Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i reglementet för pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare, m. m

1950-03-10 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:132, Angående vissa ändringar i reglementet för pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

1

Nr 132.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar

i reglementet för pensionering genom statens

pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare,

m. m.; given Stockholms slott den 10 mars 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen iatt bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

John Lingman.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen framlägges förslag om utvidgad rätt att såsom tjänstår

i pensionshänseende tillgodoräkna tid för anställning såsom reservbarnmorska

eller såsom vikarie å reservbarnmorske- eller distriktsbarnmorsketjänst.

Vidare föreslås, att pensionsrätt i statens pensionsanstalt beredes

dels vissa befattningshavare vid vetenskapsakademiens forskningsinstitut

för experimentell fysik, dels befattningshavare hos Centralförbundet för

nykterhetsundervisning, dels ock vissa befattningshavare vid statens hantverksinstitut.

Slutligen föreslås vissa jämkningar i pensionsbestämmelserna

för befattningshavare inom den statsunderstödda folktandvården.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 132.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 10 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman.

Statsrådet Lingman anmäler frågor om vissa ändringar i reglementet för

pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare,

m. m. och anför därvid följande.

1. Förbättring av pensionsvillkoren för vissa förutvarande

reservbarnmorskor m. fl.

Inledning.

Under åren 1920—1943 fanns en särskild reservbarnmorskeinstitution,

beträffande vilken de huvudsakliga bestämmelserna meddelades dels i lagen

den 28 mars 1919 (nr 138) om anställande av distriktsbarnmorskor in. in.,

vilken lag gällde under åren 1920—1937, dels ock i lagen den 4 juni 1937

(nr 298) om anställande av distriktsbarnmorskor m. m. samt kungörelsen

den 24 september 1937 (nr 803) med vissa bestämmelser om tillsättning

av distriktsbarnmorsketjänst in. m., vilka sistnämnda båda författningar

voro gällande under åren 1938—1943. I fråga om organisationen samt reservbarnmorskornas

anställnings- och avlöningsförhållanden, sådana de voro

reglerade i förenämnda lagar och kungörelse, må nämnas följande.

Riket skulle vara indelat i barnmorskedistrikt; stad utanför landsting kunde

dock under vissa förutsättningar undantagas från distriktsindelningen.

Inom varje landstingsområde och i varje stad utanför landsting, vilken ingick

i distriktsindelningen, skulle finnas en barnmorskestyrelse med uppgift

att handlägga ärenden rörande barnmorskeväsendet inom landstingsområdet

respektive staden.

Enligt 1919 års lag skulle inom varje landstingsområde och i varje i

distriktsindelningen ingående stad utanför landsting finnas erforderligt antal

fast anställda reservbarnmorskor för fullgörande av distriktsbarnmorskornas

åligganden under det de åtnjöto semester eller eljest förfall för dem

förelåg. Reservbarnmorska tillsattes av barnmorskestyrelsen för viss tid.

Hon ägde åtnjuta viss lön samt därjämte vid uppehållande av distriktsbarnmorsketjänst

dels dagavlöning med minst tre kronor, vilken bestreds

av vederbörande landsting eller stad, dels ock för varje förrättning och rådfrågning

den ersättning och de förmåner i övrigt, vilka i den för tjänstgö
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Ma[:ts proposition nr 132.

ringsdistriktet gällande taxan tillförsäkrats distriktsbarnmorska. Beträffande

den fasta lönen föreskrevs i 1919 års lag i dess ursprungliga lydelse, att

reservbarnmorska av vederbörande landsting eller stad skulle åtnjuta lön

med minst tvåhundra kronor om året, men genom lagen den 18 juni 1926,

nr 238, vilken trädde i kraft den 1 januari 1927, ändrades bestämmelserna

så, att reservbarnmorska i årlig lön skulle åtnjuta minst femhundra kronor,

varvid staten skulle bidraga med etthundra kronor och vederbörande landsting

eller stad med minst fyrahundra kronor.

Enligt l''J37 års lag skulle inom varje landstingsområde finnas en eller

flera reservbarnmorskor; antalet bestämdes av medicinalstyrelsen efter förslag

av barnmorskestyrelsen. Då medicinalstyrelsen så prövade nödigt skulle

motsvarande gälla även beträffande sådan stad utanför landsting, som ingick

i distriktsindelningen. Reservbarnmorskorna skulle ej endast fullgöra

distriktsbarnmorskornas åligganden, då dessa åtnjöto semester eller eljest

förfall för dem förelåg, utan även i övrigt vara skyldiga tjänstgöra inom förlossningsvården

efter anvisning av barnmorskestyrelsen. I fråga om tillsättning,

avlöning och statsbidrag gällde för reservbarnmorska samma bestämmelser

som för distriktsbarnmorska, vilket innebar, att reservbarnmorska

förordnades av barnmorskestyrelsen tills vidare med sex månaders ömsesidig

uppsägningstid, att hon skulle åtnjuta dels kontant lön av minst etttusenfemhundra

kronor för år jämte tre ålderstillägg, vartdera å etthundra

kronor, efter tre, sex och nio års väl vitsordad tjänstgöring, dels ock, i den

mån hon under loppet av ett kalenderår biträtt vid mer än tjugufem forlossningar,

visst lönetillägg, dock högst 300 kronor för år, samt att de till

reservbarnmorska utgående avlöningsförmånerna bestredos av vederbörande

landsting eller stad med bidrag av staten till belopp motsvarande den kontanta

minimilönen, ålderstillägg och nyssnämnda lönetillägg. Beträffande

reservbarnmorska, som antagits enligt 1919 års lag, gällde vissa särskilda

övergångsbestämmelser i fråga om avlöning och statsbidrag.

Utfärdandet av 1937 års lag ingick som ett led i den av samma års riksdag

beslutade omorganisationen av barnmorskeväsendet, vilken bl. a. innebar

en utvidgning av distriktens omfattning med därav följande minskning

av personalbehovet. För att underlätta genomförandet av omorganisationen

föreskrevs i den förut berörda kungörelsen den 24 september 1937, nr 803,

att ledig reservbarnmorsketj änst allenast skulle uppehållas med vikarie,

dock att reservbarnmorska, som antagits före den 1 januari 1937, kunde, då

tiden för hennes anställning utlöpte, förordnas att fortfarande inneha

tjänsten. För vikarie å reservbarnmorsketjänst skulle i fråga om tillsättning

och avlöningsförmåner gälla samma bestämmelser som för vikarie å distriktsbarnmorsketjänst.

Härutinnan stadgades, att vikarie å distriktsbarnmorsketjänst

skulle tillsättas på sätt för ordinarie innehavare av sådan

tjänst vore stadgat och äga att i samma ordning som ordinarie innehavare

åtnjuta samtliga med tjänsten förenade förmåner, dock med skyldighet att

å den kontanta avlöningen vidkännas avdrag med belopp, motsvarande de

pensionsavgifter, som det ålåg ordinarie distriktsbarnmorska att erlägga.

Såsom av den här lämnade redogörelsen framgår, ha de särskilda landstingen

och städerna utanför landsting varit att betrakta såsom reservbarnmorskeinstitutionens

legala huvudmän.

I fråga om reservbarnmorskornas pensionsförhållanden gäller bl. a. följande.

Under åren 1920—1937 kunde reservbarnmorskebefattning efter reglering

och på framställning av huvudmannen förenas med pensionsrätt för innehavaren

enligt reglementet den 31 december 1919 (nr 878) för statens pen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

sionsanstalt.1 Enligt beslut av statsmakterna skulle reservbarnmorska, som

kunde komma att antagas efter 1937 års utgång, bliva obligatoriskt ansluten

till pensionsanstalten. Samtidigt begränsades möjligheten att erhålla anslutning

för tidigare antagna reservbarnmorskor till de befattningar, som

före den 1 januari 1939 reglerats och anmälts till pensionsrätt i anstalten.

Den obligatoriska anslutningen för reservbarnmorska, antagen efter 1937

års utgång, kom emellertid att sakna reell betydelse, då, såsom förut nämnts,

i kungörelsen den 24 september 1937, nr 803, föreskrevs, att ledig reservbar

nmor sket jänst skulle uppehållas med vikarie, och sådant vikariat enligt

uttrycklig bestämmelse i kungörelsen icke medförde pensionsrätt.

Möjligheten att efter framställning erhålla pensionsrätt för reservbarnmorska

genom anslutning till statens pensionsanstalt har utnyttjats av

barnmorskestyrelserna i fyra landstingsområden för sammanlagt nio befattningar.

Vad särskilt angår tjänstår sberäkning i pensionshänseende för anställningstid

såsom reservbarnmorska må framhållas följande.

Vad först angår de nio befattningar, som efter framställning erhållit

anslutning till statens pensionsanstalt, har pensionsanstalten för tre av

de vid anslutningstillfället anställda befattningshavarna med stöd av § 6

i reglementet för anstalten medgivit rätt till tjänstårsberäkning mot engångsavgift

för tidigare anställningstid såsom reservbarnmorska.

Medgivande av rätt till tjänstårsberäkning mot engångsavgift kan även i

något enstaka fall ha förekommit i fråga om förutvarande reservbarnmorska,

som erhållit anslutning till pensionsanstalten såsom första innehavare

av distriktsbarnmorskebefattning eller annan pensionsberättigande

befattning. I allmänhet har emellertid tjänstårsberäkning mot engångsavgift

ej kunnat medgivas för reservbarnmorsketjänstgöring med hänsyn till

att reservbarnmorskorna sedermera i regel endast vunnit pensionsrätt såsom

efterträdare å med pensionsrätt förenad befattning.

I detta sammanhang må slutligen erinras att vid t j anstår sberäkning enligt

reglementet för .statens pensionsanstalt sådan vikarieanställning å reservbarnmorskebefattning,

som avses i förenämnda kungörelse den 24 september

1937, nr 803, jämlikt särskild övergångsbestämmelse i reglementet skall

anses ha varit förenad med pensionsrätt enligt de för distriktsbarnmorska

under tiden för anställningen gällande bestämmelserna. Tillgodoräkning

av tjänstår enligt nämnda övergångsbestämmelse, vilken gäller även i fråga

om vikarieanställning å distriktsbarnmorskebefattning enligt kungörelsen,

sker utan att engångsavgift behöver erläggas. Från vikariens avlöning, vilken

utgick enligt de för ordinarie anställning gällande grunderna, hade

emellertid avdragits ett belopp motsvarande pensionsavgift till statens pensionsanstalt

för ordinarie befattningshavare.

I skrivelse den 26 maj 1948, nr 224, anhöll riksdagen i anledning av väckt

motion (11:312) och under åberopande av bankoutskottets av riksdagen

godkända utlåtande nr 35, att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa utredning

beträffande möjligheterna att ernå förbättrade pensionsvillkor för f. d.

reservbarnmorskor samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utred
1

Detta reglemente kommer att i det följande benämnas reglementet för statens pensionsanstalt,

medan reglementet den 29 december 1949 (nr 726) för pensionering genom statens pensionsanstalt

av vissa icke-statliga befattningshavare (SPA-reglementet) kommer att benämnas

SP A-reglementet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

5

ningen kunde föranleda. Bankoutskottet hade i sitt utlåtande framhållit, att

pensionsrätt på grund av tidigare anställning som reservbarnmorska tillkomme

endast ett mindre antal f. d. reservbarnmorskor, vilkas tjänster

blivit vederbörligen reglerade och därmed förenade med delaktighet i statens

pensionsanstalt. I åtskilliga fall syntes landstingen ha uraktlåtit att

genom tjänstereglering ordna pensioneringsfrågan. Denna undp^åtenhet

från landstingens sida hade verkat särskilt olägligt för sådana f. d. reservbarnmorskor,

vilkas tjänstgöring varit av den art och omfattning, att densamma

skäligen bort bliva pensionsgrundande. I vissa fall hade barnmorskor,

vilka i samband med ikraftträdandet år 1944 av gällande distriktsbarnmorskeorganisation

övergått från befattning som reservbarnmorska till

tjänst som distriktsbarnmorska, icke kunnat få tillgodoräkna tidigare tjänstgöring

för pension. I vad mån en reglering av pensionsförhållandena på

förevarande område borde komma till stånd kunde emellertid icke avgöras

på grundval av det material, som stode till utskottets förfogande. Utskottet

biträdde därför motionärernas förslag om att frågan gjordes till föremål

för särskild utredning genom Kungl. Maj :ts försorg. Härvid borde i första

hand undersökas, i vad mån landstingen vore beredda att medverka till att

pensionsfrågan bringades till en tillfredsställande lösning.

Sedan Kungl. Maj :t genom beslut den 26 november 1948 anbefallt 1944

års pensionsutredning att verkställa den av riksdagen avsedda utredningen

och till Kungl. Maj :t inkomma med förslag i ämnet, har pensionsutredningen

i ett den 27 juni 1949 avgivet betänkande (otryckt) framlagt förslag till förbättring

av pensionsvilllcoren för vissa förutvarande reservbarnmorskor

m. in.

Jag torde nu få redogöra för innebörden av pensionsutredningens förslag

och däröver avgivna yttranden.

Pensionsutredningens förslag.

Med avseende å de förutvarande reservbarnmorskornas anställnings- och

pensionsförhållanden kunna urskiljas följande kategorier av anställningshavare.

1 a) Reservbarnmorskor, vilka avgått från reservbarmnorskeanställningen

med rätt till genast börjande tjänstepension.

b) Reservbarnmorskor, vilka icke ägt pensionsrätt och vilka avgått från

reservbarmnorskeanställningen under sådana förhållanden att de, därest anställningen

varit förenad med pensionsrätt enligt reglementet för statens

pensionsanstalt, skulle ha varit berättigade till genast börjande tjänstepension.

2 a) Reservbarnmorskor, vilka åtnjuta genast börjande tjänstepension

för efter reservbarnmorskeanställningen innehavd, med pensionsrätt enligt

reglementet för statens pensionsanstalt förenad befattning.

b) Reservbarnmorskor, vilka vid eller efter avgången från reservbarnmorskebefattningen

erhållit annan, med pensionsrätt enligt reglementet för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

statens pensionsanstalt förenad befattning och alltjämt kvarstå i sådan befattning

eller vilka framdeles kunna komma att tillträda befattning med

pensionsrätt i statens pensionsanstalt.

3 a) Reservbarnmorskor, vilka blivit berättigade till uppskjuten tjänstepension

för reservbarnmorskeanställningen eller för annan, med pensionsrätt

i statens pensionsanstalt förenad befattning.

b) Reservbarnmorskor, vilka icke ägt pensionsrätt för reservbarnmorskeanställningen

eller annan befattning och vilka avgått från reservbarnmorskeanställningen

under sådana förhållanden att de, därest anställningen varit

ansluten till statens pensionsanstalt, skulle ha ägt rätt allenast till uppskjuten

tjänstepension.

Pensionsutredningens förslag avser en förbättring av pensionsvillkoren

för anställningshavare tillhörande kategorierna 2 a) och b). De pensionärer,

som tillhöra kategori 1 a), befinna sig i princip i samma läge som

övriga anställningshavare med pension enligt reglementet för statens pensionsanstalt,

och beträffande kategorierna 1 b) samt 3 a) och b) har

pensionsutredningen anfört i huvudsak följande.

Vad angår de barnmorskor, som tillhöra kategori 1 b), torde till en början

från en förbättring av pensionsvillkoren böra uteslutas sådan barnmorska,

vilkens befattning med avseende å omfattningen av den därmed förbundna

tjänstgöringen och anställningsförhållandena i övrigt icke vid avgången

var sådan, att den skulle kunnat och skäligen bort förenas med pensionsrätt

i statens pensionsanstalt. Återstoden torde kunna antagas utgöra en till antalet

relativt obetydlig grupp. En uttömmande undersökning för utrönande

av förekomsten av eventuella representanter för denna grupp under de

24 år reservbarnmorskeinstitutionen ägt bestånd torde icke kunna verkställas

utan en i förhållande till det motsedda resultatet alltför stor arbetsbelastning

för de olika landstingsförvaltningarna. Enligt vad barnmorskeförbundet

meddelat utredningen finnes, såvitt förbundet har sig bekant,

icke någon f. d. reservbarnmorska, som avgått såsom sådan vid 55 års

ålder och därvid icke erhållit någon pension. Pensionsutredningen anser sig

vid sådana förhållanden i det följande kunna bortse från dylika barnmorskor.

Skulle det sedermera befinnas, att skäl finnes för att bereda någon

sådan barnmorska pensionsrätt, torde frågan därom kunna efter särskild

framställning göras till föremål för statsmakternas prövning.

Vad åter angår de barnmorskor, som tillhöra kategorierna 3 a) och b),

har vid hittills genomförda förbättringar av från statens pensionsanstalt utgående

pensioner undantagits uppskjuten tjänstepension till den, som avgått

av annan anledning än befattningens indragning. JSåvitt utredningen

kunnat utröna, ha de reservbarnmorskor, vilka blivit berättigade till uppskjuten

tjänstepension, icke i något fall avgått ur tjänst av den anledningen,

att befattningen indragits.

Beträffande de anställningshavare, som tillhöra kategorierna 2 a) och b),

har pensionsutredningen för sin del ansett skäligt, att de erhålla förbättring

i sina pensionsvillkor genom utvidgad rätt till tjänstårsberäkning. Behovet

av en särskild förbättring av pensionsvillkoren sammanhängde med

att reservbarnmorsketjänstgöring i allmänhet icke tillgodoräknades såsom

tjänstår vid bestämmande av tjänstepension enligt reglementet för statens

pensionsanstalt, och syftet med den av riksdagen begärda utredningen syn
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

7

tes närmast vara att skapa möjligheter för dylik tillgodoräkning. Pensionsutredningen

hade på grundval av visst inom statens pensionsanstalt befintligt

uppgiftsmaterial verkställt undersökning om behovet av en pensionsförbättring

för dessa barnmorskor, därvid undersökningen omfattat sådana

pensionsavgångna barnmorskor, som vid avgången ägde för pension tillgodoräkna

mindre än det för hel tjänstepension föreskrivna antalet (25)

tjänstår, samt sådana i tjänst varande barnmorskor, som vid den tidpunkt

uppgiftsmaterialet avsåge icke räknade så många tjänstår, att de jämte

den till pensionsåldern (55 år) återstående tiden motsvarade minst nämnda

antal.

Beträffande det huvudsakliga resultatet av undersökningen, vilket redovisats

i pensionsutredningens betänkande, må här framhållas följande.

Av det undersökta uppgiftsmaterialet framgår att det finnes 117 barnmorskor,

för vilka tillgodoräkning av tidigare tjänstgöring i reservbarnmorskebefattning

skulle medföra pensionsförbättring. Av dessa barnmorskor

äro 14 pensionsavgångna distriktsbarnmorskor, medan återstoden, d. v. s.

103 barnmorskor, utgöras av ännu ej pensionsavgångna, den 1 januari 1944

i tjänst varande distriktsbarnmorskor.

Beträffande de pensionsavgångna 14 barnmorskorna utvisar undersökningen,

att bristen på tjänstår utgjorde lägst mindre än 1 år och högst

mellan 11 och 12 år. Under förutsättning att barnmorskorna under all tid

för anställning i befattning såsom reservbarnmorska bestritt distriktsbarnmorsketjänst

i sådan omfattning, att befattningen kunnat förenas med pensionsrätt

enligt reglementet för statens pensionsanstalt, skulle, om ej heller

i övrigt hinder förelegat för tidens tillgodoräkning för pension enligt § 6

nämnda reglemente, bristen på tjänstår ha kunnat helt utjämnas för 7 av

de pensionsavgångna barnmorskorna, medan för övriga sådana barnmorskor

viss brist alltjämt skulle ha kvarstått.

I fråga om de icke pensionsavgångna 103 distriktsbarnmorskorna skulle

enligt undersökningen bristen på tjänstår, såvitt angår tid före den 1 januari

1944, utgöra lägst mindre än 1 år och högst mellan 18 och 19 år.

Under förutsättningar, motsvarande de förut beträffande pensionsavgångna

barnmorskor gjorda, skulle bristen på tjänstår för tid före den 1 januari

1944 kunna helt utjämnas för 51 av de i tjänst varande barnmorskorna,

medan för övriga viss brist skulle kvarstå.

Av det redovisade undersökningsresultatet framgår att för ett icke ringa

antal av de f. d. reservbarnmorskorna bristen på tjänstår i pensionshänseende

är rätt avsevärd samt att denna brist, under gjorda förutsättningar,

skulle kunna för ungefär halva antalet barnmorskor helt utjämnas och för

övriga väsentligt minskas. Även med mera restriktiva förutsättningar skulle

sådana verkningar till icke ringa del kvarstå. Exempelvis skulle sålunda

vid en modifiering av förutsättningarna, motsvarande en nedskärning av

anställningstiderna till hälften, bristen på tjänstår kunna helt utjämnas för 2

pensionerade och 27 i tjänst varande barnmorskor, medan för övriga barnmorskor

viss brist skulle kvarbli.

Innan redogörelse härefter lämnas för innebörden av det av pensionsutredningen

framlagda förslaget till utvidgad rätt till tjänstår sberäkning för

tidigare omförmälda grupper av förutvarande reservbarnmorskor, må erinras

att, då betänkandet avgavs, SPA-reglementet ännu icke hade utfärdats.

Vid nämnda tidpunkt hade däremot till riksdagen avlåtits propositio
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Knngl. Maj:ts proposition nr 132.

nen den 1 april 1949 (nr 200) med förslag rörande pensionering genom statens

pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare, in. m., i vilken

proposition såsom bilaga intagits det av pensionsutredningen utarbetade

förslag, till vilket pensionsutredningen i nu förevarande betänkande

hänvisar och vilket i de delar, om vilka i detta sammanhang är fråga, i sak

överensstämmer med det sedermera utfärdade SPA-reglementet.

Vad angår sättet för att genomföra en utvidgad rätt till tjänstår sberäkning

för de förutvarande reservbarnmorskor, som vid eller efter avgången

från reservbarnmorskeanställningen erhållit annan, med pensionsrätt i statens

pensionsanstalt förenad befattning och alltjämt kvarstå i sådan befattning

eller som framdeles tillträda befattning med pensionsrätt i statens

pensionsanstalt (kategori 2 b), har pensionsutredningen anfört i huvudsak

följande.

Enligt de bestämmelser om tjänstår sberäkning som innefattas i det av

pensionsutredningen framlagda förslaget till reglemente för pensionering

genom statens pensionsanstalt av vissa icke statliga befattningshavare1

skulle statens pensionsanstalts befogenhet att bevilja rätt till tjänstårsberäkning

mot engångsavgift kunna avse dels tid för anställning i befattning, som

är upptagen i reglementets 3 avd.,2 oavsett om befattningshavaren är att anse

såsom förste innehavare av eller efterträdare i sin med pensionsrätt förenade

befattning, dels ock under förutsättning av Kungl. Maj:ts medgivande tid, under

vilken befattningshavaren i annat fall fullgjort uppdrag eller arbete i eller

utom statens tjänst. Vad härvid särskilt angår tid för anställning i reservbarnmorskebefattning

torde — vid det förhållandet att dylika befattningar icke

längre förekomma och därför ej kunna bli upptagna i reglementets 3 avd.

— för beviljande av rätt till tjänstårsberäkning Kungl. Maj :ts medgivande

härtill bli erforderligt. Det nu sagda torde komma att gälla även beträffande

tid för sådan vikarieanställning å reservbarnmorskebefattning eller

distriktsbarnmorskebefattning som avses i kungörelsen den 24 september

1937, nr 803, för det fall att barnmorskan icke efter anställningen innehaft

med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt förenad befattning.

Vad beträffar de barnmorskor, som komma att inordnas under det nya

reglementet, skulle sålunda nu ifrågavarande förbättring av pensionsvillkoren

icke påkalla några särskilda åtgärder. Förbättringen skulle emellertid

bli beroende av att Kungl. Maj :t antingen för varje särskilt fall eller

generellt medgiver, att statens pensionsanstalt får bevilja tjänstårsberäkning

mot engångsavgift för tid för tjänstgöring såsom reservbarnmorska.

Med hänsyn till det relativt stora antal befattningshavare, varom här är

fråga, synes förfarandet med ett generellt medgivande böra väljas. Mest

praktiskt torde därvid vara att reglera spörsmålet ifråga genom ett särskilt

stadgande i övergångsbestämmelserna till reglementet. Fin sådan anordning,

vilken torde låta sig genomföras inom ramen för de av Kungl.

Maj :t i propositionen 1949:200 begärda bemyndigandena, kunde så utformas,

att den i propositionen (s. 188) föreslagna generella tillämpningen

av vissa grunder i fråga om möjlighet till partiell tjänstårsberäkning utan

krav på erläggande av engångsavgift3 även komme att omfatta den nu

1 Jfr 18 § 3 mom. SPA-regiementet.

2 Motsvarar 39 § SPA-regiementet.

3 Jfr 13 punkten kungörelsen den 29 december 1949 (nr 727) med övergångsbestämmelser till

SPA-regiementet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 132.

9

avsedda tjänstårsberäkningen. I betraktande av bl. a. att reservbarnmorsketjänstgöringen

i ett relativt betydande antal fall fullgjorts hos andra huvudmän

än dem hos vilka befattningshavarna nu äro anställda, synes det

motiverat, att en dylik förmån beredes. Förmånen synes dock böra begränsas

till att icke gälla med avseende å tjänstelivränta och familjelivränta.

Beträffande det med hänsyn till reservbarnmorskornas speciella anställningsförhållanden

uppkommande spörsmålet, huruvida och i vad mån särskilda

krav på tjänstgöringens omfattning borde uppställas för den här avsedda

tjänstårsberäkningen beträffande dylik anställning, har pensionsutredningen

anfört i huvudsak följande.

Efter år 1937 avsåg reservbarnmorskornas tjänstgöringsskyldighet fullgörande

av distriktsbarnmorskornas åligganden under deras semestrar eller

då eljest förfall för dem förelåg och i övrigt tjänstgöring inom förlossningsvården

efter anvisning av barnmorskestyrelsen. Reservbarnmorskornas

tjänstgöring torde sålunda under denna tid kunna antagas ha varit av

ungefär samma omfattning som distriktsbarnmorskas tjänstgöring. Vid nu

angivna förhållande synes det skäligt, att tjänstår sberäkning för här avsedd

anställningstid ävensom tid för anställning såsom vikarie å reservbarnmorsketjänst

enligt 1937 års kungörelse och såsom vikarie å distriktsbarnmorsketjänst

enligt sagda kungörelse får ske i den utsträckning som skulle

kunnat ifrågakomma, därest 19 § 3 mom. första stycket i det nya reglementet1

varit tillämpligt. Detta skulle innebära, att i mån av behov hela anställningstiden

skulle kunna tillgodoräknas med avdrag allenast för tid för

ledigheter av vissa orsaker.

Före år 1938 avsåg tjänstgöringsskyldigheten allenast fullgörande av

distriktsbarnmorskornas åligganden under deras semestrar eller eljest vid

förfall för dem. Vid sådant förhållande kan reservbarnmorskornas tjänstgöringstid

ha varit av mycket skiftande omfattning. Med hänsyn härtill anser

pensionsutredningen, att tjänstår sberäkning för här avsedd tid bör få

ske allenast för tid, under vilken reservbarnmorska uppehållit distriktsbarnmorskebefattning.

Vidkommande frågan huruvida denna tjänstårsberäkning

bör begränsas till vikariat av viss minsta varaktighet anser utredningen

en sådan begränsning knappast befogad, detta med hänsyn till att

tjänstgöringen fullgjorts på grund av eu med fast anställning innehavd befattning.

Beträffande de förutvarande reservbarnmorskor, som uppbära genast börjande

tjänstepension för efter reservbarnmorskeanställningen innehavd,

med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt förenad befattning,

(kategori 2 a) har pensionsutredningen föreslagit, att en förbättring

av pensionsvillkoren, motsvarande den förut angivna, beredes dem,

dock med verkan å pensionsbeloppen först från tidpunkten för ikraftträdandet

av det nya reglementet för pensionering genom statens pensionsanstalt

av vissa icke-statliga befattningshavare.

En sådan förbättring, vilken enligt vad pensionsutredningen framhållit i

varje fall förutsätter riksdagens medverkan, har synts pensionsutredningen

lämpligen böra möjliggöras genom att till reglementet för statens pensionsanstalt

fogas en särskild övergångsbestämmelse av innebörd, att tjänst
-

1 Motsvarar 18 § 3 mom. första stycket SPA-reglementet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

årsberäkning mot engångsavgift må medgivas för anställningstid såsom reservbarnmorska

som om § 6 reglementet för statens pensionsanstalt varit

tillämplig. Engångsavgiften, vilken syntes böra erläggas av pensionstagarens

senaste huvudman, borde motsvara kapitalvärdet, enligt de för anstaltens

försäkringstekniska beräkningar gällande grunderna, av den genom

tjänstårsberäkningen möjliggjorda ökningen av den reglementsenliga pensionen.

Huvudman, som erlade engångsavgift, borde självfallet vara oförhindrad

att med pensionstagaren och eventuellt förekommande tidigare huvudman

träffa avtal om bidrag till avgiften.

Pensionsutredningen har emellertid påpekat, att det kan antagas att engångsavgift

icke alltid kommer att erläggas. Med hänsyn härtill har pensionsutredningen

föreslagit, att nu ifrågavarande f. d. reservbarnmorskor

komma i åtnjutande av en partiell förbättring av pensionsvillkoren, ungefär

motsvarande den, som föreslagits för de förutvarande reservbarnmorskor,

som inneha eller framdeles komma att erhålla befattning med pensionsrätt

i statens pensionsanstalt.

Beträffande det sätt, på vilket denna förbättring skulle kunna åstadkommas,

har pensionsutredningen framhållit, att en utvidgning av tjänstårsberäkningen

för de pensionsavgångna f. d. reservbarnmorskorna påverkade icke

endast den reglementsenliga pensionen utan även de av staten helt bekostade

förmåner, som därutöver utginge enligt kungörelsen den 30 juni 1947

(nr 658) angående förbättring av vissa från statens pensionsanstalt och lärarinnornas

pensionsanstalt utgående pensioner in. in. För de pensionstagare,

om vilka här vore fråga, motsvarade den reglementsenliga pensionen

i stort sett hälften av de för närvarande utgående sammanlagda pensionsförmånerna.

Den föreslagna partiella förbättringen syntes sålunda på ett

naturligt sätt kunna ernås genom att de av staten helt bekostade förmånerna,

oavsett huruvida eller i vilken mån engångsavgift erlagts, tillätes utgå

med de belopp, vartill de skulle ha beräknats, därest full engångsavgift erlagts.

I fråga om kostnaderna för den av pensionsutredningen förordade tjänstårsberäkningen

har utredningen anfört följande.

Den av pensionsutredningen förordade tjänstårsberäkningen för de i tjänst

varande f. d. reservbarnmorskorna torde i stort sett rymmas inom den

tjänstår sberäkning som enligt det nya pensionsreglementet skulle kunna

beviljas av statens pensionsanstalt efter medgivande av Kungl. Maj:t. Utredningens

nu framlagda förslag föranleder sålunda, såvitt angår dessa

bai-nmorskor, icke några särskilda kostnader för staten. Förslaget om förbättring

av de pensionsavgångna reservbarnmorskornas pensionsvillkor

medför däremot vissa sådana kostnader, vilka komma att framträda som en

ökning i statens pensionsanstalts pensionsutgifter. Enligt verkställd överslagsberäkning

skulle emellertid denna ökning i den mån den icke motsvaras

av enligt förslaget erlagda engångsavgifter stanna inom ett så pass

obetydligt årligt begynnelsebelopp som 3 000 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

11

Yttrandena.

Över pensionsutredningens förslag ha yttranden avgivits av statskontoret,

statens pensionsanstalt, medicinalstyrelsen, Svenska landstingsförbundets

styrelse, Svenska stadsförbundets styrelse och Svenska barnmorskeförbundet.

Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av statens pensionsanstalt,

medicinalstyrelsen och Svenska stadsförbundets styrelse.

Med hänsyn till den ringa omfattningen av reservbarnmorskornas tjänstgöring

under den tid, tjänstårsberäkningen enligt förslaget skulle avse, har

statskontoret funnit det i hög grad tveksamt, om tillräckliga skäl förelåge

för en särskild pension sförbättring för ifrågavarande befattningshavargrupp.

Ämbetsverket har i detta sammanhang erinrat, att vid tidigare allmänna

pensionsregleringar någon ändring av grunderna för bestämmande

av redan beviljade pensioner icke ifrågakommit.

I fråga om kostnaderna för den retroaktiva tjänstår sberäkning, vartill

möjlighet skulle öppnas enligt förslaget, har statskontoret anfört följande.

I sitt av riksdagen godkända yttrande över den motion, som föranledde

riksdagens begäran om utredning av frågan om förbättrade pensioner för

förutvarande reservbarnmorskor, framhöll bankoutskottet, att i första hand

borde undersökas, i vad mån landstingen nu vore beredda att medverka

till att pensionsfrågan bringades till en tillfredsställande lösning. Med hänsyn

härtill och då det vill synas som om de möjligheter, som tidigare stått

till buds att genom anslutning till statens pensionsanstalt i pensionshänseende

tillgodose här ifrågavarande befattningshavare, icke utnyttjats, anser

statskontoret det följdriktigt, att huvudmännen i sedvanlig utsträckning

svara för den avsedda förbättringen. En ovillkorlig förutsättning för

pensionsregleringen bör därför vara, att vederbörande huvudman genom engångsavgift

påtager sig kostnaderna för den retroaktiva tjänstår sberäkning,

vartill möjlighet skulle öppnas. Därest engångsavgift ej erlägges, bör alltså

någon förbättring icke medgivas, ej ens, såsom förslaget förutsätter, partiell

sådan. Det sagda gäller såväl i tjänst varande f. d. reservbarnmorskor som

ock redan pensionsavgångna sådana befattningshavare.

Statskontoret har vidare föreslagit, att tjänstårsberäkning för tid före år

1938 borde kunna medgivas endast för det fall, att den före sagda år fullgjorda

vikariatstjänstgöringen å distriktsbammorskebefattning sammanlagt

omfattade minst ett år.

Svenska landstingsförbundets styrelse har funnit en förbättrad ställning

i pensionshänseende motiverad för f. d. reservbarnmorskor och i likhet med

pensionsutredningen ansett, att denna förbättring lämpligen borde ske genom

en utvidgning av deras rätt till tjänstårsberäkning. Därvid kan man

emellertid enligt styrelsens mening icke ifrågasätta, att några engångsavgifter

skola erläggas av huvudmännen. Härom har styrelsen anfört följande.

I de fall en f. d. reservbarnmorska numera har tjänst som distriktsbarnmorska,

torde, som utredningen framhåller, sistnämnda tjänst i ett bety
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

dande antal fall innehavas hos annan huvudman än den, hos vilken reservbarnmorsketjänsten

fullgjorts. Ingendera av dessa huvudmän lärer

vara villig att genom inbetalande av engångsavgift tillförsäkra barnmorskan

ökad rätt till tjänstårsberäkning för reservbarnmorsketiden. Samma är förhållandet

beträffande f. d. reservbarnmorskor, som redan avgått ur tjänst

med genast börjande tjänstepension. Utvägen, att den senaste huvudmannen,

hos vilken sådan barnmorska varit anställd, skulle påtaga sig en engångsavgift

för den förbättrade tjänstårsberäkningen, är enligt styrelsens

mening icke framkomlig.

Styrelsen anser sålunda, att den föreslagna pensionsförbättringen bör

ske utan att engångsavgifter uttagas av huvudmannen och har för sin

del intet att erinra mot de bestämmelser utredningen föreslagit i syfte att

möjliggöra en dylik ordning.

Även Svenska stadsförbundets styrelse har ansett sig böra framhålla, att

man icke torde kunna påräkna att huvudmännen i nämnvärd, om ens någon,

utsträckning konune att erlägga de av pensionsutredningen föreslagna

engångsavgifterna till statens pensionsanstalt.

Svenska barnmorskeförbundet har funnit pensionsutredningens förslag i

stort sett tillfredsställande men framställt erinringar mot förslaget i två

avseenden.

Förbundet har sålunda till en början hemställt, att reservbarnmorska,

anställd före den 1 januari 1938, måtte erhålla rätt att för pension tillgodoräkna

sig hela den tid, anställningen som reservbarnmorska varat, och såsom

skäl härför anfört i huvudsak följande.

Förbundet får framhålla, att reservbarnmorska även under tid då hon

icke tjänstgjort som distriktsbarnmorska varit i hög grad bunden vid anställningen.

Det förtjänar att påpekas, att denna bundenhet kompenserades

genom en låt vara blygsam lön. Vidare bör framhållas att anställning som

reservbarnmorska under denna tid i själva verket var en förutsättning, ett

villkor, för erhållande av distriktsbarnmorskebefattning, vilket indirekt

framgår av § 30 reglementet den 21 november 1919 (nr 798) för barnmorskor,

där det heter: »Reservbarnmorska, varom förmäles i nämnda lag, må, därest

hon har goda vitsord såsom sådan, vid tillsättning av distriktsbarnmorsketjänst

tillgodoräkna sig ett företräde framför i övrigt lika förtjänta

medsökande.» Under 20-talet och i början på 30-talet rådde som bekant en

relativt god tillgång på barnmorskor, vilket kunde ha till följd, att några

års väntan som reservbarnmorska ofta var en nödvändighet, om man skulle

skulle kunna påräkna befordran till distriktsbarnmorska.

Vidkommande frågan i vad mån landstingen böra medverka till en tillfredsställande

lösning av reservbarnmorskornas pensionsfråga har barnmorskeförbundet

funnit det i hög grad ovisst, huruvida landstingen kunna

förmås härtill. Såsom förutsättning för pensionsregleringen bör därför enligt

förbundets mening icke uppställas det villkoret, att landstingen åtaga

sig att erlägga engångsavgift för den retroaktiva tjänstårsberäkningen. Förbundet

har i anslutning härtill hemställt, att kostnaderna för regleringen

av reservbarnmorskepensionerna helt måtte täckas av statsmedel.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132

13

Föredraganden.

De förhållanden, som föranlett 1948 års riksdag att hos Kungl. Maj :t

anhålla om utredning beträffande möjligheterna att ernå förbättrade pensionsvillkor

för f. d. reservbarnmorskor, synas närmast ha uppkommit till

följd av att vederbörande huvudmän endast i mindre utsträckning begagnat

sig av föreliggande möjlighet att bereda reservbarnmorskorna pensionsrätt

i statens pensionsanstalt. Vid ärendets riksdagsbehandling uttalades

i enlighet därmed, att det i första hand borde undersökas, i vad mån

huvudmännen vore beredda att medverka till att pensionsfrågan bringades

till en tillfredsställande lösning.

De för befattningshavarna menliga konsekvenserna av ifrågavarande sakförhållande

äro tvåfaldiga. Dels ha vissa reservbarnmorskor, som icke vid

eller efter anställningens frånträdande erhållit annan, med pensionsrätt förenad

anställning, kommit att sakna den rätt till genast börjande eller uppskjuten

pension, som eljest kunnat tillkomma dem på grund av reservbarnmorskeanställningen.

Och dels har ett betydande antal reservbarnmorskor,

som vid eller efter anställningens frånträdande erhållit pensionsberättigande

befattning, exempelvis såsom distriktsbarnmorska, icke medgivits att såsom

tjänstår i pensionshänseende tillgodoräkna tiden för anställning som reservbarnmorska,

något som medfört att de i åtskilliga fall erhållit eller beräknas

komma att erhålla förhållandevis starkt avkortade pensioner. Den föreliggande

situationen har ej heller helt täckts av befintliga bestämmelser om

tjänstårsberäkning för fall, då före pensionsberättigande anställning innehafts

anställning utan pensionsrätt.

1944 års pensionsutredning, som haft att verkställa utredning och avgiva

förslag i ämnet, synes närmast ha inriktat sina undersökningar på spörsmålet,

i vilken mån en förbättring av pensionsvillkoren för f. d. reservbarnmorskor

kan åvägabringas genom sådana rent statliga åtgärder, vilka samtidigt

som de framstå som motiverade av billighetshänsyn stå i överensstämmelse

med grundsatser, som i andra fall tillämpas beträffande statlig pensionering

av viss icke statsanställd personal. Från denna allmänna utgångspunkt,

vilken ej minst i betraktande av vad som anförts i de över förslaget

avgivna remissyttrandena framstår som välmotiverad, kan den här föreliggande

frågan begränsas att avse den kategori av reservbarnmorskor, som

vid eller efter avgången från reservbarnmorskeanställningen tillträtt annan,

med pensionsrätt i statens pensionsanstalt förenad befattning och erhållit

eller kommer att erhålla genast börjande tjänstepension.

Pensionsutredningen har föreslagit vissa jämkningar i gällande statliga

pensionsbestämmelser i syfte att bereda möjlighet till en förbättring i pensionsvillkoren

för ifrågavarande kategori av reservbarnmorskor. Pensionsbestämmelserna

skulle efter dessa jämkningars vidtagande bereda möjlighet

till tillgodoräkning såsom tjänstår av tid då vederbörande innehaft anställning

som reservbarnmorska eller, vad angår åren 1920—1937 under vilka

dylik anställning var förenad med skyldighet att tjänstgöra endast vid för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

fall för distriktsbarnmorska, tid då reservbarnmorska fullgjort tjänstgöring;

med reservbarnmorskeanställning skulle, såvitt angår tiden 1938—1943, jämställas

anställning såsom vikarie å reservbarnmorsketjänst eller å distriktsbarnmorsketjänst.

I konsekvens med innebörden av övergångsanordningar,

vidtagna i anslutning till ikraftträdandet den 1 januari 1950 av det nya SPAreglementet,

skulle ifrågavarande förmån till hälften beredas vederbörande

på statens bekostnad och oberoende av huvudmannens villighet att bidraga

till förbättringen genom erläggande av engångsavgift. Detta skulle ske, beträffande

befattningshavare, för vilka SPA-reglementet blivit gällande, genom

att halva tiden tillgodoräknades såsom tjänstår och beträffande tidigare

pensionerade befattningshavare genom att de av staten helt bekostade

förmånerna enligt kungörelsen 1947: 658 alltid tillätes utgå med de belopp,

vartill de skulle ha beräknats, därest full engångsavgift erlagts. En större

förbättring av pensionsvillkoren än nu angivits skulle bliva möjlig, i den

mån huvudmannen för ändamålet inbetalade viss engångsavgift till statens

pensionsanstalt.

I vissa remissyttranden ha framställts erinringar mot pensionsutredningens

förslag. Vad angår tidsperioden 1920—1937 har Svenska barnmorskeförbundet

hävdat, att tjänstår borde få beräknas för hela den tid, anställning

som reservbarnmorska därunder innehafts, och således ej endast för tjänstgöringstiden

såsom distriktsbarnmorska; statskontoret har uttalat, att tjänstårsberäkning

för tid före år 1938 borde kunna medgivas endast för det fall,

att den före sagda år fullgjorda tjänstgöringen å distriktsbarnmorskebefattning

sammanlagt omfattade minst ett år. Förslaget om genomförande av viss

del av pensionsförbättringen på statens bekostnad och oberoende av huvudmännens

villighet att genom erläggande av engångsavgifter medverka till

densamma har avstyrkts av statskontoret. Barnmorskeförbundet har däremot

hemställt, att kostnaderna för pensionsregleringen helt måtte täckas

av statsmedel. Svenska landstingsförbundets och Svenska stadsförbundets

styrelser ha, utan att framställa direkt erinran mot förslaget, gjort uttalanden

i den riktningen, att man knappast kan påräkna, att huvudmännen

komma att erlägga de av utredningen föreslagna engångsavgifterna till statens

pensionsanstalt.

För egen del anser jag mig med beaktande av de speciella omständigheter,

som föreligga i detta fall, kunna förorda, att det av 1944 års pensionsutredning

framlagda förslaget genomföres. Jag tillstyrker således, att en pensionsförbättring

i föreslagen omfattning och på föreslaget sätt på statens bekostnad

beredes vissa f. d. reservbarnmorskor, och vill härvid särskilt erinra om

att förslaget i denna del nära ansluter sig till innebörden av övergångsanordningar,

som vidtagits i samband med SP A-reglementets ikraftträdande den

1 januari 1950. Att i större utsträckning än som föreslagits belasta statsverket

med kostnader för ändamålet anser jag mig å andra sidan av hänsyn

till de i sådant fall uppkommande konsekvenserna icke kunna tillstyrka. Vad

särskilt angår yrkandet, att tid för anställning som reservbarnmorska under

tidsperioden 1920—1937 skulle kunna i sin helhet tillgodoräknas såsom

tjänstår, vill jag framhålla, att emot bifall härtill talar, att anställningen va
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

15

rit förenad med allenast temporär tjänstgöringsskyldighet och till följd därav

med ett relativt lågt fast arvode; jag vill också framhålla, att vissa andra

grupper av reservpersonal med fast arvode enligt gällande statliga pensionsbestämmelser

äga vid övergång till annan, pensionsberättigande anställning

såsom tjänstår tillgodoräkna endast tid för under reservanställningen fullgjord

tjänstgöring. Vad slutligen angår förslaget att bereda möjlighet till viss

ytterligare pensionsförbättring mot att huvudmannen till statens pensionsanstalt

inbetalar engångsavgift, synes det visserligen vanskligt att bedöma i

vad mån detta kan bliva av nämnvärd praktisk betydelse. Jag delar emellertid

pensionsutredningens uppfattning, att pensionsbestämmelserna böra utformas

så, att utrymme finnes för en sådan anordning; detta innebär givetvis

intet ställningstagande till den mellan arbetsgivaren—huvudmannen och

arbetstagaren föreliggande interna frågan, om och i vad mån engångsavgift

bör erläggas.

Jag förordar, att Kungl. Maj :t för sig utverkar riksdagens bemyndigande

att meddela bestämmelser av i huvudsak den innebörd, som nu angivits. Bestämmelserna

torde böra givas tillämplighet räknat från och med den 1 januari

1950, då SPA-reglementet trädde i kraft.

2. Beredande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt för vissa

befattningshavare vid vetenskapsakademiens forskningsinstitut

för experimentell fysik.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 10 oktober 1949 bär vetenskapsakademien

gjort framställning om beredande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt

för personal vid akademiens forskningsinstitut för experimentell

fysik.

Forskningsinstitutet — som sedan sin tillkomst år 1936 varit speciellt

inriktat på kärnfysiska forskningar, d. v. s. på studiet av atomkärnornas

byggnad och reaktioner — åtnjuter betydande anslag av statsmedel. Grunderna

för statens bidrag till institutet återfinnas i propositionen den 22

februari 1946 (nr 95) angående vissa anslag till vetenskapsakademien. I

nämnda proposition, vari föreslogos väsentligt ökade bidrag till institutet,

uttalade departementschefen bl. a. följande.

Institutet har fått karaktären av ett komplement till vårt lands universitets-

och högskoleorganisation, vilken ställning markeras bl. a. därav,

att en icke obetydlig utbildningsverksamhet för licentiatexamen och doktorsgraden

där äger rum vid sidan av det rena forskningsarbetet. Denna

institutets ställning kommer ytterligare att befästas, därest staten nu skulle

i ökad utsträckning bidraga till dess verksamhet. Jag förutsätter att, därest

staten i enlighet med vad jag förordat för en icke tidsbegränsad framtid

stöder ifrågavarande forskningsanstalt, denna även framdeles kommer att

stå till förfogande såsom en länk i vårt lands universitets- och högskoleorganisation

och sålunda hållas tillgänglig för utbildningsändamål, och

detta oavsett vilken ställning i administrativt hänseende, den framdeles må

komma att få.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kanal. Maj:ts proposition nr 132.

Riksdagen biföll Kungl. Maj :ts i nämnda proposition framlagda förslag

och förklarade sig icke ha funnit något att erinra mot vad departementschefen

i detta sammanhang anfört (statsutsk. uti. nr 79; r. skr. nr 164).

För närmare kännedom om institutets tillkomst och ställning torde jag

få hänvisa till nämnda proposition.

Beträffande statens bidrag till institutets verksamhet samt befattningshavarnas

avlönings- och pensionsförhållanden må framhållas följande.

Staten bekostar en personlig professur för K. M. G. Siegbahn, varjämte en

personlig ordinarie statlig befattning såsom laborator i lönegrad Ca 30 inrättats

för filosofie doktorn S. H. E. Slätis. Staten bidrager vidare till löner

åt institutets övriga personal samt med visst belopp till institutets driftkostnader

i övrigt.

Bortsett från Siegbahn och Slätis äro vid institutet anställda nitton befattningshavare,

vilka, ehuru icke inordnade i det statliga lönesystemet, åtnjuta

lön i enlighet med vad som gäller för statliga befattningshavare. Ifrågavarande

personal utgöres av fyra laboratorer (29 lönegraden), fem biträdande

laboratorer (27 lönegraden), en radioingenjör (27 lönegraden), två

forskningsassistenter (22 lönegraden), en maskinmästare (18 lönegraden),

en mekaniker (16 lönegraden) och 5 laboratorietekniker (14 lönegraden).

Statens bidrag till lönekostnaderna har avpassats så, att det i stort sett

täcker löneutgifterna för en personal av angivna storlek och sammansättning.

Av nämnda nitton befattningshavare äro fem pensionsförsäkrade i Svenska

personalpensionskassan.

Efter att ha erinrat om statens bidrag till lönerna åt institutets personal

samt därom, att staten beträffande två till forskningsinstitutet knutna befattningshavare

löst pensionsfrågan genom att för dem inrätta personliga

tjänster, med vilka följa statlig pensionsrätt, har statens pensiGnsanstalt

framhållit, att statsmakternas intresse för verksamheten vid institutet torde

få anses klart ådagalagt genom de sålunda vidtagna åtgärderna i löne- och

pensionshänseende. Pensionsanstalten bär därför icke velat resa någon invändning

mot att staten medverkade till pensionsfrågans lösning jämväl för

övrig personal vid institutet genom att under SPA-reglementet inordna de

befattningshavare, vilka hade en mera fast iclce-statlig anställning.

Beträffande pensionsvillkoren har pensionsanstalten anfört, att ifrågavarande

befattningar böra hänföras till grupp B samt att pensionsåldersbestämmelsen

10 c i 39 SP A-reglementet bör göras tillämplig på befattningarna.

Föredraganden. Vid anmälan i propositionen nr 200 till 1949 års riksdag

av frågan om utfärdande av nytt reglemente för pensionering genom

statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare behandlades

bl. a. frågan om den närmare avgränsningen av statens pensionsanstalts

verksamhet. Därvid förordades, att denna fråga skulle göras till föremål för

en ny, förutsättningslös utredning, varvid även borde undersökas huruvida

icke statens pensionsanstalts verksamhet borde utökas med en icke statsunderstödd

pensioneringslinje. Såsom ett provisorium ansågs emellertid i

1 Motsvarar 10 c i 08 § SPA-reglementet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

huvudsak kunna godtagas det då föreliggande, av 1944 års pensionsutredning

framställda förslaget i ämnet. Därjämte angå vos vissa verksamhetsområden,

inom vilka pensioneringen i princip borde kunna ordnas genom anslutning

till statens pensionsanstalt, för vilket ändamål emellertid erfordrades

viss detalj utredning. De i propositionen framställda förslagen och de

däri gjorda uttalandena föranledde i stort sett icke någon erinran från riksdagens

sida.

I betraktande av vad sålunda förekommit i ämnet synes det tydligt, att

förslag om inordnande av nya befattningshavargrupper under ifrågavarande

pensioneringsverksamhet böra bedömas med viss restriktivitet och att de i

avbidan på nyssberörda utredning, vilken avses skola igångsättas under den

närmaste framtiden, böra bedömas med utgångspunkt från de grunder, på

vilka den hittillsvarande avgränsningen av pensionsanstaltens verksamhet

bygger.

Vad angår det här föreliggande spörsmålet om beredande av pensionsrätt

i statens pensionsanstalt för vissa befattningshavare vid vetenskapsakademiens

forskningsinstitut för experimentell fysik anser jag i likhet med

statens pensionsanstalt, att det är väl förenligt med angivna synpunkter

att nu bereda dessa befattningshavare möjlighet att erhålla dylik pensionsrätt.

Jag vill därför förorda, att Kungl. Maj:t för sig utverkar riksdagens

bemyndigande att meddela de bestämmelser, som erfordras för detta ändamål.

Sålunda böra i 39 § SPA-reglementet upptagas fast anställda befattningshavare

vid ifrågavarande forskningsinstitut. Därvid bör angivas, att

de skola tillhöra grupp B och alltså kunna beredas pensionsrätt sedan pensionsanstalten

beviljat registrering. Vidare bör stadgandet 10 c i 38 § reglementet

göras tillämpligt å befattningarna; enligt detta stadgande skall pensionsåldern

utgöra 60 år för befattning, hänförd till någon av pensionsklasserna

1: 1—1: 19, och 65 år för annan befattning, dock att statens pensionsanstalt

skall äga fastställa pensionsåldern till 63 eller 65 respektive

60 eller 63 år, där så med hänsyn till pensionsåldern för jämförlig statlig

befattning befinnes påkallat. Bestämmelserna i ämnet torde böra träda i

tillämpning den 1 juli 1950.

3. Beredande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt för

befattningshavare hos Centralförbundet för nykterhets
undervisning.

Beträffande frågan om beredande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt

för befattningshavare hos Centralförbundet för nykterhetsundervisning

(CFN) uttalade 1944 års pensionsutredning i sitt den 30 oktober 1948 avgivna

betänkande med förslag angående pensionering genom statens pensionsanstalt

av vissa icke-statliga befattningshavare (SOU 1948:47), att

pensionsutredningen för sin del icke ansett sig böra föreslå pensionsrätt i

statens pensionsanstalt för förbundets befattningshavare. I avgiven reser2

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 132.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

vation förklarade sig emellertid en av utredningsmännen, statskommissarien

Björn, icke helt kunna följa majoriteten, då den från möjlighet till delaktighet

i pensioneringen uteslöte befattningshavare vid exempelvis Centralförbundet

för nykterhetsundervisning.

I utlåtande över pensionsutredningens betänkande tillstyrkte skolöverstyrelsen

under hänvisning till statskommissarien Björns yttrande samt ett

av centralförbundet till överstyrelsen avgivet yttrande, att förbundet anslötes

till statens pensionsanstalt.

I propositionen den 1 april 1949 (nr 200) med förslag rörande pensionering

genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare,

in. in. framhöll chefen för finansdepartementet, att han ansåge övervägande

skäl tala för att Centralförbundet för nykterhetsundervisning bereddes möjlighet

att vinna anslutning till statens pensionsanstalt men att han icke

vore i tillfälle att utan viss utredning framlägga förslag i ämnet. I utlåtande

(nr 48) i anledning av berörda proposition jämte i ämnet väckta motioner

uttalade bankoutskottet, att utskottet vore av den uppfattningen att åtgärder

för beredande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt åt förbundets

befattningshavare borde vidtagas efter den särskilda utredning, departementschefen

ansett erforderlig. Detta uttalande lämnades av riksdagen utan

erinran (skr. nr 396).

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 8 november 1949 har styrelsen för Centralförbundet

för nykterhetsundervisning hemställt om åtgärder i syfte att

den hos förbundet anställda personalen måtte erhålla möjlighet att från

och med den 1 juli 1950 vinna anslutning till statens pensionsanstalt.

Centralförbundet för nykterhetsundervisning är en sammanslutning mellan

i Sverige arbetande nykterhetssällskap och vissa andra organisationer,

som föi-ldarat sin anslutning till förbundets syften och som i viss ordning

erhållit representationsrätt i förbundet. Förbundet åtnjuter för sin verksamhet

väsentliga bidrag av statsmedel. Såsom villkor därför gäller att förbundet

såsom föreläsningsbyrå i den omfattning skolöverstyrelsen påkallar

ombesörjer den statsunderstödda föreläsnings- och instruktionsverksamheten

för nykterhetens främjande samt att förbundet underkastar sig statligt

medinflytande på och kontroll av verksamheten.

Beträffande förhållandena på det organisatoriska området må framhållas,

att Kungl. Maj :t utser en ledamot i förbundets styrelse och en ersättare fö£

denne; sedan år 1939 har den av Kungl. Maj:t utsedde ledamoten valts

till ordförande i styrelsen. Dessutom utser Kungl. Maj :t en revisor jämte

ersättare för granskning av förbundets ekonomiska förvaltning. För denne

revisor fastställer skolöverstyrelsen särskild instruktion. Jämväl för förbundets

direktör har instruktion fastställts av skolöverstyrelsen. För föreläsningsbyråns

verksamhet ha detaljerade bestämmelser meddelats av skolöverstyrelsen.

I övrigt torde för närmare kännedom om den allmänna karaktären av

förbundets verksamhet och finansieringen av densamma få hänvisas till

den redogörelse därför, som lämnats av förbundet i dess vid skolöversty
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

19

relsens utlåtande över pensionsutredningens betänkande fogade yttrande och

som intagits i propositionen 1949: 200 (s. 52 ff.). I anslutning till denna redogörelse

må nämnas, att statens bidrag till förbundets olika verksamhetsgrenar

för innevarande budgetår uppgår till sammanlagt 234 000 kronor.

Beträffande den hos förbundet för närvarande anställda personalen samt

dess avlönings- och pensionsförhållanden har förbundet lämnat följande

upplysningar.

Hos förbundet äro för närvarande anställda följande befattningshavare,

nämligen en direktöl-, två assistenter, en kassör, två kanslibiträden, två kontorsbiträden,

en kurssekreterare och en vaktmästare.

Med undantag av kurssekreteraren och vaktmästaren åtnjuta befattningshavarna

lön enligt den för statens tjänstemän gällande löneskalan. Den nuvarande

kurssekreteraren, som är ordinarie folkskollärare och som åtnjuter

tjänstledighet från folkskollärartjänsten för uppehållande av befattningen

såsom kurssekreterare, åtnjuter ett årsarvode av 12 892 kronor 20 öre.

Kurssekreteraren, som tidigare varit anställd på deltid på sådant sätt att

tjänsten varit förenad med deltidsanställning såsom av statsmedel avlönad

instruktör hos Sveriges lärares nykterhetsförbund, är sedan den 1 juli 1949

helt anställd hos Centralförbundet för nykterhetsundervisning. Enligt avtal

med Sveriges lärares nykterhetsförbund skall kurssekreteraren i denna sin

egenskap sköta även de göromål, som åvila sistnämnda organisations instruktör.

Härför lämnar Sveriges lärares nykterhetsförbund en mot göromålens

omfattning svarande ersättning till centralförbundet. Vaktmästaren

hos centralförbundet, vilken är partiellt arbetsför, åtnjuter lön med 300

kronor för månad.

Centralförbundets befattningshavare åtnjuta lön vid sjukdom ävensom

semester i anslutning till för motsvarande statliga befattningshavare gällande

bestämmelser.

Vad pensionsförhållandena beträffar, är förbundets direktör pensionsförsäkrad

i enskilt försäkringsbolag. Årsavgiften härför erlägges till viss mindre

del av befattningshavaren själv och i övrigt av förbundet. De båda kanslibiträdena

äro pensionsförsäkrade i Svenska personalpensionskassan. För ett

av kanslibiträdena har förbundet under två år erlagt årsavgiften för försäkringen,

medan befattningshavaren därefter själv bestritt avgiften. Det andra

kanslibiträdet har under hela sin anställningstid hos förbundet själv

svarat för årsavgiften. För övriga befattningshavare är pensionsfrågan helt

olöst.

Styrelsen för centralförbundet har framhållit, att det vore högst angeläget,

att pensionsfrågan för förbundets befattningshavare snarast kunde

få en tillfredsställande lösning, enär förbundet hade stora svårigheter att

rekrytera behövlig och tillräckligt kvalificerad personal; vid underhandlingar

på sista tiden med arbetssökande hade det visat sig, att pensionsfrågan

härvidlag vore ett svårt hinder. Att för förbundets del lösa frågan genom

pensionsförsäkring i enskild försäkringsanstalt skulle bli mycket kostsamt.

Denna lösning skulle därtill förutsätta, att staten ökade sitt anslag

till förbundet med ungefär det belopp, vartill huvudmannens kostnader för

pensioneringen skulle uppgå.

Styrelsen för centralförbundet har vidare fäst uppmärksamheten på vissa

spörsmål, som uppkomma därest förbundets befattningshavare vinna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

anslutning till statens pensionsanstalt. Sålunda har styrelsen berört frågan

om befattningshavarnas pensionsålder, om det sätt varpå pensionsförmånerna

skola röna inverkan av den i vissa fall avsevärda tid varunder den

nu anställda personalen varit i förbundets tjänst innan någon lösning av

pensionsfrågan genomförts samt om avlösning av träffade avtal med enskild

pensioneringsanstalt.

I avgivet utlåtande har statens pensionsanstalt — efter att ha erinrat om

de förut återgivna uttalandena i propositionen 1949: 200 och i bankoutskottets

i anledning av propositionen avgivna, av riksdagen godkända utlåtande

framhållit, att genom berörda uttalanden syntes statsmakternas rent

principiella inställning till frågan om inordnande under SPA-reglementet

av förbundets befattningshavare vara klar samt att pensionsanstalten för

sin del intet hade att erinra mot att förslag framlades för riksdagen om anslutning

till SP A-reglementet av fast anställda befattningshavare hos förbundet.

I fråga om pensionsvillkoren har pensionsanstalten anfört följande.

Vid ett inordnande under SPA-reglementet böra befattningarna hänföras

till grupp B, vilket innebär, att befattningarna bliva förenade med pensionsrätt

först sedan anstalten beviljat registrering i enlighet med bestämmelserna

i 3 § SPA-reglementet. Pensionsåldersbestämmelsen 10 c i 39 §*

bör göras tillämplig på befattningarna. Den av förbundet väckta frågan om

retroaktiv tjänstårsberäkning torde böra lösas i enlighet med de i samma

x-eglemente meddelade bestämmelserna för tillgodoräkning av tid före befattnings

anslutning till reglementet samt de i anslutning till reglementet

utfärdade övergångsbestämmelserna för dylik tillgodoräkning.

Föredraganden. På sätt av den förut lämnade redogörelsen framgår ha

statsmakterna redan tagit principiell ställning till spörsmålet om beredande

av möjlighet för Centralförbundet för nykterhetsundervisning att erhålla

sina befattningshavare inordnade under den pensioneringsverksamhet, som

bedrives genom statens pensionsanstalt. Då utredning rörande för ändamålet

erforderliga detalj bestämmelser numera föreligger, torde frågan utan

ytterligare uppskov böra bringas till sin lösning.

Såsom statens pensionsanstalt i sitt utlåtande i ärendet föreslagit böra

de fast anställda befattningshavarna hos centralförbundet vid ett inordnande

under SPA-reglementet hänföras till den i reglementet avsedda gruppen

B och alltså förenas med pensionsrätt, sedan pensionsanstalten på framställning

beviljat registrering i enlighet med bestämmelserna i 3 § reglementet.

Den pensionsklass, till vilken befattning skall vara hänförd, bör

av pensionsanstalten bestämmas i enlighet med stadgandena i 7 § 2 mom.

reglementet. Frågan om tjänstårsberäkning för tid före befattnings anslutning

till reglementet bör lösas i enlighet med reglementsbestämmelserna

jämte tillhörande övergångsbestämmelser. Vad slutligen angår pensionsåldern,

bör bestämmelsen 10 c i 38 § reglementet göras tillämplig; enligt

denna skall pensionsåldern utgöra 60 år för befattning, hänförd till någon

av pensionsklasserna 1: 1—1: 19, och 65 år för annan befattning, dock att

1 Motsvarar 10 c i 38 § SPA-reglementet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

21

statens pensionsanstalt skall äga bestämma pensionsåldern till 63 eller 65

respektive 60 eller 63 år, där så med hänsyn till pensionsåldern för jämförlig

statlig befattning befinnes påkallat.

Jag förordar, att Kungl. Maj :t för sig utverkar riksdagens bemyndigande

att meddela bestämmelser av nu angiven innebörd. Bestämmelserna torde

böra tillämpas från och med den 1 juli 1950.

4. Beredande av pensionsirätt i statens pensionsanstalt för vissa

befattningshavare vid statens hantverksinstitut.

Verksamheten vid statens hantverksinstitut bygger på samverkan mellan

staten och hantverkets organisationer. I enlighet med riktlinjer, som framlagts

i propositionen den 28 februari 1947 (nr 153) angående anslag till

statens hantverksinstitut och som av riksdagen lämnats utan erinran (statsutsk.

uti. nr 155; r. skr. nr 307), skall staten utan kostnad för hantverket

tillhandahålla erforderliga lokaler samt helt svara för de allmänna administrationskostnaderna,

innefattande bl. a. löneutgifter för i huvudsak

den personal, som är att betrakta såsom gemensam för olika verksamhetsgrenar

vid institutet. Till övriga kostnader, omfattande bl. a. utgifter för löner

åt konsulenter, speciallärare och tillfälliga biträden in. in., lämnar staten

ett allmänt, till beloppet maximerat bidrag, medan återstoden av dessa

kostnader bestrides med institutets egna inkomster (kursavgifter, inkomster

av publikationstryck, inkomster av informationsverksamhet in. in.) och

bidrag från näringsorganisationerna. Det har förutsatts, att institutets styrelse

skulle äga stor frihet att besluta om anställningsförhållandena för

bland andra konsulenterna och om anskaffande av utrustning m. in.

I .skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 juni 1949 har styrelsen för statens

hantverksinstitut gjort framställning i syfte att den personal, som vid institutets

icke statligt reglerade verksamhet hade mera stadigvarande anställning,

måtte erhålla pensionsrätt i statens pensionsanstalt.

Styrelsen har därvid anfört i huvudsak följande.

De befattningshavare, som till följd av utformningen ay reglerna för finansieringen

av verksamheten vid institutet icke kunnat tillförsäkras ordinarie

eller extra ordinarie befattningar, ha genom beslut av styrelsen medgivits

rätt till semester, lön vid tjänstledighet, reseersättning och sjukvård

i överensstämmelse med i statens allmänna avlöningsreglemente meddelade

föreskrifter. Någon reglering av pensionsrätten för ifrågavarande tjänstemän

har däremot icke kunnat åstadkommas.

Att till institutet varaktigt knuten arvodesavlönad personal till följd av

reglerna för verksamhetens finansiering oberoende av befattningarnas i

flertalet fall mera stadigvarande karaktär undantages från rätten till

tjänste- och familjepension synes styrelsen högst otillfredsställande. Ett

dylikt förfaringssätt torde, förutom att det strider mot de principer som

i övrigt tillämpas i fråga om statliga befattningar av mera stadigvarande

karaktär, även, sett på längre sikt, äventyra institutets möjligheter att i

konkurrens med det enskilda näringslivet, där vederbörande i det övervä
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

gande antalet fall kan påräkna att pensionsfrågan regleras, till sig stadigvarande

kunna knyta kvalificerade yrkesmän.

Någon pensionering på grundval av de i 1947 års allmänna pensionsreglementen

meddelade bestämmelserna torde vid det förhållandet, att fråga

icke är om tjänster av den karaktär, som angives i 1 § 1947 års allmänna

tjänstepensionsreglemente, icke kunna ifrågakomma. Styrelsen finner starka

skäl tala för att institutet beredes möjlighet att tillförsäkra institutets

arvodesavlönade personal pensionsförmåner genom anlitande av statens

pensionsanstalt.

För att ej beskära de ökade möjligheter till en smidig anpassning av

verksamheten efter tid från annan växlande behov, som äro förenade med

nuvarande system för finansiering av verksamheten vid institutet, synes

frågan om pensionsrätten böra göras till föremål för individuell prövning

av institutets styrelse från fall till fall. Utgångspunkten för denna prövning

skulle vara att endast de tjänster, av vilka ett stadigvarande behov visat

sig föreligga eller beträffande vilka ett dylikt behov kan förutses, skola

förenas med pensionsrätt.

I utlåtande — som avgivits före utfärdandet av SPA-reglementet — har

statens pensionsanstalt anfört bland annat följande.

Det i propositionen 1949: 200 föreslagna pensionsreglementet är — såsom

redan benämningen angiver — avsett att tillämpas å icke-statligt anställda

befattningshavare. Endast i några få undantagsfall skall enligt förslaget

statsanställda befattningshavare ha pensionsrätt enligt reglementet,

och det är i dessa fall blott fråga om ett bibehållande tills vidare av anslutning

till pensionsanstalten för institutioner, som enligt nu gällande

reglemente för anstalten ha pensionsrätt för befattningshavare. Pensionsanstalten

anser därför, att de i framställningen avsedda befattningshavarna

vid statens hantverksinstitut, vilka måste anses vara anställda i statens

tjänst, i princip icke höra hemma i det ifrågavarande nya reglementet.

Enligt pensionsanstaltens mening borde i första hand eftersträvas att få

pensioneringen för ifrågavarande personal ordnad enligt de för statstjänstemän

gällande bestämmelserna. För vinnande av detta syfte skulle ligga närmast

till hands att bereda personalen ordinarie eller extra ordinarie anställning.

Därest av organisatoriska eller andra skäl sådan anställning anses

icke böra ifrågakomma, bör det övervägas, om icke ett inordnande under

de för statsanställda gällande pensionsbestämmelserna kan ske genom

tillämpning av stadgandet i 1 § 2 mom. 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente.

Endast om avgörande skäl anses föreligga mot att inordna befattningshavarna

under 1947 års allmänna pensionsreglementen i enlighet med någotdera

av de här ovan framlagda alternativen, bör enligt anstaltens förmenande

ifrågakomma att låta pensioneringen ske i enlighet med framställningen.

Ehuru, såsom nyss framhållits, en sådan lösning av principiella

skäl icke synes tilltalande, skulle måhända ett stöd för densamma kunna

sökas i det säregna sättet för finansieringen av den del av hantverksinstitutets

verksamhet, vid vilken dessa befattningshavare tjänstgöra. Med hänsyn

till att finansieringen i det väsentliga sker genom icke-statliga medel

och denna gren av verksamheten icke är så i detalj reglerad genom allmänna

föreskrifter som inom rent statlig verksamhet vanligen är fallet, kan

denna gren i själva verket sägas stå på gränsen till icke-statlig verksamhet.

I ett vid pensionsanstaltens utlåtande fogat särskilt yttrande har ledamoten

Björn anfört följande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

23

Ifrågavarande personal vid hantverksinstitutet är, ehuru statsanställd,

knuten till eu av institutet bedriven statsunderstödd verksamhet. Vid sådant

förhållande är densamma enligt min mening närmast jämförbar med sådan

personal som i pensionshänseende regelmässigt anses böra anslutas till pensionsanstalten.

Ordnas pensioneringen för personalen genom dylik anslutning,

kommer statens medverkan till pensioneringen att även få en mera

följdriktig anpassning till det sätt varpå verksamheten finansieras. Jag anser

därför övervägande skäl tala för ett tillmötesgående av föreliggande

framställning.

Statskontoret har uttalat, att vad styrelsen för statens hantverksinstitut

anfört i förevarande framställning övertygat statskontoret om behovet av att

pensionsfrågan löses för vissa av de vid institutet arvodesanställda tjänstemännen.

Beträffande formen för pensioneringen har statskontoret anfört följande.

Med hänsyn till att kostnaderna för denna personal bestridas icke enbart

av statsmedel utan jämväl med bidrag från hantverkets organisationer ävensom

med institutets egna inkomster, anser statskontoret, att befattningarna

i fråga icke ha den karaktär, att en tillämpning av 1 § 2 mom. 1947 års allmänna

tjänstepensionsreglemente kan ifrågakomma. Möjlighet synes däremot,

såsom i framställningen jämväl föreslagits, böra beredas institutet att

vinna delaktighet i statens pensionsanstalt för här avsedda befattningar. En

dylik anslutning skulle, såsom framhållits i särskilt yttrande vid det av statens

pensionsanstalt i ärendet avgivna utlåtandet, komma att i pensionshänseende

innebära en mera följdriktig anpassning från statens sida till det sätt

varpå verksamheten i fråga finansieras. Jämlikt bestämmelserna i 3 § SPAreglementet

kan anslutning till pensionsanstalten därvid ske endast i sådana

fall, där det klart kan konstateras, att befattningen har stadigvarande karaktär.

Statskontoret har vidare förutsatt, att den av ämbetsverket förordade anslutningen

till statens pensionsanstalt, som redan i och för sig komme att

innebära ökat ekonomiskt åtagande från statsverkets sida för personalen i

fråga, icke finge tagas till intäkt för ökade statsbidrag till hantverksinstitutets

verksamhet.

Föredraganden. För egen del anser jag mig böra förorda, att pensionsrätt

under vissa förutsättningar beredes även de befattningshavare, som inneha

anställning inom den icke statligt reglerade men med bidrag av statsmedel

uppehållna verksamheten vid statens hantverksinstitut.

Beträffande det sätt, varpå pensionsfrågan bör lösas för nämnda befattningshavare,

ha skilda uppfattningar kommit till uttryck. Å ena sidan har

styrelsen för institutet liksom också statskontoret och en ledamot av styrelsen

för statens pensionsanstalt ansett, att befattningshavarna borde erhålla

möjlighet att vinna anslutning till statens pensionsanstalt, medan å andra

sidan styrelsen för pensionsanstalten — med undantag av nyssnämnde ledamot

— framhållit, att ifrågavarande personal måste anses vara anställd i statens

tjänst och att med hänsyn därtill i första hand borde eftersträvas att få

pensioneringen för densamma ordnad enligt de för statstjänstemän gällande

bestämmelserna, vilket kunde ske antingen genom att bereda personalen or
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

dinarie eller extra ordinarie anställning eller genom att, med tillämpning av

stadgandet i 1 § 2 mom. 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente, inordna

personalen under de för statsanställda gällande bestämmelserna.

Även om ifrågavarande befattningshavare äro att anse såsom anställda i

statens tjänst, synes det mig icke böra ifrågakomma att bereda dem ordinarie

eller extra ordinarie anställning; i 1947 års riksdagsbeslut förutsattes att

de skulle knytas till institutet under mera obundna anställningsformer med

stor frihet för styrelsen att besluta i fråga om anställningsförhållandena,

varigenom möjligheter skulle skapas för en önskvärd rörlighet i institutets

verksamhet. Av samma anledning torde befattningshavarna icke heller böra,

med stöd av 1 § 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet, inordnas under

de för statstjänstemännen gällande pensioneringsbestämmelserna. Med

hänsyn härtill och i betraktande jämväl av sättet för finansieringen av den

del av institutets verksamhet, varom här är fråga, har jag funnit övervägande

skäl tala för att pensionsfrågan för berörda personal löses genom att

densamma inordnas under SPA-reglementet.

Vad pensionsvillkoren beträffar, torde befattningarna vid ett inordnande

under SPA-reglementet böra hänföras till grupp B och sålunda förenas med

pensionsrätt först efter registrering enligt 3 § reglementet; för registrering

förutsättes, bl. a., att befattningen är av stadigvarande art och att befattningens

huvudman, varmed i detta fall bör förstås styrelsen för statens hantverksinstitut,

gör framställning om registreringen. Pensionsåldersbestämmelsen

10 c i 38 § reglementet torde vidare böra göras tillämplig på befattningarna,

vilket medför befogenhet för statens pensionsanstalt att bestämma

pensionsåldern i anslutning till gällande bestämmelser för statstjänstemän.

5. Vissa jämkningar i pensionsbestämmelserna för

befattningshavare inom den statsunderstödda folktandvården.

Det nya reglemente för pensionering genom statens pensionsanstalt av

vissa icke-statliga befattningshavare (SPA-reglementet), som trädde i kraft

den 1 januari 1950, är tillämpligt bl. a. å vissa befattningshavare inom den

statsunderstödda folktandvården. Reglementet är sålunda tillämpligt bl. a. å

dels föreståndare för centraltandpoliklinik, dels tandtekniker, dels ock följande

befattningshavare under förutsättning att de ha skyldighet att tjänstgöra

minst 1 900 timmar årligen, nämligen distriktstandläkare, annan fast

anställd tandläkare, distriktstandsköterska och annan fast anställd tandsköterska.

Distriktstandläkare och distriktstandsköterska tillhöra grupp A enligt

reglementet och äro alltså obligatoriskt pensionsberättigade men övriga

befattningar tillhöra grupp B och bliva således förenade med pensionsrätt

först efter det att befattningarna på framställning av vederbörande huvudman

registrerats hos pensionsanstalten. Pensionsklassen är i reglemen
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

25

tet fastställd till 1: 34 för föreståndare för centraltandpoliklinik, 1: 33 för

distriktstandläkare och annan fast anställd tandläkare samt 1: 11 för distriktstandsköterska

och annan fast anställd tandsköterska; för tandtekniker

fastställer statens pensionsanstalt pensionsklass i enlighet med bestämmelserna

i 7 § 2 mom. reglementet. Pensionsåldern utgör 65 år för tandläkare,

63 år för tandtekniker och 60 år för tandsköterska.

I en den 17 februari 1950 dagtecknad proposition, nr 84, ha framställts

vissa förslag angående ändringar i folktandvårdens organisation in. m., varvid

uttalats, att vissa av de i propositionen framförda förslagen eventuellt

borde föranleda ändringar i SPA-reglementet. Frågan härom torde nu få anmälas.

1 nyssnämnda proposition förutsättes, att föreståndare för centraltandpoliklinik

skall erhålla tjänstebenämningen lasarettstandläkare. Förutom

att härav betingad jämkning vidtages i SPA-reglementet torde, i enlighet

med vad statens pensionsanstalt föreslagit i ett i ärendet avgivet remissyttrande,

ifrågavarande befattningar böra hänföras till grupp A.

Enligt nämnda proposition skall vidare såsom tandvårdsinspektör kunna

anställas annan än lasarettstandläkare. Sådan befattning torde böra hänföras

till grupp B och till pensionsklass 1: 34, varjämte bör fastställas 65 års

pensionsålder för densamma.

För annan tandläkare än föreståndare för centraltandpoliklinik samt för

tandsköterska må, såsom förut nämnts, pensionsreglementet enligt sin nuvarande

lydelse tillämpas under förutsättning att vederbörande har skyldighet

att tjänstgöra minst 1 900 timmar årligen. Detta villkor sammanhänger

med att arbetstiden för distriktstandläkare i gällande statsbidragskungörelse

är bestämd till minst 1 900 timmar årligen. Vid bifall till i förenämnda

proposition framställt förslag att arbetstiden i stället skall bestämmas

till 42 timmar per vecka bör erforderlig jämkning ske i pensionsreglementet.

Därest, såsom i omförmälda proposition förordats, i gällande statsbidragskungörelse

intagna stadganden om distriktstandläkares och tandsköterskas

minimilön slopas, böra vidare distriktstandläkare och distriktstandsköterska

i pensionshänseende hänföras till samma grupp som andra fast

anställda tandläkare och tandsköterskor eller med andra ord överföras från

grupp A till grupp B.

Övriga i propositionen nr 84 framförda förslag torde icke böra föranleda

någon ändring av bestämmelserna i pensionsreglementet.

Kungl. Maj :t torde för sig böra utverka riksdagens bemyndigande att vidtaga

jämkningar i SPA-reglementet i huvudsaklig överensstämmelse med

vad sålunda angivits. De ändrade bestämmelserna torde böra träda i kraft

den 1 januari 1951, då ändringarna i folktandvårdens organisation avsetts

skola genomföras.

O

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 132.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj:ts proposition nr 132.

Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående i skilda hänseenden anförts

hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående förordats meddela pensionsbestämmelser

för

1) vissa förutvarande reservbarnmorskor in. fl.,

2) vissa befattningshavare vid vetenskapsakademiens

forskningsinstitut för experimentell fysik,

3) befattningshavare hos Centralförbundet för nykterhetsundervisning,

4) vissa befattningshavare hos statens hantverksinstitut

och

5) vissa befattningshavare inom den statsunderstödda

folktandvården.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Skiöld.

607297. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:304 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa ändringar i reglementet för pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa a1 i texten
  2. SU 1950:168 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i reglementet för pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga a1 i texten