Sök i Ratio Lex

Angående modernisering och utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen m. m

134 sidor, varav 127 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 127 av 134 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:113, Angående modernisering och utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

1

Nr 113.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående modernisering

och utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen

m. m.; given Stockholms slott den 10 mars 1950.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen framlägges förslag till en generalplan för modernisering

och utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen, avsedd att tjäna som en allmän

riktlinje för det framtida utbyggandet av den statliga sinnessjukvården. I

princip innebär planen, att flertalet av de befintliga sinnessjukhusen skall

underkastas en genomgripande modernisering och upprustning samt att vissa

mindre och ålderdomliga sinnessjukhus skola nedläggas, så snart omständigheterna

det medgiva. Härjämte räknas i planen med tillkomsten av vissa

nya sinnessjukhus samt ett antal sekundärplatser för vård av ålderspsykoser

m. fl. Syftet är att intensifiera vården och öka patientomsättningen och härigenom

begränsa behovet av nya vårdplatser.

Vidare föreslås i propositionen, att huvudmannaskapet för vården av de lättskötta

sinnessjuka skall kvarbliva hos landstingen och städerna utom landsting.

Rätten till statsbidrag till anordnande och drift av vårdhem för lättskötta

sinnessjuka föreslås utsträckt till städerna Stockholm, Göteborg och Malmö.

I propositionen äskas till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus

m. m. för budgetåret 1950/51 ett anslag av 9 830 000 kronor och på tilläggsstat

för budgetåret 1949/50 ett anslag av 895 000 kronor. I samband härmed framlägges

bl. a. förslag om uppförande av ett nytt sinnessjukhus om 732 platser

vid Karlskrona.

Slutligen äskas i propositionen för budgetåret 1950/51 ett anslag å 60 000

kronor till vissa elektriska arbeten vid statens anstalt för fallandesjuka.

1 —27s so Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr 113.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 10 mars 1990.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Skörd, Quensel, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under

kapitalbudgeten, inrikesdepartementet, statens allmänna fastighetsfond, punkten

1, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till

vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret 1950/51

beräkna ett investeringsanslag av 10 000 000 kronor.

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.

I samband därmed torde jag få anmäla uppkomna frågor om anvisande av

medel dels å tilläggsstat för innevarande budgetår till vissa byggnadsarbeten

vid statens sinnessjukhus, dels ock å riksstaten för nästa budgetår till vissa

elektriska arbeten vid statens anstalt för fallandesjuka. Innan jag ingår på

frågorna om medelsanvisning för byggnadsarbeten vid sinnessjukhusen och

anstalten för fållandesjuka, torde jag emellertid först få anmäla ett av statens

sinnessjukvårdsberedning nyligen avgivet betänkande med förslag till generalplan

för sinnessjukvårdens tillgodoseende.

Statens sinnessjukvårdsberednings förslag till generalplan

för sinnessjuk vårdens tillgodoseende.

Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 13 juni 1947 och den 30

januari 1948 tillkallade jag den 27 juni 1947 samt den 30 januari och den 4

februari 1948 nio sakkunniga för att såsom särskild beredning inom socialdepartementet,

sedermera inrikesdepartementet, biträda vid fortsatt handläggning

av frågorna om sinnessjukvårdens effektivisering och utbyggande.

Enligt meddelade direktiv (se Post- och Inrikes tidn. den 27 juni 1947)

skulle det ankomma på beredningen att närmare utreda vissa frågor, som på

längre sikt syftade till att genom intensifiering av vården och ökning av

patientomsättningen begränsa det totala vårdplatsbehovet inom den statliga

sinnessjukvården. Hit hörde främst frågorna om sinnessjukvårdsläkarnas utbildning

och de ekonomiska förutsättningarna för psykiaterkårens rekrytering.

Yidare ingick i beredningens uppdrag att genom byggnadstekniska åtgärder

söka skapa förutsättningar för en ökad differentiering och behandling av

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

klientelet. I anslutning härtill skulle beredningen även verkställa en översyn

av den av medicinalstyrelsen i september 1945 framlagda tioårsplanen för

sinnessjukvårdens utbyggnad. Härjämte anförtroddes åt beredningen att verkställa

en av 1946 års riksdag påkallad omprövning av huvudmannaskapet för

vården av de lättskötta sinnessjuka. Slutligen skulle det ankomma på beredningen

att närmare utreda frågan om den öppna sinnessjukvårdens organisation

samt att i samband härmed undersöka möjligheterna för en utbyggnad

av den till de statliga sinnessjukhusen anknutna familjevården.

Beredningen —- som antagit namnet statens sinnessjukvårdsberedning —

har redan tidigare i vissa delar fullgjort sitt uppdrag.

Sålunda upptog beredningen i en den 16 december 1948 dagtecknad promemoria

frågan om sinnessjukvårdsläkarnas avlöningsförhållanden till behandling.

Denna promemoria, som preliminärt anmälts för 1949 års riksdag

(prop. nr 123), har ånyo behandlats i en till innevarande års riksdag avlåten

proposition (nr 100), vari förslag framlagts om vissa avlöningsförstärkningar

fr. o. m. den 1 januari 1951 till läkarna vid statens sinnessjukhus i anslutning

till beredningens förslag härom.

I utbildningsfrågan har beredningen med skrivelse den 27 november 1947

överlämnat en promemoria rörande undervisningen i psykiatri före medicine

licentiatexamen. Sedan särskilda sakkunniga tillkallats för översyn av läkarutbildningen

(1948 års läkarutbildningskommitté), har beredningen haft överläggningar

med dessa i fråga om såväl den allmänna utbildningen

i psykiatri som utbildningen av specialister på området. Bl. a. på

grundval härav har beredningen i en den 11 januari 1950 dagtecknad

promemoria framlagt förslag till anordnande av en mera ändamålsenlig

specialistutbildning i psykiatri. Förslaget innebär i princip,

att vid sidan av professurer, förenade med överläkarbefattningar å

psykiatriska kliniker och i första hand avsedda för den allmänna undervisningen

i psykiatri, skulle finnas professurer, förenade med överläkarbefattningar

vid egentliga sinnessjukhus och närmast avsedda för utbildningen av

blivande specialister på området. Ifrågavarande promemoria är? f. n. föremål

för remissbehandling.

Vidare må nämnas, att beredningen framlagt förslag dels om anordnande av

kompletteringskurser för läkare vid statens sinnessjukhus, vilken fråga behandlats

av 1948 års riksdag (prop. nr 145), dels ock om anslag till psykiatriska

studier utomlands, vilket förslag anmälts i årets statsverksproposition (XI

h. t. p. 221).

I differentieringssyfte och för att samtidigt underlätta en ändamålsenlig

planläggning av arbetet med byggnadsfrågorna överlämnade beredningen slutligen

med skrivelse den 21 januari 1949 en promemoria angående anordnande

vid vissa sinnessjukhus av särskilda avdelningar för tuberkulösa sinnessjuka

och sinnesslöa. Frågan härom har anmälts för 1949 års riksdag (prop. nr 111),

som fattat beslut om uppförande av två sådana avdelningar.

I ett den 11 januari 1950 dagtecknat betänkande med förslag till general
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

plan för sinnessjukvårdens tillgodoseende1 (stencilerat) har beredningen nu

upptagit återstående i utredningsuppdraget ingående frågor till behandling.

I betänkandet har beredningen främst till prövning upptagit det komplex

av frågor, som syfta till att genom särskilda byggnadsåtgärder bereda utökade,

resurser för en förbättrad differentiering och behandling av klientelet på

statens sinnessjukhus. Vidare har beredningen verkställt beräkningar rörande

platsbehovet för vård av egentliga sinnessjuka under de närmaste 15 åren. I

anslutning härtill framlägges i betänkandet ett förslag till generalplan för

sinnessjukhusens modernisering och utbyggnad under åren 1951—1965. Härjämte

har beredningen i betänkandet framlagt förslag rörande vården av lättskötta

sinnessjuka, den öppna sinnessjukvården samt den centrala ledningen

och tillsynen av sinnessjukvården. Vidare finnes i betänkandet intagen en

redogörelse för de moderna behandlingsmetoderna inom psykiatrien och deras

effekt.

Över betänkandet ha yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, efter hörande

av direktionerna för statens sinnessjukhus utom de fyra sjukhus, som disponeras

enbart för sinnesslövård, socialstyrelsen, centrala sjukvårdsberedningen,

byggnadsstyrelsen, statskontoret, Stockholms stadsfullmäktige, stadsfullmäktige

i Göteborg, Malmö, Norrköping och Gävle, svenska landstingsförbundet,

svenska stadsförbundet, som överlämnat yttrande av sin sjukvårdsdelegation,

svenska landskommunernas förbund, svenska psykiatriska föreningen och statens

sjukhuspersonals förbund. Vidare har statens lönenämnd yttrat sig över

den del av betänkandet, som behandlar den centrala ledningen och tillsynen

av sinnessjukvården, varjämte landstingens förvaltningsutskott, hälso- och

sjukvårdsberedningar eller vårdhemsdirektioner i samtliga län utom Västernorrlands

avgivit yttranden över den del av betänkandet, vari behandlas vården

av lättskötta sinnessjuka.

I det följande torde först få återgivas den i betänkandet intagna redogörelsen

för de moderna behandlingsmetoderna inom psykiatrien och deras

effekt. Härefter upptager jag var för sig till behandling frågorna om modernisering

och utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen samt om vårdhemmen för

lättskötta sinnessjuka, medan jag i annat sammanhang torde få återkomma

till övriga i betänkandet framlagda förslag.

Moderna behandlingsmetoder inom psykiatrien och deras effekt.

Hen i sinnessjukvårdsberedningens betänkande lämnade redogörelsen för

de moderna behandlingsmetoderna inom psykiatrien och deras effekt är av

följande lydelse.

'' Vid betänkandets avgivande har beredningen utgjorts av överdirektören i medicinalstyrelsen

Erik Björkquist, vice ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare,

chefredaktören Elon Andersson, medicinalrådet Peder Björck, överläkarna vid Långbro

sjukhus Erik Goldkuhl och Gunnar Lundquist, ledamoten av riksdagens andra kammare,

folkskolläraren Gösta Skoglund, förste uppsyningsmannen vid Säters sjukhus Gustaf

Snygg, bj-ggnadsrådet Gunnar Wejke och överläkaren vid Lillhagens sjukhus Gayler

White.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Att sinnessjukdomar äro obotliga är en mycket utbredd ocli inrotad föreställning

bland allmänheten. Det är icke heller svårt att förstå, hur en sådan

föreställning kunnat uppstå. För endast några decennier sedan intogos huvudsakligen

mycket svåra fall på sinnessjukhusen, under det att flertalet lättare

psykiskt sjuka icke kom till behandling. På sinnessjukhusen funnos då icke

så många behandlingsmetoder som nu, utan behandlingen av de ofta svårt

sjuka bestod huvudsakligen i sängläge, lugnande medicin, långbad och arbetsterapi.

Dessutom spelade den psykiska behandlingen eller psykoterapien

en stor roll, men den kuhde endast komma till fruktbar användning i ett

mycket begränsat antal fall.

År 1917 infördes malariabehandling vid sinnessjukdom, härrörande av

syfilisinfektion (s. k. paralys), vilket betydde ett stort framsteg i behandlingen

av just denna sjukdom. År 1922 infördes den s. k. sömnkuren eller

långsömnen, som var ett stort framsteg vid behandlingen av svårt oroliga

patienter, ehuru denna kur icke innebar något definitivt botanda av den

sjuke. Den gav emellertid impulsen till fortsatta terapeutiska försök, och

sedan insulinet upptäckts, blev behandlingen med små doser insulin som ett

lugnande, aptitbefordrande och avgiftande medel införd även på psykiatriska

kliniker.

Det är emellertid först under åren 1935—1938 som verkligt stora framsteg

gjordes vid behandlingen av psykiskt sjuka. Då infördes nämligen efter varandra

insulinbehandling i stora doser, krampbehandling och hjärnkirurgisk

behandling eller lobotomi.

Insulinbehandling i stora doser, s. k. insulincomabehandling, infördes

i psykiatrien av österrikaren M. Sakel, som 1935 publicerade de första

resultaten av sina insulinbehandlingar. Sakel hade till en början använt

insulin i små doser som avgiftande medel vid behandlingen av morfinister.

En del av dessa patienter hade då visat så stor känslighet för insulin, att

de råkade i medvetslöst tillstånd. Insulinet, som normalt produceras i bukspottskörteln,

kan om det bildas i otillräcklig mängd ge upphov till sockersjuka.

Omvänt kan en för stor produktion av insulin medföra en sänkning

av sockerhalten i organismen, vilket i sin tur medför förändringar i bl. a.

hjärnans sockeromsättning. Om sockerhalten sjunker under ett visst värde,

inträder medvetslöshet (coma). Detta s. k. insulincoma kan emellertid hävas

ganska lätt genom tillförsel av socker utifrån. Sakel observerade nu, att de

morfinister, som oavsiktligt fått insulincoma, kände sig påfallande mycket

bättre efter detta. Denna iakttagelse föranledde Sakel att pröva effekten av

insulincoma i schizofrenier. Man hade länge haft den teorien att schizofreni,

som räknas till våra svåraste sinnessjukdomar, berodde på en ämnesomsättningsrubbning

i hjärncellerna, och att det därvid bildades giftiga mellanprodukter.

Sakel tänkte sig nu, att om patienterna finge tillräckligt stora

doser insulin, så skulle sockerhalten sjunka så lågt, att hjärncellerna bleve

utsatta för stark svält och därmed skulle de tvingas att mera fullständigt

förbränna även eventuella giftiga mellanprodukter. Sakel började därför att

behandla schizofrena patienter med stigande doser insulin och fortsatte att

stegra doserna tills patienten fick coma. Därefter fick patienten ligga i coma

10—20 minuter, varefter man genom att tillföra druvsocker väckte honom till

medvetande. Dessa comabehandlingar upprepades sedan, och de schizofrena

patienterna erhöllo sammanlagt 40—50 comata. Resultaten av behandlingen

voro slående och Sakel rapporterade, att 88 % av tidiga fall blevo återställda

eller förbättrade.

Från 1935 har insulineomabehandlingen införts på flertalet sinnessjukhus

i hela den civiliserade världen. Den fordrar goda laboratorie- och personalresurser.

Varje patient måste före behandlingen genomgå en noggrann

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

kroppslig och psykisk undersökning, och tillräckligt med kvalificerad sjukvårdspersonal

måste finnas tillgänglig för att dagligen övervaka den sjuke

under behandlingens gång. Insulinpatienterna bruka sammanföras till en

särskild behandlingsavdelning, där en speciell »behandlingsläkare» och en

erfaren översköterska närmast svara för behandlingen. Om behandlingen

genomföres på rätt sätt, kan den sägas vara praktiskt taget riskfri.

I Sverige användes insulincomabehandling först (1935) av överläkaren

J. Agerberg på Frösö sjukhus. Den har sedan tillämpats på nästan samtliga

sjukhus, dock ej förrän på de sista åren vid en del av de äldre sjukhusen.

Fortfarande finnas likväl några sinnessjukhus, som på grund av bristande

resurser ej ansett sig kunna införa comabehandling.

Resultaten av insulincomabehandlingen vid schizofreni kunna nu tämligen

väl bedömas. Det har rått olika meningar om dess värde, och en del läkare

ha ställt sig tämligen negativa till behandlingen. Som regel ha dessa läkare

dock saknat mera ingående personlig erfarenhet av behandlingen. Man har

även vid behandling av de allra svåraste fallen av schizofreni fått föga uppmuntrande

resultat, vilket föranlett vissa läkare med pessimistisk läggning

att frånkänna insulinbehandlingen något egentligt värde. Om patienter med

schizofreni icke bli föremål för behandling, brukar man räkna med att

15—20 % spontant bli återställda eller förbättrade. De övriga bli småningom

kroniskt sjuka och defekta, även om de kunna förbättras eller bli symtomfria

efter första insjuknandet. Enligt uppgifter i facklitteraturen blevo

av mer än 1 000 patienter å staten New Yorks sinnessjukhus 11, i % fullt

återställda och 26,5 % betydligt förbättrade efter insulinbehandlingen, d. v. s.

sammanlagt 37,6 %. Motsvarande siffror för mer än 1 000 kontrollfall, som

ej behandlats, var 3,5 % och och 11,2 % eller sammanlagt 14,7 %. Om behandlingen

sätts in tidigt och helst inom sjukdomens första sex månader,

ha icke mindre än 73 % blivit återställda eller förbättrade. Ännu fem år

efter behandlingen ha ca 37 % av de behandlade schizofrenierna befunnits

återställda eller mycket förbättrade (Bond och Shurley 1946). Dessa gynnsamma

resultat förutsätta emellertid, att behandlingen genomförts på'' ett

riktigt sätt med tillräckligt många och djupa comata och med lämpligt ledd

psykoterapi i anslutning till insulinbehandlingen.

I en 1949 utkommen ny upplaga av den schweiziske pskykiatern M. Mullers

bok »Prognose und Therapie der Geisteskrankheiten» anföres efter

genomgång av behandlingsresultaten från ett flertal länder, att genom insulincomabehandling

förbättras ungefär dubbelt så många schizofrena som utan

sådan behandling. Dessa behandlingsresultat erhållas under förutsättning att

sjukdomen ej varat längre tid än ett år.

Från Sverige har överläkare T. Sondén publicerat en sammanställning av

resultaten beträffande 342 fall av schizofreni, som åren 1938—1943 erhöllo

insulinbehandling på S:t Lars sjukhus. Av dessa patienter blevo 140 återställda

eller så förbättrade, att de kunde återbördas till samhällslivet, d. v. s.

ca 40 %. Sondén har även gjort en jämförelse mellan å ena sidan de 198

schizofrenier, som åren 1931—1933 togos in på S:t Lars sjukhus och ej erhöllo

behandling, samt å andra sidan de 91 schizofrenier, som togos in 1939

och behandlades med insulin. För att undersöka behandlingsresultatets varaktighet

valde Sondén att jämföra dessa två grupper fyra år efter intagningen.

Det visade sig då, att av de 198 schizofrenier, som togos in 1931

1933, voro efter fyra år 118 patienter kvar på sjukhuset, medan 80 voro

utskrivna. Av de senare voro 34 oförbättrade men kunde vårdas utanför

sjukhuset. Av de 91 schizofrenier, som togos in på sjukhuset 1939 och som

samtliga erhöllo insulinbehandling, voro efter fyra år 43 patienter kvar på

sjukhuset och 48 voro utskrivna. Av dessa senare voro 8 oförbättrade. -Järn
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj-.ts proposition nr Ilo.

förelsen visar sålunda, att efter fyra år äro 60 % av de obehandlade kvar

på sinnessjukhus men endast 47 % av de behandlade. Siffrorna belysa även

den samhällsekonomiska betydelsen av insulinbehandling. Av de under ett

år intagna schizofrena upphöra genom insulinbehandlingen omkring 13 % att

vara vårdbehövande. Sondén skriver härom: »Även om man skulle räkna

med att några av dem skulle recidivera och återintas på sjukhuset efter fyra

år från intagningen, för vilket sannolikheten icke är så stor, äro åtminstone

försiktigt räknat 10 % definitivt räddade åt samhället. Mången skall kanske

tycka, att 10 % är ett blygsamt resultat, men när man vet att under 1942

på de statliga och större kommunala sinnessjukhusen intogos över 1700

schizofrena och man har någon kännedom om vad ett sinnessjukhus på 170

platser kostar i anläggning och fortgående drift, så får man någon föreställning

om den årliga vinsten av en intensivt och systematiskt bedriven insulinbehandling.

Härtill kommer på insulinets vinstkonto de recidiverande fallens

avkortade sjukhustid samt värdet av att de utskrivna kunna som försörjare

utföra ett arbete i samhället.»

Den statistik på vilken man har att bygga, är från svenskt håll relativt

obetydlig. Förutom Sondén har docenten M. Ekblad publicerat resultaten

av insulincomabehandling i 167 fall av schizofreni. Även Ekblad finner resultaten

goda under förutsättning, att sjukdomen ej varat längre än ett år,

men anser, att behandlingen knappast lönar sig, om sjukdomen varat

längre tid.

Om man på basis av den stora utländska statistik, som står till förfogande

och som rätt väl stämmer överens med den begränsade erfarenhet man har

i Sverige, antager, att ca 40 % av schizofrenierna bli socialt återställda efter

insulincomabehandling men endast ca 20 % bli återställda utan behandling,

kan följande exempel belysa innebörden härav.

Under år 1950 torde ca 1 000 nyinsjuknade fall av schizofreni kunna beräknas

bli intagna på sinnessjukhus i Sverige. Därest man ägde sådana resurser,

att alla dessa fall kunde få en regelrätt insulincomabehandling, så

skulle man enligt hittills gjord erfarenhet kunna räkna med att ca 400 av

dessa 1 000 fall bleve återställda eller mycket förbättrade. Om dessa patienter

däremot icke få någon insulinbehandling, torde endast ca 200 bli återbördade

till produktivt arbete. Förutsättningen för dessa resultat är, att

patienterna vid intagningen icke varit sjuka längre tid än högst ett år. F. n.

torde endast ett mindre antal schizofrenier komma under behandling inom

denna tid.

Numera använder man insulin även för behandling av andra psykiska sjuka

än schizofrenier. Det är sålunda ett mycket användbart lugnande och avslappande

medel vid oro och ängslan och har dessutom gynnsam effekt vid

olika förgiftningstillstånd, exempelvis vid alkolioltoxikationer. Vidare använder

man sig i stor utsträckning av insulinbehandling i kombination med andra

moderna behandlingsmetoder.

Krampbehandlingen infördes av ungraren L. von Meduna ungefär

samtidigt som insulinbehandlingen började tillämpas. Meduna har utgått från

antagandet, att det rådde ett motsatsförhållande mellan epilepsi och schizofreni,

och genom att framkalla epileptiska anfall hos schizofrena kunde man

därför gynnsamt påverka schizofrenien, (dan framkallade därför kramper med

medvetslöshet genom a l t inspruta kam forol ja och senare cardiazol. Under

åren 1936—1940 använde man sig i stor utsträckning av cardiazolkrampbehandling,

varvid man gav 8—15—20 krampbehandlingar. Metoden, som

först kom till användning vid schizofreni, blev sedan mera förbehållen andra

psykoser eller användes i kombination med insulincomabehandling. Kesul

taten av den rena cardiazolkrampbehandlingen voro också gynnsamma, ehuru

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

icke så goda som vid insulinbehandling. År 1937 föreslogs av italienarna

Cerletti och Bini en teknisk modifikation av krampbehandlingen, så att man

skulle använda elektrisk ström för att framkalla medvetslöshet med kramp.

De hade med stor framgång låtit en svag växelström passera främre delen

av hjärnan under bråkdelen av en sekund, varigenom det lyckats dem att

framkalla kortvarig medvetslöshet med kramper. Metoden fick namnet elektrochockbehandling

och har snabbt spritt sig över hela världen. Den är betydligt

enklare att utföra än insulincomabehandlingen och användes sedan flera

år på samtliga statliga sinnessjukhus, som icke äro avsedda för enbart sinnesslöa,

samt på de större städernas sinnessjukhus.

Elektrochockbehandlingen kan ges på många olika sätt. En vanlig metod

är att ge en elektrochock två gånger i veckan under tre veckor. Detta är den

vanliga metoden vid svåra depressionstillstånd. Den kan även ges i form

av s. k. blockchock, då man ger exempelvis tre elektrochocker en dag, två

stycken nästa dag och en elektrochock på tredje dagen. Denna metod användes

huvudsakligen vid svåra manier eller vid s. k. delirium acutum. Man

kan även tillämpa kombinerad insulin- och elektrochockbehandling, varvid

patienten får insulincomabehandling fyra dagar i veckan och elektrochockbehandling

två dagar i veckan. Denna metod användes vid svårare former av

schizofreni och särskilt vid mera kroniska förlopp.

Vid behandlingen av depressionstillstånd, som härröra ur övervägande

inre orsaker (arv o. d.), har elektrochockterapien visat sig utomordentligt

värdefull. Den är i stort sett riskfri under den sedvanliga förutsättningen,

att patienten blivit noggrant undersökt och hänsyn tagits till eventuella

kroppssjukdomar. Man räknar med att 80—90 % av alla depressionstillstånd

bli återställda efter elektrochockbehandling. Nu kan invändas, att depressionstillstånden

även utan behandling så småningom gå till hälsa i ett nästan

lika stort antal fall, men man torde då i allmänhet få räkna med en ca tre

gånger så lang vårdtid. Vid schizofreni har elektrochockbehandling enbart

icke. visat så gynnsamma resultat. Däremot har den använts som en symptomatisk

behandling vid svåra orostillstånd hos kroniska schizofrenier, som

därigenom blivit lugnare och mera tillgängliga.

En tredje kioppslig behandlingsmetod, som kommit till allt större användning

vid sinnessjukhusen, är den hjärnkirurgiska metod, som går under namnet

lobotomi eller leukotomi.

Lobotomien introducerades 1935 av den portugisiske neurologen Egas

Moniz, som år 1949 erhållit Nobelpriset för sin insats. Operationstekniken

som har förbättrats särskilt av amerikanarna W. Freeman och J. Watts, har

nu accepterats världen runt och är relativt enkel. Man borrar hål i tinningstrakten

på båda sidorna och gör därefter med smal hjärnspatel ett vertikalsnitt

från ovre delen av pannhjärnan ned mot ögonhålorna. Därmed avskär

man flertalet av de nervbanor, som förbinda pannloberna med lägre liggande

hjarndelar, thalamusområdet. Operationen medför vissa risker, främst blödnmgsrisk;

man räknar f. n. med en dödlighetsrisk på 3—5 %. Under de närmaste

dagarna efter operationen är patienten oredig, trött och initiativlös.

önart blir han emellertid mera samlad och ordnad, initiativet återvänder och

inom en vecka brukar han vara på benen igen. Tiden är då inne för en intenSIV

psykoterapi och arbetsterapi, som är av stor betydelse för det slutliga

lesultatet. Patienterna äro nämligen mycket påverkbara och formbara

veckorna narmast efter utförd operation.

Lobotomier ha utförts i relativt stort antal vid svenska sinnessjukhus

under de senaste 3—4 åren. Lobotomiens egentliga indikationsområde utgores

av de kroniska depressions- och tvångstillstånden. I dessa fall ha

mycket goda resultat uppnåtts. En stor del av de hittills decopererade fallen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

ha dock varit svårt sjuka kroniska schizofrenier med oro, impulsivitet,

ångest eller spänning. Resultaten ha i dessa fall endast till en viss grad

varit uppmuntrande. Då det här gäller patienter, som varit svårt sjuka under

flera år och som redan blivit defekta, kan man ej räkna med att de i allmänhet

skola bli återställda, men i mer än hälften av fallen ha förbättringar

kunnat registreras. Vanligt är att lobotomi medför sådan förbättring i patientens

tillstånd, att han kan flytta från en orolig till en lugnare avdelning

eller att han kan skrivas ut till vårdhem eller familjevård. Detta innebär

sålunda, att patienter i rätt stor utsträckning kan förflyttas från de mycket

dyrbara platserna på en orolig avdelning till de billigare på en lugn eller

ännu billigare i familjevård.

Då lobotomier endast utförts under de sista åren har någon större genomarbetad

statistik över resultaten icke blivit utförd. Man kan därför ännu

icke bedöma resultatens värde t. ex. fem år efter behandlingen, men allt

tyder på att man i lobotomien fått ytterligare ett värdefullt tillskott till

våra behandlingsmetoder inom den psykiska sjukvården.

Förutom de nu nämnda behandlingsmetoderna, vilka senare år stått i

centrum för intresset, har den psykiska sjukvården även tillförts en rad

andra viktiga behandlingsformer. Sålunda ha ständigt bättre vitamin-

och hormonpreparat införts och nya verksamma medel mot oro och

ängslan ha tillkommit. Bättre medel finnas nu mot epilepsier och därmed

besläktade tillstånd och nya hjälpmedel ha införts mot alkoholism. Även

psykoterapien har utvecklats efter delvis nya linjer och särskilt skall nämnas

narcoanalys och narcosyntes, då man genom injektion av lämpliga medel

åstadkommer förbättrad kontakt med patienten och därmed ökade möjligheter

för psykoterapi. Under stark utveckling är även den sociala terapien,

d. v. s. behandlingar som ha till syfte att förbättra den sjukes miljö eller förhjälpa

honom till en bättre återanpassning i samhället.

Såsom av det anförda torde framgå har den terapeutiska verksamheten

inom sinnessjukvården i olika länder varit mycket intensiv under senare år.

I den mån resurser och arbetsbetingelser varit goda ha också residtaten av

behandlingarna blivit bättre och bättre. Det torde därför icke vara oberättigat

att antaga, att med ökade resurser i olika avseenden nya forskningsresultat

skola framkomma, som medföra väsentligt vidgade möjligheter att

framgångsrikt behandla de psykiskt sjuka.

Modernisering och utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen.

Sinnessjukvårdsberedningens synpunkter och förslag.

Nuvarande förhållanden.

Det officiella antalet vårdplatser vid de statliga sinnessjukhusen (sjukhus

eller avdelningar för enbart sinnesslöa undantagna) utgjorde enligt i betänkandet

lämnade uppgifter vid utgången av år 1948 sammanlagt 17 148 eller något

mer än 3 platser per 1 000 av den del av landets befolkning, för vilken staten

har att ombesörja kvalificerad sinnessjukvård. Platsernas fördelning på de

18 primärsjukhusen (sjukhus med egna upptagningsområden) med tillhörande

specialavdelningar (avsedda för psykopater resp. kriminalpatienter) och sekundäravdelningar

(avsedda huvudsakligen för kroniskt, mindre svårskötta sjuka)

samt på de 3 sekundärsjukhusen (sjukhus utan egna upptagningsområden)

framgår av följande ur betänkandet hämtade sammanställning, som även innehåller

uppgifter rörande beläggningsförhållandena m. m. under år 1948.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Sjukhus

Faststäl

norinal-

avd.

t antal v£

special-

avd.

rdplatser

sekundär-

avd.

Medeltal

vårdade

per dag

på sjuk- hus

Patienter

i familje- vård den

81/ia

1948

Antal

intagna

under

året

Intag-

nings-

procent

Primärsjukhus.

Ulleråker, Uppsala........

1 282

1463

113

542

37

S:ta Anna, Nyköping . . . .

206

270

2

165

61

Sundby, Strängnäs, med

Kibbingelund ..........

850

90

1076

2

452

42

Birgitta, Vadstena, med

Hammar ..............

764

74

947

15

367

42

Byhov, Jönköping........

1258

1490

546

37

Sft Sigfrid, Växjö, med

Långasjö ..............

870

100

35

1105

in

385

35

S:ta Gertrud, Västervik

952

34

1242

18

355

29

S:t Olof, Visby ..........

216

289

32

150

52

S t Lars, Luud ..........

1306

1412

65

531

38

S:ta Maria, Hälsingborg . .

1293

1 621

773

48

S:t Jörgen, Göteborg ....

365

495

329

66

Bestad, Vänersborg ......

1080

1408

332

24

Marieberg, Kristinehamn. .

848

980

35

368

38

Säter med Pärlby ........

947

37

151

1362

16

384

30

Sidsjön, Sundsvall........

816

102

1001

485

48

Frösö, Östersund, med

Järvsö ................

757

55

921

10

399

46

Umedalen, Umeå ........

918

1124

47

524

47

Furunäset, Piteå..........

564

738

73

207

28

Summa för primärsjukhus

15 292

273

405

18 944

539

7 294

39

Sekundärsjukhus.

Psykiatriska sjukhuset,

Stockholm..............

312

300

116

39

Källshagen, Vänersborg ..

1 283

587

920

19

96

10

Gådeå, Härnösand......!

—

279

322

46

14

Summa försekundärsjukhus

1 283

1178

1542

19

258

17

1 Vårdplatserna äro avsedda för sinnesslöa.

För att få eu närmare uppfattning om sjukhusanläggningarnas nuvarande

tillstånd har beredningen genom ledamoten Wejke och beredningens expert,

e. o. byråingenjören hos byggnadsstyrelsen G. A. Mårdh låtit besiktiga samtliga

statliga sinnessjukhus. Vid denna besiktning hade bestyrkts det redan

förut kända förhållandet, att dessa anläggningar i allmänhet vore mycket otidsenliga

både i fråga om planläggning och teknisk utrustning. Detta gällde med

få undantag såväl vårdpaviljonger och personalbostäder som för sjukhusens

drift erforderliga administrations- och ekonomiavdelningar.

Yad beträffar sjukhusens allmänna planläggning anför beredningen.

De skilda sjukhusen uppvisa många olikheter i fråga om planläggningen.

Den omständigheten, att de efter hand tillkommit vid skilda tidpunkter, har

medfört, att deras planering påverkats av den under resp. perioder rådande

uppfattningen om hur ett sinnessjukhus lämpligen bör vara utformat. Sålunda

ha vid vissa äldre sjukhus vårdavdelningarna sammanförts i ett byggnadskomplex.

En sådan lösning ger visserligen låga anläggnings- och driftkostnader

men medför å andra sidan påtagliga svårigheter, när det gäller att ernå

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

en lämplig differentiering av och avskildhet mellan olika kategorier av patienter.

De flesta sjukhus äro dock uppbyggda av ett flertal vårdpaviljonger. Några

sjukhus äro helt eller delvis inrymda i byggnader, som ursprungligen uppförts

för annat ändamål. Sålunda utgöras Ryhovs och Källshagens sjukhus helt eller

till större delen av tidigare såsom kasernetablissement använda byggnader.

Dessa ha visserligen, innan de tagits i bruk som sjukhus, undergått betydande

om- och tillbyggnader men kunna helt naturligt icke vara i samma grad lämpade

för här avsett ändamål som om de redan från början planerats och utformats

för sjukvård.

Rörande vårdavdelningarnas utformning o c h utrustning yttrar

beredningen.

Ehuru vid en del anläggningar mer eller mindre omfattande om- och tillbyggnader

utförts, måste flertalet sjukhus numera anses såsom otidsenliga och

föråldrade. De mest framträdande olägenheterna härvidlag torde vara att

finna i de olika vårdavdelningarnas utformning och utrustning. Även frånsett

rådande överbeläggning äro de nästan genomgående planerade för ett

alltför stort antal patienter, vilket försvårar såväl övervakningen som en önskvärd

differentiering av patientmaterialet. Vissa vårdavdelningar äro organiserade

i vertikalled med de olika, till en och samma avdelning hörande utrymmena

förlagda i flera, ibland ända upp till fyra våningsplan, vilket särskilt

med hänsyn till att hissar i regel saknas inom byggnaderna gör sjukvårdsarbetet

synnerligen betungande. Det är helt naturligt, att en på sådant sätt

planerad avdelning blir ur driftsynpunkt synnerligen olämplig, men även

avdelningar utformade inom ett och samma våningsplan äro i regel otillfredsställande

planlagda. Sålunda förekomma vårdavdelningar med sltöljrum och

expeditioner belägna på långt avstånd från patientrummen, vilket med hänsyn

till den mångfald gånger per dag, som personalen har att förflytta sig

mellan dessa utrymmen, bidrager till att göra arbetet mera krävande och

tidsödande än vad fallet skulle vara, om vårdavdelningarna vore rationellt

planlagda.

Även patientrummen äro i regel avsedda för ett förhållandevis stort antal

patienter; sålunda förekomma vårdrum med upp till 20 sängplatser. Vidare

är tillgången på enkelrum inom vårdavdelningarna i allmänhet mycket begränsad.

Det kan i detta sammanhang framhållas, att vid det senast uppförda

Sidsjöns sjukhus 19 % av det totala platsantalet utgöres av enkelrum, medan

enligt statens sjukhusutrednings principförslag till planering och utformning

av sinnessjukhus (SOU 1948: 37) 31 % av hela antalet patienter beräknas vara

förlagda på detta sätt. Nu berörda förhållanden förhindrar en önskvärd differentiering

och individuell omvårdnad av klientelet, varigenom en rationellt

ordnad vård försvåras. Bristen på enkelrum är mest besvärande på de oroliga

avdelningarna, men jämväl på de lugnare intagningsavdelningarna, där patienter

med mycket skiftande sjukdomstillstånd få sin första kontakt med sjukhuset,

bidrager denna brist i förening med den rådande överbeläggningen till

att skapa en känsla av allmän otrevnad, vilket särskilt på sjukhus av ifrågavarande

slag är ägnat att motverka vårdens syfte.

Vårdavdelningarna äro ofta icke heller tillräckligt försedda med sådana

bilokaler som avdelningsexpeditioner, behandlingsrum, bad, förråd, sköljrum,

w. c., snyggningsrum, omklädningsrum för personal och besöksrum, vilka

numera anses böra ingå i en modernt utrustad avdelning. När samtliga dessa

lokaler finnas, äro de vanligen otillräckliga eller olämpligt planerade. Även

dag- och matrumsavdelningarna äro beträffande storleken nästan genomgående

väsentligt mindre (in vad statens sjukhusutredning uppställt som önsk
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Alaj:ts proposition nr 113.

värt för sådana utrymmen. Vid vissa äldre vårdavdelningar saknas skilda dagoch

matrum, vilket är en besvärande anordning. I vissa paviljonger, där avdelningarna

äro organiserade vertikalt inom byggnaden, äro patientmatsalarna

ibland förlagda till källarvåningen; förutom nyss påtalade olägenhet

ur driftsynpunkt måste en sådan anordning, där varken matsal eller serveringskök

vid någon tiapunkt på året erhålla tillräcklig dagerbelysning, i längden

verka deprimerande på såväl patienter som personal.

\ad angår sjukhusens tekniska utrustning anför beredningen.

Endast en ringa del av sinnessjukhusen kunna anses vara tidsenligt utrustade

i fråga om teknisk utrustning. Många anläggningar, som uppfördes i slutet

av 1800-talet eller början av 1900-talet, ha senare icke varit föremål för någon

mera genomgripande förbättring eller modernisering. Sålunda äro byggnaderna,

såsom nyss framhållits, i regel icke försedda med hissar. Vårdpaviljongerna

sakna vidare piskbalkonger samt nedkast för sopor och smutskläder.

Inredningen i serveringskök och andra utrymmen är ofta otidsenlig och otillräcklig;

bl. a. saknas i allmänhet kyl- och värmeskåp, och på vissa ställen

förekomma alltjämt vedspisar. Golvbeläggningen utgöres i många fall av

vanliga skurgolv, och fönsterna äro av omodern typ med enkla in- och utgående

bågar. Uppvärmningsanordningarna äro ej sällan otillfredsställande,

och ventilationen, som i regel sker genom naturligt drag, är vanligtvis ineffektiv.

Även de sanitära installationerna inom paviljongerna äro bristfälliga.

Sålunda äro tvättställ och toaletter allt för fåtaliga i förhållande till antalet

patienter inom avdelningen; i ett par fall äro sjukhusen till vissa delar endast

utrustade med torrklosetter. Jämväl de elektriska installationerna äro i

många avseenden otillfredsställande; belysningsanordningarna äro ofta så

dåliga, att de icke giva patienterna möjlighet att läsa vid sängläge, och anläggningarnas

kapacitet medgiver i flera fall icke användande av elektriska

kokplattor o. d. Vad nyss sagts gäller i första hand vårdpaviljongerna. Men

även administrations- och ekonomibyggnader förete i fråga om teknisk utrustning

åtskilliga brister.

Nuvarande lokaler för läkarexpeditioner och handhavandet

av den öppna vården samt för sjukhusens administration

äro enligt beredningen praktiskt taget genomgående otillräckliga för

sitt ändamål. Beredningen anför härom.

På de flesta sjukhus måste underläkarna dela expedition, vilket givetvis är

hinderligt och störande i arbetet. På vissa sjukhus måste underläkarna ha

expeditionen i sin ofta trånga bostad. Sjukhusen sakna tillika oftast särskilda

jourrum; sådana finnas endast på fem sjukhus. På flertalet sjukhus

finnas ej heller lokaler för tandbehandling, laboratorieundersökningar,

psykotekniska prov, elektroencephalografi och andra undersökningar,

som lämpligen böra ske centralt inom sjukhuset. Det är därför nödvändigt

att väsentligt öka de för bedrivande av diagnostik och terapi avsedda

lokalerna. Vid en modernisering av sjukhusen måste givetvis nu berörda

åtgärder tillmätas särskild vikt, enär en ökning av den årliga omsättningen

i hög grad är beroende på tillgången till olika lokaler för bedrivande

av moderna behandlingsmetoder.

Bostäderna för underläkare och annan underordnad personal,

såväl gift som ogift, uppfylla vidare enligt beredningen i flertalet fall

beträffande storlek, planläggning och utrustning icke de fordringar, som numera

ställas på en dylik bostad.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

13

För de yngre sinnessjukläkarnas del hänvisar beredningen till en genom

svenska psykiatriska föreningens försorg under år 1947 verkställd särskild

undersökning i bostadsfrågan, vilken redovisats i en till beredningen överlämnad

skrivelse. Därav framginge bl. a. följande.

Av 24 tillfrågade andre läkare hade endast 5 en bostad, som överstege

100 m2. Gruppen e. o. läkare, extra läkare och vikarier hade samtliga (22)

små bostäder; blott 7 hade bostäder, omfattande flera än 2 rum. I vissa fall

voro dessa avsedda som ungkarlsdubbletter. En andre läkare hade endast kokvrå

och 6 saknade såväl kök som kokvrå.

Bostadens utrustning var vidare synnerligen varierande. Endast 9 av de

24 andre läkarna hade badrum i lägenheten (en hade dock duschrum). 10

andre läkare saknade badrum, duschrum och toalettrum. Av ifrågavarande

läkare måste 6 jämte familjemedlemmar gå utanför lägenheten för att komma

till en toalett, som i vissa fall delades med annan personal. Av de e. o., extra

och vikarierande läkarna hade endast 12 w. c. i lägenheten.

Centralvärme saknades i 3 förste läkarbostäder och 1 förste läkare saknade

varmvatten. Av andre läkarna hade 16 varmvatten medan 6 hade rinnande

kallt vatten och 2 saknade vattenledning. Av e. o., extra och vikarierande

läkarna saknade 3 rinnande vatten, medan 2 endast hade kallt vatten. Köksutrustningen

var ytterligt omodern i många fall. Sålunda hade endast 6 av

18 förste läkare gasspis eller elektrisk spis. Av andre läkarna hade 10 vedspis

och 7 saknade spis. Endast ett kök var utrustat med kylskåp. Skafferi saknades

i flera lägenheter. Icke mindre än 10 bostäder för e. o., extra och vikarierande

läkare saknade kokmöjligheter.

En del lägenheter voro belägna så, att insyn fanns från närbelägna sjukavdelningar,

som ofta voro oroliga avdelningar och i ett fall en avdelning med

kriminalpatienter (S:t Jörgen). I några fall lågo bostäderna med utsikt över

promenadgårdar. Av 64 bostadslägenheter hade endast 28 ingången fri från

annan trafik. Många delade ingången med patienter, ofta från heloroliga avdelningar.

Yad sålunda anförts rörande underläkarnas bostäder — vilka icke nämnvärt

förbättrats sedan 1947 — vore enligt beredningen ägnat att i viss mån belysa

även den övriga underordnade personalens bostadsförhållanden. Beredningen

ville endast framhålla, att hithörande familjebostäder i många fall utgjordes

av endast ett rum och kök. Ett stort antal av denna personals bostäder vore

alltjämt inrjmida inom i sjukhusanläggningarna ingående byggnader, och mera

sällan vore bostadsområdena klart avskilda och tillgängliga utifrån utan passage

genom själva sjukhusområdet. Kravet på ett särskiljande av personalbostäder

av skilda slag från själva sjukhuset vore numera så allmänt vedertaget,

att det icke behövde närmare utvecklas.

Den gjorda besiktningen hade vidare -— fortsätter beredningen — givit vid

handen, att underhållet av det befintliga fastighetsbeståndet

i stor omfattning vore eftersatt. Beredningen anför härom.

Byggnaderna uppvisa både ut- och invändigt sådana bristfälligheter,

som beröra det primära i fråga om byggnadsunderhållet. Detta torde

i stor utsträckning få ses mot bakgrunden till att den centrala förvaltningsmyndigheten

först på senare år fått tillgång till byggnadstekniskt

utbildad arbetskraft. Ledningen har sålunda icke kunnat övervaka, i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 113.

vad mån de för byggnadernas vård mest angelägna arbetena beaktats av de

lokala myndigheterna. I vissa fall ha berömvärda insatser gjorts från sjukhusens

sida, men skiftande uppfattning om byggnadsunderhåll i allmänhet och

olika synpunkter på de aktuella reparationsbehoven ha ofta inverkat menligt

på slutresultatet. En starkt bidragande orsak till att underhållet blivit eftersatt

är, att härför tillgängliga medel varit alltför knappt tillmätta och att desamma

på grund av byggnadernas dåliga beskaffenhet icke sällan tagits i anspråk

för att möta framförda krav på förbättringsarbeten, som icke varit att

hänföra till normalt underhållsarbete.

De för sjukhusens drift gemensamma ekonomiavdelningarna befinna sig

ofta i samma dåliga skick som vårdpaviljongerna; detta gäller både panncentraler,

kök och tvätt. Vid några sjukhus är panncentralen med tillhörande

ledningssystem sålunda förslitna och uttjänta, och allvarliga driftavbrott kunna

undvikas endast genom en minutiös tillsyn av anläggningens olika delar från

maskinpersonalens sida.

Genom nu nämnda omständigheter hade anläggningarnas förslitning numera

fortskridit så långt, att enbart en normal iståndsättning av byggnadsbeståndet

skulle kräva mycket stora engångskostnader. Med hänsyn härtill

syntes det icke ekonomiskt försvarligt att nu vidtaga en omfattande teknisk

upprustning annat än i samband med en genomgripande modernisering av

de byggnader, som beräknades komma att kvarstå, varvid samtidigt borde

klarläggas, vilka byggnader som borde helt avskrivas.

Sammanfattningsvis konstaterar beredningen, att sjukavdelningarna

icke vore planerade på ett ur vårdsynpunkt önskvärt sätt, att de ur driftsynpunkt

vore mycket tungarbetade och att detta samverkade till att ge en allmän

känsla av otillfredsställelse för såväl patienter, läkar- och vårdpersonal

som för den allmänhet, vilken komme i kontakt med sjukhuset. Ett svenskt

sinnessjukhus av i dag saknade sålunda i fråga om byggnadernas utformning

och utrustning med ett fåtal undantag de primära förutsättningar, som måste

finnas för att man skulle kunna nå gott vårdresultat och därigenom också

vinna förtroende utåt för sinnessjukvården.

Förslag till moderniseringsåt gärder vid

befintliga sinnes sjukhus.

Beredningen framhåller inledningsvis, att den vid övervägande av de byggnadsåtgärder,

som kunde befinnas erforderliga för att bringa de olika sjukhusen

i ändamålsenligt skick, enligt direktiven hade att beakta de av statens

sjukhusutredning av år 1943 i betänkande IV (SOU 1948: 37) framlagda synpunkterna

rörande sinnessjukhusens planering och utformning.1 Dessa synpunkter

toge visserligen närmast sikte på anordnandet av nya sjukhus men

avsåges kunna tjäna till vägledning även vid modernisering av befintliga''

sjukhus, en angelägenhet, som sjukhusutredningen tillmätt särskild vikt för

1 För närmare kännedom om sjukhusutredningens synpunkter rörande planering och

utformning av sinnessjukhus hänvisas till den redogörelse, som i det följande (s. 62 tf)

lämnas för programmet för den arkitekttävling, som ägt rum rörande ett nytt sinnessjukhus

vid Karlskrona, vilket program var utformat efter i huvudsak de riktlinjer, som

framlagts av utredningen, samt i övrigt till utredningens betänkande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

sjukvårdens effektivisering. Sjukhusutredningens principförslag till planering

och utformning av sinnessjukhus avsåge främst att i rimlig utsträckning

tillgodose de krav ur medicinsk synpunkt, som nutida sinnessjukvård uppställde.

Planeringen syftade sålunda till bättre patientdifferentiering, beredande

av ökade och ändamålsenliga undersöknings- och behandlingslokaler

samt utrymmen för en rationell sysselsättnings- och arbetsterapi.

I syfte att närmare klarlägga behovet av byggnadsåtgärder vid de olika

sjukhusen ha på beredningens uppdrag ledamoten Wejke och experten Mårdh

i samråd med civilingenjörerna A. Theorell beträffande värmeanläggningar,

A. Molin beträffande vatten- och avloppsanläggningar och G. Zimmerman beträffande

elektriska anläggningar uppgjort principförslag till renovering av

samtliga de sjukhus, vilka ansetts alltjämt böra användas för ändamålet. Dessa

förslag ha jämte uppgift rörande de olika sjukhusens nuvarande tillstånd,

patientantal och patienternas fördelning på de olika vårdavdelningarna sammanfattats

i sjutton särskilda expertutlåtanden, vilka beredningen överlämnat

samtidigt med betänkandet. Beredningen, som förutsatt, att dessa utlåtanden

skola bli föremål för fortsatt bearbetning i samråd med vederbörande sjukhusdirektion,

har i betänkandet begränsat sig till att anföra följande.

I expertutlåtandena ha de av sjukhusutredningen framlagda riktlinjerna

för sinnessjukhusens planering och utformning i stort sett följts, dock

att vid förslag till ombyggnad av befintliga vårdpaviljonger självfallet skälig

hänsyn måst tagas till byggnadernas nuvarande tillstånd och utformning.

Vid förslagens uppgörande har i princip eftersträvats att undvika såväl

till- som påbyggnader av befintliga vårdpaviljonger. Dessa byggnaders yttre

utformning är nämligen nästan genomgående sådan, att de svårligen kunna

förändras. En lösning genom till- eller påbyggnad har därför tillgripits endast

i enstaka fall, främst då man eljest skulle erhålla allt för små och ur driftsynpunkt

oekonomiska vårdavdelningar.

Inom nu angivna ram har man i första hand sökt utforma vårdavdelningarna

på sådant sätt, att de beträffande planläggning samt patientrummens

storlek och sammansättning motsvara de särskilda fordringar, vilka böra

uppställas med hänsyn till de olika slag av patienter, som avses bliva vårdade

inom resp. avdelningar. Därvid har eftersträvats en uppdelning av förekommande

större salar. De största patientrummen beräknas sålunda i allmänhet

avpassade för högst 6 patienter; i något enstaka fall har man måst räkna med

rum för 8 å 10 patienter. Därjämte har det gällt att inom avdelningarna

anordna ett tillräckligt antal enkelrum. Vidare ha avdelningarna genomgående

försetts med erforderliga bilokaler, varvid omklädningsrum för personal

i regel förlagts i direkt anslutning till avdelningarna.

Vårdavdelningarnas olika lokaler tänkas försedda med all erforderlig inredning

och sådan teknisk utrustning, som underlättar det dagliga arbetet,

exempelvis kyl- och värmeskåp i avdelningskök m. m. Vidare beräknas avdelningarna

allmänt bliva utrustade med nedkast för sopor och smutskläder

samt med pisk- och vädringsbalkonger.

Omklädningsrum för patienter, med anordningar för förvaring av sådana

ytterkläder och skodon, som användas vid vistelse utanför vårdavdelningen,

föreslås anordnade genom låga tillbyggnader till vårdpaviljongerna i anslut

ning till promenadgårdarna, därest dylika utrymmen på grund av avsaknad

av lämpliga lokaler icke kunna beredas inom paviljongerna. Där så med hän
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

syn till patientmaterialets beskaffenhet kan vara erforderligt, förutsattes jämväl,

att avdelningarna bliva utrustade med liggverandor. Inom vårdpaviljonger

uppförda till större höjd än två våningar räknas med insättande av hiss

i samband med en blivande modernisering; jämväl vid vårdpaviljonger i två

våningar ha möjligheter hållits öppna för anordnande av hiss, även om denna

icke skulle komma till utförande i en första byggnadsetapp. Sådana hissar

ha i regel förlagts så, att bekväm förbindelse erhålles till avdelningens kök,

samtidigt som hissen skall kunna betjäna jämväl vårdavdelningen i övrigt.

Med hänsyn till de särskilda förhållanden, som råda vid sjukhusanläggningar

av här ifrågavarande slag, har beredningen funnit lämpligt, att förekommande

tvättinrättningar bibehållas och, där så erfordras, moderniseras

och upprustas. Därest på en ort finnas även andra statliga sjukvårdsanläggningar

t. ex. för sinnesslövården, bör det dock vara tillräckligt, att ett

sjukhus förses med tvättinrättning, vilken då bör dimensioneras så, att den

kan betjäna båda anläggningarna.

Bagerier finnas f. n. vid flertalet sjukhus. I några fall äro desamma i

så dåligt skick, att de behöva en genomgående upprustning, om driften därstädes

framdeles skall kunna upprätthållas. I ett fall, nämligen vid Sundby

sjukhus, har bageriet, trots att det befinner sig i förhållandevis gott skick,

nyligen nedlagts, enär svårigheter mött att anskaffa erforderlig personal.

Beredningen har i likhet med sjukhusutredningen icke funnit tillräckliga skäl

föreligga för att sjukhusen skola utrustas med bagerier, och har ej heller i

moderniseringsplanen för sjukhusen räknat med någon renovering av befintliga

bagerier utan förutsätter, att dessa, allt efter som de bliva uttjänta,

komma att nedläggas. Därest så befinnes lämpligt, kunna de på detta sätt

frigjorda byggnaderna iordningställas och tagas i anspråk för annat ändamål,

t. ex. såsom arbetslokaler eller förråd.

Anordnande av nya samlings- och sällskapslokaler samt sjukavdelningar

för personal, barndaghem och anläggningar för

patienternas fritidssysselsättning, såsom idrottsplatser, miniatyrgolfbanor

o. d., har i detta sammanhang icke upptagits till prövning. Planerandet

av sådana anordningar synes lämpligen böra ske i samband med den

vidare bearbetning av utbyggnadsplanerna, som förutsättes komma till stånd.

Därvid synes även till närmare granskning böra upptagas frågorna om ordnandet

av sjukhusens trädgårdsanläggningar samt hur jordbruket,

där sådant förekommer, lämpligen skall kunna avvecklas.

Vid några sjukhus finnas inom själva sjukhusområdena belägna kyrkogårdar.

Det har vid den nu verkställda utredningen framgått, att dessa

anläggningar ej sällan kunna vara till förfång för en eljest naturlig disposition

av de berörda sjukhusområdena. Då icke några skäl synas tala för ett fortsatt

utbyggande av nämnda kyrkogårdar, torde vidare gravsättning inom dessa

ej böra äga rum.

I anslutning till de sålunda framlagda synpunkterna rörande moderniserings-

och utbyggnadsåtgärder vid befintliga sinnessjukhus erinrar beredningar

om att den i annat sammanhang framlagt förslag angående förbättrad

specialistutbildning i psykiatri, innebärande bl. a., att nya professurer, i

första hand avsedda för specialistutbildningen och forskningen inom den

tyngre psykiatrien, skulle inrättas och förenas med överläkarbefattningar vid

sinnessjukhus i de städer, där medicinsk utbildning ägde rum. I anledning

härav hade i moderniseringsplanen för Ulleråkers, S:t Lars och S:t Jörgens

sjukhus räknats med anordnandet av en till en sådan professur knuten avdelning

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj ds proposition nr 113.

om 240 platser vid de båda förstnämnda sjukhusen och 228 platser vid S:t

Jörgen. Därest de föreslagna undervisnings- och forskningsavdelningarna

icke skulle tillkomma eller ställas på framtiden, kunde en omfördelning av

vårdplatserna ske så, att vid Ulleråkers och S:t Lars sjukhus erhölles tre

och vid S:t Jörgens sjukhus två överläkaravdelningar av normal storlek.

Beredningen framhåller slutligen, att den i anslutning till vad som tidigare

förevarit härutinnan utgått från att psykiatriska sjukhuset i Stockholm skulle

nedläggas och att Källshagens sjukhus i Vänersborg skulle helt upplåtas för

vård av sinnesslöa. Beredningen hade därför icke låtit uppgöra särskilda

renoveringsförslag för dessa sjukhus. Detsamma gällde S:ta Annas sjukhus

i Nyköping och Gådeå sjukhus i Härnösand. Byggnadsbeståndet vid dessa

sjukhus hade vid besiktningen befunnits vara i det föråldrade skicket, att det

icke kunde anses ekonomiskt försvarligt att vidtaga så omfattande byggnadsåtgärder,

som skulle erfordras för att bringa dem i fullgott skick. De borde

därför nedläggas, så snart omständigheterna det medgåve. Då detta knappast

syntes kunna ske under den utbyggnadstid, som erfordrades för genomförande

av de av beredningen föreslagna åtgärderna i övrigt, d. v. s. 10—15 år, vore

det ofrånkomligt, att vissa förbättringsarbeten utfördes vid desamma. Det

syntes sålunda nödvändigt att vid dessa sjukhus bl. a. uppföra ett antal bostäder

för personal.

Vpp skattning av platsbehovet.

Beredningen erinrar om att —- såsom förut omnämnts — det fastställda

platsantalet vid de statliga sinnessjukhusen (sjukhus eller avdelningar för

enbart sinnesslöa undantagna) den 31 december 1948 utgjort 17 148. Enligt

från de olika sjukhusen inhämtade uppgifter hade antalet inneliggande patienter

vid samma tidpunkt uppgått till 20 146, vilket inneburit en överbeläggning

med drygt 17 %>. Av det totala antalet inneliggande patienter hade

18 485 eller ca 92 % utgjort sådana, som behövde vård å sinnessjukhus,

medan återstoden enligt lämnade uppgifter vore att hänföra till sådant klientel,

som borde vårdas å anstalt för asociala imbecilla eller obildbara sinnesslöa,

å psykopatsjukhus eller vårdhem för lättskötta sinnessjuka.

Beredningen upplyser vidare, att medelbeläggningen å sjukhusen under

år 1948 utgjort 20 254, varav med hänvisning till vad som nyss anförts beträffande

omfattningen av vårdbehovet 92 % eller 18 625 syntes kunna beräknas

vara i behov av vård å sinnessjukhus. Antalet anmälda exspektanter

till statens sinnessjukhus, vilka varit i behov av egentlig sinnessjukvård,

hade den 31 december 1948 uppgått till 997. Av de på landstingens vårdhem

för lättskötta sinnessjuka och de mindre kommunala sinnessjukhusen vårdade

hade vidare enligt lämnade uppgifter 185 resp. 793 patienter varit i

behov av vård å statliga sinnessjukhus, ehuru de icke formellt anmälts såsom

exspektanter. Härtill komme, att en stor del av det klientel, som f. n. funnes

intaget å ålderdomshem, vore, i behov av vård å sinnessjukhus. Den klientelblandning,

som nu ofta förekomme inom dessa anläggningar, utgjorde ett

9—275 5o Iiihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 113.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj-.ts proposition nr 113.

allvarligt missförhållande och framstode såsom ett betydande hinder för

genomförandet av ålderdomshemsreformen. Enligt socialvårdskommitténs beräkningar

hade år 1938, till vilket år den senast tillgängliga statistiken inom

detta område hänförde sig, funnits ca 700 personer å ålderdomshemmen, som

varit i behov av vård å statliga sinnessjukhus.

Med utgångspunkt från dessa uppgifter skulle enligt beredningen det

totala antalet vårdbehövande uppgå till (18 025 + 997 + 185 + 793 + 700;

21 300. Denna siffra vore såtillvida osäker, som det uppgivna antalet sinnessjuka

å ålderdomshemmen f. n. icke vore fullt klarlagt. Möjligt vore, att

omfattningen av ifrågavarande klientel undergått en förskjutning uppåt

under tiden efter år 1938. Skulle så vara fallet, s}mtes emellertid förhållan

det i allt väsentligt komma att motvägas av att omsättningen inom hela den

grupp av sinnessjuka (997 + 185 + 793 + 700 = 2 675), som nu saknade plats

å sinnessjukhus, kunde antagas komma att i viss mån öka, när den bleve

föremål för vård å sinnessjukhus, även om ett flertal av dessa fall icke vore

påverkbara. Vid beräkningen av det föreliggande platsbehovet har beredningen

därför ansett sig kunna utgå från nyssnämnda antal vårdbehövande,

avrundat uppåt till 21 500.

För alla dessa anser beredningen dock icke plats behöva beräknas å sinnessjukhus.

Ett visst antal syntes sålunda kunna överföras till den s. k.

familjevården. Redan nu omfattade denna vård 2,7 % av hela patientantalet,

vilket förhållande beaktats vid uppgörandet av förenämnda totalsiffror beträffande

vårdbehovet. Därest åtgärder vidtoges för en effektivisering av

familjevården, på sätt beredningen i annat sammanhang föreslagit i sitt betänkande,

syntes det icke vara oberättigat antaga, att omfattningen av

denna vårdform kunde utökas väsentligt, i vart fall till 5 % av det totala antalet

vårdbehövande. Detta skulle innebära ett med ca 500 minskat platsbehov

vid sjukhusen. I enlighet härmed skulle sålunda vårdplatser å stat

liga sinnessjukhus f. n. erfordras för i runt tal 21 000 patienter.

På hemställan av beredningen har inom medicinalstyrelsens statistiska avdelning

verkställts en utredning rörande det ökade platsbehov, som kunde

förutses med hänsyn till befolkningstillväxten och förändringarna i befolkningens

ålderssammansättning fram till år 1965. Enligt denna utredning,

vilken som bilaga fogats till betänkandet, skulle platsbehovet å statens sinnessjukhus

av nu berörda orsaker under de följande 15 åren successivt stiga

med omkring 2 200 till totalt 23 200 platser. Beräkningen utginge från att någon

förändring icke skedde av patientomsättningen, d. v. s. förhållandet mellan antalet

utskrivna och medeltalet å sinnessjukhusen befintliga per år. Om, såsom

f. n. i stort sett vore fallet, antalet intagna per år motsvarades av antalet

utskrivna, kunde jämväl intagningsprocenten tjäna som måttstock för

omsättningens storlek. I båda fallen borde dock för vinnande av större exakthet

antalet patienter, som endast förflyttats från ett sinnessjukhus till ett

annat, frånräknas. Med ledning av senast tillgängliga statistiska uppgifter

kunde då patientomsättningen å samtliga statliga platser för egentligt sinnessjuka

under år 1948 beräknas till 34 % av medelbeläggningen för samma år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IV)

Kungl. May.ts proposition nr 113.

Därest emellertid, såsom beredningen föreslagit, åtgärder vidtoges för att

öka tillgången till läkare och annan vårdpersonal på sinnessjukhusen samt

för att i övrigt bereda förbättrade behandlings- och differentieringsmöjlig

heter därstädes, borde omsättningen kunna väsentligt höjas. Beredningen

hänvisar härutinnan till att två statliga sjukhus med relativt god tillgång till

personal år 1948 uppvisat en omsättning överstigande 60 % samt fyra andra

en omsättning av minst 45 %. De större kommunala sinnessjukhusen uppvisade

en betydligt högre omsättning (i ett fall över 100 %); dessa sjukhus

syntes dock i större utsträckning än de statliga mottaga tidiga och lättare

fall av sinnessjukdom samt vore dessutom befriade från s. k. kriminalpatienter,

vilka eljest toge en oproportionerlig del av läkarnas tid i anspråk. Även

om hänsyn toges till sistnämnda omständigheter, anser beredningen det dock

böra vara möjligt att successivt höja omsättningen vid de statliga sjukhusen

till åtminstone 60 %.

För att belysa omsättningens inverkan på platsbehovet har beredningen

under medverkan av medicinalstyrelsens statistiska avdelning låtit uppgöra

följande tabell, vilken utvisade det matematiskt framräknade platsbehovet

vid olika omsättningar åren 1950—1965 under förutsättning, att inskrivningsbehovet

i förhållande till befolkningsunderlaget bleve oförändrat, sedan samt

liga 21 000 vårdbehövande patienter beretts plats å sjukhus.

Tidpunkt

Erforderligt antal vårdplatser vid nedan angiven årlig omsättning

34 %

35 %

36 %

37 %

38 %

39 %

40 %

45 %

50 %

55 %

60 %

194!)

21000

1950

21 186

20 581

20 009

19 468

18 956

18 470

18 008

1951

21 371

20 760

20 184

19 638

19 121

18 631

18165

1952

21556

20 940

20 358

19 808

19 287

18 792

18 323

1953

21742

21 121

20 534

19 979

19 4 3

18 955

18 481

1954

21 928

21301

20 710

20 150

19620

19117

18 639

1955

22 113

21481

20 884

20 320

19 785

19 278

18 796

1960

22 730

22 081

21 467

20 887

20 337

19 816

19320

17 174

1965

23199

22 536

21 910

21318

20 757

20 225

19 719

17 528

15 775

14 341

13 146

Anm.: För bogreppet omsättning gäller följande definition: Omsättningen =

antalet utskrivna under året

= medeltalet å sjukhuset befintliga ViJ jämvikt mell:m mskrivna och utskrivna kan

antalet utskrivna i formeln ersättas av antalet inskrivna. Okas omsättningen utan att

antalet inskrivna ändras, anpassar sig platsbehovet efter ett nytt jämviktsläge, då den

högre omsättningsprocenten multiplicerad med ett lägre antal vårdade ger samma tal

som de inskrivna. Platsbehovet vid det nya jämviktsläget kan uträknas enligt formeln:

omsättningsprocent (enl. ovan) X platsbehovet = antalet inskrivna. Denna formel kan

antalet inskrivna

omvandlas till platsbehovet =----:-------, - • Om man sålunda på 100 befintlirra

1 omsättningsprocenten F h

(platser) tar in 34 och skriver ut lika många, men under samma omständigheter som

, 34 X 100

ovan ökar till t. ex. 35 %, blir platsbehovet — sedan jämvikt uppnåtts — T, ''

Beredningen framhåller i anslutning till tabellen, att antalet årligen nyinsjuknade

fall av egentlig sinnessjukdom syntes vara tämligen konstant.

Emellertid måste man räkna med att en alltmer ökad användning av de

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

moderna medicinska behandlingsmetoderna komme att verka stegrande på

inskrivningsbehovet därigenom, att åtskilliga fall, som tack vare behandlingen

kunnat utskrivas såsom förbättrade, efter viss tid måste återintagas.

Vidare syntes man få utgå från att f. n. ett latent vårdbehov förelåge, som

komme till uttryck efter hand som den slutna sinnessjukvården förbättrades

och därmed vunne ökat förtroende utåt. Dessa omständigheter syntes medverka

till att platsbehovet i praktiken bleve större än tabellen utvisade.

Härjämte vore — fortsätter beredningen — att märka, att de emotsedda

förändringarna i befolkningsstocken väntades föranleda en ökning av antalet

sinnessjuka åldringar, som vore mindre mottagliga för behandling. Enligt

den av medicinalstyrelsens statistiska avdelning verkställda utredningen

kunde sålunda antalet patienter i åldern 65 år och därutöver, som vore i behov

av vård å statens sinnessjukhus, beräknas växa under åren 1950—65 från

i runda tal 3 900 till minst 5 100 och högst 5 450, vilket innebure, att upp

till 70 % av patienttillväxten skulle utgöras av åldringar. Detta komme givetvis

att försvåra omsättningen, om icke åtgärder vidtoges för att i vidgad om

fattning bereda åldringarna vård å särskilda s. k. sekundärplatser vid sidan

av primärsjukhusens ordinarie platstillgång. Framför allt vore emellertid

möjligheterna att höja omsättningen beroende av ökad tillgång till kvalificerad

läkar- och vårdpersonal. Även om skyndsamma åtgärder vidtoges för

att förbättra rekryterings- och utbildningsförhållandena för ifrågavarande

personal — vilket i och för sig vore nödvändigt för att förebygga eu standardsänkning

inom sinnessjukvården —- måste man räkna med att den allmänna

läkarbristen kunde komma att lägga allvarliga svårigheter i vägen för

en intensifiering av vården åtminstone under de närmaste tio åren, innan den

nya medicinska högskolan i Göteborg hunnit påverka rekryteringen. Under

den tid, som den planerade moderniseringen av sjukhusen påginge, syntes på

sina håll även lokalsvårigheter komma att verka hindrande på omsättningen.

De faktiska förhållandena syntes därför icke komma att medgiva en ökning

av omsättningen i den takt, att denna år 1965 genomsnittligt uppnått 60 %,

utan försiktigheten syntes bjuda att räkna med en betydligt längre övergångsperiod.

Med hänsyn till det anförda är det enligt beredningens mening uppenbarligen

vanskligt att mera exakt angiva det platsbehov, som borde tillgodoses

under de närmaste 10—15 åren, vilka med någorlunda säkerhet kunde överblickas.

Såtillvida syntes tabellen dock kunna tjäna till vägledning, att man

vid ett utbyggande av platstillgången på längre sikt icke kunde undgå att

taga skälig hänsyn till den betydande inverkan på platsbehovet, som en intensifiering

av vården och därmed omsättningen utövade. Vid en avvägning

av de faktorer, som i olika riktningar påverkade platsbehovets storlek, har

beredningen stannat för att förorda en utbyggnad av statens sinnessjukvård

att tills vidare omfatta i runt tal 18 000 rationellt ordnade vårdplatser, vilket

i stort sett skulle motsvara platsbehovet år 1965 vid en omsättning av 45 %.

Beredningen understryker, att denna uppskattning vore att betrakta som

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!,. Maj ds proposition nr 113.

approximativ och endast gällde för cn begränsad tid. Platsbehovets storlek

borde därför följas med uppmärksamhet samt göras till föremål för omprövning

med lämpliga mellanrum. Detta borde dock icke föranleda något avkall

på den gjorda målsättningen att på längre sikt nå en omsättning av minst

(50 %. Beredningen betonar även, att ifrågavarande platsbehovsberäkning förutsatte

en utbyggnad av vårdhemmen för lättskötta sinnessjuka ävensom an

ordnande av särskilda anstalter för psykopater och sinnesslöa.

Platsbehovets tillgodoseende.

Enligt de särskilda förslag, som framlagts i de förut omnämnda, samtidigt

med betänkandet överlämnade expertutlåtandena (en sammanställning av förslagen

har såsom bilaga fogats till betänkandet), skulle genom en modernisering

av befintliga sjukhus enligt de av beredningen angivna principerna

kunna utvinnas sammanlagt ca 14 2G0 platser. Härvid har å ena sidan på

tidigare anförda skäl räknats med att psykiatriska sjukhuset i Stockholm,

S:ta Annas sjukhus i Nyköping, Gådeå sjukhus i Härnösand samt Källshagens

sjukhus i Vänersborg skulle nedläggas såsom sinnessjukvårdsanstalter.

Å andra sidan har hänsyn tagits till redan fattade beslut angående om- och

tillbyggnad av vissa sjukhus, främst Ulleråkers, Birgittas, Mariebergs och

Furunäsets sjukhus. Hänsyn har jämväl tagits till ett av beredningen tidigare

framlagt förslag angående tuberkulosvårdens ordnande för de sinnessjuka,

vilket anmälts för 1949 års riksdag (prop. nr 111).

Enligt sistnämnda förslag — beträffande vars närmare detaljer hänvisas

till nämnda proposition — skola för vård av tuberkulösa sinnessjuka — utöver

de nu befintliga tuberkulosavdelningarna vid S:ta Maria och Sidsjöns

sjukhus — inrättas fem särskilda avdelningar om sammanlagt högst (500 vårdplatser.

För påbörjande av sådana avdelningar vid Ulleråkers och Umedalens

sjukhus ha medel anvisats av 1949 års riksdag. Beredningen anför nu beträffande

förläggningen av de tre återstående avdelningarna.

Beredningen, som finner angeläget att hela det framlagda programmet för

tuberkulosvårdens ordnande genomföres, har i nu förevarande sammanhang

upptagit frågan rörande förläggning av övriga tuberkulosavdelningar till förnyat

Övervägande. Efter att ha prövat förutsättningarna på olika platser får

beredningen föreslå, att särskilda tuberkulospaviljonger uppföras vid 8:t

Sigfrids och S:t Lars sjukhus. Tidigare hade beredningen närmast tänkt sig,

att den femte avdelningen skulle förläggas till S:t Jörgens sjukhus. Den

gjorda utredningen beträffande modernisering av detta sjukhus har emellertid

givit vid handen, att den för bebyggelse lämpade delen av markområdet

vid sjukhuset är så begränsad, att detta icke bör göras större än som av andra

skäl kan anses nödvändigt. Med beaktande härav och då en utbyggnad av

Bostads sjukhus synes böra undvikas på grund av dess storlek och belägenhet

i förhållande till angränsande stad, vill beredningen förorda, att frågan

om förläggningen av den återstående tuberkulosavdelningen får anstå till

dess ställning tagits till spörsmålet, huru sinnessjukvårdens platsbehov i

övrigt lämpligen skall tillgodoses.

Vid platsbehovets tillgodoseende hade man enligt beredningen vidare att

räkna med redan befintliga eller under inrättande varande s. k. sekundär
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

avdelningar (Rosöga, Ribbingelund, Hammar, Långasjö, Pärlby, Olofsfors

och Järvsö). Det sammanlagda platsantalet å dessa avdelningar beräknades

f. n. till 675. Beslut hade vidare fattats om inköp av ålderdomshemmen i

Uddevalla och Älvkarleö för användning till sinnessjukvård, varigenom antalet

sekundärplatser skulle ökas med omkring 180 till 855. Enligt beredningens

mening kunde det emellertid ifrågasättas, huruvida den till S:t Sigfrids

sjukhus anslutna sekundäravdelningen i Långasjö om 35 platser borde

bibehållas efter utbyggnadsperiodens slut, närmast på grund av avdelningens

ringa storlek och avsides belägenhet. Beredningen har därför icke upptagit

densamma i sitt förslag till generalplan.

Beredningen erinrar vidare i detta sammanhang om att beslut av 1946 års

riksdag (prop. nr 247; riksd. skr. nr 419) fattats om inköp av ålderdomshemmet

i Gävle, varvid avsetts att detsamma skulle omändras till ett självständigt

sinnessjukhus om 310 platser, eventuellt med eget upptagningsområde.

Kostnaden härför hade beräknats till 2 200 000 kronor, varav 800 000

kronor för inköp av fastigheten. Med anledning härav och då vid ärendets

behandling viss tvekan yppats rörande lämpligheten av att taga ifrågavarande

ålderdomshem i anspråk för sinnessjukvårdens räkning hade beredningen låtit

besiktiga fastigheten genom sina byggnadstekniska experter. Därvid hade

klarlagts, att byggnaderna måste anses mindre lämpliga för det avsedda ändamålet

samt att, om de av sjukhusutredningen förordade principerna i fråga

om vårdavdelningarnas utformning och utrustning skulle tillämpas i förevarande

fall, den föreslagna omändringen komme att draga betydligt högre

kostnader än vad tidigare beräknats, frånsett de sedan nämnda tidpunkt inträffade

byggnadskostnadsstegringarna. Två till anläggningen hörande trävillor,

som avsetts skola omändras till personalbostäder, vore av sä dålig beskaffenhet,

att de över huvud taget icke borde bibehållas. Med hänsyn härtill

ifrågasätter beredningen lämpligheten av att iordningställa ifrågavarande

ålderdomshem till sinnessjukhus. Då ett hävande av det med Gävle stad

träffade avtalet om förvärv av fastigheten dock icke borde ifrågakomma, förordar

beredningen, att utredning verkställes rörande möjligheterna att taga

anläggningen i anspråk för något annat statligt ändamål, exempelvis såsom

sjukhus för vissa sinnesslöa.

Enligt vad sålunda anförts skulle man efter en modernisering och utbyggnad

av redan befintliga sinnessjukhus, inklusive samtliga planerade tuberkulos-

och sekundäravdelningar, ha att utgå från en tillgång av omkring

(14 260 -f- 855 — 35) 15 080 vårdplatser.

Då det totala platsbehovet år 1965 av beredningen beräknats till i runt

tal 18 000 platser, skulle sålunda återstå att täcka ett behov av (18 000 —

15 080) 2 920 platser. Rörande sättet för tillgodoseende av detta platsbehov

vttrar beredningen.

Det synes beredningen synnerligen angeläget att genom tillskapande av

ett antal nya platser för kvalificerad vård söka höja den statliga sinnessjukvårdens

allmänna standard och samtidigt underlätta en ökning av den totala

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

patientomsättningen, A andra sidan måste beaktas, att icke de platser, som

äro avsedda för bedrivande av en intensiv vård, till följd av ökat tryck utifrån

komma att i mera avsevärd omfattning beläggas med kroniska, för behandling

föga mottagliga fall. Beredningen vill i detta avseende framhålla,

att behovet av vårdplatser för sinnessjuka åldringar på grund av de senares

ökning icke torde kunna täckas enbart genom utnyttjande av nuvarande sekundärplatser

eller sådana i förhållande till resp. sinnessjukhus välbelägna,

landsting och kommuner tillhöriga ålderdomshem, som äro mindre väl lämpade

att i fortsättningen användas för sitt nuvarande ändamål. Ej heller kan

man utgå från att nya eller moderniserade vårdplatser för akut vård skola

kunna skapas i sådan takt, att befintliga icke moderniserade vårdplatser

kunna bliva tillgängliga för att utfylla platsbehovet för ifrågavarande grupp

av åldringar. Man måste därför räkna med att jämväl anordna ett antal nya

platser för sekundärsjukvård. Beredningen har därvid tänkt sig att för

sådana åldringar, som äro mindre svårskötta, två vårdavdelningar i en envåningspaviljong

skulle kunna sammanföras till en dubbelavdelning med

vissa för de båda avdelningarna gemensamma lokaler centralt förlagda. Vardera

vårdavdelningen i en sådan dubbelavdelning för dessa patienter skulle

förslagsvis omfatta ca 30 platser. Då ett förhållandevis stort antal av dessa

patienter äro sängliggande, torde dag- och matrumsutrymmena kunna göras

mindre än vid normala vårdavdelningar, varigenom kostnaderna för avdelningarnas

inrättande ytterligare reduceras.

Vid en avvägning mellan de olika synpunkter, som sålunda göra sig gällande

i fråga om platsbehovets tillgodoseende, har beredningen kommit till den

uppfattningen, att man tills vidare bör begränsa sig till att uppföra tre nya

sjukhus om vartdera 732 vårdplatser samt i övrigt fylla ut platsbehovet

uenom anordnande av sekundärplatser vid eller i anslutning till vissa av primärs

jukliusen. Beträffande de nya sjukhusens förläggning må förutskickas,

att beredningen i annat sammanhang upptagit frågan om huvudmannaskapet

för sinnessjukvården i dess helhet till diskussion och därvid funnit vägande

skäl tala för att möjligheterna böra hållas öppna för ett eventuellt framtida

överförande av huvudmannaskapet jämväl för den kvalificerade sinnessjukvården

till landstingen. Med hänsyn härtill synas de nya sinnessjukhusen

böra förläggas så, att de på ett naturligt sätt anslutas till landstingsområden,

som nu sakna dylika sinnessjukhus. Av de tre nya sjukhusen böra enligt beredningens

mening ett förläggas till Karlskrona, ett i Stockholmstrakten och

ett i västra Sverige.

Under hänvisning till vad sålunda anförts lämnas i betänkandet omstående

tabellariska sammanställning av platstillgången och platsernas fördelning efter

ett genomförande av den av beredningen i det föregående förordade generalplanen

för sinnessjukvårdens tillgodoseende.

Beredningen framhåller i anslutning till sammanställningen, att den

tills vidare utgått från att eu tuberkulospaviljong komme att förläggas

till det planerade nya sjukhuset i västra Sverige. I övrigt erinrar beredningen

endast om vikten av att vårdplatsbehovet, som nära sammanhängde

med en intensifiering av vården, fortlöpande följdes. En eventuell

minskning av platsbehovet kunde tänkas giva anledning till en

avskrivning av ett antal av de platser, som enligt generalplanen beräknats

skola utvinnas genom modernisering av befintliga anläggningar. Någon

minskning av antalet föreslagna nybyggda platser syntes däremot icke böra

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Generalplan för sinnessjukvårdens tillgodoseende.

Antal platser i

Platserna

fördelade på

Sjukhus

befintli-

ga bygg-

nader

nybygg-

nador

tbc-

pavil-

jongcr

Summa

överläkara vdelningar,

*) inkl. tbc-avdelningar

**) specialavdelningar

sekundär-

avdel-

ningar

Befintliga sjukhus

Ulleråker ..........

836

122

120

10$U48

6431

120> 883

120j

7ff} 806

1131

850

860

216

1053

1 146

632

8781 qoo

110/ 988

889

8611

151Jl132

120J

917

1} »>

884

*) 416

*) 416

Alvkarleö ........

70

246

70

Sundby ............

643

Rosöga ..........

120

325

318

240

Ribbingelund ....

Birgitta..........

120

732

Hammar ........

74

366

366

74

Ryhov ............

1131

378

*) 434

424

216

*) 407

395

404

378

*)416

402

375

S:t Sigfrid..........

634

96

120

S:ta Gertrud........

860

**) 34

S:t Olof...........

216

S:t Lars............

837

96

120

*) 400

373

228

246

378

S:ta Maria..........

1 146

S:t Jörgen..........

404

228

Restad ............

878

no

Uddevalla........

no

451

427

Marieberg..........

817

72

440

449

Säter ..............

861

Pärlby ..........

151

402

422

**) 37

271

Olofsfors ........

120

Sidsjön ............

917

408

407

**) 102

Frösö ..............

632

96

55

Järvsö ..........

414

314

Umedalen..........

764

120

®) 442

358

*) 442

287

Furunäset..........

545

100

645

Summa

12941

1542

480

14903

14 143

820

Föreslagna nya sjuk- hus och sekundär- avdelningar

Karlskrona ........

732

732

366

366

Stockholmstrakten..

Västra Sverige ....

Sekundäravdelningar

732

732

721

120

732

852

721

366

*) 426

366

*) 426

721

Summa totalt

12941

4 459

600

18000

16 459

1541

komma i fråga, bl. a. med hänsyn till vad som i det följande anfördes rörande

förutsättningarna för generalplanens genomförande.

Beredningen tillägger slutligen, att ett genomförande av generalplanen avsåges

möjliggöra ett nedläggande av de smärre primärkommunala sinnessjukhusen.

De tre största städerna förutsattes alltjämt skola själva handha

sin sinnessjukvård.

Personalbostäder.

Beredningen framhåller, att vid ett genomförande av den framlagda mo

derniseringsplanen ett icke obetydligt antal av de nu inom skilda delar av

själva sjukhusanläggningarna inrymda bostäderna, företrädesvis rum för ogift

personal, komme att efter hand utgå och sålunda måste ersättas med nya.

Såsom tidigare framhållits, vore andra personalrum och familjebostäder be
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj ds proposition nr 113.

träffande både planläggning och utrustning i många fall otillfredsställande

och i behov av modernisering. Därvid borde lägenheter om 1 rum och kök,

vilka såsom familjebostäder förekomme i stor utsträckning, genom sammanslagning

av angränsande lägenheter utökas till att omfatta minst 2 rum och

kök. Vidare sammanhängde ett ökat behov av bostäder för ogift personal

med framförda önskemål att erhålla egna rum i större utsträckning än som

nu vore fallet, då ej sällan två befattningshavare finge dela ett rum.

För att erhålla en uppfattning om det behov av bostäder, som med hänsyn

till det anförda kunde komma att föreligga, har beredningen verkställt en utredning

i frågan. Från de olika sjukhusen hade uppgifter inhämtats angående

de behov, som f. n. förefunnes av bostäder för olika befattningshavare.

Därjämte hade beredningen vid bedömandet av frågan måste taga hänsyn till

att ett flertal befintliga bostäder, enligt vad som framkommit vid företagna

besiktningar, vore av så dålig kvalité, att de icke lämpligen borde bibehållas.

Enligt den verkställda utredningen skulle vid befintliga sinnessjukhus

erfordras följande antal nya bostäder, nämligen 58 bostäder om 4—6 rum

och kök för läkare och intendenter, 229 bostäder om 3 rum och kök för övrig

personal, 96 dubbletter och 1 610 enkelrum, varjämte 373 familjebostäder behövde

moderniseras. De redovisade behoven upptoge sålunda ett betydande

bostadstillskott. Härvid vore att märka, att det nuverande läget å den

allmänna bostadsmarknaden givetvis avspeglades i de från sjukhusen framställda

önskemålen. Vid återgång till en mera normal bostadsmarknad syntes

icke uteslutet, att man kunde räkna med ett mindre bostadsprogram än det

nu redovisade.

Beredningen anför vidare.

Man torde emellertid icke inom den närmaste tiden kunna förvänta någon

mera nämnvärd ökning av tillgången på bostäder i den allmänna bostadsmarknaden.

För genomförandet av den framlagda moderniseringsplanen beträffande

de befintliga sjukhusen måste man därför i vart fall räkna med att de

bostäder ersättas, vilka nu äro inrymda inom sådana vårdpaviljonger, som

avses bliva föremål för ombyggnad. Med hänsyn till de ovissa förhållandena

å bostadsmarknaden anser sig beredningen i övrigt icke böra i detta sammanhang

ingå på en prövning av det bostadsbehov, som föreligger vid de olika

sjukhusanläggningarna, utan synes denna fråga lämpligen böra uppmärksammas

i samband med generalplanens successiva förverkligande. Det torde dock

vara ofrånkomligt att räkna med ett betydande årligt tillskott av bostäder

under ett antal år framåt. I anslutning härtill vill beredningen betona angelägenheten

av att välbelägna och från själva sjukhuset i övrigt i möjligaste

män avgränsade markområden avsättas för bostadsändamål.

G en er dlplane n s g c n o in föra n de. Kost n a d s b c r ä k n i ng a, r.

Beredningen framhåller, att när det gällde att taga ställning till sättet för

ett förverkligande av den framlagda utbyggnadsplanen, ett flertal faktorer

inverkade på den ordning, efter vilken byggnadsprogrammet

kunde genomföras. Härom yttrar beredningen.

Vid några sjukhus kunna ytterligare utbyggnadsåtgärder icke vidtagas utan

att de befintliga panncentralerna först ersättas med nya. Av 1949 års riksdag

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

anvisades vissa medel för att möjliggöra beställning av utrustning för

panncentralerna vid Restads och S:ta Gertruds sjukhus, och av 1950 års

riksdag torde medel böra äskas för motsvarande åtgärder beträffande S:t

Jörgens, Mariebergs och Furunäsets sjukhus.

När det sedan gäller ombyggnad av befintliga vårdpaviljonger, bär erfarenheten

visat, att ett rationellt bedrivande av ett sådant arbete förutsätter att

hela den vårdpaviljong, som avses bliva föremål för ombyggnad, frigöres från

beläggning. Härvid bör beaktas, att f. n. förekommer en sådan överbeläggning

vid sjukhusen, att det icke föreligger möjligheter för en erforderlig

evakuering av en vårdpaviljong genom överförande av patienter till andra

paviljonger inom samma sjukhus.

För att möjliggöra ett igångsättande av ombyggnadsprogrammet erfordras

därför först och främst, att ett visst antal nya vårdplatser tillskapas. Detta

bör ske genom förverkligande efter hand av såväl de av statsmakterna redan

i princip beslutade tuberkulospaviljongerna, som de nya paviljonger, vilka

enligt den framlagda generalplanen avses tillkomma vid vissa befintliga sjukhus,

ävensom genom påbörjande och successivt utbyggande av de erforderliga

nya sinnessjukhus beredningen föreslagit.

För att säkerställa ombyggnadsprogrammets genomförande erfordras härutöver,

att ett antal vårdplatser skapas för sådana åldringar, som äro i behov

av vård å sinnessjukhus. Vidare måste, såsom redan framhållits, ett antal

personalbostäder anordnas i stället för befintliga bostäder inom vårdpaviljonger,

vilka äro avsedda att ombyggas.

Beredningen har icke funnit anledning att närmare i detalj ingå på olika

etapper i utbyggnadsplanen utan har endast velat fästa uppmärksamheten på

vissa faktorer, vilka äro av avgörande betydelse för vinnande av ett tillfredsställande

slutresultat. Den fortsatta bearbetningen av den framlagda generalplanen

för ernående av en mera i detalj överarbetad om- och utbyggnadsplan

för de olika sjukhusen torde lämpligen böra uppdragas åt särskild byggnads

kommitté, som därvid bör träda i nära kontakt med vederbörande sjukhusdirektioner.

Härigenom kunna de lokala synpunkter, som i varje särskilt fall

kunna inverka på lösningen, närmare beaktas.

Givetvis bör den framlagda planen ägnas en fortlöpande uppmärksamhet

även i syfte att på ett tidigt stadium av utbyggnadsarbetet möjliggöra sådana

jämkningar, som kunna betingas av under arbetets gång vunna erfarenheter.

Beredningen har slutligen sökt bilda sig en uppfattning om totalkostnaden

för de föreslagna utbyggnadsåtgärderna.

Vid beräkningen av kostnaderna för helt nya sjukhus har beredningen därvid

utgått från de kostnadsuppgifter, vilka framkommit såsom resultat av

arkitekttävlingen rörande nytt sinnessjukhus vid Karlskrona, och givit vid

handen, att kostnaderna för ett nytt sinnessjukhus om ca 732 platser, inklusive

i anläggningen ingående personalbostäder, kunde uppskattas till ca

20 000 000 kronor. Kostnaderna för de nya platser, som beräknades tillkomma

vid befintliga sinnessjukhus, har beredningen med ledning av tidigare vunna

erfarenheter uppskattat till i medeltal 14 000 kronor per plats, å tuberkulosavdelning

dock 20 000 kronor per plats, kostnaden för ombyggnad och

modernisering av befintliga platser till i medeltal eu 8 000 kronor per plats,

samt kostnaden för tidigare omnämnda platser för senila patienter till 10 000

kronor per plats.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Med ledning härav och under beaktande av nuvarande kostnader för uppförande

av nya bostäder har beredningen preliminärt uppskattat den totala

kostnaden för de i generalplanen ingående byggnadsåtgärderna till i runt tal

250 miljoner kronor enligt följande sammanställning.

Sjukhus

Y ård paviljonger,

administration 8- byggnader, arbets- terapilokaler och

samlingssalar.

Panncentraler,

köks- och tvätt- byggnader,

matsalar.

Bostäder.

Summa

Ulleråker ......................

9-4

Sä’8

24

14l

S:ta Anna......................

0-4

0’ö

0’9

Sundby ........................

5’3

1*5

2’7

9-5

Birgitta........................

7*o

3* o

10-o

Byhov ........................

6-o

1*8

7*8

8:t Sigfrid......................

5*9

1-2

2-5

9*6

S:ta Gertrud....................

8-o

l-o

3-4

12-4

S:t Lars........................

ll-o

0-9

2 i

Ilo

S:ta Maria......................

CVS

ro

3-8

lli

S:t Jörgen......................

7-8

l-i

2-5

11-4

Bestad ........................

9o

ro

2-3

12''8

Marieberg......................

5o

1-0

2-2

8*2

Säter ..........................

8-3

2-o

So

13-3

Gådeä..........................

0*4

Oo

1-0

Frösö..........................

7-o

l-i

1*8

9-«

Umedalen......................

4-i

0-9

1-8

Furunäset......................

3*6

1*0

1*6

6-2

105 o

16 o

37 o

158-0

Tuberkulospaviljonger..........

12-o

—

—

12»

Tre nya sjukhus................

48.0

12o

ö0’0

Sekundäravdelningar............

Växthus, gymnastiksalar, idrotts- platser m. m. ävensom oförut-

10-o

10o

sedda utgifter, förslagsvis ....

Summa mi

joner kronor

10-o

250-o

Beredningen understryker i anslutning till dessa kostnadsberäkningar, att

det nuvarande tillståndet inom den statliga sinnessjukvården vore sådant, att

betydande kapitalinsatser från statens sida icke kunde undvikas, därest nödvändiga

förbättringar skulle åvägabringas. Mot denna bakgrund syntes den

beräknade slutsumman icke kunna anses för hög. Beredningen omnämner

vidare i detta sammanhang, att landstingen och städerna utanför landstingen

för utbyggande och modernisering av sin slutna kroppssjukvård anmält behov

av omkring 150 miljoner kronor å 1950 års byggnadskvot samt att planer

förelåge för en total utbyggnad av denna vård med i runt tal 500 miljoner

kronor under den närmaste framtiden.

Beredningen räknar för sin del med en utbyggnadsperiod av högst 15 år,

vilket skulle medföra en årlig investering för sinnessjukvårdens iståndsättande

av omkring 17 miljoner kronor per år.

Beredningen betonar slutligen, att kostnaderna för generalplanens genomförande

givetvis även borde bedömas under hänsynstagande till uppkommande

besparingar i de årliga driftkostnaderna. Härom yttrar beredningen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Såsom framgår av vad som anförts vid beräkningarna av platsbehovet skulle

detta år 1965 med nuvarande omsättning uppgå till 23 200 platser. Berednin

gen bär jämfört å ena sidan de årliga kostnaderna för läkare och sjukvårdspersonal

vid en utbyggnad av antalet vårdplatser till 23 200 och med nuvarande

omsättning, samt å andra sidan motsvarande kostnader vid ett vårdplatsantal

av 18 000 och med en ökning av nämnda personalkategorier i den omfattning,

som föreslagits av sjukhusutredningen. Merkostnaderna i förhållande till

budgetåret 1948/49 för det förstnämnda alternativet har beredningen därvid

beräknat till i runt tal 11,5 miljoner kronor och för det senare alternativet till

i runt tal 6,9 miljoner kronor. Skillnaden mellan beloppen, 4,G miljoner kronor,

utgör alltså den årliga kostnadsbesparingen för läkare och sjukvårdspersonal,

vilken skulle uppstå vid ökad omsättning på det begränsade antal platser, som

generalplanen avser. Härtill kommer en besparing av lönekostnader för kontors-

och ekonomipersonal, som kan beräknas uppgå till ca 2 miljoner kronor.

Därest hänsyn tages även till den betydande ökning av utgifterna under om

kostnadsanslaget, som skulle följa med ett större platsantal, skulle givetvis

kostnaderna enligt det förstnämnda alternativet bli väsentligt högre. Därmed

stiger även den beräknade besparingen i motsvarande mån; totalt torde denna

kunna uppskattas till omkring 8 miljoner kronor per år.

I detta sammanhang må framhållas, att sjukvårdspersonalen icke oväsentligt

förstärkts under budgetåret 1949/50 och att man för den statliga sinnessjukvården

kan sägas i viss mån redan ha slagit in på sjukhusutredningens linje

om tätare personaltillgång. De årliga avlöningskostnaderna för sådan läkaroch

sjukvårdspersonal, som tillkommit under innevarande budgetår men icke

är avsedd för nytillkomna vårdplatser, uppgår till i runt tal 1,i miljoner kronor,

varigenom den årliga besparingen i förhållande till innevarande budgetår

skulle komma att begränsas till i runt tal 7 miljoner kronor.

Huvudmannaskapet för den kvalifice
r

a. d e s inness j it k vården.

De förslag av sinnessjukvårdsberedningen, som redovisats i det föregående,

utgå från den förutsättningen, att det — i den mån icke särskilda avtal med

vissa städer föranleda till annat — bör ankomma på staten att sörja för den

erforderliga utökningen och upprustningen av vårdresurserna för sådana sinnessjuka,

som kräva kvalificerad behandling eller kontinuerlig tillsyn. Emel

lertid har beredningen — i anslutning till sina överväganden rörande huvud

mannaskapet för vården av lättskötta sinnessjuka — ansett sig böra till diskussion

upptaga frågan, huruvida icke huvudmannaskapet för den kvalificerade

sinnessjukvården lämpligen bör överflyttas från staten till landstingen

och städerna utanför landsting.

De skäl, som kunde anföras för eu överflyttning av ansvaret

för den kvalificerade sinnessjukvården från staten till landstingen,

utvecklar beredningen på följande sätt.

Under senare år har i diskussionen om den statliga sinnessjukvården och

dess tillstånd gång på gång jämförelser dragits med den intensiva utveckling,

som den slutna kroppssjukvården genomgått under landstingens och storstädernas

huvudmannaskap. Man har därvid konstaterat, att landstingsorganisationen

i stort sett visat sig väl fylla de krav, som kroppssjukvårdens handhavande

ställt på densamma, medan motsvarande icke ansetts kunna göras

gällande beträffande statens handhavande av sinnessjukvården.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr Ilo.

29

Uppenbart är, att dylika jämförelser i mångt och mycket äro missvisande

på grund av klientelets art och de skilda problemställningar, som kropps- och

sinnessjukvården bjuda. Någon absolut garanti för att sinnessjukvårdens nuvarande

läge skulle ha varit avsevärt bättre, om landstingen haft ansvaret

för jämväl denna vårdgren, föreligger därför icke. Avgörande betydelse i

detta hänseende måste främst tillmätas den internationella forskningen på

området och härvidlag är att märka, att denna först under de senare årtiondena

uppnått resultat, som varit av större praktisk räckvidd. Men när det

gäller att genom praktiska åtgärder underlätta forskningsresultatens utnyttjande

inom sjukvården samt i övrigt sörja för vårdens personella och materiella

betingelser, lärer det knappast kunna bestridas, att landstingsorganisationen

innebär vissa fördelar framför den statliga. Till betydande del bottna

dessa i den större handlingsfrihet, som tillkommer landstingens beredande

och verkställande organ, samt den större smidighet, som därigenom kan åvägabringas

vid behandlingen av aktuella problem. Givet är ock, att frågornas

beredning och behandling främjas av den intimare kontakt mellan »de intresserade

parterna», som möjliggöres av de relativt korta avstånden inom

landstingsområdena, och gynnas av den lokala samhörigheten. En annan omständighet,

som icke kan frånkännas betydelse i detta sammanhang, är att

landstingens huvuduppgifter äro koncentrerade till sjukvårdens område,

medan staten har att tillgodose en rad allmänna behov, som ur samhällets

synpunkt måste bedömas såsom viktigare än eller åtminstone lika viktiga som

sjukvården. Landstingens bestämmande instanser kunna därför ägna sjukvårdens

problem ett helt annat intresse än det är möjligt för statens motsvarande

organ. De möjligheter till jämförelser sjukvårdsområdena emellan, som

landstingsorganisationen erbjuder, verka även i den riktningen att huvudmännens

intressen och resurser utnyttjas så långt sig göra låter. Härjämte

må framhållas, att landstingen i sin lönepolitik äro mindre bundna än staten,

främst genom att konsekvenserna av deras beslut äro mera begränsade till

sin räckvidd. Staten måste i sin lönepolitik ofta taga hänsyn till stora befattningshavaregrupper,

vilkas verksamhet icke har någon som helst anknytning

till sjukvården. Ätt detta kan vara ägnat att försvåra rekryteringen till

den statliga sjukvården är självfallet. Sannolikt har man att häri se en av

anledningarna till att rekryteringen av läkare till statens sinnessjukhus ej

sällan mött stora svårigheter, särskilt i tider av läkarbrist.

Härtill kommer en omständighet, som direkt sammanhänger med utvecklingen

inom sjukvården under senare tid och som framdeles kan beräknas

få allt större betydelse.

Eedan tidigare har berörts, hurusom gränsen mellan kropps- och sinnessjukvården

genom vetenskapens och terapiens utveckling blir alltmer flytande

och att därför behovet av samarbete mellan de båda vårdformerna är statt i

växande. Överslagsvis beräknas f. n. omkring hälften av de fall, som söka

allmän läkarvård, för sin rätta behandling vara i behov av psykiatrisk konsultation.

Omvänt anses ett stort antal psykiska sjukdomstillstånd äga samband

med kroppsliga sjukdomar. Inrättande av psykiatriska avdelningar vid

lasaretten är att anse som ett led i strävandena att överbrygga klyftan mellan

kropps- och sinnessjukvården, varigenom man velat tillgodose såväl behovet

av somatiska behandlingsresurser för vissa psykiska sjukdomsfall som

behovet av psykiatrisk konsultation för vissa kroppsliga sjukdomsfall. Men

detta är icke tillfyllest. Krav har redan framställts på anordnande av medicinsk

konsultation på sinnessjukhusen. Parallellt härmed växer behovet av

samarbete mellan pediatrik och bampsykiatri. Sett ur sjukvårdssynpunkt ter

det sig därför som en naturlig utveckling, att huvudmannaskapet för både

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 113.

kropps- och sinnessjuk vården efter liand koncentreras till landstingen, som

därigenom skulle bli landets sjukvårdskommuner.

Genom eu sådan åtgärd skulle icke blott samarbetet mellan kropps- och

sinnessjukvården i de enskilda fallen underlättas utan sekundärt också jämvikten

mellan de båda vårdformerna befrämjas med avseende å läkares och

övrig sjukvårdspersonals anställnings-, löne- och arbetsförhållanden. Erfarenheten

under senare år har klart understrukit angelägenheten av att en sådan

jämvikt åvägabringes. Vidare skulle en önskvärd decentralisering av sinnessjukvårdens

förvaltning möjliggöras. Denna förvaltning är redan nu svår att

tillfredsställande bemästra från centralt håll och dessa svårigheter komma

att växa allteftersom vården utbygges och intensifieras. Möjligheten att öka

befogenheterna för sinnessjukhusens lokala direktioner ha tidigare undersökts

och befunnits mycket begränsade, såvitt direktionerna icke göras eko

nomiskt medansvariga på ett helt annat sätt än nu och förses med erforderlig

administrativ sakkunskap, som har tid att ägna huvudparten av sin tid åt

"PPSiften. Sistnämnda väg torde dock visa sig svårframkomlig, icke minst

av ekonomiska skäl. I stället torde en väsentlig förstärkning av sinnessjukvårdens

centrala ledning bli erforderlig, så länge icke en decentralisering av

sinnessjukhusens förvaltning på landstingen kan genomföras. Slutligen må

framhållas, att genom en dylik decentralisering skulle utan särskild kostnad

ernås rättelse av det förhållandet, att såväl inspektionen som förvaltningen

av den kvalificerade sinnessjukvården äro förlagda till samma myndighet,

medicinalstyrelsen. Både styrelsen själv och statens sjukhusutredning ha

var för sig betonat det principiellt otillfredsställande i detta förhållande och

förmenat, att full effektivitet av inspektionen kräver en uppdelning av förvaltningen

och inspektionen på skilda händer.

Beträffande den ekonomiska sidan av förevarande spörsmål har beredningen

för sin del utgått från att en eventuell överflyttning till landstingen

av den nuvarande statliga sinnessjukvården icke skulle medföra en försämring

av landstingens ekonomiska ställning. Landstingen böra med andra ord

i princip beredas full ersättning för sina ökade utgifter för sinnessjukvården.

Detta kan givetvis ske i olika former. Beredningen inskränker sig till att i

detta sammanhang påpeka, att en lösning av denna fråga relativt smidigt

torde kunna vinnas genom en anknytning till det statsbidragssystem, som

av särskilda sakkunniga i ett år 1948 avgivet betänkande (SOU 1948: 48) föreslagits

för den slutna kroppssjukvården och som bl. a. innebär en uppdelning

av ersättningen på byggnadsbidrag, invånarbidrag och vårddagsbidrag.

Att på förhand bedöma, huruvida ett överförande av sinnessjukvården i

landstingsregi kommer att i realiteten medföra en fördyring eller en kostnadsminskning,

är givetvis vanskligt. Här liksom inom kroppssjukvården torde

en högre driftkostnad per vårddag ofta motsvaras av en större effektivitet.

Anledning synes dock saknas till antagande att någon reell fördyring skulle

inträda genom den ifrågasatta åtgärden, snarare torde motsatsen kunna påräknas.

A andra sidan förklarar sig beredningen väl medveten om att vissa omständigheter,

närmast av tidsbetonad karaktär, talade emot

en överflyttning av huvudmannaskapet för den kvalificerade

sinne ssjukvården till landstingen. Härom anför beredningen.

I första hand är att märka, att landstingen f. n. äro fullt engagerade med

lösningen av de olika problem, som handliavandet av deras övriga uppgifter

och därvid främst den slutna sjukvården för med sig, samt att de upplagt

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo.

stora planer för denna sjukvårds utbyggande, vilka avses bli realiserade så

snart regleringen på byggnadsmarknaden det medgiver. Något större utrymme

för tillgodoseende av sinnessjukvårdens aktuella utbyggnadsbehov genom

landstingens försorg än genom statens torde därför icke föreligga. Härtill

kommer att det överhuvudtaget icke kan vara tilltalande för landstingen att

övertaga ansvaret för den kvalificerade sinnessjukvården i det skick, vari den

nu befinner sig, och under de ovissa ekonomiska aspekter, som känneteckna

den närmaste framtiden. Lämpligheten av en dylik överflyttning kan jämväl

ifrågasättas ur den synpunkten, att det under den forcerade uppbyggnadsperiod,

som erfordras för att bringa sinnessjukvården i nivå med nutida

krav, torde bli nödvändigt att i viss utsträckning överföra patienter från ett

sjukhus till ett annat, oberoende av deras hemort, för att underlätta ett snabbt

och praktiskt genomförande av föreslagna moderniseringar av befintliga sinnessjukhus.

I detta sammanhang torde böra beaktas, att medan f. n. åtta

landsting sakna tillgång till ett sjukhus för kvalificerad sinnessjukvård inom

sitt eget område, detta antal efter genomförande av beredningens generalplan

kommer att nedbringas till högst fem.

Beredningen tillägger, att vad sålunda anförts för och emot ett överförande

av huvudmannaskapet å landstingen i stort sett gällde även städerna utanför

landsting, dock med det viktiga tillägget, att Stockholm, Göteborg och Malmö

genom särskilda avtal sedan ett par decennier redan övertagit ansvaret för

hela sin sinnessjukvård och att detta visat sig vara till stort gagn för vårdens

utbyggande och tillgodoseende i övrigt.

Sammanfattningsvis uttalar beredningen, att den kommit till den

uppfattningen, att ehuru mycket talade för ett överförande av all sinnessjuk

värd på landstingen och städerna utanför landsting, någon förändring av

huvudmannaskapet för denna vård av skilda orsaker dock tills vidare icke

borde äga rum. Det syntes därför böra ankomma på staten att sörja för att

vårdresurserna för sådana sinnessjuka, som krävde kvalificerad behandling

eller kontinuerlig tillsyn, snarast möjligt utökades och bringades i nivå med

den moderna terapiens krav. Härvid borde dock tillses, att en eventuell

senare överflyttning till de lokala huvudmännen i görligaste mån underlättades,

en synpunkt som ock beredningen sökt beakta vid utarbetandet av sitt

förslag till generalplan för sinnessjukvårdens modernisering och utbyggnad.

I betraktande av de fördelar, som enligt vad i det föregående anförts vore

förenade med ett gemensamt huvudmannaskap för sinnessjukvård och kroppssjukvård,

anser beredningen naturligt, att frågan om överförande av den

kvalificerade sinnessjukvården till de lokala huvudmännen upptages till förnyad

prövning vid utbyggnadsperiodens slut, då de organisatoriska förutsättningarna

härför syntes vara avsevärt gynnsammare än nu vore fallet, eller

eljest så snart omständigheterna det motiverade. Särskild uppmärksamhet

borde därvid ägnas åt spörsmålen om den nuvarande personalens anställningsoch

löneförmåner efter en eventuell överflyttning i landstingstjänst samt angående

den definitiva utformningen av grunderna för statens ersättning till de

lokala huvudmännen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Yttranden.

Börande behovet av en upprustning och utbyggnad av vårdresurserna

för de sinnessjuka råder i yttrandena full enighet.

Medicinalstyrelsen anför härom bl. a. följande.

Medicinalstyrelsen uttalar sin stora tillfredsställelse över sinnessjukvårdsberedningens

starkt positiva betänkande med dess förslag om en avsevärd utbyggnad

av vårdplatserna och betydelsefulla åtgärder för en intensifiering,

rikare nyansering och vidare planering av vården av de sinnessjuka. Sinnessjukvården

i vårt land befinner sig f. n. i en så allvarlig situation, att omedelbara

kraftåtgärder måste vidtagas för att denna sjukvård skall kunna bedrivas

på ett sätt, som motsvarar landets kulturnivå. Medicinalstyrelsen har vid

olika tillfällen påpekat de ödesdigra konsekvenserna av att sinnessjukvården

erhållit otillräckligt ekonomiskt stöd och ej fått möjlighet till en nödvändig

vidareutveckling. Yidare har överinspektören för sinnessjukvården bl. a. i

sina ämbetsberättelser de sista åren med skärpa visat på bristerna och påkallat

skyndsamma åtgärder. Det synes styrelsen vara ett ofrånkomligt villkor

för att icke en katastrof för sinnessjukvården skall inträffa, att det ökade

intresse för denna vårds tillgodoseende, som statsmakterna de senaste åren

glädjande nog visat, icke avslappas och att än mer ökade anslag ställas till

förfogande till utbyggnad och renovering av den statliga sinnessjukvårdens

byggnadsbestånd.

Socialstyrelsen framhåller, att sinnessjukvårdens rationella ordnande blivit

en avgörande förutsättning för en ändamålsenlig och sund utveckling på

socialvårdens olika områden. Styrelsen konstaterar med tillfredsställelse, att

sinnessjukvårdsberedningen särskilt uppmärksammat vikten av att sinnessjukvårdsreformen

verkligen komme att befria de kommunala ålderdomshemmen

från vård av sinnessjuka. Sinnessjukvården å ålderdomshemmen vore

för visso, såsom beredningen framhölle, ett allvarligt missförhållande, och styrelsen

ville starkt understryka, att detta missförhållande vore ett mycket betydande

aktuellt hinder för genomförandet av den av statsmakterna år 1947

beslutade ålderdomshemsreformen. Den mycket omfattande vård av sinnessjuka

människor, som numera ägde rum på de kommunala ålderdomshemmen,

vore nämligen en direkt följd av platsbristen på sjukhus och vårdhem

för sinnessjuka.

Det vore emellertid icke blott ålderdomshemmens omorganisation som

ställde omedelbara och stora krav på vårdplatser. Inom den närmaste framtiden

vore även att vänta förslag från socialvårdskommittén rörande de i 33 § fattigvårdslagen

avsedda arbetshemmens framtida ställning i socialvården. Så

mycket syntes därvid få antagas som säkert, att krav komme att ställas på

platser inom sinnessjukvårdens organisation för försörjningspliktiga och störande

understödstagare, som befunnes vara sinnessjuka.

Även i fråga om våi-den av alkoholmissbrukare medförde den rådande bristen

på vårdplatser inom sinnessjukvården stora svårigheter. På grund av den

relativt starka förekomsten av psykiskt skadade människor inom nykterhetsnämndernas

klientel komme nämnderna allt oftare i det läget, att deras vård
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

behövande klienter befunnes vara i tillfälligt eller mera varaktigt behov av

vård å sinnessjukhus utan att kunna erhålla sådan vård. Även för sådana

vårdbehövande inom alkoholistklientelet, vilka verkligen bleve omhändertagna

å sinnessjukhus, utövade knappheten på vårdplatser å dessa sjukhus

ett olyckligt inflytande, i det att den vård som där lämnades dem ofta bleve

alltför kortvarig och tillräcklig hänsyn icke ägnades de socialmedicinska och

sociala omständigheter, vilka borde beaktas vid utskrivning av dessa vårdbehövande.

För nykterhetsvården vore det sålunda, så länge frågan om en

ändamålsenlig psykopatvårdsorganisation icke vore löst, av den största betydelse,

att den rådande knappheten på vårdplatser inom sinnessjukvården

bleve effektivt avhjälpt.

Socialstyrelsen vore därför ytterst angelägen om att framhålla vikten av

att den föreslagna generalplanen genomfördes på sådant sätt, att erforderligt

antal platser för nu berörda behov i så snabb takt som möjligt äntligen

tillskapades inom sinnessjukvårdsorganisationen.

Vad sinnessjukvårdsberedningen anfört om de statliga sinnessjukhusanläggningarnas

nuvarande tillstånd har allmänt vitsordats i

de avgivna yttrandena.

Medicinalstyrelsen instämmer sålunda helt i beredningens uttalanden

härom.

Byggnadsstyrelsen anför.

Med den kännedom, som byggnadsstyrelsen har om det nuvarande sinnessjukhusbeståndet,

kan styrelsen vitsorda vad beredningen framhållit beträffande

sjukhusens tekniska tillstånd, och jämväl styrelsen finner en grundlig

översyn och modernisering av de befintliga sjukhusen erforderlig. I vissa fall

äro de värme- och sanitetstekniska anläggningarna starkt förslitna, och detta

förhållande torde komma att spela en väsentlig roll vid bestämmandet av den

ordningsföljd, i vilken byggnaderna böra göras till föremål för modernisering. I

I fråga om de synpunkter beträffande moderniseringen av befintliga

sinnessjukhus, som framlagts av sinnessjukvårdsberedningen, anför

byggnadsstyrelsen.

Byggnadsstyrelsen vill framhålla, att, med hänsyn till de mycket omfattande

och kostnadskrävande byggnadsåtgärder varom här är fråga, alltför

stora ingrepp i byggnadsstommen i görligaste män böra undvikas vid arbetenas

genomförande. Det vore även ur ekonomisk synpunkt välbetänkt att fortsättningsvis

i varje särskilt fall noggrant utreda, huruvida icke en nybyggnad

skulle ställa sig ekonomiskt fördelaktigare än en genomgripande ombyggnad.

Vid om- eller nybyggnader av tvättinrättningar vid sjukhusen bör lämpligen

undersökas, i vad mån sådana anläggningar kunna utnyttjas även av

andra statliga institutioner på platsen eller i dess närhet.

Direktionen för Gådeå sjukhus ifrågasätter, om alla de äldre sjukhusen

för rimliga kostnader kunde ombyggas till fullt tillfredsställande anstalter

för den kvalificerade vården. Enligt direktionens mening syntes det vara

mera ekonomiskt att låta upprustningen av vissa av dessa sjukhus stanna vid

3—875 so Biliang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr 118.

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

den standard, som erfordrades för sekundärsjnkhusen. Beredningen liade

lagt huvudvikten vid differentiering inom sjukhusen, medan direktionen ville

ifrågasätta, om man icke vid genomförande av den klienteldifferentiering,

som beredningen rekommenderat, vore betjänt av en ytterligare differentiering

mellan de olika sjukhusen.

Yidare må i detta sammanhang nämnas, att direktionen för psykiatriska

sjukhuset i Stockholm, som ansett sannolikt, att sjukhuset icke kunde nedläggas,

innan utbyggnaden av sinnessjukvården i dess helhet genomförts,

d. v. s. om lägst 15 år, hemställt om en undersökning av vilka renoverings

arbeten, som måste vidtagas för uppehållande av sjukvården vid sjukhuset

å rimlig standard.

Sinnessjukvårdsberedningens beräkningar av platsbehovet ha föranlett

uttalanden i åtskilliga yttranden.

Medicinalstyrelsen framhåller sålunda, att det av beredningen redovisade

platsbehovet borde betraktas som ett absolut minimibehov. För att undvika

ytterligare utbyggnadskrav inom en snar framtid borde övervägas, om ej

platsbehovet redan nu borde beräknas något större. De faktorer, som enligt

beredningen komme att minska nämnda behov — den intensifierade behandlingen,

den därigenom och av andra orsaker ökade omsättningen, familjevården

och vårdhemmen — bleve kanske ej så avlastande som beräknats. Tvärtom

hade erfarenheten i viss män visat, att tillströmningen till sinnessjukhusen

tenderade att öka genom en intensifierad hjälpverksamhet och annan

psykiatrisk rådgivning. Det utslagsgivande vore dock, vilka möjligheter den

vetenskapliga forskningen komme att ge behandlingen av de sinnessjuka. Därför

vore det angeläget, att huvudmannen för sinnessjukvården samtidigt kraftigt

understödde forskningen rörande de psykiska sjukdomarna.

Medicinalstyrelsen understryker dessutom, att förutsättningar för att man

skulle kunna uppnå den intensifiering av vården, varmed beredningen

räknade, vore att sjukhusen erhölle en fulltalig och någorlunda väl kvalificerad

läkarstab samt att sjukvårdspersonalen på befintliga avdelningar

ökades.

I detta sammanhang må härjämte nämnas, att medicinalstyrelsen — med

anledning av vad som anförts i den i det föregående återgivna redogörelsen

för de moderna behandlingsmetoderna inom psykiatrien och deras effekt —

uttalat, att dessa behandlingsformer hade stor betydelse för en effektivisering

av vården och för det fortsatta sökandet efter mera adekvata metoder

att bekämpa psykisk ohälsa men att man ännu ej kunde bygga alltför mycket

på förhoppningen om att användningen av dessa terapiformer mera avsevärt

skulle minska platsbehovet.

Socialstyrelsen anför, att i stort sett intet syntes vara att invända mot

beredningens approximativa uppskattning av platsbehovet år 1965 till omkring

18 000 rationellt ordnade vårdplatser å statens sjukhus. Men styrelsen

vore angelägen att betona, att den nämnda platssiffran vore problematisk

framför allt på den grund att den vore beroende av en avsevärd ökning

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 113.

av dels familjevården från 2,7 % till 5 % av det totala antalet vårdbehövande

och dels patientomsättningen från 34 % till 45 % av beläggningen å sjukhusen.

Härtill komme den kraftiga patienttillväxten genom åldringar, vilken

vore ägnad att motverka omsättningen och dessutom ställde särskilda krav

på tillgången på sekundärplatser. Redan av nämnda skäl syntes 18 000 vara

en siffra i underkant. Därtill komme, att utgångssiffran för beredningens

kalkyler, 21 500 vårdplatser, syntes vara för låg. Enligt siffror, som styrelsen

först helt nyligen erhållit, hade nämligen antalet patienter i början av februari

1950 å kommunala sinnessjukhus och särskilda avdelningar för sinnessjuka

vid ålderdomshemmen utgjort 1 158 i stället för 793, varmed beredningen

räknat. Styrelsen toge därvid för givet, att hela antalet på dessa specialavdelningar

vore i behov av vård å statens sjukhus såsom sekundärklientel.

Styrelsen kunde också på goda grunder antaga, att den från socialvårdskommitténs

beräkningar 1938 hämtade siffran 700 för patienter å de vanliga ålderdomshemmen,

som vore i behov av vård å statens sinnessjukhus, vore i underkant.

Att antalet sinnessjuka å dessa ålderdomshem vore avsevärt större än

700 vore ställt utom tvivel. På grund av det anförda borde utgångssiffran

uppskattas till 22 000 i stället för den av beredningen antagna siffran 21 500.

Socialstyrelsen framhåller emellertid vidare, att den icke ville hävda, att

det av densamma lämnade bidraget till diskussionen om platsbehovet vore

riktigare än beredningens utredning av frågan. Det vore uppenbart, att kalkyler

av detta slag alltid vore vanskliga att göra. I förevarande fall vore det

särskilt svårt att förutberäkna de samlade verkningarna av å ena. sidan ökningen

av familjevården och omsättningen å sjukhusen och å andra sidan

den i större delen av riket snabbt skeende förskjutningen till högre åldrar.

Styrelsen lutade emellertid åt den uppfattningen, att den sistnämnda faktorns

tendens att öka platsbehovet komme att uppväga de förstnämnda faktorernas

minskningstendens. Beredningens kalkyler kunde därför tills vidare accepteras,

men nya kalkyler borde utföras redan 1955.

Centrala sjukvårdsberedningen har icke haft annat att erinra mot den

gjorda beräkningen av platsantalet, än att denna givetvis borde ses över, då

erfarenhet vunnits från de sjukhus, som först blivit föremål för upprustning,

och då personaltillgången, särskilt på läkare, kunde bättre överblickas.

Svenska, stadsförbundet tror för sin del, att en något högre målsättning

för intensifieringen av vården på de statliga sinnessjukhusen vore tänkbar

än den beredningen antytt. Men även med beaktande härav syntes den uppställda

utbyggnadsplanen vara i knappaste laget. Bristen på tillräckligt antal

vårdplatser inom den slutna sinnessjukvården medförde så kännbara olägenheter,

att en fortsatt beräkning i underkant av utbyggnadsbehovet icke kunde

anses försvarlig. Det syntes visserligen få förutsättas, såsom beredningen

framhållit, att härvidlag endast tidsbegränsade uppskattningar kunde göras

och att platsbehovets storlek sålunda måste bli föremål för omprövning med

lämpliga mellanrum; men just med hänsyn härtill syntes det angeläget att

den planläggning, som nu åsyftades, och som ju avsåge icke endast anpass
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

36

ning av platstillgången efter en nyinträdd behovsökning utan fyllandet avett

mycket ansenligt, sedan gammalt bestående platsunderskott, ej grundades

på minimisiffror.

Svenska landstingsförbundet anser det ägnat att i viss mån förvåna, att

beredningen vid sina beräkningar angående antalet behövliga platser kommit

fram till den relativt blygsamma siffran av 18 000 platser, d. v. s. ett

platsantal som med ungefär 2 500 understege medeltalet nu vårdade per dag

å de egentliga sinnessjukhusen och därtill knutna sekundärsjukhus. Förbun

det framhåller, att varje uppskattning av platsbehov7, vare sig den avsåge

sinnessjukvård eller kroppssjukvård, alltid vore förbunden med en rad osäkra

moment, och beredningen hade också själv givit uttryck för denna osäkerhet.

Såvitt nu kunde bedömas, syntes dock beredningen ha starka skäl för sitt

bedömande. Självfallet måste utvecklingen av vårdbehovet noga följas och

nya uppskattningar av detta tid efter annan verkställas.

Stockholms stadsfullmäktige ifrågasätta, huruvida ej det framtida vårdbehovet

beräknats för lågt och om tillbörlig hänsyn tagits till det alltjämt

växande behovet av vårdplatser på grund av stegringen av antalet åldringar

och den psykiatriska vårdens hastiga utveckling. Den psykiatriska lasarettssjukvården

hade vidare bort upptagas till en mera ingående diskussion, enär

denna vårdform onekligen komme att få en mycket stor betydelse för utvecklingen

av den psykiatriska vården. Utbyggnaden av denna vårdform

måste anses på ett avgörande sätt påverka frågan rörande den erforderliga

omfattningen av de egentliga sinnessjukhusen. Innan en generalplan för sinnessjukvårdens

tillgodoseende kunde fastställas, måste en kompletterande utredning

vidtagas rörande hithörande frågor.

Svenska psykiatriska föreningen uttalar, att de av beredningen angivna siffrorna

för platsbehovet vore tilltagna starkt i underkant. Föreningen kunde

ej heller helt dela beredningens optimistiska syn på att den ökade patientomsättningen

skulle minska platsbehovet. Frigörandet av platser genom ökad

omsättning skulle nämligen snabbt täckas dels av den uppdämda skaran av

exspektanter, dels av den ökning i tillströmningen av hjälpsökande, som

komme att bli en naturlig följd av sinnessjuk vårdens upprustning.

Statens sjukhuspersonals förbund anser det alltför optimistiskt att räkna

med en ökning av patientomsättningen till 45 % och att beräkna det framtida

platsbehovet med utgångspunkt härifrån. Man hade här så många oberäkneliga

faktorer att taga hänsyn till, att det icke funnes något annat fast underlag

att utgå från, när man skulle ange en dylik procentsats, än det i verkligheten

föreliggande platsbehovet. Vilken procentsats man än rörde sig med,

måste det dock endast bli fråga om en uppskattning försöksvis. Om som mål

uppställdes en omsättning av 40 %, skulle man kunna vara tillfredsställd,

om detta uppnåddes. Genom att ställa alltför stor omsättningsprocent i utsikt

gagnade man icke syftet. Förbundet anser sig vidare icke kunna dela

beredningens uppfattning, att man skullé räkfta särskilt med familjevårdens

utvidgning, när det gällde att tillgodose vårdplatsbehovet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Även ett stort antal av direktionerna för statens sinnessjukhus har ansett,

att sinnessjukvårdsberedningen sett allt för ojrtimistiskt på möjligheterna att

öka omsättningen vid sinnessjukhusen. Framför allt har man därvid framhållit,

att den nuvarande svåra bristen på läkare vid sjukhusen utgjorde ett

avgörande hinder för en effektivisering av vården. Vidare ha från åtskilliga

håll påtalats de allvarliga rekryteringssvårigheter, som förelåge även i fråga

om andra personalgrupper, främst lasarettsutbildade sköterskor och annan

kvinnlig personal. I ett flertal yttranden har härjämte framhållits, att beredningen

vid sina antaganden rörande möjligheterna att öka omsättningen vid

sjukhusen icke tagit tillräcklig hänsyn till att dessa vore belastade med ett

stort antal kroniska sinnessjuka, som icke kunde vårdas på sekundäravdelningar

och vore föga eller ej alls tillgängliga för en än så intensiv terapi.

Beläggningen med dylika sjuka gjorde det omöjligt att i större utsträckning

mottaga lättare fall, som genom kortare vårdtid påverkade omsättningen i

gynnsam riktning. Från flera håll har vidare påpekats, att föreliggande uppgifter

om omsättningen vid olika sjukhus ej vore jämförbara, då siffrorna

påverkades av det sätt, på vilket försöksutskrivning ägde rum, och sjukhusen

liärutinnan förfore olika. Slutligen må nämnas, att det från vissa håll hävdats,

att beredningen sett allt för optimistiskt på möjligheterna att genom

de moderna behandlingsmetoderna öka omsättningen på sjukhusen, samt uttalats

stark tvekan beträffande möjligheterna att utvidga familjevården till

den omfattning, beredningen ansett sig böra räkna med.

Beredningens förslag rörande platsbehovets tillgodoseende hav

föranlett åtskilliga uttalanden i de avgivna yttrandena.

Centrala sjukvårdsberedningen — som uttalat sig för ett successivt överförande

av sinnessjukvården till landstingen på de håll, där förutsättningar

kunde föreligga för en sådan åtgärd (jfr s. 44) — anser det i varje fall önsk

värt, att vid den upprustning och utbyggnad av sinnessjukvården, som skulle

komma till stånd, frågan löstes mera individuellt för resp. regioner och under

större hänsynstagande till deras särskilda förhållanden, än vad som frainginge

av betänkandet. Inom vissa landsting hade ett fruktbärande samarbete

kommit till stånd i fråga om sinnessjukvården och vården av de lättskötta

sinnessjuka. Sålunda hade exempelvis i Södermanlands län, som tidigt sörjt

för vården av de lättskötta sinnessjuka, eu av allt att döma god form för

samarbete med den kvalificerade sinnessjukvården åvägabragts i den del av

länet, som replierade på S:ta Annas sjukhus. Genom det förhållandevis begränsade

befolkningstalet i den berörda delen av länet och områdets ringa utsträckning

hade det varit möjligt för överläkaren att mycket ingående lära

känna vårdbehoven. Genom att han enligt särskilt avtal med landstinget även

skötte vårdhemmen, hade han vidare mycket effektivt kunnat utnyttja de

tillgängliga vårdmöjligheterna. Centrala sjukvårdsberedningen saknade givetvis

möjligheter att bedöma, i vad mån de medicinska resultaten av denna verksamhet

varit framgångsrika, men ansåge att den form för samarbete, som

bär åstadkommits, vore beaktnnsviird. Under sådana omständigheter före
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 113.

fölle det mindre lyckligt att, såsom i betänkandet förutsattes, nedlägga 8:ta

Annas sjukhus utan att anordningar vidtoges för att tillgodose det behov av

kvalificerade vårdplatser, som erfordrades för att denna organisation fortsättningsvis

skulle kunna fungera.

Centrala sjukvårdsberedningen anför vidare.

Med det nu anförda har centrala sjukvårdsberedningen velat understryka

vikten av att den nu framlagda generalplanen icke fastlåses genom ett defini

tivt beslut i fråga om detaljerna. Enligt centrala sjukvårdsberedningens mening

är det således angeläget, att planen i vissa avseenden får karaktären av

riktlinjer. Detta gäller i all synnerhet de nya sinnessjukhus, som föreslås

inrättade. I fråga om dessa, som byggas för att täcka behoven under en

ganska avsevärd framtid, synes det centrala sjukvårdsberedningen angeläget

att möjligheten för inrättandet av mindre enheter än de nu föreslagna all

varligt överväges i närmare kontakt med resp. upptagningsområden och i samråd

med berörda landsting. I och för sig torde den psykiatriska sakkunskapen

önska sjukhus av mindre omfattning för att möjliggöra en mera intensiv vård

och en bättre personlig kontakt med regionen och klientelet. Enligt centrala

sjukvårdsberedningens bedömning borde sådana mindre sjukhus knappast bli

dyrare i driften än de större. Vid uppdragandet av riktlinjerna för sjukhus

av nu föreslagen typ om 730 sängar torde statens sjukhusutredning, som

sinnessjukvårdsberedningen i detta avseende replierar på, knappast ha räknat

med de ändrade förhållanden, som sinnessjukvårdens överförande till lands

tingen skulle innebära. Vad som är eller varit normerande för utformningen

av de statliga sinnessjukhusen i detta hänseende bör sålunda icke bliva avgörande

för planläggningen av de nya sinnessjukhusen, om man räknar med

ett annat huvudmannaskap med fastare regional anknytning.

Även Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott och direktionen

för S:ta Annas sjukhus ha understrukit det intima samarbete, som ägde rum

mellan detta sjukhus och landstingets vårdhem för lättskötta sinnessjuka, samt

hemställt, att frågan om sjukhusets nedläggande och sinnessjukvårdens framtida

tillgodoseende i dess upptagningsområde måtte upptagas till förnyad omprövning

i samråd med landstinget.

Byggnadsstyrelsen understryker vikten av att den framlagda generalplanen

icke fastlåses i sina detaljer utan under hela utbyggnadsperioden göres till

föremål för en fortlöpande bearbetning med tillämpande av de erfarenheter,

som komrne att stå till buds med avseende på såväl vårdmetoderna som sinnessjukvårdens

förvaltningsmässiga organisation.

Socialstyrelsen uttalar, att det ur socialvårdens synpunkt vore de av sinnessjukvårdsberedningen

föreslagna sekundärplatserna, som tilldroge sig det

närmaste intresset, dels på grund av åldringarnas stora andel i patienttillväxten

och det därav beroende behovet av sekundärplatser och dels med hän

syn till angelägenheten av att i så snabb takt som möjligt från ålderdomshemmen

bortflytta omkring 2 000 patienter, tillhörande det tungskötta sekundärklientelet.

Av generalplanens redovisning av platsfördelningen syntes framgå,

att antalet platser å sekundäravdelningar löpte risk att bli otillräckligt med

820 platser å befintliga och 721 å föreslagna, först, framdeles tillgängliga avdelningar.

Att nedlägga något enda sjukhus, innan ålderdomshemmen genom
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

gående befriats från sinnessjuka patienter, vore i nuvarande läge en förhastad

åtgärd, vilken socialstyrelsen bestämt måste motsätta sig. För att möjliggöra

en så snabb överflyttning som möjligt av patienter från ålderdomshemmen

ville styrelsen upprepa vad av styrelsen framhållits vid flera föregående tillfällen,

nämligen fördelarna ur olika synpunkter av att från kommunerna förvärva

goda byggnader, som vore olämpliga som ålderdomshem men som kunde

lämpa sig för vård av sinnessjuka. Styrelsen kunde under rådande extraordinära

förhållanden icke tillmäta de invändningar eller den tveksamhet, varmed

denna metod bemötts, något praktiskt värde. Någon märkbar lättnad i det

trängande sjukvårdsbehovet kunde enligt styrelsen icke med snabbhet åvägabringas,

om man icke utan dröjsmål målmedvetet toge bestående lämpliga

byggnader i anspråk.

Svenska landstingsförbundet har intet att erinra mot det sätt, på vilket det

erforderliga antalet platser föreslagits skola åstadkommas, eller mot den av

sinnessjukvårdsberedningen angivna förläggningen av de tre nya sinnessjukhusen.

Förbundet understryker beredningens uttalande, att de för Stockholmstrakten

och västra Sverige avsedda sjukhusen borde förläggas till län,

som ej hade något statligt sinnessjukhus inom sitt område.

Vad angår de två sistnämnda sjukhusen har Stockholms läns landstings

vårdhemsdirektion såsom ett starkt önskemål framhållit, att det för Stock

holmstrakten planerade sjukhuset måtte placeras på en länsgeografiskt central

ort, samt hemställt, att placeringsfrågan måtte lösas i samråd med Stockholms

läns landstings förvaltningsutskott, medan Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott

understrukit angelägenheten av att det för västra Sverige planerade

sjukhuset förlädes till Falköping och snarast komme till stånd. Utskottet

anför som skäl härför bl. a., att- utskottet betraktade frågan om anordnandet

inom länet av en psykiatrisk lasarettsklinik som en av landstingets

angelägnaste framtida byggnadsuppgifter samt att plats för en sådan — med

hänsyn till tidigare preliminära planer på förläggning av ett sinnessjukhus

till Falköping — reserverats vid lasarettet därstädes, men att ytterligare åtgärder

för klinikens förberedande måste helt anstå i avbidan på att statsmakterna

toge ställning till det planerade sinnessjukhusets förläggning.

Stockholms stadsfullmäktige ha understrukit behovet av sinnessjukvårdens

utbyggnad för räjongen i Stockholms närhet med hänsyn till att därigenom

skulle vinnas lättnad för Stockholms stads vidkommande med avseende på

sådana patienter som — enligt gällande avtal med staten om stadens övertagande

av sin sinnessjuk vård — rätteligen skulle omhändertagas på de stat

liga sjukhusen.

Direktionen för Gådeå sjukhus kan inte finna beredningens förslag om ett

framtida nedläggande av nämnda sjukhus motiverat vare sig av ekonomiska

eller sjuk vårdstekniska skäl. Enligt direktionens mening hade sjukhuset med

redan verkställda och av beredningen förutsatta renoveringar och förbätt

ringar allt framgent en mycket stor mission att fylla som sekundärsjukhus.

Direktionen för Källshagens sjukhus hemställer, att principbeslut om den

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

framtida användningen av detta sjukhus måtte fattas först sedan eu närmare

utredning företagits angående sjukhusets användning för det ena eller det

andra ändamålet.

Direktionen för Ulleråkers sjukhus har ansett, att ålderdomshemmet i Älvkarleö,

som vore avsett att tagas i anspråk som sekundäravdelning till sjukhuset,

på grund av sin beskaffenhet och sitt läge samt det långa avståndet

från sjukhuset vore olämpligt härför och borde användas för annat ändamål.

Slutligen må här nämnas, att stadsfullmäktige i Gävle icke funnit sig kunna

godtaga en sådan tolkning av kontraktet om inköp av stadens ålderdomshem,

att dit kunde förläggas ett sjukhus för sinnesslöa, samt krävt, att köpet skulle

återgå, om icke under år 1950 definitivt och bindande besked erhölles

om att det statliga sinnessjukhus, som enligt kontraktet skulle förläggas till

ålderdomshemmet, komme till stånd, ävensom att stadsfullmäktige i Norrköping

framhållit angelägenheten av att den av sinnessjukvårdsberedningen framlagda

generalplanen ändrades, så att vården av de sinnessjuka i Norrköping

komme att beredas antingen i till staden eller dess närhet förlagt statligt

sinnessjukhus, beträffande vars närmare utformning samråd borde sökas med

staden, eller, om så befunnes lämpligare, i ett av staden med statsbidrag inrättat

och drivet sinnessjukhus.

Vad angår personalbostäderna förklarar sig byggnadsstyrelsen i likhet

med sinnessjukvårdsberedningen vara av den uppfattningen, att dessa

borde skiljas från de för drift och vård avsedda byggnaderna och där så vore

möjligt förläggas på välbelägna och från själva sjukhuset i övrigt avgränsade

markområden. Utbyggnaden av bostadsbeståndet vid sinnessjukhusen borde

dock genomföras med hänsyn tagen till läget å den allmänna bostadsmarknaden.

I

I fråga om generalplanens genomförande och kostnadsberäkningarna

anför byggnadsstyrelsen.

I fråga om sättet för förverkligande av den framlagda utbyggnadsplanen får

byggnadsstyrelsen särskilt understryka vad beredningen anfört därom, att

enligt vunna erfarenheter ett rationellt bedrivande av ombyggnader av befintliga

vårdpaviljonger förutsätter, att dessa paviljonger under ombyggnadstiden

i sin helhet frigöras från beläggning. Det synes byggnadsstyrelsen därför

angeläget, att såväl de av statsmakterna i princip beslutade tuberkulospaviljongerna

som de nya paviljonger, vilka enligt generalplanen avses tillkomma

vid vissa sjukhus, först komma till utförande.

De uppgivna kostnaderna äro, såsom framgår av betänkandet, preliminära,

och byggnadsstyrelsen finner det också fullt förenligt med betänkandets

karaktär av en redovisning för riktlinjerna för en långvarig uppbyggnadsperiod,

att däri anförda uppgifter beträffande byggnadskostnader icke betraktas

såsom definitiva.

Centrala sjukvårdsberedningen har icke haft annan erinran mot de av sinnessjukvårdsberedningen

angivna kostnaderna, än att det beräknade genomsnittsbeloppet

för ombyggnad och modernisering av befintliga, platser, om
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

kring 8 000 kronor, enligt centrala sjukvårdsberedningens erfarenhet från

kroppssjukvårdens område förefölle lågt.

Svenska landstingsförbundet uttalar, att den av sinnessjukvårdsberedningen

preliminärt beräknade totalkostnaden å 250 miljoner kronor för det föreslagna

utbyggnads- och moderniseringsprogrammet icke verkade oskälig i betraktande

av det skick, i vilket flertalet sinnessjukhus befunne sig. Beloppet uppginge

endast till föga mer än en tredjedel av de kostnader, som kroppssjukvårdens

utbyggnad enligt föreliggande planer beräknades komma att draga. Förbundet

framhåller vidare, att det med hänsyn till det prekära läge, vari sinnessjukvården

nu befunne sig, vore av största betydelse, att byggnadsarbetena ej

droges ut över längre tid än som vore oundgängligen nödvändigt. De riktlinjer,

som beredningen framlagt beträffande ordningen för byggnadsprograminets

genomförande, ansåge förbundet ändamålsenliga.

Vad slutligen beträffar det av sinnessjukvårdsberedningen diskuterade

spörsmålet om huvudmannaskapet för den kvalificerade sinnessjukvården

ansluta sig flertalet av de remissinstanser, som uttalat sig i

frågan, närmast till beredningens åsikt, att någon förändring härav f. n.

icke bör äga rum.

Av denna mening äro sålunda medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, svenska

landstingsförbundet, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Hallands,

Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs och Norrbottens

läns landstings förvaltningsutskott, Malmöhus och Kopparbergs läns landstings

hälso- och sjukvårdsberedningar, Göteborgs och Bohus läns landstings

sjukvårdsberedning, stadsfullmäktige i Gävle samt direktionerna för psykiatriska

sjukhuset i Stockholm och S:t Lars sjukhus.

Socialstyrelsen (majoriteten) förklarar sig i princip vara av den meningen,

att all sinnessjukvård liksom kroppssjukvården borde vara samlad under ett

huvudmannaskap och att därvid endast landstingen och städerna utanför landsting

kunde ifrågakomma. Styrelsen insåge dock svårigheterna för att omedelbart

anordna ett gemensamt huvudmannaskap och ville därför kraftigt understryka

beredningens uttalande, att frågan om överförande av den kvalificerade

sinnessjukvården till de lokala huvudmännen upptoges till prövning så snart

omständigheterna medgåve. Detta borde helst ske innan den planerade utbyggnadstiden

tilländalupit. Styrelsen ville emellertid icke underlåta att rikta uppmärksamheten

på att enligt vad erfarenheten givit vid handen avsevärda

svårigheter komrne att möta genomförandet av den framlagda generalplanen

på grund av den fortsatta uppdelningen av ansvar och befogenheter. Dualismen

i huvudmannaskap gjorde det nämligen bl. a. särskilt angeläget, att en klar

gräns upprätthölles mellan lättskötta sinnessjuka och de mera tungskötta

patienterna för att klientelet skulle kunna fördelas på landstingens och statens

vårdanstalter på avsett sätt. Man hade att emotse, att kravet härpå under

åtskilliga år framåt komme att medföra komplikationer. Styrelsen ville därför

rikta uppmärksamheten på vikten av nära samverkan mellan staten och lands
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

tingen i fortsättningen vid ordnandet av sinnessjukvården. Bristen på sådan

samverkan i erforderlig omfattning liade hittills varit till stort förfång för utvecklingen.

— En reservant i socialstyrelsen (byråchefen Rosén) är av den

meningen, att den kvalificerade sinnessjukvården bör förbliva under statligt

huvudmannaskap och åberopar som skäl härför, att landstingen ålagts — och

i enlighet med avgivna förslag komnie att åläggas — så många stora uppgifter,

att de knappast kunde förväntas att även mäkta med den här ifrågavarande.

Medicinalstyrelsen anser det kunna ifrågasättas, om icke den av beredningen

förordade särskilda utredningen om på vad sätt och vid vilken tid

punkt eu eventuell överflyttning av sinnessjuk vården i dess helhet till landstingen

skulle ske borde påbörjas redan före utbyggnadstidens slut, så att ett

eventuellt övertagande från landstingens sida ej behövde skjutas alltför mycket

på framtiden.

Svenska landstingsförbundet anser — med instämmande av Kopparbergs

läns landstings hälso- och sjukvårdsberedning samt Gävleborgs och Norrbottens

läns landstings förvaltningsutskott — att det vore riktigt att skjuta avgörandet

beträffande frågan om huvudmannaskapet i stort för sinnessjukvården

på framtiden, då förutsättningar f. n. icke förelåge att få till stånd den

ändring härutinnan, som beredningen närmast sympatiserade med, nämligen

att landstingen skulle övertaga ansvaret jämväl för den av staten nu bedrivna

sinnessjukvården. Under sådana förhållanden ansåge sig förbundet i detta

sammanhang kunna underlåta att ingå på en närmare prövning av detta spörsmål.

På liknande sätt uttala sig Blekinge, Hallands och Västmanlands läns

landstings förvaltningsutskott.

Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott framhåller, att det i nuvarande

läge vore den enda framkomliga vägen att skjuta frågan om huvudmannaskapet

för sinnessjuk vården i dess helhet på framtiden. Huruvida landstingen

framdeles skulle övertaga huvudmannaskapet för all sinnessjuk vård

vore beroende av faktorer, som i dagens läge icke kunde bedömas. Resultatet

av sinnessjukhusens utbyggnad och upprustning borde först avvaktas,

innan slutligt ställningstagande kunde ske. Vid den tidpunkten syntes det

vara möjligt att med större grad av säkerhet än vad nu vore fallet avgöra,

huruvida landstingens förvaltningsapparat tålde den ytterligare utökning, som

skulle bliva följden, därest sinnessjukvården i dess helhet lades under landstingens

huvudmannaskap. Kroppssjukvårdens fortsatta utbyggnad med bl. a.

nya specialavdelningar syntes tillsammans med andra växande uppgifter taga

landstingens resurser helt i anspråk under de närmast liggande åren. Ett

liknande uttalande göres av Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott.

Värmlands läns landstings förvaltningsutskott förklarar sig dela sinnessjukvårdsberedningens

uppfattning och skulle uttala betänkligheter mot en överflyttning

av ansvaret för den kvalificerade sinnessjukvården till landstingen,

även om denna vård kunde betraktas som välordnad. Landstingens uppgifter

vore nämligen redan nu så omfattande och ett övertagande av nämnda vård

skulle så väsentligt vidga uppgifterna, att risk kunde föreligga att landstingens

huvuduppgift — kroppssjukvårdens ordnande — kunde bli lidande härav.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 113. 43

Göteborgs och Bohus läns landstings sjukvårdsberedning uttalar sig i princip

för att all sinnessjukvård — med undantag av vården av de rättspsykiatriska

fallen — övertages av landstingen men delar sinnessjuk vårdsberedningens

mening, att tidpunkten för ett sådant övertagande icke nu är lämplig.

Malmöhus läns landstings hälso- och sjukvårdsberedning finner likaledes

sinnessjukvårdsberedningens ställningstagande riktigt men framhåller angelägenheten

av att frågan med det snaraste bringas till sin lösning.

Några remissinstanser förorda, att principfrågan om huvudmannaskapet

för den kvalificerade sinnessjuk vården redan nu göres

till föremål för särskild utredning.

Till dessa hör statskontoret, som anför bl. a. följande.

De skäl som enligt beredningen tala för att låta sinnessjuk vården ombesörjas

av landstingen, förefalla statskontoret övertygande. Särskilt finner ämbetsverket

avsevärda fördelar vara förenade med gemensamt huvudmannaskap

för såväl kropps- som sinnessjukvården. Härtill kommer, att den nuvarande

organisationsformen för kroppssjukvården synes vara överlägsen den organisation,

som tillämpas för den statliga sinnessjukvården. Därest det stora problemkomplex

det här gäller skall — såsom beredningen förordat — tagas under

övervägande först efter den föreslagna utbyggnadsperiodens slut och då efter

verkställd utredning genomföras i ett sammanhang för hela förvaltningsområdet,

synes det bliva förenat med avsevärda svårigheter att i praktiken omsätta

ett så omfattande förslag med alla de frågor med avseende på personalens

anställnings- och löneförmåner, som därvid måste lösas.

Statskontoret anser därför, att det vore lämpligare att redan nu taga spörsmålet

om huvudmannaskapet för sinnessjukvården under omprövning. Skulle

statsmakterna därvid i princip uttala sig för att landstingen böra övertaga

här avsedda sjukvård, kunde vederbörlig hänsyn härtill tagas vid utformandet

och genomförandet av moderniseringsprojekten under den föreslagna ombyggnadsperioden.

Om och i den mån så skulle visa sig vara lämpligt, torde

under denna period avtal kunna träffas med vederbörande landsting om landstingets

övertagande av sinnessjukvården inom sitt område i likhet med vad

som tidigare skett med vissa storstäder. Det synes ej heller böra vara uteslutet,

att två landsting, som så önska, gemensamt övertaga ansvaret för sin

sinnessjukvård. Framhållas må, att det även inom andra vårdformer förekommer,

att två landsting träffat överenskommelse om uppförande av gemensamma

sjukhus och vårdanstalter.

För ett successivt genomförande av här avsedda reform talar även den

omständigheten, att de administrativa och ekonomiska frågor av olika slag,

som därvid måste uppstå, i så fall skulle kunna lösas under smidigare former,

än om samtliga landsting på en gång skulle övertaga sin sinnessjukvård.

Före en dylik överflyttning torde emellertid erfordras, att närmare rikt

linjer utformas beträffande statens bidrag till landstingen för vårdens övertagande.

I anslutning till vad sålunda anförts anser sig statskontoret böra förorda,

att en förutsättningslös utredning av principfrågan om huvudmannaskapet

för sinnessjukvården igångsättes och att därvid eventuellt förhandlingar med

landstingen inledas angående storleken av och sättet för beräknande av de

statsbidrag, som böra utgå för vårdens övertagande.

Även svenska stadsförbundet har hemställt om en utredning beträffande

de villkor, på vilka en fullständig överflyttning av huvudmannaskapet för

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

liungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

sinnessjuk vården till landstingen och städerna utanför landsting skulle

tänkas äga rum och i fråga om de ekonomiska konsekvenser överflyttningen

skulle få för landstingen och de ifrågavarande städerna. Möjligheten av en

sådan överflyttning borde således icke alldeles lämnas ur räkningen i avvaktan

på genomförandet av den föreslagna utbyggnaden i statlig regi. Å

andra sidan borde enligt förbundets mening nämnda utredning icke få i någon

mån försena denna utbyggnad.

För ett igångsättande redan nu av en utredning om landstingens övertagande

av ansvaret för den kvalificerade sinnessjukvården uttalar sig vidare

direktionen för Dileråkers sjukhus, som starkt ifrågasätter, om icke landstingen

genom övertagande av denna vård hellre skulle själva modernisera

densamma med hänsynstagande till de inom varje landstingsområde förefintliga

förhållandena än vid en senare tidpunkt övertaga en i statlig regi enhetligt

moderniserad sinnessjukvård. Direktionen för Ryhovs sjukhus anser

frågan om huvudmannaskapet vara av sådan vikt, att den borde utan dröjsmål

upptagas till omprövning, och förordar därför en skyndsam utredning

härom. Direktionen för Gådeå sjukhus uttalar, att man icke kunde komma

förbi frågan om huvudmannaskapet genom att skjuta den på framtiden. En

ligt direktionens mening kunde ett verkligt effektivt arbete för sinnessjukvårdens

rationella utveckling icke komma till stånd, förrän denna fråga definitivt

avgjorts. Det vore därför angeläget, att frågan utreddes i hela dess

vidd och att det gåves klart besked så snart som möjligt. De tidsbetonade

svårigheter, varom beredningen talade, syntes icke utgöra hinder för en allsidig

utredning.

Några remissinstanser ha uttalat sig för ett successivt överförande

av huvudmannaskapet för den kvalificerade sinnessjukvården

från staten till landstingen.

Centrala sjukvårdsberedningen anför bl. a.

Centrala sjukvårdsberedningen vill understryka, att såväl sinnessjukvården

som kroppssjukvården har ett mycket betydelsefullt gemensamt verksamhetsfält,

där en gräns icke kan dragas mellan de fall, som äro att hänföra till

sinnessjukvården, och de, som kunna anses beröra de i anslutning till lasaretten

anordnade psykiatriska avdelningarna. En samordning av den psykiatriska

verksamheten vid sinnessjukhusen och vid kroppssjukhusen blir emellertid

nödvändig, om icke en dubblering och splittring av verksamheten skall

bli följden.

Det torde stå klart, att den nuvarande uppdelningen med å ena sidan

psykiatriska avdelningar och vårdhem för lättskötta sinnessjuka i landstingens

regi och å andra sidan den statliga sinnessjukvården icke är tillfredsställande.

En organisatorisk samordning och planering torde i och för sig

icke vara omöjlig att genomföra. Däremot har erfarenheten visat — såsom av

sinnessjukvårdsberedningen också framhålles — att olägenheter vid ett sådant

samarbete kan befaras av den anledningen, att staten, när det gäller att

tillgodose sjukvårdens behov, icke kan arbeta med den snabbhet och frihet,

som kännetecknar de storkommunala enheterna.

Då centrala sjukvårdsberedningen sålunda uppehållit sig vid samordningen

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj ds proposition nr 113.

mellan den sjukvård som bedrives av skiten och den i de storkommunala huvudmännens

regi, beror det på att enligt centrala sjukvårdsberedningens mening

ett enhetligt huvudmannaskap för sinnessjukvården och kroppssjukvården

är nödvändigt i framtiden. Centrala sjukvårdsberedningen inser tillfullo de betänkligheter

— främst då i fråga om beskaffenheten av de nuvarande sjukhusen

— som gjort, att sinnessjukvårdsberedningen icke velat förorda, att

landstingen skulle överta de statliga sinnessjukhusen. Likväl skulle centrala

sjukvårdsberedningen anse det olyckligt, om icke nu ett principbeslut kunde

fattas, som gjorde det möjligt, att successivt överföra sinnessjukvården till

landstingen på de håll, där förutsättningar kunde föreligga för en sådan åtgärd.

Härigenom skulle möjligen uppnås att sinnessjukvårdens utbyggnad

kunde ske i bättre anslutning till sjukhusväsendet i övrigt inom resp. regioner.

I liknande riktning uttalar sig svenska psykiatriska föreningen. Föreningen

förordar, att huvudmannaskapet för den kvalificerade sinnessjukvården snarast

möjligt överföres till de lokala huvudmännen för sjukvården i övrigt.

Lämpligen skulle detta kunna ske successivt på så sätt, att då enheten »upprustat

sinnessjukhus — psykiatrisk lasarettsavdelning — vårdhem för lättskötta

psykiskt sjuka» stode färdig, så skulle huvudmannaskapet överflyttas.

De nackdelar, som skulle uppstå därigenom, att de nu statliga sinnessjukhusen

icke skulle få en gemensam ekonomisk ledning, kunde utan större svårigheter

regleras genom avtal, såsom redan skett beträffande storstäderna. De landsting,

som redan nu vore beredda att övertaga den kvalificerade sinnessjukvården,

borde enligt föreningens mening också få det.

Ett successivt överförande av den kvalificerade sinnessjuk vården från staten

till landstingen förordas vidare av direktionen för S:t Jörgens sjukhus, som

anser föga troligt, att ett överförande till landstingen bleve lättare, sedan

staten byggt ett flertal nya, till storlek och beskaffenhet standardiserade sjukhus,

och finner det mera naturligt, att landsting, som nu ej hade tillgång till

lämpligt belägna sinnessjukhus, nu byggde för dem erforderliga sådana i

stället för att i en framtid övertaga de av staten byggda. Direktionen för

Furunäsets sjukhus uttalar, att ett principbeslut borde kunna fattas redan

nu eller i varje fall utan längre dröjsmål. Intet syntes hindra, att överförandet

sedan verkställdes successivt och allteftersom uppbyggnadsprogrammet

bleve genomfört.

I detta sammanhang må vidare nämnas, att Södermanlands läns landstings

förvaltningsutskott överlämnat en genom utskottets försorg verkställd utredning,

vari föreslagits, att underhandlingar skulle upptagas om landstingets

övertagande av sinnessjukvården i dess helhet inom S:ta Annas sjukhus’ upptagningsområde.

Enligt denna utredning skulle vid Nyköpings lasarett inrättas

ca 100 vårdplatser för kvalificerad vård av akuta sinnessjuka, varvid landstinget

skulle erhålla full gottgörelse av staten för anordnandet av dessa vårdplatser

och ersättning för driftkostnaderna med samma belopp per under

hållsdag, vartill statens kostnader för likvärdig vård uppginge. Återstoden

av de akuta sinnessjuka samt de kroniska sinnessjuka, vilka krävde vård å

sjukhus, skulle enligt utredningen tills vidare omhändertagas på R:ta Annas

sjukhus.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Slutligen må nämnas, att några remissinstanser uttalat sig för en överflyttning

redan nu av huvudmannaskapet för den kvalificerade

sinnessjukvården i dess helhet från staten till landstingen.

En sådan uppfattning företrädes av svenska stadsförbundets sjukvårdsdelegation.

Enligt delegationens mening hade sinnessjukvårdsberedningen själv

lämnat det bästa belägget för att ett enhetligt huvudmannaskap vore nödvändigt.

Det delade huvudmannaskapet och diskussionerna kring detta hade

otvetydigt varit en av anledningarna till den långsamma utbyggnaden av den

psykiska vården. När man tagit ställning till inrättandet av psykiatriska lasarettsavdelningar

för delvis samma klientel, som vårdades på sinnessjukhusen,

och inlemmat dessa avdelningar i den av landstingen drivna delen av sjukvården,

hade frågan om huvudmannaskapet för den psykiatriska vården ytterligare

komplicerats. Genom inrättandet av sekundärkommunalt drivna hem för lättskötta

sinnessjuka, hade man från sinnessjukvården avsöndrat till landstingen

en del av den psykiska vården. Ett bibehållande av det delade huvudmannaskapet

för sinnessjukvården vore en anomali i svenskt sjukvårdsväsen, som

skyndsammast borde avskaffas. Vad gällde tidpunkten för överförande till

landstingen av sinnessjukvården, kunde man enligt delegationens mening

tvärtemot sinnessjukvårdsberedningen göra gällande, att den lämpligaste tidpunkten

närmast vore, då sinnessjukvården låge »i lägervall». Det vore då

som det lokala intresset och den lokala förankringen kunde bli av största

värde för vårdens utformning och utbyggnad. Visserligen stode de sekundärkommunala

huvudmännen inför stora utbyggnadsprojekt för kroppssjukvården,

men skulle de samtidigt vara ansvariga även för sinnessjukvården,

finge de själva göra den avvägning mellan kroppssjukvårdens och sinnessjukvårdens

intressen, som läget krävde.

Även Stockholms stadsfullmäktige anse övervägande skäl tala för en decentralisering

till landsting och städerna utanför landsting av hela den psykiatriska

vården. I fråga om tidpunkten härför ifrågasätta fullmäktige, huruvida

icke de nuvarande, av sinnessjukvårdsberedningens utredning vitsordade

bristerna inom den statliga sinnessjukvården just vore det främsta motivet

för en omedelbar överflyttning av ansvaret för denna vård till landstingen.

Dessa måste anses ha större möjligheter än staten att med beaktande av förefintligt

vårdbehov och andra lokala omständigheter skapa en ändring till det

bättre.

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott är tveksamt om lämpligheten

av att skjuta avgörandet av principfrågan om det enhetliga huvudmannaskapet

på en måhända obestämd framtid. En överflyttning till landstingen

redan nu av den statliga sinnessjukvården skulle enligt utskottets mening

underlätta en rationell utbyggnad av sinnessjukvårdens olika grenar, främst

de psykiatriska lasarettsklinikerna, och syntes icke behöva medföra en försämring

av landstingens ekonomiska ställning, om man förutsatte, att full ersättning

av statsmedel lämnades för landstingens utgifter.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t,s proposition nr 113.

47

Departementschefen.

Det är ett allmänt känt förhållande, att det f. n. råder en mycket allvarlig

brist på vårdplatser för sinnessjuka. Sinnessjukhusen äro i betydande utsträckning

överbelagda och väntelistorna långa. Vårdresursernas otillräcklighet markeras

ytterligare av brist på läkare och i vissa fall en otillfredsställande utrustning.

Dessa förhållanden ha bl. a. till följd, att åtskilliga sinnessjuka, som

med de behandlingsmetoder, vilka numera stå till buds, skulle ha kunnat återskänkas

hälsa och arbetsförmåga, i stället drabbas av livslång invaliditet på

grund av att de icke i tid kunna komma under behandling. Till den omständigheten,

att redan det nuvarande platsantalet på våra sinnessjukhus är otillräckligt,

kommer att vårdbehovet bl. a. på grund av befolkningstillväxten

och ökningen av antalet åldringar är statt i oavbruten stegring. Enligt de

beräkningar, som statens sinnessjukvårdsberedning låtit verkställa och som

redovisats i det föregående, skulle man, med nuvarande patientomsättning,

fram till år 1965 ha att räkna med en successiv stegring av platsbehovet på de

statliga sinnessjukhusen till omkring 23 200 platser. Då platsantalet på dessa

sjukhus vid utgången av år 1948 uppgick till allenast drygt IT 000, skulle

det alltså i och för sig vara erforderligt med en mycket avsevärd ökning av

antalet vårdplatser för att tillgodose föreliggande och beräknade behov.

Att en sådan betydande utbyggnad av vårdplatsantalet skulle komma att

draga mycket stora engångskostnader och härjämte medföra avsevärt ökade

löpande utgifter är uppenbart. Med hänsjur härtill är det redan av rent ekonomiska

skäl av yttersta vikt, att även andra vägar prövas för att tillgodose

det redan föreliggande och för framtiden beräknade vårdbehovet. Framför allt

är det därvid angeläget, att möjligheter skapas att genom en intensifiering

av vården på ett bättre sätt tillvarataga de redan befintliga sjukhusen och härigenom

öka omsättningen på dessa och därmed begränsa behovet av nya

vårdplatser.

För att ernå en sådan intensifiering av vården på våra sinnessjukhus

kräves — förutom tillräcklig och väl utbildad personal — att sjukhusen i

byggnadstekniskt hänseende äro ändamålsenligt planlagda och utrustade.

Den redogörelse för de statliga sinnessjukhusens nuvarande tillstånd

och behov, som efter besiktning på ort och ställe lämnats av sinnessjukvårdsberedningen,

bestyrker emellertid med all önskvärd tydlighet det

redan förut kända förhållandet, att våra sinnessjukhus med några få undantag

äro mycket otidsenliga och bristfälliga med avseende både på planläggning och

utrustning. Detta gäller främst vårdavdelningarna, som nästan genomgående

äro planerade för ett alltför stort antal patienter och icke lämna möjlighet till

erforderlig differentiering av klientelet. De sakna dessutom i stor utsträckning

sådana bilokaler och sådan teknisk utrustning, som bruka ingå i moderna sjukhus.

På flertalet sjukhus finnas ej heller lokaler för tandbehandling, laboratorieundersökningar,

psykotekniska prov och andra undersökningar, som böra

ske centralt inom sjukhuset (s. k. medicinskt cenlrum). Antalet läkarexpedi
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Ktingl. Maj:ts proposition nr 113.

tioner (för samtal med patienter och anhöriga, journalföring m. m.) äro också

otillräckliga; på de flesta sjukhus måste underläkarna dela expedition, vilket

är mycket störande för arbetet.

Bostäder för underläkare och annan underordnad personal uppfylla vidare

i flertalet fall icke de krav beträffande storlek, planläggning och utrustning,

som böra ställas på tjänstebostäder. Ett stort antal bostäder, även för gift

personal, äro alltjämt inrymda inom själva sjukhusbyggnaderna, understundom

i direkt samband med vårdavdelningarna. Även administrations- och

ekonomilokalerna äro i stor utsträckning otidsenliga.

För det stora flertalet byggnader gäller vidare, att underhållet på grund av

skilda, samverkande faktorer blivit i hög grad eftersatt. Enligt beredningens

mening har anläggningarnas förslitning numera fortskridit så långt, att enbart

en normal iståndsättning av byggnadsbeståndet skulle kräva mycket stora engångskostnader.

Beredningen anser det därför icke vara ekonomiskt försvarligt

att nu vidtaga en omfattande teknisk upprustning annat än i samband med

en genomgripande modernisering av sådana byggnader, som alltjämt böra

kvarstå.

Beredningen har också i särskilda expertutlåtanden framlagt principförslag

till renovering av de sjutton sinnessjukhus, som ansetts alltjämt böra användas

för ändamålet. Dessa förslag ansluta sig i stort sett till de riktlinjer för planering

och utformning av sinnessjukhus, som uppdragits av statens sjukhusutredning

i dess år 1948 avgivna betänkande, varvid givetvis skälig hänsyn måst

tagas till befintliga byggnaders tillstånd och utformning.

Såväl medicinalstyrelsen som byggnadsstyrelsen ha vitsordat behovet av en

grundlig översyn och modernisering av de befintliga sjukhusen. Byggnadsstyrelsen

har därvid bl. a. betonat angelägenheten av att i varje särskilt

fall utredes, huruvida icke en nybyggnad skulle ställa sig ekonomiskt fördelaktigare

än en genomgripande ombyggnad.

För egen del är jag fullt övertygad om nödvändigheten av att en genomgripande

modernisering och upprustning av det stora flertalet statliga sinnessjukhus

måste ske snarast möjligt. Denna min övertygelse grundar sig icke

blott på vad beredningen anfört utan även på egna iakttagelser i samband

med besök, som jag avlagt vid olika sjukhus. Jag delar också de allmänna

synpunkter på moderniseringens art och omfattning, som sinnessjukvårdsberedningen

anlagt. Enligt min uppfattning är det en angelägenhet av största

vikt, att sinnessjukhusens upprustning blir sådan, att den tillgodoser de

krav, som den psykiatriska vetenskapen nu ställer, och tillika i görligaste mån

lämnar utrymme för eu fortsatt kvalitativ utveckling av sinnessjukvården. All

inhemsk och utländsk erfarenhet talar för att de medel, som nedläggas för att

möjliggöra en intensifiering av sinnessjukvården, komma att lämna god avkastning

i form av snabbare tillfrisknande av de sjuka och ökad patientomsättning

på befintliga platser. Jag tillåter mig att härutinnan bl. a. hänvisa till

den redogörelse för de moderna behandlingsmetoderna inom psykiatrien och

deras effekt, som redovisats i det föregående. Även om en del sakkunniga

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 113.

49

remissinstanser ställt sig i viss man kritiska till graden och varaktigheten av

metodernas effekt, har dock ingen velat bestrida, att en avsevärd förkortning

av vårdtiden och ett minskat behov av övervakningspersonal kan ernås genom

en vidgad användning av desamma.

Beredningen har i sitt betänkande även verkställt en uppskattning av det totala

platsbehovet för sådana sinnessjuka, som kräva kvalificerad vård eller kontinuerlig

tillsyn, samt framlagt en generalplan för tillgodoseende av detta vårdbehov,

allt frånsett de städer, som enligt särskilda avtal åtagit sig vården av

sina egna sinnessjuka. Beredningen har därvid utgått från att staten alltjämt

skulle stå som huvudman för den kvalificerade sinnessjukvården. Med hänsyn

till den tveksamhet, som vid remissbehandlingen framkommit rörande huvudmannaskapet

och dess inverkan på generalplanens utformning, torde det vara

lämpligt att här först beröra frågan om huvudmannaskapet för den

kvalificerade sinnessjukvården.

Efter en redovisning av de skäl, som enligt beredningens uppfattning kunde

anföras för och emot en överflyttning av ifrågavarande vårdform till landstingen

och städerna utanför landsting, har beredningen kommit till den uppfattningen,

att ehuru mycket talade för ett överförande av all sinnessjukvård

på landstingen och städerna utanför landsting, någon förändring av huvudmannaskapet

för denna vård av skilda orsaker tills vidare icke borde äga

rum. Det syntes därför böra ankomma på staten att sörja för att vårdresurserna

för sådana sinnessjuka, som krävde kvalificerad behandling eller kontinuerlig

tillsyn, snarast möjligt utökades och bringades i nivå med den moderna

terapiens krav. Härvid borde dock tillses, att en eventuell senare överflyttning

till de lokala huvudmännen i görligaste mån underlättades, en synpunkt

som ock beredningen sökt beakta vid utarbetandet av sitt förslag till

generalplan för sinnessjuk vår dens modernisering och utbyggnad. I betraktande

av de fördelar, som enligt vad i det föregående anförts vore förenade med ett

gemensamt huvudmannaskap för sinnessjukvård och kroppssjukvård, anser

beredningen naturligt, att frågan om överförande av den kvalificerade sinnessjukvården

till de lokala huvudmännen upptages till förnyad prövning vid utbyggnadsperiodens

slut, då de organisatoriska förutsättningarna härför syntes

vara avsevärt gynnsammare än nu vore fallet, eller eljest så snart omständigheterna

diet motiverade.

Vid remissbehandlingen har denna fråga, såsom framgår av föregående

redogörelse, givit anledning till uttalanden i olika riktningar.

Medan sålunda medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, svenska landstingsförbundet

och ungefär hälften av do lokala huvudmännen anslutit sig till sinnessjukvårdsberedningens

ståndpunkt, ha statskontoret, centrala sjukvårdsberedningen,

svenska psykiatriska föreningen och ett antal direktioner för statens

sinnessjukhus uttalat sig för ett successivt överförande av huvudmannaskapet

till landstingen och städerna utanför landsting. Härjämte ha några remissinstanser,

bl. a. svenska stadsförbundets sjukvårdsdelegation, förordat omedel

bara åtgärder i nu niimnt syfte.

4—275 so Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. AV Ilo.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Enligt min mening kan det knappast sägas vara en realistisk politik att

nu till prövning upptaga frågan om överflyttning av huvudmannaskapet för

den kvalificerade sinnessjukvården från staten till landstingen. I likhet med

sinnessjukvårdsberedningen anser jag nämligen, att praktiska förutsättningar

saknas för en dylik överflyttning, särskilt i betraktande av de stora utbyggnadsprojekt

på sjukvårdens område i övrigt, som förestå de lokala huvudmännen.

Skall erforderlig upprustning av den kvalificerade sinnessjukvården

komma till stånd inom rimlig tid, är det enligt min mening oundgängligen

nödvändigt, att staten påtager sig denna uppgift. Jag ansluter mig alltså i

denna fråga till sinnessjukvårdsberedningens ståndpunkt.

Yad härefter angår platsbehovet och dess tillgodoseende innebär

sinnessjukvårdsberedningens generalplan i korthet, att man tills vidare

bör sikta på att fram till år 1965 åvägabringa ca 18 000 rationellt ordnade vårdplatser

å statliga sinnessjukhus. Beredningen har därvid räknat med dels

en ökning av patientomsättningen med omkring 10 % och dels en utbyggnad

av familjevården från 2,7 till 5 % av totala antalet vårdbehövande. Platsbehovet

tänkes tillgodosett genom modernisering av sjutton befintliga sinnessjukhus

jämte nybyggnader vid vissa av dessa, genom ianspråktagande

av redan befintliga eller planerade sekundäravdelningar, genom uppförande

av tre nya sinnessjukhus om vartdera 732 vårdplatser, förlagda till Karlskrona,

Stockholmstrakten och västra Sverige, genom inrättande av fem särskilda

tuberkulosavdelningar om vardera 120 vårdplatser samt genom anordnande

av drygt 700 sekundärplatser för ålderspsykoser in. fl. vid eller i anslutning

till vissa av primärsjukhusen. Vidare föreslås, att tre mindre och ålderdomliga

sjukhus, nämligen psykiatriska sjukhuset i Stockholm, S:ta Annas sjukhus

i Nyköping och Gådeå sjukhus i Härnösand, skola nedläggas så snart omständigheterna

det medgiva, samt att Källshagens sjukhus i Vänersborg

skall helt överlåtas till sinnesslövården. Ett genomförande av generalplanen

förutsättes slutligen möjliggöra ett nedläggande av de smärre primärkommunala

sinnessjukhusen.

Kostnaderna för de i generalplanen ingående byggnadsåtgärderna ha preliminärt

uppskattats till i runt tal 250 miljoner kronor, varav omkring 50 miljoner

kronor för nyanskaffning och modernisering av bostäder. Häremot borde

enligt beredningen vägas de besparingar i driftkostnader, som beräknades

uppkomma till följd av den minskning av platsbehovet, som bleve en följd av

effektiviserad vård med därav följande ökad patientomsättning, och som

kunde uppskattas till ca 7 miljoner kronor årligen. Planens fortsatta bearbetande

tänkes ankomma på en särskild byggnadskommitté, som därvid bl. a.

skulle ha att noga följa platsbehovet i syfte att i görligaste mån anpassa utbyggnaden

efter det verkliga behovet.

Åtskilliga remissinstanser ha menat, att beredningens uppskattning av

platsbehovet är alltför optimistisk, varvid man särskilt betonat svårigheterna

att under den närmaste framtiden öka patientomsättningen. Mot bakgrunden av

nuvarande brist på läkare och annan sjukvårdsutbildad personal, rådande

överbeläggning samt ålderdomsklientelets väntade ökning ter det sig även

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

för mig som om beräkningen ligger alltför mycket i underkant. Å andra sidan

får icke förbises, att den psykiatriska forskningen sedan något årtionde befinner

sig i stark utveckling och under den relativt långa utbyggnadsperiod,

varom här är fråga, kan leda fram till resultat, som i betydligt högre grad än

hittills äro ägnade att påverka vårdtiderna och vårdresultaten. Under 1960- talet har man vidare att emotse en relativt stor ökning av de arbetsföra

åldrarna och därmed bättre tillgång på personal. Med hänsyn härtill och då

platsbehovsberäkningen uttryckligen angivits såsom approximativ och tidsbegränsad,

torde anledning saknas att nu ingå på en närmare granskning av

densamma. I likhet med beredningen anser jag, att platsbehovet i fortsättningen

bör följas med stor uppmärksamhet och med lämpliga mellanrum

göras till föremål för omprövning.

Beträffande platsbehovets tillgodoseende har från flera håll betonats vikten

av att den nu framlagda generalplanen icke fastlåses i sina detaljer. Enligt

centrala sjukvårdsberedningens mening borde, särskilt när det gällde de föreslagna

nya sinnessjukhusen, möjligheter hållas öppna för inrättande av mindre

enheter än vad beredningen tänkt sig (732 vårdplatser) i syfte att vinna en

bättre anpassning till vederbörande landstingsområden. Olika önskemål ha

även framkommit rörande förläggningen av dessa sjukhus. Från lokalt håll

ha vidare betänkligheter anförts mot nedläggande av S:ta Annas sjukhus i

Nyköping och Gådeå sjukhus i Härnösand.

Jag vill i anledning härav understryka, att den framlagda generalplanen

självfallet icke är avsedd att vara i detalj bindande. Den får närmast betraktas

som en allmän riktlinje för det framtida utbyggandet av den statliga

sinnessjukvården. Som sådan finner jag för min del generalplanen i

det stora hela väl avvägd. Det är min avsikt, att varje i planen ingående

byggnadsföretag skall göras till föremål för närmare utredning samt därefter

inom ramen för möjliga medelsanvisningar underställas Kungl. Maj:ts

och riksdagens prövning. I det följande kommer jag också att anmäla en del

särskilda företag, som sammanhänga med generalplanens genomförande.

Med denna ståndpunkt föreligger knappast anledning för mig att i detta

sammanhang till prövning upptaga de olika önskemål och betänkligheter, som

vid remissbehandlingen framförts beträffande speciella sjukhus eller avdelningar.

Jag vill här endast göra det allmänna uttalandet, att vid planläggningen

och utformningen av nya sinnessjukhus hänsyn i görligaste mån givetvis

bör tagas till befolkningsunderlaget inom det eller de sjukvårdsområden,

som sjukhuset avser att tillgodose. Samtidigt måste emellertid beaktas, att

sådana faktorer som behovet av differentiering patienterna emellan på både

mans- och kvinnosidan samt angelägenheten av att rationellt tillvarataga överläkarnas

kapacitet sätta vissa, tämligen snäva gränser för ett dylikt hänsynstagande.

Enligt sakkunskapen bör sålunda ett sinnessjukhus ur dessa synpunkter

helst icke inrymma mindre än 600 vårdplatser, fördelade på två överläkaravdelningar.

Differentieringsbehovet talar ock i princip emot ett bibehållande

av nuvarande mindre och ålderdomliga sinnessjukhus längre än som

rådande platsbrist gör nödvändigt. Huruvida med beaktande av nu anförda

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

synpunkter utrymme finnes för ytterligare ett nytt sinnessjukhus, eventuellt

förlagt till Norrköping eller dess närhet, är för tidigt att närmare uttala sig

om. För egen del vill jag dock icke hålla för osannolikt, att utvecklingen kommer

att medföra behov av ett dylikt sjukhus.

Vad slutligen angår den preliminära kostnadsramen för generalplanens

genomförande, synes densamma icke orimlig i betraktande av det skick, vari

flertalet sinnessjukhus befinna sig. Som jämförelse må nämnas, att den utbyggnad

av kroppssjukvården, som de lokala huvudmännen f. n. planera, beräknats

draga en sammanlagd kostnad av 500 miljoner kronor.

Till frågan om tillsättande av en särskild kommitté för den fortsatta handläggningen

av frågorna om sinnessjukhusens modernisering och utbyggande

återkommer jag i det följande (s. 122).

Vårdhemmen för lättskötta sinnessjuka.

Gällande statsbidragsbestämmelser och nuvarande utbyggnad.

Genom beslut av 1936 och 1937 års riksdagar fastställdes grunder för

statsbidrag till inrättande och drift av vårdhem för s. k. lättskötta sinnessjuka,

anordnade av landsting eller städer utanför landsting. Huvudsyftet

med detta beslut var att via landstingen underlätta omhändertagandet av

sådana sinnessjuka, som icke krävde vård å statliga anstalter och som i stor

utsträckning sammanförts å ålderdomshemmen till men för vården av de

normala åldringarna.

Gällande statsbidragsbestämmelser i ämnet återfinnas i kungörelsen den

4 juni 1937 (nr 296; ändr. 298/1943) angående statsbidrag till uppförande,

inrättande eller inlösen av vårdhem för lättskötta sinnessjuka och kungörelsen

samma dag (nr 297; ändr. 299/1943 och 248/1947) angående statsbidrag

till driften av sådana vårdhem. Enligt båda dessa kungörelser, vilka trädde

i kraft den 1 juli 1937, gäller, att statsbidrag må utgå till landsting eller

stad, som ej deltager i landsting, dock icke till stad, som genom särskilt avtal

förbundit sig att omhänderha sinnessjukvården för i staden hemortsberättigade

sinnessjuka. Statsbidrag må utgå allenast för vårdhem, vilket

ingår som led i en av medicinalstyrelsen godkänd plan för sinnessjukvårdens

tillgodoseende inom länet resp. staden, och utgår som regel endast för hem,

som inrymmer minst 30 vårdplatser.

Statsbidrag till uppförande, inrättande eller inlösen utgår med högst

hälften av kostnaderna, dock högst 1 500 kronor per vårdplats. Driftbidraget

utgår med 1 krona 25 öre för dag och patient, på villkor att för patient tillhörande

det sjukvårdsområde, för vilket vårdhemmet är avsett, vårdavgift

icke uttages med högre belopp än 75 öre för dag eller i förekommande fall

med vad som utgår i folkpension, minskat med 200 kronor per år.

Enligt i sinnessjukvårdsberedningens betänkande lämnade uppgifter ha

landstingen hittills inrättat 50 vårdhem för lättskötta sinnessjuka med ett

sammanlagt platsantal av 2 878, motsvarande en folkmängd av 5 468 0001.

1 Eu sammanställning över hemmen med uppgifter om platsantal och kostnad per

vårddag samt vederbörande sjukvårdsområdes folkmängd återfinnes i betänkandet s. 101 ff.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Utbyggnaden hittills motsvarade alltså -— framhåller beredningen — endast

OjD promille av befolkningen. Utbyggandet hade vidare fortskridit mycket

olika i skilda landstingsområden. Medan det önskvärda antalet, en plats på

varje 1 000-tal av befolkningen, i vissa län vore helt eller i det närmaste uppnått,

hade på andra håll icke något vårdhem för lättskötta sinnessjuka inrättats.

I län, där landstingsvårdhem saknades, hade klientelet måst omhändertagas

på annat sätt, främst på statliga sinnessjukhus (där det utgjorde

en del av överbeläggningen), ålderdomshem, kommunala sinnessjukanstalter

eller i hemmen. Vid jämförelse mellan folkmängd och platstillgång

måste emellertid beaktas, att då platsbehovet angivits till 1 promille, detta utgjorde

ett beräknat medeltal för hela riket och att stora avvikelser kunde

förefinnas mellan olika län på grund av lokala skiljaktigheter i sjukdomsprocenten.

Sinnessjuk värdsberedningens synpunkter och förslag''.

Sinnessjukvårdsberedningen erinrar till att börja med om att den enligt

meddelade direktiv hade att verkställa en av 1946 års riksdag påkallad förutsättningslös

omprövning av frågan om huvudmannaskapet för vården

av lättskötta sinnessjuka.

Beredningen framhåller, att beaktansvärda skäl kunde anföras såväl för

som emot en överflyttning av huvudmannaskapet från landstingen och ickelandstingsstäderna

till staten. Betecknande för situationen vore, att de remissvar,

som avgivits över en av beredningen utarbetad preliminär promemoria

i ämnet, vilken för yttrande utsänts till samtliga landstings förvaltningsutskott,

sjukhuscheferna vid statens sinnessjukhus, svenska stadsförbundet

och svenska socialvårdsförbundet, fördelade sig tämligen lika på de

båda alternativen — staten eller landstingen. Enligt beredningens uppfattning

syntes det också förhålla sig så, att vården av de lättskötta sinnessjuka

kunde ordnas på ett tillfredsställande sätt av såväl staten som landstingen

men att detta i båda fallen förutsatte, att den kvalificerade vården, inklusive

vården av de s. k. sekundär!allen, först utbyggdes i erforderlig omfattning.

En omprövning av föreliggande fråga skulle sannolikt icke ha aktualiserats,

om staten haft möjlighet att på sinnessjukhus omhändertaga alla patienter,

som krävt mera kvalificerad vård eller kontinuerlig tillsyn. Vid sådant förhållande

syntes från sjukvårdens synpunkt en ändring i huvudmannaskapet

icke böra rekommenderas utan att tungt vägande skäl föreligga.

Beredningen anför vidare.

Till förmån för vårdens förstatligande har främst anförts, att erforderlig

omflyttning av patienterna mellan vårdhemmen och sinnessjukhusen därigenom

skulle befrämjas ävensom att en anslutning av vårdhemmen till sinnessjukhusen

skulle underlätta sysselsättningsmöjligheterna för vårdhemspatienterna,

särskilt vintertid. Vidare skulle behovet av vilohemsplatser som

komplement till de psykiatriska lasarettsavdelningarna resp. sekundärplatser

i anslutning till de statliga sinnessjukhusen i viss omfattning kunna på ett

smidigt sätt fyllas genom innspråktagande av lämpligt belägna vårdhem.

Intetdera av dessa skäl synes beredningen emellertid vara av den tyngd, att

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

det motiverar ett ändrat huvudmannaskap. Erfarenheten har nämligen ådagalagt,

att önskvärd omflyttning av patienterna kan åvägabringas genom organiserad

samverkan mellan läkarna vid resp. anstalter. I den mån så icke sker,

synes det vara en angelägen uppgift för överinspektören för sinnessjukvården

att ingripa reglerande och utjämnande. Nuvarande svårigheter härutinnan

torde f. ö. komma att väsentligt lätta efter hand som sinnessjukhusen

utbyggas. Genom besök vid ett antal vårdhem har beredningen vidare övertygats

om att patienterna därstädes i flertalet fall genom relativt enkla anordningar

kunna beredas erforderlig sysselsättning. Ett ianspråktagande av vissa

vårdhem som vilohemsplatser eller sekundärplatser kan givetvis vara ägnat

att främja en bättre lösning av de lättsköttas vårdproblem men innebär samtidigt

risker för komplikationer och därmed försening av vårdens totala utbyggande,

helst som i åtskilliga remissvar tvekan framskymtat mot att överlåta

nuvarande vårdhem till statligt ändamål.

Å andra sidan synas de positiva skäl, som på sin tid föranledde statsmakterna

att överlåta utbyggnaden av vården för de lättskötta sinnessjuka på

landstingen, kvarstå såtillvida, att denna vårdgren i avsevärd utsträckning

alltjämt torde kunna anordnas på ett billigare och för patienten mera trivsamt

sätt (mindre hem, nära hemorten) genom landstingens försorg än genom

statens.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig beredningen icke böra förorda

eu överflyttning av huvudmannaskapet för ifrågavarande vårdform till

staten.

Sedan beredningen sålunda stannat för att förorda, att det alltjämt skall

ankomma på landstingen och städerna utom landsting att handha och utbygga

vården av de lättskötta sinnessjuka, har beredningen ansett sig böra belysa

och i möjligaste mån klarlägga frågorna om den rätta avgränsningen

av vården av de lättskötta sinnessjuka i förhållande till den av

staten drivna s. k. sekundär sjuk vår den samt om den totala omfattningen

för vårdens utbyggande.

Beredningen anför rörande dessa spörsmål.

Det ligger i sakens natur att begreppet »lättskött sinnessjuk» icke låter sig

exakt definiera. Ett allmänt negativt kriterium på vårdhemsklientelet är emellertid,

att det utgöres av patienter, vilka ej äro i behov av den mera kvalificerade

vård eller kontinuerliga tillsyn, för vilka sinnessjukhusen äro avsedda.

Ytterligare ledning kan erhållas ur överinspektörens för sinnessjukvården

årsberättelse för år 1937, där det bl. a. framhålles följande.

»En sinnessjuk kan icke mot sin vilja intagas på vårdhem och en på dylikt

hem intagen patient får i regel icke mot sin vilja kvarhållas där. Enligt stadgad

praxis har dock kvarliållande ansetts kunna äga. rum, för såvitt fråga är

om patient, för vilken exspektantplats beviljats på sinnessjukhus men för

vilken vård därstädes ej kunnat beredas på grund av platsbrist. Vidare får

tvångsmedel icke användas mot på vårdhem intagen patient i annat fall än

då det oundgängligen erfordras till skydd för person eller egendom. Ytterligare

avgränsning av klientelet erhålles genom beaktande av att på vårdhem

finnes enbart eller övervägande kvinnlig personal, att nattpersonal vanligen

ej finnes där och att icke heller några övervakningsavdelningar förekomma.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden torde vårdhemsklientelet komma att

utgöras av två kategorier av sjuka, nämligen dels huvudsakligen lugna och

ordnade, dels mer eller mindre slöa, stundom något osnygga patienter. Då

dessa två kategorier icke lämpligen kunna vårdas tillsammans, bör möjlighet

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113. 55

finnas till differentiering av vårdhemsklientelet. Patienter, som lida av grövre

osnygghet, böra vårdas å sinnessjukhus.»

Vårdhemmen ha på många håll kommit att beläggas med patienter, vilka

icke lämpa sig för hemmens karaktär. Denna utveckling förklaras därav, att

den ständigt tilltagande bristen på platser inom den statliga sinnessjukvården

jämte ökningen av antalet senila patienter medfört ett ökat behov av mindre

kvalificerade platser. Härvid har framför allt uppstått ett behov av platser

för mera hjälplösa och ofta osnyggande patienter, vilka ställa relativt höga

anspråk på personalen genom sin tungskötthet. Dessa patienter, av vilka

många äro sängliggande, ha visat sig vara alltför besvärliga för vårdhemmen,

och böra —• liksom hittills i viss utsträckning skett — omhändertagas å sekundärsjukhus

eller sekundäravdelningar. På sekundärsjukhus (-avdelning), som

i personalavseende är bättre utrustat än vårdhem och som dessutom utgör

sinnessjukhus i lagens mening, kunna även något oroliga patienter vårdas.

Såsom generell norm för utbyggnaden av vårdhemsvården har hittills

räknats med ett platsbehov av 1 promille av befolkningen. Där nyss angivna

gränsdragning strängt iakttagits, ha emellertid i vissa fall vårdhemmen icke

kunnat fullt beläggas, vilket givit anledning till tveksamhet beträffande normens

tillämplighet. Det finns sålunda bl. a. ett vårdhem, som i åratal haft

omkring 30 lediga platser. Å andra sidan finnas vårdhem, som mottagit ganska

osnygga och tungskötta patienter, varvid en olämplig sammanblandning av

vårdhemsfall och sekundärfall uppstått. För att en lämplig differentiering av

klientelet skall kunna tillgodoses, är det angeläget att en någorlunda klar

gräns upprätthålles mellan det lättskötta vårdhemsklientelet och det mera

tungskötta sekundärklientelet. Denna torde kunna angivas sålunda, att för

vårdhemmen lämpa sig i huvudsak lugna och ordnade patienter, som i stort

sett kunna sköta sig själva och endast i ringa utsträckning äro sängliggande,

medan å sekundärsjukhus (-avdelningar) böra emottagas mera oordnade och

osnyggande patienter, som i större utsträckning äro sängliggande och som äro

i behov av betydligt mera tillsyn och kroppslig omvårdnad, utan att de därför

äro i behov av kvalificerad sinnessjukvård.

Då hittillsvarande, ofta heterogena beläggning å vårdhemmen icke syntes

lämna tillräcklig ledning för en bedömning av platsbehovets storlek, anser

beredningen lämpligt, att med beaktande av vad i det föregående anförts en

lokal undersökning rörande platsbehovet för lättskötta sinnessjuka inom resp.

sjukvårdsområden vcrkställes i samband med den fortsatta utbyggnaden av

vårdhemsvården. Härvid syntes överinspektören för sinnessjukvården böra

lämna erforderlig medverkan i form av råd och anvisningar rörande utredningens

uppläggning samt klientelets bedömning.

I anslutning härtill betonar beredningen vikten av att en utbyggnad av

vårdhemsorganisationen verkligen kommer till stånd i den omfattning som

erfordrades. Eljest komme hithörande klientel att i viss utsträckning belägga

do dyrbarare statliga platserna och därigenom förhindra ett rationellt utnyttjande

av dessa. Ålderdomshemmens befriande från de sinnessjuka vore också

i hög grad beroende på att tillräckligt antal vårdhemsplatser bleve tillgängliga.

I syfte att i möjligaste mån skapa garantier för vårdhemsvårdens utbyggande

föreslår beredningen, att ansvaret för vården ålägges landstingen

och städerna utanför landstingen såsom eu i lag reglerad skyl

dighet. Med den gränsdragning för vården av de lättskötta sinnessjuka, som

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

angivits i det föregående, anser beredningen det icke heller behöva möta svårigheter

att närmare bestämma innebörden av de lokala huvudmännens skyldighet

härutinnan. Givet vore, att rådande reglering av byggnadsverksamheten

kunde försvåra eller omöjliggöra för huvudmännen att under de närmaste

åren fullgöra ett dylikt åliggande. Man måste därför räkna med en icke alltför

begränsad övergångstid, under vilken hänsyn vid tillämpningen toges till

föreliggande särskilda förhållanden.

Beredningen framhåller slutligen, att den icke funnit tillräcklig anledning

föreligga att f. n. föreslå höjning av gällande statsbidragsbelopp till

vårdhemmen. Genom att patienternas folkpensioner numera efter visst avdrag

finge uttagas såsom vårdavgifter, hade nämligen landstingen i praktiken

erhållit ett väsentligt tillskott till täckande av sina utgifter för vården.

Däremot anser beredningen det kunna ifrågasättas, huruvida icke rätten

till statsbidrag borde utsträckas att omfatta jämväl de städer, som jämlikt

särskilda avtal ombesörjde »sin» sinnessjukvård och nu vore undantagna från

statsbidragskungörelsernas tillämpningsområde. Ifrågavarande avtal syntes

endast ha avsett att reglera den sinnessjukvård, som eljest skulle ha ankommit

på staten. En motsatt tolkning syntes beredningen böra medföra, att städerna

i fråga skulle erhålla ersättning enligt avtalets grunder jämväl för vår

den av de lättskötta sinnessjuka, vilket i princip skulle skänka dessa städer

en gynnsammare ställning än övriga huvudmän. Då detta icke förefölle rimligt,

förordar beredningen, att gällande bestämmelser om statsbidrag

till ifrågavarande vårdgren göras tillämpliga även å städerna

Stockholm, Göteborg och Malmö.

Yttranden.

Sinnessjukvårdsberedningens förslag, att huvudmannaskapet för vården

av de lättskötta sinnessjuka skall kvarbliva hos landstingen och

städerna utom landsting har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i så gott

som samtliga yttranden. Från flera håll har därvid framhållits, att det vore

angeläget, att frågan nu bringades till ett avgörande, då en fortsatt ovisshet

skulle komma att ytterligare fördröja planläggningen och utbyggnaden av

denna vårdform.

För ett överförande av ansvaret för ifrågavarande vårdform till staten ha

uttalat sig endast Uppsala och Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott.

Förstnämnda utskott motiverar sin ståndpunkt med att utskottet vore

av den principiella uppfattningen, att vården av de sinnessjuka borde omhänderhas

av en och samma huvudman, och att svårigheter förelåge att i nuvarande

läge helt överföra huvudmannaskapet för sinnessjukvården på landstingen.

I

I yttrandena har man vidare allmänt delat sinnessjukvårdsberedningens

uppfattning, att det vore angeläget, att en klar avgränsning komme till

stånd mellan vårdhemmen och den statliga sinnessjukvården.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Mot de riktlinjer för denna gränsdragning, som framlagts av beredningen, ha

i allmänhet några erinringar icke framförts från remissinstansernas sida.

1 samband härmed har emellertid från flera håll understrukits angelägenheten

av att snarast möjligt ytterligare vårdplatser, särskilt för sekundärvård,

tillskapades inom den statliga sinnessjukhusorganisationen för att avlasta

vårdhemmen sådana patienter, som icke lämpade sig för hemmens karaktär.

Ej heller vad sinnessjukvårdsberedningen anfört om lokala undersökningar

angående vårdbehovet inom de olika sjukvårdsområdena har

föranlett några erinringar i de avgivna yttrandena.

I stort sett råder även enighet om förslaget, att ansvaret för vården

av de lättskötta sinnessjuka skulle åläggas landstingen och

städerna utom landsting som en i lag reglerad skyldighet.

Förslaget härom har sålunda uttryckligen tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, statskontoret, svenska stadsförbundets

sjukvårdsdelegation, stadsfullmäktige i Göteborg, Malmö, Norrköping

och Gävle samt Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar

norra, Kalmar södra, Gotlands, Kristianstads, Hallands, Skaraborgs, Värmlands,

Örebro, Västmanlands och Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott

ävensom Malmöhus läns landstings hälso- och sjukvårdsberedning. Även

Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott -— som uttalat sig för att staten

borde övertaga huvudmannaskapet för vården av de lättskötta sinnessjuka

— anser, att därest ansvaret härför allt framgent skulle komma att åvila landstingen,

dessa borde åläggas lagstadgad skyldighet att ombesörja utbyggnaden

av denna vård.

Medicinalstyrelsen uttalar, att åläggandet för landstingen och städerna

utom landstingen lämpligen syntes kunna införas i sjukhuslagen.

Socialstyrelsen — som anser, att oklarheten i fråga om huvudmannaskapet

länge varit en kraftigt bidragande orsak till landstingens tveksamhet och i

några fall uraktlåtenhet att tillskapa vårdhem för lättskötta sinnessjuka —

förutsätter, att huvudmannaskapet komme att innebära, att landstingens vårdhem

i motsats till nuvarande praxis bleve skyldiga att mottaga sinnessjuka

som vore bosatta inom landstingsområdet, oavsett hemortsrätt och ekonomiska

förhållanden. Styrelsen framhåller härjämte, att det bl. a. på grund

av ålderdomshemmens platsanspråk vore mycket angeläget, att den hittills

eftersatta utbyggnaden verkligen skedde snabbt. Då det vore allt för riskfyllt

att räkna med att landstingen så snabbt som krävdes skulle kunna — i

konkurrens med alla andra nybyggnadsbehov — genom nybyggnader framskaffa

det erforderliga antalet platser (av styrelsen uppskattat till minst

2 280), föreslår styrelsen, att en inventering verkställes av tillgängliga, för

ändamålet användbara byggnader.

Centrala sjukvårdsberedningen har icke heller något att invända mot att

ansvaret för vården av de lättskötta sinnessjuka ålägges landstingen och städerna

utom landsting såsom en i lag reglerad skyldighet. En första förutsätt
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

ning härför vore emellertid, att ett intimt samarbete komme till stånd med

sinnessjukhusen. Vidare måste vid bestämmelsernas utformning nödig hänsyn

tagas till de allmänna svårigheter, som i nuvarande situation förelåge

bl. a. på byggnadsmarknaden.

Svenska landstingsförbundet ställer sig mera tveksamt till nödvändigheten

av den av sinnessjukvårdsberedningen föreslagna lagstiftningen. Förbundet

uttalar — med instämmande av Stockholms läns landstings vårdhemsdirektion,

Kopparbergs läns landstings hälso- och sjukvårdsberedning samt Gävleborgs

och Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott — att förbundet

vore fullt övertygat om att landstingen utan lagligt reglerad skyldighet skulle

låta sig angeläget vara att i snabbast möjliga takt, i den mån förhållandena

på byggnadsmarknaden och de ekonomiska resurserna tilläte, utbygga denna

vårdform. Förbundet ville dock icke motsätta sig beredningens förslag på

denna punkt. Emellertid måste på grund av antydda omständigheter en ej

alltför kort övergångstid för vårdens utbyggnad bli nödvändig, varför hänsyn

härtill måste tagas vid utformandet av en eventuell lagstiftning. På liknande

sätt uttalar sig Blekinge läns landstings förvaltningsutskott.

Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott ifrågasätter, om en lagstiftning

vore behövlig. Visserligen hade landstingens planer för vårdens utbyggande

ännu icke kunnat genomföras, men detta hade varit beroende på

krisförhållandena under de senaste tio åren. Ett direkt åläggande för landstingen

kunde icke beräknas medföra ett bättre resultat, såvida icke förhållandena

i allmänhet förbättrades.

Göteborgs och Bohus läns landstings sjukvårdsberedning framhåller, att

det trots sinnessjukvårdsberedningens försök till gränsdragning mellan de

olika anstalternas klientel i sista hand bleve en av bl. a. platstillgången påverkad

omdömesfråga, vilka patienter som skulle mottagas å vårdhemmen för

lättskötta. Sjukvårdsberedningen ifrågasätter därför lämpligheten av att göra

landstingens huvudmannaskap till en i lag reglerad skyldighet. I varje fall

borde då klart angivas, att landstingets skyldighet endast avsåge »i huvudsak

lugna och ordnade patienter, som i stort sett kunde sköta sig själva och

endast i ringa utsträckning vore sängliggande».

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott föreslår, att några bindande

föreskrifter ej utfärdas om omfattningen av skyldigheten att utbygga

vårdhemmen och längden av övergångstiden för utbyggnaden, då dessa faktorer

vore i hög grad beroende av den totala platstillgången för sinnessjuka

och på möjligheterna att avlasta trycket på sinnessjukhusen genom byggande

av till lasaretten anslutna psykiatriska kliniker. Härtill komme den omstän

digheten, att vårdhemmen f. n. på grund av platsbrist vid sinnessjukhusen i

stor utsträckning kommit att beläggas med patienter, vilka icke lämpade sig

för hemmens karaktär.

Svenska stadsförbundet vill icke motsätta sig en i lag reglerad skyldighet

för landstingen och städerna utom landsting att svara för vården av de lättskötta,

ehuru en uppdelning av sinnessjukvården på två huvudmannakatégorier

icke syntes innebära en fullt tillfredsställande lösning.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Maj.ts proposition nr- 113.

59

•Slutligen må nämnas, att Stockholms stadsfullmäktige ansett, att ett lagstadgande

av så svävande innebörd, som här kunde ifrågakomma, icke syntes

i''å åsyftad effekt.

"Vad härefter angår gällande statsbidragsbelopp till vårdhemmen

har centrala sjukvårdsberedningen ansett, att om landstingen skulle

åläggas skyldighet att sörja för vården av de lättskötta, ett större statsbidrag

till uppförande än det nu utgående borde övervägas.

Yrkanden om höjning av såväl byggnads- som driftbidragen eller endera

av dessa bidrag ha vidare framförts av Uppsala, Jönköpings, Kalmar södra,

Gotlands, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands och Västerbottens läns landstings

förvaltningsutskott samt stadsfullmäktige i Norrköping.

Stockholms stadsfidlmäktige anse uppenbart, att statsbidrag av så ringa

omfattning som de nu utgående icke kunde ha större stimulans till ökat uppförande

av vårdhem. Skulle planen för clen statliga sinnessjukvårdens ordnande

baseras på ökad medverkan från sekundärkommunernas sida vid vården

av lättskötta sinnessjuka, måste statsbidraget till inrättande och drift av

vårdhem för sådana sjuka avsevärt höjas.

Svenska landstingsförbundet framhåller — med instämmande av Stockholms

läns landstings vårdhemsdirektion, Kopparbergs läns landstings hälsooch

sjukvårdsberedning samt Gävleborgs och Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott

— att hela frågan om och i vad män folkpension finge tillgodoräknas

för täckande av kostnad för vård å anstalt f. n. låge i stöpsleven

och att en statlig kommitté inom den närmaste tiden torde komma att tillsättas

för utredning av denna fråga. Därest denna utredning komme att leda

till att anstalternas möjligheter att tillgodogöra sig de intagnas folkpensioner

begränsades i förhållande till vad f. n. vore fallet, ville förbundet redan

nu deklarera, att det funne en höjning av det statliga driftbidraget oundgänglig.

Förbundet anser vidare, att därest den av 1946 års statsbidragssakkunniga

för hälso- och sjukvården föreslagna höjningen av anläggningsbidragen

till kroppssjukvården komme att realiseras, statsbidragen till inrättande

av hithörande vårdhem syntes böra undergå en motsvarande modifiering.

Naturligt syntes vara, att dessa vårdhem därvid likställdes med hemmen för

kroniskt sjuka. Liknande uttalanden ha gjorts av Södermanlands, Kronobergs,

Kalmar norra och Blekinge läns landstings förvaltningsutskott.

Statskontoret förutsätter, att någon höjning av statsbidragen icke vidtages,

om landstingen och städerna utanför landsting åläggas ansvaret för

vården av de lättskötta sinnessjuka som en i lag reglerad skyldighet.

Yad slutligen angår sinnessjukvårdsberedningens förslag om utsträckning

av statsbidrags rätten till städerna Stockholm, Göteborg

och Malmö har statskontoret uttalat, att detta förslag förefölle rimligt,

därest ansvaret för vården av lättskötta sinnessjuka ålades dessa städer såsom

eu i lag reglerad skyldighet. Någon närmare utredning beträffande här

avsedda spörsmål för dessa städers vidkommande förelåge emellertid icke.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Stadsfullmäktige i Göteborg tillstyrka förslaget och stadsfullmäktige i

Malmö anse, att en i lag föreskriven skyldighet att svara för vården av de lätt

skötta sinnessjuka alldeles uppenbart borde åtföljas av rätt till statsbidrag,

samt ifrågasätta, om icke bidrag borde utgå även om laglig skyldighet icke

förelåge.

Sinnessjukvårdsberedningens förslag på denna punkt har biträtts även av

svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet. Stadsförbundet tilllägger,

att lättskötta sinnessjuka dock tills vidare borde få, i den mån de

vårdades på de tre städernas kvalificerade sinnessjukhus, medräknas vid avräkningen

enligt de för dessa städer gällande särskilda avtalen.

Departementschefen.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att praktiskt taget full enighet

råder mellan sinnessjukvårdsberedningen och remissinstanserna om att huvudmannaskapet

för vården av de lättskötta sinnessjuka skall kvarbliva hos

landstingen och städerna utanför landsting. Några erinringar ha i allmänhet

ej heller framställts mot den avgränsning av vårdformen, som beredningen

föreslagit, innebärande att den i huvudsak bör avse lugna och ordnade pati

enter, som i stort sett kunna sköta sig själva och endast i ringa utsträckning

äro sängliggande. Oordnade och osnyggande patienter, som kräva mera kontinuerlig

tillsyn och kroppslig omvårdnad utan att vara i behov av kvalificerad

sinnessjukvård, förutsättas skola omhändertagas på statliga sekundärsjukhu»

eller -avdelningar.

För egen del kan jag helt ansluta mig till den ståndpunkt, som sålunda

framgått som resultat av den av riksdagen påkallade omprövningen av detta

spörsmål. Givet är att den förordade gränsdragningen mellan vårdhemsklientelet

och det statliga sekundärklientelet kan bli svår och stundom omöjlig att

i praktiken upprätthålla, så länge den statliga sinnessjukvården icke utbyggts

i erforderlig omfattning. Som riktlinje för vederbörande huvudmäns prak

tiska åtgärder vid vårdformens utbyggande synes gränsdragningen dock

lämna tillräcklig vägledning.

Beredningens förslag, att ansvaret för vården av de lättskötta sinnessjuka

skulle fastslås i lag, har mött förståelse hos det stora flertalet remissinstanser.

En viss tveksamhet har dock kommit till synes i vissa yttranden. Främst har

man därvid framhållit rådande svårigheter på byggnadsmarknaden och vanskligheten

av att i enskilda fall upprätthålla en bestämd gräns mellan statens

och de lokala huvudmännens skyldigheter. Självfallet aro dessa svårigheter

värda allt beaktande. Å andra sidan torde det icke kunna bestridas, att ettfastställande

i lag av huvudmannaskapet för denna vård är ägnat att skapa

klarhet om de lokala huvudmännens skyldigheter på detta vårdområde.

Jag sympatiserar därför med tanken på en sådan lagstiftning. Hur en dylik

lämpligen skall utformas är emellertid ej tillräckligt klarlagt. Förslag på

denna punkt kan därför icke framläggas för årets riksdag. Frågan torde emel
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Mcij:ts proposition nr 113.

lertid böra upptagas till prövning snarast, eventuellt i samband med andra

ändringar i gällande sjuklmslag.

Vad slutligen angår frågan om jämkning av gällande statsbidragsgrunder

delar jag beredningens uppfattning, att anledning saknas att f. n. föreslå

någon höjning av utgående statsbidrag vare sig till byggande eller drift.

Skulle de lokala huvudmännen framdeles berövas möjligheten att liksom nu

till större delen tillgodogöra sig patienternas folkpensioner, kommer givetvis

frågan i annat läge. Däremot finner jag i likhet med ett flertal remissinstanser,

att vägande skäl anförts för att utsträcka rätten till statsbidrag att omfatta

även de städer, som enligt särskilda avtal ha att själva ombesörja sin

sinnessjukvård. Tillräcklig anledning att sammankoppla denna fråga med

nyssberörda lagstiftningsfråga synes mig knappast föreligga. Jag förordar

därför, att gällande statsbidragskungörelser i ämnet fr. o. m. den 1 juli 1950

göras tillämpliga även på städerna Stockholm, Göteborg och Malmö, som nu

äro uteslutna från dessa kungörelsers tillämpningsområde. Vid bifall härtill

torde man få räkna med en i viss mån ökad belastning å det under elfte huvudtiteln

uppförda förslagsanslaget till bidrag till driften av vårdhem för lättskötta

sinnessjuka. Då emellertid driftbidraget utbetalas halvårsvis i efterskott

och det är ovisst, hur många nya bidragsberättigade vårdplatser man

har att räkna med, synas tillräckliga skäl icke föreligga för att för nästa bud,

getår höja detta anslag utöver det belopp, som äskats i årets statsverksproposition,

1300000 kronor.

Anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus

in. m.

Anslag för budgetaret 1950/51.

Uppförande av nytt sinnessjukhus vid Karlskrona.

Inledning.

T propositionen nr 244 till 1947 års riksdag föreslogs, att ett nytt. sinnessjukhus

om 600 å 700 vårdplatser skulle uppföras i Blekinge och förläggas

å det s. k. Gullbernahultsområdet vid Karlskrona.

Riksdagen (skr. nr 352) lämnade nämnda förslag utan erinran och anvisade

i enlighet med Kungl. Maj:ts hemställan för budgetåret 1947/48 100 000 kronor

för den fortsatta utredningen i ärendet. I detta belopp voro inräknade omkring

50 000 kronor för en allmän arkitekttävlan rörande sjukhusets närmare

utformning.

Genom beslut den 27 juni 1947 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen

att i samråd med medicinalstyrelsen upprätta och till Kungl. Maj it inkomma

med förslag till anordnande —• för en kostnad av högst 50 000 kronor —

av en allmän arkitekttävlan rörande uppförande av ett nytt sinnessjukhus

med 600 ä 700 platser vid Karlskrona.

Med anledning härav överlämnade byggnadsstyrelsen med skrivelse den

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

17 oktober 1947 ett av styrelsen i samråd med medicinalstyrelsen, statens

sjukhusutredning av år 1943, statens sjukhuspersonals förbund och, beträf

fande sjukhusområdets begränsning, drätselkammaren i Karlskrona upprättat

förslag till program för arkitekttävlingen.

Genom beslut den 31 oktober 1947 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen

att anordna arkitekttävlingen i huvudsaklig överensstämmelse med

förenämnda program. Samtidigt förordnade Kungl. Maj:t till ledamöter i den

nämnd, som skulle bedöma inkommande tävlingsförslag, arkitekten Hakon

Ahlberg, medicinalrådet Peder Björck, byggnadsrådet David Dahl, överläkaren

Erik Goldkuhl, professorn Bernhard Jacobowsky, generaldirektören

Henning Leo, e. o. byrådirektören Mats Molander, byggnadsrådet Gunnar

Wejke och arkitekten Helge Zimdahl. Yidare medgav Kungl. Maj :t, att bygg

nadsstyrelsen för bestridande av kostnaderna för tävlingen finge disponera

ett belopp av högst 50 000 kronor.

Sedan tävlingen numera ägt rum, har byggnadsstyrelsen med skrivelse

den 13 december 1948 överlämnat prisnämndens utlåtande rörande tävlingen

ävensom avgivit eget yttrande i ärendet.

Härefter har statens sinnessjukvårdsberedning den 4 mars 1949 avgivit

utlåtande i ärendet.

Programmet för arkitekttävlingen.

I programmet för arkitekttävlingen — vilket i allt väsentligt byggde på det

principförslag till planering och utformning av nya sinnessjukhus, som sedermera

framlagts av statens sjukhusutredning av år 1943 i dess betänkande (IV)

med synpunkter och förslag rörande sinnessjukvården (SOU 1948: 37) — an

fördes i huvudsak följande.1

Allmänna uppgifter beträffande sjukhusets

förläggning och planering.

Sjukhuset är avsett att uppföras på ett område, beläget öster om Gullberna

järnvägsstation invid Karlskrona. Största delen av området är rikt bevuxet

med lövskog, huvudsakligen bok. Jordlagrets tjocklek är förhållandevis ringa,

och berget går delvis i dagen, varför grundläggning genomgående kan beräknas

ske på berg. Anläggningens vattenförsörjning beräknas ske från huvud

vattenledningen till Karlskrona, vilken är förlagd strax norr om tävlingsområdet.

Avloppet torde få anordnas till Lyckebyfjärden med särskilt reningsverk.

Den förestående utbyggnaden av sinnessjukvården i landet kommer att

kräva en betydande ekonomisk insats från statens sida. Vid utformning och

planläggning av nya sinnessjukhus gäller det därför att arkitektoniskt och

byggnadstekniskt finna en ekonomiskt god lösning, icke minst med utgångspunkt

från önskvärdheten att ernå lägsta möjliga kostnader beträffande den

framtida driften av sjukhuset. I detta avseende är koncentration av sjukhusanläggningen

en given fördel. Det ligger emellertid i sakens natur, att stör- 1

1 I programmet för arkitekttävlingen voro i detalj angivna de ytor, som borde givas

de olika i sjukhusanläggningen ingående lokalerna. Beträffande dessa uppgifter — vilka

här uteslutits — torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

ningar mellan olika vårdavdelningar i ett sinnessjukhus lätt kunna uppkomma.

En viss isolering av avdelningar från varandra är därvid nödvändig; en sådan

försvåras om kravet på koncentration drives alltför långt. Om man sålunda

exempelvis sammanför de olika vårdavdelningarna till en byggnad med ett

större antal våningar, torde man svårligen kunna anordna särskilda från resp.

avdelningar direkt och lätt tillgängliga promenadgårdar. Vid den avvägning,

som måste ske mellan å ena sidan koncentration och å andra uppdelning,

torde alltså det förhållandet böra uppmärksammas, att beträffande sinnessjuk

huset i viss män andra betingelser föreligga än ifråga om kroppssjukhuset.

I detta sammanhang bör beaktas, att vissa psykologiska faktorer måste vid

sinnessjukhuset tillmätas större betydelse. Vid kroppssjukhuset är patientens

vistelse i regel av förhållandevis kort varaktighet; sinnessjukhusets patienter

däremot stanna ofta länge, många rent av för återstoden av sitt liv. Anläggningen

bör därför givas en skala, som icke i sig själv verkar deprimerande.

Med utgångspunkt härifrån torde man kunna fastslå, att ett sinnessjukhus

icke lämpligen kan utformas som ett renodlat blocksjukhus.

Såsom allmän regel för planeringen bör därjämte gälla, att fördelningen

av lokaler på olika byggnader samt dessas inbördes placering och inredning

bör ske på ett ur drift- och arbetssynpunkt ändamålsenligt sätt. Dessutom

bör framhållas betydelsen av att vårdavdelningarna utformas på ett sådant

sätt, att de olika för patienterna avsedda utrymmena bliva lätta att övervaka.

Sjukhuset skall planeras för omkring 730 vårdplatser, fördelade på två

överläkaravdelningar, en för kvinnliga och en för manliga patienter. Möjligheterna

böra därjämte hällas öppna för utbyggnad av sjukhuset med 100

vårdplatser, därest vid en senare tidpunkt en sådan utökning skulle befinnas

önskvärd. Sjukhusets ekonomiavdelningar äro i lokalförteckningen dimensionerade

med hänsyn till en dylik eventuell utökning av platsantalet.

Lokalförteckniug’.

Sinnessjukhuset skall omfatta följande huvudgrupper av lokaler:

I. Vårdavdelningar.

II. Administration, apotek, laboratorium, operations- och behandlingsavdelningar

m. m.

III. Arbets- och verkstadslokaler.

IV. Samlingssal, sällskapsrum, gymnastiksal in. m.

V. Sjukavdelning för personal.

VI. Ekonomiavdelningar.

VII. Gravkapell jämte obduktionslokal.

VIII. Bostäder.

1. Vårdavdelningar.

Till vardera överläkaravdelningen höra 13 vårdavdelningar enligt följande

sammanställning. Antal

platser

3 avdelningar för akuta lugna patienter med vardera 24 platser.......... 72

3 avdelningar för akuta halvoroliga patienter med vardera 24 platser____ 72

4 avdelningar för oroliga patienter med vardera 24 platser .............. 96

1 avdelning för kroniska halvoroliga patienter med 42 platser............ 42

1 avdelning för kroniska halvoroliga eller lugna patienter med 42 platser 42

1 avdelning för kroniska lugna patienter med 42 platser.................. 42

366

Sjukhuset kommer i enlighet härmed att erhålla 732 vårdplatser.

Intagning av patienter kan koncentreras till vissa av de mindre avdelnin

garna. Det är även tänkbart att av sjukhusets vårdavdelningar sammanföra

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

en kvinnlig och en manlig vårdavdelning för akuta lugna patienter till en särskild

upptagningsbyggnad, förlagd nära huvudentrén till sjukhusanläggningen.

Vilkendera lösningen som väljes, torde bliva beroende på grupperingen

av anläggningen.

Avdelningarna av den mindre typen avses i första hand för akut sjuka samt

mera svårskötta, oroliga patienter. Avdelningarna av den större typen avses

huvudsakligen för kroniska, uppegående patienter, som erfordra vistelse å

sluten anstalt men icke i någon större utsträckning äro i behov av diagnostiska

eller medicinskt terapeutiska åtgärder. Patienter å sistnämnda avdelningar

förutsättas kunna i huvudsak sköta sig själva, varvid behov av kontinuerlig

övervakning dock föreligger.

Beträffande de olika vårdavdelningarnas planläggning gäller följande:

Vårdavdelning för akuta lugna samt vårdavdelning för akuta halvoroliga

patienter med vardera 24 platser, fördelade på 6 enkelrum, 2 3-patientrum

och 2 6-patientrum. Vårdavdelningar av denna typ äro avsedda att användas

som sjukhusets speciella behandlingsavdelningar, varför, särskilt med hänsyn

till kravet på övervakning, en koncentration av de lokaler, inom vilka patienterna

skola vistas, bör eftersträvas, även om detta medför avsteg från eljest tilllämpad

central placering av bilokalerna.

Vårdavdelning för oroliga patienter med 24 platser, fördelade på 12 enkelrum

och 2 6-patientrum. Ett visst antal enkelrum, förslagsvis 8, böra avgränsas

från avdelningen i övrigt och avses bl. a. för patienter, vilka icke lämpligen

kunna vårdas tillsammans med de övriga.

Vårdavdelning för kroniska halvoroliga patienter med 42 platser, fördelade

på 12 enkelrum, 4 3-patientrum och 3 6-patientrum, ävensom vårdavdelning

för kroniska halvoroliga eller lugna patienter och vårdavdelning för kroniska

lugna patienter med vardera 42 platser, fördelade på 9 enkelrum, 3 3-patientrum

och 4 6-patientrum. Dessa avdelningar för vissa kroniska patienter förete

sinsemellan icke några större olikheter. I huvudsak innebär skillnaden endast,

att man räknat med större möjligheter till vård å enkelrum av patienter inom

avdelningarna för halvoroliga än inom avdelningarna för lugna patienter.

Till varje vårdavdelning höra förutom patientrummen följande utrymmen,

nämligen matsal, dagrum, arbetsrum för patienter, besöksrum, patienttoaletter,

omklädnadsrum och toaletter för personal, snyggningsrum, badrum, förvaringsrum

för patientkläder, expeditions- och behandlingsrum, förråd, sköljrum

och serveringskök. Härutöver erfordras för varje vårdavdelning följande

utrymmen, vilka, därest så visar sig lämpligt, kunna för flera likartade vårdavdelningar

sammanföras och förläggas i en souterrängvåning, nämligen omklädnadsrum

för patienter, patient- och personaltoaletter i anslutning till promenadgårdarna,

förvaringsrum för redskap till promenadgårdarnas skötsel, förrådslokal,

rum för torkning och förvarin" av madrasser, rum för smuts tvätt, soprum,

hytt för rikstelefon och personalrum. Till vårdavdelningarna höra promenadgårdar

för patienternas utevistelse. Varje promenadgård bör förses med

två på tre sidor vindskyddade övertäckta verandor. Till en eventuell upptagningsbyggnad

erfordras icke slutna promenadgårdar. II.

II. Administration, apotek, laboratorium, operations- och behandlingsavdelningar

m. m.

Till de i det följande nämnda lokalgrupperna A och B anordnas lämpligen

en gemensam huvudentré, vilken även kommer att utgöra huvudentré för

besökande. Härvid bör intill en sådan entré förläggas postcentral med postfack

för varje avdelning. I anslutning till huvudentrén anordnas expeditionsplats

för upplysning och hänvisning, avsedd att användas under besökstid.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Majrts proposition nr 113.

\ id planeringen av denna avdelning bör iakttagas, att allmänhetens väg till

expeditionerna icke får beröra trafiken mellan vård- och behandlingsavdelningarna.

A. Expeditioner. Expedition för sjukhuschefen, expedition för överläkare,

fyra expeditioner för övriga läkare, väntrum, rum för tre skrivbiträden, expedition

för hjälpverksamhetsläkare, expedition för två hjälpverksamhetsföreståndarinnor,

väntrum, rum för skrivbiträde, expedition för uppsvningsman,

två expeditioner för föreståndarinnor, reservrum, maskinskrivnings- och

räknerum samt rum för medicinskt bibliotek, tillika sammanträdesrum för

direktionen.

B. Sjukhuskontor. Rum för sjukhusintendent, rum för kassör, kassavalv,

kontor med fyra arbetsplatser samt maskinskrivnings- och räknerum.

C. Apotek, laboratorium, operations- och behandlings av delning ar m. m.

Apotek med utlämningsfack, läkemedelsförråd, tre laboratorierum jämte förråd

och diskrum, rum för psykotekniska prov, operationsrum, omläggningsrum,

sterilrum, väntrum, elektrochockrum, vilrum, röntgenrum, manöverrum,

fotorum, framkallningsrum, behandlingsrum för fysikalisk terapi, omklädnadsrum

för patienter, två reservrum, tandklinik, sterilrum, mottagningsrum

för verksläkare och väntrum.

Till grupperna A, B, C anordnas kapprum, toaletter, telefonhytter och städskrubbar

i erforderlig utsträckning.

III. Arbets- och verkstadslokaler.

För patienterna erforderliga arbets- och verkstadslokaler böra sammanföras

till en särskild byggnad. Då utformningen av dessa lokaler är föremål

för fortsatta undersökningar genom statens sjukhusutredning i samband med

planläggningen av arbetsterapien inom sinnessjukvården, angives har endast

en totalyta, utan uppdelning på särskilda arbetslokaler, förråd och expeditioner

om ca 2 000 m2.

IV. Samlingssal, sällskapsrum, gymnastiksal m. m.

Samlingssalen beräknas för 250—300 personer. Salen är avsedd att användas

även för gudstjänster. Till salen höra två omklädnadsrum, apparatrum

för filmförevisningar och två sällskapsrum med mindre tekök jämte förråd.

Bibliotek, studierum, gymnastiksal med omklädnadsrum samt dusch- och

toalettrum, badstuavdelning, lokal för servering av kaffe, läskedrycker m. m.

och försäljning av tidningar, tobak, choklad m. m. samt fest- och‘idrottsplats

med mindre, övertäckt estrad.

V. Sjukavdelning för personal.

Avdelningen bör omfatta 2 enkelrum och 3 2-patientrum jämte erforderliga

bilokaler såsom sköljrum, badrum, tekök, toaletter och förråd. VI.

VI. Ekonomiavdelningar.

A. Panncentral m. m. Pannanläggningen planeras för koleldning. I anslutning

till panncentralen förläggas utrymmen för förbränning av sjukhusets

sopor och avfall samt desinfektionsavdelning. Kolgård, elektrisk verkstad,

mekanisk verkstad och smedja. Nämnda verkstäder, vilka kunna förläggas invid

panncentralen, äro beräknade för sjukhusets skötsel och ej avsedda att utnyttjas

för patienter. Garage för 6 bilar samt lokal för sjukhusets tyngre brandredskap.

/?. Centralkök. Köket skall utformas för en kapacitet av omkring 1 100 dagsportioner

(tre mål per dag) på brukligt sätt med skilda arbetsgrupper för kokning

och stekning. Till köket höra sedvanliga biutrymmen såsom renserier,

5—275 so TVihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr 113.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. May.ts proposition nr 113.

beredningsrum, förrådsrum, kylrum för olika varor, utlämningsrum, diskrum

för köksdisk resp. kantiner, expeditionsrum för föreståndarinna m. m.

För personalen anordnas omklädnadsrum med klädskåp, toalett-, dusch-,

tork- och vilrum samt mindre matrum.

I källarvåningen, i anslutning till köket, förlägges det centrala proviantförrådet

jämte övriga för köket erforderliga källarlokaler.

C. Personalmatsal. För samtliga personalgrupper anordnas en gemensam

matsal. Serveringen förutsattes ske från bardisk enligt självserveringsprincipen

med maten levererad från centralköket. Matsalen bör beräknas för omkring

125—150 platser vid småbord.

D. Tvättinrättning. Tvättinrättningen skall planeras för en kapacitet av

250 000 kg per år och utformas på sedvanligt sätt med tvättsal, in- och utlämningsrum,

strykrum, reparationsverkstad för tvättgods, personalrum, toalettoch

duschrum m. m.

E. Centraiför råd. Förrådet, som kan förläggas till en souterrängvåning,

uppdelas på olika delar för skilda persedlar och materialier. Till detsamma

anordnas expedition med utlämning.

F. Ekonomiträdgård med tillhörande bänkgårdar, växthus och förrådsbyggnader.

VII. Gravkapell jämte obduktionslokal.

Kapell, rum för officiant, svepningsrum, kistrum och obduktionsrum. Till

avdelningen höra kylrum, toalett- och duschrum.

VIII. Bostäder.

A. Bostäder för familjer.

1 sjukhuschef ............................................................... 7 rum och kök

1 överläkare.................................................................. 6 » » »

1 intendent .................................................................. 5 » » »

2 förste läkare............................................................... 5 » » »

2 andre läkare............................................................... 4 » » »

1 maskinmästare............................................................ 3 » » »

1 uppsyningsman ......................................................... 3 » » »

20 bostäder för olika befattningshavare .............................. 3 » » »

B. Bostäder för ogift personal.

4 rum för läkarvikarier med särskild sovalkov, garderob samt toalettrum

med dusch.

30 rum för översköterskor, överskötare, föreståndarinnor och jämställda med

särskild sovalkov.

100 enkelrum för vissa andra befattningshavare.

Samtliga rum skola förses med entréutrymme och garderob samt eget tvättställ.

För varje 10-tal rum anordnas toalettrum, badrum, borstrum samt ett

mindre tekök. I källare inrymmas cykelstall och förråd samt för varje 20-tal

rum en mindre handtvättstuga med tillhörande tork- och strykrum. Dessa

bostäder böra fördelas med omkring 70 % för kvinnliga och 30 % för manliga

befattningshavare. Bostäderna böra vara tillgängliga från särskild, från sjukhuset

i övrigt skild infartsväg.

Samtliga bostäder böra förläggas och sammanföras på sådant sätt, att, utan

åsidosättande av skäliga krav på en ekonomiskt försvarlig lösning, varje anstaltskaraktär

i görligaste mån undvikes.

C. Portvaktsbgggnad i en särskild byggnad, inrymmande bostadslägenhet

om 3 rum och kök, telefoncentral, tillika portvaktsrum, och tre enkelrum med

tillhörande entréutrymme, garderob och tvättställ. Gemensamt för de tre

enkelrummen anordnas toalett, badrum samt mindre tekök.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj ds proposition nr 113.

Allmänna synpunkter på placeringen av olika

lokalgrupper i förhållande till varandra.

Vid huvudentrén till sjukhusanläggningen förlägges portvaktsbyggnaden

med tillhörande telefoncentral. Från huvudentrén skall besökande allmänhet

via administrationslokalerna bekvämt kunna nå sjukhusets olika anläggningar.

Lasttrafiken till sjukhusets olika ekonomiavdelningar bör föras å en för detta

ändamål särskilt avsedd väg.

Beträffande grupperingen av de olika lokalerna i förhållande till varandra

må framhållas följande. Fn bekväm inre kulvertförbindelse är av stort värde,

varför endast särskilt svåra terrängförhållanden kunna motivera en lösning

utan en dylik invändig förbindelse. Vertikala kommunikationsleder inom olika

i anläggningen ingående byggnader böra vara bekvämt åtkomliga från en sådan

förbindelsegång. Därest kulvertsystem anordnas, beräknas mattransport o. d.

ske med truckar, eljest per bil.

Ur driftsynpunkt böra vissa lokaler sammanföras till särskilda enheter. Det

är särskilt angeläget, att de för sjukhuset gemensamma avdelningarna erhålla

ett centralt läge inom sjukhusanläggningen. Beträffande belägenheten av vårdavdelningarna

må framhållas, att avdelningar för lugna akuta sjuka böra förläggas

närmast sjukhusets centrum och avdelningarna för störande patienter

längst därifrån. Insyn mellan manliga och kvinnliga vårdavdelningar ävensom

mellan tillhörande promenadgårdar bör undvikas.

Centralt böra sålunda lämpligen förläggas förenämnda lokalgrupperna II,

III, IV och VI.

Prisnämndens utlåtande.

Prisnämnden har funnit, att tävlingen — till vilken inkommit 23 förslag —

på ett värdefullt sätt belyst olika möjligheter att utnyttja det anvisade området

för den tänkta anläggningen liksom också frågan, huruvida ett sjukhus av

detta slag borde givas en mer eller mindre koncentrerad resp. spridd gruppering

och utformning med hänsyn till de fördelar eller olägenheter, som kunde

vara förenade med det ena eller andra systemet. Planlösning och yttre utformning

av de olika avdelningarna uppvisade i de olika förslagen flera intressanta

varianter.

Resultatet av tävlingen har enligt prisnämnden i fråga om markområdets

storlek visat, att en i tävlingsprogrammet antydd möjlighet att förskjuta områdets

vänstra gränslinje borde utnyttjas bl. a, för att tillräckliga områden för

patienternas utevistelse skulle kunna erhållas. Det område, som låge väster

om dalsänkan utmed en i tävlingsprogrammet antydd gränslinje, borde därvid

lämpligen tagas i anspråk för till anläggningen hörande bostäder. Ett sådant

utnyttjande av detta område syntes kunna ske utan olägenheter för ett angränsande

koloniområde. Området utmed stranden av den södra udden, vilket utgjorde

det vackraste partiet, kunde då friläggas från bebyggelse. En sådan

huvuddisposition gåve jämväl goda möjligheter till ett naturligt samlat parkområde;

vidare erhölles en förenklad avgränsning i söder av själva sjukhusområdet,

varjämte bebyggelsen icke behövde föras alltför nära strandlinjen.

Ehuru, såsom nyss nämnts, tävlingsresultatet på ett allsidigt sätt belyst

uppgiften och trots att vissa av förslagen kunde anses innebära i stort

sett goda bidrag till uppgiftens lösande, har dock intet av förslagen synts pris
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

nämnden kunna utan viss överarbetning läggas till grund för ett genomförande

av byggnadsföretaget.

Prisnämnden har funnit, att de sex med nr 2, 4, 6, 7, 12 och 16 betecknade

förslagen besutte påtagliga förtjänster framför övriga förslag. Nämnden har

låtit genom byggnadsstyrelsens försorg utföra preliminära kostnadsberäkningar

av dessa sex förslag samt, för att möjliggöra jämförelse ur kostnadssynpunkt

mellan de olika anläggningstyperna, jämväl av förslagen nr 1 och 17.

De sålunda beräknade kostnaderna framgå av följande förteckning, vari dock

ej ingå personalbostäderna, vilkas uppförande på grundval av vissa av de ingivna

förslagen beräknats draga en kostnad av ca 3 000 000 kronor.

nr 1 motto »Frigångare» ....................................................... 17 000 000

» 2 » »au rez-de-chaussée» ............................................. 16 000 000

» 4 » »fi» .................................................................. 16 500 000

» 6 » »quod estis nos fuimus» ....................................... 17 500 000

» 7 » »Psykoterapi» ...................................................... 16 500 000

» 12 » »Yägen till hälsa» ................................................ 15 000 000

» 16 » »Finns det möjligen ett litet enkelrum mot norr» ... 15 700 000

» 17 » »Fagus» ............................................................ 16 000 000

Efter inbördes avvägning mellan de enligt det föregående uttagna sex

förslagen har prisnämnden enhälligt beslutat belöna med första pris, 11 000

kronor, förslaget nr 16, uppgjort av arkitekt Lars-Erik Lallerstedt med arkitekt

Werner Kiienzi som medarbetare, med andra pris, 7 000 kronor, förslaget

nr 4 samt med två tredjepris, vartdera om 5 000 kronor, förslagen nr 2 och 12.

Prisnämnden har vidare beslutat att med ett inköp av 4 000 kronor belöna förslaget

nr 7 samt med ett inköp å 3 000 kronor förslaget nr 6.1

Prisnämnden har förordat, att författaren till det med l:a priset belönade

förslaget erhåller uppdrag att vidare utarbeta detsamma. I detta förslag vore

huvuddispositionen av området jämte grupperingen av byggnaderna mycket

förtjänstfull, med goda och naturligt utformade huvudtillfartsleder samt tillräckliga

och välbelägna friytor. Författaren hade vidare vid utformningen av

de enskilda byggnaderna inom anläggningen åstadkommit påtagliga trevnadsvärden,

och önskvärd koncentration hade erhållits med bibehållande av en

måttlig skala på anläggningen. Vårdavdelningarnas utformning vore dessutom

god och okonstlad, även om anmärkningar kunde riktas mot vissa detaljer

i planlösningen.

Byggnadsstyrelsens utlåtande.

Byggnadsstyrelsen har för egen del, med instämmande i prisnämndens utlåtande,

funnit det med l:a pris belönade förslaget bäst lämpat att efter överarbetning

läggas till grund för det tillämnade byggnadsföretaget.

1 Byggnadsstyrelsen har i anslutning härtill framhållit, att — såsom framginge av

sammanställningen rörande byggnadskostnaderna ■— endast ett av de prisbelönta förslagen

beräknats draga lägre kostnad än det med första pris belönade. I förstnämnda förslag hade

emellertid bl. a. de oroliga avdelningarna sammanförts till fyravåningshus, varjämte

detta förslag uppvisade jämväl vissa andra brister, vilkas avhjälpande genom en överarbetning

skulle medföra, att förslaget icke skulle kunna realiseras för en lägre totalkostnad

än ca 16 000 000 kronor.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Mcij:ts proposition nr 113.

Emellertid har styrelsen uttalat sig för en omprövning i kostnadsbesparande

syfte av vissa delar av det föreliggande förslaget. Styrelsen har därvid hänvisat

till sitt samtidigt avgivna utlåtande över det av statens sjukhusutredning

av år 1943 i dess betänkande (IY) med synpunkter och förslag rörande

sinnessjuk vården framlagda principförslaget till planering och utformning av

sinnessjukhus, vilket förslag — såsom tidigare omnämnts — i huvudsak legat

till grund för programmet beträffande arkitekttävlingen rörande Karlskronasjukhuset.

I sistnämnda utlåtande anför styrelsen i huvudsak följande.

En överslagsberäkning på grundval av de i arkitekttävlingen rörande Karlskronasjukhuset

utvalda förslagen ger till resultat en kostnad per vårdplats av

ca 26 000 kronor. Vid det senast uppförda sinnessjukhuset i landet, Sidsjöns

sjukhus, uppgår motsvarande kostnad till ca 20 000 kronor, omräknat till nuvarande

prisläge. Ett sinnessjukhus enligt sjukhusutredningens principförslag

kommer således att draga en kostnad som med omkring 6 000 kronor per vårdplats

överstiger motsvarande kostnad vid Sidsjöns sjukhus.

Sistnämnda sjukhus är planerat för 917, sjukliusutredningens för 732

patienter. Därest förutsättningarna beträffande lokalprogrammet i övrigt

äro likvärdiga, får ett mindre sjukhus i allmänhet beräknas bliva något dyrare

per vårdplats. Skillnaden i kostnad per vårdplats i förevarande fall synes

emellertid vara av sådan storleksordning, att styrelsen funnit det angeläget

att genom jämförelse mellan de olika lokalutrymmena i Sidsjöns sjukhus och

i ett sjukhus enligt utredningens förslag söka klarlägga de väsentliga orsakerna

till kostnadsökningen. För att så långt möjligt är ge rättvisa åt en

sådan jämförelse har icke den i Sidsjöns sjukhus ingående specialavdelningen

om 102 platser men däremot behandlingsavdelningen medräknats. Sjukhusutredningen

förutsätter nämligen icke någon särskild behandlingsavdelning

utan räknar med att förekommande behandlingar skola kunna verkställas

inom någon av de mindre, för akut vård avsedda avdelningarna.

Till underlag för jämförelse mellan de båda sjukhusen har styrelsen upp

gjort två tabeller över vårdavdelningarna i de bägge sjukhusen med i de

samma ingående olika lokalutrymmen.

Tabellerna visa, att vid Sidsjöns sjukhus 19 % av totala antalet patienter

äro förlagda till enkelrum. Enligt sjukhusutredningen utgöras 31 % av samtliga

vårdplatser av enkelrum. Ehuru sålunda antalet enkelrum högst väsentligt

ökats, har golvytan per patient endast ökats från 6,8 m2 till 7, i m2 eller

med 0,3 m2. Det bör dock beaktas, att byggnadskostnaden för patientrummen,

även om dessas sammanlagda golvyta vore densamma, givetvis blir

något högre vid en utformning med smärre rumsenheter, på grund av större

antal mellanväggar m. m.

Med hänsyn till den kvalitativa förbättring, som torde vinnas ur vårdsyn

punkt, synes emellertid den föreslagna ökningen av antalet enkelrum försvarlig.

Av tabellerna framgår vidare, att antalet vårdplatser inom de akuta avdelningarna

enligt sjukhusutredningen genomgående äro väsentligt mindre

än inom motsvarande avdelningar vid Sidsjöns sjukhus.

Delvis till följd härav har den sammanlagda ytan av till vårdavdelningen

hörande bilokaler såsom expedition, behandlingsrum, bad, förråd, sköljrum,

w. c., snyggningsrum samt besöksrum ökat från 2,7 m2 till il,7 in2 eller med

l,o m2 per patient. Uppenbarligen medför den föreslagna sänkningen av

en vårdavdelnings platsantal från 30 till 24 endast en obetydlig minskning i

storleken av de för en sådan avdelning erforderliga bilokalerna, varför så
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj-.ts proposition nr 113.

ledes redan av denna anledning en större avdelning är mer ekonomisk än en

mindre sådan.

Även om det med hänsyn till en intensifiering av vården kan vara önskvärt

att minska de för akut vård avsedda avdelningarna till 24 platser, vill

dock byggnadsstyrelsen med hänvisning till nyss anförda siffror framhålla

den stora ekonomiska betydelsen av att avdelningarna icke göras mindre,

än som ur vårdsynpunkt anses strängt nödvändigt.

I fråga om till vårdavdelningarna hörande dagrum och matsalar visar en

jämförelse, att sjukhusutredningens förslag upptager väsentligt större utrymmen

än motsvarande lokaler vid Sidsjön. Till dagrumsavdelningen har

jämväl anslutits ett mindre arbetsrum; sådana till vårdavdelningarna anslutna

arbetsrum förekomma vid Sidsjöns sjukhus endast inom upptagningspaviljongen.

Den totala ytan av dagrums- och matsalsavdelningarna uppgår vid Sidsjöns

sjukhus till omkring 3,9 mä per patient. Enligt sjukhusutredningens förslag

utgör totalytan inklusive nyss berörda arbetsrum 6,6 m2 per patient.

Dagrums- och matsalsavdelningarna uppvisa sålunda enligt betänkandet en

ökning med icke mindre än 70 % gentemot Sidsjöns sjukhus. Dessa utrymmen

äro synbarligen dimensionerade från den utgångspunkten, att samtliga

patienter inom vårdavdelningarna skola beredas plats inom dagrums- och matsalsavdelningen.

Då emellertid, enligt vad styrelsen erfarit, ett tämligen

konstant antal patienter inom en avdelning i allmänhet äro sängliggande eller

av andra skäl icke vistas i dagrumsavdelningen, torde nu ifrågavarande delar

av en vårdavdelning icke behöva beräknas efter mera än förslagsvis tre fjärdedelar

av totala antalet patienter inom avdelningen. Härigenom skulle en icke

oväsentlig besparing vinnas.

Styrelsen vill dessutom i detta sammanhang ifrågasätta om icke, såsom vid

Sidsjöns sjukhus, någon eller några avdelningar borde planeras för huvudsakligen

slöa och dementa sängliggande patienter, för vilket klientel dagrums-

och matsalsavdelningen torde kunna ytterligare beskäras.

Yad slutligen angår den lokalgrupp, som avses för ledningen av sjukhusvården,

expeditioner för den öppna vården — hjälpverksamhet och familjevård

-—- undersöknings- och behandlingsavdelning, tandklinik, laboratorium,

apotek och sjukhuskontor, omfatta ifrågavarande lokaliteter enligt sjukhusutredningens

förslag 53 olika rum och utrymmen med en sammanlagd yta

av omkring 925 in2. Motsvarande siffror för Sidsjön äro 31 rum och utrymmen

resp. 578 m2. Ökningen i rumsyta. utgör alltså 347 in2 eller 60 %.

Denna väsentliga ökning av rumsantal och rumsytor synes närmast sammanhänga

med i betänkandet anförda synpunkter beträffande en intensifiering

av sinnessjukvården med därav betingad ökning av antalet läkare och

andra befattningshavare.

Det möter givetvis svårigheter för byggnadsstyrelsen att uttala sig om,

huruvida utvidgningen i denna del kan anses strängt nödig och motiverad.

Styrelsen vill härutinnan endast framhålla, att den medför väsentliga kostnadsökningar.

Skulle det i fortsättningen visa sig förenat med svårigheter

att anskaffa en mot de föreslagna nya och utvidgade lokalerna svarande personalstyrka,

synes man därför böra överväga en utformning av denna del av

anläggningen i mera begränsad omfattning men med möjligheter för framtida

tillbyggnad.

I sitt utlåtande rörande Karlskronasjukhuset framhåller byggnadsstyrelsen,

att därest de synpunkter styrelsen framfört i utlåtandet över sjukhusutredningens

betänkande skulle befinnas böra biträdas, desamma borde läggas

till grund för överarbetningen av det med l:a pris belönade förslaget, i syfte

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj-.ts proposition nr 113.

att därmed åstadkomma den begränsning av byggnadskostnaderna, som

kunde befinnas möjlig utan att anläggningens ändamålsenlighet därigenom

eftersattes eller driftkostnaderna ökades.

Styrelsen upplyser slutligen, att den efter arkitekttävlingens avgörande

med skrivelse till drätselkammaren i Karlskrona överlämnat en karta, varå

angivits det för det blivande sjukhuset erforderliga markområdet efter den

i det föregående angivna förskjutningen av områdets västra gräns, ävensom

att stadsfullmäktige i staden sedermera beslutat att för sjukhuset kostnadsfritt

till Kronan överlåta i huvudsak det område av Gullbernahult (stadsägan

nr 154), som funnes angivet på nyssnämnda karta. Därvid hade förutsatts,

att förhandlingar skulle äga rum mellan representanter för Kronan och

staden angående den exakta gränsdragningen för området ävensom beträffande

övriga förhållanden och villkor, som kunde komma att aktualiseras i

samband med överlåtelsen. Styrelsen hade för avsikt att efter genomförandet

av dylika förhandlingar underställa Kungl. Maj:t förslag till avtal om

ifrågavarande marköverlåtelse.

Statens sinnessjukvårdsberednings utlåtande.

Sinnessjuk vårdsberedningen tillstyrker, att det av byggnadsstyrelsen

förordade förslaget i princip lägges till grund för uppförande av det nya

sinness j ukhuset.

Med anledning av vad byggnadsstyrelsen framhållit om vårdavdelningarnas

utformning anför beredningen, som i frågan haft överläggningar med professorerna

Bernhard Jacobowsky och Torsten Sjögren samt överläkaren docenten

Sander Izikowitz, följande.

I första hand har beredningen ägnat uppmärksamhet åt frågan om lämpligheten

av att öka antalet platser per vårdavdelning, närmast i syfte att

belysa, i vad mån större vårdavdelningar medföra förhållandevis mindre

kostnader för såväl anläggning som drift.

För att närmare klarlägga, hur en förändring av vårdavdelningarna inverkar

på anläggningskostnaderna ha ritningsförslag upprättats till sådana

avdelningar med resp. 24, 28 och 32 platser, varvid avdelningarna ansluta sig

till sjukhusutredningens principförslag. Storlekarna å patientrum äro lika

i samtliga förslag, medan bilokalerna i viss omfattning modifierats med

hänsyn till platsantalet. Kostnadsberäkningar ha uppgjorts över de olika

förslagen. Dessa beräkningar visa, att en besparing i anläggningskostnad på

720—810 kronor per vårdplats kan göras, om antalet platser ökas från 24 till

28, och att med en ökning till 32 platser besparingen uppgår till 1 270—1 350

kronor per vårdplats.

Därest en ökning av platsantalet på vårdavdelningarna kan genomföras

utan en samtidig ökning av vårdpersonalen och utan att vårdeffektiviteten

nämnvärt minskas, skulle detta givetvis innebära en betydelsefull reducering

av de årliga driftkostnaderna för sjukhuset. Inom beredningen bär ansetts,

att en dylik åtgärd närmast skulle kunna ifrågakomma på avdelningar för

akuta lugna och akuta halvoroliga patienter. Antalet erforderlig vårdpersonal

per avdelning om 24 platser för dylika patienter har av sjukhusutredningen

beräknats till 9 (antalet vårdplatser per befattningshavare = 2,7). T

sjukhusutredningens principförslag till ett sjukhus med 732 platser ingå 12

sådana avdelningar med sammanlagt 288 patienter. Vårdpersonalen för

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 1J11.

nämnda avdelningar uppgår således sammanlagt till 12 x 9 = 108. Därest

avdelningarnas platsantal ökades till 28, skulle 10 sådana vårdavdelningar

erfordras för ungefär samma totala antal patienter eller (10 X 28) 280.

Under förutsättning att vårdpersonalen per avdelning icke behöver ökas,

bleve sålunda totala antalet befattningshavare vid detta sistnämnda alternativ

10 X 9 — 90 eller 18 mindre än enligt sjukhusutredningens förslag. Då

lönekostnaderna lågt räknat uppgå till omkring 5 000 kronor per befattningshavare

och år, skulle alltså den årliga lönekostnadsminskningen bli omkring

90 000 kronor.

Självfallet måste i tider, då personalbrist på nästan alla områden gör sig

gällande och det statsfinansiella läget är ansträngt, tillses, att avdelningarna

inom sinnessjukvården icke göres mer personalkrävande än som är nödvändigt

för en effektiv vård. Någon bestämd gräns för det platsantal, som från

nu anförda utgångspunkt icke får överskridas utan att vårdeffekten minskas,

kan icke anges, då den å varje särskild avdelning ytterst beror på vederbörande

läkares och personals intresse och insatser för vården. Men givet

är att med större avdelningar liksom med mindre antal personal per vårdplats

sjunker vårdintensiteten och reduceras möjligheterna till optimal om

sättning av klientelet. Med beaktande härav har sjukhusutredningen, som

syftat fill en väsentligt stegrad omsättning och därmed ytterst en begränsning

av vårdplatsbehovet, hävdat, att redan avdelningar om 24 platser få

anses ligga i överkant och hänvisat till erfarenheterna utomlands, där utvecklingen

gått mot allt mindre och mindre avdelningar (i Danmark regelmässigt

ca 20 vårdplatser). Härtill kommer, att mindre avdelningar medföra

större möjligheter till differentiering av klientelet, i vilket avseende vår nuvarande

sinnessjukvård företer de mest påtagliga bristerna. Under sådana

förhållanden och med hänsyn till att tillgången på arbetskraft kan beräknas

komma att öka. betydligt under 1960-talet, har beredningen ansett sig böra

undersöka, i vad mån det föreslagna personalbeståndet å akutavdelningarna

om 24 platser åtminstone under en övergångstid kan minskas utan att förutsättningarna

för en intensiv vård blir sämre än å större avdelningar med nyss

angiven personaltäthet.

Detta spörsmål belyses av vissa av beredningen gjorda sammanställningar.

Av dessa framgår bl. a., att personalen å akutavdelningar om 24 platser kan

tänkas minskad så betydligt i förhållande till vad sjukhusutredningen föreslagit,

att sjukhuset totalt kräver endast 2 befattningshavare mer än ett sjukhus

av motsvarande storlek med akutavdelningar om 28 platser och samma

personalantal per avdelning, som sjukhusutredningen ansett erforderligt för

akutavdelningar om 24 platser. Därest alltså personalbristen eller ekonomiska

skäl anses nödvändiggöra en minskning tills vidare av personalen i förhållande

till sjukhusutredningens förslag, synes en sådan med bibehållande av

vårdavdelningar om 24 platser utan nämnvärd merkostnad kunna genomföras

till samma nivå, som uppstår om det av sjukhusutredningen föreslagna personalbeståndet

å akutavdelningarna fördelas på avdelningar om 28 platser.

Först vid avdelningar om 32 platser uppkommer en mera beaktansvärd personalbesparing,

men detta alternativ medför å andra sidan en så avsevärd

reducering av differentierings- och intensifieringsmöjligheterna, att beredningen

icke anser sig kunna godtaga detsamma.

Det må i detta sammanhang betonas, att de tre sakkunniga, med vilka

beredningen i denna fråga samrått, uttalat sig till förmån för sjukliusutredningens

förslag. Dessa sakkunniga ha understrukit, att det med hänsyn till

sakens natur icke vore möjligt att med bestämdhet angiva en gräns för vård

platsantalet, över vilken man ur vårdsynpunkt icke kunde sträcka sig. Erfaren
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

heten hade emellertid visat, att väsentliga fördelar ur vårdsynpunkt vore

att vinna med små avdelningar, gärna mindre än 24 platser. Därest

Karlskronasjukhuset komme till utförande enligt sjukhusutredningens normer,

skulle det medgiva värdefulla erfarenheter vid planeringen av framtida

sinnessjukhus.

Av det anförda finner beredningen framgå, att frågan huruvida vissa avdelningar

i Karlskronaförslaget borde ökas från planerade 24 till 28 platser

ur driftkostnadssynpunkt icke syntes vara av större betydelse, enär vissa

möjligheter kunde föreligga att anpassa vårdpersonalen efter rådande förhållanden.

Kvar stode emellertid, att vårdavdelningar om 24 vårdplatser vore

dyrare i anläggning än avdelningar med större antal platser; i jämförelse med

28 platser uppginge skillnaden till omkring 720—810 kronor för envar av de

288 platser vid sjukhuset, varom i detta sammanhang vore fråga, eller sammanlagt

200 000 — 230 000 kronor. Om ock i vad mån nu angiven skillnad

i kostnader för olika alternativ borde föranleda en ändring av avdelningarnas

platsantal i Karlskronaförslaget bleve ytterst en avvägningsfråga, till vilken

ställning finge tagas under beaktande av samtliga inverkande faktorer. Med

hänsyn till de fördelar ur vårdsynpunkt, som de mindre avdelningarna innebure,

vore beredningen för sin del böjd att i första hand förorda sjukhusutredningens

förslag. Avgörande för beredningen hade härvid varit, att det

uttalade behovet av patientdifferentiering därigenom skulle på ett effektivare

sätt tillgodoses, samtidigt som möjlighet till en ökad intensifiering av vården

skulle hållas öppen till dess förutsättningar för en förstärkning av personalen

inträdde. Om emellertid — med hänsyn till såväl byggnads- som driftskostnader

— den statsfinansiella situationen icke skulle anses medgiva en

utbyggnad av avdelningar med 24 platser, kunde det enligt beredningens uppfattning

även anses godtagbart, att platsantalet höjdes till 28, då detta i allt

fall skulle innebära en väsentlig förbättring jämfört med det år 1943 öppnade

Sidsjöns sjukhus.

Yad beträffar de planerade utrymmena för patienternas matsalsavdelningar

samt dagrum och arbetsrum har beredningen, i syfte att belysa de kostnadsbesparingar,

som skulle kunna vinnas genom reducering av dessa utrymmen,

sammanställt två olika alternativ varvid i ena fallet dagrum, arbetsrum

och matsal minskats till 75 % av sjukhusutredningens förslag, och i andra

fallet dagrum och arbetsrum minskats på samma sätt, medan matsalen beräknats

för 3/4 av patientantalet. Beredningen framhåller, att den kommit till

den uppfattningen, att en beskärning av matsalsutrymmena borde kunna äga

rum utan större olägenhet, främst med hänsyn till att ett visst antal patien

ter regelmässigt kunde beräknas intaga sina måltider i sovrummen. Mera

tveksamt vore, om en minskning borde ske av dagrummen och arbetsrummen.

Enligt beredningen borde en dylik reducering helst undvikas i betraktande

av dessa utrymmens betydelse för en intensifierad sysselsättningsterapi,

särskilt vintertid.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Departementschefen. I propositionen nr 244/1947 föreslogs, att ett nytt

sinnessjukhus om 600 å 700 vårdplatser skulle uppföras vid Karlskrona. Riksdagen

lämnade förslaget utan erinran och anvisade medel för den fortsatta utredningen

i ärendet. Därvid förutsattes, att frågan om det nya sjukhusets närmare

utformning skulle göras till föremål för en allmän arkitekttävlan. Denna

tävling har nu ägt rum i enlighet med ett av Kungl. Maj:t fastställt program,

vilket utförligt refererats i det föregående. I huvudsak byggde programmet,

enligt vilket sjukhuset skulle erhålla 732 vårdplatser, fördelade på två lika

stora överläkaravdelningar, på det principförslag till planering och utformning

av sinnessjukhus, som framlagts av statens sjukhusutredning

av år 1943 i dess betänkande rörande sinnessjukvården. Bland de 23 olika

tävlingsförslagen har den av Kungl. Maj:t utsedda prisnämnden enhälligt

beslutat att med första pris belöna ett av arkitekten Lars-Erik Lallerstedt

uppgjort förslag samt förordat, att denne erhåller i uppdrag att vidare

utarbeta detsamma. Såväl byggnadsstyrelsen som statens sinnessjukvårdsberedning,

vilka yttrat sig i ärendet, ha funnit detta förslag bäst lämpat

att i princip läggas till grimd för uppförande av det nya sinnessjukhuset.

Även för egen del kan jag, efter att ha liaft tillfälle att taga närmare del av

de olika tävlingsförslagen, ansluta mig till denna uppfattning.

Emellertid har byggnadsstyrelsen i sitt yttrande uttalat sig för att en omprövning

i vissa, delar av förslaget borde ske i kostnadsbesparande syfte.

Enligt en av styrelsen verkställd preliminär överslagsberäkning skulle kostnaderna

för ett genomförande av förslaget uppgå till omkring 26 000 kronor per

vårdplats. Motsvarande kostnad vid det senast uppförda sinnessjukhuset i

landet, Sidsjöns sjukhus i Sundsvall, uppginge till omkring 20 000 kronor, omläknat

till nuvarande prisläge. Denna skillnad har synts styrelsen vara så

stor, att den funnit angeläget att genom en jämförelse mellan de olika lokalutrymmena

i Sidsjöns sjukhus och Karlskronaförslaget klarlägga orsakerna

till kostnadsökningen. Delvis förklaras, enligt vad styrelsen funnit, denna

ökning av det förhållandet, att Sidsjöns sjukhus vore planerat för 917 men

det nu föreliggande förslaget för 732 vårdplatser. Under i övrigt likvärdiga

förutsättningar för lokalprogrammet bleve nämligen ett mindre sjukhus i allmänhet

dyrare per vårdplats än ett större. Härutöver har styrelsen funnit,

att följande förhållanden främst bidragit till kostnadsökningen, nämligen dels

att det totala platsantalet per avdelning väsentligt minskats, dels att ytan per

patient av dagrum jämte arbetsrum och matsalsavdelning ökats med ungefär

70 %, dels ock att den lokalgrupp, som avsåges för ledningen av sjukhusvården,

expeditioner för den öppna vården, undersöknings- och behandlingsavdelningar

samt laboratorium m. m., utvidgats med omkring (JO %. I anslutning härtill

har styrelsen framhållit den stora ekonomiska betydelsen av att vårdavdelningarna

icke gjordes mindre än som ur vårdsynpunkt ansåges strängt nödvändigt

samt att icke oväsentliga besparingar kunde vinnas genom beskärningar

av utrymmena för dagrum, matsalsavdelningar och arbetsrum. Vidare

har styrelsen ifrågasatt en utformning av den för ledningen av sjukhusvår
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

den in. in. avsedda lokalgruppen i mera begränsad omfattning med möjligheter

till framtida utbyggnad.

Statens sinnessjukvårdsberedning har med anledning härav ingående övervägt,

huruvida platsantalet på de vårdavdelningar diskussionen närmast

gäller, nämligen avdelningar för akuta lugna och akuta halvoroliga patienter,

lämpligen borde ökas från det i tävlingsprogrammet angivna antalet 24,

men funnit sig i första hand böra förorda, att någon sådan ökning icke sker.

Om emellertid den statsfinansiella situationen icke skulle anses medgiva en

utbyggnad av avdelningar med 24 platser, har beredningen dock ansett det

godtagbart, att platsantalet höjdes till 28, då detta i allt fall skulle innebära

en väsentlig förbättring jämfört med Sidsjöns sjukhus. Beredningen har

vidare ansett, att en beskärning av matsalsutrymmena borde kunna äga rum

utan större olägenhet, medan den funnit mera tveksamt, om en minskning

borde ske av dagrummen och arbetsrummen.

För egen del vill jag till att börja med uttala, att det enligt min mening

är av största vikt, att det nya sjukhus, som nu skall uppföras och som skall

tjäna sjukvården under lång tid framåt, redan från början gives en sådan utformning,

att det fullt motsvarar de krav, som en tidsenlig och effektiv sinnessjukvård

ställer. I detta hänseende är vårdavdelningarnas utformning en

avgörande faktor. En av de mest framträdande bristerna hos våra sinnessjukhus

är, att vårdavdelningarna äro alltför stora och att därför den ur vårdsynpunkt

nödvändiga differentieringen av patienterna försvåras eller omöjliggöres.

Detta förhållande har med skärpa påtalats av statens sjukhusutredning,

som ägnat hithörande spörsmål en ingående uppmärksamhet. Utredningen

har för sin del hävdat, att redan avdelningar om 24 platser finge anses

ligga i överkant och hänvisat till erfarenheterna utomlands, där utvecklingen

gått mot allt mindre avdelningar, i Danmark regelmässigt ca 20 vårdplatser.

-lag vill vidare hänvisa till att den psykiatriska sakkunskap, som inför sinnessjukvårdsberedningen

uttalat sig i frågan, framhållit, att väsentliga fördelar

ur vårdsynpunkt vore att vinna med små avdelningar, gärna mindre än 24

platser, och att, därest det nya sjukhuset komme till utförande i enlighet med

tävlingsprogrammet på denna punkt, detta skulle medgiva värdefulla erfarenheter

vid planeringen av framtida sinnessjukhus. Det må vidare framhållas,

att de vårdavdelningar, det här gäller, äro avsedda att användas som sjukhusets

speciella behandlingsavdelningar för akut sjuka. Det är därför synnerligen

angeläget, att avdelningarna utformas så, att möjligheter finuas till den

differentiering och den intensiva behandling, som är nödvändig för att så

snart som möjligt bringa dessa sjuka till bättring. Med hänsyn till nu nämnda

omständigheter har jag för egen del icke ansett mig kunna tillstyrka någon

ökning av platsantalet på dessa vårdavdelningar i förhallande till vad som

angivits i tävlingsprogrammet. Jag förordar alltså, att avdelningarna i överensstämmelse

med tävlingsprogrammet utformas med 24 platser.

Vad beträffar de planerade utrymmena för patienternas matsalsavdelningar

samt dagrum och arbetsrum synes, såsom sinnessjukvårdsberedningen

påpekat, en beskärning av matsalsutrymmena utan olägenhet kunna ske, var
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

vid en motsvarande kostnadsminskning skulle erhållas. Däremot anser jag

mig, med hänsyn bl. a. till vikten av att tillräckliga utrymmen stå till buds

för att möjliggöra en intensifiering av sysselsättningsterapien, icke kunna

förorda någon i varje fall mera avsevärd reducering av dagrum och arbetsrum.

Yad jag sålunda anfört berör allenast vissa frågor av principiell betydelse

för utformningen av det nya sjukhuset. Vad angår förslaget i övrigt vill jag

här uttala, att jag förutsätter, att man vid den fortsatta bearbetningen —

utan att avkall göres på den allmänna målsättningen, att sjukhuset bör stå i

nivå med de krav, som man numera måste ställa på ett modernt och effektivt

arbetande sinnessjukhus — ingående prövar alla de möjligheter, som kunna

finnas att begränsa kostnaderna för sjukhusets uppförande.

För denna fortsatta bearbetning och för upprättande av fullständiga ritningar

och kostnadsberäkningar för byggnadsföretaget torde för nästa

budgetår böra anvisas ett belopp av 100 000 kronor.

Renovering och tillbyggnad av Maricbergs sjukhus.

Med bifall till av Kungl. Maj:t framlagt förslag beslöt 1944 års riksdag

(prop. nr 84; riksd. skr. nr 422), att vid Mariebergs sjukhus i Kristinehamn

skulle verkställas om- och nybyggnadsarbeten m. m. för en beräknad kostnad

av högst 2 550 000 kronor. För denna första etapp av byggnadsarbetena

vid sjukhuset, för vilken närmare redogöres i nyssnämnda proposition och som

sedermera utvidgats i vissa hänseenden, ha av 1941, 1945, 1946 och 1948 års

riksdagar anvisats (1 000 000 + 1 000 000 + 597 200 + 487 800) 3 085 000 kro

nor. De till denna etapp hörande arbetena äro numera slutförda.

Efter förslag av Kungl. Maj:t beslöt vidare 1946 års riksdag (prop. nr 177;

riksd. skr. nr 209), att vid sjukhuset skulle såsom en andra etapp verkställas

om- och nybyggnadsarbeten för en beräknad kostnad av högst 1 235 000 kronor.

Dessa arbeten avsågo ombyggnad av paviljongerna 5 och 6 samt 8 och 9,

utvändiga arbeten m.m. för dessa byggnader, ombyggnad av arbetspaviljong 10,

ombyggnad av öppendörrpaviljong 11 för män, ombyggnad av öppendörrpavil

jong 12 för kvinnor, utvändiga arbeten och diverse för sistnämnda tre byggnader

ävensom nybyggnad av bostadshus för två läkare. Vidare fattades vid

1946 års riksdag beslut om uppförande av en maskinistbostad för en beräknad

kostnad av 55 000 kronor. För de sålunda nämnda arbetena anvisades av 1946

och 1947 års riksdagar (555 000 4- 500 000) 1 055 000 kronor. Sedan av arbetena

i fråga utförts bostadshuset för läkare och maskinistbostaden för en

sammanlagd kostnad av 177 000 kronor, beslöt 1948 års riksdag, att återstoden

av de anvisade medlen, 878 000 kronor, finge disponeras för uppförande av

en ny vårdpaviljong vid sjukhuset. I skrivelse den 22 november 1948 fram

lade byggnadsstyrelsen härefter ny kostnadsberäkning, slutande på 1 700 000

kronor, för den i andra etappen ingående ombyggnaden av paviljongerna 5

och 6 samt 8 och 9 jämte därtill hörande yttre arbeten. Denna kostnadsberäkning

underställdes 1949 års riksdag (prop. nr 111; riksd. skr. nr 225), som för

påbörjande av arbetena i fråga anvisade 1100 000 kronor.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

På förslag av Kungl. Maj:t beslöt härjämte 1947 års riksdag (prop. nr 244;

riksd. skr. nr 352), att vid sjukhuset skulle såsom en tredje etapp verkställas

om- och nybyggnadsarbeten för en beräknad kostnad av högst 2 250 000

kronor. I denna etapp skulle ingå följande arbeten, nämligen uppförande av

nytt ångpannehus jämte utvändiga arbeten och diverse för denna byggnad,

anordnande av uppsyningsmansbostad, ombyggnad av paviljong 15 jämte utvändiga

arbeten och diverse för denna byggnad, ombyggnad av paviljong 13,

ombyggnad av paviljong 14, omändringar av personalbostadshus och samlingssal

m. m., planeringar kring byggnader, anordnande av promenadgårdsstängsel

ävensom återstående utvändiga arbeten. För denna etapp anvisades av 1947

års riksdag 600 000 kronor. Sedermera beslöt emellertid 1948 års riksdag, att

detta belopp finge disponeras för uppförande av en ny vårdpaviljong vid

sjukhuset. Av de i den tredje etappen ingående arbetena har dock uppsyningsmansbostaden

utförts. För denna ha av 1949 års riksdag anvisats 20 000

kronor.

För en ny vårdpaviljong, beslutad av 1948 års riksdag (prop. nr 185;

riksd. skr. nr 235) och — inberäknat erforderlig utbyggnad av värmecentralen

— kostnadsberäknad till 1 610 000 kronor, ha slutligen av 1949 års riksdag

anvisats 132 000 kronor, varjämte, såsom framgår av det föregående, 1948 års

riksdag beslutat, att för densamma finge disponeras (878 000 + 600 000)

1478 000 kronor av de medel, som tidigare anvisats för andra och tredje

etapperna av om- och nybyggnadsarbetena vid sjukhuset.

I skrivelse den 8 augusti 1949 har byggnadsstyrelsen hemställt om anvisande

för nästa budgetår av återstoden, (1 700 000 —1100 000) 600 000 kronor,

av den beräknade kostnaden för den i andra etappen ingående ombyggnaden

av paviljongerna 5 och 6 samt 8 och 9.

Departementschefen. Jag tillstyrker byggnadsstyrelsens förslag och föreslår

sålunda, att för nästa budgetår anvisas återstoden av det för ombyggnaden

av paviljongerna 5 och 6 samt 8 och 9 vid Mariebergs sjukhus i Kristinehamn

beräknade beloppet eller (1700 000—1100000) 600 000 kronor.

Ombyggnad av Birgittas sjukhus.

Med bifall till av Kungl. Maj:t framlagt förslag beslöt 1946 års riksdag

(prop. nr 177; riksd. skr. nr 209), att vid Birgittas sjukhus i Vadstena skulle

1 huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen nr 242 till 1945 års riksdag

framlagt förslag i en första etapp utföras om- och nybyggnadsarbeten för

en beräknad kostnad av högst 4 150 000 kronor. Av detta belopp anvisade riksdagen

för budgetåret 1946/47 1 000 000 kronor. Sedermera ha för fullföljande

av dessa arbeten av 1947, 1948 och 1949 års riksdagar anvisats tillhopa

2 360 000 kronor för budgetåren 1947/48—1949/50, varjämte 1949 års riksdag

medgivit, att för arbetena finge disponeras besparingar om tillhopa 940 000

kronor å investeringsanslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus

in. m. Sammanlagt ha alltså hittills 4 300 000 kronor ställts till förfogande

för arbetena.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Ilo.

I särskilda skrivelser den 5 resp. den 16 september 1949 ha byggnadsstyrelsen

och medicinalstyrelsen hemställt om anvisande av ytterligare medel för

arbetena.

Byggnadsstyrelsen erinrar inledningsvis om att den tidigare anmält, att den

ursprungligen beräknade kostnaden för arbetena skulle komma att överskridas

med hänsyn till inträffad allmän byggnadskostnadsstegring, rubbningar i

arbetsplanen o. d. Styrelsen fortsätter.

Ett säkert uttalande om de slutliga kostnaderna för hela byggnadsetappen

är ännu icke möjligt. Däremot kunna slutkostnaderna för vissa av de i etappen

ingående arbetena nu med ganska stor säkerhet uppskattas. Det har därvid

visat sig, att för vissa av de i byggnadsetappen ingående byggnaderna kostnadsökningar

av andra orsaker än allmän byggnadskostnadsstegring komma att

uppstå. I det följande kommer styrelsen att för var och en av dess byggnader

anmäla det ytterligare medelsbehov, som härigenom beräknas komma att uppstå,

men endast hemställa om det medelsbehov, som erfordras för täckande av

den på grund av den allmänna byggnadskostnadsstegringen uppkommande

merkostnaden. Framställning beträffande erforderligt tilläggsanslag för

täckande av kostnadsökningar av annan orsak — i huvudsak ökning av byggnadernas

volym -— kommer att ingivas av medicinalstyrelsen enligt med detta

ämbetsverk träffad överenskommelse.

Den kostnadsberäkning, som legat till grund för anslagets äskande, utfördes

vid det prisläge som rådde i början av år 1944 och upptog följande delposter

1. panncentral............................................................ 720 000

2. ekonomibyggnad...................................................... 820 000

3. upptagningspaviljong ............................................... 455 000

4. portvaktsbyggnad .................................................... 65 000

5. obduktions- och bårhus.............................................. 45 000

6. vårdpaviljong för halvoroliga och oroliga kvinnor (D2).......... 780 000

7. vårdpaviljong för lugna och halvlugna kvinnor (Dl) ............ 800 000

8. vägarbeten, yttre rörledningar, kulvertar, ytterbelysning, yttre

elektriska arbeten, telefonanläggning (147 000 + 138 000 + 120 000

+ 10 000 + 35 000 + 15 000).......................................... 465 000

Summa kronftr 4150 000

Enligt den uppdelning av byggnadsetappen, som företagits i samband med

byggnadstillståndens meddelande, ha arbetena under punkt 1, 2 och 8 igångsatts

i huvudsak under år 1947 och arbetena under punkt 3—5 på hösten 1948.

I enlighet med den utredning rörande byggnadskostnadernas stegring under

de senaste åren, som styrelsen utfört, kan man för dessa båda grupper räkna

med en normal kostnadsstegring av 26 resp. 30 % sedan början av år 1944.

Härvid är att märka, att de under punkt 8 upptagna, arbetena beroende på

sin karaktär måste utsträckas över en avsevärd tid och ännu icke kunnat påbörjas

i fråga om de delar, som avse de under punkterna 6 och 7 upptagna,

ännu icke igångsatta vårdpaviljongerna, Styrelsen räknar av denna anledning,

att den normala genomsnittliga kostnadsstegringen för dessa arbeten uppgår

till 29 %. De båda under punkterna 6 och 7 upptagna vårdpaviljongerna ha

ännu icke påbörjats. Den ena paviljongen (D 1) ingår i den för år 1949 fastställda

byggnadstillståndskvoten och den andra (D 2) har föreslagits skola

medtagas i kvotplanen för år 1950. I följande tablå över de i byggnadsetappen

ingående arbetena uppskattar byggnadsstyrelsen för dessa ännu icke påbörjade

uppkommande merkostnaden för hela byggnadstappen uppskattas till

ringen till 30 % och förutsätter således, att ingen ytterligare höjning av prisnivån

skall uppstå under byggnadstiden.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 113.

79

Byggnad m. m.

Anslag

1 000 kr.

Medelsbehov på

grund av allmän

kostnadsstcgring

1 000 kr.

Medelsbehov på

grund av utökat

program

1 000 kr.

Uppskattad

slutlig

kostnad

1 000 kr.

1. Panncentral ........

720

182

40

942

2. Ekonomibyggnad ....

820

213

207

1 240

3. Upptagningspaviljong

455

137

58

650

4. Portvaktsbyggnad

65

20

—

85

5. Obduktions-ochbårbus

45

13

—

58

6. Vårdpaviljong D 2 ... .

780

234

606

1710

7. Vårdpaviljong Dl....

800

240

540

1580

8. Yttre arbeten........

465

135

—

600

Summa

4150

1174

1541

6 865

Av tablån framgår, att den på grund av allmän byggnadskostnadsstegring

uppkommande merkostnaden för hela byggnadsetappen uppskattas till

1 174 000 kronor. Av denna merkostnad har redan ett belopp av 150 000 kronor

anvisats och det återstående medelsbehovet uppgår således till (1 174 000—

150 000) 1 024 000 kronor. Av sistnämnda belopp hänföra sig, som av tablån

framgår, 234 000 kronor till den paviljong, som skall påbörjas först under

år 1950, och återstoden (1 024 000—234 000) 790 000 kronor till övriga arbeten,

vilka — med undantag för den paviljong som skall påbörjas år 1949 — i stor

utsträckning färdigställts. Med hänsyn härtill bör ett tilläggsanslag av 790 000

kronor stå till styrelsens disposition under innevarande budgetår för täckande

av genom den allmänna byggnadskostnadsstegringen uppkomna merkostnaden.

I anslutning till det anförda hemställer byggnadsstyrelsen, att å tilläggsstat

för budgetåret 1949/50 måtte anvisas 790 000 kronor för täckande av hittills

uppkomna merkostnader på grund av allmän byggnadskostnadsstegring för

den första byggnadsetappen vid sjukhuset.

Medicinalstyrelsen anför följande beträffande utökningen av byggnadsprogrammet

och den därav föranledda kostnadsstegringen å sammanlagt

1 541 000 kronor.

Vid arbetsritningarnas uppgörande har en mindre utvidgning av panncentralen

befunnits ofrånkomlig, varjämte installationerna måst något utökas.

Byggnadsstyrelsen beräknar härav betingad kostnadsökning till 40 000

kronor.

De definitiva ritningarna angiva beträffande ekonomibyggnaden

en volymökning om ca 1 500 m3. Byggnadsstyrelsen beräknar den härav betingade

stegringen i byggnadskostnaderna till 162 000 kronor. Utökningen avvolymen

är i bottenvåningens plan beroende på att tvättlokalerna på grund

av erfarenheterna från Sidsjöns sjukhus gjorts något större. Den huvudsakliga

utvidgningen ligger i källarplanet, där krav på betydligt ökade förråds

lokaler framställts av sjukhusledningen liksom på bättre omklädningsrum

m. m. för personalen. Härtill kommer en kostnadsökning för installationerna

i tvätten av 45 000 kronor. Sammanlagda kostnadsökningen uppgår alltså

till (162 000 + 45 000) 207 000 kronor.

Upptagningspavilj ongen och de båda vårdpaviljongerna (D 2

och Dl) ha i sin slutliga utformning givits avsevärt ökade volymer. Det

ursprungliga, i december 1943 utarbetade förslaget hade under inflytande av

1940 års civila byggnadsutredning hårt pressats genom reduktion av ytorna

till minimimått. Golvytan per patient hade sålunda nedbringats till i genomsnitt

10 % under de mått, som tillämpats vid Sidsjöns sjukhus. Då de definitiva

ritningarna skulle utarbetas, hade emellertid statens sjukhusutredning av

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

år 1943 i skrivelse till medicinalstyrelsen den 23 november 1946 överlämnat eu

promemoria rörande sinnessjukhusens planläggning åtföljd av vissa principritningar.

Enligt denna promemoria tillkommo nya och avsevärda krav, varigenom

bl. a. golvytan per patient å vårdavdelningarna i jämförelse med densamma

å Sidsjöns sjukhus ökades med uppemot 20—25 %.

Ehuru i det definitiva förslaget vårdavdelningarna vid Birgittas sjukhus

i stort sett behållit den ursprungliga planläggningen, har det dock ansetts nödvändigt

att i vissa avseenden taga hänsyn till de av statens sjukhusutredning

uppdragna riktlinjerna. Sålunda ha korridorerna breddats, patientrummens

mått i allmänhet ökats samt biutrymmena blivit bättre och fullständigare tillgodosedda.

Detta har varit orsaken till att vårdbyggnaderna något ökats. De

komma dock att ej obetydligt understiga de mått, som 1943 års sjukhusutredning

angivit såsom önskvärda.

En annan väsentlig orsak till ökningen av byggnadsvolymen och byggnadskostnaderna

i de uppförda eller under uppförande varande byggnaderna består

däri, att källarvåningarna vid utförandet helt utnyttjas, medan enligt det

ursprungliga förslaget vårdpaviljongerna endast hade mycket begränsade

källarutrymmen och ekonomibyggnaderna icke heller hade fullständiga källare.

Givetvis hade denna drastiska nedskärning av källarutrymmet dikterats

av de utomordentligt stränga sparsamhetskraven, företrädda av 1940 års civila

byggnadsutredning.

I och för sig måste det emellertid anses olämpligt och även i längden

oekonomiskt att ej anlägga källare under byggnader av detta slag, där grunden

utgöres av relativt lättschaktad stenfri mark.

Vid uppgörandet av det ursprungliga förslaget hade man nog också räknat

med att bestämmelserna rörande skyddsrum skulle komma att framdeles uppmjukas

eller helt upphävas, medan utvecklingen i stället varit den, att bestämmelserna

i detta avseende skärpts.

Vid den definitiva utstakningen av byggnaderna i terrängen har det också

visat sig, att på grund av markens lutningsförhållanden souterrängvåningar,

i huvudsak belägna över mark, erhållas under stora delar av paviljongerna.

Då här sålunda kunna för ett väsentligt billigare pris erhållas väl belysta

och ur hygienisk synpunkt fullgoda lokaler, har det ansetts riktigt att utnyttja

dessa för arbetsterapi, varigenom de särskilda byggnader, som enligt

den ursprungliga planen voro upptagna i andra byggnadsetappen, kunna,

åtminstone på kvinnosidan, helt bortfalla. Ifrågavarande arbetspaviljong

hade år 1943 beräknats till 168 000 kronor, vilket belopp f. n. på grund av de

stegrade byggnadskostnaderna skulle uppräknas till ca 220 000 kronor, vilket

belopp alltså inbesparas i nästa byggnadsetapp.

De kostnadsökningar, som betingas av dessa utvidgningar av de tre vårdpaviljongerna,

ha av byggnadsstyrelsen beräknats till resp. 58 000, 696 000

och 540 000 kronor.

Arbetet med panncentral, ekonomibyggnad och upptagningspaviljong är så

långt avancerat, att byggnadsstyrelsen hemställt, att för deras färdigställande

erforderliga medel måtte ställas till förfogande redan under innevarande

budgetår. Arbetet å den ena vårdpaviljongen skulle påbörjas under år 1949

och å den andra under år 1950.

Med hänvisning till det anförda hemställer medicinalstyrelsen, att å tillIäggsstat

för budgetåret 1949/50 måtte anvisas (40 000 + 207 000 + 58 000)

• >05 000 kronor för utökat byggnadsprogram beträffande panncentralen, eko

nomibyggnaden och upptagningspaviljongen samt för budgetåret 1950/51

; 696 000 + 540 000) 1 236 000 kronor för utökat byggnadsprogram beträffande

de båda vårdpaviljongerna.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj: is proposition nr 113.

Slutligen liar statens sinnessjukvårdsberedning i skrivelse den 16 februari

1950 framlagt förslag om viss förflyttning av den i det föregående omnämnda

vårdpaviljongen för halvoroliga och oroliga kvinnor (D 2).

Beredningen erinrar om att de i den första byggnadsetappen vid Birgittas

sjukhus ingående byggnaderna utformats på sådant sätt, att de kunde ingå

såsom led i en av medicinalstyrelsen framlagd plan för en framtida fullständig

nyanläggning av sjukhuset. Enligt denna plan vore de kvinnliga paviljongerna

Dl, D2 och D 3 förlagda i stort sett parallellt med de manliga

paviljongerna C 1, C 2 och C o samt åtskilda från dessa av ett ca 120 meter

brett fält. Av de beslutade paviljongerna I) 1 och D 2 hade den förstnämnda

påbörjats, medan arbetet med den sistnämnda beräknades bliva igångsatt

tidigast i slutet av år 1950. I sin generalplan för sinnessjukvårdens utbyggande

hade beredningen funnit mest lämpligt, att sjukhuset i utbyggt skick

finge en storleksordning motsvarande ungefär ett normalsjukhus, d. v. s.

omkring 730 platser, i stället för ursprungligen planerade ca 900 platser. I

syfte att icke fördröja utbyggnadsprogrammets genomförande syntes emellertid

inga förändringar böra vidtagas beträffande de båda beslutade paviljongerna

I) 1 och D 2. För att underlätta en viss modifiering av den fortsatta utbyggnaden

med hänsyn till sjukhusets framtida storlek och för att därvid

kunna få de båda överläkaravdelningarna likformigt planlagda, syntes det

emellertid vara välbetänkt, att den ena av de beslutade byggnaderna förflyttades

för att utgöra en första paviljong i den planerade nya manliga överläkaravdelningen,

medan den andra, såsom ursprungligen avsetts, finge utgöra den

första paviljongen i den nya kvinnliga avdelningen. Något hinder att under

en övergångsperiod utnyttja den på så sätt förflyttade paviljongen för kvinnor

syntes icke föreligga. I enlighet härmed föreslår beredningen, att paviljongen

för halvoroliga och oroliga kvinnor (D 2) förflyttas för att ingå som

eu första paviljong i den blivande nya manliga, avdelningen vid sjukhuset.

Departementschefen. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen beräknas

kostnaderna för den av 1946 års riksdag beslutade första byggnadsetappen

vid Birgittas sjukhus i Vadstena, numera komma att väsentligt överstiga

den ursprungligen beräknade kostnadssumman.

Fn avsevärd del av kostnadsökningen är att hänföra till den allmänna

byggnadskostnadsstegring, som ägt rum sedan början av år 1944, då de

kostnadsberäkningar utfördes, vilka redovisades för 1945 års riksdag och

sedermera lågo till grund för 1946 års riksdags beslut om arbetenas utförande.

Mot byggnadsstyrelsens nu framlagda beräkning av den på grund

härav uppkomna merkostnaden för arbetena har jag intet att erinra. I likhet

med styrelsen uppskattar jag sålunda denna merkostnad till 1 174 000

kronor.

Den övervägande delen av kostnadsökningen är emellertid att tillskriva

den omständigheten, att det vid uppgörandet av de definitiva ritningarna för

do olika byggnaderna befunnits nödvändigt att vidtaga vissa förändringar

och utökningar i förhållande till det ursprungliga, i slutet av år 1943 utarbe
6—275

so Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 113.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts -proposition nr 1 l''i.

tade byggnadsprogrammet. En av anledningarna till de vidtagna ändringarna

och utvidgningarna äro de nya riktlinjer rörande sinnessjukhusens planlägg

ning, som efter nyssnämnda tidpunkt framlagts av statens sjukhusutredning

av år 1943, men även i övrigt ha med ledning av erfarenheterna från andra

sinnessjukhus vissa utvidgningar ansetts ofrånkomliga. Vad särskilt beträffar

de tre vårdpaviljongerna har vidare till kostnadsökningen väsentligt

bidragit den omständigheten, att källarvåningarna ansetts böra helt utnyttjas,

medan enligt det ursprungliga förslaget paviljongerna endast hade

mycket begränsade källarutrymmen. Härigenom har bl. a. vunnits, att åtminstone

den ena av de båda särskilda byggnader för arbetsterapi, som varit

avsedda att ingå i den andra utbyggnadsetappen vid sjukhuset, kan helt utgå.

För egen del har jag ansett mig böra godtaga de sålunda vidtagna ändringarna

och utvidgningarna i förhållande till det tidigare beslutade byggnadsprogrammet.

Enligt min mening måste det nämligen anses välbetänkt, att

man vid den slutliga utformningen av de olika i den forsta utbyggnadsetappen

ingående byggnaderna sökt i möjligaste mån anpassa dessa efter de nya riktlinjer

på hithörande område, som framlagts av sjukhusutredningen, och efter

de erfarenheter i övrigt rörande sinnessjukhusbygguaders lämpliga utform

ning, som vunnits under de år som förflutit, sedan det ursprungliga förslaget

uppgjordes. Jag har icke heller funnit anledning till erinran mot de av byggnadsstyrelsen

framlagda beräkningarna rörande det ytterligare medelsbehovet

på grund av utvidgningen av byggnadsprogrammet. Jag uppskattar alltså

i likhet med styrelsen denna merkostnad till 1 541 000 kronor.

Såsom framgår av vad statens sinnessjukvårdsberedning anfört ha

arbetena med paviljongen för lugna och halvlugna kvinnor (D 1) redan påbörjats.

Med hänsyn till storleken av den kostnadsökning, som beräknats

uppkomma på grund av de vidtagna ändringarna av byggnadsprogrammet beträffande

denna paviljong, hade det givetvis varit önskvärt, att ändringarna

kunnat underställas riksdagens prövning, innan arbetena igångsattes. De vid

tagna ändringarna kommo emellertid icke till min kännedom förrän i början

av hösten 1949 i samband med att fråga uppkom om beviljande av byggnadstillstånd

för paviljongen i fråga. Vid en undersökning, som jag i anledning

härav lät verkställa, framkom, att de i första byggnadsetappen ingående

arbeten, för vilka byggnadstillstånd tidigare meddelats — d. v. s. samtliga

arbeten utom de båda paviljongerna för kvinnliga patienter — redan voro

färdigställda eller beräknades bliva praktiskt taget färdiga vid årskiftet

1949/50. Därest byggnadstillstånd för paviljong D 1 icke meddelades, skulle

det därför bliva nödvändigt a.tt reducera arbetsstyrkan på platsen — som i

oktober 1949 uppgick till ett 60-tal man och som till väsentlig del rekryterats

från andra orter — till högst 10 ä 12 arbetare, vilka beräknades

kunna beredas sysselsättning under ca 4 månader med uppförande av två

läkarbostäder vid sjukhuset. Jag erhöll vidare den upplysningen, att den

plan, efter vilken arbetena dittills bedrivits, bl. a. tagit sikte på att bereda

en något så när jämn sysselsättning för den vid arbetsplatsen anställda arbetsstyrkan,

vilket vore nödvändigt på en så liten ort som Vadstena, där den

s. 83 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:ts proposition nr 113. 83

på orten boende byggnadsarbetarstammen icke vore tillräcklig för arbeten

av ifrågavarande omfattning. Därest en förskjutning i arbetsplanen nöd

vändiggjorde entledigande av större delen av arbetarstammen, skulle betydande

svårigheter komma att uppstå, när det gällde att återanskaffa arbetskraft,

då man måste räkna med att arbetarna komme att söka sig till andra

orter och därför icke kunde påräknas, när sysselsättning i Vadstena åter

kunde erbjudas. Med hänsyn till nu nämnda omständigheter och då ett avbrott

i arbetsplatsens drift dessutom skulle komma att medföra ökade kostnader

på grund av den förlängda arbetstiden, mindre rationellt utnyttjande

av arbetsledningen, omkostnader för maskiner och anordningar på platsen

m. m., ansåg jag mig icke kunna motsätta mig, att arbetena på paviljongen

1 fråga finge påbörjas. Byggnadstillstånd för paviljongen meddelades alltså

på senhösten 1949.

Den andra av de båda nya paviljongerna (D 2) avses däremot icke skola

påbörjas förrän under hösten 1950. I fråga om denna har statens sinnessjukvårdsberedning

föreslagit en förflyttning i syfte att underlätta den framtida

planläggningen av sjukhusets fortsatta utbyggnad. Häremot har jag intet att

erinra.

Vad slutligen angår medelsbehovet för arbetena vid sjukhuset har detta

av byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen beräknats till sammanlagt

2 331 000 kronor, varav enligt styrelsernas förslag 1 095 000 kronor skulle anvisas

å tilläggsstat för innevarande budgetår och återstoden, 1 236 000 kronor,

för budgetåret 1950/51. Enligt vad jag erfarit kan emellertid medelsanvisningen

för tiden intill den 1 juli 1951 begränsas till sammanlagt 2 000 000

kronor. Härav torde 800 000 kronor böra upptagas å tilläggsstat för löpande

budgetår, medan återstoden. 1 200 000 kronor, synes böra anvisas för budgetåret

1950/51.

Keuoveringsarbeten vid Ulleråkers sjukhus.

I propositionen nr 68 till 1936 års riksdag redovisades utförligt en av medicinalstyrelsen

med skrivelse den 12 februari 1935 framlagd plan för en fullständig

renovering av Ulleråkers sjukhus i Uppsala. Genomförandet av denna

plan har uppdelats i tre etapper.

Av 1936 års riksdag (prop. nr 68; riksd. skr. nr 318) beslöts sålunda, att

såsom en första etapp av sjukhusets renovering skulle verkställas följande

arbeten, nämligen dels anläggande av en nv ångcentral jämte ombyggnad av

vattenverket, dels ock uppförande av fem bostadshus för sjukvårdspersonalen.

Dessa arbeten äro utförda, dock med den förändringen att tre av bostadshusen

avsedda för ogift personal sainmanslagits till ett större hus.

Vid 1939 års lagtima riksdag (prop. nr 256; riksd. skr. nr 413) lx - slötos vidare såsom eu andra etapp i sjukhusets renovering uppförande

av läkarbostad, utförande av ledningsarbetcn i köksbyggnaden, anordnande

av lokaler för bageri och tvätt, ändring av gamla snickarverkstaden

till bostadsrum, vissa ändringar av målarverkstaden, uppförande av ny

snickarverkstad, inledande av vatten- och avloppsledningar i de söder om

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

sjukhuset belägna personalbostäderna, avhjälpande av vissa med sjukhusets

svinstall förenade hygieniska olägenheter, desinfektionsanläggning, vissa ut

vändiga ledningar, reningsverk för avlopp samt vissa elektriska anläggningar,

maskinell utrustning och utvändiga kablar m. in. Av de i andra etappen ingående

arbetena ha hittills utförts endast vatten- och avloppsledningar till

de söder om sjukhuset belägna personalbostäderna, ledningar för svinstall

och tvättstuga samt avloppsledningar, pumpverk in. in. för anslutning till

Uppsala stads reningsverk. Därjämte har sjukhuset försetts med automattelefonanläggning.

Övriga i etappen ingående arbeten ha ännu icke påbörjats.

För de nu nämnda båda etapperna av sjukhusets renovering ha av 1936,

1937, 1938, 1939, 1941 och 1946 års riksdagar anvisats (1000 000 + 524 000

+ 471 000 + 900 000 + 440 000 + 118 000) 3 453 000 kronor. Vid ingången av

budgetåret 1948/49 hade 1 028 018 kronor därav ännu ej tagits i anspråk. Beträffande

sistnämnda belopp beslöt 1949 års riksdag, att 600 000 kronor finge

disponeras för uppförande av två nya vårdpaviljonger och 300 000 kronor för

uppfäfande av en tuberkulosavdelning vid sjukhuset.

Av de i den förenämnda planen för sjukhusets renovering upptagna arbetena

återstod härefter som en tredje etapp renoveringen av administrationsbyggnaderna

och sjukpaviljongerna. Sedan Kungl. Maj:t genom beslut

den 21 juni 1940 uppdragit åt medicinalstyrelsen att i samråd med byggnadsstyrelsen

verkställa överarbetning av denna etapp av renoveringsplanen, framlade

medicinalstyrelsen i skrivelse den 18 februari 1947 förslag till uppförande

vid sjukhuset av en ny vårdpaviljong för omkring 200 patienter,

vilken närmast var avsedd för att omhändertaga de patienter, som måste evakueras

från de redan befintliga paviljongerna vid sjukhuset under dessas ombyggnad.

Förslaget förelädes 1947 års riksdag (prop. nr 244; riksd. skr. nr

352), som beslöt, att vid sjukhuset skulle uppföras en ny vårdpaviljong för

en beräknad kostnad av högst 2 200 000 kronor. För paviljongen anvisades

av 1947 och 1948 års riksdagar tillhopa 1 600 000 kronor. Sedermera föreslog

emellertid statens sinnessjukvårdsberedning i skrivelse den 10 februari 1949,

att paviljongen skulle uppdelas i två från varandra skilda byggnader. Frågan

härom underställdes 1949 års riksdag (prop. nr 111; riksd. skr. nr 225), som

beslöt, att vid sjukhuset skulle uppföras två nya vårdpaviljonger för en beräknad

kostnad av högst 3 150 000 kronor. Härjämte beslöt riksdagen, att

för de båda paviljongerna finge disponeras dels de medel å tillhopa 1 600 000

kronor, som tidigare anvisats för den av 1947 års riksdag beslutade paviljongen,

dels ock — såsom omnämnts i det föregående — 600 000 kronor av

de medel, som tidigare anvisats för andra etappen av om- och nybyggnadsarbetena

vid sjukhuset. Sammanlagt ha alltså för de båda paviljongerna hittills

ställts till förfogande 2 200 000 kronor.

T skrivelse den 1 augusti 1949 har byggnadsstyrelsen upplyst, att arbetet

med uppförandet av båda vårdpaviljongema påginge, sedan byggnadstillstånd

erhållits jämväl för den andra paviljongen. Under sådana förhållanden

komme arbetena att i stort sett bliva färdigställda under år 1950 och åter
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. May.ts proposition nr 113.

stående medel således att erfordras under nästkommande budgetår. Såvitt

styrelsen då kunde bedöma de slutliga kostnaderna, komme dessa att ligga

inom ramen för den senast kostnadsberäknade summan, 3 150 000 kronor. I

enlighet härmed har styrelsen hemställt, att för nästa budgetar för de båda

paviljongerna måtte anvisas (3150 000 — 2 200 000) 950 000 kronor.

Departementschefen. Mot byggnadsstyrelsens förslag har jag intet att erinra.

Jag tillstyrker alltså, att för slutförande av arbetena med uppförandet

av de båda nya vårdpaviljongerna vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala för nästa

budgetår anvisas återstoden av det för arbetena beräknade beloppet eller

(3 150 000 — 2 200 000) 950 000 kronor.

Ombyggnads- och utvidgningsarbeten vid Furunäsets sjukhus.

Med bifall till av Kungl. Maj:t framlagt förslag beslöt 1945 års riksdag

(prop. nr 242; riksd. skr. nr 420), att vid Furunäsets sjukhus vid Piteå skulle

1 enlighet med av chefen för socialdepartementet i propositionen nr 281 till

1944 års riksdag förordat förslag verkställas ombyggnads- och utvidgningsarbeten

för en sammanlagd kostnad av högst 1 723 800 kronor. Av detta belopp

avsågos 990 000 kronor för uppförande av en ny paviljong, 668 800 kronor

för ombyggnad av huvudbyggnaden och 65 000 kronor för reparationer å

huvudbyggnaden. För dessa arbeten ha av 1945, 1946 och 1948 års riksdagar

för budgetåren 1945/46, 194(3/4T och 1948/49 anvisats sammanlagt 1350 000

kronor.

Sedermera framlade byggnadsstyrelsen i skrivelse den 22 november 1948

ett omarbetat och utökat förslag till ombyggnad av huvudbyggnaden, vilket

av styrelsen kostnadsberäknades till 3 800 000 kronor. Samtidigt anmälde styrelsen,

att kostnaderna för nybyggnadsarbefena, d. v. s. den nya paviljongen

och därmed sammanhängande arbeten inom pannhuset, då uppskattades till

ca 1 250 000 kronor. De sammanlagda kostnaderna för arbetena vid sjukhuset

komme alltså att uppgå till (3 800 000 + 1 250 000) 5 050 000 kronor. Det nya.

förslaget till ombyggnad av huvudbyggnaden förelädes 1949 års riksdag (prop.

nr 111; riksd. skr. nr 225), som icke motsatte sig den föreslagna omändringen

och för fortsättande av arbetena vid sjukhuset anvisade 700 000 kronor för

budgetåret 1949/50.

Sammanlagt ha alltså hittills för förenämnda arbeten vid sjukhuset anvisats

2 050 000 kronor.

I skrivelse den 5 september 1949 har byggnadsstyrelsen hemställt om anvisande

för nästa budgetår av ytterligare 1 500 000 kronor för ifrågavarande

arbeten. Styrelsen har därvid anfört följande.

Styrelsen har för avsikt att hösten 1949 påbörja den första etappen av ombyggnaden

av huvudbyggnaden, innefattande sydöstra delen av byggnaden

och kostnadsberäknad till 580 000 kronor. Denna första byggnadsetapp kan

under sådana förhållanden i huvudsak färdigställas till sommaren 1950. Den

andra byggnadsetappen, d. v. s. ombyggnad av huvudbyggnadens sydvästra

del, bör påbörjas under våren 1950. Kostnaderna för denna andra byggnads
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kuugl. ilaj:ts ■proposition nr 113.

etapp beräknas uppgå till i runt tal 700 000 kronor. Därest ifrågavarande

byggnaclsetapp kan påbörjas under våren 1950, kan den tredje etappen för

en uppskattad kostnad av 1 600 000 kronor och innefattande den nordvästra

delen av ombyggnaden jämte ekonomiavdelning och två gårdsbyggnader samt

gångkulvertar påbörjas i början av år 1951. Det återstående medelsbehovet

av 3 000 000 kronor torde under sådana förhållanden lämpligen böra uppdelas

med halva beloppet på vartdera av budgetåren 1950/51 och 1951/52.

Vidare har medicinalstyrelsen i skrivelse den 16 september 1949 hemställt

om anvisande av ytterligare 350 000 kronor för viss utvidgning av byggnadsprogrammet

beträffande ombyggnaden av huvudbyggnaden. Styrelsen har

därvid anfört följande.

I skrivelse till medicinalstyrelsen den 1 september 1949 bär byggnadsstyrelsen

anmält, att kostnaderna för om- och tillbyggnadsarbetena å huvudbyggnaden

icke kunde förväntas hållas sig inom den för 1949 års riksdag

redovisade kostnadsramen, 3 800 000 kronor, utan nu måste beräknas komma

att överstiga densamma med 350 000 kronor, beroende på ökning av tillbyggnadernas

volym. De beslutade flygeltillbyggnaderna hade sålunda å de slutliga

ritningarna av juni 1949 ökats med eu volym av sammanlagt 1 600 mK

och de fyra tillbyggnaderna mot huvudbyggnadens gårdssida med en volym

av 1 200 m3.

Då förslaget till renovering av huvudbyggnaden vid Furunäsets sjukhus

år 1942 först framlades, avsåg det endast en allmän översyn av avdelningarnas

disposition med syfte att få samtliga avdelningar förlagda i ett plan samt

att med relativt små förändringar tillgodose de mest trängande behoven av

förbättrade bilokaler och uppehållsrum för patienterna.

Sedan dess bär eu väsentlig förskjutning i uppfattningen angående planläggningen

av sinnessjukhus skett. Särskilt genom det av statens sjukhusutredning

framlagda betänkandet ha kraven på vårdavdelningarnas ändamålsenlighet

och bekvämlighet i avsevärd grad ökats. Därjämte ha starkt ökade

krav å avdelningar för administration, diagnostik och behandling gjort sig

gällande, vilka i det ursprungliga förslaget över huvud taget icke voro berörda.

Alla dessa förenade krav föranledde under 1947 och 1948 en fullständig

omarbetning av renoveringsplanen. Härvid visade det sig omöjligt att lösa

ntrymmeskraven inom den befintliga byggnadskroppen. Efter många försök

fann man, att bästa sättet att tillgodose kraven för vårdavdelningarnas vidkommande

bestod i utbyggande av vissa byggnadspartier mot gården och i

anslutning därtill omdaning av den befintliga byggnadskroppen. Planerade

nya administrations-, diagnostik- och behandlingslokaler blevo likaledes föremål

för överarbetning.

Efter uppgörande av de kostnadsberäkningar, som legat till grund för riksdagens

senaste beslut i denna fråga, har civilförsvarsstyrelsen (i juli 1949)

förklarat sig icke kunna godkänna do inom den gamla huvudbyggnaden belägna

skyddsrumsanordningarna, vilka man tidigare räknat med att bibehålla.

Man har därför fordrat nya skyddsrum belägna under betryggande betongbjälklag.

För att tillgodose detta krav ha källarna under de förut nämnda

utbyggnaderna på gårdssidan avsetts bli utgrävda. Likaledes ha nya skyddsrum

inlagts i de förut nämnda flyglarna på södra sidan. De nya skyddsrummen

intaga nu en sammanlagd rymd av ca 1 800 nr3.

Medicinalstyrelsen har vidare icke ansett sig böra tillbakavisa vissa krav

på ytterligare förbättringar i renoveringsplanen, som under det fortsatta utredningsarbetets

gång från sjukhusledningens sida framförts. Sedan den

omfattande till- och ombyggnad av sjukhuset, som statsmakterna beslutat,

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Iiungl. May.ts proposition nr 113.

blivit genomförd, blir sjukhuset genomgående av god standard och kan därefter

förväntas för en avsevärd tid framåt bliva satt i stånd att tillfredsställande

tillgodose den slutna sinnessjukvården inom Norrbottens län.

Departementschefen. Vid utarbetandet av de slutliga ritningarna för ombyggnadsarbetena

å huvudbyggnaden vid Furunäsets sjukhus vid Piteå har

det visat sig nödvändigt att vidtaga en viss ökning av volymen på de tillbyggnader,

vilka skola utföras å nämnda byggnad enligt det nya förslag, som

underställdes förra årets riksdag. Härigenom har beräknats uppkomma en

kostnadsökning för byggnadsföretaget å 350 000 kronor. Huvudanledningen

till de vidtagna utökningarna är, att från civilförsvarsstyrelsen framställts

krav på anordnande av nya skyddsrum, vilka ansetts böra förläggas under

de nyss nämnda tillbyggnaderna, men även i övrigt ha vissa utvidgningar

av dessa tillbyggnader ansetts påkallade.

För egen del anser jag det välbetänkt att i samband med den genomgripande

ombyggnad, det här gäller, även anordnas effektiva skyddsrum för

sjukhusets personal och patienter. Med hänsyn härtill och då jag ej heller

i övrigt har något att erinra mot de föreslagna utvidgningarna, anser jag

mig böra tillstyrka de nu föreslagna ändringarna beträffande programmet

för ombyggnaden av huvudbyggnaden.

Yad angår den erforderliga medelsanvisningen för nästa budgetår kan

denna enligt vad jag erfarit begränsas till 1 100 000 kronor. Jag föreslår alltså,

att för nästa budgetår för arbetena anvisas nämnda belopp.

Uppförande av tuberkulosavdelningar vid Ulleråkers och Umedalens sjukhus.

I enlighet med förslag av Kungl. Maj:t beslöt 1949 års riksdag (prop. nr

111; riksd. skr. nr 225), att vid vart och ett av Ulleråkers sjukhus i Uppsala

och Umedalens sjukhus vid Umeå skulle uppföras en tuberkulosavdelning för

en beräknad kostnad av för vartdera sjukhuset högst 2 000 000 kronor. 1 detta

belopp ingingo dock icke kostnaderna för yttre ledningar, för eventuellt erforderlig

komplettering av panncentral m. m. vid vederbörande sjukhus och

för eventuellt nödvändiga särskilda grundläggningsarbeten. Dessa kostnader

voro nämligen då ej möjliga att överblicka. För påbörjande av tuberkulosavdelningen

vid Umedalens sjukhus anvisade riksdagen för budgetåret 1949/50

ett belopp av 400 000 kronor. Yidare anvisade riksdagen för påbörjande av

avdelningen vid Ulleråkers sjukhus för samma budgetår 300 000 kronor, varjämte

riksdagen beslöt, att för sistnämnda avdelning finge disponeras 300 000

kronor av de medel, som av riksdagen tidigare anvisats för andra etappen

av om- och nybyggnadsarbetena vid sjukhuset.

T skrivelse den 16 februari 1950 har statens sinnessjukvårdsberedning gjort

framställning om anvisande av ytterligare medel för de båda tuberkuiosavdelningarna.

Beredningen har därvid anfört följande.

Sedan beredningen i anslutning till sitt förslag till generalplan för sinnessjukvårdens

tillgodoseende närmare klarlagt do två i varje tuberkulosavdelning

ingående paviljongernas läge m. m., ha de totala kostnaderna för dessa

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Ma):ts proposition nr 113.

byggnader kunnat närmare bedömas. Sålunda har byggnadsstyrelsen beräknat

kostnaderna för de båda paviljongerna vid Ulleråkers sjukhus till 2 300000

kronor och för paviljongerna vid Umedalens sjukhus till 2 700 000 kronor.

Häri ingå jämväl kostnaderna för anläggningen av kulvertförbindelser, som

i Umedalen leder till sjukhuset i övrigt och i Ulleråker till de under uppförande

varande båda nya paviljongerna. De högre kostnaderna vid Umedalens

sjukhus äro att hänföra till de väsentligt sämre grundläggningsförhål

landena därstädes. Vid sistnämnda sjukhus kan vidare endast en av pavil

jongerna anslutas till den befintliga panncentralen utan att denna behöver

utökas. Kostnaden för den utbyggnad av panncentralen, som blir erforderlig

vid uppförandet av den andra paviljongen, har här icke medräknats, då beredningen

ansett berörda fråga böra lösas i samband med avhjälpandet av vissa

andra bristfälligheter inom centralen.

De för budgetåret 1950/51 ytterligare erforderliga medlen för påbörjande

av en tuberkulospaviljong vid vartdera av de två sjukhusen har beredningen

uppskattat till för Ulleråkers sjukhus 100 000 kronor och för Umedalens sjuk

hus 300 000 kronor.

Departementschefen. Sedan numera ytterligare undersökningar verkställts

beträffande läget m. in. för de fyra paviljonger, som skola ingå i de av förra

årets riksdag beslutade tuberkulosavdelningarna vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala

och Umedalens sjukhus vid Umeå, har det blivit möjligt att beräkna de

totala kostnaderna för de båda avdelningarna. Dessa ha därvid uppskattats

till 2 300 000 kronor för avdelningen vid Ulleråkers sjukhus och till 2 700 000

kronor för avdelningen vid Umedalens sjukhus. Dessa beräkningar torde

kunna godtagas.

Vad beträffar det erforderliga medelsbehovet för nästa budgetår ansluter

jag mig till sinnessjukvårdsberedningens förslag ocli tillstyrker alltså, att för

avdelningen vid Ulleråkers sjukhus anvisas ytterligare 100 000 kronor och

för avdelningen vid Umedalens sjukhus ytterligare 300 000 kronor.

Om- och ny byggnadsarbeten vid Västra Ny sjukhus.

I enlighet med förslag av Kungl. Maj:t medgav 1940 års riksdag (prop.

nr 177; riksd. skr. nr 209), att dåvarande statens uppfostringsanstalt å Bona

överfördes till den statliga sinnessjuk- eller sinnesslövården fr. o. in. den

tidpunkt Kungl. Maj:t bestämde. Vidare anvisade riksdagen under femte

huvudtiteln för budgetåret 1946/47 ett reservationsanslag av 490 000 kronor

Jör vissa ombyggnadsarbeten vid anstalten. Dessa arbeten avsågo modernisering

och ombyggnad av de båda flygelbyggnaderna vid den s. k. gamla anstalten.

Sedermera ha av 1948 års riksdag (prop. nr 2 och 303; riksd. skr. nr

34 och 457) såsom reservationsanslag under V a huvudtiteln å tilläggsstat II

för budgetåret 1947/48 och under elfte huvudtiteln å tilläggsstat I för bud

getåret 1948/49 anvisats ytterligare tillhopa 98 000 kronor för dessa arbeten.

Sedan medicinalstyrelsen i sin anslagsframställning rörande avlöningar vid

statens sinnessjukhus för budgetåret 1948/49 framlagt förslag till personal - stat för Bonaanstalten och därvid utgått från att anstalten skulle utnyttjas

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr 113.

för vård av yngre asociala imbecilla män, underställdes denna fråga 1948 års

riksdag (prop. nr 145). Däri förordades i enlighet med medicinalstyrelsens

förslag, att anstalten skulle tagas i anspråk som sjukhus för asociala imbecilla

män med till en början 120 vårdplatser, inrymda i de nyss omnämnda

båda flygelbyggnaderna, samt framlades förslag till personalorganisation vid

sjukhuset och medelsanvisning härför. Riksdagen (skr. nr 234) lämnade förslagen

i propositionen utan erinran.

Genom beslut den 4 juni 1948 föreskrev Kungl. Maj:t härefter, att Bonaanstalten

fr. o. m. den 1 juli 1948 skulle överföras till den statliga sinnesslövården

och fr. o. m. samma dag benämnas Västra. Ny sjukhus.

Vidare må i detta sammanhang erinras om att 1948 års riksdag (prop.

nr 205; riksd. skr. nr 239) såsom reservationsanslag å tilläggsstat II under

V a huvudtiteln för budgetåret 1947/48 anvisat 303 000 kronor till fortsatt

ombyggnad av Bonaanstalten. Dessa arbeten avsågo ombyggnad av två i den

s. k. jordbruksavdelningen ingående flygelbyggnader, vilka efter ombyggnaden

skulle disponeras såsom en provisorisk alkoholistanstalt med 40 vårdplatser.

Samtidigt anvisades för budgetåret 1948/49 medel för utrustning av

denna alkoholistanstalt samt för avlöningar och omkostnader vid densamma.

Anstalten var avsedd att ersätta den vid fångvårdsanstalten i Västervik anordnade

alkoholistanstalten, vilken alltså skulle nedläggas, samt att i övrigt

omhändertaga sådana svårskötta alkoholister, som icke kunde vårdas på alkoholistanstalten

å Svartsjö.

I skrivelse den 10 december 1949 har medicinalstyrelsen framlagt förslag

om utförande av vissa ytterligare arbeten vid Västra Ny sjukhus, varvid styrelsen

samtidigt föreslagit en förflyttning av den provisoriska alkoholistanstalten

till Salberga sjukhus i Sala.

Styrelsen upplyser, att en plan förelåge för anstaltens om- och

utbyggnad till ett specialsjukhus för asociala imbecilla med

337 vårdplatser. Beträffande denna plan anför styrelsen i huvudsak följande.

Det nuvarande sjukhuset består av ett stort antal byggnader, som ligga

utströdda över ett betydande område. De viktigaste av dessa äro administra - tionsbyggnad med bostad för överläkaren, två flygelbyggnader vid den s. k.

gamla anstalten, jordbruksavdelningen med en huvudbyggnad och två flyglar,

ekonomibyggnad, skolbyggnad, sjukstuga, gymnastikbyggnad, ladugård, stall,

svinhus, drivhus m. m., verkstäder samt ett antal bostadshus.

Enligt den utarbetade planen skulle tillkomma följande nybyggnader, nämligen

två vårdpaviljonger, avsedda för 72 lugna resp. 60 oroliga patienter, ny

ångcentral samt två bostadshus för ogift och fem dubbelhus för gift personal.

I fullt utbyggt skick skulle sjukhuset enligt pianon kunna emottaga nor

malt 337 patienter, fördelade på 11 vårdavdelningar. I flygelbyggnaderna av

den s. k. gamla anstalten inrymmas 4 avdelningar med tillsammans 120 vårdplatser.

Jordbruksavdelningen med vissa flyglar skulle inrymma 3 avdelningar

med tillsammans 85 platser och i nybyggnader skulle tillkomma 4 vårdavdelningar

med tillsammans 132 platser.

I övrigt innebär planen huvudsakligen följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

-1. Befintliga byggnader.

Flygelbyggnaderna vid den s. k. gamla anstalten ii ro redan ombyggda och

inrymma 4 vårdavdelningar med 120 vårdplatser.

I jordbruksavdelningens huvudbyggnad, där sovlokalerna varit ordnade

enligt boxsystem, inrymmas i nedre våningen 2 dagrum, matsal, serveringskök,

expeditionslokaler m. in., varjämte en befintlig bostad om 3 rum och

kök bibehålies. I övre våningen inredas sovrum och erforderliga bilokaler

för 45 patienter, fördelade i 1 enkelrum, 5 tvåmansrum samt 2 salar med tre,

4 med fyra och 2 med sex bäddar. — .1 de båda tillhörande flyglarna pågå

de av 1948 års riksdag beslutade ombyggnadsarbetena för anordnande av en

provisorisk alkoholistanstalt med 40 vårdplatser, varvid dock de i flyglarna

befintliga bostäderna numera befunnits icke lämpligen kunna bibehållas utan

ansetts böra ingå i vårdavdelningarna.

I nuvarande skolbyggnaden inredas i bottenvåningen sjukhusets medicinska

centrum samt expeditionslokaler för överläkare, sjukhusintendent,

kontor och uppsyningsmän, medan de båda övre våningarna komma att inrymma

bostadslägenheter.

I ekonomibyggnadens souterrängvåning restaureras och moderniseras kök

och bageri i vad angår deras tekniska utrustning. Till denna byggnad för1

aggas vidare i bottenvåningen personalmatsal, sällskapsrum med erforderliga

biutrymmen samt vissa bostäder för kökspersonal. I våningen en trappa upp

förläggas sjukhusets samlingssal samt lokaler, avsedda för personalens och

måhända även för patienternas studieverksamhet. I våningen däröver till

komma å ena gaveln en del enkelrum.

B. Föreslagna byggnader.

Förslaget innebär vidare uppförande av tveune vårdpaviljonger, belägna

öster om den nuvarande jordbruksavdelningen. Den ena av dessa är avsedd

för 72 lugna patienter, fördelade på två avdelningar om 35 resp. 37 platser.

Den andra paviljongen skulle inrymma 60 oroliga (opålitliga) patienter. Platsantalet

inom denna paviljongs båda avdelningar skulle bliva 29 resp. 31.

Bland föreslagna nybyggnader ingår en ny värmecentral för hela den centrala

anstalten, vilken nu uppvärmes genom ett stort antal lokala pannor.

1 denna byggnad skall även inrymmas ny elektrisk transformatorstation.

C. Bostäder.

Beträffande behovet av bostäder för både gift och ogift personal intager

sjukhuset genom sin belägenhet på landet utan tillgång till privat hyresmarknad

en särställning i förhållande till andra sjukhus. I planen måste man för

den skull räkna med att bereda tjänstebostäder för samtliga vid sjukhuset

anställda.

Befintliga bostäder äro av mycket olika beskaffenhet och föreslås, att de

bättre av dem renoveras, medan de underhaltiga rivas, vilket, sedan sjukhuset

kommit i drift, kan utföras genom sjukhusets försorg av patientarbetslag.

Av befintliga hus avses den nuvarande direktörsbostaden bliva bostad för

sjukhuschefen samt därutöver inrymma gästrum. Gymnastikhuset skulle bibehållas,

liksom verkstäder och lantbruksbyggnader vid huvudanstalten. Den

nuvarande sjukstugan avsågs i den ursprungliga planen utnyttjad som bostäder

för ogift personal. Då planens framläggande för Kungl. Maj:t av olika

anledningar blivit fördröjd och sjukhuset nu till viss del redan tagits i bruk,

har emellertid på grund av bristen på bostäder, vilken omöjliggjort sjukhusets

utnyttjande i full utsträckning, medicinalstyrelsen beslutat i denna

byggnad inreda fyra lägenheter för gift personal. Arbetet härmed pågår.

Enligt den ursprungliga planen skulle bostadslägenheter nybyggas för sammanlagt

66 befattningshavare, därav 10 familjebostäder om 2 rum, badrum och

kök, fördelade på 5 dubbelhus.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai ds proposition nr 113.

91

D. Kostnader.

Kostnaderna för den ursprungliga planen ha av de av medicinalstyrelsen

anlitade experterna beräknats till sammanlagt 5 068 000 kronor. Enligt ett av

byggnadsstyrelsen den 11 september 1947 avgivet yttrande borde dock nämnda

summa ökas till 5 675 000 kronor, vartill enligt byggnadsstyrelsen borde läggas

det av 1946 års riksdag anvisade beloppet å 490 000 kronor. Totalkostnaden

för den planerade om- oc:h tillbyggnaden skulle således komma att uppgå till

6 165 000 kronor, vilket med uppgivet antal vårdplatser, 337 stycken, skulle

innebära en kostnad av ca 18 300 kronor för varje plats. Då i denna kostnads

beräkning icke medräknats något värde å den befintliga anläggningen, måste

kostnaden per vårdplats enligt byggnadsstyrelsens mening bedömas såsom

förhållandevis hög.

Emellertid har styrelsen ansett sig böra inskränka sig till att f. n. föreslå

ett begränsat byggnadsprogram för sjukhusets färdigställande

för endast 205 patienter. Styrelsen yttrar härom.

Givet är att stor tvekan kan råda om lämpligheten av att utbygga sjukhuset

på nyss angivet sätt. Ett alternativ vore att åtminstone tills vidare

slopa, ifrågasatta nybyggnader, varigenom vissa förenklingar i programmet

uppnås. Då skulle antalet vårdplatser f. n. begränsas till 205 och kostnaderna

för erforderliga arbeten enligt av Birch-Lindgrens arkitektkontor den 23 mars

1948 uppgjord summarisk beräkning stanna vid 2 800 000 kronor.

Kostnaderna för driften av ett dylikt mindre sjukhus komma visserligen

att ställa sig relativt höga bl. a, genom att antalet personal i vissa avseenden

blir större. Personalkostnaderna kunna vid ett platsantal om 205 beräknas

bliva omkring 90 öre högre per vårddag än om platsantalet utökades till 337.

Styrelsen vill ock framhålla, att sjukhusets befintliga utrustning med såväl

verkstäder som ett förstklassigt jordbruk motsvarar den ursprungligen planerade

utbyggnaden. Vid en begränsning av byggnadsprogrammet kan denna

utrustning icke väl tillvaratagas. Då det emellertid ej kan förnekas, att

ett sjukhus för här ifrågavarande klientel ej bör vara för stort för att på

bästa sätt kunna fylla sin uppgift, och då det är önskvärt att i möjligaste mån

begränsa de omedelbara kostnaderna för sjukhusets iordningställande, anser

sig styrelsen ej böra f. n. vidhålla det ursprungliga programmet, för vilket

styrelsen nyss redogjort. Styrelsen inskränker sig nu till att såsom eu första

etapp föreslå sjukhusets färdigställande för endast 205 patienter, varvid sålunda

uppförandet av nya sjukvårdspaviljonger och vissa bostäder skjutes pa

framtiden.

Kostnaderna för det begränsade programmets genomförande lia som nyss

nämnts den 23 mars 1948 av arkitekten Birch-Lindgren approximativt beräknats

till 2 800 000 kronor enligt följande sammanställning.

Nybyggnad för ogift personal ................................................... 415 000

Jordbruksavdelningens huvudbyggnad ....................................... 250 000

-Tordbruksavdelningens flyglar ................................................... 260 000

Utbyggnad av panncentralen i jordbruksavdelningens huvudbyggnad

samt rörkulvert till förenämnda personalbostadshus ............ 25 000

Inhägnader vid jordbi uksavdelningen m. m............................... 40 000

Ekonomibyggnaden .................................................................. 530 000

Skolbyggnaden ........................................................................ 210 000

Befintliga personalbostäder ...................................................... 520 000

Transformatorstation ............................................................... 100 000

Diverse utvändiga arbeten (ledningar etc.) ................................. 370 000

Driftsbyggnader ..................................................................... 55 000

Vägar och planering .......................................... 25 000

Summa kronor 2 800 000

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Härtill komma emellertid kostnaderna för såväl tillgodoseendet av det

ökade behovet av bostäder som ordnandet av vattenförsörjning och avlopp.

Sjukhusledningen har numera beräknat antalet erforderliga bostäder till

23 familjebostäder och 29 enkelrum. Därvid ha bostäder beräknats endast

för nu befintlig personal jämte den personal, som blir erforderlig för fullt ut

nyttjande av de redan ombyggda paviljongerna, den tillfälliga alkoholistanstalten

och jordbruksavdelningens huvudbyggnad. Enkelrummen bliva disponibla

i nybyggnaden för ogift personal, som ingår i den begränsade utbyggnadsplanen.

Av de 23 erforderliga familjebostäderna kunna 6 inrymmas i

den nuvarande skolbyggnaden. Medel härför äro upptagna i sammanställningen.

Däri ingå jämväl medel för renovering av utgården Tryfall, där 5 bostäder

kunna inredas. Därutöver skulle sålunda, sedan »sjukstugan» inretts

till 4 familjebostäder, vartill medel av styrelsen redan anvisats, krävas ytterligare

4 dubbelhus å 70 000 kronor, tillsammans 280 000 kronor, vilket belopp

jämväl måste medräknas i kostnaderna för det första utbyggnadsstadiet.

Kostnaderna för ordnandet av sjukhusets vattenförsörjning och avlopp ha

av Bergströms ingenjörsbyrå & C:o beräknats till sammanlagt 420 000 kronor.

De ytterligare kostnaderna för sjukhusets utbyggande till 205 vårdplatser

skulle alltså enligt medicinalstyrelsens beräkningar uppgå till (2 800 000 +

280 000 + 420 000) 3 500 000 kronor. Härav hade emellertid 303 000 kronor

redan anvisats av 1948 års riksdag för ombyggnad av jordbruksa vdelningens

flyglar.

Styrelsen anför emellertid vidare, att under utredningens gång ett nytt

uppslag framkommit, som ytterligare kunde förbilliga sjuk

husets utbyggnad, nämligen att förflytta den provisoriska

alkoholistanstalten till Salberga sjukhus i Sala. Härom yttrar styrelsen.

När förslaget om förläggandet av en provisorisk alkoholistanstalt till

Västra Ny sjukhus först framlades, förelåg ej någon möjlighet med hänsyn

till rådande platsbrist inom den statliga sinnessjukvården att för ändamålet

avstå några då i bruk varande platser. Sedan den beslutade ombyggnaden

av jordbruksbyggnadens flyglar vid Västra Ny sjukhus under våren 1950,

enligt uppgift i maj månad, blir färdig och där inrymda 40 nya vårdplatser

få disponeras för den statliga sinnesslövården, kunna däremot 40 å 42 platser

inom en flygel vid Salberga sjukhus ställas till förfogande för en provisorisk

alkoholistanstalt. Inom denna flygel erforderliga omändringsarbeten

äro av så ringa omfattning, att de kunna bekostas av disponibla medel, och

innebära endast sammanslagning av 5 enkelrum till en övervakningssal. Detta

arbetes utförande har f. ö. varit ett önskemål från sjukhusets sida redap

med nuvarande beläggning och kommer att i varje fall utföras.

En förflyttning av den provisoriska alkoholistanstalten från Västra Ny

sjukhus till Salberga sjukhus skulle medföra betydande fördelar, bl. a. ur

administrativ synpunkt, då kontakten mellan socialstyrelsen och anstalten

blir betydligt lättare att upprätthålla vid den sistnämnda förläggningen.

Medicinalstyrelsen håller ock för troligt, att svårigheterna med anordnandet

av ifrågavarande alkoholistvård vid Salberga sjukhus med dess mera lågt

stående imbecillklientel ur sjukvårdssynpunkt torde bliva mindre än vid

Västra Ny sjukhus, där betydligt större friheter måste medgivas det klientel,

för vilket sjukhuset egentligen är avsett.

Den provisoriska alkoholistanstalten blir, var den än kommer att förläggas,

i hög grad personalkrävande. Vid Salberga sjukhus låter sig emeller
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

tid frågan om bostäder åt personalen lättare ordna och vid den ifrågasatta

förflyttningen blir byggande av bostäder vid Västra Ny sjukhus icke behöv

ligt i eljest erforderlig utsträckning.

Frågan om förflyttning av alkoholistanstalten till Salberga sjukhus har

föranlett medicinalstyrelsen att ånyo pröva behovet av personalbostäder vid

Västra Ny sjukhus, och därvid har det även visat sig, att en avsevärd reduktion

av ekonomipersonalen, som sjukhuset till stor del fått övertaga från den

gamla uppfostringsanstalten, bör kunna successivt genomföras, dels genom

avgång med pension, dels genom nedskärning av antalet tjänster inom jordbruket

och vissa verkstäder. Formell rätt att förflytta övertaliga befattningshavare

till andra sjukhus torde jämväl föreligga. Den verkställda utredningen

har visat, att antalet planerade nya dubbelhus bör kunna minskas med ett

och att bostadshuset för ogift personal kan begränsas att inrymma 20 rum.

Därtill kommer, att den ena promenadgården vid den planerade alkoholistanstalten

kan slopas. Byggnadskostnaderna kunna därför beräknas nedgå

med inemot 200 000 kronor. Medicinalstyrelsen har vid beräknandet av det

erforderliga bostadsbeståndet jämväl i viss män tagit hänsyn till det förhållandet,

att personalen vid de statliga sinnessjukhusen i ganska stor utsträckning

plägar bygga egna bostadshus. För detta ändamål lämplig mark finnes

också inom sjukhusets område.

Under åberopande av det anförda hemställer medicinalstyrelsen, att frågan

om sjukhusets fortsatta utbyggnad så snart ske kan måtte underställas

riksdagens prövning. Med hänsyn till att det fulla utnyttjandet av de byggnader,

vilkas ombyggnad redan varit föremål för riksdagens prövning, vore

beroende av utökning av antalet bostäder’, borde medel för påbörjandet av

byggandet av nya sådana om möjligt anvisas på tilläggstat för löpande budgetår.

Yidare har styrelsen hemställt, att frågan om den provisoriska alkoholistanstaltens

förläggning måtte upptagas till förnyad prövning med beaktande

av vad styrelsen därutinnan anfört.

Över medicinalstyrelsens framställning ha utlåtanden avgivits av socialstyrelsen

och byggnadsstyrelsen.

Socialstyrelsen har tillstyrkt förslaget om-förflyttning av den provisoriska

alkoholistanstalten till Salberga sjukhus. Styrelsen framhåller, att den för

ändamålet avsedda avdelningen vid detta sjukhus visserligen hade betydande

brister såsom förläggningsplats för en sluten alkoholistanstalt men att den

dock skulle erbjuda ett i nuvarande läge mycket värdefullt tillskott av vårdplatser

för psykiskt mera allvarligt skadade alkoholmissbrukare. Den föreslagna

anordningen borde därför godtagas som ett provisoriskt arrangemang

i avvaktan på förverkligandet av de förslag angående anstaltsvården för alkoholmissbrukare,

som framlagts av 1946 års alkoholistvårdsutredning.

Byggnadsstyrelsen framhåller, att: om till den av medicinalstyrelsen angivna

kostnaden för utbyggnad av Västra Ny sjukhus till 205 vårdplatser

eller 3 500 000 kronor lades de av riksdagen tidigare anvisade medlen å till

hopa 588 000 kronor för ombyggnad av flygelbyggnaderna vid den s. k. gamla

anstalten, erhölles en totalkostnad av (3 500 000 + 588 000) 4 088 000 kronor.

I den delpost å 370 000 kronor till diverse utvändiga arbeten (ledningar etc.),

som upptagits i den i medicinalstyrelsens framställning intagna, å 2 800 000

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

kronor slutande kostnadssarnmanställningen, inginge emellertid ett belopp

av 250 000 kronor, som även vore medtaget i det för ordnandet av sjukhusets

vattenförsörjning och avlopp beräknade särskilda beloppet om 420 000 kronor.

Från totalkostnaden på 4 088 000 kronor skulle alltså avgå 250 000 kronor.

Sammanlagt innebure detta en kostnad för sjukhusets utbyggnad av

(4 088 000 — 250 000) 3 838 000 kronor eller ca 18 700 kronor per vårdplats

inklusive bostäder och ca 12 800 kronor exklusive bostäder, allt enligt prisläget

hösten 1947. Enligt byggnadsstyrelsens mening vore dessa kostnader

förhållandevis höga. Härvid vore dock att märka, att Västra Ny sjukhus beräknades

omfatta ett väsentligt lägre antal platser än de statliga sinnessjukhusen,

vilket i sin tur medförde en högre kostnad per plats. Kostnader för

sprängnings- och förstärkningsarbeten för byggnadsgrunder, yttre ledningar

och kulvertar hade icke medräknats i nyssnämnda belopp, då det eventuella

behovet av sådana arbeten icke f. n. kunnat närmare bedömas.

Mot den ifrågasatta förflyttningen till Salberga sjukhus av den provisoriska

alkoholistanstalten har byggnadsstyrelsen för sin del icke haft något

att erinra. Byggnadsstyrelsen har vidare ansett sig kunna godtaga den av

medicinalstyrelsen beräknade sänkningen av byggnadskostnaderna med omkring

200 000 kronor på grund av minskningen av antalet personalbostäder

samt slopandet av eu av de för alkoholistanstalten avsedda promenadgårdarna.

Detta innebure en reducering med omkring 1 000 kronor per vårdplats.

Totalkostnaden för genomförandet av det av medicinalstyrelsen angivna

byggnadsprogrammet skulle alltså enligt byggnadsstyrelsen uppgå till

(3 838 000 — 200 000) 3 638 000 kronor, hänfört till prisläget hösten 1947. Utöver

tidigare anvisade dels 588 000 kronor för do redan ombyggda vård

paviljongerna och dels 303 000 kronor för pågående omb3rggnad av jord

bruksavdelningens flyglar erfordrades således (3 638 000 — 588 000 — 303 000'')

2 747 000 kronor, vilket enligt nuvarande prisläge kunde anses motsvara

2 860 000 kronor.

®ygena(lsstyrelsen har slutligen påpekat, att lägenheterna i de bostadshus

för gift personal, som skulle uppföras vid sjukhuset, enligt föreliggande förslag

vore utformade som tvårumslägenheter med en yta av ca 58 m2, men att

man numera vid planering av bostäder för motsvarande befattningshavare

ansett sig böra utforma dem med en yta av 65 mä, fördelad på tre rum och kök.

Departementschefen. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har statens

uppfostringsanstalt å Bona fr. o. in. den 1 juli 1948 övertagits av den

statliga sinnesslövården och ingår numera häri — under namnet Västra Ny

sjukhus — såsom ett sjukhus för yngre asociala imbecilla män. Redan vid 1946

års riksdag beslötos vissa ombyggnadsarbeten vid Bonaanstalten för dess nya

ändamål. Dessa arbeten, för vilka anvisats sammanlagt 588 000 kronor, avsågo

modernisering och ombyggnad av två till den s. k. gamla anstalten

hörande flygelbyggnader och äro numera färdiga. Flyglarna i fråga inrymma

120 vårdplatser. Vidare har 1948 års riksdag anvisat 303 000 kronor för om
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

byggnad av två i den s. k. jordbruksavdelningen ingående flygelbyggnader,

vilka efter ombyggnaden skulle inrymma en provisorisk alkokolistanstalt med

40 vårdplatser, avsedda att ersätta den f. n. vid fångvårdsanstalten i Västervik

anordnade alkoholistanstalten och att i övrigt mottaga vissa svårskötta

alkoholister, som icke lämpligen kunde vårdas på alkoholistanstalten å Svartsjö.

Arbetena å sistnämnda båda flygelbyggnader beräknas inom kort bliva

färdiga.

Av medicinalstyrelsen har nu framlagts förslag till vissa ytterligare arbeten

för sjukhusets färdigställande för 205 patienter. De 45 nya vårdplatserna

skulle erhållas genom en ombyggnad av jordbruksavdelningens huvudbyggnad.

Härjämte innebär styrelsens förslag, att ombyggnad och modernisering

skulle ske såväl av ekonomi- och skolbyggnaderna som ett flertal befintliga

personalbostäder och vissa andra byggnader. Vidare skulle enligt förslaget

utföras vissa elektriska arbeten samt vidtagas åtgärder för ordnandet av sjukhusets

vattenförsörjning och avlopp m. m. Slutligen innebär förslaget, att

vid sjukhuset skulle uppföras ett antal nya personalbostäder. Vad beträffar

behovet av sådana bostäder intager sjukhuset, såsom medicinalstyrelsen påpekat,

på grund av sitt läge på landet utan tillgång till privat hyresmarknad

en särställning i förhållande till andra sjukhus så till vida, att tjänstebostäder

måste beredas alla anställda, som icke uppföra egna bostadshus. Med hänsyn

härtill har styrelsen ingående prövat möjligheterna att begränsa behovet av

nya tjänstebostäder och i sådant syfte föreslagit, att den provisoriska alkoholistanstalten

förflyttas till Salberga sjukhus i Sala och att de 40 vårdplatser,

som avsetts skola disponeras för alkoholistklientelet, i stället tagas

i anspråk för vård av sinnesslöa patienter från sistnämnda sjukhus. Då för

vården av dessa patienter erfordras väsentligt mindre personal än som skulle

erfordras för driften av en alkoholistanstalt med det svårskötta klientel, var

om här skulle bliva fråga, skulle en motsvarande minskning inträda i fråga

om behovet av nya tjänstebostäder vid Västra N}r sjukhus.

Vad först beträffar frågan om sjukhusets storlek ansluter jag mig för egen

del till modieinalstvrelsens uppfattning, att en utbyggnad av sjukhuset till

mer än 205 vårdplatser nu icke bör komma i fråga. Härför tala såväl den

omständigheten, att ett sjukhus för det klientel, det här gäller, nämligen

yngre asociala imbecilla män, icke lämpligen synes böra göras alltför stort,

som nödvändigheten att i möjligaste mån begränsa kostnaderna för sjukhusets

iordningställande. Då en ytterligare sådan begränsning skulle kunna

ernås genom en förflyttning av den provisoriska alkoholistanstalten till Salborga

sjukhus och, såsom medicinalstyrelsen påpekat, en förläggning av alkoholistanstalten

till detta sjukhus även ur andra synpunkter skulle vara lämpligare

än den beslutade förläggningen till Västra Ny sjukhus, anser jag mig

böra förorda förslaget om anstaltens förflyttning till Salberga sjukhus.

Av det anförda följer, att jag i fråga om omfattningen av de om- och nybyggnadsarbeten,

som nu böra utföras vid sjukhuset, ansluter mig till medicinalstyrelsens

förslag härutinnan. -Tag vill därvid tillägga, att jag vid ett

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

besök på sjukhuset varit i tillfälle att konstatera, att de av styrelsen föreslagna

åtgärderna äro i hög grad angelägna.

Kostnaderna för de av mig sålunda förordade arbetena ha av byggnadsstyrelsen

uppskattats till 2 860 000 kronor. Mot denna beräkning har jag intet

annat att erinra, än att beloppet lämpligen synes böra avrundas till 2 900 000

kronor. För nästa budgetår torde för arbetenas påbörjande böra anvisas

800 000 kronor.

Jag vill slutligen uttala, att det av mig nu förordade byggnadsprogrammet

icke synes böra vara i detalj bindande vid arbetenas utförande. Därest det

vid den fortsatta utredningen i ärendet skulle befinnas lämpligt att vidtaga

vissa jämkningar i programmet, bl. a. med hänsyn till vad byggnadsstyrelsen

anfört i fråga om utformningen av de nya familj ebostadshus, som skulle uppföras

vid sjukhuset, synes hinder icke behöva möta härför under förutsättning

dock, att detta icke medför en ökning av den nyss angivna totalkostnaden

för arbetena.

Ombyggnad av norra »länsavdelningen vid Ulleråkcrs sjukhus.

Under rubriken renoveringsarbeten vid Ulleråkers sjukhus har i det föregående

(s. 83 f.) lämnats en redogörelse för de arbeten, som hittills kommit

till utförande vid nämnda sjukhus i anslutning till den för 1936 års riksdag

redovisade planen för sjukhusets renovering.

Frågan om de fortsatta moderniseringsarbetena vid sjukhuset har upptagits

till omprövning av statens sinnessjukvårdsberedning i samband med

dess översyn av det statliga sinnessjukhusbeståndet. I skrivelse den 16

februari 1950 har beredningen framhållit, att den i fråga om ordningsföljden

för de försatta arbetena vid sjukhuset funnit mest angeläget, att paviljong 2,

den nuvarande manspaviljongen vid norra sjukhuset, först bleve föremål

för ombyggnad. Särskilt uppvärmningsanordningarna inom denna byggnad

vore mycket bristfälliga. Även det förhållandet, att enligt beredningens betänkande

ett flertal av sjukhusets akutavdelningar tänktes förlagda till paviljong

2 gjorde det angeläget, att ombyggnaden av denna paviljong snarast

påbörjades.

Beträffande riktlinjerna för paviljongens modernisering hänvisar beredningen

till det vid dess betänkande fogade expertutlåtandet rörande

Ulleråkers sjukhus, vari anförts följande.

Paviljong 2, som till större delen är uppförd i två våningar, inrymmer sammanlagt

12 vårdavdelningar med 272 platser. Det ursprungliga ombyggnadsprogrammet

upptog inga större förändringar i denna byggnad. Sålunda avsågos

samtliga 12 avdelningar skola bibehållas. Enligt nu upprättad moderniseringsplan

tänkes i första hand den i paviljongens sydvästra hörn i en

våning tillbyggda flygeln komma att rivas. I övrigt anordnas i varje våningsplan

på vardera sidan om byggnadens mittparti 2 avdelningar med 29 resp.

31 platser. I gränsen mellan de båda avdelningarna beredes plats för hiss.

Bottenvåningen i de i tre våningar uppförda södra och norra flyglarna iordningställes

därjämte såsom vårdavdelningar, var och en med 24 platser för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

y?

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

delade på 3 2-, 4 3- och 1 6-patientrum. Vårdavdelningarna med 29 platser

beräknas omfatta 10 enkelrum, 1 4-, 1 7- och 1 8-patientrum samt vårdavdelningarna

med 31 platser 3 enkelrum, 4 2-, 3 3-, 1 4- och 1 7-patientrum.

Härefter yttrar beredningen för egen del följande.

Till byggnadens mittparti, som f. n. inrymmer panncentral, bageri, kyrksal,

föreläsningssal, apoteks- och laboratorielokal samt en läkarbostad m. m.,

tänkas, liksom i det tidigare upprättade förslaget, sjukhusets administrationslokaler

och läkarexpeditioner tills vidare bliva förlagda. Sjukhusets undersöknings-

och behandlingslokaler ha förlagts till den ena av de under uppförande

varande paviljongerna. I mittpartiet av den nu ifrågavarande paviljongen

kunna i våningen 1 trappa inrymmas, förutom befintlig kyrksal, 8

läkarexpeditioner, 2 rum för kanslibiträden, rum för skrivbiträden, 2 rum för

föreståndarinnor, rum för präst, biblioteks- och sammanträdesrum samt 4

expeditioner för hjälpverksamheten jämte erforderliga kapprum, toaletter

och väntrum. I bottenvåningen kunna anordnas rum för intendent och sjukhuskontor,

uppsyningsman samt föreståndare för arbetsterapi ävensom vaktoch

telefonväxelrum. Till denna våning ha även personalmatsalar jämte

serveringskök förlagts.

I fråga om den föreslagna personalmatsalen i bottenvåningen får beredningen

framhålla, att matsalar för personal f. n. finnas på tre olika ställen

inom sjukhuset. Denna splittring av utspisningsanordningarna fördyrar mathållningen,

varför beredningen funnit lämpligt föreslå, att de tills vidare

koncentreras till denna centralt belägna del av norra manspaviljongen. När

framdeles, i enlighet med det åberopade expertutlåtandet, en ny köksanläggning

måste uppföras, böra nym matsalar anordnas i anslutning därtill.

I samband med att nyssnämnda lokaler iordningställas inom byggnaden,

utgå i paviljongen befintligt bageri samt panncentral. Det förra befinner

sig i ett mycket dåligt skick och har i beredningens betänkande föreslagits

bliva nedlagt. Panncentralen blir obehövlig, sedan paviljongen enligt moderniseringsförslaget

försetts med nya uppvärmningsanordningar, anslutna till

sjukhusets gemensamma panncentral. Yad angår övriga inom mittpartiet

befintliga lokaler, som komma att utgå, bliva föreläsningssal och apotekslokal

anordnade i sjukhusets nya medicinska centrum, medan bostäderna

föreslagits bliva ersatta med nybyggnader.

Kostnaderna för den nu föreslagna ombyggnaden av norra manspaviljongen

vid Ulleråkers sjukhus ha av byggnadsstyrelsen överslagsvis beräknats

till sammanlagt 4 000 000 kronor.

Med hänsyn till att det här gäller en ombyggnad av betydande omfattning

har beredningen icke funnit det möjligt att nu framlägga ett i detalj genomarbetat

förslag utan synes, innan beslut fattas om definitiv medelsanvisning,

en ytterligare bearbetning av ombyggnadsförslaget böra ske med beaktande

av de erfarenheter, som dessförinnan kunna utvinnas.

Beredningen framhåller vidare, att de nu under uppförande varande nva

paviljongerna vid sjukhuset icke beräknades kunna tagas i bruk förrän omkring

årsskiftet 1950/51. Då någon evakuering av den nu till ombyggnad

föreslagna paviljongen icke kunde påbörjas förrän vid nämnda tidpunkt,

anser beredningen, att de medel, som erfordrades för budgetåret 1950/51,

kunde begränsas till 475 000 kronor, som då avsåges för upprättande av ritningar

och andra handlingar samt påbörjande av arbetena.

7—275 so Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 saml. Nr 113.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kunyl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Departementschefen. Behovet av en genomgripande modernisering av de

befintliga vårdpaviljongerna vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala har sedan

många år tillbaka varit synnerligen trängande. Paviljongernas bristfällighet

er i olika hänseenden underströkos redan i den plan för sjukhusets renovering,

som redovisades för 1936 års riksdag, och ha sedan dess påtalats vid

flera tillfällen. På grund av bristen på evakueringsmöjligheter har det

emellertid hittills icke varit möjligt att påbörja de nödvändiga ombyggnadsarbetena.

Då emellertid numera inom kort sådana möjligheter erbjuda sig

i de av 1949 års riksdag beslutade två nya paviljongerna vid sjukhuset, vilka

beräknas kunna tagas i bruk omkring årsskiftet 1950/51, är det angeläget, att

ombyggnaden av de äldre paviljongerna med det snaraste sättas i gång. Mot

sinnessjukvårdsberedningens förslag, att därvid början skulle göras med

norra sjukhusets mansavdelning har jag intet att erinra. Såsom beredningen

påpekat föreligger ännu icke ett i detalj utarbetat förslag till ombyggnaden

av paviljongen i fråga. Den i beredningens framställning angivna

kostnaden å 4 000 000 kronor är därför endast approximativ. Det oaktat synes

mig hinder icke behöva möta mot att medel redan nu anvisas för upprättande

av ritningar och andra handlingar samt påbörjande i vissa delar av arbetena.

Jag tillstyrker därför beredningens förslag om anvisande för detta ändamål

av ett belopp av 475 000 kronor för nästa budgetår. I likhet med beredningen

utgår jag därvid från att innan beslut fattas om ytterligare medelsanvisning,

bör föreligga ett fullt utarbetat förslag jämte definitiv kostnadsberäkning.

Ytterligare ombyggnadsarbeten vid sekundäravdelningarna i Rosöga,

Ribbingelund och Olofsfors.

I enlighet med förslag av Kungl. Maj:t anvisade 1949 års riksdag (prop.

nr 111; riksd. skr. nr 225) för budgetåret 1949/50 ett belopp av 500 000 kronor

för vissa ombyggnadsarbeten vid de till Sundby sjukhus vid Strängnäs anslutna

sekundäravdelningarna i Rosöga. och Ribbingelund samt den till Säters

sjukhus anslutna sekundäravdelningen i Olofsfors.

I skrivelse den 1 mars 1950 har byggnadsstyrelsen gjort framställning om

anvisande av 400 000 kronor för vissa ytterligare ombyggnadsarbeten vid

nämnda avdelningar. Styrelsen har därvid anfört följande.

Vid framläggandet av det förslag till ombyggnadsarbeten vid sekundäravdelningarna

i Rosöga, Ribbingelund och Olofsfors, som underställdes 1949

års riksdag, räknade medicinalstyrelsen med att tills vidare endast iordningställa

två barackbyggnader vid varje avdelning till vårdpaviljonger, varjämte

erfordrades vissa kompletteringsarbeten vid ekonomi- och bostadsbyggnader

samt vissa vägarbeten. Medicinalstyrelsen har numera funnit, att iordningställandet

av samtliga sekundäravdelningar till en omfattning av tre vårdpaviljonger

vid vardera anläggningen bör ske i omedelbar anslutning till den

redan beslutade ombyggnaden, vilken f. n. pågår vid Rosöga och Olofsfors.

Kostnaderna för ombyggnad av dessa tre baracker till vårdpaviljonger uppgå

till 202 500 kronor. Vid en utbyggnad av sekundäravdelningarna till sagda

omfattning erfordras dessutom vissa kompletteringsarbeten i övriga bygg
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj.ls proposition nr 113.

nåder och anläggningar i betydligt större utsträckning än vad som beräknades

vid anslagsäskandet till 1949 års riksdag. De byggnader och anläggningar,

som sålunda måste kompletteras, äro administrationsbyggnad, panncentral och

ekonomibyggnad, bostadshus, bastubyggnad, uthusbyggnader, vattenverksanläggning,

vägarbeten och övriga yttre arbeten. Kostnaderna för nu nämnda

kompletteringsarbeten beräknas uppgå till sammanlagt 197 500 kronor.

Sekundäravdelningarnas ombyggnad och komplettering för att erhålla tre

vårdpaviljonger vid vardera anläggningen beräknas således draga en sammanlagd

kostnad av (500 000 + 202 500 + 197 500) 900 000 kronor enligt följande

fördelning:

Sekundäravdelning

Kostnad

Anvisat

belopp

Ytterligare

erforderligt

belopp

Rosöga ...............

..... 310 000

160 000

150 000

Ribbingelund.........

..... 300 000

170 000

130 000

Olofsfors .............

..... 290 000

170 000

120 000

Summa kronor 900 000

500 000

400 000

För sekundäravdelningarnas utbyggnad till i det föregående beskriven omfattning

erfordras således ett tillägganslag av 400 000 kronor.

Departementschefen. De av förra årets riksdag beslutade arbetena vid de

tre sekundäravdelningarna i Rosöga, Ribbingelund och Olofsfors avsågo ombyggnad

av två barackbyggnader vid varje avdelning samt vissa kompletteringsarbeten

i anslutning härtill. Efter genomförandet av dessa arbeten kunna

vid var och en av avdelningarna omhändertagas 80 patienter. Det nu föreliggande

förslaget innebär, att ytterligare en barackbyggnad ombygges vid

varje avdelning, varigenom dennas platsantal skulle öka med 40 till 120.

Det tillskott å sammanlagt 120 vårdplatser, som skulle erhållas genom

den föreslagna ombyggnaden av ytterligare en barack vid varje avdelning

till vårdpaviljong, måste anses vara av stort värde med hänsyn till den rådande

platsbristen vid sinnessjukhusen. På grund härav och då, enligt vad jag

under hand erfarit, de vid avdelningarna befintliga personalbostäderna beräknas

förslå även för den ytterligare personal, som kommer att erfordras på

grund av den ökade beläggningen, anser jag mig böra tillstyrka den föreslagna

ombyggnaden. Jag har icke heller något att erinra mot att i samband

härmed vidtagas vissa ytterligare kompletteringsarbeten i övriga byggnader

och anläggningar vid avdelningarna. De beräknade kostnaderna för arbetena

torde kunna godtagas. Jag föreslår alltså, att för ändamålet anvisas ett belopp

av 400 000 kronor.

Ombyggnad av administrationsbyggnaden vid Säters sjukhus.

Med bifall till av Kungl. Maj:t framlagt förslag beslöt 1947 års riksdag

(prop. nr 244; riksd. skr. nr 352), att vid Säters sjukhus skulle verkställas

ombyggnad av administrationsbyggnaden m. m. för en beräknad kostnad av

högst 490 000 kronor. Härav anvisade riksdagen för budgetåret 1947/48

150 000 kronor. Detta belopp var avsett för uppförande av två fristående bo
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

stadshus som ersättning för två i administrationsbyggnaden inrymda läkarbostäder.

I skrivelse den 16 februari 1950 har statens sinnessjukvårdsberedning upplyst,

att de båda läkarbostäderna påbörjats i slutet av år 1949 och beräknades

bliva färdigställda under sommaren 1950, varefter ombyggnadsarbetena i

själva administrationsbyggnaden kunde igångsättas.

Beredningen hänvisar härefter till det vid beredningens betänkande fogade

expertutlåtandet beträffande Säters sjukhus, i vilket i fråga om administrationsbyggnadens

renovering anförts följande.

Det tidigare framlagda ombyggnadsförslaget innebär, att källarvåningen,

bottenvåningen, våningen 1 trappa samt hälften av våningen 2 trappor tagas

i anspråk för lokaler för administrativa och medicinska uppgifter. De behov,

som vid en intensifiering av vården beräknas uppkomma i fråga om lokaler

och utrustning av denna art, synas icke kunna tillgodoses genom ett förverkligande

av de redan beslutade moderniseringsåtgärderna. Med hänsyn till den

rådande bristen på läkare och annan personal torde emellertid det föreliggande

förslaget tills vidare i stort sett kunna godtagas. Det synes dock böra

göras till föremål för viss omarbetning och utformas på sådant sätt, att en

framtida ytterligare utbyggnad av lokalerna icke onödigtvis försvåras. Det är

därvid önskvärt, att byggnaden i samband med den blivande moderniseringen

förses med hiss, vilken åtgärd icke ingår i det föreliggande ombyggnadsprogrammet.

Beredningen framhåller vidare, att det tidigare framlagda förslaget numera

omarbetats i anslutning till vad som anförts i expertutlåtandet. De tidigare

föreslagna personalrummen i byggnadens tredje våning, vilka skulle

tjäna som reserv för administrationslokalernas framtida utvidgning, hade

redan tagits i anspråk för nämnda ändamål. I arbetena hade medräknats installation

av den i expertutlåtandet föreslagna hissen. Det sålunda utökade

förslaget hade av byggnadsstyrelsen kostnadsberäknats till 525 000 kronor,

vilket belopp erfordrades för nästa budgetår.

Departementschefen. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen beräknas

de två av 1947 års riksdag beslutade fristående bostadshus, vilka skola

ersätta de båda i administrationsbyggnaden vid Säters sjukhus inrymda bostadslägenheterna,

bliva färdigställda under instundande sommar. Med anledning

härav blir det inom kort möjligt att påbörja ombyggnadsarbetena

inom administrationsbyggnaden. Det för 1947 års riksdag framlagda förslaget

härtill har numera i vissa avseenden omarbetats av statens sinnessjukvårdsberedning.

Jag tillstyrker, att ombyggnaden utföres i enlighet med det sålunda

omarbetade programmet, och föreslår, att för ändamålet för nästa budgetår

anvisas det av beredningen äskade beloppet, 525 000 kronor.

Uppförande av personalbostäder vid Ryhovs sjukhus.

Med bifall till av Kungl. Maj:t framlagt förslag anvisade 1945 års liksdag

(prop. nr 242; riksd. skr. nr 420) för budgetåret 1945/46 ett belopp av 372 00Ö

kronor för uppförande av personalbostäder vid Ryhovs sjukhus i Jönköping

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113. 101

och S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg. Av beloppet avsågs för Ryhovs sjukhus

en summa av 176 000 kronor.

I ett den 16 februari 1950 dagtecknat utlåtande har statens sinnessjukvårdsberedning

framlagt förslag om vissa ändringar beträffande personalbostäderna

vid Ryhovs sjukhus. Beredningen har därvid anfört följande.

Enligt det förslag, som framlades i propositionen nr 242/1945 skulle bostäderna

vid Ryhovs sjukhus anordnas i fyra envånings dubbelhus, vart och ett

inrymmande två lägenheter. Denna typ av bostäder kan ur trevnadssynpunkt

vara att föredraga framför bostäder inrymda i flerfamiljshus. Med hänsyn till

själva byggnadsvolymen och icke minst till anordnande av utvändiga ledningar,

anläggande av vägar och planering av markområdet kring byggnaderna

äro emellertid kostnaderna per lägenhet förhållandevis högre i sådana dubbelhus

än i flerfamiljshus, uppförda i flera plan. Jämväl uppvärmningskostnaderna

äro i regel högre. Yidare fordrar en bebyggelse av förstnämnda typ tillgång

till avsevärt större markområden, än vad fallet är vid en mera intensiv

bebyggelse.

Med hänsyn till det omfattande behov av nya bostäder och de betydande kostnader

härför, som förväntas bliva en följd av det av beredningen framlagda

förslaget till sinnessjukhusens modernisering och utbyggnad, och då sjukhusen

tillhöriga markområden ofta äro så begränsade, att de icke medgiva en alltför

utspridd bebyggelse, har beredningen funnit angeläget att till närmare prövning

upptaga frågan om den för ändamålet lämpligaste byggnadstypen.

Enligt det tidigare förslaget skulle lägenheterna omfatta vardera 2 rum

och kök i ett plan med badrum och andra bilokaler förlagda i källaren. Lägenhetsytan

skulle uppgå till ca 56 m2. Med hänvisning till den nu allmänt förda

bostadspolitiken synas emellertid familjebostäder av dennna art böra omfatta

3 rum och kök samt icke göras mindre än 65 m2.

Efter verkställd utredning har beredningen ej funnit några vägande skäl

föreligga mot att förlägga personalbostäder av detta slag i byggnader uppförda

i två våningar och inrymmande fyra lägenheter, två i varje plan. I anslutning

till denna utredning har beredningen låtit upprätta ett förslag, enligt

vilket bostäderna tänkas anordnade såsom antingen 3-rumslägenheter av vanlig

typ eller också lägenheter, där det tredje rummet utbildas som s. k. uthyrningsrum

med egen ingång och särskild toalett. Sistnämnda lägenhetstyp,

vilken redan tidigare kommit till utförande i den allmänna bostadsmarknaden,

ger vissa fördelar, genom att lägenhetens storlek kan avpassas efter befattningshavarens

växlande bostadsbehov, då enkelrummet kan antingen tillföras

lägenheten eller uthyras separat. Det torde vara lämpligt att vid nyanläggning

i viss utsträckning anordna bostäder av denna typ, varför det synes önskvärt

att få densamma prövad.

Med hänvisning till det anförda föreslår beredningen, att i stället för de

tidigare beslutade fyra husen uppföras två byggnader, den ena inrymmande 4

trerumslägenheter av gängse typ och den andra 4 trerumslägenheter, så utformade,

att ett av rummen kunde avskiljas och uthyras separat.

Vad beträffar kostnaderna för de föreslagna husen anför beredningen

följande.

Kostnaderna för de i propositionen nr 242/1945 föreslagna bostäderna hade

beräknats till 176 000 kronor vid uppförande i trä och 196 000 kronor vid

användning av stenmaterial. För bostäderna vid Ryhovs sjukhus, vilka tänktes

uppförda i till, anvisades pff belopp av 176 000 kronor. De av beredningen

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Haj:ts proposition nr 113.

nu föreslagna bostadshusen, vilka med hänsyn till av nuvarande omständigheter

betingade krav böra uppföras i sten, ha enligt från byggnadsstyrelsen

inhämtad kostnadsuppgift beräknats draga en kostnad av 355 000 kronor inklusive

yttre ledningar och planering. En jämförelse med de tidigare beräknade

kostnaderna framgår av följande sammanställning.

Tidigare beräknat belopp vid uppförande i sten, hänförande sig till

prisläget 1944—45 .................................................................. 196 000

Ökning av lägenhetsytan från 56 till 65 m2, motsvarande en total

ökning av ca 16 % .................................................................. 32 000

Tillägg för inträffad allmän kostnadsstegring sedan 1944—45 med

29% av (196 000 + 32 000) 228 000 .....V..... .............................. 66 000

Sanitär utrustning m. m. i enkelrummen .................................... 10 000

Tvättstuga................................................................................. 6 000

Yttre ledningar och planering ...................................................... 45 000

Summa kronor 355 000

Vid bifall till sinnessjuk vårdsberedningens förslag erfordras sålunda för

ändamålet ytterligare (355 000 —176 000) 179 000 kronor.

Departementschefen. Av 1945 års riksdag beslöts, att vid Ilyhovs sjukhus

i Jönköping skulle såsom bostäder för gift personal uppföras fyra enplansbyggnader,

var och en inrymmande två lägenheter om två rum och kök. För

husen, som skulle uppföras i trä, anvisade riksdagen ett belopp av 176 000

kronor. Arbetena med uppförandet av husen ha ännu icke påbörjats.

Statens sinnessjukvårdsberedning har funnit sig böra upptaga frågan om

utformningen av ifrågavarande personalbostäder till omprövning. Beredningen

har därvid föreslagit, att de nya lägenheterna skulle utökas från två till tre

rum och kök ävensom att lägenheterna skulle sammanföras till två byggnader,

uppförda i sten i två våningar med två lägenheter i varje plan.

För egen del har jag av de skäl, beredningen anfört som stöd för sitt förslag,

blivit övertygad om att de nu föreslagna hustyperna ur olika synpunkter

äro att föredraga framför de av riksdagen tidigare beslutade bostadshusen. Jag

anser mig därför böra tillstyrka, att bostadshusen uppföras i enlighet med

beredningens förslag.

De beräknade kostnaderna för de båda byggnaderna, 355 000 kronor, föranleda

icke någon erinran från min sida. Då av riksdagen redan anvisats ett

belopp av 176 000 kronor för de fyra tidigare beslutade bostadshusen, skulle

alltså nu erfordras ytterligare (355 000 —-176 000) 179 000 kronor, vilket belopp

torde böra anvisas för nästa budgetår.

Uppförande av personalbostäder vid S:t Jörgens sjukhus.

I enlighet med förslag av Kungl, Maj:t anvisade 1947 års riksdag (prop.

nr 244; riksd. skr. nr 352) för budgetåret 1947/48 ett belopp av 310 000 kronor

för uppförande av två personalbostadshus vid S:t Jörgens sjukhus i

Göteborg.

I skrivelse den 3 mars 1950 har statens sinnessjukvårdsberedning hemställt

om anvisande av ytterligare 175 000 kronor för nämnda bostadshus. Beredningen

har därvid anfört följande.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kiingl. Maj ds proposition nr 113.

Enligt propositionen nr 244/1947 skulle de båda bostadshusen utföras på

grundval av vissa angivna uppgifter över golvytor och utrustning, och föredraganden

hade av arkitekten H. Ahlberg inhämtat, att byggnaderna med den

förordade utformningen av lägenheterna skulle draga en kostnad av sammanlagt

310 000 kronor.

I enlighet härmed och i anslutning till vad som i övrigt framgår av propositionen

har till en början genom byggnadsstyrelsen verkställts ytterligare

utredning i denna byggnadsfråga.

Beträffande förläggningen av bostäderna har beredningen inhämtat, att ett

förslag till byggnadernas placering i nära anslutning till det läge, som medicinalstyrelsen

ursprungligen avsett, tidigare upprättats genom byggnadsstyrelsens

försorg. Vid markundersökning på platsen har det emellertid visat

sig, att grunden där är av så dålig beskaffenhet, att densamma icke utan pålning

medgiver en bebyggelse ens i två våningar.

Enligt beredningens förslag till generalplan för sinnessjukvårdens tillgodoseende

har man att räkna med en väsentlig utbyggnad av sjukhuset, vilken

medför ett betydligt ökat behov av bostäder. Det tidigare föreslagna området

är emellertid av begränsad storlek och medgiver endast en ringa ytterligare

bebyggelse.

I anledning härav har undersökts möjligheten att finna ett annat markområde,

tillräckligt stort och lämpat att utnyttjas för bostadsbebyggelse.

Efter samråd med medicinalstyrelsen samt representanter för sjukhusledning

och personal har man stannat för att föreslå, att ett område av tillräcklig omfattning,

beläget å höjdpartiet sydost om sjukhusets huvuddel, avsättes för

bostadsbebyggelse, i vilken de båda liu aktuella husen skulle ingå som eu

första byggnadsetapp. Under sådana förhållanden krävas emellertid mera

omfattande arbeten med avseende på ledningar m. m., än som skulle erfordras

enbart för de två beslutade byggnaderna, samtidigt som viss omläggning av

befintlig väg blir nödvändig. Härtill kommer, att en separat uppvärmningsanordning

ansetts böra planeras, stor nog att ombesörja uppvärmning av jämväl

framdeles tillkommande bostäder.

Det förslag till de båda byggnaderna, som upprättats med utgångspunkt

härifrån, har enligt av byggnadsstyrelsen lämnade uppgifter beräknats vid

nuvarande prisläge draga en kostnad av 485 000 kronor, varvid huvuddelen —

eller ca 130 000 kronor — av den uppkomna merkostnaden i förhållande till

det från början beräknade beloppet faller på de nyss berörda yttre arbetena

och ledningarna ävensom det större pannrum, som nu erfordras. Det sistnämnda

avses på detta utbyggnadsstadium bliva utrustat i den omfattning,

som de nu aktuella byggnaderna kräva. Den allmänna kostnadsstegring, som

ägt rum sedan hösten 1946, ca 14 %. beräknas i detta fall medföra ett tillägg

av 45 000 kronor.

Departementschefen. Av vad sinnessjukvårdsberedningen anfört framgår,

att det av olika anledningar befunnits olämpligt att förlägga de båda av 1947

års riksdag beslutade nya personal bostadshusen vid S:t Jörgens sjukhus i

Göteborg till det ursprungligen avsedda området. De båda husen ha därför

nu i stället föreslagits förlagda till ett annat markområde, som skulle avsättas

för den framtida bostadsbebyggelsen vid sjukhuset, varvid de nu ifrågavarande

båda bostadshusen skulle ingå som en första etapp häri. Med hänsyn

härtill har det visat sig nödvändigt att redan nu utföra ledningsarbeten och

andra yttre arbeten av större omfattning, iin som i och för sig skulle ha erfordrats

för de nu aktuella båda husen. Därjämte har man ansett sig böra

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

planera en separat uppvärmningsanordning av sådan storlek, att den skulle

kunna betjäna även framdeles tillkommande bostäder. För egen del har jag

icke funnit anledning till erinran mot att i samband med uppförandet av de

båda redan beslutade husen anordningar vidtagas för att underlätta den framtida

bostadsbebyggelsen vid sjukhuset. Jag har icke heller något att erinra

mot den beräknade merkostnaden på grund härav, 130 000 kronor, för de båda

byggnaderna, Härutöver erfordras på grund av den allmänna byggnadskostnadsstegringen

ett belopp av 45 000 kronor. Sammanlagt skulle alltså för de

båda byggnaderna krävas en ytterligare medelsanvisning av (130 000 + 45 000)

175 000 kronor.

Uppförande av personalbostadshus vid Mariebergs och Pärlby sjukhus.

I skrivelse den 24 februari 1950 har medicinalstyrelsen gjort framställning

om anvisande av tillhopa 450 000 kronor för uppförande av två personalbostadshus

vid Mariebergs sjukhus i Kristinehamn och ett sådant hus vid det

till Säters sjukhus anslutna Pärlby sekundärsjukhus i Grangärde. Styrelsen

har därvid anfört bl. a. följande.

Behovet av nya bostäder vid Mariebergs sjukhus, både för gift och

ogift personal, är starkt uttalat. Omedelbart utanför sjukhusområdet och sydväst

om sjukhusets kyrkogård finnes sjukhuset tillhörig mark, som lämpar sig

för bostadsbebyggelse. Hit avses att förlägga de bostäder för gift personal,

som under kommande år måste uppföras vid sjukhuset. Med hänsyn till begränsningen

av de medel, som kunna beräknas stå till förfogande för nästa

budgetår, anser sig medicinalstyrelsen endast kunna föreslå två bostadshus

för ogift personal, ett vart inrymmande 10 enkelrum, därav två med sovalkov.

Kostnaderna för ett sådant hus har av byggnadsstyrelsen beräknats till 150 000

kronor. Från sjukhusets sida har uttryckts det önskemålet, att dessa hus förläggas

intill ett redan befintligt bostadshus för sköterskor. Anslutning till

vatten-,avlopps- och värmeledning kan därigenom vinnas med mycket små

kostnader. Styrelsen biträder detta förslag.

1948 års riksdag anvisade medel för uppförande vid Pärlby sjukhus av

två bostadshus för gift personal. För att tillgodose sjukhusets behov av bostäder

har från sjukhusets sida framförts krav på uppförandet jämväl av ett

bostadshus för ogift personal av den storlek, som i det föregående förslagits

för Mariebergs sjukhus. Medicinalstyrelsen kan vitsorda behovet därav. Kostnaden

för en dylik byggnad, förlagd intill de båda beslutade bostadshusen,

har av byggnadsstyrelsen beräknats till 150 000 kronor.

Departementschefen. Enligt den undersökning rörande bostadsbeståndet

vid de statliga sinnessjukhusen, som verkställts av statens sinnessjukvårdsberedning

och vars resultat sammanfattningsvis redovisats i det föregående

i samband med redogörelsen för beredningens betänkande, skulle vid Mariebergs

sjukhus i Kristinehamn föreligga behov av 42 nya enkelrum som bostäder

åt befattningshavare vid sjukhuset. Med hänsyn härtill synas mig

starka skäl föreligga för det av medicinalstyrelsen nu framlagda förslaget om

uppförande därstädes av två bostadshus för ogift personal. Jag tillstyrker därför

detta förslag och föreslår, att för ändamålet anvisas ett belopp av 300 000

kronor.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 113.

På grund av rådande brist på bostäder för ogift personal vid Pärlby sjukhus

i Grangärde anser jag mig även kunna förorda förslaget om uppförandet

av ett liknande bostadshus vid detta sjukhus. Härför torde böra anvisas ett

belopp av 150 000 kronor.

Uppförande av personalbostadshus vid Gådeå sjukhus.

I skrivelse den 16 februari 1950 har statens sinnessjuhvårdsberedniny gjort

framställning om anvisande av medel för uppförande av ett personalbostadshus

vid Gådeå sjukhus i Härnösand. Beredningen har därvid anfört följande.

Personalbostäderna vid Gådeå sjukhus i Härnösand äro med ett par undantag

i mycket dåligt skick. De sakna sålunda centralvärme, varmvatten, badoch

wc-anläggningar, varjämte de uppgivas vara kalla och dragiga. Jämväl

lägenheternas planlösning är i allmänhet synnerligen otillfredsställande. Några

av de befintliga lägenheterna omfatta endast 1 rum och kök. På grund av

byggnadernas utformning och beskaffenhet är det heller icke ekonomiskt försvarbart

att genom ombyggnader söka förbättra lägenheterna. Beredningen

har därför funnit nödvändigt att vid Gådeå sjukhus lösa personalbostadsfrågan

genom en nybyggnad.

Efter samråd med medicinalstyrelsens byggnadsinspektör och sjukhuset

har antalet bostäder, som ansetts böra ersättas, beräknats till 12 familjebostäder

och 12 enkelrum.

Av dessa bostäder äro 2 lägenheter om 2 rum och kök samt 2 om 1 rum

och kök ävensom 2 enkelrum belägna i bostadsbyggnad nr 2. I bostadshus

nr 3 äro 4 lägenheter om 2 rum och kök samt 2 om 1 rum och kök jämte 2

enkelrum belägna. Övriga till ersättning föreslagna 2 familjebostäder äro inrymda

i bostadshus nr 5, medan de återstående 8 enkelrummen äro förlagda

i paviljong 3, den s. k. länspaviljongen.

De nu nämnda bostadshusen äro träbyggnader, uppförda i slutet av 1800- talet. Byggnad nr 3 har tidigare varit tvättstuga för sjukhuset och omändrades

1908 till bostadshus. Den är belägen på den del av sjukhusområdet, som

för utbyggande av det intilliggande länslasarettet skall övertagas av Västernorrlands

läns landsting. De i länspaviljongen förlagda personalrummen äro

inrymda i byggnadens vindsvåning. För att nå denna, till vilken endast en

trappa finnes, måste den i bottenvåningen befintliga vårdavdelningen passeras.

Det nu till uppförande föreslagna personalbostadshuset kommer att inrymma

12 3-rumslägenheter och 12 enkelrum med ca 65 resp. ca 18 m2 golvyta.

Byggnaden tänkes förlagd invid entrén till sjukhusområdet och kan sålunda,

om så anses önskvärt, avskiljas från sjukhusområdet i övrigt. Kostnaden

för byggnadens uppförande har av byggnadsstyrelsen beräknats till 625 000

kronor. Beredningen räknar med att arbetet med byggnaden icke kan påbörjas

förrän på våren 1951, och har med denna utgångspunkt uppskattat

det erforderliga medelsbehovet för budgetåret 1950/51 till 300 000 kronor.

Departementschefen. Statens sinnessjukvårdsberedning har, såsom framgår

av den redogörelse, som i det föregående lämnats för beredningens

betänkande, räknat med att Gådeå sjukhus i Härnösand framdeles skall ned

läggas. Det kan med hänsyn härtill ifrågasättas, om några byggnadsarbeten

nu böra utföras vid sjukhuset. Då det emellertid icke nu är möjligt att bedöma,

när ett nedläggande av sjukhuset kan ske — sinnessjukvårdsberedningen

har för sin del utgått från att sjukhuset måste bestå under åtminstone

10 å 15 år — och då de nuvarande ytterst otillfredsställande bostadsförhållan
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

dena för sjukhusets personal icke rimligen kunna få fortbestå under de år, sjukhuset

fortfarande kommer att vara i bruk, anser jag det oavvisligt, att nya personalbostäder

anordnas där. Jag tillstyrker därför beredningens förslag om uppförande

av ett bostadshus med 12 familjebostäder och 12 enkelrum. Av vad

beredningen anfört framgår, att byggnaden skulle förläggas så, att den vid

ett framtida nedläggande av sjukhuset kan avskiljas från sjukhusområdet i

övrigt. Den beräknade kostnaden för byggnaden, 625 000 kronor, föranleder

ingen erinran från min sida. För nästa budgetår torde böra anvisas ett belopp

av 300 000 kronor för påbörjande av arbetena med byggnadens uppförande.

Uppförande av läkarbostad in. in. vid S:ta Gertruds sjukhus.

I skrivelse den 24 februari 1950 har medicinalstyrelsen gjort framställning

om anvisande av dels 80 000 kronor för uppförande av en läkarbostad vid S:ta

Gertruds sjukhus i Västervik, dels ock 20 000 kronor för vissa ledningsarbeten

vid samma sjukhus. Styrelsen har därvid anfört följande.

Av 1947 års riksdag ha medel anvisats för uppförande av en andre läkarbostad

vid S:ta Gertruds sjukhus i Västervik. Sjukhusets behov av läkarbo

städer är emellertid därmed icke tillgodosett. Vid sjukhuset finnas f. n.

anställda sju läkare, som alla böra tillhandahållas tjänstebostäder. Inklusive

den beslutade nya bostaden disponerar sjukhuset emellertid endast fyra godtagbara

lägenheter, av vilka två äro belägna i administrationsbyggnaden. Från

sjukhuset har ock anmälts behovet av ytterligare minst två familjebostäder

för läkare. Styrelsen kan vitsorda, att detta krav är berättigat, men anser sig

f. n. icke kunna framlägga förslag om uppförandet av mer än ett bostadshus.

Kostnaderna för detta ha av byggnadsstyrelsen beräknats till 80 000 kronor.

Härtill komma kostnader för vatten- och avloppsledningar för det nya bostadsområde,

som nu börjar bebyggas, vilka av byggnadsstyrelsen under hand uppgivits

böra beräknas till 20 000 kronor.

Departement sch ef eu. Jag tillstyrker medicinalstyrelsens förslag om uppförande

av ytterligare en läkarbostad vid S:ta Gertruds sjukhus i Västervik

och har intet att erinra mot den beräknade kostnaden för bostaden, 80 000

kronor. Jag tillstyrker även, att ett belopp av 20 000 kronor anvisas för vissa

ledningsarbeten vid sjukhuset. Sammanlagt erfordras alltså för de nu ifrågavarande

arbetena en medelsanvisning av (80 000 + 20 000) 100 000 kronor.

Uppförande av läkarbostad m. in. vid Furunäsets sjukhus.

I enlighet med förslag av Kungl. Maj:t anvisade 1948 års riksdag (prop.

nr 185; riksd. skr. nr 235) dels för uppförande av två läkarbostäder vid Furunäsets

sjukhus vid Piteå ett belopp av 160 000 kronor, dels ock för uppförande

av en portvaktstuga vid samma sjukhus ett belopp av 75 000 kronor.

I skrivelse den 24 februari 1950 har medicinalstyrelsen gjort framställning

om anvisande av dels 80 000 kronor för uppförande av ytterligare en läkarbostad

vid nämnda sjukhus, dels ock 70 000 kronor för vissa ledningsarbeten

vid sjukhuset. Styrelsen har därvid anfört följande.

I och med att Furunäsets sjukhus vid Piteå genom nu pågående till- och

ombyggnad utökats har antalet vid sjukhuset anställda läkare, hjälpverksam
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

hetsöverläkaren icke medräknad, stigit till sex. F. n. finnas emellertid endast

tre familjebostäder och med de av 1948 års riksdag beslutade nybyggnaderna

kommer antalet att uppgå till fem. En av förutsättningarna för att läkarstaben

vid ett så perifert beläget sjukhus som Furunäset skall kunna bli fulltalig

är att goda bostäder kunna tillhandahållas. Med hänsyn härtill anser sig medicinalstyrelsen

redan nu böra framlägga förslag om att ytterligare en läkarbostad

uppföres i samband med nu pågående allmänna upprustning av sjukhuset.

Kostnaden för en sådan beräknas f. n. uppgå till 80 000 kronor.

Vid framläggandet av förslaget om uppförande av de båda läkarbostäder

och den portvaktstuga, som beslötos av 1948 års riksdag, var frågan om läkarbostädernas

förläggning icke avgjord. Huruvida sjukhusets panncentral skulle

utvidgas eller ej var ej heller klarlagt. Vid anslagsberäkningen räknade man

därför med separata värmeledningspannor i samtliga byggnader. Sédan arbetet

med uppförandet av portvaktsbyggnaden och den ena av läkarbostäderna

numera påbörjats och det blivit klarlagt, att panncentralen under alla

förhållanden måste utökas, har det med tanke på tillkommande nya bostadshus

i anslutning till de beslutade läkarbostäderna, vilka förlagts omedelbart

norr om portvaktstugan utanför det egentliga sjukhusområdet, visat sig lämpligare

att låta såväl de redan beslutade byggnaderna som den kommande bebyggelsen

anslutas till sjukhusets panncentral genom eu värmekulvert.

Vatten- och avloppsledningar ha därvid dimensionerats för att kunna tillgodose

kommande nya byggnader. Kostnaderna för denna kulvertdragning

med tillhörande ledningar ha av byggnadsstyrelsen — efter avdrag av de ledningskostnader,

som upptagits i de ursprungliga kostnadsberäkningarna —

angivits till 70 000 kronor. Det är härvid att märka, att den vidtagna anordningen

medför, att kostnaderna för eldning i de nya husen bortfaller och att

dessa utan att resp. värmeledningspannor äro i drift kunna förses med varmt

vatten.

Departementschefen. Jag har intet att erinra mot medicinalstyrelsens förslag

om uppförande av ytterligare en läkarbostad vid Furunäsets sjukhus vid

Piteå. Ej heller den härför beräknade kostnaden, 80 000 kronor, föranleder

någon erinran från min sida. Jag tillstyrker härjämte, att ett belopp av

70 000 kronor anvisas för de i medicinalstyrelsens framställning avsedda ledningsarbetena.

Sammanlagt erfordras alltså för nu ifrågavarande arbeten eu

medelsanvisning av (80 000 + 70 000) 150 000 kronor.

Inledande av värmeledning in. in. i vissa bostadshus vid Sundby sjukhus.

T. skrivelse den 4 november 1949 hur meclicinalsti/relsen hemställt om anvisande

av 73 000 kronor för inledande a v värmeledning in. in. i vissa bostads

hus vid Sundby sjukhus vid Strängnäs. Styrelsen har därvid anfört följande.

Av 1946 års riksdag ha anvisats 120 000 kronor för bl. a, uppförande axett

bostadshus för maskinmästaren och uppsyningsmannen vid Sundby sjukhus.

Detta arbete har nu påbörjats i byggnadsstyrelsens regi. Nybyggnaden

har förlagts ca 30 meter öster om en grupp äldre bostadshus, »Gamla Sundby»,

och betecknade XXXIX, XL och XLII. Samtliga tre byggnader inrymma

sammanlagt 1 lägenhet om 3 rum och kök, 0 lägenheter om 2 rum och

kök, 1 dubblett samt 2 enkelrum. Endast byggnaden med beteckningen XL

bär värmeledning och ett badrum. Vattenklosetter saknas och vatten- och

avloppsledningar befinna sig ej i tillfredsställande skick. Med anledning

härav har medicinalstyrelsen låtit utreda frågan om möjligheterna att förse

den beslutade nybyggnaden och de tre äldre husen med en gemensam värmeledning

från (''n panna i nybyggnaden samt att komplettera vatten och axdopp

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

liungl. Maj:ts proposition nr 113.

samt inreda badrum i byggnaderna XXXIX och XLII. Den verkställda utredningen

har underställts byggnadsstyrelsen, som beräknat kostnaderna för

de ifrågasatta arbetena till 73 000 kronor.

Departementschefen. Jag delar medicinalstyrelsens uppfattning, att i samband

med uppförandet av det av 1946 års riksdag beslutade nya bostadshuset

för maskinmästaren och uppsyningsmannen vid Sundby sjukhus i Strängnäs

åtgärder även böra vidtagas för att förse de angränsande äldre bostadshusen

med värmeledning och komplettera deras sanitära utrustning m. m. Mot de

beräknade kostnaderna för de föreslagna åtgärderna har jag intet att erinra.

Jag föreslår alltså, att för arbetena för nästa budgetår anvisas ett belopp av

73 000 kronor.

Ombyggnad av kulvertsystemet vid Frösö sjukhus.

I skrivelse den 16 februari 1950 har statens sinnessjukvårdsberedning

gjort framställning om anvisande av medel för ombyggnad av kulvertsystemet

vid Frösö sjukhus vid Östersund. Beredningen har därvid anfört följande.

Vid Frösö sjukhus vid Östersund äro ekonomibyggnaden samt paviljongerna

1, 2, 3, 4, 5, 6 och 10—11 förbundna med varandra medelst ett

gångbart kulvertsystem, som helt eller delvis är beläget under mark. På grund

av bristfällig dränering, otillfredsställande väime- och fuktisolering samt betongens

beskaffenhet ha betydande fukt- och frostskador under årens lopp

uppstått i kulvertens tak och väggar. Även i paviljongernas källarvåningar

förekomma vissa fuktskador.

Såsom framgår av genom byggnadsstyrelsens försorg av ingenjör V. Bådman

i april 1948 upprättade ritningar över kulvertsystemet äro berörda skador

mycket omfattande och av allvarlig art. Sålunda ha provisoriska uppstöttningar

måst företagas till förebyggande av ras i kulvertarnas korsningspunkter.

En genomgripande reparation av kulvertarna måste därför snarast

vidtagas.

Beredningen upplyser vidare, att kostnaderna för de åtgärder, som enligt

ett av beredningen från byggnadsstyrelsen inhämtat yttrande erfordrades för

att iståndsätta kulvertarna och för att förhindra framtida förstörelse av dem,

av styrelsen beräknats till sammanlagt 360 000 kronor, varav 260 000 kronor

vore att hänföra till iståndsättande av de egentliga kulvertarna och 100 000

kronor till avhjälpande av förekommande skador inom paviljongerna. Samtliga

arbeten vore angelägna men kunde, enligt vad beredningen under hand

inhämtat, för budgetåret 1950/51 begränsas till att omfatta enbart iståndsättning

av kulvertarna, för vilket ändamål alltså erfordrades 260 Ö00 kronor.

Departementschefen. Av vad sinnessjukvårdsberedningen anfört framgår,

att det är nödvändigt att åtgärder snarast vidtagas för att iståndsätta kulvertsystemet

vid Frösö sjukhus vid Östersund. Med hänsyn härtill och då jag

icke har något att erinra mot den verkställda kostnadsberäkningen för de erforderliga

åtgärderna, tillstyrker jag, att för ändamålet för nästa budgetår

anvisas ett belopp av 260 000 kronor.

Ombyggnad av ekonomibyggnaden vid Säters sjukhus.

I skrivelse den 14 februari 1947 framlade medicinalstyrelsen förslag till

ombyggnad av bl. a. ekonomibyggnaden vid Säters sjukhus.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo.

Styrelsen framhöll inledningsvis, att sjukhuset, som tagits i bruk ar 1912,

sedan dess ej undergått någon mera genomgripande renovering i vad bl. a.

avsåge ekonomibyggnaden. Byggnaden befunne sig därför i sådant skick, att

den icke motsvarade nutida krav på utrymmen och teknisk utrustning. Det i

stort sett lika konstruerade och jämngamla S:ta Gertruds sjukhus i Västervik

hade tidigare fått sin ekonomibyggnad om- och tillbyggd. Tidsförhållandena

hade emellertid gjort, att motsvarande arbeten vid Säters sjukhus måst anstå.

Ett uppskov därmed syntes emellertid icke längre försvarligt. Styrelsen

hade därför uppdragit åt sin arkitekt Hakon Ahlberg att utarbeta ritningar

och kostnadsberäkningar för de erforderliga ombyggnadsarbetena. Denne

hade därvid anfört följande.

Då ekonomibyggnaden vid Säters sjukhus i allt väsentligt liknar den förut

renoverade ekonomibyggnaden vid S:ta Gertruds sjukhus, hade det synts

naturligt att följa de riktlinjer, som tillämpats vid renoveringen av sistnämnda

byggnad. Emellertid äro rådande förhållanden både i avseende på byggnadskostnader

och tillgång på byggnadsmaterial väsentligt olika de, som rådde

vid den tidpunkt, då ekonomibyggnaden vid S:ta Gertruds sjukhus renoverades.

Både med hänsyn till kostnaden och materialtillgången har det därför

bär synts nödvändigt att gå mindre radikalt fram än som skedde i det förut

nämnda fallet. Bärande murpartier ha därför, bibehållits i större utsträckning

och planen har med hänsyn härtill samt även på grund av under mellantiden

gjorda erfarenheter omändrats. Byggnadens mittparti, som nu är endast

i en våning, har emellertid påbyggts med en andra våning, i vilken äro

förlagda matsalar och sällskapsrum samt bostäder för personal. Därvid ha

lokalerna av skilda slag så fördelats, att matsalar och sällskapsrum få tillträde

genom ena trappan, den vid sydvästra kortsidan, och personalbostäderna

genom den andra trappan, den vid nordöstra kortsidan. Den i våningen 1

trappa upp över tvätten nu befintliga skräddarverkstaden, som vid föreslagen

renovering utgår, föreslås förlagd i beredskapspaviljongen å manssidan, varvid

vissa inredningsarbeten där måste företagas.

Byggnadsstyrelsen anförde i ett till medicinalstyrelsen avgivet yttrande i

ärendet bl. a. att förslaget, vad övre våningen beträffade, visade det olämpliga

i att inreda ytterligare bostadsrum där. Rummen hade fått en ofta olämplig

form och delvis alltför stor golvyta. Mycket utrymme i det inre ginge

vidare till spillo och ändringarna i befintliga bostadsrum vore omfattande.

Bostäder plägade numera i princip icke förläggas i sjukhusbyggnader. Även

av denna anledning måste styrelsen ifrågasätta lämpligheten av att göra en

inredning på föreslaget sätt. Även matsalslokalerna och sällskapsrummen

vore mindre tillfredsställande planlagda. Styrelsen förordade, att vid förslagets

vidare utarbetande en omarbetning vidtoges beträffande övervåningen i

förenklande syfte och i övrigt med hänsyn till vad styrelsen anfört.

Medicinalstyrelsen anförde härtill, att den för sin del vitsordade byggnadsstyrelsens

principiella invändning i fråga om inredande av bostadsrum i byggnaden.

Styrelsen hade emellertid icke funnit sig kunna föreslå någon annan

användning för de utrymmen, som bleve disponibla. Att vissa bostadsrum

därvid delvis fått allt för stor golvyta ansåge styrelsen icke vara en vägande

invändning. Byggnadsstyrelsens kritik av förslaget riktade sig enligt medi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 13.

cinalstyrelsens mening i huvudsak mot detaljer, vilka vid de definitiva ritningarnas

uppgörande genom samarbete de båda styrelserna emellan borde

kunna tillfredsställande lösas.

Det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget har sedermera omprövats av

statens sinnes sjukvårdsberedning i samband med dess översyn av det statliga

sinnessjukhusbeståndet. I anslutning härtill har beredningen i skrivelse

den 16 februari 1950 hänvisat till det vid beredningens betänkande

fogade expertutlåtandet beträffande Säters sjukhus, vari anförts följande i

fråga om ekonomibyggnaden.

Behovet av en ombyggnad kan till alla delar vitsordas. Ifrågavarande anläggning,

som nu är 37 år gammal, är från början planlagd och utförd på i

huvudsak samma sätt som ekonomibyggnaden vid S:ta Gertruds sjukhus,

vilken renoverades och moderniserades redan för ett 10-tal år sedan. Såväl

själva byggnaden som utrustningen i köks- och tvättavdelningarna äro nu så

otidsenliga och förslitna, att allvarliga olägenheter kunna befaras uppstå för

driften vid sjukhuset, därest icke snara åtgärder vidtagas.

Beredningen anför för egen del, att den funnit vissa jämkningar böra vidtagas

i det tidigare framlagda ombyggnadsförslaget. Därvid hade köket utformats

under hänsynstagande till vunna erfarenheter rörande lämpligaste

placeringen av stekbord, stekskåp och annan utrustning. Vidare hade renseri

och köttbearbetningsrum in. in. givits en i förhållande till köket mera lämplig

belägenhet. Med hänsyn till vad byggnadsstyrelsen anfört i sitt yttrande

över det tidigare framlagda förslaget beträffande lämpligheten av att inreda

bostäder inom byggnaden hade antalet sådana i nu föreliggande förslag reducerats.

Beredningen ansåge för sin del, att dessa bostäder borde kunna utnyttjas

för vikarier och tillfälligt anställda, sedan bostadsfrågan för den fasta

personalen vid sjukhuset blivit slutligt löst. Det sålunda överarbetade förslaget

hade kostnadsberäknats till 1 150 000 kronor, varav för nästa budgetår

erfordrades 250 000 kronor.

Beredningen anför avslutningsvis, att avsikten vore att först påbörja ombyggnadsarbetena

beträffande kökslokalerna och att beredningen räknade

med att vid det fortsatta ritningsarbetet skulle prövas huruvida — med hänsyn

bl. a. till eu allmän översyn av utformningen av tvättanläggningar och

den statliga tvättverksamheten överhuvudtaget — det nu framlagda förslaget,

i vad avsåge tvättavdelningen, behövde justeras.

Departementschefen. Av den lämnade redogörelsen framgår, att ekonomi

byggnaden vid Säters sjukhus är i trängande behov av en genomgripande

renovering och modernisering. Förslag härom framlades redan år 1947 av

medicinalstyrelsen. Detta förslag har numera överarbetats av statens sinnessjukvårdsberedning,

varvid i möjligaste mån beaktats de erinringar mot förslaget,

som framförts av byggnadsstyrelsen. Jag tillstyrker, att ombyggnaden

utföres enligt det nu föreliggande omarbetade förslaget, och har intet att erinra

mot den beräknade totalkostnaden för arbetena, 1 150 000 kronor. Därest

det vid det fortsatta ritningsarbetet skulle befinnas lämpligt att vidtaga

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj ds proposition nr 113.

vissa jämkningar i det nu föreliggande förslaget i vad avser tvättavdelningen,

synes hinder icke böra möta häremot, under förutsättning dock att detta icke

kommer att medföra ett överskridande av den beräknade totalkostnaden för

ombyggnadsarbetena. För nästa budgetår torde i enlighet med sinnessjukvårdsberedningens

förslag böra anvisas ett belopp av 250 000 kronor för påbörjande

av arbetena.

Uppförande av tvättinrättning- in. in. vid Ulleråkers sjukhus.

I skrivelse den 16 februari 1950 har statens sinnessjukvårdsberedning hemställt

om anvisande av medel för utredning rörande uppförande av ny tvättinrättning

m. m. vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala.

Beredningen upplyser, att den nuvarande tvättinrättningen vore förlagd

till en mellan paviljongerna 12 och 15 vid södra sjukhuset belägen byggnad,

som även inrymde sjukhusets anläggning för egengenerering av elektrisk

kraft samt omformarstation. I byggnaden hade tidigare jämväl inrymts

södra sjukhusets ång- och värmecentral, som nedlagts i samband med att

den nya panncentralen uppförts. Såväl byggnaden som tvättinrättningens

utrustning befunne sig i så dåligt skick, att en genomgripande renovering

eller nybyggnad icke längre kunde uppskjutas. Beträffande denna fråga, som

även ägde samband med anordnandet av ett nytt centralkök vid sjukhuset,

hänvisar beredningen till det vid dess betänkande fogade expertutlåtandet

rörande Ulleråkers sjukhus, vari anförts bl. a. följande.

Såväl köksbyggnadens planläggning som dess och den intilliggande tvättbyggnadens

läge mitt i tillfartsvägen till södra sjukhuset måste anses otillfredsställande.

Med hänsyn till den rationalisering av sjukhusets planläggning,

som i moderniseringsförslaget eftersträvats, måste en förändring komma

till stånd och en särskild byggnad för dessa anläggningar uppföras på annan

plats inom sjukhusområdet.

Såsom en första etapp bör därvid en ny tvättinrättning uppföras. På grund

av den nuvarande tvättanläggningens mycket dåliga beskaffenhet — renoveringen

av densamma var ett av de angelägnaste önskemålen i den tidigare

moderniseringsplanen — måste arbetet härmed igångsättas snarast möjligt.

Vid slutet av den tidsperiod, som om- och utbyggnaden av sjukhuset kan beräknas

komma att omfatta, synes en ny köksanläggning jämte personalmatsalar

böra uppföras i anslutning till tvättinrättningen. Byggnaden föreslås

placerad utmed vägen mellan norra och södra sjukhusen, på dess västra

sida.

Med hänvisning till det anförda anser beredningen angeläget, att utredning

snarast verkställes rörande uppförande av en ny tvättinrättning vid

sjukhuset. I samband därmed borde även frågan om uppförandet av den i

anslutning till tvätten föreslagna nya köksinrättningen med matsalar utredas.

För ändamålet beräknar beredningen ett belopp av 25 000 kronor vara erforderligt.

Departementschefen. Frågan om beredande av ändamålsenligare lokaler

för tvättinrättningen vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala var — såsom på
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj-.ts proposition nr 113.

pekats i det föregående — ett av de angelägnaste önskemålen i den tidigare

moderniseringsplanen för sjukhuset. De i denna plan avsedda åtgärderna för

tvättinrättningens del ha emellertid ännu ej kommit till utförande. Med

hänsyn till vad sinnessjukvårdsberedningen nu anfört rörande tvättinrättningens

beskaffenhet och om önskemålet om en rationellare planläggning av

sjukhuset vill det synas, som om den lämpligaste lösningen av tvättinrättningens

lokalfråga vore uppförande av eu nybyggnad för ändamålet. Jag tillstyrker

därför beredningens förslag om en utredning härom. Det synes mig

även lämpligt, att i samband härmed utredes frågan om uppförande av en ny

köksinrättning med matsalar. För den nu nämnda utredningen torde för nästa

budgetår böra anvisas ett belopp av 25 000 kronor.

Anskaffande av viss maskinutrustning vid S:t Lars sjukhus.

I skrivelse den 16 februari 1950 har statens sinnessjukvårdsberedning gjort

framställning om anvisande av 55 000 kronor för anskaffande av viss maskinutrustning

till tvättinrättningen vid S:t Lars sjukhus i Lund.

Beredningen hänvisar inledningsvis till det vid beredningens betänkande

fogade expertutlåtandet rörande S:t Lars sjukhus, vari anförts följande rörande

sjukhusets tvättinrättning.

Tvättinrättningen befinner sig i ett mycket bristfälligt skick. Lokalerna,

som äro väl små, sakna effektiva ventilationsanordningar, varför luften blir

starkt ångbemängd och besvärande för den där arbetande personalen. Tvättning

och mangling sker i bottenvåningen, medan alla kläder som skola strykas

bäras upp i trapporna. Befintliga maskiner äro transmissionsdrivna och otidsenliga

samt i det närmaste helt förslitna. Det är sålunda högst angeläget, att

frågan om anordnande av förbättrade tvättmöjligheter vid sjukhuset bringas

till en snar lösning. I detta sammanhang synes lämpligt, att tvättinrättningen

gives en så stor kapacitet, att den även kan mottaga tvätt från det närliggande

\ ipeholms sjukhus, som saknar egen tvättinrättning. De redan vid nu rådande

förhållanden för sitt ändamål otillräckliga tvättlokalerna böra med hänsyn till

byggnadens utformning och belägenhet icke lämpligen utökas genom tillbyggnader,

utan eu ny tvättbyggnad bör uppföras.

Beredningen anför i anslutning härtill, att den vid den fortsatta utredningen

rörande det lämpligaste sättet att förbättra tvättanläggningen prövat, huruvida

en ombyggnad och modernisering av den nuvarande tvättbyggnaden vore

möjlig i stället för en hel nyanläggning. Denna utredning vore ännu icke slutförd,

då den sammanhängde med ett ställningstagande till frågan, hur vissa

andra lokalproblem vid sjukhuset borde lösas. Den nuvarande maskinutrustningen

vore emellertid till vissa delar så försliten, att det syntes nödvändigt

att förbättring snarast vidtoges, oberoende av hur frågan om tvättanläggningen

slutligt komme att lösas. Med utgångspunkt härifrån anser beredningen

angeläget, att möjlighet beredes till inköp av en tvättmaskin och fem tumlare

av de typer, som framdeles beräknades komma till användning, med avsikt att

provisoriskt uppställa desamma i den nuvarande tvättanläggningen. Kostnaden

för anskaffande av nämnda maskinutrustning hade beräknats till 55 000

kronor.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Departementschefen. Av vad som anförts i det föregående framgår, att

tvättinrättningen vid S:t Lars sjukhus i Lund befinner sig i ett mycket bristfälligt

skick. På vilket sätt inrättningen skall kunna erhålla mera tillfredsställande

lokaler än f. n. är ännu icke klarlagt. Oavsett hur denna fråga kan

komma att lösas, anser jag i likhet med sinnessjukvårdsberedningen angeläget,

att nya maskiner anskaffas till anläggningen som ersättning för de nuvarande

starkt förslitna maskinerna. Jag finner mig därför böra tillstyrka, att ett

belopp av 55 000 kronor anvisas för anskaffande av den i beredningens skrivelse

angivna maskinutrustningen.

Utförande av ny kylanläggning’ vid Sundby sjukhus.

I skrivelse den 24 februari 1950 har medicinalstyrelsen gjort framställning

om anvisande av 50 000 kronor för utförande av en ny kylanläggning vid

Sundby sjukhus vid Strängnäs. Styrelsen har därvid anfört följande.

Direktionen för Sundby sjukhus vid Strängnäs har hos medicinalstyrelsen

anmält, att kylanläggningen i sjukhusets centralkök vore i så dåligt skick —

den installerades år 1923 — att den måste förnyas, varvid en betydande utvidgning

jämväl vore erforderlig med hänsyn bl. a. till att kylrum för effektiv

kylning av mjölken saknades. Statens institut för folkhälsan hade ock påtalat

riskerna av bristande kylanordningar för sjukhusets matvaror. Med anledning

härav har styrelsen låtit genom kyltekniska byrån i Stockholm utreda

frågan om hela anläggningens modernisering och utvidgning. Kostnaderna

för de erforderliga arbetena ha beräknats till 50 000 kronor, varav för

kylmaskineri 17 500 kronor, byggnads- och installationskostnader 28 845 kronor,

konsultarvode 1 711 samt besiktningar, diverse och oförutsett 1944

kronor.

Departementschefen. Behovet av den föreslagna nya kylanläggningen vid

Sundby sjukhus vid Strängnäs synes mig styrkt. Jag förordar, att för ändamålet

anvisas det av medicinalstyrelsen äskade beloppet, 50 000 kronor.

Uppförande av garagebyggnader vid S:t Sigfrids och Säters sjukhus.

I skrivelse den 24 februari 1950 har medicinalstyrelsen gjort framställning

om anvisande av tillhopa 180 000 kronor för uppförande av en garagebyggnad

vid vart och ett av S:t Sigfrids sjukhus i Växjö och Säters sjukhus. Styrelsen

har därvid anfört följande.

Vid S:t Sigfrids sjukhus i Växjö och Säters sjukhus ha med det stigande

antalet bilar garageförhållandena blivit mycket otillfredsställande. Bilarna äro

sålunda nu uppställda på olika ställen och delvis i icke uppvärmda och med

hänsyn till brandrisken ej godkännbara lokaler. S:t Sigfrids sjukhus saknar

dessutom lämplig uppställningsplats för sin brandmateriel. Sedan dessa förhållanden

anmälts av vederbörande sjukhusledningar, har utredning i ämnet

verkställts genom styrelsens föranstaltande.

Den föreslagna garagebyggnaden vid S:t Sigfrids sjukhus har plats

för sju motorfordon. Två av uppställningsplatserna skola genom vägg avskiljas

från de övriga och reserveras för sjukhusets motorspruta och övrig tyngre

brandmateriel, varigenom denna sammanföres till ett ställe, en anordning,

8—275 so Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 113.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

som underlättar effektiv utryckning. Övriga uppställningsplatser komma att

disponeras för sjukhusets personbil, lastbil och traktor. De två garageplatser,

som icke omedelbart bliva erforderliga för sjukhusets eget behov, äro avsedda

att uthyras till sjukhusets personal. Byggnaden inrymmer f. ö. omklädningsrum

med dusch och toalett samt ett mindre förråd. Garaget avses förlagt

till närheten av maskinhuset och skall uppvärmas genom anslutning till centralvärmeledningen.

Från Säters sjukhus har angivits ett behov av minst sju garageplatser.

Den föreslagna nybyggnaden är av denna storlek. Den inrymmer dessutom

omklädningsrum med toalett samt därutöver ett pannrum. Den för garaget

lämpligaste platsen, öster om det befintliga stallet, är nämligen så belägen,

att anslutning till centralvärmeledningen icke kan ernås. Panninstallationen

kommer att göras så stor, att den i närheten belägna chaufförsbostaden framdeles

kan anslutas till garagets panncentral.

I ett till medicinalstyrelsen avgivet yttrande har byggnadsstyrelsen förklarat

sig intet ha att erinra mot de upprättade förslagen, under förutsättning

att storleken på byggnaderna motsvarade behovet av garageplatser vid resp.

sjukhus. Med hänsyn till risken för påkörning syntes emellertid pelarna vid

garageportarna böra utföras av armerad betong. Kostnaderna för byggnadsföretagens

genomförande ha av byggnadsstyrelsen beräknats till 80 000 kronor

vid S:t Sigfrids och 100 000 kronor vid Säters sjukhus.

Departementschefen. Med hänsyn till vad medicinalstyrelsen anfört och

vissa kompletterande uppgifter, som jag under hand erhållit rörande de

nuvarande garageförhållandena vid S:t Sigfrids sjukhus i Växjö och Säters

sjukhus, anser jag mig böra tillstyrka, att vid vart och ett av sjukhusen uppföres

en garagebyggnad. Mot de beräknade kostnaderna för byggnaderna,

80 000 resp. 100 000 kronor, har jag intet att erinra. Jag föreslår alltså, att för

ändamålet anvisas sammanlagt 180 000 kronor.

Uppförande av panncentraler vid S:ta Gertruds och Restads sjukhus.

Med bifall till av Kungl. Maj:t framlagt förslag beslöt 1949 års riksdag

(prop. nr 111; riksd. skr. nr 225), att vid S:ta Gertruds sjukhus i Västervik,

Restads sjukhus i Vänersborg och S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg skulle

utföras arbeten inom ångpanneanläggningarna för en beräknad kostnad av högst

1 350 000 kronor. Häri ingick ett belopp av 525 000 kronor för vart och ett

av S:ta Gertruds och Restads sjukhus. Beloppen i fråga voro avsedda för

utbyte av ångpanneanläggningarna vid de båda sjukhusen. För vardera anläggningen

anvisade riksdagen för budgetåret 1949/50 ett belopp av 55 000

kronor för att möjliggöra beställning av erforderliga ångpannor, för vilka

leveranstiden då uppskattades till ca 3 år.

I skrivelse den 16 februari 1950 har statens sinnessjukvårdsberedning

framlagt förslag om uppförande av helt nya panncentraler vid S:ta Gertruds

och Restads sjukhus.

Beredningen framhåller inledningsvis, att det, när den nyss angivna kostnaden

av 525 000 kronor för vart och ett av de båda sjukhusen beräknades.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 113.

115

förutsattes, att de nuvarande pannhusen efter viss ombyggnad skulle kunna

komma till användning. Sedan beredningen numera framlagt en generalplan

för sinnessjukvårdens utbyggande, hade en samlad överblick erhållits över

omfattningen av samtliga erforderliga byggnadsåtgärder vid de olika sinnessjukhusen,

och det hade i anledning därav befunnits nödvändigt att upptaga

frågan om utbyggande av de båda panncentralerna till förnyad prövning. Beredningen

anför vidare.

Ben gjorda utredningen i frågan har givit vid handen, att de befintliga

pannhusen äro planerade för en helt annan typ av pannanläggningar än som

nu anses böra komma till utförande. Vid ett bibehållande av de nuvarande

pannhusen skulle, trots ombyggnad av desamma, icke en för själva panncentralen

på längre sikt rationell lösning kunna erhållas.

Vidare synes det icke möjligt att i direkt anslutning till panncentralerna

anordna lämpliga, för personalen erforderliga omklädnads- och matrum. Härtill

kommer, att under maskinmästaren sorterande verkstäder, såsom plåtslageri-

och mekanisk verkstad samt smedja och elektrisk verkstad, ävensom

tillhörande förråd lämpligen böra anslutas till själva panncentralen. Dessa

verkstäder och förråd äro f. n. i regel förlagda inom olika byggnader, belägna

på långt avstånd från varandra. Sålunda finnas exempelvis vid S:ta

Gertruds sjukhus förråd på icke mindre än 8 platser, vilket omöjliggör ett

rationellt utnyttjande av arbetskraft och maskiner.

Med hänvisning till det anförda föreslår beredningen, att nya panncentraler

uppföras vid S:ta Gertruds och Restads sjukhus. Kostnaderna för dessa

hade av byggnadsstyrelsen beräknats till 1 250 000 kronor. Utöver tidigare

upptagna medel, 525 000 kronor, erfordrades sålunda för vardera anläggningen

725 000 kronor. I dessa kostnader hade endast medräknats transportanordningar

inom pannhusen och för uppforsling av kol till blivande kolsilo

erforderliga uppfordringsverk men icke några nya transportanordningar för

framforsling av kolen från de vid dessa sjukhus förhållandevis långt från

panncentralerna belägna kolupplagen. För sistnämnda slag av transporter

användes f. n. i stor utsträckning patientarbetskraft, och beredningen räknade

med att denna anordning skulle kunna bibehållas under en övergångsperiod.

Beredningen framhåller vidare, att leveranstiden för erforderlig pannutrustning

f. n. vore mycket lång. Några nya pannor syntes sålunda icke kunna

erhållas förrän tidigast i slutet av år 1952. Med hänsyn till de befintliga

panncentralernas dåliga skick vore det angeläget, att de nya pannhusen vore

färdiga i så god tid, att montering av beställda pannor och annan utrustning

kunde igångsättas omedelbart efter leveransen. Uppförandet av byggnaderna

jämte skorstenar och kulvertar m. m. måste därför påbörjas senast under sista

halvåret 1951. Beredningen föreslår därför, att medel för upprättande av erforderliga

ritningar och programhandlingar samt vidtagande av förberedande

åtgärder ställas till förfogande redan för budgetåret 1950/51. Kostnaden härför,

utöver tidigare anvisade medel, har beredningen beräknat till 25 000 kronor

för vart och ett av de båda sjukhusen.

Departementschefen. I samband med sina överväganden rörande erforderliga

byggnadsåtgärder vid de olika sinnessjukhusen har statens sinnessjuk
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

vårdsberedning ansett nödvändigt att ompröva de av fjolårets riksdag beslutade

arbetena inom ångpanneanläggningarna vid S:ta Gertruds i Västervik

och Restads sjukhus i Vänersborg. Beredningen har därvid funnit, att de befintliga

pannhusen vid dessa båda sjukhus vore planerade för en helt annan

typ av pannanläggningar än som skulle komma till utförande, samt att man,

därest de nuvarande pannhusen bibehölles, trots viss ombyggnad av dessa icke

skulle erhålla en på längre sikt rationell lösning av panncentralernas utform

ning. Med hänsyn till vad beredningen sålunda och i övrigt anfört samt de

befintliga panncentralernas dåliga skick tillstyrker jag, att nya panncentraler

uppföras vid de båda sjukhusen. De beräknade kostnaderna för de nya pann

centralerna, 1 250 000 kronor för vartdera sjukhuset, synas kunna godtagas.

Bör nästa budgetår torde, utöver de av förra årets riksdag anvisade medlen,

böra anvisas 25 000 kronor för vart och ett av sjukhusen eller alltså sammanlagt

50 000 kronor.

Uppförande av panncentral vid Mariebergs sjukhus.

I skrivelse den 16 februari 1950 har statens sinnessjukvårdsberedning framlagt

förslag om uppförande av en ny panncentral vid Mariebergs sjukhus i

Kristinehamn. Beredningen har därvid anfört följande.

I byggnadsstyrelsens den 8 april 1941 överlämnade förslag till modernisering

av Mariebergs sjukhus i Kristinehamn ingick såsom en första etapp

uppförandet av en ny panncentral. Denna var planerad att utföras bl. a. för

drift av ett ångturbinaggregat, som under den mörka årstiden skulle alstra

den under dagen erforderliga elektriska energien för sjukhuset, medan kraft

skulle inköpas från utomstående leverantör för förbrukning under natten

ävensom under dagen sommartid.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 28 juni 1941 uppdragit åt byggnadsstyrelsen

att bl. a. beträffande nämnda panncentral inkomma med förslag

till de förenklingar, som kunde visa sig möjliga att genomföra, föreslog

byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen i gemensam skrivelse den 15

november 1943 (jfr prop. nr 84/1944), att behövlig elektrisk energi i stället

för att delvis alstras på platsen skulle i sin helhet inköpas från Kristinehamns

stads elektricitetsverk. Härigenom bleve det möjligt att väsentligt begränsa

det tidigare framlagda förslaget till ny panncentral, varjämte uppförandet av

denna kunde uppskjutas. Under sådana omständigheter beräknades, då nämligen

trycket på de befintliga ångpannorna kunde sänkas, dessa pannor kunna

utnyttjas till dess sjukhusets successiva om- och utbyggnad krävde uppförande

av en större panncentral än den nuvarande.

I samband med att 1948 års riksdag (prop. nr 185; riksd. skr. nr 235),

såsom ett led i sjukhusets om- och utbyggnad, fattade beslut om den nya

paviljong, som nu är under uppförande, godkände riksdagen även en föreslagen

utbyggnad av den befintliga värmecentralen med en ny lågtrycksångpanna.

Denna panna, vars installation på nuvarande plats är att betrakta

såsom en provisorisk åtgärd, är avsedd att sedermera överflyttas till den

nya panncentralen.

Den sålunda utökade befintliga panncentralen kan enligt verkställda beräkningar

nätt och jämt täcka det värmebehov, som kommer att föreligga efter

genomförandet av redan beslutade om- och utbyggnader vid sjukhuset. Åter
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

stående moderniseringsarbeten, vilka i huvudsak omfatta, renovering av alla

de kvinnliga jämte ett par av de manliga paviljongerna, anordnande av arbetsterapilokaler

samt om- och utbyggnad av personalbostäder, kunna icke genomföras,

förrän den planerade nya panncentralen blivit uppförd.

För att moderniseringsarbetena vid sjukhuset icke skola behöva avbrytas,

är det sålunda nödvändigt att den nya, panncentralen snarast kommer till

uppförande.

Leveranstiden för ångpannor av här avsedd typ är f. n. inemot 3 år. Räknas

härtill erforderlig tid för upprättande av ritningar och programhandlingar

samt montage av anläggningen, kan panncentralen i sin helhet icke förväntas

vara färdigställd förrän ca 4 år efter det beslut fattats om dess uppförande.

De i den planerade centralen ingående varmvattenpannorna kunna

däremot levereras inom betydligt kortare tid. Därest det nya pannhuset uppföres

och sistnämnda pannor till att börja med inmonteras, torde dessa kunna

beräknas vara i drift omkring 1 år efter arbetets påbörjande. Genom att

samköra dessa pannor med den befintliga panncentralen, intill dess de nya

ångpannorna blivit installerade, kan det ökade värmebehov, som kräves vid

en fortsatt ombyggnad av sjukhuset, väl täckas, och moderniseringsarbetena

behöva av denna anledning icke avbrytas. Beredningen, som finner det angeläget,

att renoveringen av Mariebergs sjukhus genomföres så snabbt som

möjligt, bl. a. av den anledningen att de icke ombyggda paviljongerna endast

äro försedda med torrklosetter, får därför föreslå, att medel för den nya

panncentralen vid sjukhuset äskas av 1950 års riksdag. Den totala, kostnaden

för hela anläggningen har av byggnadsstyrelsen beräknats till 1 250 000

kronor. I detta belopp ha icke medräknats kostnader för några nya transportanordningar

från kolupplag till pannhuset. Av det angivna beloppet

erfordras för nästa budgetår 400 000 kronor, därest den i det föregående angivna,

i första hand behövliga delen av centralen skall kunna uppföras.

Departementschefen. Frågan om uppförande av en ny panncentral vid

Mariebergs sjukhus i Kristinehamn har redan tidigare varit föremål för riksdagens

prövning. Sålunda beslöts redan av 1941 års riksdag, att en ny panncentral

skulle uppföras vid sjukhuset. Denna var planerad att utföras bl. a.

för drift av ett ångturbinaggregat, som skulle alstra viss del av den för sjukhuset

erforderliga elektriska energien. Sedan det visat sig möjligt att tillgodose

sjukhusets behov av elektrisk energi på annat sätt, beslöts emellertid

vid 1944 års riksdag, att med uppförande av ångpannehuset skulle tills

vidare anstå. Uppförandet av ångpannehuset ingick sedermera i den av 1947

års riksdag beslutade tredje etappen av om- och nybyggnadsarbetena vid

sjukhuset. De för denna etapp anvisade medlen ha emellertid härefter jämlikt

beslut av 1948 års riksdag tagits i anspråk för uppförande av en ny vårdpaviljong

vid sjukhuset.

Av vad statens sinnessjukvårdsberedning nu anfört framgår, att den befintliga

panncentralen efter den utökning av densamma, som vidtagits i samband

med uppförandet av den förut nämnda nya vårdpaviljongen, beräknas

nätt och jämt räcka till för att täcka, det värmebehov, som kommer att föreligga

efter genomförandet av de redan beslutade om- och utbyggnadsarbetena vid

sjukhuset. För att möjliggöra de återstående moderniseringsarbetena är det

därför nödvändigt, att beslut nu fattas om uppförande av den nya panncentralen.

Jag tillstyrker därför sinnessjukvårdsberedningens förslag härom. De

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

totala kostnaderna för den nya anläggningen uppskattar jag i likhet med byggnadsstyrelsen

till 1 250 000 kronor. Härav torde för nästa budgetår böra anvisas

400 000 kronor.

Uppförande av panncentral vid S:t Jörgens sjukhus.

I skrivelse den 16 februari 1950 har statens sinnessjukvårdsberedning

framlagt förslag om uppförande av en ny panncentral vid S:t Jörgens sjukhus

i Göteborg.

Beredningen hänvisar inledningsvis till det vid beredningens betänkande

fogade expertutlåtandet beträffande S:t Jörgens sjukhus, i vilket i fråga om

sjukhusets panncentral och värmeledningssystem anförts följande.

Ångpannorna i sjukhusets panncentral ha varit i drift sedan år 1903, och

deras tillstånd är nu sådant, att de snarast möjligt böra ersättas med nya pannor.

Även pannhuset befinner sig i ett dåligt skick och k^n icke utan om- och

utbyggnader giva utrymme för en tidsenlig panncentral*’av den storleksordning,

som kommer att erfordras vid sjukhusets utbyggnad enligt föreliggande

förslag. Byggnaden är därjämte olämpligt belägen, helt nära paviljongerna C

och E. Det är sålunda nödvändigt att räkna med uppförande av en helt ny

panncentral, vilken bör planläggas och utformas i anslutning till den uppgjorda

utbyggnadsplanen för sjukhuset.

Värmeledningssystemen inom byggnaderna utgöras f. n. av såväl ång- som

varmvattensystem. Av de 21 byggnader, som äro utrustade med centralvärmeledning,

äro 10 anslutna till sjukhusets panncentral, medan 11 äro försedda

med egna värmeanläggningar. Såväl centraler som rörledningar äro i flera fall

i dåligt skick. Vid genomförandet av moderniseringsplanen böra samtliga nybyggnader

samt i största möjliga utsträckning även befintliga byggnader

anslutas till en ny panncentral, varvid uppvärmningssystemet genomgående

omlägges till pump varm vatten.

För egen del anför beredningen härefter följande.

Det föreliggande förslaget till modernisering av sjukhuset, för vilket närmare

redogöres i förenämnda expertutlåtande, innebär, att sjukhuset utbygges

till att omfatta omkring 630 platser mot f. n. ca 400 platser. Därvid räknas

med ett successivt ersättande av sjukhusets vårdpaviljonger, administrationsbyggnad,

panncentral och verkstadsbyggnad, varvid i en första etapp skulle

uppföras en ny värmecentral, fyra nya paviljonger, nybyggnad för administration

och medicinskt centrum, arbetsterapilokaler för kvinnliga patienter och

samlingssal. Paviljongerna C, D, E och G ombyggas och disponeras under en

övergångsperiod för den ena av överläkaravdelningarna. Paviljongerna F, för

oroliga kvinnor, samt H och I, öppendörravdelningar för kvinnor resp. män,

nedläggas, sedan första utbyggnadsetappen genomförts.

För att möjliggöra nu nämnda modernisering och utbyggnad av sjukhuset

är det enligt beredningen nödvändigt att först uppföra den nya panncentralen.

Denna, som tänktes utförd i huvudsaklig överensstämmelse med vad som i

annat sammanhang föreslagits beträffande motsvarande anläggningar vid

S:ta Gertruds och Restads sjukhus, hade av byggnadsstyrelsen beräknats

draga en kostnad av 1 250 000 kronor. I detta belopp inginge icke för kolgård

och kulvertar erforderliga kostnader, vilka f. n. icke kunnat exakt fastställas.

De vore nämligen beroende av placeringen av de till uppförande före
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

slagna nybyggnaderna vid sjukhuset. På grund av å platsen rådande terrängnch

grundförhållanden kunde dessa byggnaders slutliga läge icke bestämmas,

förrän noggranna markundersökningar m. m. företagits. Med hänsyn till den

långa leveranstiden för ångpannor behövde medel nu endast anvisas för upprättande

av erforderliga ritningar och programhandlingar samt för den del av

kostnaderna för ångpannorna, som enligt gängse kontraktsformulär plägade

erläggas vid leveranskontraktets undertecknande. Storleken av detta belopp

har beredningen beräknat till 55 000 kronor.

Departementschefen. De nuvarande ångpannorna i panncentralen vid S:t

Jörgens sjukhus i Göteborg äro, såsom framgått av den lämnade redogörelsen,

numera så förslitna, att de snarast måste ersättas med nya. Härtill kommer,

att även själva pannhuset befinner sig i dåligt skick. En förnyelse av hela

anläggningen synes därför nödvändig. Utan att nu taga ställning till detaljerna

i den plan för sjukhusets modernisering och utbyggnad, som skisserats

av sinnessjukvårdsberedningen, anser jag det dock välbetänkt, att anläggningen

vid den förnyelse av densamma, som i varje fall måste äga rum, gives

en sådan utformning, att den planerade moderniseringen och utbyggnaden

blir möjlig. Jag tillstyrker därför, att anläggningen uppföres i enlighet med

det av beredningen framlagda förslaget. De beräknade kostnaderna för anläggningen,

1 250 000 kronor, synas kunna godtagas. Härav torde för nästa budgetår

böra anvisas ett belopp av 55 000 kronor.

Vissa arbeten inom panncentralen vid Furunäsets sjukhus.

I skrivelse den 16 februari 1950 har statens sinness jukvar dsb eredning

framlagt förslag om vissa arbeten inom panncentralen vid Furunäsets sjukhus

vid Piteå. Beredningen har därvid anfört följande.

För tillgodoseende av det genom beslutad om- och utbyggnad av Furunäsets

sjukhus vid Piteå ökade ång- och värmebehovet har under innevarande

budgetår installerats en ny varmvattenpanna i den befintliga panncentralen.

Den sålunda utökade centralen, som omfattar 2 ångpannor och 2 varmvattenpannor,

beräknas kunna nöjaktigt fylla det föreliggande värmebehovet vid

sjukhuset. Därvid måste emellertid centralens hela kapacitet utnyttjas under

den tid av året, då värmebehovet är som störst. Vid sådana förhållanden

förefinnes sålunda icke någon reserv att möta eventuellt uppkommande driftsavbrott

på någon av pannorna. Då ångpannorna icke befinna sig i fullgott

skick, har beredningen efter samråd med byggnadsstyrelsen funnit angeläget,

att panncentralen utökas med en ny ångpanna för att säkerställa driften. En

sådan utökning bör utföras med sikte på att pannanläggningen i sin helhet

framdeles skall kunna utformas efter de principer, som beredningen i annat

sammanhang förordat i fråga om föreslagna nya panncentraler vid bl. a.

S:ta Gertruds och Itestads sjukhus. Den nya pannan, vilken bör utföras

såsom vattenrörångpanna, skulle sålunda ingå som en första etapp i en sådan

ny pannanläggning. Denna torde icke behöva fullt utbyggas förrän om ca

10 år, då de befintliga pannorna kunna antagas vara förbrukade.

För att bereda plats för den nu föreslagna nya pannan måste det befintliga

pannhuset utökas. Det synes därvid vara välbetänkt att redan nu utforma

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 113.

pannhuset så, att i detsamma kan inrymmas jämväl den andra av de i den

nya centralen erforderliga två ångpannorna, De i den framtida anläggningen

ingående varmvattenpannorna torde lämpligen kunna uppställas inom den

nuvarande byggnaden, när där befintliga pannor behöva ersättas. Kostnaden

för den nu föreslagna ångpannan jämte tillbyggnad av pannhuset i nyss

nämnd omfattning samt uppförande av kolsilo jämte ny kolgård har av byggnadsstyrelsen

beräknats till sammanlagt 625 000 kronor. Det för nästa

budgetår erforderliga beloppet, närmast avsett att möjliggöra beställning av

ångpannan, har av beredningen uppskattats till 35 000 kronor.

Departementschefen. Jag delar sinnessjukvårdsberedningens uppfattning,

att en ny ångpanna bör installeras i panncentralen vid Furunäsets sjukhus

vid Piteå för att tjäna som reserv vid eventuellt driftsavbrott på någon av

de befintliga pannorna. Ej heller den föreslagna tillbyggnaden av pannhuset

och övriga föreslagna arbeten föranleda någon erinran från min sida.

Den föreliggande kostnadsberäkningen, slutande på 625 000 kronor, synes

kunna godtagas. För nästa budgetår torde för ändamålet böra anvisas 35 000

kronor.

Installation av nya ångpannor vid Birgittas sjukhus.

I skrivelse den 24 februari 1950 har medicinalstyrelsen gjort framställning

om anvisande av 60 000 kronor för installation av nya ångpannor vid mansavdelningen

av Birgittas sjukhus i Vadstena. Styrelsen har därvid anfört

följande.

Mansavdelningen av Birgittas sjukhus i Vadstena är inrymd i en äldre

byggnad, som 1895 färdigställts för sitt nuvarande ändamål. Därvid installerades

den ångvärmeledning och tre av de fyra ångpannor, som ännu äro

i bruk. Pannorna äro nu i sådant skick, att de måste utbytas. Frågan härom

har genom medicinalstyrelsens försorg utretts av Hugo Theorells ingen jörsbyrå

AB och enligt av denna byrå upprättat förslag vore det mest ekonomiskt

att övergå till uppvärmning genom varmvatten. De totala kostnaderna härför

ha beräknats till ca 300 000 kronor.

I samband med framläggandet av förslaget till nu pågående utbyggnad av

Birgittas sjukhus gjorde vederbörande departementschef (prop. nr 242/1945)

det uttalandet, att en överflyttning av den nuvarande mansavdelningen till nya

lokaler vore välbetänkt. Enligt det vid sinnessjukvårdsberedningens betänkande

fogade expertutlåtandet beträffande sjukhuset vore vidare behovet av nya lokaler

för den nuvarande manliga avdelningen ur flera synpunkter trängande. Med

hänsyn till att denna fråga sålunda relativt snart måste vinna sin lösning

har styrelsen vid den fortsatta utredningen av värmeledningsfrågan inom

mansavdelningen icke funnit sig kunna förorda en total omläggning av värmesystemet,

detta så mycket mera som byggnadernas framtida användning icke

ännu är avgjord. Styrelsen har därför funnit sig böra förorda, att ej annan

förändring nu vidtages, än att två av de äldsta pannorna utbytas mot nya,

eventuellt mot i gott skick varande begagnande pannor. De båda därefter

kvarvarande äldre pannorna böra bibehållas som reserv. Hugo Theorells

ingenjörsbyrå har kostnadsberäknat jämväl detta alternativ och ansett, att

för detsammas genomförande kräves ett anslag av 60 000 kronor.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Departementschefen. Jag har intet att erinra mot medicinalstyrelsens förslag

och tillstyrker alltså, att för installation av två nya ångpannor vid mansavdelningen

av Birgittas sjukhus i Vadstena anvisas ett belopp av 60 000

kronor.

Elektriska arbeten vid vissa statens sinnessjukhus.

I skrivelse den 3 mars 1950 har medicinalstyrelsen framlagt förslag om utförande

av elektriska arbeten vid åtta olika statens sinnessjukhus. Styrelsen

har därvid anfört följande.

Under senare år ha regelbundet medel anvisats för renovering och utbyggnad

av de elektriska installationerna vid statens sinnessjukhus. Plan och

kostnadsberäkning för fortsatta dylika arbeten, vilka lämpligen böra påbörjas

under budgetåret 1950/51, ha på uppdrag av styrelsen upprättats av Elektriska

Prövningsanstalten Aktiebolag. Efter samråd i ärendet med byggnadsstyrelsen

får medicinalstyrelsen angiva det medelsbehov, som nu för ändamålet prövats

föreligga, till 327 000 kronor. Beträffande i planen ingående olika arbeten

får medicinalstyrelsen anföra.

Sund by sjukhus vid Strängnäs. Elektriska prövningsanstaltens förslag

innebär en omläggning av elinstallationerna inom hela sjukhuset för en

total kostnad, som nu beräknas till 232 000 kronor. Härigenom skulle sjukhusets

reservkraftfråga ordnas, bl. a. genom framdragandet av en ny serviskabel

från kraftleverantörens, Älvkarleby kraftverk, ledning till en ny mottagningsstation

i paviljong II och genom en höjning av distributionsspänningen

från 190 till 380 Y. Byggnadsstyrelsen, som i yttrande den 24 februari

1950 framställt vissa erinringar mot förslagets detaljer, har föreslagit, att

medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen före arbetets igångsättande borde

fullfölja den tekniska utredningen. Byggnadsstyrelsen framhåller, att stationerna

i maskinhuset och paviljong II i varje fall måste renoveras. Kostnaden

härför har byggnadsstyrelsen beräknat till 70 000 kronor. I samband med stekkökets

pågående elektrifiering föreslår byggnadsstyrelsen spänningsomläggning

till 380 V redan nu av ekonomibyggnaden, bageriet och snickeriverkstaden.

Kostnaden härför beräknas till 20 000 kronor. För ytterligare utredning

om den elektriska utrustningen vid sjukhuset föreslår byggnadsstyrelsen ett

belopp av 5 000 kronor. Totalkostnaden för de nu aktuella elarbetena vid

Sundby sjukhus skulle sålunda enligt byggnadsstyrelsen uppgå till (70 000 +

20 000 + 5 000) 95 000 kronor.

Best a ds sjukhus i Vänersborg. Arbete med omläggning från likström

till växelström pågår enligt plan av den 22 september 1944. Till etapperna

1 och 2 beviljades 1948 46 000 kronor. Förslaget innebär, att etapperna 5 och 6

nu skola utföras. Kostnaderna härför beräknas till 45 000 kronor. Härtill komma

emellertid 7 000 kronor, utgörande kostnaderna för framdragning till administrationsbyggnaden

av en kabel, som blivit erforderlig med anledning av ombyggnaden

av sjukhusets medicinska centrum. Sammanlagt skulle alltså för Bestads

sjukhus erfordras (45 000 + 7 000) 52 000 kronor.

Säters sjukhus. Föreslagna arbeten avse avslutning av omläggningen

från lik- till växelström. Kostnaderna beräknas till 35 000 kronor.

Sidsjöns sjukhus i Sundsvall. Elektriska prövningsanstalten föreslår

vissa förändringar med avseende å huvudtransformator och reservtransformator,

ombyggnad av transformatorstationen inom nordvästra bostadsområdet,

komplettering av maskininstallationen etc. i personaltvättstugan samt

utbyte av vissa kabelboxar, tillsammans dragande en kostnad av 24 000 kronor.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Efter överläggning med byggnadsstyrelsen i ärendet anser sig medicinalstyrelsen

icke böra framlägga förslaget i dess ursprungliga skick och omfattning,

utan godtager vissa av byggnadsstyrelsen föreslagna förenklade åtgärder,

vilka tillsammans draga en kostnad av 11 000 kronor.

Gådeå sjukhus i Härnösand. För innevarande budgetår har för en

första etapp av erforderlig strömomläggning anvisats 30 000 kronor av den

tidigare till 52 000 kronor beräknade totala kostnaden. Återstående etapp, som

nu med hänsyn bl. a. till prisstegringen beräknas till 25 000 kronor, föreslås

till utförande.

Frösö sjukhus vid Östersund. Medel till strömomläggning ha tidigare

för etapperna I A, II och IB anvisats med resp. 60 000, 50 000 och 50 000

kronor. Nu ifrågavarande etapp III, som omfattar paviljonger 3, 5, 7 och 9,

sex personalbostadshus och personaltvättstugan, har tidigare kostnadsberäknats

till 52 000 kronor, vilket belopp emellertid måste uppräknas till

60 000 kronor. Härtill kommer, att ytterligare 20 000 kronor bli erforderliga

för slutförande av etapp II, enär anvisade medel icke komma att täcka de slutliga

kostnaderna. Detta förhållande beror dels på att en byggnad utöver dem,

med vilka man ursprungligen räknat i denna etapp, av vissa skäl ansetts böra

medtagas, dels på att två mathissar i paviljongerna 10 och 11 måst helt ombyggas,

vilket dragit icke förutsedda kostnader. Slutsumman av för Frösö sjukhus

erforderliga medel blir därför (60 000 + 20 000) 80 000 kronor.

Umedalens sjukhus vid Umeå. Vid sjukhuset erfordras vissa smärre

kompletteringar, vilka byggnadsstyrelsen beräknat komma att draga en kostnad

av 12 000 kronor.

Furunäsets sjukhus vid Piteå. Förslaget avser fortsatt omläggning

från 220 till 380 V växelström inom vissa smärre byggnader, varigenom

i och med huvudbyggnadens renovering lika strömstyrka kommer till användning

inom hela sjukhusområdet. Kostnaderna beräknas till 17 000 kronor.

Under hänvisning till det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att till

elektriska arbeten vid förenämnda åtta sinnessjukhus måtte anvisas (95 000 +

52 000 + 35 000 + 11 000 + 25 000 + 80 000 + 12 000 + 17 000) 327 000 kronor.

Departementschefen. De av medicinalstyrelsen föreslagna elektriska arbetena

vid Sundby, Eestads, Säters, Sidsjöns, Gådeå, Frösö, Umedalens och

Furunäsets sjukhus utgöra ett led i de omläggnings- och kompletteringsarbeten

inom de elektriska installationerna vid de statliga sinnessjukhusen, som befunnits

nödvändiga på grund av ökad strömförbrukning eller andra omständigheter

och vartill medel anvisats av riksdagen senast för innevarande budgetår.

Då samtliga arbeten synas vara av angelägen natur, vill jag förorda, att de

komma till utförande under nästa budgetår. Mot de beräknade kostnaderna

för arbetena har jag intet annat att erinra, än att det för Umedalens sjukhus

avsedda beloppet, enligt vad jag under hand inhämtat, bör höjas från 12 000 till

16 000 kronor. Jag föreslår alltså, att för arbetena för nästa budgetår anvisas

ett sammanlagt belopp av 331 000 kronor.

Utredningsmedel.

Såsom antytts i det föregående (s. 26) i samband med redogörelsen för

den av statens sinnessjukvårdsberedning framlagda generalplanen för modernisering

och utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen har beredningen ansett,

att den fortsatta bearbetningen av planen för att ernå en mera i detalj över
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

arbetad om- och utbyggnadsplan för de olika sjukhusen lämpligen borde uppdragas

åt en särskild byggnadskommitté, som därvid borde träda i nära kontakt

med vederbörande sjukhusdirektioner. Till närmare motivering för detta

förslag har beredningen i annat sammanhang i sitt betänkande anfört följande.

Under den uppbyggnadsperiod som förestår kommer självfallet det komplex

av ärenden, som sammanhänger med sinnessjukhusens modernisering

och utbyggande, att kräva speciell uppmärksamhet och ställa stora krav i

organisatoriskt hänseende, detta med hänsyn såväl till de omfattande byggnadsåtgärder,

varom här är fråga, som till att dessa måste noga anpassas till

den pågående driften vid sjukhusen, så att onödiga störningar i densamma

undvikas. Enligt beredningens uppfattning torde det därför vara ändamålsenligt,

att den fortsatta handläggningen av hithörande frågor anförtros åt en

särskild byggnadskommitté, tillsatt av Kungl. Maj:t. I kommittén böra ingå

representanter för såväl medicinalstyrelsen som byggnadsstyrelsen och eventuellt

även för centrala sjukvårdsberedningen, varjämte till densamma bör

knytas erforderlig arbetskraft för det löpande arbetet. En sådan anordning

skulle väsentligt underlätta generalplanens genomförande inom avsedd tid

och samtidigt medföra en välbehövlig avlastning av medicinalstyrelsens och

byggnadsstyrelsens redan nu dryga arbetsbörda.

Av de remissinstanser, som uttalat sig i denna fråga, ha medicinalstyrelsen

och svenska landstingsförbundet tillstyrkt beredningens förslag om tillsättande

av en särskild kommitté. Ej heller byggnadsstyrelsen har haft något

att erinra häremot. Styrelsen framhåller, att såsom en väsentlig uppgift för

en sådan kommitté framstode bl. a. att noga följa den inverkan på nu beräknat

platsbehov, som en intensifiering av vården kunde komma att medföra, ävensom

att bedöma, i vad mån avvikelser borde göras från de av statens sjukhusutredning

framlagda synpunkterna beträffande vårdavdelningarnas storlek

och utformning. Däremot har styrelsen förutsatt, att det som hittills borde

ankomma på styrelsen att utse arkitekter för de olika byggnadsföretagen samt

att utföra dessa. Slutligen må nämnas, att statens sjukhuspersonals förbund

ansett, att kommittén borde sammansättas så, att den praktiska erfarenheten

från arbetet vid sjukhusen även bleve företrädd.

Sedermera har sinnessjulcvårdsberedningen i skrivelse den 16 februari 1950

understrukit angelägenheten av att kommittén snarast möjligt tillkomme och

hemställt, att kostnaderna för dess verksamhet måtte få bestridas från anslaget

till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. Beredningen

har därvid uppskattat det för byggnadskommitténs verksamhet under nästkommande

budgetår erforderliga beloppet till i runt tal 100 000 kronor.

Departementschefen. Såsom sinnessjukvårdsberedningen framhållit kommer

den fortsatta handläggningen av frågorna om sinnessjukhusens modernisering

och utbyggande, med hänsyn bl. a. till de mycket omfattande byggnadsåtgärder

det här gäller, att ställa stora krav i organisatoriskt hänseende. Det

synes mig därför oundgängligt, att ett särskilt organ tillskapas för ledningen

av det fortsatta arbetet härmed. Jag tillstyrker därför beredningens förslag

om tillsättande av en särskild kommitté för detta ändamål. På denna kommitté

bör även ankomma att noggrant följa behovet av vårdplatser å de stat
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

liga sinnessjukhusen och med lämpliga mellanrum göra detta platsbehov till

föremål för omprövning. Med anledning av vad byggnadsstyrelsen anfört vill

jag framhålla, att hinder icke synes böra möta mot att i sådana fall, där så

kan befinnas påkallat och lämpligt, kommittén av Kungl. Maj :t erhåller i

uppdrag att utföra vissa byggnadsföretag. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj:t att bestämma om kommitténs sammansättning och att meddela erforderliga

direktiv för kommitténs arbete. För bestridande av kostnaderna för

kommitténs verksamhet, såsom arvoden till ledamöter, avlöningar till personal

för det löpande arbetet, resekostnader, expenser m. in., torde i enlighet

med sinnessjukvårdsberedningens förslag böra anvisas ett belopp av 100 000

kronor.

Anslag å tilläggsstat till riksstateu för budgetåret 1949/50.

Utvidgning och förbättring av vattenverket vid S:ta Gertruds sjukhus.

Med bifall till av Kungl. Maj:t framlagt förslag anvisade 1947 års riksdag

(prop. nr 244; riksd. skr. nr 352) för budgetåret 1947/48 63 000 kronor

till utvidgning och förbättring av vattenverket vid S:ta Gertruds sjukhus i

"Västervik. Sedermera anvisades av 1948 års riksdag (prop. nr 185; riksd.

skr. nr 235) för budgetåret 1948/49 ytterligare 47 000 kronor för ändamålet.

De anvisade medlen å tillhopa 110 000 kronor avsågo följande arbeten:

1. Avsyrningsanläggning och intagningsledning .............................. 75 000

2. Rensning av huvudvattenledningarna från rostavlagring ............... 2 000

3. Utbyte av sand i filterbassängerna .......................................... 5 000

4. Damm med reglerbar lucka i Marsbäcken .................................... 500

5. Förbindelseledning från Kvarnsjön till dike söder om sjön ............ 21 000

6. Iståndsättande och höjning av damm vid Kvarnsjöns utlopp ......... 1 000

7. Upprensning av förbindelseränna mellan sjön Gagnarn och Kvarnsjön

....................................................................................... 500

8. Ritningar, kontroll, diverse och oförutsedda kostnader .................. 5 000

Summa krom'' 110 000

I skrivelse den 2 december 1949 har medicinalstyrelsen hemställt om anvisande

å tilläggsstat för löpande budgetår av ytterligare 50 000 kronor för

arbetena, varvid styrelsen anfört följande.

Sedan arbetena numera satts i gång och entreprenadanbud inkommit

rörande olika delar av arbetena, har det visat sig, att de verkliga kostnaderna

icke kunna hållas inom den beräknade ramen.

Med ledning av tecknade entreprenadkontrakt och inkomna anbud kunna

anläggningskostnaderna beräknas enligt följande:

AB Hus & Vägars entreprenad å utförande av intagsledning ............

och byggnadsarbeten för avsyrningsfiltren (del av post nr 1) ...... 74 000

AB Bröderna Edstrands leverans av rör till intagsledningen (del av

post nr 1) ........................................................................... 9 261

Merkantila Ingenjörsbyråns, Pehr Husberg AB, entreprenad å utförande

av avsyrningsanläggning (del av post nr 1) .................. 14 700

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. May.ts proposition nr 113.

Beräknad kostnad för rensning av huvudvattenledningar (post nr 2) 2 000

Beräknad kostnad för utbyte av filtersand (post nr 3) ..................... 5 000

Beräknad kostnad för dammbyggnad i Marsbäcken (post nr 4) ...... 5 000

Inkommet anbud från byggmästare Olle Oswald, Västervik, på utförande

av anordningar för överförande av vatten från Kvarnsjön

till sjön Maren (posterna nr 5—7) ............................................. 35 445

Ritningar, kontroll, diverse och oförutsedda kostnader (post nr 8) ... 14 594

Summa kronor 160 000

Innan arbetena kunna färdigställas, beräknas kostnaderna således komma

att överstiga anvisade medel med (160 000 — 110 000) 50 000 kronor.

Detta underskott beror på följande omständigheter. De båda byggnadsentreprenaderna,

AB Hus & Vägars entreprenad å 74 000 kronor och den blivande

entreprenaden enligt byggmästare Olle Oswalds anbud å 35 445 kronor,

överstiga i kostnader avsevärt de beräkningar, som legat till grund för begärda

anslag. Båda dessa entreprenader omfatta undervattensarbeten, för

vilka kostnaderna äro svåra att på förhand bedöma.

Dammbyggnaden i Marsbäcken, för vilken kostnaden uppskattades, innan

detalj ritningarna hunnit utföras, har nu efter ritningarnas färdigställande

visat sig draga högre kostnader än som preliminärt beräknades. Posten

diverse och oförutsedda kostnader, som tidigare ingick i summan 5 000 kronor,

har höjts avsevärt. Denna post har redan tagits i anspråk för en oförutsedd

kloreringsanläggning för 3 425 kronor, vilken sjukhuset av hälsovårdsmyndigheterna

ålades att anskaffa på grund av att de bakteriologiska analyserna utvisade

undermåliga resultat,

I utlåtande över framställningen har byggnadsstyrelsen, som under hand

inhämtat vissa uppgifter från Bergströms ingenjörsbyrå & C:o, Stockholm,

anfört bl. a, följande.

För arbetena upptagna under post nr 1, vilka 1943 beräknades kosta 63 000

kronor, uppgår den allmänna kostnadsstegringen till ca 30 %, motsvarande i

runt tal 19 000 kronor, varav redan anvisats ett belopp av 12 000 kronor.

Återstoden av fördyringen, [(74 000 + 9 261 + 14 700) 97 961 — (63 000 +

19 000) 82 000] 15 961 kronor, ligger i huvudsak på arbetena med intagsledmngen.

I den ursprungliga beräkningen förutsattes jordarbetena bliva utförda med

anlitande av patientarbetskraft, vilken numera icke kan påräknas. Även arbetena

med silkammare, sugledning, ventilkammare och tillbyggnad av pumphus

ha undergått en tidigare icke förutsedd fördyring på grund av att utförandet

på grund av driftstekniska skäl måste ske i två etapper, medan kostnadsberäkningen

förutsatt samtidigt utförande.

Beträffande övriga arbeten, för vilka på grundval av kostnadsberäkningar

utförda vid årsskiftet 1947/48 anslagits (110 000 — 75 000) 35 000 kronor,

utgör den allmänna kostnadsstegringen endast ca 4 %, motsvarande i runt tal

1 500 kronor. För dessa arbeten faller den förhållandevis största kostnadsökningen

på dammbyggnaden i Marsbäcken, vilken tidigare beräknats till

endast 500 kronor men som nu uppgives kosta 5 000 kronor. Här räknades

från början med en fördämning, endast utrustad med en ejikel bjälksätt, men

i träffade överenskommelser med markägarna har sjukhuset sedermera nödgats

förbinda sig utföra en manövrerbar regleringsdamm. Enligt vad styrelsen

erfarit torde det emellertid vara riktigast att avvakta, på vad sätt vattenståndsförhållandena

i sjön Maren komma att förändras genom tillkomsten

av förbindelseledningen mellan sjöarna, innan beslut fattas beträffande utförandet

av dammbyggnaden. Kostnadsökningen för sistnämnda arbeten,

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

[35 445 — (21 000 + 1 000 + 500) 22 500] 12 945 kronor, torde, med undantag

av större delen av förenämnda belopp å 1 500 kronor, vara beroende på

svårigheterna att överhuvudtaget kunna få någon entreprenör att räkna på

dylika småarbeten.

Byggnadsstyrelsen vill understryka nödvändigheten av att arbetena, utom

dammbyggnaden i Marsbäcken, snarast komma till utförande. Sistlidna höst

liksom hösten 1947 har vattenståndet vid intaget i sjön Maren varit endast

4 dm över intagsledningens överkant, vilket innebär mycket stor risk att

ledningen skall sättas ur funktion vid isbildning och ytterligare sänkning

av vattennivån. Styrelsen tillstyrker således medicinalstyrelsens framställning

om anvisande av ett tilläggsanslag å tilläggsstat för innevarande budgetår.

Anslaget bör dock med hänsyn till vad som anförts beträffande dammbyggnaden

i Marsbäcken begränsas till 45 000 kronor.

Departementschefen. Av den lämnade redogörelsen framgår, att det av

olika anledningar icke visat sig möjligt att hålla kostnaderna för de av riksdagen

beslutade arbetena för utvidgning och förbättring av vattenverket vid

S:ta Gertruds sjukhus i Västervik inom den tidigare beräknade kostnadsramen,

110 000 kronor. Då någon beskärning av de beslutade arbetena icke

synes kunna ske, om sjukhusets vattentillgång skall säkras, erfordras därför

anvisande av ytterligare medel för arbetena. I fråga om storleken av den

ytterligare medelsanvisningen ansluter jag mig till vad byggnadsstyrelsen anfört.

Jag föreslår alltså, att för arbetena nu anvisas ytterligare 45 000 kronor,

vilket belopp torde böra upptagas å tilläggsstat för löpande budgetår.

Vissa arbeten för tryggande av vattenförsörjningen vid S:t Olofs sjukhus.

I skrivelse den 2 december 1949 har medicinalstyrelsen gjort framställning

om anvisande — om möjligt på tilläggsstat för löpande budgetår — av 50 000

kronor för täckande av kostnaderna för vissa arbeten för tryggande av vattenförsörjningen

vid S:t Olofs sjukhus i Visby. Styrelsen har därvid anfört

följande.

S:t Olofs sjukhus skall enligt avtal med Visby stad erhålla sitt behov av

vattenledningsvatten från stadens vattenledningsverk. Sedan juli månad 1949

har emellertid stadens vattenledningsverk ej förmått leverera tillräcklig vattenmängd

för sjukhusets behov. Sedan detta förhållande anmälts för styrelsen,

uppdrogs åt Bergströms ingenjörsbyrå & C:o, Stockholm, att efter besök vid

sjukhuset inkomma med förslag till avhjälpande av de betydliga olägenheter,

som förelågo.

I skrivelse till medicinalstyrelsen den 14 oktober 1949 anför nämnda byrå:

»Vid besök den 11 oktober 1949 inspekterades bl. a. en del sjukavdelningar,

varvid konstaterades, att intet vatten erhölls ur tappkranarna och att inga

spolventiler till vattenklosetter fungerade. På kvällarna är vattentillgången

dock så stor, att eg del vatten kan tappas upp i badkaren för kommande dagsbehov.

Det är uppenbart, att åtgärder snarast möjligt måste vidtagas för att förbättra

sjukhusets vattenförsörjning. I första hand gjordes vid besöket förfrågan

hos stadens byggnadschef om vilka åtgärder staden ämnar vidtaga för

att förbättra vattentillgången. Därvid erhölls det beskedet, att staden igångsatt

borrning av flera grundvattenbrunnar och inom några månader beräknar

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

att få en eller två dylika monterade med pumpverk. Resultatet av dessa åtgärder

väntas ej bliva en förbättring av nu rådande förhållanden utan endast

och i bästa fall ett förhindrande av att vattenbristen blir ännu mera kännbar.

Enligt byggnadschefens uppfattning är det enda, som kan återställa normala

förhållanden beträffande vattenverkets leveransförmåga, en ihållande regnperiod.

Efter en sådan period dröjer det några månader innan det regnvatten,

som infiltreras i marken, når grundvattenbrunnarna. Utsikterna att

stadens vattenledningsverk skall kunna leverera erforderlig mängd vatten till

sjukhuset inom någorlunda rimlig tid äro således mycket små.

För att på kortaste tid avhjälpa svårigheterna för sjukhusets del bör en

befintlig grundvattenbrunn inom sjukhusets område utnyttjas såsom vattentäkt

för ett eget vattenverk, som bör utnyttjas vid de tillfällen då stadens

vattenverk ej förmår leverera tillräckligt med vatten till sjukhuset. Denna

brunn utnyttjas f. n. endast delvis medelst en vindmotor för bevattningsändamål,

men kan enligt verkställd provpumpning lämna 7 200 liter per minut.

För ett eget vattenverk erfordras ett djupbrunnspumpverk med pumphus,

en råvattenledning till en befintlig branddamm, vilken kan utnyttjas såsom renvattenbehållare,

tre renvattenpumpverk med hydrofor, en kloreringsapparat,

ett pumphus för renvattenpumparna, hydroforen och kloreringsapparaten, en

tryckledning från renvattenpumpverket till en befintlig huvudvattenledning

i en närbelägen paviljong samt vissa andra anordningar.

Kostnaderna för dessa anläggningar ha beräknats till 50 000 kronor.»

Medicinalstyrelsen beslöt med anledning härav att omedelbart vidtaga åtgärder

och har, sedan ritningarna och beskrivning upprättats av Bergströms

ingenjörsbyrå, träffat avtal om leverans av erforderliga pumpar m. m. Byggnadstillstånd

för arbetena har beviljats den 22 november 1949.

De kostnader, styrelsen hittills fått vidkännas för ändamålet, ha förskottsvis

täckts från anvisat anslag till underhåll av statens sinnessjukhus. Dessa

medel äro emellertid icke avsedda för nyinvesteringar av denna omfattning

och anslagets belastning medgiver ej, att kostnaderna slutligt bäras av denna

anslagspost.

Byggnadsstyrelsen har i utlåtande i ärendet funnit de föreslagna anordningarna

ändamålsenliga, i all synnerhet som den befintliga brunnens vattentillflöde

blivit prövat genom brunnens tidigare användning. Den angivna kostnaden,

50 000 kronor, har styrelsen ansett skälig.

Departementschefen. Av vad medicinalstyrelsen anfört framgår, att frågan

om vattenförsörjningen vid S:t Olofs sjukhus i Visby under förra året kommit

i ett ytterst kritiskt läge. Medicinalstyrelsen har därför sett sig nödsakad

att vidtaga omedelbara åtgärder i frågan. Då kostnaderna för de arbeten, som

måst vidtagas, icke synas böra belasta den i staten för statens allmänna fastighetsfond

under medicinalstyrelsens delfond upptagna anslagsposten till reparations-

och underhållskostnader in. in., anser jag mig böra tillstyrka styrelsens

förslag om anvisande av ett belopp å 50 000 kronor å tilläggsstat för

innevarande budgetår för täckande av kostnaderna för arbetena.

Ombyggnad av Birgittas sjukhus.

I enlighet med vad jag förordat i det föregående (s. 83) vid anmälan av

frågan om medelsbehovet för nästa budgetår för ombyggnad av Birgittas

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

sjukhus i Vadstena torde å tilläggsstat för innevarande budgetår för samma

ändamål böra anvisas ett belopp av 800 000 kronor.

Vissa elektriska arbeten vid statens anstalt för

fallandesj uka.

I skrivelse den 3 mars 1950 har medicinalstyrelsen gjort framställning om

anvisande av 60 000 kronor för vissa elektriska arbeten vid statens anstalt för

fallandesjuka. Styrelsen har därvid framhållit, att en plan till omfattande

om- och tillbyggnad av anstalten vore utarbetad och f. n. remitterad till bygg

nadsstyrelsen för yttrande. Vissa kompletteringar av den förslitna utrustningen

i kök och tvätt syntes emellertid böra vidtagas omedelbart. Stekköket

borde sålunda snarast elektrifieras och i samband därmed en ny transformatorstation

byggas och utrustas i närheten av nuvarande ekonomibyggnaden.

I en vid styrelsens framställning fogad, av Elektriska Prövningsanstalten

AB upprättad promemoria anföres följande rörande de föreslagna arbetena.

Kraftförsörjningen vid statens anstalt för fallandesjuka är f. n. otillfreds-''

ställande och medgiver icke några möjligheter till önskvärda förbättringar av

installationerna eller nyinstallationer. Frågan rörande eldistributionssystemets

omläggning har diskuterats tidigare men uppskjutits på grund av aktuella

utvidgningsplaner vid anstalten.

Det är emellertid önskvärt och motiverat att renovera köks- och tvättanläggningarna.

Utrustningarna inom kök och tvätt äro otidsenliga och delvis

uttjänta, varjämte anstaltens ångcentral kräver betydande passning till förfång

för driftsekonomien.

Pågående undersökning angående kraftförsörjningen har visat, att en partiell

utbyggnad av elsystemet kan utföras utan att komma i kollision med

planerna för anstaltens utbyggnad.

Vid en partiell utbyggnad anordnas en ny transformatorstation i närheten

av nuvarande ekonomibyggnaden. Stationen utbygges till en början endast

för det omedelbara behovet och utrustas med högspänningsställverk för 10 kV

samt en transformator på ca 200 kVA. Från stationen framdrages ny kabel

till ekonomibyggnaden, där ökning av kraftbehovet i första hand erfordras.

Benoveringsarbetena inom kök och tvätt böra med hänsyn till kostnaderna

utföras i etapper och till en början föreslås, att stekköket elektrifieras samt

att ett nytt elektriskt ångkokskåp installeras.

Kostnaderna för förenämnda arbeten i första etappen ha preliminärt beräknats

till 60 000 kronor, varav för transformatorstation 40 400 kronor, för

huvudkablar till ekonomibyggnaden och fördelningscentral 2 000 kronor, för

elköksapparater (kokskåp, stekskåp, stekbord och elspis) 10 000 kronor, för

gruppledningar och central för elköksapparater 2 100 kronor samt för diverse

och oförutsett 5 500 kronor.

I ett till medicinalstyrelsen avgivet yttrande i ärendet har byggnadsstyrelsen

anfört bl. a., att det föreslagna kokskåpet borde utföras för ånga och liksom

kokgrytorna anslutas till den befintliga ånganläggningen. Den i förslaget in

gående transformatorn borde vidare för att undvika allt för stora och kostsamma

tomgångsförluster ej väljas större än 100 kVA. Med nämnda påpekan
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 113. 129

den hav byggnadsstyrelsen tillstyrkt anvisande av ett belopp av 60 000 kronor

för högspänningsstation och stekapparater.

Departementschefen. Behovet av de föreslagna elektriska arbetena vid

statens anstalt för fallandesjuka synes mig styrkt. Jag har icke heller något

att erinra mot den beräknade kostnaden för arbetena, 60 000 kronor. Jag föreslår,

att för ändamålet å kapitalbudgeten för nästa budgetår anvisas ett anslag

å nämnda belopp, förslagsvis benämnt Vissa elektriska arbeten vid statens

anstalt för fallandesjuka.

Sammanfattning och hemställan.

I det föregående har jag framlagt förslag till en generalplan för modernisering

och utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen, avsedd att tjäna som eu

allmän riktlinje för det framtida utbyggandet av den statliga sinnessjukvården.

Jag har vidare föreslagit, att gällande bestämmelser om statsbidrag till

anordnande och drift av vårdhem för lättskötta sinnessjuka fr. o. m. den 1

juli 1950 skola göras tillämpliga även på städerna Stockholm, Göteborg och

Malmö.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle vidare för nästa

budgetår under anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus

in. m. avses medel för följande ändamål:

Uppförande av nytt sinnessjukhus vid Karlskrona ........................ 100 000

Renovering och tillbyggnad av Mariebergs sjukhus ..................... 600 000

Ombyggnad av Birgittas sjukhus ............................................. 1 200 000

Renoveringsarbeten vid Ulleråkers sjukhus ................................. 950 000

Ombyggnads- och utvidgningsarbeten vid Furunäsets sjukhus ...... 1 100 000

Uppförande av tuberkulosavdelningar vid Ulleråkers och Ume
dalens

sjukhus ..................................................................... 400 000

Om- och nybyggnadsarbeten vid Västra Ny sjukhus ..................... 800000

Ombyggnad av norra mansavdelningen vid Ulleråkers sjukhus ...... 475 000

Ytterligare ombyggnadsarbeten vid sekundäravdelningarna i Rosöga,

Ribbingelund och Olofsfors ................................................... 400 000

Ombyggnad av administrationsbyggnaden vid Säters sjukhus ......... 525 000

Uppförande av personalbostäder vid Ryhovs sjukhus .................. 179 000

Uppförande av personalbostäder vid S:t Jörgens sjukhus ............ 175 000

Uppförande av personalbostadshus vid Mariebergs och Pärlby sjukhus

........................................................................... 450 000

Uppförande av personalbostadshus vid Gådeå sjukhus ............... 300 000

Uppförande av läkarbostad m. m. vid S:ta Gertruds sjukhus ......... 100 000

Uppförande av läkarbostad m. m. vid Furunäsets sjukhus ............ 150 000

Inledande av värmeledning in. in. i vissa bostadshus vid Sundby

sjukhus ............................................................................ 73 000

Ombyggnad av kulvertsystemet vid Frösö sjukhus ..................... 260 000

Ombyggnad av ekonomibyggnaden vid Säters sjukhus ............... 250 000

Uppförande av tvättinrättning in. m. vid Ulleråkers sjukhus ......... 25 000

Anskaffande av viss maskinutrustning vid S:t Lars sjukhus ...... 55 000

Utförande av ny kylanläggning vid Sundby sjukhus .................. 50 000

Uppförande av garagebyggnader vid S:t Sigfrids och Säters sjukhus 180 000

9—87r.5o Bihnng Ull riksdagens protokoll 19.10. I sand. Nr 113.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Uppförande av panncentraler vid S:ta Gertruds och Restads sjukhus 50 000

Uppförande av panncentral vid Mariebergs sjukhus .................. 400 000

Uppförande av panncentral vid S:t -Jörgens sjukhus .................. 55 000

Vissa arbeten inom panncentralen vid Furunäsets sjukhus ............ 35 000

Installation av nya ångpannor vid Birgittas sjukhus .................. 60 000

Elektriska arbeten vid vissa statens sinnessjukhus ..................... 331 000

Utredningsraedel ..................................................................... 100 000

Summa kronor 9 828 000

Sammanlagda medelsbehovet under budgetåret 1950/51 för nu föreslagna

arbeten m. in. skulle alltså uppgå till 9 828 000 kronor eller i avrundat tal

9 830 000 kronor.

Härjämte skulle vid bifall till vad jag i det föregående förordat å tilläggsstat

för löpande budgetår under anslaget till vissa byggnadsarbeten vid sta

tens sinnessjukhus m. m. avses medel för följande ändamål:

Utvidgning och förbättring av vattenverket vid S:ta Gertruds sjukhus 45 000

Vissa arbeten för tryggande av vattenförsörjningen vid S:t Olofs sjuk
-

hus ....................................................................................... 50 000

Ombyggnad av Birgittas sjukhus ................................................ 800 000

Summa kronor 895 000

Sammanlagt skulle alltså till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnes

sjukhus m. m. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1949/50 anvisas

895 000 kronor.

Med avseende å de anvisade medlen torde få gälla, att de i det föregående

angivna fördelningarna icke skola vara i detalj bindande för medlens disposition.

I den mån så med hänsyn till sättet för byggnadsarbetenas bedrivande

eller eljest kan befinnas lämpligt, torde enligt Kungl. Maj:ts bestämmande

en ökning av beräknad medelsdisposition för visst ändamål kunna ske mot

det att motsvarande minskning vidtages för ett annat.

För vissa elektriska arbeten vid statens anstalt för fallandesjuka skulle

slutligen anvisas ett belopp av 60 000 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

I. godkänna av mig förordade riktlinjer för modernisering och

utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen;

II. medgiva, att statsbidrag till anordnande och drift av vård

hem för lättskötta sinnessjuka må fr. o. m. den 1 juli 1950 utgå

till städerna Stockholm, Göteborg och Malmö;

III. besluta,

a) att vid Karlskrona skall i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig förordat förslag uppföras ett nytt sinnessjukhus; •

b) att vid Västra Ny sjukhus skola i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig förordat förslag verkställas om- och nybyggnadsarbeten

för en beräknad kostnad av högst 2 900 000

kronor;

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj ds proposition nr 113.

c) att vid Gådeå sjukhus i Härnösand skall i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras ett personalbostadshus

för en beräknad kostnad av högst 625 000

kronor;

d) att vid Säters sjukhus skall i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig förordat förslag verkställas ombyggnad av

ekonomibyggnaden för en beräknad kostnad av högst 1 150 000

kronor;

e) att vid vart och ett av S:ta Gertruds sjukhus i Västervik,

Restads sjukhus i Vänersborg, Mariebergs sjukhus i Kristinehamn

och S:t Jörgens sjukhus i Göteborg skall i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig förordade förslag uppföras en

panncentral för en beräknad kostnad för varje panncentral av

högst 1 250 000 kronor;

f) att vid Furunäsets sjukhus vid Piteå skola i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig förordat förslag verkställas vissa

arbeten inom panncentralen för en beräknad kostnad av högst

625 000 kronor;

IV. till Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m,

under statens allmänna fastighetsfond anvisa

a) för budgetåret 1950/51 ett investeringsanslag av 9 830 000

kronor;

b) å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1949/50 ett

investeringsanslag av 895 000 kronor;

V. till Vissa elektriska arbeten vid statens anstalt för fallandesjuka

under statens allmänna fastighetsfond för budgetåret

1950/51 anvisa ett investeringsanslag av 60 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bertil Cederlund.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:t,8 •proposition nr 113.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Statens siunessjukvärdsberednings förslag till generalplan för sinnes*

sjukvårdens tillgodoseende .............................................. 2

Inledning- ..................................... 2

Moderna behandlingsmetoder inom psykiatrien oeli deras effekt............. 4

Modernisering och utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen ................ 9

Sinnessjukvårdsberedningens synpunkter och förslag........................ 9

Nuvarande förhållanden s. 9. — Förslag till moderniseringsåtgärder vid befintliga

sinnessjukhus s. 14. — Uppskattning av platsbehovet s. 17. — Platsbehovets

tillgodoseende s. 21. — Personalbostäder s. 24. — Generalplanens

genomförande. Kostnadsberäkningar s. 25. — Huvudmannaskapet för den

kvalificerade sinnessjukvården s. 28.

Yttranden.................................................................. 32

Departementschefen ........................................................ 47

Vårdhemmen för lättskötta sinnessjuka ...................................... 52

Gällande statsbidragsbestämmelser och nuvarande utbyggnad............... 52

Sinnessjukvårdsberedningens synpunkter och förslag........................ 53

Yttranden.................................................................. 56

Departementschefen ........................................................ 60

Anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus in. in..... 61

Anslag för budgetåret 1950/51 .............................................. 61

Uppförande av nytt sinnessjukhus vid Karlskrona ........................ 61

Inledning s. 61. — Programmet för arkitekttävlingen s. 62. — Prisnämndens

utlåtande s. 67. — Byggnadsstyrelsens utlåtande s. 68. — Statens sinnessjukvårdsberednings

utlåtande s. 71.

Departementschefen .................................................. 74

Renovering och tillbyggnad av Mariebergs sjukhus ................_........ 76

Departementschefen .................................................. 77

Ombyggnad av Birgittas sjukhus.......................................... 77

Departementschefen .................................................. 81

Renovering sarbeten vid Ulleråkers sjukhus ................................ 83

Departementschefen .................................................. 85

Ombyggnads- och utvidgning sarbeten vid Furunäsets sjukhus................ 85

Departementschefen .................................................. 87

Uppförande av tuberkulosavdelningar vid Ulleråkers och Umedalens sjukhus 87

Departementschefen .................................................. 88

Om- och nybyggnadsarbeten vid Västra Ny sjukhus........................ 88

Departementschefen .................................................. 94

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113. 133

Sid.

Ombyggnad av norra mansavdelningen vid Uller åkers sjukhus.............. 96

Departementschefen .................................................. 98

Ytterligare ombyggnadsarbeten vid sekundäravdelningarna i Eosöga, Rib
bingelund

och Olofsfors ................................................ 98

Departementschefen.................................................. 99

Ombyggnad av administrationsbyggnaden vid Säters sjukhus .............. 99

Departementschefen .................................................. 100

Uppförande av personalbostäder vid Ryhovs sjukhus ...................... 100

Departementschefen .................................................. 102

Uppförande av personalbostäder vid S:t Jörgens sjukhus .................. 102

Departementschefen ......................... 103

Uppförande av personalbostadshus vid Mariebergs och Pärlby sjukhus____ 104

Departementschefen .................................................. 104

Uppförande av personalbostadshus vid Gådeå sjukhus .................... 105

Departementschefen .................................................. 105

Uppförande av läkarbostad m. m. vid S:ta Gertruds sjukhus.............. 106

Departementschefen .................................................. 106

Uppförande av läkarbostad m. m. vid Furunäsets sjukhus ................ 106

Departementschefen .................................................. 107

Inledande av värmeledning m. rn. i vissa bostadshus vid Sundby sjukhus.. 107

Departementschefen.................................................. 108

Ombyggnad av kulvertsystemet vid Frösö sjukhus .... ....................... 108

Departementschefen .................................................. 108

Ombyggnad av ekonomibyggnaden vid Säters sjukhus ...................... 108

Departementschefen .................................................. 110

Uppförande av tvättinrättning m. in. vid Uller&kers sjukhus.............. 111

Departementschefen .................................................. 111

Anskaffande av viss maskinutrustning vid S:t Lars sjukhus .............. 112

Departementschefen ................................................. 113

Utförande av ny kylanläggning vid Sundby sjukhus ...................... 113

Departementschefen .................................................. 113

Uppförande av garagebyggnader vid S:t Sigfrids och Säters sjukhus...... 113

Departementschefen .................................................. 114

Uppförande av panncentraler vid S:1a Gertruds och Restads sjukhus...... 114

Departementschefen .................................................. 115

Uppförande av panncentral vid Mariebergs sjukhus........................ 116

Departementschefen .................................................. 117

Uppförande av panncentral vid, S:t Jörgens sjukhus ...................... 118

Departementschefen .................................................. 119

Vissa arbeten inom panncentralen vid Furunäsets sjukhus ................ 119

Departementschefen .................................................. 120

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Sid.

Installation av nya ångpannor vid Birgittas sjukhus...................... 120

Departementschefen .................................................. 121

Elektriska arheten vid vissa statens sinnessjukhus.......................... 121

Departementschefen .................................................. 122

Utredning smedel .......................................................... 122

Departementschefen .................................................. 123

Anslag A tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1949/50 124

Utvidgning och förbättring av vattenverket vid S:ta Gertruds sjukhus...... 124

Departementschefen .................................................. 126

Vissa arheten för tryggande av vattenförsörjningen vid S:t Olofs sjukhus.. 126

Departementschefen .................................................. 127

Ombyggnad av Birgittas sjukhus.......................................... 127

Vissa elektriska arbeten vid statens anstalt för fallandesjuka 128

Departementschefen .................................................. 129

Sammanfattning och hemställan 129

Stockholm 1950. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:209 Skrivelse till Konung em, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1950/51 till avlöningar och omkostnader vid statens sinnessjuk a1 i texten
  2. SU 1950:127 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående modernisering och utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen in. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten