Sök i Ratio Lex

Angående prisuijåmningsavgift m. m

1950-03-17 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:124, Angående prisuijåmningsavgift m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b.

1

Nr 124.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående prisuijåmningsavgift

m. m.; given Stockholms slott den 17 mars

1950.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Sammanfattning.

Fortsatt bemyndigande att meddela föreskrifter om prisutjämningsavgift

begäres för tiden till och med den 30 juni 1951.

Förslag framlägges rörande dispositionen av vissa medel, som influtit i

form av prisutjämningsavgifter.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 12b.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b.

Utdrag av protokollet över folkhushållning sår end en, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 17 mars 1950.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne,

Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler t. f.

chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om

fortsatt bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgift samt anvisande av

medel ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter till vissa ändamål.

Fortsatt bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgift.

De fem senaste årens riksdagar ha bemyndigat Kungl. Maj :t att när behov

därav ur prispolitiska synpunkter prövas föreligga meddela föreskrifter

om uttagande av prisutjämningsavgift för varor, som utföras ur riket. Nu

gällande bemyndigande, som meddelats i riksdagens skrivelse den 18 maj

1949, nr 255, gäller till och med den 30 juni 1950.

Med anledning av riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 25 maj

1945 (nr 256) förordning angående prisutjämningsavgift. I denna stadgas

bland annat, att Kungl. Maj:t må, när behov därav ur prispolitiska synpunkter

prövas föreligga, förordna, att viss avgift (prisutjämningsavgift)

skall erläggas för vara, som utföres ur riket (1 §), att prisutjämningsavgift

utgår enligt grunder och med belopp, som Kungl. Maj :t bestämmer (2 §),

samt att medel, som inflyta genom uttagande av prisutjämningsavgift, skola

fonderas och användas enligt vad särskilt stadgas (3 §). I övrigt innehåller

förordningen föreskrifter om debitering, uppbörd och redovisning av prisutjämningsavgifter

samt vissa straff- och processrättsliga stadganden. Förordningen,

som ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1946, har

sedermera förlängts, senast till och med den 30 juni 1950 genom förordningen

den 3 juni 1949, nr 280.

Genom förordningarna den 14 juni 1946, nr 282, och den 31 oktober 1947,

nr 863, ha vissa smärre ändringar vidtagits i den ursprungliga förordningen.

Prisutjämningsavgift har hittills uttagits endast beträffande vissa trävaror

samt beträffande pappersmassa av trä. Redogörelser för tidigare bestäm
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

mel ser i dessa hänseenden ha givits i propositionerna nr 285/1947, 269/1948

och 178/1949. Bestämmelserna om prisutjämningsavgift å pappersmassa äro

numera upphävda.

Beträffande prisutjämningsavgift å trävaror gäller kungörelsen den 9

maj 1947 (nr 184, ändr. 1947: 705, 1948: 121, 1949: 5, 57 och 490). Prisutjämningsavgift

utgår å följande slag av trävaror av inhemsk furu eller

gran, nämligen

1) av endast bilade eller sågade trävaror sortimenten plankor, hattens,

scantlings, bräder, planschetter, bräd- och plankstump, täkter, ribbor, kvastkäppämnen,

lister och dylikt,

2) stav, endast sågad, samt

3) av övriga trävaror sortimenten hyvlade bräder, hyvlade bräd- och

plankstump samt profilerade lister.

Prisutjämningsavgiften utgjorde vid innevarande budgetårs början för

profilerade lister 3 kronor 20 öre för 100 kilogram utförd vara samt för

övriga här omnämnda trävaror 16 kronor för m3 fast mått utförd vara. Enligt

kungörelsen 1949: 490 har emellertid prisutjämningsavgiften sänkts för

profilerade lister till 2 kronor för 100 kilogram utförd vara samt beträffande

övriga varuslag till 11 kronor för in3 fast mått utförd vara.

Enligt 2 § i 1947 års kungörelse i dess lydelse enligt kungörelsen 1948: 121

skall prisutjämningsavgift icke utgå för varuparti, för vilket jämlikt av

Kungl. Maj :t godkänd överenskommelse i stället för prisutjämningsavgift

medel skola avsättas i annan ordning.

Såsom angivits i propositionen nr 178/1949 ha under de senaste åren gällt

överenskommelser mellan statens bränslekommission för Kungl. Maj :t och

kronan, å ena, samt svenska trävaruexportföreningen, å andra sidan, angående

exporten av trävaror av föreningens medlemmar. För trävaror, för

vilka exportlicens utfärdades under tiden den 1 mars 1949 till den 1 februari

1950, gällde en den 24 februari 1949 dagtecknad överenskommelse, som godkänts

av Kungl. Maj:t genom beslut den 4 mars 1949. Enligt detta avtal

skulle den kvantitet sågade och hyvlade trävaror (samma sortiment som

de, för vilka prisutjämningsavgift utgår), som under tiden till den 1 februari

1950 beräknades i avräkning på 1949 års kontingenter bliva licenserade för

export, kvoteras så, att 80 procent, dock högst 450 000 standards, komme

på föreningens medlemmar. Föreningen förband sig att av sina medlemmar

uppbära och till en särskild stiftelse, benämnd Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond,

inleverera för profilerade lister en avgift av 3 kronor

20 öre för varje 100 kilogram och för övriga trävaror en avgift av 75

kronor för varje nominell standard, allt av den export, som ankomme på

föreningens medlemmar och för vilken exportlicens beviljades före den 1

februari 1950. Om de konjunkturer för trävaruindustrien, som rådde vid

tiden för avtalets ingående, förändrades, skulle föreningen äga rätt att påkalla

minskning eller upphävande av avgiften. De inbetalade medlen skulle

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 12k.

enligt överenskommelsen kunna — efter beslut av stiftelsens styrelse, som

består av ledamöterna och suppleanterna i trävaruexportföreningens verkställande

utskott jämte två statliga ledamöter — disponeras för forskningsoch

andra ändamål, som vore av samfällt intresse för trävaruindustrien. I

övrigt skulle medlen framdeles fördelas mellan sådana föreningens medlemmar,

som inbetalat avgifter till stiftelsen. Sådan fördelning skulle med

Kungl. Maj:ts medgivande kunna äga rum, när ändrade konjunktur förhållanden

därtill föranledde, men skulle eljest ske med en tredjedel under

januari 1951, en tredjedel under januari 1952 och återstoden under januari

1953. Medlen skulle därvid fördelas i proportion till de ifrågavarande medlemmarnas

totala tillverkning av trävaror av ifrågavarande slag under de

tre åren närmast före utbetalningen, dock med vissa möjligheter till jämkning.

Kommissionen och föreningen skulle i samförstånd kunna besluta,

att annan än medlem av föreningen skulle få ansluta sig till överenskommelsen

och att därav föranledd jämkning av exportkvot skulle ske.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 september 1949 har den

26 september 1949 överenskommelse träffats mellan bränslekommissionen

och trävaruexportföreningen, att de belopp, som avsattes till konjunkturutjämningsfonden,

skulle minskas till 2 kronor för 100 kilogram profilerade

lister och 50 kronor för nominell standard av övriga trävaror.

Genom beslut den 27 januari 1950 har Kungl. Maj:t bemyndigat bränslekommissionen

att med trävaruexportföreningen träffa avtal om förlängning

av giltighetstiden intill den 1 mars 1950 av ifrågavarande överenskommelse

på i övrigt oförändrade villkor. Sådant avtal har sedermera träffats.

Genom beslut den 24 februari 1950 har Kungl. Maj :t godkänt en mellan

bränslekommissionen och trävaruexportföreningen samma dag träffad ny

överenskommelse rörande inbetalning av avgifter till konjunktur utjämningsfonden.

Enligt denna överenskommelse skall såsom villkor för att föreningens

medlemmar under tiden till den 1 februari 1951 i avräkning på

1950 års kontingenter skola erhålla exportlicens för sågade och hyvlade

trävaror av inhemsk furu eller gran (samma sortiment som i det tidigare

avtalet) gälla, att föreningen förbinder sig att för de trävaror av dessa

sortiment, vilka utföras ur riket före nyssnämnda dag, av sina medlemmar

uppbära och till stiftelsen Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond

inleverera en avgift av 2 kronor för varje 100 kilogram profilerade lister

samt 50 kronor för varje nominell standard av övriga omförmälda trävarusortiment.

Beträffande dispositionen av de genom inbetalningarna influtna

beloppen innehåller det nya avtalet samma bestämmelser som det tidigare.

Föredraganden. Prisutjämningsavgiftens syfte är att förhindra, att höga

utlandspriser på viss vara skola utöva stegrande inflytande på de inhemska

priserna på varan. Vid bedömande av frågan om behovet av fortsatt bemyndigande

att uttaga prisutjämningsavgift måste alltså konstateras, i vilken

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124. 5

mån situationer av denna beskaffenhet kunna väntas föreligga under nästa

budgetår.

I fråga om trävaror av furu och gran visar sig en stark efterfrågan från

de utländska marknaderna med åtföljande höga exportpriser. De inhemska

priserna på dessa varor ha intill helt nyligen varit reglerade genom normaleller

överenskommelsepriser. Sistnämnda priser lågo väsentligt under exportpriserna.

Till följd härav uppstod en benägenhet att i möjligaste mån

utnyttja den fördelaktiga exportkonjunkturen, vilket i sin tur medförde en

påtaglig brist på trävaror å hemmamarknaden. För att såvitt möjligt trygga

det inhemska behovet blev priskontrollnämnden nödsakad att i én icke obetydlig

omfattning medgiva dispenser från de gällande prisbestämmelserna.

En viss höjning av de inhemska priserna utöver normalprisnivån kom härigenom

till stånd. Med hänsyn härtill och till svårigheterna att åstadkomma

en effektiv kontroll av efterlevnaden av prisbestämmelserna å detta område

ansågs det lämpligt att taga steget fullt ut och slopa prisregleringen.

Huruvida någon ytterligare höjning av den inhemska prisnivån kommer att

bli följden härav får utvecklingen utvisa. Så länge emellertid exportpriserna

på trävaror ligga på sin nuvarande höjd, är det angeläget att prisutjämningsavgiften

bibehålies för att motverka en stegring av de inhemska

priserna. Såsom framgår av det anförda har överenskommelse redan träffats

med trävaruexportföreningen om inbetalning av avgifter till stiftelsen

Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond för de varor, som utföras

ur riket intill den 1 februari 1951. Förutsättning för denna överenskommelse

kan sägas vara, att fortsatt bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgifter

erhålles.

I fråga om andra varor föreligger för närvarande icke motsvarande behov

att skydda den inhemska prisnivån från inflytelser utifrån. Uteslutet är

emellertid icke, att situationer kunna uppkomma, som motivera uttagandet

av prisutjämningsavgift jämväl på andra varor än trävaror.

Av det anförda framgår, att behov föreligger av fortsatt bemyndigande

för Kungl. Maj :t att uttaga prisutjämningsavgift. Bemyndigandet torde

därför böra förlängas, förslagsvis med ett år till och med den 30 juni 1951,

och torde liksom hittills böra göras generellt.

Anvisande av medel ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter till

vissa ändamål.

Influtna prisutjämningsavgifter tillföras enligt gällande bestämmelser

den inom statskontoret upprättade diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter.

Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 4 mars 1949 skola tills vidare

samtliga de prisutjämningsavgifter, som jämlikt kungörelsen den 9 maj

1947, nr 184, erläggas för trävaror, överföras till en särskild fond benämnd

De mindre sågverkens konjunkturutjämningsfond av år 1948. Delägare i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

denna fond äro enligt kungl. brev den 6 februari och den 19 mars 1948 tillverkarna

av de trävaror, för vilka de till fonden överförda prisutjämningsavgifterna

erlagts. För avgörande av frågor om utbetalning av medel ur fonden

är tillsatt en särskild nämnd. Medel ur fonden kunna utgå för forsknings-

och andra ändamål, som äro av samfällt intresse för trävaruindustrien.

Återstående medel ur fonden skola utbetalas till delägarna med 1/3

under januari 1951, 1/3 under januari 1952 och återstoden under januari

1953. Om ändrade konjunktur förhållanden därtill föranleda, må dock efter

särskilt medgivande av Kungl. Maj:t utbetalning ur fonden till delägarna

ske vid tidigare tidpunkt. Till frågan om de grunder, efter vilka fondens

medel skola fördelas mellan delägarna, skall Kungl. Maj :t efter förslag av

nämnden framdeles taga ställning.

Jämlikt nyss nämnda kungl. brev den 6 februari och den 19 mars 1948

ha till De mindre sågverkens konjunkturutjämningsfond av år 1948 överförts

även vissa andra prisutjämningsavgiftsmedel, vilka enligt kungl. brev

den 9 maj 1947 (SFS nr 185) skola inom diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter

bokföras särskilt.

Det sammanlagda beloppet av de till De mindre sågverkens konjunkturutjämningsfond

av år 1948 överförda prisutjämningsmedlen jämte upplupna

räntor utgör enligt uppgift från statskontoret cirka 24 300 000 kronor.

De prisutjämningsavgifter, som influtit på grund av kungörelsen den 11

juni 1948 (nr 293) angående prisutjämningsavgift å pappersmassa av trä,

ha jämväl enligt ett samma dag meddelat beslut av Kungl. Maj :t bokförts

särskilt inom diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter. I propositionen

nr 178/1949 har jag anfört, att dessa medel borde disponeras på i huvudsak

samma sätt som i de under våren 1948 ingångna överenskommelserna

angående inbetalning av avgifter till konjunkturutjämningsfonden angivits

beträffande dessa avgifter samt att jag, därest erinran från riksdagens sida

icke gjordes mot en dylik användning, hade för avsikt att föreslå Kungl.

Maj:t att utfärda bestämmelser härom. Sedan Kungl. Maj:t genom beslut

den 3 juni 1949 anmodat bränslekommissionen att inkomma med förslag

till dylika bestämmelser, har kommissionen i skrivelse den 29 september

1949 inkommit med sådant förslag. Över detta förslag ha Graningeverkens

aktiebolag, Sandvikens cellulosa aktiebolag och Utansjö cellulosa aktiebolag

avgivit yttrande. Kungl. Maj :t har ännu icke tagit ställning till detta förslag.

Såsom framgår av propositionen nr 178/1949 skola vissa andra prisutjämningsavgiftsmedel,

vilka influtit vid export av props, bokföras särskilt.

I enlighet med det förslag till disposition av dessa medel, som framlades i

propositionen, har Kungl. Maj:t genom beslut den 3 juni 1949 förordnat, att

av medlen skulle bildas en fond för underlättande av export av props.

Beträffande övriga till diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter

influtna medel må till en början anföras, att i enlighet med vad som angivits

i propositionen nr 178/1949 genom beslut den 3 juni 1949 ur diverseme
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

delsfonden för prisutjämningsavgifter anvisats eller avsatts sammanlagt

1 475 000 kronor, varav 1 000 000 kronor till svenska träforskningsinstitutet,

275 000 kronor till statens skogsforskningsinstitut, 50 000 kronor till Jordbrukare-ungdomens

förbund för försöksverksamhet med klubbarbete inom

skogsbruket samt 150 000 kronor till Föreningen för växtförädling av

skogsträd för bestridande av kostnaderna för vissa byggnader vid föreningens

filial i Brunsberg i Värmlands län.

Ytterligare har Kungl. Maj :t — i anledning av uttalande under punkt

129:o) i jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande den 3 mars

1949 (nr 1) — ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter anvisat

högst 20 000 kronor till statens skogsforskningsinstitut att användas till

undersökning rörande framställningskostnaderna för vissa småvirkessortiment.

Slutligen har Kungl. Maj :t genom beslut den 11 november 1949 i anledning

av framställning från Norrbottens distrikt av Arbetarnas bildningsförbund

föreskrivit, att inom diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter

15 000 kronor skulle avsättas för bestridande av kostnaderna för inköp

av en bil och en ljudfilmsprojektor med bensinaggregat till den studieoch

biblioteksverksamhet bland skogsarbetare, som bedreves av distriktet.

Enligt uppgift från statskontoret var den behållning av medel, som icke

enligt beslut av Kungl. Maj :t skolat bokföras särskilt, den 1 februari 1950

2 184 854 kronor 44 öre. Emellertid ha av de belopp, som av Kungl. Maj:t

anvisats ur fonden, sammanlagt 2 743 257 kronor 60 öre icke utanordnats.

Fondens medel ha alltså överdisponerats med sammanlagt 558 403 kronor

16 öre. För subvention av finska trävaror ha emellertid genom beslut den

28 juni 1946, den 16 maj 1947 och den 17 juni 1948 anvisats sammanlagt

8 050 000 kronor, av vilket belopp tillhopa 2 460 433 kronor 60 öre icke utanordnats.

Sistnämnda belopp kan numera betraktas såsom disponibelt för

andra ändamål. Om från sistnämnda belopp dragés det belopp, 558 403 kronor

16 öre, varmed fondens medel överdisponerats, erhålles det belopp,

1 902 030 kronor 44 öre av diversemedelsfondens nu föreliggande kontantbehållning

av icke särskilt bokförda medel, som nu kan anses disponibelt.

Sedermera har emellertid upplysning erhållits från statskontoret, att av

denna behållning ett belopp av 26 737 kronor 55 öre utbetalats såsom restitution

av vissa prisutjämningsavgifter enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30

augusti 1946. Det disponibla beloppet utgör därför 1 875 292 kronor 89 öre.

Ytterligare medel ur fonden för sistnämnda ändamål väntas icke komma

att utgå.

Vidare må anmärkas, att i propositionen nr 285/1947 föredraganden anfört,

att Kungl. Maj :t borde erhålla bemyndigande att, för den händelse ett

av Norrlandskommittén framfört förslag om inrättande av en utbildningsanstalt

för sågverksindustrien vid Strömnäs sågverk i Västernorrlands

län funnes böra genomföras, täcka härför erforderliga engångskostnader om

cirka 425 000 kronor med medel ur diversemedelsfonden för prisutjämnings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

avgifter. Riksdagen framställde icke någon erinran häremot, men Kungl.

Maj :t har ännu icke tagit ställning till frågan.

Såsom anförts i propositionen nr 178/1949 har Södra Sveriges trävaruexportförening

i framställning till Kungl. Maj :t hemställt, att ett belopp

av 1 000 000 kronor av prisutjämningsavgiftsmedlen måtte fonderas för

att sedermera användas till förbättrande av yrkesutbildningen av sågverksarbetare

och förmän genom en sågverksskola i södra Sverige samt att ett

belopp av 500 000 kronor av samma medel måtte ställas till föreningens

förfogande som en fond att förvalta i och för senare utbetalning till sågverksägare

i södra Sverige, vilka exporterat sparrar, bjälkar och slipers och

vilka avsåge att förbättra sina anläggningar enligt arbets- och kostnadsplaner,

som granskades av föreningen och/eller skogsstyrelsen eller annan

sakkunnig. Framställning rörande sågverksskolan hade även gjorts av

landstingsmannen Walfrid Bäckman i Norrgårda i egenskap av ordförande

i en kommitté, tillsatt av landstingen i Kronobergs och Blekinge län samt i

Kalmar läns södra och norra landstingsområden med uppgift att utreda

behovet av en förbättrad yrkesutbildning för arbetare och förmän inom

den sydsvenska sågverksindustrien. I propositionen angav jag, att jag för

det dåvarande icke var beredd att taga ställning till dessa förslag, eftersom

dessa ansökningar inkommit helt nyligen.

Yttrande över framställningarna har till en början inhämtats av skogsstyrelsen.

I utlåtande den 5 oktober 1949 har skogsstyrelsen anfört, att skogsstyrelsen

i stort sett delade den av trävaruexportföreningen uttalade uppfattningen,

att den sydsvenska träindustrien för närvarande icke vore rustad

att på ett i allo lämpligt sätt tillgodogöra sig en stegrad och i väsentlig

grad av grövre dimensioner bestående skogsavkastning samt att industrien

ej heller i sin nuvarande utformning torde kunna utnyttja den förhållandevis

stora kvantiteten sågavfall. Skogsstyrelsen fortsätter:

Uppenbart är också att behovet av en förbättrad yrkesutbildning icke är

tillgodosett ens med tanke på hittills rådande förhållanden. Skall sågverksindustrien

i södra Sverige nu dessutom utökas och inriktas mera på export

än tidigare, skärpes givetvis detta behov. Dessa företeelser torde emellertid

icke vara begränsade till enbart sydöstra Sverige, utan göra sig tvärtom i

större eller mindre grad gällande även i övriga delar av Göta- och Svealand.

Skogsstyrelsen vill därför ifrågasätta, om ur mera allmän synpunkt den nu

föreslagna reformen för en sågverksskola kan anses täcka de faktiska behoven

av yrkesutbildning på området.

I varje fall synas andra utvägar böra prövas och undersökas. En nära till

hands liggande och enligt styrelsens mening mera praktisk lösning vore måhända

att förlägga en sågverksskola till något befintligt sågverk i domänstyrelsens

eller aktiebolaget statens skogsindustriers ägo. För det första är

nämligen ordnandet av den ifrågavarande yrkesutbildningen i hög grad av

allmänt intresse, för det andra uppgå de allmänna skogarna i Göta- och

Svealand till 11 respektive 17 procent av skogsmarken och för det tredje

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

borde först vid någon form av statlig eller halvstatlig regi trygghet vinnas

för utbildningens kontinuerliga bedrivande.

Skogsstyrelsen vill sålunda föreslå, att domänstyrelsen redan på sakens

nuvarande stadium erhåller uppdraget att undersöka, huruvida möjlighet

kan föreligga att inom ramen för dess egen eller aktiebolaget statens skogsindustriers

verksamhet upprätta och driva en sågverksskola av här avsedd

beskaffenhet.

Domänstyrelsen har härefter inkommit med ett den 9 december 1949

dagtecknat yttrande i ärendet, däri styrelsen anfört, att det enligt styrelsens

mening vore lämpligt, att utbildning, varom här vore fråga, ordnades genom

en skola i Norrland och en skola i södra Sverige. Styrelsen anser engångskostnaderna

för skolan lämpligen böra täckas genom anslag av prisutjämningsavgifter.

Dessa kostnader torde, om ett redan befintligt sågverk skulle

kunna användas, komma att ställa sig betydligt lägre än vad som angivits,

och anledning syntes därför föreligga att närmare överväga denna möjlighet.

Styrelsen föreslår härefter att det närmare utredes, om icke sågverksskolan

kan föxdäggas till det nyligen av kronan förvärvade Asa säteri i Asa

socken av Kronobergs län.

Såsom jämväl framgår av propositionen nr 178/1949 har Södra Sveriges

trävaruexportförening i sin förut omnämnda framställning jämväl föreslagit,

att ett belopp av 500 000 kronor ur prisutjämningsavgiftsmedlen skulle

avsättas till en fond för ett skogsmuseum i Götaland. Landshövdingen i Kronobergs

län Thorwald Bergquist hade i anslutning härtill gjort framställning

i ärendet, vilken närmare refererats i propositionen. Slutligen hade

skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län anhållit om bidrag av 200 000 kronor

ur prisutjämningsavgiftsmedlen för inrättande av ett skogligt museum i

Gävle stad.

Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län och landshövdingen Bergquist ha

sedermera i en gemensam skrift anfört ytterligare synpunkter på frågan

om inrättande av skogsmuseer. Här anföres bland annat.

Det är ett faktum, att i vårt land finnes ett stort antal museer — exempelvis

Tekniskt museum, Zoologiskt museum, Sjöfartsmuseum, Glasmuseum,

Lantbruks- och fiskemuseum, Postmuseum, Järnvägsmuseum, Marinmuseum,

Armémuseum. Praktiskt taget varje för samhället betydelsefull näringsgren,

institution och inrättning utom skogen har sitt museum. Med

hänsyn till skogens dominerande betydelse för vårt land måste detta betecknas

som en brist. I det långa loppet måste detta inverka negativt såväl på

skogsbrukets utveckling som på allmänhetens förmåga att värdesätta vår

förnämsta nationaltillgång. Tanken på skogens museum måste mot denna

bakgrund accepteras.

Vid skapandet av ett museum —- i detta ords moderna och vidsträcktaste

bemärkelse -— gäller det förvisso att giva detta dels en för besökaren tilltalande

form, dels ett läge, där besöksfrekvensen blir livlig och samtidigt

befruktande. Det är i dessa avseenden, som de nu föreslagna museerna

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b.

synas erbjuda så förmånliga aspekter, att de i anslagshänseende borde vara

berättigade till en viss förtursrätt.

De museer, som nu ifrågasättas, skola nämligen ej blott representera det

förgångna utan i hög grad bliva levande museer, där kontakten med dagens

skogsbruk skall knytas på ett tilltalande sätt, och där propagandan för och

upplysningen om den svenska skogen blir ett huvudtema. Dessa museers

utomordentliga pedagogiska betydelse kan knappast överskattas. Även ur

denna synvinkel måste det därför anses som ett rimligt krav om skogsintressena

— som årligen för undervisning beviljas ungefär Vio av vad som

jordbruket får för samma ändamål — nu göra anspråk på detta engångsanslag

i upplysningens tjänst.

I detta sammanhang skall även erinras om de stora skiljaktigheter, som

föreligga mellan nordsvenskt och sydsvenskt skogsbruk, ej endast ur skogsvårds-

och

klimatologiskt avseende. Skall museet förmå att i önskad omfattning samla

och väcka svenskarnas intresse för sin skog, så måste detta i stort begränsas

till en region av landet, där ett historiskt, biologiskt och skogsskötselmässigt

sammanhang kan skönjas. Men härtill kommer att hänsyn i hög grad

dessutom bör tagas till det klientel, som skall nås — icke blott »ordinarie»

besökare utan jämväl värnpliktiga, läroverks- och skolungdom, medlemmar

i studiecirklar, ideella föreningar och sällskap med fritidsstudier på sitt

program i respektive residensstäder samt skolungdom från landsorten och

medlemmar i SLU, RLF m. fl. landsbygdens föreningar på studieresor och

besök i respektive provinscentrum. Det ligger i sakens natur, att museerna

då böra förläggas till bygder i centrum för skogsintressena. Växjö och

Gävle komma då i förgrunden.

Slutligen skall även framhållas att de blivande museerna kunna bli »råvarubaser»

för de rörliga, tillfälliga skogsutställningar, som numera utgöra

ett betydelsefullt led i propagandan för skogen och skogsvården. De kunde

även fungera som uppsamlingscentraler för dyrbart materiel från olika

skogliga utställningar, vilket under nuvarande förhållanden sällan utnyttjas

mer än vid det tillfälle, för vilket det framställts. Även dessa i och för sig

betydelsefulla faktorer synas i sin mån tala för tanken på ett sydsvenskt

och ett nordsvenskt museum förlagda till Växjö och Gävle.

Domänstyrelsen har i sitt förut omförmälda yttrande även berört frågan

om anslag till skogsmuseer. Därvid har styrelsen anfört, att dylika ärenden,

vilka bland annat handlades av fonden för skoglig forskning, borde behandlas

enhetligt och därför i ett sammanhang, samt ifrågasätter, om icke från

de olika konjunkturutjämningsfonderna lämpligen borde till fonden för

skoglig forskning överföras de totalbelopp, som enligt vederbörliga beslut

avsåges att användas för ifrågavarande ändamål.

Skogsstyrelsen har i yttrande den 27 januari 1950 upptagit frågan om anslag

till skogsmuseer. Till en början framhåller styrelsen här, att om det

gällde att avgöra angelägenhetsgraden hos de olika ändamålen styrelsen

utan tvekan måste ge företräde åt ansökan om bidrag till förbättrad yrkesutbildning

inom sågverksfacket för de områden, där behovet därav ej vore

tillgodosett. Skogsstyrelsen fortsätter:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 12i.

Vad därefter angår bidrag till skogsmuseer i Växjö och Gävle, finner styrelsen

de anförda önskemålen beaktansvärda. Det är sålunda anmärkningsvärt

— vilket ock av sökandena framhållits — att den i vårt land så betydelsefulla

skogsnäringen alltjämt saknar museer, som kunde belysa såväl

den skogshistoriska utvecklingen som näringsgrenens väsentliga roll i den

nutida folkhushållningen. Sökandena anföra också i en gemensam skrivelse

den 20 december 1949, att i landet finnas inrättade museer för en hel råd

viktiga näringsgrenar. Det säges däremot ej, att större delen av i skrivelsen

omnämnda museer äro belägna i Stockholm. Att så blivit lallet torde

väl ha berott på att lämplighetsskäl talat därför. Skogsstyrelsen kan ej

heller i detta sammanhang finna annat än att i första hand tanken på ett

skogsnäringens riksmuseum, förlagt till huvudstaden eller dess närhet,

borde förverkligas. Hit borde sammanföras främst sådana föremål in. in.,

som kunde belysa skogsnäringen ur utvecklingshistoriska, kulturhistoriska

och handelspolitiska synpunkter. Därjämte skulle till museet höra en särskild

avdelning med karaktär av permanentutställning för propaganda- och

studieändamål, vilken som förut antytts skulle utförligt belysa skogshushållningens

betydande roll i vår folkförsörjning. Denna avdelning skulle samtidigt

utgöra en central med uppgift dels att tillhandahalla material till

mässor och andra tillfälliga utställningar landet runt, dels att samla och

bevara skogligt utställningsmaterial, som kan ha hopbragts vid olika tillfällen

och som hittills i allmänhet fått förfaras, trots att det kan ha varit

både instruktivt och dyrbart. Att ett till Stockholm förlagt skogsmuseum

kan draga fördel på många sätt av närheten till övriga museer av kulturhistorisk

karaktär ävensom till centralorganen för skoglig forskning, skogsundervisning,

skogsadministration, jakt- och naturvård m. in., torde vara

uppenbart. Styrelsen vill sålunda ifrågasätta om ej visst belopp av prisutjämningsmedlen

borde reserveras för ett skogligt centralmuseum.

Ett dylikt riksmuseum kan emellertid enligt skogsstyrelsens mening icke

ensamt fylla behovet av permanentutställning för skogsnäringens del. Särskilt

kan så icke vara fallet i fråga om de betydelsefulla pedagogiska och

propagandabetonade syften, som givetvis böra tillgodoses vid landsdelsvis

eller länsvis anordnade museer. Skogsstyrelsen kan sålunda i allt väsentligt

instämma i av sökandena gjorda uttalanden i dessa avseenden. Ehuru varje

skogshetonat län borde ha sitt skogsmuseum eller rättare sagt en permanent

skogsutställning för demonstrations- och studieändamål, får det måhända

erkännas att de båda ifrågasatta orterna Växjö och Gävle väl kunna

fylla uppgiften att i här avsett fall vara centraler för större områden med en

mycket betydande skogsnäring. De här avsedda museerna kunde med andra

ord tänkas mera allomfattande och allsidiga än strängt lokalbetonade

sådana.

Ur dessa synpunkter finner skogsstyrelsen skäligt — under förutsättning

att tillgängliga medel visa sig tillräckliga — att visst bidrag av allmänna

medel utgår till skogsmuseer även i Växjö och Gävle i varje fall såsom en

grundplåt för deras upprättande. Då enligt vad som uppgivits den föreslagna

anläggningen i Växjö skulle kräva avsevärt större kostnader än motsvarigheten^

Gävle, vilken skulle anknytas till byggnader för skogsvårdsstyrelsens

räkning, torde bidraget böra sätias högre i det förra än i det senare fallet.

Yttrandet utmynnar i en hemställan, att från diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter

måtte reserveras förslagsvis 400 000 kronor för upprät
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

tande av ett centralt skogsmuseum i Stockholm eller dess närhet, varjämte

skogsstyrelsen tillstyrker anslag ur samma fond av 200 000 kronor till skogsmuseum

i Växjö och 100 000 kronor till motsvarande ändamål i Gävle.

Ledamoten av skogsstyrelsen Holmbäck var emellertid så tillvida av skiljaktig

mening, att han ansåg att skogsstyrelsen bort avstyrka framställningarna

om anslag av prisutjämningsmedel till skogsmuseer i Växjö och Gävle

men att, därest disponibla tillgångar visade sig tillräckliga, medel borde

reserveras för ett centralt skogsmuseum i Stockholm eller dess närhet.

Såsom förut framhållits har svenska träforskningsinstitutet erhållit anslag

ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter med 1 000 000 kronor.

Styrelsen för institutet har hos Kungl. Maj :t — under hänvisning till att

anslagsäskandet avsåg 3 750 000 kronor samt att det, med hänsyn till den

förhållandevis ringa tilldelning, som hittills anslagits till institutet ur

diversemedelsfonden, vore synnerligen berättigat att denna tilldelning i

skälig grad ökades — anmält sig som sökande till anslag ur fonden, när

medel ur densamma ånyo stode till förfogande. Styrelsen hemställer, att

Kungl. Maj :t ville avsätta de medel, som på grund av omdisponering bleve

tillgängliga å eller som komme att framdeles inflyta till fonden för träproduktsforskning

vid institutet eller, därest detta icke läte sig göra, större

delen av sålunda tillgängliga medel.

Jordbrukare-ungdomens förbund har, såsom förut nämnts, erhållit bidrag

med 50 000 kronor ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter

till främjande av klubbarbete inom skogsbruket under åren 1949 och 1950.

Förbundets styrelse har nu hos Kungl. Maj:t hemställt, att för fortsättande

av försöksverksamheten med ungdomsarbete inom skogsbruket under tiden

till och med utgången av kalenderåret 1951 bidrag ur diversemedelsfonden

för prisutjämningsavgifter måtte beviljas förbundet med 69 800 kronor.

Till stöd för framställningen åberopar styrelsen denna finansieringsplan.

Instruktionskurser för lokala ledare.

Antal kurser .................... 12

Dagar per kurs .................. 3

Antal deltagare per kurs .......... 30

Resekostnader för deltagarna i medeltal

kronor 18:— ...

540: —

Kost och logi, kronor 7: — per deltagare

och dag ..........................

Resekostnader och arvoden till föreläsare

630: —

och övriga medverkande ........

250: —

Arbets- och övningsmaterial........

100: —

Kostnad per kurs

1 520: —

Totalkostnad per år för 12 kurser

Beräknad kostnad för fortbildning av skogsklubbs
verksamhetens

personal .................... 2 000:__ 20 240 •

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

13

Personalkostnader.

Verksamhetsledare (jägmästare)

Lön 12 tj.-m. ä 950:—.......

Resor och traktamenten

12 tj.-m. å 350:— ...........

11 400: —

4 200:— 15 600: —

Instruktörer (skogvaktare)

Lön 24 tj.-m. å 500:— . .

Resor och traktamenten

24 tj.-m. å 350: — ......

12 000: —

8 400:— 20 400:

Lärobok i ungdomsarbete inom skogsbruket.

Antal sidor ....................

Upplaga........................

Honorar och arvoden ...........

Klichéer och teckningar .........

Tryckning .....................

Undervisningsmateriel ...........

Premier och priser .............

Centrala administrationskostnader

192

2 000 ex.

1 700: —

750: —

3 100:— 5 5Q0

2 500

1 500

4 000

Kronor 69 740:

Skogsstyrelsen har i yttrande den 3 februari 1950 tillstyrkt framställningen.

Härvid framhålles till en början, att under de gångna månaderna

i huvudsak endast förberedande åtgärder, såsom utarbetande av handledning

för klubbledare och skoglig utbildning av dessa ledare hunnit genomföras,

varför några direkt synliga resultat ännu ej kunde redovisas. Styrelsen

fortsätter:

Verksamheten måste under den första tiden få försökskaraktär. Uppenbart

är emellertid att den måste bedrivas i åtminstone några år för att dess

fortsatta, mera fasta utformning skall kunna tillräckligt säkert bedömas.

I sin framställning av oktober 1948 hade Jordbrukare-ungdomens förbund

räknat med en treårig försöksverksamhet. Skogsstyrelsen tillstyrkte också

i sitt utlåtande av den 14 december 1948 att bidrag skulle utgå för perioden

1949—1952. I konsekvens med denna styrelsens inställning tillstyrkes nu

föreliggande framställning om fortsatt statsbidrag för verksamheten under

år 1951.

För att underlätta verksamhetens planläggning får det anses önskvärt

att förbundet så tidigt som möjligt får besked om fortsatt statsunderstöd.

Då verksamheten tidigare understötts med prisutjämningsmedel, tala övervägande

skäl för att denna finansieringsform tillämpas även för nästkommande

år.

Skulle emellertid tillgängliga prisutjämningsmedel icke förslå, synes anslagsbehovet

för skogsklubbsverksamheten böra tillgodoses i samband med

att proposition framlägges om bidrag till Jordbrukare-ungdomens förbunds

övriga verksamhet.

Den av förbundet framlagda kostnadsberäkningen föranleder ingen erinran.

Skogsstyrelsen förutsätter, att verksamheten liksom nu är fallet

underställes styrelsens inspektion och att de förskjutningar mellan olika

delposter i kostnadsberäkningen, som kunna befinnas nödiga, få vidtagas

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 12''r.

i samband med styrelsens prövning av en mera detaljerad plan för verksamheten.

Föreningen skogsarbeten har hos Kungl. Maj:t anhållit om anslag ur

diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter med 130 000 kronor för

vissa utredningar rörande volymbestämning vid mätning av virke i fast

mått. Såsom motivering anföres:

Skogsstyrelsen har den 25 september 1948 genom cirkulär nr 2 A beslutat

fastställa bestämmelser om mätning av massaved m. m. av barrträd i fast

mått att gälla fr. o. in. den 15 maj 1949. Skogsstyrelsen har vidare den 3

maj 1949 genom tillägg 1 till cirkulär nr 4 A beslutat fastställa regler för

volymmätning av sågtimmer av barrträd att gälla fr. o. in. den 1 september

1949. Dessa mätningsbestämmelser innebära för Norrlands vidkommande

bl. a. att volymbestämningen av de nämnda sortimenten kommer att ske

efter helt andra grunder än hittills.

Såsom ett led i anpassningen till de ändrade bestämmelserna för virkesmätning

har varit ofrånkomligt att verkställa utredningar för klarläggande

av konsekvenserna i olika hänseenden av förenämnda förändringar. Bl. a.

har det varit nödvändigt utreda, hur volymen enligt det nya mätnings- och

kuberingsförfarandet förhåller sig till den volym, som erhållits enligt hittills

tillämpat förfaringssätt. Detta spörsmål har nämligen avgörande betydelse

för lönesättningen av avverknings- och körningsarbeten liksom ock för prissättningen

av rundvirke.

På initiativ av organisationer inom näringslivet ha sålunda mycket omfattande

objektiva undersökningar i berört hänseende verkställts inom

samtliga de virkesmätningsområden i Norrland, där mätning i topp och rot

(s. k. topprotmätning) avses komma att tillämpas. Planläggningen av dessa

undersökningar samt undersökningsmaterialets bearbetning har verkställts

av särskilda experter, under det att fältarbetet utförts av vederbörande virkesmätningsföreningar.

Betydelsen av dessa utredningar har redan klart framträtt i det att avtalsparterna

nyligen kunnat i fullt samförstånd genomföra erforderlig anpassning

av det norrländska skogsbrukets löneavtal till de ändrade mätningsbestämmelserna.

I yttrande över framställningen den 20 december 1949 förordar skogsstyrelsen,

att bidrag till utredningskostnaderna utgår med hälften av kostnaderna

eller 65 000 kronor. Styrelsen anför härom:

Alla virkessortiment i Norrland, som apterats i varierande längder, såsom

sågtimmer och massaved, ha sedan länge bestämts till sin volym med hjälp

av s. k. flottningskubiktabeller. I en sådan tabell anges för varje toppdiameter

och längd stockens volym. Då hänsyn sålunda icke tages till den enskilda

stockens eller virkespartiernas avsmalning och denna kan variera

inom vida gränser, blev volymbestämningen behäftad med stora fel. Genom

skogsstyrelsens försorg under åren 1945 och 1946 utförda undersökningar

avseende massaved utvisade dessutom att den volym som erhölls ur tabellerna

i allmänhet var avsevärt lägre än den verkliga volymen — i medeltal

ca 10 procent. Tabellerna inbjödo därjämte till felaktig aptering, vilket

bland annat medförde, att stora kvantiteter till gagnvirke dugligt virke

kvarlämnades i skogen och att orättvisor uppkommo vid likvid för inköpt

virke, för transporter och i synnerhet för utfört arbete.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Redan år 1947 kunde man därför förutse, att det gamla sättet för virkets

volymbestämning skulle utbytas mot antingen topprotmätning eller mittmätning,

vilka båda medföra att virkets volym blir närmelsevis riktigt bestämd

och att apteringsförfarandet ansluter sig till virkets användning.

Då en omläggning av mätningssättet skulle medföra att den uppmätta

virkesvolymen i regel bleve större än tidigare, komme detta att återverka

på skogsavtalen i synnerhet på ackordspriserna, som sålunda vid oförändrad

förtjänstnivå inom olika avtalsområden och zoner borde avvägas i proportion

till ökningen av den nominella virkesvolymen. Ett mera exakt mätningssätt

skulle givetvis även komma att inverka pa prissättningen av

rundvirket.

Ifrågavarande utredningar avsedda att närmare fastställa de korrektioner

av skogsavtal och virkespriser, som kunde föranledas av topprotmätning,

utfördes därför på enskilt initiativ under mätningssäsongen 1947/48.

Skogsstyrelsen anser, att dessa regionala undersökningar varit nödvändiga

särskilt som de ha mycket stor ekonomisk betydelse. En förändring av

berörda skogsarbetaravtals lönesumma med endast 1 procent motsvarar

sålunda bortåt 1 milj. kronor. Undersökningarna hade även betydelse för

virkesmätningen såtillvida, att de nya mätningsregler för volymbestämning

av massaved och sågtimmer, som gälla från och med den 15 maj respektive

1 september 1949, kunnat genomföras utan att medföra svårigheter vid förhandlingar

om avtal. Orättvisor i dessa kan ha undvikits och arbetsfreden

kan hava tryggats.

Undersökningarna ha emellertid främst haft intresse för de parter, som

ha att taga befattning med virket, nämligen köpare, säljare och arbetare.

Av denna anledning och då statsanslag icke begärts för undersökningarna

innan dessa påbörjades, kan man ifrågasätta, om icke de som satt i gång

undersökningarna själva borde helt bekosta desamma. Å andra sidan hade

måhända skogsstyrelsen — därest dessa undersökningar ej förelegat —

blivit nödsakad att låta utföra dylika, ehuru möjligen i mindre omfattning.

Skogsstyrelsen anför vidare, att handlingarna angående de verkställda

undersökningarna utvisade, att uppgifter insamlats för att belysa, förutom

skillnaderna i fråga om volymer, även den inverkan den nya kuberingsmetoden

kunde ha vid prissättningen av virket, vilket sistnämnda närmast vore

av intresse för köpare och säljare. En granskning av handlingarna gåve

vidare vid handen, att materialets omfattning och behandling tilläte framräknandet

av objektiva resultat. Undersökningarna hade sålunda haft betydelse

i första hand för parter i avtals- och prisfrågor, men då utredningarna

även kunnat ha stor allmännytta, syntes ett statligt bidrag skäligen

böra utgå till desamma.

Slutligen har Södra Sveriges skogsindustriutredning anhållit, att åt statens

skogsforskningsinstitut måtte uppdragas att för utredningens räkning

utföra vissa avverkningsberäkningar samt att Kungl. Maj:t måtte ställa

härför erforderliga medel till institutets förfogande. Utredningen anför

härom i huvudsak följande.

För fullgörande av sitt uppdrag måste utredningen verkställa en avverkningsprognos

för södra Sverige. Det för sådant ändamål tillgängliga mate
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

rialet vore mindre tillförlitligt såvitt anginge bland annat Västmanlands,

Uppsala, Stockholms och Södermanlands län, där riksskogstaxering icke

företagits sedan i slutet av 1920-talet. Då ny sådan taxering inom dessa län

avsåges skola ske först 1951 och 1952, komme en betydande brist att föreligga

i det material, som skulle läggas till grund för utredningens prognos.

Det syntes därför nödvändigt att en inventering verkställdes inom ifrågavarande

område under april och maj 1950. Kostnaden för en sådan snabbinventering,

vilken förutsattes skola utföras av skogsforskningsinstitutet,

kunde uppskattas till högst 55 000 kronor. Vid inventeringen kunde emellertid

även insamlas material för bearbetning i samband med den förestående

riksskogstaxeringen, varigenom kostnaderna för sistnämnda taxering

borde kunna nedbringas med belopp motsvarande omkring 80 procent av

den beräknade direkta fältarbetskostnaden för snabbinventeringen. Genom

inventeringen skulle vinnas ett betryggande underlag för en avverkningsprognos

för de berörda länen. Kostnaden för en prognos över avverkningarna

i södra Sverige, inberäknat nu nämnda snabbinventering, hade av

skogsforskningsinstitutet beräknats till 67 300 kronor.

Föredraganden. Såsom framgår av det anförda har Jordbrukare-ungdomens

förbund redan föregående år erhållit anslag ur prisutjämningsavgiftsmedlen

till ungdomsklubbsverksamhet inom skogsbruket. Verksamheten

har endast hunnit påbörjas. Då den emellertid säkerligen kan

bliva till stort gagn för skogsbruket, anser jag skäligt, att den erhåller

fortsatt stöd. Understödet torde dock icke böra sättas högre än föregående

år eller 50 000 kronor.

Föreningen skogsarbeten har anhållit om gottgörelse för kostnaderna

för vissa genom föreningens försorg verkställda undersökningar rörande

verkningarna av vissa av skogsstyrelsen meddelade ändrade föreskrifter rörande

metoderna för virkesmätning. Dessa undersökningar ha visserligen,

såsom skogsstyrelsen framhållit i sitt yttrande, haft betydelse i första hand

för parterna på arbetsmarknaden samt för parterna vid affärsuppgörelser

rörande timmer och massaved. Undersökningarna ha emellertid ovedersägligen

haft ett betydande allmänt intresse, och jag anser det därför skäligt

att föreningen i förevarande ordning erhåller bidrag till kostnaderna för

undersökningarna, förslagsvis med hälften. Jag anser lämpligt, att för ändamålet

ett belopp av högst 65 000 kronor ställes till förfogande ur diversemedelsfonden

för prisutjämningsavgifter.

Den avverkningsprognos för södra Sverige och den härför erforderliga

snabbinventering inom vissa län, som Södra Sveriges skogsindustriutredning

hemställt att statens skogsforskningsinstitut måtte få i uppdrag att

utföra, synas vara nödvändiga betingelser för utredningens fortsatta arbete.

Institutet disponerar emellertid icke över medel för bestridande av kostnaderna

för sådana undersökningar vid sidan av de vanliga riksskogstaxe
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Knngl. Maj.ts proposition nr 124.

ringarna. Särskilda medel måste därför anvisas för ändamålet. Med hänsyn

till den betydelse skogsindustriutredningens arbete kommer att få för skogshushållningen

inom södra Sverige finner jag det väl motiverat, att kostnaderna

för undersökningen, beräknade till 67 300 kronor, få bestridas ur

diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter.

Till övriga nu föreliggande anslagsäskanden är jag icke beredd att för

närvarande taga ställning. Såväl frågan om inrättande av en sågverksskola i

södra Sverige som frågan om anslag till skogsmuseer synas tarva ytterligare

utredning. I samband härmed torde ställning även böra tagas till frågan om

inrättande av den föreslagna sågverksskolan i Strömnäs i Västernorrlands

län. Framställningen från styrelsen för svenska träforskningsinstitutet att

helt eller till huvudsaklig del få taga i anspråk återstående disponibla medel

inom diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter anser jag mig icke

kunna förorda, men jag vill heller icke på frågans nuvarande stadium helt

utesluta möjligheten, att ytterligare medel ur fonden skola kunna utgå

till forskningsverksamhet vid institutet. Denna fråga torde emellertid böra

bedömas i samband med frågan om anslag ur fonden till nyss angivna

ändamål.

Av nu anförda skäl anser jag frågan om dispositionen av återstående

behållning inom diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter böra anstå.

Föredragandens hemställan.

På grund av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden

till och med den 30 juni 1951 att, med iakttagande av vad

i det föregående anförts, meddela föreskrifter om uttagande

av prisutjämningsavgift; samt

att godkänna vad jag föreslagit beträffande dispositionen

av influtna prisutjämningsavgifter.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ingvar J:son Rörs.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 124.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:148 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 juli 1947 a1 i texten
  2. BevU 1950:42 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisutjämningsavgift m.m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten