsom förutsatts i statsverkspropositionen, få bestridas från

ett särskilt förslagsanslag. Detta bör erhålla rubriken Indextillägg å folkpensioner

och uppföras med sistnämnda belopp.

På grundval av de av pensionsstyrelsen lämnade uppgifterna ha kostnaderna

för indextillägg å bidrag under år 1950 till änkor och änklingar med

barn uppskattats till ca 60 000 kronor. De på staten ankommande kostnaderna,

som kunna uppskattas till ca 40 000 kronor, torde få bestridas från

förslagsanslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn

in. in. Någon uppräkning av anslaget med hänsyn härtill erfordras icke.

Slutligen torde få behandlas medelsbehovet för ersättning till postverket

för pensionsutbetalningar. Såsom anmälts i statsverkspropositionen har

pensionsstyrelsen beräknat medelsbehovet för ändamålet till 2 150 000 kronor

under nästa budgetår, varvid styrelsen icke tagit hänsyn till eventuella

kostnader för utbetalning av dyrtidstillägg. Med det av mig i det föregående

förordade utbetalningssättet ökas icke antalet pensionsutbetalningar på

grund av indexregleringen. Vid sådant förhållande bör förslagsanslaget till

Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar beräknas det av pensionsstyrelsen

angivna beloppet 2 150 000 kronor.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga inom socialdepartementet upprättade förslag

till

1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 19i6 (nr

å31) om folkpensionering;

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

2) lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr

531) om bidrag till änkor och änklingar med barn; samt

3) lag angående ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr

398) om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen;
dels

ock för budgetåret 1950/51 under femte huvudtiteln

anvisa

1) till Indextillägg å folkpensioner ett förslagsanslag av

33 250 000 kronor; samt

2) till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar

ett förslagsanslag av 2 150 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Balph Sterner.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

Bilaga.

Stockholm den 30 november 1949.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet.

1 skrivelse den 26 juni 1948 uppdrog Ni åt de sakkunniga rörande folkpensionärernas

bostadsförhållanden att i samarbete med socialstyrelsen

verkställa en hushållsbudgetundersökning för folkpensionärer samt att på

grundval av denna undersökning utarbeta en levnadskostnadsindex för folkpensionärer.

Det ifrågavarande uppdraget har nu så till vida slutförts, som huvudresultaten

från budgetundersökningen föreligga, och en preliminär indexkalkyl

utförts för tiden t. o. in. september 1949. De sakkunniga få härmed

överlämna en inom socialstyrelsen utarbetad vördsam promemoria, vari de

nyssnämnda resultaten redovisats. För egen del få de sakkunniga framhålla

följande.

Den verkställda hushållsbudgetundersökningen för folkpensionärer år

1948, som ligger till grund för beräknandet av pensionärsindex, visar att

pensionärernas utgifter i väsentligt högre grad än arbetar- och tjänstemannahushållens

äro koncentrerade till de båda huvudposterna livsmedel samt

bostad inklusive bränsle och lyse. På en utgiftssumma (exkl. skatter) av i

genomsnitt 2 290 kronor gå sålunda 1 000 kronor eller 43,7 % till livsmedel

och 531 kronor eller 23,2 % till bostad, bränsle och lyse. Motsvarande uppgifter

enligt budgeten för levnadskostnadsindex december 1948 äro: På en

utgiftssumma (exkl. skatter) av i genomsnitt 6 907 kronor gå 2 554 kronor

eller 37,o % till livsmedel och 1 187 kronor eller 17,2 Vc till bostad samt

bränsle och lyse. Detta innebär, att pensionärernas utgifter i högre grad än

arbetar- och tjänstemannahushållens påverkas av prisförändringar på livsmedel,

bostad och bränsle. Utvecklingen sedan juni 1946 framgår av följande

tablå.

December

September

September

1948 (juni

1949 (december

1949 (juni

1946=100)

1948= 100)

1946=100)

Pensionärsindex

Samtliga utgifter..............................

107,7

100,6

108,4

Samtliga utgifter utom bostad, bränsle och lyse..

108,3

100,8

109,1

Levnadskostnadsindex1

Samtliga utgifter..............................

107,6

100,4

108,0

Samtliga utgifter utom bostad, bränsle och lyse. ..

108,6

100,4

109,0

1 Siffrorna för september voro ännu icke tillgängliga, då promemorian utarbetades.

Från juni 1946 till september 1949 har som synes såväl pensionärsindex

som levnadskostnadsindex stigit med ca 8 %, eller om man bortser från

posterna bostad, bränsle och lyse, med ca 9 %. Utredningens resultat ger

sålunda vid handen, att fördyringen av pensionärernas levnadskostnader

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

sedan beslutet om folkpensioneringslagen har varit avsevärt större, än

som motsvaras av dyrtidstilläggen för åren 1948 och 1949 på 5 %.

Under tiden december 1948 till september 1949, då livsmedelspriserna ha

ökat relativt starkt, har pensionärsindexen stigit något mera än levnadskostnadsindex,

nämligen med 0,6 % mot 0,4 % eller — om man bortser från

posterna bostad, bränsle och lyse — med 0,8 mot 0,4 %.

Den här ovan refererade, särskilda indexkalkylen för folkpensionärer har

utarbetats enligt samma regler, som gälla för beräkningen av levnadskostnadsindex,

med den skillnaden, att budgeten hänför sig till folkpensionärerna

och prismaterialet till hela riket och ej blott till städer och tätorter.

Därest en särskild pensionärsindex i fortsättningen skall uträknas regelbundet,

torde särskilda direktiv böra utarbetas, vilka socialstyrelsen skall

ha att följa vid dessa beräkningar. De sakkunniga ha icke ansett sig redan

nu böra utarbeta dylika direktiv men äro givetvis beredda härtill för den

händelse ett beslut fattas om att folkpensionärsindex i fortsättningen skall

utarbetas regelbundet.

På de sakkunnigas vägnar:

ERLAND von HOFSTEN.

Elisabeth Wiberg.

v. p. m.

angående utarbetandet av en levnadskostnadsindex för folkpensionärer

med redogörelse för den härför grundläggande hushållsbudgetundersökningen

år 1948.

Utredningsuppdraget och tidigare beräkningar.

Provisoriska dyrtidstillägg å de från och med 1 januari 1948 gällande

folkpensionerna ha utgått för åren 1948 och 1949. Riksdagens beslut om

1948 års dyrtidstillägg föregicks av en utredning inom socialvårdskommittén

om levnadskostnadsökningen för folkpensionärerna från juni 1946, då beslutet

om de nya folkpensionerna hade fattats, till september 1947. Det grundläggande

budgetmaterialet för denna undersökning hämtades ur 1943 års undersökning

om folkpensionärernas konsumtionsvanor. Beräkningarna byggde

därjämte på socialstyrelsens fortlöpande prismaterial, avseende städer och

andra tätorter. De framräknade ungefärliga indextalen utvisade en prisfördyring

för folkpensionärerna under tiden juni 1946—september 1947 av

4,9 %. Riksdagen beslöt, att dyrtidstillägget å folkpensionerna skulle år

1948 utgå med 5 %, vilket innebar ett godkännande av den ståndpunkten,

alt någon särskild kompensation icke skulle lämnas pensionärerna för de

från och med 1948 avskaffade rabatterna på smör och mjölk. (Om sistnämnda

kostnadsökning medräknades, steg prisfördyringen från 4.9 till

12,1 %.) Den nyssnämnda indexberäkningen avsåg levnadskostnaderna ex
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

klusive bostad, bränsle och lyse, och i konsekvens härmed utgick dyrtidstillägget

icke på pensionärernas bostadstillägg'' i bostadskostnadsgrupperna

II—V.

För utredning om införande av ett indexreglerat dyrtidstillägg å folkpensionerna

tillkallade chefen för socialdepartementet den 30 juni 1948

ett antal sakkunniga med generaldirektören E. Bexelius som ordförande. De

sakkunniga avgå vo den 1 februari 1949 ett betänkande i ärendet (SOU

1949: 7), vilket utmynnade i ett förslag om indexreglering av folkpensionerna.

I anslutning till nyssnämnda utredning uppdrog chefen för socialdepartementet

i enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 juni 1948 åt

de tidigare tillkallade sakkunniga rörande folkpensionärernas bostadskostnader

att i samarbete med socialstyrelsen jämväl verkställa en hushällsbudgetundersökning

beträffande folkpensionärerna samt att på grundval av

denna undersökning utarbeta en levnadskostnadsindex för folkpensionärer.

I skrivelse den 17 september 1948 framlade de sakkunniga en plan för

ifrågavarande hushållsbudgetundersökning samt hemställde om medel

(75 000 kronor) för bestridande av kostnaderna för undersökningen. Genom

K. brev den 24 september 1948 godkände Kungl. Maj :t den i skrivelsen

framlagda planen för hushållsbudgetundersökningen och föreskrev, att

socialstyrelsen tills vidare skulle bestrida utgifterna för bearbetningen, medan

de sakkunniga för täckande av utgifterna i övrigt erhöllo ett belopp av

20 000 kronor.

Det rätt omfattande förberedelsearbete, som bl. a. utarbetandet av den

ifrågavarande folkpensionärsindexen krävde, föranledde de sakkunniga för

indexreglerade folkpensioner att utgå från att den av dem föreslagna

indexregleringen skulle träda i kraft först den 1 januari 1950. Samtidigt

föreslogo emellertid de sakkunniga, att provisoriska dyrtidstillägg å

folkpensionerna skulle utgå även för år 1949. Innan proposition om

dylika tillägg avgavs till 1949 års riksdag, framlade byråchefen Erland

v. Hofsten, ordförande inom de sakkunniga rörande folkpensionärernas

bostadskostnader, i en VPM, daterad den 2 mars 1949, vissa beräkningar

rörande ökningen av folkpensionärernas levnadskostnader under tiden juni

1946—december 1948. För den ungefärliga indexkalkyl, som gjordes för

denna period, kunde preliminära resultat av den ovan berörda hushållsbudgetundersökningen

utnyttjas. För indexberäkningen valdes en ur undersökningen

erhållen budget, som avsåg både tätorter och landsbygd. Två alternativa

beräkningar utfördes, dels utan kostnaderna för bostad, bränsle och

lyse, dels med dessa kostnader inräknade. Det förstnämnda alternativet möjliggjorde

jämförelse med 1947 års indexberäkning, medan det senare alternativet

med bostadskostnaderna inräknade anslöt sig till den mening, som

på denna punkt framförts av de sakkunniga för indexreglerade folkpensioner.

Enligt det första alternativet — exklusive bostad, bränsle och lyse —

befanns folkpensionärernas levnadskostnader under tiden juni 1946—december

1948 ha ökat med 8,6 %. Om kostnaderna för bostad, bränsle och

lyse enligt andra alternativet medräknades, blev motsvarande siffra 7,9 CU.

I det följande lämnas en kort redogörelse för den utförda hushållsbudgetundersökningen

beträffande folkpensionärerna samt ett på denna undersökning

grundat förslag till en fortlöpande levnadskostnadsindex för denna

befolkningsgrupp med framräknade indextal avseende tiden december 1948

—september 1949 samt en approximativ kalkyl för hela perioden juni 1946—

september 1949.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 109.

71

1948 års hushållsbudgetundersökning.

Undersökningens omfattning och metodik. Undersökningen, som igångsattes

under hösten 1948 och utfördes enligt intervjumetoden, planerades

att omfatta ca 500 folkpensionärsliushåll över hela landet, representativt

fördelade på tätorter och landsbygd. För att erhålla en bild av ett egentligt

folkpensionärshushålls inkomster och utgifter begränsades urvalet aut gälla

ensamstående eller samboende pensionärer med eget hushåll, som helt eller

till större delen för sitt ekonomiska uppehälle var beroende av folkpensionen.

Vad beträffar denna sistnämnda inskränkning valdes som en lämplig

maximigräns för inkomst utöver folkpensionen den i Kungl. Maj :ts proposition

nr 268 till 1948 års riksdag föreslagna inkomstgränsen, utöver vilken

dyrtidstillägg icke skulle utgå på folkpensionen. För ålderspensionärernas

del ansågs lämpligt att göra urvalet med hänsyn till om bostadstillägg utgått

eller ej, enär det antogs, att det stora flertalet av de åldringar, vars inkomst

utöver folkpensionen ej uppgått till de i ovannämnda proposition angivna

beloppen, sökt och beviljats bostadstillägg. Då inom bostadskostnadsgiupp

I allmänt bostadstillägg icke förekommer, nödgades man begränsa urvalet till

tilläggspensionärer enligt gamla folkpensioneringslagen. För invalidpensionärernas

och änkepensionärernas del måste andra inkomstgränser fastställas
Genom

tillmötesgående från Kungl. Pensionsstyrelsen kunde urvalet

göras centralt i Pensionsstyrelsens register. Urvalet skedde slumpmässigt.

Riket indelades i 8 riksområden samt därinom i tätorter resp. landsbygd,

och varje område tilldelades antal intervjuhushåll efter sin andel av totalbefolkningen.

För att koncentrera urvalet av hushåll till vissa orter och

härader företogs ett slumpmässigt urval av tre tätorter (städer, köpingar

eller municipalsamhällen) samt två härader inom varje riksomrade. Med

ledning av tidigare erfarenheter beräknades, att ca 1 500 hushåll måste primärt

utväljas för att ett slutligt urval av ca 650 självständiga pensionärshushåll

skulle erhållas.

Undersökningen, som kom att omfatta 679 hushåll, utfördes med hjälp

av 107 intervjuare, vilka anställdes genom Arbetsmarknadsstyrelsens försorg.

Intervjuarna utgjordes till största delen av arbetsförmedlingstjänstemän,

socialvårdare, kommunala förtroendemän o. dyl.

Undersökningen utfördes i 2 etapper, varvid bilagda intervjublanketter

användes.1 Tillhopa 498 av de 679 utvalda hushållen lämnade detaljerade

uppgifter beträffande inkomster och utgifter under tiden 1 januari 1948

till den 31 augusti 1948. Samtidigt ombads hushållen föra bok över sin livsmedelskonsumtion

under tiden den 22—28 november 1948. Resultat från

undersökningens första etapp framlades i ovan nämnda VPM den 2 mars

1949, varvid även en indexberäkning beträffande folkpensionärers levnadskostnader

under tiden juni 1946—december 1948 gjordes.

Under januari—mars 1949 kunde undersökningens andra etapp fullföljas,

varvid 468 bearbetningsbara intervjuer erhölls, avseende tiden september—december

1948. Dessa intervjuer tillsammans med samma hushålls

intervjuer för första etappen utgöra materialet för en helårsundersökning.

Pensionärerna var i allmänhet mycket villiga att lämna uppgifter, blott

15 fall av vägran förekom. Största delen av bortfallet förorsakades av att

1 Ilär uteslutna.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

de utvalda hushållen ej kunde intervjuas på grund av flyttning eller ändrade

familjeförhållanden (75 st.). Bortfallsprocenten var störst i Stockholm,

Göteborg och Norrland.

Materialets representativitet. Det är givet att bortfall något förrycker ett

materials representativitet, men i det homogena material, som folkpensionärshushåll

måste beräknas vara, kan dock undersökningens resultat, i synnerhet

med hänsyn till intervjuklientelets genomsnittligt höga ålder och

undersökningens utförande i två etapper, anses tillfredsställande: 68,9%

av de ursprungligen utvalda hushållen deltogo.

I tabell 1 jämföres hushållsurvalets samt de fullföljda intervjuernas relativa

fördelning inom riksområdena samt inom tätorter resp. landsbygd med

motsvarande fördelning av rikets totala folkmängd. Stockholm har i likhet

med Bohusläns och Vänerlänens landsbygd samt Norrland blivit något

underrepresenterat. Om jämförelse sker mellan de i undersökningen ingående

hushållens resp. den totala folkmängdens fördelning på tätorter

och landsbygd, är överensstämmelsen emellertid god. Pensionärernas relativa

andel av de olika områdenas befolkning kan dock förväntas vara olika,

i synnerhet vad gäller tätorter resp. landsbygd, men då någon aktuell statistik

över antalet folkpensionärer inom olika geografiska områden ej föreligger

inom Pensionsstyrelsen förrän senare i höst har en dylik jämförelse

ej nu kunnat göras.

Hur det bearbetningsbara materialet fördelas på familjetyp inom varje

riksområde framgår av tabell 2. De 22 »övriga» hushållen utgöra en synnerligen

heterogen grupp av familjer, invalidpensionärer med barn, folkpensionärshushåll

med minderåriga barn, samboende åldriga syskon o. dyl. Materialet

är alltför litet för medeltalsberäkning, och dessa hushåll ha icke

ansetts böra medtagas i nedan redovisade del av undersökningen.

Enligt Socialvårdskommitténs representativa undersökning år 1944 utgjordes

bland pensionärshushåll med egen bostad 54,1 % av ensamstående

och 45,9 % av makar. Motsvarande tal för 446 ensamstående och makar i

1948 års undersökning är 56,3 och 43,7 %.

I tabell 3 redovisas de 446 hushållen, bestående av ensamstående och

makar, fördelade efter pensionskategori och förekomst av bostadstillägg.

Antal hushåll bestående av ålderspensionärer är övervägande.

Bostadens npplåtelseform, storlek och bekvämligheter. En utpräglad olikhet

föreligger mellan landsbygd och tätorter beträffande bostadens upplåtelseform

(se tabell 4). Av tätortshushållen har 19 % eget hem, av landsbygdshushållen

53 ''/<. I tätorterna är den dominerande upplåtelseformen

förhyrd lägenhet, 54 % mot 26 % i landsorten. Ett rum och kök är den

mest förekommande bostadstypen hos ensamstående, medan hos makar 1

rum och kök resp. 2 rum och kök förekomma i ungefär lika utsträckning.

Bostaden synes vara något rymligare på landsbygden, men uppvisar där i

stället lägre kvalitet. 18 % av bostäderna på landsbygden företer inga som

helst bekvämligheter. I nedanstående tablå jämföres förekomsten av vissa

bekvämligheter hos pensionärshushållen med motsvarande siffror för det

totala bostadsbeståndet enligt 1945 års bostadsräkning. Här framgår, att

sådana bekvämligheter som vattenledning och centralvärme hos pensionärshushållen

förekomma i mindre utsträckning än vad som är det vanliga på

landsbygden.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 73

Tätorter

Land

s b y g d

Bostads-

Pensionärs-

Bostads-

Pensionärs-

räkningen

undersök-

räkningen

undersök-

1945

ningen 1948

1945

ningen 1948

Procentuell andel av hushållen med:

vattenledning..................

89,9

77,7

37,8

18,6

elektricitet....................

99,8

95,0

86,5

80,9

gas...........................

42,1

43,4

—

—

centralvärme..................

61,2

33,9

24,1

8,8

Hushallens konsumtionsutgifter. Vid intervjun erhölls detaljerade uppgifter

om pensionärshushållens inkomster och utgifter under år 1948. I

tabell 5 jämföras resultaten från 1948 års undersökning med motsvarande

resultat från 1943 års pensionärsundersökning, utförd inom Socialstyrelsen.

En nominell fördubbling av totalutgiften synes ha ägt rum. Beträffande

den procentuella fördelningen, har bostadens vikt i budgeten ökat något,

medan andelen för livsmedel, kläder och skodon sjunkit med någon enhet.

Som tecken på en standardhöjning kan den ökade andelen för övriga utgifter

tolkas, från 19,4 till 25,o % hos samtliga hushåll. Om pensionärsbudgeten

för år 1948 jämföres med indexbudgeten för december 1948, beräknad

för en arbetare- eller lägre tjänstemannafamilj med 2 barn i tätort, framträder

tydligt bostads- och livsmedelsutgifternas stora vikt i en pensionärsbudget.

I tabellerna 6 och 7 redovisas detaljerade årsbudgeter i absoluta och relativa

tal för ensamstående och makar i tätorter och på landsbygd. Bostadskostnaderna

äro såväl nominellt som relativt dubbelt så stora i tätorterna

som på landsbygden, medan utgifter för bränsle och lyse härvidlag ej förete

någon större skillnad. Ehuru ej i så hög grad som beträffande bostadskostnaderna

är utgiften för livsmedel högre i tätorter än på landsbygd. Även

utgifter för läsning och telefon, förenings- och försäkringsavgifter samt

lottsedlar och tips förete högre belopp hos tätortshushållen än hos landsortshushållen,

medan däremot å landsbygden utgifter för egna odlingar

såsom väntat är större. En relativt stor post i en pensionärsbudget är omkostnader

för grav och gravvård. Variationen hos medeltalen under »övrigt»

är beroende av att häri ingår större utgifter i samband med begravning

(begravningskaffe, annonsering o. dyl.), som förekommit hos ett fåtal av

hushållen. Inbegripes även skatter i budgeten, är totalutgiften genomsnittligt

för ensamstående och makar i tätorter 2 088 resp. 3 179 kronor samt

för ensamstående och makar på landsbygden 1 580 resp. 2 553 kronor.

Förekomst av naturaförmåner. 1 tabellerna 8 och 9 redovisas förekomsten

av de naturaförmåner, som i undersökningen varit föremål för värdering.

Vid intervjun erhölls uppgifter om hushållens naturaförmåner, i allmänhet

kvantitetsuppgifter. Värderingen av naturaförmåner i form av produkter

från egna odlingar, större klädgåvor o. dyl. skedde på grundval av det

pris varan betingade på respektive ort. Beträffande värdering av förmånen

av egen eller fri bostad beräknades ett nettohyresvärde enligt i SFS 1947

nr 574 angivna normer med avdrag för hushållets faktiska bostadsomkostnader,

dock ej bränslekostnader, under året. Vidare förekom värdering av

regelbundna, fria måltider, medan förmåner som fri sjukvård eller medicin

ej värderades. Främst hos landsbygdshushållen är naturaförmåner i form

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

av hyresvärde av egen bostad samt produkter från egna odlingar av betydelse.

Hos ensamstående på landsbygden utgjorde värderade naturaförmåner

sålunda 6,8 % av den totala konsumtionen; motsvarande tal för makar

på landsbygden var 9,2 %.

Hushållens livsmcdelskonsumtion. För att en detaljerad uppdelning av

livsmedelsposten skulle erhållas anmodades de i undersökningens första

etapp deltagande hushållen att föra bok över sin livsmedelskonsumtion under

tiden 22—28 november 1948. Dylika uppgifter erhöllos från 278 ensamstående

och makar med fördelning på tätort och landsbygd enligt nedanstående

tablå:

Hushåll, som fullföljt veckobok)öring.

Tätort

Landsbygd

Samtliga

Ensamstående

Makar

Ensamstående

Makar

Antal..............

76

78

58

66

278

%.................

27,3

28,1

20,9

23,7

100,0

Absolut och procentuell medelutgift under veckan hos samtliga hushåll

redovisas i tab. 12. Större andelen av pensionärshushållens livsmedelskonsumtion

utgöres av mjöl, gryn, bröd, kött, mjölk samt potatis.

Medelutgiften för dessa pensionärshushåll under en vecka var 26 kr.

Om veckoutgift beräknas med ledning av den totala årliga livsmedelsutgiften

hos samtliga hushåll erhålles en lägre veckoutgift, vilket delvis kan

hänföras till att årsmedeltalet förutom av säsongvariationer även påverkas

av hushållsmedlemmars frånvaro från hemmet någon tid av året för vistelse

hos släktingar, sjukhusvistelse o. dyl.

Hushållens inkomster. I tab. 10 och 11 redovisas medeltal för inkomsterna

hos de olika familjetyperna i tätorter och på landsbygd samt förekomsten

av olika slag av inkomst och deras genomsnittliga andel av totalinkomsten.

Hos samtliga hushåll är folkpensionens andel av totalinkomsten 68,5 %

(tab. 11). Det genomsnittliga folkpensionsbeloppet för ensamstående är i

tätorter 1 429 kr, på landsbygden 1 052 kr samt för makar 1 986 resp. 1 580

kr (tab. 10). Enär landsbygdshushållen i allmänhet hänföras till bostadskostnadsgrupp

I, förekommer hos dem i de flesta fall ej något bostadstillägg.

Inkomst av eget arbete, som förekommer hos 46 % av hushållen och i större

utsträckning på landsbygden än i tätorter, är den näst största inkomstkällan,

10,8 % av totalinkomsten. Annan pension än folkpension förekommer med

i medeltal 86 kr om året. Medeltalet för gåvor, är hos samtliga hushåll

100 kr och förekommer hos 40 % av hushållen.

I medeltal överstiger konsumtionsutgifterna totalinkomsten med 126 kr,

som sålunda utgör den genomsnittliga kapitalförtäringen hos hushållen.

Främst har pensionärshushållen för att täcka sina konsumtionsutgifter

gjort uttag på sina banktillgodohavanden med i medeltal 76 kr men även

upptagit lån, i medeltal 21 kr. Försäljning av fast egendom, andel i rörelse

e. dyl. uppgår till ca 30 kr. Även utfallna livförsäkringssummor förekomma

i ett fåtal fall, men de ha upptagits under inkomst av kapital.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

75

Beräkningen av en pensionärsindex.

Huvudsyftet med den hushållsbudgetundersökning, för vilken här ovan

lämnats en redogörelse, var att skaffa fram material för en levnadskostnadsindex

för folkpensionärer, för den händelse en permanent indexreglering av

folkpensionerna skulle beslutas och en särskild indexserie därvid befinnas

erforderlig. Vid sidan härav har givetvis denna undersökning liksom alla

dylika konsumtionsundersökningar även ett mera allmänt värde som källa

till studium av ifrågavarande befolkningsgrupps levnadsförhållanden. På

grundval av undersökningens resultat och inom Socialstyrelsen tillgängligt

prismaterial in. in. har här sammanställts en grundval för en pensionärsindex

och företagits vissa indexberäkningar fram till september 1949.

Indexbudgeten. Vid sammanställningen av det grundläggande viktsystemet

har man utgått från den i undersökningen redovisade årsbudgeten för

446 hushåll (ensamma pensionärer och makar), varvid i första hand värdet

av pensionärernas totala konsumtion beaktats, utan hänsyn till huruvida

det rört sig om kontant inköpta varor och nyttigheter eller någon form av

naturaförmån. Till den inverkan, som naturaförmånernas medräknande haft

på indexberäkningarna, återkommer man i det följande. För specifikation

av livsmedelsposten på olika varuslag har utnyttjats den under en novembervecka

företagna hushållsbokföringen inom en grupp av de för den allmänna

undersökningen intervjuade hushållen. Med hänsyn till att ett nytt

prismaterial för landsbygden finnes tillgängligt från och med december

1948 ha de vid undersökningen funna utgiftsposterna, som i stort sett

kunna anses avspegla prisläget i medeltal under 1948, omräknats till att

avse prisnivån i december 1948. De därvid framkomna värdena för de olika

huvudposterna framgå av följande tablå: I

Indexbudgeten

december 1948

Pensionärsindex

Levnadskostnadsindex

Kr

%

Kr

0/

/o

Livsmedel...........................

1 002: 79

43,4

2 553: 86

37,0

Bostad..............................

344: 17

14,9

850: 64

12,3

Bränsle och lyse.....................

188:19

8,1

336: 24

4,9

Beklädnad...........................

230: 41

10,0

972: 35

14,1

Övriga utgifter......................

544: 31

23,6

2 194: 16

31,7

Summa utgifter

2 309:87

100,0

6 907: 25

100,0

S:a utgifter utom bostad, bränsle o. lyse

1 777:51

—

5 720: 37

—

I tablån bär ovan har även medtagits den utgiftsfördelning, som framkommit

vid beräkningen av den allmänna levnadskostnadsindexen i december

1948. Att märka är, att denna index endast avser städer och andra tätorter

och att den tillhörande budgetens högre utgiftsläge delvis har sin

grund i detta förhållande.

I fråga om de olika huvudposternas procentuella storlek får pensionärsbudgeten,

som framgår av tablån, sin prägel av den relativt stora vikten

för posterna livsmedel och bostad.

De olika posterna i den uppgjorda pensionärsbudgeten ha givetvis specificerats

på sedvanligt sätt med ett stort antal särskilda varuslag (s. k. repre
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

sentantvaror) och undergrupper. I jämförelse med levnadskostnadsindexens

budget är dock pensionärsbudgeten något mindre detaljerad.

För den approximativa indexberäkningen avseende tiden juni 1946—

december 1948 har budgeten för folkpensionärer omräknats efter den genomsnittliga

prisnivån för de olika huvudposterna vid den nämnda periodens

början och slut. De använda prisrelationerna ha beräknats på delindextalen

i den allmänna levnadskostnadsindexen. En svaghet i kalkylen

ligger däri, att den tillämpade prisutvecklingen i detta fall endast avser

städer och tätorter. Något annat prismaterial står emellertid för tiden före

december 1948 icke till buds. 1 anslutning till den tidigare indexberäkningen

(mars 1949) för detta tidsavsnitt och den ställning statsmakterna

kan anses ha tagit till frågan om kompensation för de upphävda prisrabatterna

på mjölk och smör har prisnivån för livsmedel i juni 1946 kalkylerats

med bortseende från de då utgående rabatterna. På detta sätt har erhållits

en ungefärlig bas för en jämförelse av levnadskostnadsförändringen från

den tidpunkt, då beslutet om de nya pensionerna fattades.

Prismaterialet. Som redan antytts har socialstyrelsen från och med december

1948 tillgång till vissa fortlöpande prisuppgifter från 35 ombudsorter

på landsbygden. Dessa uppgifter avse emellertid endast livsmedel samt

bränsle och lyse och inhämtas blott en gång i kvartalet. Materialet utnyttjas

för den allmänna konsumtionsprisindexen och har här använts för pensionärsindexen

för tiden efter december 1948. I båda fallen har landsbygdspriserna

vid uträknandet av riksmedeltal fått väga hälften mot stadspriserna,

insamlade för den allmänna levnadskostnadsindexen. Detta motsvarar en

något lägre vikt för landsbygdspriserna än vad som motiveras av folkmängden

på rena landsbygden, men hänsyn torde även böra tagas till landsortsbornas

varuinköp i närmaste stad eller tätort av annat slag.

De beräknade indextalen. Beräkningsbasen för en eventuell pensionärsindex

synes bl. a. med hänsyn till prismaterialet böra bli december 1948.

De framräknade indextalen med denna bas för senaste prisinsamlingstillfälle,

september 1949, anföras i efterföljande tablå. Vid sidan därav ha beräknats

motsvarande indextal med juni 1946 som bas. Dessa senare ha

karaktär av en kedjeindex, där de, enligt vad ovan framhållits, ej fullt

jämförbara länkarna för perioderna juni 1946—december 1948 och december

1948—september 1949 multiplicerats med varandra. I

Levnadskostnadsindex för pensionärer.

December 1948

(juni 1946=100)

September 1949

(december

1948= 100)

September 1949

(juni 1946=100)

Livsmedel.............

108.9

104.9

107,7

107,5

107,4

107,7

100,9

100 0

109.9

104.9

108,1

108,6

Bostad...................

Bränsle och lyse.............

100,4

ioi o

Beklädnad...................

Övriga utgifter.................

100,4

100,6

Samtliga utgifter

108,4

S:a utgifter utom bostad, bränsle och lyse

108,3

100,8

109,1

I enlighet med vad ovan sagts har beräkningen av livsmedelsposten gjorts

utan hänsyn till de i juni 1946 utgående rabatterna.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj. ts proposition nr 109.

Levnadskostnadsstegringen för ett genomsnittligt pensionärshushåll har

enligt dessa beräkningar under tiden juni 1946—september 1949 stigit med

8,4 %, om man medräknar samtliga utgiftsposter, och med 9,1 % om utgiftsposterna

bostad samt bränsle och lyse ej medräknas.

Till jämförelse kan nämnas, att om Socialstyrelsens levnadskostnadsindex

för juni 1949 (septembertalet föreligger ej ännu) omräknas med juni

1946 som bas med bortseende från rabatterna, erhåller man indextalet 108

för samtliga utgifter och 109, om bostads- och bränslekostnaderna ej medräknas.

Även enligt denna serie skulle således kostnaderna sedan juni 1946

ha stigit med omkring 8 resp. 9 %. De olika vägningstalen och det avvikande

prismaterialet sedan december 1948 ha således under de relativt små prisrörelserna

under jämförelseperioden icke gjort utslag, som påverkat de till

hela tal avrundade indextalen.

Ovanstående indexberäkningar ha, som förut antytts, utförts på basis av

budgettal, som innefatta även naturaförmåner av olika slag. Härigenom

kommer indexberäkningarna att riktigare avspegla den genomsnittliga standard,

på vilken folkpensionärerna leva.

För de pensionärer, som icke alls eller endast i obetydlig mån åtnjuta

naturaförmåner — och dessa äro det övervägande antalet — måste detta

beräkningssätt betraktas såsom det mest rättvisande. För pensionärer med

mera avsevärda naturaförmåner kan ett avräknande av dessa förmåners

värde sägas vara riktigare, om det gäller att mäta växlingarna i kostnaderna

för de kontant inköpta förnödenheterna.

Som framgår av redogörelsen för hushållsbudgetundersökningen spela

naturainkomsterna största rollen ifråga om bostad och livsmedel. Om dessa

och även övriga naturaförmåner icke medtagas i resp. budgetposter, skulle

detta emellertid under perioden juni 1946—september 1949 icke inverka

med ens Vio enhet av indextalet för såväl samtliga utgifter som i fråga om

kostnaderna utom bostad, bränsle och lyse.

Carl Öberg.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

Tabell 1. Hushållens fördelning på riksområden.

Riksområde

% av rikets

befolkning

31/ it 1947

Utvalda hus- håll

Fullföljda inter- vjuer för helårs- undersökningen

Antal

%

Antal

%

Stockholm..........................

10,3

65

9,6

34

7,3

Mälarlänen: tätorter..................

9,1

59

8,7

40

8,5

landsbygd................

7,5

51

7,5

37

7,9

östra Götaland: tätorter..............

7,0

45

6,6

39

8,3

landsbygd............

8,4

53

7,8

43

9,2

Skåne, Blekinge o. Halland: tätorter....

8,8

67

9,9

49

10,5

landsbygd. .

7,7

61

9,0

42

9,0

Bohuslän o. Yänerlänen: tätorter.......

6,3

46

6,8

32

6,8

landsbygd.....

9,3

58

8,5

37

7,9

Göteborg............................

4,9

41

6,0

24

5,1

Dalarne o. Nedre Norrland: tätorter.....

4,2

27

4,0

22

4,7

landsbygd ..

9,8

62

9,1

43

9,2

övre Norrland: tätorter..............

2,1

15

2,2

8

1,7

landsbygd............

4,6

29

4,3

18

3,9

Summa

100,0

679

100,0

468

100,0

Därav samtliga tätorter..............

52,7

_

53,8

_

52,9

» » landsbygdsområden. . . .

47,3

—

46,2

—

47,1

Tabell 2. Fullföljda och bearbetningsbara intervjuer i helårsundersökningen, fördelade

på familjetyp och riksområde.

Riksområde

T

ä t o r

L a n d s b y

g d

Ensam-

stående

Makar

Övriga

Ensam-

stående

Makar

Övriga

Samtliga

Stockholm..............

24

10

34

Mälarlänen..............

23

17

—.

14

23

___

77

östra Götaland..........

17

22

—

20

20

3

82

Skåne, Blekinge o. Halland

29

19

i

26

14

2

91

Bohuslän o. Vänerlänen ..

18

11

3

20

13

4

69

Göteborg................

16

7

1

—

24

Dalarna o. Nedre Norrland

10

12

_

23

18

2

65

Övre Norrland...........

3

4

1

8

5

5

26

Summa

140

102

6

111

93

16

468

O/

/o

29,9

21,8

1,3

23,7

19,9

3,4

100,0

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i 09.

79

Tabell 3. Pensionskatcgori och bostadstillägg för 251 ensamstående och

195 makar.

Art av pension

Utan bostads- tillägg

%

Med allmänt och

eller särskilt

bostadstillägg

%

Ensamstående

Ålderspension..............................

98

89,9

109

76, S

Invalidpension eller sjukbidrag jämte tilläggs-

28

19,7

pension.................................

10

9,2

Änkepension..............................

1

0,9

5

3,5

Summa

109

100,0

142

100,0

Makar

Makar, båda med ålderspension.............

62

62,0

68

71,6

Makar, båda med folkpension, men ej båda med

24,2

ålderspension............................

33

33,0

23

Makar, varav endast en med folkpension.....

5

5,0

4

4,2

Summa

100

100,0

95

100,0

Tabell 4. Bostadens upplåtelseform hos 446 pensionärshushåll.

T ä

t o r 1

e r

L a n d s b

Y g d

Hela

landet

Ensam-

stående

Makar

Samtliga

Ensam-

stående

Makar

Samtliga

Samtliga

Anta

1 hus

håll

140

102

242

in

93

204

446

Procentuell andel med upp- låtelseform:

8,6

3,6

7,9

17,8

2,1

60,0

100,0

33,3

19,0

41,5

67,7

53,4

34,7

bostadsrättsförening....

2,0

3,9

11,8

2,9

6,2

19,8

14,0

17,1

1,6

11,2

upplåten i bostadssocialt

15,3

2,7

1,1

2,0

9,2

förhyrd 1 arbetsgivarens

3,9

45,1

100,0

2,9

2,7

1,1

2,0

2,5

förhyrd i öppna markna-

53,7

33,3

16,1

25,5

40,8

Summa

100,0

100,0

100,0

100,o

100,0

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj. ts proposition nr 109.

Tabell 5. Jämförelse mellan viktigare utgiftsposter per år enligt 1943 års och

1948 års konsumtionsundcrsökningar för folkpensionärer samt enligt beräkningarna

för levnadskostnadsindex december 1948.

1943 års undersökning

1948 års helårsunder-

Enligt

konstruerad årsbudget

sökning

levnads-

kostnads-

Ensam-

stående

Makar

Samtliga

Ensam-

stående

Makar

Samtliga

index

dec. 1948

568

485

1 053

251

195

446

Utgifter i kronor:

Bostad, bränsle och lyse..

238

333

282

487

588

531

1 187

451

772

599

748

1 324

1 000

2 554

115

176

143

157

226

187

972

Övriga utgifter (ej skatter)

185

318

246

464

711

572

2 194

Summa

989

1 599

1 270

1 856

2 849

2 290

6 907

Procentuell fördelning:

Bostad, bränsle och lyse..

Livsmedel...............

24,1

45.6

11.6

18,7

20,8

48,3

11,0

19,9

22,2

47.2

11.2

19,4

26,2

40,3

8,5

25,0

20,6

46,5

7,9

25,0

23,2

43,7

8,1

25,0

17,2

37.0

14.1

31,7

Kläder och skodon.......

Övriga utgifter (ej skatter)

Summa

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

81

Tabell 6. Budget för år 1948 hos 44G pcnsionärshusliåll i tätorter och på

landsbygd.

Tätorter

Landsbygd

Budgetpost

Ensam-

stående

(140)

Makar

(102)

Ensam-

stående

au)

Makar

(93)

Samtliga

(446)

Absolut fördelning (kr)

Bostad........................

447: 39

507: 41

173: 53

213:’44 ''

344: 17

Bränsle, lyse..................

155:17

230:’93

1 463:*95

167:"58

208: 66

186: 74

Livsmedel.....................

822: 91

653:j72

41: 66

1 171:13

1 000: 02

Sprit, tobak...................

30: 80

113: 67

94: 82

65: 80

Kläder, skodon................

165: 39

219: 90

145: 98

233: 35

187: 20

Tyg, sybehör o. dyl............

39: 11

41: 87

29: 98

51: 09

39: 97

Möbler........................

11: 89

37: 29

18: 74

28: 83

22: 94

Hushållstextilier...............

26: 18

35: 62

26: 80

49: 31

33: 32

Köksutrustning................

5:12

6: 80

6: 26

12: 02

7: 23

Övrig liemutrustning...........

6: 25

8: 73

10: 02

19: 75

10: 56

Sjukvård......................

58: 27

76: 44

40: 46

62: 43

58: 86

Kroppsvård, rengöringsmedel....

60: 84

68: 92

36: 59

54:18

55: 27

Läsning, telefon o. dyl..........

58: 85

71: 61

36: 21

55: 35

55: 40

Gåvor........................

50:48

62:j87

59: 36

63:44

58:23

Nöjen och förströelser..........

16:;61

17: 72

• 12:82

20:46

16: 72

Förenings- o. försäkringsavgifter.

19: 87

41: 72

8: 81

22: 00

22: 56

Resor.........................

31: 66

43: 83

28: 56

48:57

37: 20

Utgifter för egna odlingar.......

1:65

25: 82

29:21

73: 37

28:99

Övriga utgifter

Klockor, portföljer.............

5:10

6: 84

4: 01

3: 35

4: 86

Arbetshjälp i hemmet..........

17: 03

11:69

16: 41

12: 83

14: 78

Lottsedlar, tips................

18: 21

28: 23

6: 95

13:38

16: 69

Omkostnader för grav..........

17:15

15:18

11: 90

4:28

12: 71

övrigt (blommor, ränta)........

14: 75

3: 69

6: 85

13: 27

9: 94

Summa konsumtionsutgifter

2 080: 68

3 140: 73

1 572: 41

2 529: 31

2 290: 16

Skatter

7: 28

37: 89

7: 32

23: 74

17: 72

Totalutgifter

2 087: 96

3 178:62

1 579: 73

2 553: 05

2 307: 88

(i — Bihctng till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 109.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

Tabell 7. Budget för år 1948 hos 44G pcnsionärshushåll 1 tätorter och på

landsbygd.

Budgetpost

Tätorter

Landsbygd

Samtliga

Ensam-

stående

Makar

Ensam-

stående

Makar

Procentuell fördelning

Bostad........................

21,5

16,2

11,0

8,4

15,0

Bränsle, lyse..................

7,5

7,4

10,7

8,3

8,2

Livsmedel.....................

39,6

46,6

41,6

46,3

43,7

Sprit, tobak...................

1,5

3,6

2,6

3,8

2,9

Kläder, skodon................

7,9

7,0

9,3

9,2

8,2

Tyg, sybehör o. dyl............

1,9

1,3

1,9

2,0

1,7

Möbler........................

0,6

1,2

1,2

1,1

1,0

Hushållstextilier...............

1,3

i,i

1,7

2,0

1,5

Köksutrustning................

0,2

0,2

0,4

0,5

0,3

Övrig hemutrustning...........

0,3

0,3

0,6

0,8

0,5

Sjukvård......................

2,8

2,4

2,6

2,5

2,6

Kroppsvård, rengöringsmedel....

2,9

2,2

2,3

2,1

2,4

Läsning, telefon o. dyl..........

2,8

2,3

2,3

2,2

2,4

Gåvor.........................

2,4

2,0

3,8

2,5

2,5

Nöjen o. förströelser...........

0,8

0,6

0,8

0,8

0,7

Förenings- o. försäkringsavgifter.

1,0

1,3

0,6

0,9

1,0

Resor.........................

1,5

1,4

1,8

1,9

1,6

Utgifter för egna odlingar.......

0,1

0,8

1,9

2,9

1,3

Övriga utgifter

Klockor, portföljer...........■..

0,2

0,2

0,3

0,1

0,2

Arbetshjälp i hemmet..........

0,8

0,4

1,0

0,5

0,6

Lottsedlar, tips................

0,9

0,9

0,4

0,5

0,7

Omkostnader för grav..........

0,8

0,5

0,8

0,2

0,6

övrigt (blommor, räntor).......

0,7

0,1

0,4

0,5

0,4

Summa konsumtionsutgifter

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

Tabell 8. Förekomst av olika naturaförmåner hos 446 pcnsionärshushåll.

Antal = antal hushåll med natura av resp. slag

% = procentuell andel av hela antalet hushåll inom gruppen.

Naturaförmåner

Tätort

Landsbygd

Samtliga

Ensam-

stående

Makar

Ensam-

stående

Makar

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Bostad.....................

43

30,7

36

35,3

54

48,6

55

59,1

188

42,2

Bränsle....................

12

8,6

3

2,9

25

22,5

27

29,0

67

15,0

Lyse.......................

4

2,9

2

2,0

4

3,6

—

—

10

2,2

Fria måltider...............

11

7,9

5

4,9

9

8,1

1

1,1

26

5,8

Mjölk......................

—

—

1

1,0

13

11,7

20

21,5

34

7,6

Ägg.......................

2

1,4

6

5,9

15

13,5

34

36,6

57

12,8

Potatis.....................

11

7,9

39

38,2

49

44,1

73

78,5

172

38,6

Grönsaker..................

5

3,6

20

19,6

26

23,4

35

37,6

86

19,3

Odlade bär, frukter.........

8

5,7

21

20,6

23

20,7

37

39,8

89

20,0

övrigt.....................

8

5,7

17

16,7

16

14,4

30

32,3

71

15,9

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

83

Tabell 9. Värdet av olika slag av naturaförmåner i inedeltal hos 446 pcnsionärshushåll.

Absoluta tal (kr) och i % av totala konsumtionsvärdet för

resp. budgetpost.

Tätort

Landsbygd

Samtliga

Slag av naturaförmåner

Ensam-

stående

Makar

Ensam-

stående

Makar

a) Värde i kronor

Bostad.................................

51

81

34

70

57

Livsmedel..............................

14

47

51

128

55

Bränsle, lyse...........................

7

4

19

35

15

Kläder.................................

1

4

3

—

2

Summa kronor

73

136

107

233

129

b) Rel. andel (%) ao resp. budgetpost

Bostad.................................

11,4

16,0

19,5

32,7

16,8

Livsmedel..............................

1,8

3,2

8,0

10,9

5,5

Bränsle, lyse...........................

4,3

1,7

10,2

14,7

7,5

Kläder.................................

0,6

1,8

2,0

—

1,1

Summa konsumtionsutgifter

3,5

4,3

6,8

9,2

5,6

Tabell 10. Olika slag av inkomster och deras förekomst hos 446 pensionärs
hushåll.

Tät

ort

L

and

s b y g

d

Inkomstart

Ensamstående

Makar

Ensamstående

Makar

Medel-

tal

kr

Före-

komst

%

Medel-

tal

kr

Före-

komst

%

Medel-

tal

kr

Före-

komst

%

Medel-

tal

kr

Före-

komst

%

Medel-

tal

kr

Före-

komst

%

Folkpension......

1 429

100,0

1 986

100,0

1 052

100,0

1 580

100,0

1 494

100,0

Annan pension....

74

17,1

173

29,4

28

8,1

78

15,1

86

17,3

Ink. av eget arbete

146

29,3

371

48,0

154

51,4

317

63,4

235

46,2

Ink. av kapital. ..

Understöd från so-

74

25,7

118

35,3

89

41,4

82

43,0

89

35,4

cialvårdsorganet

12

5,0

28

11,8

2

4,5

26

7,5

16

7,0

Gåvor............

175

48,6

97

46,1

44

34,2

55

26,9

100

39,9

Övriga inkomster. .

51

33,6

32

27,5

7

26,1

32

31,2

32

29,8

Summa inkomster

1 961

100,o

2 805

100,0

1 376

100,0

2 170

100,0

2 052

100,0

Naturainkomstcr. .

73

47,9

136

60,8

107

69,4

233

92,5

129

65,5

Totalinkomst

2 034

100,0

2 941

100,0

1 483

100,0

2 403

100,0

2 181

100,0

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kiingl. Maj.ts proposition nr 109.

Tabell 11. Olika slag av iukomsl och deras andel i % av totalinkomsten hos

446 pensionärshushåll.

Inkomstart

Tätort

Landsbygd

Samtliga

Ensam-

stående

Makar

Ensam-

stående

Makar

Folkpension............................

70,3

67,5

71,0

65,7

68,5

Annan pension..........................

3,6

5,9

1,9

3,3

3,9

Inkomst av eget arbete.................

7,2

12,6

10,4

13,2

10,8

Inkomst av kapital.....................

3,6

4,0

6,0

3,4

4,1

Understöd från socialvårdsorganet........

0,6

1,0

0,1

1,1

0,7

Gåvor.................................

8,6

3,3

3,0

2,3

4,6

Övriga inkomster.......................

2,5

1,1

0,4

1,3

1,5

Summa inkomster

96,4

95,4

92,8

90,3

94,1

Naturainkomster........................

3,6

4,6

7,2

9,7

5,9

Totalinkomst

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

Tabell 12. Livsmcdelskonsumtionen hos 278 pensionärshushåll i tätorter och på

landsbygd enligt bokföring under 7 dagar i november 1948 (22—28 november).

Varuslag

Kvantitet,

medeltal

Kostnad i

medeltal,

kr

Procent

Mjölk.................................

7,9

2,62

10,27

Grädde...............................

.. dl

2,7

0,63

2,47

Ost och mesost........................

.. hg

2,4

0,81

3,18

Matfett...............................

5,5

2,50

9,80

Smör...............................

4,0

2,06

8,08

Margarin och annat fett..............

1,5

0,44

1,72

Ägg..................................

3,3

1,38

5,41

Kött, fläsk m. m......................

14,4

5,08

19.93

Fisk..................................

9,1

1,89

7,41

Mjöl, gryn och bröd...................

40,41

4,44

17,40

Potatis................................

.. kg

3,9

0,79

3,10

Morötter och andra rotfrukter...........

.. hg

3,0

0,15

0,59

Grönsaker.............................

4,5

0,41

1,61

Frukt och bär.........................

8,6

1,42

5,56

Specerier...............................

14,2

2,60

10,18

Socker, sirap och honung..............

.. hg

10,0

0,96

3,76

Karameller, choklad o. andra sötsaker. . .

0,1

0,09

0,35

Kaffe................................

2,1

1,19

4,66

Te och kakao........................

0,2

0,21

0,82

Salt, kryddor m. m...................

1,8

0,15

0,59

Färdiglagad mat........................

2,3

0,32

1,25

Öl, pilsner, porter (kl. II)................

. . fl.

0,4

0,12

0,47

Svagdricka o. andra måltidsdrycker m. m.

.. 1

1,0

0,35

1,37

Summa

—

25,51

100,00

1 Brödet omräknat till mjöl i relationen

1 hg hårt bröd = 1,25 hg mjöl och

1 hg mjukt

bröd = 0,77 hg mjöl.

Iduns tryckeri. Esselte AB. Stockholm 1950

016198

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:291 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till avlöningsbestämmelser för övningslärare och kyrkomusiker m. m. a1 i texten
  2. S2LU 1950:1 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 19W a1 i texten